Prop. 1989/90:59

Regeringens proposition 1989/90:59

Den sjätte semesterveckan

Prop. 1989/90:59

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 7 december 1989.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Ingela
Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att den lagstadgade rätlen till semester förlängs till sex
veckor. Vidare föreslås en successiv avveckling av rätten till förlängd semester
för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete.

Genomförandet
av den sjätte semesterveckan föreslås ske i tre etapper. Lagförslag lämnas för
den första etappen. Den omfattar två dagar, vilka kan tas ut under det
semesterår som böljar år 1991. De övriga elappema omfattar två respektive en
dag för de närmast följande semesteråren.

Lagändringarna
för den första etappen föreslås träda i kraft den 1 april 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 1 samt. Nr 59

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:59

1. Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom
föreskrivs att 4, 15, 16 och 27 §§ semesterlagen (1977:480) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Arbetstagare
har rätt till tjugofem Arbetstagare har rätt till tjugosju semesterdagar varje
semesterår semesterdagar varje semesterår ulom i fall som avses i 5 och 27 §§.
utom i fall som avses i 5 och 27 §§.

Under
semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån han har tjänat in
sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare
får avstå från rätt lill semesterledighet som ej är förenad med semesterlön.

15§

Infaller
under semesterledighe- Infaller under semesterledighe

ten dag då arbelstagareii är oförmö- len dag då arbetstagaren är oförmö

gen till arbete på gmnd av sjukdom gen till arbete på gmnd av sjukdom

eller dag som är semesterlönegmn- eller dag som är semesterlönegmn-

dande enligt 17§ första stycket 2-6 dande enligt 17§ första stycket 2-8

skall, om arbetstagaren utan dröjs- skall, om arbetstagaren utan dröjs

mål begär del, sådan dag ej räknas mål begär del, sådan dag ej räknas

som semesterdag. som semesterdag.

Semesterdagar
som återstår på gmnd av att första stycket har tillämpats skall utgå i ett
sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

16§

Semesterlönen
utgör tolv procent Semesterlönen utgör tretton pro-av arbetstagarens
under intjänan- cent av arbetstagarens under intjä-deåret förfallna lön i
anställningen. nandeåret förfallna lön i anställningen.

Vid
beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej inräknas annan
semesterlön än sådan som avses i 22 § eller permitlerings-lön med anledning av
driftsuppehåll för samtidig semester. I lönesumman skall ej heller inräknas
ersättning som har utgått för dag, då arbetstagaren helt eller delvis har haft
sådan ledighet från arbetet som är semesterlöne-gmndande enligt 17§. För varje
sådan dag skall arbetsinkomsten i stället ökas med ett belopp, motsvarande
arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig tid av intjänandeåret.
Har arbetstagaren då ej haft någon inkomst i anställningen, skall semesterlönen
beräknas med hänsyn till den inkomst som det kan antagas att han skulle ha
haft, om han under denna tid hade arbetat för arbetsgivarens räkning.

27 §

Arbetstagare,
som utför arbetet i Arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller annars
under sådana sitt hem eller annars under sådana förhållanden att det icke kan
anses förhållanden att det icke kan anses

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:59

tillkomma
arbetsgivaren att vaka tillkommma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande, är berät- över arbetets anordnande, är berät

tigad till särskild semesterlön med tigad till särskild semesterlön med

tolv procent av arbetstagarens un- tretton procent av arbetstagarens

der intjänandeåret förfallna lön i under intjänandeåret förfallna lön i

anställningen. anställningen.

Beräkning
av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande tillämpning av 16 §
andra stycket. Vad där föreskrives angående semester-lönegmndande frånvaro
skall dock tillämpas med avseende på kalendervecka, om ej annan tidsperiod överenskommes.
Även 24 och 25 §§ samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre
månader och omfatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande
tillämpning.

Särskild
semesleriön skall betalas ul senast den 30 juni näst efter intjä-nandeårets
utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30 april, senast två månader
efter dess utgång.

1. Denna
lag träder i kraft den I april 1990. Semesterledighet enligt den

nya lagen utgår dock först under semesteråret den 1 april 1991 — den 31

mars 1992, om ej annat överenskommes.

2. Kollektivavtal
eller annat avtal, som har träffats med utgångspunkt i

äldre lag och innefattar sämre förmåner än som följer av den nya lagen, är i

sådan del ulan verkan.

2. Förslag till Prop. 1989/90:59

Lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare
med radiologiskt arbete skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

l'§

Arbetstagare
som för arbetsgiva- Arbetstagare som för arbetsgiva

rens räkning utför radiologiskt ar- rens räkning utför radiologiskt ar

bete, vari arbetstagaren utsattes för bete, vari arbetstagaren utsattes för

joniserande strålning i sådan ut- joniserande strålning i sådan ut

sträckning att menlig inverkan där- sträckning att menlig inverkan där

av kan befaras, har under villkor av kan befaras, har under villkor

som föreskrives i denna lag rätt till som föreskrives i denna lag rätt till

längre semesterledighet än som längre semesterledighet än som

följer av 4§ semeslerlagen följer av 4§ semesterlagen

(1977:480). För varje kalendermå- (1977:480) / dess lydelse före den I

nad av intjänandeåret, under vil- aprd 1990. För varje kalendermå-

ken arbetstagaren har utfört sådant nad av intjänandeåret, under vil-

arbete minst femton dagar, skall se- ken arbetstagaren har utfört sådant

mesterledigheten påföljande semes- arbete minst femton dagar, skall se

terår förlängas med fem tolftedels mesterledigheten påföljande semes-

semesterdag. Uppstår vid beräk- terår förlängas med fem tolftedels

ningen bmtet dagantal, skall del av- semesterdag. Uppstår vid beräk-

mndas till närmast högre hela tal. ningen bmtet dagantal, skall det av

mndas lill närmast högre hda tal.

