Prop. 1989/90:68

Regeringens skrivelse 1989/90:68

om invandrar- och flyktingpolitiken

Skr. 1989/90:68

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 11 januari 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Maj-Lis
Lööw

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redovisas den svenska invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken,
invandringen till Sverige av utlänningar med viss tonvikt på flyktingar och
asylsökande samt det kommunala flyktingmotlagandet. Redovisningen avser i
huvudsak budgetåret 1988/89 samt i vissa avseenden andra halvåret av år 1989.
Vidare beskrivs migrationssituationen i världen, flyktingsituationen i
världen, det internationella migralions- och flyktingpolitiska arbetet samt
Sveriges roll i detta.

Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 68

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1989/90:68

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 januari 1990.

Närvarande:
Statsministem Carisson, statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Maj-Lis Lööw

Inledning

Regeringen
har, sedan år 1985, åriigen lämnat en skrivelse till riksdagen med redovisning
av Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. Från och med i år har denna
skrivelse utvidgats till att också behandla den svenska invandrarpolitiken.
Skrivelsen lämnas i anslutning till budgetpropositionen.

Efter
samråd med chefen för utrikesdepartementei och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller
jag alt få lämna följande redovisning för budgetåret 1988/89, avsedd att föreläggas
riksdagen.

Det
bör understrykas att invandrarpolitiken naturligtvis också omfattar de
flyktingar som får tillstånd att stanna i Sverige. Vidare bör det noteras att
invandrarpolitiken är ett ansvar för hela regeringen där varje departement
inom sitt sakområde har ett ansvar också för invandrarna.

Eftersom
detta är första året som en redovisning görs av både invandrar-och
flyktingpolitiken och genom att denna redovisning nu lämnas tre månader
tidigare än vad som varit fallet med de tidigare flyktingpolitiska skrivelserna
finns en viss upprepning av delar av 1988/89 års flyklingpoli-tiska skrivelse
(1988/89:82). Skrivelsen har också en viss obalans i den meningen att
flyktingpolitiken fokuseras skarpare än invandrarpolitiken.

Med
invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka utlänningar
som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.

Invandrarpolitiken
omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för all underlätta invandrares,
inklusive flyktingars, introduktion och integrering i det svenska samhället.

Den
svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpo-liliska mål
som riksdagen antog 1975:

Jämlikhetsmålet
innebär att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter
som den övriga befolkningen. Målet innebär vidare att alla gmpper i samhället
skall ha likvärdiga möjligheter att behålla och utveckla sitt modersmål och att
utöva sin kulturverksamhet inom den svenska kulturgemenskapen.
Invandrarpolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgmpper
möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det
svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet.

Valfrihetsmålet innebär
att medlemmar av språkliga minoriteter skall Skr. 1989/90:68 kunna välja i
vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de
vill bibehålla och utveckla sin urspmngliga identitet. Åtgärder för all bevara
kontakten med urspmngslandets kultur anknyter även till valet mellan att stanna
i Sverige eller att återvända till urspmngslandet.

Samverkansmålet
innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan skall finnas mellan
invandrar- och minoriletsgmppema och majoritetsbefolkningen i de frågor som är
av gemensamt intresse. Målet fömtsätter ömsesidig tolerans och solidaritet
mellan invandrama och den inhemska befolkningen och mellan olika invandrargmpper.
Ett förverkligande av samverkansmålet innebär bl. a. att invandrarna ges större
möjligheter att aktivt dellaga i det politiska livet i Sverige, att de ges
vidgade möjligheter lill kulturell verksamhet och att invandringens positiva
kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.

År
1986 tog riksdagen ell nytt beslut om den samlade invandrarpolitiken varvid
det sades att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de syftar
till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den
övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för den enskildes
identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom
ramen för de gmndläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig samlevnad
samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika urspmng.
Goda etniska relationer bör prägla del svenska samhället och samhället bör
markera sitt avståndstagande från alla uttryck av etnisk intolerans.

Den
svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad, utom för medborgare i de
nordiska länderna som har fri rörlighet och elableringsrätt. Invandringen till
Sverige har de senaste åren huvudsakligen varit en flyktinginvandring. Den
nordiska invandringen ökade emellertid kraftigt år 1989 och utgjorde ca 32% av
den totala invandringen, atl jämföras med ca 25,5% år 1988.

Mottagandet
i Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska
flyktingpolitiken. I denna skrivelse redovisas alla de åtgärder som Sverige
vidtar och stödjer i syfte att bistå de människor, som tvingas att fly, och för
att bidra lill att flyktingproblemen i världen minskas.

Den
svenska flyktingpolitiken innehåller följande huvudelement:

- agerande
i FN och andra internationella fora för att bidra till att

intemationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för

de mänskliga rättigheterna upprällhålles,

— ekonomiskt
stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som bedriver flyktingarbete
utanför Sverige,

— intemationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att
stärka flyktingamas rättsliga skydd,

— överföring
till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta personer som
behöver en säker fristad undan förföljelse,

-
mottagande av flyktingar i
Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger med
flyktingar jämförbara gmpper etl starkare skydd än vad 1951 års
flyktingkonvention stadgar,

-
ell av staten finansierat
kommunalt mottagande för flyktingar och 3

därmed
jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjlighe- Skr.
1989/90:68 ter att finna sig tillrätta i det svenska samhället,

— olika
särskilda insatser, bland annat opinionsbildande verksamhet, för att förbättra
flyktingars och jämförbara gmppers situation och möjligheter till integration
i Sverige,

— stöd
till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet
eller annal land.

I
det följande redovisas huvuddragen i tillämpningen av dessa politik-områden.

Som
ett instmment för invandrarpolitikens förverkligande har invand-rarministem ett
invandrarråd som består av representanter för invandrarnas riksorganisationer.
För närvarande har rådet 28 ledamöter. Under perioden den 1 juli 1988 till den
31 december 1989 samlades rådet tre gånger. Jag har också haft konsultationer
med företrädare för invandrarnas trossamfund. Avsikten är all detta skall ske
även fortsättningsvis.

Som
ell led i strävandena att ha en bred förankring för och ett nationellt samförstånd
kring den svenska flyktingpolitiken finns ett av regeringen tillsatt flyktingpolitiskt
råd med invandrarministem som ordförande. 1 rådets arbete deltar representanter
för flera berörda folkrörelser och intresseorganisationer, svenska myndigheter
och FN:s flyktingkommissaries representant i Norden. Under perioden den I juli
1988 till den 31 december 1989 har rådet mötts sex gånger.

I Sverige och omvärlden

1.
Migration och befolkningsutveckling

Under
åttiotalet har det skett en betydande ökning av migrationen, totalt sett, från
syd till nord. Så länge den stora klyftan mellan ländema i syd och i nord
består — eller i varje fall inte väsentligt minskas — kommer denna rörelse med
all sannolikhet att fortsätta.

Till
ökningen i omfattningen och takten av migrationen bidrar naturligtvis det
faktum att avstånden i världen minskar i takt med alt den internationella
kommunikationen ökar. En betydande del av denna migration är av
flyktingkaraktär men en stor del är snarare ekonomiskt och/eller humanitärt
betingad. En ytterligare bidragande orsak är de många naturkatastrofer som
inträffar, framför allt i den tredje världens fattiga länder.

Den
snabba takten i demokratiseringsutvecklingen i Östeuropa har också lett till
relativt sett stora befolkningsrörelser, som också har påverkat Sverige.

För
att få ett mått på migrationens totala omfattning kan nämnas att antalet i
utlandet födda personer, bosatta enbart i de 21 länder i världen som har del
högsta antalet utländska medborgare, uppgår till ca 60 miljoner människor.

I
uppskattningama av befolkningsutvecklingen räknar man med nästan en fördubbling
av jordens befolkning mellan nu och år 2025; från cirka fem miljarder till
någonstans mellan åtta och tio miljarder invånare. Denna ökning förväntas
huvudsakligen äga mm i vissa områden. Ett

sådant
är den s. k. islamiska bågen, från Marocko till Filippinerna genom Skr.
1989/90:68 den indiska subkontinenten. Man kan räkna med en ökad emigration
från Magreb-ländema, Egypten, Turkiet, Mellersta Östem, Pakistan, Bangladesh
och Sydostasien.

Även
från de afrikanska länderna söder om Sahara kan man, om än med en viss
fördröjning, förvänta sig en kraftigt ökad migrationsbenägenhet. Som exempel
kan nämnas att Nigerias nuvarande befolkning på ca IOO miljoner beräknas ha
ökat lill 150 miljoner år 2000.

Samtidigt
räknar man med att Europas befolkning åldras och kommer att utgöra en mindre
andel av jordens befolkning. Från att ha omfattat en tiondel förväntas den
minska till cirka en tjugondd av världens befolkning. Mycket tyder därför på
att man kan vänta sig ett ökande migrations-tryck gentemot Europa.

I
en situation där i stort sett alla europeiska länder för en politik som inte
tillåter någon eller endast en myckel begränsad invandring, utöver av flyklingskäl,
är det naturligt atl de som söker sig till Europa — eller rör sig inom Europa —
använder sig av de vägar som står lill buds. En sådan väg är att söka asyl.

2
Flyktingsituationen i världen

Här
lämnas en komprimerad översikt av flyktingsituationen i världen och dess
utveckling. Någon redovisning av situationen avseende respekten för de
mänskliga rättigheterna lämnas inte här eftersom en sådan görs i annan ordning
av utrikesdepartementet.

Ett
proportionellt sett något större utrymme lämnas åt beskrivningen av situationen
och utvecklingen i de europeiska och övriga industrialiserade länder, med vilka
Sverige samarbetar i dessa frågor.

Antaletflyklingar

Den
överväldigande majoriteten av världens flyktingar kommer från och finns i de
fattiga länderna i tredje världen. Uppskattningama av det totala antalet
flyktingar i världen varierar med olika källor men siffran 15 miljoner är
allmänt vedertagen.

Det
finns olika skäl till osäkerheten rörande antalet flyktingar. Den största delen
av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna i Afrika, Asien och
Latinamerika. I de flesta av dessa länder är befolkningsstalisti-ken osäker och
befolkningsräkningar sparsamt förekommande. Flyktingarna anländer ofta i stort
antal, under kort lid och ibland under kaotiska omständigheter. I en del fall
kan man konstatera att mottagarländerna överdriver antalet flyktingar i hopp om
att få ökat internationellt stöd.

Utöver dessa felkällor
förekommer det också att mottagarländerna av

politiska skäl ger antingen en för hög eller en för låg siffra på antalet

flyktingar i landet. Berörda FN-organ är tvungna att i första hand förlila

sig på mottagarländernas egen statistik, och FN:s flyktingkommissarie

(UNHCR) kan dessutom inte operera i ett land utan delta lands medgivan

de. Följden blir att om ett land t. ex. inte vill dra uppmärksamhet till etl 5

flyktingproblem är del
omöjligt för UNHCR att engagera sig i denna Skr. 1989/90:68 flyktingsituation.
Detta innebär all flyklingama i fråga inte heller tas med i FN:s statistik.

I
ett stort antal länder i tredje världen förekommer intema flyktingar ("displaced
persons"), ibland i ganska stora antal. Dessa människor är politiskt,
psykologiskt, socialt och ekonomiskt lika myckel flyktingar som andra, men
eftersom de inte korsat en nationell gräns omfattas de inte av UNHCR:s mandat.
Antalet intema flyktingar i väriden uppskattas i dag lill nära 15 miljoner
människor, dvs. ungeför lika många som antalet flyktingar.

Det
bör också uppmärksammas att de uppgifter om antalet flyktingar, som lämnas av UNHCR,
vanligen inte inbegriper de mer än två miljonerna palestina-flyktingar, eftersom
dessa till den överväldigande delen inte omfattas av UNHCR:s mandat.

Variationema
i uppskattningen av antalet flyktingar beror också på skillnadema i
definitionen av vem som är flykting. Enligt FN:s konvention angående
flyktingars rättsliga ställning av år 1951, den s.k. Genéve-kon-ventionen,
definieras en flykting på följande sätt:

"...Densom(tillföljdavhändelser,
som inträffat före den 1 januari 1951 och) i anledning av välgmndad fmklan för
förföljelse på gmnd av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgmpp
eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare
samt är ur stånd att eller på gmnd av sådan fmklan, som nyss sagts, icke önskar
alt begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i
något land, till följd av händelser som fömt sagts befinner sig utanför det land,
vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, saml är ur stånd att eller på gmnd
av sådan fmklan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit."

Denna
definition motsvarar den som finns i den svenska utlänningslagen (3 kap. 2 § UtlL).

I
sammanhanget bör det uppmärksammas att själva konventionen är tidsmässigt och
geografiskt begränsad till att gälla "händelser som inträffat före den 1
januari 1951 i Europa". Dessa begränsningar upphävdes genom ett
tilläggsprotokoll av år 1967, men alla de länder, som har ratificerat
konventionen, har inte skrivit under tilläggsprotokollet. Detta gäller t.ex.
Italien, där därför stora gmpper av flyktingar faller utanför statistiken.

Olika
länder har i kraft av sin nationella lagstiftning också en möjlighet atl ge
någon form av uppehållstillstånd och/eller flyktingliknande status till andra
kategorier av asylsökande, vilka då inte nödvändigtvis tas med i statistiken
över del totala antalet flyktingar.

De afrikanska statema har
en egen flyktingkonvention, den s. k. OAU-

konventionen, som antogs år 1969. Denna går betydligt längre än FN-

konvenlionen när det gäller att definiera vem som är flykting — man

accepterar t. ex. personer som har flytt till följd av angrepp av främmande

makt, ockupation, utländsk dominans eller händelser vilka allvarligt stört

den allmänna ordningen i hemlandet. OAU-konvenlionen är gmnden för

det intemationella flyktingarbetet i Afrika, vilket bl. a. har till följd att
fler

människor erkänns som flyktingar än vad ett strikt tillämpande av Ge-

néve-konvenlionen skulle innebära. Detta har bland annat inneburit att (

UNHCR
generellt, utöver de s. k. mandatflyktingama, också ger bistånd Skr.
1989/90:68 och skydd till personer "som angår" ("are of concern
to") flyktingkommissarien. Denna term kan t. ex. avse personer som lämnar
sitt land på gmnd av krig.

I
den intemationella flyktingpolitiska diskussionen råder det enighet om att
flyktingkonventionens flyktingbegrepp dåligt korresponderar med dagens
verklighet. Samtidigt som det knappast är politiskt realistiskt att tänka sig
en förändring av konventionen anses det angeläget att utveckla nya instmment
anpassade lill verkligheten i dag.

Flyktingsituationen
i tredje världen

Asien
(inklusive Mellersta Östem)

De
afghanska flyktingarna utgör fortfarande den största enskilda flyktinggruppen
i världen i dag, med fler än fem miljoner människor i exil. Majoriteten av
dessa flyktingar, cirka tre miljoner, finns i Pakistan medan Iran har tagit
emot drygt två miljoner. Återvandringen efter den sovjetiska tmppåterdragningen
har varit mycket begränsad. FN:s särskilda repatri-eringsprogram för
afghanflyktingar, till vilket bl. a. Sverige bidragit, kan knappast förväntas
komma igång ordentligt så länge stridigheterna i Afghanistan fortsätter.

Uppskattningsvis
finns det i dag ca 160000 flyktingar från Vietnam, Laos och Kambodja i olika
länder i Sydostasien under UNHCR:s mandat. Majoriteten av flyklingama finns i
läger i Thailand, medan de övriga återfinns i FiJipp/nema, Hongkong,
Indonesien, Malaysia och Singapore. Många har vistats i läger under flera år
och lever under myckel svåra förhållanden.

Den
minskade uttagningen från flyklinglägren i Sydostasien tillsammans med den
fortsatta och ökade utströmningen från Vietnam ledde till att en intemationell
konferens om de indokinesiska flyklingproblemen i Sydostasien på FN:s initiativ
anordnades i Geneve i juni 1989. Konferensen avhölls ganska exakt tio år efter
den första Indokina-konferensen vilken ledde till igångsättandet av det stora intemationella
kvotuttag-ninsgprogrammet för Vietnam-flyktingama.

Konferensen
beslutade om ett särskilt handlingsprogram för Indokina-flyktingama (Comprehensive
Plan of Action, CPA) vilket är unikt genom alt man försöker ta ett helhetsgrepp
på situationen. CPA är en kombination av preventiva åtgärder, ökade
möjligheter till kvotuttagning, bistånd och stöd till återvandring. Det intemationella
samfundet har åtagit sig atl på kvoter överföra samtliga personer som befann
sig i läger i Sydostasien före den 14 mars 1989, medan samtliga som
anlänt/anländer därefter skall genomgå individuell asylprövning. De som befinns
vara flyktingar skall erbjudas kvotplats, de andra skall erbjudas frivillig återvandring.

Som
en del av en gemensam nordisk kvot har Sverige erbjudit 400 kvotplatser för
budgetåret 1989/90. För närvarande står genomförandet av CPA inför vissa
problem då del råder oenighet om hur man skall hantera de personer som efter
asylprövning befunnits inte vara flyktingar men som

ändå inte frivilligt vill
återvända till Vietnam. För Sveriges del har rege- Skr. 1989/90:68

ringen hävdat att ett
eventuellt ofrivilligt återsändande dels måste föregås

av en noggrann
asylprövning av internationellt acceptabel standard, dels

ske efter överenskommelse
med Vietnam. Sverige har i del sammanhanget

också beslutat om ett
extra bidrag på en milj. kr. till UNHCR för att bygga

upp kompetens för
asylprövning i de berörda länderna i Sydostasien.

Utreselakten
under det s.k. ODP-programmel ("Orderiy Departure Programme"), inom
vilket vietnameser kan ansöka om utresetillstånd, har ökat avsevärt under år
1989. Totalt hade 32656 personer lämnat Vietnam under ODP i september 1989,
varav 259 för resa till Sverige. Under år 1988 reste 21 268 personer ut på
detta sätt.

Utöver
flyklingama under UNHCR:s mandat finns fortfarande nära 300000 kambodjanska
flyktingar i gränsområdet mellan Kambodja och Thailand. Sedan det vietnamesiska
tmppåterdragandel har ett återvand-ringsprogram börjat ta form. Man kan
emellertid inte förvänta att någon återvandring i större skala kommer all ske
så länge inbördeskriget i Kambodja pågår.

I
Sydostasien finns även ell antal mindre flyklinggmpper från Burma, Filippinema,
olika delar av Indonesien, Thailand m.fl.länder. En del av dessa flyktingar
anses falla under UNHCR:s mandal, andra inte.

En
nytillkommen gmpp är de kineser som antingen lyckats fly landet efter massakern
i Peking eller som då redan befann sig utanför Kina men inte vågar återvända.

Majoriteten
av de ca 200000 tamiler som flytt Sri Länka, huvudsakligen till Indien,
befinner sig fortfarande i exil. En viss återvandring har skett och UNHCR har
tillsammans med Sri Länkas regering byggt upp ett ambitiöst återvandringsprogram.
Detta har emellertid ännu inte kunnat genomföras i någon större omfattning på gmnd
av den politiska situationen.

Det
palestinska flyklingproblemet, som uppstod redan år 1948, är det äldsta
fortfarande olösta och aktiva flyktingproblemet i världen. Fortfarande flyr
eller förvisas palestinier från de av Israel ockuperade territorierna. I
lägren föds barn till ett liv i exil. Det är en Qärde generation flyktingar som
i dag växer upp i dessa läger.

Palestiniema
är den största enskilda flyktinggmppen i Mellersta Östern med fler än två
miljoner människor registrerade som hjälpbehövande flyktingar hos UNRWA. Det
totala antalet palestinska flyktingar är emellertid ännu större.

Sönderfallet
av den libanesiska staten har medfört att många människor flytt landet. En del
är libaneser medan andra är palestinier eller människor som tillhör andra
befolkningsminoriteter, vilka tidigare sökt och fåll skydd i Libanon.

Strömmen av flyktingar
från Iran har minskat något till följd av krigsup

pehållet men fortfarande lämnar människor landet och söker politisk asyl.

I gengäld har situationen i Irak lett till en ökning av antalet flyktingar av

kurdiskt urspmng. Det finns ett stort antal irakiska kurdiska flyktingar i

Iran. I Turkiet finns en gmpp på fler än 30000 personer fördelade på tre

olika läger. De sistnämnda flyktingarnas situation har varit föremål för I

uppmärksamhet
till följd av svårighetema att uppnå en överenskommelse Skr. 1989/90:68 mellan
UNHCR och Turkiet om ett hjälpprogram. En lösning kan nu skönjas, åtminstone i
form av en formell överenskommelse.

Totalt
sett räknar man med ett par hundra lusen iranska och irakiska flyktingar i
området.

Afrika

De
afrikanska ländema har vinnlagt sig om att föra en uttalat generös
flyktingpolitik trots att en stor del av kontinentens cirka fem miljoner
flyktingar finns i några av världens fattigaste länder. Ett annal ullryck för
de afrikanska slatemas generositet gentemot flyktingarna är den tidigare nämnda
OAU-konvenlionen, med ett vidare flyktingbegrepp än Genéve-konventionens. Del
är också på den afrikanska kontinenten — där flyktingar i Genéve-konventionens
bemärkelse ofta blandats med människor som flytt från torka, svält, väpnade
konflikter m.m. — som flyktingkommissariens tidigare nämnda begrepp "of concem
to" fått sin mest utbredda tillämpning.

Till
den afrikanska kontinentens fem miljoner flyktingar skall läggas de fler än fem
miljoner angoleser och mombiqaner som tvingats bli flyktingar i sina egna
länder till följd av Sydafrika-understödda inbördeskrig.

I
södra Afrika finns flyktingar dels till följd av Sydafrikas politik i Namibia
och Sydafrika, dels till följd av Sydafrikas stöd till mot regeringarna
fientliga väpnade gmpper i Angola och Mombique. Man räknar i dag med alt det
finns över en miljon flyktingar från Mombique i de kringliggande länderna,
framför allt i Malawi och Zimbabwe.

