om ny taxeringslag m. m.

1990-01-25 · 1 277 sidor, varav 453 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 453 av 1 277 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1989/90:74, om ny taxeringslag m. m.

Dokumentets text

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition 1989/90:74

om ny taxeringslag m.m.

Prop. 1989/90:74

s. 1990 Kontrollera mot PDF

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 januari 1990.


regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås genomgripande förändringar av skatteorganisationen och
de olika förfarandena på skatteområdet. Taxeringslagen (1956:623) föreslås
upphävd och ersatt av två lagar; en ny taxeringslag och en lag om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

De
nuvarande länsskattemyndighetema och lokala skattemyndigheterna ersätts med en
skattemyndighet i varje län. På varje ort där det nu finns en lokal
skattemyndighet skall det inrättas ett lokalt skattekontor.

Taxeringsnämnderna
ersätts av förtroendeorgan, skattenämnder, i skattemyndigheterna. Det skall
finnas en nämnd vid varje skattekontor. Myndigheten skall fatta beslut med
nämnd i de fall ett lekmannainflytande är värdefullt, främst när fråga är om tvistiga
omprövningar. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

Skattemyndigheterna
får en vidare beslutsbehörighet än dagens taxeringsnämnder. De föreslås kunna
fatta vissa beslut som i dag fattas av länsrätten som första instans, bl.a.
beslut om eftertaxering.

Ett
väsentligt utvidgat omprövningsförfarande införs. De skattskyldiga föreslås
kunna begära omprövning inom fem år efter utgången av taxeringsåret.
Skattemyndigheten kan fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel
inom ett år från utgången av taxeringsåret. Därefter får beslut om
eftertaxering fattas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Har den
skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler.

s. 1991 Kontrollera mot PDF

överklagandefristerna
föreslås i princip överensstämma med ompröv- Prop. 1989/90:74
ningsperioderna.

Den
skattskyldige får liksom i dag överklaga beslut även om det inte gått honom
emot. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid
och snarast ompröva beslutet. Ett överklagande får överlämnas till länsrätten
utan föregående omprövning endast om det finns särskilda skäl. Ändrar
skattemyndigheten beslutet på sätt som den skattskyldige begär förfaller
överklagandet. I annat fall skall handlingarna överlämnas till länsrätten för
vidare handläggning.

Överklagas
ett taxeringsbeslut av skattskyldig förs det allmännas talan av
skattemyndigheten i länsrätt och kammarrätt. RSV för det allmännas talan i
regeringsrätten.

RSV
får överklaga skattemyndighetens beslut. RSV får också ta över
skattemyndighetens talan i länsrätt och kammarrätt.

De
allmänna ombuden på mervärdeskatte- och uppbördsområdena slopas. Det allmännas
processföring på dessa områden ordnas som på taxeringsområdet.

Förfarandet
för särskilda avgifter föreslås i princip överensstämma med
taxeringsförfarandet.

Beskattningsförfarandet
för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter samordnas med
taxeringsförfarandet, vilket bl. a. innebär att de slutliga besluten och den
extraordinära besvärsrätten slopas. Förfarandet för att fastställa
pensionsgmndande inkomst samordnas också med taxeringsförfarandet.

För
mål om taxering, mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter
föreslås en övergång från beloppsprocess till sakprocess. Generösa
taleändringsregler införs.

Domstolama
skall i sina domar endast uttala sig i den fråga som är föremål för prövning.
Domslutets konsekvenser på taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. skall
räknas ut av beskattningsmyndigheten genom ett beslut om taxeringsåtgärder
eller — på området för indirekt skatt — ett beslut om skatteberäkning.


uppbördsområdet läggs ett flertal förslag fram. Anståndsreglerna och kraven på
säkerhet vid anstånd mjukas upp. Anståndsränta föreslås tas ut oavsett på
vilken grund anstånd medgetts. En möjlighet införs att efterge anståndsränta om
det finns synnerliga skäl.

Uppbörd
av tillkommande skatt föreslås ske vid ett tillfälle. En möjlighet till
eftergift av respitränta införs. Den nuvarande tvåårsbegränsningen för
respitränta slopas.

Tiden
för att överklaga beslut enligt uppbördsförfattningarna förlängs från nuvarande
tre veckor till två månader. Vad gäller debiteringsbeslut till följd av
taxeringsbeslut föreslås de skattskyldiga kunna begära omprövning och
överklaga inom fem år från utgången av taxeringsåret.

Den
nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Den nya
taxeringslagen skall tillämpas fr. o. m. 1991 års taxering. Vad gäller de
indirekta skatterna föreslås att reglerna skall träda i kraft den 1 januari
1991.

s. 5 Kontrollera mot PDF

1 Förslag till Prop. 1989/90:74

Taxeringslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag gäller vid fastställelse av underiaget för att ta ut skatt eller

avgift (taxering) enligt

1.
kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3.
lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,

4.
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

5.
lagen (1927:321) om
utskiftningsskatt,

6.
lagen (1933:395) om
ersättningsskatt,

7.
lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift,

8.
lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

9.
lagen (1989:346) om särskild
vinstskatt.

Lagen
gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg
och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen
innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och
särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

2
§ Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift.

3
§ Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.


I lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser
om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering.

1
fråga om debitering och uppbörd
av skatt gäller bestämmelsema i uppbördslagen (1953:272).

2
kap.
Taxeringsorganisationen

Skatteförvaltningen

1 §
Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet.

1
varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet.
Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor
finns en skattenämnd.

Riksskatteverket
har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande
fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer
skattemyndigheten.

Beslutande
myndigheter

2 §
Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den

skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige
saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet

av skattemyndigheten i Stockholms län.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta 5

s. 6 Kontrollera mot PDF

beslut
i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant
Prop. 1989/90:74 uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och
om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

3
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd skall bestå
av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning.

4
§ Taxeringsärende avgörs i
skattenämnd, om ärendet

1.
avser omprövning av en tvistig
fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den
skattskyldige åberopar,

2.
avser en skälighets- eller
bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

3.
av någon annan särskild
anledning bör prövas i nämnden.

5
§ I skattenämnd finns
ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden består av flera
avdelningar, skall det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice
ordförande vid varje skattekontor.

6
§ Ordföranden och vice
ordföranden i skattenämnden skall vara tjänstemän vid skattemyndighet. De
förordnas av riksskatteverket för högst tre år i taget.

Chefen
för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skattenämnden vid
behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver
hans medverkan.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga
ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana
ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa ledamöter gäller
bestämmelsema i 7 kap. 5 — 7 §§ .

7 §
Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden

och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice

ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett

ärende.

3
kap. Utredning i taxeringsärenden

Skattemyndighetens
utredningsskyldighet

1 § Skattemyndigheten skall se till att ärendena
blir tillräckligt utredda.

2
§ Den skattskyldige skall ges
tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I
fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts
ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig
över dem gäller bestämmelsema i 17 § förvaltningslagen (1986:223).

3 §
Beslut om taxering får fattas på gmndval av en förenklad självdekla

ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått

tillfälle att yttra sig över

1.
vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om

s. 7 Kontrollera mot PDF

fömtsättningama
för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbörds- Prop. 1989/90:74
lagen (1953:272) som får ges en ogift skattskyldig, eller

2.
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser inkomst av tjänst eller
kapital eller avser räntetillägg.

4
§ Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett
taxeringsärende som angår honom och skall avgöras i nämnden, skall han få
tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande
att lämna upplysningar eller visa upp handling

5 §
Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfatt

ning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för

kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för

hans taxering.

Skattemyndigheten
får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen.

Ett
föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den
skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

6 §
Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en

skattskyldig som enligt 5 § förelagts att lämna upplysningar eller visa upp

handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningama eller

handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst

nad eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller

handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

Taxeringsbesök

7
§ Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras genom
avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får
skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning
skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande.
Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller
annat som är av betydelse för taxeringskontrollen.

Taxeringsrevision

8
§ Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att
skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter
fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person
som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får
taxeringsrevision göras när särskilda skal föranleder det. Taxeringsrevision
får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision
får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra
till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd
rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin deklarations- och
uppgiftsskyldighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Hos
den som avses i första stycket andra meningen får taxeringsrevision Prop.
1989/90:74 dessutom göras för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd
för kontroll av andra än den som revideras. Sådan revision beslutas, om den som
revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande
personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av en
skattemyndighet.

9 §
1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förord

nas att verkställa revisionen (revisor).

10 §
En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på

sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den får

inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00.

Skattemyndigheten
får, när det behövs, bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får
verkställas hos den som skall revideras eller på annan plats. Om denne medger
det får revisionen göras också i annat utrymme hos honom än sådant som
huvudsakligen används för verksamheten. Om revisionen skall göras på någon
annan plats än hos den som skall revideras, skall räkenskaper och andra
handlingar på begäran av revisom överlämnas mot kvitto till denne.

11 §
Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteck

ningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra

handlingar som rör verksamheten.

Med
handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Taxeringsrevision
får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper
och handlingar.

Vid
taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen
(1979:141) får revisom även inventera kassan samt granska vamlager, maskiner
och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bmk.

12 §
Vid taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast tillhan

dahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för

revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som hu

vudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp som behövs för

granskning av handlingar och vamlager samt maskiner och andra för sta

digvarande bmk avsedda inventarier och för kassainventering.

Revisorn
skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant
hjälpmedel.

Om
den som skall revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket, får skattemyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

13 §
Revisom har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för

revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras inne

håll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den

som revideras besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hän

syn till deras innehåll på gmnd av särskilda omständigheter inte bör komma

till någon annans kännedom, skall undantas från revisionen.

Om
handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 § andra g

s. 9 Kontrollera mot PDF

stycket,
får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att Prop.
1989/90:74 själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som
enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga
för revisom.

14
§ Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom.

Uppgifter
om utdelning på aktier m. m.

15
§ Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 28 eller
29 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter för
taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna
förvaras är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra
kontrollen.

Utlämnande
av uppgifter

16 §
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för taxering

skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet
enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka
sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. I §
sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av
de nämnda paragraferna.

Om
sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen
och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller
allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan
av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall lämnas ut.

17 §
Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de

myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för

kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra

handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en

myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering

enligt bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll

uppgifter.

Uppgifter
som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med
vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

18 §
Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 §§ lagen om självdeklaration

och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om

sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras

medhjälpare.

4
kap. Taxeringsbeslut

1
§ Taxeringsbeslut är gmndläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut
och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den
skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett
taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till

s. 10 Kontrollera mot PDF

den skattskyldiges nackdel
skall han underrättas om hur han kan begära Prop. 1989/90:74 omprövning av
eller överklaga beslutet.

Ärlig
taxering

2 §
Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före

utgången av november på gmndval av de uppgifter som lämnats enligt lagen

(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt

framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under
november taxeringsåret får skattemyndigheten dock inte till den skattskyldiges
nackdel fatta gmndläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller
beslut om skattetillägg.

3
§ Har den skattskyldige inte
lämnat självdeklaration eller kan, på gmnd av brister i eller bristfälligt
underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den
skattepliktiga förmögenheten inte beräknas tillförlitligt, skall inkomsten
eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med
hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

4
§ Har den skattskyldige lämnat
en förenklad självdeklaration, får tax eringsbeslut fattas på gmndval av den,
även om fömtsättningama enligt 2 kap. 10 och 11 §§ lagen (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter för en sådan självdeklaration inte
föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om
rörelse eller jordbmksfastighei eller om annan fastighet, för vilken intäkten
skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

5
§ Skattemyndigheten skall inte
ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt
att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas
fömtsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten
på gmnd av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen
(1928:370).

6
§ Skattemyndigheten får avstå
från att vid taxeringen avvika från en självdeklaration, om avvikelsen skulle
avse endast ett mindre belopp.

Omprövning

1
§ Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha
betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det
allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att
omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett taxeringsbeslut
framgår av 6 kap. 6 §.

Om
något gmndläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får taxering ske
genom omprövning.

Skattemyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

8
§ Om en fråga som avses i 7 § har avgjorts av allmän förvaltningsdom

stol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. 10

s. 11 Kontrollera mot PDF

Omprövning
på begäran av den skattskyldige Prop. 1989/90:74

9 §
Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra

detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före

utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är
till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om
skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in
inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har
den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in
skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå
prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som
fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten
eller domstolen.

10
§ Om en begäran om omprövning
inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får
skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med
påföljd att omprövning annars inte görs.

11
§ Även om tiden för begäran om
omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg på begäran av den
skattskyldige omprövas, så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett
skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

12
§ Trots bestämmelsen i 8 § får
en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit
laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett
regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning
på initiativ av skattemyndigheten

13
§ Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får omprövningsbeslut
som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgången av det femte året
efter taxeringsåret.

Ett
sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året
efter taxeringsåret, om det föranleds av

1.
skattemyndighets
taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering
avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig,

2.
allmän förvaltningsdomstols
beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

3.
skattemyndighets beslut om
åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller om
rättelse enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag,

4.
beslut av riksskatteverket,
kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5.
beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen
(1928:370).

Även
om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får

skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett 11

s. 12 Kontrollera mot PDF

beslut
om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett Prop.
1989/90:74 skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

14
§ Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i
fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§ , inte meddelas efter
utgången av året efter taxeringsåret.

Har
den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid
som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett
år från den dag självdeklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast
före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Eftertaxering

15
§ Skattemyndigheten får
meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter
utgången av den tid som anges i 14 § första stycket under de fömtsättningar och
på det sätt som anges i 16 — 22 §§ (eftertaxering).

16
§ Eftertaxering får ske om
den skattskyldige

1. i
självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning

för taxeringen,

2.
lämnat oriktig uppgift i mål om
taxering eller

3.
underiåtit att lämna
självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är
uppgiftspliktig enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

och
den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett taxeringsbeslut
avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom blivit
felaktigt eller inte fattats.

17 §
Eftertaxering får också ske

1. vid
rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise

ende,

2.
när kontrolluppgift som skall
lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3.
när en ändring i ett
taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1—5.

Eftertaxering
enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 § andra stycket
1 avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som
uppenbart oskäligt.

18 §
Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket stycket 1 och 2 får

ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering
får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering
avseende samma fråga.

19
§ Skattemyndighetens beslut om
eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om
inte annat anges i 20- 22 §§ .

20
§ Beslut om eftertaxering
enligt 17 § första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 §
men senast sex månader efter det beslut

som föranleder ändringen. 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

Beslut
om eftertaxering på gmnd av oriktig uppgift i omprövningsären- Prop.
1989/90:74 de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 §
men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller
domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om
den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte meddelas efter
utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom
gavs in för registrering.

21 §
Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skatte

brottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som

avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott,

får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av

skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 §. Det

samma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant

brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut
om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 19 §.

Beslut
enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år
då någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs. Beslut enligt andra stycket
skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i
12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock
beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut
enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen,
undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den
fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet
om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte
bifalls till någon del.

22 §
Vad som sägs i 21 § tillämpas också beträffande en juridisk persons

beskattning, om åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits mot

den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 §

skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom.

Beslut
om taxeringsåtgärder

23
§ Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i
ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och
vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning
av beslut

24
§ Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5
kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

1
§ Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelan

de, som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns

oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma

gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering

och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats. 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skattetillägg
enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt Prop.
1989/90:74 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt,
någon annan person som samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning
enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften
har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som
normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontrollmaterial kan vara
taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående
beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra, att
utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende någon annan. För
annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det
nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet
varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av november
taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande
från en annan skattemyndighet.

2 §
Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,

påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som

till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som

annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom bestäm

melsema i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen inne

fattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg
tas

ut enligt bestämmelsema i 1 §.

Första
stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på gmnd av utebliven
självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande
sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha
påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till
ledning för taxeringen.

3 §
Beslut om skattetillägg enligt 2 § andra stycket skall undanröjas om

en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän

förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades.

Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg
eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets
storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självdeklaration har kommit in
inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4 §
Skattetillägg tas inte ut i samband med rättelse av en felräkning eller

misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett

annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid

rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om

rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift

som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdekla

ration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten

före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg
tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt
yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om den skattskyldige
frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte tas ut.

14

s. 15 Kontrollera mot PDF

Förseningsavgift Prop. 1989/90:74

5
§ Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom.
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500
kronor.

Har
skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit
in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms
förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket.

Förseningsavgift
enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad
självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att
avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har
den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som
inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen
inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant
fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Eftergift
av särskild avgift

6 §
Särskild avgift skall efterges heh, om felaktigheten eller underlåten

heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder,

sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår

som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten

framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan

särskild omständighet.

Skattetillägg
får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.

7 §
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande

om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom

mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut
om särskild avgift

8
§ Beslut om eftertaxering får
inte avse enbart särskild avgift, utom i fall som avses i 4 kap. 17 § 1.

9
§ Utöver vad som följer av
bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas på sätt som anges i
10 och 11 §§ .

10 §
Beslut efter utgången av året efter taxeringsåret om påförande av

skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i omprövningsärende skall medde

las samtidigt med beslutet i omprövningsärendet.

Beslut
om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering får
meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga
kraft.

11 §
Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd

ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet. 15

s. 16 Kontrollera mot PDF

övriga
bestämmelser om särskild avgift Prop. 1989/90:74

12 §
Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 20 §

2
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från
särskild avgift.

13 §
Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt

uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor,

påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten.

Skall
någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall
beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan
av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de
skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna
beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna
i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall
påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6
kap. överklagande

Överklagande
av skattemyndighetens beslut

1 §
En skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse

för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmän

na får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och,

i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den
skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av
taxeringsbeslut.

2 §
Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte över

klagas.

Den
skattskyldiges överklagande

3 §
Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av

det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats

efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den

skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år,

får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den

skattskyldige fick del av beslutet.

Den
skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom
emot.

4
§ Även om tiden för
överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetillägg överklagas så länge
beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit
laga kraft.

5
§ Skattemyndigheten skall pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för
sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.

Överklagandet
skall inte avvisas, om förseningen beror på att skatte

myndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om

hur man överklagar. 16

s. 17 Kontrollera mot PDF

överklagandet
skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden Prop. 1989/90:74
kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till
en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas
till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då
handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

6 §
Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet.

Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 § eller hinder

mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 8 §.

Ett
överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den
skattskyldige begär.

Om
myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får
myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

7 §
Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller förfaller enligt 6 §, skall

skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och

övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får

överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Riksskatteverkets
eller kommuns överklagande

8 §
Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist

som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte

myndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det

överklagade beslutet meddelades.

Överklagas
ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den
skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.

9 §
Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav

föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande
av länsrättens och kammarrättens beslut

10 §
Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1. befrielse
från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand

ling som behövs för utredning,

2.
undantagande av handling från
taxeringsrevision,

3.
en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

11
§ Har den skattskyldige hos
länsrätten överklagat skattemyndighetens taxeringsbeslut, får myndigheten
överklaga länsrättens beslut, om det innebär att den skattskyldige har fått
helt eller delvis bifall till sin talan.

12
§ Riksskatteverket får
överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte
tidigare har fört det allmännas talan i målet.

13
§ Om den skattskyldige
överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha
kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om
länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskattever- 17

2
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 18 Kontrollera mot PDF

ket
eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader Prop.
1989/90:74 från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om
riksskatteverket överklagar kammarrättens beslut.

14
§ Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt, får även
någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots
att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant
överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken
det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas
eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller
också det senare.

Företrädare
för det allmänna m. m.

15 §
Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i

länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar riksskat

teverket, skall det allmännas talan föras av verket.

Riksskatteverket
för det allmännas talan i regeringsrätten.

16 §
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att i

allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller

en viss gmpp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra

myndigheten medger det.

Riksskatteverket
får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan
i ett visst ärende eller en viss gmpp av ärenden.

Riksskatteverket
får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i
allmän förvaltningsdomstol.

17 §
Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överkla

gande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma

behörighet som den skattskyldige.

Handläggning
vid domstol

18 §
En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 §§ .

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller,

utan
att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till
stöd för sin talan.

19 §
Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga

därigenom förs in i målet.

I
mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för
överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall
prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

20
§ 1 ett mål om taxering får
klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den
taxeringsfråga som är föremål för prövning, om domstolen finner att
skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

21
§ Om domstolen i fall som avses
i 19 § andra stycket och 20 § inte tar upp den nya frågan till prövning, får
rätten överlämna den till skattemyndigheten för omprövning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

20
§ Om det finns fler frågor i
samma mål, får särskilt beslut meddelas i Prop. 1989/90: 74 någon av dem
trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

21
§ Om det är lämpligt med hänsyn
till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter som
var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet eller över hur en
viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid
avgörandet av saken.

När
särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om
talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot
rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras
särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess det
särskilda beslutet har vunnit laga kraft.

24 §
Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild

avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det.

Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta

att avgift kommer att tas ut.

7
kap. övriga bestämmelser

Vite

1
§ Vite får inte föreläggas
staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

2
§ Vid prövning av en ansökan om
utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Ställföreträdare

3 §
Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt

skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen (1990:00) om självdeklara

tion och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter
som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den
skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade
behörighet att företräda den skattskyldige.

Åndring
i ta.xeringsbeslut tillföljd av dubbelbeskattningsavtal


Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskattning som
Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i
fråga om taxering som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon
annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

Val
till skattenämnd

5
§ Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet

finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas valet av

landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som

skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län för

rättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda- 19

s. 20 Kontrollera mot PDF

möter
som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö- Prop.
1989/90:74 ter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten
är ett brutet tal, skall den avmndas till närmast högre hela tal. I lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid
val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

6
§ Valbar till ledamot i
skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är
kyrkobokförd i en kommun som ingår i skattemyndighetens verksamhetsområde och
inte har förvaltare enligt 11 kap.

7
§ föräldrabalken.

Tjänsteman
inom skatteförvaUningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman i
allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.

Den
som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot
uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten
prövar självmant den valdes behörighet.

7 §
Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara leda

mot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder.

Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När
ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om
antalet valda ledamöter ändras, får en nytilllrädande ledamot utses för kortare
tid än tre år.

8 §
Landstinget får besluta att av landstingskommunens medel skall till de

landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersätt

ningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder

som enligt kommunallagen (1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i

landstingskommunala nämnder. Kommunfullmäktige har motsvarande

rätt i fråga om de kommunvalda ledamötema.

1.
Denna lag träder i kraft den 30
juni 1990 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen
tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2.
Den gamla lagen skall
fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års
taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal
skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och
3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision
tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med den 1
januari 1991.

4.1
mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1 januari 1991 skall
riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 § tredje
stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.

20

s. 21 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

1
§ I denna lag ges bestämmelser
om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt
taxeringslagen (1990:00) m.m.

2
§ Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:00).

3
§ Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2
kap. Självdeklaration m. m.

Allmänna
bestämmelser

1
§ Uppgifter till ledning
för egen taxering lämnas i form av självdeklaration.

2
§ Självdeklaration skall
avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenklad
självdeklaration eller allmän självdeklaration.

3
§ Var och en bör, utöver vad
som framgår av deklarationsformuläret eller av någon annan blankett enligt
fastställt formulär, meddela de ytterligare upplysningar som kan vara av
betydelse för egen taxering.

Deklarationsskyldighet
för fysiska personer

4
§ Fysisk person skall, om inte annat följer av 6 §, lämna självdeklaration

1.
när hans bmttointäkter av en
eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 10000 kronor,

2.
om han inte varit bosatt i
Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat
sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3.
när hans tillgångar av den art
som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger 800000 kronor, eller

4.
när underiag för
skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas för honom.

Vid
bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte
tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet inte
föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har
makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller 21

s. 22 Kontrollera mot PDF

förmögenhet,
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med Prop. 1989/90:74
hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall
någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet som
tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när
deklarationsskyldigheten bedöms.

5 §
Vid tillämpning av 4 § första stycket, skall svensk medborgare, som

under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt,

svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat

svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets be

tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha

varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn

under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.

En
person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning
eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller konsulatets betjäning,
skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 § första stycket inte anses ha
varit bosatt i Sverige under fömtsättning att han inte har varit svensk
medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra beskickningen
eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan persons make, barn under 18 år
och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska
medborgare.

6 §
Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i

fjärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bmttointäkt av en

eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande

intäkten för en person, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt

än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2§ lagen (1969:205) om

pensionstillskott.

För
gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78,5
procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt
från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgmnd gäller
också för gift person som under viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

Med
folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelsen
i första stycket gäller inte för en person vars make är skyldig att lämna
självdeklaration eller för person som har varit bosatt i Sverige endast en clel
av beskattningsåret och inte heller för en ogift person om hans skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger 100000 kronor och för en gift person om
makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 200000
kronor, vilket innebär att dessa personer skall lämna självdeklaration.

7 §
Om en person avlider under beskattningsåret skall dödsboet efter

honom fullgöra den deklarationsskyldighet som skulle ha gällt för den

avlidne.

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

Deklarationsskyldighet
för juridiska personer Prop. 1989/90:74

8
§ Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1.
aktiebolag, ekonomisk förening,
sparbank, ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och aktiefond samt sådan
stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose
viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2.
ideell förening, som avses i 7
§ 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess
bmttointäker av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret
överstigit gmndavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3.
annan juridisk person, om dess
bmttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått
till sammanlagt minst 100 kronor,

4.
juridisk person, vars
tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger
800000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b
nämnda lag, 25000 kronor,

5.
juridisk person för vilken
underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid
bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2 — 4 skall hänsyn
inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte
föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt
eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Deklarationsskyldighet
efterfördäggande

9
§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 4 —8 §§ lämna självdeklaration.

Förenklad
självdeklaration

10 §
Fysisk person får, om inte annat följer av 11 §, lämna förenklad

självdeklaration om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag

avser endast

1. inkomst
av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den

skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten

skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels

taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,

2.
inkomst av tjänst och annat
avdrag än som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader
för fullgörande av tjänsten,

3.
inkomst av kapital samt avdrag
för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a)
ränta eller

b)
utdelning på svenska aktier och
andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

4.
allmänt avdrag för underhåll av
icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring,

5.
sådant avdrag för nedsatt
skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra eller fjärde stycket
kommunalskattelagen.

11 §
Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om

1.
den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sam

taxeras inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret, 23

s. 24 Kontrollera mot PDF

2.
denskattskyldigeunderbeskattningsåret
haft inkomst av anställning i Prop. 1989/90:74 utlandet eller annars från
utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig
förmögenhet i utlandet,

3.
den skattskyldige under
beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt,

4.
den skattskyldige är
företagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i
fåmansföretag, eller

5.
den skattskyldige skall
samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av rörelse eller jordbmksfastighei eller av annan fastighet, för
vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370).

12 §
En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1.
den skattskyldiges namn,
personnummer, postadress och hemortskommun,

2.
vad som behövs för att bestämma
om den skattskyldige skall samtaxeras eller inte,

3.
de intäkter och avdrag som
skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges
fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4.
de intäkter som skall hänföras
till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om
enligt 3 kap. 59 §,

5.
de intäkter som skall hänföras
till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om
enligt 3 kap. 59 § samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

6.
sådant räntetillägg som skall
beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp och som den
skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 §,

7.
de avdrag som den skattskyldige
yrkar för underhåll av icke hemmavarande bam, för avgift för
pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra
stycket kommunalskattelagen (1928:370),

8.
den skattskyldiges
skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid utgången av beskattningsåret, om
hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor
eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den
skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga
förmögenhetstillgångama uppgick till minst 180000 kronor,

9.
vad som behövs för beräkning av
pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av
fastighetsskatt enligt lagen (1984:1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall
den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall
uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den
skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän
självdeklaration

13 §
En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den
skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,

postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, be

träffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte,

samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings

året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. alla
skattepliktiga förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskäl

la, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges 24

s. 25 Kontrollera mot PDF

a)
beskaffenheten av den
skattskyldiges innehav av fastigheten, Prop. 1989/90:74

b)
fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det
året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c)
om fastigheten inte ingått i
förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast
till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i
förvärvskällan,

3.
de intäkter och avdrag som är
att hänföra till varje förvärvskälla,

4.
de allmänna avdrag som den
skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

5.
den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskattningsåret, även om förmögenheten inte uppgår
till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig
för förmögenhet,

6.
belopp av den preliminära skatt
som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7.
om deklarationen avser
fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och
adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det
förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver
uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning
från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8.
räntetillägg som skall beaktas
vid fastställande av underlag för till-läggsbelopp,

9.
om den skattskyldige är
delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det
justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens urspmngliga
ingångsvärde, tillskott och uttag.

En
allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda
fall föreskrivs i 16-24 § § eller som behövs för beräkning av pensionsgmndande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av
skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller
fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om
en skattskyldig skall taxeras för bams eller någon annans förmögenhet, skall
uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma
bestämmelser om självdeklaration

14 §
I självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om

1. avyttring
i fall som avses i 35 § 3 mom. första stycket kommunalskal-

telagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under be

skattningsåret uppgått till högst 1000 kronor,

2.
avyttring i fall som avses i 35
§ 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen, om det sammanlagda
försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor,
eller

3.
ersättning som, enligt
bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket 9, först efter föreläggande av
skattemyndigheten behöver tas upp i kontrolluppgift.

15 §
Om en skattskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av

inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 §

2 mom, kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst

av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storiek vid be

skattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en

fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller

adress. Uppgiftema skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blan

kett enligt fastställt formulär. 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ytterligare
uppgiflsskyldighet avseende allmän självdeklaration Prop.
1989/90:74

16 §
Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för repre

sentation och liknande ändamål, skall vid självdeklarationen fogas uppgif

ter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på

följande huvudgmpper:

1.
kostnader för mat, dryck,
betjäning, hotellmm, teaterbiljetter och dylikt i samband med
affärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur mycket av kostnadema,
som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas
hem,

2.
kostnader som avses i 1 i
samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av hur mycket av
kostnaderna som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans
anställdas hem,

3.
kostnader i form av underhåll,
hyra, löner och dylikt avseende fastighet, våning och inventarier, som helt
eller huvudsakligen nyttjas för representationsändamål och liknande,

4.
kostnader för representation
gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten och dylikt
och för annan till personalvård hänförlig representation,

5.
kostnader för gåvor som inte är
att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på
kontrolluppgift,

6.
utgivna
representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av hur
mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift, samt

7.
övriga
representationskostnader.

Kostnader
för spritdrycker och vin skall — även om kostnadema inte är avdragsgilla vid
inkomstberäkningen — anges särskilt.

17 §
Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller

lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter

enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst.

Detsamma gäller, om den skattskyldige under beskattningsåret överfört

eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller

upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningama

till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) skall jämställas med avyttring

av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har bestämts att ytterligare

ersättning under vissa fömtsättningar skall lämnas på gmnd av avyttring

en, skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har
avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall
realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning
vid taxeringen för det året på gmnd av att inte någon del av köpeskillingen
blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i
självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen,
avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir tillgänglig
fbr lyftning.

18 §
Har en överenskommelse enligt 3 kap. 2§ andra stycket lagen

(1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall

anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange

detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från

arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person

enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall hänföras

till inkomst av annat förvärvsarbete.

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda
bestämmelser för verksamhet som redovisas enligt Prop. 1989/90:74

bokföringsmässiga
grunder

19 §
Om inkomst av jordbmksfastighei, annan fastighet för vilken intäk

terna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller

rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslut

ning med användande av vinst- och förlustkonto, skall självdeklarationen

utöver vad annars är föreskrivet innehålla uppgifter om

1.
storleken av omsättningen,

2.
hur värdesättningen på lager
samt fordringar skett,

3.
hur det bokföringsmässiga
vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga
inkomstberäkningen stadgade gmnderna,

4.
avdrag i räkenskaperna för
värdeminskning,

5.
avdrag för avsättningar till
pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av
annat slag,

6.
vad den skattskyldige tagit ut
ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt
för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är
hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den
skattskyldige fått av fastigheten eller rörelsen,

7.
belopp, som vid
inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader, i den mån sådant belopp inte
betalts ut till anställda och tagits upp på kontrolluppgifter för dem, dock
att, om lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter
medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras
till statlig inkomstskatt, får lämnas först efter föreläggande,

8.
kostnader för reklam, som
riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än
obetydligt värde,

9.
kontraktsnedskrivning och
kontraktsavskrivning,

10.
avsättningar i räkenskaperna
för framtida garantiutgifter, samt

11.
sådana avsättningar i
räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av
internvinsten enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i
fråga.

Redovisas
inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas
enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga
gmnder men utan räkenskapsavslutning med användande av vinst- och
förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga
delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid
redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift
skattskyldig uppge arten och omfattningen av sitt och makens arbete i
förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämpningen
av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Livförsäkringsföretag
skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta bestämmelserna i denna paragraf
endast när det gäller uppgifter om hur värdesättningen på lager och fordringar
skett. Dämtöver skall iakttas vad som föreskrivs i 21 § om skyldighet att lämna
vissa uppgifter.

20 §
Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person

gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersätt

ningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklaration

en lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land.

Skyldigheten gäller ersättningar som avser

1. ränta,
utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid,

2. royalty
eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan 27

s. 28 Kontrollera mot PDF

liknande rättighet såsom
rätt till patent, vammärke, mönster samt litterärt Prop. 1989/90:74 och
konstnärligt verk.

21 §
Inländskt försäkringsföretag, som är skatlskyldigt för inkomst av

försäkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de

avseenden som anges i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst

skatt. Detsamma gäller beträffande utländskt livförsäkringsföretag som

drivit försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening
som enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som
omfattar kapitalunderstöd på högst I 000 kronor för medlem, anses i denna lag
som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänföriig till
livförsäkring.

Utländskt
skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sverige, skall i
självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels
sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring.
Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen
(generalagenten) haft kontor samt, då flera kontor funnits, uppgift om de vid
varje kontor influtna premiekostnadema, fördelade på nämnda olika slag av
försäkring.

22 §
Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper

i jordbmk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för

vilken intäktema beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt

kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen fördel

närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskatt

ningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits

in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta

konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen också fogas en

bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt

något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt

kopia av sådant konto bifogas. Om ett fåmansföretag redovisar likvida

medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen

belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid
självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär
med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestämmelser om avdrag
för värdeminskning samt utdrag ur räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För
aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en
bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser,
som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas
förteckning som avses i 12 kap. 9§ aktiebolagslagen (1975:1385) samt
förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses i 2 § 9 mom.
sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

För
inländskt skadeförsäkringsföretag skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll
eller annan handling, som visar hur resultaträkningen och balansräkningen för
beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år
disponerats.

23 §
Deklarationsskyldig, som avses i 22 § och som för beskattningsåret

enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin

balansräkning redovisar pensionsskuld under mbriken Avsatt till pen

sioner, skall i självdeklarationen under den särskilda undermbriken Av

dragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåta

ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört 28

s. 29 Kontrollera mot PDF

med
punkt 2 e av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
Prop. 1989/90:74 (1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid
såväl beskattningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda
bestämmelser JÖr företagsledare m:fl. i fåmansföretag

24
§ Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare
i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt
formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser
rörande beräkningen av hans inkomst från företaget. Därvid skall uppgifter
lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit
till eller uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter
för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller andra
liknande förhållanden mellan honom och företaget.

Särskild
uppgiftsskyldighet för handelsbolag m.fl.

25
§ Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registrerings-pliktigt
fartyg skall vaije år till ledning för delägares taxering lämna särskild
uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst
och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.

Särskild
uppgift skall avfattas enligt bestämmelsema för allmän självdeklaration. Till
uppgiften skall fogas de i 22 § första och andra styckena nämnda handlingama.

Uppgiften
skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 § § i fråga om självdeklaration.

Bestämmelsema
i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant dödsbo som
vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild
uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

26
§ Stiftelser eller föreningar, som är helt eller delvis frikallade från
skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om inkomst
och förmögenhet, som inte uppgetts till beskattning i självdeklaration.
Uppgiftsskyldighet har

1.
pensionsstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

2.
personalstiftelser som avses i
lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att
lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3.
stiftelser som har till
huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet
stärka rikets försvar,

4.
stiftelser som har till
huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer
eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av bam eller lämna
understöd till undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland
behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5.
föreningar som avses i 7§ 5
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, samt 29

s. 30 Kontrollera mot PDF

6.
föreningar och stiftelser som avses i 7 § 5 mom. nionde stycket och Prop.
1989/90:74 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Särskild
uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller bilaga
till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskapsår som gått
till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid
räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de
omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.

Särskild
uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 29 § i
fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter framställning
medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får
återkallas.

Stiftelsen
eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de
ytteriigare upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller
föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet
om nedsättning av utländsk skatt

27
§ Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller
enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter
den utländska skatten, är han skyldig att anmäla delta till skattemyndigheten.
Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fick del av
det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på
fastställt formulär. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av
detta.

Tidpunkt
och sätt för att lämna självdeklaration m. m.

28 §
Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, skall, om inte

annat följer av andra stycket, lämnas senast den 15 febmari under tax

eringsåret.

Följande
deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret,
nämligen

1. staten,
landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,

2.
den som året före taxeringsåret
varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att
föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen (1979:141), om räkenskapsåret
slutat senare än den 31 augusti året före taxeringsåret,

3.
delägare i vanligt
handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna fömtsättningar
föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4.
person, som skall beskattas
tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller
för gift skaltskyldig,

5.
hemmavarande barn under 18 år
till deklarationsskyldig som avses vid 2, 3 eller 4.

29
§ Självdeklaration som skall
lämnas utan föreläggande och de handlingar som hör till den skall lämnas till
skattemyndigheten eller till ett mottagningsställe som godkänts av
skattemyndigheten.

30
§ De handlingar som anges i 22
§ tredje och Qärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller
de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder
skall handlingarna

lämnas inom två veckor
efter det de upprättats. 30

s. 31 Kontrollera mot PDF

31
§ Självdeklaration och andra uppgifter eller upplysningar till ledning
Prop. 1989/90:74

för
egen taxering som skall lämnas först efter föreläggande, skall lämnas på

det
sätt och inom den tid som anges i föreläggandet, dock inte tidigare än

vad
som gäller för självdeklaration eller uppgift som skall lämnas utan

föreläggande.

Anstånd
med atl lämna självdeklaration

32 §
Om någon visar att han är förhindrad på gmnd av särskilda omstän

digheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter

ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får

inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj

månad under taxeringsåret.

En
sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens
hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller, om sökanden saknar
hemortskommun i Sverige, skattemyndigheten i Stockholms län. Har ansökan
gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte
medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

33 §
Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga

med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga

som avses i 28 § andra stycket efter ansökan få tillstånd att enligt tidsplan

lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxerings

året. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de deklara

tionsskyldiga. Om tillståndet medges, skall den som är upptagen i förteck

ningen anses ha fått anstånd med att lämna deklarationen till den dag då

deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen.

Ansökan
enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom
vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande
att fullgöra deklarationsskyldighet

34
§ Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får
föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration.

Om
självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel, får
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de
uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsentliga
avseenden, med ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt.

Ett
sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta
kapitel och lämnas till ledning för taxering.

3
kap. Kontrolluppgifter m. m.

Allmänna
bestämm.dser

1
§ Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och
för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag,
lämnas i form av kontrolluppgift.


Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i detta kapitel

skall, om inte annat föreskrivs, varje år lämna kontrolluppgift för det

föregående kalenderåret. 31

s. 32 Kontrollera mot PDF

1 55-62 §§ finns
gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter Prop. 1989/90:74 skall
utformas och hur de skall lämnas.

3 §
Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en

uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestäm

melsema i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom

från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tyst

nadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör att uppgiften inte
bör

komma till någon annans kännedom.

Kontrolluppgifter
om lön m. m.

4 §
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner

skall lämnas av

1.
myndighet,

2.
aktiebolag, ekonomisk förening,
fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3.
fysisk person och dödsbo, som
bedrivit rörelse eller jordbmk eller som innehaft annan fastighet, i fråga om
förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter
skall lämnas för

a)
den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt
arbete,

b)
den som av den uppgiftsskyldige
har fått pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan
förmån.

Uppgiftsskyldighet
enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för
följande personer:

1. Fysisk
person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbörds

lagen (1953:272). Uppgifterna skall avse den på vilkens inkomst skatte

avdrag skall ha gjorts.

2. Den
som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt

lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersättningar. Uppgifterna skall avse den för vilken avdrag har

gjorts.

Kontrolluppgift
skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. 1
6—12§§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift
lämnas.

5 §
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av

skattemyndigheten beträffande

1. ersättning
och förmån med anledning av tillfälligt arbete, om det som

mottagaren sammanlagt fått, haft ett lägre värde än 100 kronor för hela

året,

2.
ersättning och förmån till
någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än
jordbmksfastighei, om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor
för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan
rörelse,

3.
utbetalning till rörelseidkare
av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse
för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på gmndval av
ersättningen,

4.
förmån som inte utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370),

5.
förmåner i annat än pengar som
enligt 32 § 3f mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som
intäkt, 32

s. 33 Kontrollera mot PDF

2.
förmån från stiftelse, om vad
som utgetts uppenbariigen inte utgör Prop. 1989/90:74 skattepliktig intäkt
för mottagaren,

3.
ersättning eller förmån, för
vilken mottagaren betalat sjömansskatt,

4.
ersättning för uppdrag enligt 4
§ 1 -3 lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 §
första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts,

5.
följande slag av ersättningar
om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

a)
kostnadsersättning för resa i
tjänsten inom Sverige med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande
gjorda utlägg,

b)
annan kostnadsersättning för
resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1 000 kronor,

c)
representationsersättning,
motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt inte överstigande 500 kronor, samt

d) traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten,

som varit förenad med övernattning och som sammanlagt inte överstiger

500 kronor eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Är
den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag, eller en personalstiftelse som hör till
ett sådant företag, skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare i företaget lämnas utan föreläggande av
skattemyndigheten.


1 kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den utgått kontant
eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostnader som mottagaren
betalat.

Om
mottagaren har betalat ersättning fören naturaförmån, skall uppgift om förmånen
och ersättningen lämnas.

Om
någon förmån endast avser en del av året, skall uppgift lämnas om den tid för
vilken förmånen utgått.

7
§ Värdet av naturaförmåner
skall anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 42 §
kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisningarna utom punkt 2 tredje stycket
andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan
bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och
beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 § tredje stycket uppbördslagen
(1953:272).

8
§ Om det när lön betalats ut
gjorts avdrag för löntagares eller hans efterievandes pensionering, skall i
kontrolluppgiften anges bruttolönen och vad som dragits av.

Avser
livränta skadestånd till följd av personskada, skall anges om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.

9 §
1 kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren

skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

1
kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och
särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads- och
traktamentsersättningar.

I
kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts
för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

10 §
I kontrolluppgiften skall lämnas uppgift om lån som har lämnats till

arbets- eller
uppdragstagare räntefritt eller mot ränta som understiger 33

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 34 Kontrollera mot PDF

sedvanlig ränta, om det
sammanlagda värdet av förmåner av detta slag Prop. 1989/90:74 uppgår till
mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

11 §
1 en kontrolluppgift som tar upp särskild resekostnads- och trakta

mentsersättning, skall anges beloppet av dels resekostnadsersättning, dels

traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernatt

ning samt den tid för vilken sådan traktamentsersättning utgått. Därvid

skall uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dels för förrätt

ningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs, dels för förrättningar

utomlands.

1
fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt för förrättningar
som varit förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton
dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar), samt övriga resor som
varit förenade med övernattning (långtidsförrättningar).

För
korttids- och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentsersättning och
antal nätter övemattning skett. De första femton dygnen av varje
långtidsförrättning uppges såsom korttidsförrättning.

I
kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas att arbetsgivaren
haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som
inte varit förenad med övemattning skall i kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande.

12 §
Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskom

mun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna

uppgift enligt 11 § om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige,

endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Fömtsätt

ning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana gmnder att den

kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnader

na.

Medgivande
enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal
anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor, och medgivandet bedöms
vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas
fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående
personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det
kan begränsas till en viss gmpp av anställda.

Ansökan
om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndigheten senast den 31
oktober året före taxeringsåret.

Kontrolluppgifter
om sjukpenning m. m. samt vissa bidrag, stöd och ersättningar

13
§ Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant
arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersättning
som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

1. riksförsäkringsverket,

2.
allmän försäkringskassa,

3.
arbetslöshetskassa,

4.
universitet och högskola,

5.
vuxenutbildningsnämnd,

6.
länsarbetsnämnd, 34

s. 35 Kontrollera mot PDF

7.
den som utgett ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda Prop.
1989/90:74 inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetalda beloppet uppgår till
sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp
utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Riksförsäkringsverket
skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp
avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Kontrolluppgifterom
viss pension och livränta samt vissa försäkringar

14 §
Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäk

ringsföretag och understödsförening avseende

a)
belopp som betalats ut på gmnd
av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger och

b)
livränta som getts ut till
följd av personskada eller ersättning på gmnd av sådan kollektiv sjukförsäkring
som avses i 32 § 3amom., punkt 16 av anvisningama till 21 § eller punkt 11 av
anvisningama till 28 § kommunalskattelagen (1928:370) även om utgett belopp
inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade
beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året.
Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har
skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt
anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på gmnd av samma
skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetalningsåret anges.

15 §
Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkringsfö

retag och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i

punkt 6 av anvisningama till 3 och 4§§ lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller är förmånstagare med
förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en eller flera försäkringar
uppgår till minst 1 000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas
värde vid årets utgång.

16 §
Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring

tagen på annat sätt än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om

tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, på vilket

sätt äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som fått förfo

ganderätten till försäkringen.

Kontrolluppgift
enligt 14 eller 15 § , som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst,
skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta
pensionsförmånen.

17 §
Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av

försäkringsföretag om en försäkring som meddelats med tillämpning av

äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskatte

lagen (1928:370), har ändrats eller om en förmånstagare under beskatt

ningsåret satts in till försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i

nämnda punkt.

Kontrolluppgift
skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

skall
ta upp vidtagen ändring samt den mot försäkringen svarande premie- Prop.
1989/90:74 reserven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.

18
§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall ett försäkringsföretag eller en
understödsförening lämna kontrolluppgift beträffande en namngiven person.
Kontrolluppgiften skall avse arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie
eller någon annan avgift, tid då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp
samt värdet och arten av andra förmåner som inte uppgetts enligt annan
föreskrift.

Kontrolluppgifter
om royalty, näringsbidrag och räntebidrag

19 §
Kontrolluppgift om royalty eller liknande avgift skall lämnas av den

som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av

goodwillnatur, exempelvis varumärke, firmanamn och dylikt, eller för att

utnyttja patent, mönster och dylikt.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalats ut.
Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

20 §
Kontrolluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat

stöd som avses i punkt 2 av anvisningama till 19 § kommunalskattelagen

(1928:370).

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall
ta upp näringsbidraget eller det belopp som efter-getts samt datum för
utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

21 §
Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran

skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift
skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift.
Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag, eftergiven ränta
eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgifter
om räntor m. m.

22
§ Kontrolluppgift om ränta och fordran skal! lämnas av

1. Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,

2.
den som yrkesmässigt bedrivit
inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit
räntebärande,

3.
den som gett ut
skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4.
förening som från medlemmar
mottagit pengar för förräntning,

5.
riksgäldskontoret i fråga om
statens sparobligationer,

6.
valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå
eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till

vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som

innehavareav utländskt räntebärande värdepapper oavsett om ränta utgått.

Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige samman

lagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären samt dennes sammanlagda

fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. I fall som avses i första

stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

under
året samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid Prop.
1989/90:74 årets utgång.

Innehas
ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan
innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. 1
fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas enligt
bestämmelsema i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran
redovisas utan fördelning.

Avser
en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur
stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt
utbetalda beloppet redovisas.

23 §
Uppgiftsskyldighet enligt 22 § föreligger inte

1. då
borgenären är bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebo

lag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnummer,

2. för
ränta som i fråga om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag inte

avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna

marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig till

sådan verksamhet som avses i 22 § första stycket,

3.
för ränta som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer eller lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomssparande,

4.
för ränta och fordran på konto,
för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före
den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor
eller - om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av
kontohavama understiger 100 kronor,

5.
för ränta och fordran på konto
om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre
än 100 kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är
undantagen från uppgiftsskyldighet inte skall medräknas,

6.
för ränta och fordran på
särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954:142), lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto eller lagen (1982:2) om uppfinnarkonto.

24
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall bankaktiebolag, sparbank eller någon annan
penninginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften
skall avse gottgjord ränta för föregående år, beloppet av innestående medel
vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag under viss tid.

25
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall även andra än de penninginrättningar som avses i 24 §
lämna kontrolluppgift för varje borgenär om de betalt ut ränta eller haft
skuld som inte gäUt lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Kontrolluppgiften skall avse namn,
hemvist, räntans belopp under föregående år och skulden vid en viss angiven
tidpunkt.

26
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna
kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse
ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven
tidpunkt.

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kontrolluppgifter
m. m. om aktier och andra värdepapper Prop. 1989/90: 74

27 §
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1.
den som utbetalt utdelning på
aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8§
aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8§ försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3 kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

2.
bank som avses i 1 §
aktiefondslagen (1974:931) och som utbetalt utdelning på andel i svensk
aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

3.
fondbolag som avses i 1 §
aktiefondslagen och som förvaltar svensk aktiefond för vilken register förs
enligt 31 § sistnämnda lag,

4.
den som utbetalt utdelning från
utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

5.
valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå
eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift
skall lämnas för

a)
fysisk eller juridisk person
som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b)
fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i
aktiefond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat
utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift
enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och kontrolluppgift
enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

28 §
Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1.
den som har fått utdelning på
aktier i svenskt aktiebolag, som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618), samt

2.
den som i Sverige har fått

a)
utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 §
aktiefondslagen (1974:931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 § första
stycket 5, från utländsk juridisk person, eller

b)
ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 22 § första stycket 6, på
obligation, förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd
förskrivning.

Särskild
uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för
någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild
uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid
skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon
får utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det
värdepapper kupongen tillhör, skall också namn och hemvist uppges på den från
vilken kupongen har förvärvats.

Särskild
uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och lämnas till den
som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas
innan betalning sker.

29 §
Den som begär registrering hos Värdepapperscentralen VPC Aktie

bolag av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk

juridisk person eller som
åsyftas i 28 § första stycket b, skall samtidigt 3g

s. 39 Kontrollera mot PDF

lämna
uppgift om namn och hemvist på den för vilkens räkning utdelning- Prop.
1989/90:74 en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras, skall
den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär som är auktoriserad
som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering,
är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Sådan anmodan får inte göras senare än
fem år efter det att räntan betalts ut.

30 §
Bestämmelser om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt

28 § och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond finns

i kupongskattelagen (1970:624).

Övriga
enligt 28 § avgivna uppgifter som avser utdelning, skall av den som har tagit
emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgifter. Om
utdelning i något fall har betahs ut utan att uppgiftsskyldigheten har
fullgjorts, skall en upplysning lämnas om detta samtidigt som uppgifterna
lämnas.

31
§ I den omfattning och på det
sätt riksskatteverket bestämmer skall, utöver vad som framgår av 28 och 29 §§,
svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämna kontrolluppgift rörande
utbetald utdelning. Detsamma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis
eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om
utbetald ränta.

32
§ Om det finns särskilda skäl,
kan riksskatteverket jämka uppgiftsskyldighet enligt 28 och 29 § § .

33
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse
enligt fondkommissionslagen (1979:748) lämna kontrolluppgift för namngiven
person. Kontrolluppgiften skall avse sådana uppgifter som enligt 19 § lagen
(1985:57) om värdepappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser
avyttring av fondpapper enligt 4 § samma lag eller av optioner som, utan att
vara fondpapper, är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter
föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket
lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter
riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den
uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

34 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller

fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eller annat utländskt värde

papper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna

kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det

antal och de slag av värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter
föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket
lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter
riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den
uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifter
om ackordsöverskott och viss sjöinkomst

35
§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som uppburit

visst avlöningsbelopp som ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas

inom ett arbetslag eller liknande gmpp av personer lämna kontrolluppgift 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

för medlem av gruppen.
Kontrolluppgiften skall avse det belopp som Prop. 1989/90:74 betalats ut
till medlemmen med upplysning humvida arbetsgivaren för beloppet skall betala
avgift enligt 19 kap. I § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

36
§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall redare lämna kontrolluppgift
för den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar
inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Kontrolluppgiften skall avse
åtnjutna förmåner.

Kontrolluppgifter
om betalningar tid näringsidkare m. m.

yi
§ Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av försäkringsföretag
om

1.
ersättning på minst 1 000
kronor för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på byggnad, inventarier och
maskiner, produkter från jordbmket eller skogsbmket, växande gröda, skog,
vamlager, varor under tillverkning, förbmkningsartiklar eller andra
förnödenheter för produktionen, eller

2.
ersättning på minst 500 kronor
för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på levande djur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för

a)
den som bedrivit jordbmk,
skogsbmk eller rörelse,

b)
den som innehaft
jordbmksfastighei eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt
belopp.

Har
delutbetalning av ersättning förekommit, behöver kontrolluppgift inte lämnas
förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift
behöver inte lämnas beträffande ersättning för personligt lösöre eller annan
ersättning på gmnd av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

38 §
Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus, kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdel-

ning.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen (1974:1021) om
utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett
belopp.

39 §
Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som

bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbmks- eller trädgårdspro

dukter eller husdjur eller produkter från husdjur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontrolluppgiften skall uppta
utgett vederlag i pengar, naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver
dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för
annat än slakt- eller livdjur.

40 §
Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning

av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått

förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift skall
lämnas för den som ägt eller bmkat en fastighet,

från vilken upplåtelse av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter

ägt mm. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som utgetts eller

gottgjorts samt uppgift om ersättning som enligt avtal skall utges under

senare år. 40

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 §
Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats i förmedlingsverk- Prop.
1989/90:74

samhet eller annan liknande verksamhet skall lämnas av den som bedrivit

verksamheten.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning, uppdrag eller
tillfälligt arbete eller har försålt egendom. Kontrolluppgiften skall ta upp
ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

42
§ Uppgiftsskyldighet enligt 39
— 41 §§ behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen bestämmer.
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall dock kontrolluppgift enligt 41 §
lämnas för namngiven person.

43
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall kontrolluppgift för namngiven näringsidkare lämnas av

1.
den som bedrivit jordbmk,
skogsbmk eller rörelse,

2.
den som innehaft annan
fastighet än jordbmksfastighei samt

3.
den som varit innehavare av
lägenhet med bostadsrätt.

Kontrolluppgiften
skall lämnas under fömtsättning att beloppet i mottagarens eller utgivarens
hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

a)
belopp för vilket den
uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor,
eller

b)
belopp som den uppgiftsskyldige
under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda
tjänster.

Om
det begärs i föreläggande enligt första stycket, skall i kontrolluppgiften
även anges vamslag och mängd, verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och
sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket
lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna näringsidkare.

Uppgiftsskyldighet
enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller
försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där
uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras.

Kontrolluppgifter
om bostadsrätter m. m.

44
§ Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av bostadsförening,
bostadsaktiebolag och av ekonomisk förening eller aktiebolag som enligt punkt 2
femte stycket av anvisningama till 38 § kommunalskattelagen (1928:370)
likställs med bostadsförening eller bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen
beträffande sådan lägenhet som helt eller till övervägande del upplåtits till
annan än medlem eller delägare under hela eller större delen av
beskattningsåret.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem
i föreningen eller delägare i bolaget. Kontrolluppgiften skall ta upp belopp
som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur
mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige, i

den omfattning som anges i föreläggandet, lämna kontrolluppgift om

värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet. 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

45 §
Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av en bo- Prop.
1989/90:74

stadsrättsförening som vid ingången av det aktuella beskattningsåret var

av
det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
(1928:370). Kontrolluppgiften skall avse sådan överlåtelse som har anmälts till
föreningen och innehålla uppgift om

a)
lägenhetens beteckning,

b) överlåtarens
och förvärvarens namn samt personnummer, organisationsnummer eller adress,

c)
tidpunkten för överlåtelsen och
köpeskillingens storlek samt tidpunkten för överlåtarens förvärv och
köpeskillingen vid det förvärvet,

d) storleken
av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c av

anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) får räkna in i om

kostnadsbeloppet,

e) bostadsrättens
andel av innestående medel på inre reparationsfond

eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten samt

f) bostadsrättens
andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 janu

ari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningama till 36 § kommunal

skattelagen, om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Om
överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 behöver någon
uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid
förvärvstidpunkten inte lämnas. Har förvärvet skett före den 1 juli 1982,
behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall föreningen lämna ytterligare
upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en
medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Föreningen
skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 §, bevara det underlag som behövs för
uppgiftslämnande enligt denna paragraf

46 §
Uppgiftsskyldighet enligt 45 § och skyldighet att bevara underlaget

för uppgiftslämnandet gäller även för annan ekonomisk förening än bo

stadsrättsförening och för aktiebolag om föreningen eller aktiebolaget är av

det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 §

kommunalskattelagen (1928:370).

Avser
överlåtelsen en andel eller en aktie som förvärvats före den 1 januari 1984,
behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas. Har
förvärvet skett före år 1974, behöver någon uppgift om innestående medel på
inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas.

47 §
Kontrolluppgift som enligt 44 — 46 §§ skall lämnas utan föreläggan

de, skall lämnas senast den 15 febmari under taxeringsåret. Uppgiften skall

lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets

fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller

på det sätt som skattemyndigheten bestämmer.

Riksskatteverket
får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undantag från bestämmelsema i
första stycket andra meningen.

Den
som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den
8 febmari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller delägare
med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller delägaren.

42

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kontrolluppgifter
om utdelning m. m. tid delägare i samfällighet Prop. 1989/90:74

48 §
Kontrolluppgift för en delägare i en samfällighet skall lämnas av

juridisk person som förvaltar samfalligheten. Kontrolluppgift behöver

dock inte lämnas, om den del av samfallighetens behållna förmögenhet

som belöper på fastighet understiger 5 000 kronor. Kontrolluppgift skall ta

upp det som anges för varje uppgiftsskyldig under 1-3.

1. Sådan
juridisk person som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upplys

ning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket skogs

kontolagen (1954:142).

2.
Annan juridisk person än vid 1:
Delägares andel av intäkter och kostnader i samfalligheten. Kontrolluppgift
behöver dock inte lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300
kronor, och inte heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300
kronor sedan därifrån andelen av sådana kostnader som är omedelbart
avdragsgilla vid taxeringen dragits av.

3.
Annan juridisk person än sådan
som avses i 6 § I mom. första stycket b lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfallighetens behållna förmögenhet.
Utgör samfalligheten inte särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den
behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande
fastighetemas taxeringsvärde inte inräknas.

49 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som

förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet, lämna

kontrolluppgift till ledning för värdesättningen av delama i samfallighe

ten. Kontrolluppgift skall avse samfallighetens tillgångar och skulder samt

andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Kontrolluppgifter
om betalning tid eller från utlandet

50 §
Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken

banken förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall

avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det

sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels såda

na betalningar från utlandet.

Särskild
uppgiftsskyldighet för värdesättning av aktier och andelar

51 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till led

ning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt

fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omstän

digheter av betydelse för värdesättningen. En ekonomisk förening har

motsvarande skyldighet i fråga om andelar i föreningen.

Särskild
upplysningsskyldighet m. m.

52
§ En skattskyldig, vars make
skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen (1928:370), skall lämna maken de uppgifter om verksamheten
som behövs för beräkning av inkomsten.

53
§ Fåmansföretag skall lämna
företagsledaren och delägare i företaget 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

samt
dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall Prop.
1989/90: 74 kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

54
§ Försäkringsföretag som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseende
arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare, skall på begäran av
försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende som anges i punkt 2e sjunde
stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Gemensamma
bestämmelser om kontrolluppgifter

55
§ Bestämmelsema i 56 - 60 § §
skall tillämpas för kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av
skattemyndigheten, om inte annat föreskrivs i detta kapitel.

56
§ Kontrolluppgift skall lämnas
för varje person på blankett enligt fastställt formulär om inte annat särskilt
föreskrivs.

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i första
stycket.

57 §
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt per

sonnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som

den uppgiften avser.

För
dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges.
Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften
avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om
kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn,
postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en
person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, samt i
förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot.
Om den uppgiftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annan kontrolluppgift än
sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet,
anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.

I
en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen
är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under tax

eringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är

registrerad som arbetsgivare.

Den
som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) och på gmnd av detta registrerats hos flera
skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna i
enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad
eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till,
får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra
kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet

vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall

vara tydligt utmärkt. 44

s. 45 Kontrollera mot PDF

59
§ Den som är uppgiftsskyldig
skall senast den 31 januari under tax- Prop. 1989/90:74 eringsåret
översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften till
den uppgiften avser.

60
§ Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13 eller 14 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av
kontrolluppgifter). 1 sådant sammandrag skall anges namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som
har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller
organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en
arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. 1 sammandraget
skall också anges det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in
till en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon
kontrolluppgift.

Redovisning
av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild
uppgiftshandling för varje konto.

61
§ 1 fråga om inkomst som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) får
riksskatteverket föreskriva hur kontrolluppgift skall lämnas.

62
§ Sådana kontrolluppgifter och
andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall
avges efter föreläggande, skall avges på det sätt och inom den tid som anges i
föreläggandet.

Kontrolluppgifter
för person med skatterättsligt hemvist i utlandet

63
§ Har en person som är bosatt i Sverige eller ett företag som är verksamt här,
till någon i utlandet gottgjort belopp eller förmån som skulle ha föranlett
skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagare i
Sverige, skall den som utgett beloppet eller förmånen på sätt och i den
omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till ledning vid
beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande
att fullgöra uppgijisskyldighei

64
§ Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller
inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyndigheten
förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

4
kap. Övriga bestämmelser

Skyldighet
atl göra anteckningar m. m.

1
§ Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration,

kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxering är också

skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på

annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations-

eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den. 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ett fåmansföretag är
skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll Prop. 1989/90:74 av vad
företagsledaren eller honom närstående person eller delägare tillskjutit till
och tagit ut ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall vidare
som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som betalats ut till
företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara
verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit avsedd att täcka
sådan kostnad.

Underlag
skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Det
finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställföreträdare
för deklarations- och uppgiftsskyldig

2
§ Skyldighet att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra
uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras

1.
för omyndig av förmyndare eller
god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad
förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2.
för sådan person, för vilken
god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 §
föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad förmyndaren
eller gode mannen har under sin förvaltning,

3.
för avliden person och hans
dödsbo, av dödsbodelägare eller testamentsexekutör som skall förvalta den
dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av
boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten,

4.
för dödsbo som inte längre
består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta
boets egendom,

5.
för andra deklarations- eller
uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse,
förvaUning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer
annat beträffande staten, landsting, kommun eller annan sådan menighet,

6.
för aktiefond, av det fondbolag
som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till
förvaringsbank, av denna, samt

7.
för annan än här ovan omtalad
juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta
dess angelägenheter.

Uppgiflsskyldighet
beträffande tid före beskattningsåret

3
§ Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna
uppgifter eller upplysningar till ledning för taxering, föreligger också sådan
skyldighet i fråga om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som
har betydelse för taxeringen.

Uppgifter
eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter föreläggande som
utfärdats med stöd av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Undantag
från uppgiftsskyldighet för fåmansföretag

4
§ Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelsema i denna

lag om uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl

med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. 46

s. 47 Kontrollera mot PDF

Vite Prop. 1989/90:74


Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun
eller tjänsteman i tjänsten.

Vid
prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

6
§ Skattemyndighetens beslut enligt 3 kap. 12 § får överklagas till riksskatteverket.
Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

Riksskatteverkets
beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Länsrättens
beslut enligt 3 kap. 3 § får inte överklagas.

A
nsvarsbestämmelser

7 §
Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge

kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om

förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas

till böter.

1
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

8 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underiåter att fullgöra skyldighet

beträffande

1.
särskild uppgift enligt 2 kap.
25 § eller

2.
kontrolluppgift som skall
lämnas utan föreläggande av skattemyndighet.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt
första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt
skattebrottslagen (1971:69).

9 §
Till böter, högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör

skyldighet

1. att
lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 § ,

2.
att utan föreläggande lämna
särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 § rörande inkomst och förmögenhet och
som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3.
att enligt 3kap. 28 och 29 §§ ,
30§ andra stycket samt 31 § lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter
om utdelningar och räntor,

4.
att utan föreläggande enligt 3
kap. 44 — 46 eller 48 § lämna kontrolluppgifter från bostadsförening eller
bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5.
att enligt 3 kap. 63 § lämna
kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt
första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt
skattebrottslagen (1971:69).

10 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom före

skriven tid göra anmälan om nedsättning om utländsk skatt enligt 2 kap.

27 § skall dömas till böter.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Formulär
och blanketter, m. m. Prop. 1989/90:74

11
§ Riksskatteverket
fastställer formulär till blanketter enligt denna lag. Blanketter
tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket föreskriver.

12
§ Belopp som skall tas upp
enligt denna lag skall anges i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Förvaring
och gallring

13
§ Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelserna i denna
lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för taxering
eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet för
taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall
handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering. Taxeringslagen (1956:623) gäller fortfarande vid 1990 och tidigare
års taxeringar. Vad som i taxeringslagen sägs om länsskattemyndighet och lokal
skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

48

s. 49 Kontrollera mot PDF

3 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1 §
Preliminär A-skatt skall betalas för

1.
tilläggspension och vårdbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
delpension enligt lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring,

3.
livränta enligt

a)
lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring,

b)
lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,

c)
lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och

d) lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

4. folkpension
som tillsammans med annan pension, livränta eller lik

nande förmån utbetalas av

a)
riksförsäkringsverket,

b)
allmän försäkringskassa,

c)
statens löne- och pensionsverk,
eller

d) kommunemas
pensionsanstalt, samt

5. folkpension
i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer

att påföras.

Avdrag
för preliminär skatt

2
§ Den utbetalande myndigheten
eller inrättningen får, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan
preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på
pension eller förmån enligt 1 § med frångående av bestämmelsema om skatteavdrag
i uppbördslagen (1953:272).

3
§ Oavsett bestämmelserna i 2 §
gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272)
särskilt beslutat beträffande preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag
for kvarstående skatt

4
§ Kvarstående skatt får, under fömtsättning att skatten kan betalas in senast
vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer, dras av från sådan pension
eller förmån som avses i 1 § vid utbetalningstillfallena i febmari, mars och
april.

Gemensamma
bestämmelser

5
§ Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig

skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna

särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran, tilläm

pas bestämmelsema i 40 § uppbördslagen (1953:272) om skatteavdrag när

skattsedel inte lämnats. 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 74

s. 50 Kontrollera mot PDF

6 § Har en förmånstagare
med stöd av 10 § sista stycket uppbördslagen Prop. 1989/90:74

(1953:272) anmält att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall

göras
från folkpension i annat fall än som avses i 1 §, skall skatteavdrag göras med
anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstillfälle som infaller
närmast efter det en månad förflutit från det anmälningen skedde.

Bestämmelserna
i första stycket gäller också när en förmånstagare anmäler att skatteavdrag
enligt 1 § skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker
enligt en tidigare begäran från hans sida, skall ändras.

7 §
De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovis

ning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid

den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från
folkpension m. m.

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

4 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1 §
För inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommu

nalskattelagen (1928:370) med undantag för vårdbidrag enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, skall prelimiminär A-skatt betalas enligt

bestämmelserna i denna lag oberoende av om inkomsten utgör den skatt

skyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3§ 2 mom. uppbördslagen

(1953:272) eller inte.

Avdrag
för preliminär skatt på sjukpenning m. m.

2
§ Avdrag för preliminär A-skatt
skall göras från inkomst som utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär
B-skatt.

3
§ Avdrag för preliminär A-skatt
på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggmndande inkomsten
uppgår lill lägst 6000 kronor.

Preliminär
A-skatt för korttidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet.

4 §
Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra

och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte

lagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller.

Regeringen.eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för

varje inkomstår sådana tabeller.

De
särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster
enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall
tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna
skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som
gmndas på hela den sjukpenninggmndande inkomsten, dels för ersättningar som
grundas på 90 procent av den sjukpenninggmndande inkomsten.

De
procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen
för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande
inkomst eller den andel av den sjukpenninggmndande inkomsten som ersättningen
beräknas på.

För
de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär
A-skall.

Om
någon sjukpenninggmndande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige,
skall det underlag som utgör gmnd för ersättningen anses som
sjukpenninggmndande inkomst när skatteavdraget bestäms.

5 §
Avdrag för preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslös

hetskassa görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall gmndas på

medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt under beskatt

ningsåret. Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avmndning 51

s. 52 Kontrollera mot PDF

enligt 5 § första stycket
uppbördslagen. Riksskatteverket fastställer tabellen. Prop. 1989/90:74

6
§ Jämkning av skatt enligt 5 §
får ske endast vid arbetslöshetstillfälle där dagpenning har betalats för
längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett
avsevärt övemttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av
dagpenning som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse den
preliminära B-skatten.

7
§ Bestämmelsen i 41 § I mom.
uppbördslagen (1953:272) om skyldighet för arbetsgivare att på den
skattskyldiges begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp
gäller inte i fråga om skatteavdrag enligt 5 §.

Gemensamma
bestämmelser

8
§ Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna lag
endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den
skatlskyldige begär det. Om skaltemyndigheten har beslutat atl sådant
skatteavdrag skall göras, skall myndigheten underrätta den skattskyldige om
detta.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

5 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.
m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för

artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning

för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten

inte utgör den skaltskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 § 2

mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör

royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelsema
om ersättning för artistisk verksamhet gäller även ersättning till
professionell idrottsman.

2 §
Bestämmelsema i I § gäller inte, om bevillningsavgift tas ut enligt

lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestäm

melse i samma lag.

Utges
ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall preliminär
A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket
får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som
tillkommer viss juridisk person.

Artistisk
verksamhet

3 §
Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn

till verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i öv

rigt. Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recita

tion och dans.

Avdrag
för preliminär skatt

4 §
Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent

av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan

beräkningsgmnd bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt

beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan.

Avdrag
görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första
stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om ersättning som skall
fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Öretal som. uppkommer vid
beräkning av skatteavdrag bortfaller. Den som utbetalar ersättningen skall
lämna kvitto på varje skatteavdrag.

Inbetalning
av preliminär skatt, m. m.

5 §
Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 § skall betala in det innehåll

na beloppet till artistskattekontot. Inbetalningen görs med särskih inbetal

ningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Inbetalning vid

samma tillfälle för flera
skattskyldiga får göras i en post om en särskild 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

förteckning samtidigt
sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det Prop. 1989/90: 74
finns särskilda skäl, får riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall
göras tidigare eller senare eller på något annat sätt.


inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens storlek,
dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter
enligt fastställt formulär.

6
§ Om inte innehållen skatt
betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom
den föreskrivna tiden till skattemyndigheten i Örebro län om storleken av den
innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas
inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 § 3 mom. uppbördslagen
(1953:272).

7
§ Vid tillämpning av
bestämmelsema i 58 § uppbördslagen (1953:272) i fall som avses i 5 § beräknas
restavgift från utgången av den för inbetalning föreskrivna tiden och
tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första
efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

8
§ För den som är skyldig att
göra skatteavdrag enligt 4 § gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om
arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning
av skatt enligt 45 § uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter
föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preliminär skatt enligt 1
§ denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från
artistersättning.

54

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels
att 3 § 3 mom., 39 § 3 mom., 72 a och 74 §§ samt anvisningarna till 49 § skall
upphöra att gälla,

dels
att mbriken närmast före 74 § skall utgå,

dels
att i 1 §, 2 § 1 och 4 mom., 13 § I mom. samt 27 § 3 mom. orden
"taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "taxeringslagen
(1990:00)",

dels
att i 2 § 2 mom. ordet "taxeringsnämnds" skall bytas ut mot
"skattemyndighets",

dels
att i 27 § 4 mom., 39 § 4 mom., 52 §, 53 §, 54 § 1 och 3 mom., 55 §, 57 §, 58 §
2 mom., 62 och 67 §§, 68 § 2 och 3 mom., 70 § 2 mom., 85 § 2 mom. och 88 § samt
punkt 1 av anvisningarna till 45 § ordet "länsskattemyndighet" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form,

dels
att i 8, 20 och 21 §§, 41 § 2 mom., 44a §, 45 § 2 och 3 mom., 71 §, punkterna 2
och 4 av anvisningama till 39 § samt anvisningama till 40 och 41 §§ orden
"den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels
att i 4 § 1 mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 38 §§, 40 § 1 och 2 mom., 41 § I mom.,
45 § 2 mom., 46 § 4 mom., 48 § 1, 2 och 4 mom., 70 § 2 mom. samt punkt 2 av
anvisningama till 3 § och punkt 1 och 2 av anvisningama till 45 § orden
"lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 40 § 3 mom. samt i 54 § 1 och 2 mom. orden "länsskattemyndigheten
eller den lokala skattemyndigheten" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "skattemyndigheten".

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:771

1§ 1989:349

2§ 1 mom. 1986:1288

2§2mom. 1984:669

2§4mom. 1986:514

3§3mom. 1977:281

4§ 1 mom. 1985:407

8 §1987:1305

13 § Imom. 1988:1525

18 § 1986:1288

27 §3 mom. 1988:1525

27 §4 mom. 1988:1525

34
§ 1979:489

35
§ 1979:489

37
§ 1979:489

38
§ 1979:489

39
§3 mom.
1974:771

39
§4 mom.
1986:1288

40
§ Imom.
1986:1288 40 §2 mom. 1979:489

40
§3 mom.
1986:1288

41
§ 1 mom.
1974:771 41 §2 mom. 1976:89 44a §1983:977

45 §2 mom.
1979:489

45
§3 mom.
1981:839

46
§4 mom.
1979:489 48 § 1 mom. 1979:489 48 §2 mom. 1979:489

48 §4 mom. 1985:404

52
§1987:562

53
§ Imom.
1986:1288

53
§2 mom.
1986:1288 54§ Imom. 1987:571

54
§2 mom.
1986:1288

54
§3 mom.
1986:1288

55
§ 1 mom.
1986:1288 55 §2 mom. 1986:1288

57
§ 1986:1288

58
§2 mom.
1986:1288 62 § 1986:1288

67
§1986:1288

68
§2 mom.
1986:1288 68 §3 mom. 1986:1288

70
§2 mom.
1986:1288

71
§ Imom.
1982:189 71 §2 mom. 1982:189 72a §1974:771

74 § 1988:389

85 §2 mom.
1988:1525

88
§1986:1288

punkt 4 av
anvisningama till 39 § 1986:474

anvisningama
till 40 § 1979:489

anvisningama
till 41 § 1985:404

punkt 1 av
anvisningama till 45 § 1986:1288

punkt 1 av
anvisningarna till 49 § 1986:1288

punkt 2 av
anvisningama till 49 § 1979:999,

rubriken
närmast före 74 § 1988:389.

55

opaginerad Kontrollera mot PDF

rfe/att
3§2mom., 10 och 22 §§, 27 § 1 mom., 30-32 §§, 39 § 1 mom., prop 1989/90-74
44 §, 45 § 1 mom., 46 § 1 och 3 mom., 49 § 1, 2 och 3-5 mom., 50 §, 58 § 1
mom., 68 § 1 och 4 mom., 69,69 a, 72,73,75,75 a och 75 b, 78,83 och 84 §§, 85 §
1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § samt mbriken närmast före 84 § skall ha följande
lydelse,

dels
att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 61 och 86 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt.

1.
Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta
moment öch i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller
delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av
tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person
eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock
preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av
arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med
tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på gmnd av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på gmnd av
försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i
annan form än livränta utgår på gmnd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt
understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt
22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär
A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå en

ligt skattetabell, som avses i 4 §, el- ligt skattetabell, som avses i 4 §, el

ler enligt de gmnder som angivas i ler enligt de gmnder som anges i 1,

1, 12 eller 40 §. Beträffande prelimi- 12 eller 40 §. För enskilda fall får

när A-skatt för inkomst som avses skattemyndighet föreskriva sär-

under 1 andra stycket eller punkt 12 skild beräkningsgmnd, exempelvis

av anvisningarna tdl 32 § kommu- att skatten skall beräknas på viss

nalskattdagen må regeringen före- del av inkomsten eller på inkoms-

skriva särskild beräkningsgrund, ten minskad med visst belopp eller

För enskilda fall må lokal skatte- att skatten skall utgå med särskilt

myndighet föreskriva särskild be- angiven procent av inkomsten,

räkningsgmnd, exempelvis att skat

ten skall beräknas å viss del av in

komsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller att skatten

skall utgå med särskilt angiven pro

cent av inkomsten.

Är
den, som åtnjuter ovan av- Är den, som åtnjuter ovan av

sedd inkomst av tjänst, skattskyldig sedd inkomst av tjänst, skattskyldig

jämväl för annan inkomst eller för jämväl för annan inkomst eller för

förmögenhet må lokal skattemyn- förmögenhet får skattemyndighet,

dighet, då särskilda skäl därtill för- då särskilda skäl föreligger, före-

anleda, föreskriva att preliminär A- skriva att preliminär A-skatt skall

Senaste
lydelse 1986:1288. 56

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

skatt skall erläggas
jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den
skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst
ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i
skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i
föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av
tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda omständigheter,
må lokal skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i
stället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skad jämnas tid
närmast högre hela krontal.

betalas
också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den
skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst
ökad med visst belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i
skattetabellen anges för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är
i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga
inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligger annars
särskilda omständigheter, får skattemyndighet föreskriva, att preliminär
B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i lagen
(1990)00) om skatteavdrag i vissa fad från folkpension m.m., lagen (1990:00) om
skatteavdrag från sjukpenning m. m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa
fad från artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall
för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala preliminär
A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas för inkomster från den
skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preliminär B-skatt
skall betalas enligt särskild debitering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan
uppdragsverksamhet som avses i 4 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i
stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för
inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli
betald genom avdrag för skatt.

Skattemyndigheten får
besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som
avses i 4§ lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i stället för
preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret
beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom
avdrag för skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Preliminär A-skatt skall
inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för
vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på ersättning, som vid enskild
tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsentligen överstiger
vad som skäligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär skatt skall alltid
beräknas på traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad
med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den
del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet.

Preliminär
A-skatt skall inte utgå för:

a)
folkpension och tilläggspen- a) folkpension och tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om all- sion enligt lagen (1962:381) om all-

män försäkring, där ej
annat följer av förordnande enligt 3 § 3 mom. eller den skattskyldige begär
att avdrag för sådan skatt skall göras;

män
försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:000) om
skatteavdrag i vissa fad från folkpension m. m. eller den skattskyldige begär
att avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag
enligt familjebidragslagen (1978:520); eller

d) sådan pension,
livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan

skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som

enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket

ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och

vårdbidrag, som utgår på gmnd av lagen om allmän försäkring, delpension

enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivrän-

la eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

22
§ "

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokal skaltemyndighet
beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär
B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet
fastställer också avgiftsunderiag för egenavgifter.

Beslut
som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyndigheten i det
fögderi där hemortskommunen är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun
beslutar lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Länsskattemyndigheten
medverkar i debiteringsarbetet enligt före-

Skatiemyndighei
beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär
B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skaltemyndighet
fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta
enligt denna lag utgår i heh krontal, varvid öretal bortfaller.

Beslut som avses i
första stycket meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun beslutar
skattemyndigheten i Stockholms län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1989:1025. " Senaste lydelse 1986:1288.

58

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

skrifter
som meddelas av regeringen.

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom .* Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att
kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för
inkomståret gäller i beskattningsorten;

att
kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal
över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt tid helt krontal;

att
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på gmndval av
uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan,
varvid öretal bortfaller; samt

att
i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera an-nuiteter.
summan av dessa påförs i heh antal kronor, varvid öretal bortfaller

1
mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att
kommunal inkomstskatt uträknas / en post med ledning av den skattesats som för
inkomståret gäller i beskattningsorten; samt

att
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på gmndval av
uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall enligt 11 kap. 6§
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst
års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots
att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som
anges i 29 § andra stycket, får länsrätten efter framställning från den
skattskyldige eller, om denne avlidit, dödsboet medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter
föreligger.

Skall enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst
års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots
att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som
anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den
skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala
avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.

Har här i landet bosatt
skattskyldig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare som vid hans död varit beroende
av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala
kvarstående eller tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter
framställning från dödsboet medge befrielse heh eller delvis från .skyldighet
att betala skatten, om

59

s. 1984 Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1984:361. ' Senaste lydelse 1984:669.

s. 1985 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1989/90:74

ömmande omständigheter JÖreligger. Befrielse får avse skatt, som påförts
den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet
inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på
grund av eftertaxering och som rätteligen skulle ha betalats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skad vidta den ändring av beslut om skattebefrielse
som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder

31 §'

Uträkning
av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av
sådan skatt verkställs efter samma gmnder, som har gällt för debitering av
motsvarande slutliga skatt.

Sänkning
av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till
följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande
skatt skall betalas Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den
uppbördsmå- senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten överstiger
200 nad som skattemyndigheten be-kronor, de två uppbördsmånader,
stämmer, dock inte tidigare än den som lokal skattemyndighet bestäm- 18 maj
året efter taxeringsåret. mer, varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan
betalningstidfål-lena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp
i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skad dock det belopp som
skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till
närmast högre hela antal kronor.

32 f


tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp
som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår
efter en räntesats som moisvarar det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter.
Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten
debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid
beräkning av respitränta gäller,

att
i den tillkommande skatten att i den tillkommande skatten icke inräknas
skattetillägg eller för- inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen seningsavgift enligt taxeringslagen

■'Senaste
lydelse 1986:474.

* Senaste lydelse
1985:407. 60

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lyddse

och
inte heller kvarskatteavgift och respitränta;

att ränta utgår från
och med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på
ö-skatteränta, res-titutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2
mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad,
då beloppet utbetalts; samt

att ränta utgår till och
med den månad, då skatten förfaller till betalning.

Nuvarande lydelse

och
e/heller kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta;

att
ränta utgår från och med den 1 aprd året näst efter taxeringsåret, dock att
ränta på ö-skatteränta, res-titutionsränta och skatt, som återbetalts enligt
68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den
månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, tdl och med den
första uppbördsmånaden, dock ej i något fad för längre tid än två år, samt

att
ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras
debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelsema i
denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

32a§

Skattemyndigheten
får befria en skaltskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala
respitränta, om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.' Vid utbetalning av
kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av
tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall
den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av
preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om
inteannat följerav bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att
göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön
finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersätlningar.

Imom. Vid utbetalning
av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av
tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall
den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär
A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av
bestämmelsema i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när
det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags-
och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Bestämmelser
om skatteavdrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

■*
Senaste lydelse 1986:474.

61

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

finns
dessutom i lagen (1990:000)

om skalleavdrag i vissa fad från

folkpension m. m., lagen

(1990:000) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. och lagen (1990:000)
om skatteavdrag i vissa fad från artislersättning m. m.

Har
arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att
erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget
skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra
skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om
anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den
kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle
avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på
utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfallen före
ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat
utbetalningstillfälle än det första, skall dock avmndas till närmast lägre hela
antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskattemyndigheten
skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt
bestämmelserna i 39 —43 §§.

Del åligger lokal
skattemyndighet att biträda länsskaltemyndigheten vid fullgörande av ovannämnda
övervakning.

På begäran av arbetsgivare
eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten lämna besked i frågor,
som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant
avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§. Sådana
besked skall meddelas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren
är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är
arbetsgivaren inte registrerad, meddelas besked av den lokala skattemyndigheten
i del fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är
bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i
riket, med-

Skatlemyndigheten skall
övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna
i 39 —43 §§.


begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna
besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag,
beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39
— 43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren
är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är
arbetsgivaren inte registrerad, meddelas besked av skattemyndigheten i det
län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt
utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket,
meddelas beskedet av skattemyndigheten i

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1288.

62

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

delas
beskedet av den lokala skatte- Stockholms län.

myndigheten i Stockholms./oen.

Länsskattemyndigheten
och den Skattemyndigheten får på begä-

lokala
skattemyndigheten äger pä ran av arbetsgivare lämna besked

begäran
av arbetsgivare lämna be- beträffande arbetstagares skatte-

sked
beträffande arbetstagares skal- avdrag,

teavdrag.

45
§ / wow." Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om
bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten
därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för
uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i
följande fall, nämligen

1) då
skattskyldig har att eriägga 1) då skattskyldig har att erlägga

preliminär A-skatt och e/7//iM«(er- preliminär A-skatt och sådan änd-

rättdsefrån länsskaltemyndigheten ring har skett i den skattskyldiges

sådan ändring har skett i den skatt- civilstånd, vartill hänsyn skall tagas

skyldiges civilstånd, vartill hänsyn vid taxering eller debitering under

skall tagas vid taxering eller debile- året efter inkomståret;

ring
under året efter inkomståret;

2)
då skattskyldig visar eller,
såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes
inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläggas efter annan
kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;

3)
då skattskyldig gör sannolikt
eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära
skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i
förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer
att avvika från motsvarande slutliga skatt;

4)
då skattskyldig visar eller
myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har
blivit väsentligt nedsatt av anledning, som anges i 50§ 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370). Jämkning av skäl, som anges i tredje stycket
nämnda moment, skall dock inte ske, om den skattskyldige skall betala
preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 § 2 mom. är tillämpliga;
eller

5)
då genom ändring i
inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I
fall, som avses i första stycket under 3), bör såvitt angår preliminär A-skatt
jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle
uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning
skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras
bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller
understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett
vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan
slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det
är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Får/oA:a/skattemyndighet
genom Får en skattemyndighet genom

'' Senaste lydelse 1986:1288. 63

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

anmälan
av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär skatt har blivit
påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt mm
vid utskrivandet av skattsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av
nämnda skatt, som kan behövas.

Nuvarande lydelse

anmälan
av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd
obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt mm vid
utskrivandet av skattsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda
skatt, som kan behövas.

Innan
jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om
detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte
verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten
därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före
utgången av april månad året efter inkomståret.

Prop. 1989/90:74

s. 1 Kontrollera mot PDF

1
mom.' Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala
skattemyndighet, å vilken det ankommer att för inkomståret utfärda skattsedel
avseende sådan skatt för den skattskyldige.

Är
skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighels tjänstgöringsområde, må
ansökan om jämkning av preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten
å bosättningsorten. Denna har atl, sedan erforderlig utredning i ärendet
införskaffats, översända ansökningen till iförsta stycket om-förmäld myndighet.

3 mom.'' Beslut om
jämkning, som gmndar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes
invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter tdl annat
föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande
annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit
tdl den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya
skallsedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för
denne.

Arbetstagare,
å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att
ofördröjligen till arbets-

Imom.
Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den skattemyndighet, som för
inkomståret skall utfärda skallsedel avseende sådan skatt för den skattskyldige.

Skaltskyldig får ge in
ansökan om jämkning av preliminär skall till skattemyndigheten på den ort där
han är bosatt, även om myndigheten inte är behörig att meddela beslut enligt
första stycket. Myndigheten skad göra den utredning som behövs i ärendet och
därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet.

3
mom. Beslut om jämkning, som gmndar sig på ansökan av skattskyldig, skall
meddelas skyndsamt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya skattsedeln
skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare
som har all vidkännas skatteavdrag skall genast till arbetsgivaren överlämna
beslut om

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1979:489.
'Senaste lydelse 1979:489.

64

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

givaren
överlämna beslut om jämk- jämkning och, i förekommande ning jämte, i
förekommande fall, fall, den nya skattsedeln, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare
skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlöningstillfälle, som
infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet.
Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i
45 § 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som
inträffar sedan en vecka förflutit från det arbetsgivaren fått del av beslutet
eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle lia tillkommit den
skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter
sistnämnda avlöningstillfälle.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom.''* Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med
inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om
länsskattemyndigheten har

anfört besvär över taxeringen med

yrkande om ändring tid den skatt

skyldiges förmån: tid det belopp

som betingas härav,

2)
om den skattskyldige har
anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och länsskattemyndigheten
helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det —
utan att yttrande har inhämtats från länsskattemyndigheten — kan med skäl
antas att besvären kommer att bifallas hed eller delvis: tid det belopp som
betingas härav,

3)
om den skattskyldige har
anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och
länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan
om anstånd: tdl det belopp som betingas härav.

4)
om taxeringen har blivit
oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende:
tid det belopp som betingas av förbiseendet,

5)
om den skattskyldige har
taxerats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: tid det

1
mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta,

1.
om det kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan kommer att
avkortas.

2.
om den skattskyldige begärt omprövning av etl taxeringsbeslut eller annat
beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ell sådant beslut
överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss eller

3.
om den skattskyldige begärt omprövning av ell taxeringsbeslut eller annat
beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut
överklagats och betalningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige
medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'" Senaste lydelse
1986:1288.

5
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

65

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

belopp
som svarar mot etldera av eller båda de skattebelopp som har påförts med
anledning av laxeringen,

6)
om avgiftsunderlag för
egenavgifter har bestämts tid JÖr högt belopp: tid det belopp som betingas av
felaktigheten,

7)
om skatt har påförts
obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: tid det
belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8)
om preliminär skatt, som
enligt 27§ 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga
motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige
inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista stycket:
tdl så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2
mom." Skattskyldig må av länsskattemyndigheten erhålla anstånd med
inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1) om
den skattskyldige anfört be

svär över taxering och erläggandet

av skatt, som påförts i anledning av

den icke lagakrafivunna taxeringen,

skulle för den skattskyldige medföra

betydande skadeverkningar eller el

jest framstå såsom obilligt: tid be

lopp som betingas av den skaltskyl

diges yrkande i fråga om taxering

en,

2) om
ansökan gjorts angående

skatteberäkning för ackumulerad

inkomst, angående uppskov med be

skattning av intäkt av skogsbruk,

angående avräkning av utländsk

skatt eller angående befrielse från

erläggande av skatt, som påförts av

liden person eller hans dödsbo, eller

om skaltskyldig eller dödsbo anfört

besvär över beslut med anledning av

sådan ansökan: till belopp som be

tingas av ansökningen eller besvä

ren.

Föreslagen
lydelse

2
m o m. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli avkortat eller
som betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1288.

66

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

3)
om ansökan gjorts
angående nedsättning enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär anförts
över beslut i anledning av sådan ansökan: tid belopp som betingas av
ansökningen eller besvären,

4)
om kvarstående eller
tillkommande skatt har påförts på grund av att 3 § lagen (1980:865) mot skatteflykt
har tillämpats: tid belopp som betingas av vad som sålunda påförts.

Anstånd
enligt första stycket vid 1) eller 4) får medges endast om den skattskyldige
ställer nöjaktig säkerhet hos länsskattemyndigheten, om inte med hänsyn tid
anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigl kan antas, att det belopp som avses med anståndet
ändå kommer att behörigen erläggas.

3
mom.'* Anstånd får, utom i sådana fad som avses i 1 mom. punkt 8, meddelas att
gälla längst intid dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med
anledning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd får omedelbart
återkallas, när skäl föreligger.

4
mom.''' Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1)
eller 4) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall
erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i
tilllämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Kan
det i fad som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden och omständigheterna i övrigt antas att det belopp som avses med
anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den
skattskyldige ställer säkerhet or beloppet. Anstånd får dock medges utan att
säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars
finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden
gått ut. I övrigt skad bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet för skal
te-fordringar m. m. tdlämpas.

3
m o m. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär
skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran
om omprövning eller överklagandet.

Har
den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan
anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet
omprövas.

4 m
o m. Den som har fått ansländ enligt / eller 2a mom. skall betala ränta
(anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'* Senaste lydelse
1979:999. " Senaste lydelse 1980:868.

67

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vid
beräkning av anståndsränla gäller,

att
ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha erlagts om
anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till
ända; samt

att
ränta utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

Bifades
den skattskyldiges besvär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen
vunnit laga kraft.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande anståndsränta.

5 mom.' Bestämmelserna
i 1 — 4 mom. gäller i tillämpliga delar beträffande beslut ifråga om skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623).

Anstånd
med inbetalning av skattetilläggfår också meddelas i avvaktan på länsrättens
beslut enligt 116d§ taxeringslagen.

Föreslagen
lydelse

Anståndsränta
utgår från utgången av den månad, då beloppet skulle ha betalats om anstånd
inte medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet
betalats dessförinnan, tid och med den månad betalning skett.

Sedan
skattemyndigheten ålagt den skattskyldige betalningsskyldighet för
räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

Bifalls den
skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyndigheten skall erlagd
ränta återbetalas. Bifaller domstol ett överklagande skad erlagd ränta
återbetalas sedan domen vunnit laga kraft. På återbetalat belopp beräknas
restitu-tionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
i 69§ 2 mom.

5
m o m. Skaltemyndigheten får befria en skattskyldig heh eller delvis från
skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om anstånd enligt
48 § eller 49 § 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som har
utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt
48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet, som avses i första
stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som
har att utge familjebidrag enligt familjebidragslagen

Beslut om anstånd meddelas
av den skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet
avser.

Ansökan
om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den skattemyndighet, som
avses i första stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i
den kommun, som har att utge familjebidrag enligt familjebidragslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

'* Senaste lydelse
1979:999. " Senaste lydelse 1979:489.

68

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

(1946:99). Sådan ansökan
bör av den värnpliktige göras snarast möjligt och senast inom en månad efter
utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har
ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter
militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

(1978:520). Sådan ansökan
bör av den värnpliktige göras snarast möjligt och senast inom en månad efter
utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har
ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter
militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

1
fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom.
andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.

58 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.° Har
skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underiåtit att inbetala
skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå.
Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten,
som sålunda inte har erlagts, dock ej mindre än femtio kronor. Örelal som
uppkommer vid denna beräkning skall rundas av lill närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare,
som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift för
varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den
uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess
skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till
betalning. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre
för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än
tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även
i fråga om tilläggsavgift.

1
mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att
inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall
restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den
del av skatten, som sålunda inte har betalats, dock inte mindre än 50 kronor.

Arbetsgivare,
som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift för
varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den
uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat eriäggas, intill dess
skatten inbetalas eller av skattemyndigheten fastställs till betalning.
Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje
hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre
för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga
om tilläggsavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid tillämpning av
bestämmelsema i detta moment jämställs med inbetalning av skatt att
verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Senaste
lydelse 1982:1209.

69

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

s. 68 Kontrollera mot PDF

61
§

För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår
varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med
mera än tillgångarna i boel. År boel skiftat, svarar dödsbodelägare inte för
mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fad med mera än
hans lott i boet utgör.

68 §

s. 69 Kontrollera mot PDF

1 mom."' Överstiger
erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom
skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot
den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsskaltemyndigheten i det
län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande
beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande
preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med
ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och
kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, som avses i
45 § 2 mom., inkommit tdl länsskattemyndigheten, skall länsskaltemyndigheten
utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i
beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Finner regeringen sådan
återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än
länsskattemyndighet, må regeringen därom förordna.

4 mom . Har skattskyldig,
som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller
som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd
skatt inom i denna lag före-

1 mom. Överstiger erlagd
preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag
enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den
skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall den skattemyndighet som
debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet
återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande preliminär
skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande
fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till
minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i
45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp.
Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån
beloppet inbetalats.

Regeringen
får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket,/-
verkställas av annan än skattemyndighet.

4
mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka
erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte
betalt honom påförd skatt inom i denna lag före-

s. 70 Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1986:1288. "Senaste lydelse 1986:1288.

70

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

skriven
tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den
restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till
betalning av den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall
tillställas annan länsskattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3
mom.

Vad
i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken
enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka eriagd preliminär skatt eller ränta
enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på
gmnd av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den
preliminära skatten hänför sig eller på gmnd av sådant beslut om skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) som avser samma
taxering. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande
skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att
påföras på gmnd av beslut av .skatterätt om höjd taxering eller om
eftertaxering eller avgift som nyss har sagts eller av länsskattemyndighet
eller av lokal skattemyndighet om höjd debitering eller om rättelse av
skattelängd, får den preliminära skatten eller räntan innehållas i avvaktan på
att tillkommande skatt påförs.

skriven
tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den
restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till
betalning av den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall
tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelsema i 3 mom.

Vad
i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken
enligt I mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta
enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på
gmnd av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den
preliminära skatten hänför sig eller på gmnd av sådant beslut om skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00) som avser samma
taxering. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande
skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att
påföras på gmnd av beslut av admän förvaltningsdomstol i mål om taxering eller
avgift som nyss har sagts eller av skattemyndighet om höjd debitering eller
om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller räntan
innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

69
§

1
mom." Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har
skett, skall gottskrivas skattskyldig på gmnd av att arbetsgivaren gjort
skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas
på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen
gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

att i den slutliga
skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1956:623);

att i den slutliga
skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:00);

opaginerad Kontrollera mot PDF

att i den preliminära
skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1988:1525.

71

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

avses
i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att
det belopp som räntan skall beräknas på, avmndas till närmast lägre hundratal
kronor.

Ränta
utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27
§ 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast
den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader.

Ränta
beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor
enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av året före laxeringsåret och på övrig del enligt en
räntesats som motsvarar Qärdedelen av diskontot.

Räntesatserna
bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas
uppåt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ränta, i förekommande
fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet
understiger 50 kronor.

Ränta,
i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om
beloppet understiger femtio kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller

Ändras
debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till
belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den åriiga debiteringen
av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelsema i denna lag
om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 m o m. '' På skatt,
kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 § 2
mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av
68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsräntä). Restitu-tionsränta
utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av
riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående
kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om
återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande
fall avmndas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

2 m o m. På skatt,
kvarskatteavgift och respitränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid
utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4mom.
andra stycket, utgår ränta (restitutionsräntä). Restitutionsräntä utgår för
visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår.
För tid som infaller efter utgången a v det år då beslut om återbetalning
fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms
till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas uppåt.
Räntebelopp som understiger 50 kronor betalas inte ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
beräkning av restitutionsräntä gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp,
som senast under taxeringsåret har betalts som

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1986:474.

72

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

preliminär
skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den
månad, då det har betalts;

att,
om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till
betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

opaginerad Kontrollera mot PDF

att, om skatten har
betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det
sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det
eller de belopp som sist har betalts; samt

att
ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

att,
om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del
av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas
mot det eller de belopp som sist har betaUs;

att
ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att
ränta utgår i heh krontal, varvid öretal bortfaller.

Har
beslut som föranlett restitutionsräntä ändrats på sådant sätt att ränta inte
skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade
beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad
han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelsema i denna lag om tillkommande
skatt skall också tillämpas på restitutionsräntä.

Om restitutionsräntä i
särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket och 75 a § fjärde stycket.

Om
restitutionsräntä i särskilda fall föreskrivs i 49§ 4 mom. ftärde stycket, 69 a
§ tredje stycket och 75a§ fjärde stycket.

69 af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ett beslut enligt 44
a § meddelats, får skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär
skatt, som på gmnd av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag,
skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren
där.

Meddelar
den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt 44 a §, får
länsskattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på
gmnd av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras
till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har
viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med
vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för
beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att
gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned
genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller
förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från
beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den
inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret.

På skatt som överförs
enligt andra stycket skall restitutionsräntä utgå till

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1288.

73

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

den
skattskyldige. 1 fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Fordran
på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Beslut
om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

12 f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Länsskattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Det åligger
riksskatteverket att efter framställning från länsskalle-myndighet, lokal
skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning därtid eljest uppkommer
meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av
preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Ärenden endgt andra
stycket skad avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd, som avses i
19 § taxeringslagen.

Talan
får ej föras mot beslut som avser bindande förklaring.

Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten
ansvarar för verksamheten i länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 50§ 1 och
3 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om
uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har
avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelsema i denna lag eller
upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid
skattekontroll.

Bestämmelserna i i/cap.
77tax-eringslagen (1990:00) gäller i tilllämpliga delar i fråga om uppgifter i
preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande
självdeklarationer vid årlig taxering.

75 r Om arbetsgivare
utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller
kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha
avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1986:1288. " Senaste lydelse 1980:1088. Senaste lydelse 1986:1288.

74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

att
avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på gmnd av underiåtenhet att göra
avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad
arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på
vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga
om arbetsgivares betal- Fråga om arbetsgivares betal

ningsskyldighet enligt första stycket ningsskyldighet enligt första stycket

skall prövas av den lokala skatte- skall prövas av den skattemyndig-

myndighet som avses i 44 § tredje het som avses i 44 § andra stycket,

stycket.

Åläggs
betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för
preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under
vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för
skattebeloppet åläggas oekså arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas
hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om
arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts
arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje
stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren.
Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur
stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas
av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet
får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också
efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att
tillkommande skatt kommmer att påföras honom.

(Se
vidare anvisningarna.)

75 ar

Har
betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och
vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om
det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet atl betala
skattebeloppet.

Efterkommer
arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning
som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare
eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet skatteavdrag
svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om
arbetsgivare efter tevär över Om arbetsgivare efter ompröv-

lokal skattemyndighets beslut har ning eller överklagande av skatte

funnits inte vara ansvarig för ar- myndighets beslut har funnits inte

betstagares skatt, skall länsskalte- vara ansvarig för arbetstagares

myndigheten till arbetsgivaren åter- skatt, skall skaltemyndigheten till

betala skatt, som han har betalat arbetsgivaren återbetala skatt, som

för arbetstagaren, samt betald rest- han har betalat för arbetstagaren,

avgift. På skattebeloppet beräknas samt betald restavgift. På skattebe-

restitutionsränta. I fråga om ränte- loppet beräknas restitutionsräntä. I

beräkningen gäller i tillämpliga de- fråga om ränteberäkningen gäller i

lar bestämmelserna i 69 § 2 mom. tillämpliga delar bestämmelserna i

69
§ 2 mom.

Står
arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken
betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut

" Senaste lydelse 1986:1288. 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

endast
vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har
arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på
indrivningskvittot.

75b§'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har en arbetsgivare hos
allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet enligt
75 § får länsskattemyndigheten om del finns synnerliga skäl medge anstånd heh
eller delvis med betalningen. Anstånd får beviljas att gälla längst intid
dess tre månaderför-fiutit från dagen för förvaltningsdomstolens avgörande i
saken. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet
skall städas.

Den som fått anstånd
skad betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet
kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 49 §4 mom.
i tillämpliga delar.

Har ell beslut om
betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars
betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge
anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3-5 mom. i tillämpliga
delar

opaginerad Kontrollera mot PDF

78
§

1
mom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och
skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren
skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt
nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan
arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på
arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i
hänseenden som har sagts nyss.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan
arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision
meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet.
I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56
och 58 §§ taxeringslagen (7956.-62i).

För kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan
arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision
meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om
revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-14§§ taxeringslagen
(1990:00).

s. 1986 Kontrollera mot PDF

° Senaste lydelse
1986:1288. 3'Senaste lydelse 1986:1288.

76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

2
mom.' Det åligger envar arbetsgivare att efter anmaning av
länsskattemyndigheten eller av lokal skattemyndighet lämna uppgift om
anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda
skatteavdrag.

Föreslagen lydelse

2
m o m. Det åligger varje arbetsgivare att efter anmaning av skattemyndigheten
lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av
verkställda skatteavdrag.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

83
§"

Hörsammar
inte skaltskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att
komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter
någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter
arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan
skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör
arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § I mom.
första stycket eller 78 §,

får skattemyndigheten
förelägga den försumlige vite.

får
den lokala skattemyndigheten eller länsskattemyndigheten förelägga den
försumlige vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kronor.

Vite får inte föreläggas
staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Vite
får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller
l]änsleman i tjänsten.

Om
uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av
riksskatteverket, länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten.

Har vitet förelagts
också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:00) eller i lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om
uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar

Har
vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623)
prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande
därav, får vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det
anmälan enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke
anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av ansökan
om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas/rå-ga,
huruvida och med vilket belopp vitet hade bortföreläggas.

"
Senaste lydelse 1986:1288. " Senaste lydelse 1986:1288.

77

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse
Besvär m. m.

Föreslagen lydelse
Överklagande m. m.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har slutlig, kvarstående
eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande
preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan
felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel, äger den lokala
skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande
felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,
äger den lokala skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

Har
slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp
eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller
föreligger annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel,
äger den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger
motsvarande felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för
arbetstagares skatt, äger den skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga
rättelse.

I fråga om omprövning
av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller bestämmelserna
i 8a§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Beslut
om debitering tid följd av taxeringsbeslut skad omprövas på begäran av den
skattskyldige. Den skattskyldiges begäran skall ha kommit in tid
skattemyndigheten inom tid som anges i 4 kap. 9§ taxeringslagen (1990:00).

s. 1 Kontrollera mot PDF

1
mom.'' Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos
länsrätten genom besvär, om inte annat följer av andra stycket. I fråga om
beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs
i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Beslut
om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering
eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med
inbetal-

1
m om. Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten
av skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av
andra stycket. 1 fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för
egenavgifter gäller vad som föreskrivs i II — 13§§
lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om revision
enligt 78 § 1 mom. och beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas.
Inte heller beslut endgt 55 § 1 mom. första stycket och 55 § 2 mom. and-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'" Senaste lydelse
1979:489. '* Senaste lydelse 1986:1288.

78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

ning
av skatt överklagas hos länsskattemyndigheten genom besvär. Vad som sagts nu
gäller dock inte lokal skattemyndighets beslut med anledning av en begäran
enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.

De
allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast ifråga
om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala
skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite
har förelagts får inte överklagas.

ra
stycket samt beslut rörande framstädning om försättande i konkurs,
ackordsförslag och avskrivning av skatt får överklagas.

Den
skattskyldiges eller arbetsgivares överklagande skad vara skriftligt och ha
kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Vid
överklagande av beslut om debitering tdl följd av taxeringsbeslut gäller
bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:00).

Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader
från den dag beslutet meddelades.

Riksskatteverket
får hos länsrätten yrka att arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares
skatt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

I mom.'* Talan får ej
föras mot länsskattemyndighets beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket, 55 § 2
mom. andra stycket eller 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talanföras
mot annat beslut av läns-skattemyndighet ifråga om anstånd med inbetalning av
skatt eller mot länsskattemyndighets beslut rörande framstädning om
försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt
78 § 1 mom. eller föreläggande av vite.

Mot
annat beslut av länsskattemyndighel än som avses i första stycket förs talan
hos kammarrätten genom besvär.

Imom. Bestämmelserna i
6 kap. 5-7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en skattskyldig eller en
arbetsgivare överklagat skattemyndighetens beslut.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86a§"

Bestämmelserna i 6 kap. 10—19 och 21 — 23§§ taxeringslagen (1990:00)
gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig gäller även
arbetsgivare.

1
fråga om överklagande av läns-

1 fråga om besvär över
länsrättens

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senaste lydelse 1986:1288. ' Senaste lydelse 1986:1288.

79

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

eller
kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter
gäller vad som föreskrivs i 77plagen (1959:551)om beräkning av
pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

rättens
eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för
egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 72 och 13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

86
b §

Länsrättens
beslut om preliminär taxering, sättet för atl ta ut preliminär skatt,
debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och
anstånd med att betala in skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller
dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten
att verkställa skatteavdrag.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag träder i kraft den 30
juni 1990och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

2.
Äldre bestämmelser i 27 §
gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidigare års taxeringar.

3.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före
den 1 januari 1991.

4.
Äldre bestämmelser i 32 §
gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989
och tidigare års taxeringar.

5.
De nya bestämmelserna i 32a§
tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990.

6.
Äldre bestämmelser i 49 § 4
mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den
1 januari 1991.

7.
De nya bestämmelsema i 49 § 5
mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990.

8.
Äldre bestämmelser i 58 §
gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfaller till betalning
före den I febmari 1991.

10. Äldre bestämmelser i
84 §, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § gäller för beslut som har meddelats
före den 1 januari 1991. De nya bestämmelsema om riksskatteverkets
överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och
med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.

80

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt'

dels
att 50, 62, 64 och 64 c §§ skall upphöra att gälla,

dels
att mbrikerna närmast före 38 och 50 §§ skall utgå,

dels att i 2, 2 a, 3, 5, 5
a, 6, 10, 19, 20, 43, 45 och 49 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2 § och
anvisningarna till 16 och 22 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande
form,

dels
att nuvarande 34 § skall betecknas 40 b §,

dels att 22-30, 32, 33,
35-40, nya 40b, 41, 46, 47, 51, 52, 54-57, 63, 64a, 64 e, 64 g, 64 h, 64 k, 69
och 74 §§ samt rubrikerna närmast före 30 och 51 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall
införas sex nya paragrafer, 22 a, 34, 34 a, 34 b, 40a och 53§§, samt närmast
före 33, 34, 35, 37, 40a och 40b §§ nya mbriker av följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som är
redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för
mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske
enligt 19 §. Deklarationen lämnas för varje redovisningsperiod så länge redovisningsskyldighet
föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti,
september och oktober samt november och december.

Kan
det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

Den som är
redovisningsskyldig skall lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för
varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske enligt 19 §.
Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge redovisningsskyldighet
föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september
och oktober samt november och december.

Kan
det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:885

2§ 1989:1027

2a§ 1988:1152

3§ 1986:1289

5§ 1986:1289

5 a§ 1986:1289

6§ 1986:1289

1Ö§ 1986:1289

19§ 1986:1289

20§ 1986:1289

43§ 1986:1289

45§ 1986:1289

49 § 1986:1289

62§ 1986:1289

punkt 1 av anvisningarna till 2 § 1989:1027

anvisningarna till 16 § 1986:1289

anvisningarna
till 22 § 1986:1289.

Senaste
lydelse 1986:1289.

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

kommer att överstiga
utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan länsskaltemyndigheten
besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. När
särskilda skäl föreligger kan länsskattemyndigheten för viss skattskyldig
besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas
till länsskaltemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats,
senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningama. Sker inbetalning av
skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha
lämnats till länsskattemyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse
som innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga
skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än
som nu nämnts.

kommer att överstiga
utgående skatt med minst 1000 kronor vaije månad kan skattemyndigheten besluta
att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. När särskilda
skäl föreligger kan skattemyndigheten för viss skattskyldig besluta att
redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas
till skattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast
den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av
skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha
lämnats till skattemyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse som
innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl
föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att
skattskyldig eller gmpp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu
nämnts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Deklaration skall
avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt
formulär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är
deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 47§
taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration
för mervärdeskatt.

(Se
vidare anvisningarna.)

Efter föreläggande skall
deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 2§
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga
delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se
vidare anvisningarna.)

22a§

Visar
den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda omständigheter möter
att lämna deklaration inom föreskriven tid, får skattemyndigheten medge honom
anstånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen

82

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

skulle
ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndsiiden har gått
ut skall anståndet omprövas.

23 § '

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlåter den som är
deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att lämna deklaration eller är
deklaration ofullständig, kan länsskattemyndigheten anmana den
deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

/ anmaning enligt
första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vile föreläggas.

Underiåter
den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att lämna
deklaration eller är deklaration ofullständig, kan skattemyndigheten förelägga
den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

Föreläggande enligt första
stycket eller enligt 22 § femte stycket får förenas med vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Deklarationsskyldig
skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat
lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av
deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och rör fastställelse av
skatt.

Deklarationsskyldig
skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat
lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av
deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för beskattningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underiaget
skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått till ända.

Om
skyldighet i vissa fall all föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

25 §"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 50§ 1 och
3 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om
uppgifter i deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har
avlämnats till ledning för fastställelse av sådan skatt eller upprättats eller
för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras hos länsskattemyndigheten.
Handlingarna skall förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret gått till ända, om inte regeringen föreskriver annat.

Bestämmelserna i 3kap. 77#
taxeringslagen (1990:00) gäller i tilllämpliga delar i fråga om uppgifter i
deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har avlämnats till
ledning för beskattningen eller upprättats eller för granskning
omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något
annat, skad handlingama förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under
vilket beskaftningsåret gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1986:1289. "Senaste lydelse 1986:1289.

83

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklaration
eller för att fastställa mervärdeskatt. I anmaning får vite föreläggas.

Deklarationsskyldig
skall efter anmaning förete handling som behövs Jör fastställelse av mervärdeskatt,
såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Skattemyndigheten
får förelägga den deklarationsskyldige all i den omfattning som anges i
föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklarationen
eller annars för beskattningen.

Skattemyndigheten får
vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontrod av
deklarationen.

Ett föreläggande får
förenas med vite, om det finns anledning atl anta atl den deklaralionsskyldige
annars inte följer föreläggandet.

Bestämmelsema
i 3 kap. 6 § taxeringslagen (1990:00) gäller i fråga om befrielse från
skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han
förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan näringsidkare.
Bestämmelserna i 39 § 4 mom. taxeringslagen (1956:623) om befrielse från uppgiftsskyldighet
gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna
i 46 § taxeringslagen gäller i tillämpliga delar i fråga om kontroll av
mervärdeskatt.

Skattemyndigheten får
förelägga näringsidkare att lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst
som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan näringsidkare.
Bestämmelserna om befrielse från uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3§ och 4 kap. 6§
tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller
i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3kap. 76
# taxeringslagen (1990:00) gäller i tilllämpliga delar i fråga om kontroll av
mervärdeskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För kontroll av att
deklarations-eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och
fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning Cör
fastställelse av skatt, får skatterevision göras hos den som är deklarations-
eller uppgiftsskyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält
sig för registrering för kontroll av att

För kontroll av att
deklarations-eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt
eller för att på annat sätt få upplysning lill ledning för beskattningen, får
skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig.
Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för
kontroll av att lämnade

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1289.

84

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

lämnade uppgifter är
riktiga och fullständiga.

Beslut om skatterevision
meddelas av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om
skatterevision i tillämpliga delar bestämmelserna om taxeringsrevision i 56
och 58 §§ taxeringslagen.

uppgifter är riktiga och
fullständiga.

Beslut om skatterevision
meddelas av skattemyndigheten eller riksskatteverket.

I övrigt gäller i fråga
om skatterevision i tillämpliga delar bestämmelsema om taxeringsrevision i 3
kap. 8—14§§ taxeringslagen (1990:00).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anmaning enligt 26
eller 27 § göres av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

Riksskatteverket får
meddela föreläggande enligt 26 eller 27 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastställelse av skatt

Beskattningsbeslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skatt fastställes för
varje redovisningsperiod.

Beskattningsbeslut
fattas för varje redovisningsperiod med ledning av deklaration och övriga
tillgängliga handlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastställelse sker med
ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan
skatten icke beräknas tillförlitligt med ledning av handling som avses i andra
stycket fastställes skatten efter skälig gmnd.

Kan
inte skatten beräknas tillförlitligt med ledning av handling som avses i
första stycket får beskattningsbeslutet fattas efter skälig gmnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige
lämnat deklaration enligt 22 § anses skatten fastställd i enlighet med
deklarationen. Har deklaration icke lämnats anses skallen fastställd tid noll
kronor

Skatt
anses fastställd enligt första stycket utan att beslut meddelas.

Har
den skattskyldige lämnat deklaration inom den tid som anges i 22 § eller inom
den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration anses beskattningsbeslut
ha fattats i enlighet med deklarationen.

Om deklarationen inte
har kommit in tid skattemyndigheten inom den tid som anges i första stycket,
anses skatten genom beskattningsbeslut ha bestämts tid nod kronor. Kommer
deklarationen in tdl skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i
stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut
har meddelats dessförinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

• Senaste lydelse
1986:1289.

85

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föranleder framkomna
omständigheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsskattemyndigheten
beslut om fastställelse av skatten. Av beslutet skad framgå att den
skattskyldige kan erhålla slutligt beslut enligt 36 §.

33 r

Skattemyndigheten
skall ompröva ett beskatlningsbeslui i en fråga som kan ha betydelse för
beskattningen, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl.
Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett beskattningsbeslut
framgår av 54 §.

Skaltemyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

Om
en fråga som avses i första stycket har avgjorts av admän förvaltningsdomstol,
får skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning
på begäran av den skattskyldige

34§

Vid
den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran
skad ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av
det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Om
den skatlskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som
är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får
han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från
den dag han fick sådan kännedom.

Har
den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in
skrivelsen med begäran om omprövning tid en annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller tid en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas.
Skrivelsen skad då omedelbart översändas tdl den skattemyndighet som fattat
beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

86

opaginerad Kontrollera mot PDF

■'Senaste
lydelse 1986:1289.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

34
a §

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den
skatlskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om
att undertecknande skad ske med påföljd alt omprövning annars inte görs.

34b§

Trots bestämmdsen i 33 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts
av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har
meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

35 f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga
om beslut enligt 33 § skall väckas senast under sjätte året efter utgången av
det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tid ända.

Har
slutligt beslut meddelats får fråga om beslut enligt 33 § inte prövas.

Omprövar
skattemyndigheten självmant ett beslut får ompröv-ningsbeslul som är tid den
skattskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ul.

Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas även efter den lid som anges iförsta stycket om
det föranleds av skattemyndighets beskattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod
eller annan skaltskyldig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutligt beslut om
fastställelse av skall skad meddelas, om den skatlskyldige begär sådant beslut
inom sex år från utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret har
gåu tid ända. Har beslut enligt 33 § meddelats skad dock slutligt beslut
meddelas, om den skattskyldige begär ett sådant beslut inom två månader från
den dag då han

Ett omprövningsbeslul
som är till nackdel för den skattskyldige får, utom ifall som avses i andra
stycket och i 38 §, inte meddelas senare än under andra året efter utgången av
del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1981:1276. ' Senaste lydelse 1981:1276.

87

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

fått
del av det meddelade beslutet. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut
meddelas även om den skatlskyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut
meddelats får fråga om nytt sådant beslut icke prövas.

Har
den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut
som är tdl hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första
stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag
deklarationen kom in tid skattemyndigheten, dock senast under sjätte året
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om fastställelse
av skatt meddelas av länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige är
registrerad eller, om han icke är registrerad, där han bort vara registrerad.

Skattemyndigheten får
meddela ett omprövningsbeslut som är tdl nackdel för den skattskyldige efter
utgången av den tid som anges i 36 § första stycket under de förutsättningar
och på det sätt som anges i 38-40 §§ (efterbeskaltning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har skattskyldig i
deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för
Jåstställdse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift samt har detta föranlett att skatt Jåststädts till Jör lågt belopp
eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskaltning.
Delsamma gäller när skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Efterbeskaltning
får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att
anse som ringa eller del med hänsyn till om-

Efterbeskattning
får ske om den skattskyldige

1. i deklaration eller
på annat sätt

lämnat oriktig uppgift till ledning

för beskattningen,

2.
lämnat oriktig uppgift i mål om
skatt eller

3.
underlåtit att lämna deklaration
eller infordrad uppgift

och den oriktiga
uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskattningsbeslut blivit
felaktigt eller inte fattats.

Efterbeskaltning
får också ske

1.
vid rättelse av
felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

2.
när en ändring föranleds
av beslut som anges i 35 § andra stycket.

Efterbeskaltning
som avser annat än omprövning enligt andra stycket 2 får ske endast om den
avser belopp av någon betydelse. Efterbeskatt-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'"
Senaste lydelse 1986:1289.

88

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

ständighetema framstår
som uppenbart oskäligt att efterbeskaltning sker.

Kan
uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas tid grund för en
tillförlitlig beräkning får efterbeskaltning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna
i 34 § gäller i tillämpliga delar vid efterbeskaltning.

ning får inte ske om
beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt
eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskaltning av-
seende samma fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan hinder av
bestämmelserna i 55-57§§ äger länsskattemyndigheten från skatt som skad
betalas enligt beslut om efterbeskaltning för viss redovisningsperiod avräkna
skatt som den skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma
beskattningsår.

Skattemyndighetens
beslut om efterbeskaltning skall meddelas senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut, om inte annat
anges i 40 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efterbeskaltning
får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats.
Fråga om efterbeskaltning skad väckas senast under sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tid ända. Efterbeskaltning
pä gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter
utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga
kraft.

Har
den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskaltning hans dödsbo. Sådan
efterbeskaltning får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året
efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den
skattskyldige lämnats in för registrering.

Beslut
om efterbeskaltning enligt

38 §
andra stycket 2 får meddelas

även efter den tid som anges i 39 §

men senast sex månader efter det

beslut som föranleder ändringen.

Beslut
om efterbeskaltning på gmnd av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål
om skatt får meddelas efter den tid som anges i

39 §
men senast inom ett år efter ut

gången av den månad då skatte

myndighetens eller domstolens be

slut i ärendet eller målet har vunnit

laga kraft.

Om
den skattskyldige Aar avlidit, får beslut om efterbeskaltning inte meddelas
efter utgången av det andra året efter del kalenderår då bouppteckningen
efter honom lämnats in för registrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1986:1289. 'Senaste lydelse 1986:1289.

89

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser
mervärdeskatt för honom eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får
efterbeskaltning ske för den redovisningsperiod som brottet avser även efter
utgången av iförsta stycket angiven lid. Detsamma gäller, om liden för att
ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har föriängts genom beslut
enligt 14 a § skattebrottslagen.

Efterbeskattning får
också ske efter utgången av iförsta stycket angiven tid, om
efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt
tredje stycket yär ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret
efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Efterbeskattning
enligt ftärde stycket får ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har den skattskyldige avlidit, skall dock fråga om efterbeskattning av dödsboet
prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning
som har åsatts enligt tredje stycket skall undanröjas av länsskaltemyndigheten
om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett
underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsföriängning eller, om
åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu
gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 §
skattebrottslagen.

Tredje-sjätte
styckena skad också tillämpas om brottet avser mervärdeskatt för en juridisk
person och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har
företrätt den juridiska personen eller om fö-

Har
den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser
mervärdeskatt för honom eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får
beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet avser
även efter utgången av i 39 § angiven lid. Delsamma gäller, om tiden för att
ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut
enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut
om efterbeskaltning får / fad som avses i 12§ skattebrotts-lagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 39 §.

Beslut
om efterbeskattning enligt ftärde stycket skad meddelas före utgången av
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs.
Beslut om efterbeskattning enligt femte stycket skad meddelas före utgången av
kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock beslut om efterbeskattning
meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut
om efterbeskattning enligt ftärde stycket skall, utom i fad som avses i I2§
skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på
gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke
eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned
eller inte bifalls till någon del.

Vad
som sägs i ftärde—sjunde styckena tillämpas också beträffande en juridisk
persons beskattning, om åtgärd som avses i ftärde stycket har vidtagits mot den
som har företrätt den juridiska personen eller

90

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

reträdaren är fri från
ansvar för sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

34§

Efter utgången av den tid
inom vilken deklaration för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret
skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av fastställd skatt som berör mer än
en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret.

Vad som sägs iförsta
stycket gäller ej om slutligt beslut har meddelats för någon
redovisningsperiod under beskattningsåret.

om
fad som avses i 12 § skattebrottslagen föreligger beträffande honom.

Beslut
om skatteberäkning

40
a §

Skattemyndigheten skall
snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det
beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.

Gemensamma
bestämmelser om beskattningsbeslut

40b§

Efter
utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista redovisningsperioden
under beskattningsåret skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av
beskattningsbeslut som berör mer än en redovisningsperiod under
beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om efterbeskattning
meddelas av länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad
eller, om han icke är registrerad, där han bort vara registrerad.

Beskattningsbeslut
meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad
eller, om han inte är registrerad, där han bort vara registrerad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har besvär anförts över
slutligt beslut om faslsläddse av skatt eller beslut om efterbeskattning eller
beslut av länsrätt eller kammarrätt, kan den skattskyldige av länsskattemyndigheten
få anstånd med betalning av skatt. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom.
uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering
äger motsvarande tillämpning.

Om ett
beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars
kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av skattemyndigheten
få anstånd med att betala skatten. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom.
uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1986:1289. '"Senaste lydelse 1986:1289.

91

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

47§''

Betalas
icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den
redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket, utgår
restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt
beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas
sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre
för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst femtio kronor.
Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela
krontal.

Bestämmelsema i 58 § 2
mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från restavgift gäller i tilllämpliga
delar beträffande restavgift för mervärdeskatt. Bestämmelsema i denna lag
om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämpliga delar om beslut i
fråga om befrielse från restavgift.

Bestämmelserna
i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från restavgift gäller i
tilllämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt. Bestämmelserna
i denna lag om beskattningsbeslut gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga
om befrielse från restavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär

51§'

Följande beslut får
överklagas hos länsrätten genom besvär: 1. slutligt beslut.

2.
beslut att inte
meddela beslut enligt 33 eller 36 §,

3.
beslut enligt 19 § fjärde
stycket i fråga om registrering, samt

4. beslut
om efterbeskattning,

skattskyldighet, redovisningsskyl

dighet eller restavgift.

Följande
beslut får ej överklagas:

7. beslut enligt 33§,

2.
beslut om skatterevision,
samt

3.
länsskattemyndighetens beslut
i fråga om föreläggande av vite.

Länsskattemyndighetens
beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket genom
besvär. Riksskatteverkets beslut får ej överklagas.

Överklagande

Följande
beslut av skattemyndighet får överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut
i en fråga

som kan ha betydelse för beskatt

ningen,

2.
beslut att avvisa en
begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

3.
beslut enligt 19 § fjärde
stycket i fråga om registrering, samt

4.
beslut om
skattskyldighet, redovisningsskyldighet, restavgift eller anstånd med att
lämna deklaration eller betala skatt.

Följande beslut får inte
överklagas:

7.
beslut om skatterevision, samt 2. skattemyndighetens beslut i fråga om
föreläggande av vite.

Skattemyndighetens
beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1982:1211. '* Senaste lydelse 1986:1289.

92

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

52§' Besvär enligt 51 §
första stycket skall ha inkommit inom två månader från det klaganden fått
del av det överklagade beslutet.

Den
skattskyldiges överklagande enligt 51 § första stycket skall vara skriftligt
och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den
30 juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som
beslutet avser har gått ut och den skattskyldige har fått del av beslutet
efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två
månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den
skattskyldige får överklaga ett beskatlningsbeslui även om det inte gått honom
emot.

53§

Skattemyndigheten
skad pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i räll tid. Har
över-klagandel kommit in för sent. skall myndigheten avvisa det. om inte annat
följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet
skall inte avvisas, om JÖrseningen beror på alt skattemyndigheten har lämnat
den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet
skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in lill en
annan skattemyndighet än den .som fattat beslutet eller tid en allmän förvaltningsdomstol.
Överklagandet skall då omedelbart översändas tid den skattemyndighet som fattal
beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in lill skattemyndigheten.

54§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 96 och
98 §§ taxeringslagen om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut gäller i
tillämpliga delar ifråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

Skaltemyndigheten skad
snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet
skad avvisas enligt 53 § eller hinder mot omprövning föreligger

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1289.

93

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligt
33 § tredje stycket.

Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så
som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige
begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det,
får myndigheten lämna den skattskyldige tillfölle att återkalla överklagandet.

55§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig
får anföra besvär i särskild ordning om

1)
skatt fastställts i
strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är
skattepliktigt,

2)
skatt fastställts mer än
en gång för samma omsättning,

3)
beskattningen blivit oriktig
på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4)
någon till följd av
underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i
deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling
som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss
redovisningsperiod fastställd lid belopp som väsendigt avviker från vad som
rätteligen bort fastställas Jör perioden,

5)
någon i annat fad kan
åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda atl skatten Jåststädts tid
belopp som väsentligt avviker från vad som faststädts.

Besvär
enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan
grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när skatten
fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i
annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset JÖr alt få rättelse.

Besvär som avses i
första stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret gått tid

Om överklagandet inte
avvisas enligt 53 § eller förfaller enligi 54 §. skad skattemyndigheten
överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslul och övriga handlingar i
ärendet tid länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas
tid länsrätten utan föregående omprövning.

94

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

ända.

Allmänt
ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär tid den
skattskyldiges förmån och ifad som avses iförsta stycket 3 även tid den
skattskyldiges nackdel.

Bestämmelserna
i 34 § gäller i tillämpliga delar vid prövning av besvär i särskild ordning.

56§'«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 103 och
104 §§ taxeringslagen (1956:623) om besvär i särskild ordning samt i 105 §
Imom. första stycket, 105 § 2mom., 106-108 och 113§§ samma lag om besvär
gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärenden rörande
mervärdeskatt.

Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som
enligt 35, 36, 39 och 40 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av
skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det
överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett
omprövningbeslut som avser efterbeskattning och yrkas ändring tdl den
skattskyldiges nackdel, skad överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag beslutet meddelades.

Om
riksskatteverket har överklagat ett beskatlningsbeslui, skad därav föranledd
talan om särskild avgift föras samtidigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 6kap.
10-24 §§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt denna lag.

Vad som föreskrives om länsskattemyndighet i de bestämmelser i
taxeringslagen som rör besvär över länsrätts och kammarrätts beslut gäller
ifråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud

Länsrättens beslut i anledning av överklagande av beslut rörande anstånd
med att lämna deklaration eller betala skatt, får inte överklagas.

63 r

Riksskatteverket
kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför
skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser
sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av
vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

Förhandsbesked
sökes skriftligt hos riksskatteverket före ingången av

'*
Senaste lydelse 1984:357. "Senaste lydelse 1986:1289. ° Senaste lydelse
1984:357.

95

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

den första redovisningsperiod
som beröres av den fråga förhandsbeskedet gäller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I övrigt gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3 — 8 samt 11 och 12§§
lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

I övrigt gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3-8§§ lagen (1951:442)
om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64
a Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet
till ledning för länsskattemyndighetens beslut om hans skatt, lämnat uppgift
som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo
procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt
skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma
gäller när skaltskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har
deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje
stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med
tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den
skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej
tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt
första stycket.

Har
uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket
på gmnd av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med
tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver
den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat
till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse
av oriktig uppgift från den

r

Har
en skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, som han avgett
till ledning för beskattningen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skad en
särskild avgift (skattetillägg) påföras honom med tjugo procent av det skattebelopp,
som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom
om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har
lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prövats.

Har
deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § andra
stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt
som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock
skattetillägg utgå enligt första stycket.

Har
uppskattning skett med stöd av 30 § andrn stycket på gmnd av utebliven
deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den
skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle
ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1986:1289.

96

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skattskyldige
skall dock skatletill-lägg utgå enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

ge
skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har skattskyldig, som har
att avge deklaration för skatt utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven
tid fullgöra denna skyldighet, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift)
med 100 kronor.

Har i fall som avses i
första stycket den skattskyldige antingen an-manats att lämna deklaration men
icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma-ningen eller
underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även för minst en av de
tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestäms förseningsavgiften
till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit
skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om
han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i anmaningen.
Avgiften utgår med 200 kronor.

Har
skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utanore-läggande,
underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldig-hel, påförs honom
särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har
i fall som avses i första stycket den skattskyldige antingen förelagts att
lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits
i föreläggandet eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid
även för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestäms
förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit
skyldig avlämna deklaration endast efter föreläggande, påförs förseningsavgift,
om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i
föreläggandet. Avgiften utgår med 200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om särskild avgift
prövas av länsskattemyndigheten. Fråga om skattetillägg pä gmnd av oriktig
uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud.
Sådan talan för föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning
i sak eller ej har prövats i målet, och skad väckas inom ett år från utgången
av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har
skattskyldig hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i
avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallils.

Utan
hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs yrkande i
fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten

Skattemyndigheten
prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på gmnd av oriktig
uppgift i mål om skatt får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har
skattskyldig hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i
avgiftsfrågan även om hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som
annars föreskrivs om omprövning och överklagande, skall skattskyldigs yrkande
i fråga om särskild avgift prövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1986:1289.

97

opaginerad Kontrollera mot PDF

7
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

om
beslut / den beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av riksskatteverketull förmån för
skattskyldig.

Nuvarande
lydelse

för
den redovisningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig. Om
yrkande som har sagts nu framställs JÖrst i regeringsrätten eller kammarrätt,
kan domstolen förordna alt målet om särskild avgift skall upptagas och vidare
handläggas av länsrätt.

64 h
§" Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har
framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om särskild avgift.

Finnes
vid prövning av beslut om Ändras ett beskatlningsbeslui skatt att skatten skall
nedsättas eller skall skattemyndigheten vidta den tillgodoräknas med
ytterligare be- ändring av beslut om skattetillägg lopp, skad även vidtas därav
föran- som föranleds av beskattningsbeslu-ledd ändring i beslut om skaltetdl-
tet. lägg.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om särskild
avgift skad muntlig förhanddng hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig
förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift
kommer att utgå.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 64 a -64j §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag
av 2,9,-41 §§och 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild
avgift.

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 64 a — 64j §§ gäller bestämmelsema i denna lag, med undantag
av 38 f första stycket och andra stycket 2 samt 76 § första stycket, i
tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

69« Efter anmälan av
länsskattemyndigheten förordnar länsrätten om uttagande av vite. I övrigt
gäller 123 och 124 §§ taxeringslagen (1956:623) om vite i tillämpliga delar.
Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen prövas fråga
om uttagande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Vite
får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Har vite
förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:00) eller lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas fråga om utdömande
av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av en
fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senaste lydelse 1987:1218. "Senaste lydelse 1986:1289.

98

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut som avses i 33 §
denna lag skall sändas lill den skattskyldige i vanligt brev. Sådana
försändelser får i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige.
I fråga om delgivning av beslut eller utslag enligt denna lag äger 54 och 55
§§ taxeringslagen (1956:623) motsvarande tillämpning.

Vid tillämpning av
bestämmelserna i denna lag skad meddelande, som lämnats för skallskyldig som
är juridisk person, anses vara lämnat av den skatlskyldige, om det inte var
uppenbart alt uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den
skattskyldige.

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991 då
förordningen (1982:24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt
skall upphöra att gälla.

s. 1983 Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1983:1052.

99

s. 1984 Kontrollera mot PDF

8 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

dels att 4 kap. 14 §, 7
kap. 3 §, 8 kap. 7, 8, 10-13 §§ och 9 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna
närmast före 4 kap. 1 § samt 8 kap. 1, 7 och 11 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 4 kap.
4§ skall betecknas 14 § samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3 §§ skall betecknas 8
respektive 7 §,

dds all 2kap. 10 §, 3kap. 3
och 6§§, 4kap. 1—3, 5— 13 §§, nya 14§och 15§, 5kap. 5 och 12§§, 6kap. 1 §,
7kap. 1, 7 och 8 §§, 8kap. 1, 4-6, nya 7, nya 8 och 9§§, 9 kap. 3§ samt
rubrikerna till 4 och 8 kap. skall ha föjande lydelse,

dels att det i lagen skall
införas sex nya paragrafer, 4 kap. 4, 4 a, 4 b och 6 a §§, 8 kap. 2 och 3 §§,
samt närmast före 4 kap. 4,5,6 a, 13 och 15 §§ nya rubriker av följande
lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 47§
taxeringslagen (1956:623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten
för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelsema i 4 kap. 2§
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som skall
fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i
tillämpliga delar.

Uppgift som lämnats för
en skattskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den
skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet
alt företräda den skattskyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
får om det behövs för skattekontrollen förelägga den deklarationsskyldige att
lämna upplysningar utöver deklarationen samt prov och beskrivning på varor som
används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Ett sådant
föreläggande Jår förenas med vite.

Beskattningsmyndighelen
får vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete de handlingar som
behövs för kontroll av deklara-

Beskattningsmyndigheten
får förelägga den deklarationsskyldige att / den omfattning som anges i föreläggandet
lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna i en
deklaration är rikliga eller annars för beskattningen samt prov och beskrivning
på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndigheten
får vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller

100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

tionen, såsom
kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton.

liknande
handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får
förenas med vite, om det finns anledning alt anta att den skattskyldige annars
inte följer föreläggandet.

Bestämmelserna
i 3 kap. 6 § taxeringslagen (1990:00) gäller i fråga om befrielse från
skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handhng.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema
i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (1956:623) om utlämnande av uppgifter gäller
i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats
till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller
för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i
första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten under sju år efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tdl ända, om
inte regeringen föreskriver annat.

Bestämmelserna
i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:00) om utlämnande av uppgifter gäller i
fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till
ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten. Om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något
annat, skad handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 kap. Fastställande
efterbeskattning m. m.

av skatt, 4
kap. Beskattningsbeslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skatten skall fastställas
för vaije redovisningsperiod eller, om skal-teredovisningen inte avser redovisningsperioder,
för varje skattepliktig händelse.

Beskattningsbeslut skall
fattas för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder,
för varje skattepliktig händelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldiges
deklaration kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i
2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna
deklarationen, anses skatten fastställd tid det deklarerade beloppet.

Om
deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten

Har den skattskyldiges
deklaration kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i
2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna
deklarationen, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med
deklarationen.

Om
deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten

101

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

inom den tid som anges
i första stycket, anses skatten fastställd lill noll kronor. Kommer deklarationen
in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses skatten i stället
fastställd till det deklarerade beloppet, om ett beslut inte dessförinnan har
meddelats enligt 3 eller 5 §.

inom den tid som anges
i första stycket, anses skatten genom beskatlningsbeslui ha bestämts till noll
kronor. Kommer deklarationen in till beskattningsmyndigheten vid en senare
tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om
inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Beskattningsmyndigheten
skall meddela beslut om fastställande av skatten, om deklarationsgran. sk - ning,
skatterevision eller något annat förhållande ger anledning tid det. Sådant
beslut skad också meddelas om den skattskyldige begär det.

Beslut
som avses i första stycket får inte meddelas senare än tredje året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tid ända
eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat. Inkommer från den skattskyldige en
begäran om sådant beslut senare än två månader före utgången av den angivna
tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5
§.

Av
beslut som avses i första stycket skall framgå att den skattskyldige kan få
ett slutligt beslut enligt 5§.

Omprövning

Beskattningsmyndigheten
skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen
om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning
skall ske när den skattskyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 8
kap. 4§.

Beskattningsmyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

Om
en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol,
får beskattningsmyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning
på begäran av den skattskyldige

Vid
den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran
skad ha kommit in tid beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händel-

102

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

sen
har inträffat.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före
utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett
beskattningsbeslut som är tid hans nackdel eller annan handling med uppgift om
skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skad ha kommit in
inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra
stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning tid en allmän förvaltningsdomstol,
får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskattningsmyndighelen
med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

4a§

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den
skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om
att undertecknande skad ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

4b§

Trots bestämmelsen i 3§ tredje stycket får en fråga som har avgjorts
av kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker
från rättsldlämpning-en i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats
därefter.

Omprövning på
initiativ av beskattningsmyndigheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutligt
beslut om skatt skad meddelas om den skattskyldige eller allmänna ombudet
begär det inom den tid som anges i 3 § andra siyckelförsta meningen. Har denna
tid gått ut skad slutligt beslut ändå meddelas, om begäran härom inkommer från
den skatlskyldige inom

5 §

Omprövar
beskattningsmyndigheten självmant ett beslut får omprövningsbeslut som är
till den skattskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om
skatteredovisningen inte avser redo-

103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

s. 3 Kontrollera mot PDF

två månader från den
dag då han fått del av beslut enligt 3 § eller från allmänna ombudet inom två
månader från den dag då sådant beslut meddelades. Föreligger särskilda skäl
får slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 § andra siyckelförsta
meningen även om den skatlskyldige eller allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan
slutligt beslut har meddelats för en viss redovisningsperiod eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse,
får beslut enligt 3 § eller 5 § första stycket inte meddelas för samma period
eller händelse.

visningsperioder,
den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Ett
sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som anges iförsta
stycket om det föranleds av beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut eller
allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligi denna lag avseende
annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kan
skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av deklaration eller annan
föreliggande utredning skad den beräknas efter skälig grund.

Ett
omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige får, utom ifall som
avses i andra stycket och i 7 och 8 §§, inte meddelas senare än under andra
året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått
ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat.

Har den skattskyldige
inte gett in deklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslul som är till
hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett
sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen
kom in tid beskattningsmyndigheten, dock senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat.

Efterbeskattning

6a§

Beskattningsmyndigheten
får meddela ett omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige
efter utgången av den tid som anges

104

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

s. 6 Kontrollera mot PDF

( 6 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som
anges i 7—12§§(efterbeskattning).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige

Efterbeskattning
får ske om den skattskyldige

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig
uppgift till ledning för beskattningen,

2.
lämnat oriktig uppgift i mål om
skatt,

3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift, eller,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4. underlått att
tillhandahålla begärt vamprov, skad beskattningsmyndigheten besluta om
efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att
skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medJÖrt att skatt
återbetalats medför högt belopp.

4. underlåtit att
tillhandahålla begärt vamprov,

och den oriktiga
uppgiften eller underlåtenheten medfört att etl beskattningsbeslut blivit
felaktigt eller intejattals.

Efterbeskattning
får också ske

1.
vid rättelse av
felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2.
när en ändring föranleds
av beslut som anges i 5 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efterbeskattning får
inte ske om det skattebelopp som avses är atl anse som ringa eller om del med
hänsyn till omständigheterna/raw-står som uppenbart oskäligt atl
efterbeskaltning sker. Avser prövningen fiera redovisningsperioder under samma
beskattningsår, skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas
med hänsyn lid del sammanlagda beloppet för perioderna.

Efterbeskattning som
avser annat än omprövning enligt 7§ andra stycket 2 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske om beslutet med
hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
beskattningsmyndigheten tidigare fattal beslut om efterbeskattning avseende
samma fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 4§
tillämpas även vid efterbeskattning.

Beskattningsmyndigheiens
beslut om efterbeskattning skad meddelas senast under sjätte året efter utgången
av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat, om inte annat anges i 10—12 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndighelen
får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats
eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas.
Efterbeskattning får ej ske om inte beskattningsmyndigheten meddelar beslut om
detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått tid ända eller, när skalleredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Efterbeskattning på gmnd
av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av
den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Beslut om
efterbeskattning enligt 7 § andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som
anges i 9§ men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut
om efterbeskattning pä gmnd av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål
om skatt får meddelas efter den tid som anges i 9§ men .senast inom ett är från
utgången av den månad då beskattningsmyndighetens eller domstolens beslut i
ärendet eder målet har vunnit laga kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11§

Har den skattskyldige
avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning
får inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter utgången av det andra året
efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har
lämnats in för registrering.

Har den skatlskyldige
avlidit, ar beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndighelen
efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket
bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige, på
sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1
kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattningsmyndigheten
meddela beslut om efterbeskattning för den redovisningsperiod eller den
skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-

Har den skattskyldige, på
sätt anges i 14 § andra stycket skatle-brottslagen (1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1
kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattningsmyndigheten
meddela beslut om efterbeskattning för den redovisningsperiod eller den
skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1985:115.

106

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

ter
utgången av i 70 § angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den
skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a
§ skattebrottslagen.

Beskattningsmyndigheten
får också meddela beslut om efterbeskattning efter utgången av i 10 § angiven
tid, om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 §
skaltebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Beslutet
om efterbeskattning enligt första stycket får inte meddelas senare än under
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs.
Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycket ar inte meddelas senare än
under kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, får beskattningsmyndigheten dock inte
meddela beslut om efterbeskattning av dödsboet senare än sex månader från
dödsfallet.

Efterbeskattning
som har påförts enligt första stycket skall undanröjas av
beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning
som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del.
Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige är fri från ansvar
med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Första
—fjärde styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons
skatt och åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har
företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från ansvar för
sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

ter
utgången av i 9§ angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den
skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14a §
skattebrottslagen.

Beslut om
efterbeskattning får i fall som avses i 12§ skattebrottslagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 9§.

Beslutet
om efterbeskattning enligt första stycket skall meddelas före utgången av
kalenderåret efter det år dä någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs.
Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycket skall meddelas före utgången
av kalenderåret efter det år dä åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock beslut om efterbeskattning
meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut
om efterbeskattning enligt första stycket skall, utom i fad som avses i 12§ skattebrottslagen,
undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den
fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet
om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte
bifalls till någon del.

Vad
som sägs i första — fjärde styckena tillämpas också beträffande en juridisk
persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den
som har företrätt den juridiska personen eller om fad som avses i 12 § skattebrottslagen
föreligger beträffande honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

13§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan den skattskyldiges
uppgifter inte läggas till gmnd för en tillföriitlig beräkning eller saknas
uppgifter från den skattskyldige, får efterbeskattningen ske efter skälig
grund.

Kan den skattskyldiges
uppgifter inte läggas till gmnd för en tillföriitlig beräkning eller saknas
uppgifter från den skattskyldige, får beskattningsbeslutet fattas efter skälig
gmnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter utgången av den tid
inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret
skall lämnas får sådan ändring av skatten som berör mer än en
redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret.