Med
dag, under vilken utförts arbete, som avses i första stycket, jämställes

1)
dag, under vilken arbetstagaren
varit semesteriedig, dock endast om hans arbete omedelbart före och omedelbart
efter ledigheten varit sådant som avses i första stycket, samt

2)
dag, under vilken arbetstagaren
haft ledighet som är semesterlöne-gmndande enligt 17§ semesterlagen, dock ej om
arbete, som avses i första stycket, uppenbarligen icke kunnat beredas honom
sådan dag och anledningen härtill varit annan än driftsuppehåll för samtidig
semester.

För
varje semesterdag som tillkommer enligt första stycket utgår semesterlön med
0,48 procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen, beräknad enligt 16 § semesterlagen. Lag (1977:481).

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1990.

' Senaste lydelse 1977:481.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:59

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1989

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition om den sjätte semesterveckan 1 Inledning

I
regeringsförklaringen den 4 oktober 1988 utfäste sig regeringen att föreslå lagstiftning
om en sjätte semestervecka. Utfästelsen hade följande lydelse: "Under
valperioden lagstiftas om en sjätte semestervecka. Denna reform genomförs
stegvis."

I
en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad promemoria Den sjätte
semesterveckan har föreslagits att genomförandet skall ske i tre etapper. Den
sammanfattning av innehållet som görs i promemorian bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 1.

För
att inhämta synpunkter på promemorian har arbetsmarknadsdepartementet anordnat
en s.k. hearing. Ett antal inbjudna myndigheter och organisationer har beretts
tillfälle att i samband med hearingen och inom en viss tid därefter framföra
sina synpunkter på förslagen. En redovisning av vad som framkommit vid hearingen
och i skriftliga yttranden har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet och
bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Regeringen
beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i semesterlagen (1977:480) samt till lag om ändring i lagen
(1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete. Förslagen hade upprättals i arbetsmarknadsdepartementet på gmndval av
den ovan nämnda promemorian. De lagförslag som remitterades till lagrådet
överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring, med de förslag som jag
nu lägger fram.

Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 3, inte haft
någon erinran mot de remitterade förslagen.

Jag
redovisar i det följande en plan för genomförandet av den sjätte semesterveckan.
Samtidigt presenterar jag lagförslag för den första av de tre elappema i semesterteformen
saml för en ändring av den särskilda semes-teriagen.

ti Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr59

2
Bakgrund Prop. 1989/90:59

2.1 Semesterlagstiftningens utveckling i Sverige

År
1931 kom den första lagregleringen om semester som en rekommendation i den då
gällande arbetarskyddslagen. Något rättsligt anspråk på semester kunde inte
resas mot arbetsgivaren. Bl. a. som en följd av rekommendationen kunde
flertalet arbetstagare dock erhålla semester med stöd av kollektivavtal eller
genom enskilda överenskommelser.

Den
första semesterlagen trädde i kraft år 1938. Den gällde i princip alla
arbetstagare i enskild och allmän tjänst och hade karaktären av tvingande
skydds- och minimilagstiftning. Alla arbetstagare fick rätt till två veckors semester.
Det främsta motivet för semesterlagen var att det var nödvändigt för arbetstagamas
hälsa både i kroppsligt och andligt avseende att varje år erhålla fullständig
vila under viss tid. Kraven på rättvisa spelade också en stor roll.
Departementschefen anförde bl. a. följande: "Den lagstiftning om
semester, som nu föreslås, skulle medföra en oftast fördubblad viloperiod för kroppsarbetama
och alltså på före.varande område skapa ökad likställighet samt utgöra ett steg
i riktning mot utjämning av arbets- och livsvillkoren för medborgama i vårt
samhälle."

Förhållandena
för korttidsanställda förbättrades genom 1945 års semesterlag. Lagen innebar
inte någon förlängning av semestern. Genom lagstiftning år 1946 fick dock
ungdomar under 18 år rätt lill tre veckors årlig semester. Vidare kom en
särskild lag varigenom vissa gmvarbetare, nattarbetare och mörkmmsarbetare
erhöll tre veckors semester och arbetstagare med radiologiskt arbete sex
veckors semester.

År
1951 förlängdes semestem till tre veckor. Motivet för en längre semester var
önskemålen att hellre ta ut en standardförbättring i form av en längre viloperiod
än i form av högre lön. Samtidigt upphävdes 1946 års särskilda semeslerlag. Den
ersattes av en lag om förlängd semester för vissa arbetstagare som var utsatta
för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt ämne.

Genom
en ny semesterlag år 1963 förlängdes den lagstadgade semestem från tre till
fyra veckor. I propositionen anförde departementschefen att en förlängning av semestem
mindre var en arbetarskyddsfråga än en ekonomisk avvägningsfråga. Av
redaktionella skäl utfärdades samtidigt en ny lag om förlängd semester för
vissa arbetstagare i radiologiskt arbete.'

År
1965 blev den då gällande semesterlagen tillämplig på alla statsanställda.

Nu
gällande semesterlag trädde i kraft den 1 januari 1978. Genom lagen förlängdes
den lagstadgade semestem från fyra till fem veckor. Lagen innehöll även andra
betydelsefulla förändringar. Semesterlagen skulle tillsammans med andra lagar
om arbetstiden medverka till att utjämna levnadsvillkoren mellan skilda gmpper
i samhället. Departementschefen anförde i propositionen att rättviseskäl
talade för att semesterledigheten förlängdes för dem som endast åtnjöt den
lagstadgade semestem.

2.2 Gällande bestämmelser Prop. 1989/90:59

Alla
arbetstagare har i princip rätt till fem veckors årlig ledighet. Under ledigheten
utgår semesterlön i den mån sådan är intjänad i förväg.