En
positiv utveckling i södra Afrika är att den överväldigande majoriteten av de namibiska
flyklingama nu återvänt och alt demokratiska val genomförts i Namibia. Från
Sydafrika flyr fortfarande människor, och man räknar med att det finns flera
tiotusentals sydafrikanska flyktingar i närområdet. Dessa lever i stor
osäkerhet på grund av den sydafrikanska regimens kontinuerliga attacker mot
flyktingarnas bosättningsområden.

Människor
har också fortsatt atl fly från kriget i södra Angola till bl. a. Zaire.

De
största enskilda flyklinggmpema i Afrika finns fortfarande i Etiopien, Sudan
och Somalia.

Ett
annat olöst flyktingproblem är de flyktingar i Algeriet som flytt från kriget
mellan POLISARIO (den av OAU erkända befrielserörelsen i Västra Sahara) och
Marocko i Västra Sahara.

Ett
nytt problem under perioden är uppkomsten av flyktingar från Mauritanien
respektive Senegal till följd av konflikter inom och mellan dessa länder.

Många
gamla flyktingproblem förblir olösta, och stora flyklinggmpper från olika
länder återfinns därför i bl.a. Bumndi, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zaire, Zambia
och Zimbabwe, för att nämna några länder. Man uppskattar att fler än hälften av
den afrikanska kontinentens stater är mottagare av flyktingar i någon
omfattning.

Latinamerika Skr. 1989/90:68

Utvecklingen
i Sydamerika är fortsatt övervägande positiv. I Paraguay har diktaturen fallit
och därmed har politiska fångar frigetts och flyktingar kunnat återvända.

I
Chile tycks vägen tillbaka till demokratin vara befäst i och med att demokratiska
val har genomförts. Fler chilenare återvänder och få söker nu lämna landet som
flyktingar.

Situationen
i Colombia har däremot blivit stadigt sämre. Detta härlett till alt människor
flytt både lill närområdel och i viss mån lill Europa. Det har blivit
nödvändigt att genomföra särskilda insatser (kvotuttagning) i Colombia för att
rädda människor undan livsfara.

De
stora koncentrationema av flyktingar återfinns fortfarande i Centralamerika.
Delta är en följd av de väpnade konflikterna i framför allt Guatemala och El
Salvador, samt i viss mån till följd av konflikten mellan den
kontrarevolutionära rörelsen Contras, och regeringen i Nicaragua. I både El
Salvador och Guatemala finns också betydande gmpper av interna flyktingar.

A
v de totalt fler än två miljonerna flyktingar och hemlösa i olika länder i Centralamerika
— Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexiko och Nicaragua — betraktas
bort emot 500000 som flyktingar i formell bemärkelse. Ett par hundra tusen av
dessa får bistånd från UNHCR.

En
centralamerikansk konferens för all behandla de intemt hemlösas och
flyktingarnas problem anordnades i maj 1989 av UNHCR i samarbete med de
centralamerikanska regeringarna. Konferensen antog ett aktionsprogram
innehållande en mängd olika konkreta projekt riktade till flyktingar och återvandrare.
Återvandringen lill Guatemala och El Salvador har dock inte ökat i den
omfattning man hoppats, beroende på de mycket begränsade framgångarna med
fredsprocessen.

Flyktingar
och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien

Under
senare delen av åttiotalet har antalet asylsökande i Europa kontinuerligt
ökat. Utvecklingen avseende Europa och Nordamerika framgår av den efterföljande
tabellen. För år 1989 räknar man med den förmodligen högsta siffran sedan andra
väridskriget. Det bör samtidigt uppmärksammas att dessa siffror, liksom all
annan flyktingstatistik, måste tas med vissa reservationer. Till fdkälloma hör
t. ex. alt hänsyn inte tas lill humvida en person tidigare sökt asyl eller fått
tillstånd i ett annat land.

Asylsökande
i Europa och Nordamerika under de tre senaste åren

Kontinent

1986

1987

1988

EUROPA

204000

188000

237000

Av vilka Södra Europa

20000

31000

25000

NORDAMERIKA

Av vilka Canada Avvilka USA

37000

18000 19000

52000

26000 26000

88000

31000 57000

TOTALT

241000

240000

325000

För
år 1989 uppskattas det totala antalet asylsökande i Europa och Nordamerika
till ca 480000 personer.

10

En
stor andel asylsökande har fortsättningsvis anlänt utan dokument Skr.
1989/90:68 eller med falska sådana. Det anses också allmänt bland de europeiska
statema att en stor del av de asylsökande saknar flyktingskäl och ofta inte är
i egentligt behov av skydd.

Detta
tar sig uttryck i att i genomsnitt mindre än 20% av de asylsökande i Europa
fått uppehållstillstånd. I Sverige har motsvarande siffra varit 80%. Många
länder har samtidigt svårigheter med att verkställa utvisningsbesluten, vilket
innebär att många asylsökande lika fulU blir kvar i landet.

Under
våren och sommaren 1989 kunde en markant uppgång av antalet asylsökande från
östeuropeiska länder konstateras. Detta förklaras till stor del med att de
ökade möjlighetema lill fri rörlighet för medborgama i dessa länder medfört alt
många rest till väst. Eftersom invandringsmöjligheterna är begränsade sökte
många av dessa människor asyl.

Under
senare delen av år 1989 har situationen förändrats dramatiskt i de flesta ösleuroepiska
länder. Snabba förändringar i demokratisk riktning har genomförts. Den
fortsatta utvecklingen kommer givetvis att ha ett mycket stort inflytande på
utvecklingen av situationen avseende asylsökande och flyktingar i Europa.

I
det följande redovisas information om tillströmningen av asylsökande och
flyktingar samt om lagstiftnings- och andra frågor, som rör flyktingpolitik, i
vissa OECD-länder.

Det
måste understrykas att de statistiska uppgiftema, med undanlag för antalet
asylsökande, inte nödvändigtvis är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftningen
mellan ländema, dels presenteras många gånger inte be-slulsstatistiken med
klart angivande av vilka tillståndskategorier som avses.

Danmark

Under
år 1988 kom 4668 asylsökande till Danmark jämfört med 2 100 år 1987. Det
uppskattas att ca 80% av dem som söker asyl i Danmark får stanna efter beslut i
första instans.

Den
1 september 1989 var antalet asylsökande något lägre än vid samma tidpunkt år
1988; 2 600 år 1989 jämfört med 2 800 år 1988. En viss ökning under augusti och
september har dock konstaterats. Under de senaste tre åren är det personer av
ungefär samma nationaliteter som sökt asyl i Danmark. Ca 1/4 är statslösa
palestinier medan de övriga huvudgmpperna är iranier, irakier och tamiler.

Under
första halvåret 1989 fick totalt 2040 personer asyl.

Under
perioden januari —oktober 1989 sökte 639 personer asyl vid danska ambassader,
jämfört med 6641 personer under hela år 1988. Anledningen till den kraftiga
nedgången torde vara att, utöver klara an-knylningsärenden, endast ca 3 —4% i
denna kategori får positiva beslut.

Den
danska flyklingkvoten uppgår för år 1989 till 1 750 personer. Från denna kvot
avräknas emellertid alla personer som får tillstånd av anknytningsskäl.
Kvotens balans används därefter för uttagning av flyktingar i

samarbete med UNHCR. UNHCR
är emdlertid sedan år 1988 garantera- Skr. 1989/90:68 de minst 500 platser.

Lagen
om böter för flygbolag som befordrar dokumenllösa asylsökande har varit i kraft
sedan den 1 januari 1989. Ett antal flygbolag har ålalats och dömts till
bötesbelopp, varierande mellan 2000 och 10000 DK. per irreguljär passagerare.
De flesta bolag har överklagat domama och mycket stark kritik har förts fram
bl. a. av SAS. Juslilieministem har bett Rigs-advokaten (danska RÅ) tillsammans
med Direktoratet för Udlaendinge och polisen att se över hittillsvarande
praxis.

Utslag
av utlänningsfientlighet förekommer fortfarande och debatten i dessa frågor är
fortsatt livlig. Fremskridtpartiets framgång i amts- och kommunalvalen i
november (7% av röstema mot 2,3% år 1985) tillskrivs partiets uttalat
främlingsfientliga hållning.

Finland

Under
år 1988 har en kommitté sett över utlänningslagen. Den presenterade sina
förslag i början av febmari 1989. Bland annat föreslås att asylsökande skall
få rätt att överklaga negativa beslut. Inrikesministeriets proposition om ny
utlänningslag lämnas i början av år 1990.

Under
år 1989 höjdes flyklingkvoten till 500 personer.

Under
år 1988 kom 64 asylsökande till Finland, varav fyra gavs asyl enligt Genéve-konventionen.
Uppehållstillstånd utan asyl gavs till 18 personer, 11 återkallade sina
ansökningar och 31 fick avslag. Under år 1989 uppskattas antalet asylsökande lill
ca 200, huvudsakligen från Bulgarien och Turkiet. I 90 fall har beslut faltals,
varav 9 om asyl. Mer detaljerad information om nationaliteter lämnas inte av
sekretesskäl.

Norge

Totalt
kom 4502 asylsökande till Norge under perioden 1 juli 1988 — 30 juni 1989.
Detta representerar en halvering jämfört med motsvarande period 1987/88 då det
kom 8 884 asylsökande. De största gmppema kom från: Jugoslavien (716), Somalia
(655), Iran (404), Etiopien (350), Polen (327), Sri Länka (274) och Turkiet
(239).

Strömmen
av asylsökande från Chile — den största gmppen 1987/88 — har i stort sett
upphört sedan Norge införde viseringsplikt i juni 1988.

Under
1988/89 behandlade Utlendingsdirektoratet (UDl) 7 387 asylsökande. Besluten
fördelade sig på följande sätt:

3,6%=
267 personer erhöll flyktingstatus enligt 1951 års flyktingkonvention.

58,4%=4311
personer fick uppehållstillstånd av andra skäl än enligt

1951
års konvention.

38,0%=
2 115 personer fick avslag på sin ansökan.

Den
1 september 1989 fanns det 16 779 obehandlade asylärenden.

Det
är fortfatande en anmärkningsvärt låg andel asylsökande som får

asyl i enlighet med Genéve-konventionen i Norge. 12

Den
norska flyktingkvoten uppgår till 1000 personer per år. Under år Skr.
1989/90:68 1988 beviljades 1001 personer inresetillstånd.

Under
år 1988 antog Norge en ny utlänningslag som ger utrymme för strängare
kontrollåtgärder men även ökad rättssäkerhet för utlänningar i Norge. Förslag
till föreskrifter är för närvarande på remiss. Lagen träder i kraft när föreskriftema
godtagits, vilket beräknas ske under år 1990.

Främlingsfientligheten
har fortsatt alt vara ett märkbart problem i Norge. Fremskrittspartiet, som har
en uttalat negativ hållning till flyktingar och invandrare, fick 13 % av röstema
i stortingsvalet, vilket är en ökning med 9,3% jämfört med valet år 1985.
Ledaren för Folkebevegdsen mot innvandring (FMI), Ame Myrdal, arresterades i
början av januari, misstänkt för att planera att spränga en asylmottagning i
sin hembygd Arendal. Han dömdes i september 1989 lill ett års ovillkorligt
fängelsestraff.

Australien

1
december 1989 trädde en ny utlänningslag i kraft i Australien.

Under
år 1988 mottogs 521 asylsökande och 66 personer (15%) gavs flyktingstatus
enligt Genéve-konventionen. Dämtöver har 220 personer fåll tillstånd att stanna
av humanitära skäl.

Under
Australiens mottagningsprogram för flyktingar och särskilda humanitära fall
mottogs 11400 personer under budgetåret 1987/88. Plane-ringslalel för
budgetåret 1988/89 är 12000.

Australien
har ett väl utvecklat regeringsslött program för flyktingmottagande, the Community
Refugee Settlement Scheme (CRSS), varigenom frivilliga gmpper och
organisationer dire kl deltar i mottagandet och integrationen av flyktingar.
Från slutet av år 1979 till den 30 juni 1988 har nära 20000 personer lagits
emot inom ramen för detta program.

Kraftfulla
åtgärder för att stärka Australiens utveckling lill ett mullikul-turelll
samhälle och för att motverka främlingsfientlighet och rasism har vidtagits.
Dessa inkluderar en treårig upplysningskampanj, för vilken 5,7 miljoner A$ har
budgeterats, och en nationell undersökning av förekomsten av rasistiskt våld
och dess orsaker.

Belgien

Till
följd av den skärpning av lagstiftningen och dess tillämpningsregler, som
infördes år 1987, har antalet asylsökande i Belgien fortsatt att minska. Antalet
asylsökande under år 1988 beräknas till ca 4 800, jämfört med 6000 personer
under år 1987 och 7 500 år 1986.

Nära
hälften av de sökande kommer från tre länder, nämligen Ghana (1085), Indien
(465) och Zaire (434). Sedan följerTurkiet (327), Jugoslavien (316), Pakistan
(262), Iran (193) och Polen (164).

Under år 1988 fick 248
personer tillstånd att stanna enligt 1951 års

flyktingkonvention. Slutgiltigt avslag gavs åt I 447 personer medan 2 609

ärenden antingen fortfarande väntar på prövning eller har överklagats.

Antalet asylsökande som får stanna av andra skäl än enligt Genéve-kon

ventionen betraktas som marginellt. 13

Allmänt tycks det
föreligga en generös attityd gentemot flyktingar i Skr. 1989/90:68 Belgien,
även om den höga arbetslösheten har lett till att många kommuner vägrar att ta
emot fler flyktingar.

Canada

Invandringen
till Canada är organiserad enligt ell detaljerat system, där man bl. a. kan
väga in demografiska hänsyn. Inom ramen för detta system tar Canada varje år
emot ett betydande antal flyktingar och personer i en motsvarande situation.

För
år 1989 planerade man för en invandring av totalt mellan 150000 och 160000
personer, vilket innebar en ökning med 25000jämfört med år 1988. Andelen
flyktingar beräknades uppgå lill 23000, varav 13000 tas emot genom rent
statliga åtgärder och resten förväntades bli föremål för omhändertagande i
privat regi via frivilliga organisationer, vilka får viss ersättning från
staten. Dämtöver fanns ett utrymme för speciella humanitära fall på mellan
3000 och 6000 personer.

För
år 1990 är den totala immigrationsramen 165000— 175000 personer. Fördelningen
är tänkt att vara:

Familjeåterföreningar 61000

Statsstödda flyktingar(kvol) 13 000

Privalslödda flyklingar(kvot) 13 000

Enskilda asylsökande,
uppskattning 7000

Humanitära
fall (enskilda) 3-6 000

Utvalda arbetare inkl.
familj 50-57000

Fria yrkesutövare med
familj 15 000

Pensionärer ("retirees") 3 000

Den
totala planeringssiffran för flyktingar och humanitära fall uppgår alltså till
36000-39000 personer.

Antalet
enskilda asylsökande uppgick under år 1988 till strax under 35000. Under de två
första månadema 1989 mottogs 2 395 ansökningar.

Den
30 juni 1989 hade under året 1607 personer givits tillstånd i enlighet med 1951
års flyktingkonvention. Den 30 september uppgick antalet till 3049 personer.

Den
1 januari 1989 uppskattades antalet s. k. väntare - icke avgjorda beslut - till
124000 personer.

1
slutet av år 1988 beslutade den canadensiska regeringen om ikraftträdande av
ett nytt system för hantering av ansökningar om asyl. En ny lagstiftning har
införts, som bl. a. innefattar möjlighet att vid gränsen avvisa asylsökande
till s. k. "safe third countries", något som alltså inte kunde ske
enligt den tidigare ordningen. Detta förhållande hade lett till att balansen av
icke behandlade asylärenden snabbt växte till en oacceptabel nivå (ca 85000
ärenden) vid tiden för omläggningen. En särskild plan har lagts upp för att
arbeta undan denna ärendebalans parallellt med att den nya ordningen börjar
tillämpas.

Under
de nio månader som det nya systemet fungerat hade 8 361 fall 14

"öppnats"
och 4136 hade avslutats. Av dessa hade 44 ålertagits, 731 Skr. 1989/90:68 beslut
var fortfarande väntande medan 3 361 beslut hade fattats. Av dessa var 3049 eller
90,7% positiva medan 312 eller 9,3% var negativa. De största gmppema som fick
positiva beslut kom från Sri Länka, Somalia, Libanon, Iran och El Salvador.

Frankrike

Totalt
sökte 34363 personer asyl under år 1988, jämfört med drygt 7000 personer under
år 1987.

Antalet
beviljade ansökningar uppgick till 8 794, ungefär samma antal som år 1987.
Väntetiden är i de flesta fall flera år.

Av
de afrikanska sökandena kom 4255 personer från Zaire, 2 703 från Mali, 1 876
från Angola, 1 240 från Ghana och 988 från Republiken Guinea. Bland de
asiatiska sökandena kom 1 570 från Vietnam, 1416 från Kambodja, 1 377 från
Laos, 1 343 från Sri Länka och 814 från Pakistan. Den största europeiska flyktinggmppen
kom som tidigare från Turkiet (6739 sökande).

Under
perioden januari —augusti 1989 har 37143 personer sökt asyl, dvs. fler än under
hela året 1988. Om trenden har hållit i sig kan man räkna med mellan 60000 och
65000 asylsökande under år 1989. Den största ökningen gäller för turkar och för
afrikaner från Mali, Angola och Zaire.

Det
bör i sammanhanget observeras att det för närvarande finns bättre tillgång på
arbete i Frankrike än på länge och att en asylsökande har rätt att arbeta så
snart ansökan är inlämnad till flyktingmyndigheten OPERA. Mindre än 1/3 av de
asylsökande anses ha flyktingskäl medan de övriga anses ha lämnat sina länder
av ekonomiska skäl.

Enligt
franska myndigheter har man problem med det stora antalet ogmndade
asylansökningar samt med att etl stort antal av dem som får negativa beslut
ändå stannar kvar i landet.

Främlingsfientligheten
i Frankrike gör sig primärt gällande gentemot den nordafrikanska muslimska
befolkningen snarare än mot flyktingar eller utlänningar för övrigt. Den
senaste tidens debatt om rätten att bära slöja ("chador") i skolan
har haft en polariserande effekt på den franska opinionen.

Grekland

Under
år 1988 uppgick antalet asylsökande till 8 424 personer. De största gmppema var
polacker (3487), etiopier (1 123), iranier (964), irakier (585), mmäner (520)
och turkar(462). 1 september 1989 uppgick antalet asylsökande till 2 777
personer.

Under
år 1988 accepterades 230 personer som flyktingar av den grekiska regeringen och
2 330 av UNHCR. För år 1989 är motsvarande siffror 196 respektive 1 005.

Arbetet med en planerad ny
flyktinglag har stannat upp på gmnd av den

instabila politiska situationen. 15

Italien Skr. 1989/90:68

Italien
vidhåller sin geografiska reservation lill Genéve-konventionen, dvs. att endast
européer kan accepteras som flyktingar. Det finns inte heller någon
lagstiftning avseende flyktingmottagande. Statistik är inte tillgänglig.

Flyktingar
som inte givits flyktingstatus av Italien men som erkänts av UNHCR får
tillstånd att vistas provisoriskt i landet i avvaktan på emigration till
tredje land. Under första halvåret 1989 ansökte omkring 1000 personer om
flyktingstatus via UNHCR. Av dessa beviljades 600 ansökningar sådan status,
200 avslogs och i övriga fall avvaktas beslut. UNHCR räknar med ca 2000
ansökningar för år 1989 vilket skulle innebära nära nog en fördubbling jämfört
med år 1988. De största gmpperna asylsökande kommer från Somalia, Etiopien och
Iran.

Man
räknar med att det finns mellan 700000 och 1 200000 personer som uppehåller sig
illegalt i Italien. Dessa kommer framför allt från Afrika och Asien. Den årliga
ökningen av antalet illegala invandrare beräknas vara ca 150 000 personer.
Majoriteten av dessa lever under mycket besvärliga förhållanden. De är
arbetslösa eller underbetalda och utan social trygghet.

Nederländema

Under
år 1988 sökte totalt 7486 personer asyl i Nederländema, vilket var en nedgång
jämfört med år 1987 (ca 13 500 personer). De största gmpperna var ghananer,
etiopier, iranier, polacker och zaireaner. Under året gavs 686 personer asyl
enligt Genéve-konventionen och 267 personer fick stanna av andra skäl. Totalt
väntade vid början av året 10343 personer på beslut.

Under
de första sex månadema år 1989 har 5 253 asylsökande mottagits. Flyktingstatus
enligt flyktingkonventionen har givils åt 854 personer medan 629 personer har
fått stanna av andra skäl. För närvarande väntar 9905 personer på beslut.

De
största nationalitetsgmpperna bland de asylsökande är somalier (790), ghananer
(447), etiopier (356), sri lankeser (318), polacker (316), iranier (276) och
irakier (236).

Det
förslag till ny utlänningslag som lades fram för parlamentet under år 1989
antogs ej. Ett omarbetat lagförslag väntas bli framlagt under början av år
1990.

Kommunerna
i Nederländema har en överenskommelse med regeringen enligt vilken de tar emot
1 asylsökande per 1 000 invånare. Regeringen har vänt sig till kommunema med en
begäran om att de skall öka insatsema för mottagande av asylsökande till två
eller flera platser per 1 000 invånare.

Portugal

Under
år 1988 tog Portugal emot 252 asylsökande varav 207 kom från Angola, 10 från
Iran och de övriga spridda på ett antal olika länder.

16

Per
september 1989 fanns totalt i Portugal 544 personer, som har beviljats
politisk asyl. Många av dem som får avslag stannar ändå kvar i landet.

Schweiz Skr. 1989/90:68

Under
år 1988 sökte 16 726 personer asyl i Schweiz. Detta är en ökning med 53%
jämfört med år 1987 trots att man fr.o.m.den 1 januari 1988 genomförde en
skärpning av asyllagstiftningen.

Antalet
asylsökande under år 1988 är det högsta, sedan flyktingarna från Ungem anlände
år 1956. Över hälften av de asylsökande kommer från Turkiet (9673) följt av Sri
Länka (1516), Jugoslavien (818), Indien (730), Pakistan (659) och Libanon
(529).

Under
perioden januari —augusti 1989 sökte 13 872 personer asyl, vilket är en ökning
med 54 % jämfört med motsvarande period år 1988. Flertalet asylsökande kom från
samma länder som tidigare: Turkiet (5502), Sri Länka (3503), Libanon (901) och
Jugoslavien (703).

