Prop. 1989/90:61

Regeringens proposition 1989/90:61

om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet

Prop. 1989/90:61

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 21 december 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ingela Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160) som ger elever
på gmndskolans högstadium, i gymnasieskolan och studerande på högre
utbildningsnivåer och i vuxenutbildning tillfälle all medverka i arbetsmiljöarbelet
på arbetsstället genom elevskyddsombud. Vidare föreslås att arbelsmiljölagen
blir tillämplig på grundskolans låg- och mellanstadier i samma utsträckning
som för närvarande gäller på skolområdet i övrigt. Ändringarna föreslås träda i
krafl den 1 juli 1990.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 61

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:61

Förslag
till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom
föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160) dels att 1 kap. 2 § saml
rubriken till kapitel 6 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall
införas två nya paragrafer, 6 kap. 17 och 18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

2§
Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 — 14 §§, 17 § andra stycket och 18 § samt 7
— 9 kap. skall med arbetstagare likställas

1. den
som genomgår utbildning, 1. den som genomgår utbildning,

dock ej elev i lägre årskurs än års

kurs 7 i grundskolan eller motsva

rande.

2.
den som under vård i anstalt
utför anvisat arbete,

3.
värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig
utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever
och vårdtagare som avses i Elever och vårdtagare som avses i

första stycket 1 och 2 skall likställas första stycket 1 och 2 skall likställas

med arbetstagare även vid tillämp- med arbetstagare även vid tillämp

ning av 5 kap. 1 och 3 §§. ning av 5 kap. 1 och 3 §§.

/
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 ochl8§§. I
fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare
gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utföres.

6
kap. Samverkan mellan arbets- 6 kap. Samverkan mellan arbets-

givare och arbetstagare givare och arbetstagare m. m.

17§

De som genomgår utbildning skad av huvudmannen för utbildningen ges
tillfälle atl genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på
arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn tid utbildningens art och
utbildningsperiodens längd.

Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i
grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.

18§

Elevskyddsombuden
utses av ele

verna. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:61

Huvudmannen för utbildningen skall se tid all elevskyddsombuden får
den utbildning och den ledighet som behövs Jör uppdraget.

Elevskyddsombuden har rätt till den information som behövs för uppdraget
med undanlag av information om uppgifter som är föremål för tystnadsplikt
enligt 7 kap. 13 § Jörsta stycket. I fråga om uppgifter som är JÖremål för
sekretess i det admännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:61

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Frei valds, Lööw,
Persson

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet 1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 17 september 1987 tillkallade dåvarande
chefen för arbetsmarknadsdepartementet en arbetsgrupp (A 1987:D) med uppgift att
se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160). Gmppen fick i
uppdrag att utreda bl.a. frågan om elevemas deltagande i det lokala arbetsmiljöarbelet.

Arbetsgmppen
avlämnade i december 1988 betänkandet (Ds 1989:5) Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet,
m. m.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas arbetsgmppens sammanfattning av
betänkandet som bilaga 1.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena
bör fogas till protokollet som bilaga 2.

1
propositionen 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning föreslogs bl.a. atl
företrädare för eleverna skall medverka i skolans skyddsarbete för att stärka
elevernas ställning och ge dem möjlighet att påverka och ta ansvar för sin
arbetsmiljö. Enligt förslaget skulle två elevföreträdare utses för varje
årskurs på högstadiet och bland dem två adjungeras till skolans skyddskommitté.
Även för gymnasieskolan och vuxenutbildningen framlades liknande förslag.

Utbildningsutskottet
tillstyrkte (UbU 1988/89:7) regeringens förslag men tillade att alla elever -
oavsett stadium och skolform - borde engageras i skolans skyddsarbete. När det
gällde eleverna på låg- och mellanstadierna kunde deras medverkan i skolans
skyddsarbete, enligt utskottets uppfattning, inte regleras på motsvarande sätt
som beträffande äldre elever. Även dessa elever borde dock ges möjlighet att på
olika sätt delta i skolans miljöarbete. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt
(rskr. 1988/89:95).

Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande
över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om ändringar i
arbetsmiljölagen. Förslaget hade upprättats på gmndval av arbetsgmppens
betänkande. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till
protokollet som bilaga 3.

Lagrådet
har föreslagit vissa ändringar i förslaget. Lagrådets yttrande Prop. 1989/90:61
bör fogas till protokollet som bilaga 4. Som kommer att framgå godtar jag lagrådets
förslag lill ändringar utom vad avser benämningen av elevernas representanter.
I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda
paragraferna i mitt förslag kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter
(avsnitt 3.2 och 3.3).

Jag
redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anledning av arbetsgmppens
betänkande och riksdagens beslut. Jag har härvid samrått med chefen för
utbildningsdepartementet och med statsrådet Göran Persson.

2 Bakgrund

Arbetsmiljölagen
gäller i princip allt praktiskt och teoretiskt arbete som utförs under
utbildning. Lagen omfattar dock inte elevarbete i grundskolans låg- och
mellanstadier (årskurs sex och lägre) och motsvarande utbildning. 1 övrigt
likställs den som genomgår utbildning med arbetstagare vid tillämpning av
lagens bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter,
farligt arbete av minderårig, tillsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan.
Vad som sägs i lagen om arbetsgivare gäller därvid den som driver den
verksamhet där arbete utförs av elever, dvs. i allmänhet en skolmyndighet, t.ex.
den kommunala skolstyrelsen.

Arbelsmiljölagens
bestämmelser om elevarbete omfattar även arbete som utförs av gmndskoledev och
elev i kommunal vuxenutbildning under praktisk arbetslivsorientering, s.k.
PRAO, eller av gymnasieelev under praktikperioder på arbetsplats utanför
skolan. Skyddsansvaret för eleven ligger på det förelag där eleven praktiserar.
Skolmyndigheten har dock kvar sitt ansvar när det gäller atl välja lämpliga
praktikmiljöer.

Förutom
i arbetsmiljölagen behandlas skolans arbetsmiljö i hälsoskyddslagen
(1982:1080), vars 16 § ålägger miljö- och hälsoskyddsnämnden att ägna särskild
uppmärksamhet åt bl. a. lokaler för undervisning.

Enligt
läroplanen för gmndskolan (Lgr80) skall lärare, skolledning, elevvårdspersonal
och annan personal i samverkan med elever och föräldrar verka för en god
arbetsmiljö. I gmndskoleförordningen (1988:655) och gymnasieförordningen
(1987:743) finns vidare regler om att rektor skall samråda med företrädare för
elever på grundskolans högstadium och gymnasieskolan i vissa fall. Även
högskolelagen (1977:213), högskoleförordningen (1977:263) och
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) innehåller regler om samråd i olika
former med de studerande.

I
förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 199-203) framhölls att
en åtskillnad mellan praktiskt och teoretiskt elevarbete inte stod i samklang
med arbetarskyddslagsliftningen i övrigt och dessutom skulle leda till gränsdragningssvårigheler
vid tillämpningen. Vidare anfördes att likartade arbetsuppgifter borde omges
av samma skyddsbestämmelser vare sig de utfördes inom ramen för utbildning
eller i förvärvslivet. Mot denna bakgrund gjordes arbetsmiljölagen tillämplig
på utbildning

11
Riksdagen i 989/90. I saml Nr 61

som elev genomgår.
Beträffande arbetsmiljölagstiftningens regler om sam- Prop. 1989/90:61 verkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare framhölls att del som en förberedelse för
arbetslivet är betydelsefullt alt eleverna redan i skolan blir vana att
medverka i skyddsarbetet. Det underströks som mycket angeläget att den allmänna
regeln om samverkan förs ut i praktisk tillämpning också på devområdel.
Reglerna om utseende av skyddsombud och skyddskommittéledamöter ansågs dock
inte ulan vidare kunna föras över till elevområdet.

Gmndskolans
låg- och mellanstadier är som nämnts undantagna i arbetsmiljölagen. Som skäl
för undantaget hänvisas i förarbetena lill att barn under 13 år normalt inte
bör få anlitas till förvärvsarbete och att denna synpunkt får betydelse även
när det gäller att avgöra vilka åldersgrupper av elever som bör omfattas av
arbetsmiljölagen. Det anfördes också att anledning inte torde finnas att
anlita yrkesinspektionens speciella sakkunskap för elevarbetet på låg- och
mellanstadierna.

Arbetsgmppens
betänkande redovisar översiktligt ell antal undersökningar som gjorts i landet
beträffande skador som drabbat eleverna under tid de tillbringat i skolan. Av
en undersökning framgår att barn mellan tio och femton år löper störst risk alt
drabbas av skador. Av en annan undersökning framgår att de fiesta olyckor
inträffar på skolgården eller i gymnastik- eller idrottshall. Vid flera
undersökningar har konstaterats atl en stor andel av skololyckorna beror på
direkt eller indirekt våld mellan eleverna. Vid en omfattande genomgång av
grundskolor i Stockholms län har yrkesinspektionen bedömt att arbetsmiljön vid
skolorna var av mycket låg standard. Liknande resultat har lagts fram vid en
undersökning av samtliga skolor i Malmö.

Arbetsgruppen
genomförde under år 1988 en enkät beträffande elevernas deltagande i
skyddsarbetet. Enkäten riktade sig till primärkommunernas skolstyrelser
(gymnasieskola och grundskola), landstingens utbildningsnämnder
(landstingskommunal gymnasieskola och högskoleutbildning samt folkhögskolor)
samt till universitet och högskolor. På gymnasienivå har ca två tredjedelar av
redovisade enheter elevskyddsombud eller motsvarande medan elevrepresentation i
skyddskommitté föreligger vid minst en tredjedel. När det gäller högstadiet
finns det elevskyddsombud vid ca hälften av de redovisade enheterna och skyddskommitlérepresen-tanter
vid ca en tredjedel. När det gäller högskolor förekommer särskilda studerandeombud
mycket sällan medan representanter för de studerande finns vid nästan 90% av
skyddskommittéerna. Landstingskommunala gymnasieskolor och högskolor visar
ungefär samma bild som den övriga gymnasie- och högskoleutbildningen.
Folkhögskolor avviker endast i det avseendet att del där är vanligare med
elevskyddsombud.

Inom högskolan där kårobligalorium
råder utses representanterna till

skyddsverksamheten av kåren på samma sätt som sluderanderepresenlan-

ter i andra slags organ. I övrigt förekommer val både genom elevkår,

elevråd, elevorganisation och på andra sätt. Formerna varierar både mel

lan olika skolformer och beroende på lokala förutsättningar. När det gäller

elevrepresentanternas uppgifter och arbetssätt framgår av arbetsgruppens

enkät alt skyddskommittérepresentanterna endast undantagsvis har räll 6

att
delta i beslut. Beträffande elevskyddsombuden framgår att de i stor Prop.
1989/90:61 utsträckning deltar i skyddsronder.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Alltsedan
arbetsmiljölagens tillkomst har elevernas arbetsmiljö blivit föremål för ökad
uppmärksamhet. Det finns flera orsaker till detta. Enligt belänkandet har vissa
problem inom skolan förstärkts eller kommit alltmer i blickpunkten.

Det
gäller nedslitna lokaler med stora brister i fråga om ventilation, sanitär
utrustning, belysning m.m. Det gäller också t.ex. mobbning och våld. Påtagligt
är vidare att inslagen av yrkespraktik i olika former har ökat i gmndskolan och
gymnasieskolan.

