Prop. 1989/90:82

Regeringens proposition 1989/90:82

om beslag och kvarstad i internationella förhållanden, m. m.

Prop. 1989/90:82

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 25 januari 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Svensk
räll tillåter endast i begränsad utsträckning all tvångsmedel används i
brottmål för utländska myndigheters räkning. 1 propositionen föreslås att möjlighetema
atl besluta om beslag på begäran av främmande stal utvidgas lill att avse också
egendom som kan antas vara förverkad genom brott. Del föreslås vidare nya
bestämmelser om kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av
utländska värdeförverkanden.

De
föreslagna lagändringama om beslag och kvarstad på begäran av främmande stal
behövs för all Sverige skall kunna tillträda vissa intemationella
överenskommelser om samarbete på straffrättens område, bl. a. en överenskommelse
mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott. I propositionen föreslås atl riksdagen
godkänner nämnda överenskommelse. Överenskommelsen, som kan antas få sin
största betydelse i kampen mot den internationella narkotikabrottsligheten,
föranleder också vissa ändringar i lagen (1972:260) om intemationellt samarbete
rörande verkställighet av brotlmålsdomar. Även dessa ändringar behandlas i
detta ärende.

Lagändringarna
föreslås träda i krafl den 1 juli 1990.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 82

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel
på begäran av främmande stat

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på
begäran av främmande stat

dels
all 1 - 3, 5, 7 -12 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall
införas tre nya paragrafer, 2 a, 9 a och 13 §§, av följande lydelse.

Prop.
1989/90:82

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är
någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för där slraflFbelagd gäming,
får enligt vad som föreskrives i denna lag föremål eller skriftlig handling,
som finns här i riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas tdl
den främmande staten.

1§

Är
någon i främmande stal misstänkt, tilltalad eller dömd för en där straflföelagd
gäming, eller förs talan särskilt om förverkande i en främmande stat, får del
efter framställning från den främmande staten beslutas om beslag eller
kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Beslag
får avse föremål eller skriftlig handling som finns i Sverige. Bestämmelserna
i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken skad tdlämpas. För eftersökande av
egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företas enligt vad som föreskrivs
i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

2 §

Egendom
som avses i 1 § får tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse
för utredning om gämingen eller vara någon från-händ genom denna. Bestämmelserna
i 27 kap. 2 och 3§§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.

För eftersökande av
egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas enligt vad som föreskrives
i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

Egendom
som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara frånhänd
någon genom denna får tas i beslag och överlämnas till den främmande staten.

Första
stycket gäller också egendom som skäligen kan antas vara förverkad på grund av
brott, om egendomen hade kunnat förverkas eldigt svensk lag i en rättegång i Sverige
och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen tdl den främmande staten.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:82

2a§

Om förverkande som beslutas efter en rättegång i den främmande staten
kan verkställas här, får

1.
egendom som i
rättegången har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkad på gmnd av
brott tas i beslag,

2.
det beslutas om kvarstad
på så mycket av den berördes tillgångar som motsvarar värdet av vad som har
förverkats eller skäligen kan antas vara förverkat, om det skäligen kan
befaras att verkställighet av det utländska förverkandebeslutet annars skulle
försvåras.

3§'

Med
anledning av framställning Med anledning av framställning från annan stat än
Danmark, Fin- från någon annan stat än Danmark, land, Island eller Norge får
åtgärd Finland, Island eller Norge får åt-enligl / § ej vidtagas, om hinder
gärd enligt 2 § inte vidtas, om hin-mol utlämning för brottet skulle ha der mot
utlämning för brottet skul-förelegal enligt 4 § första stycket le ha förelegat
enligt 4 § första styc-försla punkten, 5 § eller 10 § lagen kel första punkten,
5§ eller 10 § (1957:668) om utlämning för brott, lagen (1957:668) om
utlämning för

brott.

När
fråga är om framställning När rfe är fråga om framställning från Danmark,
Finland, Island eller från Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärden ej
vidtagas, om Norge, får åtgärd enligt 2 § inte vid-hinder mot utlämning för
brottet tas, om hinder mot utlämning för skulle ha förelegal enligt 3 § första
brottet skulle ha förelegal enligt 3 § stycket eller 5§ lagen (1959:254) första
stycket eller 5§ lagen om utlämning för brott lill Dan- (1959:254) om utlämning
för brott mark, Finland, Island och Norge. till Danmark, Finland, Island
och

Norge.

Skulle
hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om utlämning för
brott eller 4 § lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge, får åtgärden vidtagas endast om framställningen har gjorts av stat som
har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gämingen utgör brott som avses i denna konvention.

Framställning
från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall inges till
utrikesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i
förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa en
annan ordning.

'
Senaste lydelse 1977:436. Senaste lydelse 1981:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:82

Framställningen skall
innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som
avses, brottets beskaffenhet, lid och plats för brottet saml i den främmande
staten tillämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande
staten, skall avskrift därav fogas vid framställningen. 1 annal fall skall
uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller
åtalet och, i förekommande fall, det enskilda anspråk varom är fråga.

Framställningen skall
innehålla uppgifter om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom
eller det belopp som framställningen avser, brottets beskaflFenhel, lid och
plats för brottet saml de straffbestämmelser som är tillämpliga i den
främmande staten. Har dom meddelats i den främmande staten, skall en kopia av
domen fogas vid framställningen. 1 annal fall skall uppgifter lämnas om de omständigheter
som åberopas lill stöd för misstanken eller åtalet och, i förekommande fall,
enskilda anspråk. En framställning som avses i 2a§ bör i förekommande fad innehålla
uppgifter om när åtal skall väckas eller dom kan meddelas.

Riksåklagaren
skall lata företaga de ålgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelsema
i 27 kap. 9-13§§ saml 28 kap. 4-10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande
tillämpning.

7 §

Riksåklagaren
skall läla företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelsema i
26 kap. 3 § första stycket. 27 kap. 9-13 §§ saml 28 kap. 4—10§§ rättegångsbalken
skall därvid tillämpas.

Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, humvida beslaget är lagligen
gmndat och följaktligen skall beslå samt om del är påkallat alt vid egendomens
överiämnande till den främ.-mande staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §.

8 §

Verkställda
beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, humvida
beslaget är lagligen gmndat och följaktligen skall bestå saml om del är
påkallat alt föreskriva förbehåll som avses i 4 § vid egendomens överlämnande lill
den främmande staten.

Rätten
skall så snart del kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller
i tillämpliga delar bestämmelsema i 24 kap. 17 § andra stycket
rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Efter rättens beslut skad riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet
tid regeringen.

Har rätten funnit att ett verkstädt beslag inte är lagligen grundat, skad
regeringen avslå framställningen. I annat fad skad regeringen pröva om den
beslagtagna egendomen skad överlämnas tid den främmande staten. Vid bifall
till framställningen skall regeringen föreskriva de förbehåll enligt 4 § som
rätten har funnit

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:82

påkallade eller
som regeringen annars anser nödvändiga.

Sedan
de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar riksåklagaren
ärendet jämte egel yttrande tid regeringen.

Har rätten funnit
verkställt beslag ej vara lagligen grundat, skall regeringen avslå framställningen.
I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen skad överlämnas
tid den främmande staten. Vid bifall till framställningen skad föreskrivas de
förbehåll enligt 4§ som rätten funnit påkallade eller som regeringen eljest
finner erforderliga.

9§

Årenden
om verkställda beslag som avses i 2 a§ och framställningar om kvarstad skad
skyndsamt överlämnas tid rätten för prövning.

För
rättens handläggning gäller 8 § andra stycket. I brådskande fad får rätten
omedelbart bevilja kvarstad att gälla tid dess annat bestäms. Beslutas
kvarstad, gäller 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 § rättegångsbalken.

När
rätten beslutar om kvarstad eller fastställer ett verkställt beslag, skall
rätten bestämma hur länge åtgärden längst får bestå. Den bestämda tiden får
förlängas om det finns anledning tid det. Om det inte längre finns skäl för
kvarstad eller beslag, skall rätten häva åtgärden. Innan kvarstaden eller
beslaget hävs, skall rätten genom utrikesdepartementets förmedling ge den främmande
staten tdlfåde att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. I annat fad
skad åtgärden bestå tid dess att ansökan om verkställighet prövas.

Riksåklagaren
skad underrätta utrikesdepartementet om de åtgärder som har vidtagits enligt
denna paragraf

9a§

Ärenden
som avses i 9 § skad prövas av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten får också
pröva frågor som avses i 8§, om det föranleds av den utländska framställn ingen.

Framställning från
Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis- eller
åklagarmyndighet antingen hos riksåklagaren eller, om det är känt

Framställning från
Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis- eller
åklagarmyndighet antingen hos riksåklagaren eller, om det är känt

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:82

var
egendomen finns, hos stats- var egendomen finns, hos annan

eller distriktsåklagare. admän åklagare.

Angående framställningen
gäller bestämmelsema i 5 § andra stycket.

11§

Finner åklagaren alt
hinder mot bifall lill framställningen föreligger enligt denna lag eller all
bifall eljest bör vägras, skall han genast avslå framställningen. 1 annal fall
skall han företaga de ålgärder som påkallas av framställningen. Därvid äger bestämmelsema
i 27 kap. 9-13 §§ saml 28 kap. 4-10§§ rättegångsbalken motsvarande tdlämpning.

Finner åklagaren all
hinder mot bifall lill framställningen föreligger enligt denna lag eller all
bifall bör vägras av andra skäl, skall han genast avslå framställningen. I
annat fall skall han företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Därvid
skall bestämmelsema i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap. 9-13 §§ saml 28 kap. 4-10§§
rättegångsbalken tillämpas.

Verkstädt beslag
skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om beslaget är lagligen gmndat
och avgör om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Bifades
framställningen, skall rät ten föreskriva de förbehåll enligt 4 § som finnes
erforderliga.

Verkställda
beslag som avses i 2§ skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna skad pröva om
beslaget är lagligen gmndat och avgöra om egendomen skall överlämnas lill den
främmande staten. Om framställningen bifalls, skall rätlen föreskriva de
förbehåll enligt 4 § som är nödvändiga.

I
fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra
slyckei.

13§

För ärenden om verkställda beslag som avses i 2a§ och framställningar
om kvarstad gäller 9 § första—tredje stycket. Yttranden som avses i 9§ tredje
stycket får inhämtas direkt hos vederbörande polis-eder åklagarmyndighet.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1990.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom

Prop.
1989/90:82

Härigenom
föreskrivs atl 9, 14 och 18 §§ lagen (1972:260) om intemationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Sedan framställning om
verkställighet överlämnats lill riksåklagaren, gör denne ansökan till
rätten om dess prövning ay framställningen, om ej annat följer av 16 eller
19-22 §§. Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i brottmål, om ej annat följer av denna lag.
Rättens avgörande av saken sker genom dom.

Sedan
framställning om verkställighet överlämnats lill riksåklagaren, gör denne
ansökan lill rätlen om dess prövning av framställningen, om ej annat följer av
16 eller 19—22§§. Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i brottmål, om ej annat följer av denna lag. Avser framställningen
förverkande som angår någon annan än den dömde, skall särskild talan föras mot
honom, om han inte har hörts i den utländska rättegången. För sådan talan
gäller i tillämpliga delar reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott på
vilket inte kan följa svårare straffan böter Rättens avgörande av saken sker
genom dom.

Vid
förhandling i mål om verkställighet av europeisk brotlmålsdom skall den dömde
höras personligen, om han begär del. Är den dömde berövad friheten i den stal
där domen meddelats, får dock förhandling äga mm i den dömdes frånvaro, även om
han begärt atl bli hörd personligen.

14 §

Har genom den utländska
domen visst belopp i pengar eller värdet av viss egendom förklarats förverkat,
bestämmer rätten, med tillämpning av den växelkurs som gäller vid liden för
beslutet, ett motsvarande förverkandebelopp i svenska kronor.

Har
visst föremål förklarats förverkat, får rätlen förklara föremålet förverkat
endast om del kun-

Har genom den utländska
domen visst belopp i pengar eller värdet av viss egendom förklarats förverkat,
bestämmer rätten, med tillämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för
beslutet, ett motsvarande förverkandebelopp i svenska kronor. Om förverkandebdoppet
uppenbarligen överstiger det belopp som skulle ha förverkats enligt svensk lag
om rättegången ägt rum i Sverige, får rätten sätta ned beloppet i motsvarande
mån.

Har ett föremål förklarats
förverkat, får rätten förklara föremålet förverkat endast om del kunnat för-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:82

nat förklaras förverkat
enligt svensk lag, därest lagföringen ägt mm i Sverige.

klaras
förverkat enligt svensk lag / en rättegång i Sverige.

Angår
förverkandet någon annan än den dömde, får rätten besluta om förverkande endast
om förverkande hade kunnat ske enligt svensk lag i en rättegång i Sverige.

Har framställning om
verkställighet av europeisk brotlmålsdom gjorts, kan egendom som genom domen
förklarats förverkad tagas i beslag, om beslag kunnat ske, därest lagföringen
skett vid svensk domstol. Beslut om beslag meddelas av riksåklagaren eller
rätten. I fråga om beslag enligt denna paragraf äger i övrigt bestämmelsema i
27 kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

Har framställning om
verkställighet av europeisk brotlmålsdom gjorts, kan egendom som genom domen
förklarats förverkad tas i beslag, om beslag hade kunnat ske enligt svensk lag
i en rättegång i Sverige. Beslut om beslag meddelas av riksåklagaren eller
rätlen. I fråga om beslag enligt denna paragraf skad i övrigt bestämmelsema i
27 kap. rättegångsbalken tillämpas. Bestämmelser om beslag och om kvarstad
finns också i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av
främmande stat.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1990.

3 Förslag
till Prop. 1989/90:82

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom
föreskrivs all i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island
och Norge angående verkställighet av slraflF m. m. skall införas en ny
paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på begäran av myndigheter
i Danmark, Finland, Island och Norge finns i lagen (1975:295) om användning av
vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1990.

4 Förslag till Prop. 1989/90:82

Lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott
till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom
föreskrivs atl 9 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§'

Framställning
om utlämning Framställning om utlämning

skall av polis- eller åklagarmyndig- skall av polis- eller
åklagarmyndig

het i den stat som önskar utläm- hel i den stat som önskar ulläm-

ningen göras antingen hos riksåkla- ningen göras antingen hos riksåkla

garen eller, om gämingsmannens garen eller, om gämingsmannens

uppehållsort i riket är känd, direkt uppehållsort i riket
är känd, direkt

hos stats- eller distriktåklagare. hos annan allmän åklagare.

