Prop. 1989/90:54

Regeringens proposition 1989/90:54

om skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m.

Prop. 1989/90:54

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 november 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag till en ny lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m. m. Den nya lagen ersätter dels lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret, dels — till principiella delar — förordningen (1976:935)
om skyddsområden och kontrollområden. Förslaget gmndar sig på två belänkanden
av utredningen om tillträdesskydd.

1
propositionen föreslås utvidgade möjligheter att begränsa tillträdet till för
samhället viktiga anläggningar och områden (skyddsobjekt). Beslut om begränsning
skall kunna gmndas inte bara på behovet av alt förhindra spioneri och sabotage
utan även på behovet av skydd mot terrorism och av att hindra att allmänheten
kommer till skada till följd av militär verksamhet.

Begränsningama
i tillträdesrätten skall enligt förslaget redan i fredstid kunna avse även
vissa civila anläggningar. Vidare slås enligt förslaget fast att
tillträdesförbud får avse områden där försvarsmakten tas i anspråk vid
kränkningar av Sveriges territorium och områden som används för militär övningsverksamhet.

Den
föreslagna nya lagen innehåller även gmndläggande bestämmelser om militära skyddsområden,
dvs. områden till vilka utlänningars tillträde är begränsat. Det har ansetts
motiverat dels att reglera detta institut i lagform, dels att gemensamt reglera
samtliga frågor om särskilt tillträdesskydd för försvarsanläggningar.

I
propositionen förordas att militära skyddsområden behålls men att däremot de
nuvarande kontrollområdena — där nordiska medborgare särbehandlas — avskaffas.
Reglerna om militära skyddsområden har förenklats.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 54

Propositionen innehåller
också förslag till ändringar i brottsbalken, Prop. 1989/90:54 lagen
(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m., lagen (1982:395) om
kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning, lagen (1986:644)
om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. och utlänningslagen (1989:529).

De
nya reglerna avses, ulom vad gäller ändringen i viss del i lagen om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. träda i kraft den 1 januari 1991.

Propositionens lagförslag Prop-1989/90:54

1 Förslag till

Lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag ges bestämmelser om vissa åtgärder till skydd mot

— sabotage,

— användning
av våld, hot eller tvång för politiska syften (terrorism),

— spioneri
samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret.

I
lagen ges också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada som kan
uppkomma till följd av militär verksamhet.

2 §
Beslut enligt 3, 19 och 23 §§ får inte göras mer omfattande eller

ingripande än vad som krävs för att tillgodose behovet av skydd. Så långt

möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet för andra

allmänna eller enskilda intressen.

Skyddsobjekt

Beslut
om skyddsobjekt

3
§ Om allmänhetens tillträde
till eller rätt att utnyttja en anläggning, etl område, ett fartyg eller ett
luftfartyg behöver begränsas för ändamål som anges i 1 §, får regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer besluta att anläggningen, området, fartyget
eller luftfartyget skall utgöra skyddsobjekt.

4
§ Som skyddsobjekt får
förklaras

1. statliga
förvallningsbyggnader samt statschefens residens och statsmi

nisterns bostad,

2.
anläggningar och områden till
vilka staten har äganderätt eller nyttjanderätt och som disponeras av
försvarsmakten samt militära fartyg och luftfartyg,

3.
anläggningar eller områden som
används eller är avsedda för ledning av civilförsvarsverksamhet, för
energiförsörjning, vattenförsörjning, mnd-radioförsörjning, radio- och
telekommunikationer, transporter eller försyarsindustridla ändamål,

4.
områden där försvarsmakten
tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök, och

5.
områden där försvarsmakten har
satts in för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller för att hindra en
kränkning av Sveriges territorium.

5 §
Också andra anläggningar eller områden än de som nämns i 4 § får

förklaras vara skyddsobjekt, om de är av betydelse för totalförsvaret och

Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder andra utomordent

liga förhållanden som är föranledda av krig.

6
§ Anläggningar eller områden som avses i 4§ 3 eller 5§ får inte Prop.
1989/90:54 förklaras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren, om denna är
någon annan än staten.

Vad
som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om anläggningen eller området har
upplåtits till särskilt nyttjande.

Förbud
mot tillträde m. m.

7 §
Ett beslut om skyddsobjekt innebär, om annat inte följer av tredje

stycket, att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.

Tillträdesförbudet
får förenas med förbud mot att ta fotografier eller göra andra avbildningar,
beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet.

Om
det bedöms som tillräckligt, får i stället för tillträdesförbud utfärdas förbud
mot att ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller
mätningar av eller inom skyddsobjektet eller mot alt bada, dyka, ankra eller
fiska där.

8 §
Förbud enligt 7 § avseende områden som sägs i 4 § 4 eller 5 gäller

även mot den som äger eller annars nyttjar området.

Bevakning
av skyddsobjekt

9 §
För bevakning av skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal

eller annan särskilt utsedd personal.

Den
som bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman benämns skyddsvakt.

10 §
Den som vill ha tiUträde till ett skyddsobjekt eller som uppehåller

sig invid ett skyddsobjekt är skyldig att på begäran av den som bevakar

skyddsobjektet

— uppge
namn, födelsetid och hemvist,

— underkasta
sig kroppsvisilation och undersökning av medförd egendom som inte utgör brev
eller annan enskild handling.

11
§ Den som bevakar ett
skyddsobjekt får besluta om kroppsvisilation och undersökning av egendom, om
det behövs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras eller för att söka
efter föremål som kan tas i beslag enligt denna lag.

12
§ Den som bevakar etl
skyddsobjekt får också i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften
skall kunna fullgöras avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är
tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person inom eller vid skyddsobjeklel, om
personen

— överträder
något förbud som gäller på gmnd av beslut enligt denna lag,

— vägrar
att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar
uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

— vägrar
att underkasta sig kroppsvisilation eller undersökning av medförd egendom.

13 §
Skyddsvakter har dessutom inom skyddsobjektet och i dess närhet

samma befogenhet som polismän alt gripa den som det finns skäl att

anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till ett sådant brott samt

att lägga beslag på föremål som personen för med sig. Detta gäller också

om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet.

14 §
Den som bevakar ett skyddsobjekt får la i beslag föremål, som Prop.
1989/90:54

skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag eller

vara
förverkade.

15 §
Kroppsvisilation får inte göras mera ingående än vad ändamålet

med åtgärden kräver.

Kroppsvisilation,
som är av mera väsentlig omfattning, skall såvitt möjligt genomföras inomhus i
ett avskilt mm och i vittnes närvaro.

Kroppsvisilation
av kvinnor får inte utan synnerliga skäl genomföras eller bevittnas av andra än
kvinnor, läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Ytlig kroppsvisilation som
bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser sökande efter vapen
eller andra farliga föremål får dock genomföras i annan ordning.

16
§ Över kroppsvisitationer,
tillfälliga omhändertaganden och beslag skall föras protokoll som anger skälen
för åtgärden och vad som förekommit vid dess genomförande.

17
§ Ett tillfälligt
omhändertagande, gripande eller beslag som har genomförts av en skyddsvakt
skall omedelbart anmälas till en polisman. Beslagtagen egendom skall överlämnas
lill polismannen. Polismannen skall genast pröva om åtgärden skall bestå.

Ett
tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med åtgärden
förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän
som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som genomförs med stöd av
denna lag skall tillämpa bestämmelsema i 15 —

17
§§ polislagen (1984:387).

18
§ Den som tjänstgör eller har
tjänstgjort som skyddsvakt får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på gmnd
av uppdrag enligt denna lag fått vela om en enskilds personliga förhållanden
eller förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges
säkerhet.

1
det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Skyldighet
att vidta särskilda skyddsåtgärder

19 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

förelägga den som bedriver verksamhet av väsentlig betydelse för total

försvaret att anordna bevakning, sätta upp inhägnader eller vidta andra

liknande åtgärder för ändamål som nämns i 1 § eller till undvikande av

skador genom fientlig verksamhet.

Ett
sådant föreläggande får också riktas mot ägaren till det område eller den
anläggning där verksamheten bedrivs.

20
§ Den mot vilken ett
föreläggande enligt 19 § kan riktas är skyldig att tillåla besiktning av
verksamheten till klarläggande av vilka skyddsåtgärder som är påkallade.

21
§ Ett föreläggande att vidta
skyddsåtgärder eller att tillåta besiktning får fbrenas med vite.

Om
föreläggandet inte följs får åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

22 § Den som vidtagit en
skyddsåtgärd enligt 19 § har rätt till ersättning Prop. 1989/90:54 av
staten för sådan kostnad eller skada som åtgärden medfört för honom.

Ersättningen
skall bestämmas med beaktande av den nytta som åtgärden kan medföra för den ersättningsberättigade.
Ersättning skall inte betalas för sådan kostnad eller skada som är ringa.

Anspråk
på ersättning skall prövas i den ordning som föreskrivs i förfogandelagen
(1978:262).

Militära
skyddsområden

Föreskrifter
om militära skyddsområden

23 §
Om en militär anläggning inte kan beredas ett tillräckligt skydd

genom att anläggningen är skyddsobjekt, får regeringen för ändamål som

anges i 1 § första stycket föreskriva att ett område omkring anläggningen

skall vara militärt skyddsområde.

Även
ett område med geografiska förhållanden av särskild betydelse för det militära
försvaret får för samma ändamål förklaras vara militärt skyddsområde.

Förbud
mot tillträde m. m.

24
§ Inom militära skyddsområden
får utlänningar inte uppehålla sig utan tillstånd av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

25
§ Tillstånd enligt 24 § får
förenas med förbud att ta fotografier eller göra andra avbildningar,
beskrivningar eller mätningar inom skyddsområdet.

26
§ Tillstånd enligt 24 § får
lämnas, om det finns särskilda skäl för det. Vid tillståndsprövningen skall
särskilt beaktas, om utlänningen är stadigvarande bosatt i Sverige eller har
någon annan fast anknytning till Sverige.

Tillstånd
får återkallas, när hänsyn till Sveriges säkerhet föranleder det.

Bevakning
av militära skyddsområden

11
§ För bevakning av militära skyddsområden får anlitas polismän,

militär
personal eller annan särskilt utsedd personal.

Den
som bevakar ett militärt skyddsområde och inte är polisman benämns skyddsområdesvakt.

28
§ Utlänningar, som uppehåller
sig inom ett militärt skyddsområde är skyldiga att på begäran av den som
bevakar ett militärt skyddsområde visa upp pass eller någon annan legitimationshandling
och bevis om tillstånd att uppehålla sig inom området.

29
§ Den som bevakar ett militärt
skyddsområde får, om det krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna
fullgöras, avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig,
tillfälligt omhänderta en person inom skyddsområdet om personen

— bryter
mot någon bestämmelse i denna lag,

— vägrar
att på begäran visa upp handlingar enligt 28 § eller lämnar uppgifter som skäligen
kan antas vara oriktiga.

30 §
Den som bevakar etl mihtärt skyddsområde får ta i beslag föremål, Prop.
1989/90:54

som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag

eller
vara förverkat.

31
§ Över tillfälliga
omhändertaganden och beslag skall föras protokoll som anger skälen för åtgärden
och vad som förekommit vid dess genomförande.

32
§ Ett lilirälligt
omhändertagande eller beslag som har genomförts av en skyddsområdesvakt skall
omedelbart anmälas till en polisman. Beslagtagen egendom skall överlämnas lill
polismannen. Polismannen skall genast pröva om åtgärden skall bestå.

Ett
tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med åtgärden förfallit,
dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän
som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som genomförs med stöd av
denna lag skall tillämpa bestämmelserna i 15 — l 7 §§ polislagen (1984:387).

33 §
Den som tjänstgör eller har tjänstgjort som skyddsområdesvakt får

inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på gmnd av uppdrag enligt

denna lag fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållan

den av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet.

I
det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelsema i sekretesslagen (1980:100).

Sjömätning
och lödning

34
§ Sjömätning eller lödning får inte ulföras vid Sveriges kuster med därtill
hörande skärgårdar, farleder och hamnar, om inte regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medger det.

Tillstånd
krävs dock inte för sjömätning eller lödning som utförs av sjöfartsverket eller
som utförs i en hamn efter beslut av hamnmyndigheten. Tillstånd krävs inte
heller för sådan lödning som är nödvändig med hänsyn lill ett fartygs
sjösäkerhet och som utförs från fartyget.

Ansvar
m. m.

35
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot ett förbud enligt 7 § skall dömas till böter eller fängelse i högst
ett år, om gämingen inte är belagd med straff i brottsbalken.

36
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot ett förbud enligt 24 eller 25 § skall dömas till böter eller, när omständighetema
är försvårande, fängelse i högst sex månader, om gämingen inte är belagd med straff
i brottsbalken.

37
§ Den som lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter för att få tillträde till ett skyddsobjekt eller ett
militärt skyddsområde eller för att få tillstånd enligt denna lag skall dömas
till böter eller fängelse i högst sex månader, om gämingen inte är belagd med
straff i brottsbalken.

38
§ Den som utför sjömätning
eller lödning i strid med vad som föreskrivits i 34 § skall dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader.

39 § Fotografier,
avbildningar, beskrivningar och mätuppgifter som har Prop. 1989/90:54 kommit
till genom förfarande som utgör brott enligt denna lag skall förklaras
förverkade. Detsamma gäller föremål som använts som hjälpmedel vid brott mot
denna lag, om det inte är uppenbart oskäligt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m.m. skall upphöra att gälla. Förbud
enligt 1 och 2 §§ i den upphävda lagen skall gälla som beslut om skyddsobjekt
enligt 3 § i denna lag. Åläggande enligt 4 § i den upphävda lagen skall gälla
som föreläggande enligt 19 § i denna lag. Tillstånd enligt 8 § i den upphävda
lagen skall gälla som tillstånd enligt 34 § i denna lag.

2 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 21 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

21
kap.

3§'
Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten. Krigsmän är dessutom

1.
polismän som utan att vara
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets
försvar,

2.
skyddsvakter som förordnats 2.
skyddsvakter och skyddsområ-med stöd av 10 § lagen (1940:358) desvakter
som förordnats med stöd med vissa bestämmelser till skydd av
lagen (1990:000) om skydd för försvaret m.m.. för
samhällsviktiga anläggningar

m.m.,

3.
alla som annars vistas vid
avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under
liknande förhållanden,

4.
medlemmar av den organiserade
motståndsrörelsen.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1986:645.

3 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lagom ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i
krig m. m.

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m. m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§
Länsstyrelsen ansvarar för gränsövervakningen och leder övervakningen inom sitt
län, i den mån annat ej följer av andra stycket. Gränsövervakningen skall
samordnas såväl mellan de olika gränsövervakningsorganen inom länet som i
förhållande till övervakningen i angränsande län och lill andra berörda civila
och militära myndigheters verksamhet.

Inom
säkerhetsområde som avses Inom ett område som är skydds-

i 3 § första stycket lagen (1940:358) objekt enligt lagen (1990:000) om

med vissa bestämmelser tdl skydd skydd för samhällsviktiga anlägg-

för försvaret m. m. ankommer an- ningar m. m. med anledning av att

svaret och ledningen för gränsöver- försvarsmakten har satts in där för

vakningen på vederbörande befäl- att möta ett väpnat angrepp mot

havare inom försvarsmakten, om Sverige ankommer ansvaret och

regeringen ej förordnar annal. ledningen för gränsövervakningen

på
vederbörande befälhavare inom försvarsmakten, om regeringen z/j/e föreskriver
annat.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

10

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning

Härigenom
föreskrivs att 1§ lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

! § '

Denna lag tillämpas
när kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvaltnen samt i Vänem
och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra
författningar som gäller

1. Inskränkningar i
utlänningars

rätt att uppehålla sig inom visst om

råde,

2.
jakt,

3.
fiske,

4.
naturvård,

5. trafikregler och
säkerhetsan

ordningar för sjötrafiken,

6.
åtgärder mot vattenförorening från
fartyg,

7.
dumpning av avfall i vatten,

8.
kontinentalsockdn,

9.
fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs
registrering och iden

tifiering.

1. skyddsobjekt
och militära

skyddsområden,

2.
jakt,

3.
fiske,

4.
naturvård,

5. trafikregler och
säkerhetsan

ordningar för sjötrafiken,

6.
åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,

7.
dumpning av avfall i vatten,

8.
kontinentalsockeln,

9.
fomminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering
och iden

tifiering.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1988:445.

11

5 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m. m.

Härigenom
föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§
Följande personal är krigsmän:

1.
värnpliktiga under den tid då
de är tjänstgöringsskyldiga enligt väm-pliktslagen (1941:967),

2.
kvinnor som genomgår utbildning
enligt lagen (1980:1021) om militär gmndutbildning för kvinnor,

3.
de som genomgår utbildning vid
förberedande officersskola eller annan utbildning för att få militär
anställning vid försvarsmakten,

4.
hemvämsmän under den tid då de
är tjänslgöringsskyldiga,

5.
de som genom krigsfrivilligavtal
eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i
försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga,

6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. och genomgår
utbildning eller övning vid försvarsmakten,

6. anställda
i svensk beredskaps- 7. anställda i svensk beredskaps

styrka för FN-tjänst, när de tjänst- styrka för FN-tjänst, när de tjänst

gör utomlands. gör utomlands.

3§
Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:

1. alla
som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2.
polismän som utan att vara tjänslgöringsskyldiga
vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,

3.
skyddsvakter som
förordnats 3. skyddsvakter och skyddsområ-med stöd av 10 §
lagen (1940:358) desvakter som förordnats med stöd med vissa bestämmelser
tid skydd av lagen (1990:000) om skydd för försvaret m.m., för
samhällsviktiga anläggningar

m.m.,

4.
alla som annars vistas vid
avdelningar av försvarsmakten, när avdel-ningama är i falt eller verkar under
liknande förhållanden,

5.
medlemmar av den organiserade
motståndsrörelsen.

Denna
lag träder i kraft, i fråga om 2 § den 1 juni 1990 och i övrigt den 1 januari
1991.

12

6 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom
föreskrivs att 12 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12
kap.

1§
Regeringen får, utöver vad som fömt har angetts i denna lag, meddela
föreskrifter om

1. skyldighet
att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,

2. sådana
inskränkningar angå- 2. sådana inskränkningar angå

ende utlänningars rätt att vistas ende utlänningars rätt att vara an-

inom vissa områden eller vara an- ställda i ett visst företag eller i före

ställda i ett visst företag eller i före- tag av ett visst slag som är nödvän

tag av ett visst slag som är nödvän- diga med hänsyn till Sveriges säker-

diga med hänsyn till Sveriges säker- het.

het.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

13

Försvarsdepartementet Prop. 1989/90:54

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 november 1989

Närvarande:
statsministem Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist,
Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet R. Carlsson

Proposition om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m,

1 Inledning

Tillträdesskydd

Det
har sedan länge ansetts nödvändigt atl bereda försvarsanläggningar ett särskilt
skydd mot obehörigt tillträde. Detta behov har tillgodoselts dels genom
generella regler i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m.m. (skyddslagen) och dels genom särskilda regler, som dämtöver
begränsar utlänningars tillträde till vissa områden, i förordningen (1976:935)
om skyddsområden och kontrollområden.

Skyddslagen
syftar till att bereda vissa objekt ett förstärkt säkerhetsskydd utöver vad
som kan gälla enligt allmänna bestämmelser och på gmnd av intema
säkerhetsföreskrifter. Skyddet är konstmerat så att särskilda förbud, som är straffsanktionerade,
kan utfärdas att gälla tillträde lill egendomen. Dessutom förstärks skyddet
genom att särskilda befogenheter gäller vid bevakning av ett skyddat föremål.

Utöver
dessa regler, som riktar sig mot var och en, har ansetts befogat att begränsa
utlänningars möjligheter all röra sig i närheten av viktiga
försvarsanläggningar. Så har skett genom regleringen av skyddsområden och
kontrollområden. Dessa regler gmndar sig numera på en bestämmelse i 12 kap. 1 §
utlänningslagen (1989:529) enligt vilken regeringen fr inskränka utlänningars
rätt att uppehålla sig inom vissa områden om del är nödvändigt med hänsyn lill
rikets säkerhet.

Utredningen om tillträdesskydd

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för försvarsde

partementet år 1982 f.d. generaldirektören Nils Simonsson som särskild

utredare med uppdrag att se över reglema om tillträdesskydd.

Utredningen (Fö 1982:03, dir 1982:29 och 1987:26) har avgett delbe- 14

tänkandena
(SOU 1986:7) Militära skyddsområden och (SOU 1988:8) En Prop. 1989/90:54 ny
skyddslag.

Betänkandena
har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas en
sammanfattning av utredningens betänkande om militära skyddsområden (bilaga
I), utredningens författningsförslag i samma ämne (bilaga 2), en
sammanfattning av utredningens betänkande om en ny skyddslag (bilaga 3),
utredningens förslag till skyddslag och tillämpningsföreskrifter (bilaga 4)
samt förteckningar över remissinstansema (bilagorna 5 och 6). Sammanställningar
av remissyttrandena har upprättats inom försvarsdepartementet och finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 1000/86 och 513/88).

Övrigt

Jag
avser att i detta ärende även behandla en fråga om ändring i 2 § lagen (1986:644)
om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Ändringen föranleds av att hälso- och
sjukvårdspersonal som tjänstgör vid försvarsmakten i fredstid bör vara
underkastad samma disciplinansvar som annan militär personal.

Lagrådet

Regeringen
beslutade den 19 oktober 1989 atl inhämta lagrådets yttrande över
lagförslagen. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas till
protokollet i detta ärende (bilaga 7)

Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit förslagen. Lagrådets yttrande bör fogas till
protokollet (bilaga 8). Som kommer att framgå godtar jag lagrådets förslag
till ändringar i de remitterade förslagen. 1 samband med att jag behandlar de
enskilda paragrafema i milt förslag kommer jag atl gå in på lagrådets
synpunkter (s. 46,47,60,64,68 och 70). Lagrådets granskning har också lett till
vissa omformuleringar av lagförslagen i remissen.

2 Gällande rätt

2.1 Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. och dess tillämpningsföreskrifter

Historik

Den
nu gällande skyddslagen kan härledas från en lag som tillkom år 1913 och som
innehöll vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets
försvar.

1913
års lag kom till i samband med att det samma år infördes bestämmelser om
straff för spioneri även i fredslid. Avsikten med lagen var att ge ökad
effektivitet åt straffbestämmelserna om spioneri.

Dåvarande
chefen för justitiedepartementet tillkallade i oktober 1939

två sakkunniga med uppdrag att se över spioneribestämmelserna och vad

som sammanhängde med dessa. I april 1940 överlämnade de sakkunniga 15

sitt betänkande (SOU
1940:8) med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 Prop. 1989/90: 54 kap.
i den då gällande strafflagen m. m. De sakkunniga föreslog bl. a. att 1913 års
lag skulle ersättas med en ny lag med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m.

Genom
prop. 1940:217 förelades riksdagen förslag till lag med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m.m. Förslaget, som med endast obetydliga avvikelser
överensstämde med vad de sakkunniga föreslagit, antogs av riksdagen (rskr.
1940:248). Lagen trädde i kraft år 1940.

Med
stöd av lagen utfärdades också Kungl. Maj:ts Kungörelse (1940:383) angående
tillämpning av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd
för försvaret m. m. (bevakningskungörelsen).

Skyddslagen
har vid skilda tillfällen reformerats. Genom en ändring år 1959 infördes en ny
paragraf i lagen som angav vilka befogenheter som tillkom bevakningspersonal
vid skyddsföremål. Ändringar av mer betydande art har gjorts åren 1960 och
1980.

I
1944 års civilförsvarslag (1944:536) fanns en bestämmelse i 57 § som gjorde del
möjligt att ålägga den som drev industriell eller annan verksamhet av
väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen att vidta "särskilda
åtgärder till förhindrande av spioneri och sabotage eller eljest till
säkerställande av driften eller till förebyggande av skada".

Civilförsvarsutredningen
föreslog i ett år 1958 framlagt betänkande (SOU 1958:12) att det särskilda
skyddet mot spioneri och sabotage skulle regleras i en särskild lag. Den
föreslagna lagen bar mbriken "lag om särskilda åtgärder till förhindrande
av spioneri m.m. i fråga om vissa anläggningar". I prop. 1960:5 om ny
civilförsvarslag föreslogs atl innehållet i 57 § civilförsvarslagen i huvudsak
oförändrat intogs i skyddslagen.

1
samband med att lagen (1980:578) om ordningsvakter infördes och lagen
(1974:191) om bevakningsföretag ändrades år 1981 skedde vissa ändringar i
skyddslagen (prop. 1979/80:122). Ändringarna i skyddslagen innebar att militära
befälhavare och länsstyrelserna fick rätt att förordna skyddsvakter för
bevakning av skyddsföremål samt att de bestämmelser som reglerade bevakningspersonalens
befogenheter togs in i skyddslagen. Tidigare hade bara de allmänna
bestämmelserna om detta funnits i skyddslagen, medan befogenheternas närmare
innehåll preciserades i bevakningskungörelsen. Omdisponeringen berodde på att
det var fråga om befogenheter för bevakningspersonalen som gmndlagsenligt skall
ha lags valör och därför rätteligen hör hemma i skyddslagen.

Skyddslagen

Syjie

Den
nu gällande skyddslagen har, vilket framgår av dess tillkomsthistoria,

som huvudsyfte att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar och

områden som är av vikt för försvaret eller folkförsörjningen. Av lagens

förarbeten framgår klart att ett tillträdesförbud skall avse att förhindra

spioneri och sabotage. Detta medför att ett beslut om tillträdesförbud med

stöd av skyddslagen inte kan utfärdas för andra ändamål. Sålunda är det 16

inte
möjligt att med stöd av skyddslagen utfärda tilllrädesförbud till ett Prop.
1989/90:54

område
om avsikten därmed är att skydda allmänheten från att komma till

skada.

Förbud

Skyddslagen
föreskriver att regeringen eller enligt regeringens bemyndigande vederbörande
militära befälhavare får utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,
inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller
nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid
försvarsmaktens företag, övningar eller försök eller att av eller inom sådana
anläggningar m. m. eller av sådana företag, övningar eller försök ta
fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar, eller att inom sådana
anläggningar m. m. inneha sprängämnen (1 §).

Förbud
av detta slag kan av regeringen eller enligt regeringens bemyndigande av
länsstyrelsen utfärdas i fråga om anläggning m. m. som annars är av betydelse
för försvarsväsendet.

Även
kärnkraftanläggning eller annan anläggning som avses i 2 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet kan beläggas med förbud som nyss nämnts. Denna
utvidgning av skyddslagens tillämpningsområde infördes genom en lagändring den
I juli 1977. Av uttalanden i lagstiftningsärendet framgår att det var riskerna
för att kämkraftanläggningarna blev mål för terrorismangrepp som motiverade att
dessa anläggningar fördes in i skyddslagen. I detta fall är del således ett
annat motiv som åberopas än de som ligger bakom skyddslagens bestämmelser i
övrigt.

När
riket befinner sig i krig eller krigsfara eller annars under utomordentliga av
krig föranledda förhållanden utsträcks möjligheten att utfärda förbud enligt
skyddslagen även till anläggningar m.m. av betydelse för folkförsöijningen.

Regeringen
kan också under krig eller krigsfara m. m. avdela särskilda säkerhetsområden.
Inom ett sådant område kan regeringen bemyndiga vederbörande militära befälhavare
att utfärda förbud som del under andra förhållanden ankommer på länsstyrelsen
att utfärda. Som säkerhetsområde skall också anses krigsskådeplats.

Lagen
innehåller också ett bemyndigande för regeringen att vid krig etc. utfärda
generellt förbud mot fotografering och avbildning av militära tmpper,
krigsmateriel e. d.

Särskilda
skyddsåtgärder

Länsstyrelsen
får föreskriva att den som driver viss industriell eller annan

verksamhet skall vidta särskilda ålgärder för att skydda driften. Det kan

bl. a. vara fråga om att anordna bevakning eller inhägnad. En förutsättning

för atl länsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om särskilda skydds

åtgärder är att det är fråga om en verksamhet som är av väsentlig betydelse

för försvaret eller folkförsörjningen.

Ägaren eller innehavaren av en sådan anläggning är skyldig att tillåta att 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 54

länsstyrelsen
besiktar den. Om försvarsmakten skall svara för bevakningen Prop.
1989/90:54 har en militär myndighet rätt att besikta anläggningen.

Den
som ålagts att vidta viss åtgärd kan föreläggas vid vite att inom viss tid
fullgöra skyldigheten.

Ansvar

Den
som bryter mot förbud enligt lagen kan straffas med böter eller fängelse i
högst ett år. Straff kan även ådömas där någon, även om förbud inte har
meddelats, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina
personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning
m. m. eller tillfälle att närvara vid förelag, övningar eller försök som avses
i lagen.

Sjömätning
och lödning

Vid
sidan av dessa för varje särskilt fall utfärdade förbud finns i skyddslagen
också ett allmänt förbud mot att företa sjömätning och lödning vid rikets
kuster eller i därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar. Sjömätning
eller lödning får endast ske efter tillstånd som meddelas av chefen för
marinen. För den som bryter häremot är straffet böter eller fängelse i högst
sex månader.

Förverkande

Fotografier,
avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, som kommit lill under
förfarande som enligt lagen är förbjudet, liksom använda apparater och
materiel ävensom sprängämnen, som någon innehaft i strid mot förbud som
utfärdats enligt lagen, kan förklaras förverkade. Förverkandepåföljd kan
inträda oavsett om någon fällts till ansvar för överträdelse av lagen eller ej.

Bevakning

I
skyddslagen finns också bestämmelser om förordnande av skyddsvakt för bevakning
av anläggning m. m.

Skyddsvakter
förordnas beträffande militära skyddsföremål av försvars-områdesbefalhavaren
eller, efter överbefälhavarens bestämmande, en annan militär chef och i fråga
om civila skyddsföremål av länsstyrelsen.

Lagen
innehåller en utförlig reglering av vilka befogenheter som tillkommer
polismän, personal vid försvarsmakten och skyddsvakter vid bevakning av ell
skyddsföremål. Bevakningspersonalen kan sålunda begära all var och en som
försöker få tillträde till eller uppehåller sig vid ett skyddsföremål skall
lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist saml kroppsvisitera denne och
undersöka egendom som han för med sig och som inte utgör brev eller annan
enskild handling. I vissa närmare angivna fall har bevakningspersonalen
befogenhet att avvisa eller avlägsna eller.

om
det inte är tillräckligt, tillfälligt omhänderta en person vid skyddsföre- Prop.
1989/90:54 målet eller egendom som denne för med sig.

Vid
bevakning av ett skyddsföremål har krigsmän och skyddsvakter vidare samma
befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för
spioneri, sabotage eller förberedelse till sådant brott samt att lägga beslag
på föremål som han för med sig.

Bevakningskungörelsen

Av
bevakningskungörelsen framgår att förbud enligt 1 § skyddslagen meddelas av
"den på stället varande högste befälhavaren".

Andra
förbud enligt skyddslagen utfärdas av länsstyrelsen, såvitt angår anläggning,
inrättning, fartyg eller luftfartyg som där sägs jämte till sådan anläggning
eller inrättning hörande område. En länsstyrelse får också meddela
tillträdesförbud för annat område av betydelse för försvaret. Det krävs dock
att del föreligger synnerliga skäl för atl etl sådant förbud skall få utfärdas.
Om sådant förbud utfärdas skall det anmälas lill försvarsdepartementet.

Tillstånd
lill lödning och sjömätning meddelas av chefen för marinen.

Passertillståndskungörelsen

1
en kungörelse (1958:273) om passertillstånd anges under vilka fömtsättningar
sådana får utfärdas. Passertillstånd medför rätt att få lilUräde till
anläggning etc. som skyddas enligt skyddslagen.

Ett
passertillstånd utfärdas av den myndighet eller det företag som ansvarar för
skyddet av det objekt som tillståndet skall avse. Passertillstånd får endast
utfärdas för den som är känd för pålitlighet och som i sin tjänst eller
anställning eller på gmnd av uppdrag har behov av alt få tillträde till skyddsföremålel
i fråga. Ett passertillstånd skall gälla för visst tillfälle eller viss tid,
högst två år.

