Prop. 1989/90:55

Regeringens proposition 1989/90:55

med anledning av en överenskommelse

mellan Sverige och Polen om inbördes 1989/90:55

rättshjälp i brottmål

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 november 1989.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan Sverige och Polen
träffad överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen
omfattar delgivning, bevisupptagning, överförande av lagföring, översändande
av utdrag ur straffregister och upplysning om gällande rätt. Den är i allt
väsentligt utformad i överensstämmelse med de åtaganden som Sverige har gjort till
andra stater genom anslutningen till 1959 års europeiska konvention om inbördes
rättshjälp i brottmål samt bilaterala överenskommelser med Ungern och Tyska
Demokratiska Republiken.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 55

Utrikesdepartementet Prop. 1989/90:55

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw

Föredragande:
statsrådet S. Andersson

Proposition med anledning av en överenskommelse mellan
Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål

1 Inledning

År
1987 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Polen angående inbördes
rättshjälp i brottmål. Förhandlingarna påbörjades i Warszawa och avslutades
sedermera i Stockholm i juni 1988. En överenskommelse undertecknades den 10
februari 1989 i Warszawa. Den är avfattad på svenska, polska och engelska
språken. Dess svenska och engelska text bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Enligt
en föreskrift i överenskommelsen skall den ratificeras. Detta skedde för Polens
dd den 17 oktober 1989. Jag tar nu upp frågan om svensk ratifikation.

2 Gällande ordning i fråga om inbördes rättshjälp i
brottmål

Sverige
lämnar av tradition andra länder rättshjälp i brottmål i den utsträckning vår
lagstiftning medger det utan att något särskilt avtal träffats om rättshjälp.
En del länder kräver emellertid avtal för att lämna rättshjälp till en annan
stat. Sådana avtal skapar även klarhet mellan länderna under vilka
förutsättningar rättshjälpen lämnas. Avtalen brukar också innehålla bestämmelser
som syftar lill att underiätta det praktiska förfarandet.

Mellan
de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april 1974 om inbördes
rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975:42), se cirkuläret
(1975:301) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och
bevisupptagning. Överenskommelsen omfattar såväl tvistemål som brottmål.

På
brollmålsområdet finns en multilateral reglering genom den europeiska
rättshjälpskonventionen den 20 april 1959 (prop. 1961:48). Sverige

ratificerade
rättshjälpskonventionen år 1967 och gjorde då vissa förbehåll Prop. 1989/90: 55
och förklaringar (SÖ 1968:15). Den trädde i kraft för Sveriges del den 1 maj
1968. År 1976 ändrade Sverige ett av förbehållen (SÖ 1977:88). Förutom av
Sverige har rättshjälpskonventionen tillträtts av Belgien, Danmark, Finland,
Frankrike med besittningar, Grekland, Island, Israel, Italien, Liechtenstein,
Luxemburg, Nederländerna med Amba, Norge, Schweiz, Spanien, Turkiet,
Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. I konventionen åtar sig avtalsstalerna
alt lämna varandra rättshjälp i största möjliga utsträckning i mål eller
ärenden som avser beivrande av brott. Konventionen omfattar huvudsakligen
bevisupptagning som åsyftar utredning och överlämnande av bevismaterial eller
handlingar, delgivning av rättegångshandlingar och judicidla beslut, översändande
av utdrag ur straffregister, lagföring i annat land samt underättelse om
straffdomar.

Rättshjälpskonventionen
har sedermera kompletterats med ett tilläggsprotokoll den 17 mars 1978 (SÖ
1979:12), som i vissa hänseenden utvidgar konventionens tillämpningsområde bl.a.
i fråga om brott mot skalle-och avgiftsförfattningar och rättshjälp på verkställighelsstadiel.
Tilläggsprotokollet har tillträtts av Sverige samt av Danmark, Finland,
Grekland, Island, Italien, Nederländerna med Amba, Norge och Österrike.

Frågor
om rättshjälp behandlas även i en del andra multilaterala konventioner, t. ex.
de europarådskonventioner som rör överförande av lagföring och
straffverkställighet. Bestämmelser om inbördes rättshjälp ingår dessutom i
vissa utlämningsavlal. En del bestämmelser av den innebörden finns sålunda i
den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 (prop. 1958:139, SÖ
1959:65) liksom i 1870 års avtal med Belgien om ömsesidigt utlämnande av
förbrytare (SFS 1870:37 och 1877:39) och avtalet den 7 mars 1956 med Frankrike
om ömsesidig rättshjälp i brottmål (prop. 1956:100, SÖ 1959:14). Sistnämnda
avtal sattes emellertid i stora delar ur kraft genom Sveriges och Frankrikes
anslutningar till den europeiska rättshjälpskonventionen (jfr SÖ 1969: 50).
Efter att under en lång följd av år inte ha ingått några bilaterala
överenskommelser utanför Norden om inbördes rättshjälp slöt Sverige en
överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål med Ungern år 1983 (prop.
1985/86:8, JuU 2, rskr. 18) som trädde i kraft den 1 mars 1986 (SÖ 1986:5). En
liknande överenskommelse slöts med Tyska Demokratiska Republiken år 1986 (prop.
1986/87:96, JuU 30, rskr. 244), som trädde i kraft år 1987 (SÖ 1987:18). De
former av rättshjälp som omfattas av dessa överenskommelser är delgivning,
bevisupptagning och överförande av lagföring. De har sin motsvarighet i den
europeiska rättshjälpskonventionen.

Förfarandet
när en svensk domstol vill anlita en utländsk domstol för att skaffa fram
utredning i en rättegång regleras i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid
utländsk domstol och i kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande
tillämpningen av nämnda lag. I 1 § i lagen föreskrivs att bevisupptagning
inför utländsk domstol i brottmål får ske endast om del finns synnerliga skäl.
Delgivning i brottmål i utlandet sker genom utrikesdepartementet med stöd av en
kungörelse i ämnet (SFS 1933:618).