Första stycket gäder
inte om slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under
beskattningsåret.

14§

Efter utgången av den tid
inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret
skall lämnas får sådan ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en
redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
om skatteberäkning

15§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det allmänna ombudet
skad underrättas om innehållet i beslut enligt 5, 7 eller 14 §.

Beskattningsmyndighelen
skad snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta
det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap.

Har besvär anförts över
beslut om skatt kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd
med betalning av skatten. Bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering skad då
tillämpas. Det som sägs om länsskattemyndighet i uppbördslagen gäller då det
allmänna ombudet.

Om ett
beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det
annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelsema i 49
§ 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1986:1302.

108

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

12§

Ränta skall utgå på Ränta skall utgå på

1. skatt
som avses i 1 § tredje 1. skatt som avses i 1 § tredje

stycket, stycket,

2. skatt som den skattskyldige 2. skatt som den skattskyldige

fått anstånd med att betala enligt fått anstånd med att betala enligt

5 § till den del skattebeloppet fast- 5 § till den del skattebeloppet skad

ställts av besvärsmyndigheten. betalas senast vid anståndstidens ut

gång.

I
fall som avses i första stycket I utgår räntan från den dag då skatten skulle
ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall
betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. 1 fall som avses i första
stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272)
tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha
betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går
ut.

6
kap.

Beskattningsmyndigheten
får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva
verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt,
meddela förhandsbesked i frågor som rör beskattningen, om det är av vikt för
sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

1
fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att
beställa en trycksak av en skattskyldig.

1
frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt kan
förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning
förbmkar eller avser att förbmka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden
hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den
särskilda nämnd som anges i 19 § taxeringslagen (1956:623).

1
kap.

Har den skattskyldige i en dekla- Har den skattskyldige i deklara-

ration eller ett annat skriftligt med- tion eller annat
skriftligt meddelan-

delande som avgetts till ledning för de som han avgett
till ledning för

fastställande av hans .skatt, lämnat beskattningen, lämnat
uppgift som

en uppgift som befinns vara oriktig, befinns oriktig,
skall en särskild av-

skall han påföras en särskild avgift gift (skattetillägg)
påföras ho-

(skattetillägg). Skattetillägget nom. Skattetillägget är tjugo pro-

är tjugo procent av det skattebe- cent av det skattebelopp som inte

lopp som inte skulle ha påförts om skulle ha påförts om den oriktiga

den oriktiga uppgiften hade godta- uppgiften hade godtagits. Detsam-

gils. Detsamma gäller om den ma gäller om den skattskyldige har

skattskyldige har lämnat en sådan lämnat en sådan uppgift i mål om

uppgift i mål om skatt. skatt och uppgiften inte har godta-

109

gits efter prövning i sak eller inte har prövats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har avvikelse från
deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skattskyldige
skattetill-lägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd
av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha
påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig
uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill-lägg enligt första
stycket.

Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 6
eller 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo
procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige
utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han
lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock
skattetill-lägg enligt första stycket.

Har avvikelse från
deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg.
Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen
påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till
den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt beslutals genom uppskattning enligt 4 kap.
13§, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent
av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver
den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha
lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock
skattetill-lägg enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
prövar fråga om särskild avgift. Kammarrätten prövar dock, på talan av allmänna
ombudet, fråga om skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt.
Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skad väckas inom ett år
från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har
vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges
yrkande i fråga om särskild avgift skad ulan hinder av vad som annars gäller
om besvär prövas, om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i
domstol, kan dom-

7 §

Beskattningsmyndigheten
prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på gmnd av oriktig
uppgift i mål om skalisar meddelas inom ett år från utgången av den månad då
domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Utan
hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och överklagande skad den
skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut i den
beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för
den skattskyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

stolen
förordna att målet om särskild avgift skall las upp och vidare handläggas av
beskattningsmyndigheten.

8§' Bestämmelserna om
eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild
avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutas
ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav föranledd nedsättning i
beslut om skat-telidägg vidtas.

Vid
handläggningen i kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig
förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntligförhandling behövs
dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

Andras ett
beskattningsbeslut skad beskattningsmyndighelen vidta den ändring av beslut om
skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kap. Besvär

Beskattningsmyndighetens
slutliga beslut om skatt samt myndighetens beslut om efterbeskaltning, om
anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av
skattebetalning, om återbetalning av skatt och om rättelse får överklagas av
den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den
skattskyldiges besvär skad ha kommit in inom två månader från den dag då han
fick del av beslutet. Allmänna ombudels besvär skall ha kommit in inom två
månader från den dag då beslutet meddelades.

8 kap. Överklagande

Beskattningsmyndighetens
beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen samt
beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning
av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om alt avvisa en begäran om
omprövning av beskatlningsbeslui får överklagas hos kammarrätten av den
skattskyldige och av det allmänna ombudet.

Beslut om
skatterevision, föreläggande av vite och avvisande av ansökan om
förhandsbesked får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Den
skaltskyldiges överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut
eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1987:1219.

111

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Ett
beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas av den
skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet genom besvär hos
regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller
det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som
klagar har fått del av förhandsbeskedet. Besvär av skattskyldig som inte är
sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet meddelades.

Ett
beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas hos
regeringsrätten av den skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet.

Överklagande av sökanden
eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den
som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Överklagande av skattskyldig som
inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då
förhandsbeskedet meddelades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ett
beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas av den som
förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos
kammarrätten.

Besvären skall ha
kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av
beslutet.

Ett
beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos kammarrätten av
den som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär som anförts i
särskild ordning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller
regeringsrätten beslutat om skatten skad besvären tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten
och kammarrätten får, om besvär som anförts i .särskild ordning skad tas upp
till prövning, förordna atl målet skall vidare handläggas av
beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 6 kap.
10, 13. 14 samt 17—24§§ taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar för
mål endgt denna lag. Vad som i la.xeringslagen sägs om riksskatteverket skad
gälla det allmänna ombudet. Vad som i 6 kap. 10 § 3 taxeringslagen sägs om
länsrätt skad gälla kammarrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
kap. 3§

Fråga om utdömande av
vile prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belägen.
Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen
(1956:623) prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt den lagen. Har
vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen
(1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig
enligt sistnämnda lag. Frågor om utdömande av vite prövas efter anmälan från
beskattningsmyndigheten.

Om
ändamålet med vitet har förfallit, då fråga om att döma ut vitet uppkommer,
får vitet inte dömas ut. Åndamålet med vitet skad inte anses ha förfallit om
vitesfördäggan-det iakttagits först efter det att anmälan enligt första
stycket kommit in tid länsrätten.

Vid
prövning av fråga om utdömande av vite får också fråga huruvida och med
vilket belopp vitet hade bortföreläggas komma under bedömande.

Fråga
om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten
är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen
(1990:00) eller enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och
lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är
behörig enligt sistnämnda lag.

Vid
prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

115

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare'

dels
att 30 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 6, 17, 18, 22 a, 24, 33 och 46 §§ orden "den lokala skattemyndighet"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form,

dels
att i 41 § orden "lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot
"skattemyndighet",

dels
all i 9 och 23 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att nuvarande 54 § skall betecknas 30 §,

dels
att 2, 3,1, 10, 11, 15, 16,19, 20, 22 d, 26, 27, 29, den nya 30, 32,44, 47, 50
— 53 och 55 §§ samt mbrikerna närmast före 30 och 50 §§ skall ha följande
lydelse,

dels
att det skall införas en ny paragraf, 50a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

2f

I
denna lag förstås med

lön:
sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3 —5§§ lagen (1981:691) om
socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration:
sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

månadsavgift:
de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

utgiftsår:
det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsavgift:
summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret;

årsuppgift:
en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift:
de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

restitutionsräntä:
ränta enligt 24 §;

anståndsränta:
ränta enligt anståndsränta: ränta enligt

54 §. 30 §.

3 § '

Länsskattemyndighetens
beslut enligt denna lag meddelas av den länsskattemyndighet tid vilken uppbördsdeklarationen
skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

'
Senaste lydelse av 9§ 1987:563 17 §1987:1208 22a § 1986:1137

23
§1986:1388

24
§ 1986:480 30 §1986:1388.

Senaste lydelse
1987:1208.

' Senaste lydelse
1986:1389. 116

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Den
lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala
skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och
redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad,
meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det Jögderi där arbetsgivaren
är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk
juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lokala
skattemyndigheten i Stock-hoimsfögderi.

Vad
som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a §
gälla uppdragsgivaren.

Föreslagen
lydelse

Beslut
enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är
registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt, om inte
annat följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skattemyndigheten
i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt
utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas
beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Vad
som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a §
gälla uppdragsgivaren.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskattemyndigheten kan
om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar
månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall betalas.

Länsskattemyndigheten i
Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare
som avses i 3 § andra stycket sista meningen redovisar och betalar
arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

Skattemyndigheten kan om
särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar
månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall betalas.

Skattemyndigheten i
Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare
som avses i 3 § första stycket sista meningen redovisar och betalar arbetsgivaravgifter
i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall
ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

Skallemyndigheten skall
fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betalningsskyldighet
för arbetsgivaren om denne har

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
underlåtit att lämna
redovisning enligt 4 §;

2.
lämnat oriktig uppgift och
månadsavgiften på gmnd därav blivit för låg; eller

3.
redovisat för hög månadsavgift
och beslut om restitution eller avkortning skall meddelas.

Betalningsskyldighet
skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i
uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet
ålagts får omedelbart drivas in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:1388. ' Senaste lydelse 1987:1208.

117

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Kan
på gmnd av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om
utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas
tillföriitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad
som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom
verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat
skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån
har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på gmnd av det
felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lokala skattemyndigheten
behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende
naturaförmånen gäller ett mindre belopp och rättelse inte yrkas av
arbetsgivaren.

Föreslagen
lydelse

Kan
på gmnd av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om
utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas
tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som bedöms
vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens
art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat
skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån
har varit oriktig får skattemyndigheten inte på gmnd av det felaktiga värdet
fastställa höjd månadsavgift. Skattemyndigheten behöver inte heller besluta
om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaförmånen gäller ett mindre
belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Månadsavgift
får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts.
Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

II f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattemyndigheten eller
riksskatteverket får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i
an-maningen lämna årsuppgift.

Har uppbördsdeklaration
lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under
samma nummer.

Den
lokala skattemyndigheten får anmana en arbetsgivare att inom den tid som
angetts i anmaningen lämna årsuppgift.

Anmaning
enligt denna paragraf får också utfärdas av riksskatteverket eller
länsskaltemyndigheten. Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt
redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

15 §

En
arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att komplettera
den.

Efter
anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har
angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av
avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och
arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för
kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller
kvitto.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1987:1208. Senaste lydelse 1987:1208.

118

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anmaning
enligt denna paragraf Anmaning enligt denna paragraf

får
utfärdas av riksskatteverket, får utfärdas av riksskatteverket el-

länsskattemyndigheten
eller den lo- ler skattemyndigheten.

kala skattemyndigheten.

Bestämmelsema
i 54 § 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen
(1953:272) om uppbördsdeklaration skall tillämpas på årsuppgift.

16 r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om arbetsgivare eller
arbetstagare inte hörsammar en anmaning enligt 15 § första eller andra
stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte hörsammar en anmaning
enligt 11 § får den anmanande myndigheten vid vite anmana denne att inkomma
med årsuppgift inom viss tid. Bestämmelsema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om
vite gäller därvid i tillämpliga delar.

Om arbetsgivare eller
arbetstagare inte hörsammar en anmaning enligt 15 § första, andra eller
tredje stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte hörsammar en anmaning
enligt 11 § får den anmanande myndigheten vid vite anmana denne att inkomma
med årsuppgift inom viss tid. Bestämmelsema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om
vite gäller därvid i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap.
6 § taxeringslagen (1990:00) gäller när anmaning en ligt 15 § andra eller
tredje stycket utfärdats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har årsavgiften blivit
oriktig på gmnd av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
skall den lokala skattemyndigheten rätta felaktigheten, om inte denna är att
anse som ringa. Ändring skall också vidtas

Har årsavgiften blivit
oriktig på gmnd av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
skall skattemyndigheten rätta felaktigheten, om inte denna är att anse som
ringa. Ändring skall också vidtas

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
om ett belopp som har inräknats
i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid
beräkningen av pensionsgmndande inkomst eller

2.
om ett belopp som inte har
inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen
av pensionsgmndande inkomst.

Den lokala
skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett avgiftsbelopp som
kan komma att sättas ned genom rättelse eller ändring enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1987:1208.

119

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattemyndigheten
får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet för ett utgiftsårs avgifter
inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får
betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet enligt 22 § om inte frågan
prövats inom två år efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning
blivit ingiven för registrering.

Har
arbetsgivaren, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser
arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får
skattemyndigheten ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet
avser även efter utgången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller
om tiden för att ådöma arbetsgivaren påföljd för sådant brott har förlängts
genom beslut enligt 14a § skattebrottslagen.

Beslut om
betalningsskyldighet får i fall som avses i 12 § skaltebrottslagen också
meddelas efter utgången av den tid som anges iförsta stycket.

Den
lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet för
ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en
arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet enligt
22 § om inte frågan prövats inom två år efter utgången av det kalenderår under
vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering.

Har
arbetsgivaren, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69),
delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna
eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får den lokala
skattemyndigheten ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet
avser även efter utgången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller om
tiden för att ådöma arbetsgivaren påföljd för sådant brott har förlängts
genom beslut enligt 14a § skattebrottslagen.

Den lokala skattemyndigheten får också ålägga betalningsskyldighet
efter utgången av iförsta stycket angiven tid när sådan skyldighet skall
åläggas på grund av åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen.

Betalningsskyldighet
enligt andra stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det
då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Betalningsskyldighet
enligt tredje stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det
då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har arbetsgivaren
avlidit skall dock fråga om betalningsskyldighet för dödsboet prövas inom sex
månader från dödsfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ett beslut om
betalningsskyldighet som meddelas enligt andra stycket skall undanröjas av
den lokala skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning
som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del.
Vad som har sagts nu gäller dock inte om arbetsgivaren är

Beslut om
betalningsskyldighet enligt andra stycket skall, utom i fall som avses i 12 §
skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på
gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke
eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned
eller inte bifalls till någon del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1985:116.

120

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

fri
från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra-femle
styckena skall ock- Vad som sägs i andra-femle

så tillämpas om brottet avser en ju- styckena tillämpas
också beträffan-

ridisk persons arbetsgivaravgifter de en juridisk persons arbetsgivar-

och åtgärd som avses i andra styc- avgifter om åtgärd som avses i and-

ket har vidtagits mot den som har ra stycket har vidtagits mot den

företrätt den juridiska personen el- som har företrätt den
juridiska per-

ler om företrädaren är fri från an- sonen eller om fad som avses / 12 §

svar för sådant brott med stöd av skattebrottslagen föreligger beträf-

12 § skattebrottslagen. fande honom.

22d§"'
En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av
honom utgiven ersättning får heh efterges, om han

1. inte
insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för

vilket han utgett ersättningen och

2. med
hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat

anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var
den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet
ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär
A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om
det finns fömtsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om
det inte har yrkats.

Fråga
om eftergift prövas av den Fråga om eftergift prövas av

lokala skattemyndigheten eller, / skattemyndigheten eller, när ett be-

besvärsmål om skyldighet att betala slut om skyldighet att betala arbets-

arbetsgivaravgifter, av besvärsin- givaravgifter överklagats, av den in

stansen, stans som prövar överklagandet.

26 §"

Länsskattemyndigheten
skall Skattemyndigheten skall överva-övervaka att arbetsgivare fullgör ka att
arbetsgivare fullgör sina skyl-sina skyldigheter enligt denna lag.
digheter enligt denna lag.

Det
åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid
övervakningen.

27 § '

För
kontroll av att en arbetsgiva- För kontroll av alt en arbetsgiva

re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig

het får riksskatteverket, länsskalte- het får riksskatteverket eller skatle-

myndigheten eller den lokala skal- myndigheten besluta om revision

temyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i

hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelsema i

tillämpliga delar bestämmelsema i 3 kap. 8—14§§ taxeringslagen

56 och 58§§ taxeringslagen (799(?.00)om taxeringsrevision.

(1956:623) om taxeringsrevision.

'"Senaste
lydelse 1986:1137.

" Senaste lydelse 1986:1388.

' Senaste lydelse 1986:1388. 121

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 50§ 1
mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter
i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.

Bestämmelserna i 3 kap. 17
§ första stycket taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om
uppgifter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats
eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats
eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppgifter som avses
i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka
Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt
system för social trygghet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänt
ombud 54§''

Har
en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om
betalningsskyldighet enligt denna lag får länsskaltemyndigheten om det finns
synnerliga skäl medge anstånd heh eller delvis med betalningen. Anstånd får
beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för
förvaltningsdomstolens avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut angående
redaravgift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller allmän förvaltningsdomstol.
Länsskaltemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet
skall ställas.

Den
som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av
avgiftsbeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid an-stånstidens
utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med
tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta
utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd
inte hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått

Anstånd
med betalning 30§

Har
ett beslut om betalningsskyldighet överklagats eller kan annars
betalningsskyldigheten antas komma att sättas nedfar skattemyndigheten medge
anstånd med betalningen. Därvid gäller bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom.
uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.

Den
som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av
anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens
utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta utgår
från och med månaden efter den, då beloppet skulle ha erlagts om anstånd inte
hade medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse av
förutvarande 54 § 1986:1388.

122

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tid
ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Sedan
den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för
räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

Föreslagen
lydelse

ler.
om betalning .skett dessJÖrin-nan, till och med den månad betalning skett.
Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Bifalls arbetsgivarens
yrkande av skattemyndigheten skall erlagd ränta återbetalas. Bifaller domstol
ett överklagande skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga krafl.
På återbetalat belopp beräknas restitutionsräntä. I fråga om ränteberäkningen
gäller i tillämpliga delar 24 §.

Sedan
skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet
får det omedelbart drivas in.

Ifråga
om befrielse från anståndsränta gäller bestämmelserna i 49§ 5 mom.
uppbördslagen.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskatiemyndighetens
behörighet enligt 11, 15 och 54 §§ tillkommer länsskattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket
meddelas beslut av länsskattemyndigheten i det län där målet om indrivning av
avgiftsfordringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt
30 § avses det allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Skattemyndighetens
behörighet enligt 11, 15 och 30 tillkommer skattemyndigheten i Göteborgs och
Bohus län. 1 fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket meddelas beslut
av skaltemyndigheten i det län där målet om indrivning av avgiftsfordringen är
anhängigt.

Del
allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömansskatt får hos
sjömansskallekonloret yrka att redaravgift påförs en redare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågor om avgiftstillägg
som avser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala
skattemyndigheten prövas av myndigheten.

Det allmanna ombudet får i
den ordning som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten eller,
när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av-

Frågor om avgiftstillägg
som avser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skattemyndigheten
prövas av myndigheten.

Riksskatteverket
och. när fråga är om redaravgift, det allmänna ombudet för sjömansskatt får i
den ordning som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

'" Senaste lydelse
1987:1208.

123

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse
giftstillägg påförs.

Föreslagen
lydelse

eller,
när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att avgiftstillägg
påförs.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

47§''

Bestämmelserna
i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta
inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet.

Om
arbetsgivaravgiftema sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om
avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid
handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om avgiftstillägg skall
mundig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det. Muntlig förhanddng
behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgiftstillägg kommer
att utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär m. m.

Överklagande m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut
enligt 6§ tredje stycket eller 19 § andra stycket överklagas dock genom besvär
hos länsskattemyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22 a § får inte
överklagas av del aUmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets
beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärshandlingen
skad ha kommit in senast två månader från den dag då klaganden fick del av
beslutet.

Den
lokala skattemyndighetens eller sjömansskaltekontorets beslut om revision eller
beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas. Detsamma gäller den
lokala skattemyndighetens avvisningsbe-slut enligt 22 a § andra stycket.

får

Skattemyndighetens
beslut överklagas hos länsrätten.

Sjömansskattekontorets
beslut får överklagas hos sjömansskattenämnden.

Riksskatteverkets,
skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller
beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50a §

Överklagande
av arbetsgivare, det allmänna ombudet för sjömansskatt eller, när fråga är om
beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1987:1220. '* Senaste lydelse 1986:1389.

124

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

enligt
22a§, någon av sökandena skad vara skriftligt och ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av beslutet.

Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader
från del beslutet meddelades.

Riksskatteverket får
hos länsrätten yrka att arbetsgivaravgifter påförs en arbetsgivare.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut av den lokala
skattemyndigheten eller sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon
av sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten respektive
sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen skall ha kommit in före
besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt 6 §
tredje stycket eller 19 § andra stycket.

Ett
beslut får inte omprövas, om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet eller,
när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena har anfört besvär
över beslutet.

Beslut av skattemyndigheten
eller sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på ansökan av arbetsgivaren
eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena omprövas av
skattemyndigheten respektive sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen
skall ha kommit in före överklagandetidens utgång.

Bestämmelserna
i 6kap. 5-7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en arbetsgivare eller, när
fråga är om beslut enligt 22a§, någon av sökandena har överklagat skattemyndighetens
beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
av länsskattemyndighet får överklagas bara i den mån beslutet gäller
förseningsavgift, restavgift, tilläggsavgift, restitution eller avkortning.
Överklagandet skad göras hos kammarrätten.

Sjömansskattenämndens
beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos
kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut
enligt 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket får dock inte överklagas.

Länsrättens beslut
ifråga som avses i 6§ tredje stycket, 7 §, 22 a § andra stycket eller 30 §
första stycket får dock inte överklagas.

Sjömansskattenämndens
beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos
kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut
i fråga som avses i 6 § tredje stycket, 22 a § andra stycket eller 30 § första
stycket får dock inte överklagas.

s. 125 Kontrollera mot PDF

'' Senaste lydelse
1986:1389. '* Senaste lydelse 1986:1388.

125

s. 126 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

53 §

Beslut
av riksskatteverket om re- Bestämmelserna i 6kap. 10—

vision eller föreläggande av vite får 24§§ taxeringslagen (1990:00) gäl

inte överklagas. ler för mål endgt denna lag. Vad

som i taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla arbetsgivare
eller, när fråga är om beslut enligt 22a§, någon av sökandena. Vad som i taxeringslagen
sägs om skattetillägg skad gälla avgiftstillägg.

55
§

Avgiftsbelopp
för vilket betal- Belopp för vilket betalningsskyl-

ningsskyldighet ålagts av
allmän för- dighet ålagts av allmän förvalt-

valtningsdomstol får
omedelbart ningsdomstol får omedelbart drivas

drivas in. in.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991. Den nya bestämmelsen i 30 § om befrielse från anståndsränta tillämpas på
ränta som påförts efter utgången av år 1990. Äldre bestämmelser i 50 — 53 §§
gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya
bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det
allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet
meddelats dessförinnan. Äldre bestämmelser i förutvarande 54 § gäller
fortfarande i fråga om avgifter som förfallit till betalning före den I januari
1991.

126

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1908:128 s. I) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter'

dels
att i 4 § 5 och 13 mom. samt 6 § ordet "länsskattemyndighet" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande
form,

dels att 4 § 15 och 16
mom. skall ha följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

15
m om. Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift
skall på anmodan av länsskattemyndighet lämna uppgift om verksamhet som
drivits av honom och i vilken avgiftsskyldighet förelegat, om uppburen eller
utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift.

På anmodan av
länsskattemyndighel åligger det den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för
erläggande av avgift att för kontroll av avgiftsskyldigheten tillhandahålla
sina räkenskaper med tillhörande handlingar, inbegripet sådana anteckningar
som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-,
deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får länsskaltemyndigheten
förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för
eriäggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver
förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att
uppgifter av betydelse för kontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra
handlingar som föras vid verksamhetens bedrivande.

4 §

15
mom. Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift
skall på anmodan av skattemyndighet lama uppgift om verksamhet som drivits av
honom och i vilken avgiftsskyldighet förelegat, om uppburen eller utgiven
ersättning och om erlagd bevillningsavgift.


anmodan av skattemyndighet åligger det den som är avgiftsskyldig eller
ansvarig för erläggande av avgift alt för kontroll av avgifts-skyldigheten
tillhandahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar, inbegripet sådana
anteckningar som avses i 14 mom.

För
kontroll av ansöknings-, deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna
lag får skattemyndigheten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig
eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den
som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet
att uppgifter av betydelse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller
andra handlingar som förs vid verksamhetens bedrivande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av
lagens mbrik 1974:855 4§5mom. 1986:1303 4§ 13 mom. 1986:1303 6 §1989:1036.
Senaste lydelse 1986:1303.

127

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

1
fråga om revision enligt tredje stycket ä7/a i tillämpliga delar bestämmelserna
om taxeringsrevision i 56 # taxeringslagen (1956:623).

16
mom.' Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av
bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 15 mom., äger länsskattemyndigheten
förelägga den försumlige lämpligt vile. Vite må ej bestämmas un-, der 100
kronor eller över 5 000 kronor.

Om
uttagande av vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av
länsskattemyndigheten.

Bestämmelserna
om vite i 83 § andra, ftärde och femte styckena samt i 86§ uppbördslagen
(1953:272) äga motsvarande tilllämpning i fråga om vite som avses i detta
moment.

Föreslagen lydelse

1
fråga om revision enligt tredje stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
om taxeringsrevision i 3kap. 8—14§§ taxeringslagen (1990:00).

16 mom. Underlåter den som
har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att
hörsamma anmodan enligt 15 mom.,/år skattemyndigheten förelägga den försumlige
lämpligt vite.

Bestämmelserna
om vite i 83 § och 85§ Imom. uppbördslagen (1953:272) gäller i tillämpliga
delar i fråga om vite som avses i detta moment.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1986:1303.

128

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:321) om utskiftningsskatt

Härigenom
föreskrivs alt 7 och 9§§ lagen (1927:321) om utskiftningsskatt'skall ha
följande lydelse.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

If

Vad i 114 och 116§§ taxeringslagen stadgas om eftertaxering tid
stadig inkomstskatt skad i tillämpliga delar lända tid efterrättelse med
avseende å eftertaxering tid utskiftningsskatt. Eftertaxering till utskiftningsskatt
må ej ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, bolagels
upplösning ägt rum.

Beslut
om eftertaxering till utskiftningsskatt skall meddelas inom fem år efter det
år bolaget upplösts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9§'

Uppgift till ledning
för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt skall i enlighet med
formulär, som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla upplysning angående såväl vad i bolaget tillskjutits som
vad därifrån utskiftats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Deklaration
för taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter anmaning. Härvid
gäller bestämmelserna i 51 § första stycket taxeringslagen (1956:623) om anmaning
atl lämna självdeklaration.

Deklaration för taxering
till utskiftningsskatt i andra fall än i andra stycket sagts skall inom den
tid och i den ordning, som för bolags deklaration för statlig inkomstskatt
finnes stadgad, utan anmaning avlämnas under det år, då taxeringen skall äga
rum.

Vid
upplösning av bolag genom fusion skall deklaration avgivas av det bolag, som
genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgivits, att
utskiftningsskatteskulden må av moderbolaget övertagas, skall deklarationen
innehålla uppgifter för beräkning av det belopp varmed moderbolagets
tillskjutna belopp skall minskas.

I
övrigt skola de uti gällande tax-

Deklaration för
taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter föreläggande.

Deklaration
för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra stycket sagts
skall inom den tid och i den ordning, som gäder för bolags deklaration för
statlig inkomstskatt, lämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.

Vid
upplösning av bolag genom fusion skall deklaration lämnas av det bolag, som
genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgetts, att utskiftningsskatteskulden_/ar
tas över av moderbolaget, skall deklarationen innehålla uppgifter för beräkning
av det belopp varmed moderbolagets tillskjutna belopp skall minskas.

1
övrigt gäder bestämmelserna i

s. 1987 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av
lagens rubrik 1987:659. Senaste lydelse 1957:67. Senaste lydelse 1979:492.

129

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

eringslag
rörande taxering till statlig inkomstskall givna bestämmelser i tillämpliga
delar lända lill efterrättelse även med avseende å taxering lid
utskiftningsskatt.

Över
riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, må
klagan icke föras.

Föreslagen lydelse

lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter saml taxeringslagen
(1990:00) i tillämpliga delar.

Riksskatteverkets
beslut i ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket,,/ar inte överklagas.

Prop.
1989/90:74

s. 130 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till
utskiftningsskatt som sker 1991.

130

s. 131 Kontrollera mot PDF

12 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'

dels
att i 1§ orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot
"taxeringslagen (1990:00)",

dels
att i punkt 1 av anvisningama till 50 § rden "den lokala skattemyndigheten"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndigheten" i
motsvarande form,

dels
att 62 och 75 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att mbriken närmast före 62 § skall utgå,

dels
att 3, 19, 28 och 49§§, 50§ 2mom., punktema 2 d och 4 av anvisningama till 29
§, punkt 3 av anvisningarna till 33 § samt punkt 3 av anvisningama till 35 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3f

Med taxeringsår förstås i den- Med
taxeringsår förstås i den

na lag det kalenderår, under vilket na lag det kalenderår, under vilket

taxering iförsta instans verkställes, taxeringsbeslut rörande årlig taxe-

och med b e s k a 11 n i n g s å r det ka- ring enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen

lenderår, som närmast föregått tax- (1990:00) skall meddelas, och med

eringsåret, eller, där räkenskapsår beskattningsår det kalenderår,

icke sammanfaller med kalenderår som närmast föregått taxeringsåret,

(bmtet räkenskapsår), det räken- eller, där räkenskapsår inte

skapsår, som gått till ända närmast sammanfaller med kalenderår (bm-

före den 1 mars under taxerings- tet räkenskapsår), det räkenskaps

året, år, som gått ut närmast före tax-

(Se vidare anvisningarna.) eringsåret.

(Se
vidare anvisningarna.)

19§'

Till
skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad
som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom
arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 §
3 —4mom.;

vinst
i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning,
som på gmnd av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas på
förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-

'
Senaste lydelse av


1984:1060

62 § 1957:59

75 §1 mom. 1979:169

75§ 2 mom. 1953:400

punkt 1 av anvisningarna
till 50§ 1987:1303.

Senaste lydelse
1986:1304.

' Lydelse enligt prop.
1989/90:62. 131

s. 132 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

lopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annoriedes än på gmnd av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit
någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock
att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form
av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så
ock ersättning som utgår på gmnd av trafikförsäkring eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på gmnd av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning
på gmnd av ansvarighetsförsäkring enligt gmnder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är
arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen
till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp,
som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på gmnd
av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning
eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger
dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbmksfastighei, byggnad på
fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i
ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av
genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha
influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade
varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån
ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på gmnd av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som
utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av
skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning
jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid
avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av
anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium
som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete
som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd
enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intematbi-drag, studielån
och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt
bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade
bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd

132

s. 133 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

härav
den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola
bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt
barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön
eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning
enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader,
ersättning för memtgifter för resor som enligt 3 kap.7 a § samma lag eller
enligt 3 kap.5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt
personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt
bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension;

kommunalt
bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag
som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag
enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning
som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som —
utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan
myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning
för tidsspillan;

sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
forsla tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse
som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej
ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke
åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter
av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den
skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse
som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta
enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69
a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272),
36§3mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20§ lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta
som enligt bestämmelserna ränta som enligt bestämmelserna

i 37§ 8mom. c) och d)
taxerings- i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen

lagen (1956:623) inte
redovisas i (1990:00) om självdeklaration och

kontrolluppgift om sådan
ränta för kontrolluppgifter inte redovisas i

den skattskyldige under
ett beskatt- kontrolluppgift om sådan ränta för

ningsår sammanlagt inte
uppgår till den skattskyldige under ett beskatt-

500 kronor. ningsår sammanlagt inte uppgår till

500
kronor. Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbmkare, skogs-

133

s. 134 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

brukare,
yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av
anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se
vidare anvisningarna.)

28
§"

Till
intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit
rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad
som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet
av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som
förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars
räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens
hushåll, så ock av annan förmån som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Ersättning
i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av
materiella eller immateriella tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse,
såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till
intäkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning,
som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas
likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions-
eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning
till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederiag,
som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse
i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar
arbetsgivare enligt Redovisar arbetsgivare enligt

lagen (1967:531) om tryggande av lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. pensions- pensionsutfästelse m.m. pensions

skuld under mbriken Avsatt till skuld under rubriken Avsatt lill

pensioner i sin balansräkning, skall pensioner i sin balansräkning, skall

han enligt 30 § 2 mom. taxerings- han enligt 2 kap. 23 § lagen

lagen (1956:623), under den sär- (1990:00) om självdeklaration och

skilda undermbriken Avdragsgilla kontrolluppgifter, under den sär-

pensionsåtaganden, redovisa vad skilda undermbriken Avdragsgilla

som avser sådana pensionsåtagan- pensionsåtaganden, redovisa vad

den för vilkas tryggande avdrags- söm avser sådana pensionsåtagan-

rätt föreligger enligt punkt 2 d jäm- den för vilkas tryggande avdrags

fört med punkt 2e av anvisningar- rätt föreligger enligt punkt 2 d jäm

na till 29 § denna lag. Är vad som fört med punkt 2e av anvisningar-

sålunda skall redovisas mindre än na till 29 § denna lag. Är vad som

motsvarande belopp vid utgången sålunda skall redovisas mindre än

av föregående beskattningsår, räk- motsvarande belopp vid utgången

nas skillnaden som intäkt av rörel- av föregående beskattningsår, räk-

se. Finns disponibla pensionsmedel nas skillnaden som intäkt av rörel-

vid utgången av beskattningsåret, se. Finns disponibla pensionsmedel

får nyssnämnda intäkt dock beräk- vid utgången av beskattningsåret,

nas lägst till summan av avdragsgill får nyssnämnda intäkt dock beräk-

avsättning under året till pensions- nas lägst till summan av avdragsgill

stiftelse och avdragsgill avgift un- avsättning under året till pensions-

"
Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning och lydelse genom 1984:1060. 134

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

der
året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsättning eller
avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik —
samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående
beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast
föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild
underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas
som intäkt.

Föreslagen
lydelse

stiftelse
och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas
endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under
särskild undermbrik — samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången
av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som
intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som
redovisas under särskild undermbrik motsvarande vad som sålunda tagits till
beskattning icke räknas som intäkt.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upphör
arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av
rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i
likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla
pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation
fattades eller skiftet ägde mm.

Med
disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång
under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som
tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid
beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid
beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är
tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående
medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits.
Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid
beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre
belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under
särskild underrubrik.

49 f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Därest delägarna i boet
efter avliden person, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, levt i
oskift bo och varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av dödsboets inkomst,
må dödsboet efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock
särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter
laxeringsåret, länsrättens beprövande kunna för senare beskattningsår än det,
då dödsfallet inträffade, tillerkännas kommunalt grundavdrag med samma
belopp, som den avlidne skulle

Om delägarna i boet efter
en avliden person, som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, levt i oskift
bo och varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av dödsboets inkomst,
kan dödsboet för senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, få
kommunalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skulle ha fått om han
fortfarande levt.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1979:169.

135

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

hava
åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se
vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

50
§ 2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon
del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade
inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten
skall anges i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som inte
uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Har den
skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit berättigad
tid allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, får den
skaltskyldiges taxerade inkomst minskas, fömtom med kommunalt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständighetema avpassat belopp, dock högst 10000
kronor. Har skattskyldig på gmnd av jämkning vid beräkning av sjömansskatt
fått avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta
stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgetts.

Finnes
skallskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av
andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjula
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, länsrättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt
gmndav-drag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock
högst 10000 kronor. Har skattskyldig på gmnd av jämkning vid beräkning av
sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som
avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om
skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av
nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han
kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt
skatteföråga.

Även skattskyldig, vars
inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är — om särskilda
omständigheter icke föranleda annat — berättigad till avdrag för nedsatt
skatteförmåga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i andra stycket sägs
angående tid och ordning för särskild framställning om avdrag saml angående
minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning
av sjömansskatt.

Vad i andra stycket sägs
om minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning
av sjömansskatt, skall också tillämpas i fråga om avdrag enligt
tredje och fjärde

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse 1986:1113.

136

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse styckena.

skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde
styckena.

Vad
härefter återstår avmndas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för
skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. d. Redovisar
arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
pensionsskuld under mbriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är
vad som enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall redovisas under den särskilda undermbriken
Avdragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pensionsåtaganden för
vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e större än
motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag
för skillnaden mellan de båda beloppen.

4.
Skattskyldig kan efter yrkande medges rätt att tills vidare få avdrag för
värdeminskning av sina inventarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt
om räkenskapsenlig avskrivning. Som fömtsättning för detta gäller

2.
d. Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. pensionsskuld under mbriken Avsatt till pensioner i
sin balansräkning och är vad som enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623)
skall redovisas under den särskilda undermbriken Avdragsgilla pensionsåtaganden
och avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt
föreligger enligt bestämmelserna i e större än motsvarande belopp vid utgången
av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda
beloppen.

4.*
Skattskyldig kan efter yrkande hos taxeringsnämnd eller, om besvär har
anförts, hos länsrätt medges rätt att tills vidare få avdrag för
värdeminskning av sina inventarier enligt reglema i denna anvisningspunkt om
räkenskapsenlig avskrivning. Som fömtsättning för detta gäller

a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som
avslutas med årsbokslut;

b)
att avdraget motsvarar avskrivningen
i räkenskapema;

c)
att tillfredsställande
utredning föreligger om inventariernas skattemässiga restvärde;

d) att inventariema och
avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i

den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet före

ligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning;

samt

e) att - om den
skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast

föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före

avskrivning beslämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga

restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för
inventarier skall anses, då inventarierna har

s. 137 Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1976:1099. " Senaste lydelse 1985:1017.

137

s. 138 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras
anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras
marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande iakttas. Har inventarierna
ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom
köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses
det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den
skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som
synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig
förmån i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Har
skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier,
som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses
den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall
gälla även när investeringsreserv e. d. tagits i anspråk för anskaffning av
inventarier under beskattningsåret.

Avdrag
för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år
räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för
närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sådana under
beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång
fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under
beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har
inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under
beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning
för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett
särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller
försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga
underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige
fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande
lägre belopp.

Har
ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott
på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en
konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande omständighet,
medges för det beskattningsår, vamnder inventarierna har anskaffats, avdrag för
sådant överpris eller sådan memtgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits,
skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter
återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett
vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras
för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga
inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från
detta värde har avräknats en beräknad åriig avskrivning av 20 procent. Visar
den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett
sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som
motiveras av detta.


inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förioras
eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med
avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att tillföras annan
förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 28 § framgår att belopp, som
erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av
rörelse.

Har
skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

han
får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket
räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får
i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom
årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med
beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråg verkställdes.

Den
omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid
beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör
inte hinder för skattskyldig att efter övergång lill räkenskapsenlig
avskrivning utöver avdrag enligt räkenskapema tillgodogöra sig avdrag för
sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskapema före övergången men inte
har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom
årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Har
skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats
större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall,
för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och
deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga
restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt
under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller,
eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda
beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

till 33 §

3.' Har skattskyldig i sin tjänst 3. Har skattskyldig i sin tjänst

verkställt resor som varit förenade verkställt resor som varit förenade

med övernattning ulom den vanli- med övemattning utom den vanli

ga verksamhetsorten, äger han rätt ga verksamhetsorten, äger han rätt

att åtnjuta avdrag icke blott för atl åtnjuta avdrag icke blott för

kostnaden för själva resan utan kostnaden för själva resan utan

jämväl för den ökning i levnads- jämväl för den ökning i levnads

kostnaden, som den skattskyldige kostnaden, som den skattskyldige

kan hava fått vidkännas på den kan hava fått vidkännas på den

grund, att han vistats utom sin van- gmnd, att han vistats utom sin van

liga verksamhetsort, såsom för ho- liga verksamhetsort, såsom för ho

tellrum, ökad kostnad för t"oda osv. tellmm, ökad kostnad för föda osv.

Därest i tjänst, som avses i punkt 4 Därest i tjänst, som avses i punkt 4

andra stycket av anvisningarna till andra stycket av anvisningama till

32 §, anvisats särskild ersättning för 32 §, anvisats särskild ersättning för

kostnaderna, får avdrag dock icke kostnaderna, får avdrag dock icke

äga mm. 77ava jämlikt 25§ första äga mm. Har enligt 2 kap. 14 § 3

stycket 3 taxeringslagen trakta- lagen (1990:00) om självdeklara-

mentsersättningår och andra ersätt- tion och kontrolluppgifter trakta

ningar icke upptagits såsom intäkt, mentsersättningar och andra ersätt-

må ej heller de emot ersättningarna ningar icke upptagits såsom intäkt,

svarande kostnaderna avdragas. må ej heller de emot ersättningama

svarande
kostnadema avdragas.

1
första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige
inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den
ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande
(traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta
stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.

'
Senaste lydelse 1989:1017. 139

s. 140 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största
normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det
antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet
såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av
normalbeloppet. Vid 1984 — 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads-och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats
förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre
lid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid
förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi
på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma
tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall
utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under
beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under
förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje
förrättning för sig.

Avdrag
för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den gmnd, att den
skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har
den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller
anstälning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där
han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det
fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å
flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan
ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet
skall utföras.

Oavsett
vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på gmnd av sitt arbete
bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med
avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att
familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för
den ökning i levnadskostnaden som föranle-des av den skilda bosättningen. Om
båda makama äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makama ej
överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med
hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i
fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den
som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med
ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.

till
35 §

3.'°
Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall
intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning
av tabell III till lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Är livräntan
beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först
avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall
livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den
yngstes ålder.

Har
i överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock
högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av

'"
Senaste lydelse 1984:498. 140

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

tabell II till
lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan
högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre
än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt,
dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till
nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad
som följer av första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upphör en livsvarig
livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det
år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stället
för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda
livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre. Ifad som nu sagts får
talan JÖras genom besvär i särskild ordning inom fem år efter taxeringsåret om
sådan ändring av taxeringen som föranleds av dödsfallet. Motsvarande rätt tillkommer
la.xeringsintendent som för talan tid den skaltskyldiges JÖrmån. 1.fråga om
besvär som här avses gäller 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) i
tillämpliga delar

Upphör en livsvarig
livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det
år skattskyldighet inträdde på gmnd av avyttringen får som intäkt i stället
för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda
livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana
skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under januari eller februari
1991.

141

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933:395) om ersättningsskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1933:395) om ersättningsskatt'

dels
att 5 § skall upphöra att gälla,

dels
att 4, 6, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om taxering
till ersättningsskatt prövas av den skattemyndighet som skall taxera företaget
till statlig inkomstskatt.

Taxeringsbeslut skall
meddelas senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skulle ha
taxerats till statlig inkomstskatt för sin inkomst under det i 1 § avsedda
verksamhetsåret.

4f

Fråga om taxering till ersättningsskatt prövas, efter framställning
Jrån länsskattemyndighet, av den länsrätt, som har att upptaga besvär rörande
företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Framstädning
om taxering skall ske hos länsrätten senast andra året efter det år, då
företaget rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst-och förmögenhetsskatt
för sin inkomst under det i 1 § avsedda verksamhetsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Därest efter anförda besvär eller eljest företagslaxering till
statlig inkomst- och JÖrmögenhetsskatl ändrats eller sådan taxering blivit förelag
påJÖrd, skall på därom framställt yrkande, i den mån förhållandena därtid
föranleda, tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till
ersättningsskatt eller sådan taxering påjÖras företaget

7 § '

Andras taxeringen till
statlig inkomstskatt skall skallemyndigheten besluta om den ändring av
taxering till ersättningsskatt som föranleds härav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Därest företaget före
augusti månads utgång året efter det, då ersättningsskatt påförts företaget,
till delägarna utdelar sålunda beskattat belopp, må restitution ske av därå
belöpande ersättningsskatt. Dylik restitution beslutas av länsrätt, som i 4§
sägs, och verkslälles av länsskaltemyndigheten. Tid länsrätten ställd ansökan
om sådan restitution skall senast den 1 september vara inkommen till rättens
kansli.

Om företaget före augusti
månads utgång året efter det, då ersättningsskatt påförts företaget, utdelar
det beskattade beloppet till delägarna, skall därpå belöpande ersättningsskatt
betalas tillbaka. Beslut om återbetalning fattas av den skattemyndighet som
taxerat företagel tid ersättningsskatt. Ansökan om återbetalning skall ha kommit
in till skallemyndigheten senast den 1 september.

s. 142 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av
lagens rubrik 1984:1077. Senaste lydelse 1986:1305. ' Senaste lydelse
1986:1305.

142

s. 143 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

Vid
bedömande av frågan, humvida utdelningen avsett genom ersättningsskatt
beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i den mån den ej
använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller för erforderlig
avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses utdelad före tidigare
intjänad vinst.

Å
medel, som / enlighet med vad På belopp, som betalas tillbaka, ovan sagts
restitueras, utgår ej rän- utgår inte ränta, ta.


Med iakttagande av vad ovan I övrigt gäller för taxering till stadgats
skola taxeringslagens be- ersättningsskatt taxeringslagens stämmelser
om taxering tid statlig (1990:00) bestämmelser i tillämpli-inkomst- och
förmögenhetsskatt i ga delar, tillämpliga delar lända tid efterrättelse
med avseende å taxering till ersättningsskatt.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering
till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut under verksamhetsår
för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall ske år 1991 eller senare.

143

s. 144 Kontrollera mot PDF

14 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt'

dels
att i 17 §, 22 § 2 mom., 26 och 44 §§, 52 § 1 mom., 52 a och 53 §§, 55 § 2, 4
och 6 mom., 56, 59, 60, 61, 61 a och 62 §§, 64 § 2 mom. samt 70 § ordet
"länsskattemyndighel" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 67 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

61 f

Skattskyldig
eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas att fullgöra vad
enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd
skatt.

Underrätt
må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, alt med ed fasta riktigheten av
lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare, efterlevande make eller
efterlevande sambo, som ej uppgivit boet, ävensom annan som med boet tagit
befattning.

Bestämmelserna
i 123 § tax- Vite får inte föreläggas staten,

eringslagen (1956:623)
skall tilläm- kommun eller tjänsteman i tjän.s-

pas vid vitesföreläggande enligt den- len.

na lag.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:857

17§ 1987:1206

22§2mom. 1986:1306

26§ 1986:1306

44§ 1986:1306

52§1 mom. 1986:1306

52 a §1986:1306

53§ 1986:1306

55§2mom. 1986:1306

55§4mom. 1986:1306

55§6mom. 1986:1306

56§ 1986:1306

59 § 1987:1206

60 § 1986:1306

61 § 1986:1306

61 a § 1986:1306

62 § 1986:1306

64§2mom. 1986:1306

70 § 1986:1306.

Senaste lydelse 1987:1206. 144

s. 145 Kontrollera mot PDF

15 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom
föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

2f Skogsvårdsavgiften
är för varje beskattningsår 8 promille av skogs-bmksvärdet. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har
fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall
underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift
utgår i helt antal kronor. A vgiftsbeloppet avrundas lid närmast lägre krontal.

3§'
Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. I fråga om förfarandet för att
be-första stycket lagen (1947:576) om stämma underlaget JÖr
skogsvårds-statlig inkomstskatt om ansvarighet avgift gäller
bestämmelserna i för sådan skatt gäller också beträf- taxeringslagen
(1990:00). fande skogsvårdsavgifl.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

'
Senaste lydelse av lagens mbrik 1975:185 Senaste lydelse 1986:491.

Senaste
lydelse 1986:491. 145

10
Riksdagen 1989/90. I samt. Nr 74

s. 146 Kontrollera mot PDF

16 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt'

dels
att IO b §, 13 §, 14 § 2 mom. samt 15 § skall upphöra att gälla,

dels
att mbriken närmast före 13 § skall utgå,

dels
att 2§ 4 mom., 7§ 5 mom., 9§ 2 mom. och 10 § 5 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse


4 mom. Bestämmelsema i andra —åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner
enligt

1.
14 kap. 8 § aktiebolagslagen
(1975:1385) under fömtsättning att inget av bolagen bedriver handel med
fastigheter eller penningrörelse,

2.
12 kap. I och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar under fömtsättning att ingen av föreningama
bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse än sådan som består
i att förvalta medleinmar-nas medel,

3.
11 kap. 1 och 2 §§
bankaktiebolagslagen (1987:618),

4.
7 kap. 1 och 2 §§
sparbankslagen (1987:619),

5.
10 kap. 1 och 2 §§
föreningsbankslagen (1987:620).

Har
lager, fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det övertagande
företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende
gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.

Har
byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patenträtt, hyresrätt
eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens
anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en
skattskyldig.

Har
inventarier eller andra till- Har inventarier eller andra till

gångar som får skrivas av enligt reg- gångar som får skrivas av enligt reg

lerna för räkenskapsenlig avskriv- lerna för räkenskapsenlig avskriv

ning övertagits och har dessa till- ning övertagits och har dessa till

gångar i räkenskaperna tagits upp gångar i räkenskapema tagits upp

till högre värde än vad som följer till högre värde än vad som följer

av tredje stycket, får det övertagan- av tredje stycket, får det övertagan

de företaget efter yrkande hos tax- de företaget medges rätt att även

eringsnämnd eller, om besvär har efter fusionen tillämpa räkenskaps-

anförts, hos länsrätt medges rätt att enlig avskrivning. Som fömtsätt-

även efter fusionen tilläma räken- ning gäller att mellanskillnaden tas

skapsenlig avskrivning. Som fömt- upp som intäkt under det beskatt-

sättning gäller att mellanskillnaden ningsår då fusionen genomförs el-

tas upp som intäkt under det be- ler, om företaget begär det, med en

'
Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:770

10b§
1982:416

13§
1957:60

15§
1 mom. 1979:171.

Senaste lydelse 1987:1149. 146

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

skattningsår
då fusionen genomförs tredjedel för nämnda beskattnings-eller, om företaget
begär det, med år och vart och ett av de två nären tredjedel för nämnda
beskatt- mast följande åren. ningsår och vart och ett av de två närmast
följande åren.

Har
skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en
skattskyldig.

Har
betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlåtande
företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsvarar
avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrätten för
det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller
vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen
skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avyttras tillgångar
som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig
realisationsvinst eller avdragsgill realisationsföriust uppkommit anses som om
överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts
gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då ett
försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsbolag.

Reslituerad,
avkortad eller avskriven skatt, som enligt 1 mom. andra stycket skulle ha
utgjort skattepliktig intäkt för det överiåtande företaget, skall i stället
utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det
övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det
överlåtande företaget enligt 4 §. Vad nu sagts gäller också då ett
försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsbolag och det överiåtande bolaget inte tar upp beloppet till
beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.

Överlåts
aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller
utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall — där ej annat
följer av bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket kommunalskattelagen
(1928:370) — beskattning av realisationsvinst inte äga rum, om moderföretaget i
koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller
andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I fall som nu
avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses ha förvärvat
den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag
som överlåtit aktien eller andelen. Om övrlåtelsen sker till utländskt företag,
kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från
realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning
av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsföriust.
Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av
avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Utskiftar
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en tillgång och skulle vid
en försäljning av tillgången köpeskillingen ha varit skattepliktig i
förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skattepliktig
inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga
värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med
sådan fusion som avses i första stycket.

Har
aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i form av

tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat 14-7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

vinst
eller förlust enligt 35 och 36 §§ kommunalskattelagen, och är mottagande
företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom., skall
skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust vid
avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräknas som om det
utdelande företaget och det mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

5
mom. Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet
och rörelse. Sådana föreningar är också frikallade från skattskyldighet för
inkomst av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i
3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst av fastighet
och av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig
anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som
finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet, utom
inkomster som avses i 7 mom., och av rörelse utgör således i sin helhet
skattepliktig inkomst för föreningen.

Inkomst
som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t.ex. hyror som en
samlingslokalägande förening uppbär på gmnd av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt
ändamål, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o. d., skall anses ha
naturlig anknytning till föreningens ändamål. Detsamma gäller inkomst av
verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t. ex. om en
naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset
för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda
för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses
uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till
medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får
exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer
förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet,
som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera
detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings
allmännyttiga ändamål.

Till
verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande
av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och
insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening
eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna
samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening
upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.
d.

En
ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om

a)
föreningen har till
huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa familjers,
föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen —
främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom
religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed
jämförliga kulturella ändamål,

b)
föreningen i sin verksamhet
uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under
a,

c)
föreningen inte vägrar någon
inträde som medlem, om inte med

Senaste lydelse 1987:1149. 148

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

hänsyn
till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens
syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt

d) föreningen
bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens
tillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskattemyndigheten kan
efter ansökan medge att förening, som avser att anskaffa fastighet eller annan
anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna anses hänförlig
under detta moment utan hinder av all föreningen inte uppfyller under Qärde
stycket d angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår
i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e. d. för den
inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att
påföras föreningen på gmnd av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet
avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos
riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en
månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av
riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.

Skattemyndigheten kan
efter ansökan medge att förening, som avser att anskaffa fastighet eller annan
anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna anses hänförlig
under detta moment utan hinder av att föreningen inte uppfyller under Qärde
stycket d angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår
i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den
inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att
påföras föreningen på gmnd av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet
avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos
riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en
månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av
riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medgivande enligt
föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande
byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som bmkas av
föreningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har förening inte inom
föreskriven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte
eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta annat
i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de beskattningsår
som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande
inte hade lämnats. 1 fråga om sådan taxering gäller bestämmelsema i 775 och
116% taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar.

Har förening inte inom
föreskriven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte
eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta annat
i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de beskattningsår
som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande
inte hade lämnats. 1 fråga om sådan taxering gäller bestämmelsema i 4 kap.
19-22 taxeringslagen (7990.0(?) i tillämpliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det förhållandet, att en
ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen (1987:668) om införande av lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör
inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom
ideell förening.

149

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksskatteverket
får, om särskilda skäl föreligger, efter ansökan förklara att förening, som har
till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om
skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd
med förening som avses i första stycket. Sådant beslut får, när
omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket återkallas.
Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får inte överklagas.

2
mom.' För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller
någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den
taxerade inkomsten minskad med statligt gmndavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldiges
skatteförmåga varit väsentligen nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning,
som anges i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928:370), får den skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, fömtom med statligt gmndavdrag, med ytterligare avdrag enligt
bestämmelserna i nämnda lagmm.

Har
den skattskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt under
beskattningsåret av sådan anledning, som anges i 50 § 2 mom. andra, tredje
eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370), får — efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller om särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, länsrättens
prövning — den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, fömtom med statligt
gmndavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagmm.

Vad
härefter återstår avmndas nedåt till helt hundratal kronor och utgör
beskattningsbar inkomst.

För
förening, som äger rätt till gmndavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt gmndavdrag.

10§

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 mom.' Underskott av jordbmksfastighei,
annan fastighet som avses i 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
rörelse får

—
om den skattskyldige yrkar det

—
avräknas vid beräkning av underlag
för tilläggsbelopp vid en senare taxering, dock högst med belopp motsvarande
den vid taxeringen fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får
ske senast vid den taxering som sker sjätte året efter det då taxering för
underskottsåret har ägt mm. Av-

5 mom. Underskott av jordbmksfastighei,
annan fastighet som avses i 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
rörelse får

—
om den skattskyldige yrkar det

—
avräknas vid beräkning av underlag
för tilläggsbelopp vid en senare taxering, dock högst med belopp motsvarande
den vid taxeringen fastställda inkomsten av samma förvärvskäla. Avräkning får
ske senast vid den taxering som sker sjätte året efter det då taxering för
underskottsåret har ägt mm. Av-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:508. ' Senaste lydelse 1984:1087.

150

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

räkningen
får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som
har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 22§
Imom. första stycket 3 eller 4 eller tredje stycket taxeringslagen (1956:623)
har varit skyldig att avlämna självdeklaration och även har fullgjort
deklarationsskyldigheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i
vad mån rätt till avräkning föreligger.

Föreslagen lydelse

räkningen
får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som
har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 2 kap. 4
§ första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket eller 8§ första stycket 3 lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter har varit skyldig alt
avlämna självdeklaration och även har fullgjort deklarationsskyldigheten under
taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräkning
föreligger.

Prop. 1989/90:74

s. 1990 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

151

s. 1991 Kontrollera mot PDF

17 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' dels att
11 § 3 mom., 13 § samt 15 § 1 och 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att
mbriken närmast före 13 § skall utgå.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

'
Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:859

11
§3 mom. 1953:276

13§
1957:65

15§
Imom. 1979:172. 152

s. 3 Kontrollera mot PDF

18 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor'

dels
att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att i 3, 5, 6 och 10 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
Jag IfådeT i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den I januari
1991.

' Senaste lydelse av lagens mbrik 1980:866 3§ 1986:1290 5§
1986:1290 6 §1986:1290 10§ 1988:418

11 §1986:1290

12 §1980:866. I53

s. 4 Kontrollera mot PDF

19 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som icke tillhör svenska kyrkan'

dels
all i 2 och 4 §§ orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet",

dels
att i 5 § ordet "beskattningsnämnd" skall bytas ut mot
"skattemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av


1967:633


1967:633

5
§1967:633. 154

opaginerad Kontrollera mot PDF

20
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst'

dels
att 6, 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att i 5 § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels att 4, 7 och 8 §§
samt anvisningama till 4 § skall ha följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skaltskyldig, som vdl
åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har att därom göra ansökan. I
fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i taxeringslagen
(1956:623) är föreskrivet om yrkanden och beslut rörande taxering tillämpas,
om icke annat följer av bestämmelserna i denna lag.

(Se
vidare anvisningarna.)

Skattskyldig får ansöka om
skatteberäkning enligt 1 §. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning
därav gäder bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:00), om inte annat följer av
denna lag.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har skatteberäkning
enligt 1§ skett, men ändras den beskattningsbara inkomst eller det underlag
for tilläggsbelopp varpå skatten har beräknats genom beslut av länsrätt,
kammarrätt eller regeringsrätten, eller åsatts den skattskyldige genom sådant
beslut eftertaxering tid statlig inkomstskatt så att grunderna för
skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande
därav ändras, skall länsrätten vidta den ändring av skatteberäkningen, vårtid
förhållandena kan föranleda.

Andras den
beskattningsbara inkomsten eller det underlag för till-lägsbelopp varpå
skatten har beräknats skall skattemyndigheten besluta om den ändring av
skatteberäkningen somföranleds härav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:860

5 §1986:1292

6§ 1979:173

9§ 1983:445

10
§ 1974:860.

Senaste lydelse
1986:1292.

Senaste lydelse 1983:445.

155

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

sr

Föreligger
fömtsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter meddelandet av
sådant beslut av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten, som i 7 § sägs.
eller har den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut, äger
den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 4 § inom ett år från det
ifrågavarande beslut meddelades. Detsamma gäller i fråga om beslut som
meddelas av taxeringsnämnd eller av lokal skallemyndighet enligt 72 a eller
72 b § taxeringslagen (1956:623), om förutsättningar för skatteberäkning enligt
1 § föreligger först efter meddelandet av beslutet.

Äger skattskyldig
enligt 99 § taxeringslagen (1956:623) i särskild ordning anföra besvär hos
länsrätt, får han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 §.

Har
skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn
till sedermera framkomna omständigheter har gmndats på oriktiga
fömtsättningar, äger vederbörande länsskattemyndighet i särskild ordning
anföra besvär rörande skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelsema i 103
§ taxeringslagen (1956:623). Ny skatteberäkning / anledning av besvär som nu
sagts får icke verk-städas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter
utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlett
skatteberäkningen enligt 1 §, har inkomma tid taxeringsnämnden eller länsrätten.
Har den skattskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke
verkställas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av
det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för
registrering.

Föreligger
fömtsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter beslut av skattemyndighet
eller förvaltningsdomstol eller har den beräknade ackumulerade inkomsten höjts
genom sådant beslut, får den skattskyldige komma in med ansökan enligt 4 § inom
ett år från det att beslutet meddelades, om inte längre tid för ansökan följer
av bestämmelserna /' taxeringslagen (1990:00).

Har
skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn
till sedermera framkomna omständigheter har gmndats på oriktiga
fömtsättningar, ar skattemyndigheten besluta om ny skatteberäkning inom fem år
efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlett
skatteberäkningen enligt 1 § kom in tid skattemyndigheten. Har den
skatlskyldige avlidit, får beslut om ny skatteberäkning inte meddelas efter
utgången av det andra året efter det kalenderår, under vilket bouppteckning
efter honom gelts in för registrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1292.

156

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om
skatteberäkning görs hos den taxeringsnämnd, som har all åsätta den
skattskyldige taxering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då
inkomsten tas till beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges
självdeklaration. Skattskyldig som icke har kommit in med ansökningshandling
före utgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om
skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den
taxering som fömt har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undantag för fall
som i 8 eller 9 § sägs, före utgången av året efter taxeringsåret ha kommit in
tdl lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun
för det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning är belägen. Den
omständigheten att ansökningshandlingen har getts in till en annan
taxeringsnämnd eller lokal skaltemyndighet än nu har sagts eller tdl en
länsskattemyndighet eller en länsrätt, utgör inte hinder för ärendets prövning.
Handlingarna skall då omedelbart översändas till den taxeringsnämnd eller lokala
skallemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har
ansökningshandlingen kommit in lid taxeringsnämnd inom föreskriven tid men
efter utgången av september månad under taxeringsåret får taxeringsnämnden,
när ärendets särskilda beskaffenhet påkallar det, genom särskilt beslut
överlämna ärendet till den lokala skattemyndigheten för prövning av länsrätten.

Ansökan om skatteberäkning
görs hos den skattemyndighet som skall besluta om taxering till statlig inkomstskatt
för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. Ansökan bör göras i
den skattskyldiges självdeklaration.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och
tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om
länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari
1991 avse skattemyndighet.

s. 157 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1292.

157

s. 158 Kontrollera mot PDF

21 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1954:40) om särskild fartygsfond'

dels
att 10 och 11 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att i 2, 4 och 12 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

' Senaste lydelse av

lagens
mbrik 1984:1075


1986:1308


1986:1308

10§ 1986:1308

11§ 1984:1075

12§ 1986:1308. 158

s. 159 Kontrollera mot PDF

22 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom
föreskrivs i fråga om skogskontolagen (1954:142)' dels all i 9a § ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",
dels att 1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

Vid
taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person och dödsbo
som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, på de
villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning
av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto
(skogskonto eller skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag
eller i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas, för
inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Uppskov
för insättning på skogsskadekonto medges endast om stormfällning, brand,
insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av
förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit
fallet och om den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet
eller på annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets
skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts.

Uppskov
för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skattskyldige för det
beskattningsår och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov
för insättning på skogskonto.

Har
uppskov för insättning på Har uppskov för insättning på

skogsskadekonto vägrats på grund skogsskadekonto vägrats på gmnd

av att de i andra stycket angivna av att de i andra stycket angivna

villkoren inte varit uppfyllda får villkoren inte varit uppfyllda får

den skattskyldige, när taxeringen den skattskyldige yrami/aV/a yrkan-

har vunnit laga kraft, anföra besvär de om uppskov för insättning på

med yrkande om uppskov för in- skogskonto. Sådan framställning

sättning på skogskonto / särskild skall ha kommit in lill skallemyn-

ordning. Besvären skall ha inkom- digheten inom sex månderyrå« det

mit senast sex månader efter det att all beslut meddelades om atl rätt tid

taxeringen har vunnit laga krafl. uppskov för insättning på skogsska-

dekonto inte föreligger, om inte längre lid följer av bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:00).

Med
bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt föreningsbank.

En
skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla

göra
insättning på endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. Har den

skattskyldige
i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto

eller
skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insätl-

.
ning på det först öppnade kontot.

'
Lagen omtryckt 1982:325.

Senaste
lydelse av

lagens
mbrik 1975:263

9a
§ 1988:1520.

-
Senaste lydelse 1984:1070. 159

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppskov medges endast om
de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den
skattskyldige enligt 34 § taxeringslagen (1956:623) skall avlämna allmän
självdeklaration.

Har
den skattskyldige yrkat uppskov för insättning på skogskonto med stöd av
bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skall de medel, som betalats in på
skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på
skogsskadekontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits
ut när yrkandet om uppskov för insättning på skogskontot kom in till rätlen,
gäller vad nu sagts dock endast om den skattskyldige fört över medlen på
skogsskadekontot till skogskonto. Överföring som har skett senare än tio år
efter ingången av det år då medlen enligt första stycket senast skall ha
betalats in beaktas inte.

Uppskov medges endast om
de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den
skattskyldige enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter
skall avlämna allmän självdeklaration.

Har den skattskyldige
yrkat uppskov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 §
fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, anses
inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskadekontot gjordes. I
fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov
för insättning på skogskontot kom in till skattemyndigheten, gäller vad nu
sagts dock endast om den skattskyldige fört över medlen på skogsskadekontot
till skogskonto. Överföring som har skett senare än tio år efter ingången av
det det år medlen enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas
inte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1988:1520.

160

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under
krigsförhållanden m. m.'

dels
att i 2 § orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot
"taxeringslagen (1990:00),

dels
att i 6 § ordet "länsskattemyndighet" skall bytas ut mot
"skattemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av

lagens mbrik 1986:1309

2 §1986:1309

6 §1986:1309. 161

11
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

24
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt' dels att i 23 § orden
"lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot "skattemyndighet",
dels att 10 § 1 mom. samt 19, 25 och 30 §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
m o m. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter
mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren.
Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel, åligger det redaren att från lokal
skattemyndighet införskaffa debetsedeln eller erforderliga uppgifter om dess
innehåll.

Skatteavdrag
skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln för det löpande
året angående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag
för gäldande av preliminär A-skatl.

Har
sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, eller har redare icke kunnat
införskaffa debetsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll, må
skatteavdrag under januari och febmari månader ske enligt den kolumn som
senast tillämpats under nästföregående beskattningsår. Om det senare av
debetsedel eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen
bort ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst följande
löneavräkning företaga erforderlig rättelse. Har skatteavdrag under januari
och febmari skett enligt kolumn 2 med ledning av debetsedeln för
nästföregående beskattningsår, skall rättelse till kolumn I alltid företagas,
om inte debetsedel uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken
kolumn som

1
mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter
mottagandet av skattsedel på preliminär A-skatl uppvisa densamma för redaren.
Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren alt från skattemyndighet
införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag
skall verkställas med ledning av anteckningarna på skattsedeln för det löpande
året angående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag
för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman inte fått
skattsedel, som nu sagts, eller har redare inte kunnat införskaffa skattsedeln
eller erforderliga uppgifter om dess innehåll, r skatteavdrag under januari
och febmari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående
beskattningsår. Om det senare av skattsedeln eller på annat sätt
tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn
skall det åligga redaren att vid därnäst följande löneavräkning företaga erforderlig
rättelse. Har skatteavdrag under januari och febmari skett enligt kolumn 2 med
ledning av skattsedeln för nästföregående beskattningsår, skall rättelse till
kolumn I alltid företagas, om inte skattsedeln uppvisas eller om det inte på
annat sätt kan utrönas vilken kolumn som

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1970:993.

Senaste
lydelse av lagens mbrik 1974:777.

Senaste
lydelse 1984:347.

162

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

skall tillämpas. Rättelse
skall ske senast vid löneavräkningen för april månad.

Sjöman må jämväl med intyg
från lokal skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden eller på
annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i
sjömansskattetabell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn
skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter
det att beskedet uppvisats för redaren.

skall tillämpas. Rättelse
skall ske senast vid löneavräkningen för april månad.

Sjömanar också med intyg
från skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden eller på annat
sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i
sjömansskattetabell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn
skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter
det att beskedet uppvisats för redaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redare,
som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så
ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress,
lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat debetsedel
å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än
i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är
skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar / hänseenden som nyss
sagts.

Efter anmaning av
riksskatteverket, länsskattemyndighel eller lokal skattemyndighet åligger det
sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar
som finnes erforderliga för kontroll av skatteavdrag. Redare skall tidika efter
anmaning förete alla handlingar som finnes erforderliga för sådan kontroll,
såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

För
kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision
verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om
revision meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndig-

Redare, som enligt lag
är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav
framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, lönebelopp och
skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär
skatt, numret på denna skattsedel.

Åven annan redare än i
första stycket sägs, som skad göra avdrag för sjömansskatt, är skyldig att föra
anteckningar i samma omfattning.

Efter
anmaning av riksskatteverket eller skattemyndighet åligger det sådan redare,
som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar som behövs
för kontroll av skatteavdrag. Redare skall också efter anmaning förete alla
handlingar som behövs för sådan kontroll, såsom kontrakt, kontoutdrag,
räkningar eller kvitton.

För
kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision
verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om
revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyn-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1293.

163

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

het eller lokal
skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar
bestämmelserna i 56 och 58 §§ taxeringslagen (7 956.-623).

dighet. I övrigt gäller i
fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8—14§§ taxeringslagen
(7990.00).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 3 kap.
17 § taxeringslagen (1990:00) gäller, i tilllämpliga delar i fråga om
uppgifter i ansökningar om jämkning av sjömansskatt och andra handlingar som
har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag
eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid
skattekontroll.

Bestämmelsema
i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (7956.623) gäller i tillämpliga delar i fråga
om uppgifter i ansökningar om jämkning av sjömansskatt och andra handlingar
som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag
eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid
skattekontroll.

Uppgift
om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den på inkomsten
erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får lämnas ut till
enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekretess.

30
§5

Underlåter
redare att hörsamma anmaning enligt 14 §3 mom., 16 § eller 19 § tredje stycket
första meningen, eller

underlåter redare, som är
skyldig göra avdrag för sjömansskatt, all fullgöra sin skyldighet, eller gör
han avdrag med för lågt belopp, eller

fullgör
redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

kan
riksskatteverket och i fall kan riksskatteverket och i fall som anges i
19 § tredje stycket förs- som anges i 19 § tredje stycket första meningen,
länsskattemyndighel ta meningen skattemyndighet före-eller lokal
skattemyndighet förelag- lägga den försumlige lämpligt vite. ga den
försumlige lämpligt vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor

Har vitet förelagts
också med stöd av bestämmelse i lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter eller taxeringslagen (1990:00) prövas fråga om uttagande
av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av
riksskatteverket, länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet. Har vitet
förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas
fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83 §
andra och fjärde styckena uppbördslagen

Bestämmelserna i 83 §
andra, fjärde och femte styckena upp-

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senaste lydelse 1980:1089. ' Senaste lydelse 1986:1293.

164

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

bördslagen
tillämpas också i fråga (1953:272) tillämpas också i fråga om vite som
avses i denna paragraf om vite som avses i denna paragraf

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

165

opaginerad Kontrollera mot PDF

25
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom
föreskrivs att 7 § 3 mom. lagen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m.' skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 m o m. Det åligger överstyrelsen
för ekonomiskt försvar att utfärda intyg utvisande den lagermängd, som enligt
vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt humvida
den skattskyldige fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall överstyrelsen
senast den 1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels
ock länsskattemyndigheten för att överlämnas lill den taxeringsnämnd, som har
att la.xera den skattskyldige lid statlig inkomstskatt.

3 m o m. Det åligger
överstyrelsen för ekonomiskt försvar att utfärda intyg utvisande den lagermängd,
som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt
humvida den skattskyldige fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall
överstyrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa den skattskyldige
och skattemyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Lagen omtryckt 1977:940.

Senaste lydelse av lagens
mbrik 1977:940.

Senaste lydelse 1986:1310.

166

opaginerad Kontrollera mot PDF

26
Förslag till

Prop.
1989/90:74

s. 12 Kontrollera mot PDF

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs
i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring' delsatt l-3,5,6,8aoch 10-12 §§ skall ha
följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 §, av
följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

För
här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pensionsgmndande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av den lokala
skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till
statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han
varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgmndande
inkomst för sjöman, som icke är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall bestämmas
av den lokala skattemyndigheten i Göteborg.

För
annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den
pensionsgmndande inkomsten bestämmas av den lokala skattemyndigheten i
Stockholm.

Föreslagen
lydelse

För
här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pensionsgmndande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av skattemyndigheten i det
län den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats
till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller inte haft att erlägga
sjömansskatt.

Pensionsgmndande
inkomst för sjöman, som inte är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall bestämmas
av skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län.

För
annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den
pensionsgmndande inkomsten bestämmas av skaltemyndigheten i Stockholms län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsgmndande inkomst
skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas
med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller,
såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag. Vid
taxeringsändring, varom beslut har meddelats av annan än taxeringsnämnden,
eller eftertaxering skall

Pensionsgmndande
inkomst skall, i den mån den utgörs av annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag.
Andras ett taxeringsbeslut av förvaltningsdomstol eller — efter utgången av
november taxeringsåret — av skatte-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt
1976:1015. Senaste lydelse av lagens mbrik 1976: Senaste lydelse 1984:672.

015.

167

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkställd beräkning av
pensionsgmndande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1 000 kronor.

myndighet, skall
verkställd beräkning av pensionsgmndande inkomst ändras endast om ändringsbeslutet
föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomst av anställning,
för vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket, skall bestämmas
med ledning av särkild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast
den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den
myndighet, som avses i 37§ 4mom. första stycket taxeringslagen (1956:623). I
uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress
ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd
som denna avser. Vidare skall i uppgiften anges, huruvida den försäkrade
åtnjutit skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom
tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Inkomst av anställning,
för vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket, skall bestämmas
med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast
den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den
myndighet, som avses i 3 kap 58 § lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter. I uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn,
födelsetid och adress samt beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen
och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften anges, om den
försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften
skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Inkomst
av anställning, som avses i 11 kap. 2 § första stycket o) lagen om allmän
försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den
försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av
arbetsgivaren lämnas

1. för
en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift

enligt första stycket,

2. för en försäkrad,
som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om

sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 § samma lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. för annan försäkrad,
i kontrolluppgift enligt 37§ Imom. taxeringslagen.

3. för annan försäkrad,
i kontrolluppgift enligt 3 kap. 4§ lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning av
riksförsäkringsverket eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och
hans arbetsgivare att i den omfatt-

Efter föreläggande av
riksförsäkringsverket eller skattemyndighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare
att i den omfattning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1987:1311.

168

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

ning och inom den tid, som
i anmaningen angivits, meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för
beräkning av pensionsgmndande inkomst för den försäkrade.

inom den tid, som angetts
i föreläggandet, meddela de upplysningar, som behövs för beräkning av pensionsgmndande
inkomst för den försäkrade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala skattemyndigheten
skall se till att utredning görs och att den försäkrade bereds tillfälle att
yttra sig när det behövs för myndighetens beslut.

Skattemyndigheten
skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Den försäkrade skad ges
tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den
försäkrades rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon
annan än honom själv och få tillfölle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna
;■ 17 § förvaltningslagen (1986:223).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut när den försäkrade begär det eller
skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna i 6§. Underrättelse om
det nya beslutet skall sändas till den försäkrade med angivande av skälen för
beslutet och möjligheten till omprövning. Sådana beslut får dock inte meddelas
efter utgången av november månad under taxeringsåret. Ett beslut får inte omprövas
om den försäkrade har anfört besvär över det och särskilda skäl för prövning
inte föreligger.

Skattemyndigheten
skall ompröva sitt beslut om den försäkrade begär det eller om det finns andra
skäl.

Vid
den försäkrade begära omprövning av ett beslut, skad han göra detta
skriftligt. Begäran skad ha kommit in tid skattemyndigheten före utgången av
det femte året efter taxeringsåret.

Om den försäkrade gör
sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i
andra stycket fått kännedom om ett beslut som är tid hans nackdel eller
skattsedel eller annan handling med uppgift om den pensionsgrundande inkomstens
storlek, får han ändå be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1984:865. 'Senaste lydelse 1984:865.

169

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

gära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den
dag han fick sådan kännedom.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut, får omprövningsbeslut
som är tid den försäkrades fördel meddelas före utgången av det femte året
efter taxeringsåret. Ett omprövningsbeslut som är lid nackdel för den försäkrade
får inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret om inte förutsättningar
för ändring enligt 7 § föreligger

10
r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar, som har
upprättats för beräkning av pensionsgmndande inkomst eller som har avlämnats
eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte
tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av
dessa. Ledamöter i taxeringsnämnden eller länsrätten får ta del av handlingar
som nyss har sagts.

Den som får ta del av
sådana handlingar, som avses i första stycket, får också ta del av
självdeklarationer och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till
ledning vid årlig taxering, handlingar som har upprättats vid taxeringskontroll
enligt taxeringslagen (1956:623), samt handlingar som har avlämnats till
ledning för uppbörd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt denna lag.

Handlingar, som har
upprättats för beräkning av pensionsgmndande inkomst eller som har avlämnats
eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte
tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av
dessa. Ledamöter i skattenämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som
nyss har sagts.

Den
som får la del av sådana handlingar, som avses i första stycket, får också ta
del av självdeklarationer och andra uppgifter eller handlingar som har
avlämnats till ledning vid årlig taxering, handlingar som har upprättats vid
taxeringskontroll enligt taxeringslagen (1990:00), samt handlingar som har
avlämnats till ledning för uppbörd av skatt, om han behöver det för att kunna
fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten genom
besvär.

Skattemyndighetens
beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av den försäkrade och
riksförsäkringsverket.

Överklagande av den
försäkrade skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte
året efter taxeringsåret. Om beslutet har

s. 1986 Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse
1986:1311. ' Senaste lydelse 1984:865.

170

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
lokala skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut får överklagas
även av riksförsäkringsverket. Verket får även begära ändring enligt 8 a §.
Verket får överklaga också till förmån för en enskild part. I ett mål, där en
enskild part överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestämmer
verket om verket skall vara part i målet. Om verket har beslutat att inte vara
part får rätlen ändå förelägga verket att svara i målet, om det föreligger
skäl idl det. Om en enskild part klagar HU kammarrätten och verket har varit
part i läns-rätlen. är verket alltid motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket
får överklaga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket
inte har varit part där Om en enskild part klagar över kammarrättens avgörande,
är verket alllid motpart i regeringsrätten.

Besvärshandlingen
skall, om inte annat följer av femle stycket, ha kommit in inom två månader
från den dag då klaganden fick del av del överklagade beslutet eller, om besvären
har anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då
beslutet meddelades

Besvär
av den försäkrade över den lokala skattemyndighetens beslut beträffande
beräkning av pensionsgrundande inkomst som meddelats under taxeringsåret skall
ha inkommit före utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Inkommer
den försäkrades besvär efter denna tid men före utgången av juni månad året
efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om riksförsäkringsverket
heh eller delvis

meddelats efter den 30
juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den försäkrade
har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år. får överklagandet
dock komma in inom två månader från den dag då den försäkrade fick del av
beslutet.

Överklagande
av riksförsäkringsverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist
som enligt 8a § tredje stycket gäller för beslut om omprövning på initiativ av
skaltemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det
överklagade beslutet meddelades. Verket får även begära ändring enligt 8a§.
Verket får överklaga också till förmån för en enskild part.

Bestämmelserna
i 6 kap. 5-7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en försäkrad överklagat
skattemyndighetens beslut.

171

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tillstyrker
besvären i sak. Besvär av riksförsäkringsverket skad ha inkommit före utgången
av juni månad året efter taxeringsåret. Har den försäkrade inte under
laxeringsåret fått sådan underrättelse som föreskrivs i 8§ första stycket
eller 8a§, får han överklaga beslutet hos länsrätten intill utgången av året efter
taxeringsåret. Har den försäkrade inte under taxeringsåret fått en skattsedel
på slutlig skatt eder särskild underrättelse enligt 8 § andra stycket får han
anföra besvär inom ett år efter det han fått en sådan skattsedel eller
underrättelse.

Den lokala
skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om
beslutet har överklagats.

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

De närmare
föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

I ett mål, där en
enskild part överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestämmer
riksförsäkringsverket om verket skad vara part i målet. Om verket har beslutat
att inte vara part får rätten ändå förelägga verket att svara i målet, om
lägga verket att svara i målet, om det finns skäl tdl det. Om en enskild part
klagar tid kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket adtid
motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket
får överklaga etl avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket
inte har varit part där. Om en enskild part klagar över kammarrättens avgörande
är verket adtid motpart i regeringsrätten.

13
§

Skattemyndighetens,
länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om beslutet har
överklagats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid beräkning
av pensionsgmndande inkomst för år 1990. Äldre bestämmelser skall fortfarande
tillämpas på ärenden och mål avseende beräkning av pensionsgmndande inkomst för
tidigare år. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet skall
från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

173

opaginerad Kontrollera mot PDF

27
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs att 1, 2, 5 och 11 §§ lagen (1960:63) om föriust-avdrag' skall ha
följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig
må, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust, hänförlig till tidigare beskattningsår.

Skattskyldig
får, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt avdrag för förlust, som hänför sig till tidigare
beskattningsår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § '

Med
förlust, som enligt vad i 1 § sägs må genom förlustavdrag utnyttjas för
förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av skattskyldigs
underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag visst beskattningsår
(förluståret) överstigit sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor samma år. I nämnda summa inräknas ej
underskottsbelopp som enligt 46 § 1 mom. tredje stycket kommunalskattelagen
(1928:370) får avräknas endast från inkomst av rederi-, luftfarts-eller
varvsrörelse.

Till förlustavdrag
berättigar endast sådan föriust som hänför sig till beskattningsår, för vilket
den skattskyldige enligt 22§ Imom. första stycket I taxeringslagen (1956:623)
har varit skyldig att avlämna självdeklaration, eller under vilket den
skattskyldiges bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till
sådant belopp att han enligt bestämmelserna vid 2, 3 eller 4 nämnda stycke har
varit skyldig att avlämna självdeklaration. Vid bedömande av fråga om rätt
till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och dödsbo också
iakttas vad som föreskrivs i tredje och sjätte styckena i nämnda moment. För
rätt till förlustavdrag krävs också att deklarationsskyldigheten för
förluståret har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

Till förlustavdrag
berättigar endast sådan föriust som hänför sig till beskattningsår, för vilket
den skattskyldige enligt 2 kap. 8 § första stycket 1 lagen (1990:00) om självdeklaration
och kontrolluppgifter har varit skyldig att avlämna självdeklaration, eller
under vilket den skattskyldiges bmttointäkter av en eller flera förvärvskällor
uppgått till sådant belopp att han enligt bestämmelserna / 2 kap. 4§ första
stycket 1 eller 2 eller 8 § första stycket 2 eller 3 nämnda lag har varit
skyldig att avlämna självdeklaration. Vid bedömande av fråga om rätt till
förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och dödsbo också iakttas
vad som föreskrivs i 2kap. 4§ tredje stycket och 7 § i nämnda lag. För rätt
till förlustavdrag krävs också att deklarationsskyldigheten för förluståret
har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av
lagens mbrik 1983:987. Senaste lydelse 1978:53. ' Senaste lydelse 1986:1115.

174

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rätten
till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret inte uppgår till
1000 kronor.

(Se
vidare anvisningama.)

sr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig, som önskar
få förlustavdrag, skall framställa yrkande om detta. Om tid och sätt för
framställande av sådant yrkande gäller vad i taxeringslagen (1956:623) i
allmänhet föreskrivs om yrkanden beträffande skattskyldigs taxering.

Skattskyldig,
som önskar få förlustavdrag, skall framställa yrkande om detta. Om tid och
sätt för att framställa sådant yrkande gäller vad i lagen (1990:00) om självdeklaration
och kontrolluppgifter samt i taxeringslagen (1990:00) i allmänhet föreskrivs om
yrkanden beträffande taxering.

Det
åligger den skattskyldige att lämna erforderliga upplysningar om fömtsättningama
för förlustavdraget. Uppgiftema skall lämnas på särskild blankett enligt
formulär som riksskatteverket fastställer.

Ilf

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ändras genom dom
taxeringen till statlig eller kommunal inkomstskatt pä sådant sätt att rätten
till förlustavdrag eller beräkningen av avdragets storiek påverkas, får annan
taxering, vid vilken förlustavdraget utnyttjats eller hade kunnat utnyttjas,
överklagas även om denna taxering vunnit laga krafl. I besvären får endast
sådana ändringar yrkas somföranleds av domen. Rätt att överklaga har
skattskyldig, länsskattemyndighet och, i fråga om taxering till kommunal
inkomstskatt, kommunen.

Besvären skad anföras
av skallskyldig eller kommun inom sex månader och av länsskattemyndighel inom
alla månader från den dag då domen meddelades.

Besvären
får inte avgöras förrän den taxering som domen avser slutligt avgjorts.

I
Jråga om besvär, som här avses, skall 103 och 104§§ taxeringslagen (1965:623)
tillämpas. Åven i övrigt skall, där inte annat framgår av denna lag,
taxeringslagensföreskrif-/er tillämpas.

Ändras ett
taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten till förlustavdrag eller beräkningen
av avdragets storlek påverkas får den skattskyldige yrka att beslut avseende
annat taxeringsår då förlustavdraget utnyttjats eller hade kunnat utnyttjas,
ändras i motsvarande mån. Yrkande om ändring skad framställas inom sex månader
från den dag beslutet meddelades om inte längre lid följer av bestämmelserna i
4 kap. taxeringslagen (1990:00).

I
övrigt skall, där inte annat framgår av denna lag, föreskrifterna i
taxeringslagen och lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter
tillämpas.

s. 175 Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1983:987. 5 Senaste lydelse 1986:1314.

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om förlust som
hänför sig till 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser
sägs om länsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse
skallemyndighet.

176

s. 177 Kontrollera mot PDF

28 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension' att i 15 och 16 §§ ordet "länsskattemyndighet"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

' Lagen omtryckt 1976:1014.

Senaste
lydelse av

15§ 1986:1312

16§ 1986:1313. 177

12 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

29
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m.m.' dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att 4 och 5 §§
skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ifråga om framställning
som avses i denna lag och om överklagande av beslut rörande tillämpning av
lagen gäller bestämmelsema i taxeringslagen (1990:00) i tillämpliga delar.

4

Om handläggning av framställning som avses i denna lag och om
fullföljd av talan mot beslut rörande tillämpning av lagen skad i tillämpliga
delar gälla vad i taxeringslagen (1956:623) är stadgat rörande handläggning av
besvär över taxeringsnämnds beslut och om fullföljd av talan mot länsrätts
beslut rörande taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5f

Berör beslut enligt 3
§ första stycket åsätt taxering skall skattemyndigheten besluta om den ändring
av taxeringen som föranleds härav.

Berör beslut enligt 3 § första stycket åsätt taxering, skall av
beslutet betingad ändring i taxeringen vidtagas. Åndringen ankommer på den
länsrätt som har alt taga befattning med taxeringen eller, om besvär rörande
taxeringen är föremål för prövning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut endgt 3 § första stycket skad iförekommande
fall lidstädas den myndighet som har att vidtaga ändringen i taxeringen samt
länsskaltemyndigheten i del län där bolagels styrelse har sitt säte för atl
tillställas den taxeringsnämnd, som har alt verkställa taxering av bolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och
tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal
skattemyndighet och länsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991
gälla skattemyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av
lagens mbrik 1986:1294 3 §1986:1294. Senaste lydelse 1986:1294. ' Senaste
lydelse 1986:1294.

178

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.'

dels att i 1, 3, 5 och 6
§§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 4 och 4 a §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kommun är berättigad att
under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsvarar vad
som skulle utgå på gmndval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen
enligt taxeringsnämndens beslut vid det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före
taxeringsåret.

Kommun
är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp
som motsvarar vad som skulle utgå på gmndval av antalet skattekronor och
skatteören i kommunen enligt skaltemyndighetens beslut enligt 4kap. 2§
taxeringslagen (1990:00) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 §
kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har
bestämts tidigare, skall till gmnd för utbetalningen läggas den utdebitering
som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommunen är berättigad att
under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor
och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets
taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu
nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året
näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas

Kommunen är berättigad att
under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighets beslut enligt 4 kap.
2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i
kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av

lagens mbrik 1977:191

1
§ 1988:493

3§ 1986:1315

5§ 1986:1315

6§ 1986:1315.

Senaste lydelse 1987:564.

179

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

mot
den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på gmndval av
taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt
bestämmelserna i femte stycket.

Är
antalet hos länsskattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invånare i
kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten
av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket,
ökas i förhållande lill ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna
tidpunktema. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och
avräknas enligt tredje stycket. Länsskattemyndigheten skall senast den 10 september
lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade
antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till gmnd för ökningen av
förskottet.

Belopp, som vid ingången
av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad. Vad som återstår, sedan avräkning har
skett enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 16 § lagen (1962:392) om
hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 9§ lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift och 4 § lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,
skall länsskaltemyndigheten utanordna till kommunen den 20 i månaden. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och
febmari, skall utbetalningarna dessa månader gmndas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får länsskattemyndigheten dock förordna att utbetalningen
skall

slutet
fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att
uppbära av staten på gmndval av taxeringen under året efter det år, då
förskottet utanordnas enligt bestämmelsema i femte stycket.

Är
antalet hos skattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen
vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av
augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket,
ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna
tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och
avräknas enligt tredje stycket. Skaltemyndigheten skall senast den 10 september
lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade
antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till gmnd för ökningen av
förskottet.

Belopp,
som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna
paragraf, fördelas med en tolftedel på varje kalendermånad. Vad som återstår,
sedan avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 9§
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift och 4 § lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,
skall skallemyndigheten utanordna till kommunen den 20 i månaden. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfallena i månaderna januari och
febmari, skall utbetalningarna dessa månader gmndas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder
det får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall gmn-

180

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

gmndas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månadema januari och febmari
gmndats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars månad.

das på ett annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalningen i månadema januari och febmari gmndats
på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som
föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars månad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad
som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
landstingsskatt.

4a
§'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Församling är berättigad
att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på gmndval av antalet skattekronor och
skatteören i församlingen enligt taxeringsnämndens beslut vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har
beslämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör
svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen,
skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att
uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Församling
är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med
belopp som motsvarar vad som skulle utgå på gmndval av antalet skattekronor och
skatleören i församlingen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2§
taxeringslagen (1990:00) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har
skaltskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till
församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Har enligt 10 kap. 4§
församlingslagen (1988:180) annan skattesats slutligt fastställts än den som
har bestämts tidigare, skall till gmnd för utbetalningen läggas den
utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Församling är berättigad
att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämndens beslut rörande det
föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de
skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i församlingens fordran hos staten
vid ingången av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas

Församling är berättigad
att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har beslutats för året och del antal
skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap.
2§ taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i
församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då be-

s. 1988 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1988:190.

181

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

slutet
fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har
rätt att uppbära av staten på gmndval av taxeringen under året efter del, då
förskottet enligt bestämmelsema i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången
av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall
skattemyndigheten under samma år utanordna till församlingen med en tolftedel
den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna januari och febmari, skall vid dessa
tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalades i månaderna januari och febmari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

mot
den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten på
gmndval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelsema
i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp,
som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna
paragraf skall länsskattemyndigheten under samma år utanordna till
församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfallena i månadema januari och
febmari, skall vid dessa tillfallen utbetalas samma belopp som har utbetalats
i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får
länsskattemyndigheten dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalades i månadema januari och febmari inte
motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den jämkning som
föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om
församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kyrklig samfällighet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991. Bestämmelsema i 4 § första och tredje styckena samt 4 a §
första och tredje styckena tillämpas från och med den 1 januari 1992.

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

31 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild
nyanskaifningsfond

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond'

dels
att 8 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 10 § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av

lagens mbrik 1984:1074

8§ 1986:1316

10§
1986:1316. 183

s. 184 Kontrollera mot PDF

32 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)

Härigenom
föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967:198)'

dels
att i 3, 40 och 57 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 42, 44 och 46 §§ orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 43 och 45 §§ orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas
ut mot "skattemyndigheten",

dels
att 1 och 41 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Folkbokföring
sker

dels
fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje
församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels
årligen hos lokal skattemyn- dels årligen hos skattemyndighet

dighet i
manlalslängder försam- i mantalslängder församlingsvis för

lingsvis
för varje kommun (man- varje kommun (mantalsskrivning),

talsskrivning).

Regeringen
kan förordna, att kyr- Regeringen kan förordna, att kyr

kobokföringen i Stockholm och kobokföringen i Stockholm och

Göteborg skall ske hos den lokala Göteborg skall ske hos skaltemyn-

skattemyndigheten. digheten.

41
§' Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stomme
till mantalslängd fär göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning
och av kommun i fråga som rör kommunen samt av det allmänna ombudet.

Ansökan
göres senast den 5 feb- Ansökan göres senast den 5 feb

mari mantalsåret hos den lokala mari mantalsåret hos den skatle-

skattemyndighet som skall vidtaga myndighet som skall vidtaga den

den yrkade åtgärden. Ansökan bör yrkade åtgärden. Ansökan bör vara

vara skriftlig men får göras muntli- skriftlig men får göras muntligen

gen vid inställelse hos den lokala vid inställelse hos skattemyndighe-

skattemyndigheten. ten.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari
1991.

'
Senaste lydelse av

lagens
mbrik 1985:1121


1986:1317

40§986:1317

44
§1979:180

45§
1985:1121

46§
1985:1121

57§
1986:1317.

Senaste
lydelse 1985:1121.

'Senaste
lydelse 1985:1121. 184

s. 185 Kontrollera mot PDF

33 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.

Härigenom
föreskrivs att i 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.' ordet "länsskattemyndighetens" skall bytas ut mot
"skattemyndighetens".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari
1991.

Senaste
lydelse av 33 § 1986:1297. 185

s. 186 Kontrollera mot PDF

34 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till fond för återanskaffning av fastighet'

dels
att i 3, 4 och 11 §§ ordet "länsskattemyndighel" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 10 § skall upphöra atl gälla.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av

lagens
mbrik 1976:345


1986:1318

4§ 1986:1318

10§
1986:1318

11
§1986:1318. 186

s. 187 Kontrollera mot PDF

35 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1969:738) om rätt att vid
inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen
Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.

Härigenom
föreskrivs att i 3§ lagen (1969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla
avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens
Beredskapsfond, m.m.' ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut
mot "skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

Senaste
lydelse av 3 § 1986:1319. 187

s. 17 Kontrollera mot PDF

36 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)'

dels
att 25 § skall upphöra att gälla,

dels att i 24 § orden
"taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot orden
"taxeringslagen (1990:00)",

dels att i 21, 22 och 29
§§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 14, 17 och 23 §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 2 Kontrollera mot PDF

När uppgift om
aktieutdelning enligt 43§ Imom. taxeringslagen (1956:623) avges, skall
uppgiftslämnaren på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär
besvara frågor till ledning för bedömande om den utdelningsberättiga-de är
skattskyldig. Är ej svaren sådana att därav uppenbarligen framgår att den
utdelningsberättigade icke är skattskyldig för utdelningen, skall kupongskatt
för utdelningen innehållas vid utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen
skall teckna erkännande att kupongskatten innehållits och tillställa uppgiftslämnaren
erkännandet.

När
uppgift om aktieutdelning enligt 3 kap. 28 § lagen (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter avges, skall uppgiftslämnaren på heder
och samvete på blankett enligt fastställt formulär besvara frågor till ledning
för bedömande om den utdelningsberättigade är skattskyldig. Är ej svaren sådana
att därav uppenbarligen framgår att den utdelningsberättigade icke är
skattskyldig för utdelningen, skall kupongskatt för utdelningen innehållas vid
utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen skall teckna erkännande att
kupongskatten innehållits och tillställa uppgiftslämnaren erkännandet.

Riksskatteverket
får medge den, som är skyldig att innehålla kupongskatt och som fömtsattes
kunna bedöma om skattskyldighet enligt 4 § föreligger, att i det fall
skattskyldighet uppenbarligen icke föreligger utbetala utdelning utan att
kupongskatt innehålles, även om svaren på frågoma skulle ge anledning till
sådant innehållande.

Vid utbetalning av
utdelning i utlandet skall kupongskatt alltid innehållas.

17 §2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Blanketter med uppgift om
utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade enligt 37§ 4mom. andra
stycket taxeringslagen (1956:623). Blanketter, vid vilkas

Blanketter med uppgift
om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade enligt 3 kap. 58 §
tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:996

21
§1986:1320

22
§1986:1320 25 § 1986:1320 29 §
1986:1320.

Senaste lydelse
1986:1320.

188

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

avgivande
kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och
sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter avser
skall anges särskilt.

Senast den 31 januari
varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det
årets taxering av riksskatteverket tillställas länsskattemyndigheten i det län,
där den som avses med uppgiften enligt kommunalskattelagen (1928:370) har sin
hemortskommun.

Föreslagen lydelse

Blanketter,
vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från
övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i
dessa blanketter avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari
varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det
årets taxering av riksskatteverket tillställas skattemyndigheten i det län, där
den som avses med uppgiften enligt kommunalskattelagen (1928:370) har sin
hemortskommun.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 §' Försummar
aktiebolag annan skyldighet enligt denna lag än skyldigheten att innehålla
eller inbetala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning, kan riksskatteverket
förelägga bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyldighet. Försuttet vite
utdömes efter anmälan av riksskatteverket av länsrätten i det län där bolagets
styrelse har sitt säte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga om vite enligt
första stycket gäller i övrigt 123—125 §§ taxeringslagen (1956:623) i
tillämpliga delar.

I fråga om vite enligt
första stycket gäller i övrigt 6 kap. 2§ samt 7 kap. 1 och 2§§ taxeringslagen
(1990:00).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

s. 189 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1979:182.

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

37 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom
föreskrivs att 2 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § '

Den
som till ledning för myndigbets beslut i fråga om skatt eller avgift
uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att
skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för
högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

Detsamma
gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt
belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och
därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För
skattebedrägeri skall också För skattebedrägeri skall också

den dömas som med avsikt att skatt den dömas som med avsikt att skatt

skall påföras med för lågt belopp skall påföras med för lågt belopp

överenskommer med sin arbetsgi- överenskommer med sin arbetsgi

vare eller annan som är uppgifts- vare eller annan som är skyldig att

skyldig enligt 37§ taxeringslagen utan föreläggande lämna kontroll-

(1956:623), att denne skall under- uppgift enligt 3 kap. lagen

låta att fullgöra sin uppgiftsskyldig- (1990:00) om självdeklaration och

het, och som därigenom föranleder kontrolluppgifter, att denne skall

att skatt på gmndval av förenklad underlåta att fullgöra sin uppgifts-

självdeklaration påförs honom med skyldighet, och som därigenom för

för lågt belopp. anleder att skatt på gmndval av för

enklad självdeklaration påförs ho

nom med för lågt belopp.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1985:409. 190

s. 191 Kontrollera mot PDF

38 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde
på fastighet

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på
fastighet'

dels
att i 4 och 5 §§ ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels
att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Sedan
tiden för yttrande enligt Sedan tiden för yttrande enligt

5 § utgått fattar länsskattemyndig- 5 § gått ut fattar skattemyndigheten

heten beslut i ärendet. beslut i ärendet.

Mot
beslut får talan ej föras. Beslutet får inte överklagas.

Om
beslutet underrättas sökanden samt den lokala skattemyndigheten.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

'
Senaste lydelse av

4§ 1986:1321


1986:1321.

Senaste lydelse 1986:1321. 191

s. 192 Kontrollera mot PDF

39 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att 18 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18f
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när
åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne
eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3.
vid beslut som avser endast
rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran att tills vidare godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart
att ett sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23
§ körkortslagen (1977:477),

5.
vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikal,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte
innefattar slutligt avgörande av mål.

Om
det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt,
är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
prövning av målet i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål
om utdömande av vite,

2. mål
enligt bevissäkringsla- 2. mål enligt bevissäkringsla

gen (1975:1027) för skatte- och gen (1975:1027) för skatte- och

avgiftsprocessen, enligt lagen avgiftsprocessen, enligt lagen

(1978:880) om betalningssäkring (1978:880) om betalningssäkring

för skatter, tullar och avgifter, om för skatter, tullar
och avgifter, om

besiktning enligt fastighetstax- besiktning enligt fastighetstax

eringslagen (1979:1152), om hand- eringslagen (1979:1152), om hand

lings undantagande från taxerings- lings undantagande från taxerings

revision, skatterevision eller annan revision,
skatterevision eller annan

granskning och om befrielse från granskning och om befrielse från

skyldighet att lämna kontroll- skyldighet att lämna upplysningar

uppgift enligt taxeringslagen eller visa upp handhng endgt lax-

(1956:623), eringslagen (1990:00), lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

'
Ugen omtryckt 1981:1323.

Senaste lydelse 1989:541. 192

s. 193 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse ' Prop.
1989/90:74

3.
mål om omedelbart
omhändertagande enligt 6§ lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård
av unga och 13 § lagen (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall samt mål
om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472),

4.
mål enligt uppbörds- och folk- 4. mål om
anstånd med att betala bokföringsförfattningama med un- skatt
eller socialavgifter enligt upp-dantag av mål om arbetsgivares an- börds-
eller skatteförfattningarna svårighet för arbetstagares skatt och
annat mål enligt uppbörds- och och mål enligt lagen (1984:668) om folkbokföringsförfattningama
med uppbörd av socialavgifter från ar- undantag av mål om arbetsgivares betsgivare, ansvarighet
för arbetstagares skatt

och
mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.
mål om uppdelning av
taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6.
mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,

7.
mål enligt skatte- och
taxeringsförfattningama i vilket beslutet överensstämmer med partemas
samstämmiga mening,

8.
mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske
eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt
körkort inte skall godkännas,

10.
mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att vaming meddelas eller om del är uppenbart att etl
certifikal, elevtillstånd eller behörighels-bevis skall återkallas,

11.
mål i vilket saken är uppenbar.

20
§' Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare, som är
kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman
vid allmän förvalt- Tjänsteman vid allmän förvalt

ningsdomstol, länsstyrelse, läns- ningsdomstol, skattemyndighet,

skattemyndighet eller under läns- länsstyrelse eller under länsstyrelse

styrelse eller länsskattemyndighet lydande myndighet, lagfaren doma-

lydande myndighet, lagfaren döma- re, åklagare, polisman eller advokat

re, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra

eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara

andras talan inför rätta får inte vara nämndeman,

nämndeman.

Nämndeman
i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den
som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att
ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig
att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.

'
Senaste lydelse 1988:1329. 193

13
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 74

s. 194 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

Rätten
prövar självmant den valdes behörighet.

Denna
lag träder i krafl den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

194

s. 195 Kontrollera mot PDF

40 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620)' dels att i 4 kap. 1, 3, 5 och 8 §§
samt 7 kap. 2 § orden "lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels
att i 4 kap. 2 och 11 §§ ordet "länsskattemyndighetens" skall bytas
ut mot "skattemyndighetens".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1987:1334.

Senaste lydelse av

4 kap. 2 § 1988:1252

4 kap. 11 §1988:1252

7kap.2§ 1988:161. 195

s. 196 Kontrollera mot PDF

41
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval

Härigenom
föreskrivs att i 8 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval' ordet
"länsskattemyndighetens" skall bytas ut mot "skattemyndighetens"
och orden "lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen omtryckt 1987:1335. 196

s. 197 Kontrollera mot PDF

42 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom
föreskrivs att i 28 § datalagen (1973:289)' ordet "länsskattemyndighet"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1982:446.

Senaste lydelse av 28 §
1986:1323. 197

s. 198 Kontrollera mot PDF

43
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändringi bevissäkringslagen (1975:1027)
förskatte-och avgiftsprocessen

Härigenom
föreskrivs atl i 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen'
orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot
"taxeringslagen (1990:00)".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av 1 § 1988:333. 198

s. 199 Kontrollera mot PDF

44 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom
föreskrivs att i 12kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385)' ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1982:739.

Senaste lydelse av 12 kap.
8 § 1986:1295. 199

s. 200 Kontrollera mot PDF

45 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom
föreskrivs atl i 12, 22 och 23 §§ bokföringslagen (1976:125)' ordet
"länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av 12§ 1987:463

22 § 1986:1298

23§ 1986:1298. 200

s. 201 Kontrollera mot PDF

46 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977:179)'

dels
att i 6 kap. 3 § orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut

mot
"skattemyndigheten", dels att i 6 kap. 5 § ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot

"skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av

6 kap. 3 §1980:85

6kap.5§ 1986:1329. 201

s. 202 Kontrollera mot PDF

47
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att i 9 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar' orden
"lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot "skattemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste
lydelse av 9 § 1988:1330. 202

s. 203 Kontrollera mot PDF

48 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom
föreskrivs att i 7§ lagen (1978:401) om exportkreditstöd' ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av 7 § 1986:1328. 203

s. 204 Kontrollera mot PDF

49 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter'

dels
att 13, 10, 17 och 18 §§ ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut
mot "skattemyndigheten",

dels
att 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
f Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om
gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
för det beskattningsår, då framställning om betalningssäkring görs. Finns inte
behörig domstol enligt vad som nu sagts, prövas målet av länsrätten i del län,
där verkställigheten kan äga mm.

Behörig
att föra det allmännas ta- Behörig att föra det allmännas ta

lan är länsskattemyndigheten i det lan är skattemyndigheten i det län

län där behörig länsrätt finns. Vad där behörig länsrätt finns. Vad som

som föreskrivs i 18 § tredje och föreskrivsi 6 kap. 15 och 16 §§la\-

ftärde styckena taxeringslagen eringslagen (1990:00) gäller i till-

(1956:623) gäller i tillämpliga delar lämpliga delar i mål om betalnings-

i mål om betalningssäkring. säkring.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av


1989:1000

10§
1989:1000

17§
1989:1000

18
§ 1989:1000.

Senaste
lydelse 1989:1000. 204

opaginerad Kontrollera mot PDF

50 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst'

dels att i 7 § ordet
"taxeringsnämnden" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels att i 7 och 8 §§
ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 9 och 12-14 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Har
skattskyldig, som erhållit uppskov enligt 7§ första stycket, inte inom
föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättningsfastighet och - i
förekommande fall - bosättning, skall realisationsvinsten upptagas till
beskattning på samma sätt som vid eftertaxering enligt taxeringslagen
(1956:623) för det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinsten
uppkom (efterbeskattning). Detsamma skall, såvida vederiaget för den avyttrade
fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastigheten, gälla i fråga
om den del av realisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet.

Framstädning om
efterbeskattning skall ha inkommit inom sex månader från den dag då anmälan
enligt 8 § första stycket kommit in till länsskattemyndigheten. I intet fad får
emellertid sådan framställning ha inkommit senare än två år efter den dag då
en ersättningsfastighet enligt 5 § senast skall förvärvas.

Har
framställning om efterbeskattning inte gjorts skall garantiförbindelse, som
avses i 7 §, återlämnas till den skattskyldige så snart tiden för avlämnande
av så-

Har
skattskyldig, som fått uppskov enligt 7 § första stycket, inte inom
föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättningsfastighet och - i
förekommande fall — bosättning, skall realisationsvinsten tas upp till
beskattning på samma sätt som vid eftertaxering enligt taxeringslagen
(1990:00) för det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinsten
uppkom (efterbeskattning). Detsamma skall, såvida vederlaget för den avyttrade
fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastigheten, gälla i fråga om
den del av realisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet.

Beslut
om efterbeskattning skall fattas av skattemyndigheten inom sex månader från den
dag då anmälan enligt 8 § första stycket kommit in till skattemyndigheten.
Sådant beslut får dock aldrig fattas senare än två år efter den dag då en ersättningsfastighet
enligt 5 § senast skall förvärvas.

Har
beslut om efterbeskattning inie fattats skall garantiförbindelse, som avses i 7
§, återiämnas till den skattskyldige så snart tiden för att fatta sådant beslut
gått ut. Skatte-

s. 8 Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse av

7
§1986:1330

8
§1986:1330.

Senaste lydelse 1986:1

330.

205

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

dan framställning gått lid
ända. Länsskattemyndigheten får, om skäl därtill föreligger, medge att
förbindelsen återiämnas vid tidigare tidpunkt.

myndigheten får, om skäl
därtill föreligger, medge att förbindelsen återlämnas vid tidigare tidpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppskov erhålles endast om
den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos taxeringsnämnden eller,
såvida besvär har anförts, hos länsrätten. Yrkandet skall göras på blankett
enligt ett formulär som riksskatteverket fastställer. Till självdeklarationen
skall fogas två exemplar av blanketten.

Uppskov fås endast om den
skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndigheten.
Yrkandet skall göras på blankett enligt ett formulär som riksskatteverket
fastställer. Till självdeklarationen skall fogas två exemplar av blanketten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Taxeringsnämnd skad,
sedan den skattskyldiges taxering prövats, tid länsskattemyndigheten överlämna
ett exemplar av den i 12 § angivna blanketten samt — iförekommande fad —
garantiförbindelse enligt 7 §.

Beslut
rörande uppskov skall registreras hos länsskaltemyndigheten.

Beslut
rörande uppskov skall registreras hos skattemyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om laxeringen ändras
för det år då den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig
avyttrades, får besvär med yrkande om uppskov eller ändring av ett uppskovsbeslut,
som betingas av taxeringsändringen, anföras i särskild ordning. Besvären
skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändringen i
taxeringen meddelades men Jår inte avgöras förrän beslutet rörande laxeringen
har vunnit laga kraft.

Om ett taxeringsbeslut
ändras för det år då den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig
avyttrades, får den skatlskyldige framställa det yrkande om uppskov eller
ändring av ett uppskovsbeslut, som föranleds av taxeringsändringen.
Framställningen skall ha kommit in tid skattemyndigheten inom sex månader från
den dag då beslutet om ändringen i taxeringsbeslutet meddelades om inte längre
tid för framställningen gäller enligt taxeringslagen (1990:00).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare
års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och
lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla
skattemyndighet.

s. 206 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1330. " Senaste lydelse 1986:1330.

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

51 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)

Härigenom föreskrivs att i 8, 18 och 19 §§
jordbmksbokföringslagen (1979:141)' ordet "länsskattemyndighet" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas
från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av


1986:1299

18§ 1986:1299

19§ 1986:1299. ' 207

s. 208 Kontrollera mot PDF

52
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom
föreskrivs all i 10 och 11§§ bötesverkställighetslagen (1979:189)' ordet
"länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av

10§
1986:1331

11
§1986:1331. ' 208

s. 209 Kontrollera mot PDF

53 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investeringsfond'

dels
att i 3, 14 och 17 §§ ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut
mot "skattemyndigheten",

dels
att 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15f
Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän investeringsfond eller som
under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna investeringsfond skall vid
själdeklarationen lämna uppgifter om fondens storiek, användning och
avveckling. Uppgiftema skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär
som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas besked från
riksbanken rörande insättning på konto för investering.

Taxeringsnämnden
skall, i fråga omföretag som nämnden skall taxera till statlig inkomstskatt,
lämna uppgifter tid länsskattemyndigheten om allmänna investeringsfonder som
finns vid beskattningsårets utgång och allmänna investeringsfonder som har
avvecklats under beskattningsåret.

Riksbanken
skall lämna bevis till företaget om inbetalning till konto för investering.

Riksbanken
skall till länsskalte- Riksbanken skall till skaltemyn-

myndigheten
och — om det begärs digheten och — om det begärs —

—
till statens industriverk lämna till statens industriverk lämna upp-

uppgifter
om inbetalningar till och gifter om inbetalningar till och ut-

utbetalningar
från konton för inves- betalningar från konton för investe-

tering. ring.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av

3§ 1987:1148

14§
1987:1148

17§
1986:1333.

2 Senaste lydelse
1986:1333. 209

14
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

54 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv'

dels att i 15 § ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels
att 3 § skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avdrag medges inte med
högre belopp än som har betalats in på särskilt konto i bank (allmänt investeringskonto).
För att medföra rätt till avdrag skall inbetalning ha gjorts senast den dag,
då den skattskyldige enligt 34§ Imom. eller 34 § 2 mom. taxeringslagen
(1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår
som avsättningen avser eller, om avsättningen görs av handelsbolag, senast
den 31 mars det år då taxering i första instans sker för beskattningsåret i
fråga.

Avdrag
medges inte med högre belopp än som har betalats in på särskilt konto i bank
(allmänt investeringskonto). För att medföra rätt till avdrag skall
inbetalning ha gjorts senast den dag, då den skattskyldige enligt 2 kap. 28,
32 eller 33 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall
ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår som avsättningen
avser eller, om avsättningen görs av handelsbolag, senast den 31 mars det år då
taxering i första instans sker för beskattningsåret i fråga-

Med
bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av 15 §
1986:1334.

210

opaginerad Kontrollera mot PDF

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:611) om upphovsmannakonto att 2 § skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppskov medges endast för
den del av upphovsmannaintäkten, dock lägst 10 000 kronor, som har inbetalats
på särskilt konto i bank (upphovsmannakonto). För att medföra rätt till uppskov
skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 34 § 1
mom. eller 34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän
självdeklaration för det beskattningsår som inbetalningen avser.

Uppskov medges endast för
den del av upphovsmannaintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbetalats på
särskilt konto i bank (upphovsmannakonto). För att medföra rätt till uppskov
skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skallskyldige enligt 2 kap.
28, 32 eller 33 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter
skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår som
inbetalningen avser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med bank avses i denna lag
riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

211

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom
föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)'

dels
att i 17kap. 6-9, 11, 13-17, 19-22 och 24§§, 18kap. 10 och 11 §§, 19kap. 1, 5,
6 och 8 §§, 20kap. 1, 4 och 7 §§, 21 kap. 5 och 6 §§, 22 kap. 3 §, 24 kap. 2 §,
25 kap. 4 och 7 §§ samt 29 kap. 2 § ordet "länsskattemyndighet" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i
motsvarande form,

dels
att i 17 kap. 18 §, 18 kap. 11 §, 20 kap. 9, 14, 18 och 21 §§, 28 kap. 9 § samt
31 kap. 1 § orden "lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot
"skattemyndighet",

dels
att i 17 kap. 18 §, 18 kap. 11 §, 26 kap. 2 §, 28 kap. 4 och 7 §§ orden
"den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels
att i 18 kap. 22 och 24 §§ orden "länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet"
skall bytas ut mot "skattemyndighet",

dels
att i 26 kap. 1 § orden "länsskattemyndigheten eller den lokala
skattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels
alt i 20kap. 15 § ordet "taxeringsinlendent" skall bytas ut mot
"skattemyndighet",

dels
att 18 kap. 9, 13, 16, 27 och 28 §§, 20 kap. 23 §, 21 kap. 1 och 2 §§, 25 kap.
6 § samt 28 kap. 12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
kap.

9f Allmän
fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara lämnad senast
den 1 december året före det år då allmän fastighetstaxering äger mm.

Fastighetsdeklarationen
med till- Fastighetsdeklarationen med till

hörande handlingar skall lämnas hörande handlingar skall lämnas

till länsskattemyndighet eller lokal till skattemyndighet,

skattemyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse av

19 kap. 6 § 1986:1300

17kap.
6§ 1988:544

19kap. 8§ 1989:1034

17 kap.
7 § 1986:1300

20 kap. 1§ 1986:1300

17 kap.
8§ 1986:1300

20 kap. 4 § 1986:1300

17 kap.
9§ 1988:1283

20kap.7§ 1989:477

17 kap.
11§ 1986:1300

20 kap. 14§ 1985:820

17 kap.
13§ 1986:1300

20 kap. 18§ 1986:258

17 kap.
14§ 1986:1300

20 kap. 21 §1985:820

17 kap.
15§ 1986:1300

21 kap. 5 §1986:1300

17 kap.
16§ 1989:477

21 kap. 6§ 1986:1300

17 kap.
17§ 1986:1300

22 kap. 3 § 1986:1300

17 kap.
19§ 1986:1300

24 kap. 2 § 1986:1300

17kap.
20§ 1986:1300

25kap.4§ 1986:1300

17 kap.
21 § 1986:1300

25 kap. 7§ 1986:1300

17 kap.
22 §1986:1300

26 kap. 1§ 1986:1300

17 kap.
24 §1986:1300

26 kap. 2 § 1981:1119

18 kap.
10§ 1986:1300

28 kap. 4 §1981:1119

18 kap.
11 § 1987:146

28 kap. 7 § 1985:820

18 kap.
22 § 1986:1300

28kap.9§ 1981:1119

18 kap.
24§ 1986:1300

29 kap. 2§ 1986:1300

19 kap.
1§ 1986:1300

31 kap. 1§ 1981:1119

19 kap.
5§ 1986:1300

Senaste
lydelse 1986:1300.

212

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1989/90:74

Länsskattemyndighet
får efter Skattemyndighet fär efter samräd

samråd
med kommun bestämma med kommun bestämma att det

att
det inom kommunen skall fin- inom kommunen skall finnas sär-

nas
särskilt insamlingsställe för de- skilt insamlingsställe för deklara-

klarationer,
som skall lämnas till tioner, som skall lämnas till ledning

ledning
för taxering inom länet. för taxering inom länet.

13§'

Bestämmelserna
i 46 § taxerings- Bestämmelserna i 3 kap. 16 § tax

lagen 7 956.62iJ gäller i tillämpliga eringslagen (1990:00) gäller i till

delar i fråga om taxeringskontroll lämpliga delar i fråga om taxerings-

enligt denna lag. kontroll enligt denna lag.

16r

Bestämmelsema
i 50§ Imom. Bestämmelserna i ifcap. 77#tax

taxeringslagen (1956:623) gäller i eringslagen (1990:00) gäller i till

tillämpliga delar i fråga om uppgif- lämpliga delar i fråga om uppgifter i

ter i fastighetsdeklarationer och fastighetsdeklarationer och andra

andra handlingar, som enligt be- handlingar, som enligt bestämmel-

stämmelserna i denna lag har av- serna i denna lag har avlämnats till

lämnats till ledning för fastighets- ledning för fastighetstaxering eller

taxering eller upprättats eller för upprättats eller för granskning om-

granskning omhändertagits av en händertagits av en myndighet vid

myndighet vid taxeringskontroll. taxeringskontroll.

Bestämmelserna
i 50 § 2 mom. Bestämmelserna i 4 kap. 13 §

taxering.slagen
tillämpas på hand- lagen (1990:00) om självdeklara-

lingar
som avses i första stycket. tion och kontrolluppgifter tillämpas


handlingar som avses i första stycket.

27 §

Vite,
som föreläggs enligt denna lag, bestäms tid belopp, som med hänsyn tid den
uppgiflsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan
antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst tid 500 kronor.

Vite
får inte föreläggas staten. Vite får inte föreläggas staten,

kommun
eller annan menighet, ej kommun eller tjänsteman i tjäns-

heller
ämbets- eller tjänsteman i ten.

tjänsten.

28
§

Om
uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av länsskattemyndigheten
eller chef för lokal skattemyndighet.

Finner
man. då fråga uppkom-

'
Senaste lydelse 1980:1087.

" Senaste lydelse 1980:1087.

' Senaste lydelse 1986:1300. 213

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

mer
att döma ut vite, atl ändamålet med vitet har förfallit, får vitet ej utdömas.
Har vitesföreläggande iakttagits först sedan anmälan enligt första stycket har
inkommit, skad ändamålet med vitet inte anses haförfadit därigenom.

Vid prövning av anmälan
enligt första stycket får också bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet
hade bortföreläggas.

Vid
prövning av ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över
beslut, varigenom vite förelagts, får talan ej föras.

20
kap.

23 §*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom
föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan
fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller
har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har
fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1. uppenbar
felräkning, eller

2. uppenbart felaktig
överföring

av belopp eller annan uppgift från

den allmänna fastighetsdeklara

tionen,

får den lokala
skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra
frågan, besluta om rättelse i denna del.

Har
fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom
föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan
fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller
har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får skattemyndigheten
besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har
fastighetslaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1. uppenbar
felräkning, eller

2. uppenbart felaktig
överföring

av belopp eller annan uppgift från

den allmänna fastighetsdeklara

tionen,

får skattemyndigheten, om
ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse
i denna del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
besvär över taxeringen har anförts får rättelse enligt denna paragraf inte
beslutas, om inte rättelsen avser oriktig anteckning om ägare. Rättelse får
beslutas under hela den löpande taxeringsperioden.

Innan rättelse
beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från
fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter, fastighetens
ägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor
tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i

Skattemyndigheten skall,
om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillställa fastighetens
ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse
1981:1119.

214

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

s. 19 Kontrollera mot PDF

den
ordning som avses i 19 § samt avses i 19 § samt underrätta veder-underrätta
skattechefen och veder- börande kommun om beslutet, börande kommun om
beslutet.

Talan
mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den
taxering som avses med rättelsebeslutet.

Närmare
föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21
kap.

En
fastighetstaxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Besvär får anföras av
ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och skattemyndighet.

En fastighetsägare eller
en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till skattemyndigheten i det län där
fastigheten är belägen. Skattemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen
och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

Besvär
av en skattemyndighet skall ges in till länsrätten.

Besvär
får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun
och länsskattemyndighet.

En
fastighetsägare eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten
i det fögderi där fastigheten är belägen. Lokala skattemyndigheten skall
överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt
som skall pröva överklagandet.

Besvär
av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten.

Länsrätten
prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Ett överklagande av en
fastighetstaxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med stöd av 20 kap. 23
§ ändrats så som klaganden begärt.

2f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har en fastighetsägare
eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan
lokal skattemyndighet än den som anges i 1 § tredje stycket, skall detta inte
hindra att målet prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in till en
fastighetstaxeringsnämnd, en länsrätt eller en länsskattemyndighet.
Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till den lokala
skattemyndighet som enligt 1 § tredje stycket skall ta emot den.

Har
en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till
en annan länsrätt än den som skall pröva överkla-

Har en fastighetsägare
eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan
skattemyndighet än den som anges i 1 § tredje stycket, skall detta inte hindra
att målet prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in till en
fastighetstaxeringsnämnd eller en länsrätt. Skrivelsen skall i sådana fall
omedelbart översändas till den skattemyndighet som enligt 1 § tredje stycket
skall ta emot den.

Har
en skattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en
annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1986:1300. 'Senaste lydelse 1986:1300.

215

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

gandet skall inte heller
detta hindra att målet prövas. 1 sådant fall skall skrivelsen omedelbart
översändas till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

skall inte heller detta
hindra att målet prövas. 1 sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas
till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 kap. 6§'
Bestämmelserna i I7kap. 8—13, 15—17 och 19 —25 §§ skall i tillämpliga delar
gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Förordnande av konsulenter
som avses i 17 kap. 15 § skall emellertid äga mm senast den 30 november året
före del år då särskild fastighetstaxering äger mm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskattemyndigheten och
den lokala skattemyndigheten skall åt särskild fastighetstaxeringsnämnd bereda
ärenden och ombesörja göromål av expeditionen art. Nämnda myndigheter
granskar fastighetsdeklarationer och tillhandahåller i den omfattning som
arbetsförhållandena medger föredragande i ärende som myndighet granskat.

Skattemyndigheten skall åt
särskild fastighetstaxeringsnämnd bereda ärenden och ombesörja göromål av
expeditionen art. Skattemyndigheten granskar fastighetsdeklarationer och
tillhandahåller i den omfattning som arbetsförhållandena medger föredragande i
ärende som myndigheten granskal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall i anledning av förvaltningsdomstols beslut avseende visst
taxeringsår, för efterföljande år under den löpande taxeringsperioden i
fastighetslängden föra in de ändringar i eller tillägg till fastighetstaxering
som följer av beslutet. Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny
taxering har skett och inte heller för åren därefter.

Skattemyndigheten skall i
anledning av förvaltningsdomstols beslut avseende visst taxeringsår, för
efterföljande år under den löpande taxeringsperioden i fastighetslängden föra
in de ändringar i eller tillägg till fastighetstaxering som följer av beslutet.
Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny taxering har skett och inte
heller för åren därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åtgärden skall vidtas
inom fem månader från den dag beslutet meddelades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall inom två veckor efter vidtagen åtgärd tillställa
fastighetens ägare underrättelse i den ordning som avses i 20 kap. 19 §.
Länsskattemyndigheten samt vederbörande fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsnämnd
och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen skall
innehålla upplysning om

Skattemyndigheten skall
inom två veckor efter vidtagen åtgärd tillställa fastighetens ägare underrättelse
i den ordning som avses i 20 kap. 19§. Vederbörande faslig-hetstaxeringsnämnd
och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen
skall innehålla upplysning om

s. 1988 Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1988:544. '"Senaste lydelse 1986:1300.

216

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

1. den
rätt att anföra besvär över

den särskilda fastighetstaxeringen

som följer av 31 kap. 1 §,

2.
den rätt att anföra besvär
över inkomst- och förmögenhetstaxeringen som skattskyldig har enligt 102 §
taxeringslagen (1956:623) och vad han därvid har atl iaktta,

3. den lokala skattemyndighetens skyldighet att ändra
inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt 72é taxeringslagen, samt

4.
bestämmelsema i 16 kap. om ny
taxering.

Det
som sägs om förvaltningsdomstols beslut gäller även om den lokala
skattemyndighetens beslut om rättelse enligt 10 § och 20 kap.

Föreslagen lydelse

1.
den rätt att anföra besvär över den särskilda fastighetstaxeringen som följer
av 31 kap. 1 §,

2.
skattemyndighetens skyldighet
att ändra inkomst- och förmögen-helstaxeringen enligt 4kap. 13 och 17 §§
taxeringslagen (1990:00), samt

3. bestämmelserna i 16 kap. om ny taxering.

Det
som sägs om förvaltningsdomstols beslut gäller även om skattemyndighetens
beslut om rättelse enligt 10 § och 20kap. 23 §.

Prop.
1989/90:74

s. 1990 Kontrollera mot PDF

23 § .

Närmare
föreskrifter om förfarandet enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

217

s. 1991 Kontrollera mot PDF

57 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1979:1155) om insamling av
uppgifter för kommunal och statlig planering

Härigenom
föreskrivs att i 6 § lagen (1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal
och statlig planering orden "de lokala skattemyndigheterna" skall
bytas ut mot "skattemyndigheterna".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

218

opaginerad Kontrollera mot PDF

58 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinstkonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto'

dels
att 16 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 6, 14 och 19 §§ ordet "länsskattemyndighel" i olika böjnings

former skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i krafl den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

' Senaste lydelse av


1986:1335

14 § 1986:1335

16 § 1986:1335

19§ 1986:1335. 219

opaginerad Kontrollera mot PDF

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1980:865) om skatteflykt

dels
att 3 § skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om 2 § tillämpas skall
taxeringen bestämmas som om rättshandlingen inte hade företagits. Framstår
förfarandet med hänsyn till det ekonomiska resultatet — bortsett från
skatteförmånen — som en omväg i förhållande till det närmast till hands
liggande förfarandet, skall taxeringen i stället ske som om den skattskyldige
hade valt det förfarandet. Om de nu angivna gmnderna för taxeringen inte kan
tillämpas eller skulle leda till oskäligt resultat, skall taxeringen bestämmas
tid skäligt belopp.

Om
2 § tillämpas skall taxeringsbeslut fattas som om rättshandlingen inte hade
företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det ekonomiska resultatet —
bortsett från skatteförmånen — som en omväg i förhållande till det närmast till
hands liggande förfarandet, skall taxeringsbeslutet i stället Jat-tas som om
den skattskyldige hade valt det förfarandet. Om de nu angivna gmndema för
taxeringsbeslutet inte kan tillämpas eller skulle leda till oskäligt resultat,
skall taxeringsbeslutet fattas med tillämpning av 4 kap. 3§ taxeringslagen
(1990:00).

Fråga
om tillämpning av denna lag prövas av länsrätten efter framstädning av
skattemyndighet eller riksskatteverket. Om handläggning av framställning om
tillämpning av lagen och om överklagande av beslut i anledning av sådan
framställning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 kap. taxeringslagen
(1990:00).

Framställning enligt
första stycket får göras före utgången av de frister som enligt 4 kap. 19-22
§§ taxeringslagen gäller för beslut om eftertaxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1983:75.

220

s. 1986 Kontrollera mot PDF

60 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1981:296) om eldsvådefonder' dels att i 13 § ordet
"länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",
dels att 12 § skall upphöra att gälla.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av

12
§1986:1336

13
§1986:1336. 221

s. 1987 Kontrollera mot PDF

61 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5
kap.


Om eftergift i vissa fall av skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
föreskrivs i 22d§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Har
den som är skyldig all betala

annan egenavgifl än tilläggspen

sionsavgift avlidit, skad 75 §

1 mom. kommunalskattelagen

(1928:370)
tillämpas beträffande befrielse från skyldighet alt betala avgiften.

I fråga om befrielse i
vissa fall Om befrielse i vissa fall från skyl-

från skyldighet att betala egenavgift dighet att betala egenavgifter fö-

för tilläggspension gäller särskilda reskrivs i 30 § uppbördslagen

bestämmelser. (1953:272).

Prop.
1989/90:74

s. 1988 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

s. 1989 Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1989:633.

222

s. 1990 Kontrollera mot PDF

62 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:2) om uppfinnarkonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:2) om uppfinnarkonto att 2 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast för den Uppskov medges endast för den

del av uppfinnarintäkten, dock del av uppfinnarintäkten, dock

lägst 10000 kronor, som har inbe- lägst 10000 kronor, som har inbe

talats på särskilt konto i bank (upp- talats på särskilt konto i bank (upp

finnarkonto). För att medföra rätt finnarkonto). För att medföra rätt

till uppskov skall inbetalning ha till uppskov skall inbetalning ha

gjorts senast den dag då den skatt- gjorts senast den dag då den skatt

skyldige enligt 34§ 1 eller 2mom. skyldige enligt lagen (1990:00) om

taxeringslagen (1956:623) skall ha självdeklaration och kontroduppgif-

avlämnat allmän självdeklaration ter skall ha avlämnat allmän själv-

för det beskattningsår som inbetal- deklaration för det beskattningsår

ningen avser. som inbetalningen avser.

Med
bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

223

s. 1991 Kontrollera mot PDF

63
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m.m.

Härigenom
foreskrivs att i 1 b § lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående
det kommunala skatteunderlaget' ordet "taxeringsnämndens" skall
bytas ul mot "skaltemyndighetens".

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991 och tillämpas från och med den 1 januari
1992.

' Senaste lydelse av I b § 1984:504. 224

opaginerad Kontrollera mot PDF

64 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:423) om allmän löneavgift att i 4§ orden
"taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "lagen (1990:00)
om självdeklaration och kontrolluppgifter".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

225
15 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

65 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar'

dels
att i 3 § orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot
"taxeringslagen (1990:00)",

dels
att i 6 och 15 §§ orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet",

dels
att i 16 och 21 §§ orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas
ut mot "skattemyndigheten",

dels
att i 20 och 25 §§ ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

<7e/5
att 7, 9, 11, 18 och 27 - 31 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse


I fråga om inbetalning och redovisning av ett innehållet belopp skall
bestämmelsema i 24§ 2 mom. samt 52-55 och 83 §§ uppbördslagen (1953:272) om
arbetsgivares inbetalning och redovisning av preliminär A-skatl gälla i
tillämpliga delar.

Bestämmelser
om skyldighet att Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift
om den ut- lämna kontrolluppgift om den utbetalade ersättningen finns i
37§ 1 betalade ersättningen finns i 3 kap. mom. taxeringslagen (1956:623).
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter.


ett innehållet belopp som inte har betalats i rätt tid och ordning skall
restavgift och tilläggsavgift utgå enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen. Därvid
skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. samma lag tillämpas.

9f

Är
uppgift som den uppgiftsskyl- Är uppgift som den uppgiftsskyl

dige lämnat ofullständig, får tax- dige lämnat ofullständig, får skalte-

eringsnämnden. länsskattemyndig- myndigheten anmana den uppgifts-

heten eller den lokala skattemyn- skyldige att avhjälpa bristen,

digheten anmana den uppgiftsskyl

dige att avhjälpa bristen.

11
§'

Om
en uppgiftsskyldig inte hör- Om en uppgiftsskyldig inte hör

sammar en anmaning enligt 9 §, får sammar en anmaning enligt 9 §, får

tCLxeringsnämnden, länsskattemyn- skattemyndigheten förelägga vite.

digheten eller den lokala skatte- Bestämmelsema i 83 § uppbörds

myndigheten förelägga vite. Be- lagen (1953:272) om vite gäller i

stämmelserna i 83 § uppbördslagen tillämpliga delar. Anmaning vari

'
Senaste lydelse av

20 §1986:1337

25 §1986:1337.

Senaste lydelse 1986:
r337.

'Senaste lydelse
1986:1337. 226

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

(1953:272)
om vite gäller i tillämp- vite har förelagts skall delges den liga delar.
Anmaning vari vite har uppgiftsskyldige, förelagts skall delges den
uppgiftsskyldige.

18 r

En uppdragsgivare som är
bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad atl det av denna framgår
uppdragstagarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller
registreringsnummer till mervärdeskatt samt ersättning. Har avdrag gjorts på
ersättningen enligt 5 §, skall också det avdragna beloppet framgå.
Uppdragsgivare som inte är bokföringsskyldiga skall föra motsvarande
anteckningar.

En uppdragsgivare är
skyldig att efter anmaning lämna uppgift om anlitade uppdragstagare, utbetalade
ersättningar och beloppen av gjorda avdrag. Hörsammas inte anmaningen gäller
bestämmelsema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite.

Revision får verkställas
hos en uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelsema om avdrag eller
uppgiftsskyldighet har följts. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelsema
i 56 och 58 §§ taxeringslagen (1956:623) om taxeringsrevision.

Behörig att besluta om
anmaning, föreläggande av vite eller revision är riksskatteverket samt den
länsskattemyndighet och lokala skattemyndighet som får besluta om revision
hos uppdragsgivaren enligt 78 § uppbördslagen.

Revision
får verkställas hos en uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelsema om avdrag
eller uppgiftsskyldighet har följts. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelsema
i 3 kap. 8-14 §§ taxeringslagen (1990:00) om taxeringsrevision.

Behörig
att besluta om anmaning, föreläggande av vite eller revision är
riksskatteverket samt den skattemyndighet som får besluta om revision hos
uppdragsgivaren enligt 78 § uppbördslagen.

27 f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.
Beslut enligt 6§ överklagas dock genom besvär hos länsskattemyndigheten.

Följande
beslut av den lokala skattemyndigheten får inte överklagas:

beslut
om revision,

beslut
varigenom vite har förelagts.

Taxeringsnämndens
beslut varigenom vite har förelagts får inte heller överklagas.

får

Skattemyndighetens
beslut överklagas hos länsrätten.

Följande
beslut av skattemyndigheten får inte överklagas:

beslut
om revision,

beslut varigenom vite har
förelagts,

beslut som avser sättet
för redovisning eller inbetalning av ett innehållet belopp.

Har
riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite, får beslutet
inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1986:1337. 'Senaste lydelse 1986:1337.

227

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Följande
beslut av länsskaltemyndigheten får inte överklagas:

beslut som meddelats
med anledning av besvär över beslut enligi 6§,

beslut som avser sättet
för redovisning eller inbetalning av ett innehållet belopp,

beslut
om revision,

beslut varigenom vite
har förelagts.

Andra beslut av
länsskattemyndigheten får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

En uppdragstagare,
uppdragsgivare eller en uppgiftsskyldig får överklaga skattemyndighetens beslut
inom två månader från den dag han fått del av beslutet.

Bestämmelserna
i 6 kap. 5—7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en uppdragstagare,
uppdragsgivare eller en uppgiftsskyldig överklagat skattemyndighetens beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har riksskatteverket
beslutat om revision eller föreläggande av vite, får beslutet inte överklagas.

Riksskatteverket får
överklaga skattemyndighetens beslut. Överklagandet skall ha kommit in inom två
månader från den dag beslutet meddelades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hos
länsskaltemyndigheten förordnat allmänt ombud som avses i 72a § uppbördslagen
(1953:272) skaliföra det allmännas talan i mål enligt denna lag och får hos den
lokala skattemyndigheten yrka att betalningsskyldighet enligt 12 eller 13 §
åläggs uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige.

Allmänt ombud får
överklaga till uppdragstagarens, uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges
förmån. Den lokala skattemyndighetens beslut får allmänt ombud överklaga
endast vad avser uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges
betalningsskyldighet enligt 12 eller 13 §.

Bestämmelserna i 6 kap.
10— 23 §§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt denna lag. Vad som i
taxeringslagen sägs om skall-skyldig skall gälla uppdragstagare, uppdragsgivare
och uppgiftsskyldig.

Länsrättens
beslut ifråga som avses i 6 §får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär över beslut enligt
denna lag inverkar inte på skyldigheten att

Överklagas ett beslut
enligt denna lag inverkar detta inte på skyldighe-

s. 228 Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse
1986:1337. ' Senaste lydelse 1986:1337. ' Senaste lydelse 1986:1337.

228

s. 229 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

betala
det belopp som besvären av- ten att betala det belopp som över

ser, klagandet avser.

Ändras
eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan verkställighet följt
hos uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige skall verkställigheten såvitt
möjligt återgå.

Ett
beslut varigenom uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges
betalningsskyldighet har bestämts tid ett lägre belopp än det allmänna ombudet
har yrkat eller medgivit, får inte föranleda återbetalning innan det har
vunnit laga kraft, om det allmänna ombudet har anmält hinder mot detta. Om
sådant hinder har anmälts får dock länsskaltemyndigheten på ansökan medge
återbetalning. Därvid skad bestämmelserna i49§ 2 mom. sista stycket
uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet tillämpas.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991. Äldre bestämmelser i 27 — 29 §§ gäller för beslut som har meddelats före
den 1 januari 1991. De nya bestämmelsema om riksskatteverkets överklaganderätt
och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari
1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.

229

s. 230 Kontrollera mot PDF

66 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto'

dels
alt 16 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 6, 14 och 19 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ul mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av

6§ 1986:1339

14
§ 1986:1339

16
§ 1986:1339

19
§ 1986:1339. 230

s. 231 Kontrollera mot PDF

67 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift

Härigenom
föreslås all i 5 § lagen (1982:1193) om skaltereduktion för
fackföreningsavgift' orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas
ut mot "skattemyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 5 § 1983:448. 231

s. 232 Kontrollera mot PDF

68
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom
föreskrivs att 8 och 10 §§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse


Vinstdelningsunderlaget avmndas nedåt till helt tusental kronor.

Vinstddningsskatl
utgår i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Beteckningar
som används i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.

10§'

Bestämmelserna
i taxeringslagen Bestämmelserna i taxeringslagen

(1956:623) om taxering för in- ('7990.-OOj om taxering för inkomst

komst och förmögenhet skall gälla i och förmögenhet skall gälla i fråga

fråga om bestämmande av vinstdel- om bestämmande av vinstdelnings-

ningsunderlaget. Bestämmelsema underlaget. Bestämmelserna om

om särskilda avgifter i nämnda lag särskilda avgifter i nämnda lag skall

skall dock inte tillämpas. Ändras dock inte tillämpas. Ändras tax

taxeringen till statlig inkomstskatt eringen lill statlig inkomstskatt

genom dom av länsrätt, kammar- skall skattemyndigheten besluta om

rätt eller regeringsrätten skall dom- den ändring av vinstdelnings-

slolen även besluta om den ändring underlaget som föranletts härav,

av vinstdelningsunderlaget som fö

ranleds härav.

I
fråga om debitering och uppbörd av skallen gäller bestämmelsema i uppbördslagen
(1953:272). Vidare rillämpas 3 kap. 6§ lagen (1981:691) om socialavgifter på
vinstdelningsskatten. Riksförsäkringsverket får dock som förskott tillgodoföra
sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskatt som kan beräknas bli
debiterad under året. Riksskatteverket skall före utgången av juli månad lämna
riksförsäkringsverket uppgift om den beräknade skatten.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

'
Senaste lydelse 1984:863. 232

s. 233 Kontrollera mot PDF

69 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer
m.m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.'

dels
att i 6 § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels
att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Sådana
arbetsgivare som är skyl- Sådana arbetsgivare som är skyl

diga att lämna kontrolluppgift en- diga att lämna kontrolluppgift en-

li 37§ 1 mom.första punkten tax- ligt 3kap. 4§ lagen (1990:00) om

eringslagen (1956:623) skall, om de självdeklaration och kontroduppgif-

har tilldelats särskilda arbetsställe- ter skall, om de har tilldelats sär-

nummer, i kontrolluppgiften med skilda arbetsställenummer, i kon-

ett sådant nummer utmärka ar- trolluppgiften med ett sådant num-

betsstället för den arbetstagare mer utmärka arbetsstället för den

kontrolluppgiften avser. arbetstagare kontrolluppgiften av

ser.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

'
Senaste lydelse av 6 § 1986:1340. 233

s. 234 Kontrollera mot PDF

70 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom
föreskrivs att 13 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid
tillfälligt arbete i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13§

I
kontrolluppgift enligt 37§ 1 I kontrolluppgift enligt i A:ap. 4 #

mom. taxeringslagen
(1956:623) lagen (1990:00) om självdeklara-

skall arbetsgivaren lämna
uppgift tion och kontrolluppgifter skall ar-

även om sådan lön,
ersättning eller betsgivaren lämna uppgift även om

förmån som inte utgör
skattepliktig sådan lön, ersättning eller förmån

intäkt på gmnd av
bestämmelsema som inte utgör skattepliktig intäkt

i
denna lag. på gmnd av bestämmelserna i den

na lag.

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

234

s. 235 Kontrollera mot PDF

71 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt' dels att 5
§ skall upphöra att gälla, dels att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Fastighetsskatt
utgår i heh antal I fråga om förfarandet för att

kronor Skattebeloppet avrundas tid bestämma underlaget för fastig-

närmast lägre hela krontal. hetsskatt gäller taxeringslagens

(1990:00) bestämmelser

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

'
5 § erhöll sin nuvarande beteckning genom 1984:1078.

6§erhöll sin nuvarande
beteckning genom 1984:1078. 235

s. 236 Kontrollera mot PDF

72 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på
förnyelsekonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto'

dels
att 16 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 6, 14 och 19 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 30 jiini 1990 och tillämpas från och med den 1 januari
1991.

'
Senaste lydelse av

6§ 1986:1341

14§
1986:1341

16§
1986:1341

19§
1986:1341. 236

opaginerad Kontrollera mot PDF

73
Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisteriagen (1986:617)

Härigenom
föreskrivs att 8 § utsökningsregisteriagen (1986:617) skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Generaltullstyrelsen,
länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna får ha
terminalål-komsl till utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för
generaltullstyrelsen får avse endast uppgifter om person som förekommer i
ärende hos myndigheten. För en länsskattemyndighel och en lokal skattemyndighet
får terminalålkomslen avse endast uppgifter om person, som förekommer i ärende
hos myndigheten eller hos annan skattemyndighet inom länet.

Generallullstyrelsen och
skattemyndighetema får ha terminalåtkomst till utsökningsregistret. Terminalålkomslen
får avse endast uppgifter om person som förekommer i ärende hos myndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991.

s. 1986 Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1986:1343.

237

s. 1987 Kontrollera mot PDF

74 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1987:560) om skatleutjämnings-avgift

dels
att i 7 och 9 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § '

Avgiftsunderlaget
utgörs av anta- Avgiftsunderlaget utgörs av anta

let skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt skattemyn-

näwnt7e«.s beslut vid taxeringen till dighetens beslut enligt 4 kap. 2§

kommunal inkomstskatt närmast taxeringslagen (1990:00) vid taxe

föregående år. ringen till kommunal inkomstskatt

närmast
föregående år.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelsen i 2 § tillämpas första
gången i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992.

'Senaste lydelse 1989:605. 238

opaginerad Kontrollera mot PDF

75 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild
skatteutjämningsavgift

Härigenom
föreskrivs att I § lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift skall
ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun skall eriägga
särskild skatteutjämningsavgift om antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till kommunal inkomstskatt föregående år överstiger vad
som motsvarar 100 procent av medelskattekraften. Kommun som inte ingår i landstingskommun
skall dock inte eriägga särskild skatteutjämningsavgift.

Kommun skall erlägga
särskild skatteutjämningsavgift om antalet skattekronor enligt skattemyndighetens
beslut enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen (1990:00) vid taxeringen till kommunal
inkomstskatt föregående år överstiger vad som motsvarar 100 procent av medelskattekraften.
Kommun som inte ingår i landstingskommun skall dock inte eriägga särskild
skatteutjämningsavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången i fråga om särskild
skatteutjämningsavgift för år 1992.

s. 239 Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1989:606.