I
kungörelsen anges närmare vilka uppgifter som ett passertillstånd skall innehålla.
Det finns också bestämmelser som reglerar vad den myndighet eller det företag
som utfärdat ett passertillstånd skall iaktta. Även de skyldigheter som åvilar
den som fått passertillstånd beskrivs i kungörelsen. Det gäller bl.a. hur passertillståndet
skall förvaras och vad som skall iakttas om passertillståndet förkommer.

Kungörelsen
innehåller också en bestämmelse om straff för den som skaffar sig passertillstånd
i annans namn eller lämnar oriktig eller vilseledande uppgift för att på så
sätt erhålla passertillstånd. Straffet är böter eller fängelse i högst sex
månader.

Befogenheter
för poliser m. fl.

Befogenheter
för olika kategorier av bevakningspersonal framgår av bestämmelser i olika
regelverk.

Polisens
befogenheter i den brottsutredande verksamheten är närmare

reglerade i 23-28 kap. rättegångsbalken. En på samma sätt enhetlig regle- 19

ring av den övriga
polisverksamheten fanns inte tidigare. 1 sin övervak- Prop. 1989/90:54 nings-
och serviceverksamhet var polisen när det gällde befogenhet att göra ingripande
hänvisad till stöd i en rad olika författningar eller i vissa fall till sedvanerättsliga
principer som hade ett mera indirekt författningsstöd.

Genom
polislagen (1984:387) har de gmndläggande reglerna om polisens uppgifter,
organisation och befogenheter numera lagfästs.

I
23 § polislagen föreskrivs vilka av befogenheterna som tillkommer andra än
polismän. Befogenheten alt använda våld gäller sålunda i viss utsträckning
vaktposter eller andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller för att
upprätthålla ordning samt den som annars med laga stöd skall verkställa ett frihetsberövande
och den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa tvångsåtgärder.

Vakt
B

Med
stöd av förordningen (EFS 1983:31) om tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens
personal har överbefälhavaren meddelat de ytterligare föreskrifter som behövs i
fråga om bevakning och vaktpersonals allmänna åligganden, befogenheter och
uppträdande vid bevakning av skyddsföremål. Föreskriftema har samlats i
publikationen VaklB.

Till
gmnd för vakttjänstens ordnande på platsen skall också ligga en särskild vaktinstmktion
avseende det skyddsföremål som skall bevakas. Av instmktionen skall framgå om
skyddsföremålet är av väsentlig betydelse för försvarsmakten.

VaklB
gäller såväl i fred som i krig. Bestämmelserna gäller inte för personal vid
polisväsendet.

I
särskilda kapitel behandlas tillträdesrätt till skyddsföremålet, befogenhet
att tillgripa tvångsmedel och befogenhet atl bmka våld.

Kapitlet
om befogenhet att bruka tvångsmedel gäller för personal vid försvarsmakten och
även för den som är förordnad som skyddsvakt vid militärt skyddsföremål. I
kapitlet behandlas i skilda paragrafer vaktpersonalens rätt att undersöka
föremål som den som söker tillträde har med sig, samt under vilka fömtsättningar
vaktpersonalen kan omhänderta den som uppehåller sig inom eller i närheten av
ett skyddsförmål.

I
det kapitel som gäller befogenheten att bmka våld behandlas i skilda avsnitt i
vilka fall skjutvapen får bmkas. Bmk av skjutvapen m. m. i fred behandlas i ett
avsnitt. Dessa bestämmelser kompletteras med två paragrafer som anger under
vilka förhållanden skjutvapen m. m. får bmkas under krig och beredskap. Som
exempel anges att skjutvapen får användas i nödvärn för att avvärja svårare
våld mot vakten själv eller annan person, hot som innebär trängande fara för
svårare våld samt angrepp som kan orsaka allvarlig skada på skyddsföremålet om
detta är av väsentlig betydelse för försvarsmakten. Skjutvapen får också
användas om det gäller att omhänderta eller gripa en person som flyr efter att
ha utövat svårare våld mot person eller utfört angrepp som kan ha orsakat allvariig
skada på skyddsföremål av väsentlig betydelse för försvarsmakten.

Vad
som är skyddsföremål av väsentlig betydelse skall, som fömt sagts,

framgå av den särskilda vaktinslmktionen. Exempel på sådana skydds- 20

föremål
är befästningar, ledningscentraler, radaranläggningar, tdeanlägg- Prop.
1989/90:54 ningar, datoranläggningar, hangarer, mobiliseringsförråd, fartyg och
flygplan.

2.2 Förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden

Historik

Bestämmelser
om skyddsområden kom till kort före första världskriget.

Då
som nu utgjorde utlänningslagstiftningen en av de gmndvalar som skyddsområdesinstitulet
vilade på. Den första egentliga utlänningslagen var lagen (1914:196) angående
förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas, den s. k. utvisningslagen.
Lagen innehöll inte några bestämmelser om generell utlännningskontroll utan
endast stadganden om avvisning och utvisning av icke önskvärda utlänningar. Men
lagen fömtsatte dock att sådan kontroll skulle kunna anordnas under vissa
förhållanden.

Redan
före utvisningslagens tillkomst fanns i en förordning (SFS 1912:81)
bestämmelser som reglerade utlänningars rätt alt få tillträde till arméns och
marinens etablissement och övningar m.m. I förordningen föreskrevs bl.a. atl en
utlänning inte fick tillåtas att komma in inom befästningsområde.

Med
stöd av 1912 års förordning utfärdades den 5 febmari 1915 två kungörelser (nr.28
och 29) som innehöll bestämmelser om skyddsområden, den ena (nr. 28) för
Karlsborgs och Bodens fästningar (landfastning-ar) och den andra (nr. 29) för
Vaxholms, Kariskrona och Älvsborgs fästningar (kustfästningar).

Härefter
utfärdades den 26 mars 1915 med stöd av utvisningslagen två andra kungörelser (nr.68
och 69) som angav på vilka villkor en utlänning tillfälligt fick uppehålla sig
inom landfastnings resp. kustfästnings skyddsområde.

I
början av 1960-talet väcktes vid skilda tillfallen frågan om en översyn av då
gällande bestämmelser om skyddsområden. Framställningarna ledde till att
dåvarande chefen för försvarsdepartementet i december 1963 tillsatte en
utredning med uppdrag att se över skyddsområdesregleringen. Utredningen lämnade
i febmari 1966 sitt betänkande Skyddsområden m. m. (Fö Stendlerat betänkande
1966:2).

På
gmndval av skyddsområdesutredningens betänkande utfärdades kungörelsen
(1967:10) om skyddsområden m.m. och Kungl. Maj:ts bestämmelser (1967-07-04) om
uppehållsrätt för utlänning och utländskt fartyg inom skyddsområden och
kontrollområden. Kungörelsen och därtill anslutande bestämmelser upphävdes den
1 januari 1977, då förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden
trädde i kraft.

Skyddsområdesförordningen

I
sak gjordes genom 1976 års förordning inte någon ändring i förhållande

till vad som gällt enligt
1967 års kungörelse. Det var i princip fråga om en 21

omdisponering
av bestämmelserna. Som en följd av regeringsformens Prop. 1989/90:54
antagande utmönstrades dessutom vissa bestämmelser rörande straff och
förverkande, eftersom enligt regeringsformen bestämmelser om annan rättsverkan
av brott än böter endast kan meddelas i lag.

I
den inledande paragrafen anges syftet med skydds- och kontrollområden,
nämligen att bereda skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret.

Mycket
enkelt uttryckt innebär bestämmelserna i skyddsområdesförordningen alt
utlänningar och utländska fartyg inte får uppehålla sig inom skyddsområden och
kontrollområden. Strängare regler gäller för skyddsområden än för
kontrollområden.

Skyddsområden

Inom
skyddsområden finns uppehållsplatser samt ankar- och förtöjningsplatser där
det är tillåtet för utlänningar och utländska fartyg att uppehålla sig högst 72
timmar i följd. Likaså finns det vägar och vattenfarleder inom skyddsområde som
utan tillstånd får begagnas av utlänning och utländskt fartyg för direkt
genomfart.

Kontrollområden

Reglema
för kontrollområdena är som sagt inte lika restriktiva. Medborgare i Danmark,
Finland, Norge och Island har således rätt att uppehålla sig och bosätta sig
inom kontrollområde. För andra kategorier av utlänningar gäller att de inom
vissa delar av ett kontrollområde får uppehålla sig högst tre månader under ett
kalenderår utan tillstånd. Detsamma gäller för vissa mindre utländska fartyg.
För större utländska fartyg gäller tidsgränsen 72 timmar och den fria uppehållsrätlen
är begränsad till särskilt angivna ankar- och förtöjningsplatser.

Dispens

Gemensamt
för skyddsområdena och kontrollområdena gäller att utlänning och utländskt
fartyg kan få dispens att uppehålla sig längre tid och på annan plats än vad
som generellt är tillåtet. Utlänning kan också få tillstånd att bosätta sig
inom skyddsområde och kontrollområde.

Förbud

Inom
skyddsområden och kontrollområden får utlänningar inte "företaga

annan mätning eller genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfaran

de framställa annan bild eller beskrivning än som uppenbariigen saknar

betydelse för rikets försvar". En utlänning får inte heller inneha
sprängäm

ne inom området. 22

Tillsyn Prop. 1989/90:54

För
tillsynen svarar polismyndigheten under medverkan av personal från försvarsmakten,
kustbevakningen, tullverket, sjöfartsverket och i vissa fall särskilt
förordnade skyddsområdesvakter.

Som
tidigare nämnts kan en utlänning få tillstånd att uppehålla sig inom skydds-
och kontrollområde under längre tid eller på annan plats än som följer av
förordningen. Motsvarande tillstånd kan meddelas utländskt fartyg. Tillslåndsmyndighet
är försvarsområdesbefälhavaren, utom vad gäller bosättning i vilket fall länsstyrelsen
meddelar tillstånd. Tillståndsgivningen följer vissa riktlinjer som har
utfärdats av överbefälhavaren. Riktlinjerna finns intagna i överbefälhavarens
kungörelse med föreskrifter om tillämpning av förordningen (1976:935) om
skyddsområden och kontrollområden (EFS 1979:55).

Enligt
skyddsområdesförordningen skall polismyndigheten se lill att utlänningar och
utländska fartyg inte olovligen uppehåller sig inom skyddsområden eller
kontrollområden. Vid tillsynen skall försvarsmaktens, kustbevakningens,
tullverkets och sjöfartsverkets personal medverka. Dessutom finns det särskilt
förordnade skyddsområdesvakter. Dessa förordnas av polismyndigheten eller, om
tillsynen berör flera polisdistrikt, länsstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen
har meddelat närmare föreskrifter för tillsynen. Föreskrifterna, som har
utformats efter samråd med överbefälhavaren, generaltullstyrelsen och
sjöfartsverket, beskriver dels hur tillsynen skall ledas och planläggas samt
dels tillsynspersonalens åligganden och åtgärder i anledning av överträdelser
av bestämmelserna.

Tillsynspersonal
som inom skyddsområde eller kontrollområde träffar på någon som kan antas vara
utlänning skall anmoda vederbörande person att visa upp pass eller annan
legitimationshandling som gäller som pass samt tillstånd som kan ha meddelats
honom enligt skyddsområdesförordningen. I detta sammanhang är att märka att
skyldighet att ha pass inte föreligger för den som är medborgare i annat
nordiskt land och inte heller gäller för den som har permanent uppehållstillstånd.
En utlänning som är undantagen från skyldigheten att ha pass skall emellertid
enligt utlänningsförordningen (1989:547) på begäran av polismyndighet eller
polisman visa att passfrihet föreligger för honom.

Om
en person, som antas vara utlänning, inte kan legitimera sig eller inte kan tillförlitligen
styrka sin identitet eller förete erforderligt tillstånd för uppehåll eller
bosättning inom skyddsområde eller kontrollområde, kan han i vissa fall
omhändertas, medtas till förhör eller gripas. Detsamma gäller om personen i
fråga vägrar att förete legitimation eller tillstånd som nu sagts.

Dessa
åtgärder kan bara vidtas av polispersonal och kustbevakningsmän. Annan
tillsynspersonal än polispersonal skall skyndsamt anmäla det inträffade till
polismyndighet.

Beträffande
utländskt fartyg som anträffas inom skyddsområde eller konlrollområde finns
bestämmelser om prejning och visitering i sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS
1986:7) med föreskrifter för sjötrafiken m.m.

23

Om ett utländskt fartyg
har ankrat eller förtöjt inom ett skyddsområde Prop. 1989/90:54 på en plats där
det inte är tillåtet åligger det polisman, kustbevaknings-tjänsteman,
tulltjänsteman, lotspersonal eller bevakningspersonal inom försvarsmakten att
så snart som möjligt granska skeppshandlingarna och de ombordvarandes
legitimationshandlingar. Fartygets befälhavare skall också erinras om gällande
föreskrifter för utlänningar som önskar lämna fartyget.

Varje
ingripande som skett i samband med tillsynen av skyddsområden och
kontrollområden skall genast skriftligen rapporteras till polischefen. En kopia
av rapporten skall sändas lill försvarsområdesbefälhavaren och till
rikspolisstyrelsens närmaste säkerhetssektion.

Rikspolisstyrelsen
har utfärdat anvisningar till ledning för polisens befattning med ärenden
angående tillstånd enligt skyddsområdesförordningen.

I
tillsynen av skydds- och kontrollområdena deltar polismän, skyddsområdesvakter,
kustbevakningsljänslemän, tulltjänstemän, lotsar och personal från
försvarsmakten. Någon enhetlig reglering av befogenhetema omfattande alla
dessa olika i tillsynen medverkande personalkategorier finns inte. Frågan vilka
befogenheter atl ingripa som lillsynspersonalen har blir beroende av vem som
gör ingripandet. Samma regler gäller således inte för en polisman och t. ex. en
skyddsområdesvakt. För att klarlägga vilka regler som gäller i detta avseende
är det därför nödvändigt att behandla varje kategori av tillsynspersonalen för
sig.

För
innehållet i polislagen har jag redogjort i de föregående. De befogenheter som
tillkommer polismän tillkommer alltså vissa andra kategorier.

Den
I juli 1983 trädde lagen (1982:395) om tullverkets medverkan vid polisiär
övervakning i kraft. Lagen skall tillämpas bl. a. när tullverket bedriver
övervakning för att hindra brott mot föreskrifter angående inskränkningar i
utlänningars rätt att uppehålla sig inom visst område. Genom lagen blev frågan
om befogenheterna för den personal inom tullverket som deltog i övervakningen författningsmässigt
reglerad. Lagen benämns numera sedan kustbevakningen blivit en självständig
myndighet lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

En
skyddsområdesvakts befogenheter vid ingripande är inte större än varje annan
enskild medborgares rätt i detta avseende. En skyddsområdesvakt kan till stöd
för ett ingripande åberopa 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Enligt
denna bestämmelse har var och en befogenhet att ingripa.

För
den personal vid sjöfartsverket som enligt skyddsområdesförordningen skall
medverka vid tillsynen av skydds- och kontrollområden, dvs. lotspersonalen,
gäller samma förhållanden som för skyddsområdesvakter i detta avseende.

Bevakningspersonal
inom försvarsmakten som fått i uppgift att utöva tillsyn av skydds- och
kontrollområden har heller inte andra eller större befogenheter än som
tillkommer vaije medborgare. Försvarsmaktens personal intar således inte någon
särställning härvidlag.

24

3 Allmänmotivering Prop. 1989/90:54

3.1 Utgångspunkter

3.1.1
Behovet av säkerhetsskydd

Underrättelseverksamhet

Underrättelseverksamhet
bedrevs tidigare mot huvudsakligen militära mål. Numera omfattar verksamheten
dock också åtskilliga andra delar av samhället. Detta har ibland tagits lill
intäkt för att hotet mot militära mål eller mål av militär betydelse skulle ha
minskat. Det finns emellertid inget belägg för att så skulle vara fallet.

Användningen
av modem teknik i underrättelseinhämtningen är betydande. Det har emellanåt
påståtts atl modem undertällelsetjänst i stor och ökande omfattning kan
bedrivas med fjärrspaningsmetoder. En vanlig uppfattning är att satelliter med
dagens teknik är så sofistikerade och ger så detaljerad information att behovet
av lokaU bedriven underrättelseinhämtning har minskat.

Främmande
makts kapacitet atl upptäcka och följa företeelser över ytan — såväl
anläggningar som verksamhet — och att iaktta förändringar på vårt territorium
har visserligen ökat drastiskt bl.a. med satellitövervakning. Som en följd
härav har emellertid nya behov uppstått av att på plats verifiera och detaljsludera
ett betydligt större antal objekt än tidigare. Med mindre sofistikerade metoder
kanske dessa objekt över huvud taget inte hade upptäckts. För atl klarlägga
användningsområde och kapacitet hos upptäckta föremål måste också detaljstudier
i många fall göras på platsen.

Vidare
blir redan inhämtade underrättelser föråldrade genom atl man bygger nytt eller
vidtar andra förändringar. Del behövs därför en regelbunden kontroll för att
hålla redan inhämtat underlag aktuellt.

Våra
skyddsåtgärder mot optisk eller teknisk insyn har också utvecklats. Maskering, fortifikatoriska
skydd samt tekniska åtgärder för all dölja kapacitet, prestanda och utmstning
har getts en ökad betydelse. Del för i sin tur med sig att
underrättelseverksamheten i många fall fömtsätter detaljstudier på nära håll
för alt ge kvalificerad information.

Ett
överraskande angrepp med bl.a. tidig insats av sabotageförband ställer, om det
skall ha utsikt att lyckas, större krav på detaljinformation än andra
angreppsformer. Underrättelsetjänsten får därför en ökad roll i fredstid. Den
utveckling till ökad snabbhet, operativ rörlighet och samlade insatser som
skett hos slridskraftema och spaningsmedlen i vårt närområde ökar betydelsen
av att hålla ell gott sekretess- och tillträdesskydd kring våra viktigare
områden.

Den
typ av underrättelseverksamhet som erfordras för detaljstudier och uppföljning
av t. ex. förändringar bedrivs på "låg nivå" men på stor bredd. En
mängd till synes betydelselösa uppgifter insamlade från många olika plattformar
ger en helhetsbild. En sådan kan erhållas genom målinriktad detaljinhämtning
kombinerad med massinformationsinhämtning över vårt land.

Kunskaper
om militärgeografin har dessutom fått ökad betydelse vid

25

militära insatser. Del
gäller uppgifter som avser t. ex. framkomstmöjlighe- Prop. 1989/90:54 ter i
terrängen och fömtsättningama för alt luftlandsätta tmpp och materiel. Det är
sådana geografiska förhållanden som är värdefulla att känna till vid planering
av militära operationer.

Metoder

Den
lämpligaste metoden för kontinuerlig uppföljning i våra kustområden är att
utnyttja fartyg av alla slag och samtidigt inhämta information från landsidan.
Den ideala situationen för främmande makt är att i normalläge kunna bedriva mtinmässig
trafik av sådan omfattning i intressanta områden att underrättelseuppgiften
löses och att en normalbild målas upp av trafiken och verksamheten mot oss.
Därigenom tmbbas vår vaksamhet av, vilket för främmande makt är ytterligare en
fördel.

Sambandstrafik
på kortvågsradio kan följas från det främmande landets territorium. För viss
radiokommunikation kan flygbuma plattformar utnyttjas från internationellt
vattenområde. De flygbuma signalspanings-plattformama medger en räckvidd till
radarhorisonten. Även vid mycket korta exponeringstider kan signalspaning
avslöja förändringar i tdemiljön, som exempelvis ny utmstning eller omgmpperingar.
En omfattande trafik med signalspaningsflygplan i vårt närområde utförs från
båda stormaktsblockens sida.

Innanför
kusterna pågår likaledes en kontinuerlig underrättdseinhämt-ning från olika
plattformar. Gmndtanken synes också här vara atl genom en omfattande trafik
över hela ytan göra oss mindre vaksamma och minska våra möjligheter att finna
mönster och tyngdpunkter i den främmande underrättelseverksamheten. Ett
speciellt intresse synes föreligga för de platser och områden där vi genomiför
prov och försök med ny militär materiel.

Den
underrättelseverksamhet som kan riktas mot Sverige leds och genomförs av
särskilda underrättelseorganisationer med stora resurser. Den underrättelseverksamhet
som sedan ett antal år bedrivs vid svenska kuster visar att det hos främmande
makt finns ett starkt intresse av att kartlägga svenska förhållanden.

Fritidsbåtstrafiken
är sommartid svårkontrollerad och omfattande. En komplicerande faktor är därvid
den omfattande uthymingsverksamheten. Vi har för närvarande små möjligheter att
avgöra om utländska medborgare finns ombord på svenska fritidsbåtar.

Incidenter
med handelsfartyg och fritidsbåtar har ägt mm såväl i samband med
övningsverksamhet som vid anläggningar och i våra skydds- och kontrollområden
varvid bedömningar gjorts att underrättelseverksamhet bedrivits.

Den
tekniska utvecklingen har, som inledningsvis nämnts, medfört att möjlighetema
att bedriva underrättelseverksamhet med tekniska hjälpmedel har ökat under det
senaste årtiondet. Både öst och väst disponerar signalspanings- och fotospaningssatdliter
som kan sättas in mot Sverige.

Ingen metod för
underrättelseinhämtning ger ensam ett optimalt resul

tat. Därför utnyttjas olika typer av plattformar för att från så många källor 26

som
möjligt erhålla information om objekt. Vissa metoder ger, som nyss Prop.
1989/90:54 sagts, en överblick eller en inventering, medan andra ger detaljer
inom etl myckel begränsat område.

Möjligheterna
att med små enheter som fiskefartyg inhämta underrättelser har ökat med
utvecklad elektronik. Fartygen uppträder ofta i stora gmpper (fiskeflottor med ledarfartyg),
där enstaka fartyg med omfattande elektronisk utmstning ingår.

Teknisk
utmstning som tidigare krävde en större plattform kan nu även medföras på
fritidsbåtar. Den kraftigt expanderande svenska fritidsbåts-trafiken erbjuder ell
gott skydd för säkerhetshotande aktiviteter från främmande fritidsbåtar och
personer.

Alt
övervaka biltrafik med befarad underrättelseinriktning är en uppgift som
innebär stora problem. Etl uppträdande över större delen av landet med
långtradare i stort antal kan svårligen övervakas.

En
koncentration av observationer av s.k. TIR-bilar har noterats i anslutning till
militärt känsliga områden.

Bedömning

Jag
instämmer i tillträdesskyddsulredningens slutsats att någon minskning av
underrättelseverksamheten inte har skett. Snarare har verksamheten ökat. Man
kan inte heller bortse från den direkta kopplingen till sabotage-dier krigsplanläggningsförbereddser
som kan tänkas pågå. Förändringar i trafikmönster för handelsfartyg, den
explosionsartade fritidsbåtsutvecklingen, den tekniska utvecklingen och våra
begränsade personella resurser för övervakning samt, inte minst, de tecken på
undervattensverksamhet som förekommit är alla faktorer som förändrat hotbilden
i negativ riktning. Det finns alltså all anledning alt även framgent värna om
ett starkt säkerhetsskydd. Vi bör därför enligt min mening utgå från att det
även i fortsättningen behövs regler som ger möjlighet till såväl generella
tillträdesbegränsningar som tillträdesbegränsningar riktade endast mot utlänningar.

I
fredstid är det behovet av sekretesskydd för viktiga militära anläggningar som
starkast motiverar regler om tillträdesskydd. I ett intemationellt krisläge
ökar behovet av skydd mot sabotagehandlingar. Det finns som har nämnts också
anledning att anta att planläggningen av krigshandlingar mot vårt land
inbegriper sabotagehandlingar, utförda av specialförband. Regler om
tillträdesförbud inom känsliga områden bör i sådana situationer underlätta en
effektiv kontroll av dem som vistas i närheten av vikliga militära anläggningar.

Även
som ett led i bekämpningen av lertorism fyller regler om tillträdesskydd en
uppgift. Regler som förbjuder utlänningars vistelse i närheten av viktiga
militära anläggningar är ägnade att försvåra för internationella terrorister
alt låta sådana anläggningar utgöra mål för sin verksamhet. Detsamma gäller de
generella reglema om tillträdesförbud, som ger möjlighet lill förstärkt
bevakning av särskilt viktiga anläggningar.

Ytterligare
en aspekt på behovet av säkerhetsskydd är atl den verksam- 27

het
som bedrivs av militära myndigheter inte sällan är av sådan art att den Prop.
1989/90:54 medför risker för allmänheten.

3.1.2
Motstående intressen

Allmänt
om friheter och rättigheter

Regler
om lilllrädesskydd för försvarsanläggningar m.m. medför begränsningar i gmndlagsfasta
fri- och rättigheter. Sådana begränsningar kan bara göras genom lag och skall
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar
får förekomma endast i den mån de är nödvändiga med hänsyn till ändamålet.
Genom att tillträda den europeiska konventionen om de mänskliga rättighetema
har Sverige också gentemot de övriga konventionsstaterna förpliktat sig att
tillförsäkra enskilda personer de fri- och rättigheter som anges i
konventionen.

Varje
svensk medborgare är enligt 2 kap. regeringsformen gentemot del allmänna
tillförsäkrad en rad friheter och rättigheter. Enligt 2 kap. I § råder
yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt 2 kap. 6 § åtnjuter var och en
skydd mot bl. a. kroppsvisilation och liknande intrång. Den enskilde skyddas
vidare enligt 2 kap. 8 § mot frihetsberövande. Samma lagmm garanterar även
friheten atl fritt förflytta sig inom riket. Vidare föreskriver 2 kap. 18 § atl
varje medborgare, vars egendom tas i anspråk på visst sätt, skall vara
tillförsäkrad ersättning för förlusten.

Tryckfrihetsförordningen
reglerar bl.a. den frihet som tillkommer varje svensk medborgare att
offentliggöra uppgifter och meddela uppgifter för offentliggörande i tryckt
skrift. Tryckfriheten är en form av yttrandefrihet. Var och en har i princip
rätt att anskaffa uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift. Reglema i 1
kap. 2 § tryckfrihetsförordningen garanterar all tryckning kan ske ulan
föregående granskning.

1
stor omfattning jämställs utländska medborgare med svenskar i fråga om gmndlagsskyddet
för fri- och rättigheter.

Utlänningar
åtnjuter yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet samt
tryckfrihet i samma mån sorn svenska medborgare och har samma rätt som svenska
medborgare att ta del av allmänna handlingar. De har samma skydd för sin
person och sin egendom och är i de flesta sammanhang likställda med svenska
medborgare. Under senare tid har funnits en strävan att undanröja många av de
rättsliga skillnader som tidigare rått.

Rörelsefriheten

Rätten
att röra sig fritt i landet är en av de mest gmndläggande mänskliga frihetema.
Den utgör ett nödvändigt moment i den politiska friheten. Avspärmingar av
större områden under längre tid anses medföra begränsningar i den gmndlagsfasta
rörelsefriheten.

Allemansrätten
utgörs av den sedvanerättsliga gmndsats enligt vilken var och en anses ha rätt
att bl. a. röra sig fritt i naturen på annans mark.

I
kombination med allemansrätten utgör rörelsefriheten gmndvalen för 28

det
rörliga friluftslivet. En ökad urbanisering och höga krav i arbetslivet Prop.
1989/90:54 gör att människomas behov av rekreation i naturen kan antas öka
samtidigt som stadsbyggandet och den ökade markexploateringen gör tillgången på
lämpliga rekreationsområden mera sparsam. Fritt tillgängliga naturområden är
därför av omistligt värde i ett modernt samhälle.

I
vissa områden — inte minst kustområden — är turismen av stor betydelse för den
bofasta befolkningens försörjning. Regler som begränsar tillgängligheten till
sådana områden kan innebära ekonomiska avbräck och minskade möjligheter att
hålla en bygd levande.

Även
för andra näringar såsom handels-, transport- och fiskerinäringarna kan det
medföra svårigheter om större land- eller vattenområden spärras av.

Yttrande-
och informationsfriheten

Yttrande-
och informationsfriheten utgör gmndvalen för den fria åsiktsbildningen som i
sin tur är en fömtsättning för etl demokratiskt samhälle. Avspärrningar av
områden och förbud mot inhämtande av information exempelvis genom fotografering
begränsar informationsfriheten. Särskilt stark blir begränsningen om förbuden
förenas med möjligheteratt tillgripa tvångsmedel. En noggrann avvägning fordras
därför mellan å ena sidan berättigade säkerhetsmässiga hänsyn och å andra sidan
intresset av fri insyn i det allmännas verksamhet. Av särskild vikt är att
massmediernas möjligheter till rapportering skyddas.

Dispositionsrätt
tid enskilds egendom

Som
jag redan berört kan lillträdesbegränsande regler inverka negativt på möjlighetema
alt bedriva vissa näringar.

Sådana
bestämmelser kan även innebära begränsningar i dispositionsrätten lill
enskilda personers egendom. De kan därigenom sägas inskränka äganderätten och
det måste beaktas att lagstiftning på detta område inte kommer i konflikt med
rimliga krav på ersättning vid sådana inskränkningar.

Utlänningars
ställning

Som
jag tidigare framhållit finns sedan länge långtgående strävanden att i stor
utsträckning likställa utlänningar med svenska medborgare. 2 kap. 20 §
regeringsformen innehåller en uppräkning av de fri- och rättigheter som gäller
till förmån för utlänningar.

Många
utlänningar lever helt integrerat i det svenska samhället. Åtskilliga är födda
här i landet eller har varit bosatta här större delen av sina liv. Ett stort
antal är röstberättigade i kommunalval och landstingsval och är valbara till
kommunala och landslingskommunala församlingar.

Allemansrätten
anses gälla såväl utlänningar som svenska medborgare.

I
säkerhetsmässigt känsliga områden kan omfattande inskränkningar

anses nödvändiga i rörelsefriheten för utlänningar. Sådana inskränkningar 29

kan
utgöra kännbara ingrepp i de enskildas levnadsförhållanden. Särskilt Prop.
1989/90:54 kännbara blir inskränkningarna om många utlänningar är bosatta i
områdena.

3.1.3
Samverkande regler

Allmänt

Vid
en översyn av reglerna om lilllrädesskydd bör också beaktas vilka andra regler
som verkar i samma riktning som en tänkt skyddslagstiftning. Endast i den
utsträckning andra regler bereder de skyddsvärda objekten ell otillräckligt
skydd, finns ju behov av särskild lagstiftning på området.

Regler
om tillträdesbegränsningar

Den
gmndlagsfasta rörelsefriheten gäller gentemot det allmänna. Den ger självfallet
inte fritt tillträde till en byggnad som ägs av annan. Det är ägaren eller nyttjanderättshavaren
som råder över byggnaden och som givetvis kan förbjuda tillträde dit. Såvitt
gäller statliga myndigheters lokaler är dock atl märka att allmänheten har
rätt till tillträde för att efterfråga allmänna handlingar som förvaras hos
myndigheten. Allmänheten måste också beredas tillträde för att närvara vid
offentliga förhandlingar eller förrättningar och för att besöka myndigheten då
denna har mottagningstid. I övrigt kan dock en myndighet begränsa rätten till
tillträde. Så sker också regelmässigt i enlighet med förordningen (1981:421) om
säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter. För riksdagens del finns
motsvarande bestämmelser i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.

På
annans mark begränsas rörelsefriheten till de befogenheter allemansrätten ger.
Det finns därför inte någon ovillkorlig rätt att beträda t. ex. tomtmark
närmast ett bostadshus eller ett inhägnat område, som hör lill en arbetsplats.

Till
skydd mot obehöriga intrång finns straffbestämmelser i 4 kap. brottsbalken om hemfridsbrotl,
olaga intrång och intrång i förvar.

Om
ett brott har begåtts, kan en byggnad eller ett område spärras av enligt 27
kap. 15 § rättegångsbalken. Vid risk för brott gäller detsamma enligt 22 §
polislagen. Sådana avspärrningar kan gälla även gentemot egendomens ägare
eller annan rättighelsinnehavare.

Bestämmelser
som ger möjlighet att för särskilda behov tillfälligt begränsa rörelsefriheten
förekommer också i en rad andra sammanhang. Exempel på delta ger
smittskyddslagen (1988:1472), epizootilagen (1980:369), räddningstjänstlagen
(1986:1102), luftfartslagen (1957:297), kungörelsen (1964:810) om avlysningav
allmänt vattenområde, sjölrafikförordningen (1986:300), naturvårdslagen
(1964:822) och 10 § i 1971 års i övrigt upphävda länsstyrdseinstmktion
(1971:460).