Bestämmelserna
om bevisupptagning vid svensk domstol och delgivning

i Sverige på begäran av utländsk myndighet är i princip desamma i 3

ti
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr55

brottmål och tvistemål.
De viktigaste bestämmelsema finns i lagen Prop. 1989/90:55 (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol och i kungörelsen (1909:24 s. 1) angående
delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.

En
fömtsättning för att bevisupptagning skall kunna äga mm i Sverige är atl den
gärning som avses med framställningen motsvarar brott enligt svensk lag. Vissa
begränsningar gäller även för brott som har karaktär av politiskt brott. I
kungörelsen (1947:848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning ål domstolama
i vissa främmande stater finns bl.a. regler om att kostnader som har uppstått
vid bevisupptagningen skall betalas av svenska staten. När bevisupptagningen
har företagits efter en framställning från en stat som är ansluten till
rättshjälpskonventionen, Ungem eller Tyska Demokratiska Republiken skall
kostnaden, utom ersättning till sakkunniga, sålunda betalas av svenska staten.

Bestämmelser
rörande utländska framställningar om beslag och husrannsakan finns i lagen
(1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat. I
fråga om framställningar från ett utomnordiskt land gäller i princip att den
begärda åtgärden inte får vidtas, om hinder mot utlämning skulle ha förelegat,
vilket bl.a. innebär ett krav på att den aktuella gämingen motsvarar brott, för
vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än etl år.

Enligt
lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. har den som efter
kallelse rest in i Sverige för att höras som tilltalad, vittne eller sakkunnig
immunitet, om inresan skett i enlighet med en överenskommelse, som Sverige har
ingått med en annan stal. Han får alliså inte lagföras, fängslas eller på annat
sätt underkastas inskränkning i sin frihet på gmnd av en dom eller gäming som
härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller en tilltalad,
inte är avsedd med kallelsen. Om en överenskommelse med en annan stat
innehåller en bestämmelse om atl immuniteten skall ha mindre omfattning än som
har angetts i lagen, gäller i stället den bestämmelsen.

Delgivning
på begäran av utländsk myndighet sker enligt 1909 års kungörelse antingen av utrikesdepartementei
eller en länsstyrelse. I princip tillämpas delgivningslagen (1970:428), men en
begäran om delgivning i annan ordning skall efterkommas, om det kan ske. Vissa
kostnader kan tas ut av den stat varifrån begäran kommer. 1 bl.a. ärenden om
delgivning enligt rättshjälpskonventionen eller överenskommelserna med Ungern
och Tyska Demokratiska Republiken svarar dock staten för alla kostnader.

3 Överenskommelsen med Polen om inbördes rättshjälp i
brottmål

överenskommelsen
är indelad i åtta avsnitt. Den inleds med allmänna

bestämmelser (kap. I). Därefter följer regler om delgivning (kap. II), bevis

upptagning (kap. III), särskilda bestämmelser om rättshjälp vid fömnder

sökning (kap. IV), överförande av lagföring (kap. V), behandling av
den

andra statens medborgare (kap. VI),
upplysningar (kap. VII) samt slutbe- 4

stämmdser
(kap. VIII).

3.1 Allmänna
bestämmelser Prop. 1989/90:55

Genom
överenskommelsen åtar sig parterna att lämna varandra bistånd i brottmål
(artikel 1).

I
artikel 2 anges när en framställning om rättshjälp kan vägras. Detta kan ske
när framställningen hänför sig till en gärning som vid lidpunkten för
framställningen inte faller under den ansökande partens judicidla myndigheters
jurisdiktion eller avser en gäming som inte är straffbar enligt den anmodade
partens lag eller som av den anmodade parten betraktas som ett brott av
politisk eller militär natur. Framställningen kan också avslås, om etl straffrättsligt
förfarande har inletts eller definitivt har avslutals på den anmodade partens
eller en tredje stats territorium eller beslut har fattats om atl lägga ner
eller inte inleda ett sådant förfarande. En ytterligare gmnd för vägran är att
preskription har inträtt enligt den anmodade partens lag.

En
framställning som avser husrannsakan och beslag får avslås, om framställningen
hänför sig till en gärning för vilken det enligt den anmodade partens lag inte
skulle vara möjligt atl utdöma ett frihetsstraff på mer än etl år (artikel 2,
punkt 2).

Slutligen
får rättshjälp vägras om denna skulle innebära en kränkning av en parts
suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna
rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen (artikel 2,
punkt 3).

Reglerna
i artikel 2 har täckning i svensk rätt och överensstämmer i sak med artiklarna
1 och 2 i rätlshjälpskonventionen med beaktande av de svenska förbehållen till
artiklarna 2 och 5.

Framställningar
om rättshjälp skall göras genom del svenska utrikesdepartementet och det
polska justitieministeriet (artikel 3). Av samma artikel framgår att
framställningar som avser delgivning, rättshjälp under förundersökning och
överförande av lagföring även kan göras genom den polska riksåklagarmyndigheten.
Framställningar kan också göras på diplomatisk väg. Liknande bestämmelser
finns i det svensk-ungerska avtalet. Föreskriften i samma artikel om att
handlingar i rättshjälpsärenden inte behöver legaliseras motsvaras av artikel
17 i rättshjälpskonventionen.

3.2 Delgivning

Enligt
artikel 4 skall en framställning om delgivning härröra från domstol eller
åklagarmyndighet och innehålla bl.a. en beskrivning av den brottsliga gärning
som framställningen avser och tillämpliga lagbestämmelser. Delgivningshandlingen
skall vara översatt till den anmodade partens språk. Om en sådan översättning
inte bifogas, får delgivning likväl ske under förutsättning att den som skall
delges tar emot handlingen frivilligt. En motsvarande bestämmelse finns i det
svensk-ungerska avtalet.