Om
icke den, som begäres utlämnad, enligt vad i 10 § sägs samtycker lill utlämning
eller erkänner den gäming för vilken utlämning begäres eller, om
framställningen avser flera gämingar, någon av dessa, skall framställningen gmndas
på en av domstol i den stat, från vilken framställningen inkommit, meddelad fållande
dom eller ock annal av domstol i nämnda stal meddelat beslut, varav framgår,
all domstolen funnit sannolika skäl föreligga lill misstanke atl den som begäres
utlämnad begått det uppgivna brottet. Begäres någon utlämnad för all lagföras
för flera brott är del tillfyllest att till gmnd för framställningen föreligger
sådant beslut beträffande allenast något av brotten.

Vid
framställningen skall, om del i förekommande fall ej framgår av domen eller besllutel,
fogas uppgift om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid
och plats för detta samt i den främmande staten tillämpliga straflTbestämmelser.
Signalement skall om möjligt företes.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1990.

'
Senaste lydelse 1975:294. 10

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:82

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om beslag och kvarstad i internationella
förhållanden, m. m.

1 Inledning

I
promemorian (Ds Ju 1987:12) Beslag, kvarstad och vittnesförhör i intemationella
förhållanden, som upprättats inom justitiedepartementet år 1987, föreslogs nya
bestämmelser som innebär all beslag och kvarstad skall kunna användas i Sverige
på begäran av främmande stat för all säkra verkställighet av utländska beslut
om sak- eller värdeförverkanden. Bestämmelserna skulle enligt förslaget tas in
i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande
stat. I promemorian föreslogs också en ny lag om överföring av frihetsberövade
personer för vittnesförhör utomlands. Promemorian har remissbehandlats.

År
1986 inleddes förhandlingar mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan
Storbritannien och Nordirland om en överenskommelse om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott. Förhandlingama påbörjades i Stockholm i
november 1986, fortsatte i London i april 1988 och avslutades i Stockholm i febmari
1989. Överenskommelsen, som undertecknades den 14 december 1989, har upprättats
på engelska och svenska språken och båda textema har lika giltighet. För att
Sverige skall kunna tillträda överenskommelsen måste vissa lagändringar göras,
bl. a. sådana lagändringar i fråga om beslag och kvarstad som har behandlats i 1987
års promemoria.

Jag
lar därför nu upp de frågor om användning av kvarstad och beslag på

begäran av främmande stat som behandlas i promemorian. Jag lar också

upp vissa andra lagstiftningsfrågor som föranleds av överenskommelsen

med Storbritannien och Nordirland. Jag avser att senare, i samband med

alt jag lar upp vissa andra frågor om inbördes rättshjälp i brottmål, la upp

frågan om överföring av frihetsberövade personer för förhör i utländska

fömndersökningar och rättegångar. Till protokollet i detta ärende bör

fogas dels promemorians författningsförslag som bilaga 1 dels en förteck

ning över remissinstansema som bilaga 2 dels den svensk-brittiska över

enskommelsen som bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftnings

ärendet (dnr 87-1902). 11

Lagrådet m. m. Prop. 1989/90:82

Regeringen
beslutade den 16 november 1989 all inhämta lagrådets yttrande över
lagförslagen. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran. Lagrådels yttrande bör
fogas till protokollet som bilaga 5.

En
del ändringar av språklig och redaktionell natur bör göras i förhållande till
del remitterade förslaget. Dessutom förordar jag, efter påpekande från
riksåklagaren, ytterligare en ändring i lagen om användning av vissa tvångsmedel
på begäran av främmande stat. Jag återkommer till denna fråga i
specialmotiveringen till 10 § nämnda lag. Motsvarande ändring bör också göras i
9 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge. Dessa ändringar är av sådant slag att lagrådels hörande skulle sakna
betydelse.

2 Allmänmotivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Ett
utomlands meddelat beslut om förverkande i brottmål kan under vissa fömtsättningar
verkställas i Sverige enligt lagen (1972:260) om intemationellt samarbete
rörande verkställighet av brotlmålsdom (intemationella verkställighetslagen)
och enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av slraflF m. m. (nordiska verkställighetslagen).

Möjlighetema
alt på förhand säkra verkställigheten genom beslag och kvarstad i Sverige är
dock myckel begränsade, särskilt i utomnordiska förhållanden. Svensk räll
tillåter nämligen endast i begränsad utsträckning användning av tvångsåtgärder
i brottmål för utländska myndigheters räkning.

Enligt
lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande
stal (Ivångsmedelslagen) kan egendom under vissa fömtsättningar las i beslag på
begäran av främmande stal och överlämnas lill staten i fråga. Ell sådant beslag
får avse egendom som kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara
någon frånhänd genom brott. Egendom som kan antas vara förverkad genom brott
kan i princip inte las i beslag enligt tvångsmedelslagen. Egendom som har
förklarats förverkad i en utländsk dom kan las i beslag enligt internationella
verkställighetslagen men först sedan en framställning gjorts om verkställighet
i Sverige av domen i fråga. Beslag kan inte ske förrän en dom har meddelats och
vunnit laga krafl i den främmande staten. Det finns överhuvudtagel inte några bestämmelser
om kvarstad i brottmål för utländska myndigheters räkning.

1 nordiska förhållanden är
utrymmet för reella straflFprocessuella tvångs

åtgärder större än vad som är fallet i fråga om utomnordiska stater.

Fömtsättningama för och förfarandereglema vid användning av beslag

enligt Ivångsmedelslagen är sålunda mindre stränga de nordiska ländema

emellan. Dessutom kan ett beslut om beslag eller kvarstad som har medde- 12

lats
i något av de nordiska grannländema för att trygga anspråk på bl.a. Prop.
1989/90:82 förverkande verkställas här i riket, vilket alltså inte kan komma i
fråga när det gäller beslut som har meddelats i ell utomnordiskt land.

En
av de straflFprocessuella tvångsmedlens funktioner är all säkra domens
verkställighet. Men en utomlands meddelad dom i brottmål kan — om man bortser
från nordiska förhållanden — överhuvudlaget inte verkställas här i landet
innan domen har vunnit laga krafl. Om det i den utländska domen förordnas om
sak- eller värdeförverkande och den tilltalade har tillgångar i Sverige som
kan las i anspråk för verkställighet av förverkandebeslutet, finns del alltså
en risk för att kommande verkställighet av domen försvåras. Avsaknaden av
möjligheter att besluta om beslag och kvarstad när det rättsliga förfarandei
äger mm utomlands medför ölägenheter som blir mer framträdande allteftersom
kriminaliteten inter-nalionaliseras. Samtidigt har det intemationella
samarbetet i fråga om förverkande av vinning av brott intensifierats under
senare år. En fömtsättning för all Sverige skall kunna delta i detta
samarbete, som är särskilt betydelsefullt i del intemationella samarbetet mot
narkotikabrottsligheten, är all vi kan erbjuda bistånd i form av beslag och
kvarstad för atl säkra kommande verkställighet av utländska domar.

Den
inledningsvis omnämnda överenskommelsen med Storbritannien och Nordirland
innehåller bestämmelser om användning av sådana tvångsåtgärder. Jag vill också
nämna den FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen
som antogs i Wien den 19 december 1988 och som bl. a. innehåller bestämmelser
om verkställighet av utländska förverkandebeslut och om bistånd med reella straflFprocessuella
tvångsmedel till den stat där fömndersökning eller rättegång pågår. Konventionen
har undertecknats av Sverige, och för atl den skall kunna ratificeras krävs
lagändringar i fråga om användning av beslag och kvarstad på begäran av
främmande stat. Motsvarande bestämmelser förekommer också i olika utkast till
avtal som är föremål för överläggningar såväl bilateralt mellan Sverige och
andra stater som multilateralt. Ett utkast lill modellavlal om inbördes
rättshjälp i brottmål som kommer att behandlas under FN:s åttonde kongress om
brottsbekämpning år 1990 innehåller sådana bestämmelser. Likaså är frågan
aktuell i olika arbetsgmpper inom Europarådet. En av dessa har lill uppgift all
se över olika europarådskonventioner på straflFrättens område medan en annan
utarbetar utkast till en europeisk konvention om efterforskande, beslag och
förverkande av vinning av brott.

1
1987 års promemoria föreslås vissa lagändringar som innebär all kvarstadsinstitutet
skall kunna användas på begäran av främmande stal och att det införs vidgade
möjligheter all förordna om beslag på begäran av främmande stat. De föreslagna lagändringama
lar sikte på användningen av beslag och kvarstad för alt säkra verkställighet
av utländska beslut om sak- och värdeförverkanden och avhjälper därmed den
brist i den svenska lagstiftningen som jag nyss har redovisat.

Huvudlinjema
i förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga

remissinstanser. Det framhålls allmänt all den föreslagna lagstiftningen är

angelägen. Enstaka remissinstanser har, ulan all för den skull motsätta sig 13

lagändringama,
ifrågasatt om del finns behov av att utvidga möjlighetema Prop. 1989/90:82 alt
överlämna beslaglagen egendom till främmande stal. Enligt riksåklagaren är de
framlagda förslagen ägnade att öka möjlighetema lill en eflFeklivare
brottsbekämpning på del intemationella området, något som framstår som
särskilt angelägel i fråga om narkotikabrott, bedrägerier och andra former av
ekonomisk brottslighet. Riksåklagaren tillstyrker all förslaget läggs till gmnd
för lagstiftning och har inte några väsentliga invändningar mot enskildheterna
i förslagen. Enligt rikspolisstyrelsen är del angelägel all stärka Sveriges
möjligheter all medverka i ansträngningama all komma lill rätta med den
alltmera intemationaliserade kriminaliteten. Såväl riksåklagaren som rikspolisstyrelsen
påpekar att ett genomförande av förslagen bör öka möjlighetema för svenska
myndigheter alt få motsvarande bistånd från andra länder. Några
remissinstanser har framfört smärre invändningar eller ändringsförslag när det
gäller vissa enskildheter i förslaget.

Även
jag ansluter mig lill huvuddragen av promemorians förslag och de överväganden
som ligger bakom dessa. I fråga om vissa enskildheter förordar jag emellertid
en annan lösning än den som föreslagits i promemorian.

Överenskommelsen
med Storbritannien och Nordirland fömtsätter som jag redan har sagt sådan
lagstiftning om kvarstad och beslag som behandlas i promemorian. Dämlöver
aktualiserar överenskommelsen vissa lagändringar som hänför sig till verkställighelsstadiel.
Del gäller frågoma om verkställighet i Sverige av utländska förverkanden som
rör annan än den som dömts för brottet och möjligheten all i Sverige ompröva
storleken på del belopp som förverkats genom den utländska domen.

Innan
jag närmare går in på de olika förslagen och innehållet i den svensk-brittiska
överenskommelsen vill jag redogöra något för den gällande svenska
lagstiftningen om förverkande och om verkställighet av utländska brollmålsavgöranden.
En redogörelse för gällande bestämmelser om kvarstad och beslag lämnar jag i
anslutning till mina förslag om användning av sådana tvångsåtgärder på begäran
av främmande stat (avsnitt 2.3.1 och 2.3.2).

2.2 Gällande bestämmelser om förverkande och om verkställighet
av utländska brottmålsavgöranden

Förverkande

Förverkande
är en särskild rättsverkan av brott. Terminologiskt brukar

man skilja på sakförverkande och värdeförverkande. Sakförverkande in

nebär all ell föremål — eller en rättighet — förklaras förverkad och

därigenom tillfaller staten. Värdeförverkande innebär att värdet av viss

egendom eller vissa förtjänster förklaras förverkat, varvid den dömde

förpliktas all utge ett visst belopp lill staten. Bestämmelser om förverkan

de finns såväl i 36 kap. brottsbalken (BrB) som i specialslraflFrällen.

Bestämmelserna i 36 kap. BrB är i stor utsträckning tillämpliga även när 14

förverkandebestämmelser
finns på annan plats än i balken. Frågor som är . Prop. 1989/90:82 gemensamma
för hela förverkandelagsliftningen har alltså blivit föremål för en gemensam
reglering så långt del varit möjligt.

Enligt
36 kap. 1 § BrB skall utbyte av brott enligt BrB förklaras förverkat, om del
inte är uppenbart oskäligt. Med utbyte avses såväl sådana föremål som åtkommils
genom brott som den vinning som brottet medfört. Domstolarna kan således här
välja mellan sak- och värdeförverkande. Den begränsning som tidigare gällde,
nämligen all förverkande inte fick ske då utbytet av brottet motsvarades av
skada för enskild, logs bort genom en lagändring den 1 januari 1987 (prop.
1986/87:6, JuU 7, rskr. 43; SFS 1986:1007). 1 stället skall domstolama vid
bedömningen av om förverkande är uppenbart oskäligt beakta bl.a. om det kan
antas att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer all åläggas eller
annars bli fullgjord. Enligt 36 kap. 2 § BrB kan bl.a. egendom som använts som
hjälpmedel vid brott enligt BrB förklaras förverkad, och enligt 3 § får föremål
som på gmnd av sin särskilda beskaflFenhel och omständighetema i övrigt kan
befaras komma lill brottslig användning förverkas.

Generellt
gäller i fråga om alla slag av förverkande att, om värdet av vinningen eller
egendomen inte kan fastställas exakt, del skall uppskattas lill skäligt belopp Ofr
prop. 1968:79 s. 60 och prop. 1981/82:142 s. 30).

Ulom
i de fall som avses i 36 kap. 3 § fömtsätter förverkande enligt BrB alltid att etl
brott har blivit begånget. Det är inte någon ovillkorlig fömtsättning för all
någon skall kunna bli drabbad av förverkande all del är just denne som har
begått brottet eller medverkat lill detta. Även andra kan drabbas av
förverkande. Bestämmelser som anger kretsen av dem mot vilka en förverkandeförklaring
kan riktas finns i 36 kap. 5 §. Förverkande får ske hos gärningsmannen eller
annan som medverkat till brottet och hos den i vars ställe gärningsmannen eller
annan medverkande var. Förver-kandelalan kan vidare riktas mot den som beretts
vinning genom brottet. Den som efler brottet har förvärvat egendomen kan också
drabbas av förverkande. Till denna krets hör den som förvärvat egendomen på gmnd
av bl.a. giftorätt, arv och gåva och den som på annat sätt förvärvat egendomen
och därvid haft vetskap om eller haft skälig anledning anta egendomens samband
med brottet. En fömtsättning är all egendomen vid brottet tillhörde någon av de
nyss uppräknade personema. Paragrafen är tillämplig också på specialstraflFrättens
område.

Från
specialstraflFrättens område kan nämnas 6 § narkotikastraflfiagen (1968:64).
Narkotika som varit föremål för brott enligt narkotikaslraflF-lagen eller
värdet därav samt vinning av sådant brott får förklaras förverkat, om del inte
är uppenbart obilligl. Dessutom kan bl. a. egendom som använts som hjälpmedel
vid brott enligt lagen eller egendomens värde förklaras förverkat enligt denna
paragraf.