Regler
om sekretess

Intresset
av att sådana uppgifter, som har betydelse för rikets säkerhet, inte

röjs skyddas genom
bestämmelsen i 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100). 30

Befattning
med sådana uppgifter straffbeläggs i första hand som brott mot Prop. 1989/90:54
19 kap. brottsbalken. Annat brott mot lystnadsplikt kan straffas enligt 20 kap.
3 § brottsbalken. Tryckfrihetsförordningen innehåller bestämmelser om tryckfrihetsbroll
och radioansvarighetslagen (1966:756) m.fl. lagar motsvarande regler för radio-
och TV-program.

Regler
som begränsar informationsfriheten

Det
finns ytterligare regler som är avsedda att begränsa möjligheterna att inhämta
upplysningar. Post- och tdehemlighelen skyddas t. ex. genom 4 kap. 8 §
brottsbalken och olovlig avlyssning kan straffas enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken.
TV-övervakning får inte anordnas ulan särskilt tillstånd enligt lagen (1977:20)
om TV-övervakning. Dataintrång kan straffas enligt datalagen (1973:289).

Bestämmelser
om fotograferingsförbud finns bl. a. i 8 kap. 4 a § luftfartslagen (1957:297).
Inom en byggnad och på tomtmark kan naturligtvis dessutom den som har rådighelen
uppställa fotograferingsförbud som villkor för tillträde.

Regler
om kroppsvisilation m. m.

Om
kroppvisitation och kroppsbesiktning finns allmänna bestämmelser i 28 kap.
rättegångsbalken. Särskilda bestämmelser om kroppvisitation finns dessutom i
polislagen och ett antal andra regelverk bl.a. lagen (1970:926) om särskild
kontroll på flygplats och terroristlagen (1989:530).

Regler
som ger skydd mot sabotage m. m.

Bestämmelser
som syftar till atl förhindra sabotage och annan skadlig verksamhet finns — fömtom
i brottsbalkens regler om tillgreppsbrott i 8 kap. och skadegörelse i 12 kap.
samt i skadeståndslagen (1972:207) — i 13 kap. brottsbalken, som straffbelägger
sabotage och andra allmänfarliga brott. Vidare skall anmärkas förbudet mot
innehav av explosiva varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor samt vapenlagens (1973:1176) regler om olaga vapeninnehav och
olaga innehav av ammunition.

Regler
om utlänningar

De
gmndläggande bestämmelserna om utlänningars rätt att resa in samt vistas och
arbeta i landet finns i utlänningslagen (1989:529). Där regleras bl. a. fömtsättningama
för avvisning och utvisning av utlänningar samt formerna för
utlänningskontrollen.

Regler
om utlänningars förvärv av företag och fastigheter m. m. här i landet finns i
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

En
gmndläggande rättslig skillnad mellan utlänning och svensk medbor- 31

gare består i att
utlänningen inte har rätt atl rösta i riksdagsval och inte Prop. 1989/90:54
heller är valbar till uppdrag som riksdagsledamot.

Förtroendeuppdrag
förekommer även i den statliga lokal- och regionalförvaltningen. Dessa uppdrag
tillsätts regelmässigt genom val som förrättas av kommunfullmäktige eller
landstinget eller genom beslut av regeringen. Ofta är dessa uppdrag enligt lag
reserverade för svenska medborgare.

Svenskt
medborgarskap är sålunda behörighetsvillkor för bl. a. nämndemän i domstol,
ledamot i polisstyrelse, ledamot av inskrivningsnämnd och genom val utsedd
ledamot av länsstyrelse.

Enligt
1809 års regeringsform krävdes generellt svenskt medborgarskap för behörighet
till statlig tjänst. Enligt huvudregeln i den nu gällande regeringsformen är så
inte fallet. Undantagen framgår av 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen.

Regler
om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av statlig
tjänst finns i 4 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA).

Beträffande
vissa tjänster av betydelse för rikets säkerhet kan personalkontroll företas
(personalkontrollkungörelsen, 1969:446).

Om
en statlig tjänst har hänförts till skyddsklass enligt personalkontrollkungörelsen,
får myndigheten inte tillsätta tjänsten med annan än svensk medborgare eller
förordna annan än svensk medborgare alt utöva tjänsten enligt förordningen
(1975:608) om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga
tjänster.

Enligt
12 kap. 4§ utlänningslagen har regeringen rätt att vid krig eller krigsfara
utfärda föreskrifter i fråga om bl.a. utlänningars inresa och vistelse i landet
samt rätt att ha anställning och offentligt förtroendeuppdrag i Sverige.

Det
finns inga särbestämmelser i utlänningslagstiftningen som reglerar tillträde till
svenskt sjöterritorium för en utlänning som färdas med en fritidsbåt. En
utlänning som färdas med fritidsbåt innanför territorialgränsen är skyldig att
ha pass och, om så krävs, visering eller uppehållstillstånd. Den som är nordisk
medborgare eller har permanent uppehållstillstånd är befriad från skyldigheten
att ha pass men skall kunna visa att passfrihet föreligger.

Statens
invandrarverk har i samråd med utrikesdepartementet, rikspolisstyrelsen,
tullverket och försvarsstaben utfärdat särskilda föreskrifter för viseringsskyldiga
utlänningar som färdas med fritidsbåtar. Den kontroll som behövs för all
upprätthålla utlänningslagstiftningens bestämmelserom utlänningars inresa i
riket ankommer på polismyndighet.

3.1.4
Reformbehovet

I
föregående avsnitt har jag redogjort för åtskilliga regler som verkar i

samma riktning som den nuvarande skyddslagen. Skyddslagens bestäm

melser utgör ell viktigt komplement lill dessa regler främst genom att de

ger möjlighet till en effektiv bevakning av särskilt skyddsvärda objekt.

Behovet av alt kunna åstadkomma ett förstärkt tillträdesskydd har snarare

ökat än minskal. 32

1940 års skyddslag är
omodem och tillkom innan totalförsvarstanken Prop. 1989/90:54 vunnit insteg.
Även om en del ändringar gjorts sedan år 1940 är en omarbetning nu påkallad.
Flertalet remissinstanser som yttrat sig över tillträdesskyddsulredningens
förslag instämmer i denna bedömning.

Det
har också framstått som en brist hos den nuvarande skyddslagen att den inte
klart uttrycker all avspärmingar kan behöva göras för att tillförsäkra
allmänheten skydd mot riskfylld verksamhet som bedrivs av försvaret. Osäkerhet
har rått om vilket författningsslöd som skall ligga till gmnd för sådana avspärmingar.

Det
är heller inte tillfredsställande att - bortsett från kämkraftanlägg-ningar -
skydd i fredstid endast kan beredas objekt som har intresse för det militära
försvaret. I etl samhälle som är så tekniskt utvecklat och komplext som vårt är
det naturligt att i fråga om skyddsvärde jämställa vissa civila funktioner med
de militära. Denna tanke ligger i linje med den numera förhärskande
totalförsvarssynen. Skyddslagens tillämpningsområde bör därför utsträckas till
att omfatta även civila objekt.

På
senare tid har förhållandena i vår omvärld gjort att nya skyddsbehov uppkommit.
Den undervattensverksamhet som av främmande makt bedrivits vid svenska kuster
har nödvändiggjort tillfälliga avspärmingar av stora områden. Viss osäkerhet
har rått humvida den nuvarande skyddslagen eller annan lagstiftning ger
utrymme för sådana avspärmingar. Vidare har risken för terroristhandlingar
gjort att åtskilliga civila objekt numera får anses vara mera sårbara eller svårskyddade
än tidigare. Jag vill särskilt peka på den utveckling som skett när det gäller
terroristattacker möt del civila trafikflyget. Dessa aspekter bör också läggas
till gmnd för en omarbetning av skyddslagen.

Reglema
om skyddsområden och kontrollområden har kritiserats på gmnd av att bestämmelsema
ansetts invecklade och svårtolkade. Efterlevnaden är vidare svår att
kontrollera. Dessutom är uppehållsrätten inom kontrollområdena så vidsträckt
att det kan ifrågasättas om skyddet alls fyller någon funktion.

Det
finns således flera faktorer som talar för att reglema om tillträdesskydd för
försvarsanläggningar bör omarbetas. Detta gäller såväl de generella reglema i
skyddslagen som de regler i skyddsområdesförordningen som riktar sig mot
utlänningar.

I
det följande avser jag att, mot bakgmnd av de utgångspunkter jag skisserat,
redogöra för den utformning jag finner lämplig först vad gäller de generella reglema
om tillträdesskydd m. m. och därefter vad gäller de särskilda reglerna om
utlänningars rörelsefrihet.

I
de därpå följande avsnitten behandlar jag bevakningsfrågor och vissa andra för
de båda rättsområdena gemensamma frågor.

33

3 Riksdagen 1989/90. 1 samt Nr 54

3.2
Skyddsobjekt

3.2.1
För vilka ändamål behövs skydd?

Prop.
1989/90:54

Mitt förslag: Även
i fortsättningen skall för samhället viktiga anläggningar och andra objekt
kunna ges ett särskilt skydd mot spioneri och sabotage. De skall dessutom kunna
skyddas mot terrorism. Vidare förbättras skyddet för allmänheten mot skador till
följd av militär verksamhet.

Utredningens förslag: Även
utredningen har föreslagit att tillträdes- och närvaroförbud också skall kunna
utfärdas med hänsyn lill risken för att allmänheten kommer till skada till
följd av försvarsverksamhet. Utredningen har tagit avstånd från tanken atl
låta syftet att hindra terrorismangrepp ligga till gmnd för beslut enligt
lagen.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt att allmänhetens
skyddsbehov fortsättningsvis får läggas till gmnd för beslut enligt
skyddslagen. Fortifikationsförvaltningen har påpekat att detta utvidgade syfte
enligt utredningen tillåtils få självständig betydelse endast i vissa fall.
Överbefälhavaren har framhållit att frågan om vaktpersonals befogenheter vid
bevakning av personer i nyckdslällning måste få en lösning. Överbefälhavaren
delar dock utredningens uppfattning att frågan hör hemma i annat sammanhang.
Kammarrätten i Sundsvall har anfört att det på ett tydligare sätt än som skett
i utredningens förslag bör komma till uttryck i lagtexten atl anknytning lill
något av lagens ändamål är en fömtsättning för utfärdande av förbud enligt
lagen.

Skälen för mitt förslag:
Till gmnd för den nuvarande skyddslagen ligger behovet av att skydda
försvarsanläggningar och försvarsverksamhet mot sabotage och spioneri. Dessa
huvudsyften bör alltjämt vara gmndläggande. Emellertid har utvecklingen enligt
min mening visat att skyddsbehov kan föreligga även på grund av risker i andra
hänseenden.

De exempel på intemationell
tenorism, som under de senaste decennierna förekommit även i vårt land, visar
alt vissa anläggningar eller typer av verksamhet blivit sårbara inte bara på gmnd
av den materiel, som förvaras där, eller på gmnd av själva den verksamhet som
utövas där. En väl så stor risk som risken för sabotage får numera anses
föreligga för att personer, som regelmässigt uppehåller sig inom vissa
anläggningar, skall utsättas för angrepp av gmpper, som genom utpressning eller
på annat sätt vill nå politiska eller andra syften. Ett särskilt
tillträdesskydd är ägnat att minska riskema för sådana angrepp.

Det finns visserligen
möjligheter atl, då akut fara för lerrorismangrepp föreligger, spärra av en
anläggning eller ett område med stöd av polislagen. Enskilda personer som är
särskilt utsatta för risker att bli föremål för lerrorismattentat kan också
förses med livvaktsskydd. I fråga om vissa anläggningar kan emellertid risken
för dylika angrepp sägas vara praktiskt taget konstant ulan att det för den
skull går att hävda att risken vid ett givet tillfälle är mer överhängande än
annars. Jag kan instämma i vad

34

utredningen
anfört om att flera av de anläggningar, som främst löper risk Prop. 1989/90:54
för att utsättas för terrorismangrepp kan beredas skydd redan på gmnd av att
någon av de övriga riskfaktorer, som upptas i lagen, är för handen. I vissa
fall — t.ex. när det gäller regeringskansliets byggnader och vissa myndigheters
lokaler samt flygplatser — är emellertid terrorismhotet betydligt mer
överhängande än risken för sabotage eller spioneri. Enligt min mening bör
därför i den nya lagen komma till klart uttryck att terrorismhot självständigt
kan läggas till gmnd för beslut enligt lagen. Risken att en sådan reglering
skulle föra alltför långt vill jag begränsa genom att, som jag återkommer till
i det följande, närmare specificera vilken typ av anläggningar eller
verksamhet som skall kunna beredas skydd i fredstid.

Det
skall framhållas att risk för våld mot bestämda personer i första hand skall
mötas genom polisiära åtgärder. Ett individualiserat hot mot viss person skall
alltså inte föranleda att en anläggning eller ett område där den hotade
personen vistas förklaras utgöra skyddsobjekt. Däremot bör en obestämd, större
krets av människor kunna beredas skydd genom att den anläggning eller det
område, där de regelmässigt uppehåller sig, ges ett särskilt tillträdesskydd.
Det blir här fråga om situationer där personer är utsatta för fara i just den
egenskap eller befattning som gör att de befinner sig inom den aktuella
anläggningen eller området i fråga. Det kan däremot antas sakna betydelse vilka
individer det rör sig om.

I
fråga om statschefens residens och statsministerns bostad kan sägas atl dessa
intar en särställning genom sin officiella karaktär. Starka skäl talar enligt
min mening för all själva byggnadema vid behov skall kunna ges ett särskilt
skydd.

Vad
gäller skyddet för allmänheten mot risk för skada finner jag i likhet med
utredningen att detta syfte skall kunna läggas till gmnd för ett beslut enligt
lagen. Behov av sådant skydd har redan i flera fall, inte minst i samband med ubåtsjaktsoperationer,
föranlett avspärmingar. Det är angelägel atl ett uttryckligt lagstöd för
sådana åtgärder införs. Skydd för allmänheten bör generellt vara en
tillräcklig fömtsättning för beslut enligt lagen.

Utredningen
har som ett särskilt syfte tagit upp risken för att allmänheten genom sin
närvaro försvårar försvarsverksamheten. Jag ser denna risk inte som ett
särskilt moment utan snarare som en del av endera av de övriga angivna riskfaktorema.
Verksamheten torde nämligen försvåras genom allmänhetens närvaro antingen av
sekretesskäl eller på gmnd av risken för att tredje man kommer till skada.
Enligt min mening är det därför överflödigt att ange risken för atl verksamhet
försvåras som en självständig gmnd för beslut.

Jag
delar uppfattningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att anknytning
till något av de angivna ändamålen på ett tydligt sätt anges vara en fömtsättning
för beslut. Detta bör komma till uttryck på så sätt att behov av skydd i något
av de uppräknade hänseendena måste föreligga i det särskilda fallet för att
beslut skall få meddelas.

35

3.2.2 Skyddets
utformning

Prop.
1989/90:54

Mitt förslag: En
anläggning eller ett område som behöver skyddas mot sabotage, spioneri eller
terrorism eller där farlig försvarsverksamhet bedrivs skall kunna förklaras
utgöra skyddsobjekt. Detsamma skall gälla militära fartyg och luftfartyg.
Skyddsobjekt skall skyddas genom tillträdesförbud. Tillträdesförbud kan, om det
är tillräckligt, ersättas med förbud endast mot viss verksamhet, såsom t. ex.
fotografering eller dykning inom anläggningen eller området. Tillträdesförbud
kan även kompletteras med fotograferingsförbud.

Utredningens förslag:
Utredningen har föreslagit två huvudformer av förbud, tillträdesförbud och närvaroförbud.
Den först nämnda formen skulle avse tillträde till anläggning, inrättning, fartyg,
luftfartyg, fordon, viktig materiel eller område. Närvaroförbud skulle avse
verksamhet vid övningar, prov eller försök. Utredningens ståndpunkt beträffande
s.k. partiella tillträdesförbud är att befogenheten att utfärda sådana förbud
innefattas i befogenheten att utfärda tillträdesförbud.

Remissinstanserna: Flera
av remissinstanserna har kritiserat utredningens åtskillnad mellan
tillträdesförbud och närvaroförbud. Man har påtalat att ett närvaroförbud i
praktiken måste få ungefär samma verkningar som ett tillträdesförbud. Enligt
överbefälhavarens uppfattning bör fotograferingsförbud och förbud mot innehav
av sprängmedd följa automatiskt med ett tillträdesförbud. Från flera håll
framförs den åsikten att det bör vara förbjudet alt fotografera inte bara inom
ett skyddsföremål utan även från en plats utanför detsamma. Några instanser
efterlyser uttryckliga regler om vilka partiella tillträdesförbud som skall
kunna förekomma. Företrädare för massmedierna har kritiserat det förhållandet
att beslut om skyddsföremål enligt nuvarande ordning kan meddelas av
befattningshavare på ganska låg nivå.

Skälen för mitt förslag:
Som framgått under avsnittet om samverkande regler finns det åtskilliga
bestämmelser i andra regelverk som är ägnade att motverka sådan verksamhet som
även skyddslagen avser att förhindra. Det är enligt min mening angeläget att
det förstärkta skydd som skyddslagen kan åstadkomma reserveras för sådana objekt
som kan bedömas ha ett verkligt och kvalificerat skyddsbehov. Jag finner därför
anledning att inledningsvis i detta avsnitt pröva vilka typer av egendom som
över huvud skall kunna skyddas enligt skyddslagen.

Utredningen har från den
nuvarande skyddslagen hämtat bestämningarna "anläggning, inrättning,
fartyg, luftfartyg, eller område". Utredningen har föreslagit att också
fordon och viktig materiel tas upp bland de föremål som skall kunna beredas
skydd.

För min del är jag inte
beredd att ta upp alla de av utredningen uppräknade kategorierna av föremål
som självständiga skyddsföremål. Jag vill särskilt framhålla alt syftet med de
regler jag föreslår är att åstadkomma ett förstärkt lilllrädesskydd. Ett sådant
åstadkommer man i det särskilda fallet genom olika typer av fysiskt skydd samt
genom att en effektiv

36

bevakning
kan ordnas. Det faller sig inte naturiigt att förbjuda tillträde till Prop.
1989/90:54 fordon och än mindre till andra lösa föremål. I den mån sådana kan bevakas
på det sätt reglerna fömtsätter torde de vara placerade inom en anläggning
eller ett område. Anläggningen eller området kan då göras till föremål för
skyddsåtgärderna. Gränserna för avspärrningen torde därmed också bli tydligare.
Om uppställningsplatsen är tillfällig kan den tillfälligt göras till
skyddsobjekt. De hittills gällande reglerna att militära fartyg och luftfartyg
kan utgöra skyddsföremål bör behållas. Fordon och viktig materiel får däremoi
beredas skydd genom alt den anläggning eller det område, där de finns, spärras
av.

Ordet
inrättning torde numera inte ha någon självständig betydelse. Jag föreslår
därför att det utmönstras.

Jag
instämmer i den kritik som framförts mot begreppet närvaroförbud. Som flera av
remissinstanserna påpekat torde det skydd, som faktiskt skall utövas, även när
del gäller övningsverksamhet undantagslöst få den formen att obehöriga
förbjuds vistas på platsen. Även skyddet för sådan verksamhet bör därför kunna
utformas som ett tillträdesskydd för en anläggning eller ett område.

När
det gäller begreppet tillträdesförbud är det angeläget att tänka på att sådant
förbud mycket väl kan råda redan på gmnd av andra bestämmelser. Att uttala ett
formligt tillträdesförbud skulle därför i många fall medföra att ell redan
existerande förbud dubblerades. Jag förordar att beslut i det enskilda fallet
utformas på så sätt alt den egendom man avser atl skydda förklaras utgöra
skyddsobjekt. Med en sådan förklaring skall enligt lagen följa
tillträdesförbud, oavsett vad som må gälla lill följd av annan lagstiftning
eller interna föreskrifter.

För
i vart fall vissa civila skyddsobjekl bör en inpasseringskoniroll kunna ordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller enligt passertillståndskungörelsen.
Närmare föreskrifter om detta bör meddelas av regeringen.

Ett
tilllrädesförbud kan medföra att den gmndlagsskyddade informationsfriheten
inskränks. Från Sveriges Radio AB och lidningsutgivareföreningen har riktats
kritik mot utredningens lagförslag framför allt i två hänseenden. Utredningens
förslag att utvidga lagens tillämpningsområde till hela totalförsvaret anses ge
alltför stora möjligheter att hindra insyn i myndigheternas verksamhet, då ju
begreppet totalförsvar omfattar hela samhället. Vidare framhålls atl det från
massmediernas synpunkt är väsentligt att beslut om användande av tvångsmedel
inte fattas på en alltför låg nivå.

Till
frågan om tvångsmedlen och hanteringen av dem återkommer jag i ett senare
avsnitt. När det gäller oron för att lagens tillämpningsområde blir alltför
vidsträckt anser jag att jag tillmötesgått de framförda synpunkterna. Det
torde inte råda någon annan uppfattning än att viktiga anläggningar och
områden måste skyddas mot sabotage, spioneri och terrorism samt alt skyddet bör
omfatta vissa civila objekt. Genom alt, som jag återkommer till i följande
avsnitt, begränsa möjlighetema att i fredstid använda lagens bestämmelser till
vissa uppräknade kategorier av objekt

37

åstadkommer
man en enligt min niening lämplig avvägning mellan de Prop. 1989/90:54
intressen som här står emot varandra.

Utredningen
har i fråga om "partiella tillträdesförbud" — egentligen förbud mot
viss verksamhet — intagit den nuvarande lagens ståndpunkt, nämligen all
befogenheten att utfärda sådana förbud innefattas i befogenheten att utfärda
ett tillträdesförbud. Några remissinstanser har förordat en uttrycklig
reglering av frågan vilken verksamhet som skall kunna förbjudas.

Jag
är för min del beredd att instämma i den senare uppfattningen. Genom en
uttrycklig lagreglering fastslås vilka förbudsformer som kan förekomma, vilket
torde vara en fördel ur allmänhetens synvinkel. Lagen bör innehålla en regel om
att tillträdesförbud kan ersättas med förbud mot någon viss verksamhet, om
skydd i sådan form bedöms vara tillräcklig för anläggningen eller området i
fråga. Jag återkommer i specialmotiveringen till vilka förbudsformer som skall
kunna tillgripas.

Den
nuvarande skyddslagen erbjuder möjlighet att komplettera ett tillträdesförbud
med förbud mot fotografering och annan avbildning samt innehav av sprängämne.

Jag
finner uppenbart att fotograferingsförbud kan vara påkallat för att förstärka
skyddet mot att hemlig information sprids. Spridning av hemliga uppgifter är
visserligen straffbelagd i brottsbalken. Ett förbud mot själva inhämtandet av
information genom fotografering oavsett vilket syfte som kan påvisas i det
enskilda fallet är emellertid ägnat att förslärka skyddet mot spridning. Det är
därför motiverat att behålla denna förbudsform. Fotograferingsförbud bör
utformas så alt de avser även fotografering som sker från en plats utanför
själva skyddsobjektet.

Vad
gäller förbud mot innehav av sprängämne vill jag framhålla att rätten till
sådant innehav regleras i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Jag har
svårt att se något behov av att i detta sammanhang ställa upp ytterligare
restriktioner vad avser innehav av sprängämne. Mitt förslag innehåller därför
ingen regel i denna del. Om särskilda regler behövs beträffande rätten att
medföra sprängämne för sådana personer som är behöriga att få tillträde till
ett skyddsobjekt får behovet tillgodoses genom interna föreskrifter.

Jag
har övervägt det förslag som lämnais av rikspolisstyrelsen beträffande förbud
mot innehav äv skjutvapen. Även här framstår dock den reglering som finns på
annat håll, nämligen i vapenlagen, som tillräcklig i ämnet. Också här kan
kompletterande förbud meddelas genom interna föreskrifter.

Liknande
synpunkter gör sig gällande i fråga om olovlig avlyssning. Utredningen har
uttalat att frågan är svårreglerad och avstått från att föreslå något förbud.
För egen del vill jag framhålla att olovlig avlyssning är straffbar enligt 4
kap. 9 a § brottsbalken. Ett ytterligare förbud mot avlyssning skulle knappast
medföra alt skyddet mot sådan verksamhet blev mera effektivt. Jag kommer därför
till samma slutsats som utredningen och avstår från att föreslå någon regel om
avlyssning.

Inte
heller vill jag införa någon särskild regel med syfte att komma till

rätta med hotet från röjande signaler. Att olovligen bereda sig tillgång till 38

upptagning
för automatisk databehandling är ett förfarande som kan slraf- Prop.
1989/90:54 fas som dataintrång enligt datalagen (1973:289). Frågan om skyddet i
detta hänseende kan förbättras får övervägas i annat sammanhang.

Enligt
den nuvarande skyddslagen benämns sådan egendom, för vilken utfärdals förbud
enligt lagen, skyddsföremål. Skyddsföremål kan vara anläggningar, inrättningar
och områden men även fartyg och luftfartyg. Utredningen har behållit
skyddslagens beteckningar militärt och civilt skyddsföremål och har velat
utsträcka skyddet till atl kunna avse även fordon och viktig materiel. Som jag
tidigare framhållit torde det i praktiken alltid bli den geografiska plats där
lösa föremål såsom fordon och materiel finns som kan utmärkas och bevakas på
det sätt skyddslagen fömtsätter. Militära fartyg och luftfartyg bör dock även
fortsättningsvis av praktiska skäl kunna åtnjuta särskih skydd.

Ordet
föremål för i dagligt tal tanken närmast till lösa saker. Den mera abstrakta
innebörd som ordet har i den nuvarande skyddslagen får numera anses mindre
vanlig. Med hänsyn till att den nya lagstiftningen är avsedd alt i första hand
skydda anläggningar och områden förordar jag att begreppet skyddsföremål
ersätts med skyddsobjekt.

Tillträdesskyddet
kommer i det enskilda fallet till stånd genom att den civila eller militära
myndighet, som regeringen pekat ut, prövar skyddsbe-hovel för ell visst objekt
och meddelar ett beslut om att anläggningen, området, fartyget eller
luftfartyget skall vara skyddsobjekl. Del är min uppfattning att ett sådant
beslut har karaktär av förvaltningsbeslul. Tillträ-desförbudel riktar sig
visserligen mot var och en och skulle av den anledningen kunna anses utgöra normgivning.
Å andra sidan skall i själva lagen anges fömtsättningama för ett beslut, gmndema
för den intresseavvägning som skall göras samt verkningama av beslutet.
Myndighetens beslut pekar ut ett visst objekt som bedöms uppfylla fömtsättningama
i lagen samt ha ett tillräckligt skyddsbehov för att en tillträdesbegränsning
skall komma lill stånd. I flertalet fall kommer skyddsobjekten att ha en
begränsad yta — de kan t. ex. utgöras av ett regementsområde eller av ett litet
markområde kring en radiomast. 1 ett fåtal fall — främst då avspärmingar måste
ske på gmnd av pågående kränkningar av vårt territorium — kan ett skyddsobjekt
komma att omfatta etl mera betydande område. I dessa fall är dock avspärrningarna
avsedda atl gälla under en kortare tid. Verkningama av beslutet blir därmed
begränsade.

Frågan
till vilka myndigheter det skall delegeras att meddela förvah-ningsbeslul
enligt lagen får avgöras av regeringen i samband med att verkställighetsföreskrifter
meddelas. Det finns självfallet anledning att därvid noga överväga de
synpunkter som har framförts från massmediehåll. Även justitieombudsmannen har
för övrigt i ett beslut den 14 december 1984 påtalat att beslut om
skyddsföremål enligt bevakningskungörelsen kan meddelas av befattningshavare
på alltför låg nivå inom de militära myndigheterna.

39

3.2.3 Vilka
anläggningar och områden kan vara skyddsobjekt?

Prop.
1989/90:54

Mitt förslag:
Kretsen av anläggningar och områden som kan beredas särskilt tillträdesskydd
utvidgas så att även vissa civila anläggningar och områden kan förklaras vara
skyddsobjekt redan i fred. Områden, där försvarsmakten tas i anspråk för att
avvärja angrepp mot landet eller kränkningar av territoriet liksom områden där
övningar och liknande verksamhet tillfälligt bedrivs av försvarsmakten kan också
utgöra skyddsobjekl.

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att skyddet utvidgas till att omfatta hela
totalförsvaret. I utredningens förslag görs i princip ingen skillnad mellan
militära och civila objekt, men utredningen har funnit det naturligt att
terminologiskt skilja på begreppen militära och civila skyddsföremål.
Utredningen har vidare föireslagit att tilllrädesförbud får utfärdas för ett
område, där försvarsmakten tas i anspråk för ingripande enligt IKFN-förordningen
(1982:756) eller där särskild risk för sabotage föreligger. Närvaroförbud vid
övningar, prov och försök skall enligt utredningen kunna utfärdas avseende
verksamhet inom hela totalförsvaret.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser som ullalat sig i frågan välkomnar en utvidgning av
skyddet till civila objekt. Industriförbundet anser dock att konsekvensema för
industriföretagen av att skyddslagens tillämpningsområde utvidgas måste utredas
ytterligare. Hovrätten för Västra Sverige kritiserar utredningens åtskillnad
mellan militära och civila objekt samt förordar en förenkling av lagtexten.
Överbefälhavaren framhåller att lagens tillämpningsområde inte bör inskränkas
genom en alltför snäv precisering av de rättstitlar som kan ligga tiU gmnd för
försvarsmaktens nyttjande av viss egendom.

Skälen för mitt förslag:
Som redan framgått har jag stannat för ståndpunkten att ett beslut om särskih
skydd skall ha territoriell anknytning eller avse fartyg eller luftfartyg. När
det gäller att närmare ange vilka anläggningar och områden som skall kunna
komma i fråga som skyddsobjekl är det — som framhölls redan i direktiven tiU
utredningen — angeläget att tillträdesskyddet inom totalförsvaret samordnas.
Vissa icke militära objekt bör därför, som utredningen anfört, kunna skyddas
med stöd av skyddslagen under de från säkerhetssynpunkt skiftande förhållanden
som förekommer under fredstid.

Samtidigt kan inte bortses
från att de resurser som står lill förfogande för tillsyn av skyddsobjekt är
begränsade. De befogenheter, som måste tillkomma bevakningspersonalen för att
skyddet skall vara effektivt är vidare så långtgående att det, sett utifrån
rättssäkerhetens och informationsfrihetens intressen, inte framstår som
tilltalande att låta etl alltför brett spektmm av anläggningar och områden
utgöra tänkbara skyddsobjekt. Utredningens ståndpunkt att endast de absolut
viktigaste civila anläggningarna och områdena skall kunna bli skyddsobjekt
redan i fredstid framstår därför som välmotiverad.

Enligt
min uppfattning är det nödvändigt atl i lagtexten närmare ange de

40

ändamål, som är så viktiga
från totalförsvarssynpunkt att de oavsett de Prop. 1989/90:54 yttre
förhållanden som råder bör kunna beredas särskilt skydd. Det måste här bli
fråga om anläggningar och områden som används eller avses för sådana funktioner
som är av vital betydelse för totalförsvaret. Givetvis kan inom denna gmpp av
objekt föreligga skyddsbehov, vars styrka varierar beroende på de yttre
förhållandena och den rådande hotbilden. Det bör därför även i fortsättningen
vara möjligt all utforma beslut om särskilt skydd på sådant sätt att ett objekt
kommer i åtnjutande av skydd först då ell visst läge inträder, exempelvis vid
beredskapstillstånd.

Reglerna
om skyddsobjekt är i första hand tänkta alt ge förstärkt fysiskt skydd av
permanenta anläggningar och områden som mer stadigvarande används för viss
verksamhet. Tillfälliga och akuta skyddsbehov bör tillgodoses med stöd av
andra regler, exempelvis polislagen. Det förtjänar också alt än en gång
framhållas atl ett permanent tillträdesskydd i och för sig ofta kan ordnas ulan
stöd i skyddslagen. Först när ett verkligt behov kan anses föreligga av att ge
vaktpersonalen förstärkta befogenheter och, i förekommande fall, anordna
särskild inpasseringskoniroll, skall möjligheten atl göra en anläggning eller
ett område till skyddsobjekt komma till användning.