Del
är knappast möjligt atl fånga in elevernas arbetsmiljöproblem i en allmän
beskrivning. Problemen är till stor del desamma som förekommer i yrkeslivet. J
många slags utbildningar förekommer sålunda lokaler, maskinell utmstning,
laboratorieutrustning, fordon m. m. av samma slag som i yrkeslivet. Dessutom
har som nämnts inslagen av praktik på arbetsplatser utanför skolan ökat.

1
elevernas arbetsmiljö finns dessutom arbetsmiljöfrågor som inte har motsvarighet
i yrkeslivet. Mål i läroplaner och liknande förhållanden kan exempelvis ge
upphov till arbetsmiljöfrågor av speciell art. Här kan också erinras om att framför
allt för de yngre eleverna finns vissa risker av speciell karaktär exempelvis
när del gäller relationer mellan elever.

Arbetsmiljölagen
lägger fast principen att elever skall ha rätt att själva kunna påverka sin
arbetsmiljö. En allmän bestämmelse om samverkan finns i 3 kap. 1 §
arbetsmiljölagen som gäller elever med undantag för de som går i de sex första
årskurserna i grundskolan. Principen återfinns också i de gällande
skolförfattningarna.

När
det gäller att förbättra arbetsmiljön i skolan och högskolan är det väsentligt
att ta tillvara den resurs som elevernas engagemang och medverkan utgör. Inte
minst viktig är den attitydpåverkan som en medverkan i arbetsmiljöarbelet kan
innebära. Det är därvid viktigt att eleverna kan medverka i arbetsmiljöarbelet
i organiserade former och delta i de diskussioner som förs mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Som tidigare nämnts finns numera en riklig erfarenhet från
högstadiet och uppåt av alt elevema deltar som adjungerade i skyddskommittéerna
med rätt att yttra sig och ställa förslag saml även av elevmedverkan genom
deltagande i skyddsronder m.m. Enligt vunna erfarenheter har eleverna kunnat
bidra konstmktivt i arbetsmiljöarbelet. Till detta kommer värdet av att
eleverna som en förberedelse för arbetslivet får lära sig att delta i det
samspel mellan olika parter som fömtsätts i arbetsmiljölagen.

Att
eleverna inte utan vidare kunnat passas in i systemet med skyddsombud och
skyddskommittéer beror bl.a. på att systemet till stor del vilar på avtal mellan
arbetsmarknadens parter. Utgångspunkten har tidigare varit

att elevmedverkan skulle
åstadkommas genom överenskommelser mellan Prop. 1989/90:61 parterna. Som
tidigare nämnts har riksdagen numera ställt sig bakom en lagstiftning på detta
område. Av remissammanställningen framgår också att övervägande flertalet
remissinstanser nu är positiva till en lagstiftning om elevmedverkan.

Enligt
min uppfattning bör därför elevemas rätt till medverkan i arbetsmiljöarbetet
nu slås fast i arbetsmiljölagen.

För
att lagstiftningen skall bli överskådlig bör de nya bestämmelsema införas i arbelsmiljölagen
respektive arbetsmiljöförordningen (1977:1166) efter samma mönster som för
närvarande gäller för arbetstagamas skyddsombud. Föreskrifter om antalet
elevskyddsombud, formerna för medverkan vid skyddskommitlésammanträde samt
vilka som skall representera eleverna i skyddskommittén bör därför finnas i
arbetsmiljöförordningen.

3.2 Elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet

Mitt
förslag: De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges
tillfälle atl genom elevskyddsombud medverka i skyddsarbetet på arbetsstället.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser tillslyrker förslaget i stort eller lämnar del utan
erinran. Landstingsförbundet instämmer i alt en bra arbetsmiljö skall
eftersträvas men föredrar lokala lösningar framför en formell lagreglering.
Flera elevorganisationer anser atl eleverna skall ha samma rätt till en bra
arbetsmiljö som yrkesverksamma och lika möjligheter att påverka den. De anser atl
arbetsgmppens förslag inte i tillräcklig omfattning tillgodoser elevernas krav.
Kommunförbundet anför att arbetsgmppens förslag troligen blir en temporär
lösning eftersom arbetsmarknadens parter kan komma atl finna nya
samverkansformer där frågor enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen
behandlas i samma forum. Svenska Kommunalarbetareförbundet och SACO/SR påpekar
all arbetsmiljöfrågor numera behandlas även i andra samverkansorgan än skyddskommitté.
Sveriges Förenade Studenter (SFS), Elevorganisationen i Sverige och Sveriges Folkhögskoledevers
förbund (SFEF) anser att elevskyddsombuden skall ha stoppningsrält på samma
sätt som arbetstagarnas skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbelsmiljölagen.

Skälen
för mitt förslag: Som tidigare framgått har elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet
sedan arbetsmiljölagens tillkomst provats på många håll och i olika former.
Elevskyddsombudens uppgifter har emellertid varierat såväl lokalt som mellan
olika stadier och skolformer. Det har bl. a. framkommit att den elevmedverkan
som finns i dag vid universitet och högskolor i stor utsträckning är
koncentrerad lill skyddskommittéer och skyddsronder medan man inom andra
skolformer har försökt sprida verksamheten mer till det vardagliga arbetet.

Elevmedverkan
i skyddsarbetet har en särskild uppgift alt fylla vid sidan

om det allmänna samråd med
elevema respektive de studerande som skall Prop. 1989/90:61 ske enligt skol-
och högskoleförfattningama. Syftet är att de arbetsmiljö-representanter som
föreslås från högstadiet och uppåt skall känna etl särskilt ansvar och vara
aktiva när det gäller att observera och driva arbelsmiljöfrågoma. Det är också
viktigt all elevskyddsombud kommer med i de diskussioner om skolans arbetsmiljö
som förs i skyddskommmil-téema. Självfallet bör elevskyddsombuden också
medverka i skyddsronder. Detta lorde inte kräva någon uttrycklig bestämmelse.
Av gmndläggande betydelse är att elevskyddsombuden i den dagliga verksamheten
kan observera, kanalisera och hjälpa till med lösning av arbetsmiljöfrågor. Deras
insatser får sålunda inte begränsas till medverkan i skyddskommittésammanträden
och skyddsronder.

Det
är naturligt att ha arbetsmiljölagens och arbetsmiljöförordningens regler om
skyddsombud och skyddskommittéer som utgångspunkt när man beskriver
elevskyddsombudens uppgifter.

Allmänt
bör gälla atl elevskyddsombuden skall beredas tillfälle atl delta i
skyddsarbetet i alla väsentliga avseenden. Häri ligger bl.a. atl delta i planering
av nya eller ändrade lokaler, arbetsmetoder eller arbetsförhållanden i övrigl.

Elevskyddsombuden
bör verka i samarbete inte bara med företrädare för utbildningsanordnaren, t.
ex. en skolledare eller lärare, utan också med arbetstagamas skyddsombud.

Som
framhållits i det föregående är det viktigt alt elevema är med i de
diskussioner om skolans arbetsmiljö som förs i skyddskommitléema. Antalet
ledamöter i skyddskommittéerna regleras i avtal mellan arbelsmark-nadspartema.
Denna möjlighet står inte öppen när det gäller elevskyddsombud. I
propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning angavs att del för
varje årskurs på gmndskolans högstadium och för varje studieväg i en
gymnasieskola skulle utses två företrädare för elevema med uppgift att medverka
i skolans skyddsverksamhet. Bland dem skulle utses två representanter som med
närvaro och yttranderätt skulle ingå i skolans skyddskommitté. Regler härom bör
införas i arbelsmiljöförordningen. Jag anser att detta för gymnasieskolans del
bör innebära att två företrädare utses för varje linje och för varje
specialkurs om minst ett år. När det gäller övriga skol- och utbildningsformer
kommer jag atl i enlighet med betänkandet föreslå enbart en allmän föreskrift
om atl antalet elevskyddsombud bestäms med hänsyn till elevemas antal och
arbetsförhållanden.

En
del remissinstanser anser alt elevskyddsombuden hämtöver även skall ha rätt att
lägga fram förslag, anteckna avvikande mening lill protokollet eller ges
beslutanderätt. Någon fullständig anpassning lill de förhållanden som gäller
för arbetstagamas ledamöter i skyddskommittéerna kan emellertid enligt min
bedömning inte ske. Detta beror framför allt på all verksamheten i skyddskommitléema
till stor del regleras i avtal.

Frågor
som gäller beslutsfattande i skyddskommittén och kommitténs arbetsformer
regleras inte närmare i arbetsmiljölagen. En skyddskommitté har därför inte
skyldighet att föra protokoll vid ett sammanträde om inte detta reglerats i
avtal mellan parterna. Enligt min uppfattning bör emeller-

tid
även yttranden av elevskyddsombud antecknas vid de tillfallen det förs protokoll
över vad som förevarit vid ett skyddskommitlésammanträde.

När det gäller kravet att
elevernas företrädare skall ha förslagsrätt i skyddskommittéerna vill jag i
likhet med utbildningsutskottet framhålla att elevskyddsombuden är att betrakta
som adjungerade ledamöter och därför inte kan ha förslagsrätt (UbU 1988/89:7,
sid. 34). Här avses förslagsrätt i formell mening med bl. a. krav på att
kommittén skall ta ställning till förslaget, t.ex. genom omröstning. Givetvis
har elevskyddsombuden rätt att föra fram idéer och önskemål. Del ligger i
rätlen all yttra sig och är gmndtanken bakom förslaget.

Av elevskyddsombudens
ställning i skyddskommittén följer att de inte heller kan ha beslutsrätt.

När det gäller Svenska
Kommunalarbetareförbundets och SACO/SR:s påpekande att arbetsmiljöfrågor numera
behandlas även i andra samverkansorgan än skyddskommitté vill jag anföra
följande. En klar åtskillnad mellan medbestämmandefrågor och andra
arbetsmiljöfrågor finns inte. Elevskyddsombuden har emellertid enligt förslaget
alltid rätt att närvara i sådana skyddskommittéer som bildats enligt 6 kap. 8 §
arbetsmiljölagen. Av paragrafen framgår att sådana kommittéer alltid skall
finnas vid alla arbetsställen där minst femtio arbetstagare regelbundet
sysselsätts.

Någon fullständig
anpassning lill de regler som gäller för arbetstagarnas skyddsombud kan som
nämnts inte ske. De bestämmelser i arbetsmiljölagen som har en i huvudsak arbetsrällslig
gmnd kan inte föras över till devområdel. Det gäller i synnerhet bestämmelsen
om stoppningsrätt i 6 kap. 7§ arbetsmiljölagen. Stoppningsrättens betydelse när
det gäller arbetstagare ligger i att upphörande med arbetet inte arbetsrättsligt
kan betraktas som arbetsvägran när ett skyddsombud har stoppat arbetet.

Lagrådet
har i sitt yttrande förordat att rubriken till kapitel 6 "Samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare" bör kompletteras med "m. m."
för att täcka även de nya bestämmelserna om elevmedverkan i 6 kap. 17 och 18 §§.
Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.

För atl lättare kunna
finna de nya bestämmelserna om elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet förordar
lagrådet dessutom att en hänvisning görs i 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen genom
all till andra stycket fogas en ny andra mening av följande lydelse. "I
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§."
Jag delar lagrådets uppfattning all en sådan förtydligande hänvisning är
motiverad.

Prop.
1989/90:61

3.3 Sättet for val av elevskyddsombuden m. m.

Mitt förslag:
Elevskyddsombuden utses av elevema.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag vad avser sättet för val av elevskyddsombuden
men däremot inte när det gäller benämningen av elevernas företrädare: Arbetsgmppen
har föreslagit att dessa skall benämnas elevrepresentanter.