Under
år 1988 erhöll 680 personer asyl (jämfört med 829 år under 1987), varav 227
utgjorde familjeåterföreningsfall och 155 erhöll asyl av särskilda skäl. 8 844
asylsökande fick avslag på sina ansökningar, vilket innebär att genomsnittligt
7% beviljades asyl i första instans. Del högsta antalet beviljade ansökningar
har asylsökande från Colombia (91 %) och från Afghanistan (82%). Av de turkiska
sökande beviljades endast 5,3% asyl. Av dem som fått avslag på sina
asylansökningar har 2036 beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl medan
312 har fått provisoriska uppehållstillstånd.

Totalt
fanns 30063 icke avgjorda asylansökningar vid utgången av år 1988. Vid slutet
av augusti 1989 hade antalet icke avgjorda fall ökat till 34067.

Åtgärder,
framför allt i form av personalförslärkningar, har vidtagits för att påskynda
ärendehanteringen och beslutsprocessen. Vidare har regeringen tillsalt en
expertkommission med direktiv att lägga fram förslag lill hur man i ett
normalfall skall kunna få fram ett beslut i ett asylärende inom tre månader.

Våren
1989 presenterades en strategiutredning avseende 90-talets asyl-och
invandringspolitik, utförd av en expertkommission. Utredningen är för
närvarande föremål för en omfattande remissbehandling.

Flyktingkvoten
för år 1990 uppgår, liksom för år 1989, till 1 000 personer.

Ökade
utbrott av främlingsfientlighet kan konstateras. Ett par mottagningscentra för
asylsökande har skadats och övergreppen mot asylsökande har blivit fler. Myndighetema
har tagit initiativ till en bred upplysningskampanj i samarbete med de
politiska partierna, kyrkoma, frivilliga organisationer m.fl.

Storbritannien

Under
år 1988 mottogs ca 5 100 asylsökande, ungefär samma antal som år

1987. Flyktingstatus gavs till 960 personer medan 2200 personer fick vad

som kallas "exceptional leave" (vilket närmast innebär tillstånd av
särskil

da skäl).

Under perioden januari —september 1989 har 9488 personer sökt asyl, 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

vilket
är nära dubbelt så många som för hela året 1988. De största gmpper- Skr.
1989/90:68 na är turkar (4249), somalier (14 769), ugandier (878), indier
(495), sri lankeser (476), iranier (322) och irakier (255). Under samma period
har 1 326 personer givits asyl enligt flyktingkonventionen medan 3 047 personer
fått stanna av "särskilda skäl". Under perioden fattades 640 negativa
beslut.

Turkiet

Turkiet
tillämpar 1951 års Genéve-konvention endast på personer som flytt på gmnd av
händelser i Europa. Under år 1988 sökte något hundratal personer från Östeuropa
asyl i Turkiel enligt denna konvention. Delsamma gäller för första halvåret år
1989 med undantag för de bulgarer som sökt sig lill Turkiet.

Under
perioden maj —augusti 1989 anlände ca 320000 etniska turkar från Bulgarien till
Turkiet. Av dessa har ca 50000 återvänt till Bulgarien. Den 22 augusti 1989
införde Turkiet viseringsplikt för bulgariska medborgare. Därefter har
tillströmningen avtagit starkt.

Under
år 1988 registrerades ca 5 500 personer hos UNHCR. Av dem som accepterades som
flyktingar för överföring till tredje land — uppskattningsvis ca 2 500 — var
85 — 90% iranier och resten irakier.

Antalet
iranier som nu söker asyl/kvotplats via UNHCR har avtagit medan antalet irakier
har ökat och UNHCR räknar nu med ungefar lika många iranier som irakier. Vid
halvårsskiftet väntade ca 2 500 personer på kvotplatser. Antalet nytillkomna
under första halvåret år 1989 var ca 1 200 personer.

Det
totala antalet iranier som uppehåller sig i Turkiet uppskattas till mellan
250000 och 300000. Det är endast en liten del av dessa som anmäler sig hos UNHCR.

Av
de ca 56000 irakiska kurder som tog sin tillflykt till Turkiet i augusti
—september 1988 finns ca 34 000 kvar i tre läger. Turkiska myndigheter har
inte gett dem formell flyktingstatus men ett de facto flyktingliknande skydd.
Efter många svårigheter har nu slutligen etl avtal ingåtts mellan Turkiet och UNHCR
avseende intemationellt stöd till dessa flyktingar vilket också ger UNHCR
insyn i lägren.

Utöver
bistånd till flyklingama i lägren via UNHCR och Röda korset har Sverige också
tagit emot ett mindre antal flyktingar från lägren inom ramen för flyklingkvoten.

Förbundsrepubliken
Tyskland

Under
år 1988 sökte sammanlagt 103076 personer asyl i Förbundsrepubliken, vilket var
nära en dubblering jämfört med år 1987 (57 379). Antalet asylsökande under år
1988 representerar den högsta siffran sedan år 1980.

18

De asylsökande fördelade sig på följande länder: SJ{I-_ 1989/90:68

Pden 29023

Jugoslavien 20812

Turkiet 14873

Iran 7 867

Libanon 4233

Sri Länka 3 383

Rumänien 2634

Pakistan 2 390

Ungem 1996

Palestinier 1705

I
genomsnitt tar asylförfarandel drygt ett år innan beslut fattas i första instans.
Under år 1988 fattades beslut i första instans angående 88 530 personer, av
vilka 7621 fick asyl. Vid slutet av år 1988 fanns oavgjorda ärenden i första
instans som rörde nästan 98000 personer.

Under
det första halvåret 1989 sökte 57 822 personer asyl. De huvudsakliga urspmngsländema
var: Polen (14636), Jugoslavien (10620), Turkiet (8 269), Sri Länka (4 564),
Iran (2 788) och Libanon (2 208).

Under
samma period fattades beslut i 57 202 fall, varav 3655, eller 6,4%, beviljades
asyl. Den 30 september fanns det 95 269 asylsökande som väntade på beslut. Fram
t.o.m.den 30 september hade 86695 personer sökt asyl, vilket är 27 % fler än
för motsvarande period år 1988.

För
närvarande ligger i parlamentet förslag till förändringar i lagstiftningen
vilka syftar till atl uppnå tre mål: en snabbare beslutsprocess, en snabbare
integrering av dem som får positiva beslut och ett snabbt avvisande av dem som
får negativa beslut.

Utöver
flyklingama har Förbundsrepubliken också atl ta emot s.k. Aussiedler, dvs.
personer som hävdar tysk härstamning, saml medborgare från DDR. Totalt räknar
man med en tillströmning på åtminstone 700000 människor, alla kategorier, under
år 1989.

Ungem

Ungem
har sedan slutet av år 1988 blivit ett mottagarland för ungersksprå-kiga
flyktingar från framför allt Rumänien. Man räknar med alt över 20000 flyktingar
har tagits emot och särskilda mottagningscentra har upprättats i landet.

Hösten
1989 anslöt sig Ungem lill 1951 års flyktingkonvention och 1967 års
tilläggsprotokoll. UNHCR har också öppnat ett kontor i Budapest.

USA

USA
har ett system för flyktingkvot där man från början anger indikaliva siffror
för de olika konlinenlema. Traditionellt har Asien och Sovjetunionen haft de
högsta siffrorna. En viss skiftning från Asien till fördel för Sovjetunionen
kunde uppmärksammas under slutskedet av president Rea-gans regering.

De personer som kan
omfattas av kvoten indelas i sex kategorier. Kate

gori ett omfattar t. ex. personer som befinner sig i omedelbar fara medan

kategori sex avser flyktingar vars mottagande anses tjäna "nationens in- 19

tressen". För
budgetåret 1986/87 (det amerikanska budgetåret löper från Skr. 1989/90:68
den 1 oktober till den 30 september) uppgick den totala kvoten till 70000
personer, för budgetåret 1987/88 till 87500. För budgetåret 1988/89 är kvoten
satt till 94000 personer.

För
budgetåret 1989/90 har president Bush föreslagit en total kvot på 125000. Del
kan också noteras att han föreslagit en begräsning av antalet personer från
Sovjetunionen lill 50000.

I
sammanhanget kan också noteras att USA beslutat att medborgare från Polen och Ungem
inte längre kan betraktas som förföljda och därför inte kan påräkna asyl.

Under
det amerikanska budgetåret 1987/88 mottogs 607 366 asylansökningar.
Flyktingstatus gavs till 7 340 personer medan 8 582 ansökningar avslogs.
Antalet oavgjorda fall uppgick vid budgetårsskiftet lill 73109. Den sista
december 1988 hade denna siffra ökat till 86642.

Österrike

Antalet
asylsökande i Österrike år 1988 uppgick lill 15 790, en ökning med 4384 jämfört
med år 1987. De största gmppema kom från Ungem, Tjeckoslovakien, Rumänien,
Polen, Iran, Turkiet och Jugoslavien.

Antalet
flyktingar som fått flyktingstatus enligt 1951 års flyktingkonvention uppgick
till I 785 personer, eller 27% av de asylsökande. Motsvarande siffra för
perioden januari — augusti 1989 är 17 %.

Antalet
ärenden som inte avgjorts är stort och tillströmningen av asylsökanden har
ökat kraftigt under år 1989.

3.
Framtidsprognoser

Det
går inte att göra några vetenskapliga prognoser när det gäller migralions- och
flyktingströmmar. Den till synes positiva utvecklingen när det gäller stormaktsrdalionema
är lovande samtidigt som den medför nya problem när det gäller de
inomeuropeiska strömmarna. Så länge de fundamentala problemen när det gäller
klyftan mellan fattiga och rika, nord och syd, består och så länge den
bristande respekten för de mänskliga rättighetema kvarstår, måste man också
räkna med nya flyktingproblem och kvarstående gamla.

Detsamma
kan i princip sägas om migrationen i allmänhet. Det finns ingen anledning att
tro att migrationstrycket gentemot Europa och de andra OECD-ländema kommer atl
minska om inte de ekonomiska kiyf-toma minskar på ett påtagligt sätt och
miljöproblemen m. m. kan åtgärdas. Som nämnts räknar man med nästan en
fördubbling av jordens befolkning mellan nu och år 2025: från cirka fem
miljarder till någonstans mellan åtta och tio miljarder invånare.

En
trendframskrivning tyder på en befolkningsminskning i absoluta tal i Västeuropa
någon gång på 2020-talet. Parallellt med detta kan man, med denna linjära
prognosmetodik, räkna med alt en minskande andel av befolkningen kommer att
tillhöra arbetskraften.

När
detta sägs, måste man komma ihåg att man för bara några år sedan 20

var
tämligen säker på att den absoluta befolkningsminskningen i Sverige Skr.
1989/90:68 skulle komma väsentligt tidigare. De flesta prognoser pekade på åren
2010—2015 som en ungefarlig "brytpunkt". Ingen hade räknat med det födelseöverskott
som Sverige sett under 1980-talet. Den stora uppgången i kullama mnt decenniets
mitt kommer dessutom att ge utslag i befolkningspyramiden. Om ca 20 år kommer
måhända en ny uppgång i födelsetalen. Hur utvecklingen kommer att gestalta sig
hänger samman med många obedömbara faktorer — framtidstro, ekonomiska och
sociala fömtsättningar för bamafödande, etc.

Del
finns emellertid anledning att räkna med dels en kraftig förskjutning i
åldersfördelningen, dels en klar nedgång av befolkningsandelen i aktiva åldrar,
även om denna sannolikt inte blir så dramatisk som en trendframskrivning tyder
på.

Det
är uppenbart att flykting- och migrationsfrågoma kräver nya och annorlunda grepp
för atl man skall kunna åstadkommer konstmktiva lösningar. Problemen måste
angripas från gmnden. Länderna i nord måste söka göra detta inom ramen för en
helhetssyn. Den svenska utrikespolitiken (som innefattar säkerhets-, bistånds-
och flyktingpolitik) har strävat efter en sådan helhetssyn: atl utjämna motsättningama
mellan rika och fattiga länder, atl verka för nedmstning och fred, alt stödja
frigörelse- och demokratiseringsprocesser, att skydda förföljda människor.

I-världen
måste förmås att främja handeln med u-världen, göra nord-syddialogen mer
dynamisk, uppnå åtminstone FN:s 0,7-procents-mål för det offentliga biståndet,
främja i stället för att motverka höjning av priser på råvaror och upphöra med
vapenexport till u-världens konfliktområden.

II Invandringen till Sverige
budgetåret 1988/89 1. Inledning

De
huvudsakliga utomnordiska invandringskategoriema är av flyktingar och personer
som får bosätta sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt
anhöriga till här bosatta personer (anknytningar). Majoriteten av de
asylsökande kommer från utomeuropeiska länder. Av Europas länder har Sverige
under de senaste två åren tagit emot det största antalet asylsökande per
capita.

Som
tidigare nämnts behandlar denna skrivelse i huvudsak flyktinginvandringen till
Sverige. Här ges emellertid först en generell beskrivning av de regler, som
gäller för den utomnordiska invandring, som sker av andra skäl än på politiska gmnder,
och denna invandrings sammansättning.

2.
Arbetskraftsinvandring

Uppehålls-
och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i prin

cip bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. (Bud

getåret 1988/89 gavs 225 sådana tillstånd.) Detta kan t. ex.gälla nyckel

funktioner inom näringslivet och industrin samt anställningar, som är ell 21

led
i intemationellt utbyte. Dessutom beviljas arbetstillstånd för exempel-
Skr. 1989/90:68 vis montörer, vikarierande läkare, artister och idrottsmän.
Även fria yrkesutövare och egna företagare kan få bosätta sig här om de
uppfyller kraven för detta.

Tillstånd
beviljas numera vanligen av statens invandrarverk (SIV) efter samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och efter hörande av arbetsmarknadens parter.

3.
Anhöriginvandring

Svensk
praxis vad gäller invandring av anhöriga till personer bosatta här är generös i
jämförelse med andra länders. Make/maka och sammanboende, samt ogifta bam under
20 år till här bosatta personer, beviljas regelmässigt uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige.

En
ordning med uppskjuten invandringsprövning under i princip två år tillämpas när
det gäller nyligen ingångna äktenskap eller nyligen etablerade samboförhållanden.
Om förhållandet upphör före två-årsperiodens utgång tas vid bedömningen av
frågan om utlänningen ändå skall få stanna här hänsyn till samtliga
omständigheter i ärendet. Dessa kan exempelvis vara om utlänningen är väl
etablerad i arbetslivet, om barn finns, om utlänningen riskerar att bli
socialt utstött vid återkomsten lill hemlandet osv.

Homosexuella
förhållanden jämställs med heterosexuella. Äktenskap med minderåriga liksom
månggifte ger däremot i princip inte rätt till bosättning här.

Både
ensamstående förälder och föräldrapar kan under vissa fömtsättningar få
bosätta sig hos bam som bor i Sverige. Ensamstående förälder (änka/änkling,
frånskild) beviljas regelmässigt tillstånd. Även ensamstående förälder med
medföljande minderårigt barn beviljas normall tillstånd om majoriteten av de
vuxna barnen bor i Sverige.

Föräldrapar
med samtliga bam i Sverige beviljas tillstånd om de är i minst 60-årsåldem
eller om starka humanitära skäl finns. Föräldrapar med barn både i Sverige och
i annat land kan beviljas tillstånd efter en bedömning och vägning av skilda
faktorer som föräldrarnas ålder, antalet vuxna barn i Sverige och i annat land,
föräldrarnas hälsotillstånd och allmänna levnadssitualion m. m.

Även
andra anhöriga kan under vissa fömtsättningar få bosätta sig här. Det kan gälla
s.k. "sista länk", dvs.en person, undantagsvis flera, vars samtliga
nära släktingar är bosatta i Sverige. Det kan också gälla ogifta barn över 20
år som stannat kvar i hemlandet på gmnd av studier eller militärtjänst. Även
andra släktingar, som tillhört samma familjegemenskap, kan i viss utsträckning
beviljas tillstånd.

Anhöriga
till politiska flyktingar bedöms något generösare och hänsyn tas i dessa fall
även till den härvarande flyktingens situation.

4.
övrig invandring

Den
övriga invandringen beslår huvudsakligen av personer som tidigare

varit bosatta här och som
efter några år utomlands återvänder till Sverige, 22

samt av personer som har
svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som varit bosalt här tidigare
las bl. a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i Sverige respektive
utomlands.

Svenskfödda, som senare
förlorat sitt svenska medborgarskap, saml deras bam beviljas regelmässigt
tillstånd.

Skr. 1989/90:68

5.
Invandringens omfattning

Invandringen
lill Sverige har fortsatt atl öka under år 1989. Enligt preliminära
beräkningar har ca 58 800 utländska medborgare invandrat. Invandringen
fortsätter alt ligga på samma höga nivå som under 1970-lalet eller t. o. m. något
högre, efter en kraftig nedgång i början av 1980-talet. Endast åren 1969 och
1970 har högre siffror noterats. Ökningen beror väsentligen på den utomnordiska
invandringen. Även den nordiska invandringen har ökat kraftigt under året.
Utvandringen av såväl nordiska som utomnordiska medborgare ökade med 1 200
personer i förhållande till år 1988.

Invandringsöverskottet
av utländska medborgare under år 1989 var preliminärt 45 700 personer, vilket
innebär ungefär 13 lOOpersoner flerän år 1988. Utvecklingen under den senaste
tioårsperioden framgår av följande tabell (siffroma är avmndade):

Invandringen av utländska medborgare åren 1980-1989 (i
tusental)

År

Invandring

Utvand

ring

Invandringsöverskott

Totalt Nordiska

Övriga

Totalt

Nordiska

Övriga

Totalt

Nordiska

Övriga

med- med-

med-

med-

med-

med-

borgare

borgare

borgare

borgare

borgare

borgare

1980

34,4 16,3

18,2

20,8

13,6

7,2

13,7

2,6

11,0

1981

27,4 10,0

17,4

20,8

15,3

5,5

6,6

-5,3

11,9

1982

25,1 7,3

17,8

19,9

14,5

5,4

5,2

-7,2

12,4

1983

22,3 7,4

14,9

17,4

12,0

5,4

4,9

-4,6

9,5

1984

26,0 8,4

17,6

14,6

10,0

4,6

11,4

-1,6

13,0

1985

27,9 8,4

19,5

14,0

9,2

4,9

13,9

-0,8

14,7

1986

34,0 8,9

25,2

15,4

8,7

6,6

18,6

0,2

18,6

1987

37,1 8,9

28,1

11,6

8,1

3,5

25,5

0,8

24,7

1988

44,5 11,5

33.0

11,8

8,3

3,5

32,6

3,2

28,4

1989'

58,8 18,8

40,0

13,1

9,6

3,5

45,7

9,2

36,5

Preliminär
beräkning

Invandringen från Finland
har varit något mindre än år 1988 och uppgick år 1989 enligt preliminära
uppgifter till 4 500 personer, vilket var ca 900 färre än år 1988. Utvandringen
till Finland var ca 5 400 personer. Neltoinvandringen från Norden blev totalt
9200 personer, beroende främst på nettoinvandringen från Norge på ca 6500
personer. Med en invandring till Sverige omfattande ca 8 500 personer utgjorde
norrmännen den största nationsgmppen invandrare år 1989.

År
1988 fick ca 17000 utlänningar svenskt medborgarskap. Vid ingången av år 1989
var 420000 utländska medborgare bosatta i Sverige, vilket var ungefär 20000
personer fler än ett år tidigare.

23

Den
utomnordiska invandringen till Sverige budgetåret 1988/89

(inkl bam)

ö vriga
3%

Skr.
1989/90:68

Anknytnings-invandring
42%

Flyktingar m fl 55%

•ö vriga - arbetskraftsinvandring och
adoptivbarn

6. Enskilt tillresta
asylsökande

Liksom
tidigare år är de på egen hand inresta personerna, som ansöker om asyl vid
gränsen eller efter ankomsten till Sverige, mångdubbelt fler än kvotflyktingarna.
Under budgetåret 1988/89 var det ca 19050 personer inkl. bam som reste till
Sverige och ansökte om asyl. År 1988 var antalet asylsökande ca 19600 varav ca
3000 direktavvisades. År 1987 var antalet asylsökande ca 18 000 varav ca 2 500 direktavvisades.

1
det följande redovisas de största nationsgmpperna som sökt asyl i Sverige. Siffroma
är ungefarliga.

Av
de asylsökande kom det största antalet under budgetåret 1988/89 från Iran (4000
personer). Under år 1988 anlände 5000 vilket var något mindre än år 1987 då 5
500 iranier ansökte om asyl.

Under
budgetåret 1988/89 fick 5 840 iranier uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda. Tendensen från tidigare år att asylsökande gör sig av med
passhandlingar har hållit i sig.

Antalet
chilenare som ansökt om asyl under budgetåret 1988/89 var 1 600. Under år 1988
ansökte 3 400 personer om asyl i Sverige och under år 1987 4000. Under
budgetåret 1988/89 beviljades 4640 chilenare uppehållstillstånd som flyktingar
eller därmed jämställda. Under år 1988 beviljades I 740 chilenare
uppehållstillstånd av samma skäl.

Antalet
irakiska asylsökande uppgick under budgetåret 1988/89 till 1 090. För år 1988
var siffran 1 150 och för år 1987 660 personer. Under

24

budgetåret
1988/89 beviljades 1 380 personer uppehållstillstånd som flyk- Skr.
1989/90:68 tingar eller därmed jämställda.

Statslösa
och personer med okänt medborgarskap (oftast palestinier och andra personer
från Libanon) som sökte asyl uppgick till 1 380 under budgetåret 1988/89.
Omkring 1 970 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda.

Under
budgetåret 1988/89 ansökte 870 libaneser om asyl vilket kan jämföras med 760
personer under år 1988. Fömtom statslösa och libaneser kommer från Libanon
personer som uppger att deras medborgarskap är okänt. Dessa har oftast sitt urspmng
i Turkiet eller Syrien. Under budgetåret 1988/89 beviljades 1000 libaneser
uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar eller därmed jämställda. Siffran
för år 1988 för samma kategori var 450.