1 ddgivningskungördserna
regleras inte vem som får göra framställning

om delgivning. Del finns således inte något hinder från svensk sida mot alt

ombesörja delgivning även från någon annan myndighet än domstol och

åklagarmyndighet. Rättshjälpskonventionen har emellertid motsvarande 5

begränsning (Sveriges
förklaring enligt art. 24), och det är endast i fråga Prop. 1989/90: 55 om
sådana delgivningsframställningar som staten svarar för kostnaderna (5 § i 1909
års ddgivningskungörelse).

Delgivning
skall enligt artikel 5 ombesörjas i enlighet med den anmodade statens
lagstiftning eller på ett annat sätt som den ansökande staten begär, om detta
är förenligt med den anmodade statens lagstiftning. Vidare ges i artikeln
föreskrifter om ddgivningsbevis och om att den anmodade parten skall ange
skälen för att en delgivning inte har kunnat ske. Dessa föreskrifter
överensstämmer med rätlshjälpskonventionen och 1909 års kungörelse.

I
samma artikel finns även en föreskrift om att delgivning av kallelse med en
misstänkt skall vara denne lill hända inte senare än 30 dagar före angiven
inställelsedag. Denna bestämmelse erbjuder, liksom motsvarande bestämmelse i
avtalen med Ungern och Tyska Demokratiska Republiken, en ännu större säkerhet
för den misstänkte än den i rättshjälpskonventionen, där kallelsen enligt den
svenska förklaringen till artikel 7 punkt 3 skall vara svenska myndigheter till
banda 30 dagar före den utsatta dagen (jfr prop. 1986/87:96 s. 6 och prop.
1985/86:8 s. 8 f).

Enligt
artikel 6 skall den ansökande staten lämna ersättning till vittnen och
sakkunniga i enlighet med dess egen lagstiftning. 1 artikel 7 föreskrivs att,
om ett vittnes eller sakkunnigs närvaro anses synnerligen nödvändig, detta
skall anges i delgivningsframställningen.

Artikel
8, som i huvudsak moisvarar artikel 8 i rättshjälpskonventionen, föreskriver
att ett vittne eller en sakkunnig som inte har efterkommit en kallelse inte får
underkastas straff eller tvångsåtgärder. Föreskriften, som också finns i
avtalen med Ungem och Tyska Demokratiska Republiken, ger uttryck för en allmän rättsgmndsats
om att myndigheter i en stat inte bör var skyldiga att medverka till alt en person
som vistas där genom straffhot tvingas inställa sig inför ett annat lands
domstolar. I enlighet härmed bör kallelser därför inte innehålla någon erinran
om påföljd för utevaro (jfr cirkuläret (1968:32) lill de allmänna domstolarna
och åklagarna med vissa föreskrifter i anledning av Sveriges tillträde till
rättshjälpskonventionen).

Ett
vittne eller en sakkunnig får inte lagföras eller underkastas inskränkningar i
sin personliga frihet, när han på kallelse inställer sig inför domstol i det
anmodade landet på gmnd av gärningar eller domar från tiden före inresan i den
ansökande staten (artikel 9, punkt 1). Detsamma gäller enligt punkt 2 för en
tilltalad beträffande en gäming som inte har angetts i kallelsen. Immuniteten
upphör i princip 15 dagar efter det att den delgivne har underrättats om att
hans närvaro inte längre behövs. Dessa föreskrifter överensstämmer med bestämmelsema
i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m. fl. Enligt artikel 9,
punkt 4 gäller motsvarande immunitetsbestämmelser för den som inställer sig
hos allmän åklagare i den ansökande staten, om sådan immunitet föreskrivs i den
ansökande partens lag. Eftersom 1985 års lag endast gäller kallelser till
svensk domstol, tar sistnämnda bestämmelse sikte på kallelser inför allmän
åklagare i Polen.

I
artikel 10 anges att den anmodade parten skall svara för kostnader i

samband med en delgivningsframställning.

3.3
Bevisupptagning Prop. 1989/90:55

Bevisupptagning
vid domstol regleras i artiklarna 11—14 medan rättshjälp på
förundersökningsstadiet regleras i artikel 15. Tillämpningsområdet motsvarar
regleringen i rättshjälpskonventionen.

Förfarandet
vid bevisupptagning vid eller åt utländsk domstol regleras i 1946 års lagar i
ämnet. Begränsningarna enligt lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol,
nämligen att det inte får röra sig om en gärning som inte motsvarar brott
enligt svensk lag eller som har karaktär av politiskt brott, täcks av föreskrifterna
i artikel 2 om i vilka fall en framställning får avslås.

I
artikel 11 anges inledningsvis atl en framställning om bevisupptagning får
omfatta hörande av vittnen, sakkunniga eller misstänkta, husrannsakan eller
beslag och överlämnande av bevismaterial eller handlingar. Av artikeln framgår
också att framställningama skall härröra från den ansökande partens domstolar
och tillställas den anmodade partens domstolar. Till frågan om framställningar
från åklagarmyndigheter återkommer jag. Artikel 11 anger vidare att
framställningar om bevisupptagning bl.a. skall innehålla en brottsbeskrivning
och en sammanfattning av omständigheterna i målet samt av tillämplig lag.

Tillämpningsområdet
motsvarar regleringen i rättshjälpskonventionen. I likhet med avtalet med
Ungern, men till skillnad från avtalet med Tyska Demokratiska Republiken, nämns
husrannsakan och beslag uttryckligen i avtalet med Polen. Den europeiska
rättshjälpskonventionen behandlar denna fråga i artikel 5, punkt 1. Vid ratifikationen
av denna konvention gjordes från svensk sida ett förbehåll avseende artikel 5
av innehåll att sådan rättshjälp inte skulle komma att lämnas av Sverige. Genom
lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande
stat öppnades därefter möjligheter för att besluta om beslag och husrannsakan
på begäran av en främmande stat. Med anledning därav ändrade Sverige i januari
1976 det svenska förbehållet (SÖ 1977:88). Enligt det nya förbehållet krävs att
gärningen enligt svensk lag kan medföra utlämning och att verkställigheten är
förenlig med svensk lagstiftning.