10

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 1989/90:61 lämnar
det utan erinran. Skolöverstyrelsen (SÖ) delar arbetsgmppens uppfattning att
det inte finns skäl att närmare reglera sättet att välja elevskyddsombuden
utöver att dessa skall utses av elevema. SACO/SR föreslår att studentkåren
utser elevskyddsombud där kårobligatorium föreligger. SACO/SR föreslår vidare en precisering av lagtexten på så
sätt att del kommer till uttryck att elevskyddsombuden skall väljas bland elevema.
Några remissinstanser är av den uppfattningen atl elevemas representanter bör
få benämningen devskyddsombud. Kooperativa institutet påpekar all skillnad bör
göras mellan elevens medverkan i det dagliga skyddsarbetet och deltagandet i
skyddskommittésammanträde. De förta bör kallas elevskyddsombud och de senare
elevrepresentanter.

Skälen
för mitt förslag: Arbetsgmppen har föreslagit att elever som deltar i arbetsmiljöarbelet
skall kallas elevrepresentanter för alt markera att en skillnad finns mellan
elevernas och arbetstagarnas skyddsombud. Även lagrådet förordar att en annan
beteckning än elevskyddsombud väljs för de av elevema utsedda representanterna.
Ett altemativ kan enligt lagrådets mening vara att återgå till det av arbetsgmppen
föreslagna uttrycket elevrepresentanter. Eftersom etl elevskyddsombud inte
avses att få samma ställning som ett vanligt skyddsombud eller ledamot av
skyddskommitté kan del i remissen valda uttrycket, enligt lagrådets
uppfattning, uppenbarligen ge upphov till onödiga problem vid tillämpning av
såväl arbetsmiljö- som sekretesslagstiftningen. För den som inte har
förarbetena tillgängliga kan det, menar lagrådet, exempelvis vara svårt att
inse att bestämmelsema om skyddsombud i 7 kap. 13 § och 9 kap. 3 §
arbetsmiljölagen saml 14 kap. 7§ sekretesslagen inte gäller i fråga om
elevskyddsombud. Lagrådet påpekar att man i sammanhanget måste beakta atl den
föreslagna lagstiftningen skall tillämpas av personer som saknar juridisk
utbildning.

För
egen del anser jag att benämningen elevskyddsombud är att föredra eftersom den
på ett bättre sätt markerar betydelsen av elevemas medverkan. De eventuella
tillämpningsproblem som kan uppslå kommer enligt min uppfattning knappast att
bli av den omfattningen att benämningen elevskyddsombud måste frångås. Med
elevskyddsombud avses därvid även de som representerar de studerande i högskola
och vuxenutbildning.

Valsättet
varierar mycket för de elevskyddsombud som finns i dag. I ungdomsskolan och
kommunal vuxenutbildning förekommer val genom elevråd, elevorganisationen eller
på annat sätt. Inom högskolan där kårobligatorium råder sker valen genomgående
genom studentkårer eller elevkårer. Det är enligt min mening inte lämpligt att
i arbetsmiljölagen närmare reglera valsättet. Lagen bör i detta avseende endast
innehålla en bestämmelse om all elevskyddsombuden väljs av elevema. Direktval
bör sålunda alltid vara ett alternativ.

Jag
anser att en precisering av lagtexten på sätt SACO/SR föreslagit är obehövlig.
Tanken bakom mitt förslag är ju just att elevema genom egna representanter
skall få delta i arbetsmiljöarbetet på arbetsstället.

11

3.4 Avgränsningsfrågor

Prop.
1989/90:61

Mitt förslag:
Elevernas rätt att medverka i skyddsarbetet begränsas till vad som är rimligt
med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser med undanlag av SFS tillstyrker förslaget eller lämnar
del utan erinran. SFS anför att all utbildning inom högskolan måste omfattas av
skyddsarbetet och atl det inte finns anledning att göra någon avgränsning för
speciella områden eller utbildningar. Elevorganisationen i Sverige befarar att
godtycke kan bli följden om beslutsfattare vid en skola själva med hänvisning till
utbildningens art och utbildningsperiodens längd får avgöra när
elevrepresentation skall ske.

Skälen till mitt förslag:
Varken texten i arbetsmiljölagen eller lagmotiven ger någon skarp avgränsning
av vilka slags verksamheter som lagen avser gälla inom utbildningsområdet.
Tydligt är att fritidsverksamhet av ren hobbykaraklär inte räknas hit. När det
gäller fritidsaktiviteter vari ingår moment av utbildning hänvisar motiven
endast till att det i första hand är yrkesinriktad utbildning som
arbetsmiljölagen gäller för inom utbildningsområdet. I övrigt sägs i motiven
all arbetarskyddsslyrdsens föreskrifter inte kan ges samma innehåll över lagens
hela tillämpningsområde och att detta är ett förhållande som får uppmärksammas
i arbetarskyddsslyrdsens författningsarbete.

Frågan om utbildningens
längd saknar i princip betydelse för arbetsmiljölagens tillämplighet. Under
lagen faller sålunda exempelvis s. k. korta kurser vid folkhögskolorna. Sådana
kurser är ibland inte längre än ett par dagar. Liknande korta kurser förekommer
inom t. ex. arbetsmarknadsutbildningen. I sammanhanget kan också nämnas den
verksamhet i form av PRAO i gmndskolan och för gymnasieskolans del sådan
utbildning som är förlagd till arbetsplats utanför skolan, bl. a. arbetsteknik
och liknande praktiska ämnen (t. ex. vårdpraktik). Dessa verksamheter har stor
omfattning på vissa utbildningslinjer inom skolan. Enligt uppgifter från
skolöverstyrelsen är det sällsynt att eleverna är längre tid än ett par till
några veckor på samma arbetsplats i samband med sådana inslag i utbildningen
som PRAO.

En lagbestämmelse om
organiserad samverkan i arbetsmiljöfrågor på elevområdet bör emellertid enligt
min mening innehålla en avgränsning mot fritidsaktiviteter vari ingår moment av
utbildning och mot korttidsutbildning. Att i lagstiftningen precisera vad för
slags utbildning som skall omfattas är å andra sidan inte lämpligt. Inte heller
synes det lämpligt att slå fast ell bestämt tidsmått som krav för att
bestämmelsen skall vara tillämplig.

Jag förordar att i lagen i
stället görs en hänvisning till vad som är rimligt med hänsyn till
utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Med en sådan hänvisning bör
det vara klart att bestämmelsen inte omfattar frilids-betonade aktiviteter även
om utbildningsmoment ingår. Det bör också stå

12

klart att sådana korta
kurser och sådan verksamhet av praktikkaraklär som nämnts i det föregående inte
avses falla under bestämmelsen. Vad gäller lidsfaktorn anser jag att det i
allmänhet inte kan vara rimligt atl välja elevskyddsombud som skall sättas in i
skyddsarbetet när del gäller utbildningar som är kortare än ca en termin eller
ca fyra månader. En betydande flexibilitet måste dock finnas.

Skyddsombud skall enligt
arbetsmiljölagen utses på arbetsställen med normalt minst fem arbetstagare.
Någon motsvarande bestämmelse i fråga om devskyddsombud föreslås inte. Del
ligger i sakens natur alt en fömtsättning för att elevskyddsombud utses är alt
detta är meningsfullt med hänsyn till antalet elever.

När det gäller de närmare
praktiska avgränsningarna bör dessa göras i form av
verkställighetsföreskrifter. Därmed elimineras riskerna för det godtycke
Elevorganisationen befarar beträffande vilka utbildningar som omfattas av
regeln om elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet.

Prop.
1989/90:61

3.5 Rätt till information

Mitt förslag:
Elevskyddsombuden skall ha rätt till den information som behövs för uppdraget
med undantag av sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikt enligt 7 kap. 13
§ första stycket arbetsmiljölagen. I det allmännas verksamhet gäller
sekretesslagen (1980:100).

Arbetsgruppens
förslag: Ingen särskild bestämmelse om rätt till information fördevskyddsömbuden
behöver införas i arbetsmiljölagen.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser anför all elevskyddsombuden bör ges en uttrycklig rätt lill
information. De flesta remissinstanser är eniga om att yngre elever inte bör ha
rätt att ta del av vissa känsliga personuppgifter. Däremot är flera
remissinstanser av den uppfattningen att åtminstone vuxna elever bör få samma räll
till information som arbetstagarnas skyddsombud.

Skälen till mitt förslag:
Skyddsombud har enligt 6 kap. 6 § arbetsmiljölagen rätt till de upplysningar
som behövs för verksamheten. Detta kan gälla även hemlig information t.ex.
personuppgifter i s.k. anpassningsärenden eller företagshemligheter. En skyddskommiltéledamol
kan få del av samma uppgifter om de behandlas i skyddskommittén. Inom den privata
sektorn har skyddsombud och skyddskommiltéledamöter tystnadsplikt enligt 7
kap. 13 § arbetsmiljölagen bl.a. för uppgift om enskilds personliga
förhållanden. 1 fråga om arbetsställen i del allmännas verksamhet gäller
istället bestämmelser i sekretesslagen (1980:100). Att information som är
hemlig enligt sekretesslagen kan lämnas lill skyddsombud grundar sig på 14 kap.
7 § sekretesslagen där det sägs all sekretess enligt vissa paragrafer inte
hindrar att myndighet fullgör vad som i lag är föreskrivet om skyldighet att
lämna information till företrädare för arbetstagarorganisation eller
skyddsombud. Dessa har sedan tystnadsplikt enligt

13

t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 61

sekretesslagen.
Brott mot arbetsmiljölagens och sekretesslagens tystnadspliktsbestämmelser
sanktioneras genom en ansvarsbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Arbetsgruppen har anfört
att bestämmelser om att eleverna skall beredas tillfälle att medverka i
skyddsarbetet på arbetsplatser får anses innebära att deras representanter får
de upplysningar — låt vara inte hemliga sådana — som är nödvändiga för alt
delta i skyddsarbetet. Jag delar arbetsgmppens uppfattning om all det i
begreppet medverkan bör ligga en rätt atl få del av för uppdraget erforderliga
uppgifter. Elevskyddsombudens uppdrag kan emellertid inte preciseras på samma
sätt som för arbetstagarnas skyddsombud eller för en skyddskommittéledamot.
För arbetstagarnas skyddsombud gäller som nämnts 6 kap. 6 § arbetsmiljölagen
medan skyddskommil-léledamöternas räll till information anses följa av
bestämmelserna om skyddskommitténs uppgifter enligt 6 kap. 9§ arbetsmiljölagen.
Om elevskyddsombudens rätt lill information lämnas oreglerad kan en oklarhet uppkomma
om i vilken omfattning de har en sådan rätt. Jag anser det därför vara viktigt
att i arbetsmiljölagen slå fast atl elevskyddsombuden har en rätt att få ta del
av sådan information som de behöver för sitt uppdrag och som inte är hemlig.