Antalet
etiopiska medborgare som ansökte om asyl uppgick under budgetåret 1988/89 till
ca 1310 personer. Antalet asylsökande år 1988 var 1090 och år 1987 1 240. Under
budgetåret 1988/89 beviljades 1 430 uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda. Motsvarande siffra förår 1988 var 1420.

Varje
år besöker ett stort antal polska medborgare Sverige. Av dessa är del endast en
liten del som ansöker om asyl. Antalet asylsökande var budgetåret 1988/89 ca
650 och antalet polska medborgare som beviljades uppehållstillstånd som
flyktingar eller därmed jämställda var samma år 350 vilket kan jämföras med 210
för år 1988.

De
asylsökande från Jugoslavien har ökat kraftigt under senare lid. De allra
flesta är jugoslaver med albanskl urspmng som kommer från provinsen Kosovo.
Under budgetåret 1988/89 kom 1 270 asylsökande vilket kan jämföras med 600
under år 1988. Omkring 435 personer beviljades uppehållstillstånd som
flyktingar eller därmed jämställda under budgetåret 1988/89. Under år 1988
beviljades 140 personer uppehållstillstånd av tidigare nämnda skäl.

Rumäner
utgör en stor del av de europeiska medborgare som under budgetåret 1988/89 beviljades
uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Antalet beviljade
uppehållstillstånd för mmäner var budgetåret 1988/89 ca 870 och för är 1988 ca
890.

Omkring
1 000 turkiska medborgare har ansökt om asyl under budgetåret 1988/89 och 860
år 1988. Ca 600 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda under budgetåret 1988/89. Motsvarande siffra för år 1988 var
310.

Antalet
medborgare i Sovjetunionen som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar
eller därmed jämställda har ökat under senare tid. Under budgetåret 1988/89
beviljades 200 uppehållstillstånd. Motsvarande siffra för år 1988 var 150.
Omkring 250 personer ansökte om asyl under budget-ård 1988/89.

Ungerska
medborgare som ansökte om asyl budgetåret 1988/89 uppgick till 950 vilket kan
jämföras med 830 år 1988. Antalet som beviljades uppehållstillstånd som
flyktingar eller jämställda var 400 under budgetåret 1988/89.

Under
budgetåret 1988/89 beviljades sammanlagt 22 100 personer uppe- 25

hållstillstånd enligt 3, 5
eller 6§§ utlänningslagen (1980:376) eller av humanitära skäl eller enligt
regeringens beslut om tillfällig ändring av asylpraxis. Den sistnämnda
kategorien utgjorde 5 920 personer av det totala antalet.

Skr.
1989/90:68

De 22 100 utländska medborgare som fick uppehållstillstånd
enligt 3, 5 och 6 §§ i den då gällande utlänningslagen, enligt regeringens
beslut om tillfälligt ändrad asylpraxis, enligt humanitära skäl samt de som
tagits ut på kvoten, fördelar sig procentuellt enligt Täljande i jämförelse med
åren 1987 och 1988:

1987

1988

Bä 1988/89

antal

%

antal

%

antal

%

Kvoten

1457

10,4

1476

9,2

1476

6,7

3 § UtlL

2 326

16,6

3698

22,9

3478

15,8

5 § UtlL

1679

12,0

1 170

7,3

431

1,9

6 § UtlL

5 374

38,2

5984

37,1

6312

28,5

Hum. skäl

3 206

22,8

3 797

23,5

4490

20,3

Tillfälligt
ändrad

5 923

26,8

asylpraxis

Summa

14042

100,0

16125

100,0

22110

100,0

Härtill
kommer de anhöriga till flyktingar och därmed jämställda per.soner vilka inrest
tillsammans med eller i nära anslutning till dessa samt i bidragshänseende jämställts
med dem.

Totalt

2 503 16545

3 692 19817

4 365 26475

Den utomnordiska invandringen till Sverige under åren
1986, 1987, 1988 samt under budgetåret 1988/89 (vuxna och barn). Personer som
har fått uppehållstillstånd:

1986

1987

1988

Bå 1988/89

A

Flyktingarm.fi .

enligt.
3, 5 och 6 §§

i UtlL
och enligt

31 § i UtlF
(Hum. skäl)

11486 (49,9%)

14042 (49%)

16125 (48,4%)

16187 (40,6%)

Tiiirälligt ändra asylpraxis Nära anhöriga
(anknytningar)

9670 (42%)

12387 (43,2%)

15093 (45,3%)

5 923 (14,9%) 16638 41,7%)

därav: 1) Anknytning till flykting

1491

2 503

3 692

4 365

2) övriga anknytningar

8179

9884

11401

12273

Arbetsmarknadsskäl

171 (0,7%)

222 (0,8%)

257 (0,8%)

225 (0,6%)

Gäststuderande

464 (2%)

678 (2,4%)

855 (2,5%)

1)

Adoptivbarn

1244 (5,4%)

1319 (4,6%)

1003 (3,0%)

881

2,2%)

Summa

23035 (100%)

28648 (100%)

33333 (100%)

39854 (100%)

' Tidigare
har dessa oegentligt räknats in i invandringssiffran i tillståndsstatistiken trots
att de förväntas utresa efter avslutade studier.

26

7. Utvecklingen under
sista halvåret 1989

Perioden
juli —december 1989 har uppvisat de högsta inströmningssiffrorna av asylsökande
sedan andra världskriget. Under perioden ankom totalt 19310 asylsökande.
Siffran är preliminär och förväntas öka med ca 1000 oregislrerade Ganuari 1990)
ärenden. De asylsökande fördelade sig på följande nationaliteter:

Skr. 1989/90:68

Asylsökande perioden augusti —december 1989

Bulgarien

Etiopien

Irak

Iran

juli

130

150

130

150

aug

26

233

168

446

sept

988

227

211

503

okt

241

250

243

638

nov

1328

234

385

473

dec

795*

123*

184*

380*

Jugoslavien

Libanon

'Statslösa

'Okänt medborgarskap (Mellersta Östern)

juli

120

245

87

62

aug

212

431

168

27

sept

299

485 .

177

38

okt

367

452

187

114

nov

216

296

215

72

dec

82*

170*

115*

18*

Polen

Rumänien

Somalia

Sovjet

juli

50

60

50

56

aug

47

97

50

58

sept

47

115

88

62

okt

29

105

146

57

nov

16

82

119

70

dec

12*

46*

86*

37*

Svrien

Tjeckoslovakien

Turkiet

Ungern

juli

30

30

70

80

aug

70

74

121

128

sept

49

59

129

96

okt

96

53

148

85

nov

100

65

99

38

dec

95*

11*

86*

11*

* Siffrorna är preliminära på grund av eftersläpning vad
gäller registrering. ' huvudsakligen personer från Libanon.

Totalt beräknas ca
29000 asylsökande ha kommit till Sverige under år 1989.

8. Organiserad överföring
av flyktingar (flyktingkvoten)

Sedan
år 1950 har Sverige haft ett av riksdagen beslutat syslem för kollektiv
överföring av flyktingar genom s. k. flyktingkvoter. Sedan år 1973 har denna
kvot varit generell (dvs. icke nationalitelsbestämd) och sedan år 1976 har den
uppgått till ca 1 250 personer per år.

Kvoten är avsedd att
användas för uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en
särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall där UNHCR har
särskilda svårigheter att finna ett lämpligt placeringsland. Det bör nämnas att
den svenska kvoten inte är begränsad lill flyktingar i ordets formella
bemärkelse. Den kan nämligen också användas för personer, som är förföljda och
befinner sig i fara, men ännu inte kunnat lämna sitt land. Kvoten har också
kommit att användas för att

27

utverka frigivning och
utresa för personer som hålls som politiska fångar i Skr. 1989/90:68 sina
hemländer. För dessa kategorier har kvoten bl. a. vid olika tillfällen använts
i länder som Chile, El Salvador, Umguay och Polen samt sedan år

1988 även
i Colombia.

En
mindre del av kvoten används för handikappade och, under senare år, krigsskadade
flyktingar samt tortyroffer.

Kvoten
fastställs och används per budgetår. Antalet faktiskt överförda flyktingar
varierar från år till år, då ultagningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas
av utresetillstånd från det land där vederbörande vistas.

Ansvaret
för uttagning och överföring av flyktingar lill Sverige ligger hos SIV. Uttagning
kan ske genom delegationsresor till flyktingläger i olika länder eller genom
att UNHCR eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som
behöver en fristad i tredje land (s. k. dossier-uttagning). Ärenden kan också
initieras på ansökan av flyktingar eller någon organisation i Sverige. UNHCR:s
önskemål avseende de svenska insatsema presenteras två gånger årligen gemensamt
för SIV och motsvarande organ i de övriga nordiska ländema. Dessa samråder
också sinsemellan om uttagnings- och mottagningsfrågorna. Från och med år 1989
samråder regeringama regelmässigt i policyfrågor. Flertalet enskilda uttag-ningar
sker i samråd med UNHCR. Undantag är uttagningen av personer som fortfarande befinner
sig i hemlandet. Svenska utlandsmyndigheter ombesörjer mycket av det praktiska
arbetet i samband med resan till Sverige, ofta i samarbete med lOM.

Vid
sitt beslut om flyktingkvoten för budgetåret 1989/90 angav regeringen alt uttagning
i första hand bör ske i länder i sydvästra och mellersta Asien, i Syd- och
Centralamerika samt i Sydostasien. Från Sydostasien skall, som en del av ett
gemensamt nordiskt åtagande visavi FN:s särskilda handlingsprogram för Indokina
(CPA), ca 400 flyktingar las ut inom kvoten. Dämtöver får i enstaka fall uttagning
ske i övriga delar av världen.

Vidare
angav regeringen att, inom ramen för de ca 50 platser som avsatts för
handikappade, särskild uppmärksamhet bör ges åt tortyroffer.

Under
budgetåret 1988/89 överfördes 1482 personer till Sverige inom ramen för flyklingkvoten,
vilket i stort sett är samma antal som föregående budgetår.

Uttagningen
från Asien var störst av personer från Iran (641), Irak (187) och Vietnam
(237). Från Latinamerika har uttagning skett främst från El Salvador (210),
Chile (95) och Colombia (72).

Av
de 641 iranska kvotflyktingar, som reste in under budgetåret 1988/89,
överfördes flertalet från Turkiet, Irak och Pakistan. Från Turkiel och Pakistan
togs 417 iranier och 156 irakier emot.

Totalt
togs 237 flyktingar från Vietnam emot på flyktingkvoten. Inom ramen för
Sveriges åtaganden alt la emot indokinesiska flyktingar som räddats på havet (DISERO/RASRO
- UNHCR:s särskilda program för omplacering av indokinesiska s. k. båtflyklingar
räddade till havs) beviljades år 1988 tillstånd för 75 flyktingar från
Vietnam. Under första halvåret

1989 har
tillstånd inom detta program beviljats för 13 flyktingar.

28

Flyktingkvotens tillämpning under budgetåret 1988/89 Skr. 1989/90: 68

Ursprungsland Inresta Beviljade

inresetillstånd

LATINAMERI-

KA

380

424

Chile

95

133

Colombia

72

72

El
Salvador

210

213

Honduras

3

6

ASIEN

1088

1024

Irak

187

206

Iran

641

563

Libanon

6

—

Pakistan

10

2

Vietnam

237

243

Indonesien

1

1

Kambodja

6

3

AFRIKA

3

14

Etiopien

-

11

Kenya

—

—

Zaire

3

3

EUROPA

11

14

Bulgarien

4

4

Rumänien

6

9

Tjeckoslovakien

1

1

Totalt:

1482

1476

Totalt
har 48 handikappade flyktingar under budgeråret överförts inom ramen för
kvoten. De kom i första hand från Iran (drygt 40) samt några enstaka från
Colombia och Etiopien. De flesta har under någon period vårdats på
regionsjukhuset i Linköping.

9.
Anhörigresor

SIV
kan med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader
för anhörigas resor till Sverige bevilja bidrag till flyktingar enligt 3 kap 1
§ för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas är i första hand
maka/make och barn under 20 år. Om synnerliga skäl föreligger kan även andra
anhöriga komma i fråga. Bidraget är behovsprövat.

När
beslut om bidrag fattas ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyktingar,
dvs. genom svensk utlandsmyndighet eller genom lOM.

Under
år 1988 beviljades resor för totalt 573 personer. De kom främst från Rumänien
(188), Iran (148), Turkiet (47), Vietnam (40) och Eriopien (40).

Under
l:a halvåret 1989 beviljades resor för 377 personer. De kom främst från
Rumänien (131), Iran (89), Turkiet (14), Vietnam (44) och Etiopien (26). Detta
innebär en ökning jämfört med föregående år. Kostnadema för beviljade bidrag till
flyktingar för anhörigas resor uppgick år 1988 till l,8milj.kr. ochför I :a
halvåret 1989 till 1,3 milj.kr.

29

III Den svenska utlänningslagstiftningen och dess Skr. 1989/90:68

tillämpning

1.
Asyllagstiftningen

Den
svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överensstämmelse med 1951
års flyktingkonvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga
ställning. Den 1 juli 1989 trädde en ny uflänningslag (1989:529) i krafl. Den
nya lagen syftar främst lill att åstadkomma en snabbare och rationellare
beslutsordning i framför allt asylärenden.

I
3 kap. har de särskilda reglema om asyl samlats. I 2§ återfinns en definition
och en skyddsbestämmelse rörande flyktingar som överensstämmer med
flyktingkonventionens.

Bestämmelsema
i 3 kap. 1 § 1 och 3 om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan att
vara flyktingar, kan åberopa starka flyktingliknande skäl för att få stanna i
Sverige (de facto-flyklingar), ger skydd även åt personer som inte omfattas av
flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt har Sverige som ett av få länder
infört i sin utlänningslag.

För
att få uppehållstillstånd som krigsvägrare krävs att risken för att uttas till
krigstjänstgöring är påtaglig. En fömtsättning bör därför i allmänhet vara att
utlänningens hemland befinner sig i krig eller står i begrepp atl inleda
krigshandlingar. Utlänningen skall också löpa risk för atl bli inkallad till
militärtjänstgöring på krigsskådeplats. Lagstiftningen är emellertid inte
avsedd alt ge skydd åt vapenvägrare i allmänhet.

Som
exempel på en kategori som kan omfattas av bestämmelsema om de facto-flyktingar
kan nämnas utlänningar som åberopar skäl av samma art som flyktingar men där
skälen inte är tillräckligt starka för alt de skall omfattas av
flyktingkonventionen och utlänningslagens flyktingdefinition. Vidare kan
uppehållstillstånd beviljas personer vars trovärdighet kan ifrågasättas genom
att de åberopar politiska skäl som förefaller starkt överdrivna, men där
uppgifterna ändå visar att utlänningen har utsatts för trakasserier i olika
former. Bestämmelsema har också ansetts kunna tillämpas i fråga om krigsvägrare
som inte riskerar att sändas till en krigsskådeplats men kan räkna med att
straffas för krigsvägran samt i fråga om värnpliktsvägrare som kan komma att få
ett oproportionerligt strängt straff för sin vägran.

Flyktingar,
krigsvägrare och de facto-flyktingar har alltså i princip rätt till asyl och
därmed uppehållstillstånd i Sverige. 1 vissa fall får dock asyl vägras. Delta
framgår av 3 kap. 4§ andra stycket utlänningslagen som i fem punkter uttömmande
reglerar när en i och för sig asylberättigad utlänning ändå inte kan anses ha
ett berättigat behov av att få skydd i Sverige.

Asyl får vägras om det av
hänsyn till vad som är känt om utlänningens

tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikels säkerhet finns "synneriiga

skäl" att inte bevilja asyl (punkt 1). Undantaget gäller såväl för
flyktingar

som för krigsvägrare och de facto-flyktingar. Begreppet är hämtat från

flyktingkonventionen och motsvarar möjligheten alt vägra en flykting

fristad. Det är fråga om situationer då det av hänsyn lill rikets säkerhet

framstår som omöjligt alt bevilja asyl eller då flyktingen begått brott mot 30

mänskligheten eller gjort
sig skyldig till krigsförbrytelser och liknande Skr. 1989/90:68 gämingar.
Det gäller också grova icke-politiska brott som utlänningen begått innan han
kom till Sverige.

Krigsvägrare
och de facto-flyktingar kan dessutom vägras asyl om det finns "särskilda
skäl" (punkt 2). Till sådana skäl räknas att förhållandena är sådana att
det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen. Del fömtsattes inte
att det skulle vara helt omöjligt att ta emot dessa utlänningar i Sverige; för
att skydd skall få vägras skall det dock vara fråga om så pass många personer
att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och det
svenska flyktingmottagandet att ta emot dem i Sverige.

Asyl
får också vägras en utlänning som på vägen till Sverige har befunnit sig i ett s.
k. första asylland, dvs. ett land där han är skyddad mot förföljelse eller mot
att sändas vidare till krigsskådeplats, hemlandet eller annat land där han kan
utsättas för förföljelse. Detta är innebörden av vad som benämns första asyllandsprincipen
(punkt 4).

Vid
sidan av sådana utlänningar som hittills har berörts tillåts även andra att
stanna av humanitära skäl. Denna gmnd för uppehållstillstånd har tidigare
framgått av en bestämmelse i 1980 års utlänningsförordning men är numera lagstadgad
(2 kap. 4§ första stycket 2 utlänningslagen). Enligt denna bestämmelse yar
uppehållstillstånd meddelas, om utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta
sig i Sverige.

I
praxis har uppehållstillstånd på gmnd av humanitära skäl beviljats personer som
har flytt undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att
drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd på denna gmnd
har också beviljats personer som på gmnd av sjukdom eller andra personliga
förhållanden bör få stanna i landet. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer
som inte är flyktingar men där förhållandena i del land till vilket utlänningen
skulle behöva resa ändå är sådana atl det ter sig inhumant att tvinga honom att
återvända dit eller personer som riskerar allvariigt straff eller förföljelse
på gmnd av kön eller homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd
beviljats personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där en
verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något land där
utlänningen kan tas emot. En kombination av humanitära skäl och
släktanknytning, som i sig inte har varit tillräcklig, har också i vissa fall
lett till att uppehållstillstånd har beviljats.

2.
Tillämpningsfrågor

Vid
årsskiftet 1988/89 ändrade regeringen praxis i vissa asylärenden. Förändringen
innebar att den som ansökt om asyl före den 1 januari 1988 fick stanna i
Sverige, om inte särskilda skäl i det enskilda fallet talade däremot.

Samtidigt med
riksdagsbehandlingen den 31 maj 1989 av den nya lagen

ändrade regeringen praxis för vissa bamfamiljer eftersom lång väntetid är

särskilt påfrestande för dessa då barnen i många fall hunnit rota sig i del

svenska samhället. Förändringen innebär att familjer där någon medlem

är under 17 år och som ansökt om uppehållstillstånd och därefter vistats 31

mer än ett år i Sverige får
stanna om inte avgörande skäl i del enskilda Skr. 1989/90:68 fallet talar
emot. Ändringama i praxis tillämpas i de ärenden där frågan om avvisning eller
utvisning inte slutligt avgjorts. I s. k. verkställighetsärenden enligt den
äldre lagstiftningen, dvs. där det redan föreligger ett slutligt beslut i avlägsnandefrågan,
tillämpas inte denna praxisändring.

Regeringen
har även vidtagit åtgärder mot del ökande missbmket av asylrätten. Det är
vanligt atl personer söker sig till Sverige med åberopande av asylrätten trots
atl asylskälen är mycket svaga. Vid den prövning som sker i det enskilda
ärendet kan ofta konstateras att sådana asylsökande väsentligt överdriver sina
farhågor mot att återvända till hemlandet. Sökanden åberopar inte sällan falska
handlingar och berättar uppdiktade historier. Detta har kunnat konstateras
genom länderkunskap, asylsökandes egna uppgifter samt utredningar i del
enskilda ärendet.

Detta
är ell intemationellt problem och delvis en följd av att asylinvandringen är
den enda dörr som står öppen också för personer som vill lämna sina hemländer
av andra skäl än atl de är förföljda. Detta är en del av förklaringen till den s.
k. dokumentlösheten, dvs. atl asylsökande kommer hit utan vare sig identitets-
eller färdhandlingar trots att de uppenbarligen måste ha haft sådana vid resans
anträdande. Genom att asylsökande saknar eller undanhåller sina dokument
försvåras i hög grad utredningama i asylärendena. Handläggningstidema förlängs
och i många fall försvåras eller omöjliggörs avvisning till ett första
asylland.

I
proposition 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m.finns förslag som
lar sikte på att komma tillrätta med det ökande problemet med dokumentlöshet.
Det gäller bl.a.förvar av ulredningsskäl och möjlighet för polis och tull all
undersöka handbagage och kläder. Dessa delar av lagförslaget har vilandeförklarats
av riksdagen enligt 2 kap. 12§ tredje stycket regeringsformen.

Under
hösten 1989 antog UNHCR:s exekutivkommitté rekommendationer i syfte att genom
internationella och nationella åtgärder komma till rätta med det missbmk av
asylrätten som förekommer. Regeringen har därför den 2 november 1989 i ett
enskilt asylärende uttalat sig för en skärpning vid prövning av en dokumentlös
asylsökandes skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Skärpningen innebär
att en dokumentlöshet som har lill syfte att vilseleda skall medföra att
minskad tilltro sätts lill de åberopade asylskälen om inte starka skäl talar
emot en sådan bedömning.

Under
senare tid har stora positiva förändringar inträffat i Östeuropa. Förändringama
innebär att människor i bl. a. Polen och Ungem generellt sett inte längre löper
risk för förföljelse. Detta utesluter givetvis inte att enskilda personer från
Östeuropa kan ha rätt till asyl i Sverige. Förändringar i demokratiserande
riktning har även skett i Chile.

Mellan
Iran och Irak föreligger inte längre något krigsförhållande i den mening
utlänningslagen tar sikte på. Detta innebär att asylsökande från dessa länder
inte kan beviljas uppehållstillstånd enligt det särskilda skyddet för
krigsvägrare.