För
att en framställning om rättshjälp avseende beslag och husrannsakan skall
kunna beviljas krävs enligt 1975 års tvångsmedelslag i huvudsak - genomen
hänvisning till lagen (1957:668) om uflämning för brott - att gämingen
motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än
ett år och att det inte är fråga om en gärning som anges i 21 eller 22 kap.
brottsbalken, dvs. i huvudsak militära brott. Hinder mot bifall till en
framställning om rättshjälp avseende beslag föreligger vidare bl.a. om det i
fråga om den person som avses med framställningen har meddelats dom beträffande
brottet här i riket.

I
artikel 12 föreskrivs bl.a. att bevisupptagningen skall verkställas

skyndsamt av den anmodade parten enligt dess lagstiftning eller på ett sätt

som den ansökande parten begär, om detta inte strider mot den anmodade

partens lag. Enligt artikel 13 skall den anmodade parten bl.a. på begäran

underrätta den ansökande parten om tid och plats för bevisupptagningen.

Av artikel 14 följer att den anmodade parten skall bära kostnadema för 7

bevisupptagningen med
undanlag för kostnader som uppkommit genom Prop. 1989/90:55 medverkan av
sakkunniga. Dessa skall återbetalas av den ansökande parten. Denna bestämmelse
motsvaras av artikel 20 i rättshjälpskonventionen.

3.4 Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid

förundersökning

Rättshjälp
under fömndersökningsstadiet, som alltså inte avser bevisupptagning vid
domstol, kan enligt artikel 15 ges av en åklagarmyndighet i den anmodade staten
på begäran av en åklagarmyndighet i den andra staten. Enligt artikel 15, punkt
3 kan tvångsåtgärder användas endast om sådana är föreskrivna i det anmodade
landets lagstiftning. En motsvarande bestämmelse finns i avtalet med Tyska
Demokratiska Republiken. För svensk del kan enligt gällande lagstiftning
tvångsåtgärder inte tillgripas — det finns inga bestämmelser som reglerar i vad
mån förhör kan äga mm med någon i Sverige med anledning av en utländsk fömndersökning
— varför förhör på begäran av en åklagarmyndighet i Polen endast kan komma till
stånd, om den som skall höras frivilligt kommer till förhöret.

3.5 Överförande av lagföring

l
artikel 16 medges avtalsslutande part att i enlighet med sin lagstiftning begära
all lagföring i brottmål skall ske på den andra partens territorium för brott
som har begåtts på den ansökande partens territorium. Frågan om lagföring skall
prövas enligt den anmodade partens lag. Bestämmelserna medför alltså inte
någon förpliktelse att åtala eller inleda något annat domstolsförfarande. Detta
överensstämmer med reglerna i rättshjälpskonventionen (art. 21, punkt 1). I
artikel 17 anges vad en begäran om lagföring skall innehålla och vilket språk
den skall vara avfattad på. Artikeln innehåller också en föreskrift om att den
anmodade parten skall underrätta den ansökande parten om resultatet av
framställningen och översända en kopia av den slutliga domen.

3.6 Behandling av den andra partens medborgare

Enligt
artikel 18 skall varje avtalsslutande part erbjuda den andra avtalsslutande
partens medborgare, som är föremål för undersökning eller ett straffrättsligt
förfarande, samma möjligheter att försvara sig som dess egna medborgare
åtnjuter, däri inbegripet biträde av en offentlig försvarare. En motsvarande
bestämmelse finns i avtalet med Ungem.

3.7 Upplysningar

Parterna
skall enligt artikel 19 pä begäran ge varandra upplysningar om

gällande inhemska straffbestämmelser och förse varandra med utdrag från

straffregister rörande en dömd person som är föremål för ett straffrättsligt

förfarande.

3.8
Slutbestämmelser Prop. 1989/90:55

I
artikel 20 föreskrivs att överenskommelsen skall ratificeras och att ratifi-kationsinstmmenten
skall utväxlas i Stockholm. Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i
den andra månaden efter utväxlingen av ratifikationsinstmmenten. Uppsägning av
överenskommelsen sker genom meddelande på diplomatisk väg och träder i kraft
sex månader därefter.

4 Överväganden

Av
hävd lämnar Sverige andra länder rättshjälp i brottmål, i den mån vår lagstiftning
tillåter det, ulan att avtal har träffats om rättshjälp. En del stater fömtsätter
dock att avtal föreligger för att lämna eller begära rättshjälp. Genom avtal
klargörs också fömtsättningama för rättshjälp och det praktiska förfarandet
underlättas.

Sverige
har sedan länge intagit en restriktiv hållning till alt sluta bilaterala avtal
och har föredragit en multilateral reglering. Den svenska inställningen
grundar sig främst på att bilaterala avtal med flera stater är svåra alt
tillämpa för de administrativa och judicidla myndighetema. Den europeiska
konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål ratificerades sålunda av
Sverige år 1967.

De
ökande intemationella kontaklema ställer likväl krav på att vi utvecklar även
de bilaterala fömtsättningama för samarbete. Det är mot denna bakgmnd som
Sverige under det senaste decenniet i viss utsträckning börjat tillmötesgå
förslag från andra stater om förhandlingar om avtal rörande inbördes rättshjälp
i brottmål. Avtal med Ungem och Tyska Demokratiska Republiken har sålunda trätt
i kraft år 1986 resp. år 1987.