Det
s. k. semesteråret — det år då semesterledighet skall tas ut — löper från den 1
april till och med den 31 mars följande år. Intjänandeåret är motsvarande tid
året innan. Semesterlönen räknas ut på gmndval av arbetstagarens inkomst under intjänandeåret.

En
arbetstagare som slutar sin anställning innan en intjänad semesterledighet
tagits ut har rätt till semesterersättning. Den beräknas på samma sätt som
semesterlönen.

För
arbetstagare som utför arbetet i sitt hem eller annars under sådana förhållanden
att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande — s. k. okontrollerade arbetstagare — gäller inte de vanliga reglema
om semester. Sådana arbetstagare har rätt till särskild semesterlön vilken
beräknas på i huvusak samma sätt som vanlig semesterlön.

Arbetstagaren
har rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet under tiden juni — augusti.
En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall förhandla med den
avtalsslutande fackliga organisationen i fråga om förläggning av semester. Om
det inte finns kollektivavtal skall arbetsgivaren samråda med arbeistagama på arbetsplatsen
om när semester skall läggas ut. Detta gäller längre semesterperioder. Enstaka
dagar kan läggas ut efter överenskommelse mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren.

En
arbetstagare som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo betalda semesterdagar
får av överskjutande dagar spara en eller flera till ett senare semesterår. En
arbetstagare kan genom att spara semester få rätt till en sammanhängande lång
ledighet, t. ex. en tioveckorssemesler vart femte år.

Lagen
(1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete
(den särskilda semesterlagen) trädde i krafl den 1 januari 1964. Den gäller för
arbetstagare som utför radiologiskt arbete, vari arbetslagaren utsätts för
joniserande strålning i sådan utsträckning alt den kan anses vara hälsofarlig.
Dessa arbetstagare har enligt den särskilda semesterlagen rätt till längre
semesterledighet än som följer av 4 § semesterlagen.

För
varje kalendermånad av intjänandeåret, under vilken arbetstagaren har utfört sådant
arbete minst femton dagar, skall semesterledigheten påföljande semesterår
förlängas med fem tolftedels semesterdag. Lagen ändrades i vissa avseenden i
samband med att den nya semesterlagen trädde i kraft den 1 januari 1978.

Arbelarskyddsstyrdsen
avgör på begäran av domstol eller av den, vars rätt berörs, om ett visst arbete
är sådant som avses i den särskilda semesterlagen.

2.3 Reformkrav Prop. 1989/90:59

LO
har sedan flera år verkat för en generell förlängning av rätten till semesterledighet.
Även inom tjänstemannaorganisationerna har frågan om längre semester
aktualiserats. I skilda skrivelser till arbetsmarknadsdepartementet har även
enskilda förbund inom LO och TCO fört fram krav på sex veckors semester för
alla.

Bakgmnden
till LO:s krav är framför allt de skillnader i semesterförmåner som föreligger
mellan privat och offentligt anställda. Det gäller både semesterns längd, de
ekonomiska förmånerna och de fackliga organisationemas och den enskildes förmåga
att påverka semestems förläggning.

2.4 Utredningar m. m.

2.4.1
Semesterlagen

Regeringen
tillsatte år 1985 en kommitté med uppgift att kartlägga semesterförmånernas
variation och graden av inflytande över semesterförmå-nema mellan olika arbetstagargmpper
på den svenska arbetsmarknaden. Kommittén skulle vidare överväga kravet på en
utjämning av semesterför-månema saml finna lösningar som gör det möjligt för
alla att åtnjuta sin ledighet på det sätt semesterreformen syftade till.
Kommittén påbörjade sitt arbete år 1986 och antog namnet 1986 års
semesterkommitté (A 1985:04). 1 december 1988 överiämnade semesterkommittén
betänkandet (SOU 1988:54)Om semester.

År
1987 tillsattes arbetstidskommittén (A 1987:04) med uppdrag att analysera
konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. I
sitt belänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd presenterar
arbetstidskommittén ett samlat underlag som belyser effekterna av olika slag
av arbetstidsförkortningar.

Såväl
semesterkommitténs som arbetstidskommitténs belänkanden har nyligen sänts ut
för remissbehandling.

2.4.2
Den särskilda semesterlagen

Regeringen
gav i september 1988 i uppdrag åt statens strålskyddsinstitut att utreda
behovet av särskild semester från strålskyddssynpunkt och att efter samråd med
arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen redovisa resultatet av utredningen
och de slutsatser som utredningen föranleder.

I
sitt yttrande hänvisar statens strålskyddsinstitut till sitt remissyttrande till
1974 års semesterkommitté rörande särskild semester. Där anförde strålskyddsinstitutet
att några skäl för särskild semesterförlängning inte längre förelåg.
Strålskyddsinstitutet pekar på att det sedan dess inte inträffat något nytt
och att inga nya rön har gjorts som föranleder en annan uppfattning. Slutsatsen
är att radiologiskt arbete numera bedrivs under så betryggande omständigheter
att skäl för en särskild semesterförlängning inte föreligger.

Överläkaren
på Radiumhemmet, professor Jerzy Einhorn, har i en särskild skrivelse till
statens strålskyddsinstitut anfört att det inte kan uteslu-

tas att den förlängda semestem
kan ha gynnsamma medicinska effekter. Dessutom är det för många en kompensation
som kan motivera arbetstagare i radiologiskt arbete all acceptera vissa
risker. Han är tveksam till om det i praktiken blir möjligt att tillgodose
detta behov i kollektivavtal utan något som helst stöd i strålskyddslagen.

Strålskyddsinslilutet
anser dock att om personalvårds- och rekryteringsaspekter motiverar en
förlängd semester bör detta regleras i kollektivavtal.

Socialstyrelsen och
arbetarskyddsstyrelsen har anslutit sig till strål-skyddsinstitulets
uppfattning.