Det
är vidare känt atl en hel del av missbmket av asylrätten sker i

organiserade former. I utlänningslagen finns därför sedan några år en

slrafföestämmdse som innebär alt den som i vinningssyfte planlägger eller 32

organiserar verksamhet som
är inriktad på att främja alt utlänningar reser Skr. 1989/90:68 lill Sverige
utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas till böter
eller fängelse. Straffmaximum höjdes nyligen från ett till två års fängelse.

Straflföestämmdsema
har tillämpats i flera fall. Det har dock visat sig vara svårt atl bevisa alt gämingsmannen
handlat i vinningssyfte. Högsta domstolen har för närvarande att ta ställning
till två frikännanden från Svea hovrätt. Utgången av högsta domstolens prövning
har stor betydelse för regeringens fortsatta agerande. Regeringen överväger
dock redan nu möjlighetema att föreslå en skärpning av lagstiftningen mot
människosmuggling.

3.
Viseringskrav

Beslut
om förändringar av viseringsreglema innefattar en mängd olika avväganden av
såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som invandrarpolitisk
karaktär. Sverige strävar också, i enlighet med den nordiska
passöverenskommelsen, efter nordisk harmonisering i dessa frågor.

Danmark
införde den 1 januari 1989 viseringstvång för mmänska medborgare. Den svenska
regeringen valde att avvakta den fortsatta utvecklingen för de mmänska flyklingama
i Ungern. Sedan Ungern anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och även
inlett samarbete med UNHCR, som upprättat ett kontor i Budapest, kan de mmänska
flyklingama i Ungem anses ha ett fullgott skydd där. Sverige införde därför
krav på visering för mmänska medborgare den 1 juli 1989.

Krav
på visering har också fr.o.m.den 1 oktober 1989 införts för bulgariska
medborgare, vilket också Danmark och Norge har gjort. Liksom i fallet Rumänien
var det en kombination av skäl som ledde till detta beslut.

Vilka
konsekvenser den senaste tidens utveckling kan få härvidlag, är det för tidigt
att uttala sig om.

Då
nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 yordes uttalanden bland
annat för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om släktbesök.
När det gäller mycket nära anhöriga, och när omständighetema är mycket
ömmande, bör visering ges om det inte framstår som uppenbart att avsikten med
besöket är en annan än den uppgivna. 1 mindre behjärtansvärda fall bör regeln
vara alt visering beviljas om det inte framstår som sannolikt att syftet är ett
annat än det uppgivna. SlV:s styrelse bör leda utvecklingen av viseringspolitiken.

Mot bakgmnd av en
konstaterad "avhoppsfrekvens" på mdlan 20 och

25% av beviljade viseringar beslöt SlV:s styrelse i november 1987 om nya

riktlinjer för viseringspraxis i fråga om iranska medborgare. Denna praxis

ligger fast och har tillämpats under åren 1988 och 1989, vilket lett lill att

"avhoppsfrekvensen" för iranska medborgare har minskat. Innebörden är

i princip att sökanden själv får göra troligt att syftet med resan till Sverige

är ell besök och inget annat. De nya riktlinjerna för besöksvisering tilläm

pas för närvarande också för medborgare i Libanon, Turkiel, Pakistan,

Bangladesh och Syrien. I särskilt ömmande fall tillämpas dock en mer 33

3 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 68

liberal
praxis. Regelmässigt beviljas t. ex. visering för att närvara vid en Skr.
1989/90:68 nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig, som
är svårt sjuk. En analys av viseringspraxis beträffande andra länder har visat atl
visering för besök av nära släkting praktiskt taget alltid beviljats.

4.
Beslut om ändrad asylpraxis

I
december 1989 blev problemen i flyktingmottagandet så akuta att regeringen
fann sig föranlåten att i ett enskiU asylärende fatta beslut att asyl endast
kommer att ges till asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention
samt till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Bakgmnden
till beslutet var att tillströmningen av asylsökande ökat dramatiskt under
andra halvåret 1989. Under denna period anlände ungefär lika många asylsökande
som under hela år 1988. Mot slutet av år 1989 fanns del sammanlagt 23000
människor i invandrarverkets förläggningar. Närmare 7 000 av dessa har fått
arbets- och uppehållstillstånd och vistas på förläggningar i avvaktan på
kommunplatser.

Förändringen
innebär att det inte längre är möjligt att få asyl som krigsvägrare eller av s.k.de
facto-flyklingskäl om inte särskilt starka skyddsbehov föreligger.

Beslutet
fattades med stöd av bestämmelsema om "särskilda skäl" som anges i
utlänningslagen (3 kap. 4§ andra stycket 2). För all dessa särskilda skäl skall
kunna tillämpas krävs "att förhållandena är sådana alt del bedöms vara
nödvändigt för att reglera invandringen". Del skall "vara fråga om så
pass många personer atl det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska
samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige" (prop.
1988/89:86, s. 156).

Förändringen
gäller tills vidare. När en omprövning kan ske går för närvarande inte att
bedöma.

Den
särskilda praxis för bamfamiljer som regeringen tillkännagav den 31 maj 1989
berörs emellertid inte.

IV De svenska frivilliga organisationemas roll i flyktingpolitiken

1.
Allmänt

De
frivilliga organisationer som är mest aktiva inom flyktingpolitikens och

flyktingbiståndets områden deltar i del av regeringen tillsatta flyktingpoli

tiska rådet. Dessa är: Amnesty Intemalionals svenska sektion. Rädda

barnen. Svenska flyktingrådet. Svenska kyrkan genom Nämnden för mel-

lankyrkliga och ekumeniska förbindelser. Svenska röda korset och Sveri

ges frikyrkoråd (Diakonia). 1 Sverige samarbetar dessa organisationer re

gelbundet inom frivilligorganisationemas samarbetsgmpp i invandrar-

och flyktingfrågor. Några av dessa, samt även andra svenska frivilliga

organisationer, får också statligt stöd i olika former för sin verksamhet

bland flyktingar, framför allt i tredje världen. 34

Under
året har dessa organisationer genomfört en s. k. Ja-kampanj med Skr. 1989/90:68
målet alt söka skapa en bredare uppslutning kring flyktingmotlagandet i
Sverige. Regeringen har tagit detta som utgångspunki för att föreslå tillsättandet
av en gemensam arbetsgmpp med uppgift att söka utforma förslag lill hur de
frivilliga organisationema skall kunna spela en mer aktiv roll i det svenska
flyktingmottagandet.

Invandrarorganisalionens
i Sverige, särskilt de riksorganisationer som har många flyktingar bland sina
medlemmar, medverkar i flyktingmotlagandet. Det kan ske t. ex. genom
information till landsmän i förläggningarna eller genom lokalföreningars
aktiviteter i samarbete med del lokala flyktingmotlagandet.

I
det följande redovisar de organisationer som deltar i regeringens flyk-tingpoliliska
råd sin verksamhet.

2. Amnesty
Internationals svenska sektion

Amnesty
Intemational (Al), som finansierar sin verksamhet hell med egna medel,
motsätter sig att personer sänds från ett land lill ett annat, där risk finns
att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/avrättas.
Mot denna bakgmnd distribueras fortlöpande via det svenska sekretariatet till
berörda myndigheter, organisationer och advokater, aktuell dokumentation om
situationen beträffande mänskliga rättigheter i många länder.

1
flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1989 till svenska myndigheter
med en vädjan om atl asylsökande inte skulle utvisas till länder där ovannämnda
risker enligt AI inte kunde uteslutas. Detta arbete skedde i nära samråd med
den asylsökandes advokat.

Fömtom
del centrala sekretariatets två flyklingsamordnare, som får hjälp av ett antal
frivilliga medarbetare, bl.a. juris studerande, finns ett regionall kontaktnät
med 20 flyktingombud i lika många distrikt landet mnt. Deras huvudsakliga
uppgifter är att på regional nivå vara kontaktpersoner i flyktingfrågor, hålla
sig väl underrättade om den aktuella flyktingpolitiken samt atl förmedla AI:s
landmaterial. På motsvarande sätt har flera av sektionens, för närvarande 330, arbetsgmpper
valt att också lokalt arbeta med bl. a. dessa frågor.

3. Rädda
barnen

Rädda
bamen är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som stöds av över
200000 medlemmar, faddrar och regelbundna givare. Organisationen har
konsultativ status under ECOSOC (Förenta Nalionemas Ekonomiska och Sociala
Råd).

Rädda
bamen är en folkrörelse som kämpar för bams rättigheter. Rädda bamen arbetar
med bistånd i en rad utvecklingsländer och med opinionsbildning för bams rätt
utifrån gmndtankama i Förenta Nationemas deklaration om bamens rättigheter. 1 finje
härmed verkar Rädda bamen för att försvara bamens rättsliga ställning och skydd
vid asylprövning.

Rädda
bamen lämnar i begränsad utsträckning juridiska råd i asylären- 35

den
och bevakar flyktingbamens rättigheter. Organisationen söker också Skr.
1989/90:68 genom sociala insatser underlätta flyktingbams anpassning till del
svenska samhället så all deras möte med Sverige blir så positivt som möjligt. Hämtöver
bedriver Rädda barnen opinionsbildningsarbete kring flyktingfrågor, framför
allt i frågor som berör bams rättigheter.

4.
Svenska flyktingrådet

Svenska
flyktingrådet (SvFR) är en obunden riksorganisation med ändamål bl. a. att
verka för en solidarisk och human flyktingpolitik samt för goda etniska
relationer. SvFR skall öka kunskapen om och förståelsen för flyktingskapet och
de förhållanden som tvingar människor på flykt. Medlemmar är
riksorganisationer, lokalavdelningar av sådana saml enskilda. Kommunalt
flyktingarbete sker genom lokala arbetsgmpper. SvFR arrangerar kurser och
seminarier samt medverkar i utbildningsverksamhet anordnad av andra. SvFR ger
råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med svenska och intemationella
organisationer. Verksamheten bedrivs till största delen genom frivilliga
insatser. Centralt finns en flykting-sekreterare anställd.

5.
Svenska kyrkan (Nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser, fr. o. m.
1990 församlingsnämnden)

Ansvaret
för Svenska kyrkans invandrar- och flyktingarbete i Sverige kommer fr.o.m. år
1990 att handhas av en kommitté (KIF) inom den nyinrättade församlingsnämnden.
Till sin hjälp i dessa frågor kommer nämnden att ha en invandrar- och en
flyktingsekreterare. På regionalplanet, motsvarande kyrkans stift, finns
invandrar- och flyktingkommittéer, stiftsadjunkter o. d. som ansvarar för
arbetet med kontakter, utbildning, information m. m.

Svenska
kyrkan har som målsättning att socialt och medmänskligt stödja invandrare och
flyktingar i alla led, från den inledande tillståndsprocessen till
integrationen i det svenska samhället. Ambitionen är också att särskilt stödja flyklingama
under förläggningstiden. En stiftsadjunkt finns på Arlanda flygplats och besök
görs på alla orter som kommer all ha permanenta förläggningar. Årligen distribueras
lill stiften vissa medel från Lulherhjälpen för t. ex. bidrag till repatriering,
rättshjälp eller projekt.

I
samarbete med frikyrkorådet har Svenska kyrkan tagit fram en handbok i
flyktingmottagande.

Svenska
kyrkan samarbetar med andra samfund. Internationelll samverkar kyrkan i dessa
frågor med Kyrkornas världsråd och Churches Committee for Migrants in Europé (CCME).

6.
Svenska röda korset

Svenska
röda korset har under år 1989 fortsalt och intensifierat arbetet

med och för flyktingar över hela världen. På det internationella planet

skedde samarbetet liksom tidigare med bl. a. den internationella Röda- 36

korskommittén,
den intemationella Rödakorsfederationen och FN:s flyk- Skr. 1989/90:68 tingkommissarie.
Särskilda insatser har under år 1989 gjorts för atl hjälpa kurdiska flyktingar
i Iran, Irak och Turkiet. Andra stora projekt under året har gällt stöd till
afghanska flyktingar i Pakistan.

I
Sverige fortsatte SRK:s arbete med råd och stöd till enskilda asylsökande och
flyktingar. Under år 1989 registrerades vid centralstyrelsens sekretariat mer
än 200 ärenden angående råd och stöd i asylprocessen. Ett betydligt större
antal asylsökande vände sig dessutom till något av SRK:s 24 distriklskanslier.
Vid samtliga dessa finns såväl anställd som frivillig personal med uppgift att
på olika sätt assistera asylsökande och flyktingar. Samtidigt handlades närmare
700 ärenden rörande familjeåterförening. Fömtom den praktiska hjälp som SRK kan
bistå med eller förmedla i dessa ärenden så har ca 1,3 miljoner kronor
utbetalats i form av ekonomiskt bidrag för resekostnader till splittrade
flyktingfamiljer så att de har kunnat återförenas i Sverige. Under året
behandlades 440 ärenden rörande efterforskning av anhöriga som till följd av
flykt från konflikter eller kalastrofer tappat kontakten med varandra. Dämtöver
utväxlades 775 familjemeddelanden mellan anhöriga i Sverige och krigsfångar och
politiska fångar i olika länder, främst Iran och Irak.

Under
år 1989 har en ökad vikt lagts vid frågor som rör mottagandet av flyktingar.
Kampanjen JA — Rum för medmänsklighet avslutades i febmari men därefter har
många av de ca 200 lokala arbetsgmpper som då bildades levt vidare på olika
sätt. SRK har strax före årsskiftet tagit initiativ till ett ålempptagande av
Ja-kampanjen för att få allmänhetens medverkan och hjälp även i fortsättningen,
när det gäller att förmå kommunerna atl ta emot de flyktingar vilka har sina
tillstånd klara men som fortfarande är kvar på förläggningar i väntan på
kommunplacering.

Runt
om i landet har SRK ca 50 intemationella träffpunkter där verksamheten
ständigt utvecklas och på flera håll i landet påbörjades andra former för
frivilligmedverkan genom t. ex. kontakt- och vänfamiljer.

Under
året utökades antalet platser på SRK:s förläggningar (Sandviken, Hagfors,
Söderfors och Sävsjö) och de uppgår nu till drygt 1 100. Ett nytt kontrakt har
tecknats med SIV för ytterligare två år från och med 1990.

SRK
driver numera två rehabiliteringscenter för torterade flyktingar. Ett i
Stockholm och etl i Malmö.

7.
Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges
frikyrkoråd (SFR) och De fria samfundens råd (SAMRÅD) består av elva, från
staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors gemensamma insatser bland
invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och flyktingavdelningen, som
leds av ett utskott (INFLU) med representanter även från invandramas
trossamfund och SST (samarbelsnämnden för statsbidrag till trossamfunden).

De internationella
insatserna förmedlas genom Diakonia, som är sam

fundens gemensamma organ för biståndsinsatser i tredje världen. Genom

Diakonia genomfördes under året omfattande flyktingprogram, framför

allt i Centralamerika och Mellersta Östem. 37

Diakonia samverkar med
Sociala Missionen, Svenska missionsförbun- Skr. 1989/90:68 dels Slockholmsdistrikt,
i ett projekt till stöd för frivillig återvandring, främst till Latinamerika.

Genom
SST, som är en speciell nämnd utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till
36 trossamfund, av vilka ell 25-tal har medlemmar med i huvudsak invandrar- och
flyktingbakgmnd. Dessa samfund har en nära samverkan, både organisatoriskt och
praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingutskott.

I
samband med SIV-89:s genomförande initierade SFR/INFLU en konferens om
"Folkrörelseinsatser vid de fyra utredningsslussama".

En
särskild konsultationsgmpp — Samfundens arbetsgmpp för minoriteters ställning
i Sverige (SAMS i Sverige) — bearbetar frågor kring rasism, främlingsfientlighet
och minoriteters rättigheter.

En
handbok i flyktingmottagande med mbriken "Församlingen som mötesplats"
har producerats tillsammans med Svenska kyrkan. Handboken har tryckts i 6000
exemplar och tillställts församlingar.

V Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet
och Sveriges roll

1.
Inledning

Regeringens
inställning är att gmndläggande migrations- och flyktingpoli-tiska frågor
endast kan lösas genom ett aktivt intemationellt samarbete.

Mot
den bakgmnden verkar Sverige aktivt i flera olika samarbetsorgan på globalt,
europeiskt och nordiskt plan. Arbetet sker med olika utgångspunkter beroende
på samarbelsorganens karaktär och målsättningar: utrikespolitiska (FN),
ekonomiska (OECD), sociala/rättsliga (FN och Europarådet) etc.

Tyngdpunkterna
i det invandrarpolitiska samarbetet på intemationellt plan har under år 1989
legat huvudsakligen på OECD:s arbetsgmpp för migrationsfrågor (Working Party on
Migration under OECD:s Manpower and Social Affairs Committee), på Europarådels migrationskommitté
(CDMG) och på den nordiska kontaktgmppen i migrationsfrågor (formellt under
Nordiska arbetsmarknadsulskottet).

Bevakningen
av den internationella utvecklingen av flyktingfrågorna har varit intensiv och
Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnat reagera på nya
och/eller förvärrade flyktingsituationer.

Det
totala svenska biståndet för flyktingar och katastrofer, som skapar flyktingliknande
situationer, har ökat. Sverige har fortsatt all spela en aktiv roll inom de
främst berörda internationella organen, särskilt UNHCR. Försöken att utveckla etl
konstmktivt samarbete kring bl.a. behandlingen av asylsökande och mottagandet
av flyktingar med ell antal andra industrialiserade länder har fortsall och
utvecklats i positiv riktning. Gmnden för Sveriges agerande är strävan att även
fortsättningsvis föra en generös och solidarisk flyktingpolitik. Sveriges
reella möjligheter att påverka andra länder i en sådan riktning har dock visat
sig begränsade.

Särskild
vikt fästs självfallet vid del nordiska samarbetet, både inom och 38

utanför
Nordiska ministerrådet. Under det gångna året har samarbetet i Skr.
1989/90:68 flyktingfrågoma intensifierats och funnit fastare former.

2. Sambandet
mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

Endast
begränsade resultat har hittills nåtts i tredje världen när det gäller att
finna lösningar på flyktingproblem i bemärkelsen att flyklingama frivilligt
har kunnat återvända lill sina hemländer eller bli självförsörjande i mottagarländerna.
Under år 1989 har man dock i ett antal konfliktområden kunnat konstatera
möjligheter till lösningar, ofta tack vare FN:s insatser.

Många
flyktingsituationer, i synnerhet i u-ländema, har haft en tendens att
permanentas. Det är inte ovanligt att flyktingar vistas i läger år efter år
utan någon lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandets
ofta knappa resurser och av utifrån kommande hjälp. På många håll pågår
samtidigt utvecklingsprogram för landels egen befolkning, vilken ofta har
ungefar samma hjälpbehov som flyklingama. Man eftersträvar därför alltmer en
integration av flyktinghjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad
olika sammanhang under senare år verkat för en utveckling i denna riktning.

Frågan
om sambandet mellan flyktinghjälp och utvecklingsbistånd diskuterades vid UNHCR:s
exekulivkommittémöte i oktober 1989. Frågan togs också upp i den årliga
generalförsamlingsresolutionen till stöd för UNHCR:s verksamhet. Det råder nu etl
brett samförstånd om att UNHCR bör ha fortsatt huvudansvar för nya
flyktingsituationer men atl organisationer inriktade på utvecklingsarbete, inom
och utom FN-syste-met, bör uppmuntras till att snarast möjligt ta över hjälpprogrammen.
UNHCR:s resurser skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en
flyktingsituation. Tanken är vidare all integrering av flyktingar i
biståndsprogrammen skulle komma alt medföra ett resurstillskott för värdlandet.
UNHCR har samarbete med denna inriktning med bl. a. Väridsbanken och UNDP.

3. Sveriges
internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s
budget för 1989 års reguljära program uppgick till 389 milj. dollar. Med
anledning av att UNHCR befinner sig i en finansiell kris med ett
budgetunderskott för år 1989 har exekutivkommittén inte fastställt en slutlig
budget för verksamhetsåret 1990. Flyktingkommissariens verksamhet finansieras
nästan helt genom frivilliga bidrag från ett 20-lal regeringar. Endast ca 4 —
5% av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget. Sveriges reguljära
bidrag till UNHCR för år 1989 uppgick lill 120 milj. kr. och höjs år 1990 till
145 milj. kr. Sverige är en av de största bidragsgivama till UNHCR:s
verksamhet.

1989 års budget för UNRWA
uppgick till 227 milj. dollar. För år 1990

fömtses en budget på 242 milj. dollar. Det svenska reguljära bidraget till

UNRWA för år 1989 uppgick rill 100 milj.kr., varav 10 milj.kr.för

UNRWA:s särskilda program på Västbanken och i Gazaområdet. 39

Från
anslagsposten Katastrofer m.m.har under budgetåret 1988/89 ca Skr. 1989/90:68 580
milj. kr. tagits i anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats
genom FN-organ (UNHCR, UNRWA, UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningamas
förbund och Intemationella rödakorskommittén) samt genom svenska
frivilligorganisationer som Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Diakonia, Rädda
barnen och Lutherhjälpen.

Från
anslagspostema Humanitärt bistånd i Latinamerika och Regionala insatser i
Centralamerika har under budgetåret 1988/89 ca 65 milj. kr. gått till
flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom UNHCR, svenska och intemationella
organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University Service
samt till enskilda gmpper och organisationer i mottagarländema.

Vidare
har från anslagsposten Humanitärt bistånd i södra Afrika under budgetåret
1988/89 uppskattningsvis 200 milj.kr.använts för flyktingprogram av olika
slag. En större dd har gått till befridserördsemas humanitära arbete för
flyktingar från Sydafrika och Namibia. En dd har gått till stipendie- och
utbildningsprogram, t.ex. via FN-fondema för södra Afrika.

Utöver
vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ
som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organensegen regi.

Enligt
WFP:s beräkningar användes drygt två tredjedelar av det Intemationella beredskapslagrel
av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) för flyktinghjälp. Det svenska
bidraget till lEFR för budgetåret 1988/89 uppgick till 60 milj. kr.

Sveriges
samlade bidrag under år 1989 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför
Sverige) kan därmed uppskattas till över 1 miljard kr. 1 siffran ingår bistånd
till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation, inom eller
utom det egna landet.

4.
Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m. m.