När
det gäller ett skyddsobjekts utsträckning avser jag att återkomma till denna
fråga i ett senare avsnitt. Jag vill dock redan nu framhålla atl den rådande
hotbilden kan få betydelse vid skyddsobjektets avgränsning på så sätt all det i
vissa situationer kan anses befogat att låta skyddsobjeklel få vidare gränser
än vad som är påkallat i ell normall fredsläge. Detta kan t. ex. gälla när det
finns tecken på att sabotageverksamhet förekommer i ett visst område.

Besluten
bör alllid utformas så att det klart framgår var gränserna för ell skyddsobjekt
går. Jag kan därför inte ansluta mig till utredningens förslag atl tilllrädesförbud
i vissa fall skulle få gälla inte bara för skyddsobjektet utan även för dess
närmaste omgivning. Föreligger behov av all utsträcka skyddet till ett större
område får detta behov tillgodoses genom all själva skyddsobjektet utvidgas.

En
angelägen del av reformen är att möjliggöra att ett område där försvarsmakten
sätts in för att möta en kränkning av vårt territorium kan förklaras utgöra
skyddsobjekt och därigenom spärras av. Såväl behovet av sekretesskydd som
behovet av att kunna skydda tredje man mot verkningarna av de militära
operationerna skall därvid kunna läggas till gmnd för beslutet. Jag vill i
detta sammanhang betona att begreppet område givetvis omfattar såväl land- som
vattenområden. Möjlighet lill avspärrning skall finnas både vid sådana
ingripanden som görs med stöd av IKFN-förordningen och vid ingripanden som
sker för atl avvärja stridshandlingar mot landet.

Även
vid övningar, prov eller försök bör områden kunna spärtas av.

Militär övningsverksamhet anses ju av hävd kunna bedrivas på annans

mark inom ramen för ett allemansrältsligt synsätt. I åtskilliga fall kan del

därvid finnas ett behov av atl hindra obehörig insyn, liksom det vid

skarpskjutning och annan farlig verksamhet kan behövas tillträdesförbud

för att förhindra all allmänheten kommer till skada. Jag vill till skillnad 41

från utredningen begränsa
möjligheten att utfärda tilllrädesförbud vid övningar till att avse verksamhet
som bedrivs av försvarsmakten. Andra myndigheter än försvarsmakten bedriver
övningar i betydligt mindre omfattning och har inte samma behov av att
tillfälligt uppehålla sig inom andra tillhöriga områden till vilka
allemansrätten ger allmänheten tillträde. Något tillräckligt behov av att för
andra övningsändamål utfärda tilllrädesförbud torde därför inte föreligga.

Allemansrätten anses inte
medge atl markägare eller innehavare av begränsad sakrätt i fastighet tillfogas
nämnvärd skada. Jag anser inte att en regel om tillträdesförbud vid övningar
strider mot denna gmndsats. Om markägarens egendom i ett enskih fall skulle
skadas är han givetvis enligt allmänna skadeståndsrättsliga regier berättigad
till ersättning av staten. Etablerade mtiner för reglering av markskador
förorsakade av militär verksamhet har också utvecklats inom försvarsmakten.

Prop.
1989/90:54

3.2.4
Avvägning mellan olika intressen.

Mitt förslag: För
att en anläggning eller ett område skall kunna förklaras vara skyddsobjekt
krävs i princip ägarens medgivande utom när det gäller områden som utsätts för
kränkningar av främmande makt eller där militära övningar utförs. I sådana
fall kan en ägares dispositionsrätt lill området tillfälligt inskränkas. En
avvägning skall alltid ske mellan skyddsbehovel och motstående intressen.

Utredningens förslag:
Utredningens ståndpunkt är att ett tilllrädesförbud i sig inte kan åberopas
för att inskränka en markägares rädighet.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser har framhållit att förhållandet mellan beslut enligt
skyddslagen och en enskilds dispositionsrätt ytterligare bör övervägas. Från länsslyrelsehåll
har påpekats alt avspärmingar kan föranleda ersättningsanspråk. Utredningens
lagförslag har kritiserats för att inte ge uttryck för den intresseavvägning
som måste göras innan ett beslut fattas.

Skälen för mitt förslag:
Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i remissopinionen att
förhållandet måste klarläggas mellan de restriktioner som följer av ett beslut
om att viss egendom skall utgöra skyddsobjekl och de befogenheter som
tillkommer egendomens ägare eller annan rättighetsinnehavare. Lagstiftningen
bör besvara de spörsmål som kan uppkomma vid intressekollisioner. Vidare är det
av vikt att principerna för den intresseavvägning som skall göras av
beslutande myndighet kommer till uttryck i lagtexten.

När möjligheten att
besluta om särskilt tillträdesskydd utvidgas till alt omfatta anläggningar och
områden som tillgodoser andra ändamål än de rent militära kan det givetvis
komma i fråga att i större utsträckning än tidigare göra egendom, som ägs av
enskilda, till skyddsobjekt. Ett beslut av sådant innehåll kan få långtgående
konsekvenser för den enskilde. Den ståndpunkt som intagits i rättspraxis ger
visserligen vid handen att ett

42

beslut
enligt den nuvarande skyddslagen inte medför att någon nyttjande- Prop.
1989/90:54 rätt uppkommer till egendomen i fråga. Emellertid kan lillträdesbegränsande
åtgärder medföra att en ägares faktiska möjligheter att disponera egendomen
inskränks. Svårbedömda frågor om ersättning på gmnd av hinder i pågående eller
planerad markanvändning kan uppkomma.

Å
andra sidan skall risken för konflikter gentemot ägarintresset inte överbetonas.
Genom att tillämpningsområdet enligt mitt förslag begränsas till sådana funktioner
som är av vital betydelse för samhället — och där anläggningarna för övrigt i
stor utsträckning ägs av staten — kan säkerligen fömtsättas att intressena ofta
sammanfaller hos ägaren och den statliga myndighet som har att tillse att
skyddsbehovet tillgodoses. Det framstår inte som meningsfullt att föranstalta
om ett förfarande för prövning av ersättningsfrågor, som i praktiken kan antas
uppkomma endast i ett ringa antal fall.

Mera
ändamålsenligt synes i stället vara att i lagen ta in en föreskrift enligt
vilken ägarens medgivande är en fömtsättning för att egendom skall få förklaras
utgöra skyddsobjekt. Jag utgår från att det knappast kommer att förekomma några
fall där en sådan regel kommer att hindra att ett objekt bereds tillräckligt
skydd. Möjligheten att förelägga en tredskande ägare att vidta särskilda
skyddsåtgärder skall, som jag återkommer till, behållas enligt mitt lagförslag.
Denna möjlighet har - såvitt framkommit enligt utredningen — knappast
utnyttjats. Redan i dag torde beslut enligt skyddslagen föregås av
överenskommelser med markägaren i de fall tillträde behöver begränsas till
annan egendom än statens.

Undantagslöst
kan emellertid inte kravet på ägarens medgivande gälla. Ett område, där
försvarsmakten satts in för alt avvärja angrepp mot rikets territorium, måste
uppenbarligen kunna förklaras vara skyddsobjekt ulan att ett medgivande behöver
inhämtas från områdets ägare. Del rör sig ju här om situationer där brådskande
beslut ofta behöver fattas.

Även
försvarsmaktens övningar på annans mark kan i enstaka fall allvarligt försvåras
om inte ell effektivt tillträdesskydd kan åstadkommas. Beslut om
tillträdesbegränsningar bör i sådana faU kunna meddelas även om områdets ägare
inte kan anträffas eller motsätter sig beslutet. Med hänsyn till att det här är
fråga om högst tillfälliga inskränkningar i dispositionsrätten kan några
egentliga betänkligheter mot en sådan ordning inte hysas. Jag vill i detta
sammanhang också hänvisa till den allmänna regel, som jag föreslår i det
följande, och som kommer att innebära skyldighet för den beslutande myndigheten
att tillse att den enskildes rätt inte onödigtvis inskränks.

I
de båda fall jag sist berört finns också anledning att gå ett steg längre i

fråga om verkningarna av ell beslut om skyddsobjekt än vad som gäller i

övriga fall. Situationer kan nämligen uppkomma där områdets ägare eller

andra rättighelsinnehavare, som normall skulle varit behöriga att få tillträ

de dit, måste utestängas. Inte minst gäller detta då behovet av skydd för

tredje man mot skada till följd av den verksamhet som bedrivs inom

området måste tillgodoses. Det är angeläget alt det i lagen klarläggs att

beslut gäller även gentemot områdets ägare. Det bör i detta sammanhang

upprepas att restriktioner enligt lagen inte får vara mera långtgående eller 43

ingripande än vad som är
nödvändigt med hänsyn till skyddsbehovet samt Prop. 1989/90:54 alt det så
långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet för
enskilda.

Vid
övningar torde kunna tillses att tillträdesförbud blir gällande mot ägaren
endast i sådana situationer där denne inte lider någon skada av förbudet. Även
i kränkningsfallen torde läget oftast vara det att ägaren inte lider någon
skada på grund av att han inte får tillträde till området. I vissa fall kan
dock sådana skador vara oundvikliga. Fråga uppkommer då om del bör införas
särskilda regler om att den enskilde skall ha rätt till ersättning för att han
inte får tillträde till sin fastighet.

Enligt
min mening ligger det nära till hands att likställa avspärrningar i samband med
väpnade angrepp mot landet eller vid kränkningar av vårt territorium med
avspärrningar som kan ske med stöd av polislagen och rättegångsbalken. Enligt
polislagen kan avspärrningar ske om del föreligger risk för brott som innebär
allvarlig fara för liv och hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom.
Avspärrningar enligt polislagen eller rättegångsbalken ger inte någon rätt till
ersättning för fastighetsägare eller andra som berörs av avspärrningarna. Inte
heller den skada som en markägare lider genom att tillträdesförbudet hindrar
andra, t. ex. kunder i den butik som markägaren driver på fastigheten, att
komma till denna är ersättningsgill (NJA 1945 s. 231).

Mot
bakgrund av det anförda anser jag att det inte bör införas någon särskild regel
som ger markägare eller annan innehavare av särskild rätt till fastighet rätt till
ersättning för den skada han kan lida till följd av att han enligt ett beslut
om tillträdesförbud hindras från att i något avseende använda fastigheten.

Detta
ställningstagande kan inte anses komma i konflikt med stadgandet i 2 kap. 18 §
regeringsformen. Tillträdesförbudel i sig ger nämligen inte upphov till någon
dispositionsrätt till del avspärrade området. Avspärrningen kan därför inte
anses ha den innebörden att marken tas i anspråk med förfogande. Först om så
sker uppkommer en rätt till ersättning (NJA 1953 s. 42).

Jag
vill erinra om att regeringen har viss möjlighet att utge ersättning av billighet
i fall där skada eller föriust uppkommit till följd av militär verksamhet och
där någon ersättningsskyldighet inte föreligger. Som exempel på detta kan
nämnas atl det i Karlskronaområdet under hösten 1983 och våren 1984 bedrevs
spaning efter främmande undervattensverksamhet, varvid vissa avspärrningar
gjordes. Sedan krav på ersättning av statsmedel framförts av näringsidkare och
andra anförde regeringen i beslut den 10 maj 1984 att staten inte var
ersättningsskyldig för inkomstförluster eller intrång i näringsverksamhet till
följd av avspärrningar. Regeringen anförde dock att det var skäligt att staten
utgav visst ekonomiskt bidrag lill lindring av förlusten eller intrånget om
den enskilde eller hans verksamhet drabbats särskilt hårt. Efter utredning av
försvarets civilförvaltning i varje särskilt fall prövade regeringen
framställningarna. I vissa fall beviljades ersättning.

Somjag
redan nämnt föreslårjag att en allmän regel införs i skyddslagen

av innebörd atl det konkreta behovet av skydd i varje särskilt fall måste 44

vara
så starkt att det motiverar ett beslut om all en anläggning eller ett område
skall utgöra skyddsobjekt. Ett beslut skall inte hdler få göras mera ingripande
än vad som är nödvändigt med hänsyn till skyddsbehovet. Mot skyddsbehovet skall
ställas alla de faktorer och intressen som talar mot en avspärrning. Bland
dessa intressen märks naturligtvis den enskilde markägarens och andra direkt
berörda personers behov och önskemål men också allmänna intressen såsom
informationsfriheten — särskilt massmediernas legitima behov av att fritt
kunna rapportera — det rörliga friluftslivets intresse och den allmänna
samfärdselns behov. Någon uttömmande uppräkning av de faktorer som skall beaktas
kan inte göras. Del är dock viktigt att en noggrann prövning kommer till stånd
i varje enskilt fall. Först om så sker kan besluten få en förankring i det
allmänna rättsmedvetandet och kan de beslutande myndigheterna påräkna att
allmänheten respekterar meddelade beslut.

Till de regler som skall
bestämma vaktpersonalens befogenheter och till frågan vem som skall kunna
anförtros bevakningsuppgifter återkommer jag under mbriken bevakning.

Prop.
1989/90:54

3.3 Särskilda skyddsåtgärder

Mitt förslag: De
nuvarande reglerna i 1940 års skyddslag om särskilda skyddsåtgärder behålls
med endast smärre redaktionella ändringar. Beslut om föreläggande att vidta
särskilda skyddsåtgärder skall föregås av en intresseavvägning.

Utredningens förslag:
Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt ulom på en punkt. 1
betänkandet om en ny skyddslag föreslås en begränsning i ersättningsrätten för
den som förelagts atl vidta skyddsåtgärder. Med motiveringen all detta borde
leda lill att möjligheten att utfärda förelägganden utnyttjas i högre grad än
hittills har utredningen föreslagit att ersättning skall betalas endast om den
förelagda åtgärden är särskilt betungande för den enskilde.

Remissinstanserna: Ingen
av remissinstanserna har ifrågasatt att reglerna om särskilda skyddsåtgärder
behålls. Överstyrelsen för civil beredskap har välkomnat en begränsning av
ersättningsrätten och uttalat att den bör ge som resultat att bestämmelserna
kan utnyttjas i större utsträckning än hillills. Industriförbundet har däremot
motsatt sig all ersättningsrälten begränsas och har dessutom ifrågasatt om det
är lämpligt alt förfogandelagens regelsystem tillämpas vid prövning av rätt lill
ersättning i dessa fall. Några remissinstanser har efterlyst förtydligande av
ersättningsreglerna. Riksåklagaren har påpekat att bestämmelsen i 2 kap. 18 §
regeringsformen om ersättning måste beaktas.

Skälen för mitt förslag:
Reglerna om särskilda skyddsåtgärder överfördes år 1960 från civilförsvarslagen
till den nuvarande skyddslagen. Hänvisningen till förfoganddagen vad gäller
förfarandet vid ersättnings bestämmande tillkom år 1978.

45

Enligt vad utredningen
funnit har möjligheten att utfärda förelägganden Prop. 1989/90:54 för någon
att vidta skyddsåtgärder knappast alls utnyttjats av länsstyrelserna.
Anledningen till detta kan dock inte anses klarlagd. Det är inte självklart
att ersättningsreglerna lagt hinder i vägen. Lika gäma kan det förhålla sig så
att behov av skyddsåtgärder inte förelegat.

Jag
kan inte finna del tillfredsställande att utan någon närmare belysning av i
vilken omfattning ett uppdämt behov av skyddsåtgärder skulle föreligga ändra ersättningsbestämmelsema.
Det är här fråga om att tillgodose etl skyddsbehov som går utöver vad den
enskilde företagaren själv finner motiverat. Det torde emellertid endast vara i
undantagsfall som statens och den enskildes uppfattning i fråga om behövligt
skydd går isär.

Redan
de nu gäffande bestämmelsema innehåffer begränsningar i ersättningsrätten.
Nyttan för den enskilde av åtgärderna skall t. ex. beaktas vid ersättningens
bestämmande och vidare skall ersättning inte betalas om kostnaden eller skadan
varit ringa.

Jag
bedömer inte atl den av utredningen föreslagna ändringen är motiverad. I
stället förordar jag att reglerna behålls utan förändringar i sak. Vissa
språkliga justeringar och förtydliganden bör dock ske i samband med att bestämmelsema
arbetas in i den nya lagen.

Som
nämnt har förfogandelagens regler om förfarandet vid bestämmande av ersättning
varit tillämpliga sedan år 1978. Det har inte framkommit något som ger mig
anledning att föreslå att detta förhållande ändras.

Lagrådet
har uttalat att även ett beslut om föreläggande all vidta särskilda skyddsåtgärder
bör föregås av en intresseavvägning av det slag som jag föreslagit beträffande
beslut om skyddsobjekt. Lagrådet har därför föreslagit att en bestämmelse om
intresseavvägning får omfatta även beslut om sådana förelägganden.

Lagrådet
har vidare konstaterat att mitt lagförslag inte innehåller några regler om
överklagande av förelägganden. Lagrådet har uttalat att den kommande
regleringen bör utfomias så att överklagande skall ske till domstol.

Jag
har för min del inget att erinra mot att en intresseavvägning föreskrivs även
när det gäller beslut om förelägganden enligt de här aktuella reglema. Vad
gäller lagrådets påpekande i övrigt får det ankomma på regeringen all beakta de
framförda synpunkterna i samband med att verkslällighelsföreskrifler utfärdas.

46

3.4
Militära skyddsområden

3.4.1
Skall särskilda tiilträdesregler för utlänningar behållas?

Prop.
1989/90:54

Mitt
förslag: Särskilda regler som begränsar utlänningars tillträde till områden där
viktiga militära anläggningar är belägna eller viktiga militärgeografiska
förhållanden föreligger skall finnas kvar. Regeringens ställningstagande i
fråga om områdenas avgränsning skall föregås av en intresseavvägning.

Utredningens
förslag: Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning. Några är dock
kritiska till alt över huvud särtcglera utlänningars tilllrädesrätt.

Skälen
för mitt förslag: Det har i och för sig inte ingått i utredningens uppdrag att
pröva humvida systemet med särskilda tillträdesregler för utlänningar alls
skall finnas kvar. Utredningen, som säger sig på vissa håll ha mött en skeptisk
inställning tiU regleringen, har ändå utförligt redogjort för de säkerhetsmässiga
motiv som ligger till gmnd för bestämmelsema.

Jag
delar i huvudsak utredningens syn på behovet av en särskild reglering av
utlänningars tillträde till säkerhetsmässigt känsliga områden. Det är
visserligen riktigt, som påpekats av några remissinstanser, att inget annat
demokratiskt land än Sverige och Finland har ett motsvarande regelsystem. Vårt
lands militärgeografiska läge i kombination med gränsemas sträckning,
skärgårdarnas utseende och det intresse från främmande makter som visals våra
förhållanden gör dock vår situation unik. Dessutom medför allemansrätten att
enskilda personer har en mera vidsträckt rätt att röra sig fritt i naturen här
i landet än på de flesta andra håll.

Efterlevnaden
av regler som begränsar tillträdesrätten till i många faU glest befolkade
områden är givetvis svårkontrollerad. Effektiviteten hos sådana bestämmelser
kan därför ifrågasättas. De utgör dock ett instmment som är ägnat att i vart
fall försvåra icke önskvärd aktivitet i närheten av våra viktiga
försvarsanläggningar. Min bedömning är att vi inte bör av-hända oss detta instmment
i kampen mot underrättelseverksamhet som riktas mot Sverige. Jag ansluter mig
därför till utredningens linje att regler som begränsar utlänningars tillträde lill
vissa områden bör behållas.

Det
är givetvis angeläget att sådana regler används restriktivt och med beaktande
av de motstående intressen som gör sig gällande. Om skyddsområdesregleringen
används med urskillning och tillämpningsföreskrifter meddelas som gör en smidig
hantering av enskilda ärenden möjlig, bör man enligt min mening kunna påräkna
stöd och förståelse för reglerna från allmänhetens sida. Detta är i sin tur en fömtsättning
för att regleringen skall vara effektiv.

Lagrådet
har föreslagit att en sådan intresseavvägning som enligt mitt förslag skall
föregå ett beslut om skyddsobjekt också skall föreskrivas beträffande beslut om
militära skyddsområden. Förslaget ligger i linje med

47

vad jag nyss anfört och
jag har inget atl erinra mot atl en sådan bestämmd- Prop. 1989/90:54 se
införs.

Liksom
enligt nuvarande ordning skall det ankomma på regeringen att i förordningsform
bestämma den geografiska utsträckningen av de skyddsområden, som skall gälla i
framtiden. 1 samband med att de lagregler jag föreslår träder i kraft bör den
nu gällande skyddsområdesförordningen upphävas och en ny förordning utfärdas.
Jag konstaterar atl utredningen lämnat förslag om hur de olika skyddsområdena
bör avgränsas. Utredningens förslag framstår som väl underbyggda och bör i
huvuddrag kunna läggas till gmnd för regeringens ställningslagande. Den
slutliga avgränsningen av skyddsområdena bör dock — särskilt med hänsyn lill
att viss tid förflutit sedan utredningen avlämnade sitt belänkande — föregås av
förnyade kontakter med berörda myndigjieter och andra intressenter i de aktuella
regionerna.

Sedan
jag sålunda konstaterat att särskilda tillträdesregler för utlänningar bör
behållas vill jag också något beröra den s. k. TIR-bilstrafiken.

Utländska
lastbilar har i flera fall observerats under omständigheter som inte tyckts
förenliga med normal godsbefordran. 1 intet fall har dock kunnat påvisas att
underrättelseverksamhet bedrivits eller alt andra lagbrott förekommit.

Det
är oroväckande om öppenheten i vårt samhälle utnyttjas för illegala syften. A
andra sidan kan inte nog understrykas det värde för ett demokratiskt samhälle
som ligger i själva öppenheten. Det är inte en önskvärd utveckling att
utlänningamas vistelse och möjligheter att röra sig fritt i vårt land
kringgärdas med fler restriktioner och kontroller än som är absolut nödvändigt.

Utformningen
av regler, särskilt riktade mot utländsk lastbilstrafik, ter sig dessutom
problematisk. Ett system med särskilda tillåtna leder över hela landet skulle
bli svårhanterligt i praktiken och behöva modifieras med dispensmöjligheter och
undantagsregler i en sådan utsträckning att effektiviteten kan ifrågasättas.
Föreskrifter i varje särskilt fall om tillåten färdväg skulle kräva en
omfattande administration och ell väl utbyggt övervakningssystem. Det finns
begränsade resurser att tillgå för en sådan utvidgad kontroll.

Min
bedömning är att någon särskild reglering som tar sikte på TIR-bilstrafiken
inte bör genomföras i delta sammanhang. Jag förordar, som framgått, att
möjligheterna att begränsa utlänningars rätt till tillträde till vissa områden
skall finnas kvar. Dessutom har jag föreslagit att tillämpningsområdet för reglema
om generellt tillträdesskydd för vissa anläggningar och områden i en del
hänseenden utvidgas. Jag menar att behovet av tillträdesskydd för känsliga
områden och anläggningar därmed får anses tillräckligt tillgodosett.

Kontroll
av lastbilslrafiken får i övrigt som hittills ske genom tull- och

polismyndigheternas försorg. Därjämte finns del all anledning att upp

muntra allmänheten att vara observant och att inrapportera gjorda iaktta

gelser. Det samarbete som etablerats mellan överbefälhavaren, general

tullstyrelsen och rikspolisstyrelsen framstår som värdefullt i detta sam

manhang. 48

3.4.2 Reglernas utformning

Prop.
1989/90:54

Mitt förslag:
Områdena där utlänningars tillträde är begränsat benämns militära
skyddsområden. Reglerna om konlrollområden avskaffas.

Utredningens
förslag: Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget att avskaffa konlrollområdena tillstyrks av många remissinstanser.
Några förordar en fortsatt särbehandlig av vissa kategorier utlänningar, såsom
nordiska medborgare, här i landet bosatta utlänningar och utlänningar som har
kommunala förtroendeuppdrag.

Skälen
för mitt förslag: Utredningen har utförligt redogjort för kritiken mot de
nuvarande kontrollområdena. Det är även min uppfattning att denna reglering
inte bidrar på något verksamt sätt till att hindra olovlig underättelseverksamhet.
Regleringen är både svårtillämpad och svåröver-vakad. De olika tidsgränsema för
tillåten vistelse inom skydds- och kontrollområdena kan göra det svårt för en
utlänning som tillfälligt besöker Sverige att följa bestämmelsema. Den
vidsträckta uppehållsrätten inom kontrollområdena - tre månader årligen för
alla utlänningar och fri vistelse för nordiska medborgare - gör vidare skyddet
så uttunnat alt det är svårt att alls motivera en tillträdesbegränsning. Vidare
är det svårt att kontrollera att tremånadersfristen iakttas. Som utredningen
funnit, bör regleringen därför upphöra i denna del.

Regler
som begränsar utlänningars rätt till tillträde till områden som är av särskild
militär betydelse bör däremot, som jag anfört i föregående avsnitt, behållas.
Jag delar utredningens åsikt all reglema bör ta sikte på förhållandena i
fredstid. Gränsema för ett tillträdesskyddat område skall, på samma sätt som
gäller i dag, bestämmas av regeringen i förordningsform. Jag anser inte att
det är nödvändigt att redan i fredslid utfärda beslut som avser förhållandena i
krig. En annan sak är att det bör ingå som ett naturiigt led i
krigsplanläggningen att förbereda beslut som tillgodoser behovet av
tillträdesskydd vid skärpta yttre förhållanden.

Militära
skyddsområden, vilken benämning föreslagils av utredningen, är enligt min
mening en lämplig term. Den uttrycker väl vilket intresse som skall skyddas och
särskiljer samtidigt dessa skyddsområden från skyddsområden av annat slag. Det
ligger ett värde i att beteckningen också anknyter till den hittills använda.

När
det gäller frågan om vissa kategorier utlänningar generellt skall särbehandlas
såvitt avser rätten till tiUträde till militära skyddsområden gör jag följande
bedömning.

Visserligen
finns det åtskilliga faktorer som talar för en särbehandling framför allt av
nordiska medborgare. Dessa är t.ex. oförhindrade att bosätta sig och arbeta i
Sverige och är inte skyldiga att medföra pass.

Å
andra sidan medför, som utredningens påpekat, undantag från reglerna om
militära skyddsområden att dessa blir svårare att tillämpa. Övervakningen av
att reglema efterlevs blir också mer komplicerad. Detta är ju för övrigt en av anledningama
till att reglema om kontrollområden bör

49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 54

avskaffas. Den av
utredningen föreslagna metoden för att åstadkomma en rimlig tillämpning —
generösa dispensregler i förhållande till sådana utlänningar som har stark
anknytning till Sverige — synes också lämpligare än ett generellt undantag för
vissa kategorier av utlänningar. Denna uppfattning delas också av flertalet
remissinstanser.

När reglerna om
kontrollområden upphör att gälla måste regeringen i varje särskilt fall ta
ställning till om tillträdesbegränsningar behövs för de områden, som tidigare
utgjort kontrollområden. Därvid måste tillses att restriktionerna för
utlänningar inte i praktiken blir strängare än tidigare, om det inte kan
motiveras i det särskilda fallet av nytillkommande förhållanden.

Prop.
1989/90:54

3.4.3
Tillträde till militära skyddsområden

Mitt förslag: De
särskilda reglema om utländska fartygs tillträde till skyddsområden slopas. Reglema
om generellt tillåten vistelse inom delar av ett skyddsområde upphör också.
Skyddsområdena utformas i stället så att de inte omfattar t. ex. sådana vägar
och platser där utlänningar får vistas.

Utredningens förslag:
Utredningen har föreslagit att reglema i 1976 års förordning om utländska
fartygs tillträde och om tillåten vistelse bibehålls ulan förändring i sak.

Remissinstanserna:
Överbefälhavaren har förordat alt tiden för tillåten vistelse minskas från 72
till 24 timmar. Enligt överbefälhavaren saknas skäl att tillåta längre besök än
ett dygn. 1 övrigt har inga remissinstanser haft särskilda synpunkter på
reglemas innehåll i de här berörda avseendena. Hovrätten för Västra Sverige
har ifrågasatt om regeringen bör avlastas beslut om ändringar i fråga om
tillåtna leder och uppehållsplatser.

Skälen för mitt förslag:
Den viktigaste rättsverkan av att ett område förklaras utgöra militärt
skyddsområde är atl utlänningar inte har tillträde dit utan särskilt tillstånd.
1976 års skyddsområdesförordning innehåller dämtöver ett särskilt
tillträdesförbud för utländska fartyg.

Den nuvarande skyddsområdcsförordningen
definierar inte begreppet utländskt fartyg. Följaktligen lorde sjölagens
bestämmelser om fartygs nationalitet få läggas till gmnd för bestämmelsernas
tillämpning. Enligt I § sjölagen (1891:35 s.l) anses ett fartyg som svenskt om
det ägs till mer än hälften av svensk medborgare eller svensk juridisk person.
Ett svenskt fartyg kan således hyras ellerav annan orsak begagnas av en
utlänning eller ägas av en utlänning till 49 procent. Fartyget har ändå rätt
att föra svensk flagg. Att å andra sidan svenska medborgare seglar ett
utländskt fartyg gör inte att det fartyget skall betraktas som svenskt.

Mot denna bakgmnd ter sig
skyddsområdesförordningens särskilda reglering av utländska fartygs tillträde
onödig. Bestämmelserna syftar ju till all begränsa utländska personers
möjligheter att komma i närheten av försvarsviktiga anläggningar. Detta ändamål
tillgodoses enligt min mening

50

tillräckligt
väl även om bestämmelserna riktar sig endast direkt mot ullan- Prop.
1989/90:54 ningars närvaro och inte särskilt nämner utländska fartyg.

Jag
förordar alltså att del särskilda tiffträdesförbudet för utländska fartyg tas
bort. Detta ligger även i linje med strävan att så långt möjligt förenkla och
renodla de bestämmelser som reglerar de militära skyddsområdena för att på så
sätt göra regleringen mera lättillämpad.

Vad
gäller formema för tillåten vistelse inom skyddsområdena kan följande sägas.

1976
års förordning är liksom sina föregångare konstruerad så att det inom
skyddsområdena kan finnas uppehållsplatser, ankar- och förtöjningsplatser samt
vägar och vattenfarleder där utlänningar får uppehålla sig utan tillstånd.
Därjämte är resor med järnväg genom skyddsområden i princip tillåtna. Den
sammanlagda tiden för vistelse på tillåtna vägar och platser får inte överstiga
72 timmar i följd. Denna tidsgräns har gällt sedan år 1955 men var urspmngligen
satt till 24 timmar.

Utredningen
har valt att i sitt förslag behålla den nu gällande regleringen.
Överbefälhavaren har emellertid som nämnts den uppfattningen att tidsgränsen är
alltför generös.

Allmänt
kan sägas att det i och för sig är ett naturiigt önskemål att utlänningars
vistelse inom skyddsområden kan kontrolleras. Det är här fråga om platser och
vägar där i många fall säkerhetsskäl talar för att tillträde helt förbjuds men
där ett förbud främst av praktiska skäl inte skulle kunna upprätthållas eller
där dispensansökningarna skulle bli så många att betydande resurser skulle
behöva tillföras de tillståndsprövande myndigheterna.

Å
andra sidan måste vid en översyn av reglerna skälen för atl behålla dessa noga
penetreras. Om den bedömningen görs att utlänningar kan tillåtas att vistas
under flera dygn inom ett i och för sig säkerhetskänsligl område är det inte
alldeles lätt att inse att en ännu längre vistelse inte kan tillålas. Vidare
gäller tidsbegränsningen vistelser utan avbrott. Så snart etl uppehåll görs
exempelvis genom alt utlänningen uträttar något ärende utanför skyddsområdet
börjar ju en ny tidsfrist löpa vid återinträdet till området. Detta gör att det
i praktiken blir omöjligt att kontrollera att bestämmelserna efterlevs.

Mitt
förslag är att de platser och vägar, där utlänningar bedöms kunna vistas utan
att säkerheten äventyras, undantas från de militära skyddsområdena. Följden av
detta blir att tillträde till dessa vägar och platser blir fritt och att ingen
tidsbegränsning gäller. Delta kan synas som en drastisk förändring i
förhållande lill de nu gällande reglerna men i praktiken torde av de skäl jag
nämnt säkerhetsskyddets effektivitet inte påverkas. Genom förändringen kan de
generella reglerna om tillålen vistelse inom ett skyddsområde helt utmönstras.
Regleringen blir i mitt tycke klarare och mera distinkt vilket bör leda till
att den blir lättare att tillämpa. Övervakningen av efterlevnaden underlättas
därmed också.