Prop.
1989/90:59

3 Allmänna överväganden och förslag 3.1 Den sjätte semesterveckan

Mitt
förslag: Den lagstadgade semestern utvidgas till sex veckor. Genomförandet
sker i tre etapper. Den första etappen omfattar två dagar vilka kan tas ut
under del semesterår som börjar år 1991. De övriga etapperna omfattar två
respektive en dag under de närmast följande semesteråren. Semesterlönen skall
utgöra vid 27 semesterdagar 13 procent, vid 29 semesterdagar 13,9 procent och
vid 30 semesterdagar 14,4 procent av löneunderlaget.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Yttranden
över promemorian: LO har tillstyrkt förslaget. Statens arbetsgivarverk, SAF,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Småföretagens Riksorganisation
och SACO/SR har en negativ inställning till införandet av en sjätte
semestervecka. Övriga tillfrågade myndigheter och organisationer har varken
tillstyrkt eller avstyrkt förslaget. Hovrätten för nedre Norrland har förklarat
sig inte ha någon erinran mot författningsförslaget.

Skälen
för mitt förslag:

Semesterns
längd

Det
förslag jag nu lägger fram har sin bakgmnd i den utfästelse om en sjätte semeslervecka
som tagits in i regeringsförklaringen. Utgångspunkten är framför allt att de
som har de sämsta arbetsmiljöerna och de mest påfrestande arbetsuppgifterna
ofta också har den kortaste semestern.

Som
jag redan nämnt tillsattes 1986 års semesterkommilté bl.a. för att överväga en
utjämning av skillnaderna i semesterförmåner mellan olika arbetstagargrupper. I
sitt betänkande redovisade semesterkommiltén en omfattande kartläggning
avseende svenska arbetstagares semestervillkor. Av denna framgick att 97
procent av de statligt anställda och 74 procent av de anställda inom kommuner
och landsting har mer än fem veckors semester. Inom SAF/LO- och SAF/PTK-områdena
gäller däremot i huvudsak endast den lagstadgade semestern. Endast för vissa privattjänsle-män
utgår extra semesterdagar vilka är avsedda att ersätta övertidskom-

pensation. Förhållandena
är desamma för arbetstagare inom företag som Prop. 1989/90:59 är anslutna
till andra arbetsgivarorganisationer än SAF.

Kartläggningen
visade också att andelen som genom avtal har fått längre semester än den
lagstadgade har vuxit från 24 procent 1973 till 38 procent 1986. En allt större
del av arbetstagarna har alltså fått längre semester än vad de har rätt lill
enligt lag.

Semesterkommittén
framhöll alt andra typer av arbetstidsförkortningar konkurrerar om utrymmet för
välfardsförbättringar. Kommittén pekade härvid på kraven på förkortad
arbetsdag, sänkt pensionsålder, utvidgad delpension eller förbättringar av
föräldraledigheten. Övervägandena resulterade i att kommittén avstod från alt
lämna förslag, då den inte såg det som sin uppgift att välja mellan angelägna
reformer på arbetstidsområdet. I sill betänkande (SOU 1988:54 s. 168) anförde
kommittén bl.a. följande:

Frågan
blir då hur lång semestem skall vara för att leda till en godtagbar utjämning. En
förlängning med tre dagar skulle medföra alt över 30 procent av arbetstagarna
fortfarande skulle ha längre semester än den lagstadgade. Förlängs semestern
med en vecka, dvs. fem dagar, skulle ca 25 procent ändå ha längre semester än
lagens, men då skulle en mindre del ha längre semester än en vecka utöver den
lagstadgade. Dessa siffror gäller under fömtsättning all avtalens maximisemester
inte förlängs ytterligare. Spännvidden i semesterns längd skulle minska
markant. Praktiskt taget alla landets arbetstagare skulle då ha mellan sex och
sju veckors semester. Ur utjämningssyfte är därför sex veckors lagstadgad
semester alt föredra. Visserligen leder inte detta lill någon fullständig
utjämning, men de skillnader som återstår får anses vara godtagbara. En veckas
förlängning är också vad som har skett vid tidigare lagstiftningsåtgärder.

Som
redan framgått motiveras mitt förslag främst av kraven på ökad rättvisa mellan
olika löntagargmpper. Det utjämnar en stor del av de skillnader i
semesterförmåner som finns framför allt mdlan löntagare inom den offentliga
sektorn och privatanställda arbetstagare.

SAF,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och SACO/SR har givit uttryck för
uppfattningen att man inte bör lagstifta om rätten till längre semester. Denna
rätt bör ses som en anställningsförmån bland andra och bör regleras i avtal.
Mot detta villjag anföra följande.

Semeslerbestämmdserna
betraktades urspmngligen som en del av den svenska arbetarskyddslagstiftningen.
Redan då den lagstadgade semestem år 1963 förlängdes från tre till fyra veckor
ansåg dock den föredragande departementschefen (prop. 1963:68 s. 49) att en
förlängning av semestem mindre var en arbelarskyddsfråga än en ekonomisk
avvägningsfråga. Departementschefen framhöll atl i ell ekonomiskt
framåtsträvande samhälle stiger standardanspråken på detta område som på andra
och att förskjutningar i den allmänna uppfattningen om vad som utgör en minimistandard
rimligen måste avspegla sig i lagstiftningens innehåll. År 1978, då semestern föriängdes
från fyra till fem veckor, var rättviseskäl del enda angivna motivet.

Allt fler arbetstagare har
genom avtal kommit att få bättre semesterför

måner än vad lagen föreskriver. Det kan delvis ses som ett tecken på att det

skett en förskjutning i synen på rimlig semesterstandard. Delvis kan det

också förklaras med att det skett en utjämning inom de offentliga avtals- 10

områdena
trots att semesterförmånema är olika för olika kategorier. På Prop.
1989/90:59 det statliga området t.ex., som omfattas av kollektivavtal sedan år
1966, har den längsta semestem hela tiden varit oförändrad fastän semesterförmånema
för statligt anställda successivt förbättrats.