UNHCR:s
verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling. I ett

anförande vid det 44:e mötet med generalförsamlingen i november 1989,

välkomnade Sverige bl. a. utvecklingen i Östeuropa vilken lett till ökad

rörelsefrihet för medborgama där. På sikt borde denna utveckling leda till

atl flyktingströmmar från denna region minskar. Med hänvisning lill

flyktingsituationen i Sydostasien bekräftades Sveriges utfästelse till FN att

ta emot ytterligare 400 vietnamesiska flyktingar. 1 anförandet behandlades

också flyktingproblemen i södra Afrika, särskilt Mombique, saml upp

följningen av den internationella konferensen om centralamerikanska

flyktingar. Vidare framhölls UNHCR:s viktiga roll när det gäller flykting-

kvinnomas och bamens utsatta situation. Med anledning av UNHCR:s

finansiella kris betonades vikten av att stödja den tillfälliga arbetsgmpp

som inrättats av UNHCR:s exekutivkommitté i syfte att bl.a.komma till

rätta med de finansiella problemen.

Generalförsamlingen antog en resolution till stöd för UNHCR:s verk- 40

samhet.
Resolutionen hade bl. a. de nordiska ländema som medförslagstäl- Skr.
1989/90:68 lare. Resolutionen bekräftar UNHCR:s gmndläggande uppgift att svara för
intemationellt skydd av flyktingar och understryker behovet av gemensamma intemationella
insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlösa. Vidare
antogs resolutioner om uppföljningen av flykting-konferensema om södra Afrika,
Centralamerika och Indokina samt resolutioner om enskilda länder i Afrika.

Även
UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen. I ett gemensamt
nordiskt anförande framhölls att organisationens arbete är av särskild vikt i
den svåra situation som råder på Västbanken och i Gaza samt i Libanon. UNRWA:s
finansiella situation ger anledning till fortsatt oro, även om en tendens till
ökat deltagande i finansieringen välkomnades. De nordiska ländema avsåg
fortsätta sitt politiska och finansiella stöd lill UNRWA:s verksamhet.

Inom
FN:s ram deltar Sverige i det sedan år 1979 bedrivna arbetet med att utforma en
internationell konvention om skydd för migrerande arbetare och deras familjer. Etl
förslag till konventionslext beräknas våren 1990 föreläggas FN för beslut i
tredje ulskollel under hösten samma år. Konventionsförslaget spänner över etl
mycket stort område och omfattar bestämmelser om såväl mänskliga rättigheter
som tillämpning av t.ex. sociala skyddsregler.

5.
UNHCR

UNHCR
upprättades år 1950 för att under en treårsperiod finna nya hem åt de
europeiska flyktingarna efter andra världskriget. Sedan dess har nya flyklinggmpper
tillkommit och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med fem år i laget. UNHCR:s
främsta uppgift har sedan starten varit att ge rättsligt skydd åt flyktingar,
men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren.
Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nått en mycket stor
omfattning och komplexitet. De större flyktingströmmarna har främst rört sig
mellan u-länder. J flera av de krislägen som uppstått har UNHCR betraktats som
den mest lämpliga organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl flyktingar
som andra hemlösa.

UNHCR
har samarbete med flertalet av världens länder. Bortsett från Ungem står dock
de östeuropeiska statema hittills utanför UNHCR:s verksamhet och lämnar inte
heller några finansiella bidrag till organisationen.

UNHCR:s
högkvarter ligger i Geneve. Organisationen har ett 100-tal fältkontor. Ett av
dessa, med Norden som sitt ansvarsområde, är förlagt till Stockholm.
Sammantaget har UNHCR ca 2000 anställda. Efter schweizaren J-P Hockés avgång
som flyktingkommissarie är fr. o. m. den 1 januari 1990 förre norske utrikesminislem
Thorvald Stohenberg FN:s flyklingkommissarie för en fyraårsperiod.

UNHCR:s
arbete styrs av en exekutivkommitté som har 43 medlemmar.

UNHCR
bmkar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:

— frivillig
repatriering

— integration
i första asyllandet 41

-
omplacering till tredje land. Skr. 1989/90:68

UNHCR
strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. Hjälpen utformas i stor
utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörjning i
asyllandet. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande
syfte också initieras i urspmngslandet.

I
det svenska anförandel vid exekutivkommitténs möte i oktober 1989 berördes bl.a.den
viktiga roll som UNHCR har spelat för atl stödja de återvändande namibiska flyklingama.
Vidare kritiserades det sydafrikanska apartheidsyslemet som roten till det
mänskliga lidandel och de stora flyktingslrömmama i södra Afrika. Särskilt
nämndes flyktingarna från Mogmbique.

Fredssträvandena
i Centralamerika och UNHCR:s roll i sammanhanget berördes också. Vidare
bekräftades Sveriges avsikt att under innevarande budgetår la emot ca 400
vietnamesiska flyktingar som en del av ett nordiskt bidrag lill en lösning av
den indokinesiska flyktingsituationen.

I
anförandet konstaterades alt antalet asylsökande i Europa fortsätter att öka.
En stigande andel av dessa personer är inte flyktingar eller har redan skydd i
ett annat land.

Vidare
välkomnades utvecklingen i Östeuropa mot större öppenhet men samtidigt yttrades
oro över att människor som i själva verket flyttar av ekonomiska skäl söker
politisk asyl. Nya metoder krävs för atl hanlera denna situation.

UNHCR:s
kritiska finansiella situation togs upp i anförandet. Sverige förklarade sig
berett att tillsammans med andra länder lämna ytterligare bidrag under fömtsättning
att reformer skulle genomföras i riktning mot större öppenhet och effektivitet.

Slutligen
berördes de förhållanden som leder till att människor lämnar sina hem och
länder. Oavsett om del är fråga om naturkatastrofer, miljöförstöring eller
undertryckande av gmndläggande mänskliga rättigheter, är åtgärder nödvändiga
för att förhindra att nya flyktingströmmar uppslår.

6.
UNRWA

UNRWA
upprättades år 1949 för att bistå de palestinska flyklingama med oundgängliga
förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med liden kommit atl få särskild
betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Till skillnad från UNHCR
har UNRWA inget mandat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd.

Under
åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år 1967
mellan Israel och arabstatema. Det höga födelsetalet har därtill gjort att
denna flyktinggmpp, som år 1948 uppgick till en halv miljon, idag är mer än
fyra gånger så stor. Jordanien har del största antalet palestinska flyktingar,
ca 870000. Övriga finns på Västbanken och i Gazaområdet, i Libanon och i
Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan knappast förväntas så länge
Palestina-konflikten förblir olöst.

I
november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli posten som

UNRWA:s generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall egentligen

ligga i Beimt, men administrationen är sedan etl antal år, på gmnd av 42

säkerhetsläget
i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i Skr. 1989/90:68
sitt verksamhetsområde, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken
och Gaza.

7.
OECD

Under
OECD:s kommitté för arbetsmarknads- och sociala frågor finns, som tidigare
omtalats, en särskild arbetsgrupp för migrationsfrågor (Working Party on Migration).
Verksamheten inom arbetsgmppen inriktas på att studera migrationens betydelse
för den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området, i synnerhet sett ur etl arbetskraflsperspekliv.

Särskilda
ämnen för arbetsgmppen under senare år har varit invandrarkvinnors situation, ålervandringsfrågor
sedda ur en ekonomisk synvinkel samt migrationens betydelse för
befolkningsutvecklingen. Det sistnämnda var för övrigt tema för en särskild
expertkonferens hösten 1988, med uppföljning under år 1989.

Under
år 1989 har vidare preliminära diskussioner förts kring uppläggningen av en
studie om invandrares situation på arbetsmarknaden i OECD:s medlemsländer och
om invandringens betydelse för den framtida arbetskraftsförsörjningen.

En
central och viktig del av det migrationspolitiska samarbetet inom OECD är det
permanenta rapporteringssystemet SOPEMI, genom vilket de flesta medlemsländer
lämnar statistiska data om migrationsströmmar m. m. Svensk korrespondent har
under en lång följd av år varit professor Tomas Hammar vid Stockholms
universitet. Korrespondentskapet har under år 1989 övergått lill Delegationen
för invandrarforskning (DEIFO).

8.
Europarådet

Inom
Europarådet bedrivs ett omfattande arbete som lar sikte på dels att säkerställa
och stärka skyddet för flyktingar, dels på samverkan kring integrationsaspekter
på invandringen till och inom Europa. Frågor med sådan inriktning behandlas i
flera olika samarbetsorgan inom Europarådet.

Ett
mycket starkt intresse för frågor som beröir flyktingströmmar, asylrätt m.m.har
också kommit till uttryck i Europa-parlamentet genom ett antal rekommendationer
på detta område (nr. 1088, 1105 och 1106). Ställföreträdarkommiltén har mot
denna bakgmnd förklarat sin avsikt att inom ramen för dess politiska dialog hålla
ett särskilt möte angående dessa och närbesläktade frågor. Efter initiativ från
svensk sida kommer UNHCR jämte experter från ddtagarländema att beredas
tillfälle att medverka vid ett sådant möte.

Sedan år 1977 finns inom
Europarådet en expertkommitté för frågor som

rör asylrätt och flyktingar (CAHAR). Denna är i egenskap av ad hoc-

kommitté direkt underställd ministerkommittén. En huvuduppgift för

CAHAR har varit att ta fram ett förslag till överenskommelse om tillämp

ningen av den s. k. första asyllandsprincipen. Etl förslag härom har också

överlämnats till ministerrådet och är för närvarande under beredning där. 43

CAHAR
arbetar nu bl.a.med frågor som rör skyddet för s.k.de facto- Skr. 1989/90:68
flyktingar. I kommittén förs vidare ingående diskussioner om situationen för
asylsökande i olika länder samt de problem som länderna ställs inför. Ett
omfattande utbyte av informationer om tillströmning av asylsökande, ny
lagstiftning m. m. sker inom ramen för CAHAR:s arbete.

Bland
de överenskommelser till förmån för flyktingar, som har utarbetats inom
Europarådet, kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av viseringstvång för
flyktingar saml om överförande av ansvar för flyktingar. Den senare
överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda dokument till
en flykting som vistats i landet en viss tid. Tillämpningen av dessa
överenskommelser följs kontinuerligt av CAHAR.

Expertkommittén för frågor om passbestämmelser och åtgärder mot förfalskning
av resehandlingar (CAHCP) har haft till uppgift att föreslå ålgärder av
rättslig eller administrativ natur som kan underlätta för medborgare i
Europarådsstaterna atl förflytta sig mellan medlemsländema. Ansvaret för dessa
frågor inom Europarådet kommer från och med år 1990 att föras över till en
styrkommitté för juridiska frågor — Steering Committee on legal Co-operation (CDCJ).

Arbetet
på integrationsområdet bygger i viktiga avseenden på de resultat som uppnåddes
vid den senaste europeiska migrationsministerkonferen-sen i Portugal år 1987.
Planeringen inför nästa ministerkonferens, som beräknas äga mm hösten 1991, har
påbörjats.

Del
centrala koordinerande europarådsorganet är dess styrkommitté för migrationsfrågor
(CDMG), som fr.o.m. verksamhetsåret 1988 fick ett utvidgat mandat. Till
skillnad från tidigare behandlas där nu även frågor med anknytning till
invandringen från länder utanför Europa, vilken i stor utsträckning består av
flyktingar och personer som lämnat hemlandet av flyktingliknande skäl. Denna
utvidgning av mandatet tillkom delvis på svenskt initiativ. Detta följs nu upp
med att i arbetsplaneringen för år 1990 söka föra in etl projekt i form av en
förstudie om flyktingars sociala villkor.

Vidare
kan nämnas att Sverige under flera år innehaft ordförandeskapet i den
expertkommitté under CDMG som arbetar med olika typer av aktiviteter för att
främja goda relationer mdlan invandrare och majoritetsbefolkning ("community
relations"). Inom ramen för detta flerårsprojekt arrangerades under året
bl. a. ett europeiskt expertmöte om lagstiftningens betydelse som instmment i
kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Under
året har CDMG, på bl. a. svenskt initiativ, påbörjat en gmndläggande
diskussion om samarbetets inriktning under kommande år. Denna självprövning
sker delvis i ljuset av de övergripande beslut som fattades i samband med
Europarådets 40-årsjubileum i maj 1989.

Frågor
med anknytning till migrationen behandlas också i en särskild expertgrupp för
frågor angående dubbelt medborgarskap, som lyder under styrkommittén för
juridiska frågor. Vidare behandlar styrkommittén för kommunala och regionala
frågor (CDLR) ett initiativ som rör invandrares möjligheter alt delta i lokala
politiska val.

44

9. EG Skr. 1989/90:68

Arbetet
inom EG med att upprätta den s. k. inre marknaden innefattar även avveckling,
eller i varje fall förenkling, av gränskontrollen för personer. Detta väcker
en rad frågor med anknytning till immigrations- och flyktingpolitik: behovet av
likartade visumregler, harmoniserade bestämmelser för behandlingen av
asylansökningar etc. Men även andra aspekter aktualiseras, inte minst behovet
av gemensamma s. k. kompenserande åtgärder i syfte att motverka
gränsöverskridande kriminalitet och hälsorisker.

De
invandrings- och flyklingpoliliska aspektema har sålunda under år 1989 varit
aktuella i de samtal mellan EFTA och EG om ett mer stmktu-rerat samarbete, som
förs inom ramen för den s.k. Oslo —Bryssel-processen.

Samtalen
rör alla de "fyra frihetema" dvs. ökad rörlighet över inomeuropeiska
gränder för varor, tjänster, kapital och personer. Området "personers
rörlighet" omfattar huvudsakligen frågor om arbetskraftens rörlighet,
social trygghet och invandringspolitik/inresekontroll.

EFTA-ländema
förklarade under överläggningarna med EG-kommissionen sitt principiella
intresse för alt en eventuell överenskommelse mellan EFTA och EG om ökad
rörlighet för personer skall omfatta även lättnader i gränskontrollen. Man
uttryckte därvid sin beredskap att delta i och bidra till EG:s pågående arbete
med gränskontrollfrågoma, där EG således ännu inte har något enhetligt
regelsystem.

En
naturlig utgångspunkt för de svenska övervägandena i hithörande frågor är
självfallet den nordiska passfrihelen, så som den kommer till uttryck i den
nordiska passkontrollöverenskommelsen. De nordiska ländemas regeringar är
eniga om att bevara den nordiska passfrihelen och kommer att försöka få till
stånd en ordning med EG-länderna, som skall innebära att den fria rörligheten i
Norden inte kommer alt inskränkas.

Dessa
och hithörande frågor bereds bl. a. i den nordiska samrådsgmppen i
flyktingfrågor. Gmppen arbetar också med atl analysera innehållet i de diskussioner
som pågår inom EG vad gäller asyl-, viserings- och gränskontrollfrågor,
diskutera möjligheterna till en gemensam nordisk hållning i de olika frågorna
och överväga förhandlingsstrategier visavi EG-länder.

10.
lOM

International
Organization for Migration (lOM), som f d. ICM heter se

dan november 1989, är den främsta intemationella mellanstatliga organi

sationen för transport — inkl. hälsoundersökningar,social- och arbets

marknadsrådgivning — av flyktingar och migranter. Under senare år har

lOM också utvecklat en rad program för återvandring av flyktingar och

asylsökande, inkl. hjälp i olika former med återanpassningen. lOM bedri

ver också verksamhet inriktad på att uppmuntra och underlätta återvand

ringen till utvecklingsländerna av utbildade experter som befinner sig i den

industrialiserade världen samt viss hjälp med rekrytering av experter.

Anslutningen av nya observatörer och medlemmar har fortsatt. lOM 45

(ICM)
bildades år 1951 och Sverige var medlem fram till år 1962. Sedan år Skr.
1989/90:68 1980 innehar Sverige observalörsstatus.

Sverige
anlitar lOM främst som transportorganisation för hitresande kvotflyktingar och
deras anhöriga samt för återvandrande flyktingar. Sverige har också i viss mån
bidragit till IOM:s återvandringsprogram och till organisationens
seminarieverksamhet.

11.
Konsultationerna mellan ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada

Konsultationema
kring frågor rörande asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika
har utvecklats lill ell fomm mellan ijorton länder: Australien, Belgien, Canada,
Danmark, Finland, Frankrike, Nederländema, Norge, Schweiz, Storbritannien,
Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland, USA och Österrike samt UNHCR.
Initiativet till denna process togs av Sverige i nära samarbete med UNHCR i
november 1985, då den första konsultationen hölls i Stockholm. Detta fomm är
värdefullt för en dialog mellan ländema och med UNHCR. Ett av målen är en uppslutning
kring ett bevarande av de principer som 1951 års flyktingkonvention ger
uttryck för.

Hittills
har fem plenarmölen hållits, och ett betydligt större antal av de olika arbetsgmpper
som tillsatts för att studera specifika frågor. För närvarande arbetar konsultationema
med en gmpp för långsiktiga strategier, en för asylsökande och flyktingar från
Östeuropa, samt en för olika nationali-letsgmpper (iranier, tamiler) samt
frågan om hur man skall hanlera avslagna ansökningar.

Man
har också påbörjat en serie expertseminarier i frågor som t. ex. asyl-och
tillståndsstatistik, metoder för att förkorta handläggningstidema i asylärenden
med bibehållen rättssäkerhet, länderinformation m. m. Verksamheten koordineras
av en särskild samordnare inom UNHCR:s kontor, för närvarande svensken Jonas Widgren.

Regeringen
lägger stor vikt vid det arbete som görs inom ramen för dessa konsultationer.

12.
Det bilaterala migrationssamarbetet

De
tre största invandrargmppema i Sverige är av finländskt, jugoslaviskt och
grekiskt urspmng. Sedan lång tid har det därför varit av särskilt vikt för
Sverige att ha nära kontakter med de länder varifrån dessa invandrare kommer
för diskussioner om förhållandena för dem i Sverige.

När
det gäller finländska invandrares situation förekommer samtal mellan ländema i
flera olika sammanhang. Samarbetet regleras genom år 1986 antagna riktlinjer för
det migrationspolitiska samarbetet mellan Sverige och Finland. En översyn av
dessa riktlinjer har nyligen påbörjats, efter beslut vid ett finsk-svenskt
ministermöte i maj 1989.

1
den gemensamma svensk-jugoslaviska migrationskommissionen förs

diskussioner om förhållandena för jugoslaviska invandrare i Sverige.

Kommissionens nästa möte planeras ske under våren 1990. 46

Även den svensk-grekiska migrationskommittén
beräknas hålla sitt näs- Skr. 1989/90:68 ta möte under år 1990.

13.
Det nordiska samarbetet

Inom
det invandrar- och flyklingpoliliska området förekommer nordiskt samarbete på
skilda nivåer och i flera olika samarbetsorgan. Då det samarbete som bedrivs
bl. a. inom Nordiska samrådsgmppen för flyktingfrågor (se nedan) konsoliderats
och fått fastare former har Nordiska rådet inte ansett det vara nödvändigt att
bibehålla den tidigare rekommendationen 30/86 om det flyktingpolitiska
samarbetet. De nordiska regeringama är eniga om vikten av dialog, samråd och
samarbete i dessa frågor. Vid rådets 37: e session i Stockholm våren 1989
antogs i stället en ny rekommendation (1 8/89) innehållande ett antal förslag till
projektsamarbete. De nordiska regeringamas bedömning med anledning av
rekommendationen fömtsätts bli behandlad under rådets 38:e session i Reykjavik
våren 1990.

Det
nordiska flyktingpolitiska samarbetet på regeringsnivå bedrivs företrädesvis i
den på svenskt initiativ bildade nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.
Under kalenderåret 1989 har Sverige innehaft ordförande-och sekrelerarskapet i gmppen,
vilken under det gångna året haft fyra möten. DämtÖver har en särskild arbetsgmpp
för att studera detaljfrågor avseende det europeiska flyktingpolitiska
samarbetet mötts tre gånger. Samrådsgmppen är ell forum för ömsesidigt utbyte
av erfarenheter och synpunkter i aktuella frågor. Där kan nordiska hållningar i
olika internationella frågor stämmas av. Gmppen arbetar också, som redan
nämnts, med att analysera konsekvenser och formulera strategier för en nordisk
hållning gentemot EG i frågor om visum-, asyl- och flyktingpolitik.

Inom
ramen för samrådsgmppen har också, som ett led i del tidigare nämnda europeiska
konsultationsarbetet, initiativ tagits till en gemensam nordisk kvot för
iranier i Turkiet. Samrådsgmppen tog också initiativ till en gemensam nordisk
kvot som del av FN:s program för Indokina-flyk-tingama och befinner sig i
slutskedet av ett mer omfattande arbete avseende det nordiska
flyktingpolitiska samarbetet.

Det
nordiska utlänningsutskottet — vars ansvar primärt omfattar tillämpningen av
den nordiska passkontrollöverenskommelsen — har regelbundna samrådsmöten med
företrädare för de nordiska utlänningsmyn-dighetema (i Sveriges fall SIV och RPS),
senast i november 1989. I dessa deltar också representanter för berörda
departement, för Sveriges del arbetsmarknads- och utrikesdepartementen.

I
den nordiska migrationsgruppen, där Sverige under de senaste två åren haft
ordförandeskapet, samarbetar Sverige, Danmark, Finland och Norge på
departementsnivå i frågor som rör integrering av invandrare och flyktingar.
Arbetet sker i huvudsak genom olika samarbetsprojekt för erfarenhetsutbyte och
metodutveckling. Bland aktuella projekt kan nämnas ett där ett antal kommuner i
de fyra länderna samarbetar om integrering av flyktingar med främmande kulturbakgmnd
och ett där metoder skall utvecklas för att stödja tortyroffer.

Vid
sidan härav förekommer årligen direkta kontakter och överlägg- 47

ningar,
delvis tämligen operativt inriktade, mellan SIV och de motsvarande Skr.
1989/90:68 organ i de nordiska länderna, som svarar för mottagandet av
flyktingar och asylsökande. Under den gångna perioden har detta i stor
utsträckning kommit att gälla erfarenhetsutbyte kring de organisatoriska
förändringar som företas i de olika ländema. Traditionellt ordnas varje år ett
seminarium. För år 1989 behandlade detta arbetsmarknads- och vuxenutbildningsfrågor.