Förverkande
på gmnd av brott kan ske genom en förverkandeförklaring

av domstol, genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ord

ningsbot (jfr 48 kap. 2 § andra stycket och 17 § rättegångsbalken, RB). I

specialstraflFrätten, bl. a. i 7 § narkotikastrafflagen, finns dessutom bestäm

melser om annal förfarande. Enligt 4 § lagen (1986:1009) om förfarandei i

vissa fall vid förverkande m. m. kan åklagaren pröva frågor om förverkan- 15

de
om värdet av beslagtagen egendom uppskattas till mindre än tvåtusen Prop.
1989/90:82 kr.

Förverkandeförklaring
av domstol meddelas i det brottmål där talan förs om ansvar eller om
förverkande. Om frågan gäller någon som inte är tilltalad, skall särskild talan
föras mot honom enligt 1986 års lag. 1 allmänhet skall rätten, oberoende av
yrkande från part, pröva frågan om förverkande i målet om ansvar för brott. Om
det inte meddelas någon förverkandeförklaring när rätlen prövar åtalet, kan
någon sådan inte meddelas senare på ny talan mot den tilltalade.

Ell
förverkandebeslut verkställs enligt bötesverkställighetslagen (1979:189), om
del gäller ett värdeförverkande, och bl.a. enligt lagen (1974:1066) om
förfarande med förverkad egendom och hillegods m.m., om del gäller ett
sakförverkande. Värdeförverkande får inte verkställas förrän domen har vunnit
laga kraft eller föreläggandel har godkänts (2 § i 1979 års lag och 3 kap. 23 §
utsökningsbalken, UB).

Verkställighet
av utländska brottmålsdomar

Verkställighet
i Sverige av en utomlands meddelad brotlmålsdom sker enligt bestämmelserna i
lagen (1972:260) om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom
(internationella verkställighetslagen) och enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av slraflF
m. m. (nordiska verkställighetslagen).

Enligt
internationella verkstädighetslagen kan frihetsberövande påföljd, böter eller
förverkande som har ådömts eller beslutats efter rättegång i brottmål i
främmande stal under vissa fömtsättningar verkställas i Sverige enligt de
bestämmelser som meddelas i lagen. Lagen fömtsätter i princip ömsesidighel och
är enligt regeringens förordnande tillämplig på domar som är meddelade dels i
en stat som är ansluten lill den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade
europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (broltmålsdomskonventionen),
dels i en stal som är ansluten lill den i Strasbourg den 21 mars 1983
undertecknade konventionen om överförande av dömda personer
(överförandekonventionen) och dels i en stat med vilken Sverige har en annan
överenskommelse än de två tidigare nämnda (2 § första, andra resp. tredje
stycket). Enligt 3 § kan regeringen dessutom för visst fall förordna all
påföljd ådömd utomlands skall verkställas här. Överförandekonventionen, liksom
bemyndigandet enligt 3 §, avser endast frihetsberövande påföljd och jag kan
därför hell förbigå dessa i del följande.

Regeringen
har i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om

intemationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom förord

nal all påföljder som ådömts eller beslutats i Cypem, Danmark, Nederlän

dema, Norge, Turkiet eller Österrike får verkställas i Sverige enligt inter

nationella verkställighetslagen. Dessa stater har samtliga tillträtt brolt

målsdomskonventionen. Sverige har ännu inte ingått någon annan över

enskommelse med någon främmande stat på området och lagen är därför,

såvitt här är av intresse, för närvarande tillämplig endast i förhållande lill 16

de
nyss angivna statema. Den svensk-brittiska överenskommelse jag be- Prop.
1989/90:82 handlar i detta ärende, liksom den nyss nämnda FN-konventionen mot olaglig
hantering av narkotika och psykotropa ämnen, är dock exempel på sådana
överenskommelser som kan komma all omfattas av lagen.

En
framställning om verkställighet enligt intemationella verkställighetslagen
skall göras hos utrikesdepartementet som, såvida inte regeringen direkt avslår
framställningen, skall överlämna denna lill riksåklagaren för vidare
handläggning (8 §). Riksåklagaren skall ansöka om prövning av framställningen
hos tingsrätten. Ensam behörig domstol vid tillämpning av lagen är Stockholms
tingsrätt (35 §). 1 vissa fall får riksåklagaren själv pröva framställningar
som gäller böter eller förverkande och utfärda strafföreläggande (16 §). Till
skillnad från vad som gäller enligt 48 kap. RB kan i dessa fall ett
strafföreläggande utfördas enbart för förverkande. Broltmålsdomskonventionen fömlsäller
nämligen all en begäran om verkställighet enbart kan avse förverkande (prop.
1972:98 s. 120 f.). Om framställningen prövas av rätten, skall RB:s
bestämmelser om rättegången i brottmål tillämpas. Rätlen avgör saken genom dom
(9 §). Om del inte finns hinder mot verkställighet här i landet, skall rätten
bestämma ny påföljd "enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för
motsvarande brott" (11§). I 12-15§§ finns vissa regler om hur den nya
påföljden skall bestämmas.

Bestämmelser
om förverkande finns i 14 §. Om del är ett visst belopp i pengar eller värdet
av viss egendom som har förverkats i den utländska domen, skall ell motsvarande
förverkandebelopp bestämmas med tillämpning av den växelkurs som gäller vid
tiden för beslutet. Om etl föremål har förverkals, får rätten förklara detta
förverkat endast under fömtsättning all föremålet hade kunnat förverkas enligt
svensk lag, om lagföringen hade ägt mm i Sverige.

Hinder
mot verkställighet i Sverige föreligger enligt 5 § bl. a. om domen inte har
vunnit laga krafl, om den gäming som påföljden avser inte motsvarar brott enligt
svensk lag, om verkställighet skulle vara oförenlig med gmndläggande principer
för rättsordningen i landet eller strida mot våra intemationella förpliktelser,
om dom som avser samma gärning har meddelats här i landet eller om dom har
meddelats i en annan stal och den tilltalade där frikänts eller verkställighet
av påföljden redan ägt mm eller pågår. Enligt 6 § får en ansökan om
verkställighet avslås bl. a. om den aktuella gärningen utgör ell politiskt
eller militärt brott, om fömndersökning pågår för samma brott eller åtal har
väckts här i landet, om påföljden inte kan verkställas här eller om
preskription har inirätt i fråga om påföljden.

När
påföljd har bestämts enligt bestämmelserna i 11 — 16 §§ gäller i fråga om
verkställighet vad som i allmänhet är föreskrivet om verkställighet av påföljd
som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom (24 §).

Lagen
innehåller också bestämmelser om beslag. Jag kommer in på dessa i samband med
all jag behandlar beslagsfrågan (avsnitt 2.3.2). Några motsvarande bestämmelser
om kvarstad, som skulle tillämpas när det i den utländska domen har beslutats
om värdeförverkande, finns inte.

I
36 § föreskrivs atl penningbelopp eller annan egendom som förverkats 17

2
Riksdagen 1989/90. I saml Nr 82

med stöd av lagen
tillfaller kronan. Regeringen kan dock, på begäran av Prop. 1989/90:82 den
stat som gjort framställning om verkställighet av domen, förordna atl ell
föremål som har förklarats förverkat skall återlämnas lill den staten. Artikel
47 i broltmålsdomskonventionen, som denna bestämmelse bygger på, talar här om
föremål som är av särskilt intresse.

Lagen
innehåller också bestämmelser om verkställighet utomlands av svenska brotlmålsdomar.
Av intresse i detta sammanhang är bl. a. 29 § som föreskriver att
verkställighet inte får påbörjas i Sverige sedan en framställning om
verkställighet gjorts utomlands. Bestämmelsen bygger på artikel 11 i broltmålsdomskonventionen.
Med uttrycket påföljd avses även förverkande (art. 1 :d). Frågor om
verkställighet utomlands av förverkande prövas av riksskatteverket (12 §
förordningen 1977:178 med vissa bestämmelser om intemationellt samarbete
rörande verkställighet av brotlmålsdom).

De
nu redovisade bestämmelserna gäller endast vid verkställighet enligt brollmålsdomskonvenlionen.
Del finns inga särskilda regler i lagen för de fall då verkställighet skall ske
i Sverige med stöd av en annan överenskommelse som Sverige ingår med främmande
stal. Av 2 § tredje stycket framgår all regeringen får meddela de bestämmelser
om prövning av verkställighetsfrågan som överenskommelsen i fråga föranleder.
I förarbetena har del fömtsätts all överenskommelser med andra främmande stater
i så stor utsträckning som möjligt gmndas på brollmålsdomskonvenlionens huvudprinciper
och all man i möjligaste mån väljer samma lösningar som i konventionen. De
avvikelser man från svensk sida i sådant fall kan godta kunde enligt
förarbetena väntas främst gälla de villkor eller del förfarande som skall
tillämpas. Med hänsyn lill behovet av all i en bilateral överenskommelse kunna
avvika från konventionssyslemel var del således inte möjligt atl i lagen
meddela en generell föreskrift om tillämpning av 4 — 41 §§ också i förhållande
till icke-konventionsstater. Om inte innehållet i överenskommelsen lägger
hinder i vägen fömtsätts det dock all regeringen förordnar om tillämpning, av bestämmelsema
också i dessa fall (prop. 1972:98 s. 106 f.). Vissa bestämmelser, 25 - 34 §§,
gäller dock i tillämpliga delar också i fråga om verkställighet enligt sådana
andra överenskommelser (2 §). Enligt 25 § skall en i den främmande staten ådömd
påföljd i verkställighetshänseende anses motsvara påföljd som har ådömts genom svensk
domstols lagakraftägande dom.

1 nordiska
verkställighetslagen finns bestämmelser om verkställighet i

Sverige av brotlmålsdomar som meddelats i de andra nordiska ländema.

Lagen omfattar såväl frihetsberövande slraflF som böter och förverkande.

Den har tillkommit i nordiskt samarbete och övriga nordiska länder har

alltså motsvarande lagstiftning. Enligt lagen kan en i ett av de nordiska

grannländerna meddelad dom i brottmål som gäller böter eller förverkan

de av egendom verkställas här. Delsamma gäller beslut angående kvarstad,

skingringsförbud eller beslag av egendom som tillhör en person misstänkt

för brott och som meddelats till tryggande av anspråk på bl.a. böter och

förverkande av egendom. Bestämmelsen har, såvitt här är av intresse, i sak

oförändrad överflyttats från en äldre lag (SFS 1948:758). Ell beslut om

beslag och kvarstad som har meddelats i ett annal nordiskt land kan alltså 18

verkstädas i Sverige
enligt lagen. Denna modell avviker med andra ord från den som bmkas i andra
sammanhang och även i fråga om tvistemålsdomar som har meddelats i de andra
nordiska länderna. Normall är del ju inte fråga om verkställighet av ett
utomlands meddelat beslut ulan i stället atl del i Sverige, på framställning
från främmande stat, fallas beslut om tvångsmedlet i fråga.

Framställningar enligt
nordiska verkställighetslagen som avser böter, förverkande eller vite prövas av
riksskatteverket och i övrigt av kriminalvårdsstyrelsen (25 § nordiska verkställighetslagen
och 4 a § kungörelsen 1963:194 med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av
den nordiska verkställighetslagen). För bifall lill en framställning om
verkställighet i Sverige krävs endast att domen är verkställbar i den stat där
den meddelats (24 § andra stycket). I förarbetena lill lagen påpekades all man
vid de nordiska överläggningar som föregått lagstiftningen inte funnit del önskvärt
all binda de prövande myndighetema med ytterligare lagföreskrifter. Samarbetet
måste vara byggt på förtroende för rättsväsendet i grannländema. Inom denna
vida ram finns det alltså utrymme för en diskretionär prövning i del land där
verkställighet söks. Föredragande statsrådet framhöll dock all en gmnd för
samarbetet de nordiska statema emellan är all framställningar i enlighet med
lagen regelmässigt skall bifallas (prop. 1962:203 s. 55 f.).

Prop.
1989/90:82

2.3 Kvarstad och beslag på begäran av främmande stat 2.3.1 Kvarstad på begäran av främmande stat

Mitt förslag:
Kvarstad får meddelas i Sverige på begäran av främmande stat för all säkra
framtida verkställighet i Sverige av ell utländskt värdeförverkande. En fömtsättning
är all del utländska avgörandet får verkställas i Sverige. Kvarstad skall kunna
beviljas när som helst under del utländska brollsmålsförfarandets gång, således
såväl innan åtal har väckts som efter del att dom har meddelats i den
främmande staten.

Promemorians forslag
överensstämmer med mitt förslag. Vissa bestämmelser i fråga om förfarandei och
de närmare fömtsättningarna för all bevilja kvarstad är annorlunda utformade än
i mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.
Enstaka remissinstanser föreslår smärre justeringar i de föreslagna bestämmelsema.

Skälen fbr mitt förslag:
Bestämmelser om kvarstad i brottmål finns i 26 kap. RB. Kvarstad kan beslutas
för att säkerställa betalning av böter, värdeförverkande och skadestånd.
Kvarstad används således uteslutande för all säkra verkställighet av domar som
gäller penningprestationer. Rätten atl återfå stulen egendom kan inte
säkerställas genom kvarstad. Inte heller föremål som kan antas vara genom brott
förverkat kommer i fråga. För dessa situationer kommer i stället beslagsinslilutet
lill användning.

19

Till skillnad från vad som
gäller i fråga om beslag, kan kvarstad tillgripas Prop. 1989/90:82 endast mot
den misstänkte själv och under fömtsättning atl del föreligger bevisning av
viss styrka för den misstänktes skuld. Beviskravet är detsamma som gäller vid
husrannsakan, alt denne är "skäligen misstänkt" för brott. En annan
skillnad jämfört med beslagsinslilutet är kravet på all del vid kvarstad skall
föreligga en konkret fara för alt den misstänkte saboterar verkställigheten av
del kommande avgörandet. Detta krav överensstämmer med vad som gäller i fråga
om motsvarande civilprocessuella säkerhetsåtgärder. I likhet med vad som gäller
vid beslag finns det inga särskilda krav på brottets grovhet.

Regeln
alt kvarstad endast kan användas mot den misstänkte själv och beträflFande
dennes egendom har etl undantag. Om talan om förverkande förs mot någon som
inte är tilltalad för brott enligt bestämmelserna i lagen (1986:1009) om förfarandei
i vissa fall vid förverkande m.m. (tidigare 17 § lagen 1946:804 om införande av
nya rättegångsbalken), kan kvarstad nämligen användas för all säkerställa
verkställighet av värdeförverkande hos denne (NJA 1983 s. 570).