Frågan
om vilka platser, vägar och leder som skall undantas från de

militära skyddsområdena skall på motsvarande sätt som hittills avgöras av

regeringen. Vid prövningen får givetvis beaktas att liHlrädet till undantag

na områden fortsättningsvis är helt fritt. 51

3.4.4 Tillstånd i
särskilt fall

Prop.
1989/90:54

Mitt
förslag: Reglerna om dispens från förbudet för utlänningar att uppehålla sig
inom skyddsområden behålls. Det skall särskilt beaktas vid
tillståndsprövningen om utlänningen är stadigvarande bosatt i Sverige.
Tillstånd får förenas med fotograferingsförbud.

Utredningens
förslag: Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt. Utredningens
lagförslag innehåller dock ingen uttrycklig bestämmelse som föreskriver
särskild behandling av utlänningar med fast anknytning till riket.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser betonar vikten av en enkel och smidig handläggning av
dispensfrågor. Några föreslår all tillståndsprövningen överflyttas till
polismyndighet. Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att utredningen inte
i lagtexten gett uttryck för sin uttalade åsikt att utlänningar som är födda
eller bosatta här i landet skall särbehandlas.

Skälen för mitt förslag:
Utlänningar måste givetvis även i fortsättningen kunna få dispens från tilllrädesförbud.
Jag delar den uppfattning som förts fram att tillståndsförfarandet måste fylla
högt ställda krav på effektivitet och smidighet. Tillståndsmyndigheten bör vara
lätt tillgänglig för den sökande - som ju kan ha begränsad kännedom om det
svenska samhället — och bör ha resurser att snabbt behandla en ansökan. Den bör
också ha tillgång till den juridiska expertis som behövs i ärenden av detta
slag, där rältssäkerhelsaspeklerna är framträdande. Del kan övervägas all
flytta dispensprövningen från försvarsområdesbefälhavama till exempelvis polismyndighetema.
Till denna fråga har regeringen att ta ställning i samband med att
verkställighetsföreskrifter utfärdas.

Åtskilliga
situationer kan föreligga där det som utredningen föreslagit finns anledning
att bevilja tillstånd som är generella till antingen tid, plats eller bådadera.
Dessutom kan vissa utlänningar behöva tillstånd som gäller inom flera olika
skyddsområden.

Jag har i linje med vad
utredningen föreslagit avstått från att föreslå regler som innebär en generell
positiv särbehandling av vissa kategorier utlänningar. Med en generell
utformning av bestämmelserna är det viktigt atl framhålla att dispensgivningen
bör la hänsyn till sådana faktorer som gör en utlännings anknytning till
Sverige särskilt stark och som gör att man kan presumera en mindre
säkerhetsrisk än i andra fall. Del är angeläget att reglerna klart uttrycker
att sådana faktorer skaU beaktas.

Det kan finnas skäl att
förbjuda fotografering och liknande förfaranden för en utlänning som beviljas
tillstånd all få tillträde lill ett militärt skyddsområde. Del bör därför
finnas möjlighet att förena ett tillstånd i det särskilda fallet med förbud att
ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar
inom skyddsområdet. Förbuden blir på motsvarande sätt som enligt de gällande
reglerna straffsanktionerade. Enligt 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen får
lagbestämmelser förekomma om bl. a. ansvar som avser sättet på vilket uppgifter
införskaffas. Tryckfri-

52

hetsförordningens
regler om anskaffarfrihet kan därför inte anses utgöra Prop. 1989/90:54
hinder mot en sådan ordning.

3.5 Sjömätning och lödning

Mitt
förslag: Det nuvarande förbudet mot sjömätning och lödning behålls.

Utredningens
förslag: Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Från flera håll kritiseras den nuvarande skyddslagens förbud i det här berörda
hänseendet. Det framhålls att förbudet numera knappast efterlevs, då många
fritidsfartyg och de flesta fiskefartyg använder sig av ekolod i en omfattning
som inte kan antas slå i överensstämmelse med vad skyddslagen stadgar. Det
påpekas också att bestämmelsen - om den skall behållas - systematiskt passar
bättre in i annat lagstiflningssammanhang.

Skälen
för mitt förslag: Jag är medveten om del berättigade i den kritik som framförts
mot det här aktuella förbudet. Emellertid ingår det enligt direktiven i tillträdesskyddsulredningens
fortsatta uppdrag atl se över reglerna om landskapsinformation. Jag utgår från
att utredningen återkommer i fråga om sjömätning och lödning i samband med att
uppdraget slutförs. I avvaktan därpå är jag inte beredd att upphäva förbudet
och jag vill heller inte nu föreslå att bestämmelsen flyttas till någon annan
författning. Jag föreslår därför att ett i sak oförändrat förbud förs över
till den nya lagen utan andra ändringar än vissa språkliga justeringar.

3.6 Bevakning

Mitt
förslag: För bevakning av skyddsobjekt och militära skyddsområden anlitas dels
polismän och militär personal, dels annan särskilt utsedd personal. Den
personal utom polismän som bevakar skyddsobjekt benämns skyddsvakter. Den
personal utom polismän som bevakar militära skyddsområden benämns
skyddsområdesvak-ler.

Skyddsvaktema
skall ha samma befogenheter som enligt nu gällande skyddslag.
Skyddsområdesvakter tillägges befogenhet att avvisa, avlägsna och tillfälligt
omhänderta den som olovligt vistas inom ett militärt skyddsområde samt alt ta
föremål i beslag.

Regeringen
bestämmer vem som får vara skyddsvakt resp. skyddsområdesvakt.

Utredningens förslag:
Utredningens förslag överensstämmer med mitt vad gäller befogenheterna för den
personal som bevakar skyddsobjekten. I fråga om tillsynen av de militära
skyddsområdena har utredningen föreslagit att polismän, tulltjänsteman och
bevakningspersonal inom försvars-

53

makten
skall få befogenhet att avvisa, avlägsna eller tillfälligt omhänderta Prop.
1989/90:54 den som bryter mot skyddsområdesbestämmdsema.

Remissinstanserna:
Några av remissinstansema har uttryckt uppfattningen atl tillfället borde tas
till vara alt skapa bättre fömtsättningar för en effektiv tillsyn av de
militära skyddsområdena. Kretsen av personal med befogenhet att ingripa mot den
som olovligen uppehåller sig inom ett skyddsområde borde därför utvidgas.
Massmediemas företrädare har hävdat den motsatta uppfattningen, nämligen att
befogenheten att ingripa med tvångsmedel skall tilläggas en så snäv krets som
möjligt.

Skälen
för mitt förslag: Som utredningen funnit saknas skäl att göra sakliga ändringar
i de regler som styr bevakningspersonalens befogenheter när det gäller
skyddsobjekten. Som framhållits i avsnitt 3.2.2 har den kritik som framförts
framför allt från massmediehåll inte riklats i första hand mot utformningen av
tvångsmedlen utan mot det förhållandet att den nuvarande bevakningskungörelsen
möjliggör att åtgärder i samband med bevakningen av militära skyddsföremål får
beslutas av befattningshavare på ganska låg nivå.

Jag
förordar liksom utredningen att skyddslagens nu gällande regler om skyddsvaktemas
befogenheter behålls oförändrade i sak.

Vad
gäller frågan vilka kategorier av personal som skall kunna anlitas för alt
bevaka skyddsobjekten innehåller den nuvarande skyddslagen inte någon direkt
uppräkning av dem. Däremot framgår indirekt av 10 och 11 §§ all de som kan
komma i fråga är polismän, personal inom försvarsmakten och särskilt
förordnade skyddsvakter samt gränsövervakningsmän och, vid
civilförsvarsberedskap, all civil bevakningspersonal.

Enligt
min mening bör en ny lagstiftning om lilllrädesskydd lämna ett entydigt svar på
frågan vilka befogenheter som tillkommer den personal, som faktiskt satts att
bevaka ett skyddsobjekt. Det vore därför en fördel om terminologin ändrades på
så sätt att skyddsvakt blev en enhetlig beteckning för all personal som vid
sidan av polismän har fått till uppgift att bevaka ett skyddsobjekt oavsett
vilken personalkategori personen i fråga tillhör. Frågan vem som skall kunna
tjänstgöra som skyddsvakt och vilka krav som skall ställas på en person som
skall i särskild ordning förordnas som skyddsvakt faller inom regeringens
kompetens och behöver inte regleras i lagform. De överväganden utredningen
gjort i fråga om vilka personalkategorier som kan bli aktuella framstår i och
för sig som välgmn-dade. Det får ankomma på regeringen alt lämna föreskrifter i
ämnet.

Det
har satts i fråga om tillfälligt tjänstgörande militär personal som t.ex.
värnpliktiga under gmndutbildning har den utbildning och erfarenhet som krävs
för att utföra kvalificerade bevakningsuppdrag. Jag vill här understryka att
ett effektivt skydd självfallet fömtsätter en välutbildad och omdömesgill
bevakningspersonal. I den mån unga värnpliktiga i framtiden skall anförtros
kvalificerade uppgifter enligt den nya lagen måste därför säkerställas att de
har erforderlig kompetens.

Mycket
talar enligt min mening för den uppfattning som utredningen

uttryckt alt personal som bevakar militära skyddsområden bör tilläggas

befogenhet att ingripa med tvång gentemot utlänningar som vistas inom

området utan vederböriigt tillstånd. 1 den nu gällande skyddsområdesför- 54

ordningen
saknas bestämmelser om tillsynspersonalens befogenheter. Prop. 1989/90:54 Följaktligen
är det bara de personalkategorier som har författningsmässigt stöd i andra
bestämmelser för sådana åtgärder som kan ingripa med tvång.

Det
finns i och för sig anledning atl vara återhållsam när det gäller utvidgning av
den personkrets som skall ha tvångsmedel till sitt förfogande. Att utöva
utlänningskontroll och att verkställa tvångsåtgärder som innebär intrång i den
personliga integriteten är en i många fall grannlaga uppgift som ställer stora
krav på den som skall utföra den.

Å
andra sidan är den ordning som råder i dag inte tillfredsställande. Många av de
personer som har att delta i tillsynen av skyddsområden är hänvisade till att
rapportera konstaterade överträdelser av bestämmelserna men saknar möjlighet
att själva ingripa på platsen. En vanlig synpunkt när kriiik framförs mot
skyddsområdesregleringen är också att den är ineffektiv på så sätt att del
saknas möjligheter att anordna en fullgod övervakning.

Jag
förordar liksom utredningen atl lillsynspersonalen tilläggs vissa befogenheter
att använda tvångsmedel inom militära skyddsområden. Befogenheterna bör vara
mera begränsade än vad som gäffer vid skyddsobjekt då ju dessa har ett större
skyddsvärde och dessutom i regel är mera begränsade till ytan. När ell skyddsobjekl
är beläget inom etl militärt skyddsområde gäller ju de vidare befogenhetema vid
skyddsobjektet. Liksom utredningen finner jag att ett behov föreligger av att
kunna avvisa en utlänning från ett militärt skyddsområde och att tillfälligt
omhänderta den som vägrar att avlägsna sig. Dessutom bör tillsynspersonalen
kunna la föremål i beslag från den som exempelvis överträder ett
fotograferingsförbud.

Frågan
om vilka kategorier av bevakningspersonal som skall tilläggas de utvidgade befogenhetema
vill jag reglera på motsvarande sätt som jag förordat när del gäller
bevakningspersonalen vid skyddsobjekt. Jag viU således göra skyddsområdesvakt lill
den enhetliga beteckning som skall användas för all personal som vid sidan av
polismän faktiskt utför bevakning av skyddsområdena samt ge alla skyddsområdesvakter
samma befogenheter att ingripa. Regeringen får avgöra vilka som skall kunna
utses till skyddsområdes vakter. En sådan ordning reser givetvis krav på att
alla som utses till skyddsområdesvakter erhåller en tillräcklig utbildning och
att de förordnas först efter noggrann prövning. Om dess krav tillgodoses saknas
emellertid anledning att behålla ett system med särskilt förordnad tillsynspersonal
som inte har reella möjligheter att ingripa mot den som överträder utfärdade
tillträdesförbud.

1
försvarsdepartementet finns f n. en framställning om lättnader i det s.k. ABAB-monopolet,
dvs. behörigheten att bevaka högvikliga skyddsföremål. Den nu föreslagna
lagstiftningen nödvändiggör en översyn också av reglerna om
bevakningsföretagens roll. I samband med att regeringen tar ställning till
frågan vilka myndigheter som skall tilldelas befogenhet atl besluta om
skyddsobjekt får därför också övervägas om en omprövning är påkallad i fråga om
ABAB-monopolet enligt förordningen (1984:589) om anordnande av bevakning.

55

3.7
Ansvar m.m.

Prop.
1989/90:54

Mitt förslag:
Såväl uppsåtliga som oaktsamma överträdelser av lagens förbudsregler
straffbeläggs uttryckligen. Dessutom skall liksom hittills den kunna straffas
som söker bereda sig tillträde till ett skyddsobjekt eller ett militärt
skyddsområde med hjälp av oriktiga uppgifter. Otillåten sjömätning och lödning
skall alltjämt vara straffbar. De nu gällande strafflatiludema behålls.
Fotografier och utmstning som använts i strid mot förbud enligt lagen skall
kunna förverkas.

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att sex månaders fängelse skall vara
straffmaximum för såväl brott mot de generella tillträdesreglerna som brott
mot skyddsområdesreglema. Även utredningen vill straffbelägga handlingar som
består i att vilseledande uppgifter lämnas. Utredningen har i sitt förslag
beträffande militära skyddsområden också tagit in en bestämmelse om alt ringa
brott skall vara straffria och en särskild medverkansbestämmelse.

Remissinstanserna:
Riksåklagaren har förordat att den nuvarande straffskalan behålls vad gäller
brott mot reglema om generellt tillträdesskydd. Han har föreslagit ett särskilt
stadgande som bestämmer straffet för ringa brott till enbart böter. Hovrätten
för Västra Sverige har däremot funnit den av utredningen i denna del föreslagna
straffskalan väl avvägd. Beträffande brott mot skyddsområdesbestämmdsema har några
instanser anfört att straffmätningen i praxis synes väl lindrig. Ingen har haft
någon från utredningen avvikande mening angående straffskalan.

Skälen för mitt förslag:
Enligt den nuvarande skyddslagen gäller att överträdelse av förbud, som
utfärdats med stöd av lagen, kan straffas med böter eller fängelse i högst ett
år. En utlänning som överträder ett förbud enligt skyddsområdesförordningen kan
enligt utlänningslagen dömas till böter eller, om omständighetema är
försvårande, fängelse i högst sex månader.

Utredningen har i båda
sina lagförslag preciserat det straffbara området på så sätt att av oaktsamhet
begångna överträdelser uttryckligen straffbeläggs. Jag är beredd att ansluta
mig lill utredningens förslag i denna del. En överträdelse av ett utfärdat
tillträdesförbud har i många fall närmast karaktär av ordningsförseelse. För
att inskärpa vikten av att bestämmelsema efterlevs är det enligt min mening
befogat att slå fast att redan en oaktsam kränkning av reglema kan beivras.

Jag vill i detta
sammanhang också erinra om bestämmelsen i 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen
enligt vilken vad i lag är stadgat gäller om bl. a. ansvar som avser det sätt
på vilket uppgifter eller underrättelser anskaffats i publiceringssyfte. Chefen
för justitiedepartementet förklarade i en lagrådsremiss hösten 1986 om
förstärkt gmndlagsskydd för yttrandefriheten, m.m. att han var benägen att
instämma i en av justitieombudsmannen uttalad tanke som innebar att straff för
överträdelser av ett fotograferingsförbud enligt den nu gällande skyddslagen
fick förekomma även om folo-

56

graferingen
utförts i publiceringssyfte och inte innefattade något av de Prop.
1989/90:54 grova brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen (prop. 1986/87:151 s. 102). Jag har för egen del inte
någon annan mening om förhållandet mellan de bestämmelser jag nu förordar och
tryckfrihetsförordningen.

Normalpåföljden
kommer som hittills att vara böter när det gäller överträdelser både av
generella förbud och av tillträdesförbud för utlänningar. Fängelse bör dock
som hittills i båda fallen ingå i straffskalan. Särskilt när det gäller skyddsobjeklen
har man anledning att räkna med att de brott som begås kan ha ett mycket
varierande straffvärde, från bagatell-artade förseelser till brott som framstår
som mycket allvarliga och där det kanske är bevissvårigheler som föranleder att
ett åtal får inskränkas till att avse brott mot ett tillträdesförbud.

Ett
skyddsobjekt har ju i regel ett större skyddsvärde än ett militärt skyddsområde
i sin helhet och kommer i allmänhet att kringgärdas med starkare fysiskt skydd.
Att forcera ett sådant skydd är en handling vars straffvärde framstår som
större än att överskrida gränsen till ell militärt skyddsområde vars gränser
inte alltid framgår direkt på platsen utan måste utläsas av en karta.

Det
jag nu sagt ger mig anledning att föreslå alt de nu gällande straffsatserna
behålls. Det är visserligen en fördel, som utredningen påpekat, att ett brott
kan bli föremål för strafföreläggande, vilket inte blir fallet om straffmaximum
bestäms till ett års fängelse. Med hänsyn till antalet beivrade brott av
förevarande slag torde emellertid denna synpunkt inte väga alltför tungt.

Utlänningslagens
straffbestämmelse innebär att fängelsestraff skall utdömas när
omständigheterna är försvårande. Jag föreslår alt motsvarande regel införs i
den nya ansvarsbestämmelsen som avser överträdelse av skyddsområdesbestämmelserna.
Därigenom markeras alt någon ändring i rättstillämpningen såvitt gäller
straffmätningen inte är avsedd.

Utredningen
har föreslagit en särskild bestämmelse av innehåll all ringa fall av
överträdelser av skyddsområdesbestämmelserna inte skall bestraffas. Jag finner
mycket litet utrymme för att — med den konstmktion av skyddsområdena jag valt —
tänka mig några särskilda fall som bör gynnas med en sådan bestämmelse. Det är
enligt min mening tillräckligt att sedvanliga möjligheter att lämna rapporteftergift,
underlåta åtal och medge påföljdseftergift slår till buds.

Vad
gäller medverkan anses brottsbalkens regler analogiskt tillämpliga,

om fängelse ingår i straffskalan för ett brott enligt en specialstraffrättslig

bestämmelse. Särskilda bestämmelser om medverkan fordras därför bara

om man vill begränsa ansvaret lill viss form av medverkan. Utredningen

har i sitt förslag till lag med bestämmelser om militära skyddsområden

straffbelagt medverkan i vissa angivna fall. Den föreslagna bestämmelsen

synes få den effekten att medverkansansvaret begränsas till de angivna

fallen, vilket inte tycks överensstämma med utredningens intentioner.

Mitt förslag innehåller därför ingen särskild bestämmelse om medverkan.

Till följd av detta blir alltså brottsbalkens allmänna medverkansregler

tillämpliga också på fall av medverkan till brott enligt den nya lagen. 57

Liksom
hittills bör det vara belagt med straff att söka bereda sig tillträde Prop.
1989/90:54 till skyddsobjekt eller militära skyddsområden med hjälp av orikliga
uppgifter.

Förbudet
mot sjömätning och lödning, som jag valt att behålla i mitt lagförslag, får
förbli straffsanklionerat.

Slutligen
bör den nya lagstiftningen innehålla en regel som motsvarar den nu gällande
bestämmelsen om förverkande av fotografier m. m. och av utmstning som kommit
till brottslig användning.

Justitieombudsmannen
har i del uttalande Jag tidigare berört påpekat att den nuvarande skyddslagens
bestämmelse om förverkande sträcker sig längre än vad som med säkerhet kan
göras gällande när reglerna kolliderar med tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om anskaffarfrihet. Enligt justitieombudsmannen är det inte säkert
atl ett förverkande skulle kunna riktas mot en journalist som utan att uppsåtligen
begå brott mot skyddslagens regler för publicering anskaffar bilder genom att
överträda ett fotograferingsförbud.

Genom
mitt lagförslag slås fast atl det straffbara området omfattar även oaktsamma
överträdelser av ett fotograferingsförbud. Endast i undantagsfall torde
överträdelser av etl fotograferingsförbud falla utanför det straffbara
området. Förverkandebestämmelsens räckvidd kan därför enligt min mening
begränsas till brottsliga förfaranden.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom försvarsdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,

2.
lag om ändring i brottsbalken,

3.
lag om ändring i lagen
(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m. m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,

5.
lagom ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.,

6.
lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529).

Beträffande
lagförslaget under 2 har jag samrått med chefen för justitiedepartementet och
beträffande lagftirslaget under 6 med statsrådet Lööw. Lagrådet har granskat
lagförslagen.

58

5 Specialmotivering Prop. 1989/90:54

5.1 Förslaget till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m.

Inledande
bestämmelser

1 §

I
lagens första paragraf anges regleringens syfte. Bestämmelsen innehåller — med
del undantag som följer av 19 § — en uttömmande uppräkning av de ändamål som
får läggas till gmnd för beslut om skyddsåtgärder enligt lagen.

Av
första stycket framgår att möjligheten att besluta om åtgärder till skydd mot
spioneri och sabotage, som utgjorde den huvudsakliga gmndvalen för 1940 års
skyddslag, kvarstår. Beslut kan fallas även lill skydd mot annat röjande av
hemliga uppgifter än spioneri. Skyddet har dock begränsats till att avse
uppgifter som omfattas av försvarssekretess, dvs. 2 kap. 2 § sekretesslagen
(1980:100).

En
definition av begreppet totalförsvar finns i förordningen (1986:294) om ledning
och samordning inom totalförsvarets civila del. Enligt 1 § i förordningen avses
med totalförsvar alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landet
inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. I krig
omfattar totalförsvaret hela samhällets verksamhet.

Som
jag redogjort för i den allmänna motiveringen anser jag starka skäl tala för
att möjligheterna att besluta om tillträdesbegränsningar utvidgas på så sätt
att risk för terrorism blir en självständig fömtsättning för beslut enligt
lagen. Definitionen av begreppet terrorism har hämtats från den s. k. terroristlagen
(1989:530).

Det
förtjänar att påpekas att även om annan brottslig verksamhet -exempelvis stöld
eller skadegörelse — kan innebära atl försvarsverksamhet eller andra samhällsviktiga
funktioner äventyras så utgör fara i sådana hänseenden inte tillräcklig
anledning för att självständigt ligga till gmnd för ett beslut enligt lagen: En
annan sak är att t. ex. ett lillträdesbegränsande beslut givetvis medför etl
skydd även mot sådan brottslighet.

Även
paragrafens andra stycke innebär utvidgade möjligheter att begränsa tillträdet
till vissa anläggningar och områden. I fortsättningen skall allmänhetens tilUräde
lill eller rätt att utnyttja ett område eller en anläggning kunna begränsas
med det uteslutande syftet att förhindra att skada uppkommer för allmänheten.
Jag har i den allmänna motiveringen redogjort för mina skäl för att föreslå en
sådan regel. Bestämmelsens räckvidd har begränsats till verksamhet inom
försvarsmakten. Jag har svårt att se något behov av avspärrningar på den här
aktuella gmnden i civil verksamhet. Däremot är regeln generell så lill vida atl
den gäller oavsett om den verksamhet som bedrivs är tillfällig eller mera
permanent. Inte heller bör det innebära någon skillnad om verksamheten utgör
övning eller är etl led i ett ingripande för atl avvärja en kränkning av
territoriet.

Det
skall i detta sammanhang särskih betonas att lagens bestämmelser

59

är avsedda alt tillämpas
restriktivt och med urskillning. En noggrann Prop. 1989/90:54 prövning måste
således alltid ske av att de föreliggande riskema är så stora att de uppväger olägenhetema
med den tänkta skyddsåtgärden. Hänsyn måste härvid tas till såväl enskilda rältighetsinnehavares
behov och önskemål som till t. ex. massmediemas krav på att få rapportera om
ett händelseförlopp. En bestämmelse med denna innebörd har lagils in i 2 §.

Av
skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen har jag avstått från att
ange obehörigas försvårande av försvarsverksamhet som en särskild gmnd för
beslut om tilllrädesbegränsning.

2§

I
detta lagmm — som utformats i enlighet med lagrådets förslag - slås fast att
beslut om skyddsobjekt, om föreläggande att vidta särskilda skyddsåtgärder och
om militära skyddsområden alltid måste föregås av en intresse-avvägning. Mot
behovet av tillträdesskydd skall stäUas samtliga faktorer som kan tänkas tala
mot att tillträde begränsas. Hit hör såväl allmänna intressen såsom
informationsfriheten, samfärdseln, friluftslivet och hänsyn till olika
näringar som enskilda personers behov och intressen.

Ett
beslut skall alltid utformas så att det inte medför några onödiga begränsningar
i rörelsefriheten. Detta gäller utsträckning i både tid och mm. Vidare skall
beaktas de möjligheter som finns enligt 7 § tredje stycket att ersätta ett
tillträdesförbud med olika former av "partiella förbud" riktade mot
någon särskild verksamhet som inte är önskvärd inom det aktuella området.

Beslut
skall också utformas och tillämpas så att den som har ett berättigat intresse
av att få tillträde till anläggningen eller området inte hindras från det. Det
är här av särskild vikt att påpeka att rimlig hänsyn alltid bör tas till
massmediemas informationsbehov så att nyhetsförmedlingen inte onödigtvis
försvåras. Samtidigt skall del framhållas alt sekretess för vikliga
anläggningar och för känslig verksamhet inom försvaret givetvis också gäller
mot mediernas representanter.

När
det gäller den ytmässiga utsträckningen av ett tillträdesskyddat område villjag
särskilt anmärka att lagen inte innehåller någon motsvarighet lill
utredningens förslag atl ett tilllrädesförbud skulle kunna omfatta även den
närmaste omgivningen kring ett skyddsföremål. En sådan regel skulle kunna leda till
tveksamhet om var gränsema för ett skyddsobjekt går och hur långt
vaktpersonalens befogenheter sträcker sig. Om den beslutande myndigheten,
efter prövning enligt förevarande paragraf, finner att tillträdesförbudet bör
omfatta även ett område utanför en anläggning skall detta område i stället ingå
i skyddsobjeklel. Om området ägs av annan än staten fömtsätts därvid för ett
permanent tilllrädesförbud alt överenskommelse träffas med markägaren.

Lagen innehåller inte hdler
någon sådan bestämmelse om förbudsområ

den eller om militära kontrollområden som utredningen föreslagit. De i

lagen intagna bestämmelserna är avsedda att täcka alla uppkommande

behov av atl utfärda tilllrädesförbud. Vid förhöjd risk i något av de

avseenden som anges i 1 §, exempelvis på gmnd av en befarad terrorist- 60

attack
eller tecken på sabotageverksamhet i etl visst område, kan det Prop.
1989/90: 54 finnas skäl att göra ett större område till skyddsobjekt eller
militärt skyddsområde än vad som normalt är motiverat.

Skyddsobjekt

Beslut
om skyddsobjekt

3 §

Denna
paragraf anknyter till den inledande bestämmelsen på så sätt att det klargörs
att någon av de i den första paragrafen uppräknade riskfaktorerna måste
föreligga för att ett beslut om lilllrädesskydd etc. skall få meddelas.

Vidare
framgår av paragrafen att skydd enligt lagen kan ges för anläggningar och
områden samt fartyg och luftfartyg. Örlogsfartyg och militära flygplan är ofta
skyddsföremål enligt de nu gällande reglema. Denna ordning bör behållas.

Tillträdesskydd
enligt 3 § kommer i det enskilda fallet till stånd genom ett
förvaltningsbeslut, i vilket en anläggning, ett område, etl fartyg eller ett
luftfartyg förklaras utgöra skyddsobjekl. Verkningama av ett sådant beslut framgår
av 7 och 8 §§.

Den
nuvarande benämningen skyddsföremål har således ersatts med benämningen
skyddsobjekt. Bakgmnden härtill är att den hittills använda termen i alltför
hög grad för tanken till lösa föremål. Det kan antas att lagen framför allt
kommer att användas för att bereda skydd för anläggningar och områden.

4 §

Kretsen
av anläggningar och områden som kan utgöra skyddsobjekl är inte obegränsad.
Utredningens lagförslag bestämmer tillämpningsområdet till dels egendom som
försvarsmakten äger, hyr eller arrenderar, dels annan egendom som avses för
totalförsvarsändamål och dels ytterligare anläggningar, inrättningar eller
transportmedel som tillgodoser särskilt viktiga samhällsintressen.

I
förevarande paragraf har en annan metod valts för att närmare precisera vilka
anläggningar och områden som skall kunna vara skyddsobjekt i fredstid. Att göra
lagen tillämplig på all egendom som avses för totalförsvarsändamål skulle
enligt min mening ge utrymme för en alltför vidlyftig tolkning. Å andra sidan
finns det åtskilliga objekt som har ett stort skyddsvärde utan att de kan
påstås i fredstid vara avsedda för tolal-försvarsändamål. Jag har därför vaU atl
ange vissa funktioner, som dels är av särskilt samhällsintresse och dels
typiskt sett kan vara utsatta för risker i de avseenden som lagen tar sikte på.

Statliga
förvaltningsbyggnader (första punkten) är exempel på objekt

som knappast kan anses generellt vara avsedda för lotalförsvarsändamål

men som ändå bör kunna beredas ett effektivt tillträdesskydd. Uttrycket

omfattar framför allt myndigheters lokaler för administrativa funktioner. 61

Begreppet är avsett att
täcka även riksdagens och regeringskansliets bygg- Prop. 1989/90:54 nåder.

Händelser
på senare tid har visat att det finns en påtaglig risk för att personer i
framträdande ställning utsätts för angrepp av olika slag. Behovet av
individuellt personskydd skall emellertid i första hand tillgodoses genom
polisiära ålgärder. Beträffande rikets båda högsta företrädare gäller att deras
bostäder har officiell karaktär och därmed lätt kan bli föremål exempelvis för
terroristattacker. Det finns därför anledning att inordna statschefens residens
och statsministerns bostad bland de anläggningar, som skall kunna vara
skyddsobjekt. Det skall framhållas att det skydd som kan åstadkommas enligt
denna lag utgör ett tillträdesskydd, som avser anläggningar och områden osv.
Därigenom åstadkoms indirekt också ett skydd för de människor som kan uppehålla
sig inom anläggningarna såsom kollektiv. Personskyddet avseende enskilda berörs
inte av förevarande lagstiftning. Det skall alltså också i framtiden vara en
polisiär uppgift.

Vakttjänsten
vid kungens residens — dvs. Drottningholms slott och kungliga slottet i
Stockholm — räknas av tradition till försvarsmaktens uppgifter. En bestämmelse
med detta innehåll återfinns i förordningen (EFS 1983:31) med
tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. Det har ansetts att det
fortfarande finns behov av särskilt militärt skydd mot kuppåtgärder som kan
riktas mot landets statschef Det ligger i linje med detta synsätt att den
militära personal som anlitas för högvakten tillerkänns de befogenheter som
tillkommer skyddsvakter. Detta blir möjligt om de kungliga residensen görs till
skyddsobjekt. Jag vill — som jag har framhållit i den allmänna motiveringen —
understryka att befogenheter av det slag det här är fråga om givetvis ställer
särskilda krav på utbildning och omdöme hos den personal som skall anlitas. För
att bevakningen skall bli tillräckligt effektiv kan del ibland finnas anledning
för skyddsvakter att samverka med polispersonal vid utförandel av
bevakningsuppgiften.

Liksom
för närvarande bör lagen vara tillämplig på det militära försvarets kasemanläggningar,
förråd, fasla övningsområden, mininstallalioner, sambandsanläggningar osv. Det
är inom detta område som bestämmelserna även framgent huvudsakligen kommer att
användas. Andra punkten har därför formulerats så att den skall omfatta alla
anläggningar och områden samt militära fartyg och luftfartyg till vilka staten
har någon rättstitel och som används av försvarsmakten. I den mån såväl första
som andra punkten är tillämpliga bör beslut i första hand kunna meddelas
enligt andra punkten.