På
den privata arbetsmarknaden har emellertid avtal om förlängd semester inte
träffats. Lagens generella regler har tillämpats överlag med undantag för ett
fåtal tjänstemän för vilka den förlängda semestem utgjort ersättning för
utebliven övertidskompensation.

1
en del andra länder har semesterförlängningar huvudsakligen skett genom avtal.
I Sverige har detta för stora arbetstagargmpper utanför den offentliga sektom
enbart skett genom lagstiftning. Då skillnadema mellan gmpperna inte heller nu
utjämnats genom avtal, återstår endast lagstiftning.

Enligt
min mening har alltså de rättviseskäl, som åberopats vid tidigare semesterreformer
lill stöd för en förlängning, inte förlorat i styrka. En längre generell
semester innebär en välfärdsförbättring och åstadkommer mer likartade sociala
villkor för arbeistagama.

Semesterlönen

Semesterlönen
vid fem veckors semester utgör enligt gällande bestämmelser 12 procent av
arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen. Detta moisvarar
0,48 procent per semesterdag. Den sjätte semesterveckan bör kompenseras på
motsvarande sätt. Semesterlönen skulle då vid 27 semesterdagar utgöra 13
procent, vid 29 semesterdagar 13,9 procent och vid 30 semesterdagar 14,4
procent av löneunderlaget.

Schematiskt
ser reformen ut så här:

År Antal
dagar Intjänandeår Semesterlön

1991
27 1.4.1990-31.3.1991 13%

1992
29 1.4.1991-31.3.1992 13,9%

1993
30 1.4.1992-31.3.1993 14,4%

Stora
gmpper arbetstagare har redan genom avtal tillförsäkrats längre semester än fem
veckor. Kostnadema för den sjätte semesterveckan kommer därför att vara ojämnt
fördelade över arbetsmarknaden. De största kostnadema kommer all uppstå inom
den privata sektom.

Enligt
arbetstidskommitténs beräkningar kommer den sjätte semesterveckan att innebära
ett bortfall motsvarande 1,5-2% av arbetsvoly-men.

11

Semesterkommittén har
beräknat vilka kostnader för lönekompensation Prop. 1989/90:59 som en
semesterförlängning får för olika löntagarkollektiv vid en förlängning till
sex veckor. Kostnadema framgår av följande tabell.

Arbetsmarknadsområde Kostnader i procent

av
lönesumman

SAF/LO-området 2,6

SAF/PTK-området

(inkl. VF-SIF/SALF/CF- alt. 1 2,6

området) alt. 2 2,0

Statliga området 0,3

Primärkommunala området 1,1

Landstingskommunala
området 1,2

Hela arbetsmarknaden 1,9 — 2,0

Beroende
på de speciella bestämmelser som gäller inom SAF-PTK-respektive VF-SIF/SALF/CF-området
i fråga om rätten lill längre semester har två altemativa kostnadsberäkningar
utförts för detta område. 1 det första altemativet har antagits att de
tjänstemän inom den privata sektom som i dag har längre semester än vad lagen
föreskriver på gmnd av att de saknar rätt till särskild övertidskompensation
även i fortsättningen kommer att ha denna längre semester och sakna rätt till
övertidskompensation. 1 altemativ 2 har detta inte beaktats i beräkningama.
Eventuell kostnad för övertidskompensation har således inte beaktats i detta
senare altemativ.

Produktion
och arbetskraft

SAF
och Landstingsförbundet har ansett semesterreformen alltför kostnadskrävande.
Enligt SAF kommer reformen — fömtom de kostnader för lönekompensation som
angivits i promemorian — att leda till betydande kostnader av annat slag bl.a.
genom att företagens kapitalutmstning får kortare driftstid.

Vissa
merkostnader kan uppslå för förelagen i samband med förlängningen av den
lagstadgade semestem. Arbetstidskommittén har emellertid mycket ingående
penetrerat olika arbetstidsreformers ekonomiska effekter. De beräkningar
kommittén genomfört gmndar sig på eniga bedömningar från företrädare för såväl
arbetsmarknadens parter som de olika politiska partiema och pekar på att
produktionsbortfallet skulle motsvara 1,5 — 2,0 procent av den totala
produktionsförmågan. Detta motsvarar mellan 15 och 20 miljarder kronor. Jag
menar att det är den bedömning man kan ha beträffande den sjätte
semesterveckans inverkan på landets produktionsförmåga.

Såväl
SAF som statskontoret. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
Småförelagens Riksorganisation har pekat på den arbetskraftsbrist som
föreligger i dag och uttryckt farhågor för att den kan förvärras om reformen
genomförs.

Mot
detta kan anföras att arbelslidskommillén också på denna punkt

gjort mycket utförliga beräkningar av det framtida arbetskraftsutbudet. Av

dessa beräkningar framgår att utbudet av arbetskraft i timmar räknat

kommer att öka under de närmaste 15 åren även om den sjätte semes

terveckan genomförs och föräldraförsäkringen förlängs till 18 månader. 12

Jag vill inte underskatta
problemen för företag och förvaltningar att klara sin personalförsörjning men
ändå påpeka atl del långsiktiga arbetskraftsutbudet ingalunda ser så
allvarligt ut som det ibland görs gällande.

Prop. 1989/90:59

Genomförandet

Med
hänsyn till kostnadema bör genomförandet ske stegvis. För att reformen inte
skall ta alltför stor del av reallöneutrymmet i anspråk bör vaije etapp omfatta
högst två dagar. Utbyggnaden bör lämpligen göras i tre etapper. Lagstiftningen
för samtliga etapper bör vara slutförd år 1992.

Övrigt

Vissa
frågor som inte behandlats i promemorian har tagits upp av de inbjudna i
samband med hearingen eller efteråt.