Kvarstad
beslutas alllid av rätten. 1 avvaktan på rätlens beslut kan åklagaren dock ta
lös egendom i förvar (26 kap. 3 § RB). Ett kvarstadsbeslut innebär att rätten
beslutar om kvarstad på så myckel av den misstänktes egendom all fordringen
kan antas bli täckt vid utmätning. Det är kronofogdemyndigheten som verkställer
rättens förordnande genom att bestämma vilken egendom som skall las i anspråk
(16 kap. 13 § utsökningsbalken, UB). Enligt 26 kap. 8 § RB kan rätten dock
undanlagsvis, om del behövs, meddela närmare föreskrifter om verkställandet,
varvid rätten alltså i sitt beslut kan ange vilken egendom kvarstaden skall
avse (prop. 1980/81:8 s. 804 f. och 1980/81:84 s. 228). Om åklagaren har tagit
egendom i förvar och rätten sedermera förordnar om kvarstad, skall egendomen kvarbli
i myndighetens förvar till dess att kronofogdemyndigheten har verkställt
beslutet (4 §). Innan åtal har väckts får rätten besluta om kvarstad endast på
yrkande. Efler del att åtal har väckts får rätten självmant ta upp en fråga om
kvarstad. I brådskande fall kan rätten interimistiskt förordna om kvarstad
till dess atl frågan prövas slutligt (2 §).

När
rätten förordnar om kvarstad skall den samtidigt, såvida åtal inte redan är
väckt, bestämma inom vilken lid åtal skall väckas. Tiden får inte sättas längre
än vad som är oundgängligen erforderligt. Om åtal inte har väckts inom den
utsatta liden, skall kvarstaden hävas omedelbart. När målet avgörs, skall
rätten pröva om åtgärden fortfarande skall bestå. På samma sätt som i tvistemål
kan den misstänkte avvärja kvarstaden eller få den hävd genom all ställa
säkerhet för del belopp han kan bli dömd alt betala (6 §). Även på denna punkt
föreligger en skillnad mellan kvarstad och beslag.

Bestämmelserna om kvarstad
i brottmål är utformade efter mönster av

motsvarande civilprocessuella säkerhetsåtgärder. Bestämmelser om kvar

stad i tvistemål finns i 15 kap. RB. På samma sätt som rätten kan besluta

om kvarstad i brottmål innan åtal har väckts, kan ett förordnande om

kvarstad i tvistemål utverkas innan talan har väckts. Uppgiften alt besluta,

om kvarstad innan talan väckts i målet, som tidigare sköttes av överexeku- 20

lor,
flyttades över lill de allmänna domstolama år 1982 i samband med Prop.
1989/90:82

utsökningsbalkens
tillkomst. Enligt 15 kap. 7 § RB skall sökanden i sådant

fall
väcka talan vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan

ordning,
enligt vad som gäller därom, inom en månad från det all kvar-

stadsbeslutet
meddelades. Om talan inte väcks inom denna, tid skall

åtgärden
omedelbart återgå.

Som
jag inledningsvis nämnde tillåter svensk rätt överhuvudtaget inte kvarstad i
brottmål för utländska myndigheters räkning. I samband med tillkomsten av 1975
års Ivångsmedelslag konstaterade föredragande statsrådet all del finns ett
behov av bestämmelser om användning av kvarstad (och skingringsförbud) i
brottmål på begäran av främmande stat. Emellertid ansågs det föra för långt atl
i samband med den begränsade reglering som då var aktuell införa bestämmelser
om detta. Frågan ansågs vidare ha ell nära samband med del övergripande
spörsmålet om fömtsäitningama för verkställighet i Sverige av utländska domar
som innebär betalningsförpliktelser och borde därför behandlas i ell annal
sammanhang (prop. 1975:35 s. 56). Tvångsmedelslagen begränsades därför till att
avse beslag av föremål som behövs för utredningen i den främmande staten eller
som avhänls någon genom brott.

Däremot
är del redan i dag möjligt atl meddela kvarstad i tvistemål som handläggs
utomlands. En fömtsättning för all kvarstad skall kunna meddelas i tvistemål
är all den utländska domstolens avgörande får verkställas här.

För
alt en utländsk tvistemålsdom skad få verkställas här krävs en bestämmelse i
lag (3 kap. 2 § UB). För exekutionstitlar från de nordiska ländema gäller lagen
(1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens
område. Lagen har ännu inte trätt i krafl i förhållande lill Island. För
isländska domar gäller alltjämt en äldre lag på området (SFS 1932:540). Schweiz
och Österrike är de enda utomnordiska stater med vilka Sverige hittills har
ingått avtal om erkännande och verkställighet av domar på förmögenhetsrättens
område. Bestämmelser härom finns i lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz och lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område.

Enligt
förarbetena lill 1977 års nordiska lagstiftning ansågs del i och för sig råda
viss tvekan om svensk räll tillåter all en part i ell tvistemål som handläggs
utomlands får sill anspråk säkerställt genom kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd i Sverige (prop. 1976/77:128 s. 67 med hänvisningar). Det
ansågs likväl inte nödvändigt atl införa någon särskild bestämmelse för att
klargöra att säkerhetsåtgärd kan beviljas ulan hinder av utländsk rättegång. I
1977 års lag finns en bestämmelse som, efler ändring år 1981, säger all, om
säkerhetsåtgärd har beviljats enligt 15 kap. 1 - 3 §§ RB, talans väckande vid
dansk, finsk, isländsk eller norsk domstol skall jämställas med talans anhängiggörande
vid svensk domstol när del gäller tillämpningen av 7 § i samma kapitel, fömtsatt
att domen i den utländska rättegången kan verkställas här. Motsvarande
bestämmelse finns i den lag som reglerar verkställighet av Ivistemålsdomar som
meddelats i Österrike (se

21

18
§ i 1983 års lag) men saknas i 1936 års lag som reglerar verkställighet av Prop.
1989/90:82 schweiziska domar.

En
uttrycklig kvarstadsbeslämmelse finns i 1983 års lag (18§). Enligt denna får
domstolen (Svea hovrätt), i avvaktan på prövning av en ansökan om verkställighet
i Sverige av den österrikiska Ivislemålsdomen, besluta om kvarstad. 1 samma
paragraf föreskrivs all en säkerhetsåtgärd som har meddelats enligt 15 kap. RB
förfaller en månad efler det atl domen vunnit laga kraft, om inte
verkställighet har sökts i Sverige dessförinnan, och alt åtgärden skall beslå lill
dess att ansökningen om verkställighet har prövats, om inte Svea hovrätt
förordnar annat.

I
samtliga dessa lagar finns dessutom bestämmelser om alt vad del utländska
avgörandet kan innehålla om tvångsmedel inte skall tillämpas här (11 § i 1977
års lag, 11 § i 1936 års lag och 16 § i 1983 års lag).

Regeln
alt part i tvistemål som handläggs utomlands kan få sill anspråk säkerställt
genom kvarstad i Sverige har också bekräftats av högsta domstolen i
rättsfallet NJA 1983 s. 814. Högsta domstolen fann i detta avgörande att bestämmelsema
i 15 kap. RB måste anses ha den innebörden all kvarstad kan meddelas även i
fråga om anspråk som skall prövas av utländsk domstol, om domstolens avgörande
får verkställas i Sverige. 1 målet, som avsåg en i Schweiz meddelad dom,
konstaterade högsta domstolen att det för åtgärdens bestånd i 15 kap. 7 § RB
föreskrivna kravet på talans väckande inom en månad är uppfyllt, om talan anhängiggörs
vid den utländska domstolen, och all hinder heller inte föreligger mot alt
säkerhetsåtgärd beviljas efler det att dom i den utländska rättegången meddelats
men innan den har verkställts här.

I
detta sammanhang kan också nämnas all frågan om en svensk anslutning lill 1988
års Luganokonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på
privaträttens område för närvarande övervägs inom justitiedepartementet. I
konventionen, som i första hand är öppen för EFTA:s och EG:s medlemsländer, fömtsätts
att en konventionsslat, oberoende av om den är behörig att pröva tvisten, skall
kunna bevilja en säkerhetsåtgärd för att säkra verkställighet av en dom som
meddelas i en annan konventionsslat (art. 24).

Gällande
regler innebär således för tvistemålens del att kvarstad kan

beviljas enligt bestämmelsema i 15 kap. RB även om anspråket i fråga

skall prövas av utländsk domstol, om domstolens avgörande får verkställas

i Sverige. Kvarstad kan meddelas såväl innan talan har väckts som efler

del alt dom har meddelats i den främmande staten men innan den har

hunnit verkställas här. Kravet enligt 15 kap. 7 § RB på all talan skall

väckas inom en månad efler kvareladsbeslulel är uppfyllt om talan inom

denna lid anhängiggörs vid den utländska domstolen. Kvarsladsbesläm-

melsema på brollmålsområdet skiljer sig inte från dem på Ivislemålsområ-

det i fråga om den principiella uppbyggnaden, och när del gäller den

laglekniska utformningen finns det endast obetydliga skillnader. De båda

tvångsmedlen har också sin direkta motsvarighet på det exekulionsrättsli-

ga området, när det gäller tvångsåtgärder för att säkerställa verkställighe

ten av meddelade domar som gäller penningprestationer. De har också

ytterligare närmat sig varandra genom all domstol numera kan förordna 22

om
kvarstad enligt bestämmelsema i 15 kap. RB även innan talan väckts i Prop.
1989/90:82 målet. 1 fråga om brottmål gäller sedan gammalt all domstol kan
förordna om kvarstad innan åtal har väckts.

Redan
vid tvångsmedelslagens tillkomst år 1975 konstaterades att del finns ell behov
av bestämmelser om kvarstad i brottmål på begäran av främmande stat. Som jag
inledningsvis nämnde har detta behov blivit alltmer uttalat under senare år.
Några egentliga skäl som talar för en särbehandling av brottmålen kan knappast
anföras. Om det för tvistemålens del är möjligt att genom tvångsåtgärder säkra
kommande verkställighet i Sverige av den utländska domen, borde delsamma kunna
gälla för brottmål.

Jag
ansluter mig mot den bakgmnden lill promemorians av remissinstansema godtagna
förslag och föreslår att del, med regleringen på tvisle-målsområdet som
förebild, öppnas möjlighet atl meddela kvarstad i brottmål på begäran av
främmande stat för atl säkra framtida verkställighet i Sverige av utländska
beslut om förverkanden. Kvarstad bör alltså kunna beviljas även om rättegången
äger mm vid utländsk domstol, om del utländska förverkandebeslutet får
verkställas här.

En
utländsk dom i brottmål får som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.2) verkställas
i Sverige endast om fömtsättningama enligt den intemationella
verkställighetslagen eller den nordiska verkställighetslagen är uppfyllda. Eftersom
de bestämmelser om kvarstad i brottmål på begäran av främmande stat jag nu föreslår
fömlsäller all ett förverkandebeslut från den främmande staten i fråga får
verkställas här, innebär detta alt de föreslagna kvarsladsbeslämmelsema endast
blir tillämpliga i förhållande till de nordiska grannländema, lill en stat som
är ansluten lill broltmålsdomskonventionen och till en stat med vilken Sverige
i framliden ingår en överenskommelse om verkställighet av brotlmålsdomar. I
första hand tänker jag här naturligtvis på Storbritannien och Nordiriand mot bakgmnd
av den svensk-brittiska överenskommelse jag behandlar i detta ärende. Delsamma
kommer att gälla i förhållande till de stater som tillträder FN-konventionen
mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. I förhållande till de
nordiska grannländema får en sådan möjlighet måhända en något mindre betydelse
än i förhållande till andra främmande stater, eftersom ell beslut om kvarstad
som har meddelats i ett nordiskt grannland är verkställbart i Sverige.
Emellertid lorde del finnas ell praktiskt behov av att också kunna meddela
sådana beslut i Sverige.

Närmare
om förutsättningarna för kvarstad och om förfarandet

Remissinstansema
har i stort godtagit promemorians förslag när det gäller de närmare fömtsättningama
för bifall till en ansökan om kvarstad. Endast på någon enstaka punkt har det
framförts kritiska synpunkter.

Jag
delar i och för sig den uppfattning som framförs i promemorian om

alt samma villkor för kvarstad på begäran av främmande stal borde gälla

som vid en svensk fömndersökning och rättegång och atl kraven enligt 26

kap. 1 § RB på skälig misstanke om brott och sabolagerisk alltså borde

vara uppfyllda. Del är dock en fördel om man i en lag av detta slag kan 23

formulera rekvisiten mer
generellt än vad som föreslås i promemorian Prop. 1989/90:82 (16 § promemorians
lagförslag). Del är också en fördel om man i lagtexten kan undvika den skillnad
i fråga om misslankegrad som enligt svensk rätt gäller för kvarstad resp.
beslag. Redan skillnaden mellan värdeförverkande och sakförverkande, resp.
mellan kvarstad och beslag, är främmande för många rättsordningar. Utländska
beslut om värdeförverkande kan heller inte alltid förväntas vara formulerade
som de svenska, dvs. all den tilltalade förpliktas atl betala en viss summa
pengar. Av samma skäl bör sabola-gerisken uttryckas i mer allmänt hållna
ordalag. Enligt min mening bör kvarstaden därför avse värdet av vad som har
förverkals eller skäligen kan antas bli förverkat i den utländska rättegången,
om del skäligen kan befaras all verkställigheten av det utländska
förverkandebeslutet annars skulle försvåras. Härav följer all
brottsmisstankarna bör ha nått en viss styrka. Detta är heller inte något unikt
för Sverige. I Storbritannien exempelvis ställs motsvarande krav. Jag kommer
in på detta när jag behandlar den svensk-brittiska överenskommelsen (avsnitt
2.4.1; art. 6).

Om
den utländska domen redan har meddelats vid lidpunkten för rättens prövning av kvarstadsfrågan
blir, såsom framhålls i promemorian, rättens prövning av vilket belopp som skad
kvarstadsbdäggas mer eller mindre identisk med den som rätlen sedermera skall
göra när det förverkandebelopp som skall verkställas i Sverige skall
bestämmas. 1 18 § internationella verkställighetslagen föreskrivs därvid, som
jag redan har redogjort för (avsnitt 2.2), endast en omräkning lill svenska
kronor enligt viss växelkurs. Som jag strax återkommer lill (avsnitt 2.4.3) bör
denna bestämmelse emellertid ändras så all utländska förverkanden som uppenbarligen
överstiger vad som hade kunnat förverkas vid en svensk rättegång skall kunna
jämkas. Denna ändring kan med andra ord få betydelse också på kvarstadsstadiet.

Ell
beslut om kvarstad eller värdeförverkande som har meddelats i ett nordiskt land
skall som jag nyss har påpekat (avsnitt 2.2) regelmässigt godtas. Delsamma bör
följaktligen gälla om kvarstad begärs för ett förverkandebelopp som redan har
fastställts i en dom meddelad i etl nordiskt land.

Om
en framställning om kvarstad görs under pågående fömndersökning

eller rättegång i den främmande staten, har rätlen — såsom framhålls i

promemorian — magrare underlag för alt bestämma kvarstadsbeloppet.