239

s. 240 Kontrollera mot PDF

76
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister

Härigenom
föreskrivs att i 3 § lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister' orden
"länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot
"skallemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Senaste lydelse av 3§ 1988:443. 240

s. 241 Kontrollera mot PDF

77 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom
föreskrivs att i 114 § tullagen (1987:1065) ordet "länsskattemyndighet"
skall bytas ut mot "skattemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

241
16 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 242 Kontrollera mot PDF

78
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i församlingslagen (1988:180)

Härigenom
föreskrivs i fråga om församlingslagen (1988:180)

dels
att i 12 kap. 4 § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot

"skattemyndigheten",
dels att i 12 kap. 6 § orden "lokala skattemyndigheter" skall bytas
ut mot

"skattemyndigheter".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

242

s. 243 Kontrollera mot PDF

79 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i kyrkofondslagen (1988:182)

Härigenom
föreskrivs att 3 § kyrkofondslagen (1988:182) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse


I lagen avses med bidragsår del är under vilket bidrag betalas ut enligt 13- 18
§§,

skatteunderlag
antalet skatte- skatteunderlag antalet skatte-

kro nor enligt taxeringsnämnds be- kro nor enligt skattemyndighets be

slut om taxering till kommunal in slut om taxering till kommunal in

komstskatt året före bidragsåret, komstskatt enligt 4kap. 2§ lax

minskat med det antal skattekronor eringslagen (1990:00) året före bi

som har påförts andra skattskyldiga dragsåret, minskat med det antal

än sådana som avses i 10 § 1 mom. skattekronor som har påförts andra

lagen (1947:576) om statlig in skattskyldiga än sådana som avses i

komstskatt, 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om

statlig
inkomstskatt,

skattekraft
skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsåret,

meddskattekrafl
skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsåret.

Statistiska
centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 december året före
bidragsåret.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången i fråga om
bidragsåret 1992.

243

opaginerad Kontrollera mot PDF

80
Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskatlelagen (1988:327)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vägtrafikskatlelagen (1988:327) dels att i 66 § ordet
"länsskattemyndighet" skall bytas ut mot "skattemyndighet",
dels atl 43, 47, 50, 60, 67 och 84 §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats
eller, om så inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas.
Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten meddelar beslut om
detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
skatteåret eller skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på gmnd
av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av
den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskattning
enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Beskattningsmyndigheten
får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats
eller, om så inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas.
Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten meddelar beslut om
detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
skatteåret eller skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på gmnd
av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av
den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskattning enligt
denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12§§ lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter. Har den skallskyldige avlidit skad efterbeskattningen
påföras hans dödsbo.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1 fråga om skattetillägg
skall 7 kap. 4 och 6 §§, 7 § andra stycket samt 8§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas. Om skattetillägget eller
del sammanlagda beloppet av flera skattetillägg som fastställts samtidigt
inte uppgår till 50 kronor, påförs inte tillägg.

I
fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 6 §§, 7 § andra stycket samt 8 §
första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpas. Om skattetillägget eller det sammanlagda beloppet av flera skattetillägg
som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kronor, påförs inte tillägg.

Frågor
om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Frågor om skattetillägg på
gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av
allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet, och skall väckas
inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet
vunnit laga kraft.

Beslutas
om ändring av tidigare beslut om skatt, skad även därav

244

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om skattetillägg
skad muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär del. Muntlig
förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att tillägget
inte kommer att tas ut.

50 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågor om förseningsavgift
prövas av beskattningsmyndigheten. 1 fråga om förseningsavgift skall 7 kap. 6
§ första och tredje styckena saml 7 kap 8§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter tillämpas. Dämtöver gäller att förseningsavgifter som
avser samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500
kronor eller, i fall som avses i 49 § andra meningen, 1000 kronor.

Frågor om förseningsavgift
prövas av beskattningsmyndigheten. I fråga om förseningsavgift skall 47§
ftärde stycket, 1 kap. 6 § första och tredje styckena saml 8 § första stycket
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.
Dämtöver gäller att förseningsavgifter som avser samma fordonsägare för en och
samma skalteperiod får nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i 49 §
andra meningen, 1000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om ett beslut om skatt
har överklagats eller skatten annars kan antas komma atl avkortas, kan den
skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med betalning av
skatten. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om
anstånd skall då tillämpas.

Om
ett beslut om skatt har överklagats, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få nstånd med betalning av skatten. Bestämmelsema i 49
§ 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid överklagande av
beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om länsskattemyndighel
i uppbördslagen gäller då allmänna ombudet.

Ränta skall utgå på skatt
som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket till
den del skattebeloppet fastställs av den domstol som prövar överklagandet. För
sådan ränta tillämpas bestämmelsema om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i
5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punkt skatter och
prisregleringsavgifter. Räntan skall dock beräknas från den dag då
skattebeloppet skulle ha betalats, om anstånd inte medgetts, till och med den
dag då anståndstiden går ut.

67 §

s. 1984 Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 2 kap. 11
§, 3kap. 2-5 §§, 6§ första stycket och 7-15 §§ samt 9 kap. 2 och 3§§ lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av
vägtrafikskatt. Vad som

Bestämmelserna i 2 kap. 11
§, 3 kap. 2 - 5 §§, 6 § första stycket och 7 - 15 §§ samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av
vägtrafikskatt. Vad som

245

s. 1985 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop. 1989/90:74

s. 1986 Kontrollera mot PDF

sägs om deklaration gäller
i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga
till gmnd för beslut om skatt.

Skatterevision får
företas, förutom av beskattningsmyndigheten, av riksskatteverket och av
länsskattemyndighel. Vad som sägs i 3 kap. 9, 11, 13 och 15 §§ lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall därvid gälla
riksskatteverket och länsskattemyndighel. Innan riksskatteverket eller
länsskattemyndighet beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyndigheten.

sägs om deklaration gäller
i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga
till gmnd för beslut om skatt.

Skatterevision får
företas, förutom av beskattningsmyndigheten, av riksskatteverket och av skattemyndighet.
Vad som sägs i 3 kap. 9, 11,13 och 15 §§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall därvid gälla
riksskatteverket och .skaltemyndighet. Innan riksskatteverket eller
skattemyndighet beslutar om revision skall samråd ske med
beskattningsmyndigheten.

s. 1987 Kontrollera mot PDF

84
§

Beslut
om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som
avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att betala skatt får
överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av det allmänna ombudet.
Allmänna ombudets överklagandetid räknas från beslutets dag.

Beslut
enligt 64 § andra stycket eller enligt 74 § andra stycket får överklagas hos
riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Länsrättens beslut avseende undanlagande av handling från skatterevision
Jår inte överklagas.

Bestämmelsema i 8
kap. 2—4, 6, 11 och 7i§§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafikskatl. Vad där sägs om allmänt
ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämpningen av 8 kap. 6 § är
motpartens överklagandetid dock två veckor.

Bestämmelserna i 8 kap. 7 § andra stycket, 7 och 8 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafikskatt.
Vad där sägs om allmänt ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 §. Det allmänna
ombudet får föra talan lid den skattskyldiges JÖrmån. Han har då samma
behörighet som den skattskyldi-

ge-

Har en part
överklagat etl beslut om fastställande av skall eller om efterbeskattning får
också motparten överklaga beslutet, även om den för honom stadgade
överklagandetiden gått ul. Motpartens överklagande skad ha kommit in inom två
veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet senast
skulle ha kommit in. Återkallas eller förfader på annal sätt det första
överklagandet, är även del senare förfallet.

s. 1988 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

246

s. 1989 Kontrollera mot PDF

81 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag

dels
all i 9 och 12 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer
byts ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse


I lagen förstås med bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget
utbetalas,

eget
skatteunderlag antalet eget skatteunderlag antalet

skattekronor enligt laxeringsnämn- skallekronor enligi skattemyndighe-

«7en5 beslut om taxering till kommu- tens beslut enligt 4 kap. 2§ taxe-

nal inkomstskatt året före bidrags- ringslagen (1990:00) om taxering

året, till kommunal inkomstskatt året

före
bidragsåret,

egen
skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsåret,

meddskattekrafl
skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsåret,

garanterad
skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras av
landstingskommunens eller kommunens gmndgaranti enligt 3 och 4 §§ justerad
enligt 5 §,

garanterat
skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den garanterade
skattekraften,

tillskoll
av skatteunderlag del antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelsema i 2§ tillämpas första
gången i fråga om bidragsåret 1992.

247

s. 1990 Kontrollera mot PDF

82 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1989:346) om särskild vinstskatt

Härigenom
föreskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1989:346) om särskild vinstskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Beskattningsunderlaget
skall av- Beskattningsunderlaget skall av

rundas nedåt till helt tusental kro- rundas nedåt till
helt tusental kro

nor. Särskild vinstskatt skad avrun- nor.

das nedåt tid helt antal kronor.

Reglerna
i taxeringslagen Reglema i taxeringslagen

(1956:623) om taxering för inkomst (1990:00) om taxering för inkomst

och förmögenhet skall tillämpas för och förmögenhet skall tillämpas för

att bestämma beskattningsunderia- att bestämma beskattningsunderla

get. Bestämmelsema om särskilda get. Bestämmelserna om särskilda

avgifter i taxeringslagen tillämpas avgifter i taxeringslagen tillämpas

dock inte. Ändras taxeringen till dock inte. Ändras taxeringen till

statlig inkomstskatt eller vinstdel- statlig inkomstskatt eller vinstdel

ningsskatt av länsrätt, kammarrätt ningsskatt skall skattemyndigheten

eller regeringsrätten skall domstolen besluta om den ändring av beskatt-

även besluta om den ändring av be- ningsunderlaget som föranleds

skattningsunderlaget som föranleds härav,

härav.

1
fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).

Denna
lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

248

s. 1991 Kontrollera mot PDF

83 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten

dels
att i-4, 5, 7, 10 och 13§§ ordet "länsskattemyndighet" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande
form,

dels
att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

11§

För
kontroll av att uppgiftsskyl- För kontroll av att uppgiftsskyl

dighet enligt denna lag har full- dighet enligt denna lag har full

gjorts får riksskatteverket eller läns- gjorts får riksskatteverket eller skat-

skattemyndigheten förordna om re- temyndigheten förordna om revi-

vision. Därvid gäller i tillämpliga sion. Därvid gäller i tillämpliga de-

delar bestämmelserna i 56 oc/; 55 §§ lar bestämmelserna i 3 kap. 8—

taxeringslagen (1956:623) om tax- 7'/§§ taxeringslagen (1990:00) om

eringsrevision. taxeringsrevision.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

249

opaginerad Kontrollera mot PDF

84
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.

Härigenom
föreskrivs att i 7 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m. ordet "länsskattemyndighet" skall bytas ut mot
"skattemyndighet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

250

opaginerad Kontrollera mot PDF

85
Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

Härigenom
föreskrivs att i 4 § lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift orden
"taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "lagen (1990:00)
om självdeklaration och kontrolluppgifter".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

251

opaginerad Kontrollera mot PDF

FINANSDEPARTEMENTET Prop. 1989/90:74

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990

Närvarande:
statsministem Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Gradin, R. Carisson, Johansson, Lindqvist, G. Anderssono,
Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,
Sahlin

Föredragande:
statsrådet Feldt

s. 252 Kontrollera mot PDF

Proposition om ny taxeringslag m. m. 1 Inledning

Under
flera år har ett omfattande reformarbete bedrivits i syfte att förenkla och
förbättra skattesystemet. De materiella skattereglerna har behandlats av
utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK), utredningen om reformerad
företagsbeskattning (URF), kommittén för indirekta skatter (KIS) och
utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU). På gmndval av
belänkanden har ett första steg i genomförandet av en genomgripande förändring
av vårt skattesystem beslutats och förslag till ytterligare förändringar kommer
alt föreläggas riksdagen under året.

Även förfarandereglema och
organisationen av skalteförvaltningen har varit föremål för ett intensivt
reformarbete. Arbetet har bl.a. bedrivits av skatteförenklingskommittén (B
1982:03) som tillsattes den 13 maj 1982 med uppdrag att se över
taxeringsförfarandet och skatteprocessen.

Förenklad
taxering

Riksdagen
fattade hösten 1986 ett principbeslut om utformningen av det framtida
taxeringsförfarandet och skatteprocessen (prop. 1986/87:47, SkU 11, rskr. 95).
Till gmnd för propositionen låg det betänkande som skatteförenklingskommittén
lade fram hösten 1985 (SOU 1985:42) Förenklad taxering. Jag kommer att senare
redogöra för huvuddragen i principbeslutet (avsnitt 2).

Skatteförenklingskommittén
lämnade i september 1988 sitt slutbetänkande (SOU 1988:21-22) Ny taxeringslag
- reformerad skatteprocess med detaljförslag på gmndval av riksdagens
principbeslut. (Ledamöter vid avgivandet av slutbetänkandet var f d.
generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsskattechefen Sven Gunnarsson och
lagmannen Bertil Wennergren.) Förslagen omfattar bl.a. en ny taxeringslag som
föreslås träda i kraft vid 1991 års taxering.

Jag
avser att i det följande behandla kommitténs betänkande. Sammanfattningen av
betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Kommitténs
lagförslag återfinns i betänkandet (SOU 1988:22) Ny taxeringslag - reformerad
skatteprocess Del 2.

252

s. 253 Kontrollera mot PDF

Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- Prop. 1989/90:74 sema
bör fogas till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (Dnr 4489/88).

Skatteorganisationen
i länen på 90-talet

Kommitténs
förslag om utformningen av taxeringsförfarandet och skatteprocessen har starka
samband med skatteförvaltningens organisation. Riksskatteverket (RSV) har
omorganiserats den 1 januari 1988. Verket har därefter inlett en översyn av
skatteförvaltningens länsorganisation. I ett första steg har ett principförslag
till en ny skatteorganisation i länen utarbetats. Utredningsarbetet har
bedrivits i projektform under benämningen Skatteorganisationen i länen på
90-talet (SOL 90). RSV har redovisat sina förslag i rapporten (RSV Rapport
1989:1) Ny skatteorganisation. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstansema bör fogas till protokollet som bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2480/89).

Vissa
uppbördsfrågor

I
detta sammanhang avser jag även att behandla vissa uppbördsfrågor. Några har
aktualiserats genom skatteförenklingskommilténs betänkande, andra har ett nära
samband med dessa och syftar till ett förbättrat och förenklat förfarande.

Riksdagens
ombudsmän (JO) har i en skrivelse till regeringen den 4 november 1983
hemställt att de särskilda handläggningsfrister för förtida återbetalning av
för mycket erlagd preliminär skatt som för närvarande gäller enligt
uppbördslagen (1953:272), UBL, skall ersättas med ett allmänt krav om skyndsam
handläggning.

JO:s
skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av RSV, dåvarande
länsstyrelsema i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län samt de
lokala skattemyndighetema i Solna, Stockholm, Täby, Eslöv, Helsingborg,
Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg, Ystad, Uddevalla och Kungälv. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 3796/83).

JO
har vidare i en framställning till regeringen den 28 augusti 1986 föreslagit
att en möjlighet att efterge respitränta införs.

En
fråga som har nära samband med beräkningen av respitränta är när den
respiträntegmndande skatten, den tillkommande skatten, bör förfalla till
betalning. RSV har i en skrivelse den 16 maj 1989 till finansdepartementet
föreslagit att reglema för uppbörd av tillkommande skatt ändras så att skatten
skall betalas vid endast ett tillfälle. Förslaget har föranletts av den fr. o.
m. år 1987 ändrade uppbörden av kvarstående skatt.

RSV:s
skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av riksrevi

sionsverket, kammarrätten i Jönköping, Företagens uppgiftslämnardelega- 253

s. 254 Kontrollera mot PDF

tion, Lantbmkamas
riksförbund. Småförelagens riksorganisation och Prop. 1989/90:74 Svenska
arbetsgivareföreningen. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats
inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr
2896/89).

RSV
har vidare i en skrivelse till regeringen den 10 december 1986 föreslagit en
enhetlig metod för avmndning vid beräkning av skatter och avgifter — en fråga
som också berörs av skatteförenklingskommittén.

Lagrådet

Regeringen
beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över de
gmndläggande förslagen till lagändringar i de frågor jag nu nämnt. Förslagen
hade upprättats inom finansdepartementet, i ett fall efter samråd med chefen
för socialdepartementet. Följande lagförslag remitterades till lagrådet

1.
taxeringslag (1990:00),

2.
lag (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,

3.
lag (1990:00) om skatteavdrag i
vissa fall från folkpension,

4.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från sjukpenning,

5.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från artistersättning,

6.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

7.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

8.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

De
granskade förslagen bör bifogas till protokollet som bilaga 4.

Lagrådets
yttrande över förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag återkommer
till yttrandet i avsnitt 7.2 samt i författningskommentarerna till de lagmm,
vilkas utformning lagrådet lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar
jag i allt väsentligt lagrådets förslag till ändringar i de remitterade
förslagen. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella
ändringar i lagtexten.

Det
förslag till taxeringslag som remitterades till lagrådet innehöll en
bestämmelse för att i vissa situationer möjliggöra indrivning i utlandet innan
taxeringsbeslut vunnit laga kraft. En motsvarande regel föreslogs i fråga om
lagen om mervärdeskatt. Lagrådet har ställt sig kritiskt till bestämmelsema och
har avstyrkt förslaget i denna del. Med hänsyn härtill lägger jag inte nu fram
något sådant förslag. Jag avser emellertid att senare återkomma lill frågan.

Som
jag redovisade i lagrådsremissen föranleder de berörda lagstiftningsfrågorna
åtskilliga lagändringar utöver de gmndläggande lagförslag som remitterades till
lagrådet. Jag tar här upp även dessa kompletterande lagförslag.

Jag
vill i det här sammanhanget påpeka att jag inte nu tar upp skatteför

enklingskommilténs förslag om att skattemyndigheterna skall fatta beslut

på gmndval av förlustdeklaration vid taxering för förluståret — något som

också aktualiseras av de förslag skatteutredningama lagt fram. En sådan 254

s. 255 Kontrollera mot PDF

ordning
kräver bl.a. ändring av reglerna om skattetillägg. Jag avser emel- Prop.
1989/90:74 lertid att senare ta upp frågan.

2 Riksdagens principbeslut

Det
principbeslut om ett nytt taxeringsförfarande riksdagen fattade hösten 1986
innebar i huvudsak följande.

Beslutsorgani.sationen

Beslut
om taxering fattas av lokala skattemyndigheter och länsskattemyndigheter i
stället för taxeringsnämnder. De nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med
förtroendeorgan, kallade skattenämnder, som ingår i skattemyndigheterna.
Skattenämnderna fattar för myndigheternas räkning beslut i ärenden där ett
behov av insyn och inflytande för lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar
tjänstemän besluten.

Det
skall finnas en skattenämnd i varje skattemyndighet. I de större myndigheterna
delas nämnden in i avdelningar. Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän
som skall utses för skattemyndigheterna. Lekmännen väljs av landstinget. Om
det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen får även
fullmäktige i den kommunen välja ledamöter. Lekmännen skall ingå i en
"pool" som indelas till tjänstgöring enligt särskilda
tjänstgöringslistor. Fem lekmän skall kallas till varje sammanträde i nämnden.

Till
ordförande och vice ordförande i skattenämnden eller — i förekommande fall —
avdelning i skattenämnd förordnas tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Beslulsbehörigheten

Skattemyndigheten
fåren vidare beslutsbehörighet än vad taxeringsnämnden har i dag.
Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering.
Den skall också vara första instans vid prövning av ärenden om ersättningsskatt
och om dödsbos befrielse från skatt. I de ärendegrupper där beslutskompetensen
nu är uppdelad mellan taxeringsnämnd och länsrätt, nämligen i fråga om
tillämpning av bestämmelserna i 49 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, om
gmndavdrag för dödsbo och 50§ 2 mom. KL och 9§ 2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, SIL, om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
samt beträffande särskild skatteberäkning enligt lagen (1951:763) om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, förs beslutskompetensen i sin
helhet över till skattemyndigheten. Förfarandet i sådana ärenden bör samordnas
med omprövningsförfarandet i övrigt.

Länsskattemyndighet
skall ha samma behörighet som lokal skattemyn

dighet att meddela beslut om skattetillägg och förseningsavgift samt beräk

ning av pensionsgmndande inkomst och egenavgifter. 255

s. 256 Kontrollera mot PDF

Omprövningsförfarandel Prop. 1989/90:74

1
syfte att få en enkel, smidig och snabb ordning för rättelse av felaktiga
taxeringsbeslut införs i förhållande till dagens ordning väsentligt utvidgade
möjligheter för skattemyndigheterna att ompröva sina beslut. Den skattskyldige
får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av
skattemyndighetens beslut. Några särskilda krav för rätt till omprövning på den
skattskyldiges initiativ skall i övrigt inte ställas. Skattemyndigheten får
fatta beslut till den skattskyldiges fördel även efter omprövningstidens utgång
om ansökningen har kommit in inom perioden. Omprövning på den skattskyldiges
initiativ av samma års taxering och även av samma fråga kan ske flera gånger
under fömtsättning att saken inte prövats av domstol.

Beslut
om taxeringsändring på skattemyndighetens initiativ till den skaltskyldiges
fördel får fattas inom fem år efter taxeringsåret utan be-jränsningar. Beslut
om taxeringsändring till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år
efter taxeringsårets utgång. Om den skattskyldige inte kommit in med
självdeklaration skall särskilda regler gälla. Skattemyndigheten skall i dessa
fall — oberoende av om fömtsättningar för eftertaxering föreligger — ha
möjlighet att besluta om taxeringsändring till nackdel under ett år efter det
att deklarationen lämnades in men inte längre än till utgången av det femte
året efter taxeringsåret.

De
nuvarande fömtsättningama för eftertaxering skall i princip bibehållas.

Det
allmännas processföring

Att
föra det allmännas talan i skallemål skall i princip vara en uppgift för
beskattningsmyndigheterna som sådana.

När
den enskilde har överklagat ett skatteärende där beslut meddelats av
länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten skall länsskattemyndigheten
vara hans motpart i domstolen. Länsskattemyndigheten får om det är lämpligt
utse tjänsteman hos den lokala skattemyndighet som har meddelat det överklagade
beslutet att såsom ombud företräda det allmänna.

En
överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets
beslut. Detta innebär att länsskattemyndigheten får överklaga beslut av lokal
skattemyndighet medan RSV får överklaga beslut av länsskattemyndigheten.

3 Allmänna utgångspunkter

Under
ett antal år har det pågått ett fortlöpande reformarbete för att

förenkla och förbättra skattesystemet såväl inom det materiella området

som förfaranderegler och organisation. Målsättningen är att skapa bättre

förutsättningar för en rättvis och likformig beskattning, större rättssäker

het för de skattskyldiga och enklare och mer överblickbara regler. 256

s. 257 Kontrollera mot PDF

En
gmndfömtsättning för att uppnå de uppställda målen är en väl Prop. 1989/90:74
fungerande, modern skatteorganisation. Det första steget i detta avseende togs
genom riksdagens beslut om en sammanhållen skatteförvaltning som infördes
fr.o.m. 1987 och som bl.a. innebar att skatteförvaltningen fick en mer
självständig ställning. Länsskattemyndigheterna bildades och RSV:s lednings-
och styrningsfunktioner stärktes. Genom reformen har möjligheterna till ett
enhetligt uppträdande från skatteförvaltningens sida ökat. Fortfarande är dock
beslutsfunktionen i första instans fördelad på ett mycket stort antal
taxeringsnämnder, vilket gör det svårt att få likformighet i taxeringsarbetet.

Beslutsorganisationen
medför också att möjligheterna till omprövning och rättelse av beslut i första
instans är små. Taxeringsnämnderna är inte verksamma hela året. De kan bara
ompröva beslut under taxeringsperioden. Vissa begränsade rättelsemöjligheter
har lagts på lokala skattemyndigheter och länsskattemyndigheter men i övrigt
är de skattskyldiga hänvisade till domstol för att få rättelse av
taxeringsbeslut. Detta har medfört stor belastning på förvaltningsdomstolarna.

Genom
riksdagens principbeslut hösten 1986 om en ny beslutsorganisation och ett nytt
taxeringsförfarande togs ytterligare ett steg i nydaningen av
skatteförvaltningen. Beslutet innebär bl.a. att beslutsfunktionen skall
inlemmas i skattemyndigheterna och atl vida möjligheter till omprövning av
beslut skall införas. Därigenom kan ett enklare och smidigare taxeringsförfarande
åstadkommas med mer enhetliga regler och kvaliteten på taxeringsarbetet höjas
väsentligt. Skatteförenklingskommittén har på gmndval av principbeslutet lagt
fram detaljförslag som jag strax återkommer till.

För
närvarande finns olika förfaranden för olika skatteslag. Detta försvårar för
såväl myndigheter som enskilda. Enhetliga regler mellan skatteslagen innebär
en förenkling i sig. Genom en samordning av förfarandena ökar överskådligheten
för de skattskyldiga. Överblickbara regelsystem bidrar i väsentlig mån till de
skattskyldigas rättssäkerhet.

Samordnade
förfaranderegler har också central betydelse för möjligheterna att på ett
rationellt sätt organisera beslutsfattandet och skapar fömtsättningar för en
integrering av beskattningsverksamheten och för en effektiv skattekontroll.

Jag
kommer här att lägga fram förslag om att förfarandena för taxering,
mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter skall samordnas.

För
närvarande är skatteorganisationen splittrad. Organisationen är

uppbyggd efter sakområden och verksamheten i länen är fördelad mellan

dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp. myndighet.

Detta medför att de skattskyldiga, i första hand företagen, har många

kontaktytor mot skatteförvaltningen genom att beslut om skatter och

avgifter för ett och samma företag fattas inom olika delar av organisatio

nen. De skattskyldigas möjligheter att ta tillvara sina intressen försvåras

och deras berättigade krav på god service är svåra att tillgodose. Organisa

tionen innebär också svårigheter för skattemyndigheterna att bedriva sin

verksamhet på ett effektivt sätt. Genom en samordning av förfarandereg

lerna skapas som jag redan nämnt fömtsättningar för en integrering av

beskattningsverksamheten. En integrering kan lösa många av de problem 257

17 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 258 Kontrollera mot PDF

som skatteförvaltningen
för närvarande dras med. Därigenom kan de Prop. 1989/90:74 samband som finns
mellan olika skatteslag tas till vara, resursema utnyttjas bättre och
organisationen bli mer förståelig för de skattskyldiga. En integrering av
verksamheten bör medföra att många uppgifter som i dag ligger regionalt
decentraliseras till lokal nivå.

En
integrering och decentralisering av beskattningsverksamheten fordrar att den
nuvarande myndighetsstmkturen ändras och en flexibel organisation införs.
Frågan om en gemensam myndighet har tidigare tagits upp vid ett flertal
tillfällen. Jag anser att man inte längre kan skjuta på avgörandet och
återkommer strax till frågan.

Skatteförenklingskommittén
har i sitt betänkande föreslagit att nuvarande taxeringslag (1956:623), GTL,
delas upp på två nya lagar: en taxeringslag som innehåller förfarandereglema
vid skattemyndighet och domstol (NTL) samt en lag som innehåller bestämmelser
om deklarations- och uppgiftsskyldighet (LSK).

Det
fåtal remissinstanser som har uttalat sig om förslaget att bestämmelsema om
deklarations- och uppgiftsskyldigheten bryts ut till en särskild lag har delade
meningar. Åtskilliga remissinstanser stöder däremot den mening som förs fram i
ett särskilt yttrande i betänkandet om att de processuella bestämmelsema bör
brytas ut ur taxeringslagen och föras in som särregler i
förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL).

Jag
delar kommitténs uppfattning att reglema om deklarations- och
uppgiftsskyldighet bör brytas ut ur GTL och bilda en särskild lag om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Dessa regler är fristående från förfarandereglema
och mycket omfattande och detaljrika. Båda regelkomplexen vinner enligt min
mening i överskådlighet genom en uppdelning på två lagar.

För
en utbrytning även av de processuella bestämmelsema talar att lagen är en
förfarandelag, som reglerar handläggningen vid en administrativ myndighet. För
egen del anser jag emellertid att det är olämpligt att göra en sådan
utbrytning. Mina förslag på det processuella området innebär att det för bl.
a. inkomstskattemål sker en övergång från den nuvarande s.k. beloppsprocessen
till en s.k. sakprocess. Beloppsprocessen kommer emellertid att bestå för
vissa typer av skattemål, främst mål om fastighetstaxering. Vidare kommer även
fortsättningsvis olika tider för överklagande och en olikformig reglering av
det allmännas processföring att gälla på olika områden. En utbmten skatteproeessuell
reglering är knappast ändamålenlig om undantagen från dess tillämpning är
aUtför många. Arbelet på atl samordna olika förfaranden kommer emellertid att
fortgå och mycket talar för att det i framtiden kommer att finnas fömtsättningar
för i stort sett gemensamma processuella bestämmelser på skatteområdet. Det
har vidare nyligen tillsatts en kommitté som bl. a. skall gör en samlad översyn
av FPL (dir. 1989:56). Mot denna bakgmnd anser jag mig inte böra föreslå en
utbrytning av de processuella reglema ur taxeringslagen.

Idet
här sammanhanget skall jag också något beröra förhållandet mellan

NTL och förvaltningslagen (1986:223, FL). Reglema i FL utgör en stan

dard för handläggningen av ärenden på förvaltningsområdet. De bör gälla 258

opaginerad Kontrollera mot PDF

om inte särskilda skäl
talar för en avvikande reglering. Taxeringsförfarandet är emellertid ett
mycket omfattande förvaltningsförfarande som på ett påtagligt sätt griper in i
de enskildas förhållanden. Som jag återkommer till längre fram anser jag därför
att det — i likhet med vad som hittills gällt — även fortsättningsvis är
befogat med regler som avviker från FL, t. ex. i fråga om skattemyndighetens
kommunikationsskyldighet.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Skatteorganisationen

4.1 Skatteorganisationen i länen

Mitt
förslag: Organisationen ändras så alt nuvarande länsskattemyndigheter och
lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndighet i varje län.

Regeringen
bestämmer antalet skattekontor och deras lokalisering.

De
nya skattemyndighetema inrättas den 1 januari 1991.

RSV:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Verket föreslår också en
långtgående integrering och decentralisering av den operativa verksamheten i
länen.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan, med undantag av
Sveriges advokatsamfund, tillstyrker att länsskattemyndigheten och de lokala
skattemyndighetema förs samman till en skattemyndighet i varje län.

Samtliga
remissinstanser ställer sig också bakom den allmänna inriktningen av RSV:s
förslag till ny skatteorganisation. När det gäller integrering och
omlokalisering av den operativa verksamheten finns det dock remissinstanser som
är tveksamma till att gå så långt som förslaget innebär. Flera remissinstanser
pekar på de svårigheter med kompetensförsörjningen som en långtgående
integration kan innebära.

Ett antal
remissinstanser tar särskilt upp processföringen. Flertalet av dessa
remissinstanser anser att processverksåmheten bör behållas koncentrerad till
en ort i länet och skild från övrig operativ verksamhet.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Bakgrunden till mitt
förslag:

Nuvarande
organisation

Den
1 januari 1987 genomfördes den reform som ledde fram till en sammanhållen
skatteförvaltning (prop. 1985/86:55, BoU 11, rskr. 82). Målet för denna reform
var att skapa en enkel och rak organisation med klara och enhetliga ansvars-
och befogenhetsförhållanden. Reformen innebar bl.a. att länsstyrelsemas
skatteavdelningar (i Stockholms län taxeringsavdelningen samt den
administrativa avdelningens uppbördsenhet och dataenhet) bröts ut och bildade
fristående länsskattemyndigheter. Länsstyrelsens uppgift att vara
chefsmyndighet för de lokala skattemyn-

259

s. 260 Kontrollera mot PDF

dighetema
i länet flyttades över på länsskattemyndigheten. RSV fick en Prop.
1989/90:74

ledningsfunktion
för hela skatteförvaltningen och lekmannainflytandet

stärktes.

Den
inre organisation för länsstyrelsemas skatteavdelningar som införts genom den
s.k. RS-reformen 1979 överfördes på de nya myndighetema utan några större
förändringar, med undantag av ekonomi- och personaladministrationen.
Länsskattemyndighetemas inre organisation regleras i 3 kap. 7§ förordningen
(1988:832) med instmktion för skatteförvaUningen. Normalt består myndighetema
av en taxeringsenhet, en revisionsenhet, en besvärsenhet, en
mervärdeskatteenhet, en uppbördsenhet, en dataenhet och en administrativ enhet.
Vid länsskattemyndigheterna i Stockholms län. Malmöhus län samt Göteborgs och
Bohus län, får enheterna vara indelade i sektioner. Vid de nu nämnda
myndighetema samt vid länsskattemyndigheten i Västemorrlands län får det
finnas ytterligare en revisionsenhet. Denna skall inte vara indelad i
sektioner. I Gotlands län består myndigheten av en taxerings-, uppbörds- och
dataenhet, en revisions- och mervärdeskatteenhet, en besvärsenhet och en
administrativ enhet.

De
olika enheterna svarar var och en för sitt sakområde. Taxeringsenheten
ansvarar sålunda för taxeringsverksamheten i länet, besvärsenheten för
processföringen etc. Revisionsenheten är en renodlad utredningsenhet och har
bl.a. till uppgift att genomföra s.k. integrerade revisioner och revisioner som
omfattar flera beskattningsår. Dataenheten handhar driften av den regionala
ADB-anläggningen. Den administrativa enheten svarar i huvudsak för ekonomi-
och personalfrågor.

I
landet finns totalt 120 lokala skattemyndigheter. Deras organisation framgår av
4 kap. 6§ instmktionen för skatteförvaltningen. De flesta myndigheterna är
indelade i en serviceenhet och en granskningsenhet. Ett antal medelstora lokala
skattemyndigheter har dessutom en arbetsgivaren-het. De elva största myndighetema
är indelade i en administrativ enhet, en eller två skatteenheter och en
arbetsgivarenhet. Vid den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi finns
dessutom en folkbokföringsenhet.

Gransknings-
resp. skatteenheten biträder taxeringsnämndema med granskning m.m. avseende de
skattskyldiga som taxeras på lokal nivå. Inom serviceenheten eller, vad gäller
de medelstora och större lokala skattemyndighetema, arbetsgivarenheten, handhas
bl.a. uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter och kontrollen av att
arbetsgivama fullgör sina skyldigheter inom detta område.

Organisationen
är således uppbyggd efter sakområden och verksamheten i länen är fördelad
mellan dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp.
myndighet.

Problem
i den nuvarande organisationen

Den
nuvarande organisationen medför att skatteförvaltningen har många

kontaktytor mot främst företagen. För mindre företag är del ofta svårt att

förstå hur beskattningsverksamheten fungerar. Beslut om skatter och av

gifter fattas för ett och samma företag inom olika delar av den regionala

och lokala förvaltningen och förfarandena för att fastställa de skilda skal- 260

s. 261 Kontrollera mot PDF

tema
och avgiftema är olika. Möjligheten att ge en effektiv service till Prop.
1989/90:74 företagen försämras till följd av den splittrade organisationen,
liksom de skattskyldigas möjligheter att ta till vara sina intressen.

Dagens
funktionsindelade organisation leder också till svårigheter för
skattemyndighetema atl bedriva verksamheten på ett efi'ektivt och konsekvent
sätt. Det förekommer en mängd samband och beroendeförhållanden mellan olika
skatter och avgifter. För att behövliga kontroller, konsekvensändringar m. m.
skall initieras krävs det att information sprids till samtliga berörda enheter
på regional och lokal nivå. Bara på det sättet uppnår man att en åtgärd inom
ett område får fullt genomslag inom andra områden.

För
att så långt det är möjligt tillgodose informationsbehovet har ett omfattande
system av intemadministrativa mtiner m. m. skapats. Dessa är framtvingade av
den splittrade organisationen och tar inte obetydliga resurser i anspråk.

Den
nuvarande organisationen har i praktiken visat sig fungera som en s. k.
matrisorganisation. 1 samband med RS-reformen, då den nuvarande organisationen
genomfördes, gavs vaije enhetschef och fögderichef ett linjeansvar för sin
enhet resp. lokala skattemyndighet. Samtidigt gavs vissa enhetschefer vid
(numera) länsskaltemyndigheten, nämligen taxeringschefen, revisionschefen och
uppbördschefen, efter delegation av länsskattechefen ett relativt omfattande
sakområdesansvar för den samlade verksamheten i länet. Dessa chefer är således
både chefer för en regional enhet och ansvariga inom sitt sakområde. De
överlappande ansvarsförhållandena medför problem framför allt för verksamheten
vid de lokala skattemyndighetema. Det är svårt att få en helhetssyn på
verksamheten och att få till stånd den önskade inriktningen av
skattekontrollen.

Den
splittrade organisationen i länen har kritiserats och ansetts vara orsak till
många av dagens problem på företagsbeskattningens område. Kommissionen mot
ekonomisk brottslighet påpekade i betänkandet (SOU 1983:75) Företagens
uppgiftslämnande för beskattningsändamål att den information som behövs för en
önskvärd samordning och ett korrekt beskattningsresultat i den nuvarande
tungrodda och splittrade organisationen är uppdelad på olika myndigheter och
enheter, trots att det i många hänseenden är samma ekonomiska förhållanden som
skall bedömas. Även riksdagens revisorer har kritiserat den nuvarande ordningen
och pekat på att det är naturligt att integrera beslutsfattandet och kontrollen
för de olika skattema och avgiftema (Rapport 1983/84:4). Riksrevisionsverket
har gått in på bristema i organisationen bl.a. i sin revisionsrapport (Dnr
1985:301) Den direkta företagsbeskattningens organisation. Verket har där
föreslagit att företagsenheter inrättas för gemensam handläggning av
företagsskattefrågor.

RSV:sförslag
tid ny skatteorganisation

RSV
har i april 1989 till regeringen överlämnat ett principförslag till ny

skatteorganisation i länen. Förslaget, som bygger på en rapport som utar

betats av det s. k. SOL 90-projeklet (RSV Rapport 1989:1, Ny skatteorga

nisation), innebär bl. a. att den samlade beskattningsverksamheten i ett län 261

s. 262 Kontrollera mot PDF

inordnas i en ny, gemensam
skattemyndighet som ersätter den nuvarande Prop. 1989/90:74
länsskattemyndigheten och de lokala skattemyndigheterna. Förslaget har fått sin
slutliga utformning efter intern remissbehandling inom skatteförvaltningen.

Utgångspunkten
för utformningen av den nya organisationen bör enligt RSV vara att
beskattningsverksamheten skall integreras och att varje skattskyldig i princip
bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen. För
företagsbeskattningen innebär integreringen att inkomsttaxering, B-skatt,
mervärdeskatt, källskatt och socialavgifter hanteras inom samma enhet. Även vad
gäller löntagarbeskaltningen bör ökad integrering ske. 1 dag är förfarandet för
preliminär beskattning m.m. skilt från den årliga taxeringen.

Den
föreslagna integrationen bör medföra att många arbetsuppgifter decentraliseras
inom länen till de orter där de skattskyldiga finns. Åtskilliga funktioner, t.
ex. B-skatt, källskatt, socialavgifter, handhas redan i dag lokalt beträffande
alla företag. 1 den fullt genomförda nya organisationen bör merparten av den
operativa verksamheten bedrivas lokalt. De lokala enheterna bör utföra arbetet
självständigt och med befogenhet att fatta alla beslut i löpande ärenden. Detta
är inte minst viktigt för servicen gentemot de skattskyldiga.

RSV
förordar den principiella fördelningen av det operativa arbetet inom den nya
skattemyndigheten att endast uppgifter som kräver så speciell kompetens att
den bara kan upprätthållas av ett mindre antal personer i varje län, och
uppgifter som av annan särskild anledning bör hållas samman på ett enda
ställe, bör utföras vid en länsgemensam enhet. Övrigt operativt arbete utförs
vid de lokala enheterna. Övergripande lednings-och styrningsfunktioner samt
vissa specialist- och stödfunktioner bör också finnas samlade på ett ställe i
länet.

All
nyregistrering av företag bör ske vid lokala enheter. Vid registreringen finns
stort behov av samordning mellan olika skatter och avgifter. Vidare är närheten
till företagen av värde från såväl skatteförvaltningens som företagens
synpunkt.

Vad
gäller deklarationsgranskningen bör det gmndläggande fördelningskriteriet vara
geografisk belägenhet. Ansvaret för granskning m.m. läggs sålunda i första hand
på den lokala enhet inom vars geografiska ansvarsområde företaget är beläget.

1
andra hand bör granskningen fördelas efter företagens storlek. Till de lokala
enhelema bör i princip genomgående föras beskattningsfunktionen avseende de
mindre företagen. Med mindre företag avses i RSV:s rapport sådana med högst tio
årsanställda. De ca 450000 företagen i denna kategori torde enligt rapporten
vara mest betjänta av den service de lokala enheterna kan erbjuda. De har
normalt inte sådana beskattningsförhållanden att de ställer krav på uttalad
specialistkompetens.

De
större företagen, varmed i rapporten avses företag med 50 eller flera

årsanställda, bör behandlas i en för länet gemensam enhet. Kategorin

omfattar mindre än 10000 företag. Dessa bedöms inte ha samma behov av

närservice som de mindre företagen och beskattningen kräver ofta specia

listkompetens. 262

s. 263 Kontrollera mot PDF

De
medelstora företagen, med 11-49 årsanställda, är ca 25000 till Prop.
1989/90:74 antalet. De utgör enligt rapporten en så pass heterogen gmpp att
granskningen inte generellt kan föras till lokal eller länsgemensam enhet. Den
närmare fördelningen bör i stället bestämmas länsvis.

Förslaget
innebär sammantaget en betydande decentralisering av granskning och annat
löpande arbete samt beslutsfunktioner på företagsbeskattningens område. 1 dag
granskas ca 635000 skattskyldiga avseende inkomstskatt vid
länsskattemyndigheternas taxeringsenheter. Alla mervärdeskatteskyldiga
företag, ca 450000, hanteras i fråga om mervärdeskatt vid
mervärdeskatteenhelerna. Om RSV:s förslag till uppdelning följs kommer enligt
verkets egna beräkningar antalet skattskyldiga som taxeras av länsgemensamma
enheter att understiga 100000 och antalet mervärdeskatteskyldiga företag som
hanteras på regional nivå att ligga mellan 20000 och 30000.

Vad
gäller revisionsfunktionen föreslås att sådana revisioner som är ett direkt
utflöde av deklarationsgranskningen utförs vid de enheter som har ansvar för
granskningen. RSV anser att det inte är meningsfullt att lämna något förslag
till fördelning av sådana integrerade revisioner som i dag utförs vid revisionsenheterna.
Den framtida omfattningen och inriktningen av denna revisionsverksamhet är
osäker och bör för övrigt också tillåtas skifta över tiden och mellan olika
län. Revisioner av de största företagen anser dock RSV bör utföras vid
länsgemensamma enheter.

Vad
gäller processföringen föreslår RSV att denna tills vidare hålls i huvudsak
samlad på ett ställe i länet. På sikt bör däremot eftersträvas att föra även
denna arbetsuppgift till de delar av organisationen som fattar
beskattningsbesluten och skall hantera omprövningsförfarandet.

1
dagens organisation är arbetet med uppbörd av inkomstskatt och avgifter
fördelat mellan de lokala skattemyndigheterna och länsskattemyndigheternas
uppbördsenheter. Uppbörden av mervärdeskatt handhas, liksom övriga funktioner
på mervärdeskatteområdet, av länsskattemyndigheternas mervärdeskatteenheter.
En stor del av arbetet inom uppbördsområdet har en direkt anknytning till de
löpande beskattningsbesluten. RSV har därför gjort bedömningen att
uppbördsverksamheten i betydande utsträckning bör föras till de operativa
enheterna.

Det
största delområdet inom uppbördsverksamheten är likvidhanteringen. Detta
arbete kan i stort delas upp i hantering på kontonivå resp. person- och
företagsnivå. Arbetet på kontonivå består bl.a. i att göra avstämningar m. m.
av inbetalningar till statsverkets checkräkning och månadsavstämning mot det
statliga redovisningssystemet (system S). I detta arbete förekommer inte i
någon större utsträckning direktkontakter med allmänheten. RSV föreslår därför
att det utförs länsgemensamt.

I
arbetet på person- och företagsnivå ingår bl. a. att stämma av redovisningar
mot inbetalningar, kreditera eller omföra inbetald skatt samt besluta om
anmaningar, restavgift och utbetalning av skatt m.m. Detta arbete innebär ofta
direkt kontakt med allmänheten, såväl företag som enskilda personer. Det bör
därför utföras inom de operativa enheterna.

Bildandet
av en gemensam myndighet medför inget omedelbart behov

av ändrad inre organisation. En ny inre organisation är emellertid en 263

s. 264 Kontrollera mot PDF

fömtsättning för att
beskattningsverksamheten skall kunna bedrivas i inte- Prop. 1989/90:74
grerade former. Enligt RSV bör den nya inre organisationen kunna genomföras
den 1 januari 1992. Omlokaliseringen av verksamheten bör ske så snart som
möjligt och vara helt genomförd omkring 1995.

Skälen
fiir mitt förslag: Frågan om en gemensam myndighet i varje län har tidigare
tagits upp vid ett flertal tillfällen. 1 prop. 1975:87 om riktlinjer för ändrad
skatteadministration och taxering i första instans, m.m. (s. 132) framhöll
departementschefen att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för
taxeringsarbetet inom länen skulle vinnas genom att inordna lokala
skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Uppfattningen
delades av skatteutskottet (SkU 1975:31).

Frågan
berördes också av skatteutskottet i samband med behandlingen av prop.
1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen, m.m. (SkU
1976/77:49) och av departementschefen i prop. 1977/78:181 med
författningsförslag till den nya organisationen. Även olika utredningar har
tagit upp ämnet, dock utan att lämna konkreta förslag.

Den
offentliga sektorn har på senare tid förändrats i snabb takt. Det pågår ett
arbete som syftar till att göra förvaltningen effektivare, med bättre service
till de enskilda och samtidigt bättre arbetsvillkor för de anställda.

Inom
skatteområdet pågår sedan en tid ett arbete som kommer att leda till stora
förändringar för skatteförvaltningen. Det förenklade taxeringsförfarande som
jag strax kommer att föreslå innebär nya fömtsättningar för en samordning och
integrering av verksamheten. Förfarandena för de olika skatteslagen blir mer
likartade och all beskattningsverksamhet handhas av en gemensam organisation.

Inom
finansdepartementet pågår arbetet med en genomgripande skattereform med
utgångspunkt i de förslag som har lagts fram av utredningarna RINK, URF och
KIS. Jag vill i det här sammanhanget också nämna det förslag om standardiserade
räkenskapsutdrag som RSV lagt fram i rapporten (RSV Rapport 1986:7) Ett
reformerat uppgiftslämnande och som nu övervägs inom finansdepartementet.

Jag
vill redan nu säga att jag i huvudsak delar RSV:s uppfattning vad gäller
övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksamhet. Min
bedömning är att man genom ett ökat mått av integration i
beskattningsverksamheten kan lösa många av de problem som finns i den nuvarande
organisationen. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika
förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare
resursutnyttjande och bättre service.

En
långtgående decentralisering av verksamheten medför att de problem

det innebär att i varje län ha ett antal fristående skattemyndigheter accen

tueras. Med decentraliseringen följer nämligen ökade krav på materiell

styming för att man skall få en likformig beskattning. Riktlinjer som

utfärdas av länsskattechefen måste få samma genomslagskraft för hela

länet. Jag gör bedömningen att den materiella styrningen inom länen

underlättas väsentligt om den inte behöver utövas i en organisation med

myndighetsgränser mellan styrande och operativa funktioner. 264

s. 265 Kontrollera mot PDF

En annan betydelsefull
effekt av en myndighetssammanslagning är, som Prop. 1989/90:74 jag redan har
antytt, att möjlighetema atl effektivt utnyttja länets samlade resurser och
kompetens ökar. Det är viktigt att specialistkompetens som finns inom olika
delar av förvaltningen används för hela förvaltningens bästa. En
skattemyndighet i varje län kan dessutom på ett mer flexibelt sätt omfördela
resurser mellan olika verksamhetsorter och organisatoriska enheter så alt
resurserna utnyttjas där de bäst behövs.

När
skattemyndighetema nu står inför en genomgripande förändring av den inre
organisationen, samtidigt som befogenheten att fatta beslut om taxering förs
över från taxeringsnämndema till skattemyndighetema, kan man enligt min mening
inte längre skjuta på ett avgörande i fråga om myndighetsstmkturen. Sammantaget
talar det som har sagts i det föregående entydigt för att nuvarande
länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en gemensam
skattemyndighet i vaije län. På vatje ort där del i dag finns en lokal
skattemyndighet inrättas i stället ett lokalt skattekontor. Antalet
skattekontor och deras lokalisering bör regleras i en förordning.

Nuvarande
indelning i fögderier upphör alltså. Som huvudregel i fråga om
arbetsfördelningen skall gälla att det lokala skattekontoret fattar beskattningsbeslut
avseende de skattskyldiga inom kontorets geografiska ansvarsområde. Detta
område bör, i likhet med vad som i dag gäller beträffande fögderiindelriingen,
bestämmas till viss eller vissa kommuner eller församlingar.

Jag
kommer senare att föreslå atl det nya taxeringsförfarandet skall tillämpas
fr.o.m. 1991 års taxering (se avsnitt 16). I likhet med RSV anser jag att den
nya, gemensamma skattemyndigheten bör inrättas samtidigt med den reformen
eller således den 1 januari 1991. Därmed kan bestämmelsema om
taxeringsförfarandet utformas med utgångspunkt i den nya myndighetsorganisationen
och den stora mängd författningsändringar som båda reformema ger upphov till
kan göras vid etl tillfälle.

Skattemyndigheternas
inre organisation

Som
jag redan har sagt delar jag i huvudsak RSV:s uppfattning vad gäller
integrering och decentralisering av verksamheten. Verkets förslag i dessa
frågor leder till enklare och smidigare kontakter mellan de skattskyldiga och
skatteförvaltningen och ligger sålunda helt i linje med de förvaltningspolitiska
mål som antagits av riksdagen. Fömtsättningama ökar också för att bedriva
beskattningsarbetet med högre effektivitet. Ett successivt genomförande av
dessa förändringar i enlighet med vad RSV har föreslagit underlättas om man
tidigt inrättar en gemensam myndighet.

Jag
är också beredd att godta verkets förslag till principiell utformning av
myndighetemas inre organisation.

Det
är inte nödvändigt att nu ta ställning i detalj till hur långt integra

tionen bör drivas eller i vilken utsträckning den operativa verksamheten

skall bedrivas på lokal resp. länsgemensam nivå. Så mycket är dock klart

att den löpande beskattningsverksamheten avseende såväl löntagare som

den övervägande delen av företagen bör skötas vid de lokala skattekonto- 265

s. 266 Kontrollera mot PDF

ren.
Detta ger samtidigt möjlighet för de länsgemensamma funktionema Prop.
1989/90:74 att mer renodlat kunna ägna sig åt de mest komplicerade
skattefrågorna.

När
det gäller mervärdeskatten har jag viss förståelse för den tveksamhet som några
av remissinstansema, däribland riksrevisionsverket, har gett uttryck åt. Tveksamheten
har sin gmnd i att det fortfarande finns inte obetydliga skillnader i
förfarande m.m. mellan mervärdebeskattningen och den direkta beskattningen. Jag
vill emellertid i det här sammanhanget peka på de förändringar i förfarandet
vid den indirekta beskattningen som jag föreslår i det följande.

Förändringama
innebär att reglema om förfarandet för den direkta och den indirekta
beskattningen blir mer likformiga. Med den fördelning av beskaltningsarbetet
mellan lokala och länsgemensamma enheter som RSV föreslår kommer skattskyldiga
med komplicerade förhållanden på mervärdeskatteområdet att till största delen
granskas länsgemensamt. Den kompetens som finns på den länsgemensamma nivån
kommer självfallet att vid behov kunna utnyttjas som ett stöd för de lokala
skattekontoren. Även om det i övergångsskedet kan uppstå vissa svårigheter med
kompetensförsörjningen vid de lokala skattekontoren kan man därför enligt min
mening förlita sig på att en integrerad verksamhet som även omfattar mervärdebeskattningen
på det hela taget kommer att fungera väl. Jag anser fördelama med integrationen
vara så stora att de klart överväger de svårigheter som inledningsvis kan
uppstå på just mervärdeskattens område.

Ett
annat område där remissinstansema har delade meningar är processföringen. Som
jag redan har nämnt anser flertalet remissinstanser att processföringen bör
hållas samlad på en plats i varje län. För egen del vill jag anföra följande.
Det förslag till omprövningsförfarande i första instans och former för
överklagande som jag strax skall lägga fram (avsnitt 8 resp. 9) bygger på en
nära samordning av löpande granskning, beskattningsbeslut, omprövning i första
instans och processföring. En sådan samordning har betydande fördelar för såväl
de skattskyldiga som skattemyndigheterna, i form av ökade möjligheter till god
service och högre effektivitet. För att uppnå detta krävs vissa organisatoriska
anpassningar. Samtidigt är det — inte minst från rättssäkerhetssynpunkt —
nödvändigt att beakta behovet av specialistkompetens i materiellt eller
processuellt komplicerade ärenden. Jag förordar en lösning som, i vart fall på
sikt, innebär en fördelning av processföringsuppgiftema mellan skallekontoren
och en för länet gemensam specialistenhet för rätts- och processfrågor.

För
handläggning av överklaganden inom skattekontoren talar främst

effektivitets- men även serviceskäl. Det är en uppenbar fördel att en och

samma enhet kan behandla ett beskattningsärende i samtliga led. Det blir

lättare att vid ett överklagande utveckla myndighetens skäl för sitt ställ

ningstagande om tjänstemannen redan är väl insatt i ärendet. I flertalet fall

torde en sådan ordning även leda till enklare och smidigare kontakter med

de skattskyldiga. Den ordning för överklagande som jag strax skall föreslå

har nämligen av bl. a. serviceskäl utformats så att överklagandet har nära

anknytning till omprövningsförfarandet. Detta, som fömtsätts hanteras av

skattekontoren, ställer i vart fall i ärenden av mera normal beskaffenhet i

stort sett samma krav på kompelens som processföringen. 1 praktiken 266

s. 267 Kontrollera mot PDF

kommer
för övrigt myndighetens beslut i ett omprövningsärende, i den Prop.
1989/90:74 mån den skattskyldiges yrkande inte bifalls, vanligen att kunna
fylla funktionen som myndighetens yttrande till länsrätten.

Jag
anser sålunda att övervägande skäl talar för att den enhet inom
skattemyndigheten som har fatlat ett överklagat beslut i stor utsträckning
anförtros att föra det allmännas talan i förvahningsdomstol. Undantag bör
emellertid göras för mål av invecklad beskaffenhet och fall där det av
särskilda skäl är lämpligt att någon annan enhet än den som. handlagt ärendet
för det allmännas talan.

Den
nu angivna lösningen kan av främst praktiska skäl inte förverkligas fullt ut i
nära anslutning till att den nya organisationen träder i kraft, utan detta får
ske successivt. Den nya organisationen bör först få vinna stadga och det är
lämpligt att den i första hand tar sig an de övriga omfattande förändringar som
förestår vad gäller förfarande och materiella regler. Även behovet att först
vinna erfarenhet av den nya ordningen med sakprocess talar för att
processföringen till en början i stor utsträckning sköts under medverkan och
överinseende av länsgemensamma funktioner. En viktig uppgift för dessa blir att
successivt bygga upp den kompetens som krävs vid skattekontoren. I vilken takt
detta kan ske beror givetvis ytterst på geografiska och andra fömtsättningar
som varierar från län till län.

För
att undvika missförstånd villjag framhålla att vad som nu har sagts enbart tar sikte
på de fall då en skattskyldig överklagar myndighetens beslut. Jag kommer strax
att föreslå att skattemyndighetema i länen inte skall ha någon möjlighet att
för det allmännas räkning överklaga ett beskattningsbeslut. Den rätten, som
för övrigt avses bli sparsamt utnyttjad, skall endast tillkomma RSV.

När
det gäller revisionsverksamheten vill jag understryka det som sägs i förslaget
om nödvändigheten att söka efter länsanpassade lösningar. Förutsältningama
varierar så starkt mellan olika län och verksamhetsorter att del inte går att
dra någon generell gräns mellan revisioner som med fördel kan utföras lokalt
och sådana som bör utföras av länsgemensamma funktioner. Utgångspunkten bör
dock vara att revisioner i större eller mindre utsträckning skall kunna utföras
vid alla lokala skattekontor.

RSV
har på uppdrag av regeringen redovisat en plan för genomförandet av den nya
organisationen. I planen behandlas, fömtom uppläggningen av arbetet, tidpunkter
för de olika stegen i genomförandet etc, också frågor om verksamhetens
utveckling, styming och uppföljning m. m. Avsikten är att ett antal frågor
skall utredas vidare i arbetsgmpper inom skatteförvaltningen.
Genomförandeplanen skall fortlöpande kompletteras och aktualiseras. I samband
därmed kommer redovisning att lämnas till regeringen.

Till
de frågor som behöver utredas ytterligare hör den framtida utveck- . lingen av
verksamheten vad gäller skattekontrollens inriktning och förhållandet mellan
kontroll och service. Vidare krävs utredning om hur kompetensbehovet skall
tillgodoses i samband med övergången till den nya organisationen och i
framtiden. En annan fråga är hur behovet av statistik och annan information för
uppföljning och styming skall tillgodoses i den nya organisationen. Det gäller
såväl förvaltningens eget behov som stats-

267

opaginerad Kontrollera mot PDF

maktemas behov av mera
övergripande information om administrationskostnader för olika skatter,
produktivitetsutveckling m. m.

Jag utgår från att bl. a.
de nu nämnda frågoma kommer att analyseras och belysas utförligt i det av RSV
planerade arbetet.

Takten i genomförandet av
myndighetemas nya inre organisation är också beroende av hur lokalbehovet på
orterna för de lokala skattekontoren kan tillgodoses. Frågan kräver ytterligare
belysning och jag avser att inom kort ta upp den närmare inför regeringen.

Jag kommer dessutom att
senare för regeringen lägga fram förslag till den reglering som krävs av
myndighetemas inre organisation, förfarandet vid tillsättning av tjänster i
samband med övergången till den nya organisationen m.m.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.2 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan

Mitt
förslag: Beslut om taxering fattas av skattemyndighetema.

De
nuvarande taxeringsnämndema ersätts med förtroendeorgan, kallade skattenämnder,
som ingår i skattemyndighetema. Det finns en skattenämnd vid varje
skattekontor. Nämnden kan delas in i avdelningar.

Skattenämnden
fattar för myndighetens räkning beslut i ärenden där ett behov av insyn och
inflytande av lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar tjänstemännen
besluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt. Kommittén utgår dock från nuvarande
organisation och föreslår att en skattenämnd bildas vid varje lokal
skattemyndighet och länsskattemyndighet.

Remissinstanserna:
Kammarrätten i Jönköping menar att skattenämn-dema bör ges en fristående
ställning, annars sätts tilltron till nämndemas objektivitet i fara. Några
remissinstanser anser att i skattemyndigheten samlas oförenliga funktioner,
särskih med hänsyn till att skattemyndigheten också skall uppträda som part i
domstol. Ett par remissinstanser framför att de skattskyldiga inte kommer att
få förtroende för skattemyndigheten.

Skälen för mitt förslag:
Riksdagens principbeslut innebär att taxeringsbesluten skall fattas av
skattemyndigheten. Vid vaije länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet
skall bildas en skallenämnd, ett förtroendeman-naorgan som ersätter de
nuvarande taxeringsnämndema och för myndighetens räkning fattar beslut i
ärenden där ett behov av insyn och inflytande gör sig gällande. Övriga beslut
skall fattas av tjänstemän.

I den nuvarande
taxeringsorganisationen ligger utrednings- och kontroll-funktionema hos
länsskattemyndighetema och de lokala skattemyndigheterna medan
beslutsfunktionen ligger hos ett stort antal taxeringsnämnder som är atl anse
som egna myndigheter. Samtidigt har länsskaltemyndigheten ansvaret för
taxeringsverksamheten i länet. En stor del av de nuvarande bristema i fråga om
enhetlighet och kvalitet i beslutsfattandet har ett direkt samband med
taxeringsorganisationens utformning. Principbeslu-

268

opaginerad Kontrollera mot PDF

tet innebär att den
myndighet som har ansvaret för taxeringsverksamheten också fattar
taxeringsbesluten. Därigenom befrämjas enligt min mening objektivitet och
likformighet i beslutsfattandet vilket på sikt torde stärka förtroendet för
skattemyndigheterna. Jag delar därför inte de farhågor som några
remissinstanser fört fram.

Med den
organisationsförändring jag föreslår skulle principbeslutet innebära att det
skapas endast en skattenämnd i ett län. Vid varje skattekontor skulle nämnden
arbeta på en eller flera avdelningar. En sådan ordning är naturligtvis fullt
möjlig. Den skulle emellertid medföra att det i varje län måste tillskapas ett
stort antal avdelningar. Det kan befaras att en sådan ordning skulle bli
osmidig. Jag anser därför att en lämpligare organisatorisk lösning är att en
skattenämnd bildas vid varje skattekontor. Vid större skattekontor får nämnden
delas in i avdelningar.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.3 Skattenämndema 4.3.1 Valbarhetsvillkor m. m.

Mitt
förslag: Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän som skall utses för
skattemyndigheterna. Lekmännen väljs av landstinget för tre år. Om det i länet
finns kommun som inte ingår i landstingskommunen får även fullmäktige i den
kommunen välja ledamöter.

Vid
val av lekmän skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

Valbar
till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige
och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i länet och inte har förvaltare
enligt 11 kap. 7§ föräldrabalken. Det nuvarande kravet på svenskt medborgarskap
och insikt i beskattningsfrågor slopas. Detsamma gäller åldergränsen på
sjuttio år. Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltningsdomstol
eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i
skattenämnd.

Skattemyndigheten
får entlediga en ledamot från sitt uppdrag om han visar gihigt hinder.

När
ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Ändras
antalet valda ledamöter, får nytilhrädande ledamot utses för kortare tid än tre
år.

Lekmännen vid ett
skattekontor indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgöringslistor.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser betonar att ledamötema måste ha goda kunskaper i skattefrågor.
Sveriges revisorsamfund anser att man även fortsättningsvis bör ställa krav på
insikt i skattefrågor. RSV menar att någon lagreglering av kravet på insikt i
skattefrågor inte behövs. Domstolsverket anser att en bestämmelse motsvarande
den i 4 kap. 7§ rättegångsbalken att vid nämndemannaval skall eftersträvas att
nämndemannakåren

269

s. 270 Kontrollera mot PDF

får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke bör Prop. 1989/90:74 införas
i NTL. Länsrätten i Stockholms län anser att det behövs en regel om att varje
kommun/fögderi skall vara företrätt i lokal och regional nämnd.

Skälen
för mitt förslag: Lekmännen skall enligt riksdagens principbeslut väljas av
landstinget eller — i förekommande fall — av landstinget och kommunfullmäktige.
Så är fallet redan i dag beträffande taxeringsnämnd i särskilt
taxeringsdistrikl där mer än en kommun ingår (6§ tredje stycket GTL). En
treårig valperiod för lekmannaledamöterna gäller redan nu och bör lämpligen
överföras på den nya ordningen.

Antalet
ledamöter vid varje skattemyndighet bör bestämmas av regeringen med möjlighet
för denna att delegera uppgiften. Jag kan nämna att det för domstolarnas del är
så att vissa länsrätter själva bestämmer det antal lekmän som skall finnas vid
domstolen, medan för andra kammarrätt beslutar om antalet lekmän. Antalet
förtroendevalda bör hållas på en sådan nivå att tjänstgöringen i skattenämnd
inte blir alltför betungande. Samtidigt är det viktigt att ledamötema är
närvarande på ett tillräckligt antal sammanträden för att upprätthålla sina
kunskaper och för kontinuiteten i arbetet.

För
närvarande krävs av ledamot och suppleant i taxeringsnämnd att han är svensk
medborgare, inte är underårig eller har fyllt sjuttio år (8§ andra stycket
GTL). Två utredningar, kommunaldemokratiska kommittén och
diskrimineringsutredningen, har tagit upp frågan om medborgarskapskravet bör
finnas kvar i samma omfattning som i dag (Ds C 1983:4, Ds A 1984:6). På gmndval
av prop. 1985/86:7 om utlänningars rättsliga ställning har riksdagen beslutat
att kravet på svenskt medborgarskap skall avskaffas på flera områden, där
kravet på anknytning till Sverige kan tillgodoses på annat sätt (LU 12, rskr.
33). I den nämnda propositionen föreslogs dock inte några ändringar i fråga om
medborgarskapskravet för ledamöter i taxeringsnämnd. Ett eventuellt avskaffande
av kravet borde enligt propositionen prövas i samband med de förslag till
genomgripande förändringar av taxeringsorganisationen som väntades av
skatteförenklingskommittén.

Jag
anser för egen del att kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter inte bör
föras över på taxeringsnämndernas motsvarighet i den nya organisationen,
skattenämnderna. Skattenämndens uppgifter och befogenheter kan inte anses vara
av sådan karaktär att man måste kräva svenskt medborgarskap hos ledamöterna.
Det får i stället ankomma på dem som väljer personer att inneha dessa uppdrag
att bevaka att personerna i fråga har tillräckliga kunskaper i svensk rätt och
svensk förvaltning. Jag föreslår därför atl del för ledamot i skattenämnd skall
krävas kommunal rösträtt här i landet. Detta innebär att den som är utlänning
för att kunna bli vald måste ha bott här i minst tre år och vara myndig. Det
nuvarande kravet att ledamot i taxeringsnämnd inte får vara underårig behöver
därmed inte föras över på skattenämnden.

Den
övre åldersgräns som tidigare fanns för nämndemän i domstolar

har numera tagits bort genom lagändringar i bl.a. rättegångsbalken och

lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (SFS 1988:616 och 270

s. 271 Kontrollera mot PDF

617, prop. 1987/88:138).
Den nuvarande åldersgränsen för ledamöter i Prop. 1989/90:74 taxeringsnämnd
bör av de skäl som låg till gmnd för de nämnda lagändringarna inte föras över
på skattenämnderna. Det får ankomma på de organ som nominerar och väljer
ledamöter atl noggrant pröva varje kandidats fömtsättningar för uppdraget.

I
samband med att åldersgränen för nämndemän i domstolarna togs bort ålades
valförsamlingarna i lag att eftersträva en allsidig sammansättning av
nämndemannakåren med hänsyn till ålder, kön och yrke. Domstolsverket har i sitt
remissyttrande anfört att en motsvarande bestämmelse bör införas i NTL. Jag
delar domstolsverkets uppfattning.

Landstinget
bör naturligtvis vid val av ledamöter se till att ledamöterna har en geografisk
spridning inom länet. Någon uttrycklig regel om detta anser jag inte nödvändig.

Enligt
8 § GTL bör till ledamöter och suppleanter utses personer som har insikt i de
beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnd. Jag föreslår inte någon
motsvarande regel vad gäller ledamöterna i skattenämnd. Ordföranden och
föredraganden skall inom skattenämnden svara för den särskilda sakkunskapen i
skattefrågor. Detta innebär inte att kraven på lekmännen skall ställas lägre i
framtiden. Tvärtom fömtsätter den nya organisationen kvalificerade ledamöter
med erfarenhet från olika områden inom samhällslivet. Enligt min mening bör det
dock inte i lag föreskrivas något särskilt kompetenskrav; formella
kompetenskrav skulle snarast begränsa möjligheten att till skattenämndema
rekrytera erfarna och omdömesgilla personer. Det åligger i stället de
nominerande och väljande organen att noggrant pröva varje kandidats
fömtsättningar för uppdraget.

I
GTL finns inte några bestämmelser om yrkeskategorier som diskvalificeras som
ledamöter i taxeringsnämnd. 1 20 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
finns däremot en uppräkning av dem som inte får vara nämndemän i allmän
förvaltningsdomstol. Mitt förslag om en ändrad skatteorganisation har medfört
förändringar även av denna paragraf Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol,
skattemyndighet, länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet,
lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke
att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. Nämndeman i länsrätt
får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.


få grupper som möjligt bör uteslutas från möjligheten att vara leda

möter i skattenämnd. Nämnden bör ju vara så allsidigt sammansatt som

möjligt. Uppräkningen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är av

passad till de skiftande typer av mål som kan förekomma i länsrätt. Det är

för skattenämndernas del inte motiverat att utesluta alla de kategorier som

tas upp i den lagen. Endast sådana gmpper som typiskt sett kommer i

kontakt med ärendena på sådant sätt att de lämpligen inte bör vara

ledamöter i skattenämnd bör enligt min mening diskvalificeras. Jag före

slår därför att tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän

förvaltningsdomstol eller nämndeman vid allmän förvaltningsdomstol

inte skall få vara lekmannaledamöter i skattenämnd. Att generellt utesluta

andra kategorier anser jag inte motiverat. I andra fall träder jävsreglema i 271

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 § FL in så att t. ex.
en revisor som biträtt en skattskyldig vid upprättandet av självdeklaration är
jävig vid behandlingen i skattenämnd av frågor rörande deklarationen.

Sedan den 1 januari 1986
(se prop. 1984/85:117 s. 16) kan taxeringsnämndens ledamöter ställas till
ansvar för myndighetsmissbmk (numera tjänstefel). Detsamma bör gälla ledamötema
i skattenämnd. Om de enligt vad som sägs i 20 kap. 1 § brottsbalken åsidosätter
vad som gäller för uppgiften kommer de således att riskera ansvar för
tjänstefel. Med uttrycket "vad som gäller för uppgiften" avses lag
eller annan författning samt andra föreskrifter om det framstår som uppenbart
oriktigt att föreskrivet handlingsmönster inte iakttagits (prop. 1988/89:113 s.
24).

Enligt riksdagens
principbeslut skall de förtroendevalda ledamötema — efter monter av det system
som tillämpas för domstolamas nämndemän — ingå i en "pool" som skall
indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgöringslistor. Poolsystemet
innebär en flexibel organisation som lätt kan anpassas till skiftande behov vid
olika skattemyndigheter och över tiden. Vid varje skattekontor skall finnas ett
tämligen stort antal lekmannaledamöter. Tjänstgöringen bör lämpligen
schemaläggas så atl samma gmpp av lekmän ingår i skattenämnden med jämna
intervaller.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.3.2
Ordförandeskapet

Mitt
förslag: Förvaije skattenämnd eller, om nämnden är avdelnings-indelad,
avdelning av skattenämnden skall finnas en ordförande. Vid varje skattekontor
skall det dessutom finnas ett antal vice ordförande. Till ordförande och vice
ordförande skall förordnas tjänstemän inom skattemyndighetema. En vice
ordförande skall inte vara knuten till en viss avdelning. Det ankommer ytterst
på regeringen att fastställa hur många vice ordförande det skall finnas vid
varje skattekontor.

Skallemyndighetens
chef får träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling av ärende som
av särskild anledning kräver hans medverkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: RSV
anser att skattenämndens ordförande måste vara sakområdesexpert. Sådana
expertkunskaper kan knappast förenas med de administrativa uppgifter som är
förknippade med chefsskapet. Myndighetschefen bör bl. a. av dessa orsaker inte
vara ordförande i skatle-nämnden. Däremot anser verket att det bör finnas
möjlighet för myndighetschefen att i vissa fall kunna träda in som ordförande
i skattenämnden vid behandling av ärende som av olika skäl kan anses påkalla
hans medverkan. Domstolsverket påpekar att det ställs stora krav på
ledamötemas kompetens och ställer sig bakom förslaget att ordförande- och vice
ordförandeskapet överlämnas till tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Skälen för mitt förslag:
Riksdagens principbeslut innebär att till ordförande och vice ordförande i
skattenämnden skall förordnas tjänstemän inom skatteförvaltningen, normalt från
den egna skattemyndigheten. Där-

272

opaginerad Kontrollera mot PDF

igenom understryks att det
är fråga om en nämnd inom myndigheten, inte Prop. 1989/90:74 en annan
instans. Som ordförande bör enligt principbeslutet i första hand
myndighetschefen komma i fråga, eftersom denne har ansvaret för myndighetens
verksamhet (prop. 1986/87:47 s. 126).

RSV
påpekar i sitt remissyttrande att myndighetschefen normalt inte skall vara
ordförande i skattenämnden. Jag delar verkets uppfattning. Detta gäller särskilt
med hänsyn till den organisationsförändring jag förslagit. Med endast en
skattemyndighet i länet torde de administrativa uppgiftema bli så betungande
att ordförandeskapet får uteslutas redan av den anledningen.

RSV
har vidare föreslagit att myndighetschefen bör kunna träda in som ordförande i
skattenämnden i enstaka ärenden där det är påkallat. Även i detta avseende
biträder jag verkets förslag. Skattenämnden ingår i skattemyndigheten. Det är
då naturligt att myndighetens chef med sitt övergripande ansvar för
verksamheten i länet kan gripa in i beslutsfattandet vid behandling av ärenden
av en alldeles speciell karaktär. Ett sådant ingripande torde självfallet vara
påkallat endast i sällsynta undantagsfall.

Kommittén
föreslår att tjänstemän inom skatteförvaltningen, dvs. inom skattemyndighetema
eller RSV, skall förordnas som ordförande. För egen del anser jag dock att det
inte bör komma i fråga att förordna tjänstemän inom RSV.

Jag
har i avsnitt 4.2 föreslagit att det vid varje skattekontor skall finnas en
skattenämnd. Vid de större skattekontoren skall nämnden kunna delas in i
avdelningar. Det är lämpligt att den tjänsteman som förordnas som ordförande
eller vice ordförande också tjänstgör vid det skattekontor där nämnden är
verksam. Därigenom kan arbetet flyta smidigare. Något absolut krav att så
skall vara fallet bör dock inte uppställas.

Kommittén
föreslår i sitt slutbetänkande, till skillnad från sin ståndpunkt i
principbetänkandet, att vice ordförandena inte skall vara knutna till viss
avdelning. En mer flexibel lösning är enligt kommittén att ett tillräckligt
antal vice ordförande förordnas att tjänstgöra vid skattenämnden och att de
kan arbeta där det finns behov. Regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, bör fastställa antalet vice ordförande vid varje myndighet. Jag
delar kommitténs uppfattning. 1 överensstämmelse med mitt förslag att det
skall finnas en skattenämnd vid varje skattekontor bör dock en vice ordförande
vara knuten till ett visst kontor.

273

18 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.3.3 Beslutförhet m.
m.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice
ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta vid behandlingen av ett
ärende.

Vid omröstning i
skattenämnden skall förvaltningslagens regler gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår att nämnden skall vara beslutför med ordförande
och fem' övriga ledamöter. Om det sedan etl sammanträde har inletts inträffar
förfall för annan ledamot än ordföranden skall nämnden vara beslutför med
ordföranden och fyra övriga ledamöter. Vad gäller omröstning överensstämmer
kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna:
RSV anser alt nämnden bör vara beslutför med ordföranden och fyra valda
ledamöter. Hovrätten för Övre Norrland anser det vara tillräckligt att fyra
förtroendevalda kallas till varje sammanträde. Kammarrätten i Sundsvall anser
att det bör räcka med tre eller möjligen fyra valda ledamöter. Länsrätten i
Göteborgs och Bohus län vänder sig mot förslaget att nämnden om förfall
inträffar är beslutför med fyra lekmän. 1 stället borde endast ett påbörjat
ärende få slutföras om en lekman får förfall.

Ingen
remissinstans har yttrat sig om reglema för omröstning i skattenämnd.

Skälen
för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut skall fem lekmän kallas till
varje sammanträde i nämnden. Därigenom avsågs möjlighetema att ge nämnden en
mer allsidig sammansättning öka och en alltför kraftig neddragning av den
nuvarande förtroendemannaorganisationen motverkas. 1 principbeslutet togs inte
ställning till hur många lekmän som skall krävas för beslutförhet.

Något
skäl att nu ta en annan ställning i frågan om hur många lekmän som skall kallas
till skattenämndens sammanträden finns enligt min mening inte. Den av
kommittén föreslagna regeln kan emellertid befaras innebära att sammanträden
inte kan genomföras på gmnd av att ledamot innan sammanträdet fått förhinder
och det visar sig omöjligt att med kort varsel kalla in en annan. En
beslutsordning som kan medföra att sammanträden inte kan genomföras på gmnd av
att en ledamot saknas är olycklig med de knappa ramar, tidsmässiga och
ekonomiska, som gäller. Jag föreslår därför i stället en regel som innebär att
fem ledamöter normalt skall delta vid beslut. Nämnden skall dock vara beslutför
med ordförande och fyra ledamöter.

Vid
omröstning i taxeringsnämnd gäller enligt 64 § GTL att bestämmelserna i 16
kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål skall tillämpas. Ordföranden
skall dock säga sin mening först. Regeln infördes 1978. Tidigare gällde att vid
lika röstetal i taxeringsnämnden skulle den mening gälla som var fördelaktigast
för den skattskyldige. Enligt 26 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall vid omröstning i allmän förvaltningsdomstol
bestämmelsema i 16 och 29 kap. rättegångsbal-

274

opaginerad Kontrollera mot PDF

ken om omröstning i
hovrätt gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna om Prop. 1989/90:74
omröstning i tvistemål gäller i alla vanliga skattemål, medan omröstning enligt
brottmålsreglema endast blir tillämpliga i vissa mål, t. ex. i mål om utdömande
av vite. Efter etl regeringsrätlsavgörande (RÅ 1987 ref 42) är det numera
klarlagt att brottmålsreglerna också skall tillämpas vid omröstning i mål om
skattetillägg.

Den
s.k. kollegiala beslutsmetoden gäller således för närvarande vid omröstning i
taxeringsnämnd och domstolar. Reglerna i FL om omröstning anger emellertid den
s. k. kollektiva metoden som huvudregel för de fall då enighet inte kan nås
(18§ FL). Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Omröstningsreglema
i FL gäller de statliga förvaltningsmyndigheterna om det inte finns undantag i
speciallagstiftningen. Sådana undantag finns bl. a. för vissa domstolsliknande
nämnder, t. ex. koncessionsnämnden för miljöskydd, där i stället
rättegångsbalkens omröstningsregler gäller. För kommunala myndigheter gäller i
stället de regler som finns i kommunallagstiftningen. Omröstningsreglema i FL
tillämpas också hos de allmänna försäkringskassorna (prop. 1986/87:39 s. 74).

Valet
av omröstningsregler är inte bara en formfråga. Utgången blir visserligen
oftast densamma oavsett vilken av de båda metoderna som används. Men detta
gäller inte alltid. Om förslagen till beslut är fler än två kan valet av metod
ibland inverka på utgången. Omröstningsreglema hos myndighetema bör därför så
långt som möjligt vara enhetliga.

I
prop. 1985/86:80 om ny förvaltningslag (s. 31) intog departementschefen den
ståndpunkten att ingen av omröstningsreglerna var generellt överlägsen den
andra. Han ansåg atl den kollektiva metoden regelmässigt var en ändamålsenlig
ordning för omröstning i förvaltningsärenden. Vidare framhöll han att
styrelser, nämnder och liknande organ i stor utsträckning har ledamöter som
hämtas från partier, intresseorganisationer och sammanslutningar där den
kollektiva metoden är stadigt förankrad.

Enligt
min mening saknas det anledning att i de förvaltningsärenden som
skattemyndigheten avgör ha en annan ordning än för förvaltningen i övrigt. FL:s
regler bör därför gälla vid omröstning i skattenämnden.

275

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
Beslutsbehörigheten i vissa ärenden 5.1 Eftertaxering m. m.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag:
Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering.
Behörigheten att besluta i ärenden om ersättningsskatt, dödsbos befrielse från
skatt, obehöriga vinstöverföringar enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen,
befrielse från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift och tillämpning
av lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m. flyttas
också från länsrätt till skattemyndighet. 1 de ärendetyper där beslutskompetensen
nu är uppdelad mellan taxeringsnämnd och länsrätt, nämligen i fråga om
gmndavdrag för dödsbo, avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst samt uppskov med beskattning av
realisationsvinst förs beslutskompetensen i sin helhet över på
skattemyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Kammarrätten i Göteborg, länsrätten i Uppsala län. Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Domareförbundet och
Medborgarrättsrörelsen är negativa till en ordning där beslut om eftertaxering
får fattas av skattemyndighet. Länsrätten i Värmlands län anför att de flesta
mål som avser eftertaxering är okomplicerade i såväl materiellt som formellt
hänseende, vilket framgår bl.a. av att åtskilliga mål kan avgöras som s. k.
E-mål. Reglernas komplexitet och de risker som ligger i att skattemyndigheterna
vid eftertaxering kan få anledning att pröva kvaliteten på den egna
granskningsinsatsen medför dock all länsrätten förordar att eftertaxeringarna
skall beslutas av länsrätten som första instans. Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län anser att alla tvistiga efter-taxeringar bör beslutas av länsrätten
som första instans. Svenska revisorsamfundet menar att det i lagstiftningen
uttryckligen bör föreskrivas att beslut om eftertaxering skall fattas av
myndigheten med skattenämnd. Vidare måste garantier skapas för att de
tjänstemän som handlägger frågor om eftertaxering har tillräcklig erfarenhet
och utbildning.

Vad gäller frågan om
beslutskompetensen i ärenden om obehöriga vinstöverföringar är meningarna
delade. RSV och länsrätten i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget
medan bl. a. Sveriges arbetsgivareförening, Sveriges industriförbund och
länsrätten i Uppsala län avstyrker.

Skälen till mitt förslag:
Riksdagens principbeslut innebär att skattemyndigheten som första instans får
fatta beslut i fråga om de ärendetyper som omfattas av mitt förslag, med
undantag av ärenden om obehöriga vinst-överföringar, befrielse från
skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift, tillämpning av lagen om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m. samt uppskov med beskattning av
realisationsvinst. Några skäl att nu ta en annan ställning i fråga om de
ärenden som enligt principbeslutet skall handläggas av skattemyndigheten som
första instans finns enligt min mening inte. Tvärtom är förslagen en
fömtsättning för ett samordnat och enklare förfarande.

276

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jag
har emellertid viss förståelse för den tveksamhet som uttrycks hos Prop.
1989/90:74 vissa remissinstanser vad gäller behörigheten att fatta beslut om
eftertaxering. Den föreslagna ordningen innebär onekligen en stor förändring i
förhållande till i dag. Icke desto mindre anser jag alt det inte finns anledning
att gå ifrån principbeslutet på den här punkten.

Inom
andra beskattningsområden, där beskattningsmyndigheten fattar beslut om
efterbeskattning, har ordningen inte ifrågasatts. Den är ett ullryck för den
viktiga gmndprincipen att beskattningsbeslut skall fattas av skattemyndighet i
första instans, inte av domstol. Bara de fall där den skattskyldige är missnöjd
med skattemyndighetens beslut bör prövas av domstol. Eftertaxering kommer ju
normalt i fråga först om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter eller
underlåtit att lämna föreskrivna uppgifter. Det rör sig alltså om material som
inte tidigare varit föremål för skattemyndighetens bedömning. Att i sådana fall
låta domstol som första instans fatta ett beskattningsbeslut på gmndval av de
nya uppgifterna strider mot strävandena att renodla domstolsprocessen och
avlasta domstolarna uppgifter av taxeringskaraktär.

Att
eftertaxeringsbeslut fattas av skattemyndigheterna är också en fömtsättning för
den integrering och samordning av beskattningsverksamheten som RSV:s förslag
till ny skatteorganisation avses mynna ut i. 1 materiellt hänseende krävs inte
mer vid eftertaxeringsbeslut än vid den ordinarie taxeringen. Däremot krävs att
vissa formella förutsättningar är uppfyllda, framför allt ett krav på att den
skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Begreppet oriktig uppgift är emellertid
ingalunda okänt för skattemyndigheten och till hjälp vid bedömningen finns en
rikhaltig praxis.

Visseriigen
innebär det förhållandet att skattemyndighet får befogenhet att fatta
eftertaxeringsbeslut att beslutet kan verkställas på ett tidigare stadium än i
dag. Möjligheterna till anstånd med att betala skatt blir emellertid med de
förslag jag lägger fram i avsnitt 12.1 betydligt generösare.

Bestämmelserna
i 43§ 1 mom. KL gäller obehöriga överföringar mellan närstående företag genom
prissättning så att beskattningen här i landet blir för låg. Länsrätten är för
närvarande första instans (67 § GTL). Skälet tiU denna ordning är enligt
förarbetena till bestämmelsen (prop. 1965:126 s. 61) att det i regel krävs en
taxeringsrevision för att undersöka prissättningen inom ett företag.
Taxeringsnämnden hade små möjligheter att skaffa in uppgifter, som var
tillräckliga för att tillämpa regeln. Det var därför naturligt att bedömningen
överläts på motsvarigheten till den nuvarande länsrätten, prövningsnämnden,
liksom redan var fallet beträffande den numera upphäva 57 § 3 mom. KL.
Bestämmelsen i 57§ 3 mom. KL avsåg obehörig överföring av inkomster mellan
företag genom internprissältning så att beskattningen i viss kommun blev för
låg. Tillämpningen av den beskattningsregeln ansågs böra anförtros
prövningsnämnden och inte taxeringsnämnden eftersom det gällde att slita
tvister mellan olika kommuner.

De
motiv som låg bakom den bestämmelse som undantar 43 § 1 mom.

KL från taxeringsnämndens beslutskompetens kan inte åberopas i det nya

förfarandet. Där skall skattemyndigheten svara för såväl utredning som

beslut. Utgångspunkten måste vara att skattemyndigheten skall ha behö

righet att fatta beslut i alla uppkommande taxeringsfrågor om inte rättssä- 277

opaginerad Kontrollera mot PDF

kerhetssynpunkter
eller andra särskilda skäl medför att domstol bör vara första instans. Några
sådana skäl gör sig inte gällande här. Tvärtom kan det innebära praktiska
problem om tillämpningen av regeln förbehålls domstol. Jag anser därför att
skattemyndigheten skall få fatta beslut enligt 43 § 1 mom. KL.

Enligt nuvarande regler
får länsrätten medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala
tilläggspensionsavgift som betalas i form av egenavgift om ömmande
omständigheter föreligger, 30§ uppbördslagen (1953:272), UBL. Sådan befrielse
får ske i de fall pensionspoäng skall tillgodoräknas den skattskyldige enligt
bestämmelsema i 11 kap. 6§ första stycket lagen om allmän försäkring
(1962:381), trots atl tilläggspensions-avgift för året inte till fullo betalats
inom den tid som anges i 29 § andra stycket UBL. Kommittén har föreslagit att
behörigheten att befria från avgiften skall flyttas över till
skattemyndigheten. En gmndläggande princip i det nya förfarandet är, som jag
nyss nämnt, att skattemyndigheten skall fatta beslut som första instans om inte
särskilda skäl talar för att domstol bör fatta beslutet. Enligt principbeslutet
skall bl.a. beslut om dödsbos befrielse från skatt fattas av skattemyndigheten.
Något skäl varför beslut enligt 30§ UBL om befrielse från
tilläggspensionsavgift skall fattas av länsrätten som första instans kan jag
inte finna. Jag instämmer därför i kommitténs förslag.

Jag ställer mig också
bakom kommitténs förslag att beslut om tillämpning av lagen om beskattning av
fideikommissbo, m. m. och om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall
fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut om tillämpning av
skatteflyktslagen skall liksom hittills fattas av länsrätt.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.2 Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten

Mitt förslag:
Skattemyndighetens beslut skall fattas med skattenämnd när det är fråga om
omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de
omständigheter och bevis som åberopas. Samma sak gäller om ärendet rör en
skälighets-eller bedömningsfråga som har väsentlig ekonomisk betydelse för den
skattskyldige eller avser någon annan fråga som av särskild anledning bör
prövas av nämnden. I övriga ärenden skall tjänsteman falla beslut.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser, bl.a. statskontoret, riksrevisionsverket och kammarrätten i
Göteborg, anser atl reglerna om vilka beslut som skall fattas av myndigheten
med nämnd måste preciseras. RSV, statskontoret och riksrevisionsverket
understryker det väsentliga i att skattenämnden beslutar i ett begränsat antal
ärenden. Länsrätten i Stockholms län och Svenska revisorsamfundet anser tvärtom
att beslut i fler typer av ärenden skall fattas med nämnd. Länsrätten i
Stockholms län menar att samtliga beslut om taxeringshöjningar skall fallas med
nämnd. Revisor-

278

s. 279 Kontrollera mot PDF

samfundet
anser att beslut skall fattas med nämnd om den skattskyldige Prop.
1989/90:74 begär det eller det är fråga om eftertaxering.

Skälen
för mitt förslag: Lekmännens medverkan i taxeringsarbetet bör koncentreras på
de ärenden där det finns ett berättigat krav på insyn och inflytande för
förtroendevalda. Lekmän bör så långt möjligt medverka i avgöranden där
lekmännens medverkan kan antas stärka tilltron till myndighetens objektivitet.
Redan i dag är förhållandet det att endast en liten del av taxeringsbesluten
fattas av fullsutten taxeringsnämnd. Taxering i enlighet med deklarationen kan
fattas av taxeringsnämndsordföranden ensam. Samma sak gäller vid beslut om
taxering med avvikelse från självdeklarationen som uppgår till högst 2 500 kr.
taxerad inkomst eller om saken är uppenbar. Vid beslut om taxering på gmndval
av förenklad självdeklaration är taxeringsnämnden beslutför med
taxeringsnämndsombudet, som är en tjänsteman inom skatteförvaltningen, ensam.
De ärenden där beslut enligt dagens regler kan fattas av
taxeringsnämndsordföranden eller laxeringsnämndsombudet ensam har en sådan
mtinkaraktär att ett lekmannainflytande inte skulle fylla någon funktion.

1
det framtida förfarandet blir huvudregeln alt taxeringsbesluten skall fattas av
tjänsteman. Från denna huvudregel skall göras undantag för de fall där det
framstår som angeläget med insyn och inflytande av lekmän. I den masshantering
som taxeringsförfarandet utgör krävs vissa urvalskriterier för att särskilja
dessa ärenden. Visserligen talar mycket för atl de ärendetyper där beslut skall
fattas med skaltenämnd bör vara så precist beskrivna som möjligt med
inriktningen att lekmannainflytandet blir effektivt och verkligen koncentreras
till de fall det har en funktion att fylla. Å andra sidan är förhållandena i
olika taxeringsärenden så skiftande att det är nödvändigt med mer allmänt
formulerade bestämmelser för att man inte skall få en alltför stelbent och
formell ordning.

Jag
föreslår följande.

De
grundläggande taxeringsbesluten skall normalt fattas av tjänsteman. De
skattskyldigas anspråk på lekmannainsyn och -inflytande kan tillgodoses genom
att de omprövningsärenden som tjänstemannen inte anser sig kunna bifalla helt i
princip skall avgöras av nämnden. Får den skattskyldige sina yrkanden bifallna
saknas normalt anledning för den skattskyldige att få sitt ärende prövat av
skattenämnd med lekmän.

Det
har i olika sammanhang framhållits att lekmannainflytandet är betydelsefullt
vid avgörandet av skälighets- och bedömningsfrågor. Vad som skall anses utgöra
sådana frågor är emellertid i viss mån flytande. I ett myckel stort antal
taxeringsärenden kommer man, åtminstone i någon utsträckning, in på skälighets-
eller bedömningsfrågor. Dessa har emellertid i praktiken inte sällan blivit
föremål för ett schabloniserat synsätt eller också har så fasta riktlinjer för
bedömningen dragits upp att man många gånger inte längre kan tala om
skälighetsbedömningar i egentlig mening. De kan då knappast anses vara så
kvalificerade att de kräver nämndens medverkan. Sådana beslut enligt utfärdade
riktlinjer bör normalt fattas av tjänsteman.

Ett
taxeringsbeslut som innefattar skälighets- eller bedömningsfrågor

bör avgöras med nämnden om de har en väsentlig ekonomisk betydelse för 279

s. 280 Kontrollera mot PDF

den skattskyldige. Vad som
är av väsentlig ekonomisk betydelse får sättas i Prop. 1989/90:74 relation till
den skattskyldiges förhållanden. För en normal löntagare måste enligt min
mening frågan gälla en taxerad inkomst på minst 10000 kr. i nuvarande
penningvärde för att anses ha en väsentlig ekonomisk betydelse i inkomstskattehänseende
medan det för ett större företag krävs ett mångdubbelt större belopp. Det
sagda innebär naturligtvis inte att en avvikelse från deklarationen skall
avgöras med skattenämnd enbart för att den rör ett stort belopp.

.
Förslaget innebär att skönstaxeringar i avsaknad av deklaration ofta kommer att
behandlas i skattenämnd. Är det fråga om en skönstaxering helt i enlighet med
inkomna kontrolluppgifter innefattar beslutet inte någon skälighets- eller
bedömningsfråga — ett sådant beslut skall fattas av tjänsteman.

Även
andra beslut, som inte innefattar någon skälighets- eller bedömningsfråga, kan
i vissa fall behöva fallas med nämnden. Så kan vara fallet vid bedömningen av
en fråga som i sig inte är så kvalificerad att den kräver skatlenämndens
medverkan men som har betydelse i ett mycket stort antal taxeringsbeslut.

Vad
gäller omprövningsbeslut anser jag att följande ordning bör gälla. Har
tjänsteman fattat det gmndläggande taxeringsbeslutet och anser tjänstemannen
all den skallskyldiges yrkanden kan bifallas och inte av annan anledning bör
prövas med nämnden skall, som jag redan nämnt, tjänstemannen fatta beslutet.
Anser sig tjänstemannen inte kunna bifalla den skattskyldiges yrkanden fullt ut
skall omprövningsbeslutet fattas med nämnd. Detsamma bör gälla även i de fall
det är fråga om omprövning i samband med överklagande.

För
det fall ett omprövningsbeslut i en fråga fattats i skattenämnd kan mycket väl
ett senare omprövningsbeslut avseende en annan fråga i samma års taxering
fattas av tjänsteman. Det sagda kan i vissa fall gälla även om den senare
omprövningen avser samma fråga. Har skattemyndigheten med nämnd fattat ett
beslut och begär den skattskyldige omprövning eller överklagar utan att åberopa
några nya omständigheter eller bevis kan ett omprövningsbeslut som innebär ett
vidhållande av det tidigare beslutet fattas av tjänsteman. Detta gäller även i
de fall beslutet avser en skälighets-eller bedömningsfråga.

Åberopar
den skattskyldige nya omständigheter eller bevis får en be

dömning göras om omprövningsärendet innefattar sådana avgöranden att

nämnden bör kopplas in igen. Har exempelvis nämnden avslagit ell yrkan

de om visst avdrag med motivering att den skattskyldige inte styrkt sina

kostnader och inger den skattskyldige därefter ett kvitto som styrker kost

nadema, bör ett beslut om atl medge avdraget kunna fattas av tjänsteman.

Motsvarande bör gälla om skattenämnden fattat ett taxeringsbeslut sköns

mässigt i avsaknad av deklaration och den skattskyldige sedermera kom

mer in med en deklaration. Ett beslut om undanröjande av skönstaxering

en och taxering i enlighet med den inkomna deklarationen bör normalt

kunna fattas av tjänsteman. Kommer tjänstemannen i det läget att han vill

göra en annan bedömning på samma underlag som skattenämnden gmndat

sitt beslut på, bör ärendet tas upp för omprövning i skattenämnden. Har en 280

s. 281 Kontrollera mot PDF

ny väsentlig omständighet
kommit till eller åberopas ett nytt bevis som Prop. 1989/90:74 skulle ha
föranlett en annan bedömning i skaltenämnden bör däremot en tjänsteman kunna
fatta ett beslut som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls.

Avgörandet
om ett ärende skall behandlas i nämnden eller inte blir en bedömning i det
enskilda ärendet och ankommer på tjänstemannen. En remissinstans har framfört
att de skattskyldiga bör kunna begära att ett ärende behandlas med nämnd. Jag
delar inte den uppfattningen. Lekmannainflytandet skulle därigenom inte
koncentreras på de ärenden där det är effektivt. De skattskyldigas intresse av
att ärendet avgörs med nämnd kan tillgodoses genom mitt förslag att
omprövningsyrkanden som tjänsteman inte anser sig kunna bifalla skall behandlas
av nämnden.

Deklarationsmaterialets
fördelning

För
närvarande gäller enligt 6§ taxeringsförordningen (1957:513), TF, att
länsskattemyndigheten skall medverka i taxeringsarbetet i fråga om taxering av
dels sådana fysiska personer och dödsbon vars inkomstförhållanden är särskilt
invecklade, dels andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. Den
lokala skattemyndigheten skall medverka i fråga om andra skattskyldiga än de
uppräknade. Länsskattemyndigheten får dock, enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av RSV, besluta om en annan fördelning, om det är lämpligt med hänsyn
till organisationen av taxeringsarbetet i länet.

Skatteförenklingskommittén
föreslår inte någon förändring av deklarationsmaterialets fördelning mellan
lokal och regional nivå. Mitt förslag på gmndval av rapporten (RSV Rapport
1989:1) Ny skalteorganisation (avsnitt 4.1) kommer däremot att påverka
fördelningen. En gmndläggande princip bakom förslaget är att endast uppgifter
som kräver så speciell kompetens att den bara kan upprätthållas av ett mindre
antal personer i varje län och uppgifter som av annan särskild anledning bör
hållas samman vid en länsgemensam enhet.

Den
nya organisationen medför således att en förskjutning av deklarationsgranskningen
till lokal nivå kommer att ske, för övrigt en utveckling som det sedan några år
finns mer eller mindre tydliga spår av. Med hänsyn härtill behöver frågan om
deklarationsmaterialets fördelning inte längre regleras i TF ulan kan bestämmas
genom administrativa föreskrifter av RSV.

281

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.3
Beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyndigheterna

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag:
Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den
skaltskyldiges hemortskommun är belägen för taxeringsåret. En skattemyndighet
får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i visst
ärende eller viss gmpp av ärenden under fömtsättning att den andra myndigheten
medger det och det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.
Taxeringsbeslut beträffande skattskyldig som saknar hemortskommun i Sverige
fattas av skattemyndigheten i Stockholms län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag: Den
skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den skattskyldiges hemortskommun
är belägen skall fatta taxeringsbeslutet. Kommittén har däremot inte lagt fram
något förslag vad gäller behörighet att fatta andra beslut än taxeringsbeslut.
Kommittén föreslår inte heller någon möjlighet att föra över
beslutsbehörigheten mellan myndighetema.

Remissinstanserna: Endast
etl par remissinstanser har berört frågor som hänger samman med vilken
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut. RSV påpekar att det saknas en
reglering av vilken myndighet som skall fatta beslut om taxeringsrevision.
Bristen i detta avseende i GTL har orsakat problem i revisionsverksamheten. JO
menar att det behövs regler om var taxering skall ske om skattemyndigheterna
vid underhandskontakter inte enas i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Omprövningsförfarandet kommer att innebära att skattemyndigheten kan fatta
beslut avseende taxeringsår som ligger flera år bakåt i tiden.
Skattemyndigheten i ett län måste först och främst vara behörig att fatta
beslut i taxeringsärende avseende taxeringsår under vilket den skattskyldige
haft sin hemortskommun inom länet.

Den
skattskyldiges hemortskommun kan emellertid ha växlat så atl skattemyndighetens
behörighet blir begränsad till att t.ex. avse beslut avseende det senaste
taxeringsåret medan ett följdändringsbeslut i taxeringsbeslutet närmast
föregående år måste fattas av en annan skattemyndighet. Om skattemyndigheten
vid omprövning finner att den skattskyldige taxerats i fel län bör prövningen
också kunna innefatta ett beslut om att taxeringen överflyttas till det andra
länet även om detta län har den principiella beslutsbehörigheten. Motsvarande
problem kan uppkomma vid beslut om taxeringsrevision.


domstolsnivå finns regler om sammanföring av mål. För länsrätternas del finns
bestämmelser i 14 § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och
i förordningen (1986:1347) om länsrätts behörighet i vissa fall. Möjlighetema
att föra samman mål på kammarrättsnivå regleras i 4§ förordningen (1977:937) om
kammarrättemas domkretsar m.m. En länsskattemyndighet har möjlighet att enligt
18 § tredje stycket GTL uppdra åt en annan länsskattemyndighet att föra det
allmännas talan i visst ärende eller viss gmpp av ärenden under fömtsättning
att den andra myndigheten medger det. På så sätt uppnår man med dagens regler
att en

282

opaginerad Kontrollera mot PDF

skattskyldig
endast behöver föra talan i en länsrätt och mot en länsskattemyndighet.

Jag anser att starka skäl
talar för att möjligheter tillskapas att föra samman taxeringsärenden till en
skattemyndighet. Därigenom kan man undvika en ordning som tvingar skattskyldiga
att argumentera i samma fråga vid olika skattemyndigheter. Vidare ges utrymme
för att utnyttja skatteförvaltningens resurser mer effektivt genom att
utredning och beslutsfattande kan samordnas på en enda skattemyndighet.

Överflyttning av
beslutsbehörigheten bör också kunna komma i fråga vad gäller de gmndläggande
taxeringsbesluten, t. ex. vid taxering av koncernbolag.

Jag föreslår därför att
det bör införas en möjlighet att överföra beslutskompetensen mellan olika
skattemyndigheter. En skattemyndighet bör givetvis inte ha helt fria händer vad
gäller taxeringsbeslut rörande skattskyldiga i andra län. Det är ju ytterst
skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen som
är ansvarig för taxeringen av den skattskyldige. Det bör därför vara en
nödvändig fömtsättning att den skattemyndighet där beslutsbehörigheten ligger
uppdrar åt en annan skattemyndighet att i dess ställe falla beslutet. Vidare
måste naturligtvis den andra skattemyndigheten medge att överta
beslutsbehörigheten. Mycket stor vikt måste också läggas vid den
skattskyldiges intressen. Ett överflyttande av beslutsbehörigheten får inte
medföra avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Utredningen i taxeringsärenden 6.1 Utredningsskyldighet m. m.

Mitt
förslag: Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt
utredda.

Den skattskyldige
skall beredas tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är
onödigt. 1 fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som
tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och yttra sig över dem
gäller bestämmelserna i förvaltningslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med milt.

Remissinstanserna
har inte uttalat sig särskilt i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 65 § första stycket GTL skall taxeringsnämnden tillse att utredning
görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs
för nämndens beslut. 1 det första ledet stadfästs den s.k. officialprincipen
(jfr 8§ FPL), vilken också i någon mån kommit till uttryck i 4§ FL. 1 det andra
ledet behandlas kommunikationsplikten i taxeringsärenden.

En av gmndprincipema i det
nya förfarandet är atl utredning skall företas på skattemyndighetsnivå. Ett
ärende skall innan det når domstol i

283

opaginerad Kontrollera mot PDF

princip vara färdigutrett.
En handläggning som innefattar en grundlig Prop. 1989/90:74 utredning skapar
visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men kan å andra sidan
bli så tidsödande att tidsaspekten framstår som en nackdel från
rättssäkerhetssynpunkt. Utredningsskyldigheten kan därför inte drivas in
absurdum utan måste anpassas till de resurser som skattemyndigheterna har till
sitt förfogande och vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma med dessa.
Begränsningarna kommer till uttryck i olika ambitionsnivåer. Rättelser av
mindre felaktigheter får underlåtas (65 § andra stycket GTL).

Vad
jag nu sagt innebär inte att jag föreslår någon ändring i den tämligen långt
gående utredningsskyldigheten på taxeringsområdet. Det ligger emellertid i
sakens natur att det nya omprövningsförfarandet och skattemyndighetens
utvidgade beslutsbehörighet kommer att ge utredningsskyldigheten delvis ett
annat innehåll än hittills. Vad som är tillräcklig utredning kan inte avgöras
generellt utan får avgöras ärende för ärende. Yrkar den skattskyldige ett
avdrag ligger av naturliga skäl mycket av ansvaret för utredningen på honom,
särskilt om yrkandet inte framförts förrän omprövningsvis. Därmed inte sagt
att inte skattemyndigheten bör bistå med de upplysningar och råd som den
skattskyldige behöver. 1 ärenden om omprövning till den skattskyldiges nackdel
kan man däremot ställa höga krav på alt skattemyndigheten utrett ärendet
tillräckligt innan beslut fattas.

I
det andra ledet av 65 § första stycket GTL behandlas skattemyndighetens
kommunikationsplikt i taxeringsärenden — den skattskyldige skall få tillfälle
alt yttra sig om det behövs för nämndens beslut. Bestämmelsen fick sin
nuvarande utformning 1978 (prop. 1977/78: 181 s. 218). Förr kunde kommunicering
vid avvikelse från deklarationen underlåtas bara vid rättelse av en felräkning,
misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende eller när ett yttrande av
den skattskyldige av något annal skäl uppenbarligen inte behövdes för att
bedöma frågan. Den ändrade lydelsen 1978 syftade emellertid inte till något
påtagligt avsteg från den tidigare ordningen. Taxeringsnämndens
kommunikationsplikt anses alltjämt sträcka sig längre än vad som följer av
FL:s bestämmelser.

GTL
innehåller ytterligare en bestämmelse om kommunikation, nämligen 116 k § andra
stycket, som avser ärenden om särskild avgift. Enligt denna skall tillfälle
beredas den skattskyldige att yttra sig, om ej hinder möter.

1
FL finns en regel om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter genom
någon annan än den skatteskyldige. FL reglerar däremot inte kommunikationsskyldigheten
i de fall ett ärende visserligen inte tillförts uppgifter genom någon annan än
den skattskyldige, men skattemyndigheten t. ex. ifrågasätter att avvika från de
uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration. Även i sådana fall
bör den skattskyldige innan beslut fattas få tillfälle att yttra sig. Jag anser
därför att det även fortsättningsvis är nödvändigt med särskilda bestämmelser
om skattemyndighetens kommunikationsskyldighet på taxeringsområdet.

Jag
föreslår en något annorlunda utformning av kommunikationsregeln

i förhållande till i dag. Utformningen har delvis motiverats av att jag — 284

opaginerad Kontrollera mot PDF

somjag återkommer till
senare — föreslår att den nuvarande regeln i 116k§ GTL om kommunikation i
ärenden om särskild avgift skall slopas. Ett annat skäl till en ändring av
nuvarande regel är skattemyndighetens utökade befogenheter. Mitt förslag
innebär enligt sin ordalydelse en omfattande kommunikationsplikt. För
taxeringsärenden i allmänhet avses emellertid inte den ändrade ordalydelsen
innebära någon ändring av nuvarande ordning. Även fortsättningsvis kan
rättelser av uppenbara fel i deklarationen ske utan att yttrande inhämtas från
den skattskyldige. Den skattskyldige har alltid möjlighet att begära
omprövning av beslutet. Den ändrade lydelsen får sin största betydelse i
ärenden där skattemyndigheten ändrar ett taxeringsbeslut till den
skattskyldiges nackdel och i ärenden om särskild avgift. I nu nämnda ärenden
skall den skattskyldige regelmässigt få tillfälle att yttra sig innan beslut
meddelas. Vad gäller skattetillägg återkommer jag till frågan senare (avsnitt
10.3).

1 fråga om uppgifter som
tillförts ärendet genom någon annan än den skatlskyldige bör reglerna i 17 § FL
gälla. En hänvisning till dessa regler bör därför tas in i NTL.

Den
skattskyldige skall ha rimlig tid på sig att inkomma med yttrande. Tiden får
avpassas till frågans svårighetsgrad, om den skattskyldige själv skall
införskaffa utredning etc.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.2 Muntlig handläggning

Mitt
förslag: Den skattskyldige får lämna muntliga upplysningar i ett ärende som
behandlas i skattenämnd om inte särskilda skäl talar emot det. Är det fråga om
ett taxeringsärende där beslut fattas av tjänsteman skall bestämmelserna i
förvaltningslagen om muntlig handläggning gälla.

Ett beslut att
vägra skattskyldig att lämna muntliga upplysningar inför skattenämnden fattas
av nämnden.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt vad gäller den skattskyldiges möjligheter att lämna
muntliga upplysningar. Kommittén uttalar sig inte om hur ett beslut om att
vägra personlig inställelse skall fattas och i vad mån det skall kunna
överklagas.

Remissinstanserna:
Meningarna är delade om humvida den ovillkorliga rätten att muntligen lämna
upplysningar inför taxeringsnämnden bör överföras till skattenämnden. RSV,
kammarrätten i Göteborg och länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget
att den ovillkorliga rätten till personlig inställelse skall avskaffas, medan
bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Föreningen
Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet avstyrker. RSV anser att
ett beslut att vägra personlig inställelse skall fattas av nämnden och inte
kunna överklagas särskilt.

Skälen för mitt förslag:
FL:s regler gäller för förfarandet i skattemyndigheten om inte särskilda
regler finns i NTL. Enligt 14§ FL skall en sökande, klagande eller annan part
som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende

285

s. 286 Kontrollera mot PDF

som avser
myndighetsutövning mot någon enskild, få tillfälle till det, om Prop.
1989/90:74 det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. För
taxeringsnämnderna gäller särskilda regler. Den skattskyldige har en ovillkorlig
rätt att inför taxeringsnämnden meddela upplysningar till ledning vid
taxeringen (61 § 4 mom. GTL). Om taxeringsrevision har gjorts skall den
skattskyldige underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket
revisionen redovisas (61 § 1 mom. GTL). Den skattskyldige kan inställa sig
genom ombud (9§ FL). Uppgifter som framförts muntligt och som kan ha betydelse
för utgången i ärendet skall antecknas av myndigheten (15 § FL).

Huvudprincipen
är att förfarandet är skriftligt. Det är emellertid viktigt att kontakterna
mellan den skattskyldige och skattemyndigheten kan ske smidigt och utan
formella hinder. Många skattskyldiga är ovana vid att uttrycka sig skriftligt
och har svårt att meddela sig på det sättet. Muntlighet kan bidra till att den
skattskyldige får den vägledning och annan service hos skattemyndigheten som
behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och kan ofta innebära ett
förbättrat beslutsunderlag.

Den
skattskyldige har normalt möjligheter att lämna muntliga upplysningar till den
tjänsteman som skall fatta taxeringsbeslutet eller som bereder beslutet när
det skall fattas av myndigheten med nämnd. Därvid gäller bestämmelsema i 14 §
FL. Paragrafen fömtsätter all ett ärende har inletts. Som framgår av avsnitt
8.1 anser jag att en ansökan om omprövning skall göras skriftligt.

Som
skäl för sitt förslag att inte föra över den ovillkorliga rätten till personlig
inställelse till skattenämnden tar skatteförenklingskommittén upp att en
personlig inställelse i undantagsfall kan te sig helt onödig. Den skattskyldige
har kanske redan tidigare lämnat muntliga upplysningar i ärendet och inget nytt
har kommit till. Det kan vara klart att nämnden kommer att fatta ett beslut i
överensstämmelse med den skattskyldiges önskemål. En viss begränsning av rätten
är också nödvändig med hänsyn till att nämnden måste kunna avsluta en
långdragen och meningslös personlig inställelse.

RSV
anför i sitt remissyttrande att muntliga uppgifter som lämnas inför
skattenämnden kan vara till god hjälp för att fatta riktiga beslut men att än
viktigare är de personliga kontaklema mellan den skattskyldige och den
granskande tjänstemannen redan på utredningsstadiet. Sådana kan ofta hållas på
en mer informell nivå och därför i mindre utsträckning medföra att den
skatlskyldige av formella skäl känner behov av att anlita biträde. De praktiska
hinder mot kontakter mellan granskare och skattskyldig, som frilidsgranskning i
hemmet har medfört, undanröjs i och med reformen. Även detta talar enligt
verket för atl behovet av muntliga inställelser inför nämnden blir mindre i
framtiden.

Jag
delar de synpunkter som kommittén och RSV har fört fram och

anser att det inte är befogat med en ovillkorlig rätt till personlig
inställelse

inför skattenämnden. I och för sig innebär redan bestämmelsen i FL att de

skattskyldigas behov av muntlighet tillgodoses i hög grad. Skäl skulle

därför kunna åberopas för att låta bestämmelserna i FL gälla för all

muntlighet inom skattemyndigheten. Det finns å andra sidan också om

ständigheter som talar för en särskild reglering i NTL vad gäller muntlighet 286

s. 287 Kontrollera mot PDF

inför skattenämnden.
Regeln i FL innebär nämligen inte någon garanti för Prop. 1989/90:74 att den
skattskyldige får lämna sina muntliga upplysningar till den inom myndigheten
som kommer att fatta beslutet. Vidare är en regel som begränsar muntligheten i
de fall de muntliga uppgiftema inte kan lämnas med hänsyn till arbetets
behöriga gång inte lämplig vid förfarandet inför nämnden. Det finns situationer
när en muntlig inställelse inte skulle hindra arbetets behöriga gång men det
ändå inte finns skäl att tillåta den. Å andra sidan bör den skattskyldige
normalt vara tillförsäkrad att få lämna sina upplysningar muntligt inför
nämnden. Om en begränsning anses befogad — vilket jag anser — måste den
utformas på annat sätt.

Den
skattskyldiges önskemål att få föra fram upplysningar muntligt inför
skattenämnden skall enligt min mening tillgodoses om inte särskilda skäl talar
emot del. Sådana särskilda skäl kan vara att den skattskyldige redan framfört
muntliga synpunkter och det inte finns anledning att tro att han kommer med nya
uppgifter utan endast avser att argumentera i saken. Kommer den skaltskyldiges
önskemål i taxeringsärendet ändå att tillgodoses kan också muntlighet vägras.
Ett särskilt skäl kan också vara att de uppgifter som den skattskyldige vill
lämna är så omfattande eller komplicerade att det är olämpligt att lämna dem
muntligt. Mitt förslag till utformning av bestämmelsen har sin förebild i 18
kap. 22 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 55 § socialtjänstlagen
(1980:620). Det innebär att det krävs tämligen starka skäl för att vägra en
muntlig inställelse.

För
att undvika missförstånd villjag understryka att om den skattskyldige i ett
ärende där beslut skall fattas av tjänsteman framför önskemål om att lämna
muntliga upplysningar till nämnden innebär detta givetvis inte att
taxeringsbeslutet skall hänskjutas till nämnden för avgörande av denna
anledning. Ett sådant beslut att vägra muntlighet fattas av tjänstemannen
själv. Är den skattskyldige missnöjd med taxeringsbeslutet som sådant har han
möjlighet alt yrka omprövning och därvid även personlig inställelse inför
nämnden.

RSV
tar i sitt remissyttrande upp frågan om överklagbarhet och menar att ett beslut
att vägra personlig inställelse inte skall få överklagas särskilt utan endast i
samband med taxeringsbeslutet.

1
FL har inte frågan om besluts överklagbarhet reglerats. Av allmänna principer
följer dock att ett beslut att vägra personlig inställelse inte kan överklagas
särskilt. Beslut under handläggningen är normalt inte möjliga alt överklaga
annat än i samband med det slutliga avgörandet (prop. 1985/86:80 s. 49). Med
hänsyn till att möjligheten att lämna muntliga uppgifter till tjänsteman
regleras av FL och det där inte finns några särskilda bestämmelser om
överklagande finner jag det inte lämpligt att särskilt lagreglera
begränsningama i rätten att överklaga i de fall där skattenämnden vägrat
muntlighet.

Någon
särskild regel som motsvarar den nuvarande om alt den skatt

skyldige, om taxeringsrevision gjorts, skall underrättas om det sammanträ

de vid vilket revisionen redovisas anser jag inte nödvändig. Den skattskyl

dige bereds alltid tillfälle atl yttra sig över en utförd revision som
resulterar

i förslag till taxeringsändringar eller frångående av deklarationen. Han har 287

opaginerad Kontrollera mot PDF

därvid möjlighet att yrka
att få inställa sig personligen om ärendet skall behandlas av nämnden. En
underrättelseskyldighet för skattemyndigheten skulle innebära en omotiverad
skillnad mellan de fall där revision gjorts före det gmndläggande
taxeringsbeslutet och en avvikelse från deklarationen beslutas av tjänsteman
och de ärenden där beslut fattas med nämnd.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.3 Föreläggande att lämna upplysning eller visa upp
handling

Mitt
förslag: Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att lämna skriftliga
eller muntliga upplysningar och att förete kontrakt, kontoutdrag, räkningar,
kvitton eller liknande handlingar som behovs för kontroll av
självdeklarationen. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns
anledning att anta att den skattskyldige annars inte kommer att följa
föreläggandet.

Den skattskyldige
kan hos länsrätten ansöka om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar
eller visa upp handling. Länsrätten får medge befrielse när det finns
synnerliga skäl och upplysningen eller handlingen avser förhållande om vilket
den skattskyldige skall iaktta tystnad eller andra särskilda omständigheter gör
att upplysningama eller handlingens innehåll inte bör komma till någon annans
kännedom. Länsrättens beslut kan inte överklagas vidare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Den
remissinstans som yttrat sig i frågan, länsrätten i Stockholms län, är kritisk
till att skattemyndighetema får befogenhet att vid vite förelägga den
skattskyldige att förete kontrakt o. d. Skattemyndigheten har andra vägar att
gå om den behöver tillgång till uppgifter. Om den skattskyldige inte vill
styrka sin talan är det upp till honom.

Skälen för mitt förslag:
Skattskyldiga är skyldiga att i självdeklarationen lämna korrekta och
fullständiga uppgifter. Mot den som bryter mot uppgiftsskyldigheten finns
sanktioner i form av skattetillägg och straff enligt skattebrottslagen.
Uppgifter i deklarationerna kan därför normalt godtas av skattemyndigheten och
ligga till gmnd för taxeringsbesluten.

En fömtsättning för att
ett sanktionshot skall varp. effektivt är naturligtvis att det är möjligt att
kontrollera att deklarationsskyldigheten efterievs. Skattemyndigheten har olika
medel till sitt förfogade för att utreda oklarheter och kontrollera all de
lämnade uppgifterna är riktiga.

Den kan förelägga den
skattskyldige att komma in med de upplysningar som behövs för att kontrollera
den skattskyldiges egen deklaration eller för taxeringsbeslut avseende den
skattskyldige själv. Den kan vidare förelägga den deklarationsskyldige att
förete alla handlingar som behövs för att kontrollera deklarationen, såsom
kontrakt, kontoutdrag, räkningar eller kvitton. Ett föreläggande att komma in
med upplysningar kan förenas med vite, vilket däremoi inte ett föreläggande all
visa upp handlingar kan.

Skattemyndigheten
kan också efter en överenskommelse med den skatt-

288

opaginerad Kontrollera mot PDF

skyldige göra en
avstämning mot deklarationsunderlaget vid besök hos Prop. 1989/90:74
deklaranten eller annars vid personligt sammanträffande med denne (s. k.
taxeringsbesök). Ett taxeringsbesök fömtsätter frivillighet från den skattskyldiges
sida.

Taxeringsrevisionen
är den mest genomgripande utredningsåtgärden.

Möjligheten
att anmana skattskyldig att förete handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen infördes 1961 på förslag av taxeringskontroll-ulredningen. Vid
taxeringsrevision har den skattskyldige editionsplikt. Enligt
taxeringskontrollutredningen fick det anses uppenbart, att en effektiv och
samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande
taxeringskontroll krävde att taxeringsmyndigheten gavs formella möjligheter
att få ta del av underiaget för den skattskyldiges deklaration utan att en
tidskrävande och för den skattskyldige besvärande taxeringsrevision skulle
behöva göras. Möjligheten borde endast innebära en kontroll av om de i
deklarationen upptagna beloppen stämde överens med underlaget. Däremot borde
bestämmelsen inte få utnyttjas så att själva underlagets riktighet också
kontrollerades. Möjligheten skulle få sin främsta betydelse när det gäller
skattskyldiga som inte är rörelseidkare.

1
prop. 1961:100 om förbättrad taxeringskontroll (s. 255) anfördes att det inte
kunde komma i fråga att vid sidan av taxeringsrevisionsbestäm-melsema införa
nya bestämmelser om allmän editionsplikt. Anmanings-rätten borde endast omfatta
ett fåtal uppräknade handlingar som kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton
eller andra därmed jämförliga handlingar. Anmaningsrätten borde självfallet
inte omfatta handelsböcker o. d. För att ytterligare förebygga att befogenheten
användes till en med taxeringsrevision jämförlig granskning ansåg
departementschefen att tvångsmedel inte borde få användas för att ge eftertryck
åt anmaningen. Enligt reglema i 53 § GTL får således endast föreläggande enligt
31 § 2 mom. första stycket GTL förenas med vite.

Genom
lagstiftning 1987 ändrades reglema om taxeringsrevision. Taxeringsrevision får
numera ske hos annan än bokföringsskyldig eller juridisk person som inte är
dödsbo endast om särskilda skäl föranleder det. Särskilda skäl bör anses
föreligga när det gäller så invecklade förhållanden att de inte lämpligen kan
utredas på något annat sätt och det är väsentligt att frågoma klarläggs.

Skattemyndigheten
kan således inte i alla fall tillgripa taxeringsrevi

sionen som ett altemativ till föreläggande att visa upp en handling. En

taxeringsrevision endast i syfte att ta del av t. ex. ett kontrakt kan också
ses

som en väl ingripande åtgärd. Det finns därför enligt min mening skäl att

införa en möjlighet att även förena ett sådant föreläggande med vite. Jag

föreslår inte någon förändring i fråga om vilka typer av handlingar som

föreläggandet får avse. Även fortsättningsvis skall gälla att en strikt gräns i

förhållande till reglema om taxeringsrevision skall upprätthållas och att

skyldigheten alt förete handlingar skall begränsas till dem som behövs för

att styrka riktigheten av de poster som tagits upp i den skattskyldiges

självdeklaration. Reglema ger inte heller i framtiden möjlighet att kontrol

lera själva underlagels riklighet ulan endast om de angivna uppgifterna

stämmer överens med underlaget. Den enda skillnaden mot i dag är att ett 289

19
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 5 Kontrollera mot PDF

föreläggande,
om den skattskyldige inte efterkommer det, får förenas med vite.

I nuvarande 53 § GTL anges
inga fömtsättningar för att vite skall få sättas ut i ett föreläggande. 1
praxis krävs dock särskilda skäl för att sätta ut vite (jfr prop. 1978/79:161
s. 102). Jag anser att fömtsättningama bör anges i lagtext. Om det finns
anledning att anta att den skattskyldige inte utan vitesföreläggande fullgör
sina skyldigheter får ett föreläggande förenas med vite.

Den som anmanats att lämna
kontrolluppgift kan enligt 39 § 5 mom. GTL efter beslut av länsrätt befrias
från skyldigheten att lämna uppgift. Enligt 56 § 4 mom. GTL kan länsrätt
besluta att handlingar skall undantas från taxeringsrevision. Någon motsvarande
rätt för skattskyldig att befrias från skyldigheten att lämna upplysningar eller
förete handlingar enligt 31 § 1 mom. första och andra styckena GTL finns
emellertid inte för närvarande. Jag anser att en sådan möjlighet är befogad av
rättssäkerhetsskäl. Länsrättens beslut i fråga om befrielse får — i likhet med
vad som nu gäller enligt 39 § 5 mom. och 56 § 4 mom. GTL — inte överklagas.

Prop. 1989/90:74

s. 6 Kontrollera mot PDF

6.4 Taxeringsrevision

Mitt förslag:
Beslut om revision skall fattas av skattemyndigheten eller RSV. Beslut om s. k.
tredjemansrevision skall — om den hos vilken revisionen sker inte är skyldig
att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga — dock
beslutas av RSV eller efter verkets bestämmande av skattemyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag: Beslut
om taxeringsrevision skall fattas av skattemyndigheten. Någon särskild regel i
fråga om tredjemansrevisioner föreslås inte. Kommittén föreslår också — i
enlighet med vad som gäller i bevissäkringslagen — att en framställning om
undanlagande av uppgifter från taxeringsrevision skall kunna göras till den som
verkställer taxeringsrevisionen. Denne skall genast lämna framställningen till
länsrätten och, om framställningen inte är uppenbart ogmndad, omedelbart
försegla handlingen och ställa den till länsrättens förfogande.

Remissinstanserna:
Köpmannaförbundet påpekar att det tillsammans med andra
näringslivsorganisationer hos finansdepartementet hemställt om en översyn av
regelsystemet för skatte- och taxeringsrevisioner av företag. Företagens
uppgiftslämnardelegation anser att skattemyndigheternas befogenheter att ta
del av ADB-lagrade uppgifter måste utredas. Kommitténs förslag att en
ADB-handling, sådan den nu är definierad, omedelbart skall förseglas och
ställas till rättens förfogande skapar nya problem. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser att beslut om s. k.
tredjemansrevisioner liksom i dag skall fattas av RSV eller av chef för
länsskattemyndighet.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 57 § GTL skall beslut om sådan taxeringsrevision som avses i 56§ 1 mom.
andra stycket andra meningen GTL,

290

opaginerad Kontrollera mot PDF

fattas
av RSV eller efter verkets bestämmande av chef för länsskattemyn- Prop.
1989/90:74 dighet, om den hos vilken revisionen görs inte är skyldig att efter
anmaning lämna uppgifter rörande personema i fråga, s. k. tredjemansrevision.
Beslut om taxeringsrevision i andra fall meddelas av länsskattechefen eller av
en annan kvalificerad tjänsteman vid länsskattemyndigheten eller lokal
skattemyndighet som länsskattemyndigheten har gett i uppdrag att meddela sådana
beslut.

Enligt
min mening är det inte lämpligt att i lag reglera vem som inom en myndighet får
fatta beslut om taxeringsrevision. Detta bör i stället regleras i förordning
eller arbetsordning. Någon ändring i sak innebär emellertid inte detta. Även
fortsättningsvis skall beslut om taxeringsrevision fattas på en kvalificerad
nivå. Vad gäller sådana tredjemansrevisioner som för närvarande beslutas av RSV
kan det emellertid vara befogat att tills vidare ha kvar det nuvarande kravet
att beslut skall fattas verket. RSV bör kunna delegera beslutanderätten till skattemyndighet.

I
bevissäkringslagen (1975; 1027) för skatte- och avgiftsprocessen infördes
genom lagändring 1987 en bestämmelse om att en begäran om undantagande av
bevismedel från granskning kan framställas direkt till den som genomför
förrättningen. Vidare infördes bestämmelser om försegling av handlingen.
Kommittén föreslår att motsvarande bestämmelser skall gälla vid
taxeringsrevision.

I
prop. 1987/88:65 som låg till gmnd för de nya bestämmelsema i
bevissäkringslagen framhöll jag att det finns en viktig principiell skillnad
mellan revisionsförfarandet och användningen av tvångsmedel enligt bevissäkringslagen
(s. 74). Reglerna om revision ger t. ex. inte i sig något stöd för att mot den
reviderades vilja omhänderta bevismedel. Av bl.a. det skälet ansåg jag det
obehövligt att föreslå några ändringar av bestämmelsema i GTL, såvitt gäller
förfarandet när handlingar begärs undantagna från granskning. Reglerna om
taxeringsrevision har i sak överförts oförändrade till NTL. Någon motsvarighet
till bestämmelserna i bevissäkringslagen i NTL behövs därför enligt min mening
inte.

Jag
vill i det här sammanhanget erinra om att en särskild utredare nyligen
tillkallats för att överväga vilka förändringar av bl. a. processuella regler
som är påkallade av utvecklingen inom data- och teletekniken. I utredarens
uppdrag ingår att göra en förnyad genomlysning av de komplikationer som är
förenade med skattemyndigheternas befogenheter i fråga om ADB-lagrad
information (dir. 1989:54).

291

opaginerad Kontrollera mot PDF

7
Taxeringsbeslut

7.1 Olika typer av taxeringsbeslut

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: 1
begreppet taxeringsbeslut innefattas grundläggande beslut om åriig taxering,
omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Beslut om taxeringsåtgärder
fattas efter det att domstol ändrat tidigare taxeringsbeslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår en uppdelning i tre olika typer av taxeringsbeslut:
gmndbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Grundbeslut och
omprövningsbeslut avses vara avgöranden "i sak". Gmndbeslut och omprövningsbeslut
som innebär en ändring av tidigare beslut följs av beslut om taxeringsåtgärder,
varav del laxerings-mässiga resultatet av ställningstagandet i sak framgår.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som uttalar sig har inget att erinra mot terminologin i sig.
Regeringsrätten menar dock att begreppen måste förtydligas. En uppdelning av
taxeringsbesluten i omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder
tillstyrks.

Skälen för mitt förslag:
Kommittén utgår i sitt förslag från en uppdelning av taxeringsbesluten i
gmndbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxe-ringsålgärder. Grundbesluten
och omprövningsbesluten avses endast utgöra avgöranden "i sak" medan
besluten om taxeringsåtgärder utmynnar i. att taxerad och beskattningsbar
inkomst m. m. bestäms. Uppdelningen har motiverats av införandet av
sakprocessen och det därmed sammanhängande förslaget att domstolarna i
framtiden endast skall fatta beslut i den fråga som är föremål för prövning. De
konsekvenser domstolens ställningstagande får för taxeringsbeslutet i övrigt —
uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. — skall göras av
skattemyndigheten (se avsnitt 15).

Kommitténs
förslag kan i och för sig sägas innebära en konsekvent utformning av
taxeringsförfarandet och dess fortsättning i domstol, skatteprocessen. Icke
desto mindre är det enligt min mening förenat med vissa nackdelar. Med hänsyn
till det fåtal ärenden som trots allt överklagas till domstol - under 1988
inkom knappt 69000 skattemål till länsrätt att jämföra med totalt ca 7,5
miljoner taxeringsbeslut årligen — är det inte rationellt att låta
skatteprocessens utformning i alltför hög grad styra utformningen av
taxeringsförfarandet. Antalet skalleprocesser kan dessutom antas gå ned
väsentligt efter genomförandet av det nya taxeringsförfarandet. Som jag
återkommer till längre fram (avsnitt 15) instämmer jag i kommitténs förslag att
domstolama endast skall döma i den fråga som är föremål för prövning men att
uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst bör överlämnas åt
skattemyndigheterna. Det beslut som skattemyndigheten fattar sedan domstolen
ändrat skattemyndighets beslut i en överklagad fråga bör lämpligen kallas
beslut om taxeringsåtgärder.

Den
utformning av skalteprocessen som kommittén föreslår och som jag ställer mig
bakom innebär dock inte med nödvändighet att man måste ha

292

opaginerad Kontrollera mot PDF

samma uppdelning av
besluten på skattemyndighetsnivå som på domstolsnivå. Tvärtom kan en sådan
uppdelning på skattemyndighetsnivå verka förvirrande. I ett gmndläggande
taxeringsbeslut som fattas i enlighet med deklarationen kan man inte gäma tänka
sig att ställningstagandet i sak och dess konsekvenser för taxerad och
beskattningsbar inkomst dokumenteras i skilda beslut. Uppdelningen blir där en
teoretisk konstmktion.

Vad gäller omprövningsförfarandet
förefaller den föreslagna ordningen onödigt komplicerad. Besluten fattas ju av
samma myndighet och vid samma tillfälle. Jag föreslår därför att gmndläggande
taxeringsbeslut och omprövningsbeslul skall innefatta konsekvensema på taxerad och
beskattningsbar inkomst. De bör ses som ell enda beslut bestående av två olika
delmoment nämligen dels ett ställningslagande i de enskilda sakfrågoma, dels
ett fastställande av underlaget för att bestämma skatten, dvs. ett
fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster. I ett omprövningsbeslut
kommer det sista delmomentet i fråga först om omprövningen lett till en ändring
av det tidigare ställningstagandet.

Beslut
om taxeringsåtgärder kommer i fråga först efter domstols dom som innebär ändring
av det tidigare taxeringsbeslutet. Sådana beslut innehåller endast ett moment,
nämligen ett fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster m. m. med
utgångspunkt i en domstols ställningstagande i en prövad fråga.

Gmndläggande
beslut om årlig taxering, beslut om omprövning som inneburit ändring av det
tidigare ställningstagandet och beslut om taxeringsåtgärder åtföljs av
debiteringsbeslut. Sådana beslut regleras av bestämmelsema i UBL. Somjag
återkommer till (avsnitt 12.9) bör beslut om taxeringsåtgärder och
debiteringsbeslut kunna komma till uttryck i en samma handling.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.2 Taxeringsperioden

Mitt förslag:
Gmndläggande beslut om årlig taxering skall fattas före utgången av november
taxeringsåret. Skattemyndigheten får inte till den skattskyldiges nackdel
meddela gmndläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller beslut
om skattetillägg under november taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Kommittén föreslår att taxeringsbeslut för visst taxeringsår beträffande alla
skattskyldiga skall fattas inom sådan tid att skattsedel på slutlig skatt kan
skickas ut senast den 15 december taxeringsåret. Hur skatteförvaltningen
organiserar sitt arbete för att i tid kunna skicka ut skattsedlar bör regleras
i administrativ ordning.

Remissinstanserna: RSV
anser att en tidsmässig begränsning av granskningsperioden med fördel kan
regleras genom föreskrifter från verket. Statistiska centralbyrån förordar att
nuvarande ordning permanentas. Flera remissinstanser, bl. a. Sveriges arbetsgivareförening,
Sveriges industriförbund och Lantbmkamas riksförbund, menar att november bör
förbehållas omprövningar.

293

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skälen för mitt förslag:
Enligt nuvarande ordning skall laxeringsnämn- Prop. 1989/90:74 dens arbete
med ett visst års taxering vara avslutat före utgången av oktober månad
taxeringsåret. Taxeringsperioden utsträcktes till den 31 oktober fr. o. m. 1979
års taxering. Det fömtsattes då att perioden efter en tid skulle sträckas ut
till den 30 november. Så har emellertid inte skett.

Arbetet
med den årliga taxeringen måste vara slutfört i sådan tid att slutskattesedlama
kan skickas ut till de skattskyldiga senast den 15 december taxeringsåret (35
§ första stycket UBL). Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon bestämd
tidsgräns i NTL inom vilken de årliga taxeringsbesluten måste ha fattals utan
anser att det är en fråga som RSV bör reglera i administrativ ordning.

I
dagens organisation med taxeringsnämnder som är verksamma endast en del av året
har taxeringsperiodens längd en central betydelse. Behovet av en bestämd
taxeringsperiod blir inte lika påtagligt i del nya taxeringsförfarandet där
beslutsorganisationen är verksam under hela året och har vida befogenheter att
ompröva sina beslut. Även i det framtida systemet behövs emellertid vissa
hållpunkter.

Jag
anser att det även fortsättningsvis är lämpligt att i NTL reglera den yttersta
tidsgräns inom vilken skattemyndighetens arbete med den årliga taxeringen måste
vara slutfört i stället för att låta UBL:s regler om slutskat-tesedlar indirekt
vara styrande. 1 NTL bör därför slås fast att beslut rörande den årliga
taxeringen skall fattas före utgången av november taxeringsåret.

1
princippropositionen uttalade jag att det kan vara lämpligt med en särskild
regel om när den skattskyldige senast skall ha underrättats om ett beslut om
avvikelse från deklarationen. Med en sådan regel skulle den allra sista delen
av taxeringsperioden kunna förbehållas omprövningar av den årliga taxeringen.
Skatteförenklingskommittén tar inte upp frågan i sitt betänkande men anför att
mycket talar för att skattemyndigheten bör inrikta sig på att slutföra
granskningen i oktober. Flera remissinstanser menar att november månad bör
förbehållas omprövningar.

Det
finns skäl som talar för en regel med den innebörd jag nyss antytt, särskilt i
de fall där ett avvikelsebeslut skulle innebära att den skattskyldige får en
kvarstående skatt. Jag föreslår därför att skattemyndigheten inte till den
skattskyldiges nackdel får meddela gmndläggande beslut om årlig taxering eller
omprövningsbeslut eller besluta om påförande av skattetill-lägg under november
taxeringsåret. För att en sådan regel skall medföra att den sista delen av
taxeringsperioden förbehålls omprövningar krävs att den skattskyldige snarast
underrättas om ett taxeringsbeslut till hans nackdel och att han får besked om
hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet. Jag delar därför
lagrådets uppfattning att en bestämmelse med sådant innehåll bör införas i NTL.
Däremot har jag, som framgår av författningskommentaren (avsnitt 19) en annan
uppfattning om var i NTL bestämmelsen skall placeras.

För
det fall den skattskyldige vid taxering enligt deklarationen får tillba

ka överskjutande skatt kan det ifrågasättas om den skattskyldige är betjänt

av en ordning som innebär att han genom slutskattesedeln får pengar som

sedan skattemyndigheten efter en omprövning i början av det följande året 294

opaginerad Kontrollera mot PDF

kräver tillbaka. Jag vill
för dessa situationer peka på den möjlighet som finns enligt 68 § 4 mom. UBL
att innehålla ett belopp som skall återbetalas i avvaktan på att tillkommande
skatt debiteras.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.3 Begreppen beskattningsår och taxeringsår

Mitt förslag:
Definitionen av begreppet taxeringsår förtydligas. Definitionen av begreppet
beskattningsår ändras så att beskattningsår vid bmtet räkenskapsår är det
räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén föreslår dock inte
någon klarare bestämning av begreppet taxeringsår.

Remissinstanserna:
Regeringsrätten anser att termen taxeringsår, med tanke på de betydelsefulla
rättsverkningar som är förknippade med begreppet, bör få en klarare
definition. Kommitténs förslag om en ändrad definition av begreppet
beskattningsår berörs inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag:
Termen taxeringsår är betydelsefull i det nya förfarandet. Taxeringsåret bildar
utgångspunkt för beräkning av frister inom vilka åtgärder måste äga mm,
exempelvis skattskyldigs begäran om omprövning, beslut om eftertaxering och
överklagande. Samtidigt blir i det nya förfarandet den nuvarande definitionen i
3§ KL - med taxeringsår förstås det kalenderår under vilket taxering i första
instans verkställs — lösligare genom att skattemyndigheten har möjlighet att fatta
beslut under flera år. Jag föreslår därför ett förtydligande av begreppet. Med
taxeringsår avses det kalenderår under vilket taxeringsbeslut rörande årlig
taxering skall meddelas enligt 4 kap. 1 § NTL.

Jag
kommer att längre fram (avsnitt 11) ta upp förslag om ändringar i ML och LPP
som syftar till att samordna förfarandet för indirekt beskattning med
taxeringsförfarandet. Det är enligt min mening angeläget att förfarandena i
alla väsentliga avseenden överensstämmer.

Enligt 3§ KL är
beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller om
räkenskapsåret inte sammanfaller med kalenderåret (bmtet räkenskapsår) det
räkenskapsår som gått ut närmast före den 1 mars under taxeringsåret. Bmtet
räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj — den 30 april, den 1 juli — den 30
juni eller den 1 september — 31 augusti. Om del med hänsyn till det allmännas
ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl kan RSV
enligt 12§ bokföringslagen (1976:125) medge att annan period på 12 månader
skall utgöra räkenskapsår.

Beskattningsåret enligt ML
utgörs enligt anvisningarna till 5 a § ML av beskattningsåret enligt KL. Om den
verksamhet mervärdeskatteredovisningen avser inte medför skattskyldighet
enligt KL, utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten
räkenskaper som avslutas med årsbokslut, får dock räkenskapsåret utgöra
beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt
bokföringslagen.

295

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittén har pekat på att
den nuvarande bestämningen av begreppet beskattningsår medför att periodema
enligt ML och NTL överensstämmer utom i de fall då den skattskyldige har ett
bmtet räkenskapsår som avslutas under januari eller febmari. Antalet
skattskyldiga med ett sådant räkenskapsår torde vara mycket få. Som nyss
nämndes kan RSV ge dispens. Kommittén uppger att en genomgång av RSV:s beslut i
dispensärenden under tiden 1980 — november 1987 visar att dispens för ett
räkenskapsår som avslutas under januari eller febmari meddelats i 32 fall.
Räkenskapsåret kan också komma att avslutas under januari eller febmari när
den skattskyldiges verksamhet upphör. Kommittén föreslår med hänsyn till
intresset av enhetliga regler att begreppet beskattningsår skall definieras som
det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret. Jag ställer mig bakom
kommitténs förslag i den här delen.

Förslaget medför att de
skallskyldiga som har ett räkenskapsår som avslutas under januari eller febmari
skall lämna självdeklaration först ett år senare än i dag. Med hänsyn till de
fåtal som berörs torde den förändringen inte medföra några negativa
konsekvenser.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.4 Skattelängden

Mitt förslag:
Skallelängden behålls tills vidare med samma innehåll som för närvarande.
Konstmktionen att skattelängden sedan den skrivits under av skattemyndigheten
anses innefatta taxeringsbeslutet slopas dock.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Enligt
RSV:s uppfattning bör längden tills vidare kvarstå som beslutsbärare i fråga om
debiteringsbeslut. Detsamma gäller i fråga om beslut om pensionsgmndande
inkomst och underlag för egenavgifter eftersom dessa i regel inte meddelas på
särskilda beslutsblanketter eller dokumenteras på annat sätt. Den förenklade
deklarationsblanketten innehåller ingen' beloppsmässig sammanställning och kan
därför inte utan vidare göras till beslutsbärare. Möjlighetema att ersätta
skattelängden med någon form av datamedium bör utredas. RSV menar också att ett
avskaffande av längden som beslutsbärare får konsekvenser i sekretesshänseende.
Den blir då inte avgörande för vad som är offentligt i ett taxeringsbeslut.
Även JO tar upp frågan om taxeringsbeslutens offentlighet. Riksarkivet
instämmer i kommitténs förslag om utredning av möjlighetema att ersätta
skattelängden med någon form av dalamedium. Om skattelängden försvinner måste
13 § skatteregisteriagen ändras med hänsyn till forskningens behov.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 68 § GTL skall av taxeringsnämnden beslutade taxeringar för varje
skattskyldig införas i skattelängd. Skattelängden skall skrivas under av den
lokala skattemyndigheten. Den skall därefter, såvitt avser den årliga
taxeringen, anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Till den årliga
taxeringen hänförs enligt 2 § 1 mom. GTL också

296

s. 297 Kontrollera mot PDF

vad
som skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomst- och Prop.
1989/90:74 förmögenhetstaxering. Detta innebär att besvär över de beslut som
antecknats i skattelängden skall föras i den ordning som gäller för taxeringsbesvär.

Skattelängden
skall upprättas med ledning av vad som antecknats på deklarationer och andra
handlingar som legat till grund för taxeringsnämndens beslut (38§ I mom.
taxeringsförordningen, 1957:513, TF). I skattelängden anges också preliminär
och slutlig skatt, pensionsgrundande inkomst m. m. (6§ uppbördsförordningen,
1967:626) och underlag för egenavgifter. Länsskattemyndigheten framställer
förslag till skattelängd i tre exemplar och överlämnar dessa senast före
taxeringsårets utgång till den lokala skattemyndigheten. Senast den 20 januari
året efter taxeringsåret skall lokala skattemyndigheten ha kontrollerat
skattelängden, skrivit under huvudexemplaret, bestyrkt riktigheten av de två
andra exemplaren och tillställt länsskattemyndigheten och kommunstyrelsen var
sitt exemplar.

Längden
kan sägas vara en beloppsmässig sammanfattning av de beslut som
taxeringsnämnden har fattat. Den innehåller ungefär samma uppgifter som första
sidan på en allmän självdeklaration och slutskattesedeln. 1 praktiken är
skattelängden ett utdrag ur skatteregistret. Men till skillnad från
skatteregistret — där uppgifterna för närvarande bevaras endast under ett år —
arkiveras skattelängden.

Som
tidigare nämnts anses skattelängden innefatta taxeringsnämndens beslut när den
har skrivits under. Denna regel lades till 1967 i samband med övergången till
ett databehandlingssystem inom taxeringen. Vid bristande överensstämmelse
mellan längden och taxeringsnämndens anteckning på deklarationen äger således
i princip längden vitsord tills längdfö-ringen rättats (prop. 1967:88 s. 93).
Detta gäller även om taxeringsnämndens beslut har dokumenterats i en
underrättelse till den skattskyldige men längden fått ett annat innehåll. För
övriga beslut av skattemyndigheten som antecknas i skattelängden finns ingen
motsvarande bestämmelse.

Den
ordning som infördes 1967 förefaller redan i dagens system något konstmerad och
knappast lättförståelig för den skattskyldige. Enligt min mening är det
naturliga att taxeringsnämndens beslut är det beslut som faktiskt har fattats.
Hur detta sedan kommit till uttryck i skattelängden är av underordnad
betydelse.

Skattelängden
är ju en beloppsmässig sammanfattning av taxeringsbe

sluten och passar inte i den föreslagna skatteprocessen. Den nuvarande

konstmktionen med skattelängden som beslutsbärare är också ohållbar i

ett förfarande där skattemyndigheten fattar taxeringsbesluten. Fattar skat

temyndigheten först ett beslut av visst innehåll kan det förhållandet att en

senare uppteckning av detta beslut blivit oriktig inte innebära att det

oriktiga återgivandet av beslutet skall medföra att beslutet anses ha detta

innehåll. Skattemyndigheten har ju fattat ett beslut och detta kan endast

ändras genom omprövning. Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag

att skattelängden enbart bör anses utgöra en förteckning över de belopps-

mässiga resultaten av taxeringsbesluten. Skattemyndighetens beslut fram

går av deklarationen, beslut om avvikelse, omprövning och taxeringsåtgär

der och övriga handlingar i ett ärende. 297

s. 298 Kontrollera mot PDF

Från remisshåll har
påpekats att den förenklade deklarationsblanketten Prop. 1989/90:74 inte
innehåller någon beloppsmässig sammanställning och inte utan vidare kan göras
till beslutsbärare. Beslutet framgår emellertid i dessa fall av
taxeringsuppgiftsregistret.

1
sammanhanget bör något sägas om gmnden för kronofogdemyndighetens
verkställighet av ett beskattningsbeslut. Enligt 3 kap. 24 § utsökningsbalken
(UB) får i allmänt mål, om innehållet i en exekutionstitel tagits upp i
saköreslängd, restlängd eller annan sådan handling som har upprättats enligt
särskild föreskrift, verkställighet äga mm på grund av handlingen. Bakgrunden
till bestämmelsen är att verkställighet regelmässigt begärs på grund av
saköreslängd i fråga om böter och på grund av restlängd i fråga om skatt.