De
former av rättshjälp som regleras genom föreliggande överenskommelse med Polen
har sin motsvarighet i den europeiska rätlshjälpskonventionen. Sveriges
åtaganden och villkoren i övrigt är utformade på sådant sätt att de faller inom
ramen för de åtaganden vi har gjort genom rättshjälpskonventionen.
Överenskommelsen innebär ett sedvanligt upprätthållande av viktiga principer
för detta område. Det gäller bl.a. kravet på dubbel straffbarhet och att
rättshjälp kan vägras under hänsynstagande till synpunkter av s.k. ordre public-natur.
Den avviker inte heller på några avgörande punkter från motsvarande
överenskommelser med Ungern och Tyska Demokratiska Republiken. Överenskommelsen
kommer inte atl medföra några ändrade mtiner för de tillämpande myndigheterna.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att det kan bli aktuellt för Sverige att med
ytterligare stater som inte är medlemmar i Europarådet ingå avtal, som till
sitt materiella innehåll motsvarar rättshjälpskonventionens regler.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört och till att det av flera skäl får betecknas
som tillfredsställande alt en överenskommelse på området med Polen kommer till
stånd, förordar jag all Sverige ratificerar överenskommelsen.

Jag
har inhämtat att chefen för justitiedepartementet senare för regeringen kommer
att anmäla frågan om ändringar i de regeringsförfattningar som avtalet
föranleder.

5
Hemställan Prop. 1989/90:55

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen mellan
Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

10

Överenskommelse mellan
Konungariket Sverige och Folkrepubliken Polen om inbördes rättshjälp i
brottmål

Konungariket
Sverige och Folkrepubliken Polen,

som
önskar reglera, utveckla och stärka det rättsliga samarbetet rörande brottmål,

har
kommit överens om följande:

KAPITEL
I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

De
avtalsslutande partema åtar sig att i enlighet med bestämmelsema i denna överenskommelse
lämna varandra inbördes rättshjälp i brottmål.

Artikel
2

1. En framställning om
rättshjälp kan av

slås om den hänför sig till en gäming:

(a)
som vid tidpunkten för
framställningen inte faller under den ansökande partens judicidla myndigheters
jurisdiktion;

(b)
som inte är straffbar enligt
den anmodade partens lag;

(c)
som av den anmodade parten
betraktas som ett brott av politisk eller militär'natur;

(d) rörande
vilken ett straffrättsligt förfa

rande pågår eller definitivt har avslutats på

den anmodade partens eller en tredje stats

territorium eller beslut har fattats om att ned

lägga eller inte inleda ett sådant förfarande;

(e) rörande
vilken personen ifråga inte kan

åtalas till följd av preskription enligt den an

modade partens lag.

2.
En framställning avseende
husrannsakan och beslag får avslås, om framställningen hänför sig till en gäming
för vilken del enligt den anmodade partens lag inte skulle vara möjligt att
utdöma ett frihetsstraff om mer än ett år.

3. En framställning får avslås, om den anmodade
parten finner att efterkommande av framställningen skulle kränka dess suveränitet,
medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre
public) eller andra väsentliga intressen.

Agreement
between the Kingdom of Sweden and the Polish People's Republic on legal assistance
in criminal matters

The
Kingdom of Sweden and the Polish People's Republic,

desiring
to regulate, develop, and enhance legal co-operation in criminal matters,

have
agreed as follows:

CHAPTER
I General Provisions

Artide 1

The
Contracting Parties undertake to af-ford each other, in accordance with the provisions
of this Agreement, assistance in criminal proceedings.

Artide
2

1. Assistance
may be refused if the request

for assistance concerns an act:

(a)
the punishment of which, al the
time of the request for assistance, falls outside the jurisdiction of the judicial
authorities of the requesting Party;

(b) which is not punishable under the law of the requested
Party;

(c) which is regarded by the requested Party as an offence
of a political or military nature;

(d) with
regard to which criminal proceed

ings in the territory of the requested Party or

a third state are pending or have been defini-

tely conduded or it has been decided to dis-

continue or not to initiate such proceedings;

(e) with regard to which,
owing lo lapse of

time according to the law of the requested

Party, the person concerned cannot be prose-

cuted.

2.
Assistance regarding search and
seizure may be refused if the request for assistance concems an act for which,
under the law of the requested Party, it would not be possible to impose a punishment
of deprivation of liberty for more than one year.

3. Assistance may be refused if the requested Party considers
that execution of the request is likely to prejudice the sovereignty, security,
ordre public or other essential interests of its country.

11

Artikel 3

1. En
framställning om rättshjälp skall gö

ras genom det svenska utrikesdepartementet

och Folkrepubliken Polens justitieministe-

rium.

I
fråga om rättshjälp enligt artiklarna 4, 15 och 16 kan en framställning göras
genom Folkrepubliken Polens riksåklagarmyndig-hel.

Framställningar
kan göras även på diplomatisk väg.

2. För
handlingar som översänds enligt

denna överenskommelse skall det inte krävas

någon form av legalisering.

KAPITEL
II Delgivning

Artikel 4

1. En
framställning om delgivning skall gö

ras skriftligen och skall härröra från en dom

stol eller allmän åklagare. Framställningen

skall innehålla:

(a)
namnet på den myndighet som gör
framställningen;

(b)
namn, adress och medborgarskap
på den som skall delges;

(c)
en beskrivning av det slag av
handling som skall delges;

(d) en
beskrivning av den brottsliga gär

ning som framställningen hänför sig till med

angivande av tid och plats för gärningen samt

tillämpliga lagbestämmelser.

2.
En framställning om delgivning
skall översändas på den ansökande partens språk och skall åtföljas av en
översättning till den anmodade partens språk eller till engelska.

3.
Delgivningshandlingarna skall
översändas i två exemplar. De skall åtföljas av en översättning till den
anmodade partens språk. Delgivning skall likväl ske även om översättning till
den anmodade partens språk inte bifogas, om den som skall delges frivilligt tar
emot handlingarna.