För det offentliga
skolväsendet finns regler om sekretess vad avser uppgifter som rör enskilds
personliga förhållanden. Del är i första hand uppgifter om enskilda anställda
eller studerande som kan vara känsliga. Det finns emellertid flera skäl till
varför sekretesslagens bestämmelser om inskränkningar i tystnadsplikten inte
bör bli tillämpliga på elevskyddsombud. Enligt 7 kap. 9 § sekretesslagen
gäller särskilt sträng sekretess beträffande den särskilda elevvården som tar
sikte på uppgifter hos psykolog och kurator. Sekretessen för uppgifter om
enskilds personliga förhållanden gäller med omvänt skaderekvisit vilket innebär
att uppgifter bara får lämnas ut om del är klart att utlämnandet inte kan vara
menligt för den enskilde. Jag anser inte atl det är lämpligt att
elevskyddsombuden är närvarande när dessa känsliga frågor behandlas.
Skyddsintresset för den enskilde måste här väga över. De sanktionsmöjligheter
enligt brottsbalken som följer av brott mot tystnadsplikten utgör också en
anledning till varför elevskyddsombuden, som till en del inte är myndiga, inte
bör likställas med arbetstagarnas skyddsombud när det gäller rätten till hemlig
information. Det förhållandet att jag inte föreslår någon inskränkning i
sekretessen enligt 14 kap. 7§ sekretesslagen innebär således att hemlig
information inte får lämnas ut lill elevskyddsombud med stöd av denna paragraf

Prop.
1989/90:61

3.6 Elevskyddsombudens rätt till ledighet och utbildning

Mitt förslag:
Huvudmannen för utbildningen skall se lill att elevskyddsombuden får den
utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag.

14

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 1989/90:61 lämnar
det utan erinran. LO framhåller att även lärama måste erhålla kompletterande
kunskaper för att på rätt sätt förmedla arbetsmiljölagens intentioner till
eleverna. Elevorganisationen i Sverige anser att det är Elevorganisationen som
skall ansvara för att elevskyddsombuden får sin utbildning och därigenom
garantera att alla elever får lika utbildning. Även Kooperativa institutet
anser att Elevorganisationen bör genomföra utbildningen av elevskyddsombuden.
Svenska kommunförbundet fömtsätter atl statsmedel utgår för att täcka utbildningskostnadema
för elevskyddsombuden. Även SACO/SR är tveksam till arbetsgmppens bedömning atl
kostnaderna för utbildning och extra undervisning ryms inom ramen för de lokall
disponibla medlen för utvecklingsarbete inom skolan. SACO/SR anser att kostnadema
för exlraundervisning beträffande högskolan bör täckas genom en ökning av
studiemedelsbidraget. SFS delar arbetsgmppens åsikt om att kostnaderna för exlraundervisningen
och belastningarna på studiemedelssystemet kan förväntas bli små. Däremot anser
SFS all det är principiellt fel att studentema skall bekosta sitt deltagande
genom studielån. SFS föreslår därför alt representanterna skall arvoderas som
kompensation för ökad skuldsättning.

Skälen
till mitt förslag: Frågan om ledighet för elevskyddsombuden har en annan
innebörd för elever än för arbetstagare med arbetsskyldighet och rätt till lön.
När del gäller elever blir det i stället fråga om överväganden som utgår från
bestämmelser om skolplikt eller om räll till utbildningsbidrag.

Huvudmannen
för utbildningen bör få ansvaret för atl elevskyddsombuden får den ledighet
som de behöver för uppdraget.

När
del gäller del offentliga skolväsendel finns redan i skolförfattningarna
föreskrifter om ledighet. I dessa författningar bör även regleras de närmare formema
för elevskyddsombudens ledighet.

Frågan
om ledighet för elevskyddsombuden har samband med frågan om exlraundervisning.
Jag delar den uppfattning som framförs i betänkan-del atl man får räkna med ett
begränsat behov av exlraundervisning för att ersätta den lektionstid som
elevskyddsombud använder för skyddsarbetet. Detta torde vara aktuellt endast i
ungdomsskolan och där endast för vissa elever som engagerar sig i större
omfattning. Vissa nuvarande föreskrifter om stödundervisning kan därvid behöva
kompletteras.

Enligt
6 kap. 4 § arbelsmiljölagen skall arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svara
för att arbetstagarnas skyddsombud får erforderlig utbildning. När det gäller
elevskyddsombud anser jag att det är lämpligast att respektive huvudman för
utbildningen får ansvaret för att de valda elevskyddsombuden får adekvat
utbildning för uppdraget. Beslutsfattaren får sedan avgöra om utbildningen
skall ske i egen regi eller på annal sätt t. ex. genom en elevorganisation.

När
det gäller utbildningens längd anser jag inte att denna bör fastställas i lagen
utan bör vara flexibel och kunna anpassas efter elevernas behov och samhällets
utveckling. Den i promemorian föreslagna omfattningen om en dags utbildning bör
kunna fungera som riktlinje.

När
det gäller kostnaderna för reformen i stort dvs. huvudsakligen 15

kostnader för utbildning
av elevskyddsombuden har arbetsgmppen i betänkandet räknat med en
genomsnittlig utbildningstid om en dag till en kostnad per individ av 200 kr.
Den totala årliga kostnaden för utbildning av elevskyddsombud i
arbetsmiljöarbetet beräknas bli ca 2 miljoner kr. Då inkluderas inte
lokalkostnader och andra fasla kostnader eftersom dessa inte antas påverkas av
förslaget. En fömtsättning för beräkningen är att man liksom i den utbildning
som sker för närvarande kan åstadkomma besparingar genom samordning i vissa
fall med utbildning av lärarrepre-sentanter saml genom insatser från elevemas
organisationer.

Beträffande kostnadema
hänvisas i propositionen om skolans utveckling och styrning till medel som
disponeras lokall för utvecklingsarbete inom skolan. Av 20§ första stycket 4
förordningen (1982:608, ändrad senast 1989:377) om statsbidrag till lokal
skolutveckling m. m. framgår att bidragsdelen för lokah utvecklingsarbete får
användas till utvecklingsarbete som har till syfte atl främja och stärka
elevemas inflytande och medbestämmande. I samma paragraf åläggs skolstyrelse
och rektor att se lill att detta ändamål tillgodoses. Det är min uppfattning
att med reformen följande kostnader ryms inom ramen för de medel som på detta
sätt disponeras för utvecklingsarbete inom gmndskolan, gymnasieskolan och den
kommunala utbildningen för vuxna.

När det gäller
universitet, högskolor, folkhögskolor m. fl. finns inte särskilda medel avsatta
för utvecklingsarbete. Det är emellertid min uppfattning alt de kostnader som
reformen medför kan täckas av de medel som respektive utbildning disponerar för
sin verksamhet.

Många högskolestuderande
är idag aktiva i olika slags kårfackligt arbete. Det är vanligt att förena
flera uppdrag som ofta griper in i varandra. En förlängning av studietiden
enbart på gmnd av ifrågavarande uppdrag kommer därför endast att ske i undantagsfall.
Jag delar den uppfattning som framförs i betänkandet alt kostnadema för
eventuell exlraundervisning när del gäller universitets- och
högskolestuderande kan antas vara marginella. De bör därför enligt min
uppfattning kunna täckas av nuvarande sludiemeddstillddning.

Prop.
1989/90:61

3.7 Arbetsmiljölagens tillämpning på grundskolans låg- och
mellanstadier

Mitt förslag:
Arbetsmiljölagen görs tillämplig även för elever på gmndskolans låg- och
mellanstadier. Reglerna om elevmedverkan skall dock inte gälla elever i årskurs
1 —6 i gmndskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran vad
gäller lagens tillämplighet även på gmndskolans låg- och mellanstadier.
Samtliga remissinstanser med undantag av styrelsen för samhällsvetenskap vid
universitetet i Lund tillstyrker förslaget eller

16

lämnar
det utan erinran vad avser begränsningen av elevmedverkan för Prop.
1989/90:61 yngre elever. Riksförbundet Hem och Skola har anfört att representanter
för föräldrarna bör kunna företräda eleverna vid skyddsrond och i skyddskommitté
i låg- och mellanstadieskolor.

Skälen
till mitt förslag: Ett motiv till att elever på gmndskolans låg- och mellanstadier
i dag inte omfattas av arbetsmiljölagen är att det vid lagens tillkomst inte
ansågs förekomma några moment på dessa stadier som kunde jämställas med
yrkesarbete och där yrkesinspektionens speciella sakkunskap kunde komma till
nytta. År 1978 då arbelsmiljölagen trädde i kraft förekom inte praktisk
arbetslivsorientering (PRAO) på låg- och mellanstadierna. Den nya läroplanen
för grundskolan (Lgr80) gjorde detta möjligt och PRAO förekommer nu i de lägre
årskurserna i viss omfattning.

Numera
är det befogat att låta arbetsmiljölagen omfatta hela skolan. Särskilt med
tanke på all skadoma på mellanstadiet enligt gjorda undersökningar är fler än
på högstadiet förefaller det rimligt att man vid genomgång av lokaler,
belysning etc. skall ha stöd av arbetsmiljölagen även när det gäller de yngre
eleverna. Härtill kommer det vidgade arbelsmiljöbe-greppel som medför att
skyddsarbetet numera inte är lika bundet till mekaniska och kemiska risker och
liknande som tidigare. Vidare kan en elevmedverkan i lämpliga former vara av
värde även på nivåer som ligger under högstadiet.

Del
är enligt min mening därför naturligt atl utvidga arbetsmiljölagen till att
gälla även för låg- och mellanstadierna i samma omfattning som lagen i dag
gäller för utbildningsområdet i övrigl.

Jag
delar emellertid också den uppfattning som framförs i betänkandet att de nu
föreslagna nya reglerna om organiserad elevmedverkan inte bör gälla för elever
i årskurserna 1 —6 i gmndskolan. 1 likhet med styrelsen för samhällsvetenskap
vid universitetet i Lund anser jag dock atl även de yngre barnen utgör en
resurs som det gäller atl tillvarata. De yngre eleverna bör därför i takt med
sin mognad få möjlighet att i olika former vid sidan av det organiserade
skyddsarbetet få delta i skolans arbetsmiljöarbete. För tydlighetens skull bör
framhållas att vuxna som studerar på en nivå, som motsvarar högst årskurs 6 i gmndskolan,
genom att delta i gmndutbildning för vuxna (Gmndvux) naturligtvis skall kunna
medverka i skolans arbetsmiljöarbcte på samma sätt som gäller för elever och
studerande på högre utbildningsnivåer.

Avsikten
med mitt förslag är som tidigare nämnts att elevema skall medverka genom
elevskyddsombud utsedda bland elevema. Genom medverkan skall elevema ha
möjligheter att påverka sin arbetsmiljö saml som en förberedelse för arbetslivet
lära sig att delta i del samspel mellan olika parter som fömtsätts i
arbetsmiljölagen. Även de yngre eleverna skall som tidigare anförts i olika
former ta del i arbetsmiljöarbetet. Jag anser det därför inte nödvändigt eller
lämpligt all såsom Riksförbundet Hem och Skola föreslagit införa en föreskrift
om atl föräldrar skall representera de yngre elevema.

17

4 Ikraftträdande Prop. 1989/90:61

Jag
förordar all de nya bestämmelsema får träda i kraft den 1 juli 1990.

5 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

6 Specialmotivering 1 kap. Tillämpningsområde

2§

Vid
tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 —14§§, 17 § andra stycket och 18 § samt 7-9
kap. skall med arbetstagare likställas

1. den
som genomgår utbildning,

2.
den som under vård i anstalt
utför anvisat arbete,

3.
väriipliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig
utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever
och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om elever finns
dessutom bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.

1
fall som avses i första och andra styckena skall vad som i lagen sägs om arbetsgivare
gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ulfbres.

Genom
en ändring i första stycket 1 blir arbetsmiljölagen i tillämpliga delar också
gällande på låg- och mellanstadieelever i gmndskolan. Ändringen har motiverats
i avsnitt 3.7.

På
förslag av lagrådet har en hänvisning till de nya bestämmelsema om
elevmedverkan enligt 6 kap. 17 och 18 §§ gjorts i paragrafens andra stycke.

6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m. m.

17§

De
som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att
genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället, om del är
rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.

Elevmedverkan
gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller
motsvarande ungdomsutbildning.