Restlängd
och saköreslängd är emellertid inte några exekutionstitlar i UB:s mening, utan
bara sammanställningar av olika exekutionstitlar. I fråga om skatt som
debiteras enligt bestämmelserna i UBL är det i stället det undertecknade
exemplaret av skattelängden som är den egentliga exekutionstiteln.

Den
ordning jag nu föreslår innebär att skattelängden kan anses som exekutionstitel
endast i fråga om debiteringsbeslut medan, som jag nyss sagt, andra handlingar
är bärare av det bakomliggande taxeringsbeslutet. Om en fordran i något fall
behöver överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning innan restlängd
har upprättats, bör emellertid liksom hittills verkställighet kunna äga rum på
grund av skattelängden. Såvitt avser taxeringsbeslutet får längden därvid anses
vara sådan handling, upprättad enligt särskild föreskrift, som avses i 3 kap.
24 § UB.

Med
anledning av vad RSV och JO anfört beträffande konsekvensema i
sekretesshänseende av att skattelängden endast blir ett beslutsregister vill
jag anföra följande.

Enligt
9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) omfattas inte beslut, varigenom skatt
eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt
fastställs, av skattesekretessen utom i vissa, särskilt uppräknade fall. Så
snart ett beslut fallats och framgår av en allmän handling är skattemyndigheten
skyldig att i förekommande fall låta allmänheten ta del av beslutet. En
handling med beslut som skall expedieras, t.ex. ett beslut om avvikelse från
självdeklarationen, blir enligt tryckfrihetsförordningens regler allmän när
beslutet har expedierats (2 kap. 7§ tryckfrihetsförordningen). I det fall
taxeringsbeslutet fattats i enlighet med självdeklarationen torde beslutet bli
offentligt när ärendet slutbehandlats och ordföranden satt sitt signum på
deklarationen. När skattsedeln expedierats är beslutet om skattedebitering
offentligt.

Uppgifterna
i skattelängden är således i sig inte avgörande för vad som i ett taxerings-
eller debiteringsärende omfattas av sekretess eller inte. Ett avskaffande av längden
som beslutsbärare i fråga om taxeringsbesluten innebär därför inte att
omfattningen av sekretessen ändras. Även fortsättningsvis gäller sekretess i
myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller taxering men inte
beträffande beslut varigenom skatt bestäms eller underlag för bestämmande av
skatt fastställs.

När
del gäller främst sådana taxeringsbeslut där deklarationen följts 298

s. 299 Kontrollera mot PDF

finns det emellertid skäl
att ställa frågan om vad som skall anses ingå i etl Prop. 1989/90:74
taxeringsbeslut. Om en uppgift hör till ett beslut är den ju offentlig. Vid
tillämpningen av gällande rätt torde man göra en viss koppling till bestämmelserna
om skattelängd i 68 § GTL. De uppgifter som enligt paragrafen skall antecknas i
skattelängd anses oflTentiiga. Detta innebär bl.a. att en uppgift om den
framräknade inkomsten av en viss förvärvskälla är offentlig men att de
separata uppgifterna om intäkter eller avdrag i förvärvskällan är
sekretessbelagda. Den egentliga gmnden för denna mening om vad ett beslut skall
anses omfatta kan knappast hänföras till 68 § GTL utan till ett bredare
synsätt, där den framräknade inkomsten av en förvärvskälla anses utgöra ett
delbeslut som tillsammans med andra bildar ett taxeringsbeslut eller också att
uppgiften ses som en sorts motivering — och därmed också offentlig - till det
yttersta beslutet om taxerad och beskattningsbar inkomst. Man kan säga att det
rör sig om att göra en rimlig avvägning av krav från motsatta håll, å ena sidan
att hela underlaget för taxeringen inte kan vara offentligt och å andra sidan
att offentligheten bör gälla mer än beloppen för taxerade och beskattningsbara
inkomster.

Den
nämnda innebörden av gällande rätt kan även jämföras med den nuvarande
utformningen av den allmänna självdeklarationen. Jämförelsen ger nämligen vid
handen att de uppgifter som skall antecknas på första sidan i deklarationens
sammanställning till kommunal och statlig inkomstskatt blir offenfliga.

Skattelängden
fyller även en praktisk funktion. Genom att den är begränsad till uppgifter
som anses offentliga kan den hållas allmänt tillgänglig. När en enskild begär
att få ta del av något eller några taxeringsbeslut räcker det i allmänhet att
myndigheten hänvisar till skattelängden.

Mot
bakgmnd av det anförda anser jag att skattelängden skall finnas kvar även i
fortsättningen men att den endast skall utgöra en förteckning över
skattemyndighetens beslut.

NTL
behöver enligt min mening inte innehålla några bestämmelser om skattelängden.
Sådana bör i stället föras in i TF. Jag vill här också nämna att det kan finnas
möjligheter att förbättra informationsvärdet hos längden. En annan utformning
av den kan innebära fördelar för både allmänheten och skatteförvaltningen.

299

opaginerad Kontrollera mot PDF

8
Omprövningsförfarandet

8.1 Omprövning på begäran av den skattskyldige

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Den skattskyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära
omprövning av skattemyndighetens beslut i fråga som kan ha betydelse för
beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna. Har
ansökan kommit in inom perioden får skattemyndigheten fatta beslut även efter
omprövningsperiodens utgång. Gör den skattskyldige sannolikt att han inte fått
kännedom om taxeringsbeslut, skattsedel eller annan handling med uppgift om
skattens storlek inom två månader före femårsperiodens utgång, får en begäran
om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövning av
frågor avseende samma år taxering kan ske flera gånger. Även samma fråga kan
omprövas flera gånger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: En
remissinstans avstyrker den femåriga omprövningsperioden. RSV anför att det
inom skatteförvaltningen uttryckts farhågor för att omprövningsrätten skall
bli alltför betungande för skattemyndigheten och att omprövningsrätten i
kombination med övergången till sakprocess kan komma att utnyttjas i
skatteundandragande syfte. Tillämpningen av de nya reglema måste därför bli
föremål för noggrann uppföljning för alt lagstiftningsvägen komma lill rätta
med oönskade effekter. Några remissinstanser påpekar att omprövningsperioden
får konsekvenser vid tillämpningen av vissa dubbelbeskattningsavtal.

Skälen för mitt förslag:
Riksdagen har redan fattat ett principbeslut om en övergång till en femårig
omprövningsperiod. En sådan ordning innebär en väsentligt förstärkt
rättssäkerhet för den skattskyldige. Han får möjlighet att få alla
felaktigheter rättade på ett snabbt och enkelt sätt hos skattemyndigheten.
Självfallet är det angeläget att noggrant följa upp den nya lagstiftningen.
Enligt min mening finns det dock inte anledning att befara att en lång
omprövningsperiod i kombination med den nya processformen kommer att medföra
missbmk från de skattskyldigas sida. Dessa torde även i framtiden vara
intresserade av att få en felaktighet rättad så snart som möjligt.

För de fall den
skattskyldige gör sannolikt atl han inte fått kännedom om taxeringsbeslutet,
skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattens storlek inom två
månader före femårsperiodens utgång anser jag att en särskild regel bör
införas. En begäran om omprövning skall i sådana fall få komma in inom två
månader från den dag han fick kännedom om beslutet eller skattens storiek. Den
femåriga omprövningsperioden får konsekvenser vid tilllämpningen av vissa
handräckningsavtal. Jag kommer, som jag redan tidigare nämnt (avsnitt 1), att
återkomma till den frågan ett senare sammanhang.

Förfarandet
vid skattemyndigheterna bör vara så lite formaliserat som

300

opaginerad Kontrollera mot PDF

möjligt. Det finns skäl som
talar för att den skattskyldige skall kunna begära omprövning av ett
taxeringsbeslut muntligt. Men många skäl, såsom risken för missuppfattningar,
förväxlingar m.m., talar för att en begäran om omprövning skall lämnas
skriftligt. Ett krav på skriftlighet behöver dock enligt min mening inte
innebära någon större formalism. Är det fråga om en begäran som uppenbart skall
bifallas är det inte något som hindrar att skattemyndigheten, sedan den
uppmärksammats på felaktigheten av den skattskyldige, företar rättelsen på
"eget initiativ" med stöd av sin rätt att inom femårsperioden fatta
omprövningsbeslut till den skattskyldiges fördel. En skattskyldig som har
svårt att uttrycka sig skriftligt bör kunna få vägledning när skrivelsen
upprättas. Detta följer redan av myndighetens serviceskyldighet (4§ FL). Är
ett ärende väl anhängiggjort är det inget som hindrar att den skattskyldige
kompletterar sin ansökan muntligt.

Som en fömtsättning för
omprövning gäller i princip — fömtom tidsfristen - att frågan (se avsnitt
14.2) inte får vara eller ha varit föremål för domstols prövning avseende det
ifrågavarande taxeringsåret. Är så fallet skall yrkandet om omprövning avvisas.
Har domstolen inte avgjort målet bör handlingama i ärendet överlämnas dit. Ett
beslut om avvisning kan överklagas.

Det är angeläget att
understryka vikten av att skattemyndigheten lägger ned stor omsorg på
utformningen av de omprövningsbeslut som innebär att den skattskyldiges
yrkanden helt eller delvis lämnas utan bifall. Beslutsmotiveringen bör bemöta
de argument som den skattskyldige fört fram och klart ange på vilken gmnd
yrkandena lämnats utan bifall. En bristande beslutsmotivering kan medföra att
den skattskyldige begär ytterligare omprövning eller överklagar beslutet
enbart på gmnd av att han trott att skattemyndigheten inte beaktat hans
invändningar eller för att han missförstått ett knapphändigt beslut. Är
motiveringen däremot tydlig och utförlig kan den skattskyldige ha de angivna
skälen som utgångspunkt vid en ny begäran om omprövning eller ett överklagande.
Prövningen kan därvid begränsas lill vad som är egentliga tvistefrågor.

Jag
föreslår inte någon möjlighet för skattemyndigheten att kunna avvisa en
begäran om omprövning med motivering att frågan omprövats tidigare och något
nytt inte kommit till. De fall där de skattskyldiga upprepade gånger begär
omprövning av samma fråga torde inte innebära någon större belastning för
skattemyndigheten med hänsyn till att prövningen av sådana ärenden kan göras
tämligen summarisk.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.2 Kvittning

Mitt förslag:
Någon möjlighet fördel allmänna att i domstol mot den skattskyldiges yrkanden
framställa s. k. äkta kvittningsinvändningar införs inte. Inte heller på
skattemyndighetsnivå får kvittning göras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De som uttalat sig i frågan, med
undantag för en remissinstans, ställer sig bakom förslaget att kvittningsrätlen
skall slopas.

301

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skälen för mitt förslag:
Först villjag för att undvika missförstånd slå fast Prop. 1989/90:74 att när
jag i det följande talar om kvittningsinvändningar menar jag om inte annat
uttryckligen sägs s. k. äkta kvittningsinvändningar, dvs. motpartens möjlighet
att efter överklagandetidens utgång anföra motfakta som hänför sig till en
annan fråga än den som är föremål för prövning (se SOU 1985:42 s. 234 0.

Jag
vill vidare understryka att det jag kommer att ta upp beträffande
kvittningsinvändningar inte har någon relevans beträffande ändringar till den
skattskyldiges nackdel som skattemyndigheten kan besluta om inom ramen för sin
befogenhet att inom ettårsperioden fatta beslut till den skattskyldiges nackdel
och för tiden därefter att fatta beslut om eftertaxering. De möjlighetema är
inte något utflöde av en kvittningsrätt och kan naturligtvis utnyttjas helt
oberoende av om den skattskyldige begärt omprövning eller inte.

I
princippropositionen (1986/87:47 s. 159) anförde jag att skatteprocessen i
framtiden i huvudsak borde ha formen av en sakprocess. Jag ville emellertid då
inte helt utesluta att det kunde finnas anledning att behålla en del inslag
från beloppsprocessen. Jag tänkte därvid närmast på möjligheten till kvittning
i vissa situationer. Omprövningsförfarandet i kombination med en sakprocess
kan nämligen medföra vissa nackdelar för det allmännas del vad gäller
möjligheten att åberopa fakta som skulle leda till att taxeringen inte ändras.
Som exempel nämnde jag det fallet att en skattskyldig efter det att det
allmännas överklagandetid gått ut inleder en process. Det allmänna kan då inte
väcka talan beträffande en annan sak som skulle leda till att taxeringen
förblir oförändrad eller inte sänks i den utsträckning som skulle bli följden
av den skattskyldiges yrkanden. Om den upptäckta felaktigheten är uppenbar och
avser ett betydande belopp kan del framstå som stötande att taxeringen inte
skall påverkas härav. Sådana situationer torde visserligen bli relativt
sällsynta, men en kvittningsrätt borde ändå, påpekade jag, övervägas i det
fortsatta utredningsarbetet.

Som
kommittén har framfört i sitt slutbetänkande gör sig problemet i första hand
gällande hos skattemyndigheterna då den skattskyldige begär omprövning efter
ettårsperioden. Inte heller då har skattemyndigheten möjlighet att
kvittningsvis mot den skaltskyldiges yrkanden ändra andra frågor i
taxeringsbeslutet så att den taxerade inkomsten inte ändras eller inte sänks så
mycket som skulle ha blivit följden av hans yrkanden. En kvittningsmöjlighel
vid domstol utan någon motsvarighet på skattemyndighetsnivå är knappast någon
acceptabel lösning.

Skatteförenklingskommittén
anför att en möjlighet till kvittningsinvändningar inte går att förena med en
sakprocess. 1 begreppet äkta kvittning ligger ju att invändningen avser en
annan fråga än den överklagandet gäller och avsikten med sakprocessen är just
att begränsa prövningen till den fråga som överklagats. Kommittén menar att
bortsett från de mer principiella invändningar som kan resas mot ett
kvittningsinstitut skulle ett sådant institut medföra ett alltför komplicerat
regelsystem.

Kommittén
föreslår i stället för en kvittningsrätt att en motsvarighet till

den nuvarande regeln om länsskattemyndighetens extraordinära besvärs- 302

opaginerad Kontrollera mot PDF

rätt till den
skattskyldiges nackdel vid s.k. misstagstaxeringar (101 § 1 mom. jämfört med
100§ första stycket 5 GTL) införs som en ny eftertaxe-ringsgmnd. Som en
begränsning i förhållande lill dagens regler föreslås att det bör krävas att
felaktigheten avser ett betydande belopp.

Jag anser att kommitténs
förslag har fördelar framför en kvittningsrätt för det allmänna. En
kvittningsrätt innebär en sorts latent omprövningsrätt till den skattskyldiges
nackdel även efter ettårsperiodens utgång — en möjlighet som är beroende av den
skaltskyldiges yrkanden. Kvittningsinvändningar är för närvarande inte
tillåtna mot den skattskyldiges extraordinära besvär. Den femåriga
omprövningsperioden konsumerar den extraordinära besvärsrätten. En obegränsad
kvittningsrätt under hela femårsperioden skulle därför innebära en utvidgning
i förhållande till vad som gäller i dag. Det nuvarande kvittningsinstitutet har
ju dessutom varit förenat med en hel del komplikationer, vilket inte minst
floran av refererade regeringsrättsavgöranden visar. Inget tyder på att ett
lagreglerat kvittningsinstitut, som inlemmas i det nya taxeringsförfarandet
och sakprocessen, blir mer lättillämpal. Den föreslagna eftertaxeringsgmnden
ger en bättre likformighet skattskyldiga emellan. Likartade fel kan rättas
oberoende av om den skattskyldige yrkat omprövning eller överklagat. Vidare är
den betydligt enklare än ett kvittningsinstitut. Jag föreslår därför att någon
kvittningsrätt inte införs för det allmänna i taxeringsförfarandet. Jag återkommer
till frågan om en ny eftertaxeringsgmnd i avsnitt 8.3.3 i samband med
behandlingen av de övriga eftertaxeringsgmndema.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

8,3 Omprövning på skattemyndighetens initiativ

8.3.1
Skattemyndighetens omprövningsskyldighet

Mitt
förslag: Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut om det finns skäl
för det.

Skaltemyndigheten
skall göra de följdändringar i ett taxeringsbeslut som föranleds av ett annat
taxeringsbeslut som skattemyndighet fattat avseende annat taxeringsår eller
annan skattskyldig eller en allmän förvaltningsdomstols dom i mål om taxering
avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig.

Skattemyndigheten
skall vidare göra de följdändringar i ett taxeringsbeslut som föranleds av
allmän förvaltningsdomstols eller skattemyndighets beslut angående
fastighetstaxering samt RSV:s, kam-martätts eller regeringsrättens beslut
angående sjömansskatt samt beslut om utländsk skatt eller om sådana
obligatoriska avgifter som avses i 46§ 2 mom. första stycket 3
kommunalskattelagen.

Skattemyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle
avse endast ett mindre belopp.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén föreslår dock atl domstolen skall
besluta om de följdändringar som följer av domstolens beslut på yrkande av
part.

303

s. 304 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna:
Den övervägande delen av remissinstanserna är po- Prop. 1989/90:74 sitiva
till att skattemyndigheten ges möjligheter att ompröva beslut i syfte att
snabbt och smidigt avgöra frågor där någon tvist inte föreligger. Däremot
föreligger delade meningar om utformningen av omprövningsmöjligheterna.

Skälen
för mitt förslag: En omprövning av ett taxeringsbeslut initieras ofta av den
skattskyldige. Efter det att en deklaration granskats och ett taxeringsbeslut
fattats har skattemyndigheten normalt inte någon anledning att ta upp och
ompröva ett ärende på nytt. För att en omprövning skall initieras av
skattemyndigheten förutsätts i allmänhet att nya omständigheter kommit till
som gör att det tidigare beslutet framstår som felaktigt, t.ex. en
taxeringsrevision eller ett beslut av domstol om nedsatt taxeringsvärde på
fastighet. Skattemyndigheten är då skyldig att vidta de åtgärder som behövs.
Däremot är skattemyndigheten naturligtvis inte skyldig att t.ex. efter det att
ett beslut av domstol har klarlagt ett tidigare ovisst rättsläge gå igenom
tidigare taxeringsbeslut avseende andra skattskyldiga för eventuell åtgärd. I
sådana fall åligger det den skatlskyldige att bevaka sina intressen.

Skattemyndigheten
bör inte heller vara skyldig att självmant ompröva ett beslut om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp. Det slogs redan genom RS-reformen fast
atl skattemyndigheternas resurser skall inriktas på det väsentliga
skatteundandragandet. Riktlinjer för skattemyndigheternas ambitionsnivå bör
dras upp av RSV. Det är enligt min mening tillräckligt att lagstiftningsvägen
ge utrymme för skattemyndigheterna att underlåta att på eget initiativ ompröva
beslut om omprövningen skulle avse ett mindre belopp. För en sådan flexibel
ordning talar bl. a. att olika felaktigheter bör behandlas olika. Så bör t. ex.
följdändringar som är till den skattskyldiges fördel underlåtas endast om det
rör sig om ett bagatellartat belopp, medan omprövningsbeslut till den
skattskyldiges nackdel fömtsätter att ändringen avser en tämligen betydande
felaktighet. Mot att föreskriva vissa beloppsgränser talar också att sådana av
skattskyldiga kan uppfattas som "frigränser", inom vilka det är
tillåtet att lämna oriktiga uppgifter.

Beslut
om följdändring

Taxeringsbeslut
och förvaltningsdomstolars beslut i mål om taxering har

ofta direkta återverkningar på andra taxeringsbeslut avseende den skatt

skyldige själv eller någon annan skattskyldig. En inkomst skall kanske

beskattas ett annat taxeringsår eller hos den skattskyldiges make. I dagens

förfarande är konsekvensändringar förstås möjliga under taxeringsperio

den. Någon bestämmelse om sådana ändringar för taxeringsnämndernas

vidkommande finns därför inte. Däremot har domstolarna möjlighet och i

vissa fall skyldighet att enligt 105§ GTL besluta om de konsekvenser i

andra taxeringsbeslut som föranleds av domstolens ställningstagande i det

överklagade målet. Omprövningsförfarandet medför att möjligheter att

företa följdändringar måste finnas också på skattemyndighetsnivå.

Även andra beslut än taxeringsbeslut har direkta återverkningar på 304

s. 305 Kontrollera mot PDF

taxeringsbeslut.
Jag avser här beslut om ändringar av taxeringsvärde på Prop. 1989/90:74
fastighet, beslut avseende sjömansskatt och om ändring av utländsk skatt. I GTL
finns bestämmelser som möjliggör rättelse av taxeringsbeslut även efter den
ordinarie besvärstidens utgång i dessa situationer.

De
konsekvensändringar som dessa beslut föranleder i taxeringsbeslut benämner
kommittén följdändringar. Det bör understrykas att med en följdändring avses en
ändring i ett taxeringsbeslut som är en direkt konsekvens av
"huvudbeslutet". "Huvudbeslutet" kan avse ett
taxeringsbeslut avseende annat taxeringsår eller en annan skattskyldig eller
ett beslut om fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt. De
konsekvenser som en domstols ställningstagande i ett mål om taxering medför på
taxeringsresultatet det ifrågavarande taxeringsåret kallas, som jag återkommer
till senare, taxeringsåtgärder (se avsnitt 15).

Jag
skall här först behandla skattemyndighets skyldighet att genom omprövning ex
officio beakta beslut i ärende eller mål om taxering. Därefter tar jag upp
följdändringar till följd av andra beslut.

Ändrad
inkomst- eller förmögenhetstaxering

Somjag
redan nämnt finns för närvarande i 105§ GTL bestämmelser om domstols
möjligheter att företa konsekvensändringar. En direkt övrföring av denna
bestämmelse till att tillämpas av skattemyndigheterna är dock enligt min mening
inte lämplig. Bestämmelsen har ofta kritiserats som svårtillämpad. Trots en
mycket omfattande praxis kan rättsläget inte sägas vara klart. Helt uppenbart
är dock att paragrafen inte ger möjlighet att göra följdändring i alla de fall
en sådan framstår som befogad och skälig.

Som
exempel kan nämnas att bestämmelsen medger överflyttning av inkomst resp.
utgift till rätt taxeringsår när taxeringen ändrats på gmnd av att inkomsten
eller utgiften anses hänföriig till ett annat beskattningsår än det taxeringen
avser. Om däremot en skattskyldig medges ett avdrag som han tidigare fått
avdrag för eller taxeras för en inkomst som redan taxerats ett tidigare år är
paragrafen inte tillämplig. Vad gäller förhållandet till en annan skattskyldig
kan enligt bestämmelsen inkomst överflyttas till rätt skattskyldig, men däremot
inte avdrag.

Andra
nackdelar med bestämmelsen är att det, trots den omfattande rättspraxis som
utbildats, fortfarande i vissa avseenden föreligger osäkerhet om de
tidsfrister inom vilka bestämmelsen kan tillämpas och om domstolamas skyldighet
att tillämpa den ex officio.

Remissinstansema
har ställt sig bakom förslaget om följdändring i andra

taxeringsbeslut avseende den skattskyldige men varit kritiska till följdänd

ring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig efter ettårsperiodens

utgång. För egen del anser jag att en omdisponering av den skattskyldiges

egen taxering över tiden måste kunna ske och inte innebär några betänklig

heter från rättssäkerhetssynpunkt. Vad gäller följdändringar i taxeringsbe

slut avseende annan skattskyldig delar jag den av flera remissinstanser

framförda uppfattningen att möjligheten bör begränsas efter ettårsperio

dens utgång. Jag återkommer till frågan vilka begränsningar som bör

införas senare (avsnitt 8.3.3). 305

20 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 306 Kontrollera mot PDF

1 sitt principbetänkande
(SOU 1985:42) Förenklad taxering föreslog Prop. 1989/90:74 skatteförenklingskommittén
att skattemyndigheten skulle göra de följdändringar som föranleddes av
domstols beslut. I sitt slutbetänkande intar kommittén emellertid en annan
ståndpunkt. Den anser att en ordning där skattemyndigheten fattar de
följdändringsbeslut som följer av domstols dom skulle vara alltför långtgående
i förhållande till vad som gäller i dag. Kommittén föreslår därför i stället
att domstolen skall besluta om följdändringar avseende annat taxeringsår efter
yrkande av part. Domstolen skall vidare besluta om följdändring avseende annan
skattskyldig efter yrkande av det allmänna. Sådant yrkande skall framställas
senast det sjätte året efter utgången av del taxeringsår som följdändringen
avser. Finner domstolen att en följdändring avseende annan skattskyldig är
uppenbart oskälig får den underlåtas.

Visserligen
innebär en ordning där skattemyndigheten även fattar de följdändringsbeslut som
följer efter domstols beslut en väsentlig förändring i förhållande till i dag.
Icke desto mindre anser jag att en sådan lösning är att föredra framför det
förslag kommittén lägger fram i sitt slutbetänkande. Den ger enklare och
enhetligare regler och stämmer bättre överens med principen att
skattemyndigheten skall fatta taxeringsbesluten i första instans. Det är inte
motiverat att just i detta avseende ha en särreglering för det fåtal fall som
behandlas i domstol. Jag föreslår därför att skattemyndigheten skall fatta
beslut om följdändring efter domstols dom i mål om taxering.

För
att komma till rätta med de fall som för närvarande faller utanför 105 § GTL
anser jag i likhet med kommittén att bestämmelsen, i stället för en uppräkning
av de fall där följdändring skall ske, bör få en mer generell utformning.
Vidare anser jag att det i princip skall åligga skattemyndigheten att företa
följdändringar.

Skattemyndigheten
bör enligt min mening inte behöva avvakta att det beslut som föranleder
följdändringen vinner laga kraft.

Ändrat
fastighetstaxeringsvärde

För
närvarande gäller att om en fastighets taxeringsvärde ändrats av domstol och
ändringen inverkar på inkomst- eller förmögenhetstaxeringen, får den
skattskyldige, länsskattemyndigheten och, såvitt det rör den kommunala
taxeringen, kommunen anföra besvär inom åtta månader från del att beslutet
rörande fastighetstaxeringen meddelades (102§ GTL). Detsamma gäller om lokala
skattemyndigheten beslutat om rättelse enligt faslighetslaxeringslagen
(1979:1152). Ett överklagande får prövas först när lagakraftägande beslut
rörande fastighetstaxeringen föreligger.

Enligt
72 b § GTL skall lokala skattemyndigheten, om inte särskilda skäl

talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i inkomst-

eller förmögenhetstaxeringen som föranleds av att förvaltningsdomstol

ändrat taxeringsvärde på schablontaxerad fastighet. Detsamma gäller om

beslut om rättelse enligt 20 kap. 23§ eller 28 kap. 10§ faslighetslaxerings

lagen har fattats eller om den lokala skattemyndigheten vidtagit åtgärd

enligt 28 kap. 12§ samma lag avseende sådan fastighet. Ändring skall 306

s. 307 Kontrollera mot PDF

beslutas inom fem månader
från det att beslutet rörande fastighetstaxe- Prop. 1989/90:74 ringen
meddelades. Beslut om ändring kan fattas även om fastighetstaxeringen inte
vunnit laga kraft.

1976
års fastighetstaxeringskommitté, vars förslag ligger bakom införandet av 72 b
§ GTL, menade att rättelseförfarandet borde avse såväl villafastigheter som
konventionellt taxerade fastigheter. I prop. 1981/82:19 föreslogs dock, efter
invändningar vid remissbehandlingen, att rättelseför-farandel åtminstone till
att börja med skulle avse endast schablontaxerade fastigheter.

Jag
anser att skattemyndigheten i det nya förfarandet skall ha skyldighet att göra
de följdändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringen som följer av ett
ändrat fastighetstaxeringsvärde även vad gäller konventionellt beskattade
fastigheter. Domstolarnas mål om fastighetstaxering avser till den helt
övervägande delen fall där fastighetsägaren för talan om sänkning av
fastighetstaxeringsvärdet. Följdändringar i inkomst- och
förmögen-helslaxeringen är således huvudsakligen till den skattskyldiges
förmån. Det kan befaras att skattskyldiga i åtskilliga fall gör rättsförluster
på gmnd av att inkomst- och förmögenhetstaxeringen inte överklagas i rätt tid.
Det är heller inte fråga om ärenden som av sakliga skäl bör ligga på domstol. 1
likhet med vad som gäller för övriga omprövningar på skattemyndighetens
initiativ föreligger inte någon ovillkorlig skyldighet att utan yrkande företa
bagatelländringar.

Ändrad
sjömansskatt eller utländsk skatt m. m.

Den
nuvarande extraordinära besvärsrätten enligt 101 § 2 mom. GTL ger
länsskattemyndigheten möjlighet att yrka att domstol gör de följdändringar i
inkomsttaxeringen som föranleds av att RSV, kammarrätt eller regeringsrätten
beslutat att sjömansskatt inte skall betalas för viss inkomst eller att
sjömansskatt skall betalas med ett annat belopp än tidigare.

Enligt
min mening bör följdändringar av detta slag inte handläggas av domstol som
första instans utan av skattemyndighet.

Länsskattemyndigheten
har enligt nuvarande regler även extraordinär besvärsrätt om utländsk skatt,
som den skattskyldige har fått avräkning för, senare sätts ned (101 § 3 mom.
GTL). Även den skattskyldige har extraordinär besvärsrätt om han inte fått
avräkning för utländsk skatt eller avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3
KL som han varit berättigad till (100§ första stycket 8 GTL).

Jag
anser att skattemyndighet, inte domstol, skall ombesörja den justering av
avräkningsbeslutet som föranleds av ändringen av den utländska skatten eller,
om den skattskyldige inte tidigare fått någon avräkning, besluta om avräkning.
Om den skattskyldige inte fåll avdrag för obligatoriska avgifter enligt 46 § 2
mom. första stycket 3 KL som han varit berättigad till, bör skattemyndigheten
också göra sådan rättelse. Samma sak bör gälla om sådana obligatoriska avgifter
som den skattskyldige fått avdrag

för senare sätts ned.

307

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.3.2 Tidsfristerna för
omprövning på skattemyndighetens initiativ

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Beslut om omprövning till den skattskyldiges fördel får meddelas inom
fem år efter utgången av taxeringsåret. Följdändringsbeslut till den
skattskyldiges fördel får meddelas även efter utgången av femårsperioden.

Beslut
om omprövning till den skattskyldiges nackdel får meddelas inom ett år efter
utgången av taxeringsåret.

För
det fall den skattskyldige inte kommit in med självdeklaration i rätt tid
gäller särskilda regler. Skattemyndigheten får i dessa fall, oberoende av om
fömtsättningar för eftertaxering föreligger, ompröva ett taxeringsbeslut till
den skattskyldiges nackdel under ett år efter det att deklarationen kom in till
skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången av det femte året efter
taxeringsåret.

Efter
ettårsperioden och t. o. m. femte året efter taxeringsåret får taxeringsbeslut till
den skattskyldiges nackdel meddelas om det föreligger fömtsättningar för
eftertaxering. De nuvarande särskilda tids-fristema för eftertaxering vid
skattebrott m. m. behålls men med den skillnaden att skattemyndighetens beslut
skall meddelas inom de frister som i dag gäller för ansökan om eftertaxering
hos länsrätten.

Följdändring genom
eftertaxering får ske även efter femårsperioden men senast inom sex månader
från det att det beslut som föranledde följdändringen meddelades.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag: Överensstämmer
i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock att om den skattskyldige inte ger
in självdeklaration i rätt tid skall skattemyndigheten kunna ompröva ett
taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel inom två år från det att
deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången
av det femte året efter taxeringsåret.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser är tveksamma lill eller avstyrker den ettåriga
omprövningsperioden.

Kammarrätten i Göteborg
menar att hänsynen till den skaltskyldiges rättssäkerhet kräver att
taxeringsbesluten för det stora flertalet skattskyldiga blir definitiva efter
en kortare period och förordar ett förfarande med granskningsperioder av olika
längd. Gmndbeslutel bör vara bindande för skattemyndigheten om inte myndigheten
i gmndbeslutel reserverat sig för att detta kan omprövas. Motsvarande
synpunkter har förts fram av länsrätten i Göteborgs och Bohus län.

Skälen för mitt förslag:
Principbeslutet innebär att perioderna för omprövning på initiativ av det
allmänna kommer att variera beroende på om ändringen är till fördel eller
nackdel för den skattskyldige. Bedömningen av om en ändring är till fördel
eller nackdel ger sig ofta själv. Samtliga omprövningsbeslut som leder till
högre skatt för den skattskyldige får anses vara till den skattskyldiges
nackdel och kan således inte meddelas efter ettårsperioden om inte
eftertaxeringskriterierna är för handen. Vid bedömningen av vad som är till den
skattskyldiges fördel kan man på

308

s. 309 Kontrollera mot PDF

samma sätt utgå från alt
skattesänkningar är fördelaktiga. Vid omprövning Prop. 1989/90:74

efter ettårsperioden då
fömtsättningar för eftertaxering inte finns kan det

ändå ofta finnas skäl att
före en initiativändring låta den skattskyldige

yttra sig. Det kan
undantagsvis finnas situationer när den skattskyldige

anser att ett beslut,
trots att det medför en skattesänkning, i ett större

ekonomiskt perspektiv
innebär en försämring för honom. Motsätter sig

den skattskyldige ett
omprövningsbeslut efter utgången av taxeringsåret och

finns inte fömtsättningar
för eftertaxering skall beslutet inte fattas.

Begär
den skattskyldige själv omprövning skall skattemyndigheten inte gå in på en
bedömning humvida beslutet är till nackdel eller fördel för honom.

Några
remissinstanser har vänt sig mot att skattemyndigheten får möjlighet att inom
ett år efter taxeringsåret fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges
nackdel. Mot detta vill jag anföra följande.

Taxeringsförfarandet
är en masshantering som drivs under stor tidspress. Trots att ambitionen
självklart är att rikliga beslut skall fattas redan under taxeringsperioden är
detta i vissa fall inte möjligt att uppfylla. En bidragande orsak härtill är
att det material som de skattskyldiga lämnar i sina deklarationer ofta är oklart
eller bristfälligt. 1 många fall tillkommer efter taxeringsperioden ny
utredning eller nya bevis som taxeringsnämnden inte tagit ställning till. I en
betydande del av överklagandena från det allmännas sida till länsrätt medger
den skattskyldige helt eller delvis yrkandena. Det måste därför enligt min
mening finnas möjligheter för skattemyndigheten att ompröva beslut till den
skattskyldiges nackdel. I annal fall kan inte principen att förfarandet skall
förskjutas mot första instans upprätthållas. Vid bedömningen av tidsfristen
skall vägas in att länsskattemyndighetens möjlighet att i ordinarie ordning
överklaga ett taxeringsbeslut för närvarande sträcker sig t. o. m. utgången av
juni året efter taxeringsåret. Taxeringarna står således redan i dag öppna till
denna tidpunkt. Handläggningen i länsrätt tar normalt mer än ett år.
Ettårsfristen torde i regel komma att innebära att den skattskyldige snabbare
än för närvarande får besked om eventuella ändringar av sin taxering. En
kortare tid än ett år är enligt min mening inte heller möjlig med hänsyn till
den femårsperiod som gäller för de skattskyldiga och till förslaget att
kvittningsrätlen för det allmänna skall slopas.

Om
den skallskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid skall enligt
principbeslutet omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel få fattas
inom ett år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten. 1 sitt
slutbetänkande föreslår skatteförenklingskommittén alt omprövningsbeslut till
den skattskyldiges nackdel skall få fattas inom två år från det att
deklarationen kom in till skattemyndigheten i dessa fall. Som motiv för sill
förslag anger kommittén att för deklarationer som lämnats i rätt lid uppgår den
tidsperiod inom vilken skattemyndigheten får fatta beslut lill nackdel för den
skattskyldige till närmare två år. En omprövningsfrist på ett år efter
deklarationsinlämnandet för beslut lill den skattskyldiges nackdel skulle
därför i många fall innebära att skattskyldiga, som vill spekulera i att undgå
kontroll genom att deklarera sent blir otillbörligt gynnade.

De
remissinstanser som har uttalat sig om förslaget har avstyrkt det. 309

s. 310 Kontrollera mot PDF

Även jag är tveksam till
förslaget. Det är naturligtvis viktigt att de som inte Prop. 1989/90:74 fullgör
sin deklarationsskyldighet i rätt tid inte kommer i ett förmånligare läge än de
som sköter sina åligganden. Reglerna får inte ge utrymme för spekulation från
de skattskyldigas sida i syfte att undgå kontroll. Enligt min uppfattning är
emellertid redan regeln all omprövning till den skattskyldiges nackdel kan ske
inom ett år från det att deklarationen kommit in tillräcklig för att stävja etl
eventuellt missbmk. Jag föreslår därför att omprövning till nackdel i dessa
fall skall kunna ske inom ett år från det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten.

Skattemyndighetens
beslut om eftertaxering skall meddelas inom den tid som för närvarande gäller
för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering hos länsräten, dvs. inom
fem år.

1
115 § GTL finns ett antal undantagsbestämmelser från regeln att ansökan om
eftertaxering skall ske inom fem år från utgången av taxeringsåret. Jag anser
att motsvarigheter till dessa bör införas i NTL men med den skillnaden att
beslut om eftertaxering skall meddelas inom de frister som för närvarande
gäller för ansökan om eftertaxering.

Länsrätten
skall enligt nuvarande regler pröva en ansökan om eftertaxering senast inom
ett år från utgången av den dag ansökan senast skulle ha kommit in till
länsrätten (116§ GTL). Mitt förslag att skattemyndighetens beslut skall
meddelas inom de tidsfrister som för närvarande gäller för
länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering innebär således att fristerna
inskränks i förhållande till dagens regler.

1
105 § GTL stadgas inte någon tidsfrist inom vilken konsekvensändringar får
företas. Någon helt entydig praxis från regeringsrätten finns inte heller.
Genom pleniavgörandet RÅ 1985 1:20 har emellertid rättsläget klarnat,
åtminstone vad gäller konsekvensändringar i annan skattskyldigs taxering. Av
rättsfallet, som avsåg höjning av en makes taxering med stöd av 105§ andra
stycket första meningen GTL, torde man kunna dra den slutsatsen att en
konsekvensändring i annan skattskyldigs taxering som innebär en höjning av
taxeringarna normaU måste prövas av domstol inom sex år efter taxeringsårets
utgång. Möjligen kan man utläsa av rättspraxis (RÅ 1978 1:74, 1980 1:76) att om
det redan i länsrätten varit fråga om vem av två personer som skall taxeras för
visst belopp utan att frågan om överflyttning aktualiserats kan överflyttning aktualiseras
även efter sexårsfristen.

Vad
gäller överflyttning av inkomster eller utgifter till rätt taxeringsår finns
rättsfall som talar för att en sexårsfrist normalt skall tillämpas även där,
men det finns också rättsfall som ger uttryck för att någon tidsfrist inte
gäller.

Enligt
min mening bör en överflyttning av en inkomst eller ett avdrag till

annat taxeringsår vara möjlig även om beslutet fattas efter femårsfristen. 1

annat fall skulle en följdändring inte kunna företas i många fall där en

sådan framstår som angelägen och rimlig. Det är ju inte fråga om en

taxeringshöjning i egentlig mening utan en omdisponering över tiden.

Följdändringar i den skattskyldiges taxering måste också kunna göras efter

femårsperiodens utgång när det är fråga om ändringar till följd av ändrad

fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt. 310

opaginerad Kontrollera mot PDF

Även följdändringar i
taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig måste enligt min mening kunna
företas efter femårsperioden. Som jag redan tidigare nämnt anser jag emellertid
att möjligheten att genom eftertaxering företa följdändring i annan
skattskyldigs taxering bör begränsas. Jag återkommer till detta i samband med
att jag tar upp möjlighetema till eftertaxering (avsnitt 8.3.3).

Det är angeläget att
följdändringsbeslutet fattas i anslutning.lill "huvudbeslutet".
Detta är särskilt viktigt i de fall följdändringsbeslutet fattas efter
femårsperiodens utgång. Jag anser därför att del bör föreskrivas en tidsfrist
för följdändringar i de fall de avser ändringar till den skattskyldiges nackdel
efter femårsperiodens utgång. Följdändringsbeslut till nackdel för den
skattskyldige efter femårsperiodens utgång måste meddelas inom sex månader från
det att det beslut som föranledde följdändringen meddelades.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.3.3
Eftertaxering

Mitt
förslag: Begreppet eftertaxering vidgas i förhållande till vad som gäller i
dag. 1 begreppet samlas i princip skaltemyndighetens möjligheter att ompröva
ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel efter ettårsperiodens utgång.
Ett beslut om eftertaxering är, till skillnad från i dag, inte ett tillägg
till det tidigare taxeringsbeslutet utan en ändring av det.

Den
nuvarande eflertaxeringsregeln som fömtsätter oriktig uppgift eller
underlåtenhet från den skaltskyldiges sida kvarstår i huvudsak oförändrad. Den
nuvarande anknytningen till undandragen skatt försvinner dock.

Eftertaxering
får — fömtom vid oriktig uppgift — ske vid rättelse, av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Vidare får eftertaxering ske
när kontrolluppgift avseende inkomst av tjänst eller kapital, som skall lämnas
utan föreläggande, saknats eller varit felaktig. Slutligen får eftertaxering
ske vid följdändring till den skattskyldiges nackdel i ett taxeringsbeslut
efter ettårsperiodens utgång.

Följdändring
genom eftertaxering i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig får göras
under de fömtsättningar som gäller för följdändring inom ettårperioden.
Följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig
får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

Eftertaxering som
avser annal än följdändring får ske endast om den skulle avse belopp av någon
betydelse. Eftertaxering får inte ske om myndigheten tidigare fattat ett
eftertaxeringsbeslut på samma gmnd.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock inte något
beloppskriterium vid eftertaxering med undantag för eftertaxering vid uppenbara
förbiseenden.

311

s. 312 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna: RSV
ifrågasätter den föreslagna beloppsgränsen i Prop. 1989/90:74 misstagsfallen.
Det finns i vissa fall behov av att kunna rätta uppenbara fel även om de inte
avser väsentliga belopp. Regeln att skattemyndigheten får avstå från att
ompröva beslut om det endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten torde
vara tillräcklig för att undvika småändringar. Kammarrätten i Sundsvall
ifrågasätter om inte den föreslagna möjligheten att avstå från att eftertaxera
på grund av skälighelshänsyn bör avse samtliga situationer där det kan bli
aktuellt att eftertaxera. Liknande synpunkter förs fram från näringslivshåll.
Man menar där att begreppet oriktig uppgift bör granskas närmare. Även om
uppgiften på gmnd av ett helt ursäktligt misstag blivit oriktig, föreligger
möjlighet till eftertaxering. Skaltskyldig som till ledning för sin taxering
lämnar riktiga uppgifter i en omfattning som han haft anledning bedöma vara
tillräckligt bör gå fri från eftertaxering. Länsrätten i Stockholms län anser
att begreppet eftertaxering bör förbehållas det som i dag är eftertaxering och
att följdändring genom eftertaxering beträffande annan skattskyldig bör
underlåtas om beslutet framstår som oskäligt. Svenska revisorsamfundet anser
all någon form av väsentlighetskriterium bör behållas. Advokatsamfundet
motsätter sig den föreslagna eftertaxeringsgmnden vid misstagstaxeringar.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén föreslår att skattemyndighetens möjligheter att
efter ettårsperiodens utgång ompröva ett taxeringsbeslut beträffande en
skattskyldig som i rätt tid lämnat sin självdeklaration skall samlas i ett
eflertaxeringsinstitut. Detta föreslås omfatta, fömtom dagens
eftertaxeringsinstitut, även länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt
till den skattskyldiges nackdel enligt 101 § 1 mom. jämförd med 100§ första
stycket 5 GTL vid s.k. misstagstaxeringar och när taxeringen blivit oriktig på
gmnd av att kontrolluppgift enligt 37 § GTL, som avser inkomst av tjänst eller
kapital, saknats eller varit felaktig. Vidare inbegrips i det föreslagna
eftertaxeringsinstitutet skattemyndighetens befogenhet att även efter
ettårsperioden besluta om följdändring till den skattskyldiges nackdel
(nuvarande 101 § 2 och 3 mom., 72 b, 102 och 105 §§ GTL).

Enligt
min mening blir en ordning där skaltemyndighetens möjligheter att ändra
taxeringsbeslut till den skatteskyldiges nackdel efter ettårsperiodens utgång
samlas inom ramen för ett eftertaxeringsinstitut mer överskådlig. Det är
enklare att tala om olika gmnder för eftertaxering än att laborera med olika
institut. Förslaget från kommittén bör alltså följas.

Kommittén
har föreslagit att följdändring i taxeringsbeslut avseende annan skaltskyldig
inte skall få göras om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt. Några
remissinstanser har ifrågasatt om inte en generell möjlighet borde införas för
skattemyndigheten att avstå från att eftertaxera på gmnd av att ett beslut
skulle framstå som oskäligt. Enligt min mening bör frågan övervägas. Jag räknar
med atl senare i år kunna återkomma i frågan i samband med mina överväganden
om vissa ändringar av skatletilläggsreglema (se avsnitt 10).

312

s. 313 Kontrollera mot PDF

Uppenbara
förbiseenden Prop. 1989/90:74

Jag
har i avsnitt 8.2 ställt mig bakom kommitténs förslag att någon kvittningsrätt
för det allmänna inte skall införas. Kommittén föreslår i stället för en kvittningsrätt
att skattemyndigheten skall få möjlighet att ef-tertaxeringsvis rätta s. k.
misstagstaxeringar, dvs. att den extraordinära besvärsrätt som
länsskaltemyndigheten för närvarande har enligt 101 § 1 mom. jämförd med 100§
första stycket 5 GTL omvandlas till en eftertaxeringsgmnd. Praktiskt taget
samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan har stälh sig bakom
förslaget. Även jag är positiv till kommitténs förslag. Det ger möjlighet att
komma tillrätta med vissa nackdelar med den femåriga omprövningsperioden utan
alt en komplicerad och i andra avseenden olämplig kvittningsrätt för det
allmänna behöver införas. En möjlighet till rättelse av uppenbara förbiseenden
i taxeringsbeslut är ju inte heller någon nyhet, låt vara att möjligheten för
närvarande är utformad som en extraordinär besvärsrätt.

Bedömningen
av vad som skall avses med uppenbart förbiseende bör enligt min mening i stort
motsvara vad som gäller enligt dagens relativt restriktiva praxis.

Kontrolluppgift
saknas eller är felaktig

En
motsvarighet till nuvarande 100§ första stycket 5 GTL och 101 § 1 mom. GTL är
nödvändig också utifrån en annan aspekt. Den förenklade deklarationen innebär
att den skattskyldige genom sin underskrift vitsordar att de kontrolluppgifter
han fått motsvarar vad han uppburit under året. I samband med att den
förenklade deklarationen infördes gjordes ett tillägg i 100 § första stycket 5
GTL så att extraordinär besvärsrätt föreligger om taxeringen blivit oriklig på
grund av att kontrolluppgift enligt 37 § GTL, som avser inkomst av tjänst eller
kapital, saknats eller varit felaktig. Enligt 101 § 1 mom. GTL föreligger också
extraordinär besvärsrätt för länsskattemyndigheten till den skattskyldiges
nackdel i denna situation.

Som
framgår av prop. 1984/85:180 om förenklad självdeklaration (s. 111) kommer
frågan om vad som är oriktig uppgift, och därmed möjligheten att eftertaxera,
i ett annat läge i den förenklade självdeklarationen. Om den som är
uppgiftsskyldig enligt 37 § GTL skickar en riktig kontrolluppgift till den skattskyldige,
men ingen kontrolluppgift alls eller en uppgift på för lågt belopp till
skattemyndigheten, har den skattskyldige inte lämat någon oriktig uppgift om
han försäkrar att hans inkomster överensstämmer med de kontrolluppgifter han
fått. En korrektionsmöjlighet är därför nödvändig i dessa situationer.
Skattemyndigheten bör få besluta om eftertaxering om taxeringsbeslutet blivit
oriktigt på grund av kontrolluppgift, som skall lämnas utan föreläggande
avseende inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig.

313

s. 314 Kontrollera mot PDF

Följdändringar Prop. 1989/90:74

För
följdändringar i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig anser jag inte att
några särskilda begränsningar är motiverade. Som jag redan framhållit är det i
sådana fall endast fråga om en omdisponering av den skattskyldiges totala
beskattning över tiden.

Vad
däremot gäller följdändringar i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig
efter ettårsperiodens utgång anser jag i likhet med kommittén att det bör vara
möjligt att i vissa undantagsfall underlåta att följdändra. Ofta avser en
följdändring ett skattesubjekt som har en så stark gemenskap med den
skattskyldige att det skulle framstå som orimligt om inte en följdändring kunde
ske. I undanlagsfall kan emellertid en följdändring te sig omotiverad och
oskälig. Jag anser därför att följdändring eftertaxeringsvis i taxeringsbeslut
avseende annan skattskyldig inte skall få ske om ett beslut skulle framstå som
uppenbart oskäligt. Ett beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt
om det föreligger intressegemenskap mellan de skattskyldiga. Följdändring bör
därför normalt göras vid transaktioner mellan närstående bolag, makar, barn m.
fl. Vid bedömningen bör även tidsaspekten vägas in. Ett beslut kan framstå som
uppenbart oskäligt om det fattas långt efter ettårsperiodens utgång. Här bör
den praxis som utvecklats vid tillämpningen av 105 § GTL vara vägledande.

Beloppskriteriet

Enligt
nuvarande regler är en fömtsättning för eftertaxering att den skatt som inte
påförts inte är ringa. Med ringa har enligt praxis förståtts ett belopp vid
inkomsttaxeringen understigande ca 2000 kr. Även för länsskattemyndighetens
extraordinära besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel enligt 101 § 1 mom.
GTL krävs att den skatt som inte påförts inte är ringa.

Skatteförenklingskommittén
föreslår i stället för olika beloppskriterier en generell regel att
skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ fatta omprövningsbeslut
om beslutet endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten. Vad gäller en
eftertaxeringsgmnd föreslår kommittén dock ett särskilt beloppskriterium,
nämligen i fråga om eftertaxering vid s.k. misstagstaxering.

Skattemyndigheternas
resurser skall inriktas på väsentligheter. Omprövning av beslut
eftertaxeringsvis bör normalt förutsätta att ändringen avser en tämligen
betydande felaktighet. Enligt min mening bör det även i fortsättningen direkt
av lagtext framgå att eftertaxeringsinstitutet inte är avsett att användas för
att tillrättalägga mindre felaktigheter. Det bör därför för eftertaxering
krävas alt den avser belopp av någon betydelse. Kravet bör dock inte gälla
följdändringar. Någon särskild beloppsregel för eftertaxering vid rättelse av
uppenbara förbiseenden anser jag inte nödvändig.

314

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.4
Omprövning vid ny eller ändrad praxis

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag:
Skattemyndigheten får, under fömtsättning att den skattskyldige begär det inom
femårsperioden, ompröva en fråga som prövats av länsrätt eller kammarrätt genom
beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från rättstillämpningen i
ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittén:
Kommittén lämnar inte något förslag i frågan.

Remissinstanserna:
Regeringsrätten anser att flera skäl talar för att avsaknaden av extraordinär
besvärsrätt kan komma att medföra att ökade krav ställs på resningsinstitutet.
En ny omständighet eller ett nytt bevis som framkommer efter det atl en domstol
meddelat ett lagakraftvunnet beslut i en viss fråga kommer inte att kunna
beaktas genom överklagande. Regeringsrätten menar att avsaknaden av
extraordinär besvärsrätt även i andra hänseenden kan ge resultat som av de
skattskyldiga kan upplevas som nyckfulla och orättvisa. Som exempel tar
regeringsrätten upp det fallet att två skattskyldiga vid ett visst års taxering
gjort samma slags avdragsyrkande som för båda avslagits av skattemyndigheten.
Den ene nöjer sig med detta medan den andre för frågan vidare och först genom
länsrättens dom blir övertygad om att avdraget inte är förenligt med
dittillsvarande praxis. Om regeringsrätten något eller några år senare i ett
annat mål fastslår atl avdraget i det aktuella hänseendet är tillåtet, har den
av de skattskyldiga som tidigare varit passiv i avdragsfrågan möjlighet att
genom omprövning få del nya regeringsrättsavgörandet beaktat medan den andre på
gmnd av den tidigare länsrättsprocessen inte har motsvarande möjlighet.

Skälen för mitt förslag:
Det nya taxeringsförfarandet innebär att den extraordinära besvärsrälten
utmönstras och ersätts av en femårig tid för överklagande. Detta är
betydelsefullt ur förenklings- och rättssäkerhetssynpunkt. Den nya ordningen
kan emellertid, som regeringsrätten påpekar, medföra konsekvenser som kan
uppfattas som nyckfulla och orättvisa. Redan i dagens förfarande är det så att
ny praxis i sig inte är en gmnd för extraordinär besvärsrätl. Det fallet
regeringsrätten tar upp skulle därför inte heller i dag kunna prövas som
extraordinära besvär. Skillnaden mot i dag är att den som inte överklagat har
möjlighet att få rättelse inom femårsperioden. Det blir således en omotiverad
skillnad mellan de två skattskyldiga beroende på att den ene överklagat och
fält sin sak prövad av domstol.

Det
är enligt min mening inte rimligt atl det i den situation som regeringsrätten
skissar blir en skillnad mellan den som överklagat och den som inte klagat. Jag
anser därför att skattemyndigheten bör få ompröva en fråga på begäran av den
skattskyldige inom femårsperioden även om frågan prövats av länsrätt eller
kammarrätt genom beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från
rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter. En
bestämmelse med delta innehåll bör föras in i NTL.

315

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
Överklagande av taxeringsbeslut 9.1 Överklagande av skattskyldig

Prop.1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Den skallskyldige får överklaga skattemyndighetens taxeringsbeslut
direkt till länsrätt. Något krav på att beslutet skall ha gått honom emot
införs inte. Överklagandet skall ges in till den skattemyndighet som fattat
det överklagade beslutet. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet kommit
in i rätt tid och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om
skattemyndigheten ändrar sitt beslut i enlighet med den skattskyldiges begäran
förfaller överklagandet. I andra fall — i vissa situationer dock först efter det
att den skattskyldige getts tillfälle att återkalla överklagandet — skall
skattemyndigheten överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga
handlingar i ärendet till länsrätten för vidare handläggning. Om det föreligger
särskilda skäl får skattemyndigheten överlämna handlingama till länsrätten
utan föregående omprövning.

Överklagande får
ske inom fem år efter taxeringsårets utgång. Om taxeringsbeslutet meddelats
efter den 30 juni femte året efter taxeringsåret och den skattskyldige har
fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock
komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår att omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder får överklagas lill domstol. Gmndbeslut får däremot inte
överklagas av den skattskyldige. Vad gäller överklagandetider överensstämmer
kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget att endast omprövade beslut skall vara överklagbara stöds av
justitiekanslem, domstolsverket, RSV, statskontoret och JUSEK. JO,
kammarrättema, länsrätterna, domareförbundet och nä-ringslivsorganisationema är
däremot kritiska. Kammarrätten i Göteborg anför att förslaget leder till ett
förfarande som de skattskyldiga med rätta kan uppfatta som onödigt
byråkratiskt. I stället är det lämpligt att efter mönster från
förvaltningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas
till domstol. Någon begränsning till uppenbart oriktiga beslut bör dock inte
gälla enligt taxeringslagen. Liknande synpunkter förs också fram av bl. a.
kammarrättema i Stockholm och i Jönköping, länsrätten i Göteborgs och Bohus
län samt JO. Tiden för överklagande berörs inte av remissinstansema.

Skälen
för mitt förslag: I sill principbetänkande (SOU 1985:42) Förenklad taxering
föreslog skatteförenklingskommittén att endast omprövade beslut skulle vara
överklagbara. Gmndbeslut som fattats med skattenämnd skulle dock kunna
överklagas direkt till länsrätt.

Förslaget
fick en hel del kritik från remissinstansema. Det hävdades bl.a. att
omprövningen i många fall enbart skulle leda till en onödig omgång
skriftväxling som skulle fördröja processen och som för den skattskyldige
skulle framstå som byråkratisk och negativ. Vidare gjordes gällan-

316

s. 317 Kontrollera mot PDF

de att den föreslagna
omprövningen i praktiken skulle leda till att en ny Prop. 1989/90:74 femte
instans inrättades. Även förslaget att undanta beslut som fattats med
skattenämnd från den obligatoriska omprövningen kritiserades, bl.a. av
domstolsverket, som menade att även vid överklagande av sådana ärenden kan den
skatlskyldige komma med nya uppgifter som påverkar bedömningen av ärendet.

1
prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisation m.m. förordade jag någon
form av obligatorisk omprövning. Genom en obligatorisk omprövning skapas en
spärr mot att ärenden där någon tvist inte föreligger förs upp till
domstolsprövning. En obligatorisk omprövning ger vidare skattemyndigheten
möjlighet atl snabbt rätta uppenbara felaktigheter samt även att ta ställning
till eventuella nya uppgifter eller ny argumentation från den skattskyldige
som kan ge anledning till en ändrad bedömning av ärendet. En lämpligare lösning
än den kommittén förslagit var enligt min mening att efter mönster från
förvahningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas
till domstol. Skattemyndigheten borde i samband med att den tar emot ett
överklagande vara skyldig att granska det överklagade beslutet, även om det
tidigare varit föremål för omprövning, och ändra beslutet om det på gmnd av nya
omständigheter eller av någon annan anledning framstår som oriktigt. Om
klagandens yrkanden inte kan bifallas helt skall ärendet överlämnas till
länsrätten. Som en fömtsättning för överklagande borde gälla att
skaltemyndighetens beslut gått den skattskyldige emot.

1
sitt slutbetänkande har kommittén vidhållit sitt förslag att i princip endast
omprövade beslut skall vara överklagbara. Kommittén menar att den i
propositionen förordade ordningen har den nackdelen att länsrätten inte vet hur
den skattskyldige ställer sig till skattemyndighetens omprövningsbeslut. Den
skattskyldige har kanske framställt sitt yrkande med "pmtmån" eller
fått en klargörande motivering i omprövningsbeslutet som rett ut tidigare
missförstånd och därför är nöjd med skattemyndighetens beslut. Omprövningen
blir då inte den spärr mot att olvisliga ärenden förs upp i länsrätt som
avsikten är. Vidare pekar kommittén på att en rätt att överklaga även
gmndbeslut kombinerad med ett krav att beslutet skall ha gått emot den
skattskyldige innebär en ordning som den skattskyldige får svårt atl förstå. Om
den skattskyldige t.ex. i samband med att han överklagar en avvikelse från sin
deklaration också framställer ett yrkande om ett nytt avdrag som inte har
nämnts i hans deklaration kan den senare frågan inte prövas av domstolen. Det
krävs först ett omprövningsbeslut som gått honom emot. Detta skulle kunna
överklagas.


området för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter krävs för
närvarande ett slutligt beslut innan det är möjligt att föra saken inför
domstol, vilket i princip motsvarar en ordning där endast omprövade beslut är
överklagbara.


ett annat område som har likheter med beskattningsområdel genom

att det är något av ett massförfarande, nämligen socialförsäkringsområdet,

infördes fr.o.m. april 1982 den ordningen att den enskilde endast kunde

överklaga omprövade beslut. Ordningen medförde att antalet överklagan

den till försäkringsrättema minskade drastiskt med ca 60%. Även beslut 317

s. 318 Kontrollera mot PDF

av de dåvarande
pensionsdelegationema och försäkringsnämnderna om- Prop. 1989/90:74 fattades av
kravet på omprövning före överklagande. Den omständigheten att det är ett och
samma organ som omprövar sina egna beslut har väckt kritik och bl. a,
uppfattats som en onödig byråkratisk omgång som försenar domslolsprocessen. Fr.
o. m. 1988 gäller alt beslut av de nyinrättade socialförsäkringsnämnderna
överklagas direkt till försäkringsrätt utan föregående omprövning.
Socialförsäkringsnämnden skall kunna ändra sina egna beslut endast när de är
behäftade med vissa kvalificerade felaktigheter (20 kap. 10 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, jfr prop. 1985/86:73 s. 32).

När
taxeringsförfarandet nu skall läggas fast bör enligt min mening en utgångspunkt
vara att förfarandena blir likartade på så stor del av beskattningsområdet som
möjligt. Ett annat krav bör vara atl olvisliga ärenden inte i onödan skall
belasta länsrätterna. Ett ärende bör inte hanteras på en högre nivå än dess
beskaffenhet kräver. Samtidigt är det ett oeftergivligt krav att ordningen
tillgodoser den skattskyldiges rättssäkerhet. Förfarandet bör vara så snabbt
och enkelt som möjligt och inte medföra alt en eventuell domstolsprocess
försenas.

De
argument som kommittén har fört fram har inte övertygat mig om att kommitténs
förslag är att föredra framför den ordning jag skissade i princippropositionen.
Visseriigen innebär förslaget en samordning med vad som gäller på den indirekta
beskattningens område. En sådan samordning går emellertid, som jag återkommer
till senare (avsnitt 11), även att åstadkomma på annat sätt och utgör inte ett
avgörande argument för den av kommittén föreslagna ordningen.

Kommitténs
förslag innebär inte heller någon fullständig garanti mot att olvisliga frågor
förs upp till domstol. Även efter ett omprövningsbeslut kan nya omständigheter
komma fram som medför att beslutet framstår som felaktigt. Ett sådant beslut
kan emellertid enligt förslaget överklagas direkt till länsrätt. Samtidigt
innebär det en onödig omgång i de inte ovanliga fall där redan beslutet om
avvikelse från deklarationen har föregåtts av gmndlig utredning och
skriftväxling med den skattskyldige och där såväl skattemyndighetens som den
skattskyldiges ståndpunkter är klara. Detta gäller inte minst när myndigheten
med nämnd fattat det gmndläggande taxeringsbeslutet. Vidare innebär förslaget
att beslut om taxeringsåtgärder får överklagas direkt till länsrätt med endast
den begränsade spärr mot att olvisliga ärenden förs till länsrätt som FL:s
bestämmelser om omprövning i samband med överklagande kan anses utgöra. Enligt
min mening innebär därför kommitténs förslag inte oväsentliga nackdelar.

Efter
en sammanvägning av de olika för- och nackdelar de olika lösning

arna medför har jag kommit fram till att den smidigaste och för såväl de

skattskyldiga som skattemyndighetema mest ändamålsenliga lösningen är

att låta alla taxeringsbeslut vara överklagbara men att låta skattemyndig

heten ompröva det överklagade beslutet innan etl överklagande överläm

nas till domstol. På så sätt kan samtliga taxeringsbeslut hanteras enhetligt.

Den nackdel en sådan ordning kan innebära, nämligen den atl länsrätten

kan komma atl belastas med ett antal mål där den skattskyldige inte har

något större intresse av att driva processen, uppvägs av de påtagliga 318

s. 319 Kontrollera mot PDF

fördelar
det innebär att undvika etl förfarande som både myndigheter och Prop.
1989/90:74 skattskyldiga kan uppleva som onödigt byråkratiskt.

1
motsats till den ståndpunkt jag förde fram i princippropositionen anser jag
emellertid — för att undvika de problem som kommittén pekat på — att den
skattskyldige skall få överklaga skattemyndighetens beslut även om del inte
gått honom emot.

Min
ståndpunkt är således att samtliga taxeringsbeslut skall kunna överklagas
direkt till länsrätt men att de först skall omprövas av skaltemyndigheten. I
FL finns en skyldighet för myndighet att ompröva ett beslut i vissa fall,
nämligen om del överklagade beslutet framstår som uppenbart oriktigt och
omprövningen kan göras snabbt, enkelt och utan nackdel för någon enskild part.
Jag anser inte det förfarandet lämpligt för taxeringsområdet. Om förfarandet på
ett effektivt sätt skall kunna förskjutas mot första instans krävs en betydligt
mer omfattande omprövningsskyldighet. Principen bör vara att skattemyndigheten skall
ompröva samtliga beslut som överklagas.

I
enlighet med vad som gäller enligt FL bör det åligga skattemyndigheten att
kontrollera om överklagandet har kommit in i rätt tid och i annat fall avvisa
överklagandet.

Särskilda
problem innebär de överklaganden där handlingarna inte är fullständiga eller
där av annan anledning förutsättningar för en sakprövning inte föreligger. Jag
anser att skattemyndigheten bör se till att överklagandet kompletteras med t.
ex. en fullmakt. Är den skattskyldiges yrkanden oklara bör skattemyndigheten
begära att den skatlskyldige förtydligar sig. Har den skattskyldige endast gett
in s. k. reservationsbesvär bör skattemyndigheten invänta kompletteringarna
för all därefter kunna ompröva beslutet.

Däremot
anser jag inte att skattemyndigheten skall kunna avvisa ett överklagande på
gmnd av bristande sakprövningsförutsättningar. Kommer inte den skattskyldige
in med de kompletteringar som behövs skall skattemyndigheten överlämna
handlingarna i ärendet till länsrätten utan föregående omprövning. Samma sak
bör gälla om skattemyndigheten anser att överklagandet avser en fråga som på
grund av tidigare domstolsprövning är res judicata eller att frågan redan
ligger för överprövning (litis pendens).

För
att en omprövning skall bli meningsfull krävs vidare att ärendet är
tillräckligt utrett. Det bör därför åligga skattemyndigheten atl göra den
utredning som behövs. Detta kan i vissa fall innebära att omprövningen drar ut
på tiden men det är enligt min mening att föredra framför en ordning där
outredda och oomprövade beslut överlämnas lill domstolen.

Det
är naturligtvis angeläget att rätten att överklaga endast utnyttjas i de

fall där det framgår att den skattskyldige verkligen vill få frågan över

prövad av domstol. Skattemyndigheten bör därför i sin information till

och kontakter med de skattskyldiga framhålla möjligheterna lill ompröv

ning som det första och naturliga sättet att få rättelse av ett felaktigt

taxeringsbeslut. Blanketter m, m. bör utformas så atl omprövning framstår

som det närmast till hands liggande alternativet. Det kan i vissa fall vara

oklart om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar ett

beslut. Enligt min mening bör man i sådana fall vara försiktig med att 319

tolka den skattskyldiges
skrivelse som ett överklagande.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Samtliga
beslut som överklagats skall således — till skillnad från vad som Prop.
1989/90:74 gäller enligt FL:s regler — omprövas. Beroende på det överklagade
beslutet, de framställda yrkandena och omständigheterna i övrigt får
omprövningen olika innehåll från ärende till ärende. I många fall har inga nya
omständigheter kommit till och ingen ytterligare utredning krävs.
Omprövningsbeslutet kan i sådana fall utformas enkelt. Del bör åligga
skattemyndigheten att tillställa den skattskyldige ett omprövningsbeslut i
samband med alt handlingarna överlämnas till länsrätten. Omprövningsbeslutel —
som samtidigt kan ses som beslutsmyndighetens yttrande till länsrätten (se
avsnitt 13.1) — ersätter det överklagade beslutet om det innebär ändring.

Den
skattskyldige får med milt förslag en valmöjlighet mellan atl endast utnyttja
omprövningsinstitutet och för det fall han är missnöjd med omprövningsbeslutet
överklaga det eller att direkt överklaga till länsrätt. Oavsett den
skattskyldiges val skall i båda fallen de olvisliga frågorna avgöras på
skattemyndighetsnivå. Som jag redan nämnt kan man emellertid inte bortse från
att länsrätterna med den lösning jag föreslår kommer all få något fler mål än
om kommitténs modell hade följts. Jag tänker då på fall där skattemyndigheten
delvis bifallit den skattskyldiges yrkande och den ej bifallna delen av
yrkandet visserligen i princip rör en tvistig fråga, men där den skattskyldige
anser sig ha blivit tillgodosedd i så hög grad att han inte skulle ha
överklagat den kvarvarande frågan självständigt. Det kan därför vara lämpligt
att skattemyndigheten i samband med att den skattskyldige underrättas om ett
omprövningsbeslut, som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls delvis,
också bereds tillfälle att inom en angiven tid återkalla sin talan. Återkallar
den skattskyldige överklagandet skall skattemyndigheten avskriva ärendet.

Det
är svårt att ha någon grundad uppfattning om hur stort antal ärenden som med
den föreslagna ordningen kommer till domstol utan att den skattskyldige har
något egentligt intresse av alt få saken prövad. Rimligen rör det sig om ett
begränsat antal ärenden. Det finns dock anledning att vara uppmärksam på
problemet. Enligt min mening kan det därför finnas skäl att sedan förfarandet
varit i kraft något år utvärdera resultatet och — om det behövs — föreslå
ålgärder.

Reglerna
om överklagande innehåller för närvarande en mängd olika frister som är svåra
för den enskilde att överblicka. Den ordinarie tiden för överklagande går ut
den sista februari året efter taxeringsåret. Ett överklagande som kommer in
efter denna tidpunkt skall dock prövas om det kommer in före utgången av juni
samma år och länsskattemyndigheten tillslyrker överklagandet i sak. För
extraordinära besvär gäller tre olika besvärstider. Därutöver tillkommer ett
antal särskilda ansöknings- och överklagandefrister.

Omprövningsförfarandet
möjliggör kraftiga förenklingar av överklagan

dereglerna. Den nuvarande mångfalden av överklagandetider kan ersättas

med ett fåtal enkla bestämmelser. Det förslag som skatteförenklingskom

mittén har lagt fram i den här delen har lämnats utan erinran av remissin

stanserna. I likhet med kommittén föreslårjag därför att överklagandeli-

den bör sammanfalla med omprövningsperiodens längd och alltså sträcka

sig t. o. m. utgången av det femte året efter taxeringsåret. En så lång tid för 320

s. 321 Kontrollera mot PDF

överklagande
konsumerar de många olika frister som nu finns och förfa- Prop. 1989/90:74
randel blir enklare för såväl skattskyldiga som myndigheter.

Avsikten
är att skattemyndighetens beslut normalt inte skall behöva delges den
skattskyldige. De flesta omprövningsbesluten kommer med all sannolikhet att
fattas senast under året efter taxeringsåret. De skattskyldiga har därefter
gott om tid att överklaga. Eftertaxeringsbeslut kan emellertid komma att
fattas t. o. m. utgången av del femte året efter taxeringsåret och beslut om
omprövning på den skattskyldiges initiativ kan meddelas även efter
femårsperiodens utgång. För beslut som fattas i slutet av eller efter femårsperioden
krävs därför en särskild ordning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att
beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall
delges den skallskyldige och alt en överklagandetid på två månader skall löpa
från den dag den skattskyldige fått del av beslutet.

I
dagens förfarande är akthanteringen ofta ett problem. Såväl taxeringsnämnden,
skattemyndigheten som domstolen kan behöva ha omedelbar tillgång till
deklarationsmaterialet. Det kan dröja åtskillig tid efter ett överklagande
innan det nödvändiga materialet har sammanställts och domstolsförfarandet kan
inledas. Detta problem har påtalats i olika sammanhang, bl. a. av JO i
rapporten Den långsamma skalteprocessen.

Har
ett taxeringsbeslut överklagats arkiveras enligt nuvarande regler
deklarationsmaterialet tillsammans med övriga handlingar i målet. Omprövningsförfarandet
medför all en annan ordning är nödvändig. Eftersom flera omprövningar kan ske
under femårsperioden måste skattemyndigheten ha tillgång till en samlad akt
rörande taxeringsåret. Vidare ankommer beräkningen av taxerad och
beskattningsbar inkomst på skattemyndigheten. Även av detta skäl behöver
skattemyndigheten tillgång till deklarationerna. Deklarationsmaterialet bör
därför enligt min mening förvaras hos skaltemyndigheten. Det kan därifrån
lånas ut om t. ex. vid en domstolsprövning domstolen anser sig behöva ha
tillgång till originalhandlingarna.

321

21 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

9.2
Överklagande av det allmänna

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: RSV
får överklaga skallemyndighetens beslut inom den lid som gäller för
skaltemyndigheten att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut. Detta innebär
att överklagande lill den skattskyldiges fördel får ske inom fem år efter
utgången av taxeringsåret, medan överklagande till den skattskyldiges nackdel
får ske inom ett år efter utgången av taxeringsåret eller inom fem år om del är
ett yrkande om eftertaxering. Överklagande får dock alllid ske inom två månader
från den dag beslutet meddelades. Överklagas etl omprövningsbeslut som avser
eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel skall
överklagande ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.
Överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i stort med mitt.

Remissinstanserna:
Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna möjligheten för överordnad
myndighet att yrka att viss fråga prövas av länsrätt som första instans är
principvidrig. Länsrätten avstyrker också att överklagandet ges in lill
beslutsmyndigheten.

I
övrigt har remissinstanserna inte kommenterat de framförda förslagen.

Skälen för mitt förslag:
Det förslag jag lägger fram om en ny skalteorganisation mbbar de
fömtsättningar som det principbeslut som riksdagen har fatlat och de förslag
skatteförenklingskommittén lagt fram i sitt slutbetänkande bygger på.
Principbeslutet och kommitténs förslag utgår från en organisation med
länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter. I den nya organisationen är
endast RSV överordnad myndighet. Rätten atl överklaga skattemyndighetens beslut
kommer således att vara koncentrerad dit. För att ordningen skall bli
hanterbar krävs att överklagande av det allmänna av skattemyndighetens beslut
blir aktuellt endast i ett fåtal ärenden. Mina förslag i fråga om
organisationen och taxeringsförfarandet bör leda till en högre kvalitet i
taxeringsbesluten. Omprövningsförfarandet medför att felaktigheter kan rättas
av skattemyndigheten. Med hänsyn härtill bör, som jag återkommer till i avsnitt
13, överklagande av det allmänna normall aktualiseras endast i
prejudikatsfrågor.

I
prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisationen m.m. (s. 154) förordade
jag en ordning som - i överensstämmelse med gällande räll — innebär att det
allmänna i domstol kan yrka atl viss fråga prövas av länsrätten som första
instans. Därigenom kunde man enligt min mening förkorta den sammanlagda
handläggningstiden genom att begära domstolsprövning utan att avvakta att
skattemyndigheten fattar ett beskatlningsbeslui.

Skatteförenklingskommittén
föreslår att eftertaxeringsbesluten skall vara ändringar av tidigare
taxeringsbeslut, inte tilläggstaxeringar, och att det allmänna skall kunna
överklaga även ett gmndläggande taxeringsbeslut. Förslaget innebär att det
allmänna i ett överklagande kan yrka atl länsrätten beslutar om exempelvis
eftertaxering. kommittén påpekar att rätten för det

322

opaginerad Kontrollera mot PDF

allmänna
alt föra upp frågor i länsrätt som inte prövats av skaltemyndighet Prop.
1989/90:74 bör utnyttjas sparsamt. Den innebär en avvikelse från principen att
utredning och beslut skall ligga så långt ned i instansordningen som möjligt.
Väsentliga samordningsvinster i förhållande till andra funktioner i skaltemyndigheten,
andra taxeringsår och andra skatteslag kan därmed gå förlorade.

Jag
delar kommitténs uppfattning att det allmännas möjligheter atl efter
överklagande låta länsrätt som första instans besluta om eftertaxering bör
utnyttjas sparsamt. Detta gäller särskilt med hänsyn till den organisationsförändring
jag föreslagit. Till vad kommittén tagit upp kommer att RSV skulle få avsätta
väsentliga resurser för få till stånd ett första beslut i länsrätt. Verkets
funktion som övervakare av taxeringsverksamheten skulle därmed riskera att
attunnas.

RSV
kan naturligtvis inte ta del av samtliga beslut som skaltemyndigheten fattar.
De beslut som kan komma i fråga för överklagande måste på något sätt väljas ut.
Verket kan vara intresserat av att ta del av beslut som rör t. ex.
tillämpningen av ny lagstiftning eller en viss typ av transaktion för att
snabbi kunna föra en prejudikatsfråga upp i domstol eller för att kunna bedöma
om rättstillämpningen sker på ett likformigt sätt. Man kan dessutom fömtsätta
att skattemyndighetema självmant underrättar RSV om beslut där
skattemyndigheten varit tveksam. Det förefaller lämpligt alt RSV utfärdar
föreskrifter om vilka beslut verket vill ta del av.

Vad gäller
överklagandetider ansluter jag mig till kommitténs förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Skattetillägg och förseningsavgift 10.1 Inledning

En
strävan vid utformningen av beskattningsförfarandena är att få dem så enhetliga
och enkla som möjligt. Särregler försvårar för både enskilda och myndigheter
och bör därför undvikas såvida inte en avvikelse är oundgängligen nödvändig.
Detta gäller även förfarandet för särskilda avgifter. Det finns för närvarande
en mängd regler om förfarandet för särskilda avgifter som avviker från GTL:s
regler om taxering. När nu sanktionsreg-lema skall infogas i den nya
taxeringslagen är del angeläget att de i möjligaste mån anpassas till taxeringsförfarandet.
Fömtom en sådan anpassning kommer jag i det följande att föreslå några
ytterligare ändringar av avgiftsförfarandet som föranleds bl. a. av övergången
från beloppsprocess till sakprocess.

Däremot lar jag inte i
detta sammanhang upp de förslag till materiella ändringar i
skattetilläggsreglerna som skatteförenklingskommittén föreslår. Somjag redan
inledningsvis nämnt (avsnitt 1) tar jag inte heller upp
skatteförenklingskommilténs förslag atl skaltemyndighet skall fatta taxeringsbeslut
på gmndval av förlustdeklarationer vid förlustårets taxering. De problem i
fråga om fömtsättningama för att påföra skattetillägg etl

323

opaginerad Kontrollera mot PDF

sådant förslag innebär som
skatteförenklingskommittén pekat på aktualiseras således inte nu. Jag avser
emellertid att ta upp dessa och ytterligare några frågor som berör särskilda
avgifter senare i år.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.2 Prövning av skattetilläggsfrågan

Mitt
förslag: De frister som gäller för taxeringsbeslut skall i princip också gälla
för beslut om skattetillägg. Skattetillägg kan påföras och omprövas till den
skattskyldiges nackdel inom ettårsperioden. Har den skattskyldige inte gett in
självdeklaration i rätt tid kan skattetill-lägg påföras och ändras till
skattskyldigs nackdel inom ett år från det att självdeklarationen kom in till
myndigheten.

Efter
ettårsperiodens utgång kan skattetillägg påföras eftertaxeringsvis i samband
med beslut om taxering.

Skattetillägg
på gmnd av oriktig uppgift i ett ärende angående omprövning av taxering kan
meddelas även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas i samband med
beslutet i omprövningsärendet.

Har
den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i domstol får beslut om påförande av
skattetillägg meddelas inom ett år från det domstolens beslut vann laga kraft.

Utan
hinder av alt liden för begäran om omprövning eller överklagande har gått ut
får yrkande i fråga om skattetillägg prövas, om beslut i den laxeringsfråga som
föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

Om
utgången i ett mål om taxering påverkar underlaget för skattetillägg skall
skattemyndigheten besluta om den nedsättning av underlaget som föranleds av
domstolens dom.

I ett ärende eller
mål om särskild avgift skall skattemyndigheten resp. domstolen liksom i dag
utan yrkande pröva om fömtsättningar för eftergift av skattetillägget
föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén föreslår dock inte någon regel om
att yrkande om skattetillägg får framställas så länge den taxeringsfråga som
föranlett skattetillägget inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna:
Länsrätten i Stockholms län, som är den enda remissinstans som uttalat sig i
frågan om prövningsfrislerna, accepterar inte de utsträckta tidsfristerna.

Skälen för mitt förslag:
Ett ändamålsenligt förfarande för skattetilläggs-beslut fömtsätter att
tidsfristerna för skalletillägg överensstämmer med dem som gäller för
taxeringsbeslut. Skattetilläggsfrågan är ju intimt förknippad med
taxeringsbeslutet. Jag anser därför att skattetillägg bör få påföras och
omprövas till nackdel för den skattskyldige inom ett år efter taxeringsårets
utgång. Om den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid bör, i likhet
med vad som föreslås på taxeringsområdet, skattetillägg kunna påföras och
omprövas till hans nackdel inom ett år efter det att

324

opaginerad Kontrollera mot PDF

deklarationen kom in till
skattemyndigheten. Därefter bör skattetillägg, Prop. 1989/90:74 liksom i
dag, kunna påföras i samband med eftertaxeringsbeslut.

Om
den skattskyldige lämnar en oriktig uppgift i ett omprövningsärende bör
skattetillägg kunna påföras även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas
i samband med beslutet i omprövningsärendet.

I
enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler (116 n§ tredje stycket GTL)
anser jag att beslut om skattetillägg på gmnd av att den skattskyldige lämnat
oriktig uppgift i mål om taxering skall meddelas inom ett år från det atl
domstolens beslut vann laga kraft.

I
116 m § tredje stycket GTL föreskrivs att den skaltskyldiges yrkande i fråga om
särskild avgift skall prövas, om den taxering som avgiften avser inte har
vunnit laga kraft. Samma sak gäller sådant yrkande av länsskattemyndigheten
lill den skattskyldiges förmån. Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon
motsvarighet till bestämmelsen. Jag anser emellertid att en regel är motiverad
även i det framtida förfarandet för att undvika rättsförluster. Jag föreslår
därför att även om tiden för omprövning och överklagande har gått ut får
yrkande i fråga om skattetillägg prövas om beslut i den laxeringsfråga som
föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

1
dagens skatteprocess skall domstolen i ett taxeringsmål där taxeringarna sätts
ned även besluta om den ändring i underlaget för skattetillägg som
taxeringsändringen medför. Detta är emellertid inte möjligt i en sakprocess
där domstolen i sin dom endast uttalar sig i den fråga som är föremål för
prövning. 1 överensstämmelse med förslaget att skattemyndighet, inte domstol,
genom beslut om taxeringsåtgärder skall besluta om bl. a. taxerad och
beskattningsbar inkomst, efter domstols dom i taxeringsmål (se avsnitt 15)
skall skattemyndigheten också besluta om de förändringar av beräkningsunderlaget
för skattetillägg som föranleds av domen.

Som
jag återkommer till i avsnitt 15 är det viktigt att domstolen utformar sin dom
så tydligt atl skattemyndigheten utan svårighet kan beräkna det nya
underlaget. Skattemyndigheten skall i sitt beslut naturligtvis inte pröva
skattetilläggsfrågan i sak. Myndigheten skall dock i enlighet med vad som för
närvarande gäller iaktta reglema om eftergift på gmnd av ringa belopp ex
officio i de fall domstolens beslut i taxeringsfrågan medför att
skattetillägget skall sättas ned så lågt att det inte överstiger gränsen för
ett ringa belopp.

1
ett ärende eller mål om särskild avgift skall liksom hittills frågan om
fömtsättningar för eftergift föreligger prövas ex officio. Kan det misstänkas
att en eflergiftsgmnd föreligger ankommer det på skattemyndigheten eller
domstolen att närmare utreda eftergiflsfrågan (prop. 1977/78:136 s. 212).


samma sätt som i dagens process avses att eftergiftsgmndema inte skall prövas
ex officio i ett mål om taxering i de fall den skattskyldige över huvud taget
inte berör avgiflsfrågan. Domstolens möjlighet att i enlighet med reglema om
reformatio in melius (29 § FPL) besluta till det bättre för enskild om det
föreligger särskilda skäl kvarstår naturligtvis.

325

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.3
Kommunicering

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Den
särskilda regeln för kommunicering av ifrågasatt påföring av särskild avgift
slopas. Regeln för kommunicering av taxeringsbeslut skall gälla även för
skattetillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
De som uttalat sig avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: I
GTL finns, som jag redogjort för i ett tidigare avsnitt (6.1), två bestämmelser
som reglerar kommunikationsskyldighet. 1 65 § första stycket föreskrivs att
taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den
skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Enligt 116 k §
andra stycket GTL skall, innan beslut fattas om påföring av särskild avgift,
tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig om hinder inte möter.
Motsvarande bestämmelse gällde tidigare även vid taxeringen för del fall det
fanns anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från
deklarationen. Genom RS-reformen ändrades bestämmelserna och 65 § GTL fick den
nuvarande lydelsen som har ansetts innebära atl kommunikationsskyldigheten
begränsats något i förhållande lill vad som tidigare gällde.

Någon motsvarighet till
den ändring som genomfördes för taxeringens del genomfördes dock inte för
avgifterna. 1 prop. 1978/79:137 om ändrade processuella regler för
skattetillägg m.m. (s. 11) anfördes att även om reglerna för taxering och
särskilda' avgifter borde samordnas så långt möjligt talade vissa skäl för att
man åtminstone tills vidare borde behålla den gällande ordningen. Genom att den
skattskyldige alltid bereddes tillfälle att yttra sig innan beslut fattades om
att påföra avgift kunde han samtidigt uppmärksammas på vilka möjligheter det
finns att få eftergift av särskild avgift. Han fick också besked om anledningen
till att avgiftspåfö-ring ifrågasattes och om gmnderna för beräkning av
avgiften.

Jag har i avsnitt 6.1
ställt mig bakom skatteförenklingskommilténs förslag att kommunikation i
taxeringsärenden skall ske om det inte är onödigt. Med den nya formuleringen
avses inte någon större ändring i den nuvarande kommunikationsskyldigheten. Den
föreslagna lydelsen innebär emellertid en viss skärpning av huvudregeln att
kommunikation skall ske. Kommunikation kan underlåtas bara när det är onödigt.
Vid bedömningen av om kommunikation är onödig skall den skattskyldiges
intressen vägas in. De ärenden skattemyndigheten behandlar är av mycket
skiftande karaktär. Att en regel om kommunikation får olika innebörd i olika
typer av ärenden ligger i sakens natur. Detta motiverar emellertid inte att man
för olika ärenden har olika regler.

När det är fråga om en
avvikelse från deklarationen där påförande av skattetillägg ifrågasätts behövs
den skattskyldiges yttrande ofta redan för att kunna besluta om avvikelsen och
i princip alltid för att kunna fatta beslut i skattetilläggsfrågan. I annat
fall har skattemyndigheten inte något underlag för att kunna bedöma bl. a. om
det finns skäl för eftergift. Det säger sig självt

326

opaginerad Kontrollera mot PDF

att kommunikation inte
annat än i undantagsfall kan anses onödig i sådana situationer.

Gmnden för
remissinstansernas avvisande inställning till förslaget synes ha varit att
slopandet av den särskilda regeln skulle innebära att kommunikation skulle
kunna underlåtas i ett stort antal fall där avgiftspåföring var aktuellt. Så är
enligt min mening inte fallet. Med den utformning regeln fått anser jag att den
bör gälla även i ärenden om särskild avgift. Jag förslår därför att den
särskilda regeln i 116 k § andra stycket GTL slopas.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.4 Underrättelseförfarandet

Mitt förslag:
Beslut om särskild avgift skall normalt skickas i lösbrev utan krav på
delgivningserkännande från den skattskyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Två remissinstanser, länsrätten i Göteborgs och Bohus län samt Svenska
revisorsamfundet, avstyrker förslaget. Revisorsam-fundel anser att del
särskilda underrättelseförfarandet bör behållas av rättssäkerhetsskäl.
Länsrätten anför att det mycket ofta händer att skattetillägg, som påförs i
samband med skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration, undanröjs av
det skälet att del inte går att få reda på om och i så fall när den skattskyldige
har fått del av beslutet. En ny deklaration måste därför ofta anses ha kommit
in inom sådan tid att skattetillägget skall undanröjas.

Skälen
för mitt förslag: Beslut om särskild avgift skall enligt nuvarande bestämmelser
(116 k § tredje stycket GTL) skickas i rekommenderat brev eller, om särskilda
skäl föreligger, delges den skattskyldige. Underrättelse om avvikelse från
självdeklaration sänds däremot normalt i lösbrev (69 § 4 mom. GTL). Om det
föreligger särskilda skäl kan försändelsen rekommenderas eller delges den
skattskyldige.

Skatteförenklingskommilténs
förslag i principbetänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering att kravet på
rekommenderad försändelse skulle slopas vad gäller förseningsavgift men
behållas för skattetillägg, fick vid remissbehandlingen kritik av en del
skattemyndigheter som menade att det underlättar hanteringen om alla
försändelser kan skickas i lösbrev. Det framfördes att de fall kravet på
rekommenderad försändelse har betydelse, nämligen när fråga är om skattetillägg
enligt 116 c § GTL, är så få att man inte av den anledningen borde ha kvar
kravet. 1 prop. 1986/87:47 nämnde jag att jag inte var beredd att la ställning
till frågan men ifrågasatte i likhet med dessa remissinstanser om
underrättelser avseende beslut om skattetillägg i framtiden skulle behöva
sändas i rekommenderade försändelser.

Att
av rättssäkerhetsskäl ha kvar det särskilda underrättelseförfarandet är
knappast motiverat. De regler om omprövning och överklagande jag föreslår
innebär att den skattskyldige under mycket lång tid kan få rättelse i ett
beslut han är missnöjd med. Jag föreslår därför att kravet på rekom-

327

opaginerad Kontrollera mot PDF

menderad försändelse vid
beslut om särskild avgift slopas. Liksom vad gäller taxeringsbeslut skall
beslut om avgift som fattas i slutet av eller efter femårsperioden delges den
skatlskyldige.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.5 Undanröjande av skattetillägg

Mitt
förslag: Beslut om skattetillägg som påförts i anledning av skönstaxering på
gmnd av alt den skattskyldige underlåtit att lämna självdeklaration skall
undanröjas om den skattskyldige kommer in med deklarationen före utgången av
året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades.

Om den
skattskyldige gör sannolikt all han inte fått kännedom om
skattetilläggsbeslutet, skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om
skattetilläggets storiek inom två månader före utgången av året efter det då
beslutet fattades skall skattetillägget undanröjas om deklarationen kommer in
inom två månader från det han fick sådan kännedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har kommenterats av endast en remissinstans, som lämnat förslaget
utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Mitt förslag om ett samordnat underrättelseförfarande av taxerings- och
skattetilläggsbeslut ulan krav på rekommenderad försändelse medför att
bestämmelserna i 116 d § GTL om undanröjande av skattetillägg som påförts
enligt reglerna i 116 c § GTL på gmnd av skönstaxering i avsaknad av
deklaration måste ändras.

Skattetillägget i dessa
skönstaxeringsfall syftar till att, i likhet med ett vitesföreläggande, utöva
sådan påtryckning på den skattskyldige att han lämnar självdeklaration.
Skattetillägget skall därför enligt 116 d§ första stycket GTL undanröjas om
deklaration har kommit in före utgången av februari året efter taxeringsåret.
Om den skattskyldige har fått del av beslutet först efter taxeringsårets utgång
gäller en tvåmånadersfrist. För fysiska personer gäller dessutom enligt andra
stycket en speciell avtrapp-ningsregel om inte första stycket är tillämpligt.
Har deklarationen kommit in före utgången av året efter det då beslutet om
skattetillägg meddelades skall skattetillägget sältas ned till 10% av det
tillägg som annars skulle ha utgått. Detsamma gäller om den skattskyldige gör
sannolikt atl han inte fått del av skattsedel eller annan handling med uppgift
om skalletilläggets storiek före utgången av året efter det då
skattelilläggsbeslulel meddelades och deklaration har kommit in inom två
månader från del han fick sådan kännedom.

Bestämmelsen om
undanröjande i 116 d § första stycket GTL är således beroende av att
skattetilläggsbesluten skickas i rekommenderad försändelse medan däremot
regeln i andra stycket knyter an till när beslutet meddelats och när den
skattskyldige fick del av skattsedeln.

Skattetillägget
bör i dessa situationer ha samma funktion i framliden

328

opaginerad Kontrollera mot PDF

som i dag, dvs. utöva en
påtryckning på den skattskyldige att komma in med självdeklaration. 1 praktiken
lämnar de skattskyldiga ofta självdeklaration sedan de fått kännedom om
skattetilläggets storlek i kronor. Skattsedel på slutlig skatt sänds ut i
vanligt brev och något bevis om när den skattskyldige fått skallsedeln finns
inte. Tidsfristen om undanröjande av skattetillägget kan därför inte knytas an
till den lidpunkt då den skattskyldige fått sin slutskattesedel. Jag föreslår
i stället att skattetillägget skall undanröjas om den skatlskyldige kommer in
med deklaration före utgången av året efter det då skaltelilläggsbeslutel
meddelades.

Del kan undantagsvis inträffa
alt den skattskyldige inte får kännedom om skattetilläggsbeslutet före utgången
av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades. För sådana situationer
föreslår jag en särskild regel. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte
fått del av skaltelilläggsbeslutel eller skattsedeln eller annan handling med
uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om
deklarationen lämnas inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Fömtsättningama för
undanröjande i mitt förslag kan sägas motsvara dem som nu gäller för
avtrappning enligt den särskilda avtrappningsregeln för fysiska personer i 116
d § andra stycket GTL. Dessa kommer således atl behandlas något gynnsammare än
i dag. Jag bedömer emellertid all en ändring från en så låg sanklionsavgift
som avtrappningsregeln medför — fyra procent - till ett helt undanröjande av
avgiften knappast får några negativa konsekvenser. Att undanta juridiska
personer från regelns tillämpning förefaller inte heller påkallat. De fr. o.
m. 1988 års taxering höjda försenings-avgiftema och förslaget att, om den
skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, taxeringsbeslut som är
till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år från det alt
deklarationen kommit in får också vägas in i sammanhanget.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.6 Oriktig uppgift i mål om taxering

Mitt förslag:
Beslut om skattetillägg på gmnd av alt skattskyldig lämnat oriktig uppgift i
mål om taxering fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut får fattas
först när lagakraftvunnen dom föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om skattetillägg på
gmnd av oriktig uppgift som lämnats i mål om taxering. Beslut får fattas utan
hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser menar att beslut om oriktig uppgift i taxeringsmål även i
fortsättningen bör fattas av länsrätten som första instans. Kammarrätten i
Sundsvall och länsrätten i Stockholms län vänder sig mot förslaget att skattetillägg
skall kunna påföras utan att avvakta att domen vinner laga kraft.

329

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande regler (116 n § tredje stycket GTL) får
länsskattemyndighet hos länsrätten yrka att skattetillägg påförs om den
skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering. Den oriktiga uppgiften
måste ha lämnats skriftligt.

Domstolen kan inte pröva
ett yrkande om påförande av skattetillägg förrän taxeringsmålet vunnit laga
kraft (RÅ831:73). Detta kan, såsom skatteförenklingskommittén påpekar, medföra
att det kan dröja mycket lång lid innan ett beslut om skattetillägg kan fattas.
Däremoi utgör de nuvarande bestämmelsema inte något hinder mot att
länsskattemyndigheten hos länsrätten framställer ett yrkande om skattetillägg
innan taxeringsmålet vunnit laga kraft.

En fömtsättning för att
skattetillägg skall kunna påföras när den oriktiga uppgiften lämnas i ett mål
om taxering är att uppgiften inte godtagits efter prövning i sak eller inte
prövats. Del är därför enligt min mening lämpligt att innan skattetillägg
påförs avvakta att domstolens beslut vinner laga kraft. Jag föreslår därför
inte någon ändring av nuvarande regler i detta avseende.

Skatletilläggsfrågan
prövas enligt nuvarande regler av länsrätten som första instans. Regeln betingas
av att avgiftsfrågan inte kan tas upp i samband med frågan om taxeringen. En
sådan ordning skulle bryta mot instansordningsprincipen (prop. 1977/78:136 s.
210). Skatteförenklingskommittén föreslår att skattemyndigheten skall besluta
om tillägget i dessa fall. Förslaget överensstämmer med principen att besluten
i första instans skall fattas av skattemyndighet. Jag delar därför kommitténs
uppfattning.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.7 Yrkande om skattetillägg i samband med
kvittningsinvändning

Mitt förslag:
Regeln i 116 n § andra stycket GTL om att länsskaltemyndigheten i samband med
kvittningsvis framställd invändning mot skatlskyldigs yrkande kan yrka att
skattetillägg påförs slopas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 116 n § andra stycket GTL får länsskaltemyndigheten i samband med en
kvittningsvis framställd invändning mot den skallskyldiges yrkande att
taxeringarna skall sättas ned, yrka att skattetillägg skall påföras. Yrkandet
om skattetillägg måste ha samband med kvittningsinvändningen och framställas i
samma process men någon tidsmässig gräns finns inte. Yrkandet om särskild
avgift får inte prövas om inte kvittningsinvändningen tas upp till prövning.

Bestämmelsen tar enligt
förarbetena (prop. 1977/78:136 s. 209) sikte på bl. a. det inte ovanliga fallet
att en skattskyldig, som skönstaxerals därför att han inte lämnat deklaration,
sedermera ger in en sådan med yrkande om nedsättning av taxeringen och att
länsskattemyndigheten då kan framställa yrkande om skattetillägg på gmnd av
oriklig uppgift i deklarationen

330

opaginerad Kontrollera mot PDF

som har samband med
myndighetens kvittningsvis framställda invändning mot den skattskyldiges
nedsättningsyrkande. Regeln utesluter tillämpning av 116 n § tredje stycket
GTL, som i andra fall ger länsskattemyndigheten möjlighet att väcka en
särskild talan om skattetillägg när en oriktig uppgift har lämnats i ett mål om
taxering. Skattetillägg enligt 116 n § andra stycket GTL skall påföras direkt
av domstolen oavsett instans (RÅ 1989 ref 8).

1 det framlida
taxeringsförfarandet får skattemyndigheten, om deklaration inte lämnats i rätt
tid, möjlighet att inom ett år från det att deklarationen kom in till
skattemyndigheten påföra skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i
deklarationen (se avsnitt 10.2). Delta gäller oavsett om deklarationen getts
in i ett omprövningsärende eller i ett mål om taxering. Har en skattskyldig som
avgett deklaration i rätt lid lämnat oriktiga uppgifter i ett omprövningsärende
och uppmärksammas detta, kan skattemyndigheten falla beslut om skattetillägg
samtidigt med omprövningsbeslutet. Följer skattemyndigheten den oriktiga
uppgiften kan skattemyndigheten eftertaxera och påföra skattetillägg inom
vissa frister. Lämnas den oriktiga uppgiften först i mål om taxering har
skattemyndigheten — i enlighet med den generella regeln om oriktig uppgift i
mål om taxering — möjlighet att påföra skattetillägg inom ett år från det att
lagakraftvunnen dom föreligger. Till saken hör också atl del i sakprocessen
finns utrymme endast för s. k. oäkta kvittningsinvändingar, dvs. motyrkanden
som rör den fråga som är föremål för prövning.

Mot
bakgmnd av det anförda anser jag att regeln i 116 n § andra stycket GTL bör
slopas.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter
m.m.

11.1 Ett samordnat beskattningsförfarande

Mitt förslag:
Beskattningsförfarandena för mervärdeskatt, punktskatter och
prisregleringsavgifter samordnas med taxeringsförfarandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag: Kommittén
föreslår också all beskattningsförfarandena enligt ML och LPP samordnas med
taxeringsförfarandet.

Remissinstanserna: Med
undantag för länsrätten i Stockholms län tillstyrker de remissinstanser som
uttalat sig förslaget.

Skälen för mitt förslag: Taxeringsförfarandet
och förfarandena på den indirekta beskattningens område uppvisar för närvarande
betydande olikheter. Beskattningsbesluten kommer i framtiden att fattas inom
en sammanhållen skatteorganisation. Därmed skapas fömtsättningar för en samordning
av de olika förfarandena. Utgångspunkten måste enligt min mening vara att lika
regler skall gälla för de olika skatleslagen om inte

331

opaginerad Kontrollera mot PDF

särdrag hos den enskilda
skatten fordrar en avvikande reglering. Detta gäller särskilt för skatter som i
likhet med mervärdeskatt och inkomstskatt har starka inbördes samband men också
på skatteområdet i övrigt. Enhetlighet ökar överskådligheten och förenklar
regelsystemet. De skattskyldigas rättssäkerhet ökar.

Vad jag nu sagt om
samordning gäller inte i fråga om mervärdeskatt vid införsel.
Mervärdebeskattningen vid införsel följer nämligen bestämmelsema i tullagen
(1987:1065) och någon samordning med taxeringsförfarandet är för närvarande
inte möjlig.

Sedan
skatteförenklingskommittén lagt fram sitt förslag har ytterligare
omständigheter tillkommit som talar för en samordning av förfarandena. Den
omlokalisering och integration av beskattningsverksamheten som avses bli
följden av mitt förslag om en enda skattemyndighet på regional nivå medför
ökade krav på att förfarandena för de olika skatteslagen i allt väsentligt är
lika (avsnitt 4). Som jag tidigare nämnt föreslår kommittén för indirekta
skatter i (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. alt skattskyldig
näringsidkare med en skattepliktig omsättning som inte överstiger 200000 kr.
normall skall redovisa mervärdeskatten i sin självdeklaration. Mervärdeskatten
skall betalas in i samma ordning som gäller för inkomstskatten. Ett
genomförande av detta förslag underlättas om förfarandena samordnas.

Jag anser mot bakgrund av
del anförda att förfarandena i ML och LPP i största möjliga utsträckning bör
samordnas med taxeringsförfarandet.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.2 Beslutsordningen

Mitt
förslag: De slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten utmönstras.

Beskattningsbeslut
anses fatlat i enlighet med deklarationen om den följs. Om deklaration inte har
lämnais i rätt tid anses skatten genom beslut ha beslämts till noll kronor.

För mervärdeskatt,
punktskatter och prisregleringsavgifter införs ett omprövningsförfarande
motsvarande det som föreslås på laxe-ringsområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna
tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Beslutsordningen i ML och LPP bygger på att skatten som regel fastställs i
enlighet med deklarationen. Har den skallskyldige lämnat deklaration anses
skatten fastställd i enlighet med denna. Har deklaration inte lämnats anses
skatten fastställd till noll kronor. Skatten anses fastställd utan att något
beslut meddelas (32 § ML, 4 kap. 2 § LPP). Vill beskattningsmyndighelen avvika
från deklarationen måste ett beslut om fastställelse av skatten meddelas.

332

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordningen
med att skallen anses automatiskt fastställd i enlighet med Prop.
1989/90:74 deklarationen utan atl något beslut meddelas infördes för
mervärdeskatten fr.o.m. 1981. Dessförinnan ansågs skatten fastställd i enlighet
med deklarationen genom preliminärt beslut. Benämningen preliminärt beslut
vållade emellertid vissa problem vid tillämpningen och utmönstrades därför.

Vid
inkomsttaxeringen anses ett beslut ha fattats även i de fall deklarationen
godtagits utan någon avvikelse. En sådan ordning stämmer också överens med
normalt språkbruk. Påförs skatten utan atl beslut meddelas uppkommer oklarheter
vad åtgärden har för innebörd (se NJA 1986 s. 105). Lagrådet har därför varit
kritiskt till en sådan konstmktion (prop. 1987/88:159 s. 111). Såväl intresset
av att få en samstämmighet med taxeringsförfarandet som att få en klar och
entydig beslutsordning talar därför enligt min mening för atl skatten beslutas
i enlighet med deklarationen.

Det
nuvarande mervärdeskatte- och punktskatteförfarandet skiljer sig från det nya
taxeringsförfarandet först och främst genom ordningen med slutliga beslut.
Endast slutliga beslut får överklagas. Har ett slutligt beslut meddelats kan
ytterligare omprövning av beslutet inte ske. Detta gäller även om det slutliga
beslutet avser en helt annan fråga än ett nytt faststäl-lelsebeslut skulle
avse. En annan skillnad är fastställelseperiodens längd. Den är för
mervärdeskatt sex år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått
ut även för beskatlningsbeslui till den skattskyldiges nackdel.
Efterbeskattning och extraordinär besvärsrätt kan bli aktuellt först om
slutligt beslut har meddelats. För punktskatter och prisregleringsavgifter
gäller en fastställelseperiod på tre år. Efterbeskattning och extraordinär
besvärsrätt kommer i fråga efter treårsperiodens utgång eller om slutligt
beslut har meddelats dessförinnan.

Jag
har tidigare (avsnitt 7.3) föreslagit all definitionen av begreppet taxeringsår
skall justeras för att möjliggöra överensstämmelse mellan omprövningsperioderna
för inkomst- och förmögenhetsskatten och de indirekta skatterna. Ordningen med
slutliga beslut medför emellertid atl förfarandena för indirekt och direkt
beskattning inte kan samordnas fullt ut även om omprövningsperioderna
överensstämmer. De slutliga besluten medför oekså att ärenden i onödan förs upp
till domstol och att möjligheter till extraordinär besvärsrätt måste finnas
kvar. Jag anser därför alt de slutliga besluten bör slopas.

Beskattningsbeslut
som innebär omprövning av ett tidigare beskattningsbeslut bör även i ML och
LPP benämnas omprövningsbeslut. Ett beslut om efterbeskattning bör i enlighet
med mina förslag vad gäller taxeringsförfarandet innebära en omprövning av det
tidigare beskattningsbeslutet.

Överförda
på ML och LPP innebär NTL:s omprövningsregler all den

skattskyldige inom sex år efter utgången av det kalenderår då beskattnings

året gått ut kan begära omprövning av ett beskatlningsbeslui. Beskatt

ningsmyndighelen kan inom samma period ex officio fatta beslut till den

skattskyldiges fördel (mer skatt atl återfå/mindre skatt att betala in).

Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel får fattas inom två år

från utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut. Därefter 333

opaginerad Kontrollera mot PDF

kräver
omprövning till nackdel för den skattskyldige att kriterierna för
efterbeskattning är uppfyllda. Underiåter den skattskyldige atl lämna deklaration
eller lämnar han den för sent skall — i likhet med vad jag föreslår på
taxeringsområdet — omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kunna
fattas inom ett år från det att deklarationen kommit in till beskattningsmyndigheten
men inte senare än inom sex år från utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått ut.

Mina förslag innebär i
praktiken för de indirekta skatternas del endast en marginell ändring i
jämförelse med vad som gäller i dag. Erfarenhetsmässigt föreligger ju på grund
av mervärde- och punktskattedeklarationernas utformning nästan alltid
förutsättningar för efterbeskattning. Ändringen medför emellertid den
väsentliga fördelen att de olika förfarandena kan samordnas.

Enligt 56 § ML är 105 §
första stycket GTL tillämplig på mål eller ärenden om mervärdeskatt.
Följdändring kan därför göras i beslut rörande annan redovisningsperiod eller
annan skattskyldig. Vad gäller punktskatterna har domstolen däremot endast
befogenhet att göra följdändring i beskattningsbeslut för annan
redovisningsperiod (8 kap. 12§ LPP).

Beskattningsmyndigheten
bör enligt min mening få göra följdändringar i beslut avseende indirekt
beskattning i samma utsträckning som på taxeringsområdet. Någon anledning att
ha mer inskränkta befogenheter på punktskatteområdei föreligger enligt min
mening inte.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.3 Överklagande m.m.

Mitt förslag:
Reglerna om överklagande i fråga om mervärdeskatter, punktskatter och
prisregleringsavgifter skall motsvara dem som föreslås på taxeringsområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslär att endast omprövningsbeslut och beslut om
skatteberäkning skall kunna överklagas av de skattskyldiga. Det allmänna
föreslås få överklaga alla typer av beskattningsbeslut.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser, bl.a länsrätten i Stockholms län. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, anser atl den
skattskyldige skall få överklaga ett beslut även om det inte omprövats.

Skälen för mitt förslag:
Mitt förslag att de slutliga besluten avskaffas medför att den extraordinära
besvärsrätten kan slopas även för mervärdeskatt, punktskatter och
prisregleringsavgifter. Reglerna om överklagande i ML och LPP bör överensstämma
med dem som jag föreslagit på taxeringsområdet. Den skattskyldige bör alltså
kunna överklaga ett beskattningsbeslut utan krav på föregående omprövning
eller atl beslutet gått honom emot. Den skattskyldige får överklaga inom sex år
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
Beskattningsmyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid
och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om beskattningsmyndigheten ändrar
sill

334

opaginerad Kontrollera mot PDF

beslut som den
skattskyldige begär förfaller överklagandet. I andra fall skall
beskattningsmyndighelen överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och
övriga handlingar i ärendet till domstolen för vidare handläggning. Om det
föreligger särskilda skäl får beskattningsmyndigheten överlämna handlingarna
utan föregående omprövning.

1 avsnitt 13.4 föreslår
jag att det allmänna ombudet i mervärdeskattemål avskaffas och att RSV i
framtiden ges rätt att överklaga skattemyndighetens beslut om mervärdeskatt.
För punktskatternas del föreslås ingen ändring.

RSV får överklaga
beskattningsbeslut enligt ML inom de frister som gäller för beslut fattade av
skattemyndigheten på egel initiativ. Motsvarande gäller för allmänna ombudet
för punktskattemål. Överklagande får dock alltid ske inom två månader från det
det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser
efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från det att beslutet meddelades.

RSV
och det allmänna ombudet för punklskattemål kan naturligtvis inte ta del av
samtliga de beslut som beskattningsmyndigheten fattar. Det är därför lämpligt
alt även för de indirekta skatternas del införa en motsvarighet till det
system för underrättelser som bör finnas på taxeringsområ-del.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.4 Bindande förklaringar enligt mervärdeskattelagen

Mitt
förslag: RSV:s möjlighet all meddela s. k. bindande förklaringar i
mervärdeskattefrågor slopas.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 62 § ML kan RSV för att främja en riktig och enhetlig tolkning av ML
meddela bindande förklaring om vara eller tjänst är skattepliktig enligt ML.
Bindande förklaring kan också meddelas i annan fråga som rör tillämpningen av
lagen. Ett beslut om bindande förklaring är inte överklagbart. Möjligheten
infördes redan för den allmänna omsättningsskatten (SFS 1940:1000) och
överfördes via förordningen (1959:507) om allmän vamskalt till ML. RSV har
också möjlighet atl fatta beslut om bindande förklaring i vissa uppbördsfrågor
(72 § UBL).

Bindande förklaringar har
en så generell karaktär att de enligt den nya regeringsformen bör betraktas som
författningar (prop. 1975/76:112 s. 63). Institutet bindande förklaring får
anses strida mot regeringsformen. För övrigt har institutet inte längre någon
praktisk betydelse. Jag föreslår därför att institutet avskaffas i ML. Det kan
här nämnas att jag på uppbörds-området föreslår motsvarande förändring (se
avsnitt 12.7).

335

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.5
Förfarandet för att beräkna pensionsgrundande inkomst m. m.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Förfarandet föratt beräkna pensionsgmndande inkomst anpassas till och
samordnas med taxeringsförfarandet.

Bestämmelsema
om omprövning och överklagande av beslut om fastställande av avgiftsunderlag
för egenavgifter föreslås motsvara dem som gäller för beslut om
pensionsgmndande inkomst.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har uttalat sig.

Skälen för mitt förslag:
Genom RS-reformen förändrades arbetet med all beräkna pensionsgmndande inkomst
högst väsentligt genom att det integrerades med deklarationsgranskningen.
Arbetet med att beräkna pensionsgmndande inkomst är inte längre en isolerad
arbetsuppgift ulan ingår som ett led i deklarationsgranskningen. Det föreligger
därför ett direkt behov av atl ha samstämmiga förfaranden vad gäller
pensionsgmndande inkomst och taxering. Det innebär tidsvinster för myndigheten
genom enklare hantering och större rättssäkerhet för den skattskyldige. Genom
lagändring 1984 föreligger sådan samstämmighet för närvarande (prop. 1984/85:22
s.26). Behovet av samordnade förfaranden är inte mindre i framliden. Jag
föreslår därför att förfarandet för att beräkna pensionsgmndande inkomst
anpassas till taxeringsförfarandet. Den enskilde bör kunna yrka omprövning och
överklaga ett beslut om pensionsgmndande inkomst inom fem år efter
taxeringsårets utgång.

Även
vad gäller beslut om fastställande av underlag för egenavgifter föreslårjag en
samordning av reglema för omprövning och överklagande. Det är nämligen i praktiken
ogöriigt att ha olika regler i detta avseende för pensionsgmndande inkomst och
egenavgifter.

336

s. 1 Kontrollera mot PDF

12 Uppbördsfrågor

12.1 Anstånd med att betala skatt eller avgift

12.1.1 Anstånd enligt
49 § uppbördslagen

Prop. 1989/90:74

s. 337 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Skattemyndigheten får medge anstånd med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Anstånd får
också medges om det vid en omprövning eller ett överklagande råder ovisshet om
utgången i ärendet eller målet eller betalningen av skatten skulle för den
skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som
obillig.

Vid
anstånd på gmnd av att utgången av prövningen av frågan är oviss och i de s. k.
obillighetsfallen skall säkerhet ställas om det med hänsyn till den
skaltskyldiges förhållanden och omständighetema i övrigt kan antas all
anslåndsbeloppet inte kommer att betalas. Anstånd får dock medges utan
säkerhet om det finns särskilda skäl. Regler om vad säkerhet får utgöras av och
hur den får tas i anspråk införs.

Anståndsränla
skall tas ut på det belopp som skall betalas senast vid anslåndslidens utgång
oavsett på vilken gmnd anstånd har medgetts. Räntan beräknas t.o.m. utgången av
den månad anståndstiden gått ut eller, om betalning skett dessförinnan, t.o.m.
utgången av den månad betalning skett. Anståndsränta påförs genom särskilt
beslut. Skattemyndigheten får befria skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten
att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Skattemyndighetens
beslut all vägra anstånd med atl betala skatt får överklagas till länsrätten.
Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Länsrätten
skall när fråga om anstånd avgörs vara domför med en lagfaren domare ensam.

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår att skattemyndigheten får medge anstånd med
inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att
avkortas. Vidare föreslås anstånd få medges om den skattskyldige begärt
omprövning eller överklagat ett beslut och sakläget är komplicerat, rättsfrågan
är oviss eller erläggandet av skatten skulle för den skattskyldige medföra
betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt. Säkerhet skall
normalt krävas utom i de fall skatten kan antas komma att avkortas.
Anståndsränta skall utgå oavsett på vilken gmnd anstånd medgetts.
Anståndsbeslut skall få överklagas till länsrätt men inte vidare.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som uttalat sig i frågan tillslyrker kommitténs förslag lill
anståndsgmnder.

JO förordar atl kravet på
säkerhet, så som det har utvecklats i praxis, mildras. Föreningen Sveriges
uppbördschefer är kritisk till kommitténs

22 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 74

337

s. 338 Kontrollera mot PDF

förslag
att säkerhet skall krävas när anstånd medges för att sakläget är Prop.
1989/90:74 komplicerat eller rättsfrågan är oviss.

Föreningen
Sveriges uppbördschefer anser att anståndsränta, i likhet med respitränta,
aldrig skall tas ut för längre tid än två år. Vidare bör om skattebeloppet
betalats innan anståndstiden gått ut ränta utgå t. o. m. den månad som
betalningen gjorts. Underlaget som anståndsräntan skall beräknas på bör
bestämmas klarare. En möjlighet för skattemyndigheten att befria från
anståndsränla bör införas. RSV menar att anståndsräntefallen inte bör utökas
innan räntereglerna förenklats.

Några
remissinstanser vänder sig mot att länsrättens beslut i ett mål om anstånd inte
skall vara överklagbart.

Bakgrunden
till mitt förslag: För skatter och avgifter gäller som huvudregel att
betalning skall ske även om beslutet att påföra skatten eller avgiften överklagats.
I UBL uttrycks denna princip i 87§. Under vissa fömtsättningar kan emellertid
anstånd med skattebetalningen medges.

Enligt
48 § UBL, som inte påverkas av det nya taxeringsförfarandet, kan anstånd medges
den som fått sin betalningsförmåga nedsatt och därför har svårighet att betala
skatten i rätt lid, t. ex. vid arbetslöshet, sjukdom eller i samband med
militärtjänstgöring.

Ytterligare
bestämmelser om anstånd finns i 49 § UBL. Anstånd kan ges i ett flertal fall.
Beslutsbehörigheten är uppdelad på lokal skattemyndighet (49§ 1 mom. 1-8) och
länsskattemyndighel (49§ 2 mom. 1 -4).

Gemensamt
för de fall där lokal skattemyndighet enligt de åtta punkterna i 49 § I mom.
UBL kan bevilja anstånd är i princip att det kan antas att skatten kommer att
sättas ned. Det vanligaste och mest uppmärksammade fallet återges i 1 mom. 2.
Bestämmelsen innebär att en skattskyldig som har överklagat taxeringsnämndens
beslut om taxering kan få anstånd med att betala skatten om
länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt överklagandet eller
ansökan om anstånd eller om det — ulan att något yttrande har inhämtats från
länsskaltemyndigheten — kan med skäl antas att överklagandet kommer atl
bifallas helt eller delvis. Om den skattskyldiges överklagande avser beslut av
länsrätten eller kammarrätten fömtsätts enligt 1 mom. 3 för anstånd att
länsskattemyndigheten hörs och att denna därvid tillstyrker antingen
överklagandet eller ansökan om anstånd. Anstånd kan vidare medges bl. a. om
taxeringen blivit oriktig på gmnd av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende (punkt 4) eller om skatt påförts obehörigen eller med för
högt belopp på gmnd av fel vid debiteringen (punkt 7).

1
2 mom. regleras de fall där beslutsbehörigheten ligger på länsskattemyndigheten.
Enligt 49 § 2 mom. 1 UBL kan länsskaltemyndigheten meddela anstånd om den
skatlskyldige överklagat laxeringen och det skulle medföra betydande
skadeverkningar eller annars framstå som obilligt om den skattskyldige skulle
betala skatten. Vidare får länsskattemyndigheten enligt 2 mom. bevilja anstånd
bl.a. om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst
(punkt 2), om ansökan gjorts angående nedsättning av kvarskatteavgift (punkt 3)
eller om skatt har påförts på gmnd av att 3§ lagen (1980:865) mot skatteflykt
har tillämpats (punkt 4).

338

s. 339 Kontrollera mot PDF

Som
allmän fömtsättning för anstånd enligt punktema I och 4 gäller Prop.
1989/90:74 dessutom att den skallskyldige skall ställa nöjaktig säkerhet om del
inte med hänsyn lill anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden
och omständighetema i övrigt kan antas att anståndsbeloppet ändå kommer alt
betalas.

Både
den lokala skattemyndighetens och länsskattemyndighetens anståndsbeslut får
meddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för
beslut med anledning av ansökningen eller överklagandet (49 §3 mom. UBL).

Om
den skatlskyldige efter anståndstidens utgång skall betala skatt, skall han -
om anstånd beviljats enligt 49 § 2 mom. 1 eller 4 UBL - betala anståndsränta för
den skatlekredit han haft (49 § 4 mom. UBL). Däremot tas inte anståndsränla ut
om anstånd meddelats enligt övriga regler.

Skälen
för mitt förslag: Som allmän regel bör även fortsättningsvis gälla atl påförda
skatter skall betalas även om beslutet om skallen inte har vunnit laga kraft.
Betalningen skall normall inte kunna skjutas upp bara genom att den
skattskyldige begär omprövning eller överklagar.

Anståndsreglema
har kritiserats av bl. a. JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen (dnr
2662-1980, 1891-1981). JO anför där bl.a. att tillämpningen av anståndsreglerna
i enskilda fall kan bli för restriktiv och att det allmänna borde få större
möjligheter att avstå från säkerhet. Den nuvarande ordningen har också
uppfattals som komplicerad för de skattskyldiga. Uppdelningen på två
beslutsinstanser kan medföra rättsförluster.

Den
nya taxeringsorganisationen medför atl några av de nuvarande bristema i
anståndssystemel, nämligen de som hänger samman med behö-righetsreglema,
avhjälps. Vid överklagande skall skrivelsen ges in till beslutsmyndigheten.
Samma myndighet som fattat det gmndläggande beslutet om årlig taxering kan
också medge anstånd och företa omprövning. Den skattskyldige får därmed endast
en myndighet all vända sig till i såväl anstånds- som laxeringsfrågan.

Anståndsgrunder

Omprövningsförfarandet
och den därmed sammanhängande förskjutningen mot första instans medför atl
behoven av anstånd med skatteinbetalning och kraven på anståndsinstilulet
ändras. Skattemyndigheten får ökad beslutsbehörighet och vida befogenheter att
ändra beslut efter omprövning. De fall som i dag regleras i 49§ 1 mom. 1—3 UBL
och avser att taxeringama kan komma att sättas ned efter prövning i domstol,
torde i stor utsträckning falla bort genom omprövningsförfarandet. Ett beslut
om omprövning torde, i vart fall när frågan är mer uppenbar, kunna fattas så
snabbt att man inte behöver ta ställning i anslåndsfrågan. Behovet av anstånd
torde därmed komma att minska radikalt i dessa situationer.

I
andra fall kan behovet av anstånd med att betala skatten antas öka.
Eftertaxeringsbesluten kommer att fattas av skattemyndigheten. Dessa ärenden
torde generellt sett innehålla fler tvistefrågor än taxeringsärendena
genomsnittligt.

Till
saken hör vidare att anståndsreglerna redan i dag kan uppfattas som 339

s. 340 Kontrollera mot PDF

onödigt
restriktiva. En viss uppmjukning av reglerna är därför motiverad Prop.
1989/90:74 redan av den anledningen.

Jag
delar kommitténs uppfattning att den nuvarande uppräkningen i 49 § 1 mom. UBL
bör ersättas med en generell regel att anstånd får medges med betalning av
skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. En sådan
formulering innebär en avsevärd teknisk förenkling i förhållande till gällande
regler och omfattar i huvudsak de fall som för närvarande räknas upp i 1 mom.
Den föreslagna regeln får sitt tillämpningsområde när skatten kan antas komma
att sättas ned som en följd av omprövningsbeslut eller rättelse av
debiteringsfel.

För
att anstånd skall beviljas på grund av att det kan antas att skatten kommer att
sättas ned krävs att sannolikheten för bifall är större än för avslag. Detta är
ett något lägre krav än det som nu gäller enligt 49 § 1 mom. 2 UBL. 1 de mer
komplicerade omprövningsfallen kommer del ofta vara så att det är den enskilde
tjänstemannen som tar ställning till anståndsfrågan medan det slutliga
ställningstagandet i laxeringsfrågan fattas av myndigheten med nämnd.
Tjänstemannen får vid avgörandet av anståndsfrågan göra en bedömning av den
troliga utgången i skallenämnden. Kan det antas att den skattskyldige får
bifall till sina yrkanden skall anstånd medges.

Liksom
hittills bör skattemyndigheten kunna ge anstånd utan yrkande i fall när del är
uppenbart att skatten skall sällas ned, t. ex. vid debiteringsfel.

Del
jag hittills anfört har tagit sikte på de fall där det kan antas alt skatten
kommer att sättas ned och som hanteras på skattemyndighetsnivå. Enligt min
mening är emellertid en uppmjukning av anståndsreglema befogad också i de fall
ett ärende överklagas till domstol. Det måste därför, utöver obillighetsfallen,
också finnas ett utrymme att bevilja anstånd i de fall skattemyndigheten
visserligen anser att den ståndpunkt den intagit i sill beslut ar riktig men är
medveten om att det kan finnas andra uppfattningar i frågan. Det kan vara
fråga om olösta rättsfrågor, bevisfrågor eller skälighetsbedömningar.

Kommittén
har föreslagit att anstånd skall kunna medges om sakläget är komplicerat eller
rättsfrågan oviss. Jag föreslår en något annorlunda utformning av regeln. För
att även fånga upp de fall där det är fråga om skälighetsbedömningar eller
bevisfrågor anser jag att skallemyndigheten skall ha möjlighet att meddela
anstånd när utgången i ärendet eller målet är oviss. Regeln innebär en
möjlighet att meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms
vara lika stor som för avslag. Dessutom ger den ett visst utrymme att medge
anstånd i sådana tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något.
Däremot bör det inte komma i fråga att ge anstånd enligt den här föreslagna
grunden när det är troligt att den skattskyldige får avslag på sitt yrkande.

Enligt
min mening är mildare regler enligt vad som nu angetts motivera

de inte minst när den rättsliga frågan är svårbedömd, något som kan

förekomma t. ex. när lagstiftningen är konstruerad så all den lill viss del

överiåler åt de rättstillämpande instanserna att fylla ut olika rekvisit.

Råder det då en ovisshet om lagens rätta innehåll bör anstånd kunna 340

s. 341 Kontrollera mot PDF

medges. Att införa en
sådan anståndsgmnd vad gäller ovissa rättsfrågor Prop. 1989/90:74 innebär inte
någon markant ändring i förhållande till gällande rätt. För närvarande finns
det nämligen vissa möjligheter att med stöd av anståndsgrunden rörande
obillighet i 49§ 2 mom. 1 UBL bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse. I
prop. 1967:130 (s. 119) påpekar sålunda departementschefen att det vanligtvis
är obilligt att utkräva skatt innan slutligt beslut föreligger, om den
skattskyldiges taxering beror på atl det allmännas företrädare driver en viss
fråga för att få prejudikat. Möjligheten för länsskattemyndigheten att enligt
1 mom. 2 tillstyrka anståndsfrågan men inte laxeringsfrågan används också för
att bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse.

Den
uppmjukning av anståndsreglerna som jag föreslår kan därför antas få störst
effekt på ärenden som inte enbart gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings-
eller bevisfrågor. Ibland pekar den skattskyldige i sitt överklagande på
omständigheter eller bevis som kan leda till att utgången bedöms som oviss av
skattemyndigheten. Men även i sådana ärenden med svårbedömda bevisfrågor där
överklagandet inte innehåller något nytt i sak bör anstånd kunna komma i fråga.

Villkoren
för anstånd bör inte knytas till den överklagade frågans art utan man bör i
anslåndsärendet i likhet med i daggöra en fri bedömning av frågan i sin helhet.
Om det då objektivt sett råder en påtaglig osäkerhet om vilken utgång i
tvistefrågan som är den riktiga, bör detta kunna utgöra grund för anstånd.
Anstånd bör dock inte medges bara för att utredningsmaterialet är omfattande
eller att ärendet innehåller mer eller mindre komplicerade frågor.

Det
jag nu sagt har knutit an till överklagade beslut. Den föreslagna
anståndsgrunden kan emellertid bli aktuell även i vissa omprövningsfall där
beslut inte kan fattas omgående kanske på grund av att viss utredning måste
införskaffas. Är det ovisst hur utgången i omprövningsärendet kommer att bli
när anståndsfrågan måste avgöras bör anstånd kunna medges.

Utöver
den här föreslagna anståndsgrunden bör, liksom nu, anstånd kunna medges om
betalningen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige
eller annars framstå som obillig, dvs. i de s. k. obillighetsfallen.

Enligt
49 § 2 mom. 2 UBL får länsskattemyndigheten meddela anstånd

om den skattskyldige ansökt om skatteberäkning för ackumulerad in

komst, uppskov med beskattning av intäkt av skogsbmk, avräkning av

utländsk skatt eller befrielse från att eriägga skatt, som påförts avliden

person eller hans dödsbo. Anstånd kan också medges vid överklagande av

beslut på gmnd av sådan ansökan. Vidare kan anstånd medges om ansö

kan gjorts angående nedsättning enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift

eller om beslut i anledning av sådan ansökan överklagats (2 mom. 3). Om

kvarstående eller tillkommande skatt har påförts på gmnd av att 3§ lagen

(1980:865) mot skatteflykt har tillämpats kan också anstånd meddelas (2

mom. 4). Det finns enligt min mening inte anledning alt ha särskilda regler

för dessa fall. De bör bedömas enligt de vanliga anståndsgmnderna. Om

det kan antas att skatten kommer att avkortas, om det råder ovisshet om

utgången eller om det är uppenbart obilligt att ta ut skatten bör anstånd 341

s. 342 Kontrollera mot PDF

kunna
meddelas. När lagen mot skatteflykt tillämpas är det regelmässigt Prop.
1989/90:74 fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det
råder ovisshet om utgången.

Vad
nu har sagts har framför allt tagit sikte på anstånd vid omprövning och
överklagande av skattemyndighetens beslut. Motsvarande synpunkter bör
emellertid kunna läggas när det gäller beslut av länsrätt eller kammarrätt.
Mina förslag om lättnader i reglerna om anstånd bör också gälla i fråga om
domstols beslut.

Säkerhet

1
det nuvarande anståndssystemet gäller som allmän princip atl den skattskyldige
skall ställa nöjaktig säkerhet för anståndsbeloppet i fråga om anstånd i de s.
k. obillighetsfallen, dvs. när betalning av skatten skulle för den
skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som
obillig. Detsamma gäller beträffande anstånd i samband med att lagen mot skatteflykt
har tillämpats. 1 de andra anståndssituationerna däremot får myndigheten inte
ställa något krav på säkerhet.

I
de fall säkerhet normalt är en förutsättning för anstånd får myndigheten dock
underlåta att föreskriva att säkerhet skall ställas, om det med hänsyn till
anslåndslidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer att betalas i rätt
tid.

Bestämmelserna
om säkerhet har sin grund i atl ett anstånd medför risk för att det aktuella
skattebeloppet inte kan tas ut vid anståndstidens utgång. Man har ansett att
vissa garantier måste finnas i dessa fall för all skatten verkligen skall bli
betald. Avgörande för om säkerhet skall ställas eller inte är alltså vilka
möjligheter som i det enskilda fallet bedöms föreligga att den skattskyldige
betalar skatten.

Det
bör givetvis inte få föreskrivas att säkerhet skall ställas för anstånd när det
kan antas att skatten kommer att avkortas. Säkerhet krävs ju inte heller i dag
i motsvarande situationer. Frågeställningen rörande säkerhet gäller därför
först och främst de fall där anstånd medges enligt dels obillig-hetsgrunden
enligt nuvarande 49 § 2 mom. 1 UBL, dels den av mig föreslagna grunden att det
råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet. Jag anser att det bör finnas
en möjlighet att kräva säkerhet i båda dessa anståndsfall men att en
uppmjukning av nuvarande regler är befogad.

De
nuvarande reglerna om säkerhet i fall av obillighet betingas av alt del

i dessa fall i allmänhet föreligger en klart större risk än i övriga fall att

skatten inte kan tas ut. Delta följer av att anstånd kan medges på gmnd av

obillighet trots att utsikterna att skattekravet kommer att undanröjas är

relativt små. Möjligheten till anstånd på denna gmnd har tillkommit för

att man velat förhindra att verkställigheten av ett icke lagakraftvunnet

beslut får oskäliga konsekvenser för den skattskyldige. Framför allt har

man velat förhindra att betalningsreglerna framtvingar försäljning av fas

tigheter, rörelse eller annan egendom som är av stor betydelse för den

skattskyldiges ekonomi och hans möjligheter att i fortsättningen uppehålla 342

s. 343 Kontrollera mot PDF

och
behålla den verksamhet han får sin försörjning av (prop. 1967:130 s. Prop.
1989/90:74 119).

Ett
krav på säkerhet kan skapa stora problem inte minst för skallskyldiga med
mindre god ekonomi. Säkerhet i form av bankgaranti eller annat borgensåtagande
fömtsätter inte sällan att den skattskyldige har en förhållandevis god
ekonomisk situation. Det kan över huvud taget vara svårt att ordna godtagbar
säkerhet. Kostnadema för säkerheten kan vara stora. Vidare är det i allmänhet
etl omständligt förfarande för såväl den enskilde som myndighetema när säkerhet
skall ställas. Det finns alltså enligt min mening starka skäl som talar för atl
man bör lätta på den nuvarande huvudprincipen atl säkerhet skall ställas för
anståndsbeloppet i obillighetsfallen.

Även
i fråga om den nya anståndsgmnden som jag föreslagit — all det råder ovisshet
om utgången i ärendet eller målet — är det knappast motiverat alt säkerhet
normalt skall ställas med tanke på att anståndsgmnden avser fall där det råder
tveksamhet om det allmänna slutligen kan rikta något skattekrav mot den
enskilde. Anståndsgmnden är ju också närmast en vidgning av de nuvarande
möjlighetema atl medge anstånd när skatten kan antas avkortas. I dessa fall
krävs ingen säkerhet.

Det
finns å andra sidan inte anledning att utan någon form av inskränkningar
bevilja anstånd om den skattskyldige försöker komma undan sin eventuella
betalningsskyldighet, t. ex. genom alt överlåta sina tillgångar till någon
närslående, eller hans egendom under anståndstiden skulle komma att tas i
anspråk för andra borgenärers fordringar.

Som
jag framhållit tidigare bör emellertid inte säkerhet behöva ställas i normalfallet.
Ordningen bör enligt min mening i stället vara sådan att det skall vara
myndighetens sak att föra fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges
utan säkerhet, inte den skattskyldige som skall visa att han förmår betala. Men
har myndigheten anledning atl räkna med all beloppet inte kommer att betalas,
t. ex. därför atl den skattskyldiges ekonomiska situation är mindre god, bör
frågan om säkerhet skall ställas eller inte prövas närmare. Det bör då bli
fråga om all göra bedömningar av omständigheter av samma slag som anges i de
nuvarande reglerna i 49§ 2 mom. sista stycket och tredje punkten av
anvisningarna tiU 49 § UBL.

Jag
föreslår därför en regel som kan sägas innebära att bevisbördan kastas om i
förhållande till vad som gäller i dag. För anstånd skall krävas att säkerhet
ställs, om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och
omständighetema i övrigt kan antas att anståndsbeloppet annars inte kommer att
betalas i rätt tid. Liksom fallet är för närvarande bör man kunna beakta också anslåndsbeloppets
storiek och den tid anståndet kan förväntas löpa. Om anståndsbeloppet är litet
eller ärendet eller målet kan förväntas avgöras inom kort tid skall man kunna
underiåta att ställa krav på säkerhet trots att fömtsättningama i övrigt är uppfyllda.

Den
av mig föreslagna ordningen innebär att säkerhet kommer att behöva ställas i
färre fall än i dag. Givetvis ökar därmed risken i någon mån att skatten inte
kan tas ut. Enligt min mening uppvägs emellertid detta mer än väl av de
fördelar som följer av den föreslagna ordningen.

Det
är enligt min mening lämpligt att nu införa ytterligare regler om 343

s. 344 Kontrollera mot PDF

säkerhet,
exempelvis om vad säkerheten får utgöras av. Sådana regler finns Prop.
1989/90:74 redan i fråga om säkerhet som tas emot av kronofogdemyndigheten som
ersättning för betalningssäkring enligt 18 § lagen (1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter eller som ersättning för indrivningsåtgärd i
samband med att uppskov med betalning beviljas enligt 1 § lagen (1978:882) om
säkerhet för skatlefordringar m.m. Den sistnämnda lagen anger bl. a. all
säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek, att borgen får genast
utsökas och att beslut att vägra ta emot erbjuden säkerhet inte får överklagas.
Bestämmelsema bör på motsvarande sätt tillämpas när fråga om säkerhet uppkommer
vid anstånd.

Anståndsränta

Ränta
skall enligt nuvarande regler i 49§ 4 mom. UBL betalas i två fall, nämligen
dels när anstånd beviljats i de s.k. obillighetsfallen, dels när anstånd ges
med betalningen på gmnd av att 3 § lagen mot skatteflykt har tillämpats.

Anståndsränta
beräknas från utgången av den månad då skatten skulle ha betalats om anstånd
inte medgetts t. o. m. den månad då anståndstiden gått ut. Ränta utgår för
visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar riksbankens diskonto vid
utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter.
Räntebelopp som understiger 50 kr. tas dock inte ut.

Mina
förslag innebär frikostigare regler om anstånd. Enligt min mening finns det
inte skäl att ha olika regler vad gäller ränta. Oavsett enligt vilken gmnd i 49
§ UBL anstånd har medgetts innebär krediten vid en sen skattebetalning fördelar
från räntesynpunkt för den skattskyldige och motsvarande nackdelar för det
allmänna. En skattskyldig som inte begär anstånd skall inte komma i ett sämre
läge än den som begär och får anstånd utan att skatten senare sätts ned. Såväl
kredit-, kostnads- som rättvisesynpunkter talar alltså för att ränta påförs för
den tid anståndet gäller även i de fall som för närvarande inte omfattas av
räntebestämmel-sema.

Enligt
nuvarande regler beräknas anståndsränta för den del av skatten som skall
betalas vid anslåndslidens utgång. Kvarskatteavgift och respitränta ingår inte
i ränleunderlaget. RSV har påpekat att detta innebär komplicerade beräkningar
som ofta måste ulföras manuellt. Räntereglema behöver därför förenklas innan
anståndsräntefallen utökas.

Såväl
kvarskatteavgiften som respiträntan syftar till att ge statsverket

kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå vid senarelagda

skatteinbetalningar. Kvarskatteavgiften avses täcka kredtitliden fram till

lidpunkten för inbetalning av kvarstående skatt, medan respiträntan skall

täcka tiden därefter till och med den månad då den tillkommande skatten

förfaller till betalning. Anståndsränla beräknas, som jag nyss nämnt, från

och med utgången av den månad då skatten skulle ha betalats om anstånd

inte medgetts. Anståndsbeloppet omfattar således även kvarskatteavgift

och, i de fall anståndet avser tillkommande skall, respitränta. Det är därför 344

s. 345 Kontrollera mot PDF

enligt
min mening motiverat att även kvarskatteavgift och respitränta in- Prop.
1989/90:74 räknas i ränteunderlaget.

Enligt
nuvarande regler uttas anståndsränta enligt 49 § UBL, till skillnad från
anståndsränla enligt 75 b § UBL och enligt USAL, med tillämpning av reglerna om
tillkommande skatt. Detta är ett onödigt omständligt förfarande. För
anståndsränta enligt 49 § UBL bör samma regler gälla som för de övriga två
typema av anståndsränta.

Det
finns i dag inga bestämmelser om eftergift av anståndsränta. Jag kommer senare
(avsnitt 12.3) att föreslå att respitränta skall kunna efterges om det finns
synneriiga skäl. För en regel om eftergift av anståndsränla talar främst
förslaget att anståndsränta skall utgå oavsett enligt vilken gmnd anstånd har
medgetts. Sannolikt innebär den generella utformningen av ränteregeln att det
kan komma upp fall där det skulle framstå som oskäligt att ta ut anståndsränla.
Det är också av intresse att skapa så enhetliga regler som möjligt för uttag av
olika räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatten utan att
skatten senare sätts ned bör rimligen inte behandlas annorlunda än den som
påförs skatten som tillkommande skatt och påförs respitränta. Jag föreslår därför
alt skattemyndigheten skall kunna befria skattskyldig från skyldigheten atl
betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Överklagande
m. m.

Enligt
nuvarande ordning kan lokala skattemyndighetens beslut i anståndsärenden
överklagas till länsskattemyndighet. Länsskattemyndighetens beslut kan inte
överklagas — inte heller de beslut som fattas av länsskattemyndigheten som
första instans.

Det
har i olika sammanhang, bl. a. av JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen
(dnr 2662-1980, 1891-1981), påtalats att frågan om anstånd med att betala
inkomst- och förmögenhetsskatt bör kunna prövas av domstol. Ett beslut om
anstånd kan ha mycket stor ekonomisk betydelse för den skattskyldige. Ett
vägrat anstånd kan medföra att den skattskyldige får avyttra egendom på ett
sätt som är ekonomiskt ofördelaktigt eller innebära att hans yrkesutövning
försvåras. Det är rimligt att ett sådant beslut kan ställas under den kontroll
en domstolsprövning innebär. An-slåndsbeslut bör därför enligt min mening kunna
överklagas till länsrätt.

Anståndsärenden
kräver snabba besked. Målen måste därför handläggas med förtur av länsrättema.
Regler om förtursbehandling bör utfärdas i administrativ ordning. Kravet på
snabba besked motiverar också att rätten att överklaga begränsas till en
instans, länsrätten. Länsrättens beslut bör därför inte vara överklagbart.

Länsrätten
bör när anståndsmål avgörs vara domför med en lagfaren domare ensam. Därigenom
kan beslut fattas snabbare. Måltypens svårighetsgrad torde inte heller
motivera att nämnd skall delta i beslutet. Förslaget fömtsätter en ändring i
18§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

345

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.1.2 Anstånd i andra
fall

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Anståndsreglema i 49 § uppbördslagen gäller även vid anstånd enligt 75
b § uppbördslagen när arbetsgivare ålagts ansvarighet för arbetstagares skatt
och vid anstånd enligt lagen om uppbörd av socialavgiflerfrånarbetsgivare. I
huvudsak motsvarande regler gäller också vid anstånd enligt
mervärdeskattelagen, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter samt
vägtrafikskattelagen.

Beslut
om anstånd med att lämna mervärdeskattedeklaration får överklagas till
länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår inte några ändringar av anståndsreglema i 75 b §
UBL, USAL eller VSL.

Remissinstanserna:
Föreningen Sveriges uppbördschefer anser att bestämmelsema om säkerhet bör
vara desamma vid anstånd enligt 49 § och 75 b § UBL. Föreningen påpekar också
att länsskattemyndigheten i Stockholms län trots lagmmmens olika ordalydelse
tillämpar anståndsbestäm-melsema i 75 b § UBL och 54 § USAL på samma sätt som
bestämmelsema i 49 § UBL.

Skälen för mitt förslag:
Regler om anstånd finns också i 75 b § UBL och avser anstånd för arbetsgivare som
ålagts betalningsskyldighet för arbetstagares skatt. 1 huvudsak motsvarande
regler finns i 54 § USAL och gäller anstånd med betalning av
arbetsgivaravgifter. Dessa båda föreskrifter skiljer sig i en del avseenden
från reglema i 49 § UBL. Länsskattemyndigheten får, om det finns synnerliga
skäl, medge anstånd i samband med överklagande av ett beslut om
betalningsskyldighet hos allmän förvaltningsdomstol eller - såvitt gäller
USAL:s bestämmelser om redaravgift -sjömansskattenämnden.

Enligt
min mening finns det inte någon anledning att för betalning av källskatter och
arbetsgivaravgifter ha strängare anståndsregler än på skatteområdet i övrigt.
Enligt vad som framgått av ett remissyttrande är det också så att de nuvarande
anståndsreglema i olika lagar, trots att kriterierna för anstånd skiljer sig
väsentligt, tillämpas på ett likartat sätt. Möjligheten att få anstånd med att
betala källskatt och arbetsgivaravgifter bör därför anpassas till vad som
föreslås gälla på skatteområdet i övrigt.

För
att få en enhetlig reglering på uppbördsområdet anser jag att de ändringar jag
föreslagit i fråga om 49 § UBL också bör gälla för anståndsränta vid anstånd
enligt 75 b § UBL och vid anstånd enligt USAL. Skattetillägg och
föreningsavgift ingår i underlaget för anståndsränta enligt 49 § UBL. Ränteunderlaget
vid beräkning av anståndsränta enligt USAL bör därför också omfatta
avgiftstillägg och föreningsavgift.

Flertalet av bestämmelsema
i 49 § UBL är tillämpliga också i fråga om mervärdeskatt, punktskatter och
prisregleringsavgifter samt vägtrafikskatt (46 § ML, 5 kap, 5§ LPP och 60 §
VSL). Även för dessa skatteslag bör de lättnader jag föreslagit i fråga om
skatter enligt UBL införas. En del justeringar i anståndsbeslammelsema i 46 §
ML, 5 kap. 5§ LPP och 60§

346

opaginerad Kontrollera mot PDF

VSL
behöver därför göras. Vad gäller LPP och VSL föreslårjag däremot inte nu några
ändringar av räntereglerna.

ML
innehåller inte några bestämmelser om anståndsränta. Lagen har — till skillnad
från exempelvis UBL och LPP — inte heller några bestämmelser om ränta vid
annan senareläggning av skattebetalningen (respitränta) eller vid återbetalning
av skatt (restitutionsräntä). Några vägande skäl att behålla en särskild
ordning för mervärdeskatt finns i och för sig inte. RSV har, efter uppdrag av
regeringen och i samråd med mervärdeskalteutred-ningen (Fi 1971:05), i en
promemoria som redovisades 1986 lagt fram förslag lill bestämmelser om såväl
anståndsränla som respitränta och restitutionsräntä i fråg om mervärdeskatt.
Lagförslagen överensstämmer i stort med vad som nu gäller enligt LPP.

Med
hänsyn till att de olika ränteslagen inom mervärdeskalleområdet bör behandlas i
ett sammanhang lägger jag här inte fram något förslag om anståndsränla för
mervärdeskattens del utan återkommer lill frågan i ett senare sammanhang.

Inom
området för punktskatter och prisregleringsavgifter gäller att beskattningsmyndighetens
beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt överklagas lill
kammarrätt (8 kap. 1§ LPP). Enligt 84§ VSL får beslut som avser anstånd med att
betala skatt överklagas till länsrätt. För mervärdeskattens del gäller att
beslut om anstånd med att betala skatt överklagas till RSV. RSV:s beslut kan
inte överklagas. Mervärdeskatt för en viss period förfaller till betalning den
dag då deklarationen senast skall lämnas. Det föreligger därför etl mycket nära
samband mellan anstånd med att lämna deklaration och med alt betala in skatt.
Den skattskyldige kan få anstånd med att lämna in deklaration om han på grund
av sjukdom eller annan oförvållad omständighet är förhindrad att för en viss
redovisningsperiod lämna deklaration i rätt tid. Även sådana beslut överklagas
till RSV utan möjlighet atl överklaga vidare (förordningen (1982:24) om
anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt).

Till
följd av det nära samband som således finns mellan dessa typer av anstånd anser
jag att samma regler för överklagande bör gälla för dem. Sådana beslut bör få
överklagas till länsrätt men inte vidare.