Småföretagens
Riksorganisation har bl.a. framfört önskemål om ett system för att fördela de
kostnader som uppstår för arbetsgivare vid semesterlönegmndande frånvaro.

Enligt
TCO bör det finnas en rätt för arbetsmarknadens parter att friare disponera
utformning och förläggning så alt det blir möjligt att träffa avtal om att den
årliga semesterledighet som överstiger fyra veckor skall kunna las ut på annat
sätt. Även från LO har sådana tankegångar framförts. Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet anser att det bör bli möjligt atl efter överenskommelse
mellan arbetsgivare och arbetstagare byta ul rätten till ledighet under en
sjätte semestervecka mot kontant ersättning.

Semesterkommitténs
och arbelstidskommitténs belänkanden innehåller många betydelsefulla frågor som
behöver en ordentlig genomgång när remissbehandlingen är avslutad. Jag kan fömtspå
att åtminstone några av de ovan nämnda frågoma, t.ex. möjligheten att använda
den femte och sjätte semesterveckan för att förkorta veckoarbetstiden samt
frågan om en mera rättvis fördelning av kostnadema för semesterlönegmndande
frånvaro, kommer att övervägas i samband med lagstiftningen rörande den andra eller
den tredje etappen i semesterreformen.

3.2 Lagförslag i anslutning till den första etappen

3.2.1
Antalet semesterdagar och semesterlönens storlek

Mitt förslag: Den
lagstadgade semestem förlängs med två dagar vilka kan las ut under det
semesterår som börjar år 1991. Samtidigt höjs semesterlönen till 13 procent av
löneunderlaget.

Promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Skälen för mitt förslag: En utförlig
redovisning av skälen för reformen och planeringen för dess genomförande har
jag lämnat under avsnitt 3.1. Semesterförlängningen bör som jag redan
framhållit fördelas med två

13

dagar det första året, med
ytterligare två dagar det andra året och med en dag det tredje året. Första
etappen bör vara klar så att ledigheten kan tas ut under det semesterår som
börjar den 1 april 1991. Semesterlönen bör vid 27 semesterdagar bestämmas till
13 procent av löneunderlaget. Detta medför ändringar i 16 och 27 §§
semesterlagen.

SAF har gjort gällande att
tidplanen är alltför snäv. En ändring med verkan redan från det intjänandeår
som börjar den 1 april 1990 medför tekniska och ekonomiska problem på vissa
områden där man tillämpar ett annat intjänandeår än lagens. Inom den privata sektom
accentueras dessa problem inom de branscher där arbetsgivaren inbetalar
semestermedel till semesterkassa med början från den 1 januari.

Jag är medveten om att
tidpunkten för reformens genomförande kan orsaka problem på de områden där intjänandeåret
enligt kollektivavtal påbörjas tidigare än vid den tidpunkt då lagen föreslås
träda i kraft. Jag är emellertid övertygad om atl dessa problem kan klaras ut
av berörda parter. Det är angeläget att de förbättrade semesterförmånema kan
komma arbetstagare lill del så snart som möjligt.

I övergångsbestämmelsema,
punkt 1, anges att semesterledighet enligt den nya lagen utgår först under
semesteråret den I april 1991 — den 31 mars 1992. Bestämmelsen är dispositiv.
Överenskommelse får träffas om att semesterledighet enligt den nya lagen får
tas ut tidigare. Om en arbetstagare slutar sin anställning har han enligt 28 §
semeslerlagen rätt till semesterersällning för all intjänad semester.

En påminnelse har tagits
in i övergångsbestämmelserna punkt 2 om att kollektivavtal eller annat avtal,
som har träffats med utgångspunkt i äldre lag och innefattar sämre förmåner än
som följer av den nya lagen, i sådan del är utan verkan.

Prop. 1989/90:59

3.2.2
Den särskilda semesterlagen

Mitt förslag: Den
särskilda semeslerlagen ändras så att den sjätte semesterveckan inte kommer att
gmnda någon rätt till semesterförlängning.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Yttt-anden över
promemorian: Hovrätten för nedre Norrland och statens strålskyddsinslitul har
sagt sig inte ha något atl erinra mot förslaget. Övriga tillfrågade myndigheter
och organisationer har inte yttrat sig i denna fråga.

Skälen för mitt förslag:
Den lagstadgade semestem för arbetstagare som utför radiologiskt arbete kan för
närvarande maximalt uppgå till sex veckor. Lagen är sedan 1978 formulerad på
det sättet att arbetstagare som berörs har rätt till längre ledighet än vad som
följer av gällande semesterlag. Om den särskilda semesterlagen skulle bestå
efter det att den sjätte semesterveckan genomförts, skulle det innebära alt
arbetstagare som omfattas av den särskilda semesterlagen skulle få längre
semester än sex veckor.

14

Vid tidigare föriängningar
av den lagstadgade semestem för alla arbetstagare har behovet av den särskilda
semesterlagen prövats. Resultatet har blivit att lagen fått fortsatt giltighet.
Det har inte ansetts finnas tillräckliga skäl att avskaffa den. Varje utbyggnad
av den allmänna rätten till semester har dock inneburit att särregleringens
betydelse minskat. Vad som nu återstår är fem semesterdagar utöver vad som
gäller för andra. En sådan rätt till ledighet går knappast att motivera utifrån
specifikt medicinska synpunkter.

Redan när den särskilda
semesterlagen infördes år 1946 fick arbetstagare som sysselsattes med
radiologiskt arbete rätt till sex veckors semester. Lagstiftaren har inte vid
något tillfälle under de år som gått sedan dess övervägt att förlänga
ledigheten.

Risker i arbetslivet bör
enligt min mening motverkas genom förbättringar av arbetsmiljön. I samband med
tidigare semesterreformer har det av olika skäl ansetts olämpligt att ta bort
den lagstadgade rätten till förlängd semester för arbetstagare i radiologiskt
arbete. När jag nu föreslår atl alla arbetstagare skall få rätt till sex
veckors semester finner jag dock tiden mogen för att avveckla den särskilda semeslerlagen.