Genom
denna nya paragraf ges de som genomgår utbildning tillfälle att medverka i
skyddsarbetet genom elevskyddsombud. Bestämmelsen har utförligt kommenterats
under avsnitt 3.2.

Medverkan begränsas till
vad som är rimligt med hänsyn till utbildning

ens art och utbildningsperiodens längd. När det gäller de närmare prak

tiska avgränsningama bör dessa göras i form av verkställighetsföreskrifter. 18

Genom
andra stycket införs en begränsning av bestämmelserna om Prop. 1989/90:61 elevmedverkan.
Elever i de sex första årskurserna i grundskolan omfattas således inte av
bestämmelserna om medverkan. Denna begränsning utesluter givetvis inte att
även dessa elever ges möjlighet alt efter förmåga delta i skolans
arbetsmiljöarbete. Såsom framhållits i avsnitt 3.7 skall vuxna som studerar på
en nivå som motsvarar högst årskurs 6 i gmndskolan genom att delta i gmndutbildning
för vuxna (Grundvux) naturligtvis kunna medverka i del organiserade
arbetsmiljöarbetet på samma sätt som elever och studerande på högre
undervisningsnivåer.

18§

Elevskyddsombuden
utses av eleverna.

Huvudmannen
för utbildningen skall se lill att elevskyddsombuden får den utbildning och den
ledighet som behövs för uppdraget.

Elevskyddsombuden
har rätt till den information som behövs för uppdraget med undantag av information
om uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första
stycket. 1 fråga om uppgifter som är föremål för sekretess i det allmännas
verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).

Av
denna nya paragraf framgår all elevskyddsombuden skall utses av eleverna. Det fömtsätts
därvid att elevskyddsombuden väljs bland eleverna på arbetsstället.

Genom
andra stycket åläggs huvudmannen för utbildningen alt svara för att
elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för
uppdraget. För elever inom del offentliga skolväsendet är det lämpligt att de
närmare formerna för elevskyddsombudens ledighet och den därmed sammanhängande
frågan om kompensationsundervisning regleras i skolförfattningarna. Där finns
nämligen redan föreskrifter av dessa slag.

Genom
tredje stycket ges elevskyddsombud rätt att ta del av de uppgifter som behövs
för uppdraget med undantag av uppgifter enligt 7 kap 13 § första stycket
arbetsmiljölagen, dvs. uppgifter om yrkeshemligheter, arbetsförfarande, affärsförhållande,
enskildas personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets
försvar. I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100). Att någon
inskränkning i sekretessen enligt 14 kap. 7 § sekretesslagen ej gjorts innebär
således att hemlig information inte får lämnas ut till elevskyddsombuden med
stöd av denna paragraf

7 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade
lagförslaget.

19

8
Beslut Prop. 1989/90:61

Regeringen
ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition
anta det förslag som föredraganden lagt fram.

20

Sammanfattning av betänkandet Ds 1989:5 Prop-1989/90:61

Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m. m. ®'' '

Arbetsgmppen
lägger i detta betänkande fram förslag till lagreglering av elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet.
Dessutom föreslås en utvidgning av arbetsmiljölagen när det gäller elever i
grundskolans låg- och mellanstadier.

Under
de år som gått sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft har elevinflytandet på
arbetsmiljöfrågor utvecklats utan stöd av särskild lagstiftning. Av en enkät,
som arbetsgruppen har genomfört, framgår bl.a. att hälften av landels
högstadieenheter och två tredjedelar av gymnasieenheterna har elevskyddsombud.
Eleverna är också i viss utsträckning representerade i skyddskommittéer. Vid
högskolorna är de studerande i regel representerade i skyddskommittéerna medan
elevskyddsombud i stort sett saknas.

Det
är viktigt att garantera eleverna räll att delta i det organiserade
arbetsmiljöarbetet och att skapa förutsättningar för ökad elevmedverkan. Arbetsgruppen
föreslår därför nya bestämmelser i arbelsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
om elevernas dellagande i arbetsmiljöarbelet.

Grundläggande
enligt förslaget är att elever från högstadiet och uppåt skall ges tillfälle
att i alla väsentliga avseenden medverka i arbetsmiljöarbelet på arbetsstället
genom egna representanter. Dessa utses av eleverna.

Avsikten
är alt elevrepresentanterna i första hand skall verka nära den dagliga
verksamheten. Samtidigt föreslås en bestämmelse att två elevrepresentanter
inom varje skyddskommittéområde får närvara och yttra sig vid skyddskommittésammanlräden.
Elevrepresentanterna bestämmer själva vem eller vilka som skall företräda dem.
Elevrepresentanter skall också delta i skyddsronder.

Den
som driver den verksamhet, där arbetet utförs, skall enligt förslaget se lill
att elevrepresentanterna får den ledighet och den utbildning som behövs för
uppdraget. De ulbildningsansvariga myndigheterna fömtsätts meddela närmare
föreskrifter om ledighet och exlraundervisning med anledning av ledigheten samt
om arbetsmiljöutbildning.

Enligt
arbetsgruppens mening kan någon fullständig anpassning inte ske till de regler
som gäller för arbetstagarnas skyddsombud. Det hänvisas dels till de annorlunda
förutsättningar som skapas av de fackliga organisationerna, dels till att
vissa bestämmelser har en utpräglat arbetsrällslig bakgrund. Bestämmelserna om
skyddsombuds rätt att avbryta arbetet förs sålunda enligt förslaget inte över
till elevområdet. Det gör inte heller bestämmelserna om rätt till hemlig
information och tystnadsplikt. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen om atl
elever skall beredas tillfälle alt medverka i arbetsmiljöarbelet bör emellertid
deras representanter kunna få de upplysningar som behövs för att kunna delta i
skyddsverksamheten.

De
nya bestämmelserna om elevmedverkan föreslås gälla under fömtsättning att det
är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Med detta avses en avgränsning gentemot i första hand kortlidsutbildning liksom
frilidsbetonade aktiviteter där utbildningsmoment ingår.

Arbetsgruppen
föreslår vidare att arbelsmiljölagen blir tillämplig på 21

gmndskolans låg- och
mellanstadier i samma utsträckning som för närva- Prop. 1989/90:61 rande
gäller på skolområdet i övrigt. Om förslaget genomförs kommer låg- Bilaga 1
och mellanstadieelever att omfattas av lagens bestämmelser om arbetsmiljöns
beskaffenhet och myndighetslillsyn och av den allmänna samverkansregeln i 3
kap. 1 §. De kommer däremot inte alt omfattas av bestämmelserna om organiserad
samverkan.

Arbetsgmppen
fömtser begränsade kostnader för arbetsmiljöutbildning av elevrepresentanter
samt för extra undervisning som ersättning för förio-rad lektionstid.

De
nya bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

22

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1989/90:61

betänkandet (Ds 1989:5) Elevmedverkan i '"

arbetsmiljöarbetet, m. m.

1 Remissinstanserna

Efter
sedvanligt remissförfarande har yttrande över betänkandet avgivits av Svea
hovrätt, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, bammiljörådet, statens
arbetsgivarverk (SAV), sjöfartsverket, Universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsdomstolen, AMU-sty-relsen,
arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges lantbmksuniversitel. Socialstyrelsen,
riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges förenade studentkårer (SFS),
Elevorganisationen i Sverige, Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF),
Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Sam-arbetsorganisationen för Sveriges
vuxenstuderande (SOSVUX), och Kooperativa institutet.

LO
har bifogat yttrande från Kommunalarbetareförbundet. UHÄ har bifogat yttrande
från tekniska högskolan i Stockholm (KTH), högskolan i Jönköping, universitet i
Lund och Chalmers tekniska högskola.

Svenska
arbetsgivareföreningen, Arbetslivscentmm, Sveriges AMU-ele-vers förbund och
Handelshögskolan i Stockholm har avstått från all avge yttrande.

2 Allmänt

Barnmiljörådet.
SAV, UHÄ, SÖ, AMU-styrdsen, arbetarskyddstyrelsen. Sveriges
lantbruksuniversitet, socialstyrelsen, LO, TCO. SACO/SR, Elevorganisationen i
Sverige, Riksförbundet Hem och Skola, SOSVUX och Kooperativa institutet
tillstyrker förslaget i stort.

Svea
hovrätt, sjöfartsverket, arbetsdomstolen och riksdagens ombudsmän har inte
haft något att erinra.

Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet har inte funnit några avgörande
invändningar mot förslaget men ifrågasatt om de föreslagna reformerna är de
effektivaste om man vill trygga en god skolmiljö för elevema eftersom lagen är
beroende av hur arbetsmarknadens parter agerar.

Svenska
kommunförbundet är positivt till arbetsgmppens förslag men tror att detta blir
en temporär övergångslösning eftersom arbetsmarknadens parter kan komma att
finna nya samverkansformer där frågor enligt arbelsmiljölagen och
medbestämmandelagen behandlas i samma fomm.

Landstingsförbundet
är överens med arbetsgmppen om atl en bra arbetsmiljö skall eftersträvas men
framhåller lokala lösningar mellan parterna framför en formell lagreglering.

SFS
har ställt sig positiv till betänkandet men påpekat att SFS utgångs-

23

punkt
är att studenterna skall ha samma rätt till en bra arbetsmiljö som Prop.
1989/90:61

yrkesverksamma och ha lika möjligheter all påverka den. Bilaga
2

SFEF
har riktat kritik mot alt folkhögskolan ej givits större möjlighet att deltaga
i förarbetet och anser att betänkandet ger en ofullständig bild av olika
utbildningssystem i Sverige.

3 Elevrepresentanternas uppgifter

SACO/SR
anför. Arbetsgruppen fömtsätter att dev/sluderanderepresen-tanterna i sina
uppdrag skall samråda med de fackliga organisationernas skyddsombud på
arbetsplatsen. SACO/SR anser atl elev/studeranderepresentanterna i första
hand, utan obligatoriskt samråd med övriga skyddsombud, bör vända sig lill ulbildningsanordnarens
ansvarige för arbels-miljöfrågor. De bör också självständigt ha möjlighet att
t. ex. tillkalla hjälp av tillsynsmyndigheten.

SFS
håller med arbetsgmppen om att det är av gmndläggande betydelse att studentrepresentanlerna
i den dagliga verksamheten kan observera, kanalisera och hjälpa till med
lösning av arbetsmiljöfrågor.

Socialstyrelsen
anser all samverkan bör ske med miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolhälsovård och
primärvård, saml övrig hälso- och sjukvård vid behov i elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet
som berör inomhusmiljön.

Styrelsen
för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund instämmer i att
elevrepresentanter skall beredas tillfälle all delta i arbetsmiljöarbetet i
alla väsentliga avseenden. Därvid betraktas elevrepresentanternas medverkan som
viktig inte enbart i skyddskommittéer och skyddsronder utan också i den dagliga
verksamheten med att förbättra arbetsmiljön.

LO
anför. Elevernas medverkan i planering och utformning av den arbetsmiljö som de
skall verka i bör ge dem ett större intresse för skolan, samt ge insikt om
betydelsen av en god arbetsmiljö för elevens egen utveckling. Det bör därför
betonas atl det är viktigt att det inte enbart är de elever som utses till
skyddsombud som skall få kunskaper om arbetsmiljön, utan att samtliga elever
erhåller denna kunskap.

Svenska
kommunalarbetareförbundet ser positivt på möjligheten alt elever mer aktivt
deltar i skolans direkta arbetsmiljöarbcte och därigenom kan lära sig att
förstå samverkansfrågornas komplexitet när flera parter skall arbeta
tillsammans.