Artikel
5

1.
Delgivning skall ombesörjas av den anmodade parten enligt dess lagstiftning
eller

Artide 3

1. Requests
for assistance shall be made

through the Ministry for Foreign Affairs of

Sweden and through the Ministry of Justice

of the Polish People's Republic respectively.

As
regards assistance in accordance with Artides 4, 15 and 16, requests may be
made through the General Prosecutoris Office of the Polish People's Republic.

Requests
may also be made through the diplomatic channel.

2. Documents
transmitted pursuant to this

Agreement shall not require any form of lega-

lization.

CHAPTER
II Service of Documents

Artide
4

1. A
request for service shall be in writing

and shall emanate from a court of law or a

public prosecutor. The request shall contain:

(a)
the name of the authority making
the request;

(b)
the name, address and citizenship
of the person to be served;

(c) a description of the nature of the document to be served;

(d) a
description of the nature, time and

place of the criminal act and the applicable

statutory provisions with regard to which as

sistance is requested.

2. The request for service of documents shall be transmitted
in the language of the requesting Party and be accompanied by a translation into
the language of the requested Party or into English.

3.
The documents to be served shall
be transmitted in duplicate. They shall be accompanied by a translation into the
language of the requested Party. Service of documents will, however, be effected
even if not accompanied by a translation into the language of the requested
Party, when the person to be served voluntarily receives the documents.

Artide
5

1.
Service shall be effected by the requested Party according lo its law or in a manner

på
ett sätt som den ansökande parten begär, om detta är förenligt med den anmodade
partens lagstiftning.

2.
Bevis om delgivning skall
utfärdas i enlighet med den anmodade partens lagstiftning. En kopia av den
handling som delgetts samt ddgivningsbeviset skall sändas till den ansökande
parten.

3.
Om den som skall delges inte
finns på angiven adress, skall den anmodade parten söka ta reda på var han
vistas.

4.
Om delgivning inte kan ske,
skall den anmodade parten omedelbart underrätta den ansökande parten om
anledningen härtill saml återsända handlingarna.

5.
En begäran om delgivning med en
misstänkt, som befinner sig på den anmodade partens territorium, av en
kallelse att inställa sig inför en domstol skall översändas till den partens
myndigheter i god tid. Den misstänkte skall delges kallelsen senast trettio
dagar före angiven inställelsedag.

Artikel
6

Ersättning
till vittnen och sakkunniga, däri inbegripet ersättning för inkomstbortfall, resekostnader
och traktamenten samt arvoden åt sakkunniga, skall betalas av den ansökande
parten i enlighet med dess lagstiftning. Vittne eller sakkunnig som kallats att
inställa sig skall informeras om innehållet i dessa bestämmelser.

Artikd
7

Om
den ansökande parten anser att ett vittnes eller en sakkunnigs personliga
inställelse är synnerligen nödvändig, skall detta anges i
delgivningsframställningen. Den anmodade parten skall underrätta den ansökande
parten om vittnets eller den sakkunniges svar.

Artikd
8

Ett
vittne eller en sakkunnig som inte har efterkommit en kallelse, om vars
delgivning framställning gjorts, får inte underkastas straff eller
tvångsåtgärder.

demanded
by the requesting Party, if consistent with the law of the requested Party.

2.
Proof of service shall be given
in accordance with the law of the requested Party. One copy of the document served
together with a certificate of service shall be sent to the requesting Party.

3.
If the person to be served cannot
be found at the address indicated, the requested Party shall endeavour to ascertain
his where-abouts.

4.
If service cannot be effected, the
reasons shall immediately be communicated by the requested Party to the requesting
Party with the return of the documents.

5.
A request for service of a summons,
to appear before a court of law, on an accused person who is in the territory
of the requested Party, shall be transmitted to the authorities of that Party
in due time. The accused person shall be served the summons not låter than thirty
days before the date set for appearance.

Artide
6

Wiinesses'
and experts' allowances, induding compensation for loss of income, travel and
Ii ving costs, as well as experts' remunera-tion, shall be paid by the requesting
Party in accordance with its law. The witness or expert summoned to appear should
be informed about these mles.

Artide
7

If
the requesting Party considers the personal appearance of a witness or expert especially
necessary, it shall so mention in its request for service of the summons. The requested
Party shall inform the requesting Party of the reply of the witness or expert.

Artide
8

A witness
or expert who has failed to ans-wer a summons to appear, service of which has been
requested, shall not be subjected lo any punishment or coercive measures.

Artikd 9

1.
Ett vittne eller en sakkunnig
som på kallelse inställer sig inför en av den ansökande partens domstolar får
inte, oavsett nationalitet, lagföras, fängslas eller på annat sätt underkastas
inskränkning i den personliga friheten på den partens territorium på gmnd av
gärningar eller domar från tiden före avresan från den anmodade partens
territorium.

2.
Den som i egenskap av tilhalad
kallats inför en av den ansökande partens domstolar får inte, oavsett
nationalitet, lagföras, fängslas eller på annal sätt underkastas inskränkning
i den personliga friheten på gmnd av gärningar eller domar från liden före
avresan från den anmodade partens territorium och som inte är angivna i
kallelsen.

3.
Den i denna artikel avsedda
immuniteten skall upphöra när vittnet, den sakkunnige eller den tilltalade,
trots att han under en sammanhängande lid av femton dagar från den dag då hans
närvaro inte längre påfordrades av domstolen har haft möjlighet all lämna
territoriet, stannat kvar där eller, efter att ha lämnat det, frivilligt
återvänt dit.

4.
Den immunitet som avses i denna
artikel skall äga motsvarande tillämpning på vittnen, sakkunniga och
misstänkta personer, som på kallelse inställer sig inför allmän åklagare hos
den ansökande parten, om sådan immunitet föreskrivs i den ansökande partens
lag.

Artikd
10

Den
anmodade parten skall svara för kostnader i samband med en delgivningsframställning.