I
LPP och VSL finns redan bestämmelser om överklagande. Jag föreslår inte någon
ändring av dessa regler.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.2 Uppbörd av tillkommande skatt

Mitt förslag:
Tillkommande skatt skall betalas vid ett uppbördstillfälle och tidigast den 18
maj året efter taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

RSV:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser utom Lantbrukarnas riksförbund har tillstyrkt
förslaget. Riksförbundet anser att den skattskyldiges intresse att få rådmm att
hinna ordna sin ekonomi före betalningstillfället i de fall där tillkommande
skatt debiteras måste få företräde före myndig-

347

opaginerad Kontrollera mot PDF

heternas önskemål att
vinna administrativa fördelar. Kammarrätten i Jönköping anser att den
tillkommande skatten skall förfalla till betalning i udda uppbördsmånader och
att tidsfristen enligt 12 § uppbördsförordningen (1967:626) skall förlängas
från två till fyra månader.

Skälen för mitt förslag:
Tillkommande skatt, dvs. skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats, skall enligt nuvarande ordning betalas senast den 18 i den
uppbördsmånad eller, om den överstiger 200 kr., de två uppbördsmånader som
lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad skall ligga emellan
betalningstillfallena (31§ UBL). På tillkommande skatt skall den skattskyldige
betala ränta, s. k. respitränta.

Tidigare gällde en i
huvudsak motsvarande ordning för kvarstående skatt. Sedan 1987 gäller
emellertid att denna skall betalas vid endast ett tillfälle, vilket har
bidragit till en påtaglig förenkling av skatteuppbörden.

RSV har i en skrivelse
till finansdepartementet föreslagit bl.a. att även den tillkommande skatten
skall betalas vid endast ett tillfälle. Jag ställer mig bakom RSV:s förslag.
Förläggs betalningen av tillkommande skatt till ett enda tillfälle förenklas
skatteuppbörden ytterligare och reglerna om uppbörd blir mer enhetliga.

Den kvarstående skatten
blir i regel känd för den skattskyldige i december under taxeringsåret och
skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Den tillkommande
skattens storlek blir i allmänhet känd tidigast i januari året efter
taxeringsåret. Jag anser all den skattskyldige bör ha minsl samma respiltid vid
betalning av tillkommande skatt som vid betalning av kvarstående skatt.

Enligt 12 § uppbördsförordningen
skall den tillkommande skatten förfalla till betalning tidigast under den
tredje kalendermånaden efter det att den skattskyldige genom skattsedeln
underrättals om den nya skatten. Jag anser att den tidsfristen bör utökas med
en månad för att ge den skattskyldige tid att ordna sin ekonomi. Jag anser det
dessutom vara lämpligt att komplettera den regeln med en regel i UBL som anger
att tillkommande skatt inte skall förfalla till betalning före den 18 maj året
efter taxeringsåret.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.3 Respitränta

Mitt
förslag: Respitränta räknas från den 1 maj året efter taxeringsåret.

Den
nuvarande begränsningen att respitränta inte i något fall skall beräknas för
längre tid än två år slopas.

Skattemyndigheten
får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala
respitränta om det finns synnerliga skäl.

s. 348 Kontrollera mot PDF

RSV:s förslag: RSV
föreslår att respiträntan skall räknas från den 1 juni året efter
taxeringsåret. JO:s förslag: JO föreslår att en möjlighet att efterge
respitränta införs.

348

s. 349 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna:
Lantbmkarnas riksförbund tillstyrker RSV:s förslag Prop. 1989/90:74 att
respiträntan skall tas ut fr.o.m. den 1 juni året efter taxeringsåret.
Kammarrätten i Jönköping anser att om det införs en regel innebärande alt respitränta
inte skall tas ut när den tillkommande skatten beror på förhållande som den
skattskyldige inte kunnat påverka eller kontrollera är det inte nödvändigt att
senarelägga perioden för respitränta.

Bakgrunden
till mitt förslag: På tillkommande skatt skall den skattskyldige enligt 32 §
UBL betala ränta (respitränta). Med tillkommande skatt avses enligt 2§ 2 mom.
UBL skatt som skall betalas på gmnd av eftertaxering eller enligt beslut om
debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats. Skälet till den
tillkommande skatten kan vara en taxeringshöjning eller en rättelse av
debitering eller att den skattskyldige tidigare felaktigt tillgodoräknats
preliminär skatt.

Respitränta
utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår
med tillägg av tre procentenheter. Respitränta tas i princip ut från och med
den 1 april året efter taxeringsåret. Ränteliden dessförinnan anses konsumerad
genom påförng av kvarskatteavgift. Ränta utgår till och med den månad, då
skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall betalas under två
uppbördsmånader, till och med den första uppbördsmånaden. Ränta skall dock inte
i något fall beräknas för längre tid än två år. Räntebelopp som understiger 50
kr. påförs inte.

Respitränta
infördes genom lagstiftning år 1974. Vid lagstiftningens tillkomst anfördes att
den ränta som tillkommer det allmänna när skatt betalas senare än normalt bör
ses som en ren kreditavgift, vilken också har funktionen att utjämna
situationen mellan sådana skattskyldiga, som har erlagt skatt i vanlig tid, och
sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta på skattebetalningen
(prop. 1974:159 s. 63 och 70).

Någon
möjlighet till befrielse från eller nedsättning av respiträntan finns inte i
UBL.

RSV
har i en framställning till regeringen föreslagit att respitränta skall utgå
från och med juni året efter taxeringsåret. Vidare har JO föreslagit att
reglerna om respitränta ändras så att det blir möjligt alt underlåta att ta ut
någon ränta när den räntegrundande tillkommande skatten beror på omständigheter
utanför den enskildes kontroll.

Som
bakgmnd till sitt förslag har JO redogjort för några ärenden i vilka de
skattskyldiga varit missnöjda med att de debiterats respitränta. Oftast beror
missnöjet på att de enskilda på grund av fel av skattemyndigheterna eller någon
utomstående har fått för mycket överskjutande skatt på slutskattesedeln och
påförts respitränta när det felaktiga beloppet skall återbetalas.

Ett
belysande fall som JO tagit upp är följande. En person hade felaktigt
tillgodoförts preliminär skatt enligt en kontrolluppgift avseende en annan
person med 7168 kr. Felet hade uppkommit genom en felstansning av personnumret.
Det felaktigt tillgodoförda beloppet utbetalades genom slutskattesedeln i
december. I januari året därpå fick han etl brev från skattemyndigheten med
beklagande av felstansningen. Felet rättades och

349

s. 350 Kontrollera mot PDF

en
skattsedel på tillkommande skatt utfärdades. Därvid debiterades bl.a. Prop.
1989/90:74 respitränta med 308 kr.

I
sin framställning konstaterar JO att det är naturligt och rimligt att
statsverket tar betalt för sina faktiska krediter. Men man kan, påpekar JO,
fråga sig om det är sakligt och psykologiskt riktigt att vidhålla ett räntekrav
även i de situationer dären skattskyldig "drabbas" av tillkommande
skatt utan egen medverkan eller avsikt, t. ex. därför att myndigheten begått
ett fel när den slutliga skatten fastställdes. JO föreslår därför en sådan
ändring av reglema om respitränta att det blir möjligt att underiåta att ta ut
räntan när den räntegmndande tillkommande skatten beror på omständighet utanför
den enskildes kontroll. En sådan befrielsemöjlighel är från statsfinansiell
synpunkt betydelselös, eftersom det sannolikt är mycket få fall där anledningen
till den tillkommande skatten är fel, försummelse eller misstag i hanteringen.
De praktiska situationer i vilka det bör vara aktuellt att utnyttja en sådan
befrielsemöjlighet är, enligt JO, sådana fall där de enskilda får tillkommande
skatt därför att skattemyndigheten vid ADB-behandlingen gör ett tekniskt fel
eller där någons personnummer felaktigt förekommer på en kontrolluppgift.

Skälen
för mitt förslag: Frågan om från vilken lidpunkt respiträntan bör beräknas
aktualiseras av att det numera gäller nya bestämmelser om betalning av
kvarstående skatt (SFS 1986:474). Tidigare gällde att den kvarstående skatten
normall förföll till betalning med halva beloppet i mars och halva i maj.
Enligt de nya bestämmelsema däremot skall den kvarstående skatten betalas vid
endast ett tillfälle, närmare bestämt senast den 18 april året efter
taxeringsåret.

Såväl
respiträntan som kvarskatteavgiften syftar till att ge statsverket kompensation
för den ränteförlust som annars skulle uppkomma vid senarelagda
skatteinbetalningar. Därvid har utgångspunkten varit att kvarskatteavgiften
skall täcka kredittiden fram till tidpunkten för inbetalning av kvarstående
skatt medan respiträntan skall läcka kredittiden därefter.

Mot
bakgmnd av detta synsätt innebär den nämnda lagändringen om betalning av
kvarstående skatt visserligen ingen nämnvärd förändring beträffande den
kredittid som kvarskatteavgiften bör spegla, eftersom de tidigare gällande
förfallodagarna, 18 mars och 18 maj, sammantagna svarar mot den nu gällande
enda förfallodagen den 18 april. Men som en konsekvens av lagändringen kan
sluttidpunkten för den kredittid som kvarskatteavgiften bör täcka anges i mera
bestämda termer, nämligen den 18 april året efter taxeringsåret. Med hänsyn
till detta bör respitränta kunna las ut endast för tid därefter. Av
förenklingsskäl bör dock räntan beräknas fr. o. m. den 1 maj året efter
taxeringsåret.

Atl
respitränta skall tas ul på en senarelagd skallebetalning är en konse

kvens av kreditsynpunkter. Respiträntan medför dessutom ökad rättvisa

för de skattskyldiga sinsemellan (prop. 1974:159 s. 70). För närvarande

debiteras inte respitränta för längre tid än två år. Detta avsteg från princi

pen om räntan som en konsekvens av kreditsynpunkter har motiverats

med att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger

på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller

kunnat påverka (prop. 1974:159 s. 153). Någon motsvarande begräns- 350

opaginerad Kontrollera mot PDF

ningsregel
finns inte för anståndsränta. Enligt min mening bör enhetliga regler gälla för
respitränta och anståndsränta. De skäl som låg bakom införandet av
begränsningsregeln har enligt min mening inte längre samma tyngd som tidigare.
Jag anser därför att begränsningsregeln bör slopas.

Redan nu finns enligt UBL
möjligheter för länsskattemyndigheten att meddela befrielse helt eller delvis
från vissa avgifter och räntor. Kvarskatteavgift, som normalt uppgår till 10%
av avgiftsundertaget, kan enligt 85 § 2 mom. UBL sättas ned till 5%. En
förutsättning för nedsättning är att skillnaden mellan den slutliga och
preliminära skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte kunnat
råda över. Hel befrielse är dock inte möjlig. Vidare kan länsskattemyndigheten
enligt 58 § 2 mom. UBL, om det föreligger särskilda omständigheter, meddela
befrielse från skyldighet att betala restavgift. Anståndsränta, dvs. ränta som
utgår enligt 49 § 4 mom. UBL vid anstånd med att betala skatt, kan dock i
likhet med respitränta inte sättas ned. I avsnitt 12.1.1 harjag emellertid
föreslagit att en möjlighet till eftergift av anståndsränta skall införas.

Även om respiträntan är en
ren kreditavgift, finns det fall i vilka de nuvarande bestämmelserna kan få
oskäliga konsekvenser. Jag anser därför att skattemyndigheten i vissa
undantagsfall bör kunna befria en skattskyldig helt eller delvis från
skyldigheten att betala respitränta. En sådan regel bör framför allt avse fel
vid beräkningen av den slutliga skatten, t.ex. genom att den skatlskyldige
felaktigt tillgodoräknats viss preliminär skall och därför påförts tillkommande
skatt och respitränta. Felet behöver inte nödvändigtvis ligga på
skattemyndigheten. Har t.ex. en felaktig uppgift från en arbetsgivare medfört
att den skattskyldige påförts tillkommande skatt bör detta också kunna medföra
eftergift. Det bör inte heller vara uteslutet alt ett uppenbart fel i ett
taxeringsbeslut kan medföra eftergift. Som fömtsättning bör dock alltid gälla
att felet begåtts av annan än den skattskyldige.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.4 Enhetlig öresavrundning

Mitt förslag: De
olika reglerna om öresavmndning vid beräkning av skatt som uppbärs enligt
bestämmelserna i uppbördslagen och ränta eller avgift enligt samma lag ersätts
av en enda avmndningsregel. Enligt den skall skatt och ränta utgå i helt
krontal varvid öretal bortfaller. Den nya regeln förs in i 22 § uppbördslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

RSV;s
och kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: JO
anser att den gemensamma avmndningsregeln bör göras tillämplig även på
restavgifter, där i dag avmndning skall göras uppåt till närmaste krontal.

Skälen för mitt förslag:
Öresavmndning vid skatte- och avgiftsberäkning sker för närvarande enligt olika
metoder. Enligt äldre bestämmelser om skatter skall öretal över 50 som uppkommer
vid skatteberäkningen i regel

351

opaginerad Kontrollera mot PDF

avrundas uppåt lill helt
krontal och annat öretal nedåt. En sådan regel Prop. 1989/90:74 gäller t.
ex. vid beräkning av kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig
förmögenhetsskatt.

Är
det däremot fråga om skatter eller avgifter som införts under senare tid skall
öretalen normalt bortfalla. Detta gäller exempelvis vid beräkning av
egenavgifter, statlig fastighetsskatt och vinstdelningsskatt.

I
de fall då preliminär A-skatt tas ut med viss procent av inkomsten och vid
beräkning av restavgift och tilläggsavgift gäller en tredje metod. Avmndning
sker i dessa fall till närmast högre hela krontal.

RSV
har i en skrivelse till regeringen framhållit att det av förenklingsskäl är
viktigt att få en enhetlig avmndning av öretalen vid beräkningen av skatter och
avgifter. Skatteförenklingskommittén föreslår i huvudsak motsvarande
förändringar i sitt slutbetänkande.

Från
administrativ synpunkt är det olyckligt med olika metoder för öresavmndning.
Debiteringsfel kan lätt uppstå. Detta gäller särskilt i de många fall då
skattemyndighetema tvingas räkna ul skatten manueUt. Vid maskinell beräkning
måste olika dataprogram användas. Nuvarande ordning medför dessutom att det
blir svårare för den enskilde att själv räkna ut sin skatt. Detta ställer i sin
tur strängare krav på informationen från skattemyndigheterna. De redovisade
problemen skulle kunna undvikas om man införde en enhetlig avmndningsregel.

Förslaget
medför givetvis en viss kostnad för staten. RSV har uppskattat den till ca 2
milj. kr. årligen. Jag anser dock att fördelarna med förslaget i form av
enklare administration, minskat informationsbehov för de skattskyldiga och
enklare skatteuträkning för de enskilda mer än väl uppväger kostnaden.

Jag
föreslår därför att skatter och avgifter som uppbärs enligt bestämmelserna i
UBL och ränta enligt samma lag skall utgå i helt krontal och att öretal skall
bortfalla. Jag anser att den föreslagna regeln bör tas in i 22 § UBL. De
särskilda avmndningsreglema i 27§ 1 mom. UBL vid debitering av slutlig skatt, i
32 § vid beräkning av respitränta, i 49§ 4 mom. vid beräkning av anståndsränta
samt i 69§ 1 och 2 mom. samma lag vid beräkning av ö-skatteränta resp.
restitutionsräntä kan därmed slopas. Samma sak gäller reglema om öresavmndning
vid beräkningen av restavgift och tilläggsavgift (58 § 1 mom. UBL). Vidare kan
avmndningsreglema i 2§ lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, 10b§ lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, 11 § 3 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, 8§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, 6§ lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 8§ lagen (1989:346) om särskild
vinstskatt och 116 r§ GTL slopas. Reglema om öresavmndning vid beräkning av
skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt (3 § 2 mom. UBL) bör av
systematiska skäl flyttas över till 39 § I mom. UBL.

Slutligen
finns en avmndningsregel i 31 § sista stycket UBL. Den gäller

vid debitering av tillkommande skatt. Om skatten skall betalas vid två

tillfällen skall, om öretal uppkommer, det belopp som skall betalas först

bestämmas lill närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre

hela antal kronor. I avsnitt 12.2.2 harjag föreslagit att uppbörd av tillkom

mande skatt skall ske vid ett enda tillfälle. Med hänsyn till vad jag tidigare 352

opaginerad Kontrollera mot PDF

anfört föreslår jag att
även öretal som uppkommer vid debitering av tillkommande skatt skall bortfalla.
Detta följer av det förslag till ändringar i 22 § som jag lagt fram.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.5 Tidsfristerna för jämkningsbeslut

Mitt förslag:
Tidsfristerna för jämkningsbeslut ersätts med en regel om att beslut i
jämkningsärenden skall fattas skyndsamt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. JO menar dock att ändringen endast
bör avse förtida återbetalningar och att de nuvarande tidsfristerna bör
behållas för jämkningar under inkomståret.

Remissinstanserna:
Så gott som alla har varit positiva till förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms
län menar alt det i stället för en regel om skyndsam handläggning bör införas
en bestämmelse om sista dag för lokala skattemyndighetens beslut. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ställt sig negativ till förslaget och bl. a.
åberopat att lagtexten redan nu ger utrymme för att avvika från de fastslagna
fristerna när de av någon anledning inte kan hållas. Flera remissinstanser
anser att regeln bör gälla samtliga jämkningsbeslut. Många understryker det
angelägna i att de skattskyldiga i stället för förtida återbetalning utnyttjar
möjligheterna till jämkning under inkomståret.

Bakgrunden
till mitt förslag: Källskattesyslemets målsättning är att preliminär skatt
skall betalas med belopp som så nära som möjligt motsvarar den slutliga skatten
(3§ 1 mom. UBL). Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats får ändring
i beräkningen av den preliminära skatten göras genom beslut om jämkning enligt
reglerna i 45 och 46 §§ UBL. Beslut om jämkning kan fattas även efter
inkomståret om den skattskyldige inkommer med ansökan före utgången av april
året efter inkomståret. Det för mycket inbetalda beloppet kan då återbetalas
utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten, s. k. förtida
återbetalning. För sådan återbetalning krävs att den för mycket inbetalda
preliminära skatten är av viss storlek, nämligen minst en femtedel av den
slutliga skatten dock minst 500 kr. Om särskilda omständigheter föranleder det
får lokal skattemyndighet besluta om återbetalning även i andra fall. RSV har i
anvisningar (RSV Du 1981:20) uttalat att återbetalning skall ske om den för
mycket inbetalda preliminära skatten uppgår till minst 6000 kr.

För
beslut om jämkning gäller enligt 46 § 3 mom. UBL särskilda tidsfrister. En
ansökan som avser lön skall normalt handläggas inom 10 dagar. Beträffande annan
inkomst gäller en lidsfrist på 20 dagar. Om ärendets invecklade beskaffenhet
eller omständigheterna i övrigt föranleder det får tidsgränserna överskridas.

Regeln
fanns redan i den uppbördslagstiftning som föregick UBL. Frågan behandlades i
betänkandet SOU 1952:1 av 1949 års uppbördssakkunniga. De underströk att det
var synneriigen angeläget att beslut i jämkningsärenden meddelas fortast
möjligt (s. 207). De avvisade önskemålet

353

s. 1 Kontrollera mot PDF

23
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

att i stället för bestämda
tidsfrister endast ha t. ex. en föreskrift om att Prop. 1989/90:74 beslut
skall meddelas snarast möjligt. Om beslut av någon särskild anledning inte
kunde meddelas inom 10 resp. 20 dagar medger lagtexten att beslut fattas
senare.

JO
har i en skrivelse lill regeringen hemställt att de stipulerade handläggningsfristerna
för förtida återbetalning ersätts med ett allmänt krav på skyndsam
handläggning. För jämkningar under löpande inkomstår anser JO att de nuvarande
tidsfristerna kan behållas.

JO:s
hemställan grundar sig på ett beslut i anledning av sex anmälningar som rör
förtida återbetalning av skatt. Vid de utredningar som anmälningarna
föranledde framkom att skattemyndigheterna inte har praktiska möjligheter att
handlägga ärendena på sätt som förutsätts i lagstiftningen. JO menar att det då
enbart finns två alternativ. Det ena är att tilldela skattemyndigheterna
ytteriigare personella resurser, vilket med hänsyn till rådande
statsfinansiella läge inte synes vara en framkomlig väg. Det andra är att ändra
lagen.

Skälen
lor mitt förslag: Arbetet med förtidsåterbetalningar av överskjutande skatt är
en tung och resurskrävande uppgift för skattemyndigheterna. Det totala antalet
ansökningar om förtidsåterbetalning uppgår till 150000 - 200000 per år.

Ansökningarna
kommer normalt in till den lokala skattemyndigheten under tiden februari till
april året efter inkomståret, alltså under en period när myndigheten är mycket
hårt belastad av andra arbetsuppgifter.

1
vissa fall kan handläggningstiderna bli långa. Det kan t.ex. vara fråga om
svårbedömda avdragsyrkanden som rör stora belopp och där ärendet måste
remitteras till taxeringsnämnden för yttrande eller ansökningar som är
ofullständiga och måste kompletteras. Men även i övriga ärenden har det visat
sig att de stipulerade handläggningstiderna regelmässigt inte kunnat hållas.

Även
om den nuvarande lagtexten ger utrymme för att överträda tidsfristerna så är
det enligt min mening otillfredsställande med en lagstiftning där
undantagsregeln är den mest tillämpade. Visserligen finns det skäl att anta att
de förtida återbetalningarnas antal kommer att minska. Jag tänker här på den
utredning som för närvarande pågår inom RSV om en tidigare-lagd skattsedel för
slutlig skatt för dem som lämnat en förenklad självdeklaration. Om en sådan
reform skulle genomföras och innebära att de som får en skattsedel på sommaren
inte har möjlighet att få förtida återbetalning kommer antalet ansökningar atl
gå ned väsentligt. De mest arbets-och tidskrävande förtida återbetalningarna
kommer emellertid inte att påverkas av en tidigarelagd skattsedel. Omkring 60%
av dem som ansöker om förtida återbetalning har nämligen lämnat en allmän
självdeklaration. Det finns därför skäl att anta att problemen kommer att
kvarstå.

Bestämmelserna
för handläggningen av förtida återbetalningar bör där

för enligt min mening ändras och anpassas till de verkliga förhållandena. 1

stället för fasta tidsgränser för beslut bör föreskrivas att beslut skall med

delas snarast möjligt. Det är emellertid angeläget att understryka att ären

dena även fortsättningsvis skall handläggas snabbast möjligt. Förändring

en innebär inte någon sänkning av ambitionsnivån därvidlag. Ett sent 354

opaginerad Kontrollera mot PDF

beslut
innebär ränteförluster för de skattskyldiga eftersom en förtida återbetalning
— även i de fall den sker sent — innebär att den skattskyldige går miste om den
ränta, ö-skatteräntan, som betalas på överskjutande skatt.

JO har ansett att de
nuvarande tidsfristerna kan kvarstå vad gäller jämkningsärenden under löpande
inkomstår. För min del anser jag dock, i likhet med flera remissinstanser, att
en förändring bör avse jämkningsärenden över huvud taget.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.6 Dödsbobefrielse m. m.

Mitt
förslag: Dödsbos befrielse från att betala skatt skall omfatta alla de skatter
som debiteras som slutlig skatt enligt uppbördslagen, således även statlig
fastighetsskatt, skogsvårdsavgift och annuiteter på avdikningslån. Reglerna
flyttas från kommunalskattelagen m. fl. författningar till uppbördslagen.

Bestämmelserna om
ansvarighet för skatt som påförts avliden person eller, såvitt gäller det
beskattningsår under vilket dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom bör avse
de skatter som uppbärs enligt uppbördslagen och överföras från
kommunalskattelagen m. fl. författningar till en gemensam och enhetlig
reglering i uppbördslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Föreningen Sveriges uppbördschéfer menar att de föreslagna bestämmelserna bör
sammanföras i en bestämmelse i UBL, 61 §. 1 övrigt uttalar sig inte
remissinstanserna om förslagen.

Skälen för mitt förslag:
Enligt riksdagens principbeslut skall skattemyndigheten få behörighet att
fatta beslut om dödsbobefrielse. Jag anser i likhet med kommittén att det kan
vara lämpligt att i samband med atl beslutsbehörigheten förs ned till
skattemyndighet också förenkla de onödigt komplicerade reglerna om
dödsbobefrielse.

Regler om dödsbobefrielse
finns för närvarande i ett flertal olika lagar. De skatter och avgifter som kan
falla bort genom dödsbobefrielse är: kommunal inkomstskatt (75§ 1 mom. KL),
statlig inkomstskatt (15§ 1 mom. SIL), förmögenhetsskatt (I5§ 1 mom. SFL),
egenavgifter — utom tilläggspensionsavgift — (5 kap. 1§ lagen (1981:691) om
socialavgifter), tilläggspensionsavgift (30§ UBL), allmän löneavgift (4§ lagen
(1982:423) om allmän löneavgift) samt skattetillägg och förseningsavgift (116
i§ GTL). Däremot kan inte skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt och annuiteter
på avdikningslån, som också debiteras som slutlig skatt och ingår i begreppet
skatt enligt 1 § UBL, omfattas av dödsbobefrielse.

Det förhållandet att inte samtliga
skatter omfattas av dödsbobefrielse medför problem vid tillämpningen.
Beslutsmyndigheten måste först ta reda på vilka skatter eller avgifter som
ingår i den slutliga eller tillkommande skatten och undersöka om dessa kan
omfattas av befrielse. Om det ingår någon skatt eller avgift som inte kan bli
föremål för dödsbobefrielse och skatten är betald till någon del måste
myndigheten också avgöra vilken skatt eller avgift som fallit bort eller satts
ned genom betalningen.

355

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det är enligt min mening
inte motiverat att undanta vissa skatter och avgifter från dödsbobefrielse. En
mer generell utformning av bestämmelsen förenklar också tillämpningen
avsevärt. Jag föreslår därför att en generell regel införs i UBL. Den bör ingå
som etl nytt andra stycke i 30 §. Reglerna om dödsbobefrielse i KL, SIL, SFL
och 116 i § GTL kan därmed slopas. Hänvisningen i 5 kap. 1 § lagen om
socialavgifter bör bytas ut mot en hänvisning till 30§ UBL.

Bestämmelser om
ansvarighet för skatt finns i ett flertal lagar, nämligen 75§ 2 mom. KL, 15§ 2
mom. SIL, 15§ 2 mom. SFL, 3§ lagen om skogsvårdsavgift och 5 § lagen om statlig
fastighetsskatt. För skattetillägg och förseningsavgift, egenavgifter samt
annuiteter på avdikningslån, som också innefattas i begreppet skatt enligt 1 §
UBL, finns inte motsvarande regler.

För att få en mer enhetlig
reglering föreslårjag att de särskilda bestämmelserna upphävs och atl i UBL
införs en gemensam regel som omfattar skatt enligt UBL. Den bör placeras i en
ny 61 §.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.7 Bindande förklaring

Mitt
förslag: RSV:s möjlighet att meddela s. k. bindande förklaringar beträffande
frågor om sättet för att ta ut preliminär skatt och om att verkställa
skatteavdrag slopas.

Kommitténs
förslag: Överensstämrner med mitt.

Remissinstanserna
har inte yttrat sig i frågan.

Skälen for mitt förslag:
Bindande förklaring infördes redan i 1945 års uppbördsförordning efter förslag
från bevillningsutskottet (BeU 1945:65 s. 37). Institutet regleras nu i 72 §
UBL. RSV kan enligt detta stadgande efter framställning från
länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning
annars uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet att
ta ut preliminär skatt och om verkställande av skatteavdrag. Förklaringarna är
bindande för såväl de skattskyldiga och arbetsgivare i allmänhet som för
myndigheterna och kan inte överklagas.

Jag har i avsnitt 11.4
föreslagit att RSV:s möjlighet att meddela bindande förklaring på
mervärdeskatteområdel skall upphöra. De skäl för ett slopande av institutet
bindande förklaring enligt ML som jag åberopar där, kan också anföras för att
avskaffa de bindande förklaringarna på uppbördsområdet. Jag föreslår således
att RSV:s möjlighet att meddela bindande förklaring enligt UBL slopas.

356

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.8 Skatteavdrag
på korttidsstudiestöd

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt skall alltid göras
från korttidsstudiestöd. Skatteavdraget skall vara 30% av utbetalda belopp.

Skälen
för mitt förslag: Vid utbetalning av stöd för kortare studier görs för
närvarande inga avdrag för preliminär skatt. Detta har hittills inte heller
varit angeläget, eftersom de belopp som betalats ut varit relativt små. I och
med del nya korttidsstudiestödet kan det emellertid för vissa personer bli
fråga om väsentligt större belopp som betalas ut. Centrala studiestödsnämnden
har med anledning härav i sin anslagsframställning för budgetåret 1988/89
föreslagit alt skatteavdrag alUid skall göras vid utbetalning av
kortlidsstudiestöd på samma sätt som nu gäller för dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa. Nämnden föreslår att skatteavdraget skall vara 40% av
korttidsstudiestödet.

RSV,
som har beretts tillfälle att yttra sig över nämndens förslag, biträder
förslaget. Verket anser dock alt en viss försiktighet bör iakttas så att
skatteavdraget inte blir för högt. Verket föreslår därför att avdrag skall
göras med 35% av korttidsstudiestödet.

Jag
delar centrala studiestödsnämndens och RSV:s uppfattning och föreslår därför
att skatteavdrag skall göras också från kortlidsstudiestöd. Skatteavdraget bör
dock inte uppgå lill mer än 30% av stödet.

12.9 Överklagande m. m.

Mitt
förslag: Skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller
jämkning av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag får överklagas
lill länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Tiden
för att överklaga skattemyndighetens beslut enligt uppbördslagen, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar utsträcks lill två
månader från del den enskilde fick del av beslutet. Vid överklagande av det
allmänna räknas överklagandetiden från den dag beslutet meddelades. Även tiden
för att överklaga en domstols beslut i uppbördsmål utsträcks till två månader.

Vad gäller vissa
debiteringsbeslut enligt uppbördslagen föreslås en särreglering. Har
debiteringsbeslul fattats lill följd av skattemyndighets taxeringsbeslut skall
skallskyldig kunna begära omprövning av beslutet och överklaga inom samma
frister som gäller för omprövning och överklagande av taxeringsbeslut.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt såvitt gäller förslaget att beslut angående vissa
beslut på preliminärskattestadiet skall kunna över-

357

s. 358 Kontrollera mot PDF

klagas till länsrätt.
Kommittén föreslår inte någon ändrad överklagandetid Prop. 1989/90:74 eller
omprövningsmöjlighel.

Remissinstanserna:
Föreningen Sveriges uppbördschefer påpekar att länsrätten måste handlägga mål
som avser preliminär taxering och liknande med förtur. Övriga remissinstanser
har inte uttalat sig i frågan.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i ett tidigare avsnitt föreslagit alt beslut om
anstånd skall kunna överklagas till länsrätt men inte vidare (avsnitt 12.1.1).
Beslut om anstånd som fattas av lokal skattemyndighet kan i dag överklagas till
länsskattemyndighet men inte vidare. De anståndsbeslut som
länsskattemyndigheten fattar som första instans kan över huvud taget inte
överklagas.

Lokal
skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller jämkning
av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag kan i dag endast
överklagas till länsskattemyndighel (85 § 1 mom. andra stycket och 86 § 1 mom.
första stycket UBL). Någon prövning i domstol är inte möjlig i ordinär ordning.
Motivet till nuvarande bestämmelser torde vara att beslut på
preliminärskattestadiet måste vara snabba. Beslut om t. ex. preliminär taxering
och jämkning av preliminär skatt kan ofta vara ekonomiskt mycket betydelsefulla
för den skattskyldige. Det är därför rimligt att även sådana beslut kan prövas
av domstol. Jag föreslår därför, i enlighet med mina förslag vad gäller
anstånd, att beslut i dessa frågor skall kunna överklagas till länsrätt men
inte vidare. 1 likhet med anståndsmålen måste även mål som avser preliminär
taxering och liknande behandlas med förtur av länsrätten.

I
UBL finns ingen särskild överklagandetid angiven. Överklagande skall enligt
FL:s regler ske inom tre veckor från delgivningen av beslutet (23 § FL). För
överklagande av beslut av domstol i uppbördsmål gäller också en treveckorsfrist
(7 § FPL). På skatteområdet i övrigt gäller en överklagandetid på två månader
mellan domstolsinstanser. Beslut av skattemyndighet kan enligt mitt förslag
omprövas och överklagas inom fem år efter taxeringsåret eller, vad gäller
beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret, inom
två månader från den dag den skattskyldige fått del av skattemyndighetens
beslut.

Enligt
min mening bör det även på uppbördsområdet finnas ett omprövningsförfarande
och överklagandefrister som i stort överensstämmer med dem som gäller enligt
NTL. Kommittén har emellertid inte föreslagit någon sådan ordning. Jag är inte
beredd all i detta sammanhang föreslå att ett regelsystem som moisvarar NTL:s
omprövnings- och överklaganderegler införs på uppbördsområdet i sin helhet.
Sådana ändringar är enligt min mening alltför omfattande för alt kunna
genomföras utan ingående överväganden. Jag avser emellertid att senare i år
återkomma till frågan. För en del uppbördsbeslul anser jag dock att man redan
nu bör införa en reglering som motsvarar NTL:s, nämligen vad gäller
debiteringsbeslul som föranleds av skattemyndighets taxeringsbeslut.

Det
är redan i nuvarande förfarande så att det råder en diffus gräns

mellan vissa uppbörds- och taxeringsbeslut. 1 det framtida förfarandet

kommer denna gräns att bli än mer otydlig. Om den skattskyldige t. ex.

efter en domstolsdom skulle få ett beslut om taxeringsåtgärder med viss 358

s. 359 Kontrollera mot PDF

överklagandetid och ett
beslut om debitering med en annan överklagande- Prop. 1989/90:74 tid måste
situationen te sig mycket förvirrande för honom. Ett beslut om
taxeringsåtgärder har normalt ingen självständig betydelse för den skattskyldige.
Som jag återkommer till längre fram (avsnitt 15) bör båda dessa beslut kunna
finnas i en handling. Detta försvåras om olika överklagande-tider skall gälla.

Problemet
med olika överklagandetider uppkommer inte enbart i samband med beslut om
taxeringsåtgärder ulan över huvud taget vid debitering till följd av taxeringsbeslut.
Jag anser att det därför för sådana debiteringsärenden bör införas
omprövnings- och överklagandetider som överensstämmer med NTL:s vad gäller
yrkanden om ändring på initiativ av den skattskyldige. Den skattskyldige bör
alltså kunna begära omprövning av skattemyndighetens beslut inom fem år efter
taxeringsårets utgång och överklaga inom samma tid. Fattas skattemyndighetens
beslut efter utgången av den 30 juni det femle året efter taxeringsåret skall
det delges den skallskyldige. Den skattskyldige får då överklaga beslutet inom
två månader från det han fick del av beslutet.

Även
på uppbördsområdet i övrigt anser jag det motiverat med vissa justeringar av
överklagandebeslämmelserna.

Överklagandetiden
är enligt nuvarande bestämmelser tre veckor från delgivningen av beslutet.
Enligt min mening bör RSV inte delges beslut som skattemyndigheten fattat.
Börjar överklagandetiden löpa från den dag beslutet meddelades skulle RSV, med
överklagandetiden tre veckor, vara fråntagen nästan all praktisk möjlighet att
överklaga skattemyndighetens beslut. En förlängning av överklagandetiden till
vad som gäller på skatteområdet i övrigt, två månader, skulle medföra att
överklaganderätten kan utnyttjas. Även för de skattskyldiga skulle en
tvåmånaders överklagande-tid innebära påtagliga förbättringar, ett närmande
till vad som gäller på skatteområdet i övrigt och därigenom minskad risk för
rättsförluster.

Jag
föreslår därför att andra beslut på uppbördsområdet av skattemyndighet än
debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut skall kunna överklagas inom två
månader. Överklagandefristen bör för den skattskyldige räknas från den dag han
fick del av beslutet, medan det allmännas överklagandetid bör räknas från den
dag beslutet meddelades.

Beslut
av länsrätt och kammarrätt i uppbördsmål bör i likhet med vad som gäller på
skatteområdet i övrigt få överklagas inom två månader.

359

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 Det
allmännas processföring

13.1 Området för inkomst- och förmögenhetstaxering

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Skattemyndigheten för det.allmännas talan i taxeringsmål i länsrätt
och kammarrätt om den skattskyldige har överklagat myndighetens beslut. Om
länsrätt ändrar skattemyndighetens beslut får myndigheten överklaga domen.

En
skattemyndighet får uppdra åt en annan att föra talan i etl visst mål om den
andra myndigheten medger det. RSV får överta uppgiften att föra talan i ett mål
eller en viss grupp av mål.

RSV
får överklaga skattemyndighetens beslut och länsrättens och kammarrättens domar
i taxeringsmål.

1
regeringsrätten förs det allmännas talan av RSV. Verket kan därvid företrädas
av någon tjänsteman vid skattemyndigheten.

Kravet på
prövningstillstånd i regeringsrätten behålls.

s. 360 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Kommittén föreslår dock att
prövningstillstånd inte skall krävas när ett ärende förs till regeringsrätten
på initiativ av RSV.

Remissinstanserna: Några
som har yttrat sig i den här frågan, bl. a. tre länsrätter, har förespråkat en
rågång i skattemyndighetens organisation mellan taxerande och processande
tjänstemän. Svenska arbetsgivareföreningen menar att det allmännas
partsfunktion måste utövas av en särskild myndighet. Från ett håll har den
invändningen rests att den skattskyldige i de allra flesta fall i domstol
kommer att stöta på den person som handlagt hans ärende i beslutsinstansen och
att risken är stor för att det allmännas processförare av prestigeskäl eller
liknande kommer att försvara det överklagade beslutet. Från ett annat håll har
påpekats, att den som för processen rörande ett års taxeringar samtidigt kan
vara beslutande myndighet rörande ett annat års. Tilltron till myndighetens
opartiskhet är då svår att upprätthålla.

Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län påpekar att det torde vara något nytt, att en beslutande myndighet
uppträder som motpart i den första domstolsinstans som prövar dess beslut.
Länsrätten menar atl en sådan ordning kanske är så praktisk atl den bör
införas. 1 så fall skulle de andra enpartsprocesser som under lång tid har
förekommit i förvaltningsdomstolarna på motsvarande sätt kunna förvandlas till
tvåpartsprocesser. Innan så sker bör frågan utredas ytterligare.

Förslaget om RSV:s
uppgifter mottas positivt. Från etl par håll betonas, att delegeringsrätten bör
utnyttjas i största möjliga utsträckning för att förhindra att
skattemyndigheternas processkompetens uttunnas.

Kammarrätten i Göteborg
anför att gmndbesluten i princip bör vara bindande för den fiskala sidan, men
att behovet av att få fram prejudicerande avgöranden och av att få till stånd
en viss enhetlighet i rättstillämpningen har sådan tyngd alt det tills vidare
bör ges företräde framför de skattskyldigas intresse av att taxeringsbesluten
är definitiva.

360

s. 361 Kontrollera mot PDF

Flera
remissinstanser, däribland regeringsrätten, avstyrker förslaget om Prop.
1989/90:74 fri fullföljd till regeringsrätten för RSV.

Skälen
fbr mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut 1986 skall det vara en
uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana att föra det allmännas talan i
skattemål. Om den skattskyldige överklagar ett taxeringsbeslut skall
länsskattemyndigheten svara för processföringen för det allmänna, och en
överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets
beslut. Detta innebär att länsskattemyndighet skall få överklaga beslut av
lokal skallemyndighet medan RSV skall få överklaga beslut av
länsskattemyndighet.

1
överensstämmelse med principbeslutet avvecklades vid årsskiftet 1986/87
konstmktionen med från skatteförvaltningen i övrigt mer eller mindre fristående
taxeringsintendenter som företrädare för det allmänna i taxeringsprocessen.
Partsfunktionen lades i stället på de nybildade länsskattemyndigheterna.
Samtidigt gavs RSV formell befogenhet alt i vissa fall föra det allmännas talan
samt att samordna och ge riktlinjer för processverksamheten. Den riksintendentsfunktion
som dittills funnits hos RSV utmönstrades.

Nyordningen
med processförande uppgifter för länsskattemyndigheterna och RSV var ett
väsentligt led i statsmakternas strävanden mot en mer enhetlig
beskattningorganisation för all åstadkomma en likformig tillämpning av
beskattningsreglerna. I samband med det nämnda principbeslutet framhöll
skatteutskottet att en viktig målsättning med det nya taxeringsförfarandet är
att skattemyndigheterna i hela landet uppträder enhetligt och konsekvent gentemot
de skattskyldiga. Mot den bakgrunden är det, fortsatte utskottet, viktigt att
det allmänna i en process företräds av en representant med stark bindning till
skatteförvaltningen, så att även processverksåmheten så långt det är möjligt
samordnas med övrig beskattningsverksamhet.

När
taxeringsbesluten skall fattas av skattemyndigheten och tiden för att kunna få
ett beslut omprövat är fem år, påverkas det allmännas processföring i hög
grad. Antalet mål kommer att minska kraftigt, bl. a. eftersom alla olvisliga
ärenden kan hanteras utan att domstolarna behöver blandas in. En hel del av det
arbete som i dag utförs inom ramen för processen kommer att vara en del av
taxeringsförfarandet. En konsekvens blir att processverksamheten kan föras
närmare den övriga beskattningsverksamheten. Förutsättningarna för en ökad
enhetlighet och samstämmighet förbättras genom att utrednings-, besluts- och
processfunktionerna kan hållas samman.

Från
olika håll har framhållits att processfunktionen inom skatteförvalt

ningen bör hållas isär från övriga funktioner. En självständig processfunk

tion skulle utgöra en garanti för ett objektivt uppträdande från det allmän

nas sida. Liknande synpunkter har framförts vid remissbehandlingen av

kommitténs slutbetänkande. Med anledning härav vill jag — liksom jag

gjorde i princippropositionen — betona de starka krav på objektivitet som

skattemyndigheterna över huvud taget har att iaktta. Kraven bör alltså

vara lika stränga i fråga om ärenden som inte förs till domstol. Skattetjäns

temännen — processförarna inbegripna — skall alla ha målet inriktat på 361

s. 362 Kontrollera mot PDF

att nå riktiga och
rättsenliga beskattningsbeslut. I processen är det vidare Prop. 1989/90:74
domstolen som ytterst ansvarar för att utredningen i målet är fullständig och
slutligen avgör det på grundval av framlagda fakta och ståndpunkter.

Det
har från något håll också gjorts gällande att en sammanvävning av besluts- och
processfunktionerna skulle innebära en risk för att det allmänna av
prestigeskäl skulle försvara det överklagade beslutet. För min del anser jag
att det saknas grund för att befara att uppträdandet blir på det sättet.

Somjag
nyss berörde blir ett resultat av det nya taxeringsförfarandet att
processverksamheten huvudsakligen kommer att bestå i att företräda det allmänna
i domstol när taxeringsbeslut överklagas av de skattskyldiga. Denna defensiva
processverksamhel kommer — med hänsyn till omprövningsmöjligheterna — med all
sannolikhet att minska. Men genomsnittligt sett torde processerna bli mer
komplicerade och av mer rättslig natur än vad som är fallet i dag.

Den
förskjutning av tyngdpunkten i beskattningsförfarandet till skattemyndigheterna
som bl. a. det nya omprövningsförfarandet leder till påverkar den nuvarande
offensiva processverksamheten — rätten att i domstol överklaga ett
taxeringsbeslut — i betydligt högre grad än den defensiva. Vid tiden för
riksdagens principbeslut beräknades antalet mål som kommer att prövas av
domstol på skattemyndigheternas initiativ till något eller några tusen per år.
En ändrad myndighetsstruktur för skatteförvaltningen i länen enligt det förslag
som jag lämnade i avsnitt 4.1 bör föranleda att den offensiva
processverksamheten blir av en än mer begränsad omfattning.

Vad
närmare gäller den defensiva rollen uttalade jag i princippropositionen att
det allmännas processföring bör kunna anordnas så, att det är fråga om att
företräda den organisation vars beslut sätts under prövning. Detta motsvarar
vad som gäller i många andra typer av mål på förvaltningsområdet. Av främst
organisatoriska skäl frångicks emellertid den principen. Länsskattemyndigheten
skulle svara för processföringen också när beslut av den lokala
skattemyndigheten hade överklagats. Med endast en skattemyndighet i ett lan,
såsom jag föreslagit i avsnitt 4.1, bör självfallet denna ha hand om
processföringen.

Beträffande
frågan huruvida processföringen bör ligga på lokal eller regional nivå harjag
tidigare (se avsnitt 4.1) framfört uppfattningen alt den i huvudsak bör ligga
där det överklagade beslutet fattats.

Även
i den framtida processverksamheten bör det vara möjligt att en skattemyndighet
övertar en annan skattemyndighets uppgift att föra talan Gfr 18§GTL).

Den
offensiva processverksåmheten skall enligt riksdagens principbeslut skötas av
den överordnade myndigheten. I framtiden blir det sålunda RSV.

Detta
stämmer också överens med tankegången att rätten att överklaga en lägre
myndighets beslut bör utnyttjas för att utjämna oenhetlig rättstill-lämpning på
områden där behov av prejudikat är särskilt framträdande och där oenighet
förelegat vid beslutsfattandet.

Med
hänsyn till att RSV ensamt får överklaga ett beslut saknas enligt

mening skäl att införa några begränsningar i överklaganderätten med 362

opaginerad Kontrollera mot PDF

avseende på t. ex.
tvistefrågans art. Enligt min mening kan man utgå från att RSV överklagar bara
när det verkligen är påkallat.

Beträffande RSV:s roll i
övrigt bör den i likhet med i dag innebära att verket skall från skaltemyndigel
få ta över uppgiften att föra del allmännas talan i ett visst mål eller en viss
gmpp av mål. Detta krävs bl. a. för att RSV — i linje med sitt ansvar för en
enhetlig rättstillämpning i skatteförvaltningen — skall kunna välja ut ärenden
på områden där klarläggande prejudikat är angelägna och där också svara för det
allmännas argumentering.

Kommittén har ansett det
nödvändigt att RSV ges förstärkta möjligheter att medverka i rättsutvecklingen.
Enligt kommittén bör RSV ensamt föra det allmännas talan i regeringsrätten. Jag
är av samma uppfattning. I likhet med kommittén anser jag all RSV därvid skall
kunna utse en tjänsteman vid skallemyndighet att föra verkets talan. Detta kan
både vara rationellt och bidra till att processkompetensen vid
skattemyndigheterna inte försvagas.

För
tydlighets skull vill jag tillägga att RSV bör få föra talan såväl till den
skattskyldiges fördel som till hans nackdel.

Här vill jag slutligen
nämna att kommittén har föreslagit att det nuvarande kravet på
prövningstillstånd skall slopas när ett ärende förs till regeringsrätten på
initiativ av RSV. Förslaget har motiverats med att det kan fömtsättas att
centralmyndigheten på skatteområdet kan bedöma vilka frågor som är av
prejudikatintresse. Vid remissbehandlingen avstyrkte flera remissinstanser,
bl. a. regeringsrätten förslaget. För min del kan jag inte se några nämnvärda
fördelar med en ändrad ordning. Jag anser därför att kravet på
prövningstillstånd bör behållas.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

13.2 Mervärdeskatteområdet

Mitt
förslag: Det allmänna ombudet enligt mervärdeskattelagen utmönstras.

I fråga om
mervärdeskatt skall det allmännas processföring skötas av skattemyndigheten och
RSV på samma sätt som beträffande taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt utom i det att kommittén föreslår fri
fullföljd för RSV till regeringsrätten.

Remissinstanserna:
Nästan alla remissinstanser godtar förslaget.

Skälen lör mitt förslag:
Som jag tidigare behandlat bör verksamheten alt fastställa olika skatter och
avgifter integreras i de nya skattemyndigheterna. Vidare har jag föreslagit
att förfarandereglerna på de olika områdena så långt som möjligt bör vara
enhetliga. Det framstår då som uppenbart att också processföringen bör skötas
på samma sätt beträffande de olika skatte- och avgiftsslagen. Detta skapar bl.
a möjligheter för en samordning som i många fall på sikt kan innebära att
tvistefrågor som är gemensamma för taxeringen till inkomst- och
förmögenhetsskatt och fastställandet av

363

opaginerad Kontrollera mot PDF

mervärdeskatten kan hållas
samman i processen. Jag föreslår således att det allmänna ombudet i
mervärdeskattemål skall avskaffas och att skattemyndigheten och RSV skall ha
samma uppgifter och befogenheter inför domstol som beträffande inkomst- och
förmögenhetstaxering.

Jag har tidigare
föreslagit att ML:s nuvarande ordning att endast slutliga beslut skall få
överklagas ersätts med en ordning som motsvarar vad som gäller för beslut
beträffande inkomst- och förmögenhetstaxering, nämligen att beslut skall anses
fattat i enlighet med deklarationen om den följs. Beslutet skall få överklagas
av den skattskyldige och av RSV. Det kan nämnas att, eftersom det allmänna
ombudet i dag inte får begära slutligt beslut, den här föreslagna ordningen
innebär utvidgade möjligheter för del allmänna att föra process om en
mervärdeskatlefråga.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

13.3 Uppbördsområdet

Mitt förslag: Det
allmänna ombudet i uppbördsmål utmönstras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Ingen har haft annan mening än att samma ordning bör gälla som på
taxeringsområdet.

Skälen
för mitt förslag: Det allmänna ombudet enligt UBL för det allmännas talan i mål
enligt UBL, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
och lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar. Vidare får del allmänna ombudet yrka att den lokala
skattemyndigheten skall besluta om betalningsskyldighet för arbetstagares och
uppdragstagares skatt och påförande av arbetsgivaravgifter.

I likhet med vad som
föreslagits beträffande taxering m. m. bör i fortsättningen skattemyndigheten
sköta den defensiva processföringen. Offensiv processföring i främst
prejudikatfrågor bör skötas av RSV. Det nuvarande allmänna ombudet i
uppbördsmål bör alltså utmönstras. Enligt UBL får det allmänna ombudet
överklaga endast lokala skattemyndighetens beslut i fråga om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt. Denna begränsning bör inte kvarstå. RSV bör i enlighet
med vad som föreslagits gälla på liknande områden kunna få frågor om
tillämpning av bestämmelserna i UBL prövade av domstol. Även om behovet av en
sådan rätt att överklaga inte är särskilt stort anser jag det vara en fördel
att man domstolsvägen kan vinna klarhet i en fråga där skattemyndigheten och
RSV har olika tolkningar av innebörden av en bestämmelse.

En annan utvidgning av
rätten till domstolsprövning av skattmyndighe-lens beslut motiveras av vad jag
tidigare har föreslagit beträffande organisationen av skattemyndighetema. I
dag får lokal skaltemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering
eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd
med inbetalning av skatt överklagas till länsskattemyndigheten. Mot
länsskattemyndighetens beslut i dessa ärenden får talan inte föras. Jag har i
det här ärendet föreslagit att

364

opaginerad Kontrollera mot PDF

den
enskilde skall få överklaga sådana beslut. En motsvarande överklagan- Prop.
1989/90:74 derätt för RSV är då befogad.

13.4 Vägtrafikskatteområdet

Mitt
ställningstagande: Inga förändringar föreslås.

Kommitténs
förslag: De allmänna ombuden avskaffas. Det allmänna ombudels uppgifter läggs
på de skattemyndigheter som regeringen, eller den myndighet som regeringen
bestämmer, utser.

Remissinstanserna:
Ingen har kommenterat förslaget.

Skälen
för mitt ställningstagande: Vägtrafikskatt fastställs av länsstyrelsen.
Besluten överklagas sedan den 1 januari 1989 till länsrätten. Det allmännas
talan förs av allmänna ombud som utsetts av RSV och som är knutna till
länsskattemyndigheterna. Kommitténs förslag innebär att skattemyndigheten som
sådan skulle vara ell slags från beslutsmyndigheten fristående processförare.
Enligt kommittén innebär detta en anpassning till vad som gäller på andra
beskallningsområden.

För
egen del kan jag väl tänka mig att en ordning infördes för det allmännas
processföring i vägtrafikskattemål som överensstämmer med vad jag föreslagit på
andra områden. Detta skulle i så fall innebära att länsstyrelsema försvarade
sina egna beslut i domstol och alt RSV — som är central förvaltningsmyndighet i
fråga om vägtrafikskatt — skulle ges rätt att överklaga länsstyrelsens beslut
om det var av vikt för rättstillämpningen att en fråga prövades av domstol. En
sådan ordning måste dock övervägas ytterligare. Den ordning som kommittén
föreslår innebär enligt min mening inga egentliga förändringar i förhållande
till vad som gäller i dag. Jag föreslår därför att den nuvarande ordningen
behålls.

13.5 Punktskatter, sjömansskatt, kupongskatt m. m.

Mitt
ställningstagande: Jag föreslår ingen ändring av nuvarande ordning vad gäller
det allmännas processföring i fråga om punktskatter, sjömansskatt eller
kupongskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
ställningstagande: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Ingen har anmält någon annan uppfattning.

Skälen för mitt
ställningstagande: RSV är beskattningsmyndighet för punktskatter, sjömansskatt
och kupongskatt. Det allmännas processföring i mål om dessa skatter åligger ett
fristående ombud.

Det är enligt min mening
inte lämpligt all RSV som beslutsmyndighet övertar processföringen i dessa mål
oavsett svårighetsgrad eller prejudikatvärde. Med hänsyn till att antalet
skattskyldiga är relativt få skulle man riskera att kompetensen inte gick att
upprätthålla om man spred beskattningsfunktionen till alla skattemyndigheter.
Möjligen kunde någon eller

365

opaginerad Kontrollera mot PDF

några skattemyndigheter
åläggas uppgiften. En sådan ändring måste i så fall övervägas ytterligare. En
ordning som överensstämmer med vad jag föreslagit för andra beskattningsområden
- utom väglrafikskatteområdel - är således inte att rekommendera. Jag föreslår
därför inga ändringar på delta område.

Här kan jag nämna atl jag
inte lägger fram något förslag rörande processföringen i fråga om
pensionsgmndande inkomst. 1 denna del har kommittén föreslagit att inte bara
som nu riksförsäkringsverket utan också RSV skall få överklaga en
skallemyndighets beslut om pensiongmndande inkomst. Något sådant förslag är
jag alltså inte beredd att föra fram.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

13.6 Förhandsbesked

Mitt förslag:
Uppgifter i ärenden om förhandsbesked som nu fullgörs av det allmänna ombudet i
ärenden och mål om mervärdeskatt övertas av skattemyndigheten och det allmänna
ombudet enligt lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag: RSV
skall föra det allmännas talan i rättsnämnden och regeringsrätten i ärenden om
förhandsbesked. Kommittén föreslår också att nämnden skall brytas ut från RSV.

Remissinstanserna: Ingen
har haft någon invändning mot kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag:
För närvarande föreskrivs i 3§ lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor alt,
om inte ansökan om förhandsbesked avvisas, yttrande skall inhämtas av den
länsskattemyndighel som är behörig att taga befattning med ifrågavarande
taxering. Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun, må denna
också beredas tillfälle att avge yttrande. Beslutet om förhandsbesked får
enligt 6§ överklagas av, fömtom sökanden, länsskattemyndigheten och kommun, om
det rör taxering till kommunal inkomstskatt eller taxering av fastighet i
kommunen. Ett till RSV knutet allmänt ombud får ta över den befogenhet all
överklaga ett beslut som enligt 6 § tillkommer länsskattemyndighet. Vid ansökan
om förhandsbesked i fråga om skattskyldighet till mervärdeskatt gäller bestämmelserna
om länsskattemyndighet det allmänna ombudet i mål och ärenden om mervärdeskatt.

Kommittén
har, under åberopande av bl.a. sekretesskäl, föreslagit att RSV bör yttra sig i
förhandsbeskedsärendena i stället för skattemyndigheten resp. det allmänna
ombudet i mål och ärenden om mervärdeskatt.

Med hänsyn till atl RSV
skall ansvara för att klargörande prejudikat tas fram till ledning för
skatteförvaltningens tillämpning av skattelagstiftningen harjag i avsnitt 13.1
föreslagit all RSV ensamt skall få företräda del allmänna i taxeringsmål i
regeringsrätten. Av motsvarande skäl talar mycket för alt verket får hela
ansvaret för det allmännas funktion i ärenden om förhandsbesked.
Förhandsbeskedsinstitutet fyller nämligen en viktig rätts-bildande funktion.
Innan jag tar en bestämd ställning i den här delen

366

opaginerad Kontrollera mot PDF

måste emellertid flera
frågor övervägas ytterligare. Som kommittén påpekat kräver den tänkta ordningen
att rättsnämnden på något sätt bryts ut från RSV. Görs rättsnämnden fristående
från verket uppkommer frågan vem som skall besluta i de dispensärenden som
hittills har avgjorts av nämnden. Det gäller sådana dispensbeslut som inte får
överklagas. Om ingenting annat förordnas skulle uppgiften i framtiden ankomma
på RSV som sådant.

RSV har i en framställning
till finansdepartementet den 21 juni 1988 begärt att förslagen i en till
framställningen bifogad promemoria beträffande dispenser skall genomföras.
Förändringarna motiveras av önskemålet att operativ verksamhet skall flyttas
från verket och innebär att flera typer av dispensbeslut skulle fattas av
skattemyndigheterna med rätt att överklaga till den som nu fattar besluten.
Flera frågor måste övervägas innan beslut i detta ärende fattas, bl. a. frågan
huruvida beskattningsmyndighetens beslut att medge undantag bör vara
dispensgivning eller taxeringsbeslut och frågan om vilka beslut som bör gå att
överklaga. Dessutom kommer den på grundval av RINK:s och URF:s förslag
planerade skatteomläggningen att innebära sådana förändringar i de materiella
reglerna att flera av dispensreglerna faller bort eller ändras. Detta gäller
t.ex. de särskilda fartygsfonderna, eldsvådefonderna och dispenser enligt
lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst.

Jag räknar med att under
året återkomma med förslag om rättsnämnden. Med hänsyn till att allmänna
ombudet i ärenden och mål om mervärdeskatt bör avvecklas redan i förevarande
sammanhang, bör ombudets uppgifter tills vidare tas över av skattemyndigheten.
Vidare bör det allmänna ombudet enligt lagen om förhandsbesked i
taxeringsfrågor få ta över skattemyndighetens befogenhet att få överklaga ett
förhandsbesked.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Skatteprocessen

14.1 Processformen i framtiden

Mitt
förslag: Skatteprocessen utformas som en sakprocess i mål avseende skatter och
avgifter som omfattas av nya taxeringslagen, mervärdeskattelagen och lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Föremålet för
processen skall i stället för de taxerade och beskattningsbara beloppen vid
ett visst års taxering eller skatten för en viss redovisningsperiod vara de
olika delfrågor som skall avgöras vid bestämmande av ett visst års taxering
eller skatten för en viss redovisningsperiod.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna, med ett undantag, tillstyrker
förslaget. Skälen for mitt förslag: Skatteprocessen har sedan lång tid haft
karaktären av s. k. beloppsprocess. Processens ram bestäms genom de i rätt tid

367

s. 368 Kontrollera mot PDF

framställda
beloppsmässiga yrkandena. Del är tillåtet att under processens Prop.
1989/90: 74 gång anföra nya grunder till stöd för ett yrkande om nedsättning
eller höjning av taxeringarna eller göra kvittningsinvändningar även om helt
nya inkomst- eller avdragsfrågor därigenom tas upp. Det förutsätts bara att
beloppsramen inte överskrids.

Den
extraordinära processen och eftertaxeringsprocessen står utanför den praxis som
efterhand utvecklats för beloppsprocessen. Men inte heller den ordinära
processen är alltid en beloppsprocess. Förutom de fall där yrkandena rör
skattebelopp (exempelvis taxeringskod, underlag för till-läggsbelopp,
skattereduktion) och inte taxerade belopp står även ett flertal andra fall
utanför beloppsprocessen, t. ex. mål som rör avskrivningsunderlag utan att
detta påverkar taxeringen. Detsamma gäller mål om skattetill-lägg. Vad jag nu
har sagt torde även gälla process enligt ML och LPP. Processen enligt
uppbördslagen torde inte utgöra en beloppsprocess.

Det
som skulle kunna tala för ett bibehållande av beloppsprocessen är att den
medför en informell processordning. Å andra sidan kan klagandens obegränsade
möjligheter att inom beloppsramen ändra sin talan och motpartens rätt att göra
kvittningsinvändningar kritiseras. Instansordningsprincipen sätts ur spel och
parterna vet inte vad de riskerar i processen eller vilka frågor som kommer
under bedömande.

En
övergång till sakprocess medför att skatteprocessen kommer att stå i bättre
samklang med den processordning som sedan länge gäller vid de allmänna
domstolarna. I en sakprocess med viss förebild i vad som gäller enligt
rättegångsbalken skulle till skillnad från vad som gäller i beloppsprocessen
någon ändring av en talan i princip inte få ske om en helt ny fråga — t.ex. en
annan avdragspost — därvid aktualiserades. Inte heller skulle motparten få göra
kvittningsinvändningar som hänför sig till en annan fråga än den som klaganden
för talan om.

Med
hänsyn till dessa skillnader mellan de båda processformerna skulle kunna hävdas
att sakprocessen är inte bara mer formell och osmidig än beloppsprocessen utan
också att den ger mindre rättstrygghet. Möjligheten att utvidga prövningen till
något annat än det som först har yrkats skulle ju försämras. Processformen kan
emellertid inte ses som något som är fristående från förfarandereglerna i
övrigt. I ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande kan nya
taxeringsfrågor väckas hos skattemyndigheten under lång tid. I det förfarande
jag föreslår skall möjligheten att ta upp nya frågor stå öppen under fem år
efter taxeringsåret. En sakprocess i förening med en femårig omprövningstid
förbättrar således möjligheten för de skattskyldiga att få ändring av
taxeringsbeslut till stånd. En övergång till sakprocess är en förutsättning för
ett rationellt utformat omprövningsförfarande. Förutom att
omprövningsinstitutet torde innebära att de skattskyldigas rättssäkerhet
förstärks i väsentliga avseenden möjliggör det att frågor som inte är tvistiga
rensas bort hos skattemyndigheterna. Domstolarna behöver därmed praktiskt
taget enbart ägna sig åt att avgöra tvister.

Från
en remissinstans har framförts, att en övergång till sakprocess

skulle innebära att de skattskyldiga får svårare än hittills att begripa sig på

hur de skall utföra sin talan och att deras eventuella misslyckande härvid

lag skulle komma att medföra att talan avvisades. 1 dag ställs blygsamma 368

s. 369 Kontrollera mot PDF

krav
på en enskild part vad gäller utformningen av talan. Mål prövas med Prop.
1989/90:74 utgångspunkt från eventuella avvikelser från deklarationen i
taxeringsnämnden. Förutsättningar för extra avdrag kontrolleras. Ibland klarar
man ut per telefon vad den enskilde vill. Det hävdas också att domstolens roll
och uppgifter blir oklara vad gäller prövningsram och processledning.

Jag
delar inte dessa farhågor vad gäller svårigheter för de skattskyldiga. Samma
tillvägagångssätt som används i dag när den skattskyldiges yrkande inte
framgår av överklagandet kan i en sakprocess användas för all klargöra vad
saken gäller. Redan i samband med omprövningen kommer skattemyndigheten att
behöva göra klart vad som är saken (frågan). Denna identifieras visserligen
normalt med hjälp av yrkandet och de omständigheter som anges till stöd
därför. Har skattemyndigheten avvikit från deklarationen möter det inga
svårigheter att identifiera saken när den skattskyldige yrkar "taxering
enligt deklarationen" eller kort och gott anför "jag är missnöjd med
skattemyndighetens beslut". Inte heller föreligger något hinder mot att
klara ut vad som är saken med hjälp av ett telefonsamtal eller en enkel
skriftlig förfrågan.

För
egen del anser jag att övervägande skäl talar för atl skatteprocessen i
framtiden utformas som en sakprocess.

Övergången
till en sakprocess bör emellertid endast genomföras beträffande mål avseende
de skatter som omfattas av de utvidgade omprövningsmöjligheterna, nämligen de
skatter som omfattas av NTL:s bestämmelser samt mervärdeskatt, punktskatter
och prisregleringsavgifter. Detta innebär att omläggningen inte kommer att avse
t.ex. fastighetstaxering, vägtrafikskatt eller sjömansskatt. Även på dessa
områden bör emellertid på sikt den nya ordningen kunna tillämpas. Processen vid
handläggning av mål enligt uppbördslagen kan somjag nyss nämnt redan i dag
anses vara en sakprocess.

1
praktiken kommer en övergång till en renodlad sakprocess inte att medföra några
betydade skillnader jämfört med i dag. Tvärtom är likheterna framträdande.
Likheter finns bl. a. när det gäller att i det enskilda fallet bedöma den
egentliga frågan i ett mål, där man oavsett processformen i princip får hänföra
sig till klagandens yrkanden och grunder härför. Även om processföremålet i den
nuvarande processen utgörs av de taxerade och beskattningsbara beloppen är det
i själva verket en mera avgränsad fråga som domstolen prövar. Det kan t. ex.
röra frågan om en viss inkomst inte skall beskattas eller beskattas till lägre
belopp eller om avdrag skall medges eller inte för viss utgift. För de
skattskyldiga torde nyheten alltså främst bestå i att en dom som innebär
ändring av det tidigare avgörandet inte kommer att mynna ut i en beräkning av
taxerad och beskattningsbar inkomst eller, i fråga om indirekt skatt,
fastställd skatt. Jag återkommer till detta i ett senare avsnitt (15).

Jag
utgår i det följande från taxeringsprocessen. Motsvarande synpunkter kan
emellertid anläggas även på mål avseende indirekta skatter och uppbördsmål.

369

24 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

14.2
Processföremål, rättskraft och taleändring

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Någon definition av sakbegreppet införs inte. I stället knyts an till
det sakbegrepp som redan i dag finns i skalteprocessen. Detta innebär atl
processföremålet i varje enskilt fall individualiseras av det överklagade
beslutet saml klagandens yrkanden och de omständigheter han anger till stöd
för yrkandet.

En
väckt talan får i princip inte ändras. Klaganden får dock justera sitt yrkande
till att avse ett högre belopp om den fråga som är föremål för prövning
därigenom inte ändras. 1 länsrätt får klaganden dessutom — inom den tid som
gäller för överklagande — föra in en ny fråga som har samband med den som skall
prövas, om domstolen finner att den nya frågan ulan olägenhet kan prövas i
målet.

Ett
yrkande från klaganden beträffande skattetillägg som har föranlelts av den
skattefråga som är föremål för prövning skall få tas upp i målet oavsett när
det framställs.

Rättskraften
hos ett avgörande av en förvaltningsdomstol skall i enlighet med vad som gäller
i den allmänna processen inte sträcka sig längre än till den rättsföljd som varit
i fråga i målet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén har dock föreslagit att
beloppsmässig höjning av ett yrkande inte skall vara tillåten i överrätt.
Kommittén utvecklar inte vad som skall träffas av ett avgörandes rättskraft.

Remissinstanserna:
Förslaget har mottagits övervägande positivt. Många har ansett att sakbegreppet
måste belysas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Regeringsrätten har
efterlyst ett ställningstagande till rättskraftsproblematiken. Kammarrätten i
Göteborg och Sveriges advokatsamfund menar att reglerna för ändring av talan i
överrätt bör vara mer generösa.

Skälen för mitt
förslag:

s. 370 Kontrollera mot PDF

Processföremålet

Som
jag redan nämnt kan - trots taxeringsprocessens principiella uppbyggnad som en
beloppsprocess — i dag väsentliga delar av skatteprocessen karaktäriseras som
en sakprocess. Så är fallet vid extraordinära besvär, eftertaxering,
skattetillägg och överklaganden som inte rör taxerade och beskattningsbara
belopp.

I rättspraxis finns också
en del avgöranden som t.ex. penetrerar möjligheterna till laleändring och
kvittning vid extraordinära besvär och eftertaxering. Dessa belyser den
avgörande skillnad som finns mellan en beloppsprocess och en sakprocess. För
sakprocessen är därvid kännetecknet att processföremålet är en enskild fråga.
Av intresse är bl.a. rättsfall rörande gränsdragningen mellan s.k. oäkta och
äkta kvittning, en gränsdragning som inte behöver göras i beloppsprocessen.
Den oäkta kvittningsinvändningen är ett åberopande av motfakta som hänför sig
till just

370

s. 371 Kontrollera mot PDF

det
yrkande som klaganden framställt och tillåts i den extraordinära pro- Prop.
1989/90:74 cessen (R 19771:9). Frågan eller saken i målet anses sålunda vara
densamma. Äkta kvittningsinvändningar från det allmännas sida som visserligen
rör sig inom beloppsramen men som hänför sig lill en annan fråga godtas däremot
inte om det inte finns fömtsättningar för att pröva även det yrkandet i
särskild ordning (RRK R 75 1:40).

Spörsmålet
om vad som skall anses utgöra processföremålet i en sakprocess har emellertid
inte ställts på sin spets i en sådan utsträckning att någon helt klargörande
praxis har utbildats. Det finns dock skäl att anta att den del av
skatteprocessen som redan nu är utformad som en sakprocess utvecklats under
influens av de allmänna processrättsliga principer som ligger till gmnd för
rättegångsbalkens bestämmelser. I rättegångsbalken finns inte några
bestämmelser som uttryckligen anger vad som menas med saken, processföremålet
eller motsvarande begrepp. Indirekt framgår emellertid detta av bestämmelsema i
13 kap. 3 § rättegångsbalken om vad som utgör tillåten taleändring.

Skatteförenklingskommittén
kom fram till atl det för en skatteprocess som i sin helhet utformas som en
sakprocess i huvudsak inte borde ges någon särteglering. En mer framkomlig väg
är enligt kommittén att knyta an till hittillsvarande praxis inom
skatteprocessen och, när det är möjligt, till vad som gäller för den allmänna
processen. Kommitténs uppfattning har vunnit stöd vid remissbehandlingen. Jag har
heller inte för egen del någon annan mening.

Rättegångsbalken
kan alltså i vissa hänseenden tjäna som förebild vid utformningen av de
lagregler som behövs för den nya processordningen.

Vid
remissbehandlingen har många hell naturligt efterlyst närmare riktlinjer för
rättstillämpningen. Jag har tagit fasla på detta och när jag i det följande tar
upp lagregleringen av den nya processordningen kommer jag därför också att peka
på vissa gmndsatser som bör vara vägledande och ange hur vissa
problemställningar enligt min mening bör få sin lösning. Huvudsakligen rör det
sig då om att belysa vad som bör avses med saken eller frågan, dvs. att
identifiera den enskilda fråga som i en sakprocess är föremålet för processen.

Att
identifiera frågan eller saken i målet kan i och för sig anses vara av
begränsad praktisk betydelse. En sådan bestämning måste emellertid göras i
några situationer, bl. a. när domstolen skall avgöra om ett åberopande av en ny
omständighet eller ett nytt yrkande i ett mål utgör ändring av talan. Frågan
eller saken kan också behöva preciseras när man skall ta ställning till en doms
rättskraft, vilket blir aktuellt t. ex. när skattemyndigheten skall bedöma en
begäran om omprövning samtidigt som det finns en dom avseende samma
taxeringsår.

Taleändring

Enligt
13 kap. 3§ rättegångsbalken får en väckt talan inte ändras. Käran

den får dock på gmnd av omständighet som inträffat under rättegången

eller först då blivit för honom känd kräva annan fullgörelse än den varom

talan väckts. 1 underrätt får han vidare bl.a. framställa ett nytt yrkande, 371

s. 372 Kontrollera mot PDF

såvitt det stöder sig på
väsentligen samma gmnd som den talan som Prop. 1989/90:74 väckts.
Paragrafen anger uttryckligen att som ändring av talan inte anses att käranden
beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att talan ändras,
åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

Även
i taxeringsprocessen bör principen vara den att en talan inte skall få ändras.
NTL bör innehålla en föreskrift om detta, liksom om att detta inte hindrar att
klaganden inskränker sin talan eller, under fömtsättning att den fråga som
skall prövas inte ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.
Innebörden av detta är bl. a. att alla de omständigheter som klaganden kan
åberopa till stöd för sin talan fritt får tillföras processen under dess gång.
Även i överrätt får en ny omständighet åberopas. Möjligheterna att i
regeringsrätten åberopa ny omständighet styrs dock också av 37 § FPL där det
sägs att omständighet eller bevis som åberopas först i regeringsrätten endast
beaktas om det föreligger särskilda skäl.

Bestämmelsen
i 13 kap. 3§ rättegångsbalken om att ett nytt yrkande får framställas om det
stöder sig på väsentligen samma gmnd har bl. a. ansetts tillämplig när käranden
i mål om betalningsskyldighet för hyra ville utvidga sitt yrkande därför att
han ansett sig ha felbedömt hyrans storlek för den i stämningen angivna
perioden. En motsvarande utvidning av talan bör uttryckligen tillåtas i
taxeringprocessen. En skattskyldig som under processens gång t. ex.
uppmärksammar att han har uppgett en viss kostnad, för vilken han har yrkat
avdrag, till för lågt belopp bör alltså få ändra sitt yrkande lill att avse det
högre beloppet. Beloppsjusteringar kan exempelvis också gälla direktavdrag för
ett korttidsinventarium i stället för, såsom yrkats, räkenskapsenlig
avskrivning. Det bör således vara tillåtet med beloppsmässiga utvidgningar av
en talan. Detta ligger också i linje med 29 § FPL som ger domstolen möjlighet
att gå utöver yrkandet i målet om det kan ske utan men för något motstående
enskilt intresse. Beloppsmässiga utvidgningar av talan bör få ske inte bara i
länsrätt utan — till skillnad från vad kommittén föreslår — också i kammarrätt
och i regeringsrätten. I annat fall skulle det ändrade yrkandet inte få prövas
i målet samtidigt som en begäran om omprövning skulle behöva avvisas av
skattemyndigheten (på gmnd av litis pendens) eftersom yrkandet avser den fråga
som prövas av domstolen och därför — som jag senare återkommer till — kommer
att omfattas av domstolsavgörandets rättskraft.

Möjligheterna
enligt rättegångsbalken att i ett civilmål i underrätt framställa ett nytt
yrkande avser som nyss nämnts bl.a. det fallet att yrkandet stöder sig på
väsentligen samma gmnd som det urspmngliga yrkandet. För taxeringsprocessens
del bör man enligt min mening av främst processekonomiska skäl kunna gå ett
steg längre (jfr vad som enligt 45 kap. 5§ rättegångsbalken gäller i brottmål).
En ny fråga bör få föras in i ell mål i länsrätt om den har samband med den
fråga som redan ligger för prövning. Detta kan belysas med följande exempel.

Antag
att en skattskyldig yrkar avdrag för låneräntor avseende en fastig

het med 15 OOO kr. Skattemyndigheten vägrar honom avdrag därför att han

trots anmaning därom inte har styrkt ränleulgiftema. Han begär då om

prövning och visar upp kvitton på sammanlagt 10000 kr. och uppger att 372

s. 373 Kontrollera mot PDF

övriga kvitton har
förkommit. Avdrag medges med 10000 kr. Den skatt- Prop. 1989/90:74 skyldige
överklagar till länsrätten och specificerar resterande 5000 kr. genom att uppge
långivare och datum för betalningarna. Dämtöver företer han ett nytt kvitto på
ränta om 1000 kr. som inte ingick i det belopp han yrkat avdrag för. Han uppger
att han tidigare förbisåg den ränteutgiften, men yrkar nu avdrag också för den.
I exemplet har de båda ränteyrkandena ett nära samband med varandra. Inte
desto mindre bör det nya ränteyrkandet anses avse en ny fråga.


gmnd av sambandet mellan de båda frågoma bör länsrätten ha möjlighet att pröva
även det nya yrkandet om det framställs inom de generöst tilltagna fristema för
överklagande. Men länsrätten bör få avvisa den nya frågan om rätten finner att
det skulle vara förenat med någon olägenhet att till en gemensam handläggning
la upp båda frågoma. En sådan olägenhet kan t. ex. vara att ytterligare
utredning behövs beträffande den nya frågan.

Enligt
rättegångsbalken är möjligheten lill laleändring när det gäller ett nytt
yrkande som stöder sig på väsentligen samma gmnd begränsad lill underrätt. Ell
förslag om att tillåta en sådan taleändring också i överrätt, vilket lades fram
av rättegångsutredningen i betänkandet SOU 1987:46, har nyligen avvisats (se
bl. a. prop. 1988/89:95 s. 33 — 35). Som skäl angavs att en ordning enligt
utredningsförslaget skulle innebära ett betydelsefullt avsteg från
instansordningsprincipen och kunde innebära alt processen i hovrätten
komplicerades på ell olyckligt sätt. Av motsvarande skäl bör del för
taxeringsprocessen inte vara möjligt att i kammarrätt eller regeringsrätten
ändra en väckt talan om ändringen innebär alt en ny fråga förs in i målet.

Vad
gäller en fråga om skattetillägg som har föranletts av ställningstagande i den
taxeringsfråga som är under prövning finns dock enligt min mening anledning att
göra ett avsteg från denna princip. Visserligen skall skattemyndigheten
automatiskt sätta ned skattetillägget om det föranleds av domstolens
ställningstagande i taxeringsfrågan. Fömtsättningar för eftergift av
skattetillägg kan dock endast beaktas om målet rör skattetillägget (jfr avsnitt
10.2).

Om
ett yrkande avvisas som otillåten ändring av talan bör det i stället tas upp av
skattemyndigheten, där det normalt bör föranleda ett omprövningsbeslut.
Domstolens beslut om avvisning kan emellertid komma att meddelas förhållandevis
lång tid efter det att yrkandet framställdes. Går tiden för begäran om
omprövning ut medan domstolen handlägger målet, skulle följden bli att det
redan skulle vara för sent att begära omprövning när den skattskyldige fick
avvisningsbeslulet. För att inte detta skall inträffa bör domstolen få
överlämna frågan till skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Jag har
tidigare föreslagit att en begäran om omprövning som ges in till
förvaltningsdomstol före utgången av femte året efter taxeringsåret skall få
prövas även om den når beslutsmyndigheten efter denna lid.

373

s. 374 Kontrollera mot PDF

Rättskraft Prop. 1989/90:74

1
17 kap. 11 § första stycket rättegångsbalken anges att en dom, sedan lid för
talan har gått ut, har rättskraft såvitt därigenom avgjorts den sak varom talan
väckts. Enligt paragrafens tredje stycke får en fråga som sålunda avgjorts inte
på nytt tas upp till prövning.

FPL
innehåller inte några motsvarande bestämmelser. För domar på
förvaltningsområdet anses ändå principen vara i huvudsak densamma som för
civilprocessen gäller enligt rättegångsbalken.

En
sakprocess i stället för en beloppsprocess för mål om taxering bör inte
föranleda att avsteg görs från nuvarande principer om rättskraft. Konsekvenserna
blir emellertid andra eftersom det inte längre skall vara taxeringen i sin
helhet utan en avgränsad fråga, t. ex. en inkomst- eller avdragspost, som
skall utgöra processföremålet. Det är alltså denna avgränsade fråga och inte
hela taxeringen som utestängs från vidare prövning sedan den avgjorts genom dom
som vunnit laga kraft.

När
det gäller att bestämma en doms rättskraft är reglerna om taleändring av
avgörande betydelse. En samstämmighet finns på det sättet att om åberopandet av
en ny omständighet eller framställandet av ett nytt yrkande skulle innebära
att en ny sak eller fråga väcks och därför utgör en otillåten taleändring, får
den nya saken eller frågan inte avvisas som res judicata om den aktualiseras i
ett nytt ärende. En ny fråga kan många gånger prövas antingen i samband med all
länsrätten prövar en annan fråga eller i ett nytt, fristående ärende. Men om
frågan väl har prövats, får den inte senare tas upp i ett nytt ärende. För att
belysa detta villjag återgå till mitt nyss givna låneränteexempel (se s. 372).
I det fallet har den skattskyldige möjlighet att i den redan anhängiggjorda
processen föra in frågan om avdrag för räntan om 1000 kr. eller också att väcka
frågan hos skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Om frågan förs in i
målet hos länsrätten men denna inte tillåter taleändringen, får frågan inte avvisas
av skallemyndigheten om den kommer upp som ett ärende om omprövning.

En
grundsats inom civilprocessen är att alla grunder (omständigheter) som i ett
dispositivt tvistemål hade kunnat åberopas av käranden till stöd för hans talan
mister sin rättsliga betydelse (prekluderas) genom domen. En ny talan med samma
yrkande under åberopande av andra grunder skall avvisas som res judicata. Den
nya talan får sålunda inte avse samma sak.

Att
alla omständigheter som hade kunnat åberopas till stöd för talan prekluderas
kan sägas motsvara att en och samma fråga inte skall kunna bli föremål för
upprepade processer. Detta medför vidare att alla de invändningar som
svaranden hade kunnat åberopa i målet också prekluderas. Han skall alltså inte
senare kunna väcka talan med yrkande att frågan skall bedömas annorlunda därför
att han har kommit på en ny omständighet som talar för honom.

Med
omständigheter avses här de sakförhållanden som utgör en väsentlig del när det
gäller att bestämma en frågas individualitet. Denna bestärns ju först och
främst genom yrkandet och de omständigheter som åberopas

som
stöd för yrkandet. Däremot avses normalt inte de rättsliga faktorerna.

374

s. 375 Kontrollera mot PDF

Beträffande
t.ex. avdrag för räntor kan omständigheterna utgöras av sak- Prop.
1989/90:74 förhållandena att den skattskyldige är gäldenär och att en
räntebetalning har gjorts.

De
omständigheter eller sakförhållanden som sålunda är relevanta för all
individualisera en fråga bör normalt hållas isär från de rättsliga faktorerna.
Jag tänker då bl. a. på att del oftast är utan betydelse vilket lagmm som
åberopas som skäl för ett yrkande. 1 ett rättsfall (RÅ 1986 ref 166) fastslog
regeringsrätten att inkomsten från en fastighetsförsäljning, som
realisationsvinstbeskattats genom en lagakraftvunnen dom om eftertaxering,
därefter inte kunde eftertaxeras som inkomst av tomtrörelse. Det ansågs som
samma fråga då de faktiska omständigheterna hänförde sig till "samma
fastighetsförsäljning och samma intäkter och kostnader".

En
annan grundsals inom civilprocessen är att omständigheterna i etl mål
prekluderas endast med avseende på den rättsföljd målet gällt. Enligt min
mening bör i huvudsak ett motsvarande synsätt anläggas på taxeringsprocessen.
1 den här delen vill jag knyta an till några exemplifieringar som gjorts i ett
särskilt yttrande i kommitténs betänkande (del 1, s. 219), bl.a. med hänsyn
till att en motsatt uppfattning beträffande preklusionens omfattning förefaller
att utgöra bakgmnden till hur de i yttrandet angivna frågeexemplen enligt
yttrandet bör behandlas.

Enligt
det särskilda yttrandet skulle talan om avdrag för kostnad för diskbänk i ett
kök avvisas om en domstol tidigare på ett prejudicerande sätt tagit ställning
till frågan om avdragsrätt för inredning av kök i mål om avdrag för
skåpinredning. Delsamma skulle gälla om en skattskyldig fått avslag på en
begäran om avdrag för facklitteratur på gmnd av att hans verksamhet ansetts
vara av sådan natur att ingen facklitteratur alls ansetts nödvändig. Som
argument för denna ståndpunkt har bl.a. angetts är att det vore dålig
processekonomi att domstolen skulle bli tvungen att ompröva sitt tidigare
ställningstagande.

Med
anledning härav vill jag som en utgångspunkt för hur jag ser på
rättskraftsfrågan inom skatteprocessen framhålla att en doms rättskraft inte
bör sträcka sig längre än vad som kunnat förutses i rättegången. Med en annan
inställning skulle rättsförluster kunna uppkomma på grund av att den
skattskyldige inte varit medveten om vikten av utgången i målet. 1 de anförda
exemplen bör man normalt således knappast låta den övergripande bedömningen,
nämligen om det över huvud taget föreligger avdragsrätt för köksinredning resp.
facklitteratur, få hindra att en ny talan väcks om någon annan delpost, även om
denna har ett nära samband med en delpost som redan varit föremål för prövning.
Av samma skäl bör exempelvis, om avdrag medgivits i ett mål för en kostnad i
inkomstslaget rörelse, fråga huruvida den skattskyldige drivit rörelse kunna få
prövas igen i ett annat mål om avdrag för egenavgifter. De förutsättningar på
vilka en dom vilar bör alltså få prövas på nytt i en ny rättegång. Det bör
emellertid noteras att den redan gjorda bedömningen självfallet kan få
betydelse ur bevissynpunkt.

Av
vad jag nu har sagt följer att en doms rättskraft inte bör sträcka sig längre
än det års taxering och det skatteslag som målet gällde.

Genom
en dom bör endast sådana omständigheter prekluderas som

hade kunnat åberopas i målet. Om en ny, relevant omständighet inträffar 375

s. 376 Kontrollera mot PDF

efter domen bör frågan
alltså kunna omprövas. Har t.ex. en skattskyldig Prop. 1989/90:74 som fört
talan om beräkningen av en realisationsvinst på grund av en
fastighetsförsäljning tvingats återbetala en del av köpeskillingen på grund av
fel i fastigheten, bör frågan om beräkning av realisationsvinst få tas upp till
prövning igen.

De
riktmärken som jag nu har ställt upp för taxeringsprocessen svarar i stort mot
vad som finns för civilprocessens del. Framhållas bör emellertid att vad en
part anför i ett taxeringsmål inte har samma betydelse som en parts åberopanden
i ett dispositivt tvistemål, där domstolen är bunden till parternas
åberopanden. Beträffande taxeringsprocessen gäller enligt 30§ FPL att rättens
avgörande skall gmnda sig på vad handlingarna i målet innehåller och vad i
övrigt förekommit i målet. Med hänsyn härtill villjag understryka viklen av att
domstolarna driver en kraftfull materiell processledning och ser lill att det
i målet klarläggs vad saken egentligen gäller. Domstolen bör särskilt
uppmärksamma om det för klagandens yrkande finns någon annan relevant grund än
som angetts till stöd för yrkandet. Detta följer av 8 § FPL, enligt vilket
lagmm domstolen svarar för att ell mål blir så utrett som dess beskaffenhet
kräver. Till skillnad från kommittén anser jag inte att lagrummet behöver
kompletteras med en särskild bestämmelse av innebörd att olydligheter och
oklarheter skall avhjälpas. Jag anser att detta följer av gällande lydelse.

Vad
slutligen gäller lagregleringen saknas det enligt min mening skäl att för
domstolarnas handläggning införa någon särskild rätlskraftsregel. Däremot
föreslårjag att det uttryckligen anges att skattemyndigheten inte får ompröva
en fråga som har avgjorts av förvaltningsdomstol. (Jfr dock mina förslag i
avsnitt 8.4.)

Särskilt
om skönslaxering m. m.

En
fråga som bör lyftas fram är vad som skall anses utgöra processföremålet i en
överklagad skönstaxering.

Skönstaxering
beslutas antingen i avsaknad av deklaration eller på grund av brister i
deklarationen eller i underlaget för denna (4 kap. 3§ NTL).

Av
avgörande betydelse i skönstaxeringsfallen är på vilket material som beslutet
grundar sig. Har skattemyndigheten skönstaxerat den skattskyldige i enlighet
med inkomna kontrolluppgifter eller andra uppgifter, såsom t. ex. en icke
undertecknad deklaration torde inte frågan om processföremålet bereda några
särskilda problem.

Om
däremot den skattskyldige har taxerats i avsaknad av deklaration

utan uppgifter av sådant slag, kan skattemyndigheten anses bara ha tagit

ställning lill frågan huruvida det framstått som skäligt att med hänsyn till

omständigheterna uppskatta atl han haft en skattepliktig nettoinkomst av

viss storlek. De omständigheter som då vägts in kan vara att ingenting

framkommit som tytt på att han har haft skattefria inkomster eller några

förmögenhetstillgångar för att bestrida sina levnadskostnader med eller att

han blivit försörjd eller åtnjutit t.ex. socialhjälp. Inkomsten måste place

ras i något inkomstslag, och myndigheten fastnar för inkomstslaget rörelse. 376

s. 377 Kontrollera mot PDF

1 ett sådant fall bör
processföremålet enligt min mening normalt utgöras av Prop. 1989/90:74 den
skaltskyldiges taxerade inkomst. Processföremålet blir alltså avsevärt vidare
än vad det blir i ett vanligt mål om taxering. Om den skattskyldige i det mål
dar han klagar på skönstaxeringen uppger att han inte haft någon inkomst av
rörelse, men väl inkomst av tjänst, bör detta följaktligen inte medföra att
skönstaxeringen skall undanröjas på den gmnden att den avser ett felaktigt
inkomstslag. Skattemyndigheten bör kunna tillstyrka att inkomsten av rörelse
undanröjs och yrka att den skatlskyldige i stället beskattas för inkomst av
tjänst utan att detta utgör en ny fråga. Det bör ses som en oäkta
kvittningsinvändning. I överensstämmelse härmed bör alla de omständigheter som
den skattskyldige eller skattemyndigheten hade kunnat åberopa i målet
prekluderas. Frågan om inkomsttaxering för det året bör vara res judicata sedan
domstolens avgörande vunnit laga krafl.

Vid
en skönstaxering finns det emellertid i allmänhet en del kända förhållanden atl
bygga vidare på. När en skönstaxering avser inkomstslaget rörelse slår det
sålunda ofta klart att skönslaxeringen bör avse just det inkomstslaget. Det
nyss nämnda synsättet bör då leda till att om ett beslut att frångå den
skattskyldiges deklaration genom att uppskatta intäkten av en viss rörelse
efter skön överklagas, alla inkomst- och avdragsfrågor som påverkar
nettointäkten av rörelsen kan tas upp i målet ulan all det bör anses utgöra
ändring av talan och att alla omständigheter som den skattskyldige eller skaltemyndigheten
hade kunnat åberopa bör prekluderas. Frågan om den skattskyldige skall
beskattas för annan verksamhet än den som han skönstaxerals för (äkta
kvittning) bör dock anses vara en ny sak. 1 ett fall där taxeringsnämnden hade
gått på en uppgift från den skattskyldige om att han hade bedrivit en
nystartad åkerirörelse tillsammans med sin bror (RÅ 1988 ref 155) har
regeringsrätten funnit atl saken var frågan om beskattning för inkomst på gmnd
av arbete i en nystartad åkerirörelse.

Även
i andra fall när uppskattning till skäligt belopp har företagits i avsaknad av
tillräcklig utredning bör som jag nyss beskrivit processföremålet utgöras av
alla de inkomst- och avdragsfrågor som ingår i det belopp som uppskattats.
Yrkanden avseende de olika delfrågorna får inte avvisas som ändring av talan
och de får sedan domen vunnit laga kraft inte tas upp till ny prövning. 1
praktiken skulle detta kunna innebära följande. Antag att en domstol har
medgett avdrag med skäliga 50000 kr. för reparation av en fastighet utan att
kostnaderna specificerats. Sedan domen vunnit laga kraft får frågan om
ytterligare avdrag för reparationen inte tas upp till prövning. Om, i ett annat
fall, avdrag medgetts för ommålning i en fastighet med skäliga 10000 kr. kan
naturligtvis en fråga om avdrag för kostnad för snickeriarbete prövas ändå. Om
klaganden i stället hade specificerat sina reparationskostnader, t.ex. målning
20000 kr., snickeriarbete 15000 kr., elektriskt arbete 15000 kr., skulle frågan
om avdragsrätt för exempelvis kostnaden för ett arbete som tidigare inte
angetts, exempelvis för murning, inte vara res judicata. Varje delpost får
anses utgöra fristående processföremål.

Jag
påpekade nyss att alla omständigheter prekluderas som den skatt

skyldige och det allmänna hade kunnat åberopa i ett mål där en skönsmäs-

sig uppskattning är i fråga. Detta bör dock inte innebära att omprövning 377

opaginerad Kontrollera mot PDF

till den skallskyldiges
nackdel (eftertaxering) därefter aldrig får ske. Enligt dagens praxis får
eftertaxering inte ske om skönstaxering ägt mm vid den ordinarie taxeringen och
fömtsättningama inte ändrats genom att nya omständigheter framkommit (jfr RÅ
19781:33). Om det däremot efter uppskattningen, t. ex. vid revision, har
framkommit nya fakta som inte har kunnat beaktas vid uppskattningen får
eftertaxering ske (jfr RÅ 1968 Fi 1109). Delsamma bör enligt min mening gälla
även i fortsättningen. Sådana för det allmänna nya omständigheter får
likställas med omständigheter som är nya (har tillkommit efter domen).

Vad jag här har berört bör
enligt min mening inte föranleda några särskilda bestämmelser.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

14.3 Deldom och mellandom

Mitt förslag:
Regler om deldom och mellandom införs i skatteprocessen efter förebild från
rättegångsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt vad gäller särskilt beslut över någon av flera frågor i
samma mål (deldom). Kommitténs förslag om särskilt beslut över en av flera
omständigheter som var för sig har betydelse för utgången i målet (mellandom)
är utformat efter mönster från 17 kap. 5§ rättegångsbalken i dess nuvarande
lydelse.

Remissinstanserna: De som
uttalat sig i frågan tillstyrker att regler om deldom och mellandom införs. Två
instanser menar dock att reglerna bör tas in i FPL i stället för NTL.

Skälen för mitt förslag: I
dagens skatteprocess finns inte några motsvarigheter till civilprocessens
deldom och mellandom. Även i FPL saknas bestämmelser. Däremot kan s. k.
mellanbeslut avseende processuella frågor meddelas. Sådana får enligt 34 § FPL
överklagas särskilt.

Det torde redan i dag
finnas ett klart behov av såväl mellandoms- som deldomsinstitutet i
skatteprocessen. 1 beloppsprocessen kan inte institut som deldom och mellandom
inordnas på ett naturligt sätt. Förhållandena ändras genom att sakprocess
införs.

1
ett mål som avser flera olika sakfrågor kan det vara motiverat att t. ex.
avgöra en fråga som avser ett stort belopp omedelbart genom deldom utan att
avvakta den komplicerade utredning som krävs i övriga frågor.

Ett exempel då det kan
vara lämpligt atl meddela mellandom är då fråga är om någon är att anse som
bosatt här i landet eller inte samtidigt som det råder tvist om de eventuella
skattepliktiga inkomstemas storlek. Om den skatlskyldige över huvud taget inte
skall beskattas här i landet kan utredningen om inkomstemas storlek avvaras.
Om bosättningsfrågan avgörs genom mellandom kan processen därefter
koncentreras till just de frågor som därigenom blir aktuella i målet. Det
innebär naturligtvis stora processekonomiska fördelar om parterna genom
mellandomen inte behöver utreda eller argumentera beträffande sådana
omständigheter som sedan visar sig sakna betydelse i målet.

378

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mellandomen är en form av
fastställelsedom. Den bör dock endast ha rättskraft i överensstämmelse med vad
som gäller andra domar. Rättskraften bör sålunda inte kunna avse annat än den
rättsföljd som målet i vilket mellandomen meddelats gällde.

Deldom bör kunna
överklagas på samma sätt som övriga domar. Som föredraganden uttalar i
proposition om några processrättsliga frågor (prop. 1989/90:71 s. 480 bör
emellertid rätten, vid meddelande av mellandom, bedöma med hänsyn till
omständighetema om domen skall få överklagas särskilt eller först i samband med
överklagande av domen i själva målet. En sådan ordning skulle utgöra ett
värdefullt instmment när del gäller att snabbt lotsa målet till ett slutligt
avgörande.

Såväl mellandom som deldom
bör kunna meddelas av domstolen ex officio eller på begäran av part. Som
fömtsättning bör gälla att domstolen skall anse det lämpligt.

Det
kan nämnas att ett beslut att avslå en begäran att meddela deldom eller
mellandom måste anses vara ett sådant beslut under handläggningen som inte kan
överklagas särskilt.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 Beslut om taxeringsåtgärder och om skatteberäkning

15.1 Beslut om taxeringsåtgärder

Mitt förslag: När
en inkomst- eller förmögenhetstaxering skall ändras på gmnd av ett avgörande av
en skattedomstol skall skattemyndigheten fatta det beslut om taxeringsåtgärder
som föranleds av domen och räkna fram laxerad och beskattningsbar inkomst m. m.

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Justitiekanslem, domstolsverket, RSV, statskontoret, kammarrätten i Stockholm,
länsrättema i Uppsala län och Värmlands län, JUSEK, Domareförbundet och
Sveriges revisorsamfund tillstyrker förslaget att skattemyndighetema skall
besluta om taxeringsåtgärder efter dom.

Kammarrätten i Sundsvall,
länsrätten i Stockholms län och Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker.
Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter var gränsen går mellan kvittning och
taxeringsåtgärder. Domstolsverket påpekar att förslaget kan medföra att den
skattskyldige riskerar sämre service. Det kan också enligt verket ifrågasättas
om förslaget innebär att resursema utnyttjas rationellt; det medför ingen
större lättnad för domaren men mer arbete för skattemyndighetema. RSV uppger
atl det är en samstämmig uppfattning bland de länsskaltemyndigheter som yttrat
sig att domstol bör besluta om taxeringsåtgärder i anledning av dom. Länsrättema
i Stockholms län och i Värmlands län ifrågasätter förslaget att länsrätt inte
får pröva överklagande av beslut om taxeringsåtgärder förrän dom i skallemålet
har vunnit laga kraft.

379

s. 380 Kontrollera mot PDF

Skälen
för mitt förslag: Nar en förvaltningsdomstol, t.ex. kammarrät- Prop. 1989/90:74
ten, har ändrat en överklagad taxering skall för närvarande domstolen räkna ut
de nya taxerade och beskattningsbara inkomsterna samt lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för en omdebitering av skatten. Däremot skall domstolen
inte fastställa den nya skatten. Detta är en uppgift för den lokala
skattemyndigheten. Skulle detta förfarande behållas även sedan sakprocessen
införts uppstår problem. Det skulle bl.a. innebära att domstolen skulle få ta
ställning till de beloppsmässiga underiagen för hela skatteuttaget och att
domen därigenom skulle få rättskraft med avseende på dessa underlag. Domstolen
skulle sålunda besluta inte bara i fråga om den tvistiga saken utan om hela
taxeringen.

Med
en sådan ordning förlorar processen sin karaktär av sakprocess och kan inte
förenas med en femårig omprövnings- och överklagandeperiod utan en invecklad
undantagsreglering. Ordningen är förenad också med andra problem men även med
vissa fördelar som kommittén redovisat. Redan det här angivna problemet är
emellertid av så allvarlig karaktär atl jag, i likhet med kommittén, anser att
en annan lösning bör väljas.

Jag
delar kommitténs uppfattning atl en ordning som innebär att vissa
taxeringsåtgärder beslutas av domstolen och andra av skattemyndigheten leder
till att man bygger in risker för felaktigheter, missförstånd och
rättsförluster i systemet. En sådan ordning bör givetvis inte väljas.

Kommittén
har föreslagit att domstolen i sitt domslut endast skall ange vilken fråga som
prövats och om prövningen inneburit någon ändring. Det skall därefter komma an
på skattemyndigheten att vidta de taxeringsåtgärder som följer av domen samt
att räkna fram taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. och göra en
omdebitering.

Också
detta alternativ rymmer både fördelar och nackdelar. Till fördelarna hör atl
såväl domstolarnas som skattemyndigheternas kompetens utnyttjas rationellt. En
lagakraftvunnen dom binder endast den eller de frågor som prövats av domstolen
och inte hela taxeringen. Domstolarnas kompetens koncentreras på att lösa
tvister och skattemyndigheterna utför taxeringsarbete. Domstolama behöver inte
avdela sina kvalificerade och knappa resurser för den mera tekniskt betonade
uppgiften att vidta taxeringsåtgärder. Skattemyndighetens personal har större
vana än domstolspersonalen vad gäller taxeringsarbete. Skattemyndigheten har
också närmast till det aktuella siffemnderlaget, eftersom den dels känner lill
vilka omprövningar som vidtagits, dels alltid får domar för att vidta
skatleul-räkning och omdebitering. Om arbetet med taxeringsåtgärder läggs på
skattemyndigheten krävs följaktligen inte något omfattande informationsutbyte
för att garantera domstolen ett aktuellt siffemnderlag. Eventuella
felaktigheter i ett beslut om taxeringsåtgärder kan rättas till smidigt genom
de möjligheter till omprövning som föreslås i NTL.

Till
nackdelama hör, som domstolverket påpekat, att den skattskyldige

kommer att ha något svårare än i dag att bedöma vilka konsekvenser

domstolens ställningstagande får för skatteutfallel. Visserligen klargör do

men domstolens ställningslagande beträffande den tvistiga frågan, men

taxerad och beskattningsbar inkomst framgår inte. Om domstolen frångått

skattemyndighetens beslut får den skattskyldige vänta viss lid på att skal- 380

s. 381 Kontrollera mot PDF

temyndigheten
skall besluta om taxeringsåtgärder och omdebitering. Å Prop. 1989/90:74
andra sidan innebär inte heller den nuvarande ordningen att klaganden får
skatteutfallet klart för sig i och med att han erhåller domen. Det förhållandet
att taxerad och beskattningsbar inkomst inte anges torde därför inte få någon avgörande
betydelse för den skattskyldiges förståelse av domen.

Mot
bakgrund av det anförda gör jag samma bedömning som kommittén har gjort. Jag
anser alltså att det inte bör vara en uppgift för domstolarna att fastställa
ny taxerad och beskattningsbar inkomst efter bifall till ett överklagande utan
att denna uppgift bör läggas på skattemyndigheten. En sådan lösning medför att
resurserna inom domstolarna och inom skattemyndigheterna utnyttjas så
rationellt som möjligt. Bl.a. undviker man del meningslösa i att en domstol
räknar ut taxerad och beskattningsbar inkomst när laxeringen även är föremål
för omprövning eller när process pågår i en annan instans. Den samlade
kunskapen om den skattskyldiges taxering för visst år kommer att finnas hos
skattemyndigheten, eftersom alla omprövningsbeslut och domar kommer att samlas
där. Skattemyndigheterna har dessutom tillgång till datorstöd för
taxeringsåtgärder i större omfattning än domstolarna.

En
remissinstans har ifrågasatt var gränsen mellan kvittning och beslut om
taxeringsåtgärder går i den föreslagna ordningen. Ett beslut om taxeringsåtgärder
innefattar de förändringar i det aktuella årets taxering som av lag och RSV:s
föreskrifter direkt följer av domstolens ställningstagande i sak. Någon
kvittning är det således inte fråga om. Skattemyndigheten skall i beslutet om
taxeringsåtgärder naturligtvis inte komma in på bedömningar av t. ex. ett
avdrags skälighet och liknande.

Ett
beslut om taxeringsåtgärder kan innefatta även andra åtgärder än alt fastställa
taxerad och beskattningsbar inkomst. Det kan exempelvis innefatta justering av
ett tidigare beslut om beräkning om statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst eller ändring av underlaget för vinstdelningsskatt. Däremot är
ändringar i taxeringsbeslut avseende andra taxeringsår inte att anse som
taxeringsåtgärder.

Jag
vill stryka under hur viktigt det med den valda lösningen kommer att bli att
domslutet utformas på ell ändamålsenligt sätt. Det måste vara så konsekvent och
tydligt att skattemyndigheten utan svårigheter kan utläsa vilken fråga som
prövats och om prövningen inneburit någon ändring och i sådant fall i vilket
avseende. Detta innebär, som kommittén påpekat, att ju mer omfattande en
deklaration är desto större krav måste ställas på domens precisering.

Som
jag redan nämnt tidigare (avsnitt 12.9) anser jag att beslutet om
taxeringsåtgärder och debiteringsbeslutet bör kunna hållas samman i en
handling.

Vad
jag här har anfört om åtgärder med anledning av domstols avgörande i
taxeringsmål gäller också mål om särskild avgift (jfr 1 kap. 1 § tredje stycket
NTL). Skattemyndigheten skall således göra den ändring i underlaget för
beräkning av skattetillägg som kan följa av en domstols beslut om särskild
avgift. Skattemyndigheten skall dessutom, som jag tidigare föreslagit (se
avsnitt 10.2), om utgången i ett mål om taxering påverkar

381

opaginerad Kontrollera mot PDF

underlaget
för skattetillägg besluta om den nedsättning av underlaget som föranleds av
domstolens dom.

Kommittén har föreslagit
att ett överklagat beslut om taxeringsåtgärder får prövas av domstol först
sedan den dom som beslutet föranletts av har vunnit laga kraft. För egen del
anser jag inte en sådan regel nödvändig. Många gånger kan det vara naturligt
för länsrätten att avvakta med att avgöra ett överklagat beslut om taxeringsåtgärder
tills domen i den fråga som föranlett beslutet har vunnit laga kraft. Detta
gäller särskilt om kammarrätten kan antas meddela sin dom inom relativt snar
framtid. 1 andra fall kan det emellertid framstå som angeläget atl ett beslut
kan fattas, t. ex. om frågan rör ett stort belopp och den skattskyldiges talan
bör bifallas.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

15.2 Beslut om skatteberäkning

Mitt förslag: När
ett beslut om indirekt skatt skall ändras på grund av ett avgörande av en
domstol skall beskattningsmyndigheten räkna ut och fastställa den nya skatten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Justitiekanslem, domstolsverket och länsrätten i Uppsala län tillstyrker
förslaget att skattemyndigheterna skall besluta om skatteberäkning efter dom.

Skälen för mitt förslag: I
likhet med vad som gäller för direkta skatter kan domstolen vid prövning av
indirekta skatter få problem med att ha ett aktuellt siffemnderlag för
fastställande av skatt. Kommittén uppger att kammarrätten i Stockholm i fråga om
punktskatter redan i dag tillämpar det arbetssättet att domstolen i
komplicerade mål endast bedömer den eller de frågor som är aktuella och därfter
återförvisar målet till beskattningsmyndigheten för uträkning och
fastställande av skatten. Kommittén anser att detta förfarande kan användas i
fråga om samtliga indirekta skatter och föreslår att beskattningsmyndigheten
skall besluta om skatteberäkning, dvs. besluta om de ändringar av fastställd
skatt som föranleds av en domstols dom. Kommittén föreslår dessutom på samma
sätt som i fråga om direkta skatter att ett överklagande av ett sådant beslut
skall få prövas av domstol först sedan den dom som föranlett beslutet vunnit
laga kraft.

Jag gör i fråga om
förslaget att beskattningsmyndighelen skall efter avgörande av skattedomstol
besluta om de ändringar av fastställd skatt som föranleds av domstolens dom
samma bedömning som kommittén och instämmer i dess förslag. Vad däremot gäller
förslaget att ett överklagat beslut om skatteberäkning skall få prövas av domstol
först sedan den dom som ligger till grund för beslutet har vunnit laga kraft,
anser jag, i likhet med vad jag föreslår på taxeringsområdet, att en sådan
begränsning inte är nödvändig.

382

opaginerad Kontrollera mot PDF

16
Ikraftträdande m.m.

Prop.
1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Den nya taxeringslagen t illämpas fr. o. m. 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser om förfarande och process gäller för 1990 och tidigare års
laxeringsärenden och -mål. Reglerna om vem som får besluta om taxeringsrevision
tillämpas i fråga om beslut som fattas efter den 1 januari 1991. I mål som
anhängiggörs i regeringsrätten efter den 1 januari 1991 skall RSV föra det
allmännas talan.

För de indirekta
skatterna genomförs reformen fr. o. m. den 1 januari 1991.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. En ledamot av kommittén har
reserverat sig mot förslaget och menat att NTL i enlighet med den grundsats som
gäller för förfarande- och processregler bör träda i kraft den 1 januari 1991
och därvid gälla även framställningarom ändring av 1990 och tidigare års
taxeringar som görs efter den 1 januari 1991, med undantag för ordinära besvär
över 1990 års taxering.

Remissinstanserna:
Meningarna är delade om hur genomförandet bör ordnas. Flera remissinstanser,
bl. a. justitiekanslem och länsrätten i Göteborgs och Bohus län, ansluter sig
lill den mening som förts fram i reservationen, medan andra, bl. a. RSV och
länsrätten i Stockholms län, tillstyrker kommitténs förslag. Några förordar
särskilda övergångsbestämmelser.

Skälen för mitt förslag:
Den taxeringsreform jag föreslår innebär genomgripande förändringar i
förhållande lill i dag. Taxeringsbesluten skall kunna omprövas under fem år
efter taxeringsårets utgång. Överklagande skall kunna ske under samma tid.
Processformen ändras från beloppsprocess till sakprocess.

Skatteförenklingskommittén
föreslår att ikraftträdandet skall ske fr.o.m. 1991 års taxering och att äldre
bestämmelser skall gälla för 1990 och tidigare års laxeringar. Några särskilda
övergångsregler föreslås inte.

Förslaget innebär en mjuk
övergång för skattemyndigheterna. Under 1991 kommer inte någon omprövning av
tidigare års taxeringar alt äga rum. Under 1992 kan omprövning ske av 1991 års
taxering. Först 1993 kommer det vara aktuellt atl tillämpa
eftertaxeringsbestämmelserna.

För skatteförvaltningen
och för domstolarna innebär förslaget nackdelar på så sätt att två regelsystem
kommer att få tillämpas parallellt under relativt lång tid. Ansökningar om
eftertaxering och extraordinära besvär enligt GTL kan ges in till domstol
t.o.m. utgången av 1996 och i vissa undantagsfall även därefter.

Även för de skallskyldiga
medför förslaget en del ölägenheter, åtminstone i sådana fall där den
skattskyldige har fler mål om taxering anhängiga i domstol och målen handläggs
enligt olika processordningar. Svårigheterna för de skattskyldigas del torde
dock vara tämligen begränsade.

För egen del anser jag att
ett genomförande som skulle innebära att de nya reglerna skulle tillämpas även
på 1990 och tidigare års taxeringar skulle innebära en alltför stor belastning
på skattemyndigheterna. Det är där som de stora ärendemängderna skall hanteras.
Att skattemyndigheter-

383

s. 384 Kontrollera mot PDF

na
i en ny organisation samtidigt som den årliga taxeringen 1991 skall Prop.
1989/90:74

genomföras
också skulle kunna ompröva taxeringsbeslut avseende 1986 —

1990
års taxeringar på ett tillfredsställande sätt är enligt min mening

knappast
realistiskt. Skattemyndighetema behöver tid för att trimma in

den
nya organisationen och utveckla lämpliga mtiner. Jag ansluter mig

därför
till det förslag kommittén lagt fram. Detta innebär visserligen

nackdelar
för främst domstolama men där torde dock problemen bli mer

hanterliga.

Kommittén
diskuterar vissa möjliga övergångsbestämmelser. 1 likhet med kommittén anser
jag att någon uppmjukning av den nuvarande extraordinära besvärsrätten i GTL
inte nödvändig.

Reglema
om vem som får besluta om taxeringsrevision bör tillämpas fr. o. m. 1991
oavsett vilket taxeringsår revisionen avser. RSV bör föra det allmännas talan i
regeringsrätten i mål som anhängiggjörs där efter den 1 januari 1991 oavsett
vilket års taxering målet avser. RSV bör därvid kunna uppdra åt en tjänsteman
vid skaltemyndighet att företräda verket.

Vad
gäller de indirekta skattema bör reformen i enlighet med kommitténs förslag
gälla fr.o.m. den 1 januari 1991 och omfatta inte bara nya beslut utan även
äldre beslut som inte blivit slutligt avgjorda.

17 Ekonomiska och administrativa konsekvenser

17.1 Det nya förfarandet för taxering och omprövning m. m.

Skatteförenklingskommittén
har i sitt slutbetänkande redovisat beräkningar av behovet av resurstillskott
inom skatteförvaltningen och ett räkneexempel som belyser vilka besparingar
som kan göras inom domstolsväsendet.

Det
nya taxeringsförfarandet innebär att den nuvarande ordningen med fristående
taxeringsnämnder och viss lekmannagranskning av deklarationer upphör. Detta
medför att del krävs ökade resurser inom skatteförvaltningen för
deklarationsgranskning och för den nya beslutsorganisation som måste skapas.
Vidare krävs resurstillskott för arbetet med omprövning av taxeringsbeslut. Å
andra sidan minskar behovet av resurser för processverksamhet, med början någon
tid efter genomförandet, eftersom den i vart fall antalsmässigt övervägande
delen av de fall där det i dag förs process kommer att kunna hanteras inom
ramen för omprövningsförfarandet. Kommittén beräknar netlolillskottet till 220
årsarbetskrafter handläggande personal. Det fömtsätts därvid att en del av den
kontorspersonal vars arbetsuppgifter faller bort genom det nya förfarandet kan
föras över till handläggande arbetsuppgifter. Kommittén beräknar kostnaden för
lekmannamedverkan i skattenämndema till 25 milj. kr. per år.

Beträffande
domstolsväsendet utmynnar det räkneexempel som skatte

förenklingskommittén redovisar i en besparing på 27 milj. kr. per år vid

länsrättema och 5 milj. kr. per år vid kammarrättema. Kommittén fram

håller att beräkningama är mycket osäkra och att besparingen inte kan tas

hem förrän en tid efter genomförandet. 384

s. 385 Kontrollera mot PDF

Under
den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet har RSV redo- Prop.
1989/90:74 visat nya beräkningar vad gäller behovet av personaltillskott.
Enligt verket Bilaga 4 behöver skatteförvaltningen tillföras 401
årsarbetskrafter handläggande personal netto krävs emellertid ett större tillskott
än så. Skälet till detta är att överföringen av resurser från
processverksåmheten, och besparingar på grund av vissa rationaliseringar som
tagits med i beräkningen, kan ske först någon tid efter genomförandet.

1
likhet med skatteförenklingskommittén beräknar RSV kostnadema för
lekmannamedverkan i skattenämnderna till 25 milj. kr. per år. Hämtöver räknar
verket med en kostnad på 5 milj. kr. per år för arvoden till ordförandena och
vice ordförandena i dessa nämnder.

Utifrån
den nya beräkningen av personalbehovet har RSV beräknat me-delsbehovel för att
täcka de direkta lönekostnaderna inkl. lönekostnadspålägg samt lokalkostnader
och andra löpande förvaltningskostnader. Vidare har verket beräknat de årliga
kostnaderna för den ADBulrustning som behöver anskaffas och vissa
engångsutgifter för anskaffning av inventarier, utbildning m.m. För budgetåret
1990/91 medför reformen enligt RSV:s beräkningar ett medelsbehov på 112,7 milj.
kr. utöver nuvarande anslag till skatteförvaltningen.

Jag
konstaterar att RSV:s beräkning av personalbehovet skiljer sig avsevärt från
den beräkning som skatteförenklingskommittén gjort. I fråga om
deklarationsgranskningen förklaras skillnaden främst av att kommittén har
utgått från en förlängning av granskningsperioden i det nya förfarandet och
från att resurser skall kunna omdisponeras från den nuvarande hanteringen av
förtidsålerbetalning av skatt.

Vidare
kom nämnas att RSV har beräknat resurser för att ersätta den handledning och
andrahandsgranskning av deklarationer m. m. som ordförandena i taxeringsnämnd
i dag svarar för (37 årsarbetskrafter) och att verket räknar med ett något
större resursbehov för beslutsorganisationen än vad kommittén gjort (85
årsarbetskrafter i stället för 65).

För
egen del får jag anföra följande. När det gäller granskningsorganisationen
vill jag erinra om all mitt förslag i fråga om laxeringsperioden innebär att
vissa typer av beslut bör vara fattade före utgången av oktober månad. Hela
taxeringsperioden, som går ut den 30 november, kan därför inte utnyttjas för
granskningsarbetet. Jag utgår vidare från att rutiner för tidigare utskick av
skattsedlar, som skulle göra det möjligt att slippa en stor del av
förtidsåterbetalningarna, i vart fall inte kommer att kunna införas i nära
anslutning till det nya taxeringsförfarandet. Det arbete som i dag utförs av
ordförandena i taxeringsnämnd vid sidan om själva ordförandeskapet bör beaktas
vid resursberäkningen på det sätt som verket har föreslagit.

När
det sedan gäller beslutsorganisationen konstaterar jag att det är svårt all med
någorlunda säkerhet bedöma resursåtgången. Jag anser emellertid att det saknas
skäl att gå ifrån den beräkning som kommittén har gjort.

385

25 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 386 Kontrollera mot PDF

Ersättning till en ledamot
i skattenämnd bör utgå enligt samma principer Prop. 1989/90:74 som gäller i
dag beträffande ledamot i taxeringsnämnd. Det innebär bl. a. att Bilaga 4
ersättningen betalas av den landstingskommun eller kommun som har utsett
ledamoten.

Rekryteringen
av nya handläggare till granskningsorganisationen bör med tanke på
utbildningsbehovet i huvudsak ske omkring halvårsskiftet 1990, vilket innebär
att detta tillskott av personal får fullt kostnadsmässigt genomslag budgetåret
1990/91.

Med
utgångspunkt i det jag nu har sagt beräknar jag merkostnaden för personal etc.
inom skatteförvaltningen för det nya taxeringsförfarandet till 97,5 milj. kr.
budgetåret 1990/91.

Genom
avvecklingen av den nuvarande taxeringsnämndsorganisationen sparas för statens
del ca 86 milj. kr. per år. Avvecklingen kan dock ske först när arbetet med
1990 års taxering är avslutat, vilket innebär att besparingen bara till en del
kan tas hem budgetåret 1990/91. Regeringen utgår i sill förslag i årets
budgetproposition i fråga om sjunde huvudtitelns förslagsanslag B 5. Kostnader
för årlig taxering m. m. från att belastningen på detta anslag på gmnd av
inkomst- och förmögenhetstaxeringen minskar med 36 milj. kr. jämfört med
innevarande budgetår.

Beträffande
besparingen hos länsrätter och kammarrätter till följd av minskat antal
skattemål konstaterar jag att osäkerheten i bedömningen är lika stor i dag som
när skatteförenklingskommittén gjorde sina beräkningar. Osäkerheten gäller
dels i vilken utsträckning det totala antalet skattemål kan minskas genom
omprövningsförfarandet och dels hur återstående mål kommer atl fördela sig
mellan relativt enkla och mera komplicerade fall. Som har framgått av min
redogörelse tidigare kommer länsrätterna också atl tillföras vissa nya
mållyper. Del gäller bl. a. prövning av skattemyndigheternas beslut i frågor
om anstånd. Jag anser emellertid att det räkneexempel som kommittén redovisat
bör kunna tjäna som vägledning vid framtida budgetprövning i fråga om
domstolarna. Besparingen kan tas ut successivt och bör få full effekt fr. o. m.
budgetåret 1993/94. Domstolsverket bör i sina anslagsframställningar noga
analysera och belysa utvecklingen vad gäller effekterna av reformen.

Sammantaget
gör jag bedömningen att reformen fr.o.m. budgetåret 1993/94 inte skall medföra
någon merbelastning på statsbudgeten jämfört med nuvarande medelstilldelning.

För
samhället som helhet innebär reformen redan från början väsentliga fördelar.
Möjligheten all på ett smidigt sätt, utan onödiga formaliteter, få ett beslut
omprövat av skattemyndigheterna under en femårsperiod efter utgången av
taxeringsåret innebär betydligt bättre service än för närvarande och minskade
kostnader för de skattskyldiga.

Jag
vill i det här sammanhanget också erinra om att kommunsektorns kostnader för
lekmannamedverkan i taxeringsarbetet genom reformen minskar med ca 15 milj. kr.
per år.

386

s. 387 Kontrollera mot PDF

17.2 En skattemyndighet i varje län Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Enligt
RSV leder inrättandet av en gemensam myndighet tiU bättre fömtsättningar för
ett effektivt resursutnyttjande. Det ökar också fömtsättningama för att
genomföra den integrering och decentralisering som verket föreslår. När den nya
organisationen är fullt utbyggd och intrimmad kan den enligt verkels bedömning
drivas till lägre kostnad än dagens organisation.

Inrättandet
av en gemensam myndighet är i sig inte förenat med några större
genomförandekostnader. Skälet till det är att genomförandet kan samordnas
tidsmässigt med andra reformer. Bl. a. gäller att en omarbetning av blanketter
m. m. under alla förhållanden måste göras på gmnd av de genomgripande
materiella reformer på skatteområdet som jag inom kort kommer all lägga fram
förslag till och på gmnd av det nya taxeringsförfarandet. Kostnadema för
dennna omarbetning påverkas inte nämnvärt av att myndighetsbeleckningama
samtidigt ändras.

Jag
har redan gjort klart att jag i huvudsak också ställer mig bakom RSV:s förslag
till omstmkturering och decentralisering av verksamheten i länen (jfr avsnitt
4.1).

"Även
jagt gör bedömningen att en ny organisation, fullt genomförd, skall leda till
lägre kostnader för skatteadministrationen än i dag. För budgetåret 1990/91
utgår jag från att arbetet med att förbereda den nya organisationen inte
orsakar större merkostnader än att de ryms inom den medelsram för
skatteförvaltningen som regeringen föreslagit i året budgetproposition. Vad
gäller takten i genomförandet bör den knytas bl. a. till frågan om hur lokalbehovet
ska kunna ges en tillfredsställande lösning. Som jag sagt tidigare (jfr avsnitt
4.1) bör denna fråga belysas ytterligare. För egen del anser jag att
utgångspunkten för genomförandet skall vara att decentraliseringen och
omstmktureringen inte skall föranleda merkostnader som inte i allt väsentligt
kan rymmas inom ordinarie medelsramar."

387

s. 388 Kontrollera mot PDF

18 Upprättade lagförslag Prop. 1989/90:74

Bilaga
4 I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1.
taxeringslag (1990:00),

2.
lag (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,

3.
lag (1990:00) om skatteavdrag i
vissa fall från folkpension m. m.,

4.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från sjukpenning m. m.,

5.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från artistersättning m. m.,

6.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

7.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

8.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

10.
lag om ändring i lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

11.
lagom ändringi
lagen(1927:321)om utskiftningsskatt,

12.
lagom ändringi
kommunalskattelagen(1928:370),

13.
lagom ändringi
lagen(1933:395)om ersättningsskatt,

14.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

15.
lag om ändring i lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift,

16.
lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

17.
lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

18.
lag om ändring i lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxerings-frågor,

19.
lag om ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skallskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan,

20.
lag om ändring i lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

21.
lag om ändring i lagen
(1954:40) om särskild fartygsfond,

22.
lag om ändring i
skogskontolagen (1954:142),

23.
lag om ändring i lagen
(1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.,

24.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

25.
lag om ändring i lagen
(1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.,

26.
lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

27.
lag om ändring i lagen
(1960:63) om förlustavdrag,

28.
lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustmtillägg och kommunaU bostadstillägg lill folkpension,

29.
lag om ändring i lagen
(1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.,

30.
lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.,

31.
lag om ändring i lagen
(1967:96) om särskild nyanskaifningsfond, 3gg

s. 389 Kontrollera mot PDF

10.
lag om ändring i
folkbokföringslagen (1967:198), Prop. 1989/90:74

11.
lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfäs- Bilaga 4 lelse m.m.,

12.
lag om ändring i lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet,

13.
lag om ändring i lagen (1969:738)
om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts
Stiftelsen Petroleuminduslriens Beredskapsfond, m.m.,

14.
lag om ändring i
kupongskattelagen (1970:624),

15.
lag om ändring i
skaltebrottslagen (1971:69),

16.
lag om ändring i lagen (1971:171)
om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

17.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

18.
lag om ändring i vallagen
(1972:620),

19.
lagom ändringi lagen
(1972:704)om kyrkofullmäktigeval,

20.
lag om ändring i datalagen
(1973:289),

21.
lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,

22.
lagom ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),

23.
lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125),

24.
lag om ändring i kommunallagen
(1977:179),

25.
lag om ändring i lagen
(1978:28) om försäkringsdomstolar,

26.
lag om ändring i lagen
(1978:401) om exportkredilslöd,

27.
lag om ändring i lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

28.
lag om ändring i lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

29.
lag om ändring i
jordbmksbokföringslagen (1979:141),

30.
lag om ändring i
bötesverkställighetslagen (1979:189),

31.
lagom ändring i lagen
(1979:609)om allmän investeringsfond,

32.
lag om ändring i lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv,

33.
lag om ändring i lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto,

34.
lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

35.
lag om ändring i lagen
(1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering,

36.
lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinst-konto,

37.
lag om ändring i lagen
(1980:865) mot skatteflykt,

38.
lag om ändring i lagen
(1981:296) om eldsvådefonder,

39.
lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,

40.
lag om ändring i lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto,

41.
lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående del kommunala skatteunderlaget,
m. m.,

42.
lag om ändring i lagen
(1982:423) om allmän löneavgift,

43.
lag om ändring i lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar,

389

s. 390 Kontrollera mot PDF

66.
lagom ändringi lagen (1982:1185)
om inbetalning på särskilt inve- Prop. 1989/90:74 steringskonto. Bilaga
4

67.
lag om ändring i lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift,

68.
lag om ändring i lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatl,

69.
lag om ändring i lagen
(1984:533) om arbelsslällenummer m. m.,

70.
lag om ändring i lagen
(1984:947) om beskattning av ufländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige,

71.
lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

72.
lag om ändring i lagen
(1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

73.
lagom ändringi
utsökningsregisteriagen (1986:617),

74.
lag om ändring i lagen
(1987:560) om skatteuljämningsavgift,

75.
lagom ändring i lagen
(1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,

76.
lagom ändringi
lagen(1987:773)om fritidsbåtsregister,

77.
lagom ändringi
tullagen(1987:1065),

78.
lag om ändring i
församlingslagen (1988:180),

79.
lag om ändring i
kyrkofondslagen (1988:182),

80.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1988:327),

81.
lag om ändring i lagen
(1988:491) om skatteutjämingsbidrag,

82.
lag om ändring i lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt,

83.
lag om ändring i lagen
(1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

84.
lag om ändring i lagen
(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.,

85. lag
om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

Förslagen under punkterna 37, 39 - 42, 44,45, 47 och 52 har upprättats

i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

Förslagen
under punkterna 9, 26, 28 och 61 har upprättats i samråd med chefen för
socialdepartementet.

Förslagen
under punktema 46, 69, 78 och 79 har upprättats i samråd med chefen för
civildepartementet.

Förslaget
under punkt 15 har upprättats i samråd med chefen för jordbmksdepartementel.

Förslaget
under punkt 76 har upprättats i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

Lagrådets
yttrande har inte inhämtats beträffande de under 10 — 85 angivna lagförslagen.
Dessa förslag avser i huvudsak konsekvensändringar till de lagförslag som
lagrådet har yttrat sig över och är enligt min mening av sådan beskaffenhet att
lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

390

s. 391 Kontrollera mot PDF

19 Författningskommentarer Prop. 1989/90:74

Bilaga
4 1 förhållande till de av lagrådet granskade förslagen har justeringar av

främst
redaktionell art gjorts i vissa av förslagen.

I
somliga lagförslag föreslås att bestämmelserna skall träda i kraft den 30

juni 1990 men tillämpas
först från en senare tidpunkt. Detta motiveras av de

i
kraftträdandebestämmelser som jag föreslagit i de nyligen överlämnade

lagrådsremisserna
angående skattereformen.

19.1 Taxeringslagen

19.1.1
1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

I
första stycket bestäms begreppet taxering. Taxering är fastställelse av
underlaget för att ta ut de skatter och den avgift som räknas upp i stycket.
Två direkta skatter omfattas inte av NTL:s reglering, nämligen sjömansskatten
och kupongskatten. Förfarandet för de indirekta skatterna och
fastighetstaxeringsförfarandet står också utanför. Även genom t. ex. beslut
enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst samt beslut om avräkning av utländsk skatt och om fömtsättningar för
skattereduktion enligt 2§ 4 mom. UBL bestäms underlaget för att ta ut skatt.
Sådana beslut är således taxeringsbeslut.

Av
andra stycket framgår att lagen gäller även vid handläggning av ärenden om
särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgifter, om inte annat
framgår av 5 kap. Detta innebär bl. a. att de frister för beslut och omprövning
som finns i 4 kap. också gäller för särskilda avgifter med de begränsningar som
följer av bestämmelsema i 5 kap.

Som
framgår av tredje stycket innehåller lagen bestämmelser som skall gälla vid
handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i domstol.
Bestämmelserna om handläggningen vid domstol finns i 6 kap.

2 §

Förfarandereglema
i NTL omfattar också lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift (se 1 § första
stycket 7). Vad som sägs om skatt och skattskyldig i NTL gäller även
skogsvårdsavgift och den som är skyldig att betala sådan avgift.

391

s. 392 Kontrollera mot PDF

3§ Prop. 1989/90:74

I
paragrafen hänvisas generellt till de bestämningar som finns i KL och
bilaga 4 SIL. Detta innebär att bl. a. begrepp som taxeringsår (3 § KL) och
hemortskommun (66§ KL, 14§ 1 mom. SIL) har samma innebörd i NTL, KL och SIL.

4 §

Bestämmelserna
om deklarations- och uppgiftsplikt bildar en särskild lag, lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK).

19.1.2
2 kap. Taxeringsorganisationen

1 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt

yttrande.

Bestämmelserna
i första och andra styckena motsvarar I8§ första stycket GTL. Dessutom anges
att varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje
skattekontor finns en skallenämnd. Ett skattekontor kan vara lokalt eller länsgemensamt
(se avsnitt 4.1).

Tredje
stycket kan sägas motsvara I8§ andra stycket GTL. RSV har samma befogenhet som
skattemyndigheten har enligt 3 kap. RSV kan således förelägga den skattskyldige
att lämna de ytterligare upplysningar eller förete de kontrakt, kontoutdrag
m.m. som behövs för kontroll av deklarationen, göra s. k. laxeringsbesök,
besluta om taxeringsrevision samt ta del av uppgifter enligt 3 kap. 15 och
16§§. Utövar RSV sin beslutanderätt tar verket över den befogenhet som annars
tillkommer skattemyndighet vad gäller just den åtgärd verket beslutat om. Det
blir således aldrig någon kollision mellan skattemyndighets och RSV:s
befogenhet.

2
§

I
paragrafen regleras beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyndigheter.

Enligt
första stycket skall beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i
det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen.
Innebörden av begreppet hemortskommun anges i 66 § KL och 14 § 1 mom. SIL. Med
orden "beslut i taxeringsärende" avses - förutom taxeringsbeslut -
även beslut om taxeringsrevision och om föreläggande av vite. Av 1 kap. 1 §
andra stycket följer att bestämmelsen även avser beslut om skattetillägg och
förseningsavgift.

Andra
stycket kan sägas motsvara 4§ fjärde stycket GTL.

Bestämmelsen i tredje
stycket har behandlats i avsnitt 5.3. Innebörden

är att beslutsbehörigheten kan flyttas mellan två skattemyndigheter. För

att en sådan överflyttning skall få göras krävs att den skattemyndighet som

är behörig enligt bestämmelserna i första stycket uppdrar åt en annan

skattemyndighet all fatta beslut. Uppdraget fömtsätter att den andra skal- 392

s. 393 Kontrollera mot PDF

temyndigheten samtycker
och att överflyttningen kan ske utan avsevärd Prop. 1989/90:74 olägenhet
för den skattskyldige. Uppdraget får avse ett visst ärende eller en Bilaga
4 viss grupp av ärenden. Bestämmelsen bör ses i sammanhang med 6 kap. 16§
förstastycket.

Om
en skattemyndighet anser att den skattskyldige felaktigt taxerats i länet och
därför undanröjer taxeringsbeslutet, krävs för att myndigheten skall kunna
fatta ett beslut om taxering i annat län att beslutsbehörigheten överförts till
myndigheten. En sådan överföring av beslutsbehörigheten kan inte anses medföra
avsevärd olägenhet för den skatlskyldige.

3 §

Bestämmelsen
behandlas i avsnitt 4.2. Som framgår av 1 § andra stycket skall det finnas en
skallenämnd vid varje skattekontor. Vid de större skattekontoren är det
nödvändigt att dela in skattenämnden i avdelningar. Regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om sådan avdelningsindelning. Jag
delar lagrådets uppfattning att det av lagtexten bör framgå att för avdelning
gäller bestämmelserna om skattenämnd. Varje avdelning beslutar således i
skattemyndighetens namn.

4 §

I
förevarande paragraf behandlas beslutsbehörighetens fördelning inom
skattemyndigheten mellan tjänstemän och skattenämnd. Bestämmelsen kommenteras i
avsnitt 5.2. Del är den enskilde tjänstemannen som prövar om de i lagen angivna
fömtsättningama för att ärendet skall avgöras i nämnden föreligger. Ett
gmndläggande beslut om årlig taxering kan fattas av tjänstemannen själv om det
inte innefattar en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk
betydelse för den skattskyldige eller beslutet av någon annan särskild
anledning bör fattas i nämnd.

Ett
ärende som avser omprövning av en tvistig fråga och där nämnden inte tidigare
prövat de omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar, skall
avgöras i nämnden (punkt 1). Finner tjänstemannen att de yrkanden den
skattskyldige framställer i en begäran om omprövning kan godtas behöver nämnden
således normalt inte kopplas in om inte punkt 2 eller 3 är tillämplig.
Bestämmelsen möjliggör också för tjänsteman att fatta beslut när frågan i och
för sig är tvistig eller rör en skälighets- eller bedömningsfråga men nämnden
redan tagit ställning till de omständigheter och bevis som den skattskyldige
åberopar. Den tidigare prövningen måste ha skett pä samma underlag. Har
omständigheter eller bevis tillkommit som nämnden inte tagit ställning lill skall
även ell andra beslut som innebär all den skattskyldige inte får fullt bifall
fattas i nämnd.

393

s. 394 Kontrollera mot PDF

5
§ Prop. 1989/90:74

Det
skall finnas en ordförande för varje avdelning om nämnden är avdel- tJtiaga
4 ningsindelad. En vice ordförande är däremot inte knuten lill en viss
avdelning. Därigenom skapas en flexibel organisation där en vice ordförande
kan tjänstgöra vid den avdelning där det behövs.

6
§


lagrådets inrådan har förevarande paragraf placerats före den bestämmelse som
behandlar skattenämndens beslutförhet.

Bestämmelsen
i första stycket har kommenterats i avsnitt 4.3.2. Såväl ordföranden som vice
ordföranden skall vara tjänstemän vid skattemyndighet.

Det
kan i undantagsfall vara motiverat att chefen för skattemyndigheten lar över
ordförandeskapet i skattenämnden vid behandlingen av ett enstaka ärende,
vilket bestämmelsen i andra stycket möjliggör. Det kan vara behandling av ett
ärende som är särskilt betydelsefullt, t. ex. för att det är ett pilotfall i en
viktig fråga.

Det
tredje stycket har kommenterats i avsnitt 4.3.1.

1 §

Enligt
riksdagens principbeslut skall fem lekmän kallas till varje sammanträde med
skattenämnden (avsnitt 4.3.3). Paragrafen föreskriver atl inte fler än
ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får delta i
behandlingen av ett ärende och att nämnden är beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Några särskilda
bestämmelser om beslutförhet om en ledamot får förfall och man inte hinner
kalla in en annan i hans ställe eller en ledamot måste avträda på gmnd av jäv
föreslås inte. För att inte riskera att beslulförheten skall brista bör därför
regelmässigt, i enlighet med principbeslutet, fem lekmän kallas till varje
sammanträde.

19.1,3
3 kap. Utredning i taxeringsärenden

1 §

Bestämmelsen
behandlas i avsnitt 6.1. Normalt fattas beslut på gmndval

av de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration och de

kontrolluppgifter m. m. som kommit in utan någon särskild utredning från

skaltemyndighetens sida. Bara om handlingarna ger anledning lill det och

frågan avser ett tillräckligt stort belopp företas utredning. Den föreslagna

regeln är inte avsedd att innebära all den nuvarande utredningsskyldighe

ten utökas (jfr 65 § första stycket GTL). Utredningsskyldigheten kan där

emot sägas ha fått delvis annat innehåll genom skattemyndighetens utöka

de omprövningsmöjligheter. I det framtida förfarandet kan skattemyndig

heten fatta beslut till den skattskyldiges nackdel även efter det att lax- 394

s. 395 Kontrollera mot PDF

eringsperioden har gått
ul. I de fall ett beslut ändras till den skattskyldiges Prop. 1989/90:74
nackdel ställs helt andra krav på utredningen än när t. ex. den
skattskyldi- Bilaga 4 ges yrkanden i en begäran om omprövning bifalls.

2
§

Kommunikalionsreglema
har sina motsvarigheter i 65 § första stycket och 116 k § andra stycket GTL och
är således gemensamma för taxering och särskilda avgifter.

Regler
om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter från någon annan än den
skatteskyldige själv finns i 17 § FL. Det är emellertid nödvändigt med en
särskild regel i NTL med hänsyn till att kommunikationsskyldigheten på
taxeringsområdet går längre än vad FL föreskriver.

1
första stycket bestäms kommunikationsskyldigheten när visserligen inte något
nytt tillförts ärendet genom någon annan men när skattemyndigheten
ifrågasätter all avvika från den skattskyldiges uppgifter eller att påföra
särskild avgift. Den skatlskyldige skall således normalt ges tillfälle att
yttra sig innan skattemyndigheten fattar etl beslut om avvikelse från
självdeklarationen eller ett omprövningsbeslut på eget initiativ eller beslut
om att påföra skattetillägg. Kommunikation kan underlåtas endast när det är
onödigt, dvs. beslutet avser ändringar av så självklar karaktär att etl yttrande
av den skattskyldige inte skulle kunna medföra ett bättre beslutsunderlag.

Den
ändrade ordalydelsen i förhållande till dagens regler avses inte innebära någon
ändring av den nuvarande kommunikationsskyldigheten på taxerings- och
avgiftsområdena utan skall täcka de olika behov av kommunikation som finns i
olika ärenden. Del ligger i sakens natur att en regel av detta slag får olika
innehåll beroende på vilken typ av ärenden som är aktuell. Ett beslut om
taxering i enlighet med den skattskyldiges deklaration kan naturligtvis fattas
utan kommunikation, medan t.ex. ett beslut om påförande av särskild avgift
normalt fömtsätter att den skatlskyldige fått möjlighet att yttra sig över den
ifrågasatta åtgärden (avsnitt 10.3).

1
andra stycket finns en hänvisning till 17 § FL. Som lagrådet påpekat i sitt
yttrande är avsikten med bestämmelsen att reglera dels den skattskyldiges rätt
att få del av uppgifter som tillförts av annan än honom själv och dels hans
rätt att få yttra sig över dem. Stycket har därför utformats i enlighet med
lagrådets förslag. I 3§ finns ett undantag från kommunikationsskyldigheten i
17§ FL.

Bestämmelsen
motsvarar 66 b § första stycket GTL. Andra stycket i 66 b § GTL har förts rill
4 kap. 4 §.

Genom
bestämmelsen i 3§ ges skattemyndigheten rätt att i fråga om en

förenklad självdeklaration fatta taxeringsbeslut på gmndval av uppgifter

som den skattskyldige inte har lämnat eller fått ta ställning till. Detta

avviker från den i 17 § första stycket FL föreskrivna kommunikationsskyl

digheten. 395

s. 396 Kontrollera mot PDF

4§ Prop. 1989/90:74

Den
ovillkorliga rätten för skaltskyldig att företräda inför laxeringsnämn- lga
4 den och lämna upplysningar till ledning för sin taxering har inte överförts
till skattenämnden (se avsnitt 6.2). Den skatlskyldige skall dock få tillfälle
att lämna muntliga upplysningar inför skallenämnden om inte särskilda skäl
talar emot det.

Det
bör observeras att bestämmelsen endast avser möjligheten atl lämna upplysningar
muntligt inför skattenämnden i ärende som skall avgöras i nämnden. Detta har på
lagrådets inrådan förtydligats i lagtexten. Paragrafen har, med en smärre
redaktionell ändring, utformats i enlighet med lagrådels förslag. Möjlighetema
till muntligt förfarandet i ärende hos skattemyndigheten som inte avgörs i
skattenämnd regleras av 14§ FL.

Beslut
om att vägra muntlighet i ärenden som skall avgöras av nämnden fattas av
nämnden. Av allmänna regler följer att ell beslut att vägra muntlighet får
överklagas endast i samband med avgörandet i sak.

Vad
som kommer fram vid en personlig inställelse måste dokumenteras.
Dokumentationsskyldigheten framgår av 15 § FL och någon särskild regel i NTL är
inte nödvändig.

5 §

Första
och andra styckena motsvarar 31 § 2 mom. första och andra styckena GTL. Någon
regel om att upplysningama skall lämnas skriftligt motsvarande den som nu
finns i 31 § 2 mom. första stycket har dock inte tagits in i NTL Cjfr 14 §
andra stycket FL).

Uppgiftsskyldigheten
inträder enligt bestämmelsen först efter föreläggande (jfr 31 § 1 mom. GTL; 2
kap. 3§ LSK). Uppgiftsskyldigheten är tämligen vidsträckt och kan t. ex. avse
att få in uppgifter om den skattskyldiges levnadskostnader för en mer allmän
kontroll av deklarationens riktighet (prop. 1955:160 s. 103).

Föreläggande
får avse att få in material för atl kontrollera de uppgifter den skattskyldige
lämnat i sin självdeklaration eller annars för atl få underlag för all falla
ett riktigt taxeringsbeslut avseende den skallskyldige. Däremot får
bestämmelsen inte utnyttjas för att kontrollera även själva
deklarationsunderlagets riktighet. Som lagrådet påpekat är inte någon
utvidgning av förelägganderätten i förhållande till dagens regler avsedd. Jag
delar lagrådets uppfattning att de begränsningar som gäller bör framgå av
lagtexten och att det av lagtexten också bör framgå atl föreläggandet måste
utformas så att den skatlskyldige får klart för sig vilka upplysningar som
avses med föreläggandet. Paragrafen har därför utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

Tredje
stycket innehåller en ändring i förhållande till dagens regler (se

avsnitt 6.3). För närvarande får endast ett föreläggande att lämna ytterliga

re upplysningar förenas med vite (53 § GTL). Nu föreslås att även ell

föreläggande atl visa upp en handling får förenas med vite. Enligt den

föreslagna regeln får etl föreläggande förenas med vite om det finns anled

ning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet. Någon

sådan begränsning finns inte inskriven i GTL men torde ändå tillämpas. 396

s. 397 Kontrollera mot PDF

I NTL har endast tagits in
de bestämmelser som avviker från lagen Prop. 1989/90:74 (1985:206) om
viten. Några motsvarigheter till 123§ första stycket samt Bilaga 4 124§
första och andra styckena GTL finns därför inte.

Regeln
i 123 § första stycket GTL - att vite skall bestämmas till belopp som med
hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt kan förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst 500 kr. — har sin
motsvarighet i 3§ viteslagen. Någon beloppsgräns föreskrivs dock inte i
viteslagen. I förarbetena till 3§ framhålls (prop. 1984/85:96 s. 27 och 49) att
myndigheten vid bestämmandel av vitets storiek kan ta hänsyn till tidigare
ådagalagd tredska och till vad som är känt om adressatens
förmögenhetsförhållanden men även till värdet av del föremål som avses med föreläggandet
och till samhällsintresset av att föreläggandet vinner efterrättelse. På vissa
områden får man räkna med en schabloniserad tillämpning. Det ligger i sakens
natur och får anses följa av den princip som uttryckts i 3§ att ett vite bör
bestämmas så högt att det inte blir ekonomiskt fördelaktigt att underlåta att
iaktta det.

I
NTL har inte någon beloppsgräns införts. Det bör anförtros skattemyndigheten
och riksskatteverket att själva bestämma lämpliga vilesbelopp utifrån de
allmänna riktlinjer som lagstiftaren meddelat. Ett vitesföreläggande skall
liksom hittills (55 § GTL) delges den skattskyldige. En bestämmelse om detta
bör tas in i TF.

Det
har i 6§ införts en möjlighet för den skattskyldige att befrias från sina
skyldigheter enligt förevarande paragraf Ett vitesföreläggande är inte
överklagbart Gfr 6 kap. 2§). Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten på
ansökan av den myndighet som utfärdat vitesföreläggandel. Ansökan görs hos
länsrätten i det län där myndigheten är belägen (6§ viteslagen). Vitets
lämplighet får bedömas i mål om utdömande av vite (7 kap.2§).

6
§

I
GTL finns inte någon rätt för skattskyldig som förelagts atl lämna upplysningar
eller visa upp handling att befrias från sin skyldighet. En sådan möjlighet är
befogad av rättssäkerhetsskäl och ges genom paragrafen. Den har utformats i
enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande. Motsvarigheter tilK
bestämmelsen finns vad avser undantagande av handlingar från taxeringsrevision
i 13§ och vad gäller befrielse från skyldigheten att efter föreläggande lämna
kontrolluppgift i 3 kap. 3§ LSK. Länsrättens beslut i fråga om befrielse får
inte överklagas (6 kap. 10§ 1).

397

s. 398 Kontrollera mot PDF

7
§ Prop. 1989/90:74

Paragrafen
motsvarar med redaktionella ändringar de bestämmelser om Bilaga 4 s.k. taxeringsbesök
som i samband med RS-reformen infördes i 31§ 2 mom. tredje stycket GTL (prop.
1977/78:181 s. 254).

8
§

Reglerna
om taxeringsrevision har överförts från GTL med endast smärre justeringar i
sak. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits. Lagrådet avråder i sitt
yttrande från användning av uttryck som "den reviderade" och liknande
i lagtexten. Lagrådet finner uttrycken oacceptabla från språklig synpunkt. Jag
delar inte lagrådets uppfattning utan anser att uttrycken väl kan användas i
lagtexten. I övrigt har bestämmelserna om taxeringsrevision utformats i
enligthet med vad lagrådet föreslagit.