4 Avgränsningsfrågor

SÖ
instämmer i arbetsgruppens bedömning att en betydande flexibilitet bör finnas
vid tillämpning av betänkandets rekommendationer mot t. ex. frilidsbetonade
aktiviteter med utbildningsmoment, korta kurser och kortvarig praktik. Denna
flexibilitet bör framhållas i de allmänna råd som enligt arbetsgmppen bör
meddelas av SÖ.

Elevorganisationen
anför. Det är bra att de som genomgår utbildning

skall ges tillfälle att medverka men formuleringen "ges tillfälle" är
inte bra

eftersom det finns risk att vissa utbildningar undantas då rektorn tycker de

är av fel art eller för korta trots alt så inte är fallet. 24

SFS
anför. All utbildning inom högskolan måste omfattas av skyddsar- Prop.
1989/90:61 betet. Det finns ingen anledning att göra någon avgränsning för
speciella Bilaga 2 områden eller utbildningar. Det är av vikt att
studenterna har skyddsombud som enligt lag kan delta vid skyddsronder.
Studenterna skulle vidare, liksom övriga gmpper, vara betjänta av skyddsombud
på varje institution, då med samma befogenheter som de anställdas skyddsombud.

5 Sättet for val av elevrepresentanterna

SÖ
delar arbetsgmppens uppfattning att inte närmare reglera sättet att välja
elevrepresentanterna, utöver all dessa skall utses av elevema. De allmänna råd
från SÖ som arbetsgmppen föreslår, kan redovisa exempel på förfaranden under
skiftande förhållanden.

SACO/SR
anför. Arbetsgmppens förslag innefattar en lagbestämmelse om att dev/sluderanderepresentantema
skall väljas av elever resp. studerande. SACO/SR föreslår här en precisering i
vilken del kommer till uttryck all representantema även skall väljas bland elevema.
För högskolan föreslår arbetsgmppen att studentkåren utser
studeranderepresentanter där kårobligatorium föreligger. SACO/SRs ståndpunkt
är att även de fackliga organisationemas studerandeorganisation bör kunna utse
representanter. Kårobligatoriets vara eller icke vara är därtill föremål för
utredning, eventuellt kommer det att avskaffas.

SFS
anför. Studentrepresentantema kan väljas av endera studentkårsfullmäktige,
kårstyrelse eller det organ dessa delegerar till.

Elevorganisationen
i Sverige anför. Att eleverna själva skall utse sina egna skyddsombud ställer
vi oss självklart positiva lill. Elevorganisationen är en facklig organisation,
våra lokalavdelningar skall ha samma rätt som läramas och personalens
fackförbund all utse elevskyddsombud på skolan. Att arbetsgmppen beslutat sig
för att kalla elevskyddsombuden för "elevrepresentanter", visar att
de inte vill ge dem samma status som "vuxna" skyddsombud. Att arbeta
som skyddsombud, ha samma uppgifter och sitta med i skyddskommittén men inte få
kalla sig skyddsombud är nedvärderande.

RHS
anför. Begreppet elevskyddsombud bör införas för all markera ett likvärdigt
förhållande med skolans skyddsombud i övrigl.

Kooperativa
institutet anför. De kommunala skolstyrelserna skall besluta

hur elevskyddsombuden skall utses. På de skolor där eleverna har vaU att

organisera sig i lokala avdelningar till Elevorganisationen eller elevkårer

bör dessa få möjlighet att utse elevskyddsombuden och representantema i

skyddskommittéerna. Ett avsteg från denna princip innebär att man aktivt

försvårar elevemas möjligheter att organisera sig fackligt och utöva infly

tande. Vi noterar all utredningen konsekvent använder begreppet elevre

presentant. Elevema kan utöva inflytande över sin arbetsmiljö på två sätt.

Det ena genom att medverka i det reguljära skyddsarbetet, bl. a. delta på

gemensamma skyddsronder eller genomföra egna skyddsronder. Del and

ra genom arbete i skyddskommittéerna. Elevemas företrädare utför ett

arbete liknande arbetstagamas skyddsombud, det är frågan om skyddsar

bete. Därmed ser vi det som i högsta grad relevant och klargörande att 25

kalla
dem elevskyddsombud. Delta innebär givelvis inte att de automa- Prop.
1989/90:61 tiskt får samma befogenheter som arbetstagarnas skyddsombud. 1
skydds- Bilaga 2 kommittéerna ingår endast ett begränsat antal ledamöter.
Vi ser det därmed relevant att elevernas företrädare i skyddskommittéerna
benämns elevrepresentant.

6 Antalet elevrepresentanter och ledighet för uppdraget

Flertalet
remissinstanser har lämnat arbetsgruppens förslag utan erinran.

SACO/SR
anser att man bör betrakta den skrivning i propositionen om skolans utveckling
och styrning, som förordar två elevskyddsombud för varje årskurs resp.
studieväg, som en nivåangivdse och inte som ell definitivt fastläggande.

Elevorganisationen
i Sverige anför. Antalet elevskyddsombud måste anpassas med hänsyn till
elevernas antal och arbetsförhållanden, men man bör samtidigt ha en riktlinje
för skolorna alt följa. Skolproposilionen ger förslaget två elevskyddsombud per
årskurs i gmndskolan, och två per linje i gymnasiet, vilket Elevorganisationen
ser som ell rimligt antal. En fömtsättning för att skyddsarbetet skall fungera
bra på en så pass stor arbetsplats som skolan är, är att det finns många
skyddsombud, valda av eleverna, som har inflytande och möjlighet att påverka.
För att elevskyddsombuden skall ha möjlighet alt arbeta på skolan behöver de
ibland ta ledigt. Alt utföra etl omfattande arbetsmiljöarbete enbart på raster
och efter skoltid kan ofta vara svårt. Möten och skyddsronder genomförs oftast
under skoltid. Skall man informera klasserna måste del också göras på dagen.

SFS
anför. Antalet studentrepresentanter måste vara beroende av institutionens
storlek och vilken typ av utbildning som bedrivs vid denna. Så kan det till
exempel vara motiverat med fler sludeniskyddsombud vid institutioner där laborationer
med fariiga kemikalier är vanligt förekommande. Ledighet från undervisningen i
nödvändig omfattning för alt deltaga i arbetet ser SFS som en självklarhet.
SFS delar i stort arbetsgruppens uppfattning om antalet studentrepresentanter i
skyddskommittéerna. SFS tycker följande fördelning studenterna emellan vore
lämplig — en student på grundutbildningsnivå, en forskarstuderande och en
representant från studenthälsovården.

7 Arbetet i skyddskommittén

Styrelsen
för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. I konsekvens med atl
eleverna garanterats rätt att delta i arbetsmiljöarbetets olika former bör
elevrepresentanterna ges möjlighet att medverka i de beslut som las inom
skyddskommittéer.

rCO
anför. Vad gäller rätt att närvara och lägga förslag i skyddskommittén anser
TCO atl det även bör innefatta rätt att anteckna avvikande mening lill
protokollet. De begränsningar som i övrigt gjorts i förslaget synes väl avvägda
gentemot den avtalsmässiga hanteringen av skyddskom-mittéverksamhelen.

Kooperativa
institutet anför. Utredningen har diskuterat elevernas med- 26

verkan
i skolans skyddskommittéer. Kooperativa institutet kan inte se att Prop.
1989/90:61 det idag finns tillräckligt starka argument för att eleverna skall
bli fullvär- Bilaga 2 diga medlemmar i skyddskommittéerna. Däremot föreslår vi
att eleverna blir ständigt adjungerade med närvaro-, yttrande- och
förslagsrätt, samt rätt att föra avvikande mening till protokollet. På flera
skolor arbetar man redan så med mycket gott resultat. Arbelsmiljölagen betonar
samverkan för alt medverka till en bra arbetsmiljö. Om eleverna hålls utanför
kommittéerna, eller knappast ges några rättigheter alls, försvåras en reell
samverkan. Samverkan måste bygga på likvärdiga och jämlika parter.

SACO/SR
anser alt elev/studeranderepresentanternas närvaro- och yttranderätt bör
utvidgas lill att även omfatta förslagsrätt i skyddskommittéer som inte har på
kollektivavtal grundad beslutsrätt. SACO/SR förordar att frågor, som rör
elev/studeranderepresentation i icke lagreglerade kommittéer, exempelvis
centrala skyddskommittéer, löses genom lokala överenskommelser.
Arbetsmiljöfrågor kan ofta behandlas såväl enigt AMLs som MBLs regelsystem. I
arbetsmiljöavtalen är dock parterna överens om atl frågor som faller inom
skyddskommitténs område och behandlas där inte dessutom behöver förhandlas
enligt MBL. Inget hindrar dock arbetstagarorganisationen atl påkalla
förhandling enligt MBL, även om frågan behandlats i skyddskommittén. SACO/SR
anser att det kvarstår problem beträffande elev/studerandemedverkan i sådana
grupper som hanterar såväl MBL som arbetsmiljöärenden. En klar
"rågång" mellan medbestämmande och arbetsmiljöfrågor finns inte.
Samtidigt är elevmedverkan i information och förhandling enligt MBL varken
möjlig eller önskvärd.

SOSVUX
är av den uppfattningen att elevrepresentanter förutom närvarorätt, yttrande
och förslagsrätt även bör ha beslutanderätt.

SFEF
anser atl studerande skall ha rätt att stoppa arbete. Beträffande stoppningsrätten,
menar SFS att högskolestudier är att jämställa med arbete, varför inga hinder
torde finnas för all även ge studenterna stoppningsrätt.

Elevorganisationen
ser en klar risk att elevskyddsombuden bara blir en slags marionetter, då man
inte skrivit in hur länge de skall väljas till sitt uppdrag. Idag är det
vanligt atl man på de yrkesinriktade linjerna på gymnasieskolan väljer
skyddsombud två veckor i taget, sedan byter man, man ser det alltså som en
slags pedagogisk träning att vara elevskyddsombud. Elevorganisationen tycker
det är mycket dåligt atl elevskyddsombuden inte får förslagsrätt och rätt att
föra in sin mening till protokollet. Elevorganisationen anser atl
elevskyddsombuden bör bli adjungerade i skyddskommittén, alternativt låta dem
få samma rättigheter som ett "vanligt" skyddsombud. Finns det både
lokala och centrala skyddskommittéer i en kommun, är det en självklarhet atl
del skall sitta elevskyddsombud i båda delarna.

RHS
kan inte se något principiellt hinder för att eleverna representeras i

central skyddskommitté där sådan förekommer. Vi delar således inte

arbetsgruppens tveksamhet, utan föreslår att anvisningarna utformas på

etl sätt som garanterar elevernas inflytande och medverkan på alla nivåer

och i frågor som rör deras arbetsmiljöförhållanden. RHS anför. Beträffan

de 8 a § yrkar RHS på följande lydelse: "Två av de elevskyddsombud och i 27

förekommande fall föräldrarepresentanter,
som har utsetts enligt 6 kap. Prop. 1989/90:61 17 § arbetsmiljölagen
(1977:1160) adjungeras till skyddskommittén, inne- Bilaga 2 bärande
yttranderätt och förslagsrätt, samt rätt att anteckna avvikande mening.
Elevrepresentanterna inom etc...". Förslaget i betänkandet är för
otydligt. Skall del tolkas som att elevrepresentanterna endast får närvara vid ell
sammanträde.

8 Möjlighet för elevrepresentanter att få upplysningar

Styrelsen
för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. Styrelsen vill framhålla
det olämpliga i att elevrepresentanter inte uttryckligen ges rätt alt få den
information de behöver för alt kunna medverka i arbetsmiljöarbetet. För all
undvika onödiga svårigheter i deras verksamhet bör elevrepresentanterna
tillförsäkras en sådan rätt med undantag för sekretessbelagd information.