Artide 9

1. A
witness or expert, whatever his natio-

nality, appearing on a summons before a

court of law of the requesting Party shall not

be proceeded against or delained or subjected

to any other restriction of his personal liberty

in the territory of that Party in respect of acts

or convictions prior to his departure from the

territory of the requested Party.

2.
A person, whatever his nationality,
summoned before a court of law of the requesting Party to answer for acts forming
the subject of proceedings against him, shall not be proceeded against or detained
or subjected to any other restriction of his personal liberty for acts or convictions
prior to his departure from the territory of the requested Party and not specified
in the summons.

3.
The immunity provided for in this
Artide shall cease when the witness or expert or accused person, having had
for a period of fifteen consecutive days from the date when his presence is no longer
required by the court of law an opportunity of leaving, has nevertheless
remained in the territory, or having left il, has voluntarily returned.

4.
The immunity referred to in this
Artide shall apply correspondingly to wiinesses, experts and suspected persons
appearing on a summons before a public prosecutor of the requesting Party, when
such immunity is foreseen in the law of the requesting Party.

Artide
10

The
requested Party shall be responsible for the costs connected with the execution
of a request for service.

KAPITEL
111

Bevisupptagning

Artikd II

1. Framställningar om
bevisupptagning, som syftar till hörande av vittnen eller sakkunniga eller
misstänkta, husrannsakan eller beslag och överiämnande av bevismaterial eller
handlingar, skall härröra från den ansö-

CHAPTER 111

Letters Rogatory

Artide 11

1. Letters rogatory for the
purpose of legal assistance such as hearing of wiinesses or experts or accused
persons, search or seizure of property and transmitting artides to be pro-duced
in evidence, records or documents.

kände partens domstolar
och tillställas den anmodade partens domstolar. De skall upprättas på den
ansökande partens språk och åtföljas av en översättning till den anmodade partens
språk.

2.
Framställningar om bevisupptagning som avses i punkt 1 i denna artikel skall innehålla:

(a)
namnet på den domstol som gör
framställningen;

(b)
namn, adress och medborgarskap
på den som åtgärden riktar sig mot;

(c)
en brotlsbeskrivning och en sammanfattning
av omständigheterna i målet samt av den tillämpliga lagen;

(d) den begärda åtgärden
och skälen för

framställningen och, i tillämpliga fall, frågor

som skall ställas vid ett förhör.

Artikd
12

1.
Bevisupptagningen skall
verkställas skyndsamt av den anmodade parten enligt dess lagstiftning eller på
ett annat sätt som den ansökande parten begär, om delta ej strider mot den
anmodade partens lag.

2.
Om den som åtgärden riktar sig
mot ej fmns på angiven adress, skall den anmodade parten söka ta reda på var
han vistas.

3.
Om bevisupptagning inte kan
verkställas, skall den anmodade parten underrätta den ansökande parten om
detta och ange skälen härför.

Artikd
13

1.
Den anmodade parten skall
underrätta den ansökande parten om tid och plats för bevisupptagningen, om den
ansökande parten begär detta.

2.
Den anmodade parten får
översända bestyrkta kopior av begärda handlingar, om inte den ansökande parten
uttryckligen begär att originalen skall översändas, i vilket fall den anmodade
parten skall söka efterkomma denna begäran.

3.
Den anmodade parten får skjuta
upp överlämnandet av begärda handlingar eller föremål, om de behövs i samband
med ett pågående straffrättsligt förfarande på dess territorium.

shall
emanate from a court of law of the requesting Party and be addressed to a court
of law of the requested Party. They shall be drawn up in the language of the requesting
Party and be accompanied by a translation into the language of the requested
Party.

2.
Letters rogatory referred to in paragraph 1 of this Artide shall contain:

(a)
the name of the court of law making
the request;

(b)
the name, address and citizenship
of the person concerned;

(c)
a description of the offence
and a summary of the facts of the case and of the applicable law;

(d) the
object of and reasons for the re

quest and, where appropriate, questions to be

put al a hearing.

Artide
12

1.
Letters rogatory shall be executed
promptly by the requested Party according lo its law or in a manner demanded by
the requesting Party if not contrary to the law of the requested Party.

2.
If the person concemed cannot
be found at the address indicated, the requested Party shall endeavour to ascertain
his where-abouts.

3.
If the letters rogatory cannot
be executed, the requested Party shall inform the requesting Party accordingly,
stating the reasons.

Artide
13

1.
The requested Party shall
inform the requesting Party of the date and place of execution of the letters rogatory,
if the requesting Party so demands.

2.
The requested Party may transmit
certified copies of records or documents requested, unless the requesting
Party expressly requests the transmission of originals, in which case the requested
Party shall endeavour to comply with the request.

3.
The requested Party may delay the
handing över of records, documents or ob-jects requested, if they are required
in con-nection with pending criminal proceedings in its territory.

4.
Handlingar i original, vilka överlämnats vid verkställandet av
bevisupptagning, skall av den ansökande parten återsändas snarast möjligt till
den anmodade parten, om så begärs.

Artikel
14

Den
anmodade parten skall bära kostnadema för bevisupptagningen. Dock skall arvoden
och andra kostnader som uppkommit genom medverkan av sakkunniga på den anmodade
partens territorium återbetalas av den ansökande parten.

4.
Original records or documents, handed över in execution of letters rogatory, shall
be retumed by the requesting Party to the requested Party as soon as possible,
if the latter Party so demands.

Artide
14

The
requested Party shall bear the costs connected with the execution of letters roga-'
tory. However, remuneration and other costs incurred by the attendance of
experts in the territory of the requested Party shall be re-funded by the requesting
Party.

KAPITEL IV Förundersökning

Artikel 15

1.
En framställning om rättshjälp
under fömndersökning får härröra från allmän åklagare hos den ansökande parten
och tillställas allmän åklagare hos den anmodade parten.