I
tredje punkten följer en uppräkning av de civila anläggningar och

områden utöver statliga förvaltningsbyggnader samt statschefens och

statsministerns bostäder som skall kunna förklaras vara skyddsobjekt en

ligt lagen. Här har tagits upp sådan egendom som är av central betydelse

när del gäller att bevara samhällets förmåga att fungera tillfredsställande.

Hit hör kraftverk av olika slag, fjärrvärmeverk, dammbyggnader och vat

tentäkter, reningsverk, broar, hamnar och flygplatser samt mndradiosta-

lioner, övriga radio- och telestationer m. m. Sådana objekt kan antas bli

utsatta för risker som gör atl de behöver ett effektivt skydd redan i

fredslid. 62

Fjärde och femte punkterna
tar upp sådana områden där militär verk- Prop. 1989/90: 54 samhet bedrivs men
som inte innehas av staten på någon civilrättslig grund. Fjärde punkten syftar till
att reglera förhållandena vid exempelvis krigsförbandsövningar som bedrivs på
annans mark med stöd av allemans-rällsliga regler. Avspärmingar kan behöva
göras både för alt hindra obehörig insyn och för att skydda allmänheten mot
skador. Ordet tillfälligt bör tolkas restriktivt. I det allemansrällsliga
synsättet ligger atl bestämmelsen inte är avsedd alt tillämpas under några
längre tidrymder.

Femte
punkten omfattar såväl områden som utgör krigsskådeplats som sådana områden där
ingripanden görs med stöd av IKFN-förordningen (1982:756). Det är uppenbart att
avspärmingar i sådana fall kan behövas oavsett vem som har rådigheten över
området i fråga.

5 §

Den
nu gällande skyddslagen föreskriver att del vid krig eller krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden som föranlelts av krig kan utfärdas tilllrädesförbud
beträffande objekt som är av betydelse för folkförsörjningen. När
extraordinära förhållanden råder får det intresse som annars finns att vara
återhållsam med begränsningar i allmänhetens rätt till tillträde i högre grad
vika för t. ex försvarsmaktens behov. Under sådana förhållanden är det åv
största vikt att alla anläggningar och områden av betydelse för totalförsvaret
kan beredas ell tillfredsställande tillträdesskydd.

Genom
regleringen i förevarande paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde när
landet befinner sig i krig eller krigsfara. Det skall alltså vara möjligt att
vid ett yttre hot kunna meddela beslut avseende exempelvis sådana
tillverkningsindustrier och andra anläggningar som inte faller in under
ordalydelsen i 4 §. Som ett led i krigsplanläggningen bör som hittills förberedande
åtgärder vidtas för en snabb verkställighet av lillträdesbegränsande beslut.

6 §

Denna
bestämmelse reglerar förhållandet till den som äger ett tilltänkt skyddsobjekt
eller som har nyttjanderätt till anläggningen eller området i fråga. Genom att
möjligheten att besluta om tiUträdesbegränsningar utvidgas till att omfatta
anläggningar och områden som inte med nödvändighet ägs av staten kan konflikter
uppkomma mellan å ena sidan skyddsbehovet och å andra sidan ägarens intresse av
atl fritt disponera sin egendom.

Till
undvikande av de problem som skulle kunna uppstå om tillträdet till

en enskilds egendom begränsades mera permanent mot den enskildes vilja

föreskrivs i denna paragraf att ett beslut enligt 2 §, som avser sådan

egendom som nämns i 4 § 3 eller i 5 § fömtsätter medgivande av egendo

mens ägare och andra rättighetsinnehavare. Som nämnts i den allmänna

motiveringen torde denna bestämmelse knappast leda till alt skyddsintres

set inte kan tillgodoses. Många av de anläggningar eller områden som kan

komma i fråga enligt 4 § 3 ägs ju av staten och i de flesta fall när någon

annan än staten är ägare kan det antas att ägarens intresse av tillträdes- 63

skyddande
åtgärder sammanfaller med myndigheternas. Jag vill också Prop. 1989/90:54 erinra
om att det finns möjligheter att enligt 19 § förelägga den som driver skyddsvärd
verksamhet att vidta skyddsåtgärder. Denna möjlighet gäller såväl skyddsobjekt
som andra anläggningar.

Förbud
mot tillträde m. m.

7 §

I
denna paragraf regleras verkningarna av ett beslut om att en anläggning eller
ett område skall utgöra skyddsobjekl. Paragrafen har utformats i enlighet med
lagrådets förslag. I första stycket föreskrivs som huvudregel att obehöriga
inte har tillträde lill ett skyddsobjekt. Tillträdesförbud är genomgående den
form av huvudförbud som lagen erbjuder. Någon motsvarighet till utredningens
förslag om närvaroförbud som en särskild förbudsform har inte tagits upp i
lagen. Att ett tillträdesförbud redan kan gälla enligt särskilda bestämmelser
har jag redogjort för i avsnitt 3.1.3.

På
förslag av lagrådet hänvisas redan i första stycket till att ett beslut om skyddsobjekt
kan ha mer inskränkt verkan än tillträdesförbud.

Det
får ankomma på regeringen att närmare reglera prövningen av vilka som i det
enskilda fallet skall vara behöriga alt vinna tillträde lill ett skyddsobjekt.
Lösningar bör sökas som å ena sidan garanterar att ett betryggande
säkerhetsskydd kan upprätthållas men som å andra sidan inte försvårar en smidig
tillämpning av reglerna i det enskilda fallet.

Somjag
anförde i den aUmänna motiveringen bör ell passertillståndsför-farande kunna
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller enligt passertillståndskungörelsen.
För tillstånd att komma in i ett skyddsobjekt — exempelvis områden på en
flygplats som inte är upplåtna för allmänheten — bör således kunna krävas att
den som söker tillstånd kan visa sin pålitlighet genom att förete ett kriminalregislemtdrag.
Närmare regler om detta bör meddelas i förordningsform.

Enligt
andra stycket kan fotograferingsförbud utfärdas som komplement till ett
tillträdesförbud. Ett sådant fotograferingsförbud gäller i första hand avbildning
som sker utanför skyddsobjektet men som avser detsamma. Sådana förbud kan ofta
vara påkallade om man vill åstadkomma ett effektivt sekretesskydd.

Enligt
det lagförslag som remitterades till lagrådet fanns inte någon

möjlighet att utfärda förbud mot fotografering eller liknande förfaranden

inom det område, för vilket tilllrädesförbud gällde. Anledningen till att jag

hade avstått från att föreslå en sådan bestämmelse var all det för mig

framstod som onödigt att förbjuda något visst beteende för den som inte

fick vistas inom skyddsobjektet. Lagrådet har anmärkt att den valda

konstmktionen inte ger möjlighet att med stöd av reglerna i den föreslagna

lagen beslagta och förverka fotografier och fotografiutmstning. Häremot

kan visserligen sägas att det ofta, då någon som olovligen berett sig tillträ

de lill ett skyddsobjekt fotograferar där, finns anledning att misstänka

personen i fråga för brott mot 19 kap. brottsbalken. Beslag skulle då kunna

genomföras med stöd av rättegångsbalkens regler. Jag har emellertid för 64

egen
del inte något att invända mot den reglering som lagrådet föreslår. En Prop.
1989/90:54 anledning till att på detta sätt särskih förbjuda och straffbelägga
just fotografering inom ett tillträdesskyddat område kan vara att förhållandet mellan
förevarande lags straffbestämmelser och tryckfrihetsförordningens regler om anskaffarfrihet
därmed kan sägas bli tydligare reglerat.

I
paragrafens tredje stycke anges atl ett tillträdesförbud kan ersättas med förbud
endast mot någon viss verksamhet inom anläggningen eller området i fråga, om
ett sådant partiellt förbud bedöms vara tillräckligt för att skydda objektet. I
enlighet med vad som framgår av 3 § skall ju ett beslut inte göras mera
ingripande än vad som faktiskt är påkallat.

Till
skillnad mot 1940 års lag räknas här upp samtliga de partiella förbudsformer
som skall kunna tillgripas. Uppräkningen är uttömmande. Detta torde krävas
enligt regeringsformen i den mån det rör sig om begränsningar i
informationsfriheten. Dessutom ligger det i rättssäkerhetens intresse och
främjas en enhetlig rättstillämpning om del på delta sätt preciseras hur ett
förbud kan utformas.

Förbud
mot att fotografera eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller
mätningar regleras redan nu i 1940 års skyddslag. Av motiven till lagen framgår
att det ansågs naturligt att på detta sätt understryka att lagens syfte var att
förhindra sabotage och spioneri. Självfallet kvarstår behovet av att kunna
komplettera ell tilllrädesförbud med ett förbud mot fotografering och liknande
förfaranden, om man vill åstadkomma ett effektivt skydd mot obehörig insyn.
Någon ändring i sak i förhållande till den nu gällande bestämmelsen är inte
påkallad. Det framgår därför av denna paragraf liksom av 1 § i 1940 års lag att
förbudet också omfattar fotografering och motsvarande verksamhet som sker
utanför skyddsobjektet men riktas mot detta.

Den
ändringen har gjorts i förhållande till 1940 års lag att möjligheten att
förbjuda innehav av sprängämnen lagils bort. Anledningen härtill är alt rätten
alt inneha explosiva varor regleras på annat håll och att det förefaller
onödigt att i lag förbjuda den som är behörig att få tillträde till ett
skyddsobjekt att inneha sprängämnen om innehavet är legalt i övrigt. Om regler
behövs i detta ämne får de meddelas i form av t. ex interna säkerhetsföreskrifter.

De
övriga förbudsformer som räknas upp i paragrafen har tidigare ansetts
innefattas i behörigheten att utfärda tillträdesförbud. Det är fråga om
verksamheter som, i fall där tillträdel till ell område i och för sig anses kunna
vara obegränsat, medför risker antingen från sekretessynpunkt eller på grund av
faran för skador. Det skall särskilt framhållas att med dykning givetvis inte
avses simhopp i samband med bad utan sådan dykning som utförs med hjälp av
särskild utrustning.

8§

Denna
paragraf syftar till att reglera verkningarna av ett utfärdat förbud i

vissa fall. Allmänt gäller att ett beslut om att en anläggning eller ell område

utgör skyddsobjekt inte i sig ger upphov till någon dispositionsrätt till

området i fråga. En avspärrning enligt lagen kan heller inte i sig inskränka 65

5 Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 54

dispositionsrätten
för den som har äganderätt eller nyttjanderätt lill egen- Prop. 1989/90:54 domen.
Om en sådan effekt önskas måste överenskommelse därom träffas. I de fall en
anläggning eller ett område som avses i 4 § 3 förklaras utgöra skyddsobjekt
torde överenskommelse få träffas i denna fråga i samband med att det
erforderliga medgivandet inhämtas.

I
vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt atl tvångsvis begränsa tillträdesrätten
till ett område även för ägaren eller andra rättighetsinnehavare. När övningar
och motsvarande bedrivs på annans mark skulle det kunna medföra allvarliga
brister i skyddet om inte också markägaren kunde avvisas från området. I förevarande
paragraf stadgas därför att i de fall som avses i 4 § 4 gäller ett
tillträdesförbud eller förbud mot viss verksamhet även mot ägare och nyttjanderättshavare.
Det skall framhållas atl sådana beslut inte får ges permanent karaktär samt att
en intresse-avvägning enligt 2 § skall ske på så sätt att ingen avstängs
onödigtvis.

När
det gäller områden där krigshandlingar pågår eller där ingripanden annars görs
för att avväija kränkningar av territoriet finns än större anledning alt låta
ett lillträdesbegränsande beslut få verkan även gentemot områdets ägare. Det
kan ju här vara fråga om vapeninsatser inom ramen för en verksamhet som kanske
är svåröverblickbar och som inte skall behöva hindras av hänsyn till civila
personer som vistas inom området. Regleringen i denna paragraf omfattar därför
även skyddsobjekt som utgörs av områden som sägs i 4 § 5.

Bevakning
av skyddsobjekt

9§

1940
års skyddslag innehåller ingen uttrycklig reglering av vilka personer som kan
tjänstgöra som skyddsvakter. I lagens 10 § finns en bestämmelse om särskilt
förordnade skyddsvakter. Dämtöver framgår av 11 §, som reglerar
bevakningspersonalens befogenheter, att dessa befogenheter tillkommer fömtom
skyddsvakter även personal inom försvarsmakten och polismän samt gränsövervakningsmän
och, vid civilförsvarsberedskap, all civil bevakningspersonal.

I
förevarande paragraf har en något annorlunda systematik valts. All personal ulom
polismän som har till uppgift att bevaka skyddsobjekt skall hädanefter benämnas
skyddsvakter när de fullgör sin bevakningsuppgift oavsett vilken
personalkategori de tillhör. Det får ankomma på regeringen alt bestämma vilka
kategorier som får anlitas och vad som skall gälla för förordnande av särskilda
skyddsvakter.

10-18§§

Dessa
bestämmelser reglerar skyddsvakternas befogenheter. De motsvarar

i sak bestämmelserna i 11 —13§§ skyddslagen. Vissa redaktionella änd

ringar har gjorts i förhållande till de tidigare bestämmelserna.

10 § reglerar de skyldigheter som åvilar enskilda som uppehåller sig vid 66

ett
skyddsobjekt. Bestämmelsen gäller givetvis även den som uppehåller Prop.
1989/90:54 sig inom skyddsobjektet.

11
—13§§ reglerar skyddsvaktemas befogenheter att använda tvångsmedlen kroppsvisilation
och sådan husrannsakan som avser egendom som någon för med sig saml all avvisa,
avlägsna, tillfälligt omhänderta eller gripa personer. Inga ändringar i sak har
införts.

14
§ innehåller en bestämmelse om
beslag.

15
§ innehåller särskilda regler
om hur kroppsvisilation skall verkställas. Bestämmelsen moisvarar 12 § i den nu
gällande skyddslagen.

16
och 17 §§ innehåller
ytterligare regler om vad bevakningspersonalen har att iaktta vid användning av
tvångsmedel. Den uttryckliga skyldigheten att dokumentera beslut är en nyhet
som har tillkommit i rättssäkerhetens intresse. I 17 § tredje stycket har
också tagils in en hänvisning till vissa regler i polislagen för att
säkerställa atl del berättigade i ett omhändertagande blir prövat av kompetent
polisbefäl.

18
§ svarar mot 13 § i 1940 års skyddslag.

Skyldighet
att vidta skyddsåtgärder 19-22 §§

Dessa
paragrafer motsvarar 4 —6§§ i 1940 års skyddslag. De ändringar som företagits
är av redaktionell art.

Militära
skyddsområden

Föreskrifter
om militära skyddsområden

23§

Denna
bestämmelse, som anger fömtsättningama för beslut om militära skyddsområden,
anknyter till första paragrafen på två sätt. Dels framgår det atl när
tillträdesskydd behövs för en militär anläggning det i första hand skall prövas
om behovet av skydd kan tillgodoses genom att anläggningen förklaras vara
skyddsobjekt. Först om så inte är fallet skall ett område omkring anläggningen
kunna förklaras utgöra militärt skyddsområde. Vidare är det bara de ändamål,
som anges i 1 § första stycket som får tillgodoses genom beslutet. Del skall
alltså föreligga risk för sabotage, spioneri eller annat röjande av hemliga
försvarsuppgifter eller för terrorism.

Det
är vidare bara militära anläggningar som kan bli föremål för del skydd som
skyddsområdesbestämmelserna ger. Att begränsa lilllrädesrät-len för utlänningar
i områden omkring vikliga civila anläggningar skulle föra alltför långt.
Särskilt vikliga militärgeografiska förhållanden i områden av strategisk
betydelse måste emellertid kunna skyddas från ett alltför närgånget utländskt
intresse. Även sådana områden skall därför kunna vara militära skyddsområden.

Det
är regeringen som har all i förordningsform bestämma utsträckning

en av de militära skyddsområdena. 67

Efter förslag av lagrådet
har bestämmelsen i 2 § om att en intresseavväg- Prop. 1989/90: 54 ning
skall föregå ett beslut om tillträdesskydd gjorts tillämplig även på beslut
enligt denna paragraf

Förbud
mot tillträde m. m. 24 §

Den
viktigaste rättsverkan av etl beslut om att ett område skall vara militärt
skyddsområde slås fast i denna bestämmelse. Utlänningar, dvs. personer som inte
är svenska medborgare, har inte tillträde dit om de inte beviljats särskilt
tillstånd. Denna regel är numera absolut. Någon motsvarighet till de tidigare bestämmelsema
om tillåten vistelse på särskilda platser och vägar upp till 72 timmar har inte
införts i lagen. De platser och vägar där utlänningar bedöms kunna få vistas
under så lång tid skall i stället undantas från skyddsområdena.

Inte
heller finns i den nya lagen någon motsvarighet lill de äldre bestämmelsema
som särskih riktade sig mot utländska fartyg. Endast om de ombordvarande är
utländska medborgare finns fömtsättningar all ingripa mot ett fartygs närvaro
inom ell militärt skyddsområde. Ett ingripande skall å andra sidan naturligtvis
göras mot ett svenskt fartyg med utländska medborgare ombord.

25 §

Med
den konstmktion av skyddsområdesreglema som förordas nu blir etl generellt
förbud för utlänningar att fotografera inom militära skyddsområden
meningslöst. Den som inte får vistas inom området skall naturligtvis inte
förbjudas att fotografera där. Först efter särskilt tillstånd är ju en utlänning
berättigad att befinna sig inom området. Ett tillstånd bör därför, om behov
därav bedöms föreligga, kunna förenas med fotograferingsförbud och förbud mot
liknande förfaranden. Detta slås fast i förevarande bestämmelse.

Ett
fotograferingsförbud enligt denna paragraf kan bara gälla inom själva
skyddsområdet och alltså inte — som fallet är vid skyddsobjekten — träffa
fotografering som sker från en plats utanför området in mot detsamma.
Anledningen till denna skillnad är atl de militära skyddsområdena kan antas bli
avgränsade med sådan marginal att fotografering som sker utanför områdets
gränser kan antas vara oskadlig.

Det
är att märka att på sådana platser och vägar, som undantas från de militära
skyddsområdena därför att utlänningar bedöms kunna vistas där utan särskild
prövning, kommer hädanefter inte alt råda några restriktioner, vare sig vad
gäller tiden för vistelsen eller utlänningarnas uppträdande.
Fotograferingsförbud kan inte heller utfärdas enligt lagen att gälla för dessa
zoner.

Samma tankegångar som när
del gäller skyddsobjeklen ligger bakom det

förhållandet att förbudet mot innehav av sprängämnen tagils bort även i

delta sammanhang. 68

26 § Prop.
1989/90:54

I
Jörsta stycket av denna paragraf ges gmndläggande bestämmelser för tillståndsprövningen.
Tillstånd till vistelse får lämnas om särskilda skäl föreligger. Det förhåller
sig alltså inte så att tillstånd alltid skall meddelas om inte något särskilt
förhållande talar däremot. Den enskilde utlänningen måste alltid åberopa något
skäl till att just han skall beviljas tillstånd. Naturligtvis får inte orimligt
stora krav ställas på tyngden av de skäl som skall kunna berättiga till
tillstånd.

Den
uppfattning som utredningen gett uttryck för att utlänningar med särskilt stark
anknytning till Sverige skall komma i åtnjutande av en positiv särbehandling
har här kommit till klart uttryck. Fömtom dem som är stadigvarande bosatta här
i landet bör denna förmån gälla sådana utlänningar som tidigare varit bosatta
här, sådana som äger fast egendom här i landet och sådana som har nära
släktingar här, allt under förutsättning givetvis all andra skäl inte talar
mot tillstånd. Även andra kategorier kan böra gynnas.

Ett
tillstånd skall kunna utformas efter behov. Det skall kunna avse viss tid och
plats eller vara obestämt i något av dessa avseenden saml, undantagsvis, kunna
gälla flera skyddsområden. De närmare fömtsättningama för olika former av
tillstånd får anges i verkställighetsföreskrifter.

Tillstånd
skall, om del är nödvändigt med hänsyn lill rikets säkerhet såsom framgår av
andra stycket kunna återkallas. Såväl förhållanden hänförliga till den person
som har beviljats tillståndet som säkerhetspolitiska förändringar skall kunna
aktualisera ett återkallande av tillstånd.

Det
är regeringen som genom bemyndigande har att bestämma vilka myndigheter som
skall handlägga tillståndsärendena.

Bevakning
av militära skyddsområden

27 §

På
motsvarande sätt som när det gäller skyddsvakter benämns all personal utom
polismän som fått till uppgift att bevaka ett militärt skyddsområde skyddsområdesvakter.
Detta framgår av den här aktuella bestämmelsen. Det blir regeringens sak att
bestämma vem som skall kunna anlitas som skyddsområdesvakt.

28-33
§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser som anger vilka tvångsmedel som står till
bevakningspersonalens förfogande och hur tvångsmedlen skall användas.

28
§ reglerar de skyldigheter som åvilar enskilda som uppehåller sig inom ett
militärt skyddsområde.

I
29 § har skyddsområdesvakter tillagts befogenhet att avvisa, avlägsna

eller tillfälligt omhänderta den som påträffas inom ett militärt skyddsom

råde och som överträder någon bestämmelse i lagen. Stadgandet är nytt

och överensstämmer i viss utsträckning med vad utredningen föreslagit. 69

Del har utformats efter
mönster av motsvarande bestämmelse som gäller Prop. 1989/90: 54 för skyddsobjeklen.
Skyddsområdesvakterna har till skillnad från skyddsvakter inte
möjlighet att i denna egenskap verkställa kroppsvisilation. Utformningen av
paragrafen ger skyddsområdesvaktema befogenhet att ingripa också vid
överträdelser av bestämmelserna om skyddsobjekt.

30
§ ger skyddsområdesvakter samma
befogenhet som skyddsvakter att ta föremål i beslag.

31
och 32 §§ innehåller regler om
vad bevakningspersonalen har att iaktta vid användning av tvångsmedel. Den
uttryckliga skyldigheten att dokumentera beslut har tillkommit i
rättssäkerhetens intresse. Liksom fallet är med omhändertaganden i anslutning
till skyddsobjekt skall bestämmelserna i 15—17 §§ polislagen iakttas av
polispersonal som lar befattning med omhändertaganden inom militära
skyddsområden.

33
§ svarar mot 13 § i 1940 års skyddslag. Samma sekretessregel bör gälla för
skyddsområdesvakter som genom lagen tillagts vidgade befogenheter att använda
tvångsmedel.

Sjömätning
och lödning

34
§

Denna
paragraf motsvarar 8 § i den nuvarande skyddslagen. Endast redaktionella
ändringar har gjorts. Del får ankomma på regeringen alt bestämma vilken
myndighet som fortsättningsvis skall pröva tillslåndsärenden.

Ansvar
m. m.

35-39
§§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om ansvar och förverkande. 1 den allmänna
motiveringen har jag redogjort för skälen till att jag valt att behålla de nu
gällande straffsatsema samt för de överväganden i övrigt som ligger till gmnd
för bestämmelsemas utformning.

Ikrafttt-ädande

Tillämpningen
av den nya lagen fordrar att vissa förberedande åtgärder vidtas. Lagen bör
därför inte träda i kraft förrän den 1 januari 1991. De beslut som meddelats
med stöd av den upphävda skyddslagen bör gälla efter ikraftträdandet. På så
sätt blir det möjligt att åtminstone övergångsvis behålla skyltar och annan
märkning, som hänvisar till de äldre bestämmelsema. Övergångsbestämmelsema har
utformats i enlighet med lagrådets förslag. Det ankommer på regeringen att i
samband med lagens ikraftträdande upphäva den nuvarande
skyddsområdesförordningen.

70

5.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken Prop. 1989/90:54

Ändringen
i 21 kap. 3 § brottsbalken föranleds av atl 1940 års skyddslag ersätts av lagen
om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. Skyddsområdesvakter bör ha
samma ställning som skyddsvakter.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m. m.

Lagen
om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. innehåller ingen motsvarighet
till skyddslagens bestämmelse om särskilda säkerhetsområden. Hänvisningen till
sådana säkerhetsområden i 3 § lagen om gränsövervakningen i krig m. m. måste
därför ändras. Regleringen bör behållas i sak i vad den avser krigsskådeplats,
som utgör skyddsobjekt.

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om

kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

I
lagens / § regleras i vilka fall kustbevakningens personal är behörig att med
polismans befogenheter bedriva övervakning för att hindra brott. I första
punkten anges för närvarande att så får ske när det gäller författningar om
inskränkningar i utlänningars rätt att uppehålla sig inom visst område. Det
finns således möjlighet för kuslbevakningspersonal att ingripa mot
överträdelse av skyddsområdesbestämmdsema men däremot inte av den nuvarande
skyddslagens bestämmelser.

Starka
skäl talar, som tillträdesskyddsutredningen funnit, för att kustbevakningens
personal skall kunna anlitas för bevakning även av skyddsobjekt. Många av
dessa är ju belägna inom de ofta svårtillgängliga områden där kustbevakningen
bedriver övervakning. Personalen besitter också erforderlig erfarenhet och
kompetens.

Det
ankommer visserligen på regeringen alt i tillämpningsföreskrifter till lagen om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. ange vilka personalkategorier som
skall anlitas för bevakning av skyddsobjekt och militära skyddsområden. För att
göra övervakningen så effektiv som möjligt bör emellertid även förevarande lag
ändras på så sätt alt kustbevakningstjänstemän ges polismans befogenhet vid
bevakning av såväl skyddsområden som av skyddsobjekt.

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän

2 §

Enligt
lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal

samt veterinärpersonal m. m. kan den som är sysselsatt inom hälso- och

sjukvården tas ut till viss tjänstgöring inom bl. a. försvarsmakten. Enligt en

ändring i 6 § i nämnda lag år 1987 (SFS 1987:381) omfattar plikten också

skyldighet att under högst 60 dagar delta i utbildning och övning. Lagen om

disciplinförseelser av krigsmän, m. m. är tillämplig på krigsmän. I krig är 71

alla
som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten krigsmän. Denna regel Prop.
1989/90:54 är tillämplig på hälso- och sjukvårdspersonal. Någon motsvarande
regel för fredstid finns emellertid inte. Med hänsyn till att hälso- och
sjukvårdspersonalen inom försvarsmakten i den fredstida utbildningen tjänstgör
tillsammans med värnpliktiga i förband under i övrigt samma förhållanden bör
de vara underkastade samma disciplinregler som de värnpliktiga. En bestämmelse
om detta har förts in i 2 §.

Denna
ändring bör träda i kraft snarast. Det har därför föreskrivits att ändringen i
förevarande paragraf skall träda i kraft den 1 juni 1990.

3 §

Ändringen
föranleds av att skyddslagen upphävs och ersätts med lagen om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. Skyddsområdesvakter bör jämställas med skyddsvakt.

5.6 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Förordningen
(1976:935) om skyddsområden och kontrollområden stöder sig numera på etl
bemyndigande i 12 kap. 1 § utlänningslagen. Genom att reglema om särskilda tilllrädesförbud
för utlänningar nu ges lagform kan bemyndigandet i utlänningslagen upphävas till
den del det ger regeringen rätt atl meddela föreskrifter om inskränkningar i
utlänningars rätt att vistas inom vissa områden med hänsyn till Sveriges
säkerhet.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1. lag
om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.,

2.
lag om ändring i brottsbalken,

3.
lag om ändring i lagen
(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,

5.
lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.,

6.
lagom ändring i utlänningslagen
(1989:529).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

72

Sammanfattning
av betänkandet SOU 1986:7 pp. 1989/90:54

Militära
skyddsområden ''

Skyddsområden
och kontrollområden är en form av tillträdesskydd och utgör som sådant en del
av det större begreppet säkerhetsskydd. Tillträdesskyddet skall hindra
obehöriga från atl få tillträde till anläggningar, områden, fartyg, flygplatser
och andra ställen som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet
i övrigt eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller
rikets säkerhet i övrigt bedrivs.

Det
nuvarande systemet med skydds-och kontrollområden tillkom 1967 som ett resultat
av ett förslag från den s. k. skyddsområdesutredningen. Sedan 1976 gäller
förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden. Genom
förordningen inskränks utlänningars och utländska fartygs rätt att uppehålla
sig inom ett tiotal avsnitt av våra gräns- och kustområden där det finns
viktiga försvarsanläggningar. Förordningen grundar sig på 27 § utlänningslagen,
enligt vilken regeringen får inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom
vissa områden, om det är nödvändigt med hänsyn lill rikets säkerhet.

1
ett kontrollområde får med vissa begränsningar utlänningar och utländska
fartyg vistas utan tillstånd under tre månader per kalenderår. För medborgare i
de övriga nordiska länderna gäller ingen sådan tidsgräns. 1 ett skyddsområde
får — med vissa begränsade undantag — utlänningar och utländska fartyg inte
uppehålla sig utan tillstånd. Dispens från bestämmelserna kan efter ansökan
lämnas av försvarsområdesbefalhavaren. Medgivande till bosättning i ett skyddsområde
eller kontrollområde lämnas av länsstyrelsen. Föreskrifter om tillsynen av
skydds- och kontrollområden har meddelats av rikspolisstyrelsen.

Utredningens
utformning av skyddsområdesinstitutet

Utredningens
uppdrag har varit att se över det nuvarande systemet. Direktiven fömtsätter
alt det alltjämt skall finnas områden dit utlänningar inte utan tillstånd äger
tillträde.

F.
n. finns det två slag av områden — skyddsområden och kontrollområden.
Restriktionerna är avsevärt strängare när det gäller skyddsområden än vad de är
beträffande kontrollområden.

Utredningen
har funnit atl de nuvarande kontrollområdena har ett mycket begränsat värde för
att hindra obehörig insyn. Det begränsade värdet uppväger inte de nackdelar som
följer med en uppdelning i två olika slags områden. En alldeles klar svaghet
som visat sig är att de regler som gäller för kontrollområden här blivit
svårbegripliga. Det är också nära nog omöjligt att effektivt övervaka deras
efterlevnad.

Utredningen
föreslår därför att de nuvarande kontrollområdena las bort, utan att ersättas
med någon ny konstmktion. Fömtom att betydande områden sålunda befrias från
restriktioner vinner man därigenom att

reglerna för
områdesskyddet kan göras enhetliga och klara.

73

Skyddsområden
benämns militära skyddsområden Prop. 1989/90:54

I
den nuvarande förordningen om skydds- och kontrollområden anges '*"äga

syftet
med områdesskyddet vara atl skydda anläggningar av betydelse för

totalförsvaret. Vid
utredningens genomgång av de ohka områdena som är

eller
kan tänkas bli skyddsområden har det visat sig att det utan undantag

är
förekomsten av militära anläggningar som motiverar etl skyddsområde.

Del
är också utan tvekan så alt den allmänna uppfattningen om områdena

är all de har en militär bevekdsegmnd.

Mot
denna bakgmnd har utredningen funnit del följdriktigt att områdena ges en
benämning som svarar mot vad det verkligen handlar om. Områdena bör därför
benämnas militära skyddsområden. Förhoppningsvis kan det också underlätta
förståelsen för behovet av dessa områden.

Grunder
för bestämmande av militära skyddsområden. Val av områden

En
utgångspunkt när utredningen haft att ta ställning till om ett område skall
föreslås till militärt skyddsområde har varit det säkerhetsmässiga intresse som
ligger bakom dessa områden. Detta intresse framgår av att syftet med ett
militärt skyddsområde är att det skall tjäna som skydd för militära
anläggningar och för områden som har särskild militärslralegisk vikt. Det är
samma syfte som dagens skyddsområden i praktiken tjänar, även om ändamålet med
dem uttrj'cks något annorlunda i författningstexten. Typiskt för ett militärt
skyddsområde är att det inom sina gränser rymmer ett flertal militära
anläggningar, som merendels bildar ett försvarssystem. Till detta kommer de
militärgeografiska förhållandena. Dessa faktorer varierar dock i styrka mellan
olika områden.

Mot
det säkerhetsmässiga intresset av att militära skyddsområden behålls eller
inrättas har utredningen haft att väga sådana intressen av annat slag som
berörs av dessa områdens förekomst. Som exempel på intressen av detta slag som
spelat roll vid bedömningen kan tas friluftsliv och turism.

Utredningen
har arbetat efter den linjen alt det endast är i de fall då del säkerhelsbetingade
intresset varit obestridligt starkare än andra intressen som ett visst område
föreslagits lill militärt skyddsområde. Det har fått till följd att områden,
som det i och för sig finns vägande skäl för atl skydda från insyn, trots det
inte tagits med i utredningens förslag. Så har bland annat områden med ett
starkt turisttryck inte tagits med, därför att det skulle bli en alltför
ingripande åtgärd att inskränka utlänningars tillträde till dessa områden.