Förevarande
paragraf motsvarar 56 § 1 mom. första och andra styckena samt 57 § första och
andra styckena GTL .

Det
är skattemyndigheten som skall besluta om taxeringsrevision. Vem som har
befogenhet inom myndigheten att fatta sådana beslut bör regleras genom
arbetsordning. Att även RSV har befogenhet att besluta om revision framgår av
2 kap. 1 §. Vad gäller ett slags revision har beslutanderätten alltjämt lagts
på RSV, nämligen vid s. k. tredjemansrevisioner när den hos vilken revisionen
sker inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter om personerna i
fråga. RSV har dock möjlighet att delegera beslutanderätten till
skattemyndighet.

Av
2 kap 2 § framgår vilken skattemyndighet som har beslutanderätt vad gäller
taxeringsrevision och att beslutsbehörigheten kan överföras mellan
skattemyndigheterna (se avsnitt 5.3).

9
§

Bestämmelsen
motsvarar 57 § fjärde stycket GTL. Någon motsvarighet till den möjlighet som
finns i GTL att uppdra taxeringsrevision åt annan i bokföring och taxering
sakkunnig person som godkänts av länsskattemyndigheten har inte ansetts
befogad. Inte heller finns någon motsvarighet till det undantag från
jävsbestämmelserna i FL som för närvarande finns i 57 § femte stycket GTL.

10 §

Regeln
motsvarar 56 § 3 mom. första och andra styckena GTL. Bestämmelsen i det tredje
stycket i momentet bör föras över till TF. Fjärde stycket bildaren egen
paragraf, 14§.

11
§

Regeln
motsvarar 56 § I mom. tredje - sjätte styckena GTL. 398

s. 399 Kontrollera mot PDF

12
§ Prop. 1989/90:74

Första
och andra styckena motsvarar 56 § 2 mom. GTL. Tredje stycket öiiaga 4
motsvarar 58 § GTL.

13
§

Regeln
motsvarar 56§ 4 mom. GTL. Att länsrättens beslut i fråga om undantagande inte
får överklagas framgår av 6 kap. 10§ 2.

14 §

Regeln
motsvarar 56 § 3 mom. sista stycket GTL.

15 §

Regeln
motsvarar 43 § 5 mom. GTL.

16 §

Regeln
motsvarar 46 § GTL.

17 §

Regeln
motsvarar 50§ 1 mom. första stycket och 3 mom. GTL.

Någon
motsvarighet till bestämmelsen i 50§ 1 mom. andra stycket GTL finns inte. I
överensstämmelse med de strävanden som funnits sedan lång tid atl delegera
förvaltningsärenden av löpande karaktär från regeringen till domstolar och
myndigheter bör skattemyndigheten själv i stället för regeringen pröva en
begäran från en annan myndighet om att få ta del av uppgifter som avses i
första stycket för statistisk bearbetning. Prövningen skall ske enligt
sekretesslagens (1980:100) bestämmelser.

Genomförandet
av en ny skatteorganisation innebär en betydande minskning av antalet
myndigheter. Med hänsyn till att endast ett fåtal skattemyndigheter kommer att
pröva framställningar om utlämnande av nämnda uppgifter till andra myndigheter
för statistisk bearbetning bör en likformig tillämpning på samma nivå som
tidigare kunna upprätthållas utan att regeringen skall behöva pröva varje
särskilt fall av utlämnande av uppgifter för statistisk bearbetning.

18 §

Regeln
motsvaras av 50§ 1 mom. tredje stycket GTL.

19.1.4
4 kap. Taxeringsbeslut

I §

Det
finns tre typer av taxeringsbeslut, nämligen grundläggande beslut om

årlig taxering,
omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Under 399

s. 400 Kontrollera mot PDF

taxeringsperioden kan
såväl gmndläggande beslut om åriig taxering som Prop. 1989/90:74
omprövningsbeslut fattas. Beslut om taxeringsåtgärder kommer bara i Bilaga
4 fråga efter domstolsavgörande som innebär ändring av det tidigare beslutet
(avsnitt 15).

I
andra stycket har på lagrådets inrådan tagits in en bestämmelse om atl den
skatteskyldige ulan dröjsmål skall underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut
och, om beslutet är till hans nackdel, om möjligheterna till omprövning och
överklagande. Bestämmelsen har, till skillnad från lagrådets förslag, placerats
i 1 § eftersom den är tillämplig på alla typer av taxeringsbeslut.

2 §

Paragrafen
har kommenterats i avsnitt 7.2. Beslut avseende den årliga taxeringen skall
enligt första stycket ha fattats före utgången av november taxeringsåret.
Slutskattesedel skall enligt 35 § första stycket UBL tillställas den skattskyldige
senast den 15 december taxeringsåret.

I
andra stycket finns en regel om att skattemyndigheten under november inte till
den skattskyldiges nackdel får fatta grundläggande beslut om årlig taxering,
omprövningsbeslut och beslut om skattetillägg. Med omprövningsbeslut avses
naturligtvis endast sådana omprövningsbeslut som rör den årliga laxeringen.
Syftet med bestämmelsen är all förhindra all skattemyndighetens beslut fattas
så sent att frågan inte hinner omprövas före utgången av november. November
månad skall i princip ägnas åt omprövning på begäran av den skatlskyldige för
att resultatet av omprövningen skall kunna beaktas vid utfärdandet av
slutskattesedeln.

Om
syftet med bestämmelsen i andra stycket skall uppnås är del naturligtvis
angelägel att den skattskyldige så snart som möjlighet underrättas om
innehållet i ett taxeringsbeslut som gått honom emot och att han får besked om
hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet (se 1 § andra
stycket).

3 §

Bestämmelsen
motsvarar med endast redaktionella ändringar 21 § GTL.

4 §

Regeln
har sin motsvarighet i 66 b § andra stycket GTL. 66 b § första stycket GTL
återfinns i 3 kap. 3§. Bestämmelsen möjliggör för skattemyndigheten att godta
en förenklad självdeklaration även om den skattskyldige genom den egentligen
inte fullgjort sin deklarationsskyldighet.

400

s. 401 Kontrollera mot PDF

5
§ Prop. 1989/90:74

Bestämmelsen
motsvarar 65 a § GTL.

Bestämmelsen
tillkom 1985 i samband med de nya reglema om beskattning av lön vid
utlandstjänstgöring. Enligt 54 § första stycket f KL och punkt 3 av
anvisningama till paragrafen frikallas en person som uppbär inkomst från
utlandstjänstgöring från skattskyldighet i Sverige för denna inkomst om
tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning hos
arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land
där arbetet utförts. Den som inte är anställd hos sådan arbetsgivare skall
ändå åtnjuta skattefrihet i Sverige för inkomst från utlandstjänstgöring om
vistelsen och anställningen varat minst ett år i ett och samma land.

Om
det finns fömtsättningar alt tillämpa sexmånadersregdn står klart före utgången
av november taxeringsåret. Är del fråga om tillämpning av ettårsregeln och
utlandsvistelsen påbörjats i slutet av beskattningsåret vet man emellertid inte
innan gmndläggande beslut om årlig taxering måste fattas om fömtsättningama för
skattebefrielse kommer att föreligga. En regel är nödvändig även i det framlida
förfarandet för att kunna medge skattskyldig skattebefrielse innan
fömtsättningama för detta är helt uppfyllda.

6
§

Paragrafen
motsvarar 65 § andra stycket GTL som infördes genom RS-reformen. Av förarbetena
till regeln framgår (prop. 1977/78:181 s. 244 f) att RS-utredningen förordade
att myndighetema skulle undvika bagatelländringar vid laxeringen och i stället
inrikta resursema på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden.
Bestämmelsen borde därför utformas så att den gav skattemyndighetema möjlighet
att underiåta rättelse utan att den samtidigt uppfattades som en generell
"friregel" för de skattskyldiga. Regeln borde vara ett hjälpmedel
för myndighetema att få större rörlighet i uppläggning och inriktning av
granskningen vid olika års taxering. Olika beloppsgränser borde sättas för fel
till skattskyldigs förmån och fel till hans nackdel. Departementschefen anslöt
sig i stort till de principer som enligt utredningen borde gälla för
granskningsarbetet. Han framhöll att man vid utformningen av granskningsmtinema
borde göra skillnad mellan fall som kräver utredning och fall där det
föreligger ett klart fel som genast kan rättas.

Skattemyndigheten
är skyldig atl fatta beslut i enlighet med skatteförfattningarna. Bestämmelsen
möjliggör för skattemyndigheten att underlåta att rätta mindre felaktigheter i
självdeklarationerna. Bestämmelsen anger således endast ramama för när
avvikelse får underlåtas. De principer som lades fast genom RS-reformen i
detta avseende har fortfarande aktualitet. Det ankommer på riksskatteverket att
meddela närmare riktlinjer.

401

26 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 402 Kontrollera mot PDF

7
§ Prop. 1989/90:74

Bestämmelsema
i 7 —22§§ reglerar omprövningsförfarandet. I 6 kap. 6§ finns bestämmelser om
omprövning i samband med överklagande.

Skattemyndigheten
är skyldig att på begäran av den skattskyldige ompröva ett taxeringsbeslut om
fömtsättningar för en prövning i sak föreligger. Begäran skall ha kommit in
inom femårsperioden. Någon beloppsgräns eller motsvarande har inte införts.
Inte heller finns någon möjlighet för skattemyndigheten att avvisa en begäran
med hänvisning till all frågan tidigare varit föremål för omprövning. Den
skattemyndighet som fattat det gmndläggande beslutet är i princip behörig att
fatta omprövningsbeslutel. Av bestämmelsema i 2 kap. 2 § följer dock att
beslutsbehörigheten kan överföras mellan skattemyndighetema.

Ell
taxeringsbeslut består av en mängd delfrågor och varje sådan delfråga kan bli
föremål för omprövning. Omprövning kan ske av varje fråga som kan ha betydelse
för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med del allmänna (jfr
kommentaren under 6 kap. 1 §).

Omprövning
kan ske så snart skattemyndigheten fatlat etl gmndläggande beslut; utfärdandet
av slutskattesedeln behöver inte avvaktas. Tvärtom är det en fördel om
omprövningen kan göras i sådan tid att resultatet kan beaktas på slutskattesedeln.
Under november har dock skattemyndigheten inte möjligheter att fatta
omprövningsbeslul avseende den årliga laxeringen till den skattskyldiges
nackdel, se 2§ andra stycket. November kommer därigenom atl i huvudsak
reserveras för omprövningar på begäran av den skatlskyldige (jfr avsnitt 7.2).

Taxeringsbeslut
som fattas efter utgången av november taxeringsåret blir definitionsmässigt
omprövningsbeslut. Det kan inträffa att något gmndläggande taxeringsbeslut
avseende den skattskyldige inte har faltals. Delta hindrar inte senare
omprövningsbeslut.

Skattemyndigheten
är i princip skyldig att ompröva tidigare beslut om det föreligger skäl för en
omprövning.

Av
tredje stycket framgår att skattemyndigheten får underlåta att på eget
initiativ ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett mindre
belopp. Som redan nämnts finns inte någon motsvarande möjlighet att underlåta
omprövning i de fall den skattskyldige har begärt att en omprövning skall
företas. Regeln ger skattemyndigheten möjlighet att avstå från alt på eget
intiativ ompröva ett beslut i vissa fall och skall ses i sammanhang med
bestämmelsen i 6§. (Jfr kommentaren under denna paragraf)

8 §

Rättegångsbalkens
regler om rättskraft tillämpas i huvudsak analogivis

även på förvaltningsområdet. Eftersom skattemyndigheterna nu får befo

genhet och skyldighet att ompröva sina egna beslut görs i paragrafen en

erinran om all domstols dom i mål om taxering vinner s.k. negativ

rättskraft och all omprövning således inte kan ske av en fråga som domstol 4Q2

s. 403 Kontrollera mot PDF

avgjort.
Omprövning skall inte heller ske sedan en fråga efter överklagande Prop.
1989/90:74 har överlämnats till domstol för prövning (litis pendens). Detta är
huvudregeln i förvaltningsprocessen och behöver inte sägas särskilt.

Rättskraften
gäller endast den rättsföljd det varit fråga om i målet (se vidare avsnitt
14.2). Bestämmelsen hindrar omprövning av t.ex. en fråga humvida viss inkomst
skall beskattas eller avdrag skall medges för viss kostnad vid det aktuella
taxeringsåret om detta prövats av domstol. Däremot är skattemyndigheten
oförhindrad att ompröva frågor som visserligen har samband med den av domstol
prövade men som ändå inte avser samma sak. Har länsrätten t. ex. vägrat en
skattskyldig avdrag för kostnad för flygbiljett för en studieresa utomlands med
motivering alt kostnaderna inte var hänförliga till hans rörelse utan utgjorde
privata levnadskostnader skall skattemyndigheten således inte i det anförda
exemplet avvisa en begäran om omprövning med yrkande att avdrag skall medges
för hotell-kostnadema vid samma resa. Länsrättens dom kan naturiigtvis ändå ha
avgörande betydelse för utgången i omprövningsärendet.

Nytillkommande
omständigheter (facta superveniens) kan medföra att omprövning får ske.
Omständigheten skall inte ha kunnat åberopas i målet utan måste vara ny och
inte bara ha blivit känd för parterna efter domen. Så kan t. ex. återbetalning
av viss del av en köpeskilling medföra att frågan om beräkning av
realisationsvinst kan omprövas, trots att den tidigare prövats av domstol.
Hittar den skattskyldige ett tidigare bortglömt kvitto eller företer den
skattskyldige ett intyg som upprättats efter domen är detta naturligtvis inte
att se som sådana nytillkommande omständigheter som inte omfattas av
rättskraften.

I
12 § har införts en särskild regel för att möjliggöra omprövning på begäran av
skattskyldig av en fråga som tidigare prövats av domstol genom lagakraftvunnet
beslut, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett
regeringsrätlsavgörande som meddelats därefter.

9 §

Paragrafen
reglerar omprövning på begäran av den skattskyldige.

Den
skattskyldiges begäran skall framställas skriftligt. Angående undertecknade se
I0§.

När
den skatlskyldige begär omprövning skall skattemyndigheten inte gå in på en
bedömning om omprövningsbeslutet är till för- eller nackdel för honom. Den
skattskyldiges yrkanden kan innebära att han påförs högre skatt. Detta innebär
en ändring i förhållande till i dag. Den skattskyldige kan enligt nuvarande
regler inte ansöka om eftertaxering av sig själv.

Begäran
skall för att tas upp till prövning i princip ha kommit in till
skattemyndigheten inom fem år efter utgången av taxeringsåret. I annal fall
skall begäran avvisas. Ett avvisningsbeslut kan överklagas. Länsrättens beslut
i anledning av överklagande av skattemyndighetens beslut att avvisa en begäran
om omprövning såsom för sent inkommen får inte överklagas (6 kap.
10§3,jfr30§FL).

Skattemyndighetens
omprövningsbeslut kan således fattas efter utgång

en av femårsperioden. Det finns ingen tidgräns inom vilken beslut i 403

s. 404 Kontrollera mot PDF

anledning
av den skattskyldiges begäran skall fattas. Att omprövningsbe- Prop.
1989/90:74 slut skall behandlas så skyndsamt som möjligt ligger i sakens natur
även om detta inte kommit till direkt uttryck i lagtexten.

Andra
siyckel innehåller en ventil för de fall då den skattskyldige inte inom två
månader före femårsperiodens utgång fått kännedom om ett taxeringsbeslut till
hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens
storlek. Den skatlskyldige har då möjlighet att komma in med en begäran om
omprövning inom två månader från den dag han fick kännedom om beslutet eller
skallen. Stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt
tredje stycket, som avviker från reglerna i 24 § tredje stycket FL, skall det
förhållandet att den skattskyldige har gett in en begäran om omprövning inom
omprövningsfrislen lill fel skattemyndighet eller till en förvaltningsdomstol
inte hindra att omprövning görs även om begäran överlämnas till
beslutsmyndigheten först efter omprövningsperiodens utgång. En motsvarighet
till regeln finns vid överklagande i 6 kap. 5§ tredje stycket. I förhållande
till lagförslaget i lagrådsremissen har bestämmelsen justerats för att kunna
tillämpas även i fall som avses i andra stycket.

Omprövningsbeslut
skall normalt sändas till de skattskyldiga i vanligt brev. Beslut som fattas
efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall dock delges den
skattskyldige. Regler om detta bör tas in i TF.

10 §

Bestämmelsen
gör det möjligt för skattemyndigheten att förelägga den skattskyldige eller
hans ombud att underteckna en begäran om omprövning vid påföljd att omprövning
annars inte görs.

11 §

Bestämmelsen
kan tillsammans med 13§ tredje stycket och 6 kap. 4§ sägas motsvara 116 m§
tredje stycket GTL. (Jfr 6 kap. 20§.) Bestämmelsen möjliggör för
skattemyndigheten att, trots att femårsperioden gått ul, ta upp och på den
skattskyldiges begäran ompröva ett beslut om skattetillägg så länge beslutet i
den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

12 §

Motiven
till förevarande paragraf har utvecklats i avsnitt 8.4. Den har utformats i
enlighet med vad lagrådet föreslår i sitt yttrande.

Av
allmänna principer följer att nya omständigheter inte omfattas av ett avgörandes
rättskraft (se avsnitt 14.2). Inträffar nya omständigheter efter ett
domstolsavgörande prekluderas inte dessa.

Ny
rättspraxis torde inte anses utgöra sådana nya omständigheter som

inte omfattas av rättskraften. Är en fråga avgjord genom ett lagakraftvun

net beslut kan därför inte någon ytterligare prövning ske även om avgöran

det strider mot senare tillkomna prejudikat. Bestämmelsen avser att möj- 404

s. 405 Kontrollera mot PDF

liggöra
att ett lagakraftvunnet domstolsbeslut kan omprövas, om den Prop.
1989/90:74 skallskyldiges begäran kommer in inom femårsperioden och beslutet
avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats
därefter.

13
§

Bestämmelserna
i 13-22§§ behandlar skattemyndighetens möjlighet och skyldighet att på eget
initiativ ompröva taxeringsbeslut.

I
13 § regleras omprövning till den skattskyldiges fördel.

Huvudregeln
är enligt första stycket att skattemyndigheten får meddela beslut om omprövning
lill den skattskyldiges fördel t.o. m. det femte året efter taxeringsåret.

Följdändringsbeslut
till fördel kan enligt andra stycket fattas även efter femårsperioden. Någon
yttersta tidsgräns föreskrivs inte. Det är naturligtvis angeläget att beslut om
följdändring till den skattskyldiges fördel fattas så snart som möjligt. Det
föreligger inte något krav all beslutet som föranleder följdändringen skall ha
vunnit laga kraft. Ändras det beslut som föranlett följdändringen får ett nytt
följdändringsbeslut fattas.

Andra
stycket punkt 1 motsvarar nuvarande 105 § GTL överförd till skattemyndighetsnivå.
Följdändringen måste vara en omedelbar konsekvens av taxeringsbeslutet eller
domstolsbeslutet. Reglerna om dödsbobefrielse i KL, SIL m. fl. lagar har förts
över till 30§ UBL. Till följd därav har även en motsvarighet till 105 § tredje
stycket GTL om följdändring i beslut om skattebefrielse förts över till UBL (30
§ tredje stycket).

Någon
särskild regel om överflyttning av taxering eller särskild avgift till annan
kommun har inte införts i NTL. I ett ärende som rör frågan om rätt
beskattningsort avser överflyttningen samma skattskyldig och samma taxeringsår.
Det ligger då inom ramen för skattemyndighetens — och domstolens — prövning av
frågan om rätt beskattningsort att t.ex. laxera den skattskyldige på rätt ort i
länet och undanröja en taxering på orätt ort även om den skattskyldige endast
yrkat taxering på rätt ort. På motsvarande sätt bör taxering och särskild
avgift kunna överflyttas till rätt ort även om den skattskyldige endast yrkar
undanröjande. Beslut skall också kunna innebära att skattemyndigheten flyttar
över taxeringen till kommun i annat län. Ett sådant beslut förutsätter dock att
beslutsbehörigheten förts över till skattemyndigheten enligt 2 kap. 2 §.

Punkterna
2 och 3 motsvarar den extraordinära besvärsrätt som finns i 102§ GTL vid ändrat
fastighetstaxeringsvärde och rättelser m.m. enligt fastighetstaxeringslagen
och, i fråga om schablontaxerade fastigheter, lokala skattemyndighetens
skyldighet att ändra taxeringen enligt 72 b § GTL. Bestämmelsen möjliggör även
följdändring i underiaget för fastighetsskatt och skogvårdsavgift.

Punkt
4 motsvarar länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt

enligt 101 § 2 mom. GTL när beslut avseende sjömansskatt ändrats. Skat

temyndigheten måste för tillämpning av bestämmelsen tillställas riksskat

teverkets, kammarrättens och regeringsrättens beslut i fråga om sjömans

skatt. 405

s. 406 Kontrollera mot PDF

Punkt 5 motsvarar den
skattskyldiges extraordinära besvärsrätt enligt Prop. 1989/90: 74 I00§
första stycket 8 GTL och länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt till
fördel för den skattskyldige enligt 101 § 1 mom. (Angående den skattskyldiges
anmälningsskyldighet till skattemyndigheten om den utländska skatten sätts ned
efter ett avräkningsbeslut se 2 kap. 27§ LSK.)

Begreppen
till fördel resp. till nackdel för den skattskyldige har utvecklats i avsnitt
8.3.1.

Skattemyndigheten
är i princip skyldig att ompröva ett beslut om det finns skäl att ändra det och
förutsättningar för omprövning föreligger i övrigt. Om omprövningen skulle avse
endast ett mindre belopp får skattemyndigheten dock avstå från att på eget
intiativ ompröva beslutet.

Ett
följdändringsbeslut skall i princip fattas av den skattemyndighet som fattat
det grundläggande taxeringsbeslutet. Att det finns möjligheter att föra över
beslutanderätten skattemyndigheter emellan framgår av 2 kap.

2§.

Jag
delar lagrådets uppfattning att skattemyndigheten till den skaltskyldiges
fördel självmant bör få ompröva ett beslut om skattetillägg så länge den
taxeringsfråga som har föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft. En
bestämmelse med delta innehåll har därför införts i tredje stycket Ufr 11 §).

14
§

Paragrafen
avser omprövningsbeslut som fattas på skattemyndighetens initiativ och reglerar
inom vilken tid omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel får meddelas
utan att förutsättningar för eftertaxering föreligger.

Beslut
får enligt huvudregeln i första stycket inte meddelas efter utgången av året
efter taxeringsåret.

Om
den skatlskyldige inte gett in självdeklaration i rätt lid ges särskilda regler
i andra stycket. Ett beslut till nackdel får då alltid meddelas inom ett år
från den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten men senast inom fem år
från utgången av taxeringsåret. Med deklaration avses en i behörig ordning
upprättad deklaration. Deklarationen skall således vara upprättad på fastställt
formulär och undertecknad av den skattskyldige eller legal ställföreträdare för
denne.

15
§

Omprövningsbeslut
till nackdel för den skattskyldige i andra fall än som

sägs i 14§ är definitionsmässigt eftertaxeringsbeslut. I det nya eftertax

eringsinstitutet inbegrips sålunda, förutom den nuvarande eflertaxerings

regeln i 114§ GTL, även motsvarigheter till de möjligheter att ändra

lagakrafivunna taxeringar till den skattskyldiges nackdel som för närva

rande regleras i 72 b §, 101 § 1-3 mom., 102 och 105§§ GTL. En olikhet är

vidare att ett beslut om eftertaxering i det nya förfarandet inte är en

tilläggstaxering utan ett omprövningsbeslut. 406

s. 407 Kontrollera mot PDF

Någon
motsvarighet till 114 a § GTL återfinns inte i NTL. Bestämmel- Prop.
1989/90:74 sen har överförts till lagen (1980:865) mot skatteflykt.

16
§

Regeln
motsvarar 114§ GTL men har stmkturerats om. En justering i förhållande till
nuvarande fömtsättningar för eftertaxering har gjorts. Eftertaxering kan enligt
dagens regler ske endast om det oriktiga meddelandet medfört att skatt tagits
ut med för lågt belopp. Av 15§ framgår att eftertaxeringsbesluten är till den
skattskyldiges nackdel. Man kan därför frångå den nuvarande fömtsättningen att
den debiterade skatten skall vara för låg. I stället anges som fömtsättning att
taxeringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person blivit felaktigt.
Eftertaxering kan ske även i de fall något taxeringsbeslut inte fattats
tidigare. Har den oriktiga uppgiften lämnats i ett mål om taxering och medfört
att beslutet om taxeringsåtgärder blivit felaktigt får eftertaxering ske.

Eftersom
taxeringsändring till nackdel alllid är möjlig enligt 14 § andra stycket inom
etl år efter den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten får regeln i
16 § 3 om eftertaxering när skattskyldig underlåtit att lämna självdeklaration
ett litet tillämpningsområde. Regeln är dock nödvändig för att möjliggöra
eftertaxering när taxeringsbeslut avseende den skattskyldiges make eller annan
med honom samtaxerad person blivit felaktigt.

Till
skillnad från vad som gäller beträffande skattetillägg kan beslut om
eftertaxering fattas även när en oriktig uppgift lämnais muntligt i etl ärende
eller mål om taxering.

17 §

1
paragrafen har de fall samlats där eftertaxering kan ske utan att den
skattskyldige lämnat oriktig uppgift eller underlåtit all lämna uppgift.

Punktema
1 och 2 motsvarar 101 § 1 mom. jämförd med 100§ första stycket 5 GTL.
Eftertaxering kan ske även i de fall den skatlskyldige av uppenbart förbiseende
inte taxerats. Punkt 3 innebär att följdändring till den skattskyldiges nackdel
får företas även efter ettårsperiodens utgång.

Enligt
andra stycket får en följdändring genom eftertaxering som föranleds av
taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig inte ske om beslutet skulle framstå
som uppenbart oskäligt (se avsnitt 8.3.3).

18 §

Enligt
första stycket får eftertaxering som avser annat än följdändring ske

endast om den avser belopp av någon betydelse. Som riktmärke vid

inkomsttaxeringen vid bedömandet av humvida ett belopp skall anses vara

av någon betydelse kan anges att beloppet normalt bör röra sig om ca 5 000

kr. taxerad inkomst. Vid eftertaxering avseende olika frågor bör det

sammanlagda beloppet utgöra gmnd för bedömningen. Liksom hittills bör

om en skattskyldig under en följd av år undandragit inkomst eller förmö- 407

s. 408 Kontrollera mot PDF

genhet eftertaxering kunna
ske även om beloppen varje enskilt år inte upp- Prop. 1989/90:74 går till
sådana belopp att eftertaxering för ett enstaka år skulle ha varit möjlig. Det
åligger skattemyndigheten att ex officio undanröja ett eftertaxeringsbeslut om
fömtsättningar för eftertaxering inte längre är för handen. Om t. ex.
skattemyndigheten fattat ett eftertaxeringsbeslut som avser olika poster och
länsrätten efter överklagande av den skattskyldige undanröjer eftertaxeringen
avseende en post, skall skattemyndigheten undanröja eftertaxeringen även
avseende de ej överklagade poslema om beloppskravet inte längre är uppfyUt för
dessa.

Skaltemyndigheten
är normalt oförhindrad all fatta flera beslut i samma fråga. Beträffande beslut
om eftertaxering gäller dock ett undantag. Skattemyndigheten får inte efter
att eftertaxering har skett falla ännu ett beslut om eftertaxering avseende
samma fråga. Däremot är skattemyndigheten oförhindrad att fatta ett
omprövningsbeslut lill den skattskyldiges fördel. Avsikten med bestämmelsen är
atl de skattskyldiga i det nya förfarandet inte skall komma i ett sämre läge än
i dagens skatteprocess.

19
§

Av
bestämmelsen framgår alt beslut om eftertaxering normalt skall meddelas före
utgången av det femte året efter taxeringsåret. Avvikelser från femårsfristen
regleras i 20 —22§§. Bestämmelsen innebär en begränsning i förhållande till
nuvarande regler. För närvarande gäller att en ansökan om eftertaxering skall
ha framställts inom femårsfristen.

20 §

Enligt
första stycket får beslut om följdändring till nackdel för den skattskyldige
fattas även efter femårsperioden. 1 sådana fall skall följdändringsbeslutet
fattas inom sex månader från det att det beslut som föranleder följdändringen
meddelades.

Andra
och tredje styckena motsvarar 115§ andra stycket GTL. Den särskilda tidsfristen
vid oriktig uppgift i mål om taxering föreslås få tillämpas även när oriktig
uppgift lämnats i ett omprövningsärende. Om den skatlskyldige avlidit skall ett
eftertaxeringsbeslut avse den avlidne. Detta är en följd av all eftertaxeringen
är ett omprövningsbeslut.

21
§

Paragrafen
motsvarar 115 § tredje t. o. m. sjätte styckena GTL. Skattemyndigheten skall
meddela beslut om eftertaxering inom de tidsfrister som enligt nuvarande regler
gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering.

Beslut
om eftertaxering skall enligt fjärde stycket undanröjas i vissa

angivna fall. Jag delar lagrådets uppfattning att en bestämmelse behövs

även för det fall alt åtalet läggs ned. Jag godtar också lagrådets redaktionel

la jämkningar av andra och fjärde styckena. 408

s. 409 Kontrollera mot PDF

22 § Prop. 1989/90:74

Bestämmelsen
motsvarar 115§ sjunde stycket GTL. Lagrådet anser att bestämmelsen egentligen
är onödig. Anses den för tydlighetens skull böra vara kvar bör den enligt
lagrådet få en mer lättillgänglig lydelse. Enligt min uppfattning bör en
motsvarighet lill 115 § sjunde stycket GTL även finnas i NTL. Den bör lämpligen
utformas på sätt lagrådet föreslagit.

23 §

Bestämmelsen
har kommenterats i avsnitt 15. Ell beslut om taxeringsåtgärder kommer i fråga
endast i de fall domstol ändrat ett taxeringsbeslut.

Domstolen
skall inte räkna ut de nya taxerade och beskattningsbara inkomster m. m. som
blir följden av att del överklagade beslutet ändras, utan endast besluta i den
fråga som är föremål för prövning. Skattemyndigheten skall därefter besluta om
de taxeringsåtgärder som blir följden av ställningstagandet i sak. Beslutet om
taxeringsåtgärder är ett taxeringsbeslut och kan överklagas som ett sådant.

Lagrådet
anser att bestämmelsen bör ges en lydelse av vilken det indirekt framgår att
domstol inte skall fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst.
Därigenom kan bestämmelsen, tillsammans med andra bestämmelser i NTL, ge en
klarare antydan om alt taxeringsprocessen är en sakprocess och att domstolama i
framtiden endast skall fatta beslut i den sakfråga som efter ett överklagande
av skattemyndighetens beslut är föremål för prövning. Jag ställer mig bakom
lagrådets utformning av bestämmelsen.

24 §

GTL:s
regler om skattelängd har inte överförts till NTL. Det är lämpligt atl
motsvarigheter till dessa i stället tas in i TF. Här erinras endast om att
taxeringsbesluten skall förtecknas på sätt regeringen bestämmer.

19.1.5
5 kap. Särskilda avgifter

1 §

Paragrafen
motsvaras av 116 a § GTL.

Den
oriktiga uppgiften skall ha lämnats i den skaltskyldiges självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande som han avgelt till ledning för laxeringen.
Av formuleringen följer att den oriktiga uppgiften kan ha lämnais i ett
omprövningsärende. En fömtsättning är att den oriktiga uppgiften lämnats
skriftligt. 1 första stycket har gjorts ett tillägg som hämtats från 116 n §
tredje stycket GTL. Den ändrade placeringen av bestämmelsen är en följd av
förslaget att skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om
skattetillägg även i de fall den orikliga uppgiften lämnats i ett mål om taxering.

Andra
stycket motsvarar nuvarande 116 a § andra stycket GTL med den

skillnaden att den andra meningen i del stycket har slopats. Meningen 409

s. 410 Kontrollera mot PDF

lades till efter förslag
av skatteutskottet (SkU 1971:16 s. 66). Motivet var Prop. 1989/90: 74 att utskottet
ansåg att skattetillägg i annat fall inte kunde påföras make, som redovisat sin
inkomst till för lågt belopp och därigenom förorsakat att andre maken fått för
hög skattereduktion. Någon motsvarighet till bestämmelsen finns inte i 114§
GTL. Genom SFS 1972:75 (prop. 1972:15) ändrades 2§ 2 mom. UBL så alt det numera
klart framgår atl med slutlig skatt avses den skatt som påförts vid den årliga
debiteringen efter iakttagande av bestämmelserna i 2§ 4 mom. UBL om
skattereduktion. Situationen som avses med bestämmelsen omfattas av
ordalydelsen i övrigt. Bestämmelsen fyller därför inte längre något syfte.

I
paragrafens tredje stycke har endast smärre justeringar gjorts i förhållande
till vad som nu gäller enligt 116 a § tredje stycket GTL.

2 §
•

De
nuvarande bestämmelsema i 116 b och 116 c §§ GTL som reglerar skattetillägg vid
skönslaxering har på gmnd av reglemas likartade innehåll förts samman till en
paragraf Detta innebär inte någon ändring av bestämmelserna i sak.

3 §

Bestämmelsen
reglerar i vilka fall ett beslut om skattetillägg som påförts i samband med
skönstaxering i avsaknad av deklaration skall undanröjas. Den kan sägas
motsvara 116 d § GTL men har fått en något annorlunda utformning i enlighet med
de förslag som läggs fram i avsnitt 10.5. Bestämmelsen gäller såväl fysiska
som juridiska personer.

4 §

Regeln
motsvarar 116 f § GTL.

5 §

Regeln
motsvarar 116 g § GTL.

6 §

Regeln
motsvarar 116 h § GTL.

7 §

Regeln
motsvarar 116 p § första stycket GTL. (Se även avsnitt 10.2.)

8 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Bestämmelsema om taxering är i princip tillämpliga på skattetillägg (1 410

s. 411 Kontrollera mot PDF

kap.
1 § andra stycket). Beslut om skattetillägg kan fattas och omprövas till Prop.
1989/90:74 den skattskyldiges nackdel inom ett år efter taxeringsåret. Om den
skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid får beslut till den
skattskyldiges nackdel meddelas inom ett år från det att deklarationen kommit
in till skattemyndigheten, dock inte efter utgången av det femte året efter laxeringsåret.

Beslut
om påförande av skattetillägg som fattas inom ettårsperioden behöver inte
fattas samtidigt med taxeringsbeslut. Däremot får beslut om eftertaxering utom
i fall som avses i 4 kap. 17 § 1 inte avse enbart särskild avgift. Undantaget
medför att ett skattetilläggsbeslut som blivit felaktigt av ett uppenbart
förbiseende och felaktigheten avser ett betydande belopp kan omprövas och
rättas till den skattskyldiges nackdel inom femårsperioden. Denna
rättelsemöjlighet motsvarar länsskattemyndighetens extraordinära besvärrätt
enligt 116 o § andra stycket GTL.

9 §

Bestämmelserna
om omprövning av taxeringsbeslut i 4 kap. är i princip också tillämpliga på
beslut om särskilda avgift. De skattskyldiga kan således inom fem år efter
taxeringsårets utgång begära omprövning av ett skattetilläggsbeslut.
Skattemyndigheten kan självmant ompröva till den skattskyldiges fördel inom
samma tidsperiod och till den skattskyldiges nackdel inom ettårsperioden.
Utöver vad som följerav bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg
fattas i de situationer som tas upp i 10 och 11§§.

10 §

Har
den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i ett taxeringsärende och har dessa
följts och medfört att taxeringsbeslutet blivit oriktigt kan eftertaxeringsbeslut
och beslut att påföra skattetillägg (4 kap. 20§ andra stycket, 5 kap. 8§)
meddelas även efter femårsperiodens utgång men senast inom etl år från det att
skattemyndighetens eller domstolens beslut vunnit laga kraft.

Har
en oriktig uppgift som den skatlskyldige lämnat i ett omprövningsärende inte
följts utan uppmärksammats av skattemyndigheten måste beslut om skattetillägg
kunna fattas efter ettårsperiodens utgång utan samband med ett
eftertaxeringsbeslut. Det saknas dock anledning att i sådana fall utsträcka
frislen till ett år efter lagakraftvunnet beslut. Beslut föreslås i stället få
meddelas samtidigt med att skattemyndigheten fattar beslut i
omprövningsärendet.

I
andra stycket regleras det fall när den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i
mål om taxering. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om
taxering föreslås enligt vad som utvecklats i avsnitt 10.6 få fattas av
skattemyndigheten efter det att domstolens beslut i taxeringsmålet vunnit laga
kraft. Beslut får meddelas t. o. m. ett år från utgången av den månad då
domstolens beslut vann laga krafl.

Lämnar
den skattskyldige oriktig uppgift i sitt överklagande och ändrar 411

s. 412 Kontrollera mot PDF

skattemyndigheten vid sin
omprövning inte sitt tidigare beslut får den Prop. 1989/90:74 oriktiga
uppgiften anses lämnad i laxeringsmålet. Skattetillägg kan då påföras av
skattemyndigheten först sedan domstolens beslut vunnit laga kraft. Om
skattemyndigheten däremot följer den oriktiga uppgiften och bifaller den
skattskyldiges yrkanden, kan skaltemyndigheten - om den oriktiga uppgiften
senare uppmärksammas — eftertaxera den skatlskyldige och påföra skattetillägg.

Som
jag tidigare nämnt krävs det att den oriktiga uppgiften lämnats skriftligt. 1
samband med alt möjligheten att påföra skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift
i laxeringsmål infördes uttalade departementschefen (prop. 1977/78:136 s. 160)
atl försiktighet måste iakttas vid bedömningen av om uppgift, som lämnats i
mål, utgör sådan oriklig uppgift som kan föranleda skattetillägg. Detta gäller
särskilt material som presenterats argumentationsvis. Meddelanden som därvid
innehåller vissa överdrifter eller förskjutningar av verkliga förhållanden bör
inte föranleda att skatte-liUägg påförs. Visserligen saknas ofta någon klar
gräns meUan sakupplysningar och argumentation. Å andra sidan utgör just detta
förhållande ett starkt skäl att iaktta återhållsamhet vid bedömningen av om en
uppgift sakligt sett är oriktig. Samma synpunkter kan anläggas på om en uppgift
som lämnas i ett omprövningsärende är en sådan uppgift som kan föranleda
påförande av skattetillägg.

11
§

Det
åligger skattemyndigheten att vid en ändring i ett taxeringsbeslut — genom ett
omprövningsbeslut eller ett beslut om taxeringsåtgärder -också ändra eventuellt
beräkningsunderiag för skattetillägg. Den nya processformen innebär bl.a. att
domstolen uttalar sig endast i den överklagade frågan och inte bestämmer
taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. Domstolen kan därmed inte heller
beräkna underlaget för skattetillägg.

12 §

Reglerna
motsvarar 116 i § första och tredje styckena GTL. Hänvisningen i 116 i § andra
stycket lill bestämmelserna om dödsbobefrielse i KL har utgått eftersom
bestämmelserna i KL föreslås upphävda. Reglerna om dödsbobefrielse har i
stället lagts in i 30§ andra stycket UBL. Begreppet skatt omfattar enligt 1 §
första stycket UBL även skalletillägg. Del följer därför av den föreslagna
bestämmelsen i UBL att skalletillägg kan omfattas av dödsbobefrielse.

13
§

Paragrafen
motsvarar 116 r§ GTL. Första stycket har justerats med hän

syn till att förseningsavgiften inte längre skall vara relaterad till inkomsten

och till den generella avmndningsregeln som föreslås i 22 § UBL. 412

s. 413 Kontrollera mot PDF

19.1.6 6 kap. överklagande Prop. 1989/90:74

1 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

1
paragrafens första stycke sägs att skattemyndighetens taxeringsbeslut får
överklagas hos länsrätten. Detta gäller det grundläggande beslutet som skall
fattas före utgången av 30 november under taxeringsåret, omprövningsbeslut och
beslut om taxeringsåtgärder. Att bestämmelsen avser också beslut om
skattetillägg framgår av 1 kap. 1 § andra stycket.

Ell
överklagande av ett beslut om taxering skall inte avse de taxerade eller
beskattningsbara inkomster som beslutet har mynnat ut i utan skattemyndighetens
ställningstagande i någon eller några av de delfrågor som har betydelse för
bestämmande av skatt eller skattetillägg eller för något annat ekonomiskt
mellanhavande med det allmänna, såsom att bidrag eller stöd på grund av
beslutet skulle utgå med för lågt belopp.

I
andra stycket sägs att den skatlskyldige också får överklaga beslut att avvisa
en begäran om omprövning. Har länsrätten efter överklagande prövat beslut där
avvisning skett på grund av att framställningen kommit in för sent får länsrättens
beslut inte överklagas (10§ 3). Ingen sådan begränsning gäller för överklagande
av länsrättens beslut i mål där fråga om avvisning på grund av res judicata
eller litis pendens prövats.

2 §

Beslut
att förelägga vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte överklagas. Att
ett vitesföreläggandes laglighet och lämplighet prövas i mål om utdömande av
vite framgår av 7 kap. 2§.

3 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Den
skattskyldiges överklagande skall ha kommit in till den skattemyndighet som
fattat beslutet inom fem år efter taxeringsåret. (Beträffande frågan om rätt
tid se även 5 §.) För överklaganden som avser omprövningsbeslut som har
meddelats efter den 30 juni femte året efter taxeringsåret och som den
skattskyldige fått del av efter utgången av oktober månad samma år ges en
särskild bestämmelse i första stycket andra meningen. Beslut som meddelas så
sent skall därför delges den skattskyldige.

Enligt
andra stycket gäller, liksom enligt GTL, att den skattskyldige får överklaga
ett beslut även om det inte har gått honom emot. Det kan t. ex. vara fråga om
inkomster eller kostnader som han kommit på att han har haft utöver vad som
deklarerats.

Att
tidsfristerna för överklagande gäller även beslut om skattetillägg fram

går av 1 kap. 1 §. Den taxeringsfråga som har föranlett skattemyndigheten 413

s. 414 Kontrollera mot PDF

att
påföra skattetillägg kan emellertid vara föremål för domstols prövning
Prop. 1989/90: 74

även
efter denna tid. Paragrafen, som motsvarar 116 m § tredje stycket

första
meningen GTL, innebär att ett yrkande beträffande skattetillägget

skall
tas upp till prövning om det framställs innan beslut i taxeringsfrågan

har
vunnit laga kraft. Att frågan om skattetillägg kan få tas upp i målet om

taxeringsfrågan
även om det innebär ändring av talan framgår av 20§ .

5
§

Paragrafen
motsvarar i stort vad som gäller enligt 24 § FL. En skillnad är att
överklagande som getts in i rätt tid men till annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller till annan förvaltningsdomstol än den som har att pröva
överklagandet inte skall avvisas även om det nått beslutsmyndigheten efter
denna tid. Att överklagandet skall ges in till beslutsmyndigheten framgår av
23 § FL.

6 §

Enligt
första stycket skall skattemyndigheten, sedan den funnit att överklagandet
inte skall avvisas som för sent inkommet eller därför att frågan redan har
överlämnats för domstolsprövning eller prövats av domstol, snarast ompröva sitt
beslut. 1 fråga om vem inom skattemyndigheten som skall ompröva beslutet gäller
bestämmelsema i 2 kap. 4§ (se avsnitt 5.2). Att omprövningen skall ske snarast
får inte medföra att skattemyndigheten underlåter att företa den utredning som
behövs för att få ett gott beslutsunderlag (se avsnitt 9.1).

Andra
stycket och tredje stycket första meningen motsvarar 28 § FL.

I
tredje stycket ges dessutom en bestämmelse som avser att motverka att
länsrätten belastas med uppgiften att pröva rena "restposter" och
olvisliga frågor. Den gäller fall där det finns anledning att anta att den
skattskyldige kommer att bli nöjd med omprövningsbeslutet. Den skattskyldiges
yrkanden kan i allt väsentligt ha bifallits, eller en utförlig
beslutsmotivering kan ha rett ut en tidigare oklarhet. 1 sådana fall bör
skattemyndigheten när beslutet sänds till den skattskyldige bereda honom
tillfälle alt inom viss tid återkalla överklagandet. En blankett som förenklar
för den skattskyldige bör bifogas. Om överklagandet återkallas, skall
skattemyndigheten skriva av ärendet.

7 §

I
paragrafen anges att skattemyndigheten, efter sin omprövning, skall överiämna
överklagandet till länsrätten tillsammans med handlingama i målet om inte
överklagandet avvisas eller avskrivs.

Enligt
andra meningen i paragrafen får ett överklagande som har kom

mit in i rätt tid i vissa fall överlämnas till länsrätten utan omprövning. De

situationer som avses är t. ex. när skattemyndigheten inte har lyckats kom

plettera överklagandet (fullmakt eller underskrift saknas eller inget yrk

ande kan utläsas) så att omprövning kan ske. 414

s. 415 Kontrollera mot PDF

8
§ Prop. 1989/90:74

Paragrafen
har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

Bestämmelsen
i första stycket innebär attett överklagande från RSV eller kommun skall ha
kommit in inom den tid som skattemyndigheten har på sig att ändra beslutet
eller efter den tiden men senast två månader efter det atl beslutet meddelades.
Överklagandet skall ges in till beslutsmyndigheten som med tillämpning av 24 §
FL prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Någon
omprövningsskyldighet motsvarande den som gäller vid skattskyldigs överklagande
enligt 6§ föreskrivs inte. Däremot kan uppenbara felaktigheter rättas med stöd
av 27 § FL.

Om
det är fråga om ett omprövningsbeslut som rör eftertaxering och yrkas ändring
till den skattskyldiges nackdel, framgår av paragrafens andra stycke att tiden
för överklagande är två månader från det att beslutet meddelades. 1
sammanhanget bör noteras alt om revision eller annan undersökning företagits
som skulle kunna leda till ett beslut om eftertaxering och skattemyndigheten
därefter beslutar alt inte eftertaxera, skyldighet föreligger enligt 21§ FL
att underrätta den skattskyldige om detta beslut (se Hellners/Malmqvists
kommentar till nya förvaltningslagen s. 254). RSV:s och kommunens
överklagandetid löper då från denna dag.

Bestämmelsen
i andra stycket jämförd med 1 kap. 1 § andra stycket tillämpas också i fall där
skattemyndigheten underlåter att fatta beslut om skattetillägg i samband med
ett beslut om eftertaxering. RSV har då bara två månader på sig att i
överklagande yrka atl skattetillägg skall påföras.

9
§

Bestämmelsen
motsvarar 116 n § andra stycket första meningen GTL.

10
§

Enligt
paragrafen får länsrättens beslut enligt 3 kap. 6§ angående befrielse från
skyldighet att lämna upplysning eller förete handling och beslut enligt 3 kap.
13§ om att undanta handling från taxeringsrevision inte överklagas. Detsamma
gäller — i likhet med vad som föreskrivs i 30 § FL beträffande avvisning av
överklaganden — beslut på grund av överklagande av avvisning av för sent
inkommen begäran om omprövning.

11
§

Enligt
paragrafen får skattemyndigheten överklaga en länsrätts dom om

den innebär att skattemyndighetens beslut har ändrats. Eftersom process

föring i regeringsrätten är förbehållen RSV (15 § andra stycket) kan skatte

myndigheten dock inte fullfölja om länsrättens dom står sig i kammarrät

ten. 415

s. 416 Kontrollera mot PDF

12
§ Prop. 1989/90:74

RSV
ges möjlighet att "ta över" det allmännas talan i ett mål när skattemyndigheten
har uttömt sina möjligheter enligt 11 § saml alt överklaga länsrätts dom även
om det är skattemyndigheten som har fört det allmännas talan i länsrätten.

13 §

I
paragrafen ges en bestämmelse om två månaders överklagandetid för en domstols
beslut i mål om taxering eller särskilda avgifter. Tiden löper för den enskilde
från den dag han fick del av beslutet och för det allmänna från den dag
beslutet meddelades. Det sistnämnda innebär en nyhet i förhållande lill vad
som gällt enligt 98 § GTL beträffande kammarrättens domar. Varken
skattemyndigheten eller RSV behöver således delges kammarrättens dom.

För
beslut i mål om utdömande av vite gäller FPL:s regel om en överklagandetid på
tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

14 §

Paragrafen
motsvarar 108§ GTL.

15 §

I
första stycket ges huvudregeln att den beslutsfattande skattemyndigheten för
det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten om en skattskyldig överklagar
beslut i ärende eller mål om taxering. Att skattemyndigheten också för talan
när den själv överklagar en länsrätts dom säger sig självt. Om både en
skattskyldig och RSV överklagar ett beslut skall dock enligt andra meningen
endast RSV föra det allmännas talan. Naturligtvis bör inte både
skattemyndigheten och RSV överklaga en länsrätts dom. Enligt bestämmelsen
skall, i fall detta skulle inträffa på gmnd av bristande kommunikation, endast
RSV föra det allmännas talan i målet. Enligt andra stycket för RSV det
allmännas talan i regeringsrätten.

16 §

De
första två styckena motsvarar tredje stycket och fjärde stycket första meningen
i 18§ GTL i den lydelse som gällt från den 1 januari 1987. (Se prop. 1986/87:47
s. 166.)

1
tredje stycket sägs att RSV får uppdra åt någon tjänsteman vid skattemyndigheten
att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol (se vidare avsnitt 13.1).

17
§

Bestämmelsen
motsvarar 106 § GTL.

RSV får i överklagande yrka ändring till den skattskyldiges fördel. 416

s. 417 Kontrollera mot PDF

Regeln
att verket därvid har samma behörighet som den skattskyldige Prop.
1989/90:74 betyder bl. a. att talan inte får ändras men att RSV får ändra
yrkandet om inte sakens identitet därigenom ändras (19§ första stycket) eller
t.ex. yrka att skattetillägg som har föranlelts av ställningstagandet i den
skattefråga som är under prövning skall efterges (20§).

18
§

Enligt
första stycket får nya frågor inte föras in i processen utom i vissa undantagsfall
som anges i 19 och 20 §§. Nya frågor får förstås tas upp i nytt överklagande om
inte tiden för överklagande har gått ul. Det som i ett mål avvisas som
otillåten utvidgning av talan får inte avvisas i ett annat på gmnd av res
judicata.

1
andra stycket ges en definition av vad som inte skall anses utgöra ändring av
talan (jfr 13 kap. 3§ tredje stycket rättegångsbalken). Att åberopa nya fakta
som stöder ens yrkande innebär inte att talan ändras. Om t. ex. frågan är
humvida den skattskyldige är berättigad till avdrag för resor till och från
arbetet vid ett visst års taxering och den skattskyldige lill skattemyndigheten
och i överklagandet till länsrätten endast har åberopat en tidsvinst på mer än
två timmar vid resa med bil jämfört med resa med allmänna kommunikationsmedel,
kan den skattskyldige utan att talan ändras i stället hävda han är berättigad
till avdraget av del skälet att han använder bilen regelmässigt i tjänsten.

Atl
inskränka sin talan är heller inte definitionsmässigt ändring av talan. Att t.ex.
yrka värdeminskningsavdrag i stället för direktavdrag för ett inventarium är
således tillåtet. Motsatsvis utgör en utvidgning av talan — avdrag yrkas direkt
i stället för värdeminskningsavdrag, vilket yrkats i överklagandet — ändring av
talan, något som kan tillåtas enligt bestämmelsema i 19§.

19
§

I
första stycket regleras i vad mån taleändring tillåts. Av hänsyn till intresset
att ingen fråga skall "hoppa över" någon instans är utrymmet inte så
stort. Klaganden får ändra sitt yrkande om det inte innebär att en ny fråga
därigenom förs in i målet. Här avses exempelvis det fallet att klaganden har
felbedömt ett avdragsbelopps storlek vid överklagande till länsrätten. Han kan
t. ex. ha hittat ett kvitto som visar att en räkning som han betalat och yrkat avdrag
för löd på etl högre belopp än vad han uppgav vid överklagandet eller ha
blivit medveten om att han kan medges avdrag för en kostnad han haft med
tillämpning av en annan rättsregel än den han urspmngligen åberopat, t. ex.
direktavdrag för inköp av ett inventarium i stället för räkenskapsenlig
avskrivning (se vidare avsnitt 14.2 om taleändring).

Andra
stycket innebär atl länsrätten hämtöver inom överklagandetiden

får tillåta ändring av talan i vissa fall. Fömtsättningama är atl den nya

frågan har samband med den fråga som skall prövas och att länsrätten

finner att den kan prövas utan olägenhet i målet. Bestämmelsen fyller en

processekonomisk funktion genom att den möjliggör kumulalion av två 417

27 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 418 Kontrollera mot PDF

mål
som har samband med varandra utan att ett nytt överklagande måste Prop.
1989/90:74

ges
in och processmaterialet dubbleras. Principen att olvisliga frågor skall

hållas
borta från domstolarna innebär i och för sig att skattemyndigheten

skall
ha möjlighet alt ändra sitt beslut så som klaganden begär innan en

fråga
överlämnas till domstol. Principen bör dock inte upprätthållas in

absurdum.

20 §

Enligt
paragrafen får en fråga om skattetillägg föras in i det mål där den
taxeringsfråga skall prövas som har föranlett beslutet om skattetillägg,
oavsett i vilken instans yrkandet framställs. Om ulredningsskäl eller intresset
av att instansordningen upprätthålls talar mot att frågan tas upp i målet kan
domstolen enligt 21 § i stället överlämna frågan lill skattemyndigheten.

21 §

Om
rätten finner att en ny fråga bör avvisas, får den överlämna skrivelsen där den
nya frågan tas upp till skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Rätten
skall således från fall till fall bedöma om del med hänsyn till yrkandets
beskaffenhet framstår som lämpligt att göra så. Bestämmelsen avser att
förhindra att ett yrkande, som framställs innan den tid inom vilken den
skattskyldige själv får begära omprövning har gått ut, först avvisas som
otillåten utvidgning av talan och därefter avvisas av skattemyndigheten som en
för sent inkommen framställning om omprövning.

22 §

Regeln
har utformats efter mönster från 17 kap. 4§ rättegångsbalken och i enlighet med
lagrådets förslag. (Se vidare avsnitt 14.3.)

23 §

Efter
lagrådets yttrande har ett förslag till ändring i rättegångbalken lagts fram
(prop. 1989/90:71). Bestämmelsen har utformats efter mönster från 17 kap. 5 §
och 49 kap. 1 a § rättegångsbalken i den lydelse som föreslås där.

Om
rätten beslutar att en mellandom får överklagas särskilt gäller den i I3§
föreskrivna tiden för överklagande. (Se vidare avsnitt 14.3.)

24
§

Paragrafen
motsvarar 116 p § tredje stycket GTL. 418

s. 419 Kontrollera mot PDF

19.1.7
7 kap. övriga bestämmelser Prop. 1989/90:74

1 §

Skattemyndigheten
får sätta ut vite i samtliga förelägganden enligt NTL. Lagen (1985:206) om
viten är därvid tillämplig. I NTL tas endast de bestämmelser upp som avviker
från eller kompletterar regleringen i viteslagen. Förevarande paragraf
motsvarar 123§ andra stycket GTL. Den har utformats i enlighet med vad lagrådet
har föreslagit i sitt yttrande. (Jfr även 6§ kap. 2 och kommentaren under 3
kap. 5§.)

2 §

Länsrätten
förordnar om uttagande av vite efter ansökan av skattemyndigheten eller RSV (6
§ viteslagen). Ett vitesföreläggande får inte överklagas (6 kap. 2 §). Detta kompenseras
av att, enligt förevarande paragraf, föreläggandet i hela dess vidd i stället
får prövas i mål om utdömande av vitet. Bestämmelsen innebär att prövningen av
vitesföreläggandet inte skall vara begränsad till en kontroll av föreläggandets
laglighet i sak och form utan att den även skall omfatta dess lämplighet.

Alt
vitet inte skall dömas ut om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse
framgår av 9§ första stycket viteslagen. Ändamålet med vitet anses normalt inte
ha förfallit om vitesföreläggandet väl har iakttagits men först efter det att
den i föreläggandet angivna tidsfristen löpt ut (prop. 1984/85:96 5.55).

3 §

1
4 kap. 2§ LSK återfinns nuvarande 47 § GTL som reglerar vem som är behörig
ställföreträdare för skattskyldig.

Enligt
andra stycket skall uppgift som lämnas för en skattskyldig som är juridisk
person, anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte är uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige. En
motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 116 e § GTL och avser endast
tillämpningen av bestämmelserna om särskilda avgifter.

4 §

Regeln
motsvarar 127§ första stycket GTL.

5 §

Lekmännen
i skattenämnd utses genom val som normalt förrättas av

landstinget (jfr 6§ tredje stycket GTL). Andra stycket har en direkt mot

svarighet i 6§ fjärde stycket GTL. Bestämmelserna överensstämmer med

den ordning som gäller vid val av nämndemän till kammarrätt och länsrätt

enligt 19§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. 419

s. 420 Kontrollera mot PDF

6§ Prop. 1989/90:74

I
första och andra styckena anges villkoren för valbarhet till ledamot i
skattenämnd. Motiven till bestämmelsen framgår av avsnitt 4.3.1.

Tredje
stycket motsvarar 8 § fjärde stycket GTL.

Enligt
fjärde stycket skall skaltemyndigheten självmant pröva den valdes behörighet
(jfr 8§ femte stycket GTL). Prövningen bör främst avse de nyvalda ledamöterna
och gå ut på en kontroll av att varje nyvald ledamot uppfyller kraven i första
och andra styckena. Regeln ger skattemyndigheten möjlighet att ingripa om
behörighetsvillkoren brister. Enligt 7§ förfaller uppdraget om ledamoten
upphör att vara valbar.

Enligt
10§ första stycket GTL skall överklagande av val av förtroendevalda ske genom
kommunalbesvär. Fr. o.m. 1977 gäller generellt att val av företroendevalda
överklagas genom kommunalbesvär enligt 7 kap. 1 § kommunallagen (SFS 1977:179,
prop. 1975/76:64 s. 42). Någon uttrycklig bestämmelse om detta är därför inte
nödvändig i NTL.

1 §

Första
stycket motsvarar 9§ första och andra styckena GTL. Till skillnad från GTL
skall skaltemyndigheten, inte den som utsett ledamoten, fatta beslut om
entledigande av ledamot.

Andra
stycket första meningen kan sägas motsvara 9§ fjärde stycket GTL. I andra
meningen har lagts in en bestämmelse som medför att om antalet valda ledamöter
behöver ökas under mandatperioden så får en nytilllrädande ledamot utses för
kortare tid än tre år.

8
§

Paragrafen,
som inte ingick i förslaget i lagrådsremissen, har sin motsvarighet i 130§GTL.

19.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

De
bestämmelser i GTL som behandlar uppgiftsskyldighet (20 —50§§) har brutits ut
till en särskild lag. I samband därmed har en redaktionell översyn av
bestämmelserna gjorts som bl. a. innebär att de tabeller som för närvarande
finns i 37§ 1 och 8 mom. samt 39 § 1 mom. GTL har arbetats om till lagregler
med sedvanlig utformning.

I
förhållande lill det av lagrådet granskade förslaget har en del ändringar
vidtagits med anledning av materiella ändringar i bestämmelserna om traktamentsersättning
(3 kap. 5 och 11 §§), den skattepliktiga andelen av rea-viniiter på aktier som
innehafts under mer än två år (2 kap. 14 §) samt gränsen för uttag av
förmögenhetsskatt (2 kap. 4 och 8§§).

1
följande sammanställning anges vilka bestämmelser i GTL som motsvaras av de
nya bestämmelserna i LSK och omvänt.

420

s. 421 Kontrollera mot PDF

Bestämmelse
i LSK

1
kap.

2
kap.

2
§ första stycket

3 § 4 §


6§ 7§ 8§


10§

I2§

13§

14§
loch2

14§3

15§
16§ 17§ 18§ 19§ 20 § 21§ 22 § 23§ 24 § 25§ 26 § 27§

28 §

29
§

30
§ 31§

32
§

33
§

34
§ första och andra styckena

tredje
stycket

Bestämmelse
i GTL

Bestämmelsema
är nya

22
§ 1 mom. första stycket
första meningen

23
§ första meningen samt 24 § 1
mom. första stycket

31
§ 1 mom.

22
§ 1 mom. första stycket 4 — 6 och

andra —Qärde styckena

22
§ 1 mom. femte stycket

22
§ 3 mom.

22
§ I mom. sista stycket

22
§ 1 mom. första stycket 1 —3 och

5
— 6 samt andra stycket

22
§ 2 mom.

24 §
2 mom.

24§ 3 mom.

28§

25§

25 d§

25 § första stycket 3,
undantaget, 28 § första stycket 4, undantaget 25c§ 25 a § 25 b §

25

26
§ 26a§

27
§

30 § 1 mom.

30 §
2 mom.

30§ 3 mom.

38
§ 1—3 mom. 33§

31 §
3 mom.

34 § 1 mom.

35§

34§ 3 mom.

34§4mom.

första och andra

34 § 2 mom.

styckena

tredje och fjärde

34§ 2 mom.

styckena

36§

45 §

Prop. 1989/90:74

421

s. 6 Kontrollera mot PDF

3 kap.

6 § första stycket

andra
stycket

tredje
stycket

8 § första stycket

andra
stycket

9 § första och andra

styckena

tredje
stycket

I0§

11§

12§

13§

14§

15§

16§

17§

18§

19§

20 §

21§

22 §

23 §

24
§ 25§ 26 § 27§

28§
29§

37
§ 1 mom. första stycket 37§ 1 mom. förstastycket 39 § 5 mom.

37§ 1 mom. punktema 1, 2
och 8 37 § 1 mom. punkt 1, undantagen 37§ 1 mom. punkt 1, första meningen i
högerspalten 37 § 1 mom. punkt 1, fjärde meningen i högerspalten 37 § 2 mom.
andra stycket 37 § 1 mom. punkt 1, andra och tredje meningama i högerspalten 37
§ 2 mom. femte stycket

37 § 1 mom. punkt 1, sista
meningen före undantagen i högerspalten 37 § 2 mom. sjätte stycket

37
§ 2 mom. sjunde stycket 37 § 2 mom. tionde stycket 37 § 2 mom. tredje stycket
37 § 2 mom. fjärde stycket 37 § 1 mom. punkterna 3 b-3 h 37 § 1 mom. punkt 3
(första delen) 37 § 1 mom. punkt 3 (andra delen) 37 § 2 mom. nionde stycket 37
§ 6 mom. 39 § 1 mom. punkt 6 37 § 1 mom. punkt 4 37 § 1 mom. punkt 9 37 § 1
mom. punkt 10 37 § 8 mom. uppställningen (exkl. undantagen) och tredje och
fjärde styckena samt delvis 37 § 1 mom. punkt 4 b

37 § 8 mom.
uppställningen, undantagen

39 § 1 mom. punkt 3 och 4
mom. 39 § 1 mom. punkt 4 39 § 1 mom. punkt 5 37 § 1 mom. punkt 4 a och delvis
punkt 4 b

43 § 1 mom. första-andra
styckena 43 § 1 mom. tredje stycket

Prop. 1989/90:74

s. 7 Kontrollera mot PDF

30
§ 31§

32
§

33
§ första stycket

andra
stycket

34 §

35§
36 § 37§

38
§

39
§

40
§ 41§

42
§

43
§

44
§ första —andra

styckena
tredje stycket

45
§

46
§

47§

48
§

49
§

50
§

51§
52 § 53§ 54 § 55§ 56 § första stycket

andra
stycket 57§

58§
första-andra styckena tredje stycket

59
§

60
§

61§

43
§2 mom.

43
§ 3 mom.

43
§ 4 mom.

39
§ I mom. punkt 9

39
§ 3 mom. (delvis) och 51 § tredje

stycket

39
§
1 mom. punkt 10 och delvis

39
§
3 mom.

39
§
1 mom. punkt 2

39 § 1 mom.
punkt 11

37
§
1 mom. punkt 3 a

37
§
1 mom. punkt 5 a

37
§
1 mom. punkt 5

37 § 1 mom.
punkt 6

37
§
1 mom. punkt 7

Delvis
ny (jfr vänsterspalten i 37 § I

mom.
punktema 5 — 7)

39
§ 2 mom. och 51 § andra stycket

42
§ 1 mom.

42
§ 2 mom.

42
§ 3 mom. första, andra, tredje,

femte
och sjätte styckena

42
§ 3 mom. Qärde, femte och sjätte

styckena

42
§4 mom.

42
a § I mom.

42
a § 2 mom.

37
§ 1 mom. punkt 4 c 41§

38
§ 4 mom. 42 § 5 mom. 30§ 4 mom.
Ny

37§
2 mom. elfte stycket m.fl. lagmm

37 § 2 mom. tolfte stycket
37 § 2 mom. åttonde stycket och 8 mom. andra stycket 37 § 4 mom. första stycket
m. fl. lagmm

37 § 4 mom. andra stycket
37§ 5 mom. m.fl. lagmm 37 § 7 mom. och 8 mom. femte stycket 37 § 4 mom. tredje
stycket

Prop. 1989/90:74

s. 8 Kontrollera mot PDF

62 §

63
§

64
§

4 kap.

1 §
2 §

3 § första stycket andra
stycket 4§

5 § första meningen

andra meningen 6§ 7§ 8§


10§

11
§ första stycket andra stycket 12§ 13§

Delvis
ny

44
§ 45§

20§

47 §

49 §

Nytt

2§ 3 mom. andra stycket

53§

123§
andra stycket

Ny

119§

120§
första, tredje och Qärde

styckena

120§
andra —fjärde styckena

121§

128§

48 §

delvis 25 § fjärde
stycket, delvis ny 50§ 2 mom.

Prop. 1989/90:74

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 kap.

1 §

1
bl.a. lagen om utskiftningsskatt och lagen om vinstdelningsskatl, som omfattas
av NTL:s regler (1 kap. 1§ NTL), finns särskilda regler om uppgiftsskyldighet.
Sådana regler finns också i t.ex. de lagar som reglerar avsättningar till olika
fonder.

Bestämmelsema
i LSK är alltså inte uttömmande. I likhet med kommittén anser jag emellertid
inte att det är nödvändigt eller lämpligt att föra över alla regler om
uppgiftsskyldighet till LSK. Den skulle då bli alltför omfångsrik och
svåröverskådlig.

3 §

RSV innefattas inte i
begreppet skattemyndighet. Verket har redan i dag befogenhet att meddela
förelägganden (18 § andra stycket och 51 § GTL).

s. 424 Kontrollera mot PDF

2 kap.

Reglema
om deklarationsskyldighet (22 —36§§ GTL) har stmkturerats om.
Deklarationsskyldigheten för fysiska resp. juridiska personer har bm-tits ned i
en reglering för vardera kategorin. Reglema om förenklad självdeklaration har
samlats i 10—12§§. Bestämmelsen i 13 § avser allmän självdeklaration, medan
14—16§§ gäller för båda deklarationstypema.

424

s. 425 Kontrollera mot PDF

3§ Prop. 1989/90:74

Enligt
23 § GTL har den, som inte är obligatoriskt deklarationsskyldig men likväl
anmanats att deklarera, rätt att muntligen lämna erforderliga upplysningar.
Kommittén föreslår inte någon motsvarighet till denna bestämmelse. Jag anser i
likhet med kommittén all reglerna i FL om myndigheternas serviceskyldighet och
om muntlig handläggning (4 och 14§§ FL) är tillräckliga.

3
kap.

Reglerna
om kontrolluppgiftsskyldighet har gmpperats efter vad kontrolluppgiften avser
att ge upplysning om. Inom varje gmpp regleras först när kontrolluppgift skall
lämnas utan föreläggande, därefter uppgiflsskyldighet efter föreläggande.

13
§

Undantaget
för belopp som sammanlagt inte uppgår till 100 kr. har tidigare inte omfattat
riksförsäkringsverket.

22 §

Någon
motsvarighet lill 40§ GTL föreslås inte. 1 likhet med kommittén anser jag att
regeln är överflödig efter införandet av generell kontrolluppgiftsskyldighet
för räntor. Bestämmelsen i sista stycket angående utbetalning som avser också
annat än ränta har tidigare inte gällt för valuta-bank/fondkommissionär som
förvarar utländska värdepapper i depå.

23 §

Kontrolluppgiftsskyldighet
beträffande räntor på utländska värdepapper i depå hos valutabank eller
fondkommissionär har inskränkts i överensstämmelse med vad som gäller för
svenska räntor. Undantag görs således när räntan utbetalats till bank,
hypoteksförening, försäkringsföretag, aktiebolag eller förening eller stiftelse
som har tilldelats organisationsnummer.

27 §

Skyldighet
att lämna kontrolluppgift beträffande juridiska personers innehav av utländska
aktier m. m. i depå hos valutabank eller fondkommissionär slopas.

57
§

Bestämmelsen
i andra stycket om alt uppgift i vissa fall får lämnas beträff

ande den som förfogar över ränta eller fodran utsträcks till att gälla också

valutabank/fondskommissionär som förvarar utländskt värdepapper i

depå. 425

s. 426 Kontrollera mot PDF

19.3 Lagen om skatteavdrag i vissa fall från folkpension Prop. 1989/90:74

m.m.

1-3
§§

Bestämmelserna
motsvarar 1—3§§ kungörelsen (1968:97) om skatteav-Jrag i vissa fall från
folkpension m. m. (folkpensionskungörelsen). 11 § har 'statens
personalpensionsverk" ändrats till "statens löne- och
pen-lionsverk" vilken myndighet ersatt den förstnämnda. 1 2 och 3§§ har
edaktionella ändringar gjorts. 1 3§ har dessutom en ändring gjorts som Öranleds
av den nya skatteorganisationen i länen.

4-6
§§

Bestämmelserna
motsvarar 4 —6§§ folkpensionskungörelsen. I 5§ har ordet
"debetsedel" ersatts med "skattsedel". I 5 och 6§§ har
dessutom redaktionella ändringar gjorts.

7 §

Bestämmelsen
motsvarar 7§ första stycket folkpensionskungörelsen. Nuvarande bestämmelser i
paragrafens andra stycke är av sådan natur att de bör meddelas i förordning.

19.4 Lagen om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

1 §

Bestämmelserna
motsvarar i huvudsak dem som nu finns i 1 § kungörelsen (1973:1125) om
skatteavdrag från sjukpenning m. m. (sjukpenningkungörelsen). 1 konsekvens med
UBL:s systematik har dock bestämmelserna utformats på det sättet att det anges
på vilka ersättningar preliminär A-skalt skall betalas i stället för som nu
vilka ersättningar som skall vara föremål för skatteavdrag. I praktiken blir
det dock inte någon skillnad.

Nuvarande
undantag för korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) har slopats.
Med hänsyn till att detta stöd i vissa fall kan uppgå till stora belopp (drygt
10000 kr.) finns inte skäl att undanta detta stöd från den preliminära skatten
(se avsnitt 12.8).

Med
hänsyn lill att det i paragrafen har tagits in bestämmelser om att preliminär
A-skatt skall utgå oberoende av om inkomsten utgör mottagarens huvudsakliga
inkomst av tjänst eller inte behövs inte någon särskild regel om hur denna
skatt skall betalas. Det skall ske genom att den som betalar ut ersättningen
skall göra skatteavdrag enligt de vanliga reglerna i 39 § UBL. Justeringen har
gjorts sedan lagrådet har angett sitt yttrande.

2
§

Bestämmelsen
motsvarar 2§ sjukpenningkungörelsen. Skatteavdrag skall

göras från dagpenning från
erkänd arbetslöshetskassa och korttidsstudie- 426

s. 427 Kontrollera mot PDF

stöd även om mollagaren är
skyldig att betala preliminär B-skatt. För att Prop. 1989/90:74 detta skall
komma till tydligare uttryck har paragrafen utformats i enlighet med vad
lagrådet föreslagit i sitt yttrande.

3 §

Bestämmelsen
iförsta stycket motsvarar 3 § sjukpenningkungörelsen.

I
andra stycket har tagits in en bestämmelse om hur den preliminära skatten skall
beräknas för korttidsstudiestöd. Den skall utgå med 30 procent av stödet (se
avsnitt 12.8).

Bestämmelsen
motsvarar 3 a § sjukpenningkungörelsen.

5 §

I
denna paragraf, som motsvarar 4§ sjukpenningkungörelsen, ges regler om hur
avdraget för preliminär A-skatt skall beräknas, om inkomsten utgörs av
dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen har utformats i enlighet
med lagrådels yttrande. Dock har hänvisningen till 4§ 2 mom. UBL slopats till
följd av alt detta moment föreslås bli upphävt i samband med den reformerade
inkomstbeskattningen.

6-8
§§

Bestämmelserna
motsvarar 5 —7§§ sjukpenningkungörelsen. Vissa redaktionella ändringar har
gjorts. 1 8§ har dessutom ändringar gjorts som föranleds av den nya
skatteorganisationen i länen.

19.5 Lagen om skatteavdrag i vissa fall från
artistersättning

1 §

Bestämmelsen
motsvarar 1 § kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artislersättning
(artistersättningskungörelsen). Endast redaktionella ändringar har gjorts..

2 §

Bestämmelsen
motsvarar i huvudsak 2 § artistersättningskungörelsen. Den har dock
kompletterats i ett viss hänseende.

Enligt
54 § KL är i utlandet bosalt person frikallad från skattskyldighet

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas,

eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt

bestämmelse i samma lag. I de nu angivna fallen bör givetvis inte heller

preliminär skatt betalas för ersättningen. En bestämmelse om detta har 427

s. 428 Kontrollera mot PDF

också
tagits in i första stycket. Dessutom har redaktionella ändringar Prop.
1989/90:74 gjorts.

3-8
§§

Bestämmelsema
motsvarar 3 - 8 §§ artistersättningskungörelsen. Dock har avmndningsregeln i 4§
utformats i enlighet med vad som föreslås gälla enligt 39 § 1 mom. sista
stycket UBL. Vidare har bestämmelsema i 5 och 6§§ anpassats till den nya
skatteorganisationen i länen. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts 13-6
och 8 §§.

19.6 Uppbördslagen

3
§ 2 mom.

Enligt
momentets nuvarande lydelse bemyndigas regeringen att i fråga om inkomst som
avses i momentet under 1 andra stycket eller punkt 12 av anvisningama till 32§ KL
föreskriva särskild beräkningsgmnd. Etl sådant bemyndigande är inte förenligt
med 8 kap. 3§ i den nu gällande regeringsformen (RF). Där sägs atl
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Regeringen
har bl.a. med stöd av bemyndigandet i 3§ 2 mom. UBL utfärdat kungörelsen
(1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. (sjukpenningkungörelsen).
För att tillgodose RF:s nu gällande krav på lagform har bestämmelserna i
kungörelsen arbetats in i en särskild lag, lag om skatteavdrag från sjukpenning
m.m. Detsamma gäller i fråga om kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa
fall från folkpension m. m. (folkpensionskungörelsen) och kungörelsen (1969:5)
om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning
(artistersättningskungörelsen). På gmnd härav har bemyndigandet i detta moment
under 1 tredje stycket slopats. 1 sjätte stycket har tagits in en upplysning om
att ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i de nyss nämnda tre
nya lagama.

1
tredje — femte styckena har vidare, fömtom ändringar av endast redaktionell
natur, orden "lokal skattemyndighet" bytts ul mot "skattemyndighet".
Med begreppet skattemyndighet avses, liksom i NTL, den nya gemensamma
skattemyndigheten i länet som ersätter såväl länsskaltemyndigheten som de
lokala skattemyndighetema (jfr 2§ 1 mom. UBL).

Bestämmelsema
om öresavmndning vid beräkning av skatteavdrag un

der 1 sjätte stycket har av systematiska skäl flyttats till 39 § 1 mom.

Samtidigt har regeln även ändrats i sak (se kommentaren till 39 § 1 mom.).

1 sjätte stycket har i stället tagits in en upplysning om atl ytterligare

bestämmelser om preliminär A-skatl finns i lagen (1990:00) om skalleav

drag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:00) om skatteavdrag

från sjukpenning m.m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall

från artistersättning. 428

s. 429 Kontrollera mot PDF

Ändringen i 2 andra
stycket föranleds av den nya skatteorganisationen i Prop. 1989/90:74 länen.

3
§ 3 mom.

Nuvarande
bemyndigande för regeringen i detta moment att förordna om betalning av
preliminär A-skatt för vissa inkomster har använts av regeringen vid
utfärdandet av folkpensionskungörelsen, artistersättningskungörelsen och
sjukpenningkungörelsen. Bestämmelsema i dessa kungörelser har nu arbetats in i
tre särskilda lagar för att uppfylla RF:s krav på lagform (angående detta krav
se kommentaren till 3§ 2 mom.). Momentet har med hänsyn härtill slopats.

10
§

Regeringen
har i folkpensionskungörelsen, som utfärdats med stöd av bemyndigandet i 3§ 3
mom., förordnal om när preliminär A-skatt skall utgå för folkpension och allmän
tilläggspension. Dessa bestämmelser har nu flyttats till en särskild lag. Nuvarande
hänvisning i tredje stycket a) till regeringens förordnande har därför ersatts
med en hänvisning till den nya lagen i vilken anges när preliminär A-skatt
skall betalas för folkpension och allmän tilläggspension.

22 §

1
första stycket har en generell avmndningsregel tagits in. Den skall vara
tillämplig vid beräkning av skatt enligt UBL (jfr 1 § första stycket).

Den
nu aktuella avmndningsregeln skall inte vara tillämplig vid beräkning av
skatteavdrag. För beräkning av sådant avdrag har tagits in en särskild regel i
39§ 1 mom. Reglerna har dock samma materiella innebörd.

1
förevarande paragrafs första stycke har även gjorts ändringar som föranleds av
den nya skatteorganisationen inom länen.

Ändringarna
i andra stycket är en direkt följd av den nya skatteorganisationen. Dessutom
har en redaktionell ändring gjorts i förtydligande syfte.

Enligt
den nya organisationen är det skattemyndigheten i länet som svarar för bl.a.
skattedebiteringen. Nuvarande bestämmelser i tredje stycket om
länsskattemyndighetens medverkan i debiteringsarbetet har därför slopats.

27
§ 1 mom.

Av
kommentaren till 22 § framgår att den där intagna avmndningsregeln är
tillämplig bl. a. vid beräkning av kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och annuitet på avdikningslån. Nuvarande
avmndningsregler i detta moment har därför slopats.

I
fråga om annuitet på avdikningslån följer av avmndningsregeln i 22 §

att om en skattskyldig har att betala flera annuiteter det är summan av

dessa som skall avmndas och inte varje annuitet var för sig. 429

s. 430 Kontrollera mot PDF

30
§ Prop. 1989/90:74

I
första stycket har behörigheten att befria från skyldigheten att betala
tilläggspensionsavgift flyttals från länsrätten till skaltemyndigheten. Möjligheten
för dödsbo att få befrielse från skyldighet att betala lilläggspen-sionsavgift
regleras i andra stycket.

Till
det nya andra stycket har nuvarande regler om dödsbobefrielse i 75 § 1 mom. KL
m. fl. lagmm flyttats. Detta innebär att sådana ärenden fortsättningsvis är
att anse som uppbördsärenden. Reglema har samtidigt gjorts mer generella och
omfattar all skatt enligt UBL, dvs. sådan skatt eller avgift som anges i 1 §
UBL. Av 27 § 3 mom. sista stycket och 32 § sista stycket framgår att reglema om
dödsbobefrielse kommer att bli tillämpliga även på kvarskatteavgift och
respitränta. Den beslutande myndigheten skall vara skallemyndigheten och inte
som nu länsrätten (se avsnitt 5.1 och 12.6).

Befrielse
avses inte kunna ske från skatt som redan har betalats.

Nuvarande
tidsgräns inom vilken framställning om dödsbobefrielse skall avlämnas har
slopats. Delta innebär atl fråga om befrielse kan bli aktuell så länge den
obetalda skatten inte har preskriberats. Det kan emellertid antas atl de flesta
ansökningar om skattebefrielse kommer att ges in innan skatten har lämnats till
indrivning.

Skaltemyndighetens
beslut enligt 30 § överklagas hos länsrätten. Det följerav 85§ 1 mom.

Enligt
ett nytt tredje stycke skall skaltemyndigheten göra den ändring av beslut om
befrielse som skattemyndighets taxeringsbeslut eller domstols beslut i mål om
taxering föranleder. Bestämmelsen kan sägas vara en motsvarighet till 105 §
tredje stycket GTL.

31
§

Förslaget
har utvecklats i avsnitt 12.2. Tillkommande skatt skall betalas vid endast ett
tillfälle. Betalningen skall ske senast den 18 i den uppbördsmånad som
skattemyndigheten bestämmer. Nuvarande regel i tredje stycket om all
betalningen av tillkommande skatt som överstiger 200 kr. skall fördelas på två
uppbördstillfällen har därför slopats. Regeln har ersatts med en ny som anger
att skattemyndigheten inte får bestämma att tillkommande skatt skall betalas
före uppbördsmånaden maj året efter taxeringsåret.

All
öretal som uppkommer vid beräkning av tillkommande skatt bortfaller framgår av
22 § första stycket.

32 §

I
andra stycket har inledningsvis ändringar gjorts som föranleds av att an

ståndsränta inte längre skall tas ut som tillkommande skatt (se avsnitt

12.1.1). Vidare föreskrivs att respitränta skall utgå från och med den I maj

året efter taxeringsåret till och med den månad då skatten förfaller till be

talning. Eftersom betalningen inte längre skall kunna ske vid två tillfällen

har de nuvarande räntereglerna för detta fall slopats. Den nuvarande be- 430

s. 431 Kontrollera mot PDF

gränsningen all
respitränta inte utgår för längre tid än två år har slopats. Se Prop.
1989/90:74 vidare avsnitt 12.3. Slutligen har den nuvarande avmndningsregeln
för räntan slopats. Den ersätts av den generella avmndningsregeln i 22 §
första stycket. Detta innebär dock inget nytt i sak.

32

1
denna nya paragraf har tagits in en bestämmelse om att skattemyndigheten får
befria en skattskyldig från respitränta helt eller delvis. Motiven har
utvecklats i avsnitt 12.3. En fömtsättning för att sådan befrielse skall få ske
är att det föreligger synnerliga skäl. Med synnerliga skäl avses i första hand
att den tillkommande skallen har påförts på gmnd av att skattemyndigheten har
gjort ett fel som den skattskyldige inte har någon del i. En motsvarande regel
föreslås för anståndsränta (49 § 5 mom.).

39
§ 1 mom.

1
momentetsy5>5/a stycke har tagits in en upplysning om all bestämmelser om
skatteavdrag också finns i de tre lagar som ersätter kungörelsema om
skatteavdrag från folkpension, sjukpenning och artistersättning.

Momentet
har dessutom utökats med ett nytt tredje stycke. Hit har, av systematiska skäl,
flyttats den avmndningsregel som nu finns i 3§ 2 mom. 1 sjätte slyckei.

För
preliminär skatt gäller att B-skatt avmndas nedåt till helt krontal (26 §
första stycket). Skattetabellema för A-skatt anger skattebeloppet i helt
krontal. För de fall då preliminär A-skatt tas ut med viss procent av inkomsten
gäller för närvarande att öretal avmndas uppåt. Regeln har rönt kritik. All
A-skatt bör avmndas nedåt. Avmndningsregeln har ändrats i enlighet med detta.

39
§ 3 mom.

Det
i detta moment för närvarande intagna bemyndigandet för regeringen att för
vissa fall förordna om skatteavdrag är inte förenligt med RF (se kommentaren
lill 3§ 2 mom.). Bemyndigandet har av regeringen använts när den utfärdat
sjukpenningkungörelsen, folkpensionskungörelsen och
artistersättningskungörelsen. Bestämmelsema i dessa kungörelser har nu tagits
in i tre särskilda lagar. Momentet har därför slopats.

44 §

Ändringama
i förevarande paragraf föranleds av den nya skatteorganisationen i länen.

45
§ 1 mom.

Ändringama
iförsta ochftärde styckena föranleds av den nya skatteorgani

sationen i länen. 431

s. 432 Kontrollera mot PDF

46
§ 1 mom. Prop. 1989/90: 74

Ändringarna
i detta moment föranleds av den nya skatteorganisationen. Dessutom har
redaktionella ändringar gjorts.

46
§ 3 mom.

I
första stycket har de nuvarande tidsgränserna slopats. I stället har en
generell regel om att jämkningsbeslut skall meddelas skyndsamt tagits in i
stycket. Motiven har utvecklats i avsnitt 12.5. Förändringen innebär inte någon
sänkning av ambitionsnivån. Tvärtom bör skattemyndigheten sträva efter att
meddela besluten före utgången av de för närvarande gällande fristerna.
Erfarenheten har emellertid visat all vissa ärenden kräver något längre
handläggningstid. Även för sådana ärenden gäller dock att jämkningsbeslut skall
meddelas skyndsamt. I andra stycket har endast redaktionella ändringar
vidtagits.

49
§ I mom.

I
detta moment anges under tre punkter de fall när skattemyndigheten av andra
skäl än som anges i 48 § får ge anstånd med betalning av skatt, kvarskatteavgift
eller ränta. Förslaget har utvecklats i avsnitt 12.1.1.


grund av den nya skatteorganisationen i länen kan anståndsreglerna i nuvarande
1 och 2 momenten flyttas till ett och samma moment. Anstånd får meddelas ex
officio eller på ansökan av skattskyldig.

Villkoren
för anstånd har mildrats. Bestämmelserna inleds med en generell regel om att
anstånd kan medges med att betala in skatt, kvarskatteavgift eller ränta som
kan antas komma att avkortas. Anstånd kan vidare — utöver de s.k.
obillighetsfallen — medges i ärenden eller mål där utgången är oviss.

Enligt
punkt 1 får anstånd medges om det kan antas att påfört belopp kommer att
avkortas. Bestämmelsen kan sägas i stort sett motsvara de som nu anges i 1) -
8).

Enligt
punkt 2 får anstånd medges om den skattskyldige begärt omprövning av ett
taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller
ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss. 1
formuleringen taxeringsbeslut eller annal beslut om skatt, kvarskatteavgift
eller ränta inbegrips t.ex. beslut om skattetillägg och beslut om fastställande
av avgiftsunderlag för egenavgifter. Bestämmelsen är naturligtvis tillämplig
också i de fall ett domstolsbeslut rörande skatt fullföljs till överinstans.

Enligt
nuvarande bestämmelser (49§ 2 mom. 4) skall anstånd medges om kvarstående eller
tillkommande skatt har påförts på grund av att 3§ lagen (1980:865) mot
skatteflykt har tillämpats. Har denna lag tillämpats torde regelmässigt
rättsfrågan kunna bedömas som oviss och anstånd kan medges även med den
föreslagna utformningen av bestämmelserna.

Bestämmelsen
i punkt 3 kan sägas motsvara nuvarande regler i 2 mom.

1). 432

s. 433 Kontrollera mot PDF

49 §2 mom. Prop. 1989/90:74

I
detta moment har i första stycket samlats de regler som anger vilket belopp
anståndet får omfatta. Stycket har i förhållande till förslaget i
lagrådsremissen justerats så att det är tillämpligt även i de fall det allmänna
för talan till den skattskyldiges förmån.

Anstånd
får medges med högst det belopp som kan antas komma atl bli avkortat eller som
betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet. Givetvis kan
anstånd inte alltid medges med betalning av hela det yrkade beloppet. Även de
kriterier som anges i 1 mom. måste vara uppfyllda. Ett överklagande kan t. ex.
innefatta flera tvistiga frågor varav endast en eller ett par kan beteckas vara
så oklara att utgången i målet kan anses vara oviss. Anståndet skall då omfatta
endast det belopp denna eller dessa frågor representerar.

I
andra stycket har tagits in bestämmelser om säkerhet vid anstånd enligt 1 mom.
2 och 3. Motiven har utvecklats i avsnitt 12.1.1. Reglerna om säkerhet kan
sägas ha mildrats i förhållande till de nu gällande bestämmelserna genom att
bevisbördan har kastats om. Säkerhet skall inte behöva ställas i normalfallet.
Säkerhet får krävas endast om det med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet
annars inte kommer att betalas i tid. Även i sådana fall kan myndigheten
underlåta att kräva säkerhet om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller
det annars finns särskilda skäl.

Sådana
särskilda skäl kan t.ex. vara att den skattskyldiges ekonomi allmänt sett är
god. Detsamma gäller om det kan antas att omprövningen eller överklagandet kommer
att avgöras inom en nära framtid. Anståndstiden kan begränsas. Förlängning av
anståndstiden medges då först efter en förnyad ansökan och prövning av den
skattskyldiges förhållanden. Som framgår av 3 mom. finns också möjligheter att
ompröva ett beslut om anstånd om det finns särskilda skäl. Anstånd kan
begränsas till att gälla endast en del av skattebeloppet.

1
andra stycket har dessutom efter förebild bl.a. i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter tagits in en bestämmelse om
när ställd säkerhet får las i anspråk och att lagen (1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. är tillämplig också på sådan säkerhet som skall ställas
vid anstånd.

49
§ 3 mom.

I
första stycket kvarstår, med vissa redaktionella ändringar, nuvarande
bestämmelser i 3 mom. första meningen om hur länge etl anstånd får gälla. I ett
nytt andra stycke har en bestämmelse motsvarande den som nu finns i 3 mom.
andra meningen tagits in. Här anges uttryckligen att en väsentlig ändring av
den skattskyldiges ekonomiska förhållanden kan föranleda att anståndsbeslutet
omprövas.

433

28 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 434 Kontrollera mot PDF

49
§4 mom. Prop. 1989/90:74

I
jörsta stycket återfinns fortfarande reglerna om anståndsränta. De har dock
utvidgats till att gälla vid samtliga slag av anstånd enligt 1 och 2 a mom.
Anståndsränta skall utgå på anståndsbeloppet.I anståndsbeloppet inräknas
kvarskatteavgift och respitränta.

Andra
stycket innehåller bestämmelser om för vilken tid anståndsräntan skall betalas.
Bestämmelserna motsvarar dem som nu gäller med den kompletteringen att om
skatten betalats före anståndstidens utgång räntan skall beräknas till och med
den månad betalningen skedde. Även redaktionella ändringar har gjorts.

Nuvarande
avmndningsregel i andra stycket har slopats. Att öretal bortfaller vid
beräkning av ränta, alltså även vid beräkning av anståndsränta, framgår av 22
§ första stycket.

Anståndsränta
skall inte längre tas ut enligt reglerna om tillkommande skatt. 1 det nya
tredje stycket föreskrivs därför att sedan skattemyndighet ålagt den
skatteskyldige betalningsskyldighet för räntebeloppel får det omedelbart
drivas in.

Ett
taxeringsbeslut som inte överklagas vinner enligt de nu föreslagna reglerna
laga kraft först vid utgången av femte året efter taxeringsåret. Att
taxeringsbeslutet skall ha vunnit laga kraft kan därför inte behållas som krav
för att betald ränta skall återbetalas. Del kan inte heller anses motiverat
att avvakta ett lagakraftvunnet omprövningsbeslut, eftersom RSV i det nya
systemet endast undantagsvis torde ha anledning att överklaga beslutet.
Bifalls den skattskyldiges begäran i omprövningsärendet av skattemyndigheten
skall räntan genast återbetalas. För det fall den skattskyldiges yrkanden
bifalls först av domstol är det däremot lämpligt att ha kvar den nuvarande
ordningen att betald ränta betalas tillbaka först sedan domen vunnit laga
kraft. På ett återbetalat belopp skall restitulionsräntaberäknas. Bestämmelser
om delta har tagits in i det nya ftärde stycket. Bestämmelsen i nuvarande fjärde
stycket slopas eftersom andståndsränla inte längre skall tas ut som
tillkommande skatt.

49 §
5 mom.

Skattetillägg
och förseningsavgift inkluderas i begreppet skatt enligt 1 §. Att anstånd kan
medges med alt betala in sådana avgifter följer därför redan av 49 § 1 mom.
Nuvarande bestämmelser i förevarande moment har därför slopats. I momentet har
i stället tagits in en bestämmelse om alt skattemyndigheten får befria en
skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta. En
förutsättning för befrielse är att det föreligger synnerliga skäl. En
motsvarande regel föreslås för respitränta (32 a §).

50 §

Behörighetsregeln
i första stycket har ändrats med hänsyn till den nya

skatteorganisationen i länen. Beslutande skattemyndighet är den myndig

het som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser. 434

s. 435 Kontrollera mot PDF

1 andra stycket har gjorts
en ändring av samma skäl. Dessutom har Prop. 1989/90:74 hänvisningen till
den numera upphävda familjebidragslagen (1946:99) ersatts med en hänvisning
till nu gällande lag på området, dvs. familjebidragslagen (1978:520).

58
§ 1 mom.

Avmndningsregeln
iförsta stycket har slopats. Att öretal som uppkommer vid beräkning av
restavgift bortfaller framgår av 22 § första stycket. Dessutom har
redaktionella ändringar gjorts. Ändringen i andra stycket har sin gmnd i den
nya skatteorganisationen.

61
§

Till
denna nya paragraf har med vissa ändringar flyttats de bestämmelser om dödsbos
ansvar för skatt som påförts den avlidne och som för närvarande finns i 75 § 2
mom. KL, 15 § 2 mom. SIL, 15 § 2 mom. SFL, 3 § lagen om skogsvårdsavgift och 5
§ lagen om statlig fastighetsskatt. För skattetill-lägg och förseningsavgift,
egenavgifter samt annuiteter på avdikningslån, som också innefattas i begreppet
skall enligt 1 § UBL, har tidigare inte funnits någon motsvarande reglering (se
avsnitt 12.6). Placeringen av bestämmelsen i UBL medför att även dessa kommer
att omfattas av bestämmelsen. Av 27 § 3 mom. sista stycket och 32 § sista
stycket framgår att ansvarsreglema kommer att bli tillämpliga även på
kvarskatteavgift . och respitränta.

68
§ 1 mom.

Ändringen
i första stycket föranleds av den nya skatteorganisationen i länen. Någon
ändring i sak åsyftas inte.

Beslut
om förtida återbetalning av preliminär skall enligt 45 § 2 mom. skall meddelas
av skattemyndigheten. Samma myndighet skall också verkställa återbetalningen.
Motsvarande skall gälla i fråga om återbetalning enligt 45 § 3 mom. Andra
stycket har utformats i enlighet med detta.

Ändringen
i tredje stycket föranleds av den nya skatteorganisationen. Dessutom har
redaktionella ändringar gjorts.

68 §4
mom.

Ändringen
i första stycket föranleds av den nya skatteorganisalionen. Sådana ändringar
har gjorts även i andra stycket. 1 detta stycke har vidare hänvisningen till
GTL ersatts med en hänvisning lill NTL. Dessutom har en redaktionell ändring
gjorts.

69 §
1 mom.

I
andra stycket har hänvisningen till GTL ersatts med en hänvisning till

NTL. 435

s. 436 Kontrollera mot PDF

Avmndningsregeln i sjätte
stycket har slopats. Att öretal som uppkom- Prop. 1989/90:74 mer vid
ränteberäkningen bortfaller framgår av 22 § första stycket. I stycket har
också en redaktionell ändring gjorts.

69
§ 2 mom.

Första
stycket har justerats med hänsyn till förslaget att anståndsränta inte längre
skall tas ut som tillkommande skatt (jfr den föreslagna lydelsen av 49 § 4 mom.
fjärde stycket).

Avmndningsregeln
i andra stycket har slopats. All örelal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller framgår av 22 § första stycket.

Ändringen
i sista stycket föranleds av att en särskild regel om restitutionsräntä har
förts in i 49 § 4 mom.

69
a §

Ändringen
i första stycket föranleds av den nya skalleorganisationen i länen.

72 §

Ändringen
i första stycket föranleds av den nya skatteorganisationen i länen. Stycket har
justerats något för att få en lydelse som bättre motsvarar lydelsen i 2 kap. 1
§ NTL.

RSV
kan genom nämnden för rältsärenden enligt nuvarande regler meddela bindande
förklaringar i vissa uppbördsfrågor. Bindande förklaringar har en så generell
karaktär att de bör betraktas som författningar (prop. 1975/76:112 s. 63).
Möjligheten att meddela bindande förklaringar infördes under den tid då 1809
års regeringsform gällde. Enligt nya regeringsformen kan riksdagen inte
delegera sin befogenhet att stifta skattelag. De bindande förklaringama strider
således mot den nya regeringsformen. I avsnitt 12.7 föreslås att institutet
avskaffas. Nuvarande andra — fjärde styckena har därför slopats.

72 a§

Paragrafen
har upphävts med hänsyn till att allmänna ombudet i uppbördsfrågor föreslås bli
avskaffat. Att det allmänna trots detta även fortsättningsvis skall kunna
överklaga till den enskildes förmån framgår av hänvisningen i 86 a § första
stycket till NTL:s regler (6 kap. 17§ NTL). I 85 § 1 mom. har tagits in en
bestämmelse om att RSV får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs
ansvarighet för arbetstagares skatt, vilken avser ersätta AO:s befogenhet
enligt 72 a § andra stycket.

73 §

Hänvisningen
iförsta stycket till vissa bestämmelser i GTL har ersatts med

en hänvisning till
motsvarande bestämmelser i NTL. 436

s. 437 Kontrollera mot PDF

74
§ Prop. 1989/90:74

Med
hänsyn till att den nya skattemyndigheten är sidoställd med kronofogdemyndigheten
och därför inte bör ha någon tillsynsfunktion i förhållande till den
myndigheten har bestämmelsema om detta i förevarande paragraf slopats. Att RSV
är chefsmyndighet inom exekutionsväsendet med övergripande ledning av och
ansvar för verksamheten framgår av förordningen (1988:784) med instmktion för
exekutionsväsendet. Förevarande paragraf kan därför utgå.

75
§

Nuvarande
tredje stycket i 44 § har sedan andra stycket slopats blivit paragrafens andra
stycke. Hänvisningen lill 44§ tredje stycket i andra .stycket förevarande
paragraf har på gmnd härav ersatts med en hänvisning lill 44 § andra stycket.
Dessutom har en ändring gjorts som föranleds av den nya skatteorganisationen i
länen.

75

Ändringen
i ftärde stycket föranleds dels av den nya skatteorganisationen, dels av den
möjlighet till omprövning som finns enligt 27 § FL. Dessutom har en
redaktionell ändring gjorts.

75

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.1.2) anser jag att det inte
finns skäl att ha skilda anståndsregler för skattskyldiga och arbetsgivare som
är skyldiga att göra skatteavdrag. I förevarande paragraf hänvisas därför till
bestämmelsema i 49 §. Förslaget innebär generösare bestämmelser för
arbetsgivama. I förhållande till lagförslagen i lagrådsremissen har den
ändringen gjorts att paragrafen tillförts en hänvisning också till 49 § 5 mom.
UBL. Detta innebär att skattemyndigheten även vid anstånd enligt förevarande
paragraf kan, om det finns synnerliga skäl, befria en arbetsgivare från
anståndsränta.

78
§ 1 mom.

I
tredje stycket har hänvisningen till GTL ersatts med en hänvisning till
motsvarande bestämmelser i NTL. Dessutom har en ändring gjorts som föranleds av
den nya skatteorganisationen.

78
§2 mom.

I
momentet har gjorts dels en ändring som föranleds av den nya skatteor

ganisationen, dels en ändring av redaktionell natur. 437

s. 438 Kontrollera mot PDF

83
§ Prop. 1989/90:74

Bestämmelserna
i första stycket har justerats på motsvarande sätt som vitesbestämmelsema i NTL
(se kommentaren till 3 kap. 5§ och 7 kap. 2§ NTL). Någon annan ändring i sak än
att den strikta minimigränsen har slopats är inte avsedd. Även redaktionella
ändringar har gjorts.

I
andra stycket har justeringar gjorts i enlighet med förslagen i 7 kap. 1 § NTL
(se kommentaren till denna paragraf).

Bestämmelsen
i nuvarande tredje stycket om att länsrätten förordnar om uttagande av vite
efter anmälan av RSV, länsskattemyndigheten eller den lokala skallemyndigheten
motsvarar vad som sägs i 6§ lagen (1985:206) om viten. Bestämmelsen i UBL har
därför slopats.

I
tredje stycket, som motsvarar det tidigare fjärde stycket, har hänvisningen
till GTL ersatts med en hänvisning till NTL och lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

Bestämmelsema
i nuvarande femte stycket har slopats. Angående motiven för detta se
kommentaren till 3 kap. 5 § NTL.

Fjärde
stycket har utformats i enlighet med 7 kap. 2 § NTL.

84
§

Ändringama
iförsta och andra styckena föranleds av den nya skatteorganisationen.

Enligt
ett nytt tredje stycke gäller i fråga om omprövning av beslut om fastställande
av avgiftsunderlag för egenavgifter bestämmelserna i 8 a § lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Detta innebär bl. a. att den enskilde kan begära omprövning av ett
beslut inom fem år efter taxeringsårets utgång.

Beslut
om debitering till följd av taxeringsbeslut skall enligt det nya ftärde stycket
omprövas på begäran av den skattskyldige. Begäran skall ha kommit in inom den
tid som anges i 4 kap. 9§ NTL, dvs. i normalfallet inom fem år efter
laxeringsårets utgång (se vidare avsnitt 12.9).

85
§ 1 mom.

Enligt
nuvarande ordning överklagas den lokala skaltemyndighetens beslut till
länsskattemyndighet eller länsrätt medan de beslut som länsskattemyndigheten
meddelat och som är överklagbara överklagas lill kammarrätt.

Ändringama
i första stycket föranleds dels av den nya skatteorganisationen, dels av de
nya reglerna om överklagande i 11 och 12§§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De nya
bestämmelserna i första stycket innebär att överklagbara beslut av
skaltemyndighet överklagas till länsrätt. I första stycket anges också vilka
som får överklaga skattemyndighetens beslut, nämligen skattskyldig,
arbetsgivare och RSV.

I
andra stycket regleras vilka skattemyndighetsbeslut som inte får över

klagas. Undantagen överensstämmer, bortsett från anslåndsbesluten, med 438

s. 439 Kontrollera mot PDF

dagens
regler om vilka beslut av länsskattemyndighet som inte får över- Prop.
1989/90:74 klagas ( 86§ 1 mom. första stycket UBL).

De
beslut av lokal skattemyndighet, som enligt nuvarande bestämmelser i andra
stycket kan överklagas lill länsskattemyndighet men inte längre, skall
fortsättningsvis få överklagas till länsrätt. Skattemyndighetens beslut i fråga
om anstånd med inbetalning av skatt och mot beslut om preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan
skatt och verkställande av skatteavdrag får således överklagas lill länsrätt.
Länsrättens beslut i dessa frågor är däremoi inte överklagbart (se 86 b§).

Nuvarande
bestämmelser i tredje stycket har slopats eftersom något allmänt ombud inte
längre skall finnas. Här har i stället tagits in bestämmelser om de
överklagandetider som gäller för skattskyldig och arbetsgivare. I enlighet med
vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande har det uttryckligen föreskrivits att
överklagande skall vara skriftligt. För att få en bättre överensstämmelse med
vad som gäller för skatteområdet i övrigt föreslås att överklagandetiderna
utsträcks till två månader (se avsnitt 12.9). För debiteringsbeslut till följd
av taxeringsbeslut föreslås de överkfagandetider som anges i NTL gälla.

Bestämmelserna
i nuvarande fjärde stycket har flyttats till andra stycket. Fjärde stycket, som
utformats i enlighet med lagrådets förslag, reglerar i stället de
överklagandetider som gäller för RSV. Tiden för överklagande har inte knutits
till delgivningen av beslutet utan till beslutsdagen. Någon begränsning i
överklaganderätten motsvarande den som för närvarande finns för det allmänna
ombudet i fråga om lokala skattemyndighetens beslut, har inte ansetts
motiverad.

I
etl nytt femte stycke har lagits in en bestämmelse om atl RSV får hos
länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt.
Bestämmelsen ersätter en liknande bestämmelse som nu finns i 72 a § andra
stycket.

86
§ 1 mom.

Bestämmelser
som motsvarar nuvarande regler i 86§ 1 mom. om att talan inte får föras mot
skattemyndighetens beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket, 55 § 2 mom. andra
stycket eller beslut rörande framställning om försättande i konkurs,
ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt 78 § 1 mom. eller
föreläggande av vite har tagils in i 85 § 1 mom. andra stycket. I förevarande
moment har i stället tagits in en hänvisning till NTL:s regler om handläggning
av ärende när skattemyndighetens beslut överklagats av en skattskyldig eller en
arbetsgivare. Vid överklagande av uppbördsärenden skall således
skattemyndigheten ompröva det överklagade beslutet i enlighet med den ordning
som föreslås på taxeringsområdet.

439

s. 440 Kontrollera mot PDF

86
a§ Prop. 1989/90:74

1
ett nytt första stycke har förts in hänvisningar lill vad som gäller enligt NTL
bl. a. vad gäller företrädare för det allmänna och handläggning av mål i
domstol.

I
paragrafens nya andra stycke har gjorts en följdändring till de föreslagna
ändringama i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessutom har en redaktionell ändring
gjorts.

86
b §

Denna
nya paragraf reglerar vilka beslut som kan överklagas till länsrätt men inte
längre. Dessa beslut motsvaras av de beslut meddelade av lokal skattemyndighet
som enligt nuvarande regler kan överklagas lill länsskaltemyndigheten men inte
längre (85 § 1 mom. andra stycket, 86 § 1 mom. första stycket). I förhållande
till förslaget i lagrådsremissen har ett förtydligande gjorts. Del föreskrivs
uttryckligen att bestämmelsen inte avser beslut med anledning av begäran
enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.
Sådana beslut kan således i likhet med vad som tidigare gällt överklagas utan
särskilda begränsningar (jfr nuvarande 85 § 1 mom. andra stycket).

Anvisningarna
till 49 §

Yttrande
från riksförsäkringsverket kan inhämtas i etl anståndsärende utan särskild
föreskrift i UBL. Något behov av en bestämmelse om yttrande från
länsskattemyndighet finns på gmnd av den nya skatteorganisalionen inte längre.
Nuvarande bestämmelser i detta hänseende i punkten 1 har därför slopats.

Med
hänsyn lill de nya anståndsreglerna i 49 §, som är tillämpliga även i fråga om
skattemyndighetens beslut om skattetillägg och förseningsavgift, behövs inga
särskilda regler för dessa fall. De har därför slopats.

Bestämmelsen
i 49§ 2 mom. är tillämplig även i det fall som nu anges i punkten 2 i
anvisningarna. Den har därför slopats.

Vad
som anges i punkten 3 framgår av författningskommentaren till 49 § 2 mom.
Bestämmelserna är inte av sådan karaktär att de bör anges i lag. Med hänsyn
härtill har punkten 3 slopats.

19.7 Lagen om mervärdeskatt

22
§

Ändringen
föranleds av den nya myndighelsorganisationen.

22

Reglerna
om anstånd med att lämna mervärdeskattedeklaration finns för

närvarande i en särskild
förordning, förordningen (1982:24) om anstånd 440

s. 441 Kontrollera mot PDF

med atl lämna deklaration
för mervärdeskatt. Länsskattemyndighetens Prop. 1989/90:74 beslut kan
överklagas till riksskatteverket men inte längre. På punktskatteområdei är
reglerna om anstånd med att lämna deklaration intagna i LPP. Beslut att vägra
anstånd kan överklagas till domstol. Av förenklingsskäl bör bestämmelserna om
deklarationsinlämnande samlas och regleringen vara likartad på båda områdena.
Paragrafen har utformats efter förebild från 2 kap. 9 § LPP.

23 §

Ändringama
föranleds av att ordet "anmana" genomgående har bytts ut mot
"förelägga".

24
och 25 §§

Ändringarna
beror bl.a. på den nya myndighetsorganisationen och den nya taxeringslagen.

26
§

De
tre första styckena har utformats efter mönster från 3 kap. 5 § NTL. Även
bestämmelserna i ML överensstämmer med lagrådets förslag (se kommentaren under
3 kap. 5 § NTL). 1 likhet med vad som föreslås på laxerings-området skall även
ett föreläggande att visa upp handling kunna förenas med vite (se avsnitt 6.3).

1
ett nytt fjärde stycke hänvisas till reglerna i 3 kap. 6§ NTL i fråga om
befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling. Att
länsrättens beslut i en sådan fråga inte får överklagas framgår av hänvisningen
i 57§ och 6 kap. 10§ 1 NTL.

27-29
§§

Paragraferna
har justerats bl.a. med hänsyn till den ändrade lydelsen av 26 § och till atl
GTL ersätts med NTL.

30 §

Beskallningsförfarandet
för mervärdeskatt föreslås utformat i enlighet med taxeringsförfarandet. Ett
beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod. Nuvarande andra
stycket har skrivits ihop med det första stycket. Det nya andra stycket är
tillämpligt även på efterbeskatt-ningsbeslut, eftersom efterbeskallningsbesluten
i den nya ordningen är en typ av omprövningsbeslut.

32 §

Ett
beslut skall anses vara fattat även i de fall där skatten för närvarande

anses fastställd utan att
beslut fattats (se avsnitt 11.2). 441

s. 442 Kontrollera mot PDF

Andra stycket har
utformats efter mönster från 4 kap. 2§ andra stycket Prop. 1989/90: 74 LPP.
Kommer en mervärdeskattedeklaration in för sent måste länsskattemyndigheten
för närvarande i princip fatta ett särkilt beslut om fastställelse och
underrätta den skattskyldige om detta. I prop. 1983/84:71 (s. 96) föreslogs att
skatten vid en för sen punklskattedeklaration skall anses beslutad till noll
kr. till dess deklarationen kommit in eller nytt beslut har meddelats. Inkommer
deklarationen med några dagars försening får skatten anses beslutad enligt deklarationen
ulan all något särskilt beslut behöver meddelas och utan att den skattskyldige
behöver underrättas. En motsvarande ordning är lämplig även i ML.

33 §

Bestämmelsema
i 33 — 40 a§§ har utformats efter mönster från reglerna om taxeringsbeslut i 4
kap. NTL. Förevarande paragraf har sin motsvarighet i 4 kap. 7 och 8 §§.

Första
stycket avser bl.a. all understryka att omprövningen avser en fråga i beslutet
och inte, såsom hittills varit fallet, storleken av den fastställda skatten.

Andra
stycket ger skattemyndigheten rätt att underlåta att fatta ett
omprövningsbeslut på eget initiativ om omprövningen skulle avse endast ett
mindre belopp. Någon motsvarande möjlighet atl avstå från att falla ett
omprövningsbeslul finns inte om den skattskyldige begär omprövning.

Vad
gäller det nya tredje stycket hänvisas till kommentaren under 4 kap. 8§NTL.

34 §

Nuvarande
34 § har med vissa ändringar flyttats till en ny paragraf 40 b §. Den
föreslagna lydelsen motsvarar 4 kap. 9§ NTL. I likhet med bestämmelsema i NTL har
förevarande paragraf ändrats med anledning av lagrådets yttrande (se
kommentaren under 4 kap. 9§ NTL).

Omprövningsfrislen
är för den skallskyldige sex år efter utgången av del kalenderår under vilket
beskattningsåret gått ut. Den skattskyldige kan framställa yrkanden som innebär
att mer skatt skall betalas in. Den skattskyldiges begäran om omprövning skall
normalt komma in inom sexårspe-rioden. Om den skattskyldige gör sannolikt att
han inte fått kännedom om beskatlningsbeslulel eller annan handling med uppgift
om skallens inom två månader före sexårsperiodens utgång kan han begära
omprövning inom två månader från det atl han fick sådan kännedom. Flera omprövningsbeslut
kan fattas under perioden, även avseende samma fråga och redovisningsperiod.

34
a och 34 b §§

Paragrafema
har utformats efter mönster från 4 kap. 10 och 12§§ NTL. I

likhet med 4 kap. 12§ NTL har 34 b § utformats i enlighet med lagrådets

förslag. 442

s. 443 Kontrollera mot PDF

35
§ Prop. 1989/90:74

Bestämmelsema
motsvarar 4 kap. 13 § NTL. Tar skattemyndigheten själv upp en fråga om ändring
får beslut till den skatlskyldige fördel meddelas senast under sjätte året. Är
det fråga om en följdändring som föranleds av skattemyndighets
beskattningsbeslut eller förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt ML
avseende annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig får beslut meddelas
även efter sexårsfristen. Någon särskild lidsgräns finns inte för sådana beslut
till den skallskyldiges fördel.

36
§

Skattemyndigheten
kan på egel initiativ meddela ett omprövningsbeslut som är till den
skattskyldiges nackdel under andra året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret gått ut. Har den skattskyldige inte lämnat någon
deklaration, gäller enligt andra stycket en speciell tidsfrist.
Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kan då fattas inom ett år
från det deklarationen kom in till skattemyndigheten, men senast inom sex år
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

37 §

Nuvarande
37 § föreslås slopad (jfr 41 §).

Omprövningsbeslut
till den skattskyldiges nackdel efter tvåårsperiodens utgång är
efterbeskattningsbeslut. Efterbeskattningsbeslut är således inte såsom i dagens
förfarande en tilläggsbeskattning. Efterbeskattningsinstitu-tet blir, såsom
framgår av 38 §, något vidare i det framtida förfarandet än vad del är i dag.

38
§

Paragrafen
reglerar under vilka fömtsättningar beslut om efterbeskattning får fattas. En
fömtsättning för efterbeskattning enligt första stycket är enligt dagens regler
att skatten fastställts till för lågt belopp eller återbetalats med för högt
belopp till följd av den oriktiga uppgiften. Atl efterbeskattningsbeslut är
till den skattskyldiges nackdel framgår av 37 §. Regeln har därför formulerats
så att uppgiften skall ha föranlett all beslutet blivit felaktigt 0'fr 4 kap.
16 § NTL).

Det
nya andra stycket 1 motsvarar 4 kap. 17§ första stycket 1 NTL.

Bestämmelserna om besvär i särskild ordning föreslås utmönstrade (se

avsnitt 11.2). Det innebär att även det allmännas möjligheter lill extraor

dinära besvär till den skattskyldiges nackdel när beskattningen blivit orik

tig på gmnd av uppenbart förbiseende (55 § fjärde stycket) slopas. I likhet

med förslagen på taxeringsområdel skall sådana felaktigheter kunna rättas

genom beslut om efterbeskattning. Efterbeskattningsmöjligheten avses

även ersätta det allmännas nuvarande kvittningsrätt (se avsnitt 8.2). Som

framgår av andra stycket 2 är följdändringar till den skattskyldiges nackdel

efter tvåårsperioden efterbeskattningsbeslut. 443

s. 444 Kontrollera mot PDF

I tredje stycket har det
nuvarande beloppskriteriet utformats på ett Prop. 1989/90:74 annorlunda sätt i
förhållande till dagens regler. Del gäller inte vid efterbeskattning enligt
andra andra stycket 2. Följdändring får således göras oavsett belopp. I andra
fall får efterbeskattning ske endast om den avser belopp av någon betydelse.
Den ändrade formuleringen är avsedd att markera att för efterbeskattning krävs
ett något högre belopp än i dag. Efterbeskattning får inte ske om beslutet
skulle framstå som uppenbart oskäligt. Däri inbegrips även den situationen som
avses i 4 kap. 17 § andra stycket NTL. Efterbeskattning får inte heller ske om
skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning avseende samma
fråga.

39
§

Enligt
den nuvarande regeln i 39 § får länsskattemyndigheten, ulan hinder av
bestämmelsema om besvär i särskild ordning, från skatt som skall betalas enligt
beslut om efterbeskattning för viss redovisningsperiod, avräkna skatt som den
skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma beskattningsår.
Har slutligt beslut fattals för den redovisningsperioden kan ju ett nytt
fastslällelsebeslut till den skattskyldiges fördel inte fattas. 1 och med att
de slutliga besluten avskaffas kan bestämmelsen utgå.

Ett
beslut om efterbeskattning får normalt meddelas senast under det sjätte året
efter utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Detta
innebär en skillnad mot dagens regler. För närvarande är det tillräckligt atl
skattemyndigheten "väcker" en fråga om beslut inom sex år. 1 likhet
med vad som föreslås på taxeringsområdet skall beslut meddelas inom perioden.
Föratt ett beslut skall anses meddelat måste det ha lämnats för expediering.

40 §

1
denna paragraf regleras de fall där beslut om efterbeskattning kan meddelas efter
sexårsperiodens utgång.

Enligt
del nya första stycket får ett beslut om följdändring till den skattskyldiges
nackdel meddelas även efter sexårsperioden, men i så fall senast sex månader
efter det beslut som föranleder ändringen (jfr 4 kap. 20§ första stycket NTL).

Femte,
sjunde och åttonde styckena har utformats i enlighet med vad lagrådet
föreslagit i sitt yttrande (jfr 4 kap. 21 § andra och fjärde styckena saml 22 §
NTL),

40
a §

Bestämmelsen
har kommenterats i avsnitt 15.2. Beslut om skatteberäk

ning motsvarar beslut om taxeringsåtgärder enligt NTL (4 kap. 23 § NTL). 444

s. 445 Kontrollera mot PDF

40 b
§ Prop. 1989/90:74

Regeln
motsvarar 34§ första stycket och 38 § fjärde stycket enligt nu gällande
lydelse. Eftersom efterbeskallningsbesluten i den nya ordningen är all anse som
omprövningsbeslut, behövs endast en regel.

Enligt
nuvarande regler får en ändring av fastställd skatt som berör mer än en
redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret om inte slutligt beslut har
meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret. I så fall skall
skatten hänföras till de rätta periodema. Har slutligt beslut meddelats för en
period kan inte ett nytt beslut om fastställelse fattas enligt nuvarande
regler. Ordningen med slutliga beslut föreslås avskaffad. Andra stycket kan
därmed utgå. Någon begränsning av möjlighetema att hänföra rättelserna lill
den sista perioden under beskattningsåret kan inte anses vara motiverad.

41 §

Ändringen
medför att bestämmelsen är tillämplig på alla beskattningsbeslut. Den
nuvarande regeln i 37 § föreslås därför slopad. Bestämmelsen innebär all för
det fall den skattskyldige har bytt registreringslän under omprövningsperioden
får en annan skattemyndighet än den som fattat tidigare beslut fatta eventuella
omprövningsbeslul.

46 §

Möjlighetema
till anstånd med att betala skatt enligt ML överensstämmer med reglema i UBL.

47 §

Justeringama
är av redaktionell natur.

50 §

Bestämmelsen
slopas till följd av att den allmänna ombudsfunktionen upphör.

51 §

Första
stycket reglerar de beslut av skattemyndighet som får överklagas till länsrätt.
Samtliga beskatlningsbeslui föreslås vara överklagbara. Även ett beslut att
avvisa en begäran om omprövning och beslut rörande anstånd med att betala skatt
eller med att lämna deklaration får överklagas till länsrätt. Att vissa beslut
av länsrätt inte kan överklagas vidare framgår av 57 § andra stycket.

52 §

1
enlighet med lagrådets förslag anges uttryckligen att etl överklagande skall

vara skriftligt. För den
skattskyldige gäller en överklagandetid på sex år efter 445

s. 446 Kontrollera mot PDF

utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Är det fråga Prop.
1989/90:74

om
ett beslut som fattats efter den 30 juni det sjätte året får överklagandet

komma
in även efter sexårsperioden men senast inom två månader från den

dag
den skattskyldige fick del av beslutet. Motsvarande tider gäller för den

skattskyldige
även enligt NTL och LPP. För de beslut som överklagas till

RSV
gäller liksom hittills FL:s tid för överklagande på tre veckor från det att

den
skattskyldige fått del av beslutet.

Delgivning
av beskattningsbeslut blir inte nödvändig i det nya förfarandet med undantag
för de beslut som fattas i anslutning till sexårsperiodens utgång. I
förordningen (1968:431) om mervärdeskatt bör tas in en bestämmelse om att
delgivning skall ske i dessa fall.

1
likhet med vad som gäller på taxeringsområdet föreslås den skattskyldige få
överklaga ett beslut även om det inte gått honom emot. Den föreslagna
omprövningen av överklagade beslut innebär en spärr mot alt olvisliga ärenden
kommer till länsrätt.

53-55
§§

Dessa
bestämmelser motsvarar 6 kap. 5 —7§§ NTL och reglerar den omprövning som skall
ske när en skattskyldig överklagar skattemyndighetens beslut. (Se vidare
kommentarerna under 6 kap. 5 —7§§ NTL.)

56
§

Den
allmänna ombudsfunktionen föreslås avskaffad (se avsnitt 13.2). RSV får
överklaga skattemyndighetens beslut. I enlighet med vad lagrådet har föreslagit
anges uttryckligen att etl överklagande skall vara skriftligt. Tiderna för
överklagande överensstämmer i princip med de frister som gäller för
skattemyndighetens beslut på eget initiativ. RSV är alltid garanterad en minsta
överklagandetid på två månader från det beslutet meddelades. RSV bör lämna
föreskrifter om vilka typer av beslut verket skall underrättas om (se avsnitt
11.3).

57
§

NTL:s
bestämmelser om överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut,
företrädare för det allmänna m.m. och handläggningen vid domstol gäller för
mål enligt ML.

62 §

Institutet
bindande förklaring föreslås avskaffat. (Se vidare avsnitt 11.4.)

63 §

Ändringen
föranleds av att 11 och 12§§ lagen om förhandsbesked i tax

eringsfrågor föreslås upphävda (se kommentaren under denna lag). 446

s. 447 Kontrollera mot PDF

64 § Prop. 1989/90:74

Någon
motsvarighet till 19§ GTL finns inte i NTL. Att inom RSV nämnden för
rättsärenden skall besluta om förhandsbesked framgår av instruktionen för
skatteförvaltningen.

64
a §

Ändringarna
föranleds i första hand av att skattemyndigheten föreslås kunna påföra
skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt (se avsnitt 10.6).

64c
§

Bestämmelsen
ersätts av en generell reglering i 74§.

64e
§

Ändringarna
föranleds av all ordet "anmaning" genomgående har bytts ut mot
"föreläggande".

64
g §

Skattemyndigheten
föreslås kunna påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt.
Liksom hittills krävs att domstolens dom har vunnit laga kraft.

64
h §

Ändras
ett beskattningsbeslut - genom omprövningsbeslut eller ett beslut om
skatteberäkning — skall enligt andra stycket skattemyndigheten vidta den
ändring av beslut om skattetillägg som det ändrade beskattningsbeslutet
föranleder.

Tredje
stycket föreslås slopat. Motsvarande bestämmelse gäller dock även
fortsättningsvisgenom hänvisningen i 57§förstastycket till NTL: s regler(6 kap.
24 § NTL).

64
k §

Justeringarna
är endast redaktionella.

69 §

Se
kommentaren till 3 kap. 5§ och 7 kap. 1 och 2§§ NTL. 447

s. 448 Kontrollera mot PDF

74 § Prop. 1989/90:74

Bestämmelsen
motsvarar 64 c §, men den har gjorts generellt tillämplig. Se motsvarande regel
7 kap. 3§ andra stycket NTL.

19.8 Lagen om pui\ktskatter och prisregleringsavgifter

2 kap.

10 §

Det
nya andra stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 3 §. Den bestämmelsen gäller
endast vid tillämpning av reglerna om särskilda avgifter. 1 likhet med
förslagen i NTL och ML (7 kap. 3§ NTL och 74 § ML) har regeln gjorts generell
och föreslås gälla för alla uppgifter som lämnas av juridiska personer.

3 kap.

3 §

Bestämmelsen
motsvaras av 3 kap. 5 § NTL och 26 § ML. Av tredje stycket framgår att även ell
föreläggande enligt andra stycket skall få förenas med vile. Förslaget har
kommenterats i avsnitt 6.3. En möjlighet atl förena ett föreläggande att visa
upp handling med vite fanns tidigare i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning, som upphörde att gälla när LPP trädde i kraft. Motivet
till att möjligheten inte infördes i LPP var bl. a. att större enhetlighet
skulle skapas mellan de olika skatterna (SOU 1981:83 s. 208). Nu talar samma
skäl för att återinföra bestämmelserna i punktskatteförfarandet. Paragrafen
har, liksom motsvarande bestämmelser i NTL och ML, utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

Enligt
fjärde stycket skall reglerna i NTL om befrielse från skyldighet att lämna
upplysningar eller visa upp handling gälla även för punktskatterna och prisregleringsavgifterna.
Beslut i fråga om befrielse skall således fattas av länsrätten.

6
§

Paragrafen
har justerats bl. a. med hänsyn lill att GTL ersätts med NTL.

4
kap.

1
och 2 §§

Punktskatteförfarandet
föreslås utformat i enlighet med förslagen på taxe

rings- och mervärdeskatteområdena. Skatten anses för närvarande fast

ställd i enlighet med deklarationen utan att något beslut meddelas. Denna

ordning har tidigare kritiserats av lagrådet (se avsnitt 11.2). Det föreslås

därför att beskattningsbeslut anses ha fattats i enlighet med deklarationen. 448

s. 449 Kontrollera mot PDF

3
§ Prop. 1989/90:74

Reglema
om omprövning föreslås utformade som på taxerings- och mervärdeskatteområdena
(se avsnitt 11.1). Paragrafen motsvaras av 4 kap. 7§ NTL och 33 § ML.
Bestämmelsen i andra stycket ger beskattningsmyndigheten rätt alt avstå från
atl fatta ett omprövningsbeslut på eget initiativ om omprövningen skulle avse
endast ett mindre belopp. Regeln gäller vid alla omprövningsbeslut som
beskattningsmyndigheten fattar på eget initiativ med undantag för beslut om
efterbeskattning då ett särskilt beloppskriterium gäller. Begär en skaltskyldig
omprövning är beskattningsmyndigheten däremot skyldig att fatta ett beslut
även om skatten skulle ändras helt obetydligt.

Tredje
stycket motsvaras av 4 kap. 8§ NTL. (Se kommentaren under denna.)

4 §

Nuvarande
4 § föreslås betecknas 14§.

Bestämmelserna
i den nya 4§ har motsvarigheter i 4 kap. 9§ och 34 § ML. I likhet med dessa har
paragrafen utformats i överensstämmelse med lagrådels förslag.
Omprövningsperioden för den skattskyldige är sex år efter utgången av det
kalenderår beskattningsåret gått ut. Del räcker att den skattskyldiges begäran
om omprövning kommer in till myndigheten under perioden. Myndighetens beslut
kan då meddelas efter periodens utgång. Myndigheten kan falla flera
omprövningsbeslul avseende samma redovisningsperiod och även samma fråga kan
omprövas flera gånger.

4a
§

Paragrafen
motsvarar 4 kap. 10§ NTL och 34 a § ML.

4b
§

Paragrafen
motsvarar 4 kap. 12 § NTL och 34 b § ML. Den har i likhet med dessa paragrafer
utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande.

5
§

Tar
beskattningsmyndighelen själv upp en fråga om ändring får ett omprövningsbeslut
som är lill den skallskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Enligt
andra stycket får ett beslut om följdändring till den skattskyldiges

fördel meddelas även efter sexårsperioden. Någon särskild tidsgräns för

sådan följdändring finns inte. 449

29
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

s. 450 Kontrollera mot PDF

6§ Prop. 1989/90:74

Ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel skall meddelas senast
under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
gått ut (jfr 4 kap. 14 § NTL och 36 § ML).

Har
den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid gäller en särskild
tidsfrist. Omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel kan då
meddelas inom ett år från det deklarationen kom in till beskattningsmyndigheten
utan att fömtsättningar för efterbeskattning föreligger.

6a
§

Begreppet
efterbeskattning får en annan och vidare innebörd i det nya förfarandet.
Efterbeskattning innebär en omprövning av tidigare beslut beslut, inte en
tilläggsbeskattning. Till efterbeskattningsinstitutet hänförs
beskattningsmyndighetens möjligheter att meddela omprövningsbeslut till nackdel
efter tvåårsperiodens utgång, med undantag för omprövning enligt 6 § andra
slyckei.

Paragrafen
reglerar under vilka fömtsättningar efterbeskattningsbeslut kan fattas. 1 första
stycket föreslås den ändringen att den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten
skall ha medfört att beskattningsbeslutet blivit felaktigt eller inte fattats.
Av 6 a § framgår att efterbeskattningsbeslut är till den skattskyldiges
nackdel.

Det
nya andra stycket har motsvarigheter i 4 kap. 17§ första stycket NTL och 38 §
andra stycket ML. Bestämmelsen om rättelse av uppenbara felaktigheter i 4 kap.
14§ föreslås upphävd. Rättelse skall i stället ske inom omprövningsförfarandet.
Rättelser av uppenbara förbiseenden från beskattningsmyndigheiens sida till
den skattskyldiges nackdel efter tvåårsperiodens utgång får göras i form av
efterbeskattningsbeslut.

Någon
motsvarighet till andra stycket i 4 kap. 17§ NTL finns inte i förevarande
paragraf Det fall som avses i aktuellt lagmm i NTL inkluderas i den generella
regeln i 8 § att beslut om efterbeskattning inte får ske om beslutet skulle
framstå som uppenbart oskäligt.

8 §

Beloppskriteriet
har ändrats och har fått en utformning som överensstäm

mer med förslagen i NTL och ML. Liksom hittills bör på den indirekta

skattens område gälla att beslut om efterbeskattning inte skall få meddelas

om ett beslut med hänsyn lill omständigheterna skulle framstå som uppen

bart oskäligt. Efterbeskattning får inte heller ske om beskattningsmyndig

heten tidigare fattat beslut om efterbeskattning avseende samma fråga. 450

s. 451 Kontrollera mot PDF

9§ Prop. 1989/90:74

Den
nuvarande regeln i 9§ blir överflödig genom att efterbeskattningen inte längre
skall vara en tilläggsbeskattning och kan slopas. Beslut om efterbeskattning
skall liksom hittills meddelas inom sexårsperioden.

10 §

Följdändringsbeslut
som är till nackdel för den skattskyldige får enligt första stycket meddelas
även efter sexårsperioden. Beslut som meddelas efter perioden skall meddelas inom
sex månader efter det beslut som föranlett följdändringen.

Ändringen
av andra stycket innebär alt beslut om efterbeskaltning på gmnd av oriktig
uppgift i omprövningsärende kan meddelas efter sexårsperioden men senast inom
ett år från del att beslutet vann laga kraft (jfr 4 kap. 20 § andra stycket NTL
och 40§ andra stycket ML).

11 §

Ändringen
föranleds av all efterbeskallningsbesluten i framtiden inte skall anses vara
ett tillägg till det tidigare beskatlningsbeslulel utan en ändring av beslutet.
Efterbeskattningen kommer således att avse den skattskyldige, inte hans dödsbo.

12 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag (jfr 4 kap. 21 och
22§§NTLoch40§ML).

13 §

Ändringen
är av redaktionell natur.

14
§

Den
nuvarande bestämmelsen i 14 § kan slopas. Den blir överflödig genom regleringen
i 7§ andra stycket 1.

Nuvarande
4 § föreslås betecknas 14§.

Den
förslagna lydelsen av nya 14 § motsvarar nu gällande 4§ första stycket och 9§.
Eftersom efterbeskallningsbesluten föreslås vara omprövningsbeslut, behövs
bara en regel.

Enligt
nuvarande bestämmelser får en ändring av fastställd skatt som ,

berör med än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till

den sista redovisningsperioden under beskattningsåret om inte slutligt

beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattnings

året. 1 så fall skall skatten hänföras till de rätta perioderna. För den period

slutligt beslut har meddelats kan inte ett nytt beslut om fastställelse med

delas. Som framgår av avsnitt 11.1 föreslås ordningen med slutliga beslut 451

s. 452 Kontrollera mot PDF

avskafl"ad. Andra
stycket i nya 14 § kan därmed utgå. Någon begränsning Prop. 1989/90:74 av
möjligheterna att hänföra rättelserna till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret, t. ex. för det fall ett beslut för en redovisningsperiod
överklagats till någon del, är knappast motiverad.

15
§

Den
nuvarande bestämmelsen i 15§ föreslås slopad. Som framgår av avsnitt 11.3 skall
det allmänna ombudet själv kunna bestämma vilka typer av beslut han vill få del
av som underlag för sin rätt att överklaga. Detta bör regleras i förordningen
(1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Den
föreslagna bestämmelsen har kommenterats i 15.2. Beslut om skatteberäkning
motsvaras av beslut om taxeringsåtgärder i 4 kap. 23 § NTL.

5
kap.

5 §

Anståndsreglema
i 49 § 1,2 och 3 mom. UBL gäller även för punktskatter och
prisregleringsavgifter. De uppmjukningar som föreslås av dessa regler kommer
således även att gälla på punktskatteområdei (se avsnitt 12.1). Ell anslåndsbeslut
kan även avse ränta, restavgift, skalletillägg och förseningsavgift (1 kap. 4
§ andra stycket).

12
§

Anstånd
bör kunna komma i fråga även i omprövningsärenden. Paragrafen har justerats i
enlighet därmed.

6 kap.

1 §

I
NTL finns inte någon regel som motsvarar I9§ GTL. Att ärenden om förhandsbesked
skall avgöras av nämnden för rältsärenden framgår av 21 § förordningen
(1988:832) med instmktion för skatteförvaltningen.

7 kap.

1 §

Ändringama
föranleds i första hand av att beskattningsmyndighelen föreslås kunna fatta
beslut om skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt (se avsnitt
10.6).

3
§

Bestämmelsen
föreslås upphävd och ersatt med en generell reglering, se 2

kap. 10§. 452

s. 453 Kontrollera mot PDF

7§ Prop. 1989/90:74

Beskattningsmyndigheten
föreslås få fatta beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om
skatt. Även fortsättningsvis krävs att domstolens beslut vunnit laga kraft.

8 §

Andra
stycket har fått en annan utformning för att göra klart att del är
beskattningsmyndighelen som skall göra den ändring i ett beslut om skattetillägg
som kan föranledas av ett ändrat beskattningsbeslut (omprövningsbeslut eller
beslut om skatteberäkning). Domstolen skall således inte längre beräkna
underlaget för skattetillägg (jfr avsnitt 15).

8
kap.

1 §

Samtliga
beskattningsbeslut föreslås vara överklagbara. Tillägget i första stycket
motiveras av att ett beslut om avvisning av begäran om omprövning inte kan
anses som ett beskattningsbeslut.

Den
skattskyldiges och det allmänna ombudets överklagandetid regleras av 2 och 6§§.
Det nya andra stycket motsvarar i stort bestämmelserna i 4§.

2 §

Nuvarande
2 § föreslås betecknas 8 §.

1
den nya 2§ regleras i första stycket den skattskyldiges överklagandetid vad
gäller beslut enligt 1 §. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets
förslag. Delgivning av beslut behöver normalt inte ske. En bestämmelse om atl
delgivning bör ske av beslut, som fattas efter den 30 juni det sjätte året, bör
tas in i förordningen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Av
andra stycket framgår atl den skattskyldige kan överklaga ett beskattningsbeslut
även om det inte gått honom emot. Ett överklagande skall omprövas av
beskattningsmyndigheten. Om beskattningsmyndigheten bifaller den
skattskyldiges yrkanden förfaller överklagandet.

3-5
§§

Den
nuvarande 3§ föreslås betecknas 7 §.

1
3 — 5 §§ föreslås regler om omprövning i samband med överklagande av den
skattskyldige motsvarande de bestämmelser sorti finns i 6 kap. 5 — 7 §§ NTL.
(Se kommentaren under dessa bestämmelser.)

Bestämmelsen
i nuvarande 4 § återfinns i 1 § andra stycket.

Nuvarande
5 § föreslås slopad. Den är onödig genom den hänvisning till

NTL:s regler som föreslås i 9 §. Att överklagande över kammarrättens beslut

om utdömande av vite skall ha kommit inom tre veckor följer av allmänna

regler. ,453

s. 454 Kontrollera mot PDF

6 § Prop. 1989/90:74

Nuvarande
6§ föreslås slopad. Den är onödig genom den hänvisning lill NTL:s regler som
föreslås i 9§.

Överklagandefristerna
för det allmänna ombudet motsvarar vad som föreslås enligt NTL och ML.
Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag Ofr 6 kap. 8§ NTL och
56 § ML).

7
och 8 §§

Bestämmelserna
som avser besvär i särskild ordning föreslås upphävda. Nuvarande 3 resp. 2§
skall betecknas 7 resp. 8§. Andra stycket i nuvarande 2 § är överflödigt. Det
följer av allmänna regler att vid överklagande av beslut om utdömande av vite
gäller en överklagandetid på tre veckor.

9
§

Vad
gäller innebörden av de bestämmelser i NTL vartill hänvisas i denna paragraf,
se kommentaren under resp. paragraf

Andra
stycket föreslås slopat. Det gäller generellt utan särskilt lagstöd att domstol
kan förordna att beskattningsmyndigheten skall ta upp en fråga till prövning.

10-13
§§

Bestämmelserna
föreslås upphävda. Bestämmelsen i 11 § haren motsvarighet i 6 kap. 17 § NTL,
vartill hänvisas i 9§.

Beskattningsmyndigheten
skall göra de följdändringar som föranleds av domstolens beslut. Detta följer
av reglerna om omprövning i 4 kap. Regeln i 12 § kan därmed utgå.

Att
domstol får förordna att beskattningsfråga skall behandlas av beskattningsmyndigheten
gäller utan uttryckligt lagstöd. Någon motsvarighet till bestämmelsen finns
inte i NTL och ML. Med hänsyn till att författningsregleringen bör vara lika på
de olika områdena föreslås regeln i 13§utgå.

9
kap.

2 §

Bestämmelsen
föreslås slopad för att inte få en dubbelreglering i förhållande till reglerna
i viteslagen (jfr kommentaren under 3 kap. 5 § och 7 kap. 2 § NTL).

3
§

Andra
och tredje styckena föreslås slopade. (Se under 2 §.) 454

s. 455 Kontrollera mot PDF

19.9 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
Prop. 1989/90:74

2 §

Ändringen
är av endast redaktionell natur.

3 §

Första
stycket slopas med anledning av den nya organisationen. Nuvarande
länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts av en skattemyndighet
i varje län. Liksom hillills gäller särskilda regler för beslut enligt 32 §.

7,
10, II och 15 §§

Ändringarna
föranleds av den nya organisationen.

16
§

Motsvarande
ändring föreslås i annan lagstiftning där skattemyndigheten har möjlighet att
förelägga enskild att visa upp handlingar. Även ett föreläggande att visa upp
handling föreslås få förenas med vite. Se avsnitt 6.3 och 3 kap. 5 och 6 §§
NTL.

19 §

Andra
stycket slopas på gmnd av den föreslagna utformningen av anståndsreglerna i 30
§.

20 §

Paragrafen
har på inrådan av lagrådet ändrats i överensstämmelse med vad som förslås
beträffande motsvarande bestämmelser i NTL, ML och LPP (jfr 4 kap. 21 och 22 §§
NTL).

22
d §

Justeringarna
föranleds i huvudsak av den nya organisationen.

26 §

Andra
stycket utgår till följd av den ändrade organisationen.

27 och
29 §§

Ändringarna
föranleds av den nya organisationen och av den nya tax

eringslagen. Någon motsvarighet till 50 § 1 mom. andra stycket GTL finns

inte i NTL (se kommentaren.under 3 kap. 17§ NTL). 455

s. 456 Kontrollera mot PDF

30 § Prop. 1989/90:74

Nuvarande
54 § föreslås betecknas 30§. Nuvarande 30§ föreslås upphöra till följd av att
det allmänna ombudsinstitutet på uppbördsområdet avskaffas. 1 50 a § tredje
stycket har införts en möjlighet för RSV att hos länsrätt yrka atl
arbetsgivaravgifter påförs, vilket avses motsvara del allmänna ombudets
nuvarande möjlighet att hos lokala skattemyndigheten yrka att arbetsgivaravgifter
påförs. Det allmänna ombudets för sjömansskatt motsvarande befogenhet har
förts över till 32 § andra stycket.

Anståndsreglema
mjukas upp väsentligt genom att de regler som föreslås enligt UBL också skall
gälla enligt USAL genom hänvisningen i första stycket till 49 § 1,2 och 3 mom.
UBL (se avsnitt 12.1.2).

I
andra stycket föreslås den ändringen all anståndsränla skall beräknas på
anståndsbeloppet. I ränteunderlaget skall således ingå även avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Ändringarna
i tredje stycket motsvarar dem som gjorts i 49 § 4 mom. andra stycket UBL.

1
ett nytt Qärde stycke har förts in bestämmelser om återbetalning av
anståndsränta m.m. motsvarande dem som föreslås i 49§ 4 mom Qärde stycket UBL.

Som
framgår av det nya sjätte stycket kan skattemyndigheten, i likhet med vad som
föreslås i fråga om anstånd enligt UBL, befria arbetsgivare från skyldigheten
att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

32 §

Det
andra stycket har justerats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen. De
allmänna ombuden på uppbördsområdet försvinner. Det allmänna ombudet enligt
lagen om sjömansskatt berörs dock inte. Ett sådant allmänt ombud skall liksom
hittills kunna hos sjömansskattekontoret yrka att redaravgift påförs en redare
(jfr den nuvarande lydelsen av 30§ jämförd

31 §
första stycket). Ombudets befogenhet i detta hänseende föreslås regle

rad i andra stycket.

44 §

Ändringen
i första stycket föranleds av den nya organisationen.

Andra
stycket har ändrats till följd av att det allmänna ombudet i uppbördsmål
föreslås avskaffat.

47 §

Tredje
stycket i förevarande paragraf har slopats. En motsvarande bestämmelse gäller
även fortsättningvis genom hänvisningen i 53 § lill 6 kap. 24 § NTL.

50
§

Skattemyndighetens
beslut får enligt första stycket överklagas till länsrätt.

Det
gäller samtliga beslut, även dem som enligt dagens regler får överklä- 456

s. 457 Kontrollera mot PDF

gas
till länsskattemyndighet men inte längre och avvisningsbeslut enligt 22
Prop. 1989/90:74 a §. För dessa två sistnämnda typer av beslut gäller dock att
länsrättens beslut inte får överklagas vidare (se föreslagna lydelsen av 52§).
Någon motsvarighet till det nuvarande förbudet för allmänt ombud att överklaga
vissa beslut finns inte för RSV:s vidkommande.

50a
§

Paragrafen
är ny. Den har utformats i enlighet med lagrådels förslag. Av första och andra
styckena framgåratt överkJagandetidema förlängs i enlighet med vad som
föreslås på uppbördsområdet i övrigt (se avsnitt 12.9).

I
tredje stycket har införts en möjlighet för RSV att hos länsrätt yrka alt
arbetsgivaravgifter påförs (jfr nuvarande 30§ första stycket denna lag och 85 §
1 mom. femte stycket UBL).

51
§

Överklagas
etl beslut av enskild skall skattemyndigheten ompröva beslutet i enlighet med
de regler som föreslås på taxeringsområdet.

52
§

Nuvarande
första stycket utgår till följd av den ändrade organisationen. Beslut av
länsskattemyndighet enligt 7 § och om anstånd är för närvarande inte
överklagbara. Lokal skattemyndighets beslut enligt 6§ tredje stycket får enligt
dagens regler överklagas till länsskattemyndighet men inte vidare. Beslut
enligt 22 a § andra stycket får över huvud laget inte överklagas. För att få en
enhetlig reglering föreslås att dessa ärendetyper får överklagas till länsrätt
men inte vidare.

53
§

Bestämmelsema
i NTL om överklagande av länsrätts och kammarrätts beslut, företrädare för det
allmänna och handläggning i domstol är tillämpliga på mål enligt USAL. Någon
hänvisning till 7 kap. 2§ NTL finns inte. Motsvarande bestämmelse finns
nämligen i 83§ UBL vartill hänvisas i 16§ USAL.

19.10 Lagen om bevillningsavgifter för särkilda förmåner
och rättigheter

4
§ 15 mom.

Den
nuvarande hänvisningen i sista stycket avser endast 56 § GTL. Revi

sionsbestämmelserna i NTL har disponerats om något i förhållande till

GTL. Den föreslagna hänvisningen innefattar även regeln i 58 § GTL —

som överförts till 3 kap. 12§ tredje stycket NTL - om att skattemyndighe- 457

s. 458 Kontrollera mot PDF

ten kan förelägga den som
revideras att vid vile fullgöra sina skyldigheter. Prop. 1989/90:74 Någon
anledning att undanta denna bestämmelse från att tillämpas på
bevillningsavgifter finns enligt min mening inte.

4
§ 16 mom.

Momentet
har ändrats i anledning av bestämmelsema i viteslagen (se kommentarerna under 3
kap. 5§ och 7 kap. 2§ NTL). Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till
reglema om vite i 83 § UBL tar inte upp det sjätte stycket i denna paragraf,
som stadgar att domstolen vid prövning av anmälan om uttagande av vite även får
bedöma om och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas. Att ett
vitesföreläggande enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter inte får överklagas framgår av hänvisningen lill nuvarande 86
§ UBL (85 § 1 mom. i den föreslagna lydelsen). I likhet med vad som gäller på
skatteområdet i övrigt bör därför i samband med att vitet döms ut också vitels
lämplighet kunna bedömas.

19.11 Lagen om utskiftningsskatt

7 §

Omprövningsförfarandel
i NTL är tillämpligt på ärenden om utskiftningsskatt (1 kap. 1 § första
stycket 5 NTL, 9 § femte stycket lagen om utskiftningsskatt). Någon särskild
hänvisning till eftertaxeringsreglema behövs inte. Första meningen i 7§ kan
därför utmönstras.