Svenska
kommunalarbetareförbundet anför. Förbundet kan konstalera att elevernas
medverkan i skyddskommittéarbetet kan innebära en ny arbetssituation för
parterna som enligt gällande arbetsmiljöavtal ingår i skyddskommittén.
Skyddskommittén har numera ett uttalat ansvar för atl arbetsanpassningsfrågorna
fungerar väl. I del sammanhanget kan vissa personfrågor komma att avhandlas om
skyddskommittén också är anpassningsgrupp. Andra avgränsningar är i sådana
skyddskommittéer som omfattar flera förvaltningar än skolan. Det förekommer
att arbetsmiljöfrågor numera behandlas i andra samverkansorgan än enbart
skyddskommitté. Basenhelsråd, klinikråd och förvaltningsråd är samverkansformer
där både medbestämmandet, enligt MBL och arbetsmiljöarbete enligt AML saml
arbetsmiljöavtalet, fullgörs. Förbundet förutsätter att elevernas medverkan
organiseras så atl det fackliga arbetet kan fullgöras utan onödigt hinder.
Förbundet anser att denna förändring av arbetsmiljölag och förordning endast
är en dellösning för att förbättra skolans arbetsmiljö.

SACO/SR
anför. Då SACO/SR förutspår svårigheter rörande sekretessen i frågor som rör
exempelvis konflikter och mobbning, föreslås att problematiken kring elev/studeranderepresentanlerna
och de redan nu komplicerade sekretessreglerna blir föremål för ytterligare
penetrering. Är del länkbart och önskvärt atl med hänsyn till exempelvis
mognad, tillämpa någon form av tystnadsplikt? Hur skulle i så fall konsekvenserna
vid eventuellt sekrelessbrott te sig? SACO/SR instämmer inte heller i arbetsgruppens
förslag alt, när elever berörs, så skall eleverna diskutera frågan med
skyddsombudet. Information i sådana fall bör ges av ulbildningsanordnarens
representant.

Elevorganisationen i
Sverige anför. Arbetsgruppen vill begränsa elever

nas närvarorätt i skyddskommittéerna när sekretessbelagda frågor skall

diskuteras. Elevorganisationen anser att detta är fel. Det kan alltför lätt

missbrukas. När det gäller högstadiet tycker Elevorganisationen att det

finns skäl att elever inte skall vara med och diskutera sekretessbelagda

uppgifter. Eleverna är så pass unga, men behandlingen av sekretessbelagda

frågor måste ske i en gmpp utanför skyddskommittén. Det får absolut inte

bli så att man kan utestänga elever från skyddskommittéarbele. På gymna- 28

sieskolan
finns sk. "beslutande organ", som till hälften beslår av elever. I Prop.
1989/90:61 dessa beslutas det mesta som skall beslutas i skolan, l.ex.
ekonomiska Bilaga 2 frågor, schematekniska frågor osv. Elevema som sitter med i
det beslutande organet, har alltså mycket stora beslutsbefogenheter. Att då
inte ge de elevskyddsombud som sitter med i skyddskommittén rösträtt, eller
rätt all närvara även om sekretessbelagda uppgifter diskuteras är mycket inkonsekvent.

SFS
vill återigen slå fast att det för studentemas vidkommande handlar om myndiga
personer, som vid liknande uppdrag får ta del av och ställning till sekretessbelagt
material. Studentema är all jämställa med arbetstagare. SFS hävdar att det här
måste göras en åtskillnad mellan högskolestuderande och elever. Med en generös
tolkning kan sekretesslagen 14 kap. 7§ tillämpas direkt utan ändringar.

SOSVUX
är överens med arbetsgmppen om att vissa känsliga frågor inte skall delges alla
elever men vuxna elever måste behandlas som sådana och inte undanhållas hemliga
frågor.

SFEF
anför. Frågor som rör oss studerande och vår arbetsmiljö är det viktigt atl vi
får ta del i och utforma. Genom att vi studerande utestängs från information
genom sekretessbestämmelsema och informationsrätten, arbetsmiljölagen § 6 kap.
6, kan vi inte på lika villkor som övriga verksamma gmpper inom folkhögskolan
arbeta för en förbättring av den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Vi
anser att det strider mot de intentioner i folkhögskoleförordningen, där det
slår att vi studerande skall utvecklas till aktiva medborgare i ett
demokratiskt samhälle.

9 Arbetsmiljöutbildning och extraundervisning

SÖ
tillstyrker arbetsgmppens förslag till ledighet, extraundervisning och arbetsmiljöutbildning
för deverepresenlanterna.

LO
anför. Även lärarna måste erhålla kompletterande kunskaper för att på rätt sätt
förmedla arbetsmiljölagens intentioner till eleverna på samtliga stadier inom gmndskolan.

Svenska
kommunalarbetareförbundet anför. Elevernas rätt till medverkan genom valda
representanter, ger endast få elever praktiska kunskaper om arbetsmiljöarbelets
innehåll. Denna reform måste, för alt nå önskad effekt, stödjas av en devallmän
gmndutbildning på alla nivåer om arbetsmiljöns innehåll, faktorer och
möjlighet till påverkan i det dagliga arbetet. Del måste sålunda satsas
resurser på såväl läramtbildning som lämpligt material för detta ändamål.
Förbundet anser att elevernas medverkan i skolans arbetsmiljöarbete inte enbart
kan isoleras till en för eleverna närvarorättsfråga i skyddskommittén.

SACO/SR
anser, liksom arbetsgmppen, atl elevrepresentanterna måste

få utbildning för sina uppdrag. De måste också, som tidigare nämnts, få

möjlighet till exlraundervisning. Utbildningen bör anpassas till elev/stude

randerepresentanternas förmåga alt tillgodogöra sig innehållet samt även

till uppdragets utformning. SACO/SR anser t. ex. alt sluderanderepresen- 29

tantema borde få den gmndutbildning,
som övriga representanter i Prop. 1989/90:61

skyddskommitléema anses behöva för uppdraget. Bilaga 2

Elevorganisationen
i Sverige anför. Att det är "den som driver verksamhet, i vilken arbetet
utförs" som skall svara för alt elevskyddsombuden får sin utbildning
tycker vi är fel. Staten skall garantera lika utbildning för alla devskyddsombud.
Elevorganisationen i Sverige skall ansvara för denna. Det finns en klar risk
att man tolkar "den utbildning som behövs" mycket godtyckligt. Att ge
elevskyddsombud två timmars information kan således ses som
"utbildning". Elevorganisationen anser att en dags utbildning är ett
minimum för att man skall få de kunskaper man behöver för sitt uppdrag. Vad som
är väldigt viktigt är atl elevema har möjlighet atl få extra undervisning.
Elevorganisationen finner det mycket märkligt alt man "glömt" att
skriva in elevskyddsombudens rätt till extra undervisning i lagförslaget.

RHS
anser att elevens rätt till extra undervisning för lektionstid som går bort på gmnd
av skyddsarbetet bör framgå av förordningen.

Kooperativa
institutet anför. En viktig fömtsättning för att elevskyddsombuden skall
fungera är att de får en utbildning. Här måste finnas ett övergripande statligt
ansvar. Naturligt vore att Elevorganisationen gavs tillräckliga medel för att
kunna utbilda elevskyddsombud. Vi har noterat att Elevorganisationen sedan
flera år tillbaka framgångsrikt har genomfört utbildningar.

SOSVUX
anför. När det gäller frågan om hur utbildningsfrågan skall lösas håller vi med
om alt utbildningsansvariga myndigheter skall lösa denna. Enligt kommunallagen
är varje kommun skyldig att anordna Gmndvuxutbildning i sin kommun samt att
värna om sina medlemmar i utbildningsfrågor. Detta tycker vi pekar på, som vi
för övrigt är överens om, alt lokalt i kommunema beslutar man om utbildning av
elevrepresentanter i arbetsmiljöarbetet.

10 Kostnader

SÖ
anför. Beträffande frågan om kostnader för extraundervisning och
arbetsmiljöutbildning bör man i det fortsatta utredningsarbetet beakta de fömtsättningar
som gäller för viss vuxenutbildning, l.ex. folkhögskolor som inte disponerar
särskilda medel för lokalt utvecklingsarbete.

TCO
vänder sig emot den finanseringsform som föreslås beträffande
elevrepresentantemas utbildning. Det är inte lämpligt att devulbildningen skall
konkurrera med annat väsentligt utvecklingsarbete inom skolans område.
Särskilda medel bör istället anslås för utbildning av elevrepresentanterna.

SACO/SR instämmer inte i arbetsgmppens
bedömning att utbild

nings/extra undervisningskostnadema kan rymmas inom ramen för de

lokalt disponibla medlen för utvecklingsarbete inom skolan. För högsko

lans del föreslår gmppen att finansieringen ordnas medelst studiemedel

systemet. SACO/SR utgår ifrån att delta i så fall sker genom en ökning av

studiemedelsbidraget. SACO/SR instämmer inte heller i förslaget att elev

representantemas utbildning skall samordnas med lärarnas. SACO/SR 30

anser
att finansieringsfrågan, för både skola och högskola, bör lösas med Prop.
1989/90:61 hjälp av tilläggsanslag. Del bör även beaktas alt skyddsombud och
skydds- Bilaga 2 kommitléledamöter erhåller funktionsutbildning, genom sina
fackliga organisationers försorg. Del borde vara möjligt för exempelvis kårema
alt få anslag att anordna utbildning för sina representanter.

Svenska
kommunförbundet anför. Vad beträffar kostnader för devrepre-sentaniemas
utbildning fömtsätter förbundet all statsmedel utgår för delta.

SFS
vill här anföra, att den nödvändiga och gmndläggande utbildning i skyddsarbete
som måste till för att studentrepresentanterna skall kunna fungera som
skyddsombud skall bekostas av staten. Det kommer inte att bli tal om några
större summor. SFS delar arbetsgruppens åsikt om atl kostnaderna för extra
undervisning och de belastningar på studiemedelssystemet som kan förväntas på gmnd
av ett utbyggt studentdeltagande kan antas bli små. SFS tycker däremot att det
är principiellt fel att studentrepresentanterna skall bekosta sitt dellagande
med studielån. Ett förslag om arvodering som kompensation för ökad
skuldsättning vore önskvärt.

11 Garantier för elevernas rättigheter

Styrelsen
för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför.Delar uppenbart att
elevrepresentanter inte kan inta samma arbetsrättsliga ställning som skyddsombud
och skyddskommiltéledamöter. Samtidigt är det otillfredsställande att de i
förslaget inte tillförsäkrats etl rättsskydd motsvarande dessa. Även
elevrepresentanter kan i likhet med skyddsombud och skyddskommiltéledamöter
råka ul för svårigheter till följd av sitt uppdrag. Frågan om
elevrepresentanternas rättsskydd bör därför ägnas ytterligare uppmärksamhet
innan beslut om lagändring tas.

SFS
anför. Den juridiska bedömningen som arbetsgmppen här gör förefaller vara
korrekt, men det är SFS åsikt att bestämmelserna under 6 kap. 10-14 §§ med en
viss modifiering går att anpassa till förhållandena vid högskolan. Det
föreligger å andra sidan knappast någon allvarligare risk för trakasserier mot
studentrepresentanterna.