Utsträckningen
av de militära skyddsområdena regleras inte i den av utredningen föreslagna
lagen utan i en till lagen knuten förordning. Det blir alltså på samma sätt som
i dag regeringen som beslutar om ett militärt skyddsområdes fastställande och
om gränserna för området.

Lag
i stället för förordning

I
utredningens förslag ändras bestämmelsernas författningsmässiga dräkt

från förordning lill lag.
Genom att förordningen upphöjs till lag har det 74

blivit
möjligt att la in ansvarsbestämmdsema - som nu finns i uttän- Prop. 1989/90:54 ningslagen
— i anslutning till bestämmelsema om vad utlänningar och Bilaga 1 utländska
fartyg har att iaktta. Dessutom innehåller redan den nu gällände förordningen
bestämmelser om fotograferingsförbud under vissa förhållanden. Sådana
bestämmelser rör informationsfriheten, som är gmndlags-fästad. En inskränkning
i en gmndlagsfästad rättighet kräver lagform. Enligt utredningen bör
fotograferingsförbudet finnas kvar om än i modifierad form. Det har sålunda
under alla förhållanden behövts en ändrad författningsform, såsom utredningen
nu föreslår.

Till
den nya lagen bör anslutas en förordning med bestämmelser av tillämpningskaraktär.

Behandlingen
av utlänningar

Skydds-
och kontrollområdena riktar sig mot utlänningar. Restriktionerna för
kontrollområdena gäller dock inte för nordiska medborgare.

Med
den inriktning av ett framtida områdesskydd som utredningen föreslår kommer det
bara att finnas ett slags områden, militära skyddsområden. En differentierad
behandling av utlänningar kan således inte som nu göras med utgångspunkt i
vilken typ av område som del är fråga om.

En
särskild och viktig fråga för utredningen har varit att belysa om personer med
utländskt medborgarskap men födda här i landet eller bosatta här sedan länge i
större utsträckning kan likställas med svenska medborgare i fråga om att få
tillträde till de militära skyddsområdena. Utredningen har prövat olika vägar
för alt om möjligt finna en lösning på detta problem. Emellertid har
utredningen funnit att det inte är möjligt all direkt i författningstexten ange
vilka utländska medborgare som skall undantas från lillträdesrestriklionema. 1
stället har utredningen ansett atl den här problematiken bör lösas på så sätt atl
det i lillämpningsföreskrif-tema för tillståndsprövningen markeras att de
utländska medborgare som här avses bör ges en generösare behandling. 1 dagens
läge tar man inte alltid hänsyn till att den sökande är född här i landet eller
bosatt här sedan länge. En generösare behandling innebär enligt utredningens
synsätt att tillstånd kan ges utan alt t. ex. några geografiska begränsningar
skrivs in i tillståndet. Det kan också innebära att tillstånd ges som gäller
tills vidare.

Tillsynsansvaret
för militära skyddsområden

1
dag är det polisen som har huvudansvaret för tillsynen av skydds- och kontrollområden.
Det är en ordning som i synnerhet militära myndigheter velat ändra. Man har då
förfäktat att eftersom det är militära anläggningar och intressen som de här
områdena skall skydda, så är det också naturligt att mililtära myndigheter har
ansvaret för att tillträdesbestämmdsema efterlevs.

Utredningen
har inte kunnat finna alt det finns anledning att avvika

från vad som nu gäller i fråga om ansvaret för tillsynen. Det är framför allt

principiella skäl som dikterar utredningens ställningstagande. Tillsynen av

att skyddsområdesbestämmdsema efterlevs måste betraktas som en form 75

av utlänningskontroll.
Denna är en polisiär uppgift. Det direkta ansvaret Prop. 1989/90: 54 för en
verksamhet av polisiär natur skall — enligt en i vårt samhälle fast Bilaga
1 förankrad uppfattning — vila på polisen. En annan sak är atl andra
myndigheter skall bistå polisen i dess arbete. Det är också självklart att militära
intressen skall beaktas vid planering och utförande av tillsynen.

Tillsynspersonalens
befogenheter

Befogenhet
att ingripa vid överträdelser av bestämmelserna om skydds-och konlrollområden tillkommer
i dag rent faktiskt bara polispersonal och kustbevakningsljänslemän. Det härav
olika skäl framstått som en brist att inte även övriga i tillsynen medverkande
personalkategorier kan ingripa. För att i någon mån komma lill rätta med denna
brist föreslår utredningen att även annan lillsynspersonal än polis och kustbevakningsljänslemän
skall få vissa begränsade befogenheter att ingripa mot utlänningar som överträder
bestämmelsema. De befogenheter som utredningen föreslår är räll att avvisa,
avlägsna och ytterst att tilfalligt omhänderta vederbörande utlänning.

De
här nämnda befogenhetema skall bara få användas av personal som har för
ändamålet erforderlig utbildning och besitter tillräcklig erfarenhet. Dessutom
skall personen i fråga ha viss tjänsteställning. Avsikten är således inte atl
t. ex. varenda skyddsområdesvakt skall ha rätt att ingripa med det tvång som
ett utnyttjande av befogenheterna trots allt innebär.

Fotografering,
dykning m. m. inom ett militärt skyddsområde

Ett
begränsat fotograferingsförbud skall gälla inom ett militärt skyddsområde. Det
förbud som utredningen föreslår har emellertid fått en annan utformning än det
som gäller i dag. Den nuvarande formuleringen har visat sig vara svårtolkad.
Utredningen har strävat efter att ge fotograferingsförbudet ell mer konkret
innehåll än dagens. Ell absolut fotograferingsförbud för utlänningar har
utredningen avvisat.

Utredningen
har också behandlat frågoma om det skall gälla förbud mot dykning, typ
sportdykning, inom ett militärt skyddsområde och om det bör införas särskilda
regler om flagjjplikt för fartyg som befinner sig inom dessa områden. Förslag
av denna innebörd har dock utredningen inte funnit skäl att lägga fram.

Ansvarsbestämmelser

Påföljden
för en utlänning som bryter mot bestämmelsema för skyddsområden bör alltjämt i
normalfallet vara böter. Liksom nu bör dock fängdse i högst sex månader ingå i
straffskalan.

Det
har visat sig ofta vara svårt att fastställa om ett brott mot bestäm

melserna har begåtts med uppsåt eller inte. Däremot står det ofta klart all

en överträdelse har skett av oaktsamhet. Med tanke härpå har lagförslaget

avfattats så att straffbarhel inträder inte bara om gämingen har begåtts

uppsåtligen utan även i oaktsamhetsfallen. 76

En svensk medborgare, som
medverkar till alt en utlänning olovligen Prop. 1989/90:54 uppehåller sig
inom ett militärt skyddsområde, kan enligt utredningens Bilaga 1 mening
anses väl så straffbar som utlänningen. Utredningen föreslår därför att sådan
medhjälp skall straffas med böter.

En
hel del överträdelser av skyddsområdesbestämmdsema har otvivelaktigt
karaktären av bagatellbrott. Utredningen menar all det i sådana fall bör kunna ifrågakomma
att meddela rapporteftergift enligt bestämmelserna därom i polisförordningen.
Möjligheten bör dock utnyttjas restriktivt, och även dessa överträdelser bör
dokumenteras hos polismyndigheten.

Injbrmation

Etl
särskilt avsnitt uppehåller sig utredningen vid frågan om information. För
förståelse av de militära skyddsområdena och för atl upprätthålla respekten för
dem framstår det som ytterst angeläget att de som på etl eller annat sätt
berörs av områdena informeras såväl om områdenas existens som om motiven för
att de finns till. Utredningen pekar på vilka olika vägar som kan användas för
att sprida denna information.

77

Betänkandets författningsförslag Prop. 1989/90:54

Bilaga 2 Förslag till

Lag (0000:00) med bestämmelser om militära skyddsområden

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag ges bestämmelser om de begränsningar i rätten att uppe

hålla sig inom ett militärt skyddsområde, som gäller för utlänningar och

utländska fartyg.

Med
militärt skyddsområde avses ell område som fastställts av regeringen till
skydd för militära anläggningar och geografiska förhållanden som är av särskild
betydelse för det militära försvaret.

Bestämmelserna
om utländskt fartyg gäller även för utländsk svävare samt för svenskt fartyg
och svensk svävare som används av utlänning.

2 §
Inom ett militärt skyddsområde får en utlänning eller ett utländskt

fartyg inte uppehålla sig i vidare mån än som följer av denna lag.

En
utlänning får inte inom etl militärt skyddsområde fotografera eller på annat
sätt avbilda eller beskriva eller företa mätning av militära anläggningar
eller av geografiska förhållanden, om därigenom framkommer uppgifter som kan
antas ha betydelse för rikets säkerhet.

En
utlänning får inte inneha sprängämne inom ett militärt skyddsområde.

Tillåtna
platser, vägar och vattenfarleder

3
§ En utlänning och ett
utländskt fartyg får under högst 72 timmar i följd uppehålla sig inom ett
militärt skyddsområde på särskilt fastställd uppehållsplats, ankarplats och
förtöjningsplats. I tiden inräknas den tid det tar att färdas genom området till
och från platsen.

4
§ En utlänning och ett
utländskt fartyg får för direkt genomfart av ett militärt skyddsområde eller
för direkt förflyttning till plats som sägs i 3§ begagna särskilt fastställd
väg och vattenfarled inom området.

5
§ En utlänning får, om inte
regeringen föreskriver annat, resa med järnväg genom ett militärt skyddsområde.

6
§ Platser, vägar och
vattenfarleder som avses i 3 och 4 §§ fastställs av regeringen.

Tidstånd
i särskilda fad att uppehålla sig inom ett militärt skyddsområde

7
§ En utlänning kan beviljas tillstånd att bosätta sig inom ett militärt
skyddsområde.

En
utlänning och ett utländskt faityg kan beviljas tillstånd alt uppehålla

sig inom ell militärt skyddsområde på annan plats eller under längre tid än

som anges i 3 § eller atl begagna annan väg eller vattenfarled än som anges i

4§. 78

Om
skäl är därtill flr tillstånd beviljas att gälla tills vidare. Tillstånd får
Prop. 1989/90:54 också beviljas utan att uppehållsrätten begränsas till viss
plats inom områ- Bilaga 2 det.

Färd
inom området skall i förekommande fall avse direkt genomfart eller förflyttning
till eller från den plats som anges i tillståndet. Erinran härom skall tas in i
beviset om tillstånd.

8
§ Tillstånd till bosättning inom ett militärt skyddsområde meddelas av länsstyrelsen
efter samråd med rikspolisstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren. Annat
tillstånd meddelas av försvarsområdesbefälhavaren efter samråd med
polismyndigheten. Tillstånd får meddelas när det kan ske utan fara för rikets
säkerhet. Tillstånd får återkallas när hänsyn till rikets säkerhet föranleder
del.

Uppgiflsskyldighet
för utlänningar m. m.

9 §
En utlänning som uppehåller sig inom ett militärt skyddsområde är

skyldig att på anfordran av polisman, bevakningspersonal inom försvars

makten, skyddsområdesvakt, tulltjänsteman eller lotspersonal förete pass

eller annan legitimationshandling och bevis om tillstånd som har medde

lats honom enligt denna lag.

10 §
Ankrar eller förtöjer ett utländskt fartyg inom ett militärt skydds

område på plats där det inte är tillåtet, skall fartygets befälhavare genast

anmäla förhållandet till polismyndighet, militär myndighet, tullmyndighet

eller lotsmyndighet.

Sedan
anmälan gjorts får fartyget endast i fall av nöd ha förbindelse med land utan
tillstånd av polismyndighet.

11
§ Harett utländskt fartyg
ankrat eller förtöjt inom ett militärt skyddsområde på plats där det inte är
tillåtet, skall befälhavaren på anfordran av polisman, bevakningspersonal inom
försvarsmakten, tulltjänsteman eller lotspersonal lämna uppgifter om fartyget
och de ombordvarande på blankett enligt formulär som överbefälhavaren
fastställer i samråd med rikspolisstyrelsen.

12
§ Polismän, tulltjänstemän och
bevakningspersonal inom försvarsmakten får, om det krävs för att
tillsynsuppgiften skall kunna fullgöras, avvisa eller avlägsna eller, om sådan
åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person som bryter mot
bestämmelserna i denna lag.

Har
någon annan än en polisman verkställt omhändertagandet, skall anmälan genast göras
till en polisman. Denne skall genast pröva om åtgärden skall bestå. Den som har
omhändertagits skall friges så snart ändamålet med omhändertagandet har
förfallit.

Ansvarsbestämmelser
m. m.

13
§ Till böter eller fängelse i högst sex månader döms en utlänning som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1.
bryter mot 2, 3 eller 4§§ eller
10§ andra stycket.

2.
underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 10§ första stycket dier 11 §,

3.
åsidosätter vad som har
föreskrivits i tillstånd som meddelats med

stöd av 7 §, 79

4. lämnar oriktig uppgift
i ansökan om tillstånd enligt denna lag, om Prop. 1989/90:54

gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. Bilaga
2

1
ringa fall döms inte till straff.

14
§ Har flera medverkat till
straffbelagd gärning som i 13§ första stycket 1. sägs gäller bestämmelserna i
23 kap. brottsbalken.

15
§ En svensk befälhavare på ett
utländskt fartyg, som bryter mot bestämmelserna i denna lag, döms till böter,
om ej gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken. I ringa fall skall
dock inte dömas till straff.

16
§ Fotografi eller annan bild
eller beskrivning eller mätningsuppgift som framställts i strid med
bestämmelserna i denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
obilligt. Detsamma gäller sprängämne som påträffas hos utlänning inom militärt
skyddsområde.

17
§ Bestämmelserom tillsynen över
efterievnaden av denna lag meddelas av regeringen.

Denna
lag träder i kraft den Genom lagen upphävs förordningen

(1976:935) om
skyddsområden och kontrollområden.

I
samband med ikraftträdandet iakttas följande 1. Äldre bestämmelser gäller i
fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet, 2.
Tillstånd som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall äga giltighet även
för tiden efter ikraftträdandet som om det meddelats enligt denna lag.

80

Förslag
till Prop. 1989/90:54

Bilaga
2

Förordning (0000:00) om militära skyddsområden

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Militära skyddsområden
fastställs till skydd för militära anläggningar och geografiska förhållanden
som är av särskild betydelse för det militära försvaret. Dessa områden anges i
bilaga 1 till denna förordning.*

2
§ Sådana uppehållsplatser,
ankarplatser och förtöjningsplatser samt vägar och vattenfarieder som avses i 3
och 4§§ lagen (0000:00) med bestämmelser om militära skyddsområden framgår av
bilaga 2 till denna förordning.*

3
§ Föreskriftema i lagen (0000:00)
med bestämmelser om militära skyddsområden och i denna förordning om
försvarsområdesbefälhavare tillämpas i fråga om

1. Hemsö
militära skyddsområde på chefen för Norrlands kustartilleri-

försvar,

2. Singö,
Söderarms, Sandhamns östra. Sandhamns västra, Mörtö-

Bunsö, Huvudskärs, Muskö och Landsorts militära skyddsområden på

chefen för Stockholms kustartilleriförsvar.

4
§ Tillsyn att en utlänning
eller ett utländskt fartyg icke olovligen uppehåller sig inom ett militärt
skyddsområde åligger polismyndigheten. För tillsynen får polismyndigheten
eller, om tillsynen berör flera polisdistrikt, länsstyrelsen som skyddsområdesvakt
förordna en person som inte är anställd inom polisväsendet. Det åligger
försvarsmaktens, tullverkets och sjöfartsverkels personal att medverka vid
tillsynen.

5
§ Tillsynen av ett militärt
skyddsområde skall planeras så att den kan utföras på ett ändamålsenligt och
effektivt sätt. Vid planläggningen skall samråd äga mm med de myndigheter som
medverkar vid tillsynen. Därvid skall militära mydighelers önskemål beaktas så
långt detta är möjligt.

Närmare
föreskrifter för tillsynen meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med
överbefälhavaren, generaltullstyrelsen och sjöfartsverket.

6
§ Försvarsområdesbefälhavaren
skall hålla polismyndigheten underrättad om sådana förhållanden som kan antas
ha betydelse för tillsynens utförande. Även andra tillsynen medverkande
myndigheter bör hållas underrättade om sådana förhållanden.

7
§ Överbefälhavaren bör medverka
till att militära skyddsområden utmärks på kartor och sjökort.
Överbefälhavaren bör också verka för att resehandböcker, prospekt,
turistbroschyrer o. d. som finns i allmänna handeln eller delas ut till resande
i möjlig utsträckning innehåller uppgift om militära skyddsområden.

8
§ Länsstyrelsen tillkännager i
ortstidning och länets författningssamling militärt skyddsområdes benämning
och omfattning samt sådana fastställda platser, vägar och vattenfarleder inom
militärt skyddsområde som anges i bilaga 2.

* Bilagan är inte medtagen här

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 54

9 § På platser där
viktigare vägar och vattenfarleder skär ett militärt Prop. 1989/90:54

skyddsområdes gräns och på andra lämpliga platser vid gränsen skall Bilaga
2

försvarsområdesbefalhavaren efter samråd med länsstyrelsen låta sätta

upp skyltar med
upplysningar om det mililtära skyddsområdet.

Närmare
anvisningar för skyltamas utformning och placering meddelas av överbefälhavaren
efter samråd med rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk.

10
§ Vid större jämvägsstationer,
busshållplatser, färjelägen, allmänna bryggor och campingplatser inom och i
närheten av ett mililtärt skyddsområde samt på tåg, bålar och bussar i
regelbunden trafik till och inom sådant område skall
försvarsområdesbefälhavaren låta anslå en sammanfattning av bestämmelsema för
området. Sammanfattningen utarbetas genom överbefälhavarens försorg och skall
bl. a. innehålla uppgifter som avses i 8§. En gång om året införs
sammanfattningen genom sjöfartsverkets försorg i "Underrättelser för
sjöfarande".

11
§ Överbefälhavaren skall låta
utarbeta en till engelska, finska, franska, polska, ryska och tyska översatt
sammanfattning av bestämmelsema för miliUära skyddsområden. Sammanfattningen
skall genom polismyndighetens försorg delas ut till hotell och pensionat inom
och i närheten av ett militärt skyddsområde.

Den
som driver hotell- och pensionatrörelse inom ett militärt skyddsområde skall
hålla sammanfattning som avses i första stycket tillgänglig för resande.

12 §
Handling som innefattar anmälan enligt 61 eller 62 § utlänningsför

ordningen (1980:376) skall lämnas i ett extra exemplar, om anmälan avser

bosladsupplåldse eller arbetsanställning inom ett militärt skyddsområde.

Den
som inom ett militärt skyddsområde upplåter bostad i annat fall än som avses i
61 § utlänningsförordningen eller på särskilt anordnat lägerområde mot
vederlag upplåter täUplats åt utlänning, som har fyllt 16 år och inte är
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall till polismyndigheten
anmäla när utlänningen ankommer och avflyttar. Anmälan skall göras inom 24
timmar från utlänningens ankomst respektive avflyttning.

Med
bostad avses i andra stycket inte sovplats på jäm vägståg eller fartyg i
trafik.

Polismyndigheten
vidarebefordrar anmälan enligt denna paragraf till försvarsområdesbefälhavaren.

13 §
Den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 11 § andra stycket

eller 12 § andra stycket döms lill böter, högst femhundra kronor.

Denna
förordning träder i krafl den

82

Sammanfattning av betänkandet SOU 1988:8 Prop. 1989/90:54

Bilaga 3

En ny skyddslag

Lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. — i dagligt tal
benämnd skyddslagen — kom lill under andra världskriget och utformades under
intryck av de då rådande förhållandena. Lagens syfte var att bereda skydd för
främst det militära försvarets anläggningar och verksamhet. Även folkförsörjningens
behov av skydd beaktades i viss mån. Senare har lagens tillämpningsområde
kommit alt utvidgas något. Del mest betydelsefulla är alt kärnkraftverken förts
in under lagens tillämpningsområde. Alltjämt är det dock så att lagen främst är
inriktad på att tillgodose det militära försvarets behov av skydd mot
verksamhet som kan hota försvarsmaktens anläggningar m. m. 1 synnerhet gäller
detta i fredstid.

I
det här betänkandet lägger utredningen fram förslag till en ny skyddslag,
anpassad till dagens förhållanden. I den nya lagen har totalförsvarsidén fått
komma till klart uttryck. Huvudsyftet med lagen, nämligen att skydda mot
sabotage och spioneri, är oförändrat och har uttryckligen angetts i lagtexten,
men det skyddet är i utredningens förslag utsträckt till alt omfatta hela
totalförsvaret. I utredningens förslag görs i princip inte någon skillnad
mellan militära och civila objekt vad gäller möjligheten atl bereda ell objekt
skydd med stöd av skyddslagen.

Även
om lagen sålunda har anpassats till den numera rådande totalförsvarssynen har
del ändå tett sig naturligt alt göra åtskillnad mellan det militära försvaret
och totalförsvaret i övrigt. 1 utredningens förslag talas det därför om två
sorters skyddsföremål, militära och civila. Dessa termer är så inarbetade att
det har varit naturligt all bibehålla dem och dessutom la in dem i lagtexten.

Det
ökade hotet mot riket i form av kränkningar av territoriet har uppmärksammats.
Detsamma gäller den ökade risken för sabotage. Utredningen föreslår därför att
tillträdesförbud får utfärdas för ett område där försvarsmakten tas i anspråk
för ingripande enligt IKFN-förordningen. Vidare föreslår utredningen att samma
möjlighet att införa tillträdesförbud för ett område skall finnas om man
bedömer alt det föreligger en särskild risk för sabotage.

Den
möjlighet som nu finns att förbjuda obehöriga att närvara vid försvarsmaktens
övningar och försök föreslås bli utsträckt till att omfatta hela totalförsvaret
och även gälla vid prov som bedrivs av en totalförsvarsmyndighet.

När
fråga uppkommer om alt utfärda tillträdes- eller närvaroförbud skall enligt
förslaget hänsyn kunna tas inte enbart till riskema för spioneri och sabotage
ulan även till risken för att allmänheten kan komma till skada genom en militär
eller civil totalförsvarsmyndighets verksamhet.

Bestämmelser
om rätt att få tillträde till ett skyddsföremål finns idag intagna i en
särskild kungörelse om passertillstånd. Eftersom dessa bestämmelser har ett
omedelbart samband med reglerna om skyddsföremål

83

föreslår utredningen att
frågan om passertillstånd skall regleras i skydds- Prop. 1989/90: 54

lagen. Bilaga 3

När
det gäller bevakning av skyddsföremål innebär utredningens förslag atl kretsen
av bevakningspersonal utvidgas något. Utredningen föreslår sålunda att inte
bara hemvämsmän ur allmänna hemvämet utan även ur driflvärnet skall kunna tas i
anspråk för bevakning. Dessutom föreslås alt tjänstemän ur tullverkets kust-
och gränsbevakning skall kunna fullgöra bevakningsuppgifter vid skyddsföremål.

84

Betänkandets författningsförslag Prop-1989/90:54

Bilaga 4 Förslag till

Skyddslag (0000:00) Härigenom
föreskrivs följande

Inledande
bestämmelser

1
§ I denna lag ges bestämmelser
till skydd mot sabotage och spioneri samt mot röjande av hemlig uppgift som rör
totalförsvaret. I lagen ges också bestämmelser om skydd för allmänheten mot
skada, som kan uppkomma till följd av verksamhet inom totalförsvaret, och om
åtgärder för att hindra att obehöriga genom sin närvaro försvårar verksamhet
som bedrivs av en totalförsvarsmyndighet.

2
§ Beslut om förbud som avses i 3-8§§
eller om föreläggande enligt 11 § eller om besiktning enligt 12 § utfärdas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer eller enligt regeringens
bemyndigande militär chef

Beslut
enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Om
förbud mot tillträde och närvaro

3 §
Till skydd för anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg, fordon, viktig

materiel eller område, som försvarsmakten äger, hyr eller arrenderar, får

utfärdas tillträdesförbud för obehöriga. Förbudet får även omfatta den

närmaste omgivningen kring egendom som nu sagts i den utsträckning

som prövas oundgängligen nödvändig.

Egendom
som skyddas enligt första stycket är militärt skyddsföremål.

4 §
Till skydd för anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg, fordon, viktig

materiel eller område, som används eller avses för totalförsvarsändamål

och som inte ägs, hyrs eller arrenderas av försvarsmakten, får utfärdas

tillträdesförbud för obehöriga. Tillträdesförbud får även i annat fall utfär

das för anläggning, inrättning eller transportmedel om det behövs för att

tillgodose ett särskih viktigt samhällsintresse. Förbudet får även omfatta

den närmaste omgivningen kring egendom som nu sagts i den utsträckning

som prövas oundgängligen nödvändig.

Egendom
som skyddas enligt första stycket är civilt skyddsföremål.

5 §
Tillträdesförbud för obehöriga får utfärdas för ett område, där

försvarsmakten tas i anspråk för ingripanden enligt förordningen

(1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges

territorium under fred och neutralitet, m. m. (IKFN-förordningen). Vid

beslut om sådant förbud får hänsyn tas till ändamål som anges i I § andra

-meningen.

7
§ Vid övningar, prov eller försök', som bedrivs av en tolalförsvarsmyn-

dighet, får utfärdas förbud för obehöriga at närvara (närvaroförbud). När

varoförbud får utfärdas även för att tillgodose ändamål som avses i 1 §

andra meningen. 85

7 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 54

Egendom
eller område som omfattas av närvaroförbud är militärt Prop. 1989/90:54
skyddsföremål om förbudet skall skydda försvarsmaktens verksamhet och
Bilaga 4 i annat fall civilt skyddsföremål.

Om
förbud mot fotografering m.m.

8
§ I de fall tilllrädesförbud eller närvaroförbud utfärdas eller kan utfärdas
med stöd av denna lag får även meddelas förbud för obehöriga att ta fotografier
eller göra avbildningar eller beskrivningar eller alt inneha sprängmedd.

Om
förbud mot sjömätning eller lödning

9
§ Sjömätning eller lödning får inte ske utan tillstånd av överbefälhavaren vid
rikets kuster eller därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar. Bestämmelsen
i denna paragraf gäller inte för sådana mätningar eller undersökningar som
sjöfartsverket utför, och inte heller om någon utför lödning, som är nödvändig
för framförande eller säkerställande av det fartyg, på vilket han befinner sig,
eller om lödning i hamn utförs efter beslut av vederbörande hamnmyndighet.

Om
militärt kontrollområde

10
§ Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga av krig föranledda förhållanden får regeringen avdela särskilda
områden, militära kontrollområden, där tillträdesförbud och närvaroförbud
enligt regeringens bemyndigande får utfärdas av militär chef Samma befogenhet
tillkommer militär chef inom krigsskådeplats.

Under
förhållanden som nu sagts får regeringen utfärda förbud mot att utan tillstånd
ta fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar av stridskrafter,
försvarsmateriel eller dylikt.

Om
särskilda skyddsåtgärder

11 §
Den som driver verksamhet vid en anläggning som avses i 4§ kan

föreläggas att vidta särskilda åtgärder till skydd för anläggningen eller

driften vid denna. Sådana skyddsåtgärder kan bestå i anordnande av

bevakning, inhägnad, maskinskydd eller reservförråd.

Om
särskilda skäl är därtill kan även anläggningens ägare föreläggas atl vidta
åtgärd, som avses i första stycket.

Den
som förelagts att vidta åtgärd som avses i denna paragraf kan om åtgärden är
särskilt betungande för honom få ersättning av statsmedel för kostnad och skada
som åtgärden medför. Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad
i förfogandelagen (1978:262).

12 §
En ägare eller brukare av en anläggning, som avses i 11 §, är skyldig

att tillåta att anläggningen besiktas för all ta reda på vilka ålgärder enligt

11 § som kan behövas. Ägaren eller brukaren är också skyldig all tåla att

sådana åtgärder vidtas i de fall han inte själv skall vidta dem. Medför

åtgärden kostnad eller skada för honom kan han få ersättning enligt vad

som föreskrivs i 11 §.

Om
bevakningen av en anläggning ankommer på försvarsmakten, får en 86

militär
myndighet besikla den för alt ta reda på vilka åtgärder som har Prop.
1989/90: 54

vidtagits eller bör vidtas för bevakningen. Bilaga
4

13
§ Ett föreläggande att vidta skyddsåtgärd eller ett beslut om besiktning får
förenas med vite. Efterkommes ej föreläggandet, får den myndighet som meddelat
det låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad, i den mån ersättning ej
skall utgå av statsmedel.

Om
bevakning

14 §
Enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer får en militär chef och en länsstyrel

se förordna därtill lämplig person att som skyddsvakt bevaka skyddsföre

mål. En skyddsvakt tillhör försvarsmakten, om riket är i krig.

Särskilda
föreskrifter om bevakning meddelas av myndighet som regeringen bestämmer.

15 §
Personal inom försvarsmakten, polismän och tjänstemän inom

kust- och gränsbevakningen som bevakar skyddsföremål samt skyddsvak

ter får, i den utsträckning som krävs för alt bevakningsuppgiften skall

kunna fullgöras,

1. begära
att var och en som försöker få tillträde till eller uppehåller sig

vid skyddsföremålel skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist

samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig

och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2. avvisa
eller avlägsna eller, om sådan åtgärd ej är tillräcklig, tillfälligt

omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne

medför, om han

a. överträder
något förbud som har meddelats med stöd av denna lag,

b. vägrar
att på begäran lämna uppgift om namn, födelselid eller

hemvist eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

c. vägrar
att underkasta sig kroppsvisilation eller undersökning av med

förd egendom.

Bevakningspersonal
som avses i första stycket och som inte är polismän har dessutom inom
skyddsföremålet eller i dess närhet samma befogenhet som polismän att gripa den
som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller annan brottslig
verksamhet till fara för rikets försvar eller säkerhet. Vad som har sagts nu
gäller också om den misstänkte är på flykt från skyddsföremålet.

De
befogenheter som anges i första och andra styckena tillkommer även gränsövervakningsmän
som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m. m.

Har
någon annan än en polisman verkställt omhändertagande enligt första stycket 2
eller gripande enligt andra stycket, skall anmälan omedelbart göras till en
polisman.

Vid
omhändertagande som sker med stöd av denna lag skall bestämmelsema i 15— 17§§
polislagen (1984:387) äga motsvarande tillämpning.

Om
rätt för polismän och annan bevakningspersonal att använda våld gäller vad som
föreskrivs i polislagen.

Vad
som sägs om skyddsföremål gäller även områden som skyddas med tillträdesförbud
enligt 5§ och 6§.

16 §
Kroppsvisilation av mera väsentlig omfattning skall såvitt möjligt

ske inomhus i avskilt mm
och i vittnes närvaro. Kroppsvisilation av 87

kvinna får inte ulan att
synnerliga skäl föreligger verkställas eller bevittnas Prop. 1989/90:54 av
någon annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Vad som
Bilaga 4 har sagts nu utgör dock inte hinder mot att det i annan ordning
företas sådan ytlig kroppsvisilation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och
som avser endast eftersökande av vapen eller annat farligt föremål.

17
§ En skyddsvakt får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på gmnd av
uppdrag enligt denna lag har fått veta om en enskilds personliga förhållanden
eller förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets
säkerhet.

1
det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelsema i sekretesslagen
(1980:100).

Om
passertillstånd

18
§ Behörig att vinna tillträde
till egendom eller område som skyddas med tillträdesförbud eller närvaroförbud
enligt denna lag är den för vilken har meddelats passertillstånd.

19
§ Passertillstånd meddelas av
den myndighet eller det företag som ansvarar för skyddet av den egendom eller
det område som tillståndet skall avse. Om särskilda skäl föreligger kan
myndigheten eller företaget medge undantag från kravet på passertillstånd.

20
§ Passertillstånd får meddelas
endast den som bedöms vara pålitlig från säkerhetssynpunkt och-som i sin tjänst
eller anställning eller på gmnd av uppdrag behöver vinna tillträde till egendom
eller område som sägs i 18§.

Närmare
föreskrifter och allmänna råd om passertillstånd meddelas av rikspolisstyrelsen
i samråd med överbefälhavaren.