9
§

Någon
direkt motsvarighet till 51 § första stycket GTL finns inte i LSK. Det är
skattemyndigheten som skaU meddela förelägganden. Den allmänna hänvisningen
till LSK:s regler som föreslås i femte stycket är tillräcklig. Andra meningen i
andra stycket kan därför utmönstras.

Bestämmelsema
i GTL har delats upp på två lagar. I femte stycket hänvisas därför till såväl
bestämmelsema i LSK och NTL.

19.12 Kommunalskattelagen

3 §

Definitionen
av begreppet taxeringsår har förtydligats. Vidare har bestäm

ningen av begreppet beskattningsår justerats så att beskattningsåret aldrig

kan gå in på taxeringsåret. Därmed kommer omprövningsperiodema en

ligt NTL, ML och LPP att överensstämma även för skattskyldiga som har

ett räkenskapsår som slutar under januari och febmari, Förslaget har

utvecklats i avsnitt 7.3. 458

s. 459 Kontrollera mot PDF

19
och 28 §§ Prop. 1989/90:74

De
nuvarande bestämmelsema i 30 och 37 §§ GTL återfinns i LSK.

49 §

Beslut
om gmndavdrag för dödsbo skall fattas av skattemyndigheten.som första instans
(se avsnitt 5.1). Den nuvarande särskilda tiden för framställning om
gmndavdrag har ersatts med den generella omprövningstiden.

50 §2
mom.

Beslut
om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga skall i första hand fattas av
skattemyndigheten (se avsnitt 5.1). För yrkande om avdrag gäller den vanliga femåriga
omprövningsfrislen i NTL.

62
§

I
det nya förfarandet är ett beslut om eftertaxering inte en tilläggstaxering,
utan ett omprövningsbeslul (se avsnitt 8.3.3.). Den särskilda regeln i 62 § är
därför inte längre nödvändig och bör utmönstras. Även mbriken närmast före 62
§ bör utgå.

75
§ 1 och 2 mom.

Bestämmelsen
i 75 § 1 mom. föreslås ersatt med en ny förenklad regel i 30§ andra stycket UBL
gemensam för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL (se avsnitt 12.6).

Regeln
i 75 § 2 mom. föreslås ersatt med en ny paragraf i UBL, 61 §, som är gemensam
för de skatter och avgifter som las ut enligt UBL. Båda momenten föreslås
därför upphävda.

Anvisningarna
lill 29 och 33 §§

Ändringarna
föranleds av att reglema om deklarationsskyldighet föreslås överförda från GTL
till LSK och av slopandet av taxeringsnämndema.

Anvisningama
lill 35 §

De
tre sista meningama i tredje stycket kan utgå eftersom den femåriga
omprövningsperioden möjliggör ändring ulan särskilda regler.

19.13 Lagen om ersättningsskatt

4 § ■

Skattemyndighet,
inte länsrätt, skall som första instans besluta om ersätt

ningsskatt (se avsnitt 5.1). Taxeringsbeslut skall meddelas av skattemyn

digheten inom den period som enligt nuvarande regler gäller för framställ- 459

s. 460 Kontrollera mot PDF

ning
om taxering hos länsrätten. Detta innebär en avvikelse från vad som Prop.
1989/90:74 gäller enligt NTL. 1 övrigt gäller NTL:s regler (se 8 §). Fristerna
för omprövning av beslut om ersättningsskatt räknas alltså från det
taxeringsår då företaget rätteligen skulle ha taxerats till statlig
inkomstskatt.

5
och 6 §§

Skattemyndigheten
skall göra den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds av en
ändrad taxering till statlig inkomstskatt. Någon särskild regel för
eftertaxeringsfallen är inte nödvändig eftersom eftertaxering i det nya
förfarandet inte är ett tillägg till, utan en ändring av det tidigare
taxeringsbeslutet.

7 §

Beslut
om återbetalning av ersättningsskatt skall fattas av den skattemyndighet som
fattal taxeringsbeslutet.

8 §

Vissa
särskilda förfaranderegler finns i lagen om ersättningsskatt. 1 övrigt gäller
NTL:s regler (se 1 kap. 1 § första stycket 6 NTL).

19.14 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

67
§

Någon
motsvarighet till 123§ första stycket GTL finns inte i NTL, se 3§ viteslagen
och kommentaren under 3 kap. 5§ NTL. En motsvarighet till 123 § andra stycket
GTL har förts in i 67 § tredje stycket föratt undvika en hänvisning till 7 kap.
I § NTL.

19.15 Lagen om skogsvårdsavgift

2 §

Andra
stycket föreslås utmönstras. I 22 § UBL har nämligen en generell
avmndningsregel tagits in för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL Ofr
1 § första stycket UBL).

3 §

Den
nuvarande bestämmelsen i 15§ 2 mom. SIL föreslås upphävd och

ersatt av en ny regel i 62 a § UBL som avser alla de skatter och avgifter som

tas ut enligt UBL. Skogsvårdsavgift omfattas av UBL:s regler. Någon

hänvisning i lagen om skogsvårdsavgift är därför inte längre nödvändig. I

lagen om skogsvårdsavgift finns för närvarande inte några förfaranderegler 460

s. 461 Kontrollera mot PDF

eller
någon hänvisning till GTL. Lagen omfattas av förfarandet i NTL (se 1 Prop.
1989/90:74

kap.
1 § första stycket 7). En hänvisning till NTL är befogad i förtydligande

syfte.

19.16 Lagen om statlig inkomstskatt

2 §4
mom.

Beslut
enligt fjärde stycket skall enligt de vanliga reglerna för taxeringsbeslut
fattas av skattemyndigheten som första instans.

7
§ 5 mom.

Hänvisningen
till 4 kap. 19-22§§ NTL motsvarar 115§ GTL. Någon motsvarighet till 116§ GTL
finns inte i NTL.

9
§2 mom.

Beslut
om väsentligen nedsatt skatteförmåga skall fattas av skattemyndigheten i
första instans Ofr 50§ 2 mom. KL och avsnitt 5.1).

10
§5 mom.

Ändringen
föranleds av att reglerna om uppgiftsskyldighet i GTL brutits ut till en
särskild lag.

10b
§

Paragrafen
föreslås upphöra. Den ersätts av en generell avrundningsregel i 22 § UBL
gemensam för alla de skatter och avgifter som avses i 1 § UBL (se avsniu 12.4).

13
§och 14 §2mom.

Beslut
om eftertaxering är i det nya förfarandet inte en tilläggstaxering utan ett
omprövningsbeslut. Bestämmelserna kan därför slopas Ofr 62 § KL och 13§ SFL).
Även rubriken närmast före 13§ föreslås utgå.

15
§ 1 och 2 mom.

En
generell reglering av dödsbos befrielse från skatt föreslås i 30 § andra
stycket UBL (se avsnitt 12.6). Regeln i 15§ 1 mom. kan därför utgå.

Bestämmelsen i 15§ 2 mom.
har ersatts av en ny regel i UBL. (Se vidare

kommentaren under 61 § UBL.) 461

s. 462 Kontrollera mot PDF

19.17 Lagen
om statlig förmögenhetsskatt Prop.
1989/90:74

11
§ 3 mom.

Se
kommentaren under 10 b § SIL.

13
§

Se
kommentaren under 13 § SIL.

15
§ 1 och 2 mom.

Se
kommentaren under 15§ 1 och 2 mom. SIL.

19.18 Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor

11 §

Bestämmelsen
föreslås upphävd med anledning av att det allmänna ombudet på
mervärdeskatteområdet avskaffas (se avsnitt 13.2). Den skattskyldiges motpart
blir skattemyndigheten.

12
§

Bestämmelsen
innehåller endast en s.k. kvasidelegation och bör därför utmönstras.

19.19 Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst

4 §

Handläggning
av ärenden enligt lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst (LSB) innefattas i begreppet taxering Ofr kommentaren under 1 kap. 1 §
NTL). De skall således om inte särskilda regler finns i LSB handläggas enligt
reglerna i NTL. Hänvisningen till såväl NTL som LSK innebär inte någon
förändring i sak utan följer av atl reglerna om uppgiflsskyldighet bmtits ut
till en särskild lag.

6
§

Enligt
nuvarande bestämmelser skall en ansökan om särskild skalleberäkning förklaras
vilande genom särskilt beslut om ett tidigare beslut om taxering, som inverkar
på skatteberäkningen, inte har vunnit laga kraft. Det ankommer sedan på den
skattskyldige att, inom ett år från det att slutligt beslut meddelats i
laxeringsfrågan, inkomma med framställning till länsrätten om att ansökan skall
tas upp på nytt.

Taxeringsbesluten
vinner i det nya taxeringsförfarandet laga kraft gent

emot de skattskyldiga först fem år efter taxeringsårets utgång. Det går

därför inte att kräva att taxeringar, som inverkar på skatteberäkningen, 462

s. 463 Kontrollera mot PDF

skall
ha vunnit laga kraft. Även i övrigt är ordningen med vilandeförkla- Prop.
1989/90:74 ring mindre lämplig. Jag föreslår därför att beslut om särskild
skatteberäkning skall få fattas även om tidigare års taxeringar inte har
vunnit laga kraft. Bestämmelsen kan därför upphävas. Ändras fömtsättningama för
skatteberäkningen efter beslut av skattemyndighet eller domstol skall skattemyndigheten
göra den ändring av den särskilda skatteberäkningen som föranleds därav.

7 §

Skattemyndigheten
skall besluta om de taxeringsåtgärder som föranleds av domstols beslut i mål om
taxering (4 kap. 23 § NTL). En sådan åtgärd kan vara att ändra beslut om
särskild skatteberäkning. Samma sak gäller om skattemyndighetens omprövning
medför att fömtsättningama för den särskilda skatteberäkningen ändras.
Omprövningsbeslutet skall då innefatta även en ändring av den särskilda
skalleberäkningen.

8
§

Paragrafen
har anpassats till omprövningsförfarandel i NTL. Enligt första stycket
garanteras den skatlskyldige aUtid en ettårsfrist för ansökan om särskild
skatteberäkning från det att fömtsättningar för skatteberäkningen föreligger.
Det nuvarande andra stycket konsumeras av den femåriga omprövingsperioden.

Andra
stycket ger skattemyndigheten möjlighet att besluta om ny skatteberäkning till
den skaltskyldiges nackdel inom fem år om det visar sig att den tidigare
skatteberäkningen gmndats på oriktiga fömtsättningar.

9
§

Bestämmelsen,
som konsumeras av fristerna för omprövning i NTL, föreslås upphävd.

10
§

Bestämmelsen
innefattar endast en s. k. kvasidelegation och föreslås upphävd.

Anvisningama
till 4 §

Skattemyndigheten
skall besluta om särskild skatteberäkning i första in

stans. Ansökan måste, enligt de vanliga reglema i NTL, komma in inom

fem år efter laxeringsåret för att prövas, om inte 8§ är tillämplig. Att

ansökan skall prövas även om den ges in lill fel skattemyndighet eller till

en förvaltningsdomstol framgår av bestämmelsema i NTL. Den särskilda

regeln i LSB kan därför utgå. 463

s. 464 Kontrollera mot PDF

19.20 Lagen om särskild fartygsfond Prop. 1989/90:74

lOoch
11 §§

Paragrafema
föreslås upphöra att gälla till följd av att taxeringsnämnderna slopas.

19.21 Skogskontolagen

1 §

Den
skattskyldige är enligt den föreslagna lydelsen garanterad en sexmånadersfrist
från meddelandet av beslutet om att rätt till skogsskadeuppskov inte föreligger
för alt framställa yrkande om uppskov för insättning på skogskonto.

5
§

Ändringen
föranleds bl.a. av att bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldighet
har bmtits ut från GTL bildat en särskild lag.

19.22 Lagen om sjömansskatt

30 §

Ändringama
i första och andra styckena utgör anpassningar till vad som föreslås
beträffande vitesreglema i UBL (se kommentarerna under 3 kap. 5 § och 7 kap. 2
§ NTL). Den nuvarande hänvisningen till 83 § UBL innefattar inte sjätte
stycket. Även vid utdömande av vite enligt lagen om sjömansskatt bör vitets
lämplighet kunna bedömas i likhet med vad som gäller på skatteområdet i övrigl.
Den föreslagna hänvisningen lill 83 § Qärde stycket UBL möjliggör detta.

19.23 Lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om allmän försäkring

1 §

Ändringarna
föranleds av atl länsskattemyndighetema och de lokala skattemyndigheterna
föreslås ersättas av en skattemyndighet i varje län.

2 §

Den
föreslagna lydelsen innebär inte någon förändring i sak, utan föran

leds av det nya taxeringsförfarandet och av att taxeringsnämnderna av

skaffas. Beslut om eftertaxering innebär i den nya ordningen en ompröv

ning av taxeringsbeslutet, inte en tilläggstaxering, och behöver därför inte

anmärkas särskilt i lagtexten. 464

s. 465 Kontrollera mot PDF

3
§ Prop. 1989/90:74

Ändringen
föranleds av att reglerna om uppgiftsskyldighet brutits ut till en särskild
lag, lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

5
§

Ändringarna
är endast redaktionella. Ordet anmaning har ersatts av ordet föreläggande i
enlighet med vad som föreslås i NTL.

6
§

Bestämmelsen
har utformats efter mönster från 3 kap. 1 och 2§§ NTL. Se kommentarerna under
dessa paragrafer.

8a
§

Bestämmelsen
motsvarar 4 kap. 7, 9, 13 och 14§§ NTL. Reglerna om omprövning lappar delvis
över bestämmelsen om ändring enligt 7§.

11
§

Den
nuvarande 11 § har strukturerats om och fördelats på flera paragrafer.
Överklagandetiderna föreslås överensstämma med dem som gäller enligt NTL. I
likhet med vad som föreslås på taxeringsområdet skall när den skattskyldige
överklagat ett beslut skattemyndigheten ompröva beslutet.

12
§

Den
nuvarande bestämmelsen innehåller en s. k. kvasidelegation som föreslås utgå.
Innehållet i den föreslagna nya 12 § motsvarar nuvarande 11§ andra stycket
Qärde — sjätte meningarna och tredje stycket.

13
§

Bestämmelsen
motsvarar 11 § sjätte stycket.

19.24 Lagen om förlustavdrag

2 §

Förslagen
innebär inte några ändringar i sak ulan föranleds av att bestämmelserna om
deklarationsskyldighet har överförts till LSK.

5 §

Yrkande
om förlustavdrag bör framställas i deklarationen. Genom den

femåriga omprövningsperioden är det dock möjligt att under fem år efter

taxeringsåret begära omprövning och yrka förlustavdrag. 465

30
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 466 Kontrollera mot PDF

11
§ Prop. 1989/90:74

Reglerna
om omprövning i NTL ger skattemyndigheten möjlighet att ändra taxeringsbeslut
för andra taxeringsår, t. ex. när ett tidigare taxeringsbeslut ändrats så atl
förlustavdrag vid senare års taxeringar behöver justeras. Genom förevarande
bestämmelse kan den skallskyldige även efter femårsperiodens utgång — om ett
taxeringsbeslut som påverkar förlustavdragen ändrats — begära att
taxeringsbeslut för andra taxeringsår ändras i motsvarande mån.

19.25 Lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.

3 §

Beslut
föreslås fattas av skattemyndighet i stället för länsrätt (se avsnitt 5.1).
Förfarandereglerna i NTL skall tillämpas. De särskilda reglerna i 3§ om
beslutsbehörighet m.m. är därför inte längre nödvändiga utan föreslås upphöra.

4 §

Bestämmelserna
i NTL förslås gälla för handläggning av ärenden enligt lagen om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. Skattemyndigheten skall således
fatta beslut enligt lagen inom de frister som anges i NTL.

5
§

Skattemyndigheten,
inte länsrätt, skall göra den ändring av taxeringsbeslut som föranleds av
beslut enligt 3§.

19.26 Lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

4
och 4 a §§

Skattemyndigheten
kan, till skillnad mot taxeringsnämnden, fatta beslut även efter taxeringsåret.
Taxeringsändringar som tillkommer efter det all slutskattesedeln utfärdats
skall inte medföra någon omräkning av skatteunderlaget. Beslut om årlig
taxering skall fattas före utgången av november taxeringsåret (4 kap. 2 § NTL).

19.27 Skattebrottslagen

2 §

Ändringen
föranleds av att bestämmelserna om skyldighet att lämna kon

trolluppgift har flyttats från GTL till LSK. 466

s. 467 Kontrollera mot PDF

19.28 Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar Prop. 1989/90:74

18 §

Ändringen
i tredje stycket punkt 2 föranleds av att den skattskyldige enligt 3 kap. 6§
NTL föreslås ha möjlighet att hos länsrätten begära att han skall befrias från
skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling som han förelagts
att lämna eller visa upp. Motsvarande gäller enligt ML, LPP och USAL. Mål av
denna typ bör, i likhet med vad som nu gäller för mål om undantagande av
handling från taxeringsrevision, handläggas av ensamdomare.

Enligt
tredje stycket punkt 4 föreslås mål om anstånd med att betala

skatt eller avgifter enligt uppbörds- eller skatteförfattningarna kunna

handläggas av ensamdomare.

20
§

Ändringen
föranleds av den nya skatteorganisalionen.

19.29 Lagen om uppskov med beskattning av
realisationsvinst

9
och 12 §§

Skattemyndigheten
skall som första instans fatta beslut om uppskov med beskattning av
realisationsvinst. Skattemyndigheten får även fatta beslut om efterbeskattning
enligt lagen Ofr avsnitt 5.1).

14
§

Ett
beslut om uppskov är ett taxeringsbeslut. Om t.ex. en realisationsvinst sänks
genom ett omprövningsbeslut skall skattemyndigheten även göra den ändring av
uppskovsbeslutet som ändringen kan föranleda. Sänks realisationsvinsten genom
beslut av domstol skall skattemyndigheten göra en eventuell ändring av
uppskovsbeslutet genom beslut om taxeringsåtgärder.

Även
i det framtida förfarandet bör den skattskyldige ha möjlighet att

efter de ordinarie fristerna kunna framställa yrkande om uppskov i ett

tidigare uppskovsbeslut om förutsättningar för uppskov föreligger först

efter det att taxeringsbeslutet har ändrats. Har tiden för omprövning gått

ut skall den skattskyldiges framställning ha kommit in till skattemyndighe

ten inom sex månader från det taxeringsbeslutet meddelades. I det nya

taxeringsförfarandet vinner taxeringsbesluten inte laga kraft gentemot den

skattskyldige förrän vid utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Man kan därför inte längre kräva att taxeringsbeslutet skall ha vunnit laga

kraft för att pröva en fråga om uppskov eller ändring i ett tidigare upp

skovsbeslut. 467

s. 468 Kontrollera mot PDF

19.30 Fastighetstaxeringslagen Prop. 1989/90:74

18
kap.

16 §

Den
nuvarande hänvisningen i första stycket till GTL har ersatts av en hänvisning
lill NTL. Som framgår av kommentaren under 3 kap. 17 § NTL finns inte längre
någon motsvarighet till 50§ 1 mom. andra stycket GTL. Bestämmelsema i 50§ 2
mom. GTL återfinns i 4 kap. 13 § LSK.

27 §

Första
stycket föreslås slopat Ofr kommentaren under 3 kap. 5§ NTL).

Det
nuvarande andra stycket blir ett nytt första stycke. Den föreslagna ändrade
lydelsen har kommenterats under 7 kap. 1 § NTL.

28
§

Förslaget
innebär inte någon ändring i sak, utan är en anpassning lill bestämmelsema i
vileslagen (se kommentaren under 3 kap. 5 § och 7 kap. 2§NTL).

28
kap.

12 §

Ändringama
i tredje stycket föranleds av att de nuvarande taxeringsnämnderna slopas och
atl de lokala skattemyndighetema och länsskattemyndighetema ersätts med en
skattemyndighet i varje län.

1
Qärde stycket föreslås den nuvarande punkt 2 utgå. Enligt NTL är
skallemyndigheten skyldig att göra den ändring i ett taxeringsbeslut som
föranleds av ändrad fastighetstaxering. Underrättelsen bör innehålla en upplysning
om denna skyldighet.

19.31 Lagen mot skatteflykt

4 §

Skattemyndigheten
har befogenhet att fatta beslut i alla uppkommande taxeringsfrågor med undantag
för beslut om tillämpning av lagen mot skatteflykt. Sådana beslut skall fattas
av länsrätt som första instans efter framställning av länsskattemyndighet eller
riksskatteverket. Eftersom reglerna aldrig skall tillämpas av skattemyndighet
har förfarandereglerna överförts från GTL till skatleflyktlagen. Beträffande
framställning om tillämpning av skatteflyklslagen skall, liksom hittills, de
vanliga reglerna för överklagande gälla.

Enligt
114 a § GTL, skall utöver vad som följer av 114§ GTL, eftertaxe

ring ske, när rättelse påkallas av att lagen mot skatteflykt är tillämplig.

Bestämmelsen infördes i GTL efter förslag av lagrådet (prop. 1980/81:17 s. 468

s. 469 Kontrollera mot PDF

192).
Det fanns enligt lagrådet anledning att, även om oriktigt meddelande Prop.
1989/90:74 i den mening som avses i GTL inte förelåg, medge rättelse genom
eftertaxering när skatteflyktsklausulen är tillämplig. Klausulens praktiska
betydelse skulle i annat fall bli avsevärt försvagad. Motsvarande regel
gälleräven i den nya ordningen så att en framställning om tillämpning av lagen
mot skatteflykt kan göras inom fem år efter utgången av taxeringsåret.

19.32 Lagen om socialavgifter

5 kap.

1
§

Ändringen
föranleds av att reglema om dödsbobefrielse har förts samman till en generell
reglering i 30§ UBL (se avsnitt 12.6).

19.33 Lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande

vissa uppdragsersättningar

27 §


gmnd av den nya organisationen där en skattemyndighet i varje län ersätter
nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattermyndigheler föreslås att
innehållet i 27 —29§§ slås samman lill en bestämmelse.

Paragrafen
reglerar vilka beslut av skattemyndighet och RSV som får överklagas. Lokala
skattemyndighetens beslut enligt 6§ får för närvarande överklagas till
länsskattemyndighel men inte-vidare. Sådana beslut föreslås i den nya
ordningen få överklagas till länsrätt men inte vidare (se den föreslagna lydelsen
av 30§ andra stycket).

28 §

Enligt
uppbördsförfattningama är tiden för överklagande för närvarande tre veckor från
delgivningen av beslutet såväl vad gäller beslut av skattemyndighet som av
domstol. Som framgår av avsnitt 12.9 föreslås en förlängning till två månader
för att få en bättre samstämmighet med de regler som gäller för skatteområdet i
övrigt.

Enligt
andra stycket skall reglerna i NTL om omprövning av beslut i samband med
skattskyldigs överklagande också tillämpas när enskild överklagar beslut enligt
AUL. Se avsnitt 9.1 och kommentarema under 6 kap. 5-7§§NTL.

29
§

Den
allmänna ombudsfunktionen på uppbördsområdet föreslås slopad (se

avsnitt 13.3). RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. Processfö

ringen på det allmännas sida föreslås ordnad såsom på taxeringsområdet

Ofr den föreslagna hänvisningen till NTL:s regler i 30§ första stycket). 469

s. 470 Kontrollera mot PDF

30 § Prop. 1989/90:74

Bestämmelserna
i NTL om överklagande av länsrrätlens och kammarrättens beslut, om företrädare
för det allmänna samt om handläggning vid domstol gäller för mål enligt AUL.
Processen är således en sakprocess. Bestämmelsema om vite i 7 kap. 1 och 2§§
NTL omfattas inte av hänvisningen. Motsvarande bestämmelser finns emellertid i
83 § UBL vartill hänvisas i 11 §.

31
§

I
87 § UBL fanns tidigare en motsvarighet till bestämmelserna i tredje stycket
förevarande paragraf Den upphävdes 1986 i samband med alt processföringen på
taxeringsområdel lades på länsskaltemyndigheten som en myndighetsuppgift.
Motivet var alt det inte borde tillkomma länsskattemyndigheten — som också
hade hand om processföringen — att få bestämma all verkställigheten av en
domstols beslut skulle anstå (prop. 1986/87:47 s. 177). Samma skäl talar för
all bestämmelsen i tredje stycket slopas nu när den allmänna ombudsfunktionen
föreslås upphöra.

19.34 Lagen om vinstdelningsskatt

8 §

Andra
stycket föreslås utgå på gmnd av förslaget om en generell avmndningsregel i
UBL. Se avsnitt 12.4 och kommentaren under 22 § UBL.

10
§

Skattemyndigheten,
inte domstolen, beslutar om de ändringar i vinstdelningsunderlaget som kan
föranledas av domstols beslut i ett mål om taxering.

19.35 Lagen om statlig fastighetsskatt

5 §

Bestämmelsema
i 15§ 2 mom. SIL föreslås upphävd och ersatt med en ny regel i UBL, 61 §,
gemensam för de skatter och avgifter som las ut enligt UBL. Fastighetsskatt
omfattas av UBL:s regler (1§ första stycket UBL). Paragrafen kan därför utgå.

6
§

Den
nuvarande 6§ ersätts av en generell reglering i 22 § UBL (se avsnitt

12.4). 470

s. 471 Kontrollera mot PDF

19.36 Lagen om vägtrafikskatt Prop. 1989/90:74

43 §

Efterbeskattningsinstitutet
i LPP har genom den förslagna reformen ändrats på så sätt att ett beslut om
efterbeskattning inte längre är ett tillägg till den tidigare beskattningen,
utan en ändring av det tidigare beslutet. Detta har medfört att 4 kap. 11 § LPP
ändrats eftersom efterbeskattningen avser den skatlskyldige inte dödsboet. På
vägtrafikskatteområdet har efterbeskattningsinstitutet inte ändrats. Ett
tillägg, motsvarande 4 kap. 11 § första meningen LPP, krävs därför i förevarande
paragraf

47 §

Tillägget
i första stycket följer av den ändrade lydelsen av 7 kap. 8 § LPP. Två nya
stycken har lagts till. Detta är enbart en följd av atl reglerna i LPP ändrats
och innebär inte någon förändring i sak. Motsvarigheten i LPP till det nya
Qärde stycket, 8 § tredje stycket, talar endast om kammarrätt. Mål enligt VSL
överklagas till länsrätt. Fjärde stycket har därför gjorts tillämplig även på
handläggningen i länsrätt.

47 §

Ändringarna
är endast av redaktionell natur och innebär inte någon ändring i sak.

60
§

De
nya reglema om anstånd i 49 § 1,2 och 3 mom. UBL är tillämpliga också på
vägtrafikskatt (se avsnitt 12.1).

67
§

Hänvisningen
till 9 kap. 2 § LPP har slopats eftersom den paragrafen föreslås upphävd.

84
§

De
regler i LPP som omfattas av den nuvarande hänvisningen i förevarande paragraf
föreslås till stor del ändrade eller slopade. Den föreslagna lydelsen avses
inte innebära någon förändring i förhållande till i dag.

19.37 Lagen om särskild vinstskatt

9
§

Skattemyndighet,
inte domstol, beslutar om de ändringar av beskattnings

underlaget som kan föranledas av domstols beslut i mål om taxering. 471

s. 472 Kontrollera mot PDF

20 Hemställan Prop. 1989/90:74

Med
hänvisning till vad jag nu har anför hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1.
taxeringslag (1990:00),

2.
lag (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,

3.
lag (1990:00) om skatteavdrag i
vissa fall från folkpension m.m.,

4.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från sjukpenning m. m.,

5.
lag (1990:00) om skatteavdrag
från artistersättning m. m.,

6.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

7.
lagom ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

8.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

10.
lag om ändring i lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

11.
lag om ändring i lagen
(1927:321) om utskiftningsskatt,

12.
lag om ändring i
kommunalskallelagen (1928:370),

13.
lag om ändring i lagen
(1933:395) om ersättningsskatt,

14.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

15.
lagom ändringi lagen
(1946:324)om skogsvårdsavgift,

16.
lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

17.
lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

18.
lag om ändring i lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

19.
lagom ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan,

20.
lag om ändring i lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

21.
lagom ändring i lagen
(1954:40)om särskild fartygsfond,

22.
lag om ändring i
skogskontolagen (1954:142),

23.
lag om ändring i lagen
(1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.,

24.
lagom ändring i lagen
(1958:295)om sjömansskatt,

25.
lag om ändring i lagen
(1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.,

26.
lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

27.
lag om ändring i lagen
(1960:63) om förlustavdrag,

28.
lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

29.
lag om ändring i lagen
(1963:587) om inkomstbeskattning

av
fideikommissbo, m.m., a-,j

s. 473 Kontrollera mot PDF

30.
lagomändringilagen(1965:269)medsärskildabestämmel- Prop. 1989/90:74 ser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skall, m.m.,

j
1. lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,

32.
lag om ändring i
folkbokföringslagen (1967:198),

33.
lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande a v pensionsutfästelse m. m.,

34.
lag om ändring i lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av faslighet,

35.
lag om ändring i lagen
(1969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts
Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.,

36.
lag om ändring i
kupongskattelagen (1970:624),

37.
lagom ändringi
skattebrottslagen(1971:69),

38.
lag om ändring i lagen
(1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

39.
lagom ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar,

40.
lag om ändring i vallagen
(1972:620),

41.
lag om ändring i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigeval,

42.
lagom ändringi datalagen
(1973:289),

43.
lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-och avgiftsprocessen,

44.
lagom ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),

45.
lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125),

46.
lag om ändring i kommunallagen
(1977:179),

47.
lag om ändring i lagen
(1978:28) om försäkringsdomstolar,

48.
lag om ändring i lagen
(1978:401) om exportkreditstöd,

49.
lagom ändring i lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

50.
lag om ändring i lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

51.
lagom ändring i
jordbruksbokföringslagen (1979:141),

52.
lag om ändring i
bötesverkställighetslagen (1979:189),

53.
lag om ändring i lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond,

54.
lag om ändring i lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv,

55.
lagom ändring i lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto,

56.
lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

57.
lag om ändring i lagen
(1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering,

58.
lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonlo,

59.
lag om ändring i lagen
(1980:865) mot skatteflykt,

60.
lagom ändring i lagen
(1981:296) om eldsvådefonder, 473

s. 474 Kontrollera mot PDF

32.
lagom ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter, Prop. 1989/90:74

33.
lagom ändringi lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto,

34.
lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget,
m. m.,

35.
lag om ändring i lagen
(1982:423) om allmän löneavgift,

36.
lagomändringilagen(1982:1006)
om avdrags och uppgiflsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

37.
lagomändringilagen(1982:1185)ominbetalningpåsärskih
investeringskonto,

38.
lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

39.
lag om ändring i lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt,

40.
lag om ändring i lagen
(1984:533) om arbetsställenummer m. m.,

41.
lag om ändring i lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige,

42.
lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig faslighetsskatt,

43.
lag om ändring i lagen
(1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

44.
lagom ändring i
utsökningsregisteriagen (1986:617),

45.
lag om ändring i lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift,

46.
lag om ändring i lagen
(1987:561) om särskild skatteuljämningsavgift,

47.
lag om ändring i lagen
(1987:773) om fritidsbåtsregister,

48.
lag om ändring i tullagen
(1987:1065),

49.
lag om ändring i
församlingslagen (1988:180),

50.
lag om ändring i kyrkofondslagen
(1988:182),

51.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1988:327),

52.
lag om ändring i lagen
(1988:491) om skatteutjämningsbidrag,

53.
lag om ändring i lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt,

54.
lag om ändring i lagen
(1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

55.
lag om ändring i lagen
(1989:479) om ersättning förkostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.,

56.
lag om ändring i lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift.

21 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

474

s. 475 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning Prop. 1989/90:74

Bilaga
I Riksdagen fattade hösten 1986 principbeslut om en reform av taxeringsförfarandet
(prop. 1986/87:47, SkU 11, rskr. 95). Till gmnd för propositionen i denna del
låg de förslag vi lagt fram i betänkandet Förenklad taxering (SOU 1985:42).
Reformen innebär bl.a. att taxeringsbesluten i framtiden skall fattas av
skattemyndighetema och inte som hittills av taxeringsnämndema. Men också enligt
den nya ordningen skall det finnas en beslutsform där förtroendevalda lekmän
deltar. 1 varje skattemyndighet skall nämligen finnas en lekmannadominerad
skattenämnd. I ärenden där behov av insyn från lekmän gör sig gällande fattar
skattenämnden besluten för skattemyndighetens räkning.

Principbeslutet
innebär vidare att möjlighetema till omprövning och ändring av beslut ökas
väsentligt i första instans samtidigt som skattemyndighetens beslutsbehörighet
vidgas i förhållande till vad som gäller TN.

Genom
propositionen informerades riksdagen också om vårt principförslag beträffande
en övergång från s. k. beloppsprocess till en s. k. sakprocess.

Det
fömtsattes att detalj förslag skulle utarbetas av oss.

I
enlighet härmed lägger vi i detta slutbetänkande fram förslag lill ny
taxeringslag (NTL) som i väsentliga delar innebär en genomgripande omarbetning
av 1956 års lag. De avsnitt i den som gäller deklarations- och
uppgiflsskyldigheien har vi dock inte behandlat på annat sätt än atl vi bmtit
ut dem till en särskild lag, lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Vi har i samband dänned gjort en viss redaktionell översyn. Våra förslag
omfattar även den indirekta beskattningen.

Förslagen
har huvudsakligen följande innebörd.

Taxeringsförfarandet

Skattemyndighetema
kan enligt vårt förslag fatta tre slags taxeringsbeslut: gmndbeslut,
omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Härtill kommer
debiteringsbeslut, som under taxeringsåret fattas på senhösten för alla
skattskyldiga och i övrigt i varje enskilt fall i anslutning till beslut om
taxeringsåtgärder. Bland omprövningsbesluten ingår beslut om eftertaxering och
om s. k. följdändringar. Vidare beslutar myndigheterna bl. a. om skattetillägg
och förseningsavgift.

All
deklarationsgranskning skall i framtiden skötas av tjänstemän som ett
Qänsleåliggande. De tjänstemän som granskar deklarationema fattar normalt
gmndbesluten hos myndigheten och i förekommande fall beslut om skattetillägg.
Någon ändring beträffande fördelningen av deklarations-materialet mellan LSM
och LSKM föreslås inte.

Om
ett gmndbeslut innehåller skälighets- och bedömningsfrågor med väsentlig
ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller det finns annan särskild
anledning beslutar myndigheten genom skaltenämnden. Skönstaxeringar och fall
med komplicerade ekonomiska bedömningar bör exempelvis beslutas med
skattenämndens medverkan.

Omprövningsbeslul
föreslås i princip fattas med skallenämnden. Men 475

s. 476 Kontrollera mot PDF

är frågan otvistig bör
omprövningen kunna göras av en tjänsteman, sär- Prop. 1989/90:74 skilt om
beslutet är till den skattskyldiges förmån. Eftertaxeringsbeslut bör Bilaga
1 i allmänhet fattas med nämndens medverkan. Har skattenämnden fattat
gmndbeslutel bör den också fatta ett eventuellt omprövningsbeslut.

Beslut
skall beträffande den åriiga taxeringen fattas inom sådan tid att skattsedel på
slutlig skatt kan skickas till alla skattskyldiga senast den 15 december
taxeringsåret.

Omprövning

Taxeringsbeslut
kan enligt principbeslutet omprövas på begäran av den skattskyldige när som
helst intill utgången av del femte året efter taxeringsåret. Det enda
villkoret är att frågan inte redan är under prövning eller har prövats av
domstol. Femårsfristen gäller också när skattemyndigheten omprövar
taxeringsbeslut till den skattskyldiges fördel.

Till
den skattskyldiges nackdel skall skattemyndigheten kunna ompröva intill
utgången av året efter taxeringsåret. Därefter och intill femte året efter
taxeringsåret kan omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel fattas i
form av eftertaxeringsbeslut men då krävs att vissa kriterier är uppfyllda. Har
den skatlskyldige inte lämnat deklaration i rätt lid får beslut till nackdel
meddelas inom två år efter det att deklarationen kommit in till
skattemyndigheten men inte senare än inom fem år efter utgången av
taxeringsåret.

Ingel
hindrar all en skallskyldig begär omprövning flera gånger beträffande olika
frågor i samma års taxering inom den för honom gällande omprövningstiden. Även
en omprövad fråga kan omprövas under fömtsättning att den inte är eller har
varit föremål för prövning i domstol. En begränsning gäller emellertid för
skattemyndigheten. Den kan inte genom ett nytt eftertaxeringsbeslut bedöma
samma fråga som prövats i ett tidigare eftertaxeringsbeslut för att
ytterligare höja den taxerade inkomsten.

I
syfte att undvika t.ex. all en skattepliktig inkomst av formella skäl blir
obeskattad eller dubbelbeskattad föreslår vi att skattemyndighetema får
möjligheter alt i vissa fall ändra ett taxeringsbeslut om ett annat beslut ger
anledning till det. Vi kallar delta följdändring. Det kan t. ex. vara fråga om
att viss inkomst taxerats fel år eller taxerats hos fel skattskyldig.

Beslut
om följdändring får fattas efter femårsfristen men senast inom sex månader från
det all det beslut som föranleder ändringen fattades och - om det är fråga om
en ändring till nackdel i ett taxeringsbeslut beträffande en annan
skattskyldig — senast under sjätte året efter utgången av taxeringsåret.
Följdändring avseende annan person får underlåtas om den framstår som uppenbart
oskälig.

Taxeringsåtgärder

Ett
omprövningsbeslul skall endast innehålla skattemyndighetens ställ

ningstagande i sak. Myndigheten skall i samband med omprövningsbeslu

tet också besluta om de taxeringsåtgärder i det aktuella taxeringsårets

beskattningsunderiag som föranleds av beslutet. Det innebär bl.a. att 476

s. 477 Kontrollera mot PDF

myndigheten
räknar fram taxerad och beskattningsbar inkomst. Med taxe- Prop. 1989/90:74
ringsåtgärder avser vi också de övriga konsekvenser för beskattningsun-
Bilaga 1 derlaget som på gmnd av lag, RSV:s föreskrifter m. m. följer av ett
visst ställningstagande i ett ärende.

Som
framgår av det följande föreslår vi att domstolarna i sina domar inte skall
göra någon beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. 1 stället skall
skattemyndigheten snarast efter del alt domstol meddelat en dom, som innebär
ändring av tidigare taxeringsbeslut, besluta om de taxeringsåtgärder som
föranleds av domen.

Beslut
om skattetillägg och förseningsavgift

Våra
ställningstaganden beträffande taxeringsförfarandet och skatteprocessen
föranleder en rad ändringsförslag angående de särskilda avgifterna.

Vi
avskaffar det nuvarande kravet på att kontrollmaterial måste ha varit
tillgängligt under taxeringsperioden för att avgiftsberäkningen skall ske efter
20%. Likaså slopas den s.k. nettokvittningen, dvs. kvittning inom samma
förvärvskälla.

Skattetillägg,
som påförts på gmnd av att den skallskyldige skönstaxerals för att han inte
lämnat självdeklaration, skall undanröjas om den skattskyldige kommer in med
deklaration före utgången av året efter det år skattetilläggsbeslutet
meddelades. Om den skatlskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om
tilläggels storlek inom denna tid skall skattetillägget undanröjas om
deklarationen lämnas inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Möjlighetema
att ompröva ett skattetilläggsbeslut regleras i enlighet med bestämmelsema för
omprövning av taxeringsbeslut. Rätten för det allmänna att i samband med en
invändning mot den skattskyldiges yrkande även yrka påföring av skattetillägg
slopas.

Beslut
om skattetillägg på gmnd av atl den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i
taxeringsmål fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut får fattas
utan hinder av att domen inte vunnit laga krafl.

Anstånd
med att betala skatt

Möjlighetema
för skattemyndighetema att medge anstånd med skattebetalning vidgas betydligt.
Anstånd får medges med skatt som kan antas bli avkortad. Anstånd får också
medges om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett
taxeringsbeslut. Anstånd kan då medges i ärenden och mål som är svårbedömda.
Ett skäl kan också vara all skattebetalningen skulle medföra betydande
skadeverkningar för den skallskyldige eller annars framstå som obillig.
Skaltemyndighetens beslut kan överklagas till länsrätt men inte längre.

Överklagande
av taxeringsbeslut

Vi
föreslog i betänkandet Förenklad taxering att endast omprövade beslut

skulle få överklagas av
den skattskyldige. 1 prop. 1986/87:47 ansågs lämp- 477

s. 478 Kontrollera mot PDF

ligare att omprövning sker
i samband med att ett beslut överklagas till Prop. 1989/90:74 domstol. En
fömtsättning är emellertid under alla förhållanden att beslutet Bilaga 1
gått emot den skattskyldige.

Efter
att ha övervägt frågan på nytt vidhåller vi att den lösning som vi föreslog i
betänkandet är att föredra. Ett avgörande skäl är att denna lösning bäst
främjar målsättningen bakom reformen att domstolarnas arbete koncentreras på
att döma i mål där det finns en rättslig tvist.

De
skattskyldiga föreslås således endast kunna överklaga omprövningsbeslut och
beslut om taxeringsåtgärder till länsrätt. Överklagande får ske inom fem år
efter taxeringsårets utgång men minst två månader från det den skattskyldige
fick del av beslutet.

Behovet
all överklaga från del allmännas sida bedömer vi bli väsentligt mindre i det
nya systemet. 1 den mån det blir aktuellt får överordnad myndighet överklaga
alla former av taxeringsbeslut inom den lid som gäller för skattemyndigheten
att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut. Myndigheten har dock en minsta tid
för överklagande på två månader från det beslutet meddelades. Överordnad
myndighet kan yrka att viss fråga prövas av länsrätten som första instans.

Överklagande
skall i framtiden alltid ges in till beslutsmyndigheten.

Mervärdeskatt
och punktskatter


detta område kan beskaltningsmyndigheterna enligt vårt förslag fatta tre slags
beskattningsbeslut: fastslällelsebeslut (motsvarande gmndbeslut),
omprövningsbeslut och beslut om skatteberäkning (motsvarande taxeringsåtgärd).

I
syfte all samordna beskattningsförfarandet för mervärdeskatt och punktskatter
med taxeringsförfarandet föreslår vi att de slutliga besluten och den
extraordinära besvärsrätten utmönstras. Ordningen bör enligt vår mening vara
att fastställelsebeslut anses fattat i enlighet med deklarationen. Om
deklaration inte lämnats, anses skatten genom beslut ha fastställts till noll
kr.

Vi
föreslår alt omprövningsperioderna för de indirekta skattema blir
överensstämmande med dem som skall gälla i taxeringsförfarandet. Detta innebär
att den skattskyldige inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått till ända kan begära omprövning. Beskattningsmyndighelen
kan inom samma tid på eget initiativ meddela beslut till den skattskyldiges
fördel. Beslut till den skaltskyldiges nackdel kan meddelas inom två år efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända.
Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kan därefter meddelas i form
av efterbeskattningsbeslut.

Den
skatlskyldige kan överklaga omprövningsbeslut och beslut om skalleberäkning. I
den mån överklagande från del allmännas sida blir aktuellt kan det avse alla
former av beskattningsbeslut.

Vi
föreslår att tidema för att överklaga beskatlningsbeslui samordnas

med dem som gäller för taxeringsbeslut. LSKM:s beslut om anstånd med

att lämna deklaration och med att betala in skatt enligt ML får överklagas

till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas. 478

s. 479 Kontrollera mot PDF

Del
allmännas processföring Prop. 1989/90:74

Det
allmännas processföring anordnas över hela skatteområdet så långt oaga
möjligt på samma sätt som på taxeringsområdet. Det innebär bl.a. att de
nuvarande ombudsfunktionerna enligt ML och UBL görs till uppgifter för de
överordnade myndigheterna, dvs. för LSKM och RSV. 1 punklskattemål för AO
liksom i dag det allmännas talan.

Det
allmännas representant i taxeringsmål skall liksom i dag vanligen vara LSKM.

I
ärenden om förhandsbesked om direkt skatt och mervärdeskatt föreslås RSV vara
den sökandes motpart och föra det allmännas talan i såväl rällsnämnden som
regeringsrätten. Tjänsteman hos LSKM eller LSM får utses att föra det allmännas
talan i RSV:s namn. I punktskattemål är AO sökandens motpart.

RSV
blir i princip ensamt behörig att överklaga på det allmähnas vägnar i
regeringsrätten. Prövningstillstånd skall inte krävas för RSV.

Skatteprocessen

Dagens
skatteprocess är i princip en beloppsprocess både vad avser direkta och
indirekta skatter. Det innebär alt processföremålet är antingen en taxerings
belopp — i processer rörande direkt skatt — eller en fastställd skatt - i
processer rörande indirekt skatt. Det yrkande som framställts inom besvärstiden
drar upp en beloppsram som inte får överskridas. Men inom denna ram kan
klaganden i princip fritt ändra sin talan och motparten göra
kvittningsinvändningar.

1
en skalleprocess som är en sakprocess är processföremålet en enskild
tvistefråga och ramen för processen bestäms av de yrkanden och grunder som
parterna anger inom besvärsliden beträffande den saken. Talan är således helt
frikopplad från taxeringen resp. den fastställda skatten. Men regler om ändring
av talan måste finnas. Äkta kvittning, dvs. då en motparts invändning avser en
annan sak än besvärsyrkandet, är inte tillåten. Oäkta kvittning, dvs.
invändningen avser samma sak som be-svärsyrkandel, är alltid tillåten och
oberoende av processformen.

Frågan
om att gå över från beloppsprocess till sakprocess hänger nära samman med det
utvidgade omprövningsförfarandet. Detta skulle inte fungera om en
domstolsprövning av en viss fråga leder till att hela taxeringen vinner laga
kraft och får rättskraft.

Mot
denna bakgrund föreslår vi en övergång till sakprocess inte bara för

den direkta beskattningen utan över större delen av skatteområdet. Un

dantag görs för fastighetstaxering, vägtrafikskatt m.m. Enligt vår mening

är en övergång till sakprocess i praktiken inte av så genomgripande natur

som man först kan tro. Även i den nuvarande skatteprocessen är det i

allmänhet ett visst sakförhållande som målet rör, och det är mycket ovan

ligt att man vid senare tillfällen återkommer beträffande samma taxering.

Vårt förslag har sålunda stark anknytning till dagens process men bör leda

till en större rättssäkerhet. -o

s. 480 Kontrollera mot PDF

Vad
är "saken " / sakprocessen? Prop. 1989/90:74

Vi
föreslår inte någon definition i lag av vad som menas med
"saken", tillaga Innebörden av detta begrepp får i stället
utvecklas i praxis. Vi räknar inte med att den ändrade processformen medför
särskilda svårigheter inom något beskattningsområde.

"Saken"
individualiseras i varje enskilt fall av klagandens yrkanden och de
omständigheter han anför till stöd för yrkandet. Det kan inte undvikas att
gränsen mellan vad som är en ny sak och samma sak blir i viss mån flytande.

En
övergång till sakprocess ställer större krav på att parterna preciserar sina
ståndpunkter. Om en part inte klargör sin talan vid ett överklagande måste
domstolen vägleda honom och eventuellt förelägga honom att göra det.
Föreläggandet skall kunna förenas med påföljden att talan annars avvisas. Om talan
avvisas har parten kvar möjligheten alt begära omprövning inom
omprövningsfristen.

Taleändring

Vi
föreslår att regler om taleändring förs in i NTL med motsvarande tillämpning
för processen enligt ML och LPP. Reglerna har utformats med RB:s regler i 13 kap.
3§ som förebild och i syfte att göra processen i skattemål rättssaker och
effektiv.

Huvudregeln
är alt en talan inte får ändras. Som ändring av talan anses inte all klaganden
inskränker sin talan eller åberopar nya omständigheter till stöd för sin talan
utan att den fråga som är föremål för prövning ändras.

I
princip får den skattskyldige till länsrätten överklaga endast omprövade
taxerings- och beskattningsbeslut. Men i länsrätten får den skatlskyldige och
det allmänna — inom den tid som gäller för att överklaga — föra in en ny, inte
omprövad fråga i processen om den nya frågan har samband med den fråga som
redan är under prövning och den nya frågan kan prövas utan olägenhet i
länsrätten. Detta innebär att beloppsmässiga höjningar av ett yrkande i vissa
fall kan tillålas i länsrätten.

1
kammarrätt och regeringsrätten får nya frågor väckas inom den tid som gäller
för överklagande till länsrätt, om det nya yrkandet stöder sig på väsentligen
samma grund som det ursprungliga. Beloppsmässiga utvidgningar är däremot inte
tillåtna i dessa instanser. Att åberopa nya omständigheter i överinstans är
dock möjligt om den fråga som är föremål för prövning inte ändras och, såvitt
gäller regeringsrätten, särskilda skäl föreligger.

Handläggningen
i domstol

En
skattskyldig skall inte behöva riskera att få sin ställning försämrad genom ett
överklagande. Ett förbud mot s. k. reformatio in pejus (ändring till det sämre)
skall således gälla även i den framtida skatteprocessen.

Det finns en regel som ger
domstolen en möjlighet att under vissa

förutsättningar gå utöver en enskild klagandes yrkande och besluta till det 480

s. 481 Kontrollera mot PDF

bättre
för denne (s.k. reformatio in melius). Denna regel skall i princip Prop.
1989/90:74 gälla även i den framtida skatteprocessen men domstolen bör
normalt Bilaga 1 endast tillämpa regeln på yrkande av part.

Om
olika frågor beträffande en skattskyldig är hänförliga till samma taxeringsår
eller samma redovisningsperiod bör de handläggas gemensamt. Sådan gemensam
handläggning bör även ske när en och samma fråga avser flera taxeringsår eller
olika redovisningsperioder.

Bestämmelsen
i FPL om vad ett överklagande skall innehålla har hittills tillämpats mycket
generöst av domstolarna. I framtiden förutsätts domstolarna tillämpa lagmmmet
mera strikt för att inte svårigheter skall uppstå atl bestämma den prövade
sakens identitet m. m. Domstolarna bör vidare i större utsträckning än i dag
vara aktiva vid sin processledning.

Vi
föreslår inga ändringar i FPL:s grundprinciper. Processen skall i princip vara
skriftlig, men vi förutsätter ett ökat inslag av muntlighet i skatteprocessen.

Följdändringar
med anledning av en dom avseende annat taxeringsår vidtas av domstol efter
yrkande av part. Avser de en annan skattskyldig fordras yrkande av LSKM eller
RSV. Ett sådant yrkande måste framställas senast sex år efter utgången av det
taxeringsår följdändringen avser om det är till nackdel för den skattskyldige.
Följdändring avseende annan skattskyldig får underlåtas om den framstår som
uppenbart oskälig.

Som
en konsekvens av en övergång till sakprocess föreslår vi att domstolarna inte
skall göra någon beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst m. m.
Skattemyndigheterna skall i stället besluta om de taxeringsåtgärder som följer
av domen. Taxeringsåtgärderna är överklagbara men får prövas i domstol först
sedan den dom som föranlett åtgärden har vunnit laga kraft.

1
stället för underlag för skattetillägg anges i domarna i fortsättningen vad den
oriktiga uppgiften avser samt dess belopp.

Vi
föreslår att regler om deldom och mellandom efter mönster från RB förs in i
NTL.

Motsvarande
föreslås gälla för de indirekta skatterna.

Vi
lägger inte fram några förslag om fullföljdsbegränsningar, om ändringar i
instansordningen eller domstolarnas sammansättning. Inte heller föreslås regler
om rätt för tredje man att överklaga.

Genomförande
och effekter

Vi
föreslår att reformen skjuts upp ett år i förhållande till tidigare planer. De
nya bestämmelserna bör således tillämpas fr. o. m. 1991 års taxering för de
direkta skatterna och fr.o.m. den 1 januari 1991 för de indirekta skatterna. Vi
föreslår inga särskilda övergångsbestämmelser.

Vi
bedömer alt reformen fordrar ett nettotillskott av handläggande personal i
taxeringsorganisationen om ca 220 årsarbetskrafter. Nettobesparingarna i
TN-organisationen beräknar vi till ca 100 milj. kr./år, varav ca 40 milj. kr.
faller på kommunerna. Effekterna för gransknings- och beslutsorganisationen för
de indirekta skatterna bedömer vi som små.

För
länsrätternas del räknar vi med alt antalet skattemål minskar till 481

31 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

s. 482 Kontrollera mot PDF

omkring 30000/år. Med
tanke på att de kvarvarande skattemålen kommer Prop. 1989/90:74

att vara de mest
kvalificerade och komplicerade och på de förändringar i Bilaga 1

övrigt som kan inträffa
när det gäller länsrätlemas samlade målstmktur är

det inte möjligt att
minska deras resurser i den utsträckning som den

nominella målminskningen
kan tyda på. Del får i stället ankomma på

regeringen och DV att
följa utvecklingen i länsrätterna och successivt

anpassa organisationen
till de nya förhållandena. En liknande bedömning

görs för kammarrätternas
del.

482

s. 483 Kontrollera mot PDF

Förteckning
över remissinstanser Prop. 1989/90:74

Bilaga
2 Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1988:21-22) Ny taxeringslag
— reformerad skatteprocess avgetts av justitieombudsmannen Claes Eklundh,
justitiekanslem, domstolsverket, riksskatteverket, riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket, statskontoret, riksarkivet, statistiska centralbyrån,
regeringsrätten, kammarrättema i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping,
hovrätten för Övre Norrland, länsrättema i Stockholms, Uppsala, Göteborgs och
Bohus samt Värmlands län. Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen
Auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges Kronofogdar, Företagens
uppgiftslämnardelegation. Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet,
Lantbmkamas riksorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens
centralorganisation.

Yttranden
har också kommit in från Sveriges Uppbördschefers Förening, länsrätten i
Malmöhus län. Medborgarrättsrörelsen och Linköpings kommun.

483

s. 484 Kontrollera mot PDF

Förteckning över remissinstanser Prop. 1989/90:74

Bilaga 3 Efter
remiss har yttranden över riksskatteverkets Rapport 1989:1 avgetts

av
justitiekanslem, domstolsverket, riksförsäkringsverket, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, kammarrätten i Jönköping, länsrätten i
Göteborgs och Bohus län. Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen
Auktoriserade revisorer. Företagareförbundet, Företagens uppgiftslämnardelegation.
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbmkamas riksförbund.
Småföretagens riksorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters
förbund och Tjänstemännens centralorganisation.

484

s. 485 Kontrollera mot PDF

1 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Taxeringslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller

avgift (taxering) enligt

1. lagen
(1927: 321) om utskiftningsskatt,

2.
kommunalskattelagen (1928:370),

3.
lagen (1933:395) om
ersättningsskatt,

4.
lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift,

5.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

6.
lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,

7.
lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt,

8.
lagen (1984:1052) om statlig
faslighetsskatt och

9.
lagen (1989: 346) om särskild
vinstskall.

Lagen
gäller även vid handläggning av mål om taxering i allmän förvaltningsdomstol.

2
§ Bestämmelserna i denna lag
gäller också för skattetillägg och förseningsavgift om inte annat följer av
vad som föreskrivs i 5 kap.

3
§ Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift.

4
§ Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.


I lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser
om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om
debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelsema i uppbördslagen
(1953:272).

2
kap. Taxeringsorganisationen

SkatteJÖrvaltningen

1
§ Riksskatteverket leder taxeringsarbetet i landet.

I
varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet.
Vid varje skattemyndighet finns ett eller flera skattekontor.

Riksskatteverket
har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. 5, 7, 8, 10, 12,
15 och 16 §§. I förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som
annars tillkommer skattemyndigheten.

Beslutande
myndigheter

2
§ Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i del län där den
skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige
saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet

av skattemyndigheten i Stockholms län. 485

s. 486 Kontrollera mot PDF

En
skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta Prop.
1989/90:74 beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av
ärenden. Sådant Bilaga 4 uppdrag får ges endast om den andra myndigheten
medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

3 §
Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att skattenämnden
skall vara indelad i avdelningar.

4 §
Ärenden som skall beslutas av skattemyndigheten avgörs i skatte

nämnden, om ärendet

1.
avser omprövning av en tvistig
fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den
skattskyldige åberopar,

2.
avser en skälighels- eller
bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

3.
av någon annan särskild
anledning bör prövas av nämnden.

5
§ Skattenämnden består av
ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden är indelad i
avdelningar, skall det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice
ordförande som skall finnas vid varje skattekontor.

6
§ Skattenämnden är beslutför
när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande.
Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte
delta i behandlingen av ett ärende.

7
§ Ordföranden och vice
ordföranden i en skattenämnd skall vara tjänstemän vid skattemyndighet. De
förordnas av riksskatteverket för högst tre år i taget.

Chefen
för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skattenämnden vid
behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver
hans medverkan.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga
ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana
ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa ledamöter gäller
bestämmelserna i 7 kap. 6 —8 §§.

3
kap. Utredning i taxeringsärenden

Skattemyndighetens
utredningsskyldighet

1 § Skattemyndigheten skall se till all ärendena
blir tillräckligt utredda.

2
§ Den skattskyldige skall ges
tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om del inte är onödigt.

I
fråga om den skallskyldiges rätt atl få del av uppgifter som har tillförts
ärendet genom någon annan än honom själv gäller bestämmelserna i 17 §
förvaltningslagen (1986:223).

3 §
Beslut om taxering får fattas på grundval av en förenklad självdekla

ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått

tillfälle
att yttra sig över 486

s. 487 Kontrollera mot PDF

1. vad
som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om Prop. 1989/90:74

förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbörds-
Bilaga 4

lagen
(1953:272) som får ges en ogift skaltskyldig eller

2. kontrolluppgift
som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen

(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser in

komst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

4
§ Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett
taxeringsärende som angår honom, skall han få tillfälle till det om inte
särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande
att lämna upplysningar eller visa upp handling

5 §
Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att lämna de ytter

ligare upplysningar som behövs för utredningen.

Skaltemyndigheten
får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för utredningen.

Ett
föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den
skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

6 §
Länsrätten får på framställning av en skattskyldig som enligt 5 §

förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling befria honom från

denna skyldighet när det finns synnerliga skäl och

1.
upplysningarna eller handlingen
avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tystnad eller

2.
andra särskilda omständigheter
gör att upplysningarna eller handlingens innehåll inte bör komma till någon
annans kännedom.

Taxeringsbesök

1
§ Om några uppgifter i deklarationen behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma
överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök
hos honom eller vid något annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får
även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av
betydelse för taxeringskonlrol-len.

Taxeringsrevision

8
§ Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att
skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter
fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person
som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får
taxeringsrevision göras när särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision
får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision
får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse

för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts av

andra, till namnet kända personer eller av någon som ingått viss bestämd

rättshandling med den som skall revideras. Hos den som avses i första 487

s. 488 Kontrollera mot PDF

stycket
andra meningen får taxeringsrevision dessutom göras för att samla Prop.
1989/90:74 in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den
som Bilaga 4 revideras. Sådan revision beslutas, om den som revideras inte
är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga,
av riksskatteverket eller efter verkels bestämmande av en skallemyndighet.

9 §
1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förord

nas att verkställa revisionen (revisor).

10 §
En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på

sådan tid alt den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den

får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl.

8.00.

Skattemyndigheten
får, när det behövs, bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får
verkställas hos den som revideras eller på annan plats. Om denne medger det får
revisionen göras också i annal utrymme hos honom än sådant som huvudsakligen
används för verksamheten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än
hos den som revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av
revisorn överlämnas mot kvitto till denne.

11 §
Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteck

ningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra

handlingar som rör verksamheten.

Med
handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Taxeringsrevision
får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper
och handlingar.

Vid
taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen
(1979: 141) får revisorn även inventera kassan samt granska varulager,
maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk.

12 §
Vid en taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast

tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för

revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som

huvudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp som behövs

för granskning av handlingar och vamlager samt maskiner och andra för

stadigvarande bruk avsedda inventarier och för kassainventering.

Revisorn
skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant
hjälpmedel.

Om
den som revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra
stycket, får skallemyndigheten förelägga honom vid vile alt fullgöra dem.

13 §
Revisorn har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för

revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras

innehåll.

Länsrätten
får på framställning av den som revideras besluta att handling skall undantas
från revisionen när det finns synnerliga skäl och

1.
handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta

tystnad eller 488

s. 489 Kontrollera mot PDF

2.
andra särskilda omständigheter gör att handlingens innehåll inte bör Prop.
1989/90:74

komma till någon annans kännedom. Bilaga 4

Om
handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 § andra stycket, får domstolen
besluta om sådana begränsningar av rätten att använda den reviderades tekniska
hjälpmedel som behövs för att handlingar som enligt andra stycket bör undantas
från granskning inte skall bli tillgängliga för revisom.

14
§ Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den som reviderats i de delar som rör hans beskattning.

Uppgifter
om utdelning på aktier m. m.

15
§ Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 28 eller
29 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, för
laxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den som uppgiftema förvaras hos är
skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra kontrollen.

Utlämnande
av uppgifter

16 §
Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för

taxering skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.

Uppgiflsskyldighet
enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka
sekretess gäller lill följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av
de nämnda paragrafema.

Om
sekretess gäller för en uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen
och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller
allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan
av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall lämnas ut.

17 §
Uppgifter i deklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndig

heter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontroll

verksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar

som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet

vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxeringsbeslut enligt

bestämmelsema i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif

ter.

Uppgifter
som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stal med
vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

18 §
Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 §§ lagen om självdeklaration

och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om

sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras

medhjälpare.

4
kap. Taxeringsbeslut

1
§ Taxeringsbeslut är gmndläggande beslut om årlig taxering, ompröv

ningsbeslul och beslut om taxeringsåtgärder. 489

s. 490 Kontrollera mot PDF

Årlig taxering Prop. 1989/90: 74

2 §
Skattemyndigheten fattar årligen före utgången av november taxe- Bilaga 4

ringsåret taxeringsbeslut på gmndval av de uppgifter som lämnats enligt

lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt
framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under
november taxeringsåret får skattemyndigheten inte till den skaltskyldiges
nackdel fatta gmndläggande beslut om åriig taxering, omprövningsbeslut eller
besluta om skattetillägg.

3
§ Har den skattskyldige inte
lämnat självdeklaration eller kan, på gmnd av brister i eller bristfälligt
underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den
skattepliktiga förmögenheten inte beräknas tillföriitligt, skall inkomsten
eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med
hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

4
§ Har den skattskyldige lämnat
en förenklad självdeklaration, får beslut fattas på gmndval av den, även om
fömtsättningama enligt 2 kap. 10 och 11 §§ lagen (1990:00) om självdeklaration
och kontrolluppgifter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla
delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller
jordbmksfastighei eller om annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas
enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

5
§ Skaltemyndigheten skall inte
ta upp en inkomst till beskattning hos en skaltskyldig, om han gör sannolikt
att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas
fömtsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten
på gmnd av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen
(1928:370).

6
§ Skattemyndigheten får avstå
från att avvika från en självdeklaration, om avvikelsen skulle avse endast ett
mindre belopp.

Omprövning

7 §
Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som

kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande

med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra

skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett tax

eringsbeslut framgår av 6 kap. 6 §.

Omprövningsbeslut
får fattas även om något beslut om åriig taxering inte har fattats.

Skattemyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

8 §
Om en fråga har avgjorts av förvaltningsdomstol, får skattemyndig

heten inte pröva frågan på nytt.

Omprövning
på begäran av den skatlskyldige

9 §
Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra

detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före

utgången av det femte året efter taxeringsåret. 490

s. 491 Kontrollera mot PDF

Har
den skattskyldige inom den tid som anges i första stycket gett in Prop.
1989/90:74 skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skallemyndighet
än Bilaga 4 den som fattat beslutet eller till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart
översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet.

Om
den skatlskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är
till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om
skattens storlek, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från
den dag han fick sådan kännedom.

10
§ Om en begäran om omprövning
inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får
skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med
påföljd att omprövning annars inte görs.

11
§ Även om tiden för begäran om
omprövning har gått ut, får ell beslut om skattetillägg omprövas, så länge
beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit
laga kraft.

12
§ Trots bestämmelsen i 8 § får
en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt omprövas, om beslutet på
gmnd av etl regeringsrättsavgörande som meddelats efter del att länsrätten
eller kammarrätten avgjort målet, måste anses felaktigt.

Omprövning
till den skattskyldiges fördel

13 §
Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om

prövningsbeslut som är till den skallskyldiges fördel meddelas före utgång

en av det femte året efter taxeringsåret.

Ett
sådant omprövningsbeslul får meddelas även efter utgången av det femte året
efter taxeringsåret, om det föranleds av

1.
skattemyndighets
taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering
avseende annat laxeringsår eller annan skattskyldig,

2.
allmän förvaltningsdomstols
beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

3.
skattemyndighets beslut om
åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller om rättelse
enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag,

4.
beslut av riksskatteverket,
kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5.
beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3
kommunalskattelagen (1928:370).

Omprövning
till den skattskyldiges nackdel

14 §
Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skallskyldige får,

ulom i fall som avses i andra stycket saml i 16 och 17 §§, inte meddelas

efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har
den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett

omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av

den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får

meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skatte

myndigheten, dock senast inom fem år efter utgången av laxeringsåret. 491

s. 492 Kontrollera mot PDF

15 §
Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till Prop.
1989/90:74

nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14 §
Bilaga 4

första stycket under de fömtsättningar och på det sätt som anges i 16
— 22 §§ (efierta.xering).

16 §
Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1.
i självdeklaration eller på
annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringsbeslut,

2.
lämnat oriktig uppgift i mål om
taxering eller

3.
underlåtit att lämna
självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är
uppgiftspliktig enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och den oriktiga uppgiften eller underiåtenheten medfört att
ett taxeringsbeslut avseende den skatlskyldige eller hans make, eller, i fråga
om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom blivit
felaktigt eller inte fattats.

17 §
Eftertaxering får också ske

1.
vid rättelse av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2.
när kontrolluppgift som skall
lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3.
när en ändring i ett
taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andrastycket 1-5.

Eftertaxering
enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 § andra stycket
1 avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som
uppenbart oskäligt.

18 §
Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket 1 och 2 får ske

endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering
får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattal beslut om eftertaxering
avseende samma fråga.

19
§ Beslut om eftertaxering skall
meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i
20 —22 §§.

20
§ Beslut om eftertaxering
enligt 17 § första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 §
men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut
om eftertaxering på gmnd av oriklig uppgift i omprövningsärende eller mål om
taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men senast inom ett år
från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i
ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om
den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte meddelas efter
utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom
gavs in för registrering.

21 §
Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skatte

brottslagen (1971:69) delgetts misstanke om brott som avser hans beskatt

ning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om

eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av skattemyndigheten

även efter utgången av den tid som anges i 19 §. Detsamma gäller om tiden

för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts

genom beslut enligt 14 a § skaltebrottslagen.

Beslut
om eftertaxering får också meddelas efter utgången av den tid 492

s. 493 Kontrollera mot PDF

som
anges i 19 §, om den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri
Prop. 1989/90:74

från ansvar för brott. Bilaga 4

Beslut
enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år
då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som
avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall
dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut
enligt första stycket skall undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks
på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om
brottsmisstanke eller beslutet om tidsföriängning eller, om åtal har väckts,
åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte, om den
skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skaltebrottslagen.

22
§ Vad som sägs i 21 § skall också tillämpas om brottet avser en juridisk
persons beskattning och åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits
mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri
från ansvar för sådant brott med stöd av 12 § Skattebrotts-lagen (1971:69).

Beslut
om taxeringsåtgärder

23
§ Skattemyndigheten skall snarast efter det alt en domstol meddelat beslut i
ett mål om taxering besluta om de taxeringsåtgärder som föranleds av domstolens
beslut.

Förteckning
av beslut

24
§ Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5
kap. Särskilda avgifter

Skatteldlägg

1
§ Har en skattskyldig i en självdeklaration eller ett annat skriftligt
meddelande, som han avgett till ledning för taxeringsbeslut, lämnat en uppgift
som befinns vara oriktig, skall en särskild avgift (skattelillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål
om taxering och uppgiften inte godtagits efter prövning i sak eller inte
prövats.

Skattetillägg
enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt som, om den
oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige
eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som
samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning
enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då

den orikliga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av

kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontroll

material kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det

nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen

(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare

eller andra, att utan föreläggande lämna till ledning för taxeringsbeslut

avseende någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och

självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som

sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före 493

s. 494 Kontrollera mot PDF

utgången
av november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollma- Prop.
1989/90: 74

terial anses inte meddelande från en annan skattemyndighet. Bilaga
4

2
§ Om avvikelse har skett från
en självdeklaration med stöd av 4 kap.

3
§, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattningen
påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom.
Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas.
Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriklig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.

Första
stycket tillämpas också om skönslaxering med stöd av 4 kap. 3 § på grund av
utebliven självdeklaration har skett och självdeklaration inte kommit in trots
att föreläggande sänts ut till den skallskyldige. Tillägget beräknas då på den
skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den
skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den
skattskyldige lämnat lill ledning för taxeringsbeslutet.

3
§ Beslut om skattetillägg
enligt 2 § andra stycket skall undanröjas om en självdeklaration har kommit in
till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol före utgången av året
efter det då beslutet fattades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte
inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått
kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan
handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget
undanröjas om en självdeklaration har kommit in inom två månader från den dag
han fick sådan kännedom.

4
§ Skattetillägg tas inte ut i
samband med rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår
av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den
skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om
inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat
göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som var
tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg
tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt
yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om
den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg
inte tas ut.

Förseningsavgift

5 §
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration

inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras

honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra

skattskyldiga med 500 kronor.

Har
skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit
in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms
förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket.

Förseningsavgift enligt
första stycket påförs också skattskyldig som har

avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte

följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som

föreskrivs i föreläggandet. 494

s. 495 Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige inom
föreskriven lid lämnat en deklarationshand- Prop. 1989/90:74 ling, som inte
är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast Bilaga 4 om
handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I
sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Eftergijl
av särskild avgift

6 §
Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåten

heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder,

sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår

som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underiåtenheten

framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan

särskild omständighet.

Skattetillägg
får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragils genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.

7 §
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande

om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom

mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut
om särskild avgift

8 §
Bestämmelserna i 4 kap. om eftertaxering, med undantag av 4 kap.

17 § 1, gäller inte i fråga om särskild avgift.

Utöver
vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om-skattetillägg fattas
på sätt som anges 19-11 §§.

9 §
Skaltemyndigheten får samtidigt med beslut om eftertaxering enligt 4

kap. 16 § fatta därav föranlett beslut om påförande av skattetillägg.

10 §
Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i

omprövningsärende skall meddelas samtidigt med beslutet i omprövnings

ärendet.

Beslut
om påförande av skalletillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om taxering får
meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga
kraft.

11 §
Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd

ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.

Övriga
bestämmelser om särskild avgift

12 §
Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 20 §

2
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från
särskild avgift.

13 §
Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt

uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor,

påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten.

Skall någon vid taxering
till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg,

som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först 495

s. 496 Kontrollera mot PDF

skatten på summan av de
undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan Prop. 1989/90:74 vid
tillämpningen av de skilda procentsatsema efter den kvotdel som vart Bilaga
4 och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna
beloppen.

Bestämmelserna
i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall
påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6
kap. Överklagande

Överklagande
av skattemyndighetens beslut

1 §
En skaltemyndighets taxeringsbeslut får överklagas hos länsrätten

med yrkande att en fråga, som kan ha betydelse för beskattningen eller

annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, skall bedömas på

visst sätt.

Den
skattskyldige, riksskatteverket samt, i fråga om beslut om taxering till
kommunal inkomstskatt, kommunen har rätt att överklaga.

Den
skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av
taxeringsbeslut.

2 §
Föreläggande vid vile och beslut om taxeringsrevision får inte över

klagas.

Överklagande
av skaltskyldig

3 §
Överklagandet skall ha kommit in före utgången av det femle året

efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats efter den 30 juni

femte året efter det laxeringsår som beslutet avser och den skattskyldige

har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagan

det dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick

del av beslutet.

Den
skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom
emot.

4
§ Även om tiden för
överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetillägg överklagas så länge
beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit
laga kraft.

5
§ Skattemyndigheten skall pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för
sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.

Överklagandet
skall inte avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat
den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet
skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en
annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän
förvahningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet.

6 §
Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet,

om överklagandet inte skall avvisas enligt 5 § eller omprövning inte skall

ske enligt 4 kap. 8 §.

Ett
överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så

som den skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annal 496

s. 497 Kontrollera mot PDF

sätt
än den skallskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya Prop.
1989/90:74

beslutet. Bilaga 4

Om
skattemyndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär
eller om det annars finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige
tillfälle att återkalla överklagandet.

7 §
Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller förfaller enligt 6 §, skall

skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och

övriga handlingar i ärendet lill länsrätten. Om det finns särskilda skäl får

överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Överklagande
av riksskatteverket eller kommun

8 §
Överklagande av riksskatteverket eller av kommun skall ha kommit

in inom tidsfrist som enligt 4 kap. 13, 14 samt 19 —22 §§ gäller för beslut

av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den

dag det Överklagade beslutet meddelades.

Överklagas
ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den
skaltskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag beslutet meddelades.

9 §
Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav

föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande
av länsrättens och kammarrättens beslut

10 §
Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1.
befrielse från skyldighet att
lämna upplysningar eller visa upp handling som behövs för utredning,

2.
undantagande av handling från
taxeringsrevision,

3.
en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

11
§ Har den skattskyldige hos
länsrätten överklagat skattemyndighetens taxeringsbeslut, får myndigheten
överklaga länsrättens beslut, om det innebär att den skattskyldige har fått
helt eller delvis bifall till sin talan.

12
§ Riksskatteverket får
överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har
fört det allmännas talan där.

13
§ Om den skattskyldige
överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut i mål om taxering, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag han har fått del av
beslutet.

Om
länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskatteverket eller
kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag
beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket överklagar
kammarrättens beslut.

14 §
Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt i

mål om taxering, får även någon annan som har rätt att överklaga beslutet

ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överkla

gande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från

utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas
eller förfaller det första överklagandet av någon annan anled

ning, förfaller också det senare. 497

32 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 74

s. 498 Kontrollera mot PDF

Företrädare för del
allmänna m. m. Prop. 1989/90:74

15 §
Om en skaltskyldig överklagar etl beslut i ärende eller mål om Bilaga 4

taxering, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skatte

myndigheten. Överklagar riksskatteverket, förs det allmännas talan endast

av
verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

16 §
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att

föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss gmpp av ärenden.

Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det.

Riksskatteverket
får ta över uppgiften att föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en
viss gmpp av ärenden.

Riksskatteverket
får uppdra åt en Qänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän
förvaltningsdomstol.

17 §
Riksskatteverket får inom den för verket gällande liden för överkla

gande föra talan lill den skattskyldiges förmån. Verket har då samma

behörighet som den skattskyldige.

Handläggning
vid domstol

18 §
En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 §§.

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller,

utan
att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet lill
stöd för sin talan.

19 §
Klaganden får ändra sitt yrkande om inte en ny fråga därigenom

förs in i målet.

1
mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för
överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall
prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

20
§ I ett mål om taxering får
klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den
taxeringsfråga som är föremål för prövning, öm domstolen finner att
skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

21
§ Om rätten i fall som avses i
19 § andra stycket och 20 § inte tar upp den nya frågan till prövning får den
överlämnas till skattemyndigheten som en begäran om omprövning.

22
§ Om del finns flera
frågor i samma mål, får dom ges över någon av dem trots att handläggningen i
övrigt inte har avslutats (deldom).

23
§ Om flera omständigheter
var för sig har omedelbar betydelse för avgörandet av fråga som skall prövas i
målet och det med hänsyn till utredningen är lämpligt att en sådan del av målet
avgörs för sig, får särskild dom ges däröver (mellandom).

Om
mellandom har meddelats, får rätten förordna att målet i övrigt skall vila till
dess domen har vunnit laga kraft.

24 §
Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild

avgift
skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. 498

s. 499 Kontrollera mot PDF

Muntlig
förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta Prop.
1989/90: 74

att avgift kommer alt tas ut. Bilaga 4

7
kap. Övriga bestämmelser

Vite

1
§ Vite får inte föreläggas
myndighet eller tjänsteman i tjänsten.

2
§ Vid prövning av en ansökan
om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Ställföreträdare

3 §
Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt

skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen (1990:00) om självdeklara

tion och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter
som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den
skattskyldige, om det inte var uppenbart atl uppgiftslämnaren saknade
behörighet att företräda den skattskyldige.

Åndring
i taxeringsbeslut tid följd av dubbelbeskattningsavtal m. m.

4
§ Om en bestämmelse i avtal för
att undvika eller lindra dubbelbeskattning som Sverige har träffat med någon
annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxeringsbeslut som
rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom
sådan skatt har påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer vidta sådan ändring.

5
§ Har en skallskyldig
förfallna, obetalda skatter i Sverige och är möjligheterna lill indrivning av
skatterna enligt avtal med det land där indrivning kan ske beroende av att ett
taxeringsbeslut har vunnit laga kraft, får skattemyndigheten hos länsrätten
begära fastställelse av taxeringsbeslutet.

Val
tid skaltenämnd

6 §
Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet

finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas valet av

landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som

skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län för

rättas valet av kommunfullmäktige i Gollands kommun.

Valet
skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som
motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med del
antal personer valet avser, ökat med 1. I lagen (1955:138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. finns särskilda
föreskrifter om förfarandet.

Vid
val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ledamölemas ålder, kön och yrke.

7 §
Valbar till ledamot i skaltenämnd är den som har rösträtt vid val av

kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skatte

myndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken. 499

s. 500 Kontrollera mot PDF

Tjänsteman inom
skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings- Prop. 1989/90:74 domstol
eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till Bilaga 4
ledamot i skattenämnd.

Den
som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot
uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten
prövar självmant den valdes behörighet.

8
§ Den som fyllt sextio år har räll alt frånträda uppdrag all vara ledamot.
Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en
ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När
ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om
antalet valda ledamöter ändras, får en nytilllrädande ledamot utses för kortare
tid än tre år.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1991 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya
lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2.
Den gamla lagen skall
fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års
taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal
skattemyndighet skall då gälla skattemyndighet.

3.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och
3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision
tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas efter den 1 januari
1991.

4.
1 mål som anhängiggörs hos
regeringsrätten efter den 1 januari 1991 skall riksskatteverket föra det
allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 § tredje stycket och 17 § i den nya
lagen gäller därvid.

500

s. 501 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Lag (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

1
§ 1 denna lag ges bestämmelser
om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxeringsbeslut enligt
taxeringslagen (1990:00) samt de övriga ändamål som är särskilt föreskrivna.

2
§ Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), uppbördslagen
(1953:272) och taxeringslagen (1990:00).

3
§ Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2
kap. Självdeklaration m. m.

Allmänna
bestämmelser

1
§ Uppgifter till ledning
för egen taxering lämnas i form av självdeklaration.

2
§ Var och en som är skyldig att
deklarera enligt bestämmelserna i 5 — 9 §§ skall lämna självdeklaration.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är skyldig att
deklarera på grund av nämnda bestämmelser lämna självdeklaration.

3 §
Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt

fastställt formulär för förenklad självdeklaration eller allmän självdeklara

tion.

I
12 —24 §§ finns bestämmelserom vad som skall tas upp i självdeklaration. I 28
—31 §§ finns bestämmelser om hur självdeklaration skall lämnas.

4 §
Var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformuläret

eller av någon annan blankett enligt fastställt formulär, meddela de ytterli

gare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering.

Deklarationsskyldighet
för fysiska personer

5
§ Fysisk person skall, om inte annat följer av 7 §, lämna självdeklaration

1.
när hans bruttointäkter av en
eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 10000 kronor,

2.
om han inte varit bosatt i
Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat
sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när
hans tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen 501

s. 502 Kontrollera mot PDF

(1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft Prop.
1989/90: 74

ett värde som överstiger 400000 kronor, eller Bilaga 4

4.
när underiag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall
fastställas för honom.

Vid
bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte
tas till sådan inkomst eller förmögenhet som inte skall beskattas enligt
kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller
lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har
makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt
tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn
till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall
någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet som
tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när
deklarationsskyldigheten bedöms.

6 §
Vid tillämpning av 5 § första stycket, skall svensk medborgare, som

under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt,

svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat

svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets be

tjäning och som på grund av sin Qänsl varit bosatt utomlands, anses ha

varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn

under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.

En
person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning
eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller konsulatets
beQäning, skall vid tillämpningen av bestämelserna i 5 § första stycket inte
anses ha varit bosatt i Sverige under förutsättning att han inte har varit
svensk medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra
beskickningen eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan persons make, barn
under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit
svenska medborgare.

7 §
Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i

Qärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en

eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande

intäkten för en person, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt

än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2§ lagen (1969:205) om

pensionstillskott.

För
gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78,5
procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt
från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller
också förgift person som under viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

Med
folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg.
Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelsen
i första stycket gäller inte för en person vars make är

skyldig att lämna självdeklaration eller för person som har varit bosatt i

Sverige endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller

för en ogift person om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar översli- 502

s. 503 Kontrollera mot PDF

ger
100000 kronor och för en gift person om makarnas gemensamma Prop. 1989/90:74

skattepliktiga förmögenhetslillgångar överstiger 200000 kronor. Bilaga
4

8
§ I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter en person som har avlidit
under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den
avlidne.

Deklarationsskyldighet
för juridiska personer

9
§ Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1.
aktiebolag, ekonomisk förening,
sparbank, ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och aktiefond samt sådan
stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska
intressen,

2.
ideell förening, som avses i 7
§ 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess
bmttointäker av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret
överstigit gmndavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3.
annan juridisk person, om dess
bmttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått
till sammanlagt minst 100 kronor,

4.
juridisk person, vars
tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger
400000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b
nämnda lag, 25000 kronor,

5.
juridisk person för vilken
underlag för skogsvårdsavgift eller statlig faslighetsskatt skall fastställas.

Vid
bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2—4 skall hänsyn
inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte
föreligger enligt lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Förenklad
självdeklaration

10
§ Fysisk person får, om inte annat följer av 11 §, lämna förenklad
självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag
avser endast

1.
inkomst av annan fastighet
beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela
beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för
beskattningsåret,

2.
inkomst av tjänst och annat
avdrag än som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader
för fullgörande av tjänsten,

3.
inkomst av kapital samt avdrag
för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a)
ränta eller

b)
utdelning på svenska aktier och
andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

4.
allmänt avdrag för underhåll av
icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring,

5.
sådant avdrag för nedsatt
skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom.

andra eller Qärde stycket
kommunalskattelagen. 503

s. 504 Kontrollera mot PDF

11 §
Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om Prop. 1989/90:74

1.
den skattskyldige eller den med
vilken den skattskyldige skall sam- Bilaga 4 taxeras inte varit bosatt i
Sverige under hela beskattningsåret,

2.
den skattskyldige under
beskattningsåret haft inkomst av anställning i utlandet eller annars från
utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig
förmögenhet i utlandet,

3.
den skattskyldige under
beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt,

4.
den skattskyldige är
förelagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i
fåmansföretag, eller

5.
den skatlskyldige skall
samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av rörelse eller jordbmksfastighei eller av annan fastighet, för
vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370).

12 §
En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1.
den skaltskyldiges namn,
personnummer, postadress och hemortskommun,

2.
vad som behövs för att bestämma
om den skattskyldige skall samtaxeras eller inte,

3.
de intäkter och avdrag som
skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges
fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4.
de intäkter som skall hänföras
till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om
enligt 3 kap. 59 §,

5.
de intäkter som skall hänföras
till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fåll meddelande om
enligt 3 kap. 59 § samt de avdrag för ränta som den skatlskyldige yrkar,

6.
sådant ränletillägg som den
skattskyldige inte har fåll meddelande om enligt 3 kap. 59 §,

7.
de avdrag som den skattskyldige
yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgift för
pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra
stycket kommunalskattelagen (1928: 370),

8.
den skattskyldiges
skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid utgången av beskattningsåret,
om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor
eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den
skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga
förmögenhetstillgångarna uppgick lill minst 180000 kronor,

9.
vad som behövs för beräkning av
pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av
fastighetsskatt enligt lagen (1984:1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall
den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall
uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den
skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän
självdeklaration

13 §
En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1.
den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,

postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, be

träffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte,

samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings

året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid, han haft bostad här, 504

s. 505 Kontrollera mot PDF

2. alla skattepliktiga
förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskäl- Prop. 1989/90:74

la, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges Bilaga
4

a)
beskaffenheten av den
skattskyldiges innehav av fastigheten,

b)
fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det
året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c)
om fastigheten inte ingått i
förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast
till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i
förvärvskällan,

3.
de intäkter och avdrag som är
att hänföra till varje förvärvskälla,

4.
de allmänna avdrag som den
skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

5.
den skallskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskattningsåret, även om förmögenheten inte uppgår
till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig
för förmögenhet,

6.
belopp av den preliminära skatt
som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7.
om deklarationen avser
fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och
adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det
förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver
uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning
från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8. räntetillägg
som skall beaktas vid fastställande av underlag för

tilläggsbelopp,

9. om
den skatlskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som

behövs för alt beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget

såsom andelens urspmngliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

En
allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda
fall föreskrivs i 16 —24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgmndande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av
skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller
fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om
en skattskyldig skall taxeras för bams eller någon annans förmögenhet, skall
uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma
bestämmelser om självdeklaration

14 §
1 självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om

1.
avyttring i fall som avses i 35
§ 3 mom. första stycket kommunalskallelagen (1928:370), om det sammanlagda
försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 1000 kronor,

2.
avyttring i fall som avses i 35
§ 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen, om del sammanlagda
försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 6 600 kronor,
eller

3.
ersättning som, enligt
bestämmelserna i 3 kap. 5 § 6, först efter föreläggande av skattemyndigheten
behöver tas upp i kontrolluppgift.

15 §
Om en skaltskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av

inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 §

2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst

av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storiek vid be

skattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en

fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller

adress.
Uppgifterna skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blan- 505

kett
enligt fastställt formulär.

s. 506 Kontrollera mot PDF

Ytterligare
uppgiftsskyldighet avseende altmän självdeklaration Prop.
1989/90: 74

16 §
Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för repre- Bilaga 4

sentation och liknande ändamål, skall vid självdeklarationen fogas uppgif

ter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på

följande huvudgmpper:

1.
kostnader för mat, dryck,
betjäning, hotellmm, teaterbiljetter och dylikt i samband med
affärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur myckel av kostnadema,
som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas
hem,

2.
kostnader som avses i 1 i
samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av hur mycket av
kostnaderna som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans
anställdas hem,

3.
kostnader i form av underhåll,
hyra, löner och dylikt avseende fastighet, våning och inventarier, som helt
eller huvudsakligen nyttjas för repre-sentalionsändamål och liknande,

4.
kostnader för representation
gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten och dylikt
och för annan till personalvård hänförlig representation,

5.
kostnader för gåvor som inte är
att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på
kontrolluppgift,

6.
utgivna
representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av hur
mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift, samt

7.
övriga
representationskostnader.

Kostnader
för spritdrycker och vin skall — även om kostnadema inte är avdragsgilla vid
inkomstberäkningen — anges särskilt.

17 §
Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller

lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter

enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst.

Detsamma gäller, om den skattskyldige under beskattningsåret överfört

eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller

upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningarna

till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) skall jämställas med avyttring

av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har beslämts att ytterligare

ersättning under vissa fömtsättningar skall lämnas på gmnd av avyttring

en, skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har
avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall
realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning
vid laxeringen för det året på gmnd av att inte någon del av köpeskillingen
blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i
självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen, avyttringspriset
och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir tillgänglig för lyftning.

18 §
Har en överenskommelse enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen

(1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall

anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange

detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från

arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person

enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall hänföras

till inkomst av annat förvärvsarbete.

506

s. 507 Kontrollera mot PDF

Särskilda
bestämmelser JÖr verksamhet som redovisas enligt Prop. 1989/90:74

bokJÖringsmässiga
grunder Bilaga 4

19
§ Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna
beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning genom
årsbokslut, skall självdeklarationen utöver vad annars är föreskrivet innehålla
uppgifterom

1.
storleken av omsättningen,

2.
hur värdesättningen på lager
samt fordringar skett,

3.
hur det bokföringsmässiga
vinstresullatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga
inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4.
avdrag i räkenskaperna för
värdeminskning,

5.
avdrag för avsättningar till
pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av
annat slag,

6.
vad den skattskyldige tagit ut
ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt
för att betala levnadskostnader eller förändra utgifter, som inte är hänförliga
till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skatlskyldige
fått av fastigheten eller rörelsen,

7.
belopp, som vid
inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader, i den mån sådant belopp inte
betalts ut till anställda och tagils upp på kontrolluppgifter för dem, dock
att, om lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter
medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras
till statlig inkomstskatt, får lämnas först efter föreläggande,

8.
kostnader för reklam, som
riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än
obetydligt värde,

9.
kontraktsnedskrivning och
kontraktsavskrivning,

10.
avsättningar i räkenskaperna
för framtida garantiutgifter, samt

11.
sådana avsättningar i
räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av
internvinsten enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i
fråga.

Redovisas
inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas
enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga
grunder men utan räkenskapsavslutning genom årsbokslut, skall beträffande
innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid
redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift
skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i
förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämpningen
av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Livförsäkringsanstalter
skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta bestämmelserna i denna paragraf
endast när det gäller uppgifter om hur värdesättningen på lager och fordringar
skett. Dämtöver skall iakttas vad som föreskrivs i 21 § om skyldighet att lämna
vissa uppgifter.

20
§ Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag
vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersättningar vilka har
tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklarationen lämnas uppgift om
ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller
ersättningar som avser

1.
ränta, utom sådan som utgår
därför att betalning inte erlagts i rätt tid,

2.
royalty eller annan ersättning
för upphovsrätt eller någon annan 507

s. 508 Kontrollera mot PDF

liknande rättighet såsom
rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt Prop. 1989/90: 74

och konstnärligt verk. Bilaga 4

21 §
Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av för

säkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de avseen

den som anges i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Detsamma gäller beträffande utländsk livförsäkringsanstalt som drivit

försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening
som enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som
omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem, anses i denna lag
som livförsäkringsanstalt i fråga om verksamhet som är hänförlig till
livförsäkring.

Utländsk
skadeförsäkringsanstall som drivit försäkringsrörelse i Sverige, skall i
självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels
sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring.
Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen
(generalagenten) haft kontor samt, då flera kontor funnits, uppgift om de vid
varje kontor influtna premiekostnadema, fördelade på nämnda olika slag av
försäkring.

22 §
Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper

i jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för

vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt

kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen för del

närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskatt

ningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits

in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta

konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen också fogas en

bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt

något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt

kopia av sådant konto bifogas. Om ett fåmansföretag redovisar likvida

medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklaralionen

belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid
självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär
med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestämmelser om avdrag
för värdeminskning samt utdrag av räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För
aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en
bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser,
som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas
förteckning som avses i 12 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) samt
förteckning över utbetald röriig ränta till personer som avses i 2 § 9 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

För
inländsk skadeförsäkringsanstall skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll
eller annan handling, som visar hur resultaträkningen och balansräkningen för
beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år
disponerats.

23 §
Deklarationsskyldig, som avses i 22 § och som för beskattningsåret

enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin

balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen

sioner, skall i självdeklarationen under den särskilda underrubriken Av

dragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåta

ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört 508

s. 509 Kontrollera mot PDF

med
punkt 2 e av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen Prop.
1989/90:74 (1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl
beskatt- Bilaga 4 ningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda
bestämmelser för förelagsledare m.fl. i fåmansföretag

24
§ Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare
i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt
formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser
rörande beräkningen av hans inkomst från företaget. Därvid skall uppgifter
lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit
till eller uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om
utgifter för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller
andra liknande förhållanden mellan honom och företagel.

Särskild
uppgiftsskyldighet för handelsbolag m.fl.

25 §
Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registrerings-

pliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna sär

skild uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets

inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.

Särskild
uppgift skall avfattas enligt bestämmelserna för allmän självdeklaration. Till
uppgiften skall fogas de i 22 § första och andra styckena nämnda handlingarna.

Uppgiften
skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 §§ i fråga om självdeklaration.

Bestämmelserna
i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant oskiftat
dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetslaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild
uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

26 §
Stiftelser eller föreningar, som är helt eller delvis frikallade från

skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om

inkomst och förmögenhet, som inte uppgetts till beskattning i självdeklara

tion.

Uppgiflsskyldighet
har

1.
pensionsstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

2.
personalstiftelser som avses i
lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att
lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3.
stiftelser som har till
huvudsakligt ändamål atl under samverkan med militär eller någon annan
myndighet stärka rikets försvar,

4.
stiftelse som har till
huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer
eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna
understöd till undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland
behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5.
föreningar som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, samt

6.
föreningar och stiftelser, som
avses i 7 § 5 mom. nionde stycket och

6
mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. 509

s. 510 Kontrollera mot PDF

Särskild
uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten Prop.
1989/90:74 eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under
räkenskaps- Bilaga 4 år som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt
tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall
upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse från
skattskyldighet.

Särskild
uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 29 § i
fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter framställning
medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får
återkallas.

Stiftelsen
eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de
ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller
föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet
om ned.sällning av utländsk skatt

27 §
Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin

inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskatt

ningsavtal eller enligt lagen (1986:469) om avräkning av utländsk skall

och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla

detta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från

del all den skattskyldige fått del av det beslut genom vilket den utländska

skatten nedsatts och skall avfattas på fastställt formulär. Till anmälan skall

fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Tidpunkt
och sätt för att lämna självdeklaration m. m.

28 §
Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, skall, om inte

annat följer av andra stycket, lämnas senast den 15 febmari under taxe

ringsåret.

Följande
deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under
taxeringsåret, nämligen

1.
staten, landstingskommun,
kommun och annan dyfik menighet,

2.
den som nästföregående år varit
skyldig atl föra räkenskaper, om räkenskapsåret slutat senare än den 31 augusti
året före taxeringsåret,

3.
delägare i vanligt
handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna fömtsättningar
föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4.
person, som skall beskattas
tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller
för gift skattskyldig,

5.
hemmavarande bam under 18 år
till deklarationsskyldig som avses vid 2, 3 eller 4.

29
§ Självdeklaration och de
handlingar som hör till den skall lämnas till skattemyndigheten eller till etl
mottagningsställe som godkänts av skattemyndigheten.

30
§ De handlingar som anges i 22
§ tredje och Qärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller
de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder
skall handlingarna lämnas inom två veckor efter det de upprättats.

31
§ Självdeklaration och andra
uppgifter eller upplysningar till ledning föregen taxering som skall lämnas
först efter föreläggande, skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i
föreläggandet. Skyldighet föreligger dock inte att på gmnd av föreläggande
lämna självdeklaration eller uppgift

vid
en tidigare tidpunkt än handlingen annars skulle ha lämnais. 510

s. 511 Kontrollera mot PDF

Anstånd
med att lämna självdeklaration Prop. 1989/90:74

32 §
Om någon visar att han är förhindrad på gmnd av särskilda omstän- B''aga 4

digheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter

ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får

inte
utan att det finns synneriiga skäl medges längre än till utgången av maj månad
under laxeringsåret.

En
sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens
hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller, om sökanden saknar
hemortskommun i Sverige, skattemyndigheten i Stockholms län. Har ansökan
gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte
medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

33 §
Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga

med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga

som avses i 28 § andra stycket efter ansökan få tillstånd atl enligt tidsplan

lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxe

ringsåret. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de dekla

rationsskyldiga. Om tillståndet medges, skall den som är upptagen i för

teckningen anses ha fåll anstånd med att lämna deklarationen till den dag

då deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen.

Ansökan
enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom
vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande
att fullgöra deklarationsskyldighet

34
§ Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får
föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration.

Om
självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel, får
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de
uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsentliga
avseenden, med ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt.

Ett
sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta
kapitel och lämnas till ledning för taxeringsbeslut.

3
kap. Kontrolluppgifter m. m.

Allmänna
bestämmelser

1
§ Uppgifter till ledning
för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av
preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag, lämnas i form av
konlroUuppgiJt.

2
§ Den som är uppgiftsskyldig
enligt bestämmelserna i detta kapitel skall, om inte annat föreskrivs, varje år
lämna kontrolluppgift för det föregående kalenderåret.

I
55 — 62 §§ finns gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter skall
utformas och hur de skall lämnas.

3 §
Länsrätten får på framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts

att lämna kontrolluppgift som enligt bestämmelserna i detta kapitel skall

lämnas först efter föreläggande, befria honom från denna skyldighet när

det finns synneriiga skäl till det och

1.
uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller 51

s. 512 Kontrollera mot PDF

2. andra särskilda
omständigheter gör att uppgiften inte bör komma till Prop. 1989/90:74

någon annans kännedom. Bilaga 4

Kontrolluppgifter
om lön m. m.

4 §
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner

skall lämnas av

1.
myndighet,

2.
aktiebolag, ekonomisk förening,
fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3.
fysisk person och dödsbo, som
bedrivit rörelse eller jordbmk eller som innehaft annan faslighet, i fråga om
förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter
skall lämnas för

a)
den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt
arbete,

b)
den som av den uppgiflsskyldige
har fått pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan
förmån.

Uppgiftsskyldighet
enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för
följande personer:

1. Fysisk
person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbörds

lagen (1953:272). Uppgiftema skall avse den på vilkens inkomst skatte

avdrag skulle ha gjorts.

2. Den
som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt

lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiflsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersätlningar. Uppgiftema skall avse den för vilken avdrag har

gjorts.

Kontrolluppgift
skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. I
6— 12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när
kontrolluppgift lämnas.

5 §
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av

skattemyndigheten beträffande

1. ersättning
och förmån med anledning av tillfälligt arbete, om det som

mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 100 kronor för hela

året,

2.
ersättning och förmån till
någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än
jordbmksfastighei, om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor
för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan
rörelse,

3.
utbetalning till rörelseidkare
av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse
för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på gmndval av
ersättningen,

4.
förmån som inte utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370),

5.
förmåner i annat än pengar som
enligt 32 § 3 f mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall las upp som
intäkt,

6.
följande slag av ersättningar
om del har angetts i kontrolluppgiften alt sådan ersättning har lämnats

a)
kostnadsersättning för resa i
tjänsten inom Sverige med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande
gjorda utlägg,

b)
annan kostnadsersättning för
resa i tjänsten som inte överstiger

sammanlagt
1000 kronor, 512

s. 513 Kontrollera mot PDF

c) representationsersättning,
motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt Prop. 1989/90:74

inte överstigande 500 kronor, samt Bilaga 4

d) traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten,

som sammanlagt inte överstiger 500 kronor eller inte avser mer än 24

dagar för år räknat,

7.
förmån från stiftelse, om vad
som utgetts uppenbarligen inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

8.
ersättning eller förmån, för
vilken mottagaren betalat sjömansskatt,

9.
ersättning för uppdrag enligt 4
§ 1 -3 lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersätlningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 §
första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts.

Är
den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag, eller en personalstiftelse som hör till
ett sådant företag, skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare i företaget lämnas utan föreläggande av
skattemyndigheten.

6 §
I kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den

utgått kontant eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostna

der som mottagaren betalat.

Om
mottagaren har betalat ersättning för en naturaförmån, skall uppgift om
förmånen och ersättningen lämnas.

Om
någon förmån endast avser en del av året, skall uppgift lämnas om den tid för
vilken förmånen utgått.

7
§ Värdet av naturaförmåner
skall anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 42 §
kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisningarna utom punkt 2 tredje stycket
andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan
bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och
beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 § tredje stycket uppbördslagen
(1953:272).

8
§ Om det när lön betalats ut
gjorts avdrag för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i
kontrolluppgiften anges bmttolönen och vad som dragits av.

Avser
livränta skadestånd till följd av personskada, skall anges om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.

9 §
Av kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgiva

ren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgif

ter.

1
kontrolluppgiften skall särskih för sig tas upp representationsersättning och
särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads- och
traktamentsersättningar.

I
kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts
för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

10
§ I kontrolluppgiften skall
lämnas uppgift om lån som har lämnats till arbets- eller uppdragstagare
räntefritt eUer mot ränta som understiger sedvanlig ränta, om det sammanlagda
värdet av förmåner av detta slag uppgår lill mer än 2000 kronor. Uppgiften
skall avse förmånens värde.

11
§ I en kontrolluppgift som tar
upp särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall anges beloppet av
dels resekostnadsersättning, dels 513

33 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 74

s. 514 Kontrollera mot PDF

traktamentsersättning
samt den tid för vilken traktamentsersättning ut- Prop. 1989/90:74 gått.
Därvid skall uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för Bilaga 4
förrättningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs, dels för förrättningar
utomlands. I fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt
för

a)
förrättningar som inte varit
förenade med övernattning (endagsförrättningar),

b)
förrättningar som varit
förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton dygn i följd
på en och samma ort (korttidsförrättningar), saml

c)
övriga resor
(långtidsförrättningar).

För
endagsförrättning uppges utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid
beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas inte sådan
endagsförrättning, som varat högst fyra timmar. Förrättning som varat mer än
fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag. Längre förrättning räknas
som hel dag.

För
korttids- och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentsersättning och
antal nätter övemattning skett. De första femton dygnen av varje
långtidsförrällning uppges såsom korttidsförrättning.

I
kontrolluppgifter skall i förekommande fall särskilt anmärkas att arbetsgivaren
haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen.

12
§ Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen
medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt 11 §
om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige, endast anmärka i kontrolluppgiften
att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning
utgår enligt sådana grunder att den kan antas inte komma att överstiga
avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas
även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt
kommunikationsmedel.

Medgivande
enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal
anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor, och medgivandet bedöms
vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas
fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående
personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det
kan begränsas till en viss grupp av anställda.

Ansökan
om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndigheten senast den 31
oktober året före taxeringsåret.

Kontrolluppgifter
om sjukpenning m. m. saml vi.ssa bidrag, stöd och ersättningar

13
§ Kontrolluppgift om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant
arbetsmarknadsstöd saml andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersättning
som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

1. riksförsäkringsverket,

2.
allmän försäkringskassa,

3.
arbetslöshetskassa,

4.
universitet och högskola,

5.
vuxenulbildningsnämnd,

6.
länsarbetsnämnd,

7.
den som utgett ersättning
enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga
arbetsgivare. 514

s. 515 Kontrollera mot PDF

Kontrolluppgift skall
lämnas för den som fått förmånen om det utbetal- Prop. 1989/90: 74 da
beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kon- Bilaga
4 trolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Riksförsäkringsverket
skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp
avser anställning eller annal förvärvsarbete.

Kontrolluppgifter
om viss pension och livränta samt vissa JÖrsäkringar

14 §
Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäk

ringsanstalt och understödsförening avseende

a)
belopp som betalats ut på grund
av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger och

b)
livränta som getts ut till
följd av personskada eller ersättning på grund av sådan kollektiv
sjukförsäkring som avses i 32 § 3 a mom., punkt 16 av anvisningarna till 21 §
eller punkt 11 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370) även
om utgett belopp inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade
beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året.
Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har
skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt
anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på grund av samma
skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och ulbetal-ningsåret anges.

15 §
Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkrings

anstalt och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i

punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller är förmånstagare med
förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en eller flera försäkringar
uppgår till minst 1 000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas
värde vid årets utgång.

16 §
Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring

tagen på annat sätt än i samband med Qänsl, skall innehålla uppgift om

tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, på vilket

sätt äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som fått förfo

ganderätten till försäkringen.

Kontrolluppgift
enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst,
skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta
pensionsförmånen.

17 §
Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av

försäkringsanstalt om en försäkring som meddelats med tillämpning av

äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskatte

lagen (1928:370), har ändrats eller om en förmånstagare under beskatt

ningsåret satts in till försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i

nämnda punkt.

.'vontrolluppgift
skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften

skall ta upp vidtagen ändring samt den mot försäkringen svarande premie

reserven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen. 515

s. 516 Kontrollera mot PDF

18
§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall en försäkringsanstalt
Prop. 1989/90:74 eller en understödsförening lämna kontrolluppgift
beträffande en Bilaga 4 namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse
arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie eller någon annan avgift, tid
då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av andra
förmåner som inte uppgetts enligt annan föreskrift.

Kontrolluppgifter
om royalty. näringsbidrag och räntebidrag

19 §
Kontrolluppgift om royalty eller liknande avgift skall lämnas av den

som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av

goodwillnatur, exempelvis varumärke, firmanamn och dylikt, eller för att

utnyttja patent, mönster och dylikt.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalts ut.
Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

20 §
Kontrolluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat

stöd som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

(1928:370).

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall
ta upp näringsbidraget eller del belopp som efter-getts samt datum för
utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

21 §
Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran

skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift
skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift.
Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag, eftergiven ränta
eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgifter
om räntor m. m.

22
§ Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,

2.
den som yrkesmässigt bedrivit
inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit
räntebärande,

3.
den som gett ut
skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4.
förening som från medlemmar
mottagit pengar för förräntning,

5.
riksgäldskontoret i fråga om
utbetalning av ränta på statens sparobligationer,

6.
valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt
särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalts ut
(borgenär). Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat ut lill borgenären samt dennes
sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. Upplysning om
fordran behöver dock inte lämnas i fall som avses i första stycket 6.

Innehas ett konto av mer
än en person skall ränta och fordran fördelas

lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp

giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovi

sas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan

och fordran redovisas utan fördelning. 516

s. 517 Kontrollera mot PDF

Avser
en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige Prop.
1989/90:74 inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för
ränta det Bilaga 4 sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

23 §
Uppgiftsskyldighet enligt 22 § föreligger inte

1.
då borgenären utgörs av bank,
hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebolag eller förening eller stiftelse
som tilldelals organisationsnummer,

2.
för ränta som i fråga om
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag inte avser bolagets verksamhet beträffande
skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga
uppgiftsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses i 22 § första
stycket,

3.
för ränta som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer eller lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomssparande,

4.
för ränta och fordran på konto,
för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före
den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100
kronor eller — om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av
kontohavama understiger 100 kronor,

5.
för ränta och fordran på konto
om borgenärens sammanlagda ränta på ell eller flera konton uppgår till mindre
än 100 kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är
undantagen från uppgiftsskyldighet inte skall medräknas,

6.
för ränta och fordran på
särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954:142), lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto eller lagen (1982:2) om uppfinnarkonto.

24
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall bankaktiebolag, sparbank eller någon annan
pc.ininginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person.
Kontrolluppgiften skall avse gottgjord ränta för föregående år, beloppet av
innestående medel vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag
under viss tid.

25
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall även andra än penninginrättningar, som betalt ut ränta
eller haft skuld som inte gällt lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra
för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, lämna kontrolluppgift för
varje borgenär. Kontrolluppgiften skall avse namn, hemvist, räntans belopp
under föregående år och skulden vid en viss angiven tidpunkt.

26
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna
kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse
ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven
lidpunkt.

Kontrolluppgifter
m. m. om aktier och andra värdepapper

27
§ Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1.
den som utbetall utdelning på
aktie i svenskt aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering är tillämplig,

2.
bank som avses i 1 §
aktiefondslagen (1974:931) och som utbetalt utdelning på andel i svensk
aktiefond för vilken register förs enligt 31 §

sistnämnda lag, 517

s. 518 Kontrollera mot PDF

3.
fondbolag som avses i 1 §
akliefondslagen och som förvaltar svensk Prop. 1989/90: 74 aktiefond för
vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag. Bilaga
4

4.
den som utbetalt utdelning från
utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalts genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolags försorg,

5.
valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå
eller konotförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift
skall lämnas för

a)
fysisk eller juridisk person
som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b)
för fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eUer andel i aktiefond
eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt
värdepapper.

Kontrolluppgiften
skall ta upp utbetald utdelning och, för fysisk person som avses i andra
stycket b, även innehavet vid årets utgång.

28 §
Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1.
den som har fått utdelning på
aktier i svenskt aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),
3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) inte är tilllämplig, samt

2.
den som i Sverige har fått

a)
utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 §
aktiefondslagen (1974:931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 § första
stycket 5, från utländsk juridisk person, eller

b)
ränta som har erlagts mot att
kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 22 § första stycket 6, på
obligation, förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd
förskrivning.

Särskild
uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för
någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild
uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid
skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon
får utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det
värdepapper kupongen tillhör, skall också namn och hemvist uppges på den från
vilken kupongen har förvärvats.

Särskild
uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och lämnas till den
som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas
innan betalning sker.

29 §
Den som begär registrering hos Värdepapperscentralen VPC Aktie

bolag av värdepapper som avses berättiga lill utdelning från utländsk

juridisk person eller som åsyftas i 28 § första stycket b, skall samtidigt

lämna uppgift om namn och hemvist på den för vilkens räkning utdelning-.

en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras, skall den som

har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till Värdepap

perscentralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär som är auk

toriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad

aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter

anmodan från Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Såidan anmodan

får inte göras senare än fem år efter det att räntan betalts ut. •

518

s. 519 Kontrollera mot PDF

30 § Bestämmelser
om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt Prop. 1989/90:74

28 eller 29 § och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk
Bilaga 4

aktiefond finns i kupongskattelagen (1970:624).

Övriga
enligt 28 eller 29 § avgivna uppgifter som avser utdelning, skall av den som
har tagit emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgifter.
Om utdelning i något fall har betalts ul utan att uppgiftsskyldigheten har
fullgjorts, skall en upplysning lämnas om detta samtidigt som uppgiftema
lämnas.

31
§ I den omfattning och på del
sätt riksskatteverket bestämmer skall, utöver vad som framgår av 28 och 29 §§,
svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämna kontrolluppgift rörande
utbetald utdelning. Detsamma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis
eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om
utbetald ränta.

32
§ Om del finns särskilda skäl,
kan riksskatteverket jämka uppgiftsskyldighet enligt 28 och 29 §§.

33
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall den som har tillstånd atl driva fondkommissionsrörelse
enligt fondkommissionslagen (1979:748) lämna kontrolluppgift för namngiven
person. Kontrolluppgiften skall avse sådana uppgifter som enligt 19 § lagen
(1985:57) om värdepappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser
avyttring av fondpapper enligt 4 § samma lag eller av optioner som, utan att
vara fondpapper, är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter
föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket
lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter
riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i del län där den
uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

34 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller

fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eUer annat utländskt värde

papper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna

kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det

antal och de slag av värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter
föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket
lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter
riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den
uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifter
om ackordsöverskott och viss sjöinkomst

35
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall den som i en summa uppburit visst avlöningsbelopp som
ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller
liknande gmpp av personer lämna kontrolluppgift för medlem av gmppen.
Kontrolluppgiften skall avse det belopp som betalts ut till medlemmen med
upplysning om arbetsgivaren för beloppet skall betala avgift enligt 19, kap. 1
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.

36
§ Efter föreläggande av
skattemyndigheten skall redare lämna kontrolluppgift för den som uppburit lön
eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt, kontrolluppgift skall avse åtnjutna förmåner. 519

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kontrolluppgifter
om betalningar tid näringsidkare m. m. Prop. 1989/90:74

37 §
Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av Bilaga 4

försäkringsanstalt om

1.
ersättning på minst 1 000
kronor för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på byggnad, inventarier och
maskiner, produkter från jordbmket eller skogsbmket, växande gröda, skog,
vamlager, varor under tillverkning, förbmkningsartiklar eller andra
förnödenheter för produktionen, eller

2.
ersättning på minst 500 kronor
för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på levande djur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för

a)
den som bedrivit jordbmk,
skogsbmk eller rörelse,

b)
den som innehaft
jordbmksfastighei eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt
belopp.

Har
delutbetalning av ersättning förekommit, behöver kontrolluppgift inte lämnas
förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift
behöver inte lämnas beträffande ersättning för personligt lösöre eller annan
ersättning på gmnd av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

38 §
Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus, kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdel-

ning.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen (1974:1021) om
utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett
belopp.

39 §
Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som

bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbmks- eller trädgårdspro

dukter eller husdjur eller produkter från husdjur.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontrolluppgiften skall uppta
utgett vederlag i pengar, naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver
dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för
annat än slakt- eller livdjur.

40 §
Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning

av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått

förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som ägt eller bmkat en fastighet, från vilken upplåtelse
av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt mm. Kontrolluppgiften
skall ta upp ersättning som utgetts eller gottgjorts samt uppgift om ersättning
som enligt avtal skall utges under senare år.

41 §
Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats skall lämnas av den

som bedrivit förmedlingsverksamhet eller någon annan liknande verksam

het.

Kontrolluppgift skall
lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning, uppdrag eller
tillfäUigt arbete eller har försålt egendom. Kontrolluppgiften skall la upp
ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

s. 520 Kontrollera mot PDF

42 § Uppgiftsskyldighet
enligt 39 — 41 §§ behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen
bestämmer. Efter föreläggande av skatte-

520

s. 521 Kontrollera mot PDF

myndigheten
skall dock kontrolluppgift enligt 41 § lämnas för namngiven Prop. 1989/90:
74

person. Bilaga 4

43 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall kontrolluppgift för

namngiven näringsidkare lämnas av

1.
den som bedrivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse,

2.
den som innehaft annan
fastighet än jordbruksfastighet samt

3.
den som varit innehavare av
lägenhet med bostadsrätt.

Kontrolluppgiften
skall lämnas under förutsättning att beloppet i mottagarens eller utgivarens
hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

a)
belopp för vilket den
uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor,
eller

b)
belopp som den uppgiftsskyldige
under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda
tjänster.

Om
det begärs i föreläggande enligt första stycket, skall i kontrolluppgiften
även anges varuslag och mängd, verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och
sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket
lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna näringsidkare.

Uppgiftsskyldighet
enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller
försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där
uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras.

Kontrolluppgifter
om bostadsrätter m. m.

44 §
Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av

1.
bostadsförening,

2.
bostadsaktiebolag,

3.
ekonomisk förening eller
aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 §
kommunalskaltdagen (1928:370) likställs med bostadsförening eller bostadsaktiebolag
vid inkomstbeskattningen beträffande sådan lägenhet som helt eller till
övervägande del upplåtits till annan än medlem eller delägare under hela eller
större delen av beskattningsåret.

Kontrolluppgift
skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem
i föreningen eller delägare i bolaget. Kontrolluppgiften skall ta upp belopp
som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur
mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige, i den omfattning
som anges i föreläggandet, lämna kontrolluppgift om värdet av en medlems eller
delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

45 §
Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av den som

är uppgiftsskyldig enligt 44 § beträffande sådan överlåtelse som har an

mälts till den uppgiftsskyldige.

Kontrolluppgiften
skall ta upp

a)
lägenhetens beteckning,

b)
överlåtarens och förvärvarens
namn samt personnummer, organisationsnummer eller adress,

c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens
storlek samt tidpunkten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det
förvärvet, 521

s. 522 Kontrollera mot PDF

d) storleken av sådana
kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c Prop. 1989/90: 74

av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) får räkna in i
Bilaga 4

omkostnadsbeloppet,

e) bostadsrättens
andel av innestående medel på inre reparationsfond

eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten, saml

f) bostadsrättens
andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 janu

ari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 § kommunal

skattelagen, om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige lämna ytterligare
upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en
medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Den
uppgiftsskyldige skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 §, bevara det
underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf

46 §
Uppgiftsskyldighet enligt 45 § föreligger endast om bostadsrättsföre

ningen vid ingången av det aktuella beskattningsåret var av det slag som

anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskatte

lagen (1928:370).

1
fråga om uppgifter enligt 45 § andra stycket c och e gäller följande undantag
från uppgiflsskyldigheien. Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har
förvärvats före den 1 juli 1982, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid
förvärvet inte lämnas. Avser överlåtelsen en andel eller aktie som avses i
Qärde stycket, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte
lämnas om förvärvet skett före den 1 januari 1984. Har en bostadsrätt eller en
andel eller aktie som nyss nämnts förvärvats före år 1974, behöver någon
uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid
förvärvstidpunklen inte lämnas.

47 §
Kontrolluppgift enligt 44 § första stycket samt 45 § första stycket

skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Uppgiften skall

lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets

fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller

på det sätt som skattemyndigheten bestämmer.

Riksskatteverket
får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undantag från bestämmelserna i
första stycket andra meningen.

Den
som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den
8 februari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller
delägare med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller
delägaren.

Kontrolluppgifter
om utdelning m. m. till delägare i samfällighet

48
§ Kontrolluppgift för en delägare i en samfällighet skall lämnas av juridisk
person som förvaltar samfalligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas,
om den del av samfallighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet
understiger 5000 kronor. Kontrolluppgift skall ta upp det som anges för varje
uppgiftsskyldig under 1—3.

1.
Sådan juridisk person som avses
i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:
Utdelning till delägare samt upplysning i det avseende som behövs för
tillämpning av 2 § sista stycket skogs- . kontolagen (1954:142).

2.
Annan juridisk person än vid 1:
Delägares andel av intäkter och kostnader i samfalligheten. Kontrolluppgift
behöver dock inte lämnas, om

delägares
andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och inte heller om 522

s. 523 Kontrollera mot PDF

andelen av intäkt av annat
slag understiger 300 kronor sedan därifrån Prop. 1989/90:74 andelen av
sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxering- Bilaga 4 en
dragils av.

3.
Annan juridisk person än sådan som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfallighetens
behållna förmögenhet. Utgör samfalligheten inte särskild taxeringsenhet, skall
vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som
ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde inte inräknas.

49 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som

förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet, lämna

kontrolluppgift lill ledning för värdesältningen av delarna i samfallighe

ten. Kontrolluppgift skall avse samfallighetens tillgångar och skulder samt

andra omständigheter av betydelse för värdesältningen.

Kontrolluppgifter
om betalning tid eller från utlandet

50 §
Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken

banken förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall

avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det

sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels såda

na betalningar från ullandel.

Särskild
uppgiflsskyldighet för värdesätlning av aktier och andelar

51 §
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till led

ning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt

fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omstän

digheter av betydelse för värdesältningen. Även en ekonomisk förening

har motsvarande skyldighet.

Särskild
upplysningsskyldighet m. m.

52
§ En skattskyldig, vars make
skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen (1928:370), skall lämna maken de uppgifter om verksamheten
som behövs för beräkning av inkomsten.

53
§ Fåmansföretag skall lämna
företagsledaren och delägare i företaget samt dem närstående personer alla
uppgifter som behövs för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst
från företaget.

54
§ Försäkringsanstalt som
meddelat Oänslepensionsförsäkring avseende arbetsgivares pensionsutfästelse
gentemot arbetstagare, skall på begä- . ran av försäkringstagaren utfärda intyg
i det hänseende som anges i punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Gemensamma
bestämmelser om kontrolluppgifter

55 §
Bestämmelserna i 56-60 §§ skall tillämpas för kontrolluppgift som

skall lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten, om inte annat fö

reskrivs i detta kapitel. 523

s. 524 Kontrollera mot PDF

56 §
Kontrolluppgift skall lämnas för varje person på blankett enligt Prop.
1989/90:74

fastställt formulär. Bilaga 4

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undanlag från bestämmelserna i första
stycket.

57 §
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt per

sonnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som

den uppgiften avser.

För
dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges.
Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften
avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om
kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn,
postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en
person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, samt i
förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot.
Om den uppgiflsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för den
uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.

1
en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen
är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe

ringsåret lill den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är re

gistrerad som arbetsgivare.

Den
som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) och på gmnd av detta registrerats hos flera
skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgiftema till myndigheterna i enlighet
med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte
vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna
uppgiftema till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra
kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet vara ordnade
kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgiftema avser skall vara tydligt utmärkt.

59
§ Den som är uppgiftsskyldig
skall senast den 31 januari under taxeringsåret översända meddelande med de
upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften till den uppgiften avser.

60
§ Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13 eller 14 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av
kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skalleavdrag som
har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelals särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller
organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en
arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i sammandraget. 1 sammandraget skall också

anges
det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in till 524

s. 525 Kontrollera mot PDF

en
semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon Prop.
1989/90: 74

kontrolluppgift. Bilaga 4

Redovisning
av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild
uppgiftshandling för varje konto.

61
§ I fråga om inkomst som avses
i punkt 12 av anvisningama till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) fär riksskatteverket
föreskriva hur kontrolluppgift skall lämnas.

62
§ Sådana kontrolluppgifter och
andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall
avges efter föreläggande, skall avges på det sätt och inom den tid som anges i
föreläggandel.

Kontrolluppgifter
för person med skatterättsligt hemvist i utlandet

63
§ Har en person som är bosatt i Sverige eller ett företag som är verksamt här
till någon i utlandet utgivit belopp eller förmån som skulle ha föranlett
skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagare i
Sverige, skall den som utgett beloppet eller förmånen på sätt och i den
omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till ledning vid
beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande
att fullgöra uppgijisskyldighei

64
§ Har kontrolluppgift inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna
i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att
lämna eller komplettera uppgiftema.

4
kap. övriga bestämmelser

Skyldighet
att göra anteckningar m. m.

1
§ Den som enligt denna lag är skyldig all lämna självdeklaration,
kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut är också
skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat
lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.

Ett
fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll av vad
företagsledaren eller honom närstående person eller delägare till-skjutit till
och tagit ut ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall vidare
som underiag för kontroll av traktamentsersättning, som betalts ut till
företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara
verifikation av övernatlningskostnader, om ersättningen varit avsedd att täcka
sådan kostnad.

Underiag
skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Det
finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställföreträdare
för deklarations- och uppgiftsskyldig

2
§ Skyldighet all lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra
uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras

1.
för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 525

s. 526 Kontrollera mot PDF

kap. 1 § föräldrabalken,
beträffande vad förmyndaren eller gode mannen Prop. 1989/90:74

har under sin förvaltning. Bilaga 4

2.
för sådan person, för vilken
god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 §
föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad förmyndaren
eller gode mannen har under sin förvaltning,

3.
för avliden person och hans
dödsbo, av dödsbodelägare eller testamentsexekutör som skall förvalta den
dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av
boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten,

4.
för dödsbo som inte längre
består, av den som vid lidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta
boets egendom,

5.
för andra deklarations- eller
uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse,
förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer
annal beträffande staten, landsting, kommun eller annan sådan menighet,

6.
för aktiefond, av det fondbolag
som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till
förvaringsbank, av denna, samt

7.
för annan än här ovan omtalad
juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta
dessa angelägenheter.

Uppgiftsskyldighet
beträffande tid före beskattningsåret

3
§ Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna
uppgifter eller upplysningar till ledning för taxeringsbeslut, föreligger också
sådan skyldighet i fråga om förhållanden, som avser lid före beskattningsåret
och som har betydelse för taxeringsbeslut.

Uppgifter
eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter föreläggande som
utfärdats med stöd av bestämmelsema i taxeringslagen (1990:00).

Undantag
från uppgiftsskyldighet för fåmansföretag

4 §
Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelsema i denna

lag om uppgiflsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl

med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.

Vite

5 §
Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas

myndighet eller tjänsteman i tjänsten.

Vid
prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

6
§ Skattemyndighetens beslut enligt 3 kap. 12 § får överklagas till riksskatteverket.
Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

Riksskatteverkets
beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Länsrättens
beslut enligt 3 kap. 3 § får inte överklagas. 526

s. 527 Kontrollera mot PDF

Ansvarsbestämmelser Prop. 1989/90:74

7 §
Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge tsiiaga
4

kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om

förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas

till
böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

8 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet

beträffande

1. särskild
uppgift enligt 2 kap. 26 § eller

2. kontrolluppgift
som skall lämnas utan föreläggande av skaltemyndig

het.

1
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt
första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt
skaltebrottslagen (1971:69).

9 §
Till böter, högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör

skyldighet

1.
att lämna handlingar och
uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 §,

2.
att utan föreläggande lämna
särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 § rörande inkomst och förmögenhet och
som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3.
att enligt 3 kap. 28 och 29 §§,
30 § andra stycket samt 31 § lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter
om utdelningar och räntor,

4.
att utan föreläggande enligt 3
kap. 44, 45 eller 48 § lämna kontrolluppgifter från bostadsförening eller
bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5.
att enligt 3 kap. 63 § lämna
kontrolluppgift lill ledning vid beskattning utomlands.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt
första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt
skattebrottslagen (1971:69).

10 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underiåter att inom före

skriven tid göra anmälan om nedsättning av utländsk skatt enligt 2 kap.

27 § skall dömas till böter.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Formulär
och blanketter

11
§ Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter enligt denna lag.
Blanketter tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket föreskriver.

Förvaring
och gallring

12
§ Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelsema i

denna lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för

taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myn

dighet för taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om

inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver 527

s. 528 Kontrollera mot PDF

något annat, skall
handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter Prop. 1989/90:74

taxeringsårets utgång. Bilaga 4

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991 då taxeringslagen (1956:623) skall
upphöra att gälla. Den nya lagen skall tillämpas första gången vid 1991 års
taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid 1990 och tidigare års
taxeringar.

528

s. 529 Kontrollera mot PDF

3 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Lag om skatteavdrag i vissa fall från folkpension
m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1
§ Preliminär A-skatt skall betalas för

1.
tilläggspension och vårdbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
delpension enligt lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring,

3.
livränta enligt

a)
lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring,

b)
lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,

c)
lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och

d) lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

4. folkpension
som utbetalas av

a)
riksförsäkringsverket,

b)
allmän försäkringskassa,

c)
statens löne- och pensionsverk,
eller

d) kommunernas
pensionsanstalt tillsammans med annan pension,

livränta eller liknande förmån, samt

5. folkpension
i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer

att påföras.

Avdrag
för preliminär skatt

2
§ Den utbetalande myndigheten
eller inrättningen får, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan
preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på
pension eller förmån enligt 1 § med frångående av bestämmelserna om
skatteavdrag i uppbördslagen (1953:272)..

3
§ Oavsett bestämmelserna i 2 §
gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)
särskilt beslutat beträffande preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag
för kvarstående skatt

4
§ Kvarstående skatt får, under förutsättning att skatten kan betalas in senast
vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer, dras av från sådan pension
eller förmån som avses i 1 § vid utbetalningstillfällena i februari, mars och
april.

Gemensamma
bestämmelser

5
§ Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig

skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna

särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran, tilläm

pas bestämmelserna i 40 § uppbördslagen (1953:272) om skatteavdrag när

skattsedel inte lämnats. 529

34
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 74

s. 530 Kontrollera mot PDF

6 § Har en förmånstagare
med stöd av 10 § andra stycket uppbördslagen Prop. 1989/90: 74

(1953:272) anmäU att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall
Bilaga 4

göras
från folkpension i annat fall än som avses i 1 §, skall skatteavdrag göras med
anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstillfälle som infaller
närmast efter det en månad förflutit från det anmälningen skedde.

Bestämmelserna
i första stycket gäller också nären förmånstagare anmäler att skatteavdrag
enligt 1 § skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker
enligt en tidigare begäran från hans sida, skall ändras.

7 §
De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovis

ning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid

den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från
folkpension m. m.

530

s. 531 Kontrollera mot PDF

4 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Lag om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1
§ Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som avses i punkt 12 av
anvisningama till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för
vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat framgår
av denna lag.

Avdrag
för preliminär skatt på sjukpenning m. m.

2
§ Avdrag för preliminär skatt
görs inte från inkomst enligt 1 §, som inte utgör dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd, om mottagaren är skyldig att
betala preliminär B-skatt.

3
§ Avdrag för preliminär skatt
på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggmndande inkomsten
uppgår till lägst 6000 kronor.

Preliminär
A-skatt för kortlidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet.

4 §
Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra

och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte

lagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för

varje inkomstår sådana tabeller.

De
särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggmndande inkomster
enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall
tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. 1 tabellema
skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som
gmndas på hela den sjukpenninggmndande inkomsten, dels för ersättningar som
gmndas på 90 procent av den sjukpenninggmndande inkomsten.

De
procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall gmndas på skattesatsen
för en åriig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggmndande
inkomst eller den andel av den sjukpenninggmndande inkomsten som ersättningen
beräknas på.

För
de särskilda skattetabellema skall i övrigl i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär
A-skatt.

Om
någon sjukpenninggmndande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige,
skall det underiag som utgör gmnd för ersättningen anses som
sjukpenninggmndande inkomst när skatteavdraget bestäms.

Avdrag
for preliminär skatt på dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa

5
§ Avdrag för preliminär A-skatt görs från dagpenning från erkänd

arbetslöshetskassa även om den skattskyldige är skyldig att betala prelimi

när B-skatt. 531

s. 532 Kontrollera mot PDF

Avdrag för skatten görs
med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall Prop. 1989/90: 74 grundas
på medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt un- Bilaga 4 der
beskattningsåret och beräknas för skattskyldig som avses i 4 § 2 mom. första
stycket 1 uppbördslagen (1953:272). Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning
av avmndning enligt 5 § första stycket uppbördslagen. Riksskatteverket
fastställer tabellen.

6
§ Jämkning av skatt enligt 5 §
får ske endast vid arbelslöshelstiUfälle där dagpenning har betalats för längre
tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt
övemttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av
dagpenning som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse den
preliminära B-skatlen.

7
§ Bestämmelsen i 41 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) om skyldighet för arbetsgivare att på den skattskyldiges
begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp gäller inte i
fråga om skatteavdrag enligt 5 §.

Gemensamma
bestämmelser

8
§ Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna lag
endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den
skattskyldige begär det. Om skattemyndigheten har beslutat att sådant
skatteavdrag skall göras, skall myndigheten underrätta den skattskyldige om
detta.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

532

s. 533 Kontrollera mot PDF

5 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Lag om skatteavdrag i vissa fall från
artistersättning m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för

artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning

för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten

inte utgör den skallskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 § 2

mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör

royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelsema
om ersättning för artistisk verksamhet gäller även ersättning till
professionell idrottsman.

2 §
Bestämmelsema i 1 § gäller inte, om bevillningsavgift las ut enligt

lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig

heter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestämmelse i

samma lag.

Utges
ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall preliminär
A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket
får medge atl preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som
tillkommer viss juridisk person.

Artistisk
verksamhet

3
§ Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn till
verksamhetens karaktär och omfattning saml omständighetema i övrigt. Hit
hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recitation och dans.

Avdrag
för preliminär skatt

4
§ Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent av det
utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan beräkningsgmnd
bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt beräknad
reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan.

Avdrag
görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första
stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om ersättning som skall
fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Skatteavdraget avmndas
lill helt krontal. Den som utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje
skatteavdrag.

Inbetalning
av preliminär skatt, m. m.

5
§ Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 § skall betala in det innehåll

na beloppet till artistskattekontot. Inbetalningen görs med särskilt inbetal

ningskort senast Qorton dagar efter det att avdraget gjorts. Inbetalning vid

samma tillfälle för flera skattskyldiga får göras i en post om en särskild

förteckning samtidigt sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det 533

s. 534 Kontrollera mot PDF

finns särskilda skäl, får
riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall Prop. 1989/90: 74

göras tidigare eller senare eller på något annat sätt. Bilaga
4


inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens storlek,
dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter
enligt fastställt formulär.

6
§ Om inte innehållen skatt
betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom
den föreskrivna tiden till skattemyndigheten i Örebro län om storleken av den
innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas
inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 § 3 mom. uppbördslagen
(1953:272).

7
§ Vid tillämpning av
bestämmelserna i 58 § uppbördslagen (1953:272) i fall som avses i 5 § beräknas
restavgift från utgången av den för inbetalning föreskrivna tiden och
tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första
efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

8
§ För den som är skyldig att
göra skatteavdrag enligt 4 § gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om
arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning
av skatt enligt 45 § uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter
föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preliminär skatt enligt I
§ denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom
lagen upphävs kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från
artistersättning.

534

s. 535 Kontrollera mot PDF

6 Förslag till Prop. 1989/90:74

Bilaga 4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels
att 3 § 3 mom., 39 § 3 mom., 72 a och 74 §§ samt anvisningarna till 49 § skall
upphöra att gälla,

dels
att rubriken närmast före 74 § skall utgå,

dels
att i 1 §, 2 § 1 och 4 mom., 13 § 1 mom. samt 27 § 3 mom. orden
"taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "taxeringslagen
(1990:00)",

delsatt
i 2 § 2 mom. ordet "taxeringsnämnds" skall bytas ut mot "skattemyndighets",

dels
att i 27 § 4 mom., 39 § 4 mom., 52 §, 53 § 1 och 2 mom., 54 § 1 och 3 mom., 55
§ 1 och 2 mom., 57 §, 58 § 2 mom., 62 och 67 §§, 68 § 2 och 3 mom., 70 § 2
mom., 85 § 2 mom. och 88 § samt punkt 1 av anvisningarna till 45 § ordet
"länsskattemyndighel" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 8, 20 och 21 §§, 41 § 2 mom., 44 a §, 45 § 2 och 3 mom., 71 § 1 och 2
mom., punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 39 § samt anvisningarna till 40
och 41 §§ orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot
"skattemyndigheten",

dels
att i 4 § 1 mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 38 §§, 40 § 1 och 2 mom., 41 § 1 mom.,
45 § 2 mom., 46 § 4 mom., 48 § 1,2 och 4 mom., 70 § 2 mom. samt punkt 2 av
anvisningarna till 3 § och punkt 1 och 2 av anvisningarna till 45 § orden
"lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer byts ut mot
"skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 40 § 3 mom. samt i 54 § I och 2 mom. orden "länsskattemyndigheten
eller den lokala skattemyndigheten" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "skattemyndigheten",

' Lagen omtryckt 1972:75. 48 § 2 mom. 1979:489

Senaste lydelse av 48 §4 mom. 1985:404

lagens rubrik 1974:771 52 §1987:562

1§ 1989:349 53 § 1 mom. 1986: 1288

2 § 1 mom. 1986: 1288 53 § 2 mom. 1986: 1288

2 §2 mom. 1984:669 54 § 1 mom. 1987: 571

2 §4 mom, 1986:514 54 § 2 mom. 1986:1288

3§3mom. 1977:281 54 § 3 mom. 1986:1288

4 § 1 mom. 1985:407 55 § 1 mom. 1986:1288

8 §1987: 1305 55 § 2 mom. 1986: 1288

13 § 1 mom. 1988:1525 57 §1986: 1288

18 §1986:1288 58 § 2 mom. 1986:1288

27 §3 mom. 1988:1525 62 §1986:1288

27 §4 mom. 1988:1525 67 §1986: 1288

34
§ 1979:489 68 § 2 mom. 1986: 1288

35
§ 1979:489 68 § 3 mom. 1986: 1288

37
§1979:489 70 § 2 mom. 1986: 1288

38
§1979:489 71 § 1 mom. 1982: 189

39
§3 mom.
1974:771 71 § 2 mom. 1982:189

39
§4 mom.
1986:1288 72 a §1974:771

40
§ 1 mom.
1986:1288 74 §1988:389

40 §2 mom. 1979:489 85 § 2 mom. 1988:1525

40
§3 mom.
1986:1288 88 §1986: 1288

41
§ 1 mom.
1974:771 punkt 4 av anvisningarna till 39 §
1986:474 41 §2 mom. 1976:89 anvisningarna
till 40 § 1979:489

44
a §1983:977 anvisningarna till 41 §1985:404

45
§ 2 mom.
1979:489 punkt 1 av anvisningarna till 45 §
1986: 1288

45
§3 mom.
1981:839 punkt 1 av anvisningarna till 49 §
1986: 1288

46
§4 mom.
1979:489 punkt 2 av anvisningarna till 49 §
1979:999.

48 § 1 mom. 1979:489 535

s. 536 Kontrollera mot PDF

dels
att 3 § 2 mom., 10 och 22 §§, 27 § 1 mom., 30-32 §§, 39 § 1 mom., Prop.
1989/90: 74 44 §, 45 § 1 mom., 46 § 1 och 3 mom., 49 § 1, 2 och 3 - 5 mom., 50
§, 58 § 1 Bilaga 4 mom., 68 § 1 och 4 mom., 69 § 1 och 2 mom., 69 a, 72,
73, 75, 75 a och 75 b §§, 78 § 1 och 2 mom., 83 och 84 §§, 85 § 1 mom., 86 § 1
mom. och 86 a § samt rubriken närmast före 84 § skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 62 a och 86 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
mom.'' Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.

1.
Preliminär A-skatl skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta
moment och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller
delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av
tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person
eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare lid än en vecka, skall dock
preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av
arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med
tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund
av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund av
försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i
annan form än livränta utgår på gmnd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt
understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt
22, 25 eller 29 § kommunalskallelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär
A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå en

ligt skattetabell, som avses i 4 §, el- ligt skattetabell, som avses i 4 §, el

ler enligt de grunder som angivas i ler enligt de grunder som anges i 7,

7, 12 eller 40 §. Beträfiände prelimi- 12 eller 40 §. För enskilda fall får

när A-skall för inkomst som avses skattemyndighet föreskriva sär-

under 1 andra stycket eller punkt 12 skild beräkningsgrund, exempelvis

av anvisningarna tid 32 § kommu- atl skatten skall beräknas på viss

nalskattdagen må regeringen före- del av inkomsten eller på inkoms-

skriva särskild beräkningsgrund, ten minskad med visst belopp eller

För enskilda fall må lokal skatte- att skatten skall utgå med särskilt

myndighet föreskriva särskild be- angiven procent av inkomsten,

räkningsgmnd, exempelvis att skat

ten skall beräknas å viss del av in

komsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller att skatten

skall utgå med särskilt angiven pro

cent av inkomsten.

Är
den, som åtnjuter ovan av- Är den, som åtnjuter ovan av

sedd inkomst av tjänst, skattskyldig sedd inkomst av tjänst, skattskyldig

jämväl för annan inkomst eller för jämväl för annan inkomst eller för

förmögenhet må lokal skattemyn- förmögenhet får skattemyndighet,

dighet, då särskilda skäl därtid JÖr- dä särskilda skäl JÖreligger, före-

an/tWa, föreskriva att preliminär A- skriva att preliminär A-skatt skall

' Senaste lydelse 1986: 1288. 536

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skatt
skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten.
Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till
viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt
skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst
belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av
tjänst.

Är
i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller
föreligga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet
föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas
lill närmast högre hela krontal.

Föreslagen lydelse

betalas
också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den
skaltskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst
ökad med visst belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i
skattetabellen anges för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är
i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga
inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eilerföreligger annars
särskilda omständigheter, får skattemyndighet föreskriva, att preliminär
B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skall.

Ytterligare
bestämmelser om preliminär A-skatt finns / lagen (1990:00) om skatteavdrag i
vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:00) om skalleavdrag från
sjukpenning m.m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fad från artistersättning.

2.
Preliminär B-skall skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte
skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas för
inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet.
Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan
uppdragsverksamhet som avses i 4 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i
stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för
inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli
betald genom avdrag för skatt.

Skaltemyndigheten får
besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som
avses i 4§ lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär
B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade
slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för
skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §' Preliminär
A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid kommunal tjänst lämnas för
vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1981: 1204.

537

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lyddse

Nuvarande
lydelse

ersättning,
som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen
väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderiigt för
kostnademas bestridande. Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

a) folkpension och
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, där ej annat
följer av förordnande enligt 3 § 3 mom. eller den skattskyldige begär att avdrag
för sådan skatt skall göras;

a)
folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
om inte annat följer av bestämmelsema i lagen (1990:000) om skalleavdrag i
vissa fad från folkpension m. m. eller den skattskyldige begär att avdrag för
sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag
enligt familjebidragslagen (1978:520); eller

d) sådan pension,
livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan

skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som

enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket

ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och

vårdbidrag, som utgår på gmnd av lagen om allmän försäkring, delpension

enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivrän

ta eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

22 § "

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokal skattemyndighet
beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär
B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet
fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter.

Beslut
som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyndigheten i det
fögderi där hemortskommunen är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun
beslutar lokala skattemyndigheten i Stockholms Tot/cr/.

Länsskattemyndigheten
medverkar i debiteringsarbetet enligt före-skrijter som meddelas av regeringen.

Skattemyndighet
beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av
preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.
Skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt,
avgift och ränta enligt denna lag utgår i helt krontal, varvid örelal
bortfaller.

Beslut som avses i
första stycket meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun beslutar
skattemyndigheten i Stockholms län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'Vid debitering av
slutlig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt
uträknas med ledning av den skatte-

1
mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att
kommunal inkomstskatt uträknas / en post med ledning av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:1288. 5 Senaste lydelse 1984:361.

538

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sats
som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

alt
kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal
över 50 avrundas uppåt och vid annal öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på gmndval av
uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan,
varvid öretal bortfaller; samt

att i 1 § nämnd
annuitet eller, om skattskyldig har alt erlägga flera annuiteter, summan av
dessa påförs i hell antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Föreslagen lydelse

skattesats
som för inkomståret gäller i beskattningsorten; saml

atl
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på gmndval av
uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst
års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots
att lilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som
anges i 29 § andra stycket, får länsrätten efter framställning från den skattskyldige
eller, om denne avlidit, dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet
att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.

Skall
enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den
skattskyldige trots att lilläggspensionsavgift för året inte till fullo
betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten
efter framställning från den skattskyldige medge befrielse helt eller delvis
från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.

Har här i landet bosall
skaltskyldig avlidit och efterlämnat bodd-ägare, som vid hans död varit beroende
av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala
kvarstående eller tillkommande skall, får skattemyndigheten efter
framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet
all betala skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse
skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder
dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt

opaginerad Kontrollera mot PDF

*• Senaste lydelse
1984:669.

539

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

som påförts på grund av efierta.xering och som rätteligen skulle ha
betalats före dödsfallet.

Skattemyndigheten
skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse som skattemyndighets
eller domstols beslut om taxering JÖran-leder.

31 §'

Uträkning
av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av
sådan skatt verkställs efter samma gmnder, som har gällt för debitering av
motsvarande slutliga skatt.

Sänkning
av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till
följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt
skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten bestämmer
dock inte tidigare än den 18 maj året efter taxeringsåret.

Tillkommande
skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten
överstiger 200 kronor, de två uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer,
varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstillfallena. I sistnämnda
fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna.
Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skad betalas först bestämmas tid
närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

32 §«


tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp
som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår
efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre
procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av
del år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för
debiteringsåret.

Vid
beräkning av respitränta gäller,

att
i den tillkommande skatten icke inräknas skalletillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och
anståndsränta;

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

att ränta utgår från och
med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta,
restitutionsräntä och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår

att ränta utgår från och
med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta,
restitutionsräntä och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:474. * Senaste lydelse 1985:407.

540

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då
beloppet ulbetahs; saml

att
ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning.

Nuvarande
lydelse

i
tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet
utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skallen skall betalas under två uppbördsmånader, tid och med den
första uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt

alt
ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras
debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i
denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

32a§

Skattemyndigheten
får meddela befrielse hell eller delvis från skyldigheten att betala
respitränta, om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.' Vid utbetalning av
kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av
tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (1 ö n), skall
den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av
preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om
inteannat följerav bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m. Bestämmelser om skyldighet att
göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön
finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar.

1 mom. Vid utbetalning
av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av
tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (1 ö n), skall
den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär
A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av
bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när
det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
Bestämmelser om skatteavdrag Jinns dessutom i lagen (1990:000) om skatteavdrag
i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:000) om skalleavdrag Jrån
sjukpenning m. m. och lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fall från
artislersättning m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:474.

541

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Har
arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att
eriägga kvarstående skatt, som har debiterats året före del år skatteavdraget
skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag
även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen
är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående
skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga ell belopp
motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med
hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden
april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall
dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid
det första utbetalningstillfället.

Örelal
som uppkommer vid beräkning av skalleavdrag bortfaller.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskaltemyndigheten
skall övervaka, all arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt
bestämmelserna i 39 — 43 §§.

Det
åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskaltemyndigheten vid Juligörande
av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare
eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten lämna besked i frågor,
som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant
avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39 — 43 §§. Sådana
besked skall meddelas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren
är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är
arbetsgivaren inte registrerad, meddelas besked av den lokala skattemyndigheten
i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är
bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i
riket, meddelas beskedet av den lokala skattemyndigheten i
Stockholms./orfer/.

Länsskattemyndigheten
och den lokala skattemyndigheten äger pä begäran av arbetsgivare lämna besked
beträffande arbetstagares skatteavdrag.

Skallemyndigheten skall
övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna
i 39 — 43 §§.


begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna
besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag,
beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i
39-43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet hos vilken
arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares
skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas besked av skattemyndigheten
i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt
utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket,
meddelas beskedet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Skallemyndigheten
får pä begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'» Senaste lydelse 1986: 1288.