12 Kompletterande regler från SÖ och UHÄ

SAV
anför. De offentliga arbetsgivarna, SAV, Svenska kommunförbundet

och Landstingsförbundet har var för sig slutit arbetsmiljöavtal vilka komp

letterar arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen. Gemensamt för

dessa avtal är att de bl. a. innehåller regler om arbetsställenas indelning i

skyddsområden, villkor för utseende av skyddsombud samt skyddskom

mittéernas sammansättning. Dessutom ger avtalen utrymme för lokala

lösningar i dessa hänseenden genom lokala avtal. I den mån dessa omstän

digheter får betydelse för beslut om valet av elevrepresentanter, liksom för

deras medverkan i skyddsronder, bör detta komma lill uttryck på något

sätt. Detta bör lämpligen ske genom atl SÖ och UHÄ får i uppdrag alt

närmare ange dessa omständigheter i de allmänna råd som myndigheterna

enligt arbetsgmppen föreslås utforma i vissa andra hänseenden. 31

[////i uppger att ämbetet
är berett att utfärda de föreskrifter och allmän- Prop. 1989/90:61

na råd som kommer att erfordras. Bilaga 2

KTH
anför. Ett utbildningsmaterial typ SAN:s "Bättre arbetsmiljö för statligt
anställda" för elevrepresentanter inom högskolan borde utarbetas genom UHÄ:s
försorg.

Chalmers
tekniska högskola anför. Såvitt avser den av utredningen föreslagna
bestämmelsen att UHÄ skall meddela verkställighetsföreskrifter avseende den
utbildning och ledighet som kan behövas för uppdraget (18 a § AMF) utgår CTH
ifrån all UHÄ inte beslutar om sådana ulan all inhämta synpunkter från
högskolorna. Detta gäller även de allmänna råd beträffande hur studeranderepresentanlema
skall utses som utredningen föreslår att UHÄ skall utfärda.

AMU-Styrelsen
anför. Om förslaget genomförs blir det varje läns AMU:s ansvar att se till att
elevskyddsombud finns överallt och att de får utbildning för sitt uppdrag.
Utbildningen m. m. kommer alt ingå i länsarbetsnämndemas köp av den ordinarie
utbildningen på samma sätt som material m.m. ingår idag. De föreslagna
föreskrifterna om ledighetens omfattning för devskyddsombudsuppdraget samt
omfattningen av utbildningen av elevskyddsombuden bör därför fattas i samråd
mellan AMS och AMU-Styrelsen. Rätt till förlängning av den ordinarie
utbildningen beslutas idag av länsarbetsnämndema, ofta efter förslag av läns AMU.
Efter vilka kriterier dessa beslut skall fattas, när en kursdeltagare utses
till skyddsombud, är en fråga för AMS. För enkelhetens skull föreslår vi att
dessa föreskrifter tas in i de övriga föreskrifter som vi nu föreslår skall
meddelas av AMS och AMU-Styrelsen i samråd.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför. Skolmyndighetema har i en ny § 18 a i arbelsmiljöförordningen
bemyndigats att meddela verkställighetsföreskrifter för tredje stycket i AML 6
kap. 17 §. Det kan ifrågasättas om inte de problem som kan uppstå vid
tillämpningen av första och andra stycket i paragrafen är av den arten all det
även här vore motiverat med tillämpningsföreskrifter. Det synes mindre
lämpligt att sådana utfärdas av arbelarskyddsstyrdsen. Mer naturligt och
lämpligt är att skolmyndighetema utformar närmare bestämmelser. Detta kan ske
genom atl bemyndigandet i AMF§ 18 a omfattar första lill tredje stycket i AML 6
kap. 17§. Ett alternativ kan vara all reglera val av representanter och antalet
representanter direkt i AML och AMF.

13 Arbetsmiljölagens tillämpning på låg- och mellanstadierna

Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran beträffande en
utvidgning av arbetsmiljölagen till all också bli tillämplig på gmndskolans
låg- och mellanstadier.

RHS anför. Den bedömning
som arbetsgruppen förmodas ha gjort, alt

elevema i dessa åldersgmpper inte har kunskaper, överblick och mognad

att kunna medverka i skyddsarbetet i organiserad form har vi inget att

invända emot. Däremot bör representanter för föräldrama kunna företrä- 32

da
eleverna vid skyddsrond och i skyddskommitté i låg- och mdlansladie- Prop.
1989/90:61

skolor. Bilaga 2

Styrelsen
för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. Även de yngre barnen
utgör en viktig resurs som det gäller att ta tillvara i verksamheten för atl
förbättra arbetsmiljön. Det är därför angeläget att söka finna lämpliga former
även för låg- och mellanstadieelevernas deltagande i det organiserade arbetsmiljöarbelet.

14 Övriga synpunkter

Arbelarskyddsstyrdsen
påpekar. Arbetsgruppen har inte berört huruvida de föreslagna ändringarna
påverkar tillsynen och därmed arbetarskydds-verkels resurser. Utvidgningen till
de lägre årskurserna i grundskolan torde innebära visst merarbete för
yrkesinspektionen. Detta kan dock sannolikt inrymmas i nuvarande
inspektionsverksamhet ulan behov av omprioriteringar av verksamheten. Mera
osäkert är hur elevmedverkan i övrigt inverkar på arbetet. Det blir fler
aktörer att ta hänsyn till i tillsynsarbetet, särskilt inom ramen för den s. k.
syslemtillsynen. Reformen bör emellertid medverka till att skyddsarbetet
bedrivs mer aktivt och med större bredd, vilket bör bidra till all arbetsmiljön
förbättras. På sikt kan därför tillsynsarbetet underlättas.

LO
anför. Utredningen har ej berört de arbetsrätlsliga konsekvenserna när
kollektivavtal om arbetsmiljö finns upprättat mdlan parterna. Inom vissa
kommuner finns avtal om all behandla arbelsmiljöfrågor enligt MBL och lokala
medbestämmandeavtal. Från LO:s sida vill vi därför betona vikten av att skolans
huvudman ges i uppdrag atl teckna avtal med berörda parter så att lagens
intentioner om elevmedverkan kommer till sin rätt. Detta för alt undanröja att
problem uppstår vid genomförande av reformen på lokal nivå. Upprättande av
avtal bör innebära att eleverna på ett bättre sätt lär sig förstå de samband
som överenskommelser har inom arbetslivet i övrigt.

33

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1989/90:61

n-
1 .11 Bilaga 3

Forslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom
föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160) dels att 1 kap. 2 § skall ha
följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 17 och 18 §§, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

2§
Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 -14 §§, 17 § andra stycket och 18 § samt
7-9 kap. skall med arbetstagare likställas

1. den
som genomgår utbildning, 1. den som genomgår utbildning,

dock ej elev i lägre årskurs än års

kurs 7 i grundskolan eller motsva

rande.

2.
den som under vård i anstalt
utför anvisat arbete,

3.
värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som dellager i frivillig
utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever
och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§.

I
fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare
gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ulföres.

6
kap. 17§

De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges
tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på
arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn tid utbildningens art och
utbildningsperiodens längd.

Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i
grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.

18§

Elevskyddsombuden utses av eleverna.

Huvudmannen JÖr utbildningen skad se lid atl elevskyddsombuden Jår den
utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Elevskyddsombuden
har rätt tid

den information som behövs för

uppdraget med undantag av infor- 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:61

.. Bilaga 3

mation om uppggier som ar Jore-

mål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket
arbetsmiljölagen. I fråga om uppgifter som är JÖremål Jör sekretess i det
allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

35

Lagrådet Prop. 1989/90:61

Bilaga
4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-08

Närvarande:
juslilieråden Staffan Vängby och Lars K. Beckman samt regeringsrådet Stig von
Bahr

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Jeanette Bäckvall.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

1 kap. 2 §

I
gällande lydelse av förevarande paragraf regleras i vilken utsträckning arbetsmiljölagen
är tillämplig i fråga om elever. Det sker genom en förklaring att vid
tillämpning av vissa angivna paragrafer med arbetstagare skall likställas den
som genomgår utbildning, dock inte elev i lägre årskurs än årskurs 7 i
grundskolan eller motsvarande. Det remitterade förslaget innebär dels att en
ändring görs i förevarande paragraf så att nämnda undantag försvinner, dels all
särskilda bestämmelser om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet införs i 6 kap.
17 och 18§§. Sistnämnda bestämmelser om elevmedverkan gäller dock inte elever i
lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.
Del bör också nämnas att 6 kap. 1 — 16 §§, som innehåller bestämmelser om
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, inte är tillämpliga
beträffande någon kategori av elever.

Lagrådet
har inte något att erinra mot det remitterade förslaget lill ändring i
förevarande paragraf Enligt lagrådets mening är det emellertid motiverat att i
paragrafen hänvisa till de nya bestämmelserna i 6 kap. 17 och 18 §§. Lagrådet
förordar därför att till andra stycket fogas en ny andra mening av följande
lydelse:

"I
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18§§".

Rubriken
till 6 kap. "Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare" bör
enligt lagrådets mening kompletteras med "m.m." för att täcka även de
nya bestämmelsema om elevmedverkan i 6 kap. 17 och 18 §§.

6
kap. 17 och 18 §§

I
remissen föreslås alt den som av eleverna utses att medverka i skydds

verksamheten skall benämnas elevskyddsombud. Tydligt är emellertid att

elevskyddsombuden inte avses få den ställning som tillkommer ell vanligt

skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté. Ell elevskyddsombud är

således att betrakta som adjungerad ledamot i skyddskommittén och får 36

därför varken förslagsrätt
eller beslutanderätt i kommittén (se avsnitt 3.2). Prop. 1989/90:61 Det i
remissen valda uttrycket kan uppenbarligen ge upphov till onödiga Bilaga 4 problem
vid tillämpning av såväl arbetsmiljö- som sekretesslagstiftningen. För den som
inte har förarbetena tillgängliga kan det exempelvis vara svårt atl inse att
bestämmelserna om skyddsombud i 7 kap. 13 § och 9 kap. 3 § arbetsmiljölagen
samt 14 kap. 7§ sekretesslagen inte gäller i fråga om elevskyddsombud. I
sammanhanget måste också beaktas att den föreslagna lagstiftningen i stor
omfattning skall tillämpas av personer som saknar juridisk utbildning.

Av
nu angivna skäl bör enligt lagrådets mening en annan beteckning än devskyddsombud
väljas för de av eleverna utsedda representanterna i skyddsverksamheten. Ett
alternativ kan vara att återgå till det av arbetsgruppen (A 1987:D) föreslagna
uttrycket elevrepresentanter.

37

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:61

Regeringens
proposition......................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

Propositionens
lagförslag....................................... .... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989 4

1. Inledning......................................................... .... 4

2.
Bakgmnd......................................................... .... 5

3.
Allmän motivering.............................................. .... 7

3.1
Allmänna utgångspunkter............................... .... 7

3.2
Elevernas medverkan i
arbetsmiljöarbetet.......... .... 8

3.3
Sättet för val av
elevskyddsombuden m. m........ .. 10

3.4
Avgränsningsfrågor .................................... .. 12

3.5
Rätt till information....................................... .. 13

3.6
Elevskyddsombudens rätt till
ledighet och utbildning 14

3.7
Arbetsmiljölagens tillämpning
på gmndskolans låg- och mellanstadier 16

4.
Ikraftträdande.................................................. _ 18

5.
Upprättat lagförslag.......................................... .. 18

6.
Specialmotivering ............................................ .. 18

7.
Hemställan .................................................... .. 19

8.
Beslut............................................................. .. 20

Bilaga
1 Betänkandets sammanfattning................... .. 21

Bilaga 2
Remissammanställning............................... .. 23

Bilaga 3 Lagrådsremissens
lagförslag....................... .. 34

Bilaga 4 Lagrådet................................................ .. 36

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 38