För att undvika en
försämrad rätt till semester föreslår jag atl lagändringen genomförs så att
rätten till förlängning även i fortsättningen beräknas med utgångspunki från
de fem veckors semester som gäller som minimiregel för alla arbetstagare i
dag. På så sätt kommer berörda arbetstagare att ha en oförändrad rätt till
semester. I praktiken innebär lagändringen dock en successiv avveckling av särregleringen
i takt med att sex veckors semester genomförs för alla arbetstagare. När den
tredje etappen i semesterreformen genomförs bör den särskilda semesteriagen
upphävas.

Prop.
1989/90:59

3.2.3 Justering av 15 §
semesterlagen

Mitt
förslag: Jag föreslår en mindre ändring av 15 § semesterlagen så att den
hänvisning som där görs till 17 § första stycket omfattar även punkterna 7 och
8.

Skälen
för mitt förslag: 15 § semesterlagen gäller rätten för en arbetstagare att
avräkna sjukdagar eller andra semesterlönegrundande frånvarodagar från
semesterledighet. I samband med de ändringar i semeslerlagen som föranleds av
den föreslagna semesterreformen föreslår jag en mindre justering av denna bestämmelse.
I första stycket görs en hänvisning till I7§ första stycket 2-6. Jag föreslår
att det i stället skall stå 17§ första stycket 2-8. Anledningen lill detta
förslag är att 17 § ändrats genom tillägg av två nya punkter år 1986 respektive
1988. Punkt 7 gäller rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning
för invandrare och punkt 8 rätt till ledighet för närståendevård. Av
förbiseende har 15 § inte justerats i samband med dessa lagändringar.

15

4 Upprättade lagförslag Prop. 1989/90:59

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring i semesterlagen
(1977:480),

2.
lag om ändring i lagen
(1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

1. dels
att godkänna de riktlinjer jag föreslagit för genomförandet

av den sjätte semesterveckan samt en successiv avveckling av rätten

till förlängd semester för arbetstagare i radiologiskt arbete,

2. dds
att anta förslaget till lag om ändring i semesterlagen

(1977:480),

3. dels
att anta förslaget till lag om ändring i lägen (1963:115) om

förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition foreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

16

Sammanfattning
av arbetsmarknadsdepartementets Pop-1989/90:59 promemoria Den sjätte
semesterveckan (Dnr AL '' ' 5131/89)

I
promemorian föreslås att den lagstadgade rätten till semester förlängs.
Reformen innebär att alla arbetstagare får rätt till sex veckors semester.

Genomförandet
planeras ske i tre etapper. I promemorian ingår ett lagförslag för den första
etappen. Den omfattar två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår som böijar
år 1991. De övriga etapperna omfattar två respektive en dag för de närmast
följande semesteråren.

I
anslutning till den allmänna semesterreformen föreslås slutligen en ändring i
lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete. Ändringen
innebär en successiv avveckling av rätlen till längre semester enligt denna
lag.

17

Hearing den 20 september 1989 angående Prop. 1989/90:59

arbetsmarknadsdepartementets promemoria Den ®'' sjätte
semesterveckan

1 Inbjudna och deltagande myndigheter och organisationer

Följande
myndigheter och organisationer var representerade vid hearingen:

Arbetarskyddsstyrelsen
Arbetsdomstolen Landstingsförbundet Landsorganisationen i Sverige (LO) Centralorganisation
SACO/SR Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Statens arbetsgivarverk Statens
strålskyddsinstitut Statistiska centralbyrån

Statsföretagens
förhandlingsorganisation (SFO) Småföretagens Riksorganisation Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO)

Följande
myndigheter och organisationer, som inbjudits, deltog inte i

hearingen:

Arbetsmarknadsstyrelsen

Hovrätten
för nedre Norrland

Jämställdhetsombudsmannen

Kammarrätten
i Jönköping

Riksförsäkringsverket

Socialstyrelsen

Statskontoret

Svenska kommunförbundet

Sveriges Industriförbund

Följande
myndigheter och organisationer har yttrat sig skriftligen över

promemorian:

Hovrätten
för nedre Norrland

Landstingsförbundet

SAF

Statskontoret

Svenska
kommunförbundet

Småföretagens
Riksorganisation

TCO

18

2 Redovisning av synpunkter Prop. 1989/90:59

Bilaga
2 I det följande redovisas översiktligt muntliga och skriftliga synpunkter på

den
utsända promemorian.

2.1 Införandet av en sjätte semestervecka 2.1.1 Allmänt

Statskontoret
har påpekat att konsekvenserna av en semesterreform på den tillgängliga
arbetskraftsvolymen inom skilda samhällssektorer inte behandlas i promemorian.
Statskontoret fömtsätter atl dessa frågor kommer att belysas närmare när betänkandena
från 1986 års semesterkommitté (A 1985:04) och från arbetstidskommittén (A
1987:04) behandlas.

SAF
har avstyrkt förslaget i promemorian. Skälen för detta är i huvudsak följande.
Semesterreformen kommer att få kännbara ekonomiska konsekvenser framför allt
för den privata sektorn. Kostnaderna för lönekompensation kommer på denna
sektor att bli 2,6 procent. Vid sidan av lönekompensationen kommer reformen att
leda till betydande kostnadsökningar av annat slag. En försiktig bedömning
leder till en kostnadsökning för företagen med uppskattningsvis fem procent.
Produktionen av varor och tjänster kommer att minska. Reformen kommer att leda
till ökad inflation. Den kommer vidare att försvåra de kommande avtalsförhandlingarna.
Det föreligger redan brist på arbetskraft. Gmpper som har längre semester än
lagens kommer att ställa kompensationskrav. Beredningen av frågan om den
sjätte semesterveckan borde ha ägt mm efter remissbehandlingen av betänkandena
från 1986 års semesterkommitté och från arbetstidskommitlén.