Ansvarsbestämmelser
m. m.

21 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud som

utfärdats enligt 3 —8§§ eller 10§ döms, om inte gämingen är belagd med

straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den
som företar sjömätning eller lödning i strid med vad som föreskrivits i 9§
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

22
§ Den som skaffar sig passertillstånd
i annans namn eller lämnar oriktig eller vilseledande uppgift för att erhålla
sådant tillstånd, döms, om inte gämingen är belagd med straff i brottsbalken, lill
böter eller fängelse i högst sex månader.

23
§ Fotografier, avbildningar
eller beskrivningar som har kommit till i strid mot förbud enligt denna lag
skall förklaras förverkade.

Apparater
och material som använts vid tagande av fotografi eller framställning av
avbildning eller beskrivning, som avses i första stycket, får också förklaras
förverkade, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller sprängmedd som
innehafts i strid mot förbud enligt lagen.

24 §
Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt

23 § gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande

avvikelser.

1. Vid bevakning av
skyddsföremål och områden som sägs i 5 § och 6 § Prop. 1989/90:54

äger annan bevakningspersonal än polismän samma rätt all ta egendom i
Bilaga 4

beslag som tillkommer
polisman.

2. Bestämmelsen
att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall

än då rätten utsatt sådan tid.

Om
någon annan än en polisman verkställt beslag skall han skyndsamt göra anmälan
härom och överlämna den beslagtagna egendomen till en polisman.

Denna
lag träder i kraft den ... Genom lagen upphör lagen

(1940:358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. och kungörelsen (1958:273)
om passertillstånd.

Beslut
som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall äga giltighet även för tiden
efter ikraftträdandet som om det meddelats enligt denna lag.

89

Förslag till Prop. 1989/90:54

Förordning (0000:00) med bestämmelser om tillämpningen '

av
skyddslagen (0000:00).

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Förbud som sägs i 3§ och 5 § skyddslagen (0000:00) får meddelas av

en militär chef enligt de närmare bestämmelser som överbefälhavaren

utfärdar. Detsamma gäller förbud som sägs i 6§ och 7§ samma lag, om

förbudet avser alt skydda försvarsmaktens egendom och verksamhet.

Förbud
som sägs i 4§ skyddslagen får meddelas av en länsstyrelse. Detsamma gäller
förbud enligt 6§ och 7§ i annat fall än som sägs i första stycket.

Om
ett förbud som sägs i 5§ eller 6 § skyddslagen kan antas bli gällande under
längre tid och komma att omfatta ett större område skall, i stället för en
militär chef, länsstyrelse meddela förbudet. Om det är oundgängligen nödvändigt
får dock en militär chef meddela förbud som nu sägs alt gälla intill dess
länsstyrelsen meddelat beslut.

2
§ För etl civilt skyddsföremål
skall upprättas en bevakningsplan att gälla för beredskapsförhållanden och
krig. Planen skall upprättas av försvarsområdesbefälhavaren och länsstyrelsen
gemensamt. Därvid skall de i mån av behov samråda med skyddsföremålets ägare
eller bmkare.

3
§ Skyddsvakter för bevakning av
ett militärt skyddsföremål förordnas av försvarsområdesbefalhavaren eller,
efter överbefälhavarens bestämmande, en annan militär chef Detsamma gäller i
fråga om förordnande av skyddsvakter inom ett militärt kontrollområde.

Skyddsvakter
för bevakning av ett civilt skyddsföremål förordnas av länsstyrelsen. Om skyddsföremålel
ligger inom militärt kontrollområde gäller dock vad som sägs i första stycket.

Ett
förordnande att vara skyddsvakt får, när det finns skäl till det, återkallas av
den myndighet eller chef som har meddelat förordnandet.

Inom
ett militärt kontrollområde prövas dock alltid en fråga om återkallelse av en
militär chef

4
§ Bevakas ett civilt
skyddsföremål av såväl skyddsvakter som polismän får den polisman som för
befälet över polispersonalen bestämma att skyddsvaktema skall underställas
honom. Detta gäller dock inte, om något annat har bestämts i samband med förordnandet
av skyddsvaktema.

5
§ Närmare föreskrifter om
skyddsvakters utbildning och utmstning meddelas av överbefälhavaren såvitt
gäller skyddsvakter som förordnas av militär myndighet och i annat fall av
rikspolisstyrelsen.

6
§ Beslut om skyddsåtgärd, som
avses i 11 § skyddslagen, meddelas av länsstyrelsen. Före beslutet skall, om
omständigheterna medger del och åtgärden inte medför endast ringa kostnad eller
skada, ägare och bmkare av den anläggning, som berörs av åtgärden, få tillfälle
att yttra sig.

Sedan
beslut meddelats, skall länsstyrelsen utfärda skriftligt föreläggande att tåla
eller vidta åtgärden.

Kan
beslutet föranleda ersättningsanspråk skall besiktning äga mm till utrönande av
den kostnad eller skada, som åsamkas anläggningens ägare eller bmkare genom
åtgärden. Besiktningsman utses av länsstyrelsen.

90

Beslut
om besiktning enligt 11 § skyddslagen meddelas av länsstyrelsen. Prop.
1989/90:54

Bilaga
4

Denna
förordning träder i kraft den Genom förordningen upphävs

KK
(1940:383) angående tillämpning av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Beslut
och förordnande som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall äga
giltighet även efter ikraftträdandet.

91

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig pop- 1989/90:54

över betänkandet Militära skyddsområden '

Yttranden
har inkommit från hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall,
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, vägverket,
sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, statens naturvårdsverk,
statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands
län, Östergötlands län, Gollands län, Blekinge län, Göteborgs- och Bohus län, Västemorrlands
län, Västerbottens län, Nortboltens län, polismyndigheterna i Norrtälje, Nacka,
Handens, Visby, Karlskrona, Ronneby, Kramfors, Umeå, Kalix polisdistrikt,
Södermanlands läns landstingkommun, Norrtälje, Haninge, Nynäshamns,
Oxelösunds, Nyköpings, Norrköpings, Gotlands, Karlskrona, Ronneby, Karlshamns,
Kramfors, Umeå, Luleå, Bodens, Kalix och Haparanda kommuner. Svenska kommunförbundet.
Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Sveriges turistråd. Friluftsfrämjandets
riksorganisation. Svenska turistföreningen. Sjösportens Samarbetsdelegalion,
Kungliga Svenska Segelsällskapet och Axel Ax:son Jonsons Institut för sjörätt
och annan transporträtt.

92

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig Prop-1989/90:54

över betänkandet En ny skyddslag ''

Efter
remiss har yttranden inkommit från hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i
Sundsvall, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, överstyrelsen
för civil beredskap, statens räddningsverk, televerket, statens järnvägar,
sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, kustbevakningen, statens
energiverk, vattenfall, länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Kalmar
län, Blekinge län. Malmöhus län, Hallands län, Göteborgs och Bohus län samt
Norrbottens län, Sveriges riksbank, Sveriges radio AB, Svenska lidningsutgivareföreningen,
industriförbundet, tjänstemännens centralorganisation, Securitas AB, Allmänna
bevaknings AB, hemvärnets centrala förtroendenämnd, sjöportens samarbetsdelegalion
och svenska sportdykarförbundet. Vidare har yttrande inkommit från fortifikalionsförvaltningen.

Riksåklagaren
har bifogat yttranden av överåklagaren i Göteborgs åkla-gardistrikl saml av
överåklagarna vid regionåklagarmyndighelerna i Härnösand, Kalmar, Linköping,
Luleå och Stockholm. Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden av
polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Lycksele. Överbefälhavaren har
bifogat yttrande av chefen för marinen. Generaltullstyrelsen har bifogat
yttrande av tulldirektionen i Norrbottens tullregion.

93

8 Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 54

Lagrådsremissens
lagförslag Prop. 1989/90:54

Bilaga 7 1 Förslag till

Lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1
§ I denna lag ges bestämmelser om vissa skyddsåtgärder mot

— sabotage,

— användning
av våld, hot eller tvång för politiska syften (terrorism),

— spioneri
och annat röjande av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret. I lagen ges
också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada

som kan uppkomma till
följd av militär verksamhet.

Skyddsobjekt

Beslut
om skyddsobjekt

2
§ Om allmänhetens tillträde
till eller rätt att utnyttja en anläggning, ell område, ett fartyg eller ett
luftfartyg behöver begränsas för ändamål som anges i 1 §, får regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer besluta all anläggningen, området, fartyget
eller luftfartyget skall utgöra skyddsobjekt.

3
§ Beslut enligt 2§ får inte
göras mer omfattande eller ingripande än vad som krävs för att tillgodose
behovet av skydd. Så långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada
eller olägenhet för andra allmänna eller enskilda intressen.

4
§ Som skyddsobjekt får
förklaras

1. statliga
förvaltningsbyggnader samt statschefens residens och statsmi

nisterns bostad,

2.
anläggningar och områden till
vilka staten har äganderätt eller nyttjanderätt och som disponeras av
försvarsmakten samt militära fartyg och luftfartyg,

3.
anläggningar eller områden som
används eller är avsedda för ledning av civilförsvarsverksamhet,
energiförsörjning, vattenförsörjning, mndra-d i oförsörj ning, radio- och
telekommunikationer, transporter eller försvarsinduslridla ändamål,

4.
områden där försvarsmakten
tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök, och

5.
områden där försvarsmakten har
satts in för all möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller för att hindra en
kränkning av Sveriges territorium.

5 §
Också andra anläggningar eller områden av betydelse för totalförsva

ret än de som nämns i 4§ får förklaras vara skyddsobjekl, om Sverige

befinner sig i krig eller krigsfara eller del råder andra utomordentliga

förhållanden
som är föranledda av krig. 94

6
§ Anläggningar eller områden som avses i 4 § 3 eller 5 § får inte förkla-
Prop. 1989/90: 54 ras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren, om denna är
någon Bilaga 7 annan än staten.

Vad
som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om anläggningen eller området har
upplåtits till särskilt nyttjande.

Förbud
mot tillträde m. m.

7 §
Till skyddsobjekt har obehöriga inte tillträde.

Tillträdesförbudet får förenas med förbud mot att la fotografier eller

göra
andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av skyddsobjeklel. Om det
bedöms som tillräckligt, får i stället för tillträdesförbud utfärdas förbud mot
att ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar
av eller inom skyddsobjektet eller all bada, dyka, ankra eller fiska där.

8 §
Förbud enligt 7§ avseende områden som sägs i 4§ 4 eller 5 gäller

även mot den som äger eller annars nyttjar området.

Bevakning
av skyddsobjekt

9 §
För bevakning av skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal

eller annan särskilt utsedd personal.

Den
som bevakar etl skyddsobjekt utan atl vara polisman benämns skyddsvakt.

10 §
Den som viff ha tillträde till ett skyddsobjekt eller som uppehåller

sig invid ett skyddsobjekt är skyldig atl på begäran av den som bevakar

skyddsobjektet

— uppge
namn, födelsetid och hemvist,

— underkasta
sig kroppsvisilation och undersökning av medförd egendom som inte utgör brev
eller annan enskild handling.

11
§ Den som bevakar ett
skyddsobjekt får besluta om kroppsvisilation och undersökning av egendom, om
det behövs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras eller för att söka
efter föremål som kan tas i beslag enligt denna lag.

12
§ Den som bevakar ett
skyddsobjekt får också i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiflen
skall kunna fullgöras avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig,
tillfälligt omhänderta en person inom eller vid skyddsobjektet, om personen

— överträder
något förbud som gäller på gmnd av beslut enligt denna lag,

— vägrar
att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar
uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

— vägrar
att underkasta sig kroppsvisilation eller undersökning av med

förd egendom.

13
§ Skyddsvakter har dessutom
inom skyddsobjeklel och i dess närhet samma befogenhet som polismän att gripa
den som det finns skäl alt anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse
till ett sådant brott saml alt lägga beslag på föremål som personen för med
sig. Delta gäller också om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet.

14
§ Den som bevakar ell skyddsobjekl
får la i beslag föremål, som 95

skäligen
kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag eller Prop.
1989/90:54

vara förverkade. Bilaga 7

15 §
Kroppsvisilation får inte göras mera ingående än vad ändamålet

med åtgärden kräver.

Kroppsvisilation,
som är av mera väsentlig omfattning, skall såvitt möjligt genomföras inomhus i etl
avskilt mm och i vittnes närvaro.

Kroppsvisilation
av kvinnor får inte utan synnerliga skäl genomföras eller bevittnas av andra än
kvinnor, läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Ytlig kroppsvisilation som
bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser sökande efter vapen
eller andra farliga föremål får dock genomföras i annan ordning.

16
§ Över kroppsvisitationer,
tillfälliga omhändertaganden och beslag skall föras protokoll som anger skälen
för åtgärden och vad som förekommit vid dess genomförande.

17
§ Ett tillfälligt
omhändertagande, gripande eller beslag som har genomförts av en skyddsvakt
skall omedelbart anmälas till en polisman. Beslagtagen egendom skall överlämnas
till polismannen. Polismannen skall genast pröva om åtgärden skall bestå.

Ett
tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med åtgärden förfallit,
dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän
som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som genomförs med stöd av
denna lag skall tillämpa bestämmelsema i 15 — 17§§ polislagen (1984:387).

18 §
Den som tjänstgör eller har tjänstgjort som skyddsvakt får inte

obehörigen röja eller utnyttja vad han på gmnd av uppdrag enligt denna

lag fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av

betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet.

I
det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelsema i sekretesslagen (1980:100).

Skyldighet
att vidta särskilda skyddsåtgärder

19 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

förelägga den som bedriver verksamhet av väsentlig betydelse för total

försvaret att anordna bevakning, sälta upp inhägnader eller vidta andra

liknande åtgärder för ändamål som nämns i 1 § eller till undvikande av

andra skador genom fientlig verksamhet.

Ett
sådant föreläggande får också riktas mot ägaren till det område eller den
anläggning där verksamheten bedrivs.

20
§ Den mot vilken ett
föreläggande enligt 19 § kan riktas är skyldig att tillåta besiktning av
verksamheten till klarläggande av vilka skyddsåtgärder som är påkallade.

21
§ Ett föreläggande att vidta
skyddsåtgärder eller all tillåta besiktning får förenas med vite.

Om
föreläggandet inte följs får åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

22 §
Den som vidtagit en skyddsåtgärd enligt 19 § har rätt till ersättning

av
staten för sådan kostnad eller skada som åtgärden medfört för honom. 96

Ersättningen
skall bestämmas med beaktande av den nytta som åtgärden Prop. 1989/90: 54 kan
medföra för den ersättningsberättigade. Ersättning skall inte betalas
Bilaga 7 för sådan kostnad eller skada som är ringa.

Anspråk
på ersättning skall prövas i den ordning som föreskrivs i förfogandelagen
(1978:262).

Militära
skyddsområden

Föreskrifter
om militära skyddsområden

23
§ Om en militär anläggning inte kan beredas ett tillräckligt skydd genom att
anläggningen är skyddsobjekt, får regeringen för ändamål som anges i 1 § första
stycket föreskriva att ett område omkring anläggningen skall vara militärt
skyddsområde.

Även
ett område med geografiska förhållanden av särskild betydelse för det militära
försvaret får för samma ändamål förklaras vara militärt skyddsområde.

Förbud
mot tidträde m. m.

24
§ Inom militära skyddsområden
får utlänningar inte uppehålla sig ulan tillstånd av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

25
§ Tillstånd enligt 24 § får
förenas med förbud att ta fotografier eller göra andra avbildningar,
beskrivningar eller mätningar inom skyddsområdet.

26
§ Tillstånd enligt 24 § får
lämnas, om det finns särskilda skäl för det. Vid tillståndsprövningen skall
särskilt beaktas, om utlänningen är stadigvarande bosatt i Sverige eller har
någon annan fast anknytning till Sverige.

Tillstånd
får återkallas, när hänsyn till Sveriges säkerhet föranleder det.

Bevakning
av militära skyddsområden

27 §
För bevakning av militära skyddsområden får anlitas polismän,

militär personal eller annan särskilt utsedd personal.

Den
som bevakar ett militärt skyddsområde utan att vara polisman benämns skyddsområdesvakt.

28
§ Utlänningar, som uppehåller
sig inom ett militärt skyddsområde är skyldiga atl på begäran av den som
bevakar ett militärt skyddsområde visa upp pass eller någon annan
legitimationshandling och bevis om tillstånd att uppehålla sig inom området.

29
§ Den som bevakar ett militärt
skyddsområde får, om det krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna
fullgöras, avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig,
tillfälligt omhänderta en person inom skyddsområdet om personen

— bryter
mot någon bestämmelse i denna lag,

- vägrar
att på begäran visa upp handlingar enligt 28 § eller lämnar

uppgifter som skäligen kan antas vara oriktiga.

30 §
Den som bevakar etl militärt skyddsområde får ta i beslag föremål,

som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag

eller vara förverkat. 97

31 § Över tillfälligt
omhändertagande och beslag skall föras protokoll Prop. 1989/90:54

som anger skälen för åtgärden och vad som förekommit vid dess genomfö-
Bilaga 7

rande.

32 §
Ett tillfälligt omhändertagande, gripande eller beslag som har ge

nomförts av en skyddsområdesvakt skall omedelbart anmälas till en polis

man. Beslagtagen egendom skall överlämnas till polismannen. Polis

mannen skall genast pröva om åtgärden skall bestå.

Etl
tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med åtgärden
förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän
som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som genomförs med stöd av
denna lag skall tillämpa bestämmelsema i 15 — l 7 §§ polislagen (1984:387).

33 §
Den som tjänstgör eller har tjänstgjort som skyddsområdesvakt får

inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på gmnd av uppdrag enligt

denna lag fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållan

den av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet.

1
del allmännas verksamhet tillämpas bestämmelsema i sekretesslagen (1980:100).

Sjömätning
och lödning

34 §
Sjömätning eller lödning får inte utföras vid Sveriges kuster eller i

hamnar vid kusterna, om inte regeringen eller den myndighet som rege

ringen bestämmer medger del.

Tillstånd
krävs dock inte för sjömätning eller lödning som utförs av sjöfartsverket eller
som utförs i en hamn efter beslut av hamnmyndigheten. Tillstånd krävs inte
heller för sådan lödning som är nödvändig med hänsyn lill ett fartygs
sjösäkerhet och som utförs från fartyget.

Ansvar
m. m.

35
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot ett förbud enligt 7§ skall dömas till böter eller fängelse i högst
ett år, om gämingen inte är belagd med straff i brottsbalken.

36
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot ett förbud enligt 24 eller 25 § skall dömas lill böter eller, när omständighetema
är försvårande, fängdse i högst sex månader, om gämingen inte är belagd med
straff i brottsbalken.

37
§ Den som lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter för att få tillträde till ett skyddsobjekt eller ett
militärt skyddsområde eller för att få tillstånd enligt denna lag skall dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader, om gämingen inte är belagd med straff
i brottsbalken.

38
§ Den som utför sjömätning
eller lödning i strid med vad som föreskrivits i 34 § skall dömas tiU böter
eller fängelse i högst sex månader.

39
§ Fotografier, avbildningar,
beskrivningar och mätuppgifter som har kommit till genom förfarande som utgör
brott enligt denna lag skall förklaras förverkade. Delsamma gäller föremål som
använts som hjälpmedel vid brott mot denna lag, om det inte är uppenbart
oskäligt.

---------- 98

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991, då lagen (1940:358) med Prop. 1989/90:54 vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m. skall upphöra att gälla. Bilaga
7 Beslut som meddelats före ikrafllrädandet med stöd av de upphävda
bestämmelserna skall gälla som om de meddelats enligt denna lag.

99

2 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i brottsbalken '

Härigenom
föreskrivs att 21 kap. 3§ brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

21
kap. 3 §' Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten. Krigsmän är dessutom

1.
polismän som utan all vara
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets
försvar,

2.
skyddsvakter som
förordnats 2. skyddsvakter och skyddsområ-med stöd av 10§
lagen (1940:358) desvakter som förordnats med stöd med vissa
bestämmelser tid skydd av lagen (1990:000) om skydd för försvaret m. m., för
samhällsviktiga anläggningar

m.m..

3.
alla som annars vistas vid
avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fäll eller verkar under
liknande förhållanden,

4.
medlemmar av den organiserade
motståndsrörelsen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'Senaste lydelse 1986:645 100

3 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i lagen (1979:1088) om
gränsövervakningen "8 i krig m. m.

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m. m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
§ Länsstyrelsen ansvarar för gränsövervakningen och leder övervakningen inom
sitt län, i den mån annat ej följer av andra stycket. Gränsövervakningen skall
samordnas såväl mellan de olika gränsövervakningsorganen inom länet som i
förhållande till övervakningen i angränsande län och till andra berörda civila
och militära myndigheters verksamhet.

Inom
säkerhetsområde som avses Inom ett område som är skydds-

i 3§ jörsta stycket lagen (1940:358) objekt enligt lagen (1990:000) om

med vissa bestämmelser tid skydd skydd för samhällsviktiga anlägg-

för försvaret m. m. ankommer an- ningar m. m. med anledning av att

svaret och ledningen för gränsöver- försvarsmakten har satts in där för

vakningen på vederbörande befäl- att möta ett väpnat angrepp mot

havare inom försvarsmakten, om re- Sverige ankommer ansvaret och

geringen ej förordnar annal. ledningen för gränsövervakningen

på
vederbörande befälhavare inom försvarsmakten, om regeringen inte föreskriver
annat.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

101

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning

Härigenom
föreskrivs att 1§ lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:54 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1

Denna lag tillämpas
när kustbevakningen bedriver övervakning lill havs och i kustvattnen samt i Vänem
och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra
författningar som gäller

1. inskränkningar i
utlänningars

rätt att uppehålla sig inom visst om

råde,

2.
jakt,

3.
fiske,

4.
naturvård,

5. trafikregler och
säkerhetsan

ordningar för sjötrafiken,

6.
ålgärder mot vattenförorening från
fartyg,

7.
dumpning av avfall i vatten,

8.
kontinentalsockeln,

9.
fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering
och iden

tifiering.

1. skyddsobjekt
och militära

skyddsområden,

2.
jakt,

3.
fiske,

4.
naturvård,

5. trafikregler och
säkerhetsan

ordningar för sjötrafiken,

6.
åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,

7.
dumpning av avfall i vatten,

8.
kontinentalsockeln,

9.
fomminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering
och iden

tifiering.

Denna lag träder i krafl
den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1988:445

102

5 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av

krigsmän, m. m.

Härigenom
föreskrivs att 2 och 3§§ lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.
m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§
Följande personal är krigsmän:

1.
vämpliktiga under den tid då de
är tjänstgöringsskyldiga enligt väm-pliktslagen (1941:967),

2.
kvinnor som genomgår utbildning
enligt lagen (1980:1021) om militär gmndutbildning för kvinnor,

3.
de som genomgår utbildning vid
förberedande officersskola eller annan utbildning för att få militär
anställning vid försvarsmakten,

4.
hemvämsmän under den tid då de
är tjänstgöringsskyldiga,

5.
de som genom krigsfrivilligavtal
eller annal avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i
försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga,

6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och genomgår
utbildning eller övning vid försvarsmakten,

6. anställda
i svensk beredskaps- 7. anställda i svensk beredskaps

styrka för FN-tjänst, när de tjänst- styrka för FN-tjänst, när de tjänst

gör utomlands. gör utomlands.

3§
Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:

1.
alla som är
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2.
polismän som utan att vara
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikels
försvar,

3. skyddsvakter
som förordnats 3. skyddsvakter och skyddsområ-

med stöd av 10§ lagen (1940:358) desvakter som förordnals med stöd

med vissa bestämmelser tid skydd av lagen (1990:000) om skydd

för försvaret m.m., för samhällsviktiga anläggningar

m.m.,

4.
alla som annars vistas vid
avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under
liknande förhållanden,

5.
medlemmar av den organiserade
motståndsrörelsen.

Denna
lag träder i krafl, i fråga om 2 § den 1 juni 1990 och i övrigt den 1 januari
1991.

103

6 Förslag till Prop. 1989/90:54

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) '

Härigenom
föreskrivs att 12 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

1§
Regeringen får, utöver vad som fömt har angetts i denna lag, meddela
föreskrifter om

1. skyldighet
att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,

2. sådana
inskränkningar angå- 2. sådana inskränkningar angå

ende utlänningars rätt att vistas ende utlänningars rätt att vara an-

inom vissa områden eller vara an- ställda i ett visst företag eller i före

ställda i ett visst förelag eller i före- tag av ett visst slag som är nödvän

tag av ett visst slag som är nödvän- diga med hänsyn till Sveriges säker-

diga med hänsyn till Sveriges säker- het.

hel.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

104

Lagrådet Prop. 1989/90:54

Bilaga
8 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989— 10 — 27

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet
Ulf Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Roine Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. m. fl.
förslag.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovräitsassessom Ulla Bergendal.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.

3 §

I
paragrafen föreskrivs att beslut om skyddsobjekt inte får göras mer omfattande
eller ingripande än vad som krävs för alt tillgodose behovet av skydd och att
det bör undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet för andra allmänna
eller enskilda intressen. Enligt lagrådels mening är även beslut om
föreläggande enligt 19 § och om militära skyddsområden av sådan karaktär att de
bör föregås av en intresseavvägning av det slag som föreskrivs beträffande
beslut enligt 2 §. Lagrådet föreslår därför att bestämmelserna flyttas upp och
placeras närmast efter 1 § och benämns 2 §. Denna paragraf bör då inledas med
orden: "Beslut enligt 3, 19 och 23 §§ får...."

Till
följd av den föreslagna uppflyttningen av 3§ bör förslagets 2§ benämnas 3 §.

7 §

För
att första styckets innehåll skall anknyta bättre till vad som sägs i 2§ och i
förevarande paragrafs tredje stycke föreslås följande lydelse:

"Ett
beslut om skyddsobjekt innebär, om annat inte följer av tredje stycket, atl
obehöriga inte har tillträde till skyddsobjeklel."

Enligt
andra stycket får tilllrädesförbud förenas med förbud att fotografera, på
annat sätt avbilda, beskriva eller mäta skyddsobjekt. Härmed avses enligt
motiven fotografering m. m. av skyddsobjeklel utifrån.

Om
det bedöms som tillräckligt får enligt tredje stycket i stället för tilllrädesförbud
utfärdas förbud mot att ta fotografier m.m. både utifrån och inom skyddsobjeklel.

Med
den valda konstmktionen saknas i förslaget möjlighet atl förbjuda den som efter
alt olovligen ha berett sig tillträde lill skyddsobjeklel alt fotografera m. m.
inom skyddsobjektet. Ansvarsbestämmdsema i förslagets 35 § täcker inte heller
ett sådant fall.

Det
kan möjligen förefalla onödigt och ologiskt att lagstifta om vad den

som bmtit mot ett tillträdesförbud inte får göra när han befinner sig där 105

han
inte får vara. Emellertid kan, i motsats till vad som gäller vid brott Prop.
1989/90: 54

mot
förbud enligt 7§ tredje stycket, exempelvis fotografier, filmer och Bilaga
8

kameror
inte tas i beslag eller förklaras förverkade, eftersom den som

fotograferar,
efter att ha olovligen berett sig tillträde till ett skyddsobjekt,

inte
genom fotograferingen gör sig skyldig till brottslig gäming. Lagrådet

föreslår därför att 7 §
andra stycket avfattas så att det kommer alt gälla

fotografering m. m. såväl
av som inom skyddsobjektet.

Närliggande
frågor humvida bestämmelser behövs om fotografering m. m. för den som är
behörig alt tillträda ett skyddsobjekl får lösas genom följdförfattningar till
denna lag eller genom andra föreskrifter.

19
§

Lagrådsremissens
förslag innehåller inga regler om överklagande av föreläggande enligt denna
paragraf Sådana regler torde komma att införas i en förordning med närmare
föreskrifter om lagens tillämpning. Lagrådet fömtsätter att den kommande
regleringen utformas på så sätt att överklagande skall ske till domstol.

Övergångsbestämmelser

Av
lagrådsremissen får anses framgå att beslut enligt 1, 2, 4 och 8§§ lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. efter den nya
lagens ikraftträdande skall gälla som beslut enligt 2, 19 och 34§§ i den nya
lagen. Detta bör framgå av övergångsbestämmelsema, som föreslås få följande
lydelse:

"Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m. skall upphöra att gälla.

Förbud
enligt 1 och 2 §§ i den upphävda lagen skall gälla som beslut om skyddsobjekt
enligt 2§ i denna lag. Åläggande enligt 4§ i den upphävda lagen atl vidtaga
särskilda skyddsåtgärder skall gälla som föreläggande enligt 19§ i denna lag.
Tillstånd enligt 8§ i den upphävda lagen skall gälla som tillstånd enligt 34 §
i denna lag."

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar övriga lagförslag utan erinran.

106

Innehåll Prop. 1989/90:54

sid

Propositionens
huvudsakliga innehåll................... 1

Propositionens lagförslag ....................................... 3

1. Lag
om skydd för samhällsviktiga anläggningar..... 3

2.
Lag om ändring i brottsbalken........................... 9

3.
Lag om ändring i lagen
(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m 10

4.
Lag om ändring i lagen
(1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning ................................................. .. 11

5.
Lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m 12

6.
Lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529)....... .. 13

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde

den 23 november 1989.......................................... .. 14

1
Inledning.......................................................... .. 14

2
Gällande rätt .................................................. .. 15

2.1
Lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m. och dess tillämpningsföreskrifter................................... .. 15

2.2
Förordningen (1976:935) om
skyddsområden och kontrollområden 21

3 Allmän
motivering ........................................... .. 25

3.1 Utgångspunkter
........................................... .. 25

3.1.1
Behovet av säkerhetsskydd.......................... .. 25

3.1.2
Motstående intressen.................................. .. 28

3.1.3
Samverkande regler .................................... .. 30

3.1.4
Reformbehovet........................................... .. 32

3.2 Skyddsobjekt
............................................. .. 34

3.2.1
För vilka ändamål behövs skydd?
................... .. 34

3.2.2
Skyddets utformning.................................... .. 36

3.2.3
Vilka anläggningar och områden
kan vara skyddsobjekt? ... 40

3.2.4
Avvägning mellan olika
intressen .................. .. 42

3.3
Särskilda skyddsåtgärder ............................... .. 45

3.4
Militära skyddsområden.................................. .. 47

3.4.1
Skall särskilda
tillträdesregler för utlänningar behållas? 47

3.4.2
Reglemas utformning .................................. .. 49

3.4.3
Tillträde till militära
skyddsområden................. .. 50

3.4.4 Tillstånd
i särskilt fall................................... .. 52

3.5
Sjömätning och lödning ................................. 53

3.6
Bevakning.................................................... 53

3.7
Ansvar m.m.................................................. 56

4
Upprättade lagförslag....................................... 58

5
Specialmotivering............................................ 59

5.1 Förslaget
lill lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.
m.......................................................... .. 59

5.2
Förslaget till lag om ändring i
brottsbalken.......... 71

5.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1979:1088) om gränsöver vakningen i krig m.m 71

5.4
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning....................................... .. 71

5.5
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m .. 71

5.6
Förslaget till lagom ändring i
utlänningslagen (1989:529) 72

6
Hemställan..................................................... 72
107

7
Beslut ......................................................... .. 72

Bilagal
Sammanfattning av tillträdesskyddsulredningens betan- Prop.
1989/90:54

kände
SOU 1986:7 Militära skyddsområden.. 73

Bilaga
2 Tillträdesskyddsulredningens förslag till lag med be

stämmelser om militära skyddsområden och förordning

om militära skyddsområden ...................... 78

Bilaga
3 Sammanfattning av tillträdesskyddsulredningens betän

kande SOU 1988:8 En ny skyddslag ........... 83

Bilaga
4 Tillträdesskyddsulredningens förslag till skyddslag och

förordning med bestämmelser om tillämpningen av

skyddslagen .......................................... 85

Bilaga 5 Förteckning
över remissinstanser som yttrat sig över

betänkandet
Militära skyddsområden.......... 92

Bilaga 6 Förteckning
över remissinstanser som yttrat sig över

betänkandet
En ny skyddslag ................... 93

Bilaga 7
Lagrådsremissens lagförslag ................ 94

Bilaga 8 Lagrådets
yttrande ............................. 105

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 108