2.
I fråga om en framställning som
avses i punkt 1 skall bestämmelsema i kapitel III äga motsvarande tillämpning.

3.
Vid verkställandet av
framställningar som avser förhör med vittnen, sakkunniga eller misstänkta
enligt denna artikel får tvångsmedel tillämpas, om sådana föreskrivs i den
anmodade partens lag.

KAPITEL
V överförande av lagföring

Artikel
16

1.
En avialsslutande part får i
enlighet med sin lagstiftning begära att lagföring i brottmål skall ske på den
andra partens terti-torium för brott som begåtts på den ansökande partens
territorium.

2.
Den anmodade parten skall
tillämpa sin lag vid verkställighet av en framställning om överförande av lagföring.

Artikd
17

1.
En framställning om överförande av lagföring skall innehålla:

(a)
namn på den ansökande myndigheten;

CHAPTER
IV Preliminary Investigation

Artide 15

1.
Requests for assistance during
a preliminary investigation may emanate from a public prosecutor of the requesting
Party and be addressed to a public prosecutor of the requested Party.

2.
In regard to a request, referred
to in paragraph 1, the provisions of Chapter III shall be correspondingly applicable.

3.
In the execution of requests
for the hearing of wiinesses, experts or suspected persons according to this
Artide, coercive measures may be applied, when such measures are foreseen in the
law of the requested Party.

CHAPTER
V Transfer of Proceedings

Artide
16

1.
Either Contracting Party may request,
in accordance with its législation, criminal proceedings to be instituted in the
territory of the other Party for an offence committed in the territory of the requesting
Party.

2.
The requested Party shall apply
its law for the execution of a request for transfer of proceedings.

Artide
17

1.
A request for transfer of proceedings shall contain:

(a)
the name of the requesting authority;

(b)
namn, adress och medborgarskap
på den som åtgärden riktar sig mot;

(c)
en brottsbeskrivning och en
sammanfattning av omständighetema i målet;

(d) en sammanfattning av
den strafflag

som är tillämplig på det påstådda brottet.

2.
Framställningen skall upprättas
på den ansökande partens språk och åtföljas av en översättning till den
anmodade partens språk.

3.
Framställningen skall åtföljas
av bevismaterial av betydelse.

4.
Den anmodade parten skall
underrätta den ansökande parten om resultatet av en framställning om
överförande av lagföring och skall översända en kopia av den slutliga domen.

(b)
the name, address and citizenship
of the person concerned;

(c) a description of the offence and a summary of the facts
of the case;

(d) a
summary of the penal law applicable

to the alleged offence.

2.
The request shall be drawn up
in the language of the requesting Party and be accompanied by a translation into
the language of the requested Party.

3.
The request shall be accompanied
by all relevant evidence.

4.
The requested Party shall notify
the requesting Party of the outcome of a request for transfer of proceedings
and shall forward a copy of the record of the final verdicl.

KAPITEL
VI

Behandling
av den andra partens medborgare

Artikd 18

Varje avialsslutande part
samtycker till att erbjuda den andra avtalsslutande partens medborgare, som är
föremål för undersökning eller ett straffrättsligt förfarande, samma
möjligheter att försvara sig som dess egna medborgare åtnjuter, däri inbegripet
biträde av en offentlig försvarare.

CHAPTER VI

Treatment of Nationals
of the Other Party

Artide 18

Each
Contracting Party agrees to afford nationals of the other Contracting Party, who
are the subject of an investigation or proceedings in a criminal matter, the
same facilities for their defence as it affords ils own nationals, induding the
assistance of a public defence counsel.

KAPITEL
VII Upplysningar

Artikd 19

1.
De avtalsslutande parterna
skall på begäran lämna varandra upplysningar om gällande inhemska
straffbestämmelser.

2.
De avtalsslutande parterna
skall på begäran förse varandra med utdrag från straff-registret rörande en
dömd person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande.

CHAPTER
VII Information

Artide 19

1.
The Contracting Parties shall
inform one another, upon request, about penal law statules in force in their territories.

2.
The Contracting Parties shall supply
one another, upon request, with extracts from the criminal record of a convicted
person who is the subject of criminal proceedings.

KAPITEL VIII Slutbestämmelser

Artikd 20

I. Denna överenskommelse
skall ratificeras, och ratifikationsinstmmenten skall utväxlas i Stockholm.

CHAPTER
VIII Final Provisions

Artide 20

1.
This Agreement shall be ratified, and the instmments of ratification shall be ex-changed
at Stockholm.

2. Överenskommelsen träder
i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxlingen av ratifikationsinslrumenten.
Den kan sägas upp av endera parten genom ett meddelande på diplomatisk väg till
den andra avtalsslutande parten. Överenskommelsen upphör att gälla sex månader
efter dagen för mottagandet av ett sådant meddelande.

Till
bekräftelse härav har de avialsslutande parternas befullmäktigade ombud
undertecknat denna överenskommelse och anbringat sina sigill.

Som skedde i Warszawa den
10 febmari 1989 i två exemplar, båda på svenska, polska och engelska språken,
vilka samtliga texter har samma giltighet. Vid skiljaktighet mellan texterna
skall den engelska texten äga företräde.

2. The Agreement shall enter
into force on the first day of the second month following the exchange of the instmments
of ratification. It may be terminated by either Contracting Party by giving notice
to the other Contracting Party through the diplomatic channel. The Agreement shall
cease lo be effective six months after the date of receipt of such notice.

In witness whereof the Plenipotentiaries
of the Contracting Parties have signed the present Agreement and affixed their
seals thereto.

Done
at Warsaw this lOth day of Febmary 1989 in two copies, both in the Swedish, Polish
and English languages, all texts being equally authentic. However, in case of dever-gencies
between the texts, the text in the English language shall prevail.

För Konungariket
Sverige Sten Andersson

For the Kingdom of Sweden
Sten Andersson

För Folkrepubliken
Polen Tadeusz Olechowski

For the Polish People's
Republic Tadeusz Olechowski

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

18