13.
De internationella frivilliga organisationerna

Ett
stort antal intemationella frivilliga organisationer är också aktiva inom såväl
flyktingbiståndets som flyktingpolitikens områden.

En
sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer, ECRE, har tidigare
presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har diskuterats
inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom UNHCR.

International
Council of Voluntary Agencies (ICVA) är en sammanslutning av frivilliga
organisationer med säte i Geneve. ICVA spelar en aktiv roll inom
flyktinghjälpens och flyktingpolitikens områden, och flera av medlemsorganisationema
mottar också svenskt stöd. Av de intemationella frivilliga organisationer som
mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas.

Internationella
rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk organisation och arbetar
efter de principer som nedlagts i Genéve-konven-tionema (den gmpp av avtal som
gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilpersoner under
krig). ICRC:s arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila intemerade,
efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt
informationsspridning om Genéve-konventionema och numera också malerieUt
bistånd till nödlidande.

Sverige
bidrog år 1989 med sammanlagt 119 milj. kr. till lCRC:s operativa och
reguljära budget.

Kyrkornas
världsråd (WCC) erhåller sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medd för insatser
till främjande av skyddet av de mänskliga rättighetema i Latinamerika. WCC
samarbetar med i första hand kyrkliga organisationer i Latinamerika med
verksamhet till försvar för de mänskliga rättighetema.

Totalt
har till WCC utgått svenskt stöd om 106 320000 kr. under perioden
1983/84-1988/89.

World
University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt
stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. WUS stipendieprogram bedrivs
i 16 länder i Latinamerika. Totalt fick WUS bidrag om ca 15 milj. kr under
budgetåret 1988/89.

48

VI. Asylsökande och flyktingar i Sverige - Skr. 1989/90:68

tillståndsprövning och mottagande

1.
Ny organisation för statens invandrarverk

Statens
invandrarverk fick den 1 juli 1989 en ny organisation. Den nya organisationen
innebär en regionalisering i syfte att åstadkomma effektivare handläggning av
utlänningsärenden och därmed kortare handläggningstider, ett bättre
flyktingmottagande och förbättrad samverkan mellan verket, andra berörda
myndigheter och kommunema.

Vid
fem — varav en tillfällig — utredningsslussar, där polisen och invandrarverket
samarbetar, tas de asylsökande emot för utredning som normalt skall genomföras
inom två veckor. 1 klara ärenden fattas beslut omgående. I ärenden, som inte är
så klara att beslut kan fattas omgående, skall invandrarverket normalt kunna
fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd. I
ärenden som överklagas hos regeringen skall beslut normalt kunna fallas inom
totalt sex månader från det handläggningen påbörjades.

När
polisens utredning vid utredningsslussen är klar skall den asylsökande normalt
inkvarteras på en asylförläggning till dess ärendet är slutligt avgjort.
Asylsökande som beviljas uppehållstillstånd skall så snart som möjligt tas emot
i en kommun.

Fyra
regionkontor svarar för ledningen av förläggningsverksamheten och det direkta
samarbetet med kommunema. Regionkontoren träffar överenskommelser med kommunema
i regionen om flyktingmottagande och samordnar flyktingarnas bosättning i kommunema.

Regionkontor
har inrättats i Sundsvall, Flen, Mölndal och Alvesta.

Invandrarverkets
centrala organisation omfattar tre huvudenheter för respektive tillstånds- och
medborgarskapsfrågor, invandrar- och flyktingfrågor, samt administration och
utbildning. Dessutom finns en mindre planeringsavdelning som fungerar som en
verksstab.

För
invandrarverkets centrala förvaltning i Norrköping, regionkonloren samt
funktionen för tillståndsprövning vid utredningsslussama har anvisats 279,4
milj. kr. budgetåret 1989/90.

2.
Verksamheten vid utredningsslussarna

Utredningsslussar
har inrättats i Carlslund, Upplands Väsby kommun, Flen, Mölndal och Malmö.

Vid
utredningsslussama genomförs utredningar i asylärenden. För dessa utredningar
svarar polismyndigheten.

Vid
utredningsslussarna sker normalt också invandrarverkets handläggning av
asylärenden. För ärendehandläggningen svarar en tillståndsbyrå/ enhet som ingår
i verkets avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor.

För inkvartering och
mottagande i övrigt finns vid varje utredningssluss

ett mottagningscenter som ingår i invandrarverkets avdelning för flykling-

och invandrarfrågor. I den fasta kapaciteten vid utredningsslussarna ingår

totalt ca 1400 förläggningsplatser. 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

Som
tidigare har framgått har antalet asylsökande ökat kraftigt under Skr.
1989/90:68 hösten 1989. Detta i kombination med att alla ulredartjänsler på
slussarna inte var tillsatta när den nya organisationen genomfördes den 1 juli
1989 har inneburit att polismyndigheterna på slussorterna haft svårigheter att nå
upp till målsättningen att utreda alla asylärenden inom två veckor. Det gäller
särskilt vid utredningsslussen i Malmö, eftersom det är i södra Sverige som
antalet asylsökande har ökat mest dramatiskt.

Av
de ärenden som utreddes av polisen vid utredningsslussama under tredje
kvartalet 1989 avgjordes drygt hälften av invandrarverket inom några dagar. Det
ökade antalet asylsökande har dock inneburit att målen vad gäller handläggningstidema
i asylärenden ännu inte har uppnåtts.

Det
stora antalet asylsökande under hösten 1989 har också inneburit atl den fasla mottagningskapacileten
vid utredningsslussama har varit otillräcklig. Invandrarverket har fått öppna
flera annex i anslutning till utredningsslussarna. Några fartyg och en bostadsplallform
har hyrts in som tillfälliga annex till utredningsslussama. I slutet av oktober
1989 öppnades också en tillfällig utredningssluss i Sundsvall.

Totalt
vistades den 1 december 1989 ca 8 800 asylsökande vid utredningsslussar eller
annex till dessa. Vid samma tidpunkt fanns ca 1 300 personer i kommuner som
väntade på att tas emot på en utredningssluss.

Invandrarverket
har i samråd med rikspolisstyrelsen föreslagit att ansvaret för utredningar i
asylärenden vid utredningsslussar skall föras över från polisen lill verket.
Regeringen har gett statskontoret i uppdrag att pröva möjligheterna för detta.

3.
Förläggningsverksamheten

Invandrarverkets
nya organisation innebär atl det skall finnas 18 fasta förläggningar med
kapacitet att ta emot ca 3600 asylsökande. Denna kapacitet beräknas vara tillräcklig
när målen i fråga om handläggningstider uppnås, om alla personer som beviljas
uppehållstillstånd tas emot omedelbart i en kommun.

När
den nya organisationen genomfördes den 1 juli 1989 fanns det ca 11 600 personer
på ett 60-tal föriäggningar. Sedan dess har förläggningska-pacitcten utökats
som en följd av det ökade antalet asylsökande. Utökningen har i första hand
skett genom att ett stort antal annex har knutits till utredningsslussarna. Den
I december 1989 var antalet tillfälliga förläggningar 40. Av dessa drevs ca 20
direkt av invandrarverket. De övriga drivs i annan regi, bl. a. drivs fyra
förläggningar av Röda korset och en är kommunalt administrerad.

Antalet
personer som var inskrivna på förläggningar var år 1989 ca 14800. Totalt fanns
den 1 december år 1989 på utredningsslussar och förläggningar således ca 23 600
personer. Merparten av dessa var asylsökande som ännu inte fått något beslut i
sitt ärende. Det finns dock ett ökande antal, för närvarande ca 7000, personer
med uppehållstillstånd, som är kvar på förläggning på gmnd av svårigheter att
finna kommunplatser.

En
arbetsgmpp med representanter från arbetsmarknadsdepartementet, 50

utbildningsdepartementet,
statens invandrarverk och arbetsmarknadssty- Skr. 1989/90:68 relsen har på
uppdrag av dåvarande invandrarministem undersökt hur man kan organisera en
meningsfull verksamhet för asylsökande under den tid de vistas på förläggning
och väntar på besked i fråga om arbets- och uppehållstillstånd. Arbetsgmppen
redovisade i maj 1989 en idépromemoria "Meningsfull verksamhet för
asylsökande". I promemorian ges bl. a. exempel på hur meningsfull
verksamhet organiseras på många förläggningar.

Den
svenska lagstiftningen tillåter inte personer utan uppehålls- och arbetstillstånd
att arbeta under den tid som myndigheterna behöver för handläggning av deras
tillståndsärende. Regeringen har inga planer på att ompröva den nuvarande
ordningen.

För
mottagandet av sjuka och handikappade flyktingar har invandrarverket tillgång till
en mottagningsenhet inom Regionssjukhuset i Linköping (RIL). Under budgetåret
1988/89 överfördes 48 handikappade flyktingar till Sverige. De flesta av dessa
har under någon period vårdats på RIL. Vid RIL-kliniken vårdas också personer
som har kommit till Sverige som enskilda asylsökande. Under 1989 häromkring 100
flyktingpatienter vårdats där. Antalet vårdtillfallen har varit högre eftersom
flera personer har vårdats vid flera tillfällen.

De
totala kostnadema för förläggningsverksamhelen uppgick budgetåret 1988/89 till
ca I 325 milj.kr. För budgetåret 1989/90 harett förslagsanslag om 1 332 milj.kr.
använts för mottagningsverksamheten vid utredningsslussar och förläggningar.
Mot bakgmnd av del ökade antalet asylsökande under hösten 1989 och den utökning
av kapaciteten vid utredningsslussar och förläggningar som har skett räknar
jag, som följd härav, med ett kraftigt överskridande av föriäggningsanslagel
under budgetåret. T.o.m. november 1989 har kostnadema för
mottagningsverksamheten vid ulred-ningsslussar och förläggningar totalt uppgått
till ca 652 milj. kr.

4.
Det kommunala flyktingmottagandet

Kommunemas
mottagande av asylsökande och flyktingar har alltsedan det nuvarande systemet
för flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985 legat på en betydligt högre
nivå än vad som då kunde förutses. Nedan ges en överblick över det kommunala
mottagandet sedan år 1985.

År

Avtal

Faktiskt mottagna

Antal kommuner

1985

8 737

14232

137

1986

12400

14838

197

1987

14282

18686

245

1988

16934

17 889

265

1989

18307

ca 20000

276

Under
de första åren omfattade en stor del av det kommunala mottagan

del asylsökande vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande be

handlades. Riktlinjema för mottagandet har emellertid förändrats genom

riksdagens beslut och numera skall normalt endast personer med uppe

hållstillstånd tas emot i kommunema. Sedan den 1 maj 1988 regleras del

bistånd som lämnas till de asylsökande och vissa andra utlänningar som 51

väntar
på beslut i ärende om uppehållstillstånd i en särskild lag, lagen Skr.
1989/90:68 (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. De stödformer som
regleras i lagen är kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag.

Kommunerna
får ersättning för sådan ekonomisk hjälp som, enligt 6§ socialtjänstlagen,
lämnats till flyktingar och andra utlänningar vilka har beviljats
uppehållstillstånd av politiskt-humanitära skäl. Ersättning utgår för
ekonomiskt bistånd under det år uppehållstillstånd beviljas samt ytterligare
tre år. För ekonomiskt bistånd till sjuka och handikappade flyktingar och
flyktingar som är över 60 år då de kommer till Sverige kan ersättning lämnas
under längre tid än tre år. Biståndet är behovsprövat. I de fall asylsökande
har räll till bistånd enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.vid vistelse
i kommun lämnas statlig ersättning även för sådant bistånd.

Vidare
får kommunerna för varje asylsökande och flykting, som man tar emot, en schablonberäknad
summa som skall täcka kommunens normala extra kostnader. Utöver
schablonersättningen kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella
ändamål såsom insatser för flyktingar med särskilda behov eller samarbelsprojekl
mellan olika kommuner. Statens invandrarverk har vidare möjlighet att ge
särskilda bidrag för insatser av projektkaraktär avsedda att bidraga till att
flyktingar snabbare kan få en egen försörjning. Sjukvårdshuvudmännen får
ersättning för akut sjukvård, som lämnas för asylsökande, och för vissa
särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Kostnaderna
för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret 1988/89 till ca 1,9
miljarder kr.

Trots
att kommunerna har ökat sitt flyktingmottagande under det senaste året finns
som tidigare nämnts för närvarande ett stort antal personer med arbets- och
uppehållstillstånd på förläggningar i väntan på en kommunplats. Samtidigt
råder brist på arbetskraft i många kommuner.

Mot
denna bakgmnd har regeringen den 2 november 1989 beslutat om ett åtgärdsprogram
för att underlätta och öka det kommunala flyktingmottagandet.

Åtgärdsprogrammet
innebär bl.a.att invandrarverket har beviljats 15 milj.kr.i extra medel för
särskilda bidrag till kommuner som ökar sitt flyktingmottagande. Bidrag får
lämnas för åtgärder för alt öka tillgången på tolkar, för opinionsbildning och
andra särskilda insatser av projektkaraktär som bidrar till att flyktingar
snabbare kan bosätta sig i en kommun. Samtidigt görs kommunema uppmärksamma på
möjligheterna atl bygga genomgångsbostäder med bidrag från invandrarverket. För
sådana bidrag finns inte någon anslagsram.

Behovet
av atl snabbt öka det kommunala mottagandet har tagits upp vid särskilda
överläggningar med Svenska kommunförbundet. Regeringen har också tagit
initiativ till en inventering av resultaten av den s. k. Ja-kampanjen, som
genomförts av frivilligorganisationer, i syfte att skapa utrymme för ett ökat
flyktingmottagande i kommunerna.

I åtgärdsprogrammet ingår
också en förstärkning av arbetsmarknadsver

kets personalresurser och ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder på

orter som tar emot fler flyktingar. Vidare har arbetsmarknadsdepartemen- 52

tet
haft överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att underlätta Skr.
1989/90:68 för flyktingar att komma ut i arbetslivet. Därvid har även arbetsgivamas
möjligheter atl öka tillgången på bostäder diskuterats.

Med
syfte att flyklingama snabbare skall bli självförsörjande och få en fast
förankring i svenskt arbets- och samhällsliv pågår också ett mer genomgripande
reformarbete inom regeringskansliet. Reformarbetet består av tre huvuddelar:

— reformering
av svenska för invandrare (sfi),

— åtgärder
i övrigt för att utveckla lokal samverkan mellan arbetsförmedling och kommun
och mellan olika kommunala organ som är engagerade i flyktingmottagandel,

— nytt
system för ersättning till kommunema för åtgärder för flyktingar. Arbetet är
inriktat på alt en proposition skall kunna överlämnas till

riksdagen
i febmari 1990 och bedrivs i en arbetsgmpp med representanter för berörda
departement samt invandrarverket, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska
kommunförbundet.

Det
förslag till nytt system för ersättning till kommunema som övervägs går i
korthet ut på att stärka kommunernas ansvar genom att de får ett stort schabloniserat
bidrag — en s. k. generalschablon — per mottagen flykting som skall täcka så
gott som samtliga kommunala kostnader för mottagandet. En generalschablon
skulle innebära en stimulans för kommunema att satsa resurser på aktiva
åtgärder för att flyklingama skall komma i arbete. Med en generalschablon
skulle också flexibiliteten i kommunemas flyktingmottagande kunna öka. En mer schabloniserad
ersättning skulle också innebära väsentligt minskade administrationskostnader
för såväl stat som kommun.

VII Invandrarpolitiken (integrationsfrågor) 1. Inledning

Sverige
skall, som tidigare nämnts, enligt riksdagens beslut föra en invandrarpolitik
sammanfattad i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. För att nå dessa
mål kan särskilda åtgärder krävas lill förmån för dem som tillåtits invandra
och bosätta sig i Sverige.

Varje
myndighet har inom sitt verksamhetsområde samma ansvar för invandrarna som för
den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att vidta nödvändiga säråtgärder.
Statens invandrarverk bevakar och samordnar myndighelemas arbete.

Denna
ansvarsfördelning återspeglas inom regeringskansliet. Invandrarministem och
hennes medarbetare bevakar och samordnar regeringskansliets arbete, så att del
samlade resultatet står i samklang med de mål som statsmaktema ställt upp.
Ansvaret för beredning av sakfrågor åvilar respektive fackdepartement.

Delta är den ram som
gäller för regeringens och förvaltningsmyndighe

temas invandrarpolitiska arbete. Inom denna ram tas regelmässigt ett stort

antal interdepartementala kontakter i syfte atl på olika sätt förverkliga den 53

5 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

fastlagda
politiken. Huvudteman för dessa aktiviteter under budgetåret Skr.
1989/90:68 1989/90 är:

— invandrare
och flyktingar på arbetsmarknaden

— svenskundervisning
för invandrare

— tillgången
på bostäder

— äldre
invandrares särskilda behov

— invandrarbarns
och -ungdomars sociala situation

— flyktingbamens
situation

— opinionsfrågor/etniska
relationer

I
det följande redovisas huvuddragen av utvecklingen under motsvarande rubriker.

Invandrarpolitiken
återspeglas emellertid också i många andra sammanhang i regeringens arbete. I
en särskild ungdomsskrivelse redovisar t. ex. ungdomsministem insatser som rör invandrarbam
och -ungdomar.

Skolministern
redovisar i budgetpropositionen undervisningen i hemspråk och svenska som
andra språk samt gymnasieskolans introduktionskurser för invandramngdomar. Ett
annat exempel är utbildningsministerns förslag i budgetpropositionen om
inrättande av en särskild lånecentral för invandrarlitteratur till stöd för
bibliotekens bokförmedling till invandrare. Dessa är exempel på de åtskilliga
andra områden där insatser för invandrare redovisas utan att mera i detalj
återges här.

2.
Arbetsmarknaden

Det
är väsentligt för invandrares och flyktingars anpassning och integration i det
svenska samhället alt de så snabbi det är möjligt får ett arbete och kan
försörja sig. Trots att stark efterfrågan har präglat arbetsmarknaden under
den senaste tiden har flyktingar och andra utomnordiska invandrare haft
betydande svårigheter att hitta lämpliga arbeten. Deras arbetskraftsdeltagande
har minskat relativt kraftigt under 1980-talet. Orsakerna bakom det minskade
arbetskraftsdeltagandet kommer delvis att belysas i en studie som nyligen
påbörjats.

Arbetslösheten
är fortfarande hög bland utländska medborgare jämfört med befolkningen i
övrigt. För år 1988 var arbetslösheten bland utländska medborgare 3,8%, vilket
kan jämföras med 1,6% för samtliga invånare. Det har visat sig att många
flyktingar och andra invandrare blivit beroende av socialbidrag under lång tid.

Utomnordiska invandrare
och flyktingar har rätt lill full förmedlings

service, dvs. platsförmedling, arbetsvägledning och tillgång lill de arbets

marknadspolitiska åtgärderna så snart de fått uppehålls- och arbetstill

stånd. Huvudprincipen är att invandrares och flyktingars situation på

arbetsmarknaden skall lösas inom ramen för den allmänna arbetsmark

nadspolitiken, kompletterad vid behov med särskilda insatser. Flyktingar

och andra invandrare är en högt prioriterad gmpp inom arbetsmarknads

politiken. Både sociala och ekonomiska skäl motiverar detta. De utgör ett

betydande tillskott till arbetskraften som det är utomordentligt viktigt att

ta till vara, särskilt i den nuvarande arbelskraftssituationen med stor

efterfrågan av arbetskraft. 54

I
den översyn av gällande ordning för ersättning till kommunerna för Skr.
1989/90:68 mottagande av flyktingar m. m., som tidigare nämnts, är en av de
bärande tankama att stimulera kommunerna att satsa resurser på aktiva åtgärder som
leder till att flyklingama snabbt skall kunna komma ut i arbetslivet. Detta fömtsätter
ell individinriktat arbetssätt med samverkan mellan arbetsförmedling och
kommunala myndigheter, i synnerhet kommunens flyktingmottagande, socialtjänst
och sfi-ansvariga organ samt arbetmark-nadens parter.

Särskilda
resurser har under budgetåret 1989/90 anslagits till arbetsmarknadspolitiska
insatser för flyktingar och andra invandrare. Av medelsramen om 72 milj. kr.
får högst 50 milj. kr. användas till otraditionella åtgärder som underlättar
för flyktingar och andra invandrare att snabbt komma ut i arbete. Tillgången på
sådana extraordinära medel har lett till att en mängd olika projekt har
startats på skilda håll i landet. Flera av dem innebär att svenskstudier varvas
med arbete eller praktik.

Inom
AMS pågår vidare ell intressant arbete med att bygga upp en s. k. kunskapsbank.
Syftet med denna är atl underlätta för invandrare att få ett någorlunda adekvat
arbete med hänsyn till utbildning och yrkeserfarenhet från hemlandet. I
kunskapsbanken, som är databaserad, noteras uppgifter om olika utländska
utbildningars innehåll, liksom vilka typer av kompletteringar som eventuellt
kan behövas för att anpassa den aktuella utbildningen till svenska yrkeskrav.
Den främsta vinslen - både för invandraren och för samhället — är all
invandraren kan ges bättre möjligheter att fortsätta i sitt tidigare yrke
eller i annat arbete där hans eller hennes tidigare yrkeserfarenheter kan komma
till nytta.

Den
2 november 1989 presenterade regeringen ett åtgärdsprogram för att bl.a.
underlätta flyktingars inträde på arbetsmarknaden. Regeringens åtgärder
omfattade bl. a. en förstärkning av universitets- och högskoleämbetets (UHÄ:s)
resurser för värdering av avslutade utländska högskoleutbildningar. Dessutom
beslutades om en förstärkning om sex milj.kr. till arbetsmarknadsverkets
personalresurser. Vidare anslogs 50 milj.kr. för arbetsmarknadsåtgärder på
orter som tar emot fler flyktingar än kommunens överenskommelse med
invandrarverket fömtsätter.

I
anslutning till regeringsbeslutet den 2 november 1989 överlade jag och arbetsmarknadsministem
gemensamt med arbetsmarknadens parter i syfte atl få deras medverkan i
strävandena att snabbare få ut flyklingama i arbetslivet.