Även
Landstingsförbundet har ifrågasatt reformen dels med tanke på att förbundets
finansiella läge är ansträngt, dds med hänsyn till personalför-söijningsproblemen.
Enligt förbundet innebär reformen att 4.000 nya arbetstagare kommer att behöva
anställas inom landstingssektorn för att kompensera arbetstidsbortfallet.

Svenska
kommunförbundet har också pekat på att det redan i dag föreligger problem på gmnd
av brist på kvalificerad personal. Vid en förlängning av den lagstadgade
semestern kommer denna brist att accentueras. Förbundet har vidare framhållit
sambandet mellan löner och andra anställningsvillkor och semesterförmåner.
Lagstiftning om längre semester stör och komplicerar den avtalspraxis som vuxit
fram och medför problem genom att fömtsättningama för träffade överenskommelser
ändras. I promemorian bortses från möjligheten av kompensationskrav från gmpper
som genom avtal har längre semester än den lagstadgade. Sådana kompensationskrav
kommer att ställas.

LO
har tillstyrkt semesterreformen. Den svarar mot krav som LO framfört en längre
tid.

TCO
har varken tillstyrkt eller avstyrkt den sjätte semesterveckan. En

ligt TCO är det svårt att hävda att varje skillnad i semesterns längd i sig

utgör en orättvisa. Som en konsekvens av de fria och direkta förhandling- 19

ama
på arbetsmarknaden uppkommer skillnader i lönenivåer och allmän- Prop.
1989/90: 59

na anställningsvillkor. Bilaga 2

Småföretagens
Riksorganisation har avstyrkt förslaget och har bl.a. framhållit de speciella
personalförsörjningsproblem som föreligger i de mindre företagen. En
semesterreform kan försvåra dessa problem på ett påtagligt sätt. Organisationen
anser att det måste göras en samlad reform av semesterlagen och framför därvid
förslag som redovisas nedan under punkten 2.1.3.

SACO/SR
har motsatt sig semesterreformen. Enligt SACO/SR har semesterförmånerna i dag
karaktären av avtalade anställningsvillkor. Semesterförmånema kan inte ses
separat utan hör ihop med lön, arbetstidens längd och föriäggning,
övertidsfrågor, tjänstledighetsfrågor, pension m. m. Alla dessa frågor bör
hanteras av arbetsmarknadens parter.

2.1.2 Genomförandet

Hovrätten
för nedre Norrland har inte haft någon erinran mot författnings-förslaget.

SAF
har gjort gällande att tidplanen för genomförandet är för snäv. En ändring med
verkan redan från del intjänandeår som börjar den 1 april 1990 medför tekniska
och administrativa problem pä vissa områden där man tillämpar ett annat intjänandeår
än lagens.

2.1.3 Förslag
i anledningen av promemorian

Enligt
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet bör det finnas en möjlighet för
arbetsmarknadens parter att i kollektivavtal komma överens om att alla betalda
semesterdagar som överstiger de 25 dagar som nu gäller enligt lag skall kunna
bytas ut mot kontant ersättning om arbetstagaren godtar detta.

Småföretagens
Riksorganisation har förklarat att man redan nu bör återinföra ett semesterår
som sammanfaller med kalenderår. Det skulle innebära kostnadsbesparingar för
företagen att få använda den årliga inkomstuppgiften för de anställda som
underlag för beräkning av semes-teriönen eftersom detta är en uppgift som ändå
måste tas fram.

Vidare
är det nödvändigt att förenkla semesterlagen eftersom den är ohanterlig att
administrera.

Slutligen
har riksorganisationen pekat på de problem som uppstår i små företag på grund
av de höga kostnaderna i samband med semesterlönegmndande frånvaro. Företag
med en stor andel kvinnliga anställda är särskilt utsatta på gmnd av
föräldraledighet. Även frånvaro efter arbetsskador kostar småföretagen mycket
stora pengar. De här kostnaderna borde fördelas mera rättvist genom något slags
försäkringssystem.

2.2 Den särskilda semesterlagen

Hovrätten
för nedre Norrland och statens strålskyddsinstitut har sagt sig

inte något att erinra mot förslaget. Övriga tillfrågade myndigheter och

organisationer har inte yttrat sig i denna fråga. 20

Lagrådet Prop. 1989/90:59

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1989 — 11 — 28

Närvarande:
fd. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel,
regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag
om ändring i semesterlagen (1977:480),

2. lag
om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa

arbetstagare med radiologiskt arbete.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Tejning. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

21

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:59

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag.......................................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde ........... 5

1
Inledning ..................................................... ... 5

2
Bakgmnd ..................................................... ... 6

2.1
Semesterlagstiftningens
utveckling i Sverige ..... ... 6

2.2
Gällande bestämmelser.................................... ... 7

2.3
Reformkrav .................................................. ... 8

2.4
Utredningar m. m........................................... ... 8

2.4.1
Semesterlagen ............................................. ... 8

2.4.2
Den särskilda semeslerlagen............................. ... 8

3 Allmänna
överväganden och förslag .................. ... 9

3.1
Den sjätte semesterveckan ........................... ... 9

3.2
Lagförslag i anslutning lill
den första etappen ..... .. 13

3.2.1
Antalet semesterdagar och
semesterlönens storlek 13

3.2.2
Den särskilda semesteriagen............................ .. 14

3.2.3
Justering av 15 § semesterlagen....................... .. 15

4
Upprättade lagförslag..................................... .. 16

5
Hemställan................................................... .. 16

6
Beslut ........................................................ .. 16

Bilaga
1 Pomemorians sammanfattning...................... .. 17

Bilaga 2 Redovisning av
vad som framkommit vid hearingen 18

Bilaga 3 Lagrådet................................................. 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 22