Rätten måste här la ställning till vilket belopp som skäligen kan antas bli

förverkat i den utländska domen. Eftersom domen skall beslutas med

tillämpning av utländska förverkandebestämmelser, ligger det i sakens

natur att rätten härvid i stor utsträckning får förlita sig på de uppgifter som

framgår av framställningen från den främmande staten i fråga. Jag ansluter

mig således inte lill del uttalande som görs i promemorian (s. 51) om alt

rätten i dessa situationer i första hand får utgå från vad svensk rätt

föreskriver för motsvarande fall och bestämma kvarstadsbeloppet lill del

belopp som skulle ha beslämts om lagföringen hade ägt mm i Sverige. Del

har också under remissbehandlingen ifrågasatts om uttalandel återspeglas

i promemorians förslag lill lagtext. Det är fråga om en temporär säkerhets

åtgärd, och del är enligt min mening angelägel all kvarstaden inte i onödan 24

begränsas
så att det kvarsladsbelagda beloppet understiger det belopp vi Prop.
1989/90:82 sedermera faktiskt är villiga atl verkställa.

1
promemorian behandlas utländska bestämmelser som medger "frysning"
av en misstänkts eller tilUalads tillgångar (s. 52). Som generaltullstyrelsen
påpekar i sitt remissyttrande är sådana bestämmelser aktuella bl. a. i den FN-konvention
mot olaglig hantering av narkotika som jag tidigare har berört. Eftersom det
svenska kvarstadsbeslutel enligt den modell jag nu föreslagit alllid kommer atl
avse etl bestämt belopp som skall svara mot beloppet enligt det
förverkandebeslut vi sedermera är villiga alt verkställa, ser jag inga problem
med utländska bestämmelser som medger "frysning" av den misstänktes
tillgångar. Hur tvångsåtgärden betecknas i den främmande staten blir alltså av
underordnad betydelse.

Jag
ansluter mig i huvudsak lill promemorians förslag när del gäller förfarandet.
En framställning från en främmande stal om kvarstad bör överlämnas av
utrikesdepartementet till riksåklagaren. Denne överlämnar ärendet lill behörig
åklagarmyndighet som, efler beredning och eventuella ålgärder enligt 26 kap. 3
och 4§§ RB, överlämnar del till rätten för prövning och beslut. För rättens
handläggning bör samma regler kunna tillämpas som gäller för rättens prövning
av beslag enligt 8 § tvångsmedelslagen. Dessa motsvaras också av 26 kap. 2 §
tredje stycket RB. Stockholms tingsrätt har påpekat all del är oklart om
promemorians förslag lill lagtext tillåter all rätten meddelar interimistiska
beslut. Jag vill inte utesluta atl del i enstaka fall kan finnas behov av
interimistiska beslut och anser att delta bör framgå av lagtexten.

I
promemorian föreslås all bestämmelsema i 26 kap. 5 § RB skall tillämpas, vilket
innebär atl rätlen, när den beslutar om kvarstad och åtal inte redan har
väckts, skall bestämma den lid inom vilken åtal skall väckas och att åtal
således skall väckas vid den utländska domstolen inom denna lid. Promemorians
förslag bygger i denna del på motsvarande reglering på tvislemålsområdel. Trots
all remissinstansema inte har haft något att erinra mot promemorians förslag
har jag vissa invändningar. Enligt min mening passar den föreslagna lösningen
mindre väl för brottmål. Det är en sak om svensk domstol ålägger en enskild
part all vidta vissa åtgärder vid utländsk domstol. I brottmål skulle ell
sådant åläggande komma all rikta sig lill en utländsk brottsutredande myndighet
vilket varken är lämpligt eller särskilt praktiskt. Samtidigt är del
naturligtvis angelägel all den svenska domstolen behåller kontrollen över
beviljad kvarstad. Denna kontroll kan enligt min mening erhållas genom all
rätten, i stället för atl föreskriva inom vilken lid åtal skall väckas, ges
möjlighet atl tidsbegränsa den beviljade kvarstaden.

Denna
möjlighet all tidsbegränsa kvarstaden bör emellertid inte bara

gälla de fall då åtal ännu inte har väckts i den främmande staten. Rätten

bör behålla kontrollen över kvarstaden också under den utländska rätte

gången och sedan dom har meddelats i den främmande staten. I promemo

rian föreslås — med 18 § i 1983 års lag rörande österrikiska tvistemåls-

domar som förebild - atl säkerhetsåtgärden skall förfalla viss tid efter del

alt den utländska domen vunnit laga kraft. Som skäl för förslaget anförs att

del kan la viss lid innan ell beslut om verkställighet hinner utverkas i 25

Sverige. Förslaget som
sådant har inte väckt någon kritik under remissbe- Prop. 1989/90:82 handlingen.
Riksskatteverket vänder sig dock mot del valda uttryckssällel — atl kvarstadsbeslutel
skall förfalla — och ifrågasätter om detta innebär alt beslutet upphör all
gälla automatiskt eller först efler del alt beslutet hävts av rätten. Enligt
verket ställer det alltför stora krav på den verkställande myndigheten om den
skall vara skyldig all utreda när det utländska avgörandet vinner laga krafl
för att kunna slå fast när kvarstaden förfaller. Verket anser den bästa
lösningen vara all den domstol som fattar kvarstadsbeslutel också häver kvarstaden.

Jag
instämmer i dessa synpunkter. I enlighet med vad som gäller enligt 26 kap. 6 § RB,
när kvarstad beviljas i ell svenskt brottmålsförfarande, bör rätten således
häva kvarstaden när skäl för kvarstad inte längre föreligger. Jag återkommer
närmare lill dessa frågor i specialmotivcringen.

Domstolsverket
har i sill remissyttrande föreslagit alt en uttrycklig föreskrift tas in i
lagen om all domstolen skall sända en kopia av kvarstadsbeslutel direkt till
kronofogdemyndigheten för verkställighet. Enligt verket innebär del en onödig
omgång, om domstolen sänder beslutet lill åklagaren som i sin tur har all
vidarebefordra del till kronofogdemyndigheten. Enligt min mening finns det inte
några skäl för en annan ordning i intemationella förhållanden än den som
tillämpas när rätten förordnar om kvarstad under en svensk fömndersökning.
Några sådana föreskrifter anser jag således inte bör föras in i lagen.

I
promemorian föreslås alt kvarstad bör kunna användas också i förhållande lill
de stater som har tillträtt brollmålsdomskonvenlionen, trots alltså alt någon ömsesidighel
inte kan påräknas. Ingen remissinstans har haft något atl erinra häremot. Jag
ansluter mig lill denna uppfattning. Mot bakgmnd av alt Sverige av tradition lämmnar
andra stater internationell rättshjälp i brottmål i den utsträckning som vår
lagstiftning medger det utan att något särskilt avtal om rättshjälp träflfats (prop.
1985/86:8 s. 4), bör kvarstad enligt min mening kunna meddelas ulan krav på
ömsesidighet. Den omständigheten att Sverige har ingått ett avtal om
verkställighet av förverkandebeslut med den främmande staten i fråga bör vara
tillräckligt.

26

2.3.2 Beslag på begäran
av främmande stat

Prop.
1989/90:82

Mitt förslag:
Egendom som är eller kan antas vara förverkad genom brott får las i beslag på
begäran av.främmande stat, om ett förverkandebeslut som har meddelats i den
främmande staten får verkställas här. Beslaget får göras när som helst under
det utländska brottmålsförfarandets gång, således även innan åtal har väckts
och dom har meddelats i den främmande staten. Sådan egendom får också, om del
föreligger särskilda skäl, las i beslag på begäran av främmande stal och,
enligt regeringens eller — i nordiska förhållanden — domstols bestämmande,
överlämnas lill den främmande staten för all säkra domsverkslällighel som skall
äga mm i den staten.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt förslag. Vissa av de föreslagna bestämmelsema
är annorlunda utformade än i mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser tillslyrker eller lämnar förslaget ulan erinran.
Enstaka remissinstanser ifrågasätter dock behovet av utvidgade möjligheter all
överlämna beslaglagen egendom lill främmande stal. Några remissinstanser
föreslår smärre justeringar i de föreslagna bestämmelsema.

Skälen
fbr mitt förslag: Bestämmelser om beslag finns i 27 kap. RB, Beslag kan läggas
på föremål och, om inte annal är föreskrivet, på skriftliga handlingar (1 §).
Beslag tjänar två slags syften, dels ett bevissäkrande, när föremålet kan antas
"äga betydelse för utredning om brott", dels all säkra
domsverkställigheten, när föremålet kan antas "vara genom brott någon avhänl"
eller vara "på gmnd av brott förverkat". I del sistnämnda fallet säkrar
beslaget verkställighet av etl sakförverkande medan kvarstad således säkrar
verkställighet av värdeförverkande.

Föremål
kan tas i beslag inte bara hos den misstänkte ulan hos vem som helst och
oavsett brottets grovhet. Inte heller behöver det, såsom vid kvarstad,
föreligga någon sabotagerisk. Det krävs i stället alt det "skäligen kan
antagas" att beslaget tjänar något av dé nyss nämnda syftena.

Såväl
åklagaren som rätten kan besluta om beslag. Innan åtal har väckts får dock
rätten besluta om beslag endast på yrkande av åklagaren (4 och 5 §§ ). Rätten
kan, om del är fara i dröjsmål, interimistiskt besluta om beslag. Själva
verkställigheten av beslutet sköts normall av polisen.

Den som har drabbats av
ett beslag som har beslutats av åklagaren kan begära rättens prövning av
beslaget. När rätten beslutar om beslag, eller fastställer ett verkställt
beslag, skall rätten bestämma den lid iiiom vilken åtal ska väckas. Denna tid
får inte vara längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. I annal fall
skall åtal normall väckas inom en månad från del att beslaget verkställdes (7 §).
Om åtal inte väcks inom den föreskrivna liden, skall beslaget hävas omedelbart.
När målet avgörs skall rätten pröva om beslaget fortfarande skall bestå (8 §).

Särskilda
bestämmelser om beslag finns också i specialstraflFrätten, bl. a. i narkotikastraflFlagen
och i vamsmugglingslagen (1960:418).

27

Bestämmelser
om husrannsakan finns i 28 kap. RB. Husrannsakan kan Prop. 1989/90:82 användas
bl. a. för all söka efler ett föremål som är underkastat beslag. Husrannsakan
utgör då etl hjälpmedel för genomförande av beslag. Reell husrannsakan fömtsätter
atl fängelse är föreskrivet för brottet. Om åtgärden riktar sig mot någon
annan än den som är skäligen misstänkt för brott, krävs det atl det föreligger
synnerliga skäl för att anta att husrannsakan skall leda lill del åsyftade
resultatet. För husrannsakan hos den som är skäligen misstänkt finns inget
motsvarande rekvisit. Såväl åklagaren som rätten kan förordna om husrannsakan
(4 §).

Till
skillnad från vad som gäller i fråga om kvarstad finns del som jag tidigare har
varit inne på redan i dag vissa möjligheter alt besluta om beslag på begäran av
främmande stat.

I
1975 års tvångsmedelslag finns sålunda generella bestämmelser om användning av
beslag och husrannsakan för utländska myndigheters räkning. Lagen medger under
vissa fömtsättningar att egendom las i beslag på begäran av främmande stat och
överlämnas till staten i fråga (1 §). Husrannsakan får företas för atl söka efler
föremål som är underkastat beslag (2 § andra stycket).

Såväl
i fråga om fömtsättningama för beslag som när det gäller förfarandet knyter
lagen an lill bestämmelserna i den allmänna utlämningslagen (lagen 1957:668 om
utlämning för brott) och den nordiska utlämningslagen (lagen 1959:254 om
utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge). Framställningen
får alltså inte bifallas om hinder mot utlämning skulle ha förelegat enligt
vissa bestämmelser i de båda utläm-ningslagama. Fömtsättningama för bifall är
snävare när det gäller en begäran från en utomnordisk stat än när del är fråga
om en framställning från något av de nordiska grannländema. För utomnordiska
framställningar innebär detta bl. a. ett krav på att det är fråga om etl brott
för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år.

Beslag
får enligt 1 § användas i fråga om föremål och skriftlig handling om någon är
misstänkt, tilltalad eller dömd för en gäming som är slraflFbelagd i den
främmande staten i fråga. Beslag får ske om egendomen eller handlingen kan antas äga betydelse
för utredning om gämingen eller vara någon
frånhänd genom denna. Vid lagens tillkomst ansåg man det av olika skäl vara
uteslutet atl till främmande stat överlämna egendoni som kan antas vara
förverkad genom brott.

En
framställning enligt lagen skall ges in till utrikesdepartementet, som skall
överlämna den till riksåklagaren såvida det inte är uppenbart all framställningen
skall avslås direkt av regeringen (5 och 6 §§ ). Sedan riksåklagaren låtit
vidta de åtgärder som krävs - 27 kap. 9-13 §§ och 28 kap. 4-10§§ RB är
tillämpliga - skall verkstäUt beslag anmälas hos rätten för prövning. Rätlen
skall hålla förhandling i frågan (7 och 8 §§ ). Den slutliga prövningen
ankommer därefter på regeringen som avslår framställningen om domstolen funnit
att beslaget inte är lagligt gmndat och i annat fall prövar om den beslagtagna
egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Regeringen får vid bifall
föreskriva de förbehåll som påkallas av hänsyn till enskilds rätt eller det allmäniia
(9 §, jfr 4 §).

28

Förfarandei
är enklare vid framställningar från nordiska länder; bl.a. Prop. 1989/90:82
krävs ingen regeringsprövning av ärendet (10—12 §§ ).

Enligt
förarbetena lill ivångsmedelslagen skall förfarandet föregås av en diskretionär
prövning av om beslag är en lämplig åtgärd med hänsyn lill omständighetema i del
ifrågavarande fallet. Del intresse som ligger bakom den främmande statens
framställning får vägas mot åtgärdens mer eller mindre ingripande verkan från
den enskildes synpunkt och dennes anspråk på berättigat rättsskydd.
Förfarandet kan tillämpas såväl när den misstänkte eller dömde befinner sig i
Sverige som när han uppehåller sig utomlands och, liksom enligt RB, vare sig
egendomens innehavare samtycker eller inte. Del påpekas vidare i förarbetena atl
tredje mans intressen kan tillgodoses då det gäller en framställning som endast
syftar till all säkerställa bevisning eftersom man vid utlämnandet av egendomen
kan göra förbehåll om atl den skall återställas när rättegången har slutförts (prop.
1975:35 s. 72 f.).