Den
nordiska arbetsförmedlingsverksamheten har förstärkts, särskilt vad beträffar
samarbetet med Norge. Möjligheten atl få ersättning för sökanderesor till
Sverige har underlättat för norska arbetssökande att finna arbeten i Sverige.
Motsvarande möjlighet har redan tidigare funnits för sökande från Finland och
Danmark. Invandrare från de nordiska länderna möter sällan lika svåra problem
på arbetsmarknaden i Sverige som de utomnordiska gmpperna drabbas av.

55

3. Svenska för invandrare
- sfi Skr. 1989/90:68

En
gmndläggande fömtsättning för invandramas integrering i del svenska samhället
är att de kan få en god och effektiv undervisning i svenska. Det nuvarande
systemet med svenskundervisning för invandrare (sfi) trädde i krafl budgetåret
1986/87 och har sedan dess genomgått vissa förbättringar. Bl. a. har stalsbidragskonstmktionen
ändrats för att bättre än i inledningsskedet svara mot kommunemas skyldighet
att erbjuda undervisning i ett läge med ökande invandring.

Sfi-systemet
har under år 1989 granskats av skolöverstyrelsen (SÖ) och riksrevisionsverket
(RRV). Dämtöver har diskrimineringsombudsmannen (DO) lämnat synpunkter på
verksamheten. Frågan om en ändring i det nuvarande sfi-systemet bereds inom
regeringskansliet. Statsrådet Göran Persson, som inom regeringen svarar för sfi-frågoma,
har i anslutning till sina förslag för 1990/91 års statsbudget aviserat alt
förslag kommer att föreläggas riksdagen om en reformering av
svenskundervisningen för invandrare.

I
RRV:s och SÖ:s utvärderingar framförs bl. a. förslag om en sammanslagning av gmnd-sfi
och påbyggnads-sfi. Myndighetema förordar kommunall huvudmannaskap för den
sammanhållna utbildningen. Den s. k. tvåårsregdn, dvs. regeln om att kommunemas
skyldighet atl erbjuda nya invandrare gmnd-sfi under det år de anländer till
Sverige och ett kalenderår därefter, bör slopas och kommunemas skyldighet att
anordna sfi utsträckas över längre tid. Möjligheten att anordna studier också
på heltid bör enligt RRV komma ifråga. Generellt framhålls behov av större flexibilitet,
individualisering och möjlighet till undervisning efter deltagarnas behov.
Särskilt RRV betonar behovet av samordning av svenskundervisningen med övriga
insatser och samarbete mellan bl. a. kommunen och arbetsförmedlingen.

För
budgetåret 1989/90 budgeteras nära 550 milj. kr. för undervisning i svenska för
invandrare, inkl. gmnd-sfi och timersättning samt påbyggnads-sfi inom
studieförbunden och AMU men exkl. kostnadema för sfi inom gmndvux.

4.
Bostäder

I
den högkonjunktur som för närvarande råder är del i hög grad bristen på bostäder
som tvingar flyktingar med arbets- och uppehållstillstånd att under lång tid bo
kvar på förläggningar. 1 slutet av december 1989 vistades som tidigare nämnts
ca 7 000 flyktingar i förläggningar trots att de hade färdiga tillstånd.

I
syfte att bidra lill en ökning av det kommunala flyktingmottagandet

och en minskning av antalet personer med uppehållstillstånd på förlägg

ningar har invandrarverket fr. o. m budgetåret 1988/89 fått möjligheter att

försöksvis ge kommunema viss ersättning för kostnader för genomgångs-

bosläder för flyktingar med uppehållstillstånd. Invandrarverket och bover

ket har i en gemensam skrift redovisat flera exempel på kommuner som

genom tillfälliga bostadslösningar ökat sitt flyktingmottagande. Dessa bor- 56

de kunna följas i fler
kommuner. Invandrarverket arbetar kontinuerligt Skr. 1989/90:68 med att
söka påverka kommunala bostadsansvariga i den riktningen och med att söka nya
lösningar på bristproblemen.

Avsikten
är inte att tillfälliga lösningar skall bli permanenta. Målsättningen är alt
flyktingen så snart som möjligt får en permanent bostad. Samtidigt är det i ett
så akut och ansträngt läge som nu råder nödvändigt att i en del fall ge avkall
på en mer normal boendestandard.

Det
stora antalet flyktingar med uppehållstillstånd som vistas på förläggning har,
som nämnts tidigare, lett till att regeringen den 2 november 1989 har beslutat
om del åtgärdsprogram som syftar till att underiätta för kommunema att ta emot
fler flyktingar. 1 anslutning till och som ett led i detta åtgärdsprogram togs
flera kontakter från regeringens sida i syfte att indirekt söka påverka
tillgången på bostäder. I samband med den tidigare nämnda överläggningen med
företrädare för arbetsmarknadens parter diskuterades också arbetsgivamas
möjligheter att bidra härtill.

Vidare
har överläggningar hållits med de frivilligorganisalioner som ingår i
flyktingpolitiska rådet om möjligheterna att genom organisationernas medlemmar
erbjuda inackordering och andra former av boende till flyktingar, i syfte all
skapa utrymme för ett ökat flyktingmottagande i kommunema.

Inom
regeringskansliet görs för närvarande en genomgång av möjlighetema att på
kortare eller längre sikt påverka utbudet av bostäder för flyktingar och andra bostadsbehövande.

5. De
äldre invandrarna

I
takt med att allt flera invandrare har blivit pensionärer har äldre invandrares
särskilda problem kommit att uppmärksammas. Det är t. ex. väl känt att när en
person åldras finns en tendens att det sist inlärda språket glöms. Äldre
invandrare som vistas på en institution - eller anlitar hemtjänst eller
hemsjukvård — kan då bli språkligt isolerade om det saknas tvåsprå-kig personal
eller landsmän. Men även den främmande kulturbakgrund som många invandrare har
ställer ofta särskilda krav på personalen för att de äldre invandrama skall få
den vård och service de är berättigade till. Hithörande frågor behandlas i den
äldreproposition som regeringen lade fram år 1988 och som sedermera antogs av
riksdagen.

För
att de enskilda kommunema ska kunna tillmötesgå de äldre invandramas särskilda
behov krävs planering på många olika områden. Kommunförbundet arbetar med en
"idéskrift" som beräknas vara klar under år 1990 och som bör kunna
vara till stor hjälp för kommunerna vid denna planering.

6. Invandrarbarn
och -ungdomar

Någon
helt skarp gräns mellan begreppen flyktingbam och invandrarbarn

går inte att dra. I detta sammanhang avses med invandrarbarn sådana

barn som själva invandrat och är bosatta i Sverige eller här i Sverige födda

barn till invandrare eller flyktingar. 57

När
det gäller invandrarbarn finns det, lika litet som när det gäller Skr.
1989/90:68 flyktingbam, anledning att kategorisera dem som i generellt behov av
stödåtgärder. I huvudsak klarar de flesta sig lika bra som svenska barn. Del
finns emellertid tecken på atl invandrarbam och -ungdomar i vissa avseenden
har svårare att anpassa sig till vuxensamhället med dess normer än vad andra
har. Del kan vara en orsak till att invandrarbam och -ungdomar synes vara
överrepresenterade inom den psykiatriska vården. Det går givetvis inte att ge
några enkla förklaringar till detta. Det finns anledning att förmoda att det
finns ett nära samband med ungdomamas sociala situation.

Den
nyligen tillsatta ungdomsutredningen har givils särskilt i uppdrag att utreda
invandrar- och flyktingungdomars situation och — om så bedöms nödvändigt —
föreslå åtgärder som kan motverka att dessa ungdomar missgynnas, särskilt i
fråga om utbildning, arbete, bosläder och fritidssysselsättning.

För
närvarande pågår en del arbete som i vissa delar rör invandrar- och
flyktingungdomars sociala situation. Det gäller för det första en särskild arbetsgmpp
inom regeringskansliet som ser över frågan om unga lagöverträdare och vad som
kan göras för att minska ungas brottslighet. Härvid berörs bl. a. invandramngdomar.
Invandramngdomar kommer särskilt att uppmärksammas i gmppens arbete. För det
andra gäller det den av regeringen tillsatta aktionsgmppen mot narkotika som
har i uppdrag bl. a. alt föreslå åtgärder mot narkotikamissbmk.

I
årets budgetproposition har regeringen föreslagit att ytterligare två milj.kr.
ställs lill socialstyrelsens förfogande för försöks- och utvecklingsverksamhet
inom socialtjänsten för bam och ungdomar vars föräldrar är flyktingar eller
invandrare.

7.
Flyktingbarn

1
1989 års budgetproposition har regeringen redovisat sin syn på flyktingbamens
situation på ett antal olika områden. Utgångspunkten var en rapport "Flyktingbams
behov av stödinsatser från socialtjänsten samt hälso- och sjukvården". Där
framhölls att det är en given utgångspunkt atl det är de enskilda kommunema och
landstingen som ansvarar för atl flyktingbam ges de stödinsatser de behöver.

Omfattande
insatser för flyktingbam med särskilda behov genomförs redan i ett stort antal
kommuner och landsting.

Det
faktum att många flyktingbarn har svåra upplevelser bakom sig medför inte att
de generellt kategoriseras som i behov av särskild omvårdnad. Tonvikten i
samhällets åtgärder måste ligga inom den förebyggande verksamheten i förskolan,
skolan, fritidsverksamheten och inom bamhäl-sovården. En viktig princip bör
därvid vara att stödåtgärdema så långt som möjligt integreras i ordinarie
verksamhet inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.

I
maj 1989 har invandrarverket redovisat vad som bör gälla för bam på

utredningsslussar och på förläggningar. Redovisningen berör bl. a. bam

omsorg, familjeverksamhel, föriäggningslokalemas kvalitet och hur bar- 58

nens situation skall
uppmärksammas i tillslåndsärenden. Redovisningen Skr. 1989/90:68 bör kunna
fungera som riktlinjer för berörd personal och kunna bidra till att bams
förhållanden ytterligare förbättras på slussar och förläggningar.

Samtal
med bam som sker med hjälp av tolk ställer särskilda krav på såväl tolk som
utredare och behandlingspersonal. Detta har invandrarverket särskilt behandlat
i sina återkommande överläggningar och konferenser om tolkning på olika
nivåer.

Invandrarverket
arbetar också tillsammans med socialstyrelsen med att la fram allmänna råd om bam
på förläggning och med att revidera socialstyrelsens meddelandeblad om barn
utan vårdnadshavare.

Det
finns tecken på att många invandrar- och flyktingbam är i stort behov av
psykiatrisk vård. Samtidigt har det visat sig att personalen ibland saknar
nödvändig kunskap om de för oss ofta mycket främmande kulturer som många av
dessa bam kommer från. Sådan kunskap är viktig för alt man ska kunna närma sig bamen
på etl riktigt sätt och vinna deras och deras föräldrars förtroende. Men det
rör sig ofta också om att man saknar metoder att behandla patienter från en
främmande kultursfär. Svensk psykiatri har ibland sin begränsning till svenska
förhållanden. Det finns etl behov av utvecklingsarbete på området.

Invandrarverket
har därför givit bidrag till vissa landsting för försöksverksamhet på detta område.
En fömtsättning för bidrag har varit att landslingen utfäst sig att efter
försöksperiodens slut integrera verksamheten i den ordinarie verksamheten. I
oktober 1989 arrangerade invandrarverket och socialstyrelsen en konferens där erfarenhetema
från ett antal projekt redovisades.

För
asylsökande, särskilt flyktingbam är det givetvis viktigt att förkorta
handläggningstiden i tillståndsärenden. De förändringar i utlänningslagen och
den omorganisation av invandrarverket som genomfördes den 1 juli 1989 har lagt gmnden
till en sådan förkortning av handläggningstiden. Den kraftigt ökade
inströmningen av asylsökande under andra halvåret 1989 har visserligen lett till
att förkortningen ännu inte har kunnat märkas fullt ut.

Arbetet
för flykting-och invandrarbam inom socialtjänsten, bamomsor-gen och
primärvården fortsätter bl. a. genom metodutveckling eller utvecklings- och
försöksverksamhet med stöd av statliga medel.

Invandrarverket
och socialstyrelsen fortsätter sitt arbete med att ge berörd personal
utbildning och fortbildning.

1
sammanhanget måste också nämnas det stora arbete som många frivilligorganisationer
utför för flyktingbam. Som exempel kan nämnas Rädda bamens uppföljning av en
tidigare rapport om ensamma flyktingbam och den konferens som Svenska
flyktingrådet arrangerade inom ramen för European Consuhation on Refugees and Exiles.

I
november 1989 genomfördes en konferens om flyktingbamens situation.
Konferensen hölls inom ramen för flyktingpolitiska rådet, där företrädare för
myndigheter, organisationer och riksdagspartiema ingår. Regeringen har vidare
givit socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen av det psykiska och
fysiska hälsotillståndet hos flyktingbam och -ungdomar i

59

Sverige
och atl särskilt redovisa denna för regeringen senast den 1 mars Skr.
1989/90:68 1990.

8. Opinionsfrågor/etniska
relationer

Betänkandet
(SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald presenterades i mars 1989 av den
kommission mot rasism och främlingsfientlighet som tillsattes år 1987.
Kommissionens förslag rör bl.a. förbud mot rasistiska organisationer,
lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet, insatser för bättre
etniska relationer inom skolan och stöd till folkrörelsemas arbete inom detta
område. Betänkandet Mångfald mot enfald har under våren 1989 varit föremål för
en omfattande remissbehandling.

I
febmari 1989 tillkallade regeringen en särskild utredare för att göra en utvärdering
av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering.
Utredaren lämnade sitt betänkande (SOU 1989:57) DO och nämnden mot etnisk
diskriminering — de tre första åren den 1 september 1989. Utredningen ansåg all
DO uträttar ett värdefullt arbete och föreslår bl. a. att myndighetens resurser
förstärks.

Kommissionens
rapport och DO-utvärderingen ligger som gmnd för den särproposition som
regeringen avser att förelägga riksdagen i febmari 1990.

Under
sin verksamhetsperiod disponerade kommissionen 12 milj. kr. för projekt som
hade till syfte att motverka rasism och främlingsfientlighet. På kommissionens
förslag har regeringen beviljat bidrag till en stor mängd projekt som rört t.
ex. information, teater och film, forskning, utvecklingsarbete och
gemensamhets- och kunskapsskapande föreningsinsatser.

Under
år 1989 har invandrarministem liksom tidigare år med hjälp av särskilda medel
kunnat stödja olika former av opinionsbildande verksamhet.

SIV
följer löpande opinionsbildningen i landet och sprider kunskaper och
erfarenheter om olika sätt att bearbeta främlingsfientliga attityder bl. a. till
kommuner, landsting och olika personalgmpper. Detta har skett genom
konferenser, studiedagar, seminarier etc. I stor utsträckning har insatsema
rört skolans område.

I
arbetet med etniska relationer har SIV också regelbundna kontakter med
folkrörelser för att bl.a.med ekonomiska bidrag stimulera dessa till
opinionsbildande och kontaktskapande aktiviteter.

Även
DO har en viktig roll i den opinionsbildande verksamheten. DO ger ut skriftlig
information inom området och medverkar i kurser, konferenser, seminarier och
debatter.

9. Återvandring

1
1989 års budgetproposition formulerade regeringen för första gången

uttryckligen en svensk återvandringspolilik. Politiken utgår från att åter

vandringen skall vara frivillig och noga planerad. Genom alt ta tillvara de

möjligheter till en positiv integration i del svenska samhället som invand- 60

rarpolitiken erbjuder ges
flyktingen bästa möjliga fömtsättningar för fram- Skr. 1989/90:68 tiden,
vare sig han stannar i Sverige eller väljer att återvandra. Stöd åt flyktingar
som har återvandrat bör ses som en del av det svenska humanitära biståndet.

1
praktiken har det visat sig alt bara en mindre del av flyklingama i Sverige har
återvandrat. Under senare år har förhållandena i flera länder i Latinamerika
dock möjliggjort för många flyktingar därifrån att återvandra. De politiska förändringama
i Chile har i särskilt hög grad aktualiserat frågan om återvandring för många chilenare.
Sverige lämnar stöd lill fem olika återvändandeprogram i Chile.

I
den nya politiska situation som Chile befinner sig i kommer Sverige att på
flera sätt lämna stöd till den demokratiska utvecklingen. Delta gäller också
stöd till återvandrare.

Sociala
Missionen i Stockholm bedriver ett arbete med syfte all bistå i första hand chilenare
i Sverige när det gäller psykosocial förberedelse inför återvandringen.
Verksamheten, som i viss omfattning också berör städer utanför Stockholm,
bedrivs med stöd bl. a. av invandrarverket.

VIII Hemställan

Jag
hemställer

att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående
har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.

IX Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med
hennes hemställan.

61

Förteckning över
förkortningar (i bokstavsordning)

Skr.
1989/90:68

AI Amnesty
Intemational

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

AT Arbetstillstånd

CAHAR
Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Terri-loral Asylum, Refugees
and Statdess Persons/Europarådets ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingar

CAHCP
Expertkommittén för frågor om passbestämmelser och åtgärder mot förfalskning
av resehandlingar

CDCJ Steering
Committee on legal Co-operation/Europarådets styr-

kommitté
för juridiska frågor

CDCR Steering
Committee on Local and Regional Co-operation/

Europarådets
styrkommitté för lokala och regionala frågor

CDMG Steering Committee
on Migration/

Europarådets
styrkommitté för migrationsfrågor

CPA Comprehensive
Plan of Action/

Övergripande
plan för lösning av Indokina-flyktingamas situation

DISERO/

RASRO
Disembarcation resettlement offers/Rescued al sea resettlement offers/

UNHCR:s
särskilda program för omplacering av s. k. båtflyktingar från Indokina räddade
lill havs

DO Ombudsmannen
mot diskriminering

ECOSOC FN:s ekonomiska
och sociala råd

EG De
europeiska gemenskaperna

ECRE European
Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska

konsultationen
om flyktingar och andra personer i exil

EFTA European
Free Trade Association/

Europeiska
frihandelsförbundet

ICRC Intemational
Committee of the Red Cross/

Internationella
rödakorskommittén

ICVA Intemational
Council of Voluntary Agencies/

Intemationella
rådet för frivilliga organisationer

lEFR Intemational
Emergency Food Réserve/

Intemationella
beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser

ILO International
Labour Organization/

Internationella
arbetsorganisationen

lOM International
organization for Migration/

Internationella
migrationsorganisationen

OAU Organization
of African Unity/

Organisationen
för afrikansk enhet

ODP Orderiy
Departure Programme/

Programmet
för organiserad utresa

OECD Organization
for Economic Co-operation and Develop-

ment/Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling

62

SIV Statens
invandrarverk

SvFR Svenska
flyktingrådet

SRK Svenska
röda korset

SST Samarbelsnämnden
för statsbidrag till trossamfundenn

UNBRO United Nations
Börder Relief Operation/

FN:s
hjälporganisation för flyktingar vid den thai-kam-

bodjanska
gränsen UNICEF United Nations Children's Fund/

FN:s
barnfond UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/

FN:s flyktingkommissarie UNRWA
United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East/

FN:s
hjälporganisation för palestinaflyktingar

UAT Uppehålls- och arbetstillstånd

UT Uppehållstillstånd

UtlF Utlänningsförordningen

UtlL Utlänningslagen

WCC Worid
Council of Churches/

Kyrkomas
världsråd

WUS Worid University Service

WFP World
Food Programme/

Intemationella
livsmedelsprogrammet

WHO Worid Health Organization/

Världshälsoorganisationen

Skr.
1989/90:68

Innehållsförteckning

Skr. 1989/90:68

Inledning

I Sverige
och omvärlden

1.
Migration och
befolkningsutveckling

2.
Flyktingsituationen i världen

— Antaletflyklingar

— Flyktingsituationen
i tredje världen

— Flyktingar
och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien

3. Framtidsprognoser

II Invandringen
lill Sverige budgetåret 1988/89

1.
Inledning

2.
Arbetskraftsinvandring

3.
Anhöriginvandring

4.
Övrig invandring

5.
Invandringens omfattning

6.
Enskilt tillresta asylsökande

7.
Utvecklingen under sista
halvåret 1989

8.
Organiserad överföring av
flyktingar (flyktingkvoten)

9.
Anhörigresor

III Den
svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning

1.
Asyllagstiftningen

2.
Tillämpningsfrågor

3.
Viseringskrav

4.
Beslut om ändrad asylpraxis

IV De
svenska frivilligorganisationernas roll i flyktingpolitiken

1.
Allmänt

2.
Amnesty Intemalionals svenska
sektion

3.
Rädda bamen

4.
Svenska flyktingrådet

5.
Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga
och ekumeniska förbindelser

6.
Svenska röda korset

7.
Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Det
internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och Sveriges rod

1.
Inledning

2.
Sambandet mellan
utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

3.
Sveriges intemationella bistånd
till flyktingar

4.
Flyktingfrågorna i FN:s
generalförsamling m. m.

5.
UNHCR

6.
UNRWA

7.
OECD

8.
Europarådet

9.
EG

10.
lOM

11.
Konsultationema mellan ett
antal västeuropeiska länder saml Australien och Canada

12.
Det bilaterala migrationssamarbetet

13.
Det nordiska samarbetet

4
4 5 5 7

10
20

21
21 21

22
22 23 24 27 27 29

30
30 31

33
34

34
34 35 35 36

36
36

37

38
38 39 39 40 41 42 43 43 45 45

46
46

47

64

Sid.
Skr. 1989/90:68

14.
De intemationella frivilliga organisationema 48

VI Asylsökande
och flyktingar i Sverige — tillståndsprövning och

mottagande 49

1. Ny
organisation för statens invandrarverk 49

2.
Verksamheten vid utredningsslussama 49

3.
Förläggningsverksamheten 50

4.
Det kommunala
flyktingmottagandet 51

VII Invandrarpolitiken
(integrationsfrågor) 53

1.
Inledning 53

2.
Arbetsmarknaden 54

3.
Svenska för invandrare — sfi 56

4.
Bosläder 56

5.
De äldre invandrama 57

6.
Invandrarbam och -ungdomar 57

7.
Flyktingbam 58

8.
Opinionsfrågor/etniska
relationer 60

9.
Återvandring 60

VIII
Hemställan 61

IX
Beslut 61

Förteckning
över förkortningar 62

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 65