542

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

45
§ B''Sa 4

/
mom." Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre
överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten
därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för
uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i
följande fall, nämligen

1) då
skaltskyldig har att erlägga 1) då skattskyldig har atl erlägga

preliminär A-skall och enligt under- preliminär A-skatl och sådan änd-

rättdseJrån länsskaltemyndigheten ring har skett i den skattskyldiges

sådan ändring har skett i den skatt- civilstånd, vartill hänsyn skall tagas

skyldiges civilstånd, vartill hänsyn vid taxering eller debiering under

skall tagas vid taxering eller debile- året efter inkomståret;

ring
under året efter inkomståret;

2)
då skattskyldig visar eller,
såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes
inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläggas efter annan
kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;

3)
då skattskyldig gör sannolikt
eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära
skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i
förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer
att avvika från motsvarande slutliga skatt;

4)
då skattskyldig visar eller
myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har
blivit väsentligt nedsatt av anledning, som anges i 50 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370). Jämkning av skäl, som anges i tredje stycket
nämnda moment, skall dock inte ske, om den skattskyldige skall betala
preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 § 2 mom. är tillämpliga;
eller

5)
då genom ändring i
inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I
fall, som avses i första stycket under 3), bör såvitt angår preliminär A-skatt
jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle
uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning
skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras
bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller
understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett
vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan
slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det
är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Får/oA'a/skattemyndighet
genom Får en skattemyndighet genom

anmälan av skattskyldig eller an- anmälan av skattskyldig eller an

nars vetskap om att preliminär närs vetskap om att preliminär

skatt har blivit påförd obehörigen skatt har blivit påförd obehörigen

eller med oriktigt belopp eller atl eller med oriktigt belopp eller att

felaktighet har ägt rum vid utskri- felaktighet har ägt rum vid utskri

vandet av skattsedel, skall myndig- vandet av skattsedel, skall myndig

heten vidtaga den jämkning av heten vidtaga den jämkning av

nämnda skatt, som kan behövas. nämnda skatt, som kan behövas.

'' Senaste lydelse 1986:1288. 543

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Innan
jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om
detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte
verkställas efter inkomstårels utgång med mindre den preliminära skatten
därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före
utgången av april månad året efter inkomståret.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mom.
Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den skattemyndighet, som
för inkomståret skall utfärda skattsedel avseende sådan skatt för den
skattskyldige.

Skaltskyldig får ge
in ansökan om jämkning av preliminär skatt till skattemyndigheten på sin
bosättningsort, även om myndigheten inte är behörig att meddela beslut
enligt första stycket. Myndigheten skall göra den utredning som behövs i
ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela
beslutet.

3
mom. Beslut om jämkning, som gmndar sig på ansökan av skattskyldig, skall
meddelas snarast möjligt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya
skattsedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för
denne.

1
mom.' Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala skattemyndighet,
å vilken det ankommer att för inkomståret utfärda skattsedel avseende sådan
skatt för den skattskyldige.

År
skallskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgöringsområde, må
ansökan om jämkning av preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten
å bosättningsorten. Denna har alt. sedan erforderlig utredning i ärendet
inJÖrskaffats. översända ansökningen till iförsta stycket om-förmäld myndighet.

3
mom.'' Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall,
där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter
tdl annat JÖranleda. meddelas beträffande lön senast inom tio dagar saml beträffande
annan inkomst senast inom tjugu dagar efter del ansökan om jämkning inkommit
till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya
skattsedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för
denne.

Arbetstagare som har alt
vidkännas skatteavdrag skall genast till arbetsgivaren överlämna beslut om
jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

Arbetstagare,
å vilkens lön avdrag Jör gäldande av skatt skall verkställas, har all
ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i
förekommande fall, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall
iakttaga beslut om jämkning från och med det avlöningstillfälle, som infaller
näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär
sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annal fall än som avses i 45 § 3
mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar
sedan en vecka förflutit från det arbets-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1979:489. " Senaste lydelse 1979:489.

544

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

givaren
fått del av beslutet eller, om del ej kan ske, det belopp som skulle ha
tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra
dagar efter sistnämnda avlöningstillfälle.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom.'"* Skaltskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd
med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1)
om länsskaltemyndigheten
har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skattskyldiges
förmån: till det belopp som betingas härav,

2)
om den skattskyldige har
anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och länsskattemyndigheten
helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det —
utan atl yttrande har inhämtats från länsskattemyndigheten — kan med skäl
antas att besvären kommer atl bifallas heh eller delvis: tid det belopp som
betingas härav,

3)
om den skatlskyldige har
anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och
länsskaltemyndigheten heh eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om
anstånd: tid det belopp som betingas härav,

4)
om taxeringen har blivit
oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende:
tid det belopp som betingas av förbiseendet,

5)
om den skallskyldige har
taxerats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: lid det belopp
som svarar mot endera av eller båda de skattebelopp som har påförts med
anledning av taxeringen,

6)
om avgiftsunderlag för
egenavgifter har beslämts lid för högt belopp: tid det belopp som betingas av
felaktigheten,

7) om
skatt har påförts obehö

rigen eller med för högt belopp på

1
mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta,

1.
om del kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan kommer att
avkortas.

2.
om den skattskyldige begärt omprövning av ett beslut om skatt, kvarskatteavgift
eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller
målet är oviss eller

3.
om den skattskyldige begärt omprövning av ett beslut om skatt, kvarskatteavgift
eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och betalningen av påfört
belopp skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller
annars framstå som obillig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'■•
Senaste lydelse 1986:1288.

35
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 74

545

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

grund
av fel vid debiteringen: tid del belopp som betingas av felaktigheten i
debileringen.

8) om preliminär skatt,
som enligt 27 § 2 mom. skad gottskrivas den skatlskyldige, kan beräknas
överstiga motsvarande sludiga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den
skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § 1 mom.
sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2
mom." Skattskyldig må av länsskattemyndigheten erhålla anstånd med
inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1)
om den skallskyldige
anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påJÖrts i anledning
av den icke lagakrafivunna taxeringen, skulle för den skatlskyldige medföra
betydande skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: till belopp
som betingas av den skatlskyl-diges yrkande i fråga om taxeringen,

2)
om ansökan gjorts
angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning
av intäkt av skogsbruk, angående avräkning av utländsk skall eller angående
befrielse från erläggande av skatt, som påJÖrts avliden person eller hans
dödsbo, eller om skallskyldig eller dödsbo anJÖrt besvär över beslut med
anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eder besvären.

3)
om ansökan gjorts
angående nedsättning enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär anförts
över beslut i anledning av sådan ansökan: tid belopp som betingas av
ansökningen eller besvären,

4)
om kvarstående eller
tillkommande skall har påJÖrts på grund av atl 3 § lagen (1980:865) mot
skalle-

Föreslagen
lydelse

2
mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bd avkortat eller
som betingas av den skattskyldiges yrkande i om-prövningsärendel eller
överklagan-del.

Prop. 1989/90:74 Bilaga
4

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:128

546

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

flykt
har tillämpats: lid belopp som betingas av vad som sålunda påförts.

Anstånd
enligt första stycket vid 1) eller 4) får medges endast om den skattskyldige
ställer nöjaktig säkerhet hos länsskattemyndigheten, om inte med hänsyn tid
anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan antas, att del belopp som avses med anståndet
ändå kommer alt behörigen erläggas.

3
mom."' Anstånd får, utom ; sådana fad som avses i 1 mom. punkt 8, meddelas
att gälla längst intid dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med
anledning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd får omedelbart
återkallas, när skäl föreligger.

4
mom." Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1)
eller 4) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall
erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Vid
beräkning av anståndsränta gäller,

atl
ränta utgår från utgången av den månad, då skallen skulle ha erlagts om
anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndsiiden gått tiU
ända; samt

alt
ränta utgår i heh krontal, varvid öretal bortfaller.

"
Senaste lydelse 1979:999. " Senaste lydelse 1980:868.

Föreslagen
lydelse

Kan
det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn tdl den skaltskyldiges
förhållanden och omständigheterna i övrigt antas atl del belopp som avses med
anståndet inte kommer all betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den
skatlskyldige ställer säkerhet Tor beloppet. Anstånd får dock medges utan att
säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller del annars
finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden
gått ut. I övrigt skad bestämmelsema i lagen (1978:882) om säkerhet för skatlefordringar
m. m. tillämpas.

3
mom. Anståndstiden får, ulom när fråga är om debiterad, obetald preliminär
skatt, bestämmas tid längst tre månader efter beslut med anledning av
ansökningen eller överklagandet.

Har
den skallskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan
anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet
omprövas.

4 mom.
Den som har fått anstånd enligt / mom. skall betala ränta (anståndsränta) för
den del av skatten som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid
ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelsema i 32 § första
stycket.

Anståndsränta
utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha betalats om anstånd
inte medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller, om skatten
betalats dessförinnan, tid och med den månad betalning skett.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

547

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Bifades
den skattskyldiges besvär, skall eriagd ränta återbetalas sedan taxeringen
vunnit laga kraft.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tidämpning beträffande anståndsränta.

5 mom.'* Bestämmelserna
i I — 4 mom. gäller i tillämpliga delar beträffande beslut ifråga om skatteldlägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623).

Anstånd med inbetalning
av skattetilläggfår också meddelas i avvaktan på länsrättens beslut enligt
116 d§ taxeringslagen.

Föreslagen
lydelse

Bifalls
den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyndigheten skall
erlagd ränta återbetalas. Bifaller domstol den skattskyldiges överklagande
skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt gäller även för anståndsränta.

5
mom. Skattemyndigheten får meddela befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
om anstånd enligt 48 § eller 49 § 1 mom. meddelas av den lokala
skallemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt
48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet, som avses i första
stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun,
som har att utge familjebidrag enligt familjebidragslagen (1946:99). Sådan
ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möjligt och senast inom en månad
efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse.
Har ansökan inte inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter
militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

Beslut
om anstånd meddelas av den skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den
skatt som anståndet avser.

Ansökan
om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den skallemyndighet, som avses
i första stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den
kommun, som har att utge familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520).
Sådan ansökan bör av den vämpliklige göras snarast möjligt och senast inom en
månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall
avse. Har ansökan inte inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader
efter militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte upptagas till
prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

1 fråga om anstånd
avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje
styckena samt 47 § tillämpas.

s. 1979 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1979:999. ' Senaste lydelse 1979:489.

548

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse

58
§

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'" Har
skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att
inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall
restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av
den del av skatten, som sålunda inte har erlagts, dock ej mindre än femtio
kronor. Örelal som uppkommer vid denna beräkning skad rundas av tdl närmast
högre hela krontal.

Arbetsgivare,
som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift
för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av
den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat eriäggas, intill
dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till
betalning. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra
öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej
mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift
tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

1
mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att
inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall
restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den
del av skatten, som sålunda inte har betalats, dock inte mindre än 50 kronor.

Arbetsgivare,
som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift för
varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den
uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat eriäggas, intill dess
skatten inbetalas eller av skattemyndigheten fastställs till betalning.
Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje
hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre
för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga
om tilläggsavgift.

Vid
tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbetalning av
skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

62
a §

För skall som påförts avliden person eller, såvitt angår del beskattningsår
varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom, svarar dödsboet
inte med mera än tillgångama i boel. År boet skiftat, svarar boddägare inte
för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fad med mera än
hans lott i boet utgör.

68
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'Överstiger erlagd
preliminär skatt motsvarande slutliga

'»Senaste lydelse 1982:1209. ' Senaste lydelse 1986:1288.

Imom. Överstiger eriagd
preliminär skatt motsvarande slutliga

549

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

skatt
eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer
än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall
länsskaltemyndigheten i del län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja
att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige.
Återbetalning av överskjutande preliminär skatt skall dock ske endast om
skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för
kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan
beslut, som avses i 45 § 2 mom., inkommit lid länsskaltemyndigheten, skall
länsskaltemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller
belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalals.

Finner
regeringen sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra
verkställas av annan än länsskattemyndighel, må regeringen därom JÖrordna.

4
mom." Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få
tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1
mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger
han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den restavgift
som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den
obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall tillställas annan
länsskattemyndighel med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad
i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken
enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta
enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt.

Föreslagen
lydelse

skatt
eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer
än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall den
skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det
överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av
överskjutande preliminär skall skall dock ske endast om skatten tillsammans
med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skall och
kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter
beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet
angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom.,
i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen
får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket. Tar
verkställas av annan än skattemyndighet.

4
mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka
erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte
betalt honom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå
endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den restavgift som belöper
på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda
skatten och restavgiften samt i förekommande fall tillställas annan
skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad
i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken
enligt I mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta
enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

s. 550 Kontrollera mot PDF

■-Senaste lydelse
1986:1288.

550

s. 551 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

som
har debiterats på grund av tax- som har debiterats på grund av tax-

ering för inkomst eller förmögenhet ering för inkomst eller förmögenhet

för det år vartill den preliminära för det år vartill den preliminära

skatten hänför sig eller på gmnd av skatten hänför sig eller på gmnd av

sådant beslut om skattelillägg eller sådant beslut om skattetillägg eller

förseningsavgift enligt taxerings- förseningsavgift enligt laxerings-

lagen (1956:623) som avser samma lagen (1990:00) som avser samma

taxering. Har, då återbetalning en- taxering. Har, då återbetalning en

ligt 1 mom. skall ske, den tillkom- ligt 1 mom. skall ske, den tillkom

mande skatten inte påförts men mande skatten inte påförts men

kan med fog antagas, att sådan kan med fog antagas, att sådan

skatt kommer att påföras på grund skatt kommer att påföras på grund

av beslut av skatterätt om höjd tax- av beslut av förvaltningsdomstol i

ering eller om eftertaxering eller av- mål om taxering eller avgift som

gift som nyss har sagts eller av läns- nyss har sagts eller av skattemyn-

skallemyndighet eller av lokal skal- dighet om höjd debitering eller om

temyndighet om höjd debitering el- rättelse av skattelängd, får den pre-

ler om rättelse av skattelängd, får liminära skatten eller räntan inne-

den preliminära skatten eller rän- hållas i avvaktan på att tillkom-

tan innehållas i avvaktan på atl till- mande skatt påförs,

kommande skall påförs.

69
§

/
mo/w." Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har
skett, skall gottskrivas skattskyldig på gmnd av alt arbetsgivaren gjort
skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta)
beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid
ränteberäkningen gäller

att
i den slutliga skatten inte in- att i den slutliga skatten inte in

räknas skattetillägg eller försenings- räknas skattetillägg
eller försenings

avgift enligt taxeringslagen avgift enligt taxeringslagen

(1956:623); (1990:00);

att
i den preliminära skallen inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 §
2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att
det belopp som räntan skall beräknas på, avmndas till närmast lägre hundratal
kronor.

Ränta
utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27
§ 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast
den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader.

Ränta
beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor
enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en
räntesats som motsvarar Qärdedelen av diskontot.

Räntesatserna
bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas
uppåt.

Ränta,
i förekommande fall efter Ränta, i förekommande fall efter avdrag för
kvarskatteavgift, betalas avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om
beloppet understiger inte ut om beloppet understiger 50

"Senaste
lydelse 1988:1525. 551

s. 552 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

femtio
kronor. Öretal som uppkom- kronor. °

mer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ändras
debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till
belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen
av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.

2
mom.* På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränla, som
återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skall eller ränta, som
har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta
(restitutionsräntä). Restitutionsräntä utgår för visst kalenderår efter en
räntesats som moisvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde
vid utgången av närmast föregående kalenderår. För lid som infaller efter
utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den
räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med
högst en decimal, som i förekommande fall avmndas uppåt. Räntebelopp som
understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid
beräkning av restitutionsräntä gäller i övrigt,

att
ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betahs som preliminär
skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den
månad, då det har betalts;

att,
om skall har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till
betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att,
om skatten har betalts i flera all, om skallen har betalts i flera

poster och restitutionen avser en- poster och restitutionen avser en

dast viss del av det sammanlagda dast viss del av del sammanlagda

skattebeloppet, det för mycket be- skattebeloppet, det för mycket be

talda beloppet avräknas mot det el- tålda beloppet avräknas mot det el

ler de belopp som sist har belaUs; ler de belopp som sist har betalts;

saml

att
ränta utgår lill och med den att ränta utgår till och med den

månad,
då beloppet återbetalas; månad, då beloppet återbetalas.

samt

att
ränta utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

Har
beslut som föranlett restitutionsräntä ändrats på sådant sätt att ränta inte
skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade
beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad
han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelsema i denna lag om tillkommande
skatt skall också tillämpas på restitutionsräntä.

Om
restitutionsräntä i särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket och 75 a
§ Qärde stycket.

69
a §" Meddelar den lokala skattemyn- Har ett beslut enligt 44 a §
med-digheten ett beslut enligt 44 a §, får delats, får skattemyndigheten
enligt

"
Senaste lydelse 1986:474.

" Senaste lydelse
1986:1288. 552

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på gmnd av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den
främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Nuvarande lydelse

länsskattemyndigheten
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på gmnd av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande
staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har
viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med
vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för
beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas
den skallskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning
av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom
all inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan
överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte
behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.


skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå till den
skattskyldige. 1 fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Fordran
på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Beslut
om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksskatteverket
leder och ansvarar Jör skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Läns-skattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Det åligger
riksskatteverket att ejter framställning från länsskattemyndighet, lokal
skattemyndighet, arbetsgivare eder när anledning därtill eljest uppkommer
meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av
preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Årenden enligt andra
stycket skall avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd, som avses i
19 § taxeringslagen.

Talan
får ejjöras mot beslut som avser bindande förklaring.

Riksskatteverket leder
skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för
verksamheten i länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1288.

553

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

73 §" ''

Bestämmelserna i 50 i och Bestämmelsema i 3 kap. 17 §

3 mom. taxeringslagen (7956;623) taxeringslagen (1990:00) gäller i

gäller i tillämpliga delar i fråga om tillämpliga delar i fråga om uppgif-

uppgifter i preliminära självdekla- ter i preliminära självdeklarationer

rationer och andra handlingar, som och andra handlingar, som har av-

har avlämnats eller tillhandahållits lämnais eller tillhandahållits enligt

enligt bestämmelsema i denna lag bestämmelserna i denna lag eller

eller upprättats eller för granskning upprättats eller för granskning om-

omhändertagits av en myndighet händertagits av en myndighet vid

vid skattekontroll. skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande
självdeklaralioner vid årlig taxering.

75
r

Om
arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär
eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle
ha avsett, lill belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga.
Gäller arbetsgivarens ansvarighet på gmnd av underlåtenhet all göra avdrag för
preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har
underlåtit atl avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken
skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga
om arbetsgivares betal- Fråga om arbetsgivares betal

ningsskyldighet enligt första stycket ningsskyldighet enligt första stycket

skall prövas av den lokala skatte- skall prövas av den skaltemyndig-

myndighet som avses i 44 § tredje het som avses i 44 § andra stycket,

stycket.

Åläggs
betalningsskyldighet arbetsgivare på gmnd av underlåtenhet atl göra avdrag för
preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under
vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för
skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får
indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om
arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts
arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje
stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren.
Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur
stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas
av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet
får i fall som avses i tredje eller Qärde stycket åläggas arbetstagaren också
efter del all slutlig skall har debiterats, om det med fog kan antagas att
tillkommande skatt kommer alt påföras honom.

(Se
vidare anvisningama.)

75
a §" Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och
arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får
arbetsgivaren

"
Senaste lydelse 1980:1088.

" Senaste lydelse 1986:1288.

" Senaste lydelse 1986:1288. 554

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

krävas
endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet
att betala skattebeloppet.

Efterkommer
arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning som
stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare
eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet skatteavdrag
svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om arbetsgivare efter
besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för
arbetstagares skatt, skall länsskaltemyndigheten till arbetsgivaren återbetala
skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald restavgift. På
skattebeloppet beräknas restitutionsräntä. I fråga om ränteberäkningen
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Om
arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av skattemyndighets beslut
har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall skattemyndigheten
till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetslagaren,
samt betald restavgift. På skattebeloppet beräknas restitutionsräntä. I fråga
om ränieberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Står
arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken
betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad
som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985:146)
om avräkning vid återbetalning av skaller och avgifter finns också föreskrifter
som begränsar rätlen till återbetalning.

Har
arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på indrivningskviltot.

75 b
§'"

Har ett beslut om
betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars
betalningsskyldigheten antas komma atl sältas ned får skattemyndigheten medge
anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1 — 4 mom. i tillämpliga delar.

Har
en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat etl beslut om
betalningsskyldighet enligt 75 § får länsskaltemyndigheten om det finns
synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. .Anstånd får
beviljas alt gälla längst intill dess tre månader JÖr-flutil från dagen för
förvaltningsdomstolens avgörande i saken. Länsskattemyndigheten får som
villkor för anstånd föreskriva all säkerhet skall städas.

Den som fått
anstånd skad betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken
betalningsskyldighet kvarstår vid anslåndslidens utgång. Vid beräkningen av
räntan gäller 49 § 4 motn. i tillämpliga delar

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1288.

555

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

78
§

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och
skatteavdrags belopp. Om skallsedel eller skattekort har företetts för
arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och
mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan
arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på
arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i
hänseenden som har sagts nyss.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För kontroll av atl
bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan
arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision
meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet.
1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56
och 58 §§ taxeringslagen (1956:623).

2 mom.' Det åligger envar
arbetsgivare att efter anmaning av länsskaltemyndigheten eder av lokal
skattemyndighet lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och
beloppet av verkställda skatteavdrag.

För kontroll av atl
bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan
arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut, om revision
meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om
revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8—14§§ taxeringslagen
(1990:00).

2
m o m. Det åligger varje arbetsgivare att efter anmaning av skattemyndigheten
lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av
verkställda skatteavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hörsammar inte
skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att
komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underiåter
någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter
arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan
skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör
arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § 1 mom.
första stycket eller 78 §,

Hörsammar inte
skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att
komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter
någon all hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter
arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan
skyldighet eller gör han skalleavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör
arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § 1 mom.
första stycket eller 78 §,

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' Senaste
lydelse 1986: 1288. " Senaste lydelse 1986:1288. " Senaste lydelse
1986:1288.

556

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

får
den lokala skattemyndigheten eller länsskaltemyndigheten förelägga den
försumlige vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kronor.

Vite
får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller
tjänsteman i tjänsten.

Om
uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av
riksskatteverket, länsskaltemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten.

Har
vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623)
prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har
ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande därav, får
vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter del anmälan
enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses
havaförfadil därigenom.

Vid
prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas fråga, huruvida och
med vilket belopp vitet hade bortföreläggas.

Föreslagen
lydelse

får
skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.

Vite
får inte föreläggas myndighet eller tjänsteman i tjänsten.

Har
vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:00) eller
i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om
uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid
prövning av ansökan om utdömande av vile får även vitets lämplighet bedömas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

84 r

Besvär m. m.

Har
slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp
eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller
föreligger annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans
skattsedel, äger den lokala skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga
rättelse.

Föreligger motsvarande
felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,
äger den lokala skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

Överklagande m. m.

Har
slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp
eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller
föreligger annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans
skattsedel, äger den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande
felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,
äger den skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

Beslut om fastställande
av avgiftsunderlag för egenavgifter och beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1979:489.

557

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om
debitering tdl Jöljd av omprövning av taxeringsbeslut eller beslut om
taxeringsåtgärder enligt 4 kap. 23 § taxeringslagen (1990:00) skad omprövas, om
den skattskyldige begär det eller om del Jinns andra skäl.

Vid den skatlskyldige
begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit
in tdl skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Omprövar
skattemyndigheten självmant etl beslut får omprövningsbeslut som är lid den
skaltskyldiges fördel meddelas före utgången av del femte året efter
taxeringsåret. Omprövningsbeslut som är lill nackdel för den skatlskyldige Jår
inte meddelas efter utgången av året ef ter taxeringsåret om inte förutsättningarna
för ändring enligt 70 § 1 eller 2 mom. föreligger

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'-" Den lokala
skattemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten genom
besvär, om inte annat följer av andra stycket. I fråga om beslut om
fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i
11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Beslut
om preliminär ta.xering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering
eller jämkning av .sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med
inbetalning av skatt överklagas hos läns-skattemyndigheten genom besvär. Vad
som sagts nu gäder dock inte lokal skallemyndighets beslut med anledning av en
begäran enligt 44 , om besked angående skyldigheten all verkställa
skatteavdrag.

Imom.
Skallemyndighetens beslut enligt denna lag Jår överklagas hos länsrätten av
skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av andra
stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter
gäller vad som föreskrivs i 11 — 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om revision
enligt 78 § 1 mom. och beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas.
Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket och 55 § 2 mom. andra
stycket samt beslut rörande framställning om försättande i konkurs.
ackordsJÖrslag och avskrivning av skatt får överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986: 1288.

558

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

De
allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast i
fråga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala
skallemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite
har förelagts får inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Överklagande
av den skattskyldige eller arbetsgivare skad ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande av beslut om debitering
tid följd av omprövning av taxeringsbeslut eller beslut om taxeringsåtgärder
enligt 4 kap. 23 § taxeringslagen (1990:00) gäller bestämmelserna i 6 kap. 3
§ taxeringslagen.

Överklagande
av riksskatteverket skad ha kommit in inom två månader från den dag beslutet
meddelades.

Riksskatteverket
får hos länsrätten yrka att arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares
skatt.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'' 7a/an får ej
föras mot länsskattemyndighels beslut endgt 55 § 1 mom. första slyckei. 55 § 2
mom. andra stycket eller 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras
mot annat beslut av länsskattemyndighel ifråga om anstånd med inbetalning av
skatt eder mot länsskattemyndighels beslut rörande framställning om
försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt
78 § 1 mom. eller föreläggande av vite.

Mot
annat beslut av länsskattemyndighel än som avses i första stycket förs talan
hos kammarrätten genom besvär.

1 mom. Bestämmelserna i
6 kap. 5—7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en skaltskyldig eller en
arbetsgivare överklagat skallemyndighetens beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande
beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 §
lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande

Bestämmelserna i 6 kap.
10—19 och 21 — 23§§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt denna lag.
Vad som sägs om skaltskyldig gäller även arbetsgivare.

I
fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande
beräkning av avgiftsunderiag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12
och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pen-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'"
Senaste lydelse 1986: 1288. " Senaste lydelse 1986; 1288.

559

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

sionsgmndande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

86
b §

Länsrättens
beslut om preliminär taxering, sättet för att ta ul preliminär skatt,
debitering eder jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och
anstånd med att betala in skatt får inte överklagas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i krafl
den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för
framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före ikraftträdandet
och såvitt angår 49 § 4 mom. i fråga om skatt som enligt debitering förfallit
lill betalning före ikraftträdandet.

560

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt'

dels
att 50, 62, 64 och 64 c §§ skall upphöra att gälla,

dels
att mbrikerna närmast före 38 och 50 §§ skall utgå,

dels atl i 2, 2 a, 3, 5, 5
a, 6, 10, 19, 20, 43, 45 och 49 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2 § och
anvisningarna till 16 och 22 §§ ordet "länsskattemyndighel" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande
form,

dds
att nuvarande 34 § skall betecknas 40 b §,

dels all 22-30, 32, 33,
35-40, nya 40 b, 41, 46, 47, 51, 52, 54-57, 63, 64 a, 64 e, 64 g, 64 h, 64 k,
69 och 74 §§ samt mbrikerna närmast före 30 och 51 §§ skall ha följande
lydelse,

dels
att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 22 a, 34, 34 a, 34 b, 40 a,
48 b och 53 §§, samt närmast före 33-36, 40 a och 40b§§ nya mbriker av följande
lydelse.

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som är
redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för
mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske
enligt 19§. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge redovisningsskyldighet
föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti,
september och oktober samt november och december.

Kan
det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

Den som är
redovisningsskyldig skall lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för
varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske enligt 19§.
Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge redovisningsskyldighet
föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader.
Redovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni,
juli och augusti, september och oktober saml november och december.

Kan
det antas att ingående skatt för viss skaltskyldig regelmässigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:885

2§ 1986:1289

2a § 1988:1152

3 § 1986:1289

5 § 1986:1289

5 a § 1986:1289

6 § 1986:1289

10 § 1986:1289

19 § 1986:1289

20 § 1986:1289

43 § 1986:1289

45 § 1986:1289

49 § 1986:1289

62 § 1986:1289

punkt 1 av
anvisningarna till 2 § 1986:1382

anvisningarna
till 16 § 1986:1289

anvisningarna
till 22 § 1986:1289.

Senaste
lydelse 1986:1289.

561

opaginerad Kontrollera mot PDF

36 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kommer
att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan
länsskattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en
kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan länsskattemyndigheten för
viss skattskyldig besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt
eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas
till länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats,
senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av
skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha
lämnats lill länsskaltemyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse
som innehåller gireringshandling kommit in till postanslall. Om synnerliga
skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än
som nu nämnts.

Föreslagen
lydelse

kommer
att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan
skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en
kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten för viss
skattskyldig besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller
helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas
till skattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast
den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av
skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha
lämnats till skattemyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse som
innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl
föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att
skallskyldig eller gmpp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu
nämnts.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Deklaration skall
avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt
formulär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 47§
taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration
för mervärdeskatt.

(Se
vidare anvisningarna.)

Efter föreläggande skall
deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 2§
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga
delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se
vidare anvisningama.)

22

Visar
den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda omständigheter möter
all lämna deklaration inomJÖreskriven tid. får skallemyndigheten medge honom
anstånd med alt lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skad
ha kommit in senast den dag då deklaration skulle ha lämnats.

562

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ändras
förutsättningarna för anstånd innan anståndstiden har gått ut skall anståndet
omprövas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlåter den som är
deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att lämna deklaration eller är
deklaration ofullständig, kan länsskaltemyndigheten anmana den
deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

/ anmaning enligt
första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vile föreläggas.

Underlåter
den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att lämna
deklaration eller är deklaration ofullständig, kan skattemyndigheten förelägga
den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

Föreläggande enligt första
stycket eller enligt 22 § femte stycket får förenas med vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Deklarationsskyldig
skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat
lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av
deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för fastställelse av
skatt.

Deklarationsskyldig
skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annal
lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av
deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för
beskattningsbeslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlaget
skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått till ända.

Om
skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

25 r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 50§ 1 och
3 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om
uppgifter i deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har
avlämnats till ledning för fastställelse av sådan skatt eller upprättats eller
för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i
första stycket skall förvaras hos länsskaltemyndigheten. Handlingarna skad
förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
gått //// ända. om inte regeringen JÖreskriver annat.

Bestämmelserna i 3 kap. 17
§ taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i
deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har avlämnats till
ledning för beskatlningsbeslui eller upprättats eller för granskning
omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något
annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1289. " Senaste lydelse 1986:1289.

563

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

26
§

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontrod av deklaration
eller för att faststäda mervärdeskatt. I anmaning får vile föreläggas.

Deklarationsskyldig
skall efter anmaning förete handling som behövs för fastställelse av mervärdeskatt,
såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Efter föreläggande
skall deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs för utredningen.

Deklarationsskyldig
skall eflerTo-rdäggande visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton
eller liknande handlingar som behövs för utredningen.

Ett föreläggande får
förenas med vite, om del finns anledning att anta att den deklaralionsskyldige
annars inte följer föreläggandet.

Bestämmelserna
i 3 kap. 6 § taxeringslagen (1990:00) gäller ifråga om skyldigheten atl lämna
upplysningar eller visa upp handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall
näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han
förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan näringsidkare.
Bestämmelserna i 39 # 4 mom. taxeringslagen (1956:623) om befrielse från uppgiftsskyldighet
gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelsema
i 46 § taxeringslagen gäller i tillämpliga delar i fråga om kontroll av
mervärdeskatt.

Efler
föreläggande skall näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara eller
tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan
näringsidkare. Bestämmelsema om befrielse från uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3 §
och 4 kap. 6 § tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 16
§ taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om kontroll av
mervärdeskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För kontroll av att
deklarations-eller uppgiflsskyldigheien har fullgjorts riktigt och
fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för fastställelse
av skatt, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig.
Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för
kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och

För kontroll av att
deklarations-eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och
fullständigt eller för alt på annat sätt få upplysning till ledning för
beskattningsbeslut, fär skatterevision göras hos den som är deklarations- eller
uppgiftsskyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för
registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1986:1289.

564

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fullständiga.

Beslut om skatterevision
meddelas av länsskaltemyndigheten eller riksskatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om
skatterevision i tillämpliga delar bestämmelsema om taxeringsrevision i 56
och 58 §§ taxeringslagen.

Föreslagen lydelse

fullständiga.

Beslut om skatterevision
meddelas av skattemyndigheten eller riksskatteverket.

1 övrigt gäller i fråga
om skatterevision i tillämpliga delar bestämmelsema om taxeringsrevision i 3
kap. 8-14§§ taxeringslagen (1990:00).

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 §

Anmaning
enligt 26 eller 27 § göres av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

Fastställelse
av skatt

Skatt
fastställes för varje redovisningsperiod.

Fastställelse
sker med ledning av-deklaration och övriga tillgängligahandlingar.

Kan skatten icke beräknas
tillförlitligt med ledning av handling som avses i andra stycket fastställes
skatten efter skälig gmnd.

Skaltemyndigheten
eller riksskatteverket meddelar föreläggande enligt 26 eller 27 §.

Beskatlningsbeslui

Beskattningsbeslut
fattas för varje redovisningsperiod med ledning av deklaration och övriga
tillgängliga handlingar.

Kan
inte ett tillföriitligt beskattningsbeslut fattas med ledning av handling som
avses i första stycket får beslutet fattas efter skälig gmnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige
lämnat deklaration enligt 22 § anses skatten fastställd i enlighet med
deklarationen. Har deklaration icke lämnais anses skatten Jåstslädd tid nod
kronor.

Skatt
anses fastställd enligt första stycket utan att beslut meddelas.

Har
den skattskyldige lämnat deklaration enligt 22 § eller inom den tid som anges
i ett beslut om anstånd med all lämna deklaration anses beskattningsbeslut ha
fattats i enlighet med deklarationen.

Om deklarationen inte
har kommit in tid skattemyndigheten inom den lid som anges i första stycket
anses skatten genom beskattnings-beslut ha bestämts lid nod kronor. Kommer
deklarationen in lid skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut ha
fattals i enlighet med deklarationen om inte ett omprövningsbeslut har
meddelats dessförinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1289.

565

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse
Omprövning

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föranleder framkomna
omständigheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsskattemyndigheten
beslut om fastställelse av skatten. Av beslutet skall framgå att den
skattskyldige kan erhålla slutligt beslut enligt 36 §.

Skattemyndigheten
skad ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som påverkar beskattningen, om
den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning
skall ske när den skatlskyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 54
§.

Skattemyndigheten
får avstå från alt på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

Om
en fråga har avgjorts av förvahningsdomstol, får skattemyndigheten inte pröva
frågan på nytt.

Omprövning
på begäran av den skattskyldige

34
§

Vill
den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran
skall ha kommit in lill skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av
del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ul.

Har
den skattskyldige inom den tid som anges iförsta stycket gett in skrivelsen med
begäran om omprövning tid en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet
eller tid en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall
då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet.

Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som
är tid hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får
en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste
lydelse 1986:1289.

566

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

34a§

Om
en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skatlskyldige
eller hans ombud, får skattemyndigheten utförda föreläggande om att
undertecknande skad ske med påföljd all omprövning annars inte görs.

34
b §

Trots
bestämmelser i 33 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt
eller kammarrätt omprövas, om beslutet på grund av ett regeringsrättsavgörande
som meddelats efter det att länsrätten eller kammarrätten avgjort målet, måste
anses felaktigt.

Omprövning
tid den skattskyldiges fördel

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga
om beslut enligt 33 § skall väckas senast under sjätte året efter utgången av
det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått //// ända.

Har
slutligt beslut meddelats får fråga om beslut enligt 33 § inte prövas.

Omprövar
skattemyndigheten självmant ett beslut får omprövningsbeslut som är tid den
skaltskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året från utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Ell sådant
omprövningsbeslul får meddelas även efter den tid som anges iförsta stycket om
det föranleds av skattemyndighets beskattnings-beslut eder allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod
eller annan skattskyldig.

Omprövning
tid den skattskyldiges nackdel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutligt beslut om
fastställelse av skatt skad meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut
inom sex år från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har
gått tid ända. Har beslut enligt 33 § meddelats skad dock slutligt beslut
meddelas, om den skattskyl-

Eti omprövningsbeslut
som är tid nackdel för den skattskyldige får, ulom ifall som avses i andra
stycket och i 38 §, meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret har gått ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*
Senaste lydelse 1981:1276. ' Senaste lydelse 1981:1276.

567

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dige
begär ett sådant beslut inom två månader från den dag då han fåll del av del
meddelade beslutet. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även
om den skattskyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut
meddelats Jår Jråga om nytt sådant beslut icke prövas.

Föreslagen lydelse

Har
den skatlskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut
som är till hans nackdel meddelas efler utgången av den tid som anges i första
stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag
deklarationen kom in tdl skattemyndigheten, dock senast inom sex år från
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret hår gått ut.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om fastställelse
av skatt meddelas av länsskattemyndigheten i det län, där den skatlskyldige är
registrerad eller, om han icke är registrerad, där han bort vara registrerad.

Skattemyndigheten får
meddela ett omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige efler
utgången av den tid som anges i 36 § första stycket under de förutsättningar
och på del sätt som anges i 38-40 §§ (efter beskatt ning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har skattskyldig i
deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för
fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift samt har delta föranlett all skatt faststädts tdl för lågt belopp eller
medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskattning.
Delsamma gäller när skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Efterbeskattning
får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är alt
anse som ringa eller det med hänsyn till om-

Efterbeskattning
får ske om den skattskyldige

1.
i deklaration eller på
annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskatlningsbeslui,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt eller

3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift

och den oriktiga
uppgiften eller under låtenheten medfört att ett beskattningsbeslut blivit
felaktigt eller intefattats. Efterbeskattning får också ske

1.
vid rättelse av
felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2.
när en ändring föranleds
av beslut som anges i 35 § andra stycket.

Efterbeskattning som
avser annat än omprövning enligt andra stycket 2 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse. Efterbeskall-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'"
Senaste lydelse 1986:1289.

568

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ständighetema
framstår som uppenbart oskäligt all efterbeskattning .?A:er.

Kan
uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för en
tillförlitlig beräkning fär efterbeskattning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna
i 34 § gäller i tilllämpliga delar vid efterbeskattning.

Föreslagen
lydelse

ning
får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som
uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattal beslut om
efterbeskattning av-seende samma fråga.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan hinder av
bestämmelserna i 55-57§§ äger länsskaltemyndigheten från skatt som skall
betalas enligt beslut om efterbeskattning för viss redovisningsperiod avräkna
skatt som den skallskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma
beskattningsår.

Beslut om
efterbeskattning skad meddelas senast under sjätte året efter utgången av del
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut, om inte annat anges i 40
§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efterbeskattning
får ske först sedan slutligt beslut om faslsläddse av skatt har meddelats.
Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under sjätte året efter utgången
av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått lid ända. Efterbeskattning
på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter
utgången av den månad då dom eder slutligt beslut i målet har vunnit laga
kraft.

//ar
den skattskyldige avlidit, på-JÖres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan
efterbeskattning får .ske endast om fråga därom prövats senast under andra
året efler utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den
skatlskyldige lämnats in för registrering.

Har
den skattskyldige, på sätt an-

Beslul
om efterbeskaltning enligt

38 §
andra stycket 2 får meddelas

även efter den tid som anges i 39 §

men senast sex månader efler del

beslut som föranleder ändringen.

Beslut
om efterbeskattning pä grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eder mål
om skatt får meddelas efter den lid som anges i

39 §
men senast inom ett år efter

utgången av den månad då skatte

myndighetens eller domstolens be

slut i ärendet eder målet har vunnit

laga kraft.

Om
den skattskyldige Äar avlidit, Jår beslut om efterbeskattning inte meddelas
efter utgången av del andra året efler det kalenderår då bouppteckning efler
honom lämnats in för registrering.

Har
den skattskyldige, på sätt an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:1289. '-Senaste lydelse 1986:1289.

569

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ges
i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om
misstanke om brott som avser mervärdeskatt för honom eller har åtal väckts mot
honom för sådant brott, får efterbeskattning ske för den redovisningsperiod
som brottet avser även efter utgången av iförsta stycket angiven tid. Detsamma
gäller, om tiden för atl ådöma den skallskyldige påföljd för sådant brott har
föriängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Efterbeskattning
får också ske efter utgången av iförsta stycket angiven tid, om
efterbeskattningen medför alt den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning
enligt tredje sl'ckel får ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs.
Efterbeskattning enligt ftärde stycket får ske endast om fråga därom prövats
före utgången av kalenderåret efter del då åtgärd som avses i 12 §
skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock jråga om
efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning
som har åsatts enligt tredje stycket skall undanröjas av länsskaltemyndigheten
om åtal inte väcks på gmndval av den förundersökning som föranlett
underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om lidsförlängning eller, om
åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu
gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 §
skattebrottslagen.

Tredje—sjätte
styckena skall också tillämpas om brottet avser mervärdeskatt för en juridisk
person och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har
företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från an-

Föreslagen
lydelse

ges
i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om
misstanke om brott som avser mervärdeskatt för honom eller har åtal väckts mot
honom för sådant brott, får beslut om efterbeskattning meddelas för den
redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av i 39 § angiven
tid. Detsamma gäller, om liden för att ådöma den skallskyldige påföljd för
sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut
om efterbeskaltning får också meddelas efter utgången av i 39§ angiven lid, om
beslutet medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri
från ansvar för brott.

Beslut
om efterbeskattning enligt ftärde stycket skall meddelas före utgången av
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs.
Beslut om efterbeskattning enligt femle stycket skall meddelas före utgången
av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har den skattskyldige avlidit, skall dock beslut om efterbeskattning meddelas
inom sex månader från dödsfallet.

Beslut
om efterbeskattning enligt ftärde stycket skall undanröjas av skaltemyndigheten
om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen
om brottsmisstanke eller beslutet om lidsförlängning eller, om åtal har
väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock
inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 §
skattebrottslagen.

Fjärde—sjunde
-. styckena skall också tillämpas om brottet avser mervärdeskatt för en
juridisk person och åtgärd som avses i Jjärde stycket har vidtagits mot den
som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från an-

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

570

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

svar
för sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

svar
för sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Beslut
om skatteberäkning

40a§

Skattemyndigheten
skall snarast efter det alt en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fålla
det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

34
§

Efter
utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista redovisningsperioden
under beskattningsåret skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av
fastställd skatt som berör mer än en redovisningsperiod under beskattningsåret
hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret.

Vad som sägs iförsta
stycket gäller ej om slutligt beslut har meddelats för någon
redovisningsperiod under beskattningsåret.

Gemensamma
bestämmelser om beskattningsbeslut

40
b §

Efter
utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista redovisningsperioden
under beskattningsåret skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av
beskattningsbeslut som berör mer än en redovisningsperiod under
beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om efterbeskattning
meddelas av länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad
eller, om han icke är registrerad, där han bort vara registrerad.

Beskattningsbeslut
meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad
eller, om han inte är registrerad, där han bort vara registrerad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har besvär anförts över
slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut om efterbeskattning
eller beslut av länsrätt eller kammarrätt, kan den skattskyldige av länsskattemyndigheten
fä anstånd med betalning av skatt. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom.
uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering
äger motsvarande tdlämpning.

Om ett
beskatlningsbeslui överklagats, den skallskyldige begärt omprövning eller del
annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skallskyldige av
skaltemyndigheten fä anstånd med atl betala skatten. Bestämmelsema i 49 § 1, 2
och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1986:1289. '"Senaste lydelse 1986:1289.

571

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 47§"

Betalas
icke skatt i behörig ordning inom den lid då deklaration för den
redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket, utgår
restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt
beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas
sedan anståndstiden gått lill ända.

Restavgiften är sex öre
för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst femtio kronor.
Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela
krontal.

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 58 § 2
mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från restavgift gäller i tilllämpliga
delar beträffande restavgift för mervärdeskatt. Bestämmelserna i denna lag om
beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga
om befrielse från restavgift.

Bestämmelserna
i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från restavgift gäller i
tilllämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt. Bestämmelserna
i denna lag om beskattnings-beslut gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga
om befrielse från restavgift.

48
b §

Har
en skaltskyldig förfallna, obetalda skatter i Sverige och är möjligheterna till
indrivning av skatterna enligt handräckningsavtal med det land där indrivning
kan ske beroende av att ett beskattningsbeslut har vunnit laga krafl, får
skattemyndigheten hos länsrätten begära fastställelse av beskatlningsbeslulel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Följande beslut får
överklagas hos länsrätten genom besvär:

1. slutligt
beslut,

2.
beslut att inte meddela
beslut enligt 33 eller 36 §,

3.
beslut enligt 19 § Qärde
stycket i fråga om registrering, samt

4. beslut om
efterbeskattning,

skattskyldighet, redovisningsskyl

dighet eller restavgift.

Följande
beslut får ej överklagas:

/.
beslut enligt 33 §.

2.
beslut om skatterevision, samt

3.
länsskatiemyndighetens beslut

Följande beslut får
överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut
i en fråga

som påverkar beskattningen,

2.
beslut att avvisa en
begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

3.
beslut enligt 19 § Qärde
stycket i fråga om registrering, samt

4.
beslut om
skattskyldighet, redovisningsskyldighet, restavgift eller anstånd med att
lämna deklaration eller betala skatt.

Följande beslut får inte
överklagas:

/.
beslut om skatterevision, samt 2. skattemyndighetens beslut i

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1982:1211.
'* Senaste lydelse 1986:1289.

572

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

i
fråga om föreläggande av vite.

Länsskatiemyndighetens
beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket genom besvär.
Riksskatteverkets beslut får ej överklagas.

Föreslagen lydelse

fråga
om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut
i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär enligt 51 § första
stycket skall ha inkommit inom två månader från det klaganden fått del av det
överklagade beslutet.

Den skattskyldiges
överklagande enligt 51 § första stycket skall ha kommit in inom sex år efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om ett
beskattningsbeslut har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det
kalenderår under vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ut och
den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år.
får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige
fick del av beslutet.

Den
skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom
emot.

53§

Skattemyndigheten
skall pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet
kommit in för sent. skall myndigheten avvisa det. om inte an-nafföljer av andra
eller tredje stycket.

Överklagandet skall
inte avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat den
skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skad inte
heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in tid en annan skattemyndighet
än den som fattat beslutet eller tid en allmän förvaltningsdomstol.
Överklagandet skall då omedelbart översändas tid den skattemyndighet som fattat
beslutet.

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1986:1289.

573

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

54§

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 96 och
98 §§ taxeringslagen om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut gäller i tillämpliga
delar ifråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

Skallemyndigheten
skall snarast ompröva det överklagade beslutet, om överklagandet inte skall
avvisas enligt 53 § eller om prövning inte skall ske enligt 33 § tredje
stycket.

Ett
överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den
skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annal sätt än den
skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet.

Om skattemyndigheten
ändrar beslutet på annat sätt än den skatlskyldige begär eller om det annars
finns skäl för det, får myndigheten lämna den skatlskyldige tdlfåde alt
återkalla överklagandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig
får anföra besvär i särskild ordning om

1)
skatt fastställts i
strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är
skattepliktigt, '-'

2)
skatt fastställts mer än
en gång för samma omsättning,

3)
beskattningen blivit
oriklig på grund äv felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende,

4)
någon lill följd av
underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i
deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling
som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss
redovisningsperiod fastställd tid belopp som väsentligt avviker från vad som
rätteligen bort fastställas för perioden.

5)
någon i annat fad kan
åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställts
till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Besvär
enligt första stycket 4 och 5 får upplagas tdl prövning endast om besvären kan
grundas på omständighet eller bevis, varom känne-

Om överklagandet inte
avvisas endgt 53 § eller förfaller enligt 54 §, skad skattemyndigheten
överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i
ärendet tid länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas
lid länsrätten ulan föregående omprövning.

574

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dom
saknats när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som
söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviseiför
all få rättelse.

Besvär som avses i
första stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av del
kalenderår under vilket beskattningsåret gått tid ända.

Allmänt
ombud får endgt första och tredje styckena anföra besvär lid den skattskyldiges
förmån och ifad som avses iförsta stycket 3 även tid den skattskyldiges
nackdel.

Bestämmelserna
i 34 § gäller i tillämpliga delar vid prövning av besvär i särskild ordning.

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74 Bilaga
4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 103
och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) om besvär i särskild ordning samt i 105 §

1
mom. första
stycket, 105 §

2
mom., 106—108 och 113§§
samma lag om besvär gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärenden
rörande mervärdeskatt.

Överklagande av
riksskatteverket skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 35. 36. 39 och 40
§§ gäller för beslut av skattemyndighet eller efler sådan tid men inom två
månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett beslut
om efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall
över-klagandel ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om riksskatteverket har
överklagat ett beskattningsbeslut, skad därav föranledd talan om särskild avgift
föras samtidigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad som föreskrives om
länsskattemyndighel i de bestämmelser i taxeringslagen som rör besvär över
länsrätts och kammarrätts beslutgäl-ler i fråga om mål eller ärendenrö-rande
mervärdeskatt allmänt ombud.

Bestämmelsema i 6 kap.
10— 24 §§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt denna lag.

Länsrättens
beslut i anledning av överklagande av beslut rörande anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt, får inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'* Senaste
lydelse 1984:357. " Senaste lydelse 1986:1289.

575

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 63 f°

Riksskatteverket kan på
ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför
skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser
sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av
vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes
skriftligt hos riksskatteverket före ingången av den första redovisningsperiod
som beröres av den fråga förhandsbeskedet gäller.

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

I övrigt gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3-8 samt 11 och 72§§ lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

I övrigt gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3-8§§ lagen (1951:442)
om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
skallskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till
ledning för länsskatiemyndighetens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som
befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo
procent av det

skattebelopp,
som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom
om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig
skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har
deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje
stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med
tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den
skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej
tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt
första stycket.

Har
uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred-

Har skallskyldig i
deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning för
skattemyndighetens beskatlningsbeslut, lämnat uppgift som befinns oriktig,
påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av del
skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när
skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften
inte godtagits efter prövning i sak eller inte prövats.

Har deklaration lämnats
men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § andra stycket, påförs den
skatlskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av
uppskattning påförs den skatlskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts
eller ej tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den skatlskyldige skall dock skattetillägg
utgå enligt första stycket.

Har
uppskattning skett med stöd av 30 § andra stycket på gmnd av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1984:357. 'Senaste lydelse 1986:1289.

576

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

je
stycket på gmnd av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige
skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av
uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av oriklig uppgift från den skattskyldige
skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

utebliven
deklaration, påförs den skatlskyldige skattetillägg med tjugo procent av den
skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle
ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen.
Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriklig uppgift från den
skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har skattskyldig, som har
atl avge deklaration för skall utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven
tid fullgöra denna skyldighet, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift)
med 100 kronor.

Har i fall som avses i
första stycket den skatlskyldige antingen anmanats att lämna deklaration men
icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anmaningen eller
underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även för minst en av de
tre närmast föregående redovisningsperiodema, bestäms förseningsavgiften till
200 kronor.

Skattskyldig, som varit
skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om
han underiåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i anmaningen.
Avgiften utgår med 200 kronor.

Har
skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt ulan föreläggande,
underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldighet, påförs honom
särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har
i fall som avses i första stycket den skatlskyldige antingen Tore-lagts att
lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits
i föreläggandet eller underiåtit att avge deklaration inom föreskriven tid
även för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestäms
förseningsavgiften lill 200 kronor.

Skattskyldig, som varit
skyldig avlämna deklaration endast efter föreläggande, påförs förseningsavgift,
om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i
föreläggandet. Avgiften utgår med 200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om särskild avgift
prövas av länsskattemyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig
uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud.
Sådan talan får föras, om den orikliga uppgiften ej har godtagits efler
prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från
utgången av den

Fråga om särskild avgift
prövas av skattemyndigheten. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig
uppgift i mål om skatt /ar meddelas senast inom ett år från utgången av den
månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:1289.

577

opaginerad Kontrollera mot PDF

37
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

månad
då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig
hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i
avgiflsfrågan även om hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som
annars föreskrivs om omprövning och överklagande, skall skattskyldigs yrkande
i fråga om särskild avgift prövas, om beslut / den beskattningsfråga som
föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Delsamma gäller sådant yrkande
av riksskatteverket till förmån för skattskyldig.

Har
skattskyldig hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i
avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

Ulan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs
yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten för den
redovisningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig. Om
yrkande som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller kammarrätt,
kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare
handläggas av länsrätt.

64
h§" Bestämmelsema om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har
framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om särskild avgift.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes vid prövning av
beslut om skatt att skatten skall nedsättas eller tillgodoräknas med
ytterligare belopp, skall även vidtas därav föranledd ändring i beslut om
skattetillägg.

Vid handläggningen i
kammarrätt och länsrätt av mål om särskild avgift skad muntlig förhandling hållas,
om den skatlskyldige begär del. Muntlig förhanddng behövs dock inte. om det
inte finns anledning anta atl avgift kommer att utgå.

Andras ett
beskattningsbeslut skall skaltemyndigheten vidta den ändring av beslut om
skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslu-let.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 64 a -64 j §§ gäller bestämmelsema i denna lag, med undantag
av 38-/ §§ och 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild
avgift.

Om ej annal framgår av vad
som föreskrivs i 64 a -64 j §§ gäller bestämmelsema i denna lag, med undantag
av 38 § första stycket och andra stycket 2 saml 76 § första stycket, i
tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1987:1218.

578

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

69
§

Efter
anmälan av länsskattemyndigheten förordnar länsrätten om uttagande av vile. I
övrigt gäller 123 och 124 §§ taxeringslagen (1956:623) om vite i tillämpliga delar.
Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen prövas fråga
om uttagande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Föreslagen
lydelse

24

Vite
får inte föreläggas myndighet eller tjänsteman i tjänsten. Har vile förelagts
också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:00) eller lagen (1990:00)
om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas fråga om utdömande av vitet
av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid
prövning av en fråga om utdömande av vile får även vitets lämplighet bedömas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut som avses i 33 §
denna lag skad sändas tid den skattskyldige i vanligt brev. Sådana försändelser
får i särskilda fad rekommenderas eller delges den skattskyldige. I fråga om
delgivning av beslut eller utslag enligt denna lag äger 54 och 55 §§
taxeringslagen (1956:623) motsvarande tillämpning

Vid tillämpning av
bestämmelserna i denna lag skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som
är juridisk person, anses vara lämnat av den skattskyldige, om det inte var
uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den
skattskyldige.

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991 då förordningen (1982:24) om anstånd med atl lämna
deklaration för mervärdeskall skall upphöra alt gälla.

s. 1983 Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse
1986:1289. "Senaste lydelse 1983:1052.

579

s. 1984 Kontrollera mot PDF

8 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

dels
att 4 kap. 15 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 7, 8, 10-13 §§ och 9 kap. 2 § skall upphöra
all gälla,

dels
alt mbrikema närmast före 4 kap. 1 § samt 8 kap. 1, 7 och 11 §§ skall utgå,

dels
att nuvarande 4 kap. 4 § skall betecknas 15 § samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3
§§ skall betecknas 8 respektive 7 §,

delsatt
2 kap. 10§, 3 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. I-3, 5- 14 §§och nya 15 §,

5 kap.
5 och 12 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1, 7 och 8 §§, 8 kap. 1, 4-6, nya 7,

nya 8 och 9 §§, 9 kap. 3 § samt mbrikema till 4 och 8 kap. skall ha följande

lydelse,

dels
att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4 kap. 4, 4 a, 4 b och

6 a §§, 8
kap. 2 och 3 §§, samt närmast före 4 kap. 3 — 6 §§ nya mbriker av

följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 47§
taxeringslagen (1956:623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten
för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelsema i 4 kap. 2§
lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som skall
fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i
tillämpliga delar.

Uppgift som lämnais för
en skattskyldig som är juridisk person skad anses ha lämnats av den
skattskyldige, om del inte var uppenbart atl uppgiftslämnaren saknade
behörig-hel alt företräda den skattskyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i kap.

Beskattningsmyndigheten
får om del behövs för skattekontrollen förelägga den deklarationsskyldige
att lämna upplysningar utöver deklarationen samt prov och beskrivning på
varor som används, säljs eller tillhandahålls på annal sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndighelen får om det behövs för skattekontrollen förelägga
den deklarationsskyldige atl lämna upplysningar utöver deklarationen samt prov
och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt
i verksamheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Beskattningsmyndigheten
får vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete de handlingar som
behövs för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar
och kvitton.

580

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Ett
föreläggande får förenas med vite, om del finns anledning all anta atl den
skatlskyldige annars inte föder föreläggandet.

Bestämmelsema
i 3 kap. 6 § taxeringslagen (1990:00) gäller ifråga om skyldigheten att lämna
upplysningar eller visa upp handling.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 50 §1 och
3 mom. taxeringslagen (1956:623) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om
uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning
för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning
omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i
första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten under sju år efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tid ända, om
inte regeringen föreskriver annat.

4
kap. Fastställande av skatt, efterbeskattning m.m.

Bestämmelserna i 3 kap. 17
§ taxeringslagen (1990:00) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om
uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning
för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning
omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar
som avses i första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten. Om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något
annat, skad handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått ut.

4
kap. Beskattningsbeslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skatten skall fastställas
för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder,
för varje skattepliktig händelse.

Beskatlningsbeslut skall
fattas för vatje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder,
för varje skattepliktig händelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldiges
deklaration kommit in till beskaltningsmyndigheten inom den tid som anges i
2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna
deklarationen, anses skatten fastställd tdl det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har
kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första
stycket, anses skatten fastställd till noll kronor. Kommer deklaratio-

Har den skattskyldiges
deklaration kommit in till beskattningsmyndighelen inom den tid som anges i
2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna
deklarationen, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med
deklarationen.

Om deklarationen inte har
kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första
stycket, anses skallen genom beskattningsbeslut ha bestämts till

581

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nen
in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses skatten i stället
fastställd tid det deklarerade beloppet, om ett beslut inte dessförinnan har
meddelats enligt 3 eller 5 §.

Föreslagen lydelse

noll
kronor. Kommer deklarationen in till beskattningsmyndigheten vid en senare
tidpunkt anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen, om
inte ett omprövningsbeslut dessförinnan har meddelats.

Omprövning

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
skall meddela beslut om fastställande av skatten, om deklaralionsgransk-ning,
skatterevision eller något annal förhållande ger anledning tid det. Sådant
beslut skall också meddelas om den skattskyldige begär det.

Beslut som avses i
första stycket får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller, om skalleredovisningen
inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.
Inkommer från den skallskyldige en begäran om sådant beslut senare än två
månader före utgången av den angivna liden, skall Jramställningen anses som en
begäran om sludigl beslut enligt 5 §.

Av
beslut som avses i första stycket skall framgå alt den skallskyldige kan få
ell slutligt beslut enligt 5§.

Beskattningsmyndigheten
skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som påverkar beskattningen om
den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skad
ske när den skatlskyldige överklagat ell beskatlningsbeslut framgår av 8 kap.
4 §.

Beskattningsmyndigheten
får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen
skulle avse endast ett mindre belopp.

Om
en Jråga har avgjorts av förvaltningsdomstol, får beskattningsmyndighelen inte
pröva frågan på nytt.

Omprövning
på begäran av den skattskyldige

4.§

Vdl
den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter
utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller,
när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat.

Har
den skattskyldige inom den lid som anges iförsta stycket gett in skrivelsen med
begäran om omprövning lill en allmän förvaltnings-

582

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

domstol,
får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till
beskattningsmyndigheten.

Om den skatlskyldige
gör sannolikt all han inte inom två månader före utgången av den tid som anges
i jörsta stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är tid hans
nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får en begäran om
omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4a§

Om
en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige
eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att
undertecknande skall ske med påföljd atl omprövning annars inte görs.

4b§

Trots
bestämmelsen i 3§ tredje stycket får en fråga som har avgjorts av kammarrätten
omprövas, om beslutet på grund av regeringsrättsavgörande som meddelats efter
det att kammarrätten avgjort målet, måste anses Jelaktigl.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutligt
beslut om skatt skall meddelas om den skattskyldige eller allmänna ombudet
begär det inom den tid som anges i 3 § andra stycket första meningen. Har denna
lid gått ut skad slutligt beslut ändå meddelas, om begäran härom in-kornmer
från den skatlskyldige inoin två månader från den dag då han fått dd av beslut
enligi 3 § eller från allmänna ombudet inom två månader Jrån den dag då sådant
beslut meddelades. Föreligger särskilda skäl får sludigl beslut meddelas inom
den lid som anges i 3 § andra stycket första meningen även om den
skattskyldige eller allmänna

lid
den skaltskyldi-

Omprövning ges fördel

Omprövar
beskattningsmyndighelen självmant ell beslut får omprövningsbeslul som är
till den skattskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året efler
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eder, otn
skatleredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat.

583

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ombudet
inte har begärt det.

Sedan sludigl beslut
har meddelats för en viss redovisningsperiod eder, när skatleredovisningen
inte avser redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse, får beslut enligt
3 § eller 5 § första stycket inte meddelas för samma period eller händelse.

Föreslagen lydelse

Ett
sådant omprövningsbeslul får meddelas även efter utgången av den tid som anges
i första stycket om det föranleds av beskattnings-myndighetens
beskattningsbeslut eller förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt
denna lag avseende annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig.

Omprövning
till den skattskyldiges nackdel

Prop. 1989/90:74 Bilaga
4

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kan skatten inte
bestämmas tillförlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande
utredning skall den beräknas efter skälig grund.

Ett
omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige skad, ulom ifall
som avses i andra stycket och i 7 och 8 §§, meddelas senast under andra året
efter utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut
eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat.

Har den skatlskyldige
inte gett in deklaration i rätt tid. får ett omprövningsbeslut som är tdl hans
nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslul får meddelas inom etl år från den dag deklarationen kom in
till beskattningsmyndigheten, dock senast inom sex år från utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ul eller, om skatteredovisningen
inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträf-föl.

6a§

Beskattningsmyndigheten
får meddela ett omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige
efter utgången av den tid som anges i 6 § första stycket under de förutsättningar
och på del sätt som anges i 7-12§§(efterbeskattning).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

7 §

Nuvarande
lydelse Har den skattskyldige

Efterbeskattning
får ske om den skattskyldige

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig
uppgift till ledning för beskattningen,

2.
lämnat oriktig uppgift i mål om
skatt,

3.
underlåtit atl lämna
deklaration eller infordrad uppgift, eller.

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4. underlåtit att
tillhandahålla begärt vamprov, skall beskaltningsmyndigheten besluta om
efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört atl
skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medfört att skatt
återbetalats medför högt belopp.

4. underlåtit att
tillhandahålla begärt vamprov,

och den oriktiga
uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskattningsbeslut blivit
felaktigt eller inte fattas

Efterbeskattning
får också ske

1.
vid rättelse av
felräkning, missskrivning eller annal uppenbart förbiseende,

2.
när en ändring föranleds
av beslut som anges i 5 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efterbeskattning får
inte ske om det skattebelopp som avses är att anse som ringa eller om det med
hänsyn till omständighetema Traw-står som uppenbart oskäligt att
efterbeskattning sker. Avser prövningen fiera redovisningsperioder under samma
beskattningsår, skall frågan om skattebdoppet är att anse som ringa bedömas med
hänsyn tid del sammanlagda beloppet för periodema.

Efterbeskattning som
avser annat än ändring enligt 7 § andra stycket 2 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske om beslutet med
hänsyn till omständighetema skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
beskattningsmyndigheten tidigare fatlat beslut om efterbeskattning avseende
samma fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 4§
tdlämpas även vid efterbeskattning.

Beslut om
efterbeskattning skad meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
beskattningsår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat, om inte annat anges i 10— 12§§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde-

Beslut om
efterbeskaltning endgt 7 § andra stycket 2 får meddelas även efler den tid som anges
i 9§

585

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

lats
eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas.
Efterbeskattning får ej ske om inte beskattningsmyndigheten meddelar beslut om
detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått tid ända eller, när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Efterbeskattning på gmnd
av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av
den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Föreslagen
lydelse

men
senast inom sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut
om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i omprövningsärende eller
mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 9§ men senast inom ett år
efter utgången av den månad då beskattningsmyndigheiens eller domstolens
beslut i ärendet eller målet har vunnit laga kraft.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige
avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning
får inte meddelas av beskaltningsmyndigheten efter utgången av det andra året
efler det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har
lämnats in för registrering.

Har den skattskyldige
avlidit får beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndigheten
efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket
bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I2§'

Har
den skallskyldige, på sätt anges i 14§ andra stycket skaltebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt
de författningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel eller har åtal väckts mot honom för sådant
brott, får beskaltningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den
redovisningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även
efter utgången av i 10 § angiven tid. Detsamma gäller om tiden för atl ådöma
den skattskyldige påföljd för sådant brott har föriängts genom beslut enligt 14
a § skaltebrottslagen.

Beskattningsmyndighelen
får också meddela beslut om efterbeskattning efter utgången av i 10 § angiven
tid, om efterbeskattningen medför att den skatlskyldige enligt 12 §
skaltebrottslagen är fri från ansvar för brott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutet om
efterbeskattning enligt första stycket får inte meddelas senare än under
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs.
Beslutet om

Beslutet om
efterbeskattning enligt första stycket får inte meddelas senare än under
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs.
Beslutet om

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1985:115.

586

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

efterbeskattning
enligt andra stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det
då åtgärd som avses i 12§ skaltebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit,
får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efterbeskattning av
dödsboet senare än sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har
påförts enligt första stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om
åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen
om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har
väckts, åtalet inte bifalls lill någon del. Vad som har sagts nu gäller dock
inte om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 §
skaltebrottslagen.

Föreslagen lydelse

efterbeskattning
enligt andra stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det
då åtgärd som avses i 12§ skaltebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit,
får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efterbeskattning
senare än sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning
enligt första stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte
väcks på gmndval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om
brottsmisstanke eller beslutet om lidsförlängning eller, om åtal har väckts,
åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om
den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första
—Qärde styckena skaU också tillämpas om brottet avser en juridisk persons
skatt och åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har
företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från ansvar för
sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

13§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan den skattskyldiges
uppgifter inte läggas lill gmnd för en tillfbriil-1ig beräkning eller saknas
uppgifter från den skattskyldige, får efterbeskattningen ske efter skälig
gmnd.

Kan den skallskyldiges
uppgifter inte läggas lill gmnd för en tillförlitlig beräkning eller saknas
uppgifter från den skattskyldige, får omprövningsbeslutel fattas efter skälig
gmnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner
beskattningsmyndigheten att beslut enligt 3, 5 eller 7 § blivit uppenbart
oriktiga på grund av skrivfel, räknefel eller annal sådant förbiseende skall
myndigheten meddela beslut om rättelse, om inte beslut kan meddelas enligt 3
§.

4

Efter
utgången av den lid inom vilken deklarationen för den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan ändring av
skatten som berör mer än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras
lill den sista redovisningsperioden under beskattningsåret.

Beskattningsmyndigheten
skad snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ell mål om skatt fatta
det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.

/5§

Efler
utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan ändring av
beskattningsbeslut som berör mer än en redovisningsperiod under
beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret.

587

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

Första
stycket gäller inte om slut- Bilaga 4

ligt
beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

5 kap.

Har
besvär anförts över beslut om Om ett beskatlningsbeslut över

skatt kan den skatlskyldige av be- klagats, den skattskyldige begärt

skattningsmyndigheten få anstånd omprövning eller det annars kan an-

med betalning av skatten. Bestäm- tas att skatten kommer att sättas

melserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. ned, kan den skattskyldige av be-

uppbördslagen (1953:272) om an- skaltningsmyndigheten få anstånd

stånd vid besvär över beslut rörande med att betala
skatten. Bestämmel-

taxering skall då tillämpas. Det som sema i 49§ 1,2 och 3
mom. upp

sögs om länsskattemyndighet i upp- bördslagen (1953:272) gäller då i

bördslagen gäller då det allmänna tillämpliga delar,

ombudet.

12§

Ränta
skall utgå på Ränta skall utgå på

1. skatt
som avses i 1 § tredje styc- 1. skatt som avses i 1 § tredje styc

ket, kel,

2. skatt
som den skattskyldige fått 2. skatt som den skattskyldige fått

anstånd med att betala enligt 5 § lill anstånd med att
betala enligt 5 § till

den del skattebeloppet Täitträ/to av den del skattebeloppet
skall betalas

besvärsmyndigheten. senast vid anståndstidens utgång.

I
fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle
ha betalats enligt 1 § första stycket lill och med den dag då skatten skall
betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. 1 fall som avses i första
stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272)
tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha
betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndsiiden går
ut.

6 kap.

Beskattningsmyndigheten
får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva
verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt,
meddela förhandsbesked i frågor som rör beskattningen, om det är av vikt för
sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

1
fråga om skalleplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att
beställa en trycksak av en skattskyldig.

1
frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt kan
förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbmkar
eller avser att förbmka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden
hos riksskatteverket om

förhandsbesked enligt denna lag

skall avgöras av den särskildanämnd

som anges i 19 § taxeringslagen

(1956:623). 5gg

Senaste
lydelse 1986:1302.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

1
kap. 1§

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige i en
deklaration eller etl annat skriftligt meddelande som avgetts till ledning
för faststädande av hans skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig,
skall han påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetillägget är tjugo
procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den orikliga
uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en
sådan uppgift i mål om skatt.

Har
avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en
oriktig uppgift från den skatlskyldige påförs dock skattetillägg enligt första
stycket.

Har
den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skall beslutats genom
uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg.
Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen
påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de
skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige i
en deklaration eller ett annat skriftligt meddelande som avgetts till ledning
för beskatlningsbeslut, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han
påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av
det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade
godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i
mål om skatt och uppgiften inte godtagits efler prövning i sak eller inte
prövats.

Har avvikelse från
deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av
uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts
honom. TiU den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift
från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har
den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom
uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg.
Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen
påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de
skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar- rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige
påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsmyndigheten
prövar fråga om särskild avgift. Kammarrätten prövar dock, på talan av allmänna
ombudet, fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt.
Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har

7 §

Beskattningsmyndigheten
prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig
uppgift i mål om skatt skad prövas inom ett år från utgången av den månad då
domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga

589

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

godtagits
efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skad väckas inom ett
år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har
vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges
yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder av vad som annars gäller
om besvär prövas, om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för den skatlskyldige. Om yrkandet framställs först i
domstol, kan dom-stolenförordna atl målet om särskild avgift skall tas upp och
vidare handläggas av beskattningsmyndighelen.

Föreslagen
lydelse kraft.

Den
skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder av vad
som annars gäller om omprövning och överklagande prövas, om beslutet; den
beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för
den skallskyldige.

Prop.
1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

sr

Bestämmelserna om
eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild
avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutas
ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav föranledd nedsättning i
beslut om skattetillägg vidtas.

Vid
handläggningen i kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig
förhandling hållas, om den skallskyldige begär det. Muntlig förhanddng behövs
dock inte, om det inte finns anledning anta atl avgift kommer all utgå.

Andras ett beskatlningsbeslui
skall beskaltningsmyndigheten vidta den ändring av beslut om skattelillägg
som föranleds av beskatlningsbeslulel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8
kap. Besvär

Beskattningsmyndighetens
slutliga beslut om skatt samt myndighetens beslut om efterbeskattning, om
anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av
skattebetalning, om återbetalning av skatt och om rättelse får överklagas av
den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

8
kap. Överklagande

Beskattningsmyndighetens
beskatlningsbeslut i en fråga som påverkar beskattningen samt beslut om
anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av
skattebetalning, om återbetalning av skatt och om att avvisa en begäran om
omprövning av beskatlningsbeslut får överklagas hos kammarrätten av den
skattskyldige

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse
1987:1219.

590

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Den
skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då han
fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha kommit in inom två
månader från den dag då beslutet meddelades.

Föreslagen lydelse

och
av det allmänna ombudet.

Beslut om skalterevision,
föreläggande av vite och avvisande av ansökan om förhandsbesked får inte
överklagas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga
4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Den skallskyldiges
överklagande av beslut enligt 1 § skall ha kommit in inom sex är efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatleredovisningen
inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.
Om ett beskatlningsbeslut har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter
det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ul
eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat och har den skattskyldige fått del av
beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in
inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av heslutet.

Den
skatlskyldige får överklaga ett beskatlningsbeslut även om del inte gått honom
emot.

Beskaltningsmyndigheten
skad pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har
överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det om inte annat
följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet
skad inte avvisas, om förseningen beror på all beskaltningsmyndigheten har
lämnat den skatlskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet
skall inte hdler avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en
allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas lill
den skattemyndighet som fattat beslutet.

591

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

4 §

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:74 Bilaga
4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut enligt 3 kap. 14
§ och 4 kap. 3§ samt beslut om skalterevision, föreläggande av vite och
avvisande av ansökan om förhandsbeskedfår inte överklagas.

Beskattningsmyndigheten
skall snarast ompröva del överklagade beslutet, om överklagandet inte skall
avvisas enligt 3 § eller omprövning inte skall ske enligt 4 kap. 3 § tredje
stycket.

Ett
överklagande förfaller, om skaltemyndigheten ändrar beslutet så som den
skattskyldige begär Om myndigheten ändrar beslutet på annal sätt än den
skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet.

Om skattemyndigheten
ändrar beslutet på annal sätt än den skattskyldige begär eller om del annars
finns skäl för det. får myndigheten lämna den skattskyldige tilljäde att
återkalla överklagandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär
över kammarrättens beslut i frågor som av.ses i 1 § första stycket skall ha
kommit in inom två månader från den dag då den som klagar har fått del av
beslutet.

Besvär
över kammarrättens beslut om utdömande av vite skall ha kommit in inom tre
veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Om överklagandet inte
avvisas enligt 3 § eller förfaller enligt 4 § skall beskattningsmyndigheten
överlämna överklagandet, sill omprövningsbeslut och övriga handlingar i
ärendet till kammarrätten. Om del finns särskilda skäl får överklagandet
överlämnas till kammarrätten ulan föregående omprövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har en part överklagat
ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motparten
överklaga beslutet, även om den Jör honom stadgade besvärstiden har gått ut.
Motpartens besvär skall ha kommit in inom en månad från utgången av den tid
inom vilken de först anJÖrda besvären senast skulle ha anförts.

Återkallas
eller förfaller på annal sätt den första besvärstalan, är även den senare besvärslalan
förfallen.

Överklagande av det
allmänna ombudet skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. 5. 6 och
9—12 §§ gäder för beslut av beskattningsmyndighelen eller efter sådan tid men
inom två månader från den dag del överklagade beslutet meddelades.

Överklagas
etl beslut om efterbeskattning och yrkas ändring till den skaltskyldiges
nackdel, skall över-

s. 1986 Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1986:1302.

592

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Ett
beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas av den
skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet genom besvär hos
regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller
det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som
klagar har fått del av förhandsbeskedet. Besvär av skaltskyldig som inte är
sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet
meddelades.

Etl
beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas av den som
förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos
kammarrätten.

Besvären
skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del
av beslutet.

Föreslagen
lydelse

klagandet
ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om det admänna ombudet
har överklagat ett beskattningsbeslut, skad därav föranledd talan om särskild
avgift föras samtidigt.

Ett
beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas hos
regeringsrätten av den skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet.

Överklagande av sökanden
eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den
som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Överklagande av skattskyldig som
inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då
förhandsbeskedet meddelades.

Ett
beslut om avvisande av ansökan om förhandsbesked får inte överklagas.

Ett
beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos kammarrätten av
den som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet.

Överklagandet
skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del
av beslutet.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär
som anförts i särskild ordning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller
regeringsrätten beslutat om skatten skad besvären las upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten
och kammarrätten får, om besvär som anförts i särskild ordning skall las upp
till prövning, förordna alt målet skall vidare handläggas av beskaltningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 6 kap.
10. 13. 14 samt l7—24§§ taxeringslagen (1990:00) gäller Jör mål enligt denna
lag. Vad som i taxeringslagen sägs om riksskatteverket skad gälla del admänna
ombudet. Vad som i 6 kap. 10 § 3 taxeringslagen sägs om länsrätt skad gälla
kammarrätt.

593

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Riksdagen 1989/90. I sami Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Fråga om utdömande av
vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndighelen är belägen.
Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen
(1990:00) eller enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och
kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och
lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är
behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en
fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Nuvarande
lydelse

9
kap 3§

Fråga om utdömande av vile prövas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av
en bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas frågan av den länsrätt som
är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd
av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den
länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdömande av vite
prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet harför-fadit. då fråga om att döma ut vitet
uppkommer, får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skad inte anses ha
förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först efter det alt anmälan enligt
första stycket kommit in tid länsrätten.

Vid
prövning av fråga om utdömande av vite får också fråga huruvida och med
vilket belopp vitet hade bortföreläggas komma under bedömande.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

594

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av Bilaga 4

socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare'

dels
all 30 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 6, 17, 18, 20, 22 a, 24, 33 och 46 §§ orden "den lokala skattemyndighet"
i olika böjningsformer skall bytas ul mot "skattemyndighet" i
motsvarande form,

dels
att i 41 § orden "lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot
"skattemyndighet",

dds
atl i 9 och 23 §§ ordet "länsskattemyndighel" i olika böjningsformer
skall bytas ul mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att nuvarande 54 § skall betecknas 30 §,

dels
att 2, 3, 7, 10, 11, 15, 16, 19, 22 d, 26, 27, 29, nya 30, 32, 44 och 50—53§§
samt mbrikerna närmast före 30 och 50 §§ skall ha följande lydelse,

dels
att det skall införas en ny paragraf, 50 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2f

1
denna lag förstås med

lön:
sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3 —5§§ lagen (1981:691) om
socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration:
sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom, uppbördslagen (1953:272);

månadsavgift:
de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

ulgiftsår:
det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsavgift:
summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret;

årsuppgift:
en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift:
de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

restitutionsräntä:
ränta enligt 24 §;

anståndsränla:
ränta enligt anståndsränta: ränta enligt

54 §. 30 §.

3f

Länsskattemyndighetens
beslut enligt denna lag meddelas av den länsskattemyndighet lill vilken uppbördsdeklarationen
skad lämnas, om inte annat följer av 32 §.

'
Senaste lydelse av 23 § 1986:1388

9 §1987:563 24 §1986:480

17
§1987:1208 30§ 1986:1388.

20§ 1985:116

22 a §1986:1137

Senaste lydelse 1987:1208.

Senaste lydelse
1986:1389. 595

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Den
lokala skallemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala
skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och
redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad,
meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i del fögderi där arbetsgivaren
är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk
juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lokala
skallemyndigheten i Stock-holmsfögderi.

Vad
som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a §
gälla uppdragsgivaren.

Föreslagen
lydelse

Beslut
enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är
registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt, om inte annal
följer av 32§. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skattemyndigheten
i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt
utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas
beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Vad
som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a §
gälla uppdragsgivaren.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskaltemyndigheten kan
om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar
månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall betalas.

Länsskaltemyndigheten i
Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare
som avses i 3 § andra stycket sista meningen redovisar och betalar
arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

Skaltemyndigheten kan om
särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar
månadsavgift inom viss lid efler den dag då avgiften annars skall betalas.

Skattemyndigheten i
Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare
som avses i 3 § första stycket sista meningen redovisar och betalar arbetsgivaravgifter
i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall
ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

Skattemyndigheten skall
fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betalningsskyldighet
för arbetsgivaren om denne har

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
underlåtit att lämna
redovisning enligt 4 §;

2.
lämnat oriktig uppgift och
månadsavgiften på grund därav blivit för låg; eller

3.
redovisat för hög månadsavgift
och beslut om restitution eller avkortning skall meddelas.

Betalningsskyldighet
skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i
uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet
ålagts får omedelbart drivas in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senaste lydelse 1986:1388. Senaste lydelse 1987:1208.

596

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Kan
på gmnd av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om
utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas
tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efler vad
som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom
verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat
skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån
har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på gmnd av del
felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lokala skattemyndigheten
behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende
naturaförmånen gäller ett mindre belopp och rättelse inte yrkas av
arbetsgivaren.

Föreslagen
lydelse

Kan
på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar
om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte
beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad
som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom
verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat
skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån
har varit oriktig får skallemyndigheten inte på gmnd av det felaktiga värdet
fastställa höjd månadsavgift. Skattemyndigheten behöver inte heller besluta
om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaförmånen gäller ett mindre
belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Månadsavgift
får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts.
Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

11
f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattemyndigheten eller riksskatteverket
får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i anmaningen lämna årsuppgift.

Har uppbördsdeklaration
lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under
samma nummer.

Den
lokala skattemyndigheten får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts
i anmaningen lämna årsuppgift.

Anmaning
enligi denna paragraf får också utfärdas av riksskatteverket eder länsskaltemyndigheten.
Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift
lämnas under samma nummer.

15 f

En
arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att komplettera
den.

Efter
anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts
i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av
avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren
och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs
för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller
kvitto.

s. 597 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse
1987:1208. ' Senaste lydelse 1987:1208.

597

s. 598 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:74

Anmaning
enligt denna paragraf Anmaning enligt denna paragraf °

får
utfärdas av riksskatteverket, får utfärdas av riksskatteverket el-

länsskattemyndigheten
eller den lo- ler skattemyndigheten.

kala skaltemyndigheten.

Bestämmelserna
i 54 § 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen
(1953:272) om uppbördsdeklaralion skall tillämpas på årsuppgift.

16
f

Om
arbetsgivare eller arbetstaga- Om arbetsgivare eller arbetstaga

re inte hörsammar en anmaning en- re inte hörsammar en anmaning en

ligt 15 § första eller andra stycket ligt 15 § första, andra eller tredje

får vite föreläggas. Om en arbetsgi- stycket får vile föreläggas. Om en

vare inte hörsammar en anmaning arbetsgivare inte hörsammar en an-

enligt 11 § får den anmanande maning enligt 11 § får den anma-

myndigheten vid vite anmana den- nande myndigheten vid vite anma-

ne att inkomma med årsuppgift na denne att inkomma med årsupp-

inom viss tid. Bestämmelserna i gift inom viss tid. Bestämmelserna

83 § uppbördslagen (1953:272) om i 83 § uppbördslagen (1953:272)

vite gäller därvid i tillämpliga de- om vite gäller därvid i tillämpliga

lar. delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxeringslagen (1990:00) gäller när an- ■
maning enligt 15 § andra eller tredje stycket utfärdats.

19§

Har
årsavgiften blivit oriktig på Har årsavgiften blivit oriktig på

grund av felräkning, felskrivning el- gmnd av felräkning, felskrivning el

ler annat uppenbart förbiseende, ler annat uppenbart förbiseende,

skall den lokala skattemyndigheten skall skattemyndigheten rätta felak-

rätta felaktigheten, om inte denna ligheten, om inte denna är alt anse

är att anse som ringa. Ändring skall som ringa. Ändring skall också vid-

också vidtas tas

1. om
ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra

inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgmndande

inkomst eller

2. om
ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts

utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgmndande

inkomst.

Den
lokala skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett avgiftsbelopp
som kan komma att sättas ned genom rättelse eller ändring enligt första
stycket.

*
Senaste lydelse 1987:1208. 598

s. 599 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:74

22
d §' "RWaga 4

En
arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av
honom utgiven ersättning får helt efterges, om han

1.
inte insåg att han var
arbetsgivare åt den som utförde det arbete för vilket han utgett ersättningen
och

2.
med hänsyn till föreliggande
omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var
arbetsgivare.

Var
den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks
registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt,
får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om
det finns fömtsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om
det inte har yrkats.

Fråga
om eftergift prövas av den Fråga om eftergift prövas av

lokala skattemyndigheten eller, / skattemyndigheten eller, när ett be-

besvärsmål om skyldighet att betala slut om skyldighet all betala arbets-

arbetsgivaravgifter, av besvärsin- givaravgifter överklagats, av den in

stansen, stans som prövar överklagandet.

26§'°

Länsskaltemyndigheten
skall Skattemyndigheten skall överva-övervaka att arbetsgivare fullgör ka att arbetsgivare
fullgör sina skyl-sina skyldigheter enligt denna lag. digheter enligt
denna lag.

Det
åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid
övervakningen.

27§"

För kontroll av att en arbetsgiva- För kontroll av att en arbetsgiva

re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig

het får riksskatteverket, länsskalte- het får riksskatteverket eller skatte-

myndigheten eller den lokala skal- myndigheten besluta om revision

temyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i

hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i

tillämpliga delar bestämmelsema i 3 kap. 8—14§§ taxeringslagen

56 och 58§§ taxeringslagen (/990.00)om taxeringsrevision.

(1956:623) om taxeringsrevision.

29
§

Bestämmelsema
i 50§ 1 mom. Bestämmelserna i 3 kap. 17 §

taxeringslagen
(1956:623) gäller i första stycket taxeringslagen

tillämpliga
delar i fråga om uppgif- (1990:00) gäller i tillämpliga delar i

ter
i uppbördsdeklarationer och fråga om uppgifter i uppbördsdek-

andra handlingar, som har avläm- larationer
och andra handlingar,

nåls
eller tillhandahållits enligt be- som har avlämnats eller tillhanda-

stämmelsema
i denna lag eller upp- hållits enligt bestämmelsema i den-

rättats
eller för granskning omhän- na lag eller upprättats eller för

dertagits
av en myndighet vid av- granskning omhändertagits av en

giftskontroll. myndighet vid avgiftskontroll.

''Senaste
lydelse 1986:1137.

'"Senaste
lydelse 1986:1388.

''
Senaste lydelse 1986:1388. 599

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Uppgifter
som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater
med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om
avgift enligt system för social trygghet.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänt
ombud 54§''

Har
en arbetsgivare hos admän JÖrvallningsdomstol överklagat ett beslut om
betalningsskyldighet enligt denna lag får länsskattemyndigheten om det finns
synnerliga skäl medge anstånd heh eller delvis med betalningen. Anstånd får
beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för
förvaltningsdomstolens avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut angående
redaravgift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller allmän
förvaltningsdomstol. Länsskaltemyndigheten får som vdlkor för anstånd
föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den
som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av
avgiftsbeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anslåndslidens
utgång. Anståndsränla beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med
tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta
utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd
inte hade medgivits, till och med den månad, då anståndsiiden gått till ända.
Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Sedan
den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppel
får det omedelbart drivas in.

Anstånd
med betalning 30 §

Har
ett beslut om betalningsskyldighet överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten
antas komma att sättas nedfar skattemyndigheten medge anstånd med betalningen.
Därvid gäller bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar.

Den
som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av
avgiftsbeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens
utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränla utgår från
och med månaden efter den då avgiften skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts,
till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller, om betalning skett
dessförinnan, till och med den månad betalning skett. Anståndsränta som
understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.

Sedan skallemyndigheten
ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet får det omedelbart
drivas in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse av förutvarande 54 § 1986:1388.

600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

32 § '

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsskattemyndighetens
behörighet enligt 11, 15 och 5'/§§ tillkommer länsskattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket
meddelas beslut av länsskattemyndigheten i det län där målet om indrivning av
avgiftsfordringen är anhängigt.

Med allmänt ombud
enligt 30 § avses det allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Skattemyndighetens
behörighet enligt II, 15 och 30§§ rillkommer skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket
meddelas beslut av skattemyndigheten i del län där målet om indrivning av avgiftsfordringen
är anhängigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågor om avgiftstillägg
som avser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala
skattemyndigheten prövas av myndigheten.

Det allmänna ombudet får i
den ordning som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten eller,
när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka alt avgiftstillägg
påförs.

Frågor om avgiftstillägg
som avser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skallemyndigheten
prövas av myndigheten.

Riksskatteverket
och, när fråga är om redaravgift, det allmänna ombudet för sjömansskatt får i
den ordning som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten eller,
när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att avgiftstillägg påförs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär
m.m.

Överklagande m.m. 50§"'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala
skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut
enligt 6§ tredje stycket eder 19 § andra stycket överklagas dock genom besvär
hos länsskaltemyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22 a § får inte
överklagas av det admänna ombudet.

Sjömansskaltekontorets
beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärshandlingen
skall ha kommit in senast två månader från den dag då klaganden fick del av
beslutet.

Den
lokala skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller
beslut varigenom

får

Skattemyndighetens
beslut överklagas hos länsrätten.

Sjömansskattekontorets
beslut får överklagas hos sjömansskattenämnden.

Riksskatteverkets,
skattemyndighetens eller sjömansskaltekontorets beslut om revision eller
beslut var-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse
1987:1208. '" Senaste lydelse 1986:1389.

601

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vite
har förelagts får inte överklagas. Detsamma gäller den lokala
skattemyndighetens avvisningsbeslut endgt 22 a § andra slyckei.

Föreslagen
lydelse

igenom
vite har förelagts får inte överklagas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50a§

Överklagande av arbetsgivare, det allmänna ombudet för sjömansskatt,
eller när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena skad ha kommit
in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av riksskatteverket skad ha kommit in inom två månader
från det beslutet meddelades.

Riksskatteverket
får hos länsrätten yrka att arbetsgivaravgifter påförs en arbetsgivare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 §"

Beslut
av den lokala skallemyndigheten eller sjömansskattekontoret, som får
överklagas, skall på ansökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut
enligt 22 a §, någon av sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten
respektive sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen skall ha kommit in
före besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt
6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket.

Ett
beslut får inte omprövas, om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet eller,
när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena har anfört besvär
över beslutet.

Beslut av
skattemyndigheten eller sjömansskallekonloret, som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren eller det allmänna ombudet för sjömansskatt eller,
när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena omprövas av
skattemyndigheten respektive sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen
skall ha kommit in före överklagandetidens utgång.

Bestämmelserna
i 6 kap. 5—7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en arbetsgivare eller, när
fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena har överklagat skattemyndighetens
beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut av
länsskattemyndighet får" överklagas bara i den mån beslutet gäller
förseningsavgift, restavgift, tilläggsavgift, restitution eller avkortning.
Överklagandet skall göras hos kammarrätten.

Länsrättens beslut
ifråga som avses i 6§ tredje stycket. 7 §, 22 a § andra stycket eller 30 §får
inte överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse
1986:1389. '* Senaste lydelse 1986:1388.

602

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Sjömansskattenämndens
beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos
kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut
enligt 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket får dock inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Sjömansskattenämndens
beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos
kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut
ifråga som avses i 6 § tredje stycket, 22 a § andra stycket eller 30 § får
dock inte överklagas.

Prop. 1989/90:74 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut av riksskatteverket
om revision eller föreläggande av vile får inte överklagas.

Bestämmelserna i 6 kap.
11 — 23 §§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt denna lag. Vad som i
taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla arbetsgivare eller, när fråga
är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena. Vad som i taxeringslagen sägs
om skattetillägg skad gälla avgiftstillägg.

s. 603 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

603

s. 604 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1989/90:74

Bilaga
5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-27

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet
Ulf Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till taxeringslag, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna Karin Almgren och
Susanne Mattsson.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Taxeringslagen

Riksdagens
principbeslut hösten 1986 innebar bl.a. att beslutsfunktionen vid taxeringen
skulle inlemmas i skatteförvaltningen och att vida möjligheter till omprövning
av etl skattebeslut skulle införas (lagrådsremissen s. 12). Det till lagrådet
nu remitterade förslaget innebär att det för bl.a. inkomstskattemål sker en
övergång från den nuvarande beloppsprocessen till en sakprocess.
Beloppsprocessen kommer dock att bestå för vissa typer av skatlemål, främst i
fråga om fastighetstaxering. Vidare kommer olika tider för överklagande och en
olikformig reglering av det allmännas processföring även fortsättningsvis att
gälla på skilda områden. Arbetet på att samordna olika förfaranden fortgår
emellertid. Slutmålet är en ordning med i stort sett gemensamma processuella
bestämmelser på skatteområdet.

I
begreppet taxeringsbeslut innefattas enligt 4 kap. 1 § i det remitterade
förslaget de grundläggande besluten om årlig taxering, omprövningsbeslut och
beslut om taxeringsåtgärder. Skattemyndighetens grundläggande beslut och
omprövningsbeslut skall enligt förslaget innefatta såväl ett ställningstagande
i sakfrågan som ett fastställande av underlaget för att bestämma skatten. När
en förvaltningsdomstol ändrar ett tidigare taxeringsbeslut, är det inte
domstolen utan skattemyndigheten som skall besluta om de taxeringsåtgärder som
ar en konsekvens av domstolens omprövning i sakfrågan, dvs. fastställa den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst. Beslut om taxeringsåtgärder kan i sin
tur både omprövas av skattemyndigheten och överklagas till domstolen. Denna ordning
motiveras av det med införandet av sakprocessen sammanhängande förslaget att de
allmänna förvaltningsdomstolarna i framtiden endast skall fatta beslut i den
sakfråga som efter ett överklagande av skattemyndighetens beslut är föremål
för prövning (se lagrådsremissen s. 75 — 77).

Att
denna genomgripande förändring genomförs inom taxeringsproces

sen kan knappast sägas framgå av lagtexten till den föreslagna nya taxe

ringslagen. I en lagtext brukar inte anges vad en domstol inte skall göra. 3

kap. 23 § taxeringslagen bör emellertid ges en lydelse av vilken det indirekt

framgår att domstol inte skall fastställa den skattskyldiges beskattningsba- 604

s. 605 Kontrollera mot PDF

ra
inkomst. Se vidare lagrådets yttrande under 3 kap. 23 § nedan. Vidare Prop.
1989/90:74

föreslås
att 6 kap. 1 § i lagen får en lydelse som ger en klarare antydan om Bilaga
5

all
taxeringsprocessen är en sakprocess (jfr 4 kap. 7 § i det remitterade

förslaget).
Bestämmelserna i 4 kap. 1, 7, 8 och 23 §§ samt 6 kap. 1 §

sammantagna
kan då sägas ge uttryck för principen att taxeringsprocessen

är
en sakprocess.

/
kap. Inledande bestämmelser

1
och 2 §§

1
paragraferna anges taxeringslagens tillämpningsområde. Lagen skall enligt 1 §
första stycket i det remitterade förslaget gälla vid fastställelse av
underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt kommunalskallelagen
m. fl. uppräknade lagar. Enligt 1 § andra stycket gäller lagen även vid
handläggning i allmän förvaltningsdomstol av mål om fastställande av underiaget
för att ta ut skatt eller avgift, dvs. taxering. I 2 § slutligen, föreskrivs
att bestämmelserna i taxeringslagen, med visst undantag som framgår av 5 kap. i
lagen, också gäller för skattetillägg och förseningsavgift.

Lagrådet
utgår ifrån att taxering enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig
inkomstskatt, lagen om statlig förmögenhetsskatt och lagen om statlig
faslighetsskatt kommer att förekomma i betydligt större omfattning än taxering
enligt övriga uppräknade lagar och föreslår därför att uppräkningen inleds med
de fyra nämnda lagarna, varefter övriga lagar kan anges i kronologisk ordning.

Vidare
anser lagrådet all det redan av 1 § bör framgå att det i taxeringslagen
anvisade taxeringsförfarandet också gäller vid handläggning av ärenden om
särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift. Bestämmelsen
härom kan tas in som ett andra stycket i 1 §.

Vad
beträffar taxeringslagens tillämpning på handläggningen i allmän
förvaltningsdomstol av mål om taxering framgår av 6 kap. att det i lagen finns
bestämmelser om handläggningen vid domstol. Om det över huvud taget skall vara
nödvändigt att i inledningen särskilt ange att taxeringslagen gäller även vid
den del av taxeringen som efter överklagande sker vid allmän
förvaltningsdomstol bör bestämmelsen utformas så all del anges att lagen
innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering i
sådan domstol. Bestämmelsen, i vilken även bör anges att lagen innehåller
regler om mål om särskilda avgifter, kan lämpligen tas in som ett tredje stycke
i 1 §.


grund av det anförda föreslår lagrådet att 1 § får följande lydelse:

"Denna
lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ul skatt eller avgift
(taxering) enligt

1. kommunalskattelagen
(1928:370),

2.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.
lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,

4.
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

5.
lagen (1927:321) om utskiftningsskatt,

6.
lagen (1933:395) om
ersättningsskatt, 605

s. 606 Kontrollera mot PDF

2.
lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, Prop. 1989/90:74

3.
lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt. Bilaga 5

4.
lagen (1989:346) om särskild
vinstskatt.

Lagen
gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg
och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen
innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och
särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol."

Till
följd härav bör bestämmelserna i 3, 4 och 5 §§ i 1 kap. betecknas 2, 3 och 4 §§.

2
kap. Taxeringsorganisationen

1
1 § presenteras skatteförvaltningen, varvid det anges all riksskatteverket
leder taxeringsarbetet i landet och all det i varje län finns en skattemyndighet
som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Vidare skall vid varje skattemyndighet
finnas ett eller flera skattekontor. Inom skattemyndigheten skall enligt
förslaget finnas ytterligare ett organ, nämligen skaltenämnden. Som framgår av
3 § skall vid varje kontor finnas en skattenämnd.

För
undvikande av missförstånd bör enligt lagrådels mening i 1 § första stycket
anges att riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet
(jfr 18 § GTL). Vidare anser lagrådet atl skatteförvaltningens uppbyggnad
kommer till klarare uttryck om samtliga organ, alltså även skaltenämnd,
presenteras i 1 §.

Enligt
1 § tredje stycket skall riksskatteverket ha samma befogenheter som
skattemyndigheten har enligt vissa särskilt uppräknade paragrafer i 3 kap.
Lagrådet anser att det av detta kapitel tillräckligt tydligt framgår vilka
befogenheter som avses utan att de särskilda paragrafema behöver räknas upp och
föreslår därför att uppräkningen utgår.

Lagrådet
föreslår i enlighet härmed att 1 § utformas på följande sätt.

"Riksskatteverket
leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet.

1
varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet.
Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor
finns en skattenämnd.

Riksskatteverket
har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande
fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer
skattemyndigheten."

3 §

Enligt
2 § fallas beslut i laxeringsärende av skattemyndigheten i det län där

den skallskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Av moti

ven (avsnitt 5.2.) framgår att beslut i taxeringsärenden i stor utsträckning

kommer att i skattemyndighetens namn fattas av tjänstemän vid myndig

heten. 1 vissa särskilt uppräknade fall är det meningen att skattemyndighe

ten vid beslutsfattandet skall utgöras av en skattenämnd i vilken lekmän

ingår. Eftersom skattenämnd skall finnas vid varje skattekontor kan det 606

s. 607 Kontrollera mot PDF

förekomma flera
skattenämnder vid en skattemyndighet. Emellertid kan Prop. 1989/90:74

också enligt 3 § andra
stycket i del remitterade förslaget skattenämnd bestå Bilaga 5

av flera avdelningar.
Varje avdelning skall i sådant fall anses som en

skattenämnd och alltså
besluta i skattemyndighetens namn. För att nu

redovisade förhållande
skall framgå tydligare anser lagrådet att 3 § bör

utformas på följande sätt.

"Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd
skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även
avdelning."

Bestämmelsen
i 3 § första stycket bör som ovan angetts flyttas till 1 § andra stycket.

1
denna paragraf anges att det i en skattenämnd skall finnas ordförande, vice
ordförande och övriga ledamöter. Det anges också att det skall finnas en
ordförande för varje avdelning och att regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall fastställa antalet vice ordförande. Enligt lagrådets
mening framgår en skattenämnds ställning som del av skattemyndigheten
tydligare om 5 § utformas på följande sätt.

"1
skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden
består av flera avdelningar, skall det finnas en ordförande för varje
avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
antalet vice ordförande vid varje skattekontor."

6
och 7 §§

Lagrådet
anser all avsnittet om skattenämnd får en mera logisk uppbyggnad om 7 § som
handlar om ledamöternas kompetens placeras närmast efter bestämmelserna i 5 §
och att 6 och 7 §§ därför får byta plats.

3
kap. Utredning i taxeringsärenden

2 §

Kommunikalionsreglema
i 17 § förvaltningslagen gäller inte bara rätten för part att få del av
uppgifter som tillförts ärendet av annan än honom själv utan också rätten att
få yttra sig över dem. Det torde inte vara avsett att genom den föreslagna
bestämmelsen i första stycket göra någon begränsning i förhållande till förvaltningslagen
av den skattskyldiges rätt i detta hänseende. I det föreslagna andra stycket
bör därför efter orden "honom själv" skjutas in "och atl få
tillfälle att yttra sig över dem".

4 §

Den
skattskyldiges rätt enligt denna paragraf att få lämna upplysningar

muntligt
inför skattenämnden i ett taxeringsärende gäller endast ärende 607

s. 608 Kontrollera mot PDF

som
skall avgöras av nämnden. För att detta skall framgå av lagtexten bör Prop.
1989/90:74

efter orden "som
angår honom" skjutas in "och skall avgöras av nämn- Bilaga 5

den."

I
paragrafen upptas bestämmelser om föreläggande för den skattskyldige att lämna
upplysningar och att visa upp handlingar. Möjligheten att förelägga vite
utsträcks att gälla även föreläggande att förete vissa handlingar, en möjlighet
som idag inte står skattemyndighet till buds.

Enligt
34 § 2 mom. GTL är envar skyldig att "i den omfattning, som i anmaningen
angivits meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för
kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering" (1
st) och att "efter anmaning förete alla handlingar, som finnas
erforderliga för kontroll av deklarationen" (2 st). Av lagrådsremissen
framgår att någon utvidgning av anmaningsrätten inte är avsedd. Vidare uttalas (s.
71) att en strikt gräns i förhållande lill reglerna om taxeringsrevision även
fortsättningsvis skall upprätthållas och att skyldigheten att förete handlingar
skall begränsas lill dem som behövs för att styrka riktigheten av de poster som
tagits upp i den skattskyldiges självdeklaration; reglema skall inte heller i
framtiden ge möjlighet att kontrollera själva underiagels riktighet utan endast
om de avgivna uppgifterna stämmer överens med underlaget.

De
begränsningar som sålunda avses gälla bör framgå av lagtexten. Av denna bör
också framgå att föreläggandet måste utformas så att den skattskyldige får
klart för sig vilka upplysningar som avses med föreläggandet (jfr RÅ 1964 ref
52). Lagrådet föreslår att de två första styckena i paragrafen ges följande
lydelse:

"Skattemyndigheten
får förelägga den skattskyldige att i den omfattning som anges i föreläggandet
lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgiftema i hans
självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering.

Skattemyndigheten
får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen."

En
skallskyldig som enligt 5 § förelagts atl lämna upplysningar eller atl visa upp
en handling kan enligt förevarande paragraf begära att länsrätten befriar honom
från denna skyldighet. Fömtsättningama för att ett sådant beslut skall kunna
meddelas av domstolen framgår klarare om paragrafen ges följande lydelse (jfr
lagrådets yttrande nedan beträffande 13 §).

"Länsrätten
får, om del finns synnerliga skäl, på framställning av en

skattskyldig som enligt 5 § förelagts att lämna upplysningar eller visa upp

handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningama eller

handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst- 608

s. 609 Kontrollera mot PDF

nad
eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller Prop.
1989/90:74

handlingens innehåll inte bör komma lill någon annans kännedom." Bilaga
5

8-14§§

I
avsnittet om taxeringsrevision används uttryck som "den reviderade",
"den som revideras" (reviderats) och liknande i stället för "den
hos vilken revisionen görs (gjorts)", "den vars verksamhet skall
granskas" osv. De använda ullrycken är enligt lagrådets mening — hur
praktiskt användbara de än må synas vara — inte acceptabla ur språklig
synpunkt. De i remissen använda uttrycken bör därför i förekommande fall bytas
ut. Lagrådet vill i detta sammanhang anmärka att uttrycket "den
reviderade" faktiskt förekommer på ett ställe i den nuvarande lagtexten
(56 § 4 mom. andra stycket GTL). Hur och varför detta uttryck — som inte fanns
i det av lagrådet 1987 granskade förslaget — har kommit till, har inte kunnat
utrönas i vidare mån än att det därefter använts i propositionen till riksdagen.

Den
i 8§ andra stycket första meningen föreslagna bestämmelsen blir tydligare om
den ges följande lydelse:

"Taxeringsrevision
får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra
till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd
rättshandling med den hos vilken revision skall göras, fullgjort sin
deklarations- och uppgiftsskyldighet."

De
två sista meningarna i samma stycke kan lämpligen bilda ett nytt tredje stycke.

Bestämmelserna
i 13 § första och andra styckena i det remitterade förslaget motsvarar 54 § 4
mom. första stycket GTL. Den i förslaget använda metoden med punktindelning
passar här mindre väl och gör bestämmelsernas innebörd oklar. Enligt lagrådets
mening är en utformning av bestämmelserna i huvudsaklig överensstämmelse med
de nuvarande att föredra. (Jfr vad som tidigare sagts om 6 § i detta kapitel).

En
bestämmelse av det innehåll som tas upp i 13 § tredje stycket kan — såsom
lagrådet framhöll vid tillkomsten av motsvarande bestämmelse i GTL (se prop.
1987/88:65 s. 143) — undvaras; vad som sägs i den får anses gälla utan någon
uttrycklig regel. Anses en sådan bestämmelse behövas, krävs en redaktionell
jämkning i enlighet med vad som sagts fömt. Lagrådet föreslår att 13 § (de två
första styckena) ges följande lydelse:

"Revisorn
har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om
den hos vilken revisionen görs skall iaktta tystnad om deras innehåll. När det
finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den hos vilken
revisionen görs besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hänsyn
till deras innehåll på gmnd av särskilda omständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom, skall undantas från revisionen.

Om
handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 § andra

stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt atl

själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som

enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga

för revisorn." 609

39
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 74

s. 610 Kontrollera mot PDF

4
kap. Taxeringsbeslut Prop. 1989/90:74

15
—22 §§ i detta kapitel innehåller bestämmelser om eftertaxering. Det är
Bilaga 5 en fördel i systematiskt hänseende om dessa paragrafer föregås av
rubriken "Eftertaxering". Rubriken före 13 § kan då lämpligen ges
lydelsen "Omprövning på initiativ av skattemyndigheten" och rubriken
före 14 § utgå.

2 §

Såsom
framgår av den allmänna motiveringen är det angeläget att den skattskyldige så snart
som möjligt underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut som har gått honom
emot och att han får besked om hur han skall förfara om han inte vill nöja sig
med beslutet Ofr 21 § förvaltningslagen). En bestämmelse härom bör las in i
taxeringslagen. Den kan lämpligen tas upp som ett tredje stycke i 2 § och ges
följande innehåll:

"Den
skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett
taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till den
skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära omprövning
av eller överklaga beslutet."

9 §

Lagrådet
föreslår att andra och tredje styckena i denna paragraf får byta plats och att
det nya andra stycket ges följande lydelse:

"Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fåll kännedom om etl taxeringsbeslut som är
till hans nackdel eller skallsedel eller annan handling med uppgift om
skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in
inom två månader från den dag han fick sådan kännedom."

12§

I paragrafen
har införts en särskild regel för att möjliggöra en omprövning

av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut utan atl den skattskyldige skall

behöva begära resning. Alt beslutet inte står i överensstämmelse med ett

senare avgörande av regeringsrätten innebär dock inte att beslutet måste

anses felaktigt. Lagrådet föreslår bl.a. med hänsyn härtill att 12 § ges

följande lydelse:

"Trots
bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt
genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från
rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats
därefter."

13§

En
skattemyndighet bör — under de förutsättningar i övrigt som anges i

II §
— även självmant få ompröva ett beslut om skattetillägg. En bestäm

melse härom kan tas upp som ett tredje stycke i 13 § och ges lydelsen: 610

s. 611 Kontrollera mot PDF

"Även
om liden för omprövning enligt första stycket har gått ut får Prop.
1989/90:74 skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva
ett Bilaga 5 beslut om skattetillägg så länge beslutet i den laxeringsfråga
som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga krafl."

21
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om eftertaxering i samband med misstanke om brott
enligt skattebrottslagen. Beslut om eftertaxering skall enligt Qärde stycket
undanröjas i vissa närmare angivna fall. En bestämmelse behövs även för det
fall att åtalet läggs ned. Dessutom bör en viss redaktionell jämkning göras.
Lagrådet föreslår att andra och Qärde styckena i paragrafen ges följande
lydelse.

Andra
stycket:

"Beslut
om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skaltebrottslagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 19 §."

Fjärde
stycket:

"Beslut
enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skaltebrottslagen,
undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den
förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet
om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte
bifalls till någon del."

22 §

Bestämmelsen
i denna paragraf är enligt lagrådets mening egentligen onödig. Anses
bestämmelsen för tydlighetens skull böra vara kvar, blir lagtexten lättillgängligare
om den ges följande lydelse:

"Vad
som sägs i 21 § tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om
åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt
den juridiska personen eller om fall som avses i 12 § skattebrottslagen
(1971:69) föreligger beträffande honom."

23 §


de skäl som framgår av vad lagrådet inledningsvis anfört föreslår lagrådet att
23 § ges följande lydelse:

"Skattemyndigheten
skall snarast efler det att en domstol meddelat

beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara

inkomst och vidtaga de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av dom

stolens beslut." 611

s. 612 Kontrollera mot PDF

5 kap. Särskilda avgifter Prop. 1989/90:74

8och9§§ Bilagas

Avsikten
med reglerna i 8 och 9 §§ är enligt motiven att enbart särskild avgift inte får
påföras skattskyldig genom eftertaxering om det inte är fråga om rättelse av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende (4 kap. 17 § 1). Däremoi
får beslut om skattetillägg som föranleds av beslut om eftertaxering fattas
samtidigt som beslutet om eftertaxeringen (9 §). Enligt 1 kap. 2 § i förslaget
gäller bestämmelserna i lagen också för särskilda avgifter om inte annat
följer av 5 kap. Det förefaller onödigt komplicerat att för att ernå den
effekt som anges i motiven först säga atl bestämmelserna i 4 kap. om eftertaxering
i princip inte skall gälla utom i visst fall och därefter föreskriva att
skattetillägg som föranleds av eftertaxering får påföras samtidigt med beslutet
om eftertaxeringen.

Enligt
lagrådets uppfattning framgår syftet med bestämmelserna bättre om bestämmelsen
i 8 § första stycket bildar en särskild paragraf och ges följande lydelse.

"Beslut
om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift, utom i fall som avses i
4 kap. 17 § 1."

Om
paragrafen ges denna lydelse omfattas även del fall som beskrivs i 9 § och
någon särskild bestämmelse för delta fall behövs således inte. I 9 § kan i
stället tas in det som i lagrådsremissen bildar 8 § andra stycket, varvid
hänvisningen som en följd av vad ovan sagts bör avse endast 10 och

11§§.

9
§ föreslås därför få följande lydelse:

"Utöver
vad som följer av bestämmelsen i 4 kap. får beslut om skattetill-lägg fattas på
sätt som anges i 10 och 11 §§."

6 kap.
Överklagande


de skäl som lagrådet inledningsvis angett föreslås atl paragrafen ges följande
lydelse:

"En
skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för
beskattningen eller annal ekonomiskt mellanhavande med del allmänna får
överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och, i fråga
om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den
skatlskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av
taxeringsbeslut."

3 §

I
3 § i förslaget används — såvitt lagrådet känner till för första gången i

svenskt lagspråk — ordet "överklagandet" i betydelsen
"skrivelsen med

överklagandet" (jfr 24 § förvaltningslagen). I 3 § förvaltningsprocesslagen

finns regler om måls anhängiggörande vid allmän förvaltningsdomstol

genom "ansökan, besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd".

Används ordet "överklagandet" i den föreslagna betydelsen bör paragra- 612

s. 613 Kontrollera mot PDF

fens
inledning på något sätt knyta an till dessa bestämmelser, exempelvis Prop.
1989/90:74 genom lydelsen: "Överklagandet skall vara skriftligt och ha
kommit in före Bilaga 5 utgången av det femte året — — —."

8 §

Under
hänvisning till vad lagrådet anfört under 3 § föreslår lagrådet att 8 § första
stycket ges följande lydelse:

"Överklagandet
skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller
för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid
men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades."

22
och 23 §§

1
den nuvarande skatteprocessen finns inte någon motsvarighet till civilprocessens
institut deldom och mellandom. Enligt specialmotiveringen till

6 kap.
22 och 23 §§ i det remitterade förslaget har bestämmelsema om

deldom och mellandom utformats med 17 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken

som mönster. Den i rättegångsbalken använda terminologin bygger emel

lertid på atl begreppen dom, beslut och slutligt beslut definierats i 17 kap.

1 §. I förvaltningsprocesslagen finns ingen motsvarande definition av be

greppen dom och beslut. Ehum allmän förvaltningsdomstols avgörande av

själva saken sker genom dom (se 30 § förordningen om protokollföring

m. m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna) talas sålunda i förvalt

ningsprocesslagen endast om beslut. Med hänsyn härtill bör begreppen

deldom och mellandom inte komma till användning i lagtexten, vilket inte

heller är nödvändigt. En annan sak är att domstolarnas dom i nu ifrågava

rande fall kan benämnas deldom respektive mellandom. På gmnd av det

anförda föreslår lagrådet att 22 § och 23 § första stycket ges följande

lydelser:

22 §

"Om
det finns fler frågor i samma mål, får särskilt beslut meddelas i någon av dem
trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats."

23 §
första stycket

"Om
flera omständigheter var för sig har omedelbar betydelse för avgörandet av en
fråga som skall prövas i målet och det med hänsyn lill utredningen är lämpligt
att en sådan del av målet avgörs för sig, får särskilt beslut meddelas i den
delen."

7 kap.
Övriga bestämmelser

1 §

1
paragrafen föreskrivs att vite inte får föreläggas myndighet eller tjänste

man i tjänsten. Paragrafen skall enligt motiven motsvara 123 § andra 613

s. 614 Kontrollera mot PDF

stycket GTL, dar det
föreskrivs att vite ej får föreläggas staten, kommun Prop. 1989/90:74 eller
annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Lagra-
Bilaga 5 det kan instämma i alt det inte är alldeles klart vad som skall förstås
med annan menighet men anser att begränsningen av den krets som får föreläggas
vite kommer till tydligare uttryck om paragrafen i övrigt utformas på samma
sätt som i GTL, dock att ordet ämbetsman bör utgå. Lagrådet föreslår all
paragrafen får följande lydelse: "Vile får inte föreläggas staten, kommun
eller tjänsteman i tjänsten."

Enligt
många avtal om handräckning som Sverige träffat med andra stater krävs att det
taxerings- och beskattningsbeslut som indrivningen gmndar sig på skall ha
vunnit laga kraft.

Avsikten
med bestämmelsema i denna paragraf är att möjliggöra indrivning även i
utlandet, innan taxeringsbeslut vunnit laga kraft. Man skulle därigenom
neutralisera den senareläggning av verkställighet som annars blir följden av
att taxerings- och beskattningsbeslut enligt det föreslagna förfarandet normalt
vinner laga kraft först vid utgången av femte året efter taxeringsåret.

Frågan
har inte behandlats i utredningen och har därför inte remissbehandlats. Någon
närmare utredning har inte redovisats i lagrådsremissen.

De
föreslagna bestämmelserna innehåller att skattemyndigheten hos länsrätten kan
begära fastställelse av ett taxeringsbeslut, innan det vunnit laga kraft. En
sådan fastställelse skulle enligt motiven gå ul på atl alla frågor som bedömts
i taxeringsbeslutet och även nya som den skallskyldige för in i processen skall
prövas. Det sägs inte på vad sätt ett sådant fastställelsebeslut skulle inverka
på den skattskyldiges rätt att begära omprövning eller överklaga
taxeringsbeslutet.

För
att genorn lagstiftning uppnå den eftersträvade effekten måste man på något
sätt förkorta den tid inom vilken den skattskyldige får begära omprövning av
eller överklaga skattemyndighetens taxeringsbeslut. Något sådant förslag har
emellertid inte tagits upp i remissen. En sådan ordning förefaller dessutom
diskutabel. Ett annat sätt att lösa frågan är att träffa överenskommelse om
annan reglering än den nuvarande i handräckningsavtalen.

I
detta sammanhang kan framhållas att närliggande frågor behandlas i prop.
1989/90:14 i vilken föreslås att riksdagen bl.a. godkänner Europaråds- och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden. (Se vidare prop. 1989/90:14 s. 72
of).


gmnd av det anförda avstyrker lagrådet förslaget i förevarande del. 1 den mån
frågan behöver regleras får den tas upp och beredas i särskild ordning.

Lagen
om självdeklaration och kontrolluppgifter

I
förslaget till lag om självdeklaration och kontrolluppgifter har i huvudsak

utan närmare bearbetning i
systematisk ordning förts samman nu gällande 614

s. 615 Kontrollera mot PDF

mycket ingående och
detaljerade bestämmelser. Granskningen i lagrådet Prop. 1989/90:74 har
skett mot denna bakgmnd och har inte kunnat omfatta frågan om alla Bilaga 5
detaljbestämmelser behöver meddelas i lag. Frågan om vilka bestämmelser som
bör ges i lag och vilka regler som kan meddelas i annan ordning fordrar närmare
utredning, som inte lämpligen kan företas i lagrådet i detta ärende.

Den
företagna granskningen har därför främst inriktats på att i sakliga delar
undersöka om de sammanförda reglerna är konsekventa, begripliga och går ihop
med innehållet i taxeringslagen samt kommunalskattelagen och andra aktuella skatteförfatlningar.
Lagrådet har därvid utgått från del förhållandet att de nuvarande reglerna
tillämpats vid flera taxeringar och såvitt lagrådet har sig bekant i huvudsak
fyllt sitt ändamål.

2
kap. Självdeklaration m. m.

2 §

I
paragrafens första stycke föreskrivs att var och en som enligt bestämmelserna
om deklarationsskyldighet för fysiska och juridiska personer (5 — 9 §§) är
skyldig att deklarera skaU lämna självdeklaration. Här är alltså fråga om
deklarationsskyldighet som skall fullgöras självmant. Lagrådet anser all
bestämmelsen inte har någon självständig funktion och att den därför kan utgå.

Enligt
andra stycket i paragrafen kan deklarationsskyldighet uppkomma även i andra
fall, nämligen efter föreläggande av skattemyndigheten. Lagrådet anser att det
från systematisk synpunkt är att föredra att bestämmelsen om
deklarationsskyldighet efter föreläggande placeras efter de paragrafer som
reglerar den deklarationsskyldighet som fysiska och juridiska personer
självmant har att fullgöra.

Bestämmelsen
bör lämpligen föregås av mbriken "Deklarationsskyldighet efter
föreläggande".

Till
följd av lagrådets förslag beträffande 2 § bör 3 —9 §§ i lagrådsremissen
betecknas 2 —8§§ och den nu aktuella bestämmelsen bilda 9§ med följande
lydelse.

"Efter
föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 4 —8 §§ lämna självdeklaration."

3
kap. Kontrolluppgifter m. m.

3 §

I
konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 3 kap. 6 § taxeringslagen
föreslås att förevarande paragraf får följande lydelse:

"Länsrätten
får, om det finns synneriiga skäl, på framställning av en

uppgiftsskyldig som förelagts atl lämna kontrolluppgift som enligt bestäm

melsema i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom

från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges

tystnadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör att uppgiften

inte bör komma till någon annans kännedom." 615

s. 616 Kontrollera mot PDF

4
kap. övriga bestämmelser Prop. 1989/90:74

5
§ Bilaga 5

1
konsekvens med vad lagrådet föreslagit i fråga om 7 kap. 1 § taxeringslagen
föreslås att paragrafens första stycke får följande lydelse:

"Föreläggande
får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun eller
tjänsteman i tjänsten."

Lagen
om skatteavdrag för sjukpenning m. m.

2 §

Enligt
paragrafen skall skalleavdrag normalt inte göras från sådan inkomst som avses i
1 §, om mottagaren är skyldig atl betala preliminär B-skall. Om inkomsten
utgörs av dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd
skall skatteavdrag dock göras även i ett sådant fall (se s. 312). Lagrådet
anser att delta kommer till tydligare uttryck om paragrafen utformas på
följande sätt.

"Avdrag
för preliminär A-skatt skall göras från inkomst som utgör dagpenning från
erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är
skyldig att betala preliminär B-skatt."

I
denna paragraf ges regler om hur avdraget för preliminär A-skatt skall
beräknas, om inkomsten utgörs av dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.
Som en följd av lagrådets förslag till utformning av 2 § behövs inte första
stycket i förevarande paragraf Även mbriken före 5 § bör utgaå. Lagrådet
föreslår på gmnd av det anförda att 5 § ges följande lydelse: "Avdrag för
preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa görs med
ledning av en särskild tabell. Tabellen skall gmndas på medelutdebiteringen i
landet för kommunal inkomstskatt under beskattningsåret och beräknas för
skattskyldig som avses i 4 § 2 mom. första stycket 1 uppbördslagen (1953:272).
Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avmndning enligt 5 § första
stycket uppbördslagen. Riksskatteverket fastställer tabellen."

Lagen
om ändring i uppbördslagen

83 §

Som
en följd av vad lagrådet föreslagit i fråga om 7 kap. 1 § taxeringslagen och 4
kap. 5 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter föreslås att
paragrafens andra stycke får följande lydelse: "Vite får inte föreläggas
staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten."

85
§ 1 mom. tredje och Qärde styckena

Under
hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 6 kap. 3 § och 8 §

första stycket taxeringslagen föreslår lagrådet att 85 § 1 mom. tredje och

Qärde styckena ges följande inledande lydelse. 616

s. 617 Kontrollera mot PDF

Tredje
stycket: Prop. 1989/90:74

"Den
skattskyldiges eller arbetsgivares överklagande skall vara skriftligt liSa

och ha kommit in inom två månader från ."

Fjärde
stycket:

"Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader
från den dag beslutet meddelades."

Lagen
om ändring i lagen om mervärdeskatt

26 §

Första
och andra styckena i denna paragraf bör utformas i enlighet med vad lagrådet
förordat i fråga om 3 kap. 5 § första och andra styckena i förslaget lill
taxeringslag och ges följande lydelse:

"Skattemyndigheten
får förelägga den deklarationsskyldige att i den omfattning som anges i
föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklarationen
eller annars för beskattningen.

Skattemyndigheten
får vidare förelägga den deklarationsskyldige alt visa upp kontrakt,
kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för
kontroll av deklarationen."

30-40 §§

1
överensstämmelse med vad lagrådet förordat i fråga om 4 kap. taxeringslagen
bör 37 — 40 §§ i mervärdeskattelagen föregås av mbriken "Efterbeskattning"
och rubriken före 35 § ges lydelsen "Omprövning på initiativ av
skattemyndigheten" samt mbriken före 36 § utgå.

34 §

I
konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 4 kap. 9 § taxeringslagen
föreslås att andra och tredje styckena i förevarande paragraf får byta plats
och att det nya andra stycket ges följande lydelse.

"Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som
är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får
han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från
den dag han fick sådan kännedom."

34b
§

Under
hänvisning till vad lagrådet har anfört beträffande 4 kap. 12 § taxeringslagen
föreslår lagrådet att 34 b § mervärdeskattelagen ges följande lydelse:

"Trots
bestämmelsen i 33 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts

av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft om- 617

40 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 90

s. 618 Kontrollera mot PDF

prövas,
om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsav- Prop.
1989/90:74

görande som har meddelats därefter." Bilaga 4

40 §

Denna
paragraf bör utformas i enlighet med lagrådels förslag beträffande 4 kap. 21 §
andra och Qärde styckena samt 22 § taxeringslagen. Till följd härav föreslås 40
§ femte, sjunde och åttonde styckena mervärdeskatle-lagen få följande lydelse.

Femte
stycket:

"Beslut
om efterbeskattning får i fall som avses i 12§ skattebrottslagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 39 §."

Sjunde
stycket:

"Beslut
om efterbeskattning enligt Qärde stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skaltebrottslagen,
undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning
som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls
till någon del."

Åttonde
stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. 22 §
taxeringslagen):

"Vad
som sägs i Qärde-sjunde styckena tillämpas också beträffande en juridisk
persons beskattning, om åtgärd som avses i Qärde stycket har vidtagits mot den
som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 §
skattebrottslagen föreligger beträffande honom."

48
b §


de skäl lagrådet anfört i fråga om 7 kap. 5 § förslaget till taxeringslag
avstyrker lagrådet förslaget i förevarande del.

52
och 56 §§

Under
hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 6 kap. 3 § och 8 § första
stycket taxeringslagen föreslår lagrådet att 52 § och 56 § första stycket
mervärdeskattelagen ges följande inledande lydelser:

52§

"Den
skattskyldiges överklagande enligt 51 § första stycket skall vara

skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av del kalenderår

under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beskatlningsbeslulel har

meddelats efter den 30 juni ." 618

s. 619 Kontrollera mot PDF

56 § första stycket Prop. 1989/90:74

"Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in -

inom
tidsfrist som enligt 35, 36, 39 och 40 §§ gäller för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från
den dag det överklagade beslutet meddelades."

69
§

I
konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 7 kap. 1 § taxeringslagen,
4 kap. 5 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt 83 § lagen om
ändring i uppbördslagen föreslås att första meningen i paragrafens första
stycke ges lydelsen: "Vite får inte föreläggas staten, kommun eller
tjänsteman i tjänsten."

Lagen
om ändring i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

Följande
paragrafer i lagförslaget bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
lagrådet förordat i fråga om motsvarande paragrafer i förslaget till
taxeringslag och förslaget lill lag om ändring i lagen om mervärdeskatt.
Lagrådet hänvisar till vad som har anförts under respektive paragrafer i
nämnda avsnitt.

3
kap. 3 §

Lagrådet
föreslår att första och andra styckena i förevarande paragraf ges följande
lydelse (jfr 3 kap. 5 § första och andra styckena taxeringslagen och 26 §
mervärdeskattelagen):

"Beskattningsmyndighelen
får förelägga den deklarationsskyldige atl i den omfattning som anges i
föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna
i en deklaration är riktiga eller annars för beskattningen samt prov och
beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten.

Beskattningsmyndigheten
får vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen."

4
kap. Beskattningsbeslut

1
detta kapitel tas upp bestämmelser om omprövning av beskattningsbe

slut och om efterbeskattning samt vissa därtill hörande bestämmelser. Det

är en fördel i systematiskt hänseende om mbriken före 5 § ges lydelsen

"Omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten", mbriken före 6
§

får utgå, 6 a§ föregås av mbriken "Efterbeskattning", 13 § föregås av

mbriken "Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut", 14 och

15 §§ får byta plats samt 15 § föregås av mbriken "Beslut om skatteberäk

ning". 619

s. 620 Kontrollera mot PDF

4§ Prop. 1989/90:74

Lagrådet
föreslår att andra och tredje styckena i förevarande paragraf får Bilaga 5
byta plats och att det nya andra stycket ges följande lydelse (jfr 4 kap. 9 §
taxeringslagen och 34 § mervärdeskattelagen):

"Om
den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av
den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som
ar till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får
han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från
den dag han fick sådan kännedom."

4b§

Lagrådet
föreslår att paragrafen ges följande lydelse Gfr 4 kap. 12 § taxeringslagen
och 34 b § mervärdeskatlelagen):

"Trots
bestämmelsen i 3 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts av kammarrätt
genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från
rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter."

12§

Lagrådet
föreslår att 12 § andra, Qärde och femte styckena ges följande lydelse (jfr 4
kap. 21 § andra och Qärde styckena och 22 § taxeringslagen samt 40 § femte,
sjunde och åttonde styckena mervärdeskatlelagen).

Andra
stycket:

"Beslut
om efterbeskattning får i fall som avses i 12§ skattebrottslagen också meddelas
efter utgången av den tid som anges i 9 §."

Fjärde
stycket:

"Beslut
om efterbeskattning enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12§
skattebrottslagen, undanröjas av beskaltningsmyndigheten, om åtal inte väcks på
grundval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke
eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned
eller inte bifalls till någon del."

Femle
stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. 22 §
taxeringslagen):

"Vad som sägs i
första — Qärde styckena tillämpas också beträffande en

juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har

vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall

som avses i 12 § skattebrottslagen föreligger beträffande honom." 620

s. 621 Kontrollera mot PDF

8
kap. 2 och 6 §§ Prop. 1989/90:74

Lagrådet
föreslår att paragraferna ges följande inledande lydelse (jfr 6 kap. ' 3
§ och 8 § första stycket taxeringslagen, 85 § 1 mom. tredje och Qärde styckena
uppbördslagen samt 52 § och 56 § första stycket mervärdeskattelagen).

8
kap. 2 §

"Den
skattskyldiges överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in

inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret

har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder,

den skattepliktiga händelsen har inträffat. Om beskattningsbeslutet har

meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det

beskattningsår som beslutet avser har gått ut ."

8
kap. 6 §

"Överklagande
av det allmänna ombudet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist
som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av beskattningsmyndighelen
eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade
beslutet meddelades."

Lagen
om ändring i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

20§

Lagrådet
föreslår att '20 § tredje, femle och sjätte styckena i förevarande paragraf
ändras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordals beträffande
motsvarande bestämmelser i 4 kap. 21 § andra och Qärde styckena och 22 §
taxeringslagen, 40 § femte, sjunde och åttonde styckena mervärdeskattelagen
samt 4 kap. 12 § andra, Qärde och femte styckena lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Lydelsen i 20 § föreslås bli följande.

Tredje
stycket:

"Beslut
om betalningsskyldighet får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också
meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket."

Femte
stycket:

"Beslut
om betalningsskyldighet enlig första stycket skall, utom i fall som

avses i 12§ skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal

inte väcks på grundval av den fömndersökning som föranlett underrättel

sen om brottsmisstanke eller beslutet om lidsförlängning eller, om åtal har

väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del." 621

s. 622 Kontrollera mot PDF

Sjätte
stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. Prop.
1989/90:74

22 § taxeringslagen): Bilaga 5

"Vad
som sägs i andra — femte styckena tillämpas också beträffande en juridisk
persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 §
skattebrottslagen föreligger beträffande honom."

50a§

Lagrådet
föreslår att 50 a § första och andra styckena ges följande lydelse (jfr 6 kap.
3 § och 8 § första stycket taxeringslagen, 85 § 1 mom. tredje och Qärde
styckena uppbördslagen, 52 § och 56 § första stycket mervärdeskatlelagen samt
8 kap. 2 och 6 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter).

Första
stycket:

"Överklagande
av arbetsgivare, det allmänna ombudet för sjömansskatt eller, när fråga är om
beslut enligt 22 a §, någon av sökandena skall vara skriftligt och ha kommit in
inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet."

Andra
stycket:

"Överklagande
av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader
från det beslutet meddelades."

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

622

s. 623 Kontrollera mot PDF

Förkortningar Prop 1989/90:74

Bilaga
6

AUL Lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträf

fande vissa uppdragsersättningar

FL Förvahningslagen
(1986:223)

FPL Förvaltningsprocesslagen
(1971:291)

GTL Taxeringslagen
(1956:623)

JO Riksdagens
ombudsmän

JUSEK Förbundet
för jurister, samhällsvetare och ekonomer

KIS Kommittén
för indirekta skatter

KL Kommunalskattelagen
(1928:370)

LPP Lagen
(1984:151)om punktskatter och prisregleringsavgifter

LSB Lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för acku

mulerad inkomst

LSK Föreslagen
lag om självdeklaration och kontrolluppgifter

ML Lagen
(1968:430) om mervärdeskatt

NTL Föreslagen
taxeringslag

RINK Utredningen
om reformerad inkomstbekaltning

RSV Riksskatteverket

SIL Lagen
(1947:546) om statlig inkomstskatt

SFL Lagen
(1947:547) om statlig förmögenhetsskatt

SOL 90 Utredningen
om skatteorganisationen i länen på 90-talet

TF Taxeringsförordning
(1957:513)

UB Utsökningsbalken

UBL Uppbördslagen
(1953:272)

URF Utredningen
om reformerad företagsbeskattning

USAL Lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgiva

re

VSL Vägtrafikskattelagen
(1988:327)

623

s. 624 Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL Prop. 1989/90:74

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ 1

Lagförslag

1
Taxeringslag (1990:00).................................... 5

2
Lag (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 21

3
Lag (1990:00) om skatteavdrag i
vissa fall från folkpension m.m. 49

4
Lag (1990:00) om skatteavdrag
från sjukpenning m.m 51

5
Lag (1990:00) om skalleavdrag
från artistersättning m.m 53

6
Lagom ändringi uppbördslagen
(1953:272) ........... 55

7
Lag om ändring i lagen (1968:430)
om mervärdeskall 81

8
Lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter 100

9
Lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 116

10
Lagom ändringi lagen (1908:128 s.l)
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter........................................... 127

11
Lagom ändringi lagen
(1927;321)om utskiftningsskatt 129

12
Lagom ändringi
kommunalskattelagen (1928:370).. 131

13
Lagom ändringi lagen (1933:395)
om ersättningsskatt 142

14
Lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskall och gåvoskatt . 144

15
Lagom ändringi lagen
(1946:324)om skogsvårdsavgift 145

16
Lag om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt 146

17
Lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. 152

18
Lag om ändring i lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor 153

19
Lag om ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan ..................................... 154

20
Lag om ändring i lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst........................................
155

21
Lagom ändringi lagen
(1954:40)om särskild fartygsfond 158

22
Lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142)....... 159

23
Lag om ändring i lagen
(1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m 161

24
Lag om ändring i lagen (1958:295)
om sjömansskatt 162

25
Lag om ändring i lagen
(1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m..............................................................
166

26
Lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring ............... 167

27
Lagom ändringi lagen
(1960:63)om förlustavdrag .. 174

28
Lag om ändring i lagen (1962:392)
om hustmtillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension ................................................... 177

29
Lag om ändring i lagen
(1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m 178

30
Lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser

om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.. 179

31
Lag om ändring i lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond 183

32
Lag om ändring i
folkbokföringslagen (1967:198)... 184

33
Lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m 185 ji

s. 625 Kontrollera mot PDF

31
Lagom ändring i lagen (1967:752)
om avdrag vid inkomsttaxe- Prop. 1989/90:74 ringen för avsättning till fond
för återanskaffning av fastighet. 186

32
Lag om ändring i lagen
(1969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som
tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m.m 187

33
Lag om ändring i
kupongskattelagen (1970:624).... 188

34
Lagom ändringi skaltebrottslagen
(1971:69) ........ 190

35
Lag om ändring i lagen
(1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet 191

36
Lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 192

37
Lag om ändring i vallagen (1972:620)..................
195

38
Lagom ändringi lagen (1972:704)
om kyrkofullmäkligeval .... 196

39
Lag om ändring i datalagen
(1973:289)............... 197

40
Lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen 198

41
Lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385)..... 199

42
Lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125) ....... 200

43
Lag om ändring i kommunallagen
(1977:179)......... 201

44
Lagom ändringi lagen
(1978:28)om försäkringsdomstolar 202

45
Lagom ändringi lagen (1978:401)om
exportkredilslöd 203

46
Lag om ändring i lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 204

47
Lag om ändring i lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning

av
realisationsvinst......................................... 205

51
Lag om ändring i jordbmksbokföringslagen
(1979:141) 207

52
Lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189) 208

53
Lag om ändring i lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond . 209

54
Lagom ändringi lagen
(1979:610)om allmän investeringsreserv 210

55
Lag om ändring i lagen (1979:611)
om upphovsmannakonto ... 211

56
Lag om ändring i faslighetslaxeringslagen
(1979:1152) 212

57
Lag om ändring i lagen
(1979:1155) om insamling av uppgifter

för
kommunal och statlig planering...................... 218

58
Lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto 219

59
Lag om ändring i lagen (1980:865)
mot skatteflykt 220

60
Lag om ändring i lagen (1981:296)
om eldsvådefonder 221

61
Lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter 222

62
Lag om ändring i lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto 223

63
Lag om ändring i lagen (1982:221)
med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget ........................... 224

64
Lagom ändringi lagen (1982:423)
om allmän löneavgift 225

65
Lag om ändring i lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar................................ 226

66
Lag om ändring i lagen
(1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto 230

67
Lag om ändring i lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift 231

68
Lag om ändring i lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt 232

69
Lag om ändring i lagen (1984:533)
om arbelsslällenummer m.m 233

70
Lag om ändring i lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige ............................................. 234

71
Lagom ändringi lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt ..235

625

s. 626 Kontrollera mot PDF

72
Lag om ändring i lagen (1984:1090)
om inbetalning på förnyelse- Prop. 1989/90:74 konto 236

73
Lag om ändring i utsökningsregisteriagen
(1986:617) 237

74
Lagom ändring i lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift .. 238

75
Lag om ändring i lagen
(1987:561) om särskild skatteuljämningsavgift 239

76
Lagom ändring i lagen
(1987:773) om fritidsbåtsregister 240

77
Lag om ändring i tullagen
(1987:1065) ............... 241

78
Lag om ändring i
församlingslagen (1988:180) ..... 242

79
Lag om ändring i
kyrkofondslagen (1988:182)....... 243

80
Lagom ändringi vägtrafikskatlelagen
(1988:327).... 244

81
Lag om ändring i lagen (1988:491)
om skatteutjämningsbidrag . 247

82
Lag om ändring i lagen (1989:346)
om särskild vinstskatt 248

83
Lag om ändring i lagen
(1989:471) om investeringsavgifl för vissa byggnadsarbeten 249

84
Lag om ändring i lagen (1989:479)
om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.................................................... 250

85
Lag om ändring i lagen
(1989:484) om arbelsmiljöavgift 251

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 252

1
Inledning.................................................... 252

2
Riksdagens principbeslut................................ 255

3
Allmänna utgångspunkter ............................. 256

4
Skatteorganisalionen.................................... 259

4.1
Skatteorganisationen i länen ......................... 259

4.2
Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan....... 268

4.3
Skallenämnderna ....................................... 269

4.3.1
Valbarhetsvillkor m. m................................... 269

4.3.2
Ordförandeskapet ....................................... 272

4.3.3
Beslutförhet m. m........................................ 274

5 Beslulsbehörigheten
i vissa ärenden................. 276

5.1
Eftertaxering m. m....................................... 276

5.2
Beslutsbehörighetens fördelning
inom skattemyndigheten ... 278

5.3
Beslutsbehörighetens fördelning
mellan skattemyndigheterna 282

6 Utredningen
i taxeringsärenden ...................... 283

6.1
Utredningsskyldighet m.m.............................. 283

6.2
Muntlig handläggning.................................... 285

6.3
Föreläggande att lämna
upplysning eller visa upp handling .. 288

6.4
Taxeringsrevision ....................................... 290

7 Taxeringsbeslut
.......................................... 292

7.1
Olika typer av taxeringsbeslut........................ 292

7.2
Taxeringsperioden........................................ 293

7.3
Begreppen beskattningsår och
taxeringsår........ 295

7.4
Skattelängden............................................ 295

8 Omprövningsförfarandet................................ 300

8.1
Omprövning på begäran av den
skattskyldige .. 300

8.2
Kvittning.................................................... 301 26

s. 627 Kontrollera mot PDF

8.3 Omprövning
på skattemyndighetens initiativ...... 303 Prop. 1989/90:74

8.3.1
Skaltemyndighetens
omprövningsskyldighet ...... 303

8.3.2
Tidsfristerna för omprövning på
skattemyndighetens initiativ 308

8.3.3
Eftertaxering...............................................
311

8.4 Omprövning
vid ny eller ändrad praxis.............. 315

9 Överklagande
av taxeringsbeslut..................... 316

9.1
Överklagande av skattskyldig ........................ 316

9.2
Överklagande av det allmänna ....................... 322

10 Skattetillägg
och förseningsavgift .................. 323

10.1
Inledning.................................................... 323

10.2
Prövning av
skattetilläggsfrågan..................... 324

10.3
Kommunicering............................................
326

10.4
Underrättelseförfarandei................................
327

10.5
Undanröjande av skattetillägg........................
328

10.6
Oriktig uppgift i mål om
taxering...................... 329

10.7
Yrkande om skattetillägg i
samband med kvittningsinvändning 330

11............................................................ Beskattningsförfarandet
för mervärdeskatt, punktskatter

m.m.......................................................... 331

11.1
Ett samordnat
beskattningsförfarande............. 331

11.2
Beslutsordningen.........................................
332

11.3
Överklagande m.m.......................................
334

11.4
Bindande förklaringar enligt mervärdeskatlelagen
335

11.5
Förfarandet för att beräkna pensiongmndande
inkomst m.m. 336

12 Uppbördsfrågor...........................................
337

12.1 Anstånd med att
betala skatt eller avgift ........ 337

12.1.1
Anstånd enligt 49 §
uppbördslagen.................. 337

12.1.2
Anstånd i andra fall......................................
346

12.2
Uppbörd av tillkommande skatt.......................
347

12.3
Respitränta.................................................
348

12.4
Enhetlig öresavrundning .............................. 351

12.5
Tidsfristerna för
jämkningsbeslut..................... 353

12.6
Dödsbobefrielse m. m....................................
355

12.7
Bindande förklaring ..................................... 356

12.8
Skalleavdrag på kortlidsstudiestöd...................
357

12.9
Överklagande m. m......................................
357

13 Det
allmännas processföring.......................... 360

13.1
Området för inkomst-och
förmögenhetstaxering ... 360

13.2
Mervärdeskatteområdel................................. 363

13.3
Uppbördsområdet......................................... 364

13.4
Vägtrafikskalteområdet ................................ 365

13.5
Punktskatter, sjömansskatt,
kupongskatt m. m.. 365

13.6
Förhandsbesked..........................................
366

14 Skatteprocessen................................. '.......
367

14.1
Processformen i framtiden.............................
367

14.2
Processföremål, rättskraft och
taleändring ....... 370

14.3
Deldom och mellandom..................................
378

627

s. 628 Kontrollera mot PDF

15 Beslut om taxeringsåtgärder
och om skatteberäkning 379

15.1
Beslut om taxeringsåtgärder...........................
379

15.2
Beslut om skatteberäkning............................. 382

16
Ikraftträdande m. m.....................................
383

17
Ekonomiska och administrativa
konsekvenser.... 384

17.1
Det nya förfarandet för
taxering och omprövning m. m 384

17.2
En skattemyndighet i varje län
..................... 00

18
IJpprättade lagförslag................................... 388

19
Författningskommentarer ............................. 391

19.1 Taxeringslagen ........................................... 391

19.1.1
1 kap. Inledande bestämmelser ...................... 391

19.1.2
2 kap. Taxeringsorganisationen ...................... 392

19.1.3
3 kap. Utredningen i
taxeringsärenden............. 394

19.1.4
4 kap. Taxeringsbeslut..................................
400

19.1.5
5 kap. Särskilda avgifter ............................... 409

19.1.6
6 kap. Överklagande ................................... 413

19.1.7
7 kap. Övriga bestämmelser........................... 419

19.2
Lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter. 420

19.3
Lagen om skatteavdrag i vissa
fall från folkpension m.m. ... 426

19.4
Lagen om skatteavdrag från
sjukpenning m. m... 426

19.5
Lagen om skalleavdrag i vissa
fall från artislersättning 427

19.6
Uppbördslagen............................................ 428

19.7
Lagen om mervärdeskatt .............................. 440

19.8
Lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter 448

19.9
Lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare 455

19.10
Lagen om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter 457

19.11
Lagen om utskiftningsskatt .......................... 458

19.12
Kommunalskattelagen .................................. 458

19.13
Lagen om ersättningsskatt ........................... 459

19.14
Lagen om arvsskatt och
gåvoskatt ............... 460

19.15
Lagen om skogsvårdsavgift .......................... 460

19.16
Lagen om statlig inkomstskatt........................ 461

19.17
Lagen om statlig
förmögenhetsskatt................ 462

19.18
Lagen om förhandsbesked i
taxeringsfrågor ...... 462

19.19
Lagen om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst 462

19.20
Lagen om särskild fartygsfond........................ 464

19.21
Skogskontolagen ....................................... 464

19.22
Lagen om sjömansskatt .............................. 464

19.23
Lagen om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring 464

19.24
Lagen om föriustavdrag ................................ 465

19.25
Lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo,
m. m. ... 466

19.26
Lagen med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m 466

19.27
Skaltebrottslagen.........................................
466

19.28
Lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar.......... 467

19.29
Lagen om uppskov med
beskattning av realisationsvinst .... 467

628

s. 629 Kontrollera mot PDF

19.30
Faslighetslaxeringslagen................. ,............ 468
Prop. 1989/90:74

19.31
Lagen mot skatteflykt..................................
468

19.32
Lagen om socialavgifter ............................... 469

19.33
Lagen om avdrags- och uppgiflsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar 469

19.34
Lagen om vinstdelningsskatt.......................... 470

19.35
Lagen om statlig
fastighetsskatt..................... 470

19.36
Lagen om vägtrafiksskatt ............................. 471

19.37
Lagen om särskild vinstskatt..........................
471

20
Hemställan ................................................ 472

21
Beslut....................................................... 474

Bilaga
1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1988:21-22 475

Bilaga
2 Förteckning över remissinstanserna (SOU 1988:21—22) . 483

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna (SOL 90) . 484

Bilaga
4 De remitterade lagförslagen....................... . 485

Bilaga
5 Lagrådets yttrande ................................ . 604

Bilaga
6 Förkortningar ........................................ . 623

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 629