Såsom
redan nämnts medger 1975 års tvångsmedelslag i princip inte användning av
beslag i fråga om egendom som har förverkats eller som kan antas vara förverkad
genom brott. Enligt 18 § internationella verkställighetslagen kan däremot
egendom som har förklarats förverkad i en utländsk brottmålsdom las i beslag
sedan framställning om verkställighet av domen gjorts i Sverige. Bestämmelsen
medger alltså inte beslag innan dom har meddelats i den främmande staten. En fömtsättning
för beslag enligt bestämmelsen är att beslag hade kunnat ske, om lagföringen
hade ägt mm i Sverige. Riksåklagaren eller rätten beslutar om beslaget. Enligt förarbetena
till denna bestämmelse skall del vid tillämpningen inte ske någon prövning av
om de i 27 kap. 1 § RB angivna fömtsättningama för beslag föreligger; de skall
anses uppfyllda omedelbart genom del utländska beslutet om förverkande. Övriga
i 27 kap. RB angivna fömtsättningar för beslag måste däremoi vara uppfyllda.
Vad som sägs i 27 kap. om väckande av åtal kommer vid tillämpning av denna
paragraf i stället all avse ansökan om förhandling enligt 9 § (prop. 1972:98 s.
123 f.). Sedan domen väl verkställts tillfaller egendom svenska staten såvida
inte regeringen i det enskilda fallet beslutar överlämna det lill den främmande
staten (36 §).

Såsom
jag redan nämnt (avsnitt 2.2) kan ett beslut om beslag eller kvarstad som har
meddelats i etl annat nordiskt land verkställas i Sverige enligt nordiska
verkställighetslagen. Denna modell avviker från den som bmkas i andra
sammanhang, eftersom del normalt inte är fråga om verkställighet av etl
utomlands meddelat beslut ulan all del på framställning från främmande stat
fallas beslut om tvångsmedlet i fråga.

Vissa
tvångsmedel, bl. a. beslag, kan komma lill användning /' samband

med utlämningför brott, och detta såväl i avvaktan på en framställning om

utlämning som efter del all sådan framställning gjorts (16 och 23 §§ lagen

1957:668 om utlämning för brott). 1 fråga om förfarandet vid användning

av tvångsmedel sägs uttryckligen i 16 § atl vad som i allmänhet är föreskri

vet för brottmål skall gälla. Beslag kan alltså användas efler en prövning i

varje enskilt fall enligt samma principer som annars i brottmål. Regering

en kan när utlämning beviljas förordna all föremål som tagils i beslag skall

överiämnas lill den främmande staten (21 §). Liknande bestämmelser 29

finns i den nordiska utlämningslagen
(12 och 17 §§ resp. 15 § tredje styc- Prop. 1989/90:82 kel). Beslag som sker på
begäran av främmande stat med stöd av bestämmelsema i utlämningslagama kan
således ske för all säkra såväl bevisning som domsverkslällighel och kan därför
ske enligt samtliga tre gmnder som anges i 27 kap. 1 § RB, dvs. i fråga om
föremål som kan antas äga betydelse för utredning av brott, föremål som är
genom brott någon avhänl eller på gmnd av brott förverkat (prop. 1957:156 s.
91, jfr s. 79).

Beslag
och husrannsakan kan också göras på begäran av främmande stat enligt lagen
(1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag. Beslag får dock
företas endast i ulredningssyfle och 2 § innehåller ett uttryckligt förbud mot
användning av tvångsmedel i syfte all möjliggöra förverkande av egendom. En
bestämmelse vars tillämpning fömtsätter alt misstanke om brott föreligger mot
någon får heller inte tillämpas (prop. 1973:117 s. 22 och 25 f.).

Beslag
kan alltså komma lill användning för utländska myndigheters räkning dels enligt
Ivångsmedelslagen beträflFande egendom som har betydelse för utredning om
brott eller som frånhänls någon genom brott varvid egendomen i fråga överlämnas
till den främmande staten, dels när en framställning om verkställighet i
Sverige har gjorts enligt den intemationella verkställighetslagen i fråga om
föremål som har förklarats förverkat i den utländska domen. I del sistnämnda
fallet kan regeringen, sedan domen väl verkställts i Sverige, på begäran
överlämna föremålet till den främmande staten. I annal fall tillfaller detta
svenska staten.

Om
man bortser från beslagsmöjlighelema i ullämningssammanhang är del alltså inte
möjligt atl la i beslag föremål som i en utländsk dom har förverkats på gmnd av
brott och överlämna föremålet till den främmande staten för verkställighet,
dvs. låta verkställigheten av domen ombesörjas av den främmande staten.

Beslag
kan heller inte ske innan en utländsk dom — innehållande sakförverkande — som
kan verkställas här i riket har vunnit laga krafl, och än mindre medan
rättegång pågår i utlandet eller innan åtal ens har väckts.

Skillnaden
mellan dessa båda kategorier är all föremålet i den första skulle överlämnas lill
den främmande staten som således ombesörjer den egentliga verkställigheten av
domen medan det i den andra kategorin fall handlar om alt förordna om beslag
för all säkra kommande verkställighet i Sverige, varvid föremålet som regel
tillfaller svenska staten.

1
förarbetena lill 1975 års Ivångsmedelslag uttalade föredragande statsrådet sin
tveksamhet över beslag på begäran av främmande stat av föremål som kan antas
vara förverkat på gmnd av brott. Riksåklagaren hade i del ärendet ullalat att
tillämpningen kan bli vansklig. Föredragande statsrådet konstaterade atl 18 § intemationella
verkställighetslagen medger att egendom som omfattas av en förverkandeförklaring
las i beslag sedan framställning om verkställighet har gjorts här i landet,
alltså efter det all lagakraftägande dom har meddelats i den främmande staten.
Han ansåg det vara olämpligt atl vid sidan av dessa bestämmelser reglera frågan
om beslag för annan stals räkning. Frågan om bestämmelsema i den intemationella
verkställighetslagen borde utvidgas lill all avse beslag innan dom

30

har
meddelats i den främmande staten kunde enligt departementschefen Prop.
1989/90:82 inte las upp i del sammanhanget (prop. 1975:35 s. 56).

I
promemorian föreslås att bestämmelser nu införs som gör del möjligt all för
utländsk myndighels räkning la i beslag också egendom som är eller kan antas
vara genom brott förverkad och alt egendomen därvid antingen blir kvar i
Sverige i och för senare verkställighet av det utländska förverkandebeslutet,
eller, enligt regeringens eller — i nordiska förhållanden — domstols
bestämmande, överlämnas till den främmande staten som således själv svarar för
doms verkställigheten.

Remissinstansema
har tillstyrkt båda förslagen eller lämnat dem ulan erinran. Enstaka
remissinstanser har — utan all motsätta sig förslaget — ifrågasatt behovet av
en regel som tillåter all förverkad egendom överlämnas till den främmande
staten. Enligt några remissinstanser är den föreslagna lagtexten otydlig:

För
egen del får jag anföra följande.

Beslagför
att säkra verkställighet i Sverige av utländska sakförverkanden

Samma
skäl som jag nyss har anfört i fråga om kvarstad talar enligt min mening för
all det bör vara möjligt all genom beslag säkra verkställighet av ell utländskt
sakförverkande. Ett viktigt skäl är naturligtvis att den skillnad som enligt
svensk räll upprätthålls mellan sak- och värdeförverkande är relativt okänd
utomlands och att det många gånger är en ren tillfällighet om den åtgärd som
den främmande staten begär är kvarstad eller beslag. Skälen förstärks också av
att beslag redan i dag är möjligt beträflFande föremål som redan har förklarats
förverkade i en lagakraftvunnen utländsk dom. Om en utländsk dom som avser ett
sakförverkande kan verkställas i Sverige, borde del enligt min mening inte
föreligga några hinder mot all bevilja beslag på ell tidigare stadium än vad
som nu är möjligt.

Jag
föreslår alltså — i enlighet med vad jag nyss föreslagit i fråga om kvarstad —
all egendom som skäligen kan antas vara förverkad på gmnd av brott får tas i
beslag på begäran av främmande stat för att säkra domsverkslällighel i Sverige
och alt en fömtsättning härför alltså skall vara atl den utländska domen får
verkställas här. Beslag bör kunna ske när som helst under det utländska brottmålsförfarandets
gång, således såväl innan åtal har väckts som efler del alt dom har meddelats i
den främmande staten men innan den har hunnit verkställas här.

Beträffande
vdlkoren för beslag bör, såsom föreslås i promemorian,

samma krav ställas som i 27 kap. 1 § RB. Del bör alltså vara fråga om

egendom som skäligen kan antas vara förverkad på gmnd av brott. Ut

ländska sakförverkanden får verkställas i Sverige endast under fömtsätt

ning atl egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag, om lagföring

en hade ägt mm i Sverige (14 § andra stycket intemationella verkställig

hetslagen). Eftersom en fömtsättning för beslag är att det utländska förver

kandebeslutet är verkställbart här måste detta villkor följaktligen beaktas

när beslagsfrågan övervägs. Skulle regeringen i förhållande till en främ

mande stat komma överens om andra villkor för verkställighet och med

stöd av bemyndigandet i 2 § intemationella verkställighetslagen meddela 31

särskilda bestämmelser i
detta avseende, blir också dessa indirekt tillämp- Prop. 1989/90:82 liga
vid prövningen av om fömtsättningar för beslag föreligger.

1
fråga om förfarandet ansluter jag mig lill promemorians förslag, som också
överensstämmer med vad jag nyss har föreslagit i fråga om kvarstad, nämligen
att utrikesdepartementet skall överlämna den utländska framställningen lill
riksåklagaren. Riksåklagaren skall, i enlighet med vad som gäller enligt
tvångsmedelslagen, låta vidta de åtgärder som erfordras enligt 27 och 28 kap. RB
varefter verkställt beslag skall anmälas till rätten för prövning. Del finns
inte något behov av all — efler mönster av 9 § Ivångsmedelslagen - därefter
överlämna ärendet till regeringen för prövning eftersom det här inte blir
fråga om all överlämna föremålet i fråga lill främmande stat.

I
promemorian föreslås att samma ordning skall gälla som den som föreslås för
kvarstad, alltså all rätten om åtal inte redan har väckts skall bestämma den
lid inom vilken åtal skall väckas. På de skäl jag redovisat i fråga om kvarstad
(avsnitt 2.3.1) anser jag all rättens behov av kontroll över all egendom inte
blir liggande under beslag under obegränsad lid bör tillgodoses genom all
beslaget tidsbegränsas. Jag återkommer närmare till denna fråga i
specialmotiveringen.

Bestämmelser
av del slag som här föreslås bör enligt min mening, liksom de bestämmelser som
föreslagits i fråga om kvarstad, kunna ges generell tillämplighet och således
komma lill användning ulan några krav på ömsesidighet. Den omständigheten all
Sverige har ingått ell avtal om verkställighet av domar som avser
sakförverkande med den främmande staten i fråga bör vara lillräckligt. Detta
överensstämmer också med promemorians förslag. Såsom generaltullstyrelsen
påpekar i sitt remissvar tillåter den föreslagna regleringen beslag på begäran
av främmande stat i mål om brott mot ifrågavarande stats tullag, trots alltså
all 1973 års lag om utredning angående brott mot utländsk tullag, enligt vad
jag nyss redovisat, förbjuder beslag i syfte att möjliggöra förverkande av egendom.
1973 års lag, som fömtsätter ömsesidighel, påverkas alltså inte av de nu
föreslagna reglerna.

Överlämnade
av beslagtagen egendom tid främmande stat

Jag
övergår härefter till promemorians förslag alt det också skall vara möjligt all
förordna om beslag av egendom som skäligen kan antas vara förverkad och
överlämna egendomen i fråga till den främmande staten. Frågan är alltså om
tvångsmedelslagens regler bör utvidgas till att avse också förverkad egendom,
varvid det alltså skulle ankomma på den främmande staten själv att föranstalta
om verkställigheten av förverkandebeslutet.

Visserligen minskar
behovet av all kunna överlämna förverkad egen

dom lill främmande stat om möjligheter införs all genom beslag säkerstäl

la kommande verkställighet i Sverige av ell förverkandebeslut i enlighet

med vad jag nyss har föreslagit. Några egentliga hinder mot att sådana

möjligheter införs torde emellertid inte finnas, om det lill förfarandei

knyts särskilda villkor till skydd för den enskilde. Tvångsmedelslagen

fömlsäller redan nu en diskretionär prövning varvid alltså åtgärdens mer 32

eller
mindre ingripande verkan från den enskildes synpunkt får vägas mot Prop.
1989/90:82 den främmande statens intresse.

En
sådan ordning skulle nämligen kunna vara att föredra i vissa situationer. Ell
förfarande enligt vilket den främmande staten först har att göra framställning
om beslag — som skall prövas enligt de nu föreslagna bestämmelserna — och
därefter, sedan dom i målet har meddelats, inge en ny framställning om
verkställighet av förverkandebeslutet — som skall prövas enligt
verkställighetslagarna — kan i vissa fall vara onödigt omständligt, och del
kan ifrågasättas om en sådan dubbel prövning alltid fyller ett behov. En
situation jag tänker på är den att framställningen gäller flera olika föremål
varav en del utgör bevismaterial och en del är förverkade. Även om Sverige har
ell verkställighetsavtal med den främmande staten i fråga kan det vara
praktiskt atl överlämna alla föremål en gång för alla i stället för att behålla
en del av dem i avvaktan på all en framställning görs enligt verkställighelslagama.
En sådan möjlighet är också ändamålsenlig, om regeringen redan på beslagsstadiel
kan fömtse atl man på verkställighelsstadiel skulle vara villig all avslå från
all behålla del förverkade föremålet och enligt 36 § intemationella
verkställighetslagen överlämna föremålet lill den främmande staten.

Särskild
betydelse skulle naturligtvis en sådan möjlighet ha i förhållande lill stater
med vilka vi inte har några verkställighetsavtal. Såsom har framgått av min
redovisning tidigare (avsnitt 2.2) är det ju, än så länge, endast ell fåtal
stater som överhuvudtaget kan komma i åtnjutande av de tvångsåtgärder jag nu föreslår.
Det avtal med Storbritannien och Nordirland som jag behandlar i detta ärende
reglerar endast förverkande av vinning av brott. Förverkade brottsverktyg
omfattas exempelvis inte. För att sådana skall kunna överlämnas till
Storbritannien och Nordirland skulle en bestämmelse av del slag jag nu
behandlar krävas.

1
sammanhanget bör också påpekas all del redan i dag finns vissa möjligheter att
med tillämpning av Ivångsmedelslagens regler till främmande stal överlämna
egendom som kan antas vara förverkad genom brott, nämligen om egendomen har frånhänls
annan genom brott. Del torde heller inte vara uteslutet att till främmande stat
överlämna egendom som kan antas vara förverkad om samma egendom utgör
bevismaterial i den utländska rättegången.

Av
det sagda framgår att jag kan ansluta mig lill promemorians förslag. Emellertid
bör enligt min mening verkställigheten i första hand äga mm i Sverige och
beslagtagen egendom således kvarstanna här lill dess att den utländska domen
kan verkställas här. Möjligheten all till främmande stat överlämna också
egendom som kan antas vara förverkad genom brott bör därför enligt min mening
gälla endast i andra hand, om verkställighet inte kan eller bör äga mm i
Sverige eller då ell överlämnande av något annat skäl i del enskilda fallet
framstår som lämpligare. Lagtekniskt bör detta kunna uttryckas så all del skall
föreligga särskilda skäl för att förverkad egendom skall kunna överlämnas till
främmande stat.

När
det gäller beslag av föremål såsom förstadium till verkställighet i

Sverige av ell utländskt förverkandebeslut enligt den nyss föreslagna ord

ningen ställs, som jag redogjort för, ell indirekt krav på atl förverkande 33

3 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 82

hade
kunnat ske enligt svensk räll, om lagföringen hade ägt mm i Sverige. Etl sådant
villkor bör enligt min mening uttryckligen ställas upp vid beslag av föremål
som skall överlämnas till den främmande staten. Också i promemorian föreslås ell
sådant villkor.

Belräflfande vdlkoren i
övrigt och förfarandet bör tvångsmedelslagens nuvarande regler kunna gälla
direkt. Det bör alltså i utomnordiska förhållanden krävas all del rör sig om
ett brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ell år.
Framställningen bör överlämnas till riksåklagaren och verkställt beslag
överlämnas till rätlen för prövning av om beslaget är lagligen gmndat, varefter
det är regeringen som slutligen avgör frågan om föremålen skall överlämnas lill
den främmande staten eller inte. Det förenklade förfarande som gäller för
nordiska framställningar bör enligt min mening kunna tillämpas även på denna
typ av beslag. Del bör alltså vara rätten och inte regeringen som avgör frågan
om överlämnande av egendom till de nordiska grannländema.

Förfarandet enligt
tvångsmedelslagen skall enligt de nyss redovisade uttalandena i lagens
förarbeten föregås av en diskretionär prövning av om beslag och överlämnande lill
den främmande staten är en lämplig åtgärd. De uttalanden som där görs om hur
prövningen skall gå lill (prop. 1975:35 s. 72 f.) blir naturligtvis tillämpliga
också i fråga om den prövning som skall äga mm enligt den nu föreslagna
bestämmelsen. Del intresse som ligger bakom den främmande statens framställning
får således vägas mot åtgärdens mer eller mindre ingripande verkan från den
enskildes synpunkt. I 1975 års förarbeten framhölls särskilt att tredje mans
intressen skall tillgodoses, och de förtjänar naturligtvis särskild
uppmärksamhet när del gäller all slutligt överlämna föremål till främmande
stat.

Prop.
1989/90:82

2.3.3
Forumfrågan

Mitt förslag:
Behörig domstol vid prövning av fråga om kvarstad och beslag som syftar lill
att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkanden skall vara
Stockholms tingsrätt.

Promemorian
innehåller inga särskilda fommregler.

Remissinstanserna
har inte yttrat sig i fommfrågan.

Skälen för mitt förslag:
Tvångsmedelslagen innehåller inga särskilda fommbeslämmelser. De allmänna fommreglema
i 19 kap. RB är alltså tillämpliga på framställningar enligt lagen.
Promemorians förslag innehåller inga särskilda fommregler för de nya kvarslads-
och beslagsbeslämmel-ser som föreslås och fommfrågan har överhuvudtaget inte
berörts under remissbehandlingen.

Enligt min mening finns
det anledning all överväga särskilda fommregler när det gäller kvarstad och
beslag som syftar till att säkra framtida verkställighet i Sverige av utländska
förverkandebeslut. Såväl den intemationella som den nordiska
verkställighetslagen innehåller nämligen särskilda fommbeslämmelser.
Stockholms tingsrätt är ensam behörig att pröva

34

frågor
enligt den intemationella verkställighetslagen (35 §) och riksskatte- Prop.
1989/90:82 verket prövar framställningar enligt den nordiska
verkställighetslagen som avser förverkande (avsnitt 2.2).

Särskilt
mot bakgmnd av all de beslut om kvarstad och beslag på begäran av främmande
stat jag nu syftar på har ell direkt samband med frågan om och i vad mån
utländska förverkanden kan verkställas i Sverige, är det enligt min mening
naturligt att välja motsvarande lösning i fråga om vilken domstol som skall
handlägga tvångsmedelsfrågoma. Ell annat skäl för detta är atl behovet av all
hålla kontroll över beviljade tvångsåtgärder bäst tillgodoses genom att den
domstol som beviljar tvångsåtgärden är densamma som sedermera skall handlägga
verkställighetsfrågan. Denna domstol har också god kunskap om och erfarenhet av
den ganska komplicerade verkställighetslagstiftningen. Till saken hör också
alt Stockholms tingsrätt redan i dag är ensam behörig att pröva frågor om
beslag som gäller anhängiggjorda verkställighelsärenden (18 § intemationella
verkställighetslagen).

Jag
föreslår därför all Stockholms tingsrätt ensam utses atl handlägga kvarstadsfrågor
och beslagsfrågor som syftar lill all säkerställa domsverkslällighel i
Sverige. Del är angeläget all se till all Stockholms tingsrätt är behörig all
pröva den utländska framställningen i hela dess vidd. Den främmande staten kan
ju exempelvis ha uttryckt etl altemativt önskemål om all föremålen skall
överlämnas lill denna. Behörigheten för Stockholms tingsrätt bör därför
omfatta också den prövning enligt 8 § Ivångsmedelslagen som framställningen
kan föranleda. För framställningar som endast syftar lill all beslagtagna
föremål skall överlämnas till främmande stat krävs enligt min mening inga
särskilda fommregler.

För
att inte i onödan komplicera lagstiftningen bör behörigheten för Stockholms
tingsrätt omfatta också nordiska framställningar på området.

Del
är inte uteslutet all delta ställningstagande kan komma all omprövas i
framliden. När Stockholms tingsrätt utsågs lill enda behöriga domstol enligt
den intemationella verkställighetslagen fömtskickades all frågan skulle kunna
omprövas efter någon lids tillämpning av lagen i ljuset av då vunna
erfarenheter (prop. 1972:98 s. 90). Lagen har än så länge kommit all utnyttjas
i en högst begränsad omfattning. Del finns enligt min mening inte tillräckliga
skäl all nu la upp frågan om en ändrad ordning.

35

2.3.4 Vissa lagtekniska
frågor

Prop.
1989/90:82

Mitt
förslag: De nya bestämmelsema om användning av kvarstad och beslag på begäran
av främmande stat placeras i lagen (1975:295) om användning av vissa
tvångsmedel på begäran av främmande stal. Till lagen (1972:260) om intemationellt
samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom och lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av slraflF
fogas en hänvisning lill tvångsmedelslagens bestämmelser.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt förslag. Promemorieförslaget innehåller dock
ingen hänvisning från verkställighelslagama till Ivångsmedelslagen.

Remissinstanserna
har inte haft något all erinra.

Skälen fbr mitt fbrslag:
Även om det från vissa synpunkter är lämpligt atl placera de nya reglema i verkställighelslagama,
anser jag för min del övervägande skäl tala för en placering i
tvångsmedelslagen. Mot en placering i verkställighetslagarna talar bl.a. att
vissa av de nya bestämmelsema — de som gäller överlämnande av beslaglagen
egendom lill främmande stat - i alla händelser måste placeras i
tvångsmedelslagen. Enligt min mening bör bestämmelsema om tvångsåtgärder i
brottmål på begäran av främmande stat i största möjliga utsträckning samlas på ell
ställe. För all sambandet mellan ivångsmedelslagen och de båda verkställighelslagama
tydligt skall framgå förordar jag i stället att det i verkställighelslagama
görs en hänvisning lill Ivångsmedelslagen. Härigenom tillgodoses också den synpunkt
som har framförts under remissbehandlingen om all överlappningen mellan
beslagsregeln i 18 § intemationella verkställighetslagen och de nya beslagsreglema
i tvångsmedelslagen bör framgå tydligare än enligt promemorians förslag.

När det gäller
utformningen av de nya bestämmelsema i tvångsmedels-lagen har jag tagit fasta
på påpekanden under remissbehandlingen om vissa olydligheter i promemorians
förslag. Jag förordar också att man avviker från promemorians förslag genom all
i största möjliga utsträckning sammanföra bestämmelsema om kvarstad och beslag
som sker för all säkra verkställighet i Sverige. Mitt förslag medför
överhuvudtagel färre nya paragrafer i Ivångsmedelslagen än promemorians
förslag. Det har också den fördelen att man undviker den ändrade mbriksättningen
och paragraflförskjulningen som följer av promemorians förslag.

Jag ansluter mig lill den
uppfattning som har framförts i promemorian om all del inte krävs några
särskilda bestämmelser i 26 kap. RB om kvarstad på begäran av främmande stat;
några sådana bestämmelser finns heller inte för tvistemål i 15 kap. RB.

36

2.4 Överenskommelsen med Storbritannien och Nordirland
Prop. 1989/90:82

.
2.4.1 Innehållet i överenskommelsen

Överenskommelsen
behandlar i första hand frågor om verkställighet av utländska förverkanden som
gäller vinning av brott och användning av tvångsåtgärder för all säkra
verkställighet av sådana förverkanden. 1 de olika artiklama regleras
tillämpningsområdet (art. 1), definitioner (art. 2), centralorgan (art. 3),
fullgörande av framställningar (art. 4), upplysningar och bevis (art. 5),
tvångsåtgärder avseende vinning av brott (art. 6), verkställighet av beslut om
förverkande (art. 7), kostnader (art. 8), språk (art. 9), bestyrkande (art.
10), territoriell tillämpning (art. 11) och slutbestämmelser (art. 12). I de
följande skall jag helt kort redovisa det närmare innehållet i
överenskommelsen.

Statema
ålar sig enligt artikel 1 all bistå varandra med tvångsåtgärder och vid
förverkande av vinning av brott liksom vid brottsutredning som gäller spårande
och återställande av sådan vinning. Av artikeln framgår en väsentlig
begränsning i åtagandena, nämligen all statema inte ålar sig mer än vad resp.
stats nationella lagstiftning tillåter. Denna begränsning framgår också av
artikel 4. Av artikelns andra stycke framgår all överenskommelsen inte skall
inverka på andra avtal eller samarbelsarrangemang statema emellan.
Överenskommelsen är med andra ord inte avsedd all förändra eller formalisera
exempelvis del polissamarbete som redan finns mellan Sverige och Storbritannien
såvida inte bistånd begärs under uttryckligt åberopande av överenskommelsen.

1
artikel 2 definieras olika begrepp som används i överenskommelsen. Definitionen
i punkten a) har endast betydelse vid tillämpningen av bestämmelsema om
tvångsåtgärder. Jag återkommer därför till denna i anslutning till all jag
behandlar artikel 6. Definitionen av begreppet vinning av brott i punkten b) är
omfattande och torde läcka vad som normall avses med begreppet utbyte av brott
enligt 36 kap. 1 § BrB. 1 denna definition framgår också etl uttryckligt krav
på dubbel straflföarhet; en fömtsättning för all den anmodade staten skall vara
skyldig atl lämna bistånd enligt överenskommelsen är att del aktuella
förfarandet är straflFbart också enligt denna stats lagstiftning. Definitionen
av begreppet egendom i punkten c) lorde inte kräva några kommentarer. 1 punkten
d) definieras begreppet tvångsåtgärder vilket för svensk del innebär beslag och
kvarstad.

Enligt
artikel 3 skall framställningar om bistånd enligt överenskommelsen göras genom
centralorgan i resp. stat. I Sverige är centralorganet, såsom bmkligl är i
dessa sammanhang, utrikesdepartementet.

1
artikel 4 finns bestämmelser som i första hand behandlar hur den anmo

dade staten skall åtgärda en framställning från den ansökande staten.

Enligt punkten 1 skall den anmodade staten sålunda, i den utsträckning

som dess lagstiftning medger det, vidta de åtgärder som krävs med anled

ning av framställningen. Vissa mer flagranta vägransgmnder räknas däref

ter upp i punkten 2. Framställningen får sålunda avslås om åtgärdande av

framställningen inte skulle vara tillålen enligt den nationella lagen eller om

framställningen avser ett politiskt brott eller om del föreligger skäl av

"ordre public"-karaklär mot alt verkställa framställningen. Enligt
punkten 37

3 får framställningen
avslås eller fullgörandet därav skjutas upp om etl Prop. 1989/90:82 bifall till
framställningen skulle kunna skada andra brottsutredningar eller rättegångar,
inverka menligt på någons säkerhet eller innebära en oproportionerlig börda
för den anmodade staten. Innan en framställning avslås, skall den anmodade
staten enligt punkten 4 överväga om man inte skulle kunna lämna ell villkorat
bistånd. Enligt punkten 5 kan den anmodade staten begära kompletterande
upplysningar om framställningen är ofullständig på någon punkt. Av punkten 6
framgår att tredje mans rättigheter skall tillgodoses av den anmodade staten
enligt dess egen lagstiftning. Enligt punkten 7 skall den anmodade staten
informera den ansökande staten om resultatet av vidtagna åtgärder. Artikeln
innehåller slutligen i punkten 8 ell åtagande också för den ansökande staten
som innebär all den omgående skall informera den anmodade staten om nya
omständigheter som har betydelse för framställningen eller dess åtgärdande,
exempelvis atl beslutet redan har kunnat verkställas på annal sätt, och, i
förekommande fall, återkalla framställningen. Denna bestämmelse har visst samband
med bestämmelsen i artikel 7.3 om förbud mot samtidig verkställighet.

Artikel
5 innehåller bestämmelser om inbördes rättshjälp. Enligt punkten 1 får
staterna sålunda begära upplysningar och bistånd med att få fram bevisning som
kan krävas i en brottsutredning eller i rättegång. Det bistånd som kan komma i
fråga exemplifieras i punkten 2. Det kan gälla överlämnande av information
eller skriftliga handlingar som behövs i en utredning eller rättegång på den
ansökande statens territorium (a), bevisupptagning eller editionsföreläggande
(b), husrannsakan och beslag och överlämnande av material som kan ha betydelse
som bevis och uppgifter om de närmare omständighetema vid beslaget (c). Enligt
punkten 3 skall den ansökande staten på begäran återlämna del material som
överlämnats när det inte längre behövs i utredningen eller rättegången.

/lr//te/6
behandlar tvångsåtgärder. Enligt punkten 1 kan den ansökande

staten begära att egendom blir föremål för tvångsåtgärder för att säkra

verkställigheten av ett förverkandebeslut som har meddelats eller kommer

atl meddelas i den ansökande staten. Som jag redan har sagt är de för

Sveriges del aktuella Ivångsålgärdema beslag och kvarstad. Av en fram

ställning enligt denna artikel skall, enligt punkten 2. a, framgå att ett

rättsligt förfarande har inletts eller kommer all inledas i den ansökande

staten, vilket förfarande har lett till eller kan leda lill ell beslut om
förver

kande. Begreppet inledande av etl rättsligt förfarande har definierats i

artikel 2. a. Enligt brittisk lag kan bistånd med tvångsåtgärder inte lämnas

en annan stat med mindre fömndersökningen har nått en viss nivå i den

ansökande staten. För framställningar från Sverige lill Storbritannien och

Nordirland gäller härvid alt den svenska fömndersökningen måste ha

kommit så långt all någon är skäligen misstänkt för brott. Detta är samti

digt den fömtsättning som gäller enligt svensk räll för kvarstad och hus

rannsakan mot en misstänkt. Eftersom åklagare vid denna tidpunkt enligt

23 kap. 18 § RB är skyldig all underrätta den misstänkte om misstanken

finns i överenskommelsen en hänvisning till denna bestämmelse. För

framställningar från Storbritannien och Nordirland gäller på motsvarande 38

sätt
all det rättsliga förfarandei har inletts då någon har blivit "charged",
Prop. 1989/90:82 vilket i princip innebär all han blivit anklagad för brott.

Framställningen
skall i förekommande fall också innehålla uppgift om när det rättsliga
förfarandet kommer atl inledas (b), en sammanfattning av fakta i målet, inkl.
en brotlsbeskrivning med uppgift om lid och plats för brottets begående,
uppgift om tillämpliga lagbestämmelser, de omständigheter på vilka
brottsmisstanken gmndas och en kopia av eventuellt beslut om tvångsåtgärder som
har meddelats i den ansökande staten. Om ett förverkandebeslut redan har
meddelats i den ansökande staten, skall en kopia av detta beslut fogas lill
ansökan (c). Framställningen skall vidare, i den utsträckning det är möjligt,
innehålla uppgift om vilken egendom som skall bli föremål för tvångsåtgärder —
dvs. i Sverige beslag — eller är tillgänglig för tvångsåtgärder — dvs. i
Sverige kvarstad — och egendomens anknytning till den misstänkte (d). 1
förekommande fall skall framställningen också innehålla uppgift om vilket
belopp som den sökta åtgärden avser och gmndema för hur detta framräknals (e).
Slutligen skall framställningen innehålla uppgift om när åtal kan beräknas bli
väckt och när ett slutligt avgörande av målet kan föreligga (f). Den ansökande
staten skall underrätta den anmodade staten när del finns anledning all ändra
den lid som uppskattals enligt punkten 2. f) och samtidigt ge besked om hur
långt förfarandei har fortskridit (punkten 3). Av punkten 4 framgår all den
anmodade staten kan tidsbegränsa etl beslags- eller kvarstadsbeslut.

I
artikel 7 finns bestämmelser om verkställighet av förverkandebeslut som avser
vinning av brott. Till en framställning om verkställighet skall enligt punkten 2.a)-e)
fogas en bestyrkt kopia av beslutet i fråga och uppgifter som visar all
beslutet inte längre kan överklagas i ordinär väg, alt del är verkställbart i
den ansökande staten, i förekommande fall uppgift om egendom som är tillgänglig
för verkställighet eller den egendom som avses med framställningen med
angivande av egendomens anknytning lill den dömde, i förekommande fall och om
uppgiften är tillgänglig i vad mån tredje man har intresse i egendomen i fråga saml
slutligen och i förekommande fall vilket belopp som verkställigheten avser. Av
punkten 3 framgår etl förbud mot samtidig verkställighet; i den mån
förverkandebeslutet i fråga är föremål för verkställighet i den ansökande
staten eller i någon annan stat får några verkslällighelsålgärder inte begäras
enligt överenskommelsen. Partiell verkställighet är med andra ord inte
utesluten; skulle viss egendom finnas tillgänglig i den ansökande staten kan
verkställighet begäras beträflFande återstoden. Punkten 4 ger den anmodade
staten möjlighet alt vägra verkställa ell utländskt förverkandebeslut lill
viss del. Punkten 5 innehåller en regel om omräkning lill den anmodade statens valuta
som är tillämplig när verkställigheten avser ett visst belopp. Enligt punkten 6
tillfaller egendom som har blivit föremål för verkställighet den anmodade
staten såvida inte statema i det enskilda fallet kommer överens om något annal.

Enligt
artikel 8 skall den anmodade staten bära de kostnader som uppslår på dess
territorium. Extraordinära kostnader kan dock bli föremål för särskild
överenskommelse statema emellan.

Artiklarna
9—12 som innehåller bestämmelser om bl. a. om språk, terri- 39

loriell
tillämplighet och slutbestämmelser kräver knappast några kommen- Prop.
1989/90:82 tärer.

2.4.2
Sveriges tillträde till överenskommelsen

Innehållet
i överenskommelsen överensstämmer i stor utsträckning med gällande svenska
regler på området. Regleringen i artikel 7 om verkställighet av utländska
förverkandebeslut har stöd i intemationella verkställighetslagen, och
åtagandena i artikel 6 om tvångsåtgärder för all säkra verkställighet av
brittiska förverkandebeslut kan uppfyllas genom den nyss föreslagna
lagstiftningen om användning av kvarstad och beslag på begäran av främmande
stat (avsnitt 2.3.1 och 2.3.2). I etl par avseenden aktualiserar
överenskommelsen vissa ytterligare lagändringar. Jag återkommer strax lill dessa.
Bestämmelser om bevisupptagning och om bevisbeslag som avses i artikel 5 finns
i lagen (1946:816) om bevisupptagning ål utländsk domstol och i Ivångsmedelslagen.
Eftersom åtagandena enligt överenskommelsen heller inte går längre än vad
respektive stals nationella lagstiftning medger (art. 1.1 och 4.1) och bistånd
får vägras om etl fullgörande av framställningen inte skulle vara tillåten
enligt den anmodade statens lag (art. 4.2), är också de olika villkor som
ställs upp i den aktuella svenska lagstiftningen på området tillgodosedda.

Regeringen
har som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.2) genom föreskrifter i 2 § tredje
stycket intemationella verkställighetslagen bemyndigande atl meddela de
särskilda bestämmelser som föranleds av överenskommelsen. 1 anslutning till
att överenskommelsen träder i kraft kan regeringen således föreskriva vilka
bestämmelser i lagen som skall tillämpas också i förhållande till
Storbritannien och Nordirland. Eftersom överenskommelsen är begränsad lill atl
gälla förvericande av vinning av brott, kan åtskilliga villkor och
bestämmelser i lagen därvid uteslutas.

Den
svensk-brittiska överenskommelsen syftar i första hand lill ett samarbete i
fråga om intemationell verkställighet av förverkande av vinning av brott. Ell
sådant samarbete är idag — i avsaknad av en bindande överenskommelse statema
emellan — uteslutet. Sveriges åtaganden och villkoren i övrigl för all sådant
bistånd skall lämnas och erhållas är utformade så alt de faller inom ramen för
de åtaganden Sverige gjort och för vad Sverige kan erhålla genom anslutningen
till 1970 års broltmålsdomskonventionen. De lagändringar jag förordar i del
följande är av mindre ingripande natur och av sådan art atl de inte bör hindra etl
tillträde. Brollmålsdomskonvenlionen har som jag redan nämnt inte vunnit någon
större anslutning och har heller inte lilllrätts av Storbritannien och
Nordirland. Den svensk-brittiska överenskommelsen är därför ell angeläget
komplement till broltmålsdomskonventionen. Jag förordar mot denna bakgmnd atl
Sverige tillträder överenskommelsen. Eftersom överenskommelsen fömtsätter
lagändringar bör denna fråga underställas riksdagen.

40

2.4.3 Jämkning av
utländska värdefbrverkanden

Prop.
1989/90:82

Mitt
fbrslag: Svensk domstol skall kunna sälla ned del belopp som förverkals i den
utländska domen, om del förverkade beloppet uppenbarligen överstiger vad som
hade kunnat förverkas enligt svensk lag i en rättegång i Sverige.

Skälen
fbr mitt förslag: Den svensk-brittiska överenskommelsen är hell inriktad på
förverkanden. Frågan om verkställighet av utländska förverkanden är som jag
inledningsvis framhöll överhuvudtaget mycket aktuell. Delta har föranlett mig
att överväga om nuvarande svenska regler om sådan verkställighet är lämpligt
utformade. En fråga som därvid inställer sig är om inte reglerna i större
utsträckning borde tillåta svensk domstol alt pröva om del utländska
förverkandebeslutet slår i rimlig proportion till vad som skulle ha beslämts om
lagföringen ägt mm i Sverige och enligt svensk lag.

Intemationella
verkställighetslagen bygger som jag har redogjort för tidigare (avsnitt 2.2) på
broltmålsdomskonventionen. En huvudprincip i denna konvention är att ny påföljd
skall bestämmas i verkslällighelsslalen i enlighet med vad nationell lag
föreskriver för brott av ifrågavarande slag. Domstolen är bunden av den
bevisbedömning som framgår av den utländska domen, men skall ersätta den ådömda
påföljden med den påföljd som skulle ha ådömts för samma brott i verkslällighelsslalen.
När det gäller frihetsberövande påföljder får rätten inte skärpa den påföljd
som har ådömts genom den utländska domen men väl ådöma en lindrigare påföljd (prop.
1972:98 s. 73 och 117).

För
förverkande av visst belopp i pengar eller värdet av viss egendom gäller enligt
14 §:att rätten skall bestämma ell motsvarande förverkandebelopp i svenska
kronor med tillämpning av den växelkurs som gäller vid liden för beslutet.
Bestämmelsen motsvaras av artikel 45 i broltmålsdomskonventionen. I denna
artikel, som också gäller böter, föreskrivs alt det belopp som bestäms inte får
överskrida det maximum som är bestämt i verkslällighelsslatens lag för samma
brott eller, om sådant maximum saknas, det högsta belopp som vanligen åläggs i verkslällighelsslalen
för sådant brott. Beloppet får likväl, enligt artikelns andra stycke, behållas oförändrat
om påföljd av detta slag — dvs. böter eller förverkande — inte är föreskriven i
verkslällighelsslatens lag för samma brott men denna lag medger alt strängare
påföljd ådöms. Delsamma gäller om det föreskrivna maximum överskrids men verkslällighelsslatens
lag medger en strängare påföljd.

I
förarbetena till 14 § konstaterade föredragande statsrådet alt del i svensk räll
inte finns något maximum för förverkande eller något högsta belopp som enligt
praxis förverkas vid vissa brott. Med den utformning som del svenska straflFrällsliga
sanktionssyslemet har enligt brottsbalken kunde man heller inte på del sätt som
avsågs i artikelns andra stycke jämföra förverkande med andra brottspåföljder.
I paragrafen föreskrevs

41

därför
endast den beskrivna omräkningen lill svenska kronor (prop. Prop.
1989/90:82 1972:98 s. 120).

Om
ett visst föremål har förverkals i den utländska domen, får rätten däremot
enligt paragrafens andra stycke förklara detta förverkat endast om föremålet
hade kunnat förverkas enligt svensk lag, för det fall lagföringen hade ägt mm
i Sverige. Denna bestämmelse bygger på brollmålsdomskonvenlionens artikel 46
första stycket. Även om sådant förverkande inte kan ske enligt verkslällighelsslatens
lag för samma gäming skall, enligt andra stycket i samma artikel, föremålet
likväl förverkas om lagen medger att strängare påföljd ådöms. Av samma skäl som
nyss har nämnts i fråga om artikel 45.2 finns ingen motsvarighet lill del andra
stycket i den internationella verkställighetslagen.

Jag
ansluter mig i och för sig till de slutsatser som föredragande statsrådet drog
beträflFande förverkande vid Sveriges tillträde till broltmålsdomskonventionen.
Mot bakgmnd av alt frågan om verkställighet av utländska förverkandebeslut nu
fåll ökad betydelse och all bestämmelsema kan antas komma till betydligt större
användning i framtiden, finns det emellertid enligt min mening anledning atl
överväga om vi inte nu borde lämna ett visst utrymme för rätten att pröva om
förverkandebeslutet överensstämmer med svenska normer och alltså utnyttja den
möjlighet lill kontroll över utländska förverkandebeslut som brollmålsdomskonvenlionen
medger. En sådan kontrollmöjlighet är också fömtsatt i den svensk-brittiska
överenskommelsen; artikel 7.4 i överenskommelsen tillåter alt verkställighet
av ell förverkandebeslut vägras lill viss del. Också 1988 års FN-konvention mot
olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen som jag tidigare har berört
(avsnitt 2.1) tillåter en sådan prövning. Enligt artikel 5. c i den
konventionen skall verkställighet av utländska förverkandebeslut ske i enlighet
med och på de villkor som verkslällighelsslatens lagstiftning föreskriver.

De
relativt nya förverkanderegler som gäller i Storbritannien och Nordirland i narkotikamål
(Dmg Traflficing OflFences Act 1986, DTOA) indikerar alt det kan finnas behov
av en lagändring. Den brittiska lagen innehåller särskilda presumlions- och
bevisregler för alt beräkna värdet av den tilltalades totala utbyte äv narkotikahantering,
och det belopp som förverkas behöver inte slå i proportion till det åtalade
brottet. Beloppet får dock normall inte översliga värdet av den tilltalades
tillgångar vid tiden för rättegången. Om del sålunda framräknade utbytet av
narkotikabrott överstiger värdet av den egendom sorn kan realiseras, dvs.
egendom som är tillgänglig för verkställighet, skall förverkandebeloppet sättas
ned i motsvarande mån. I sådan "realiserbar egendom" inräknas den
dömdes egna tillgångar och vissa gåvor lill tredje man.

Jag
fömtser inte all förverkandebelopp som har framräknals med stöd

av dessa brittiska bestämmelser normalt behöver bli föremål för jämkning

före verkställighet i Sverige. 1 praktiken torde beloppen inte avvika på

något anmärkningsvärt sätt från de belopp som kan förverkas enligt svensk

rätt på gmndval av ell åtal som omfattar hela del förfarande som varit

föremål för prövning i den brittiska rättegången. De brittiska bestämmel

serna är emellertid ell bra exempel på hur olika förverkandereglema kan 42

vara konstmerade i olika
stater och att del därför i vissa situationer och i förhållande lill vissa
stater kan vara en fördel om det finns ett visst utrymme för jämkning av förverkandebelopp
som enligt svensk rättsuppfattning är uppenbart orimliga.

Enligt min mening bör vi
därför la vara på den möjlighet lill kontroll över vilket belopp som skall
verkställas i Sverige som brollmålsdomskonvenlionen och den svensk-brittiska
överenskommelsen tillåter. Huvudregeln bör dock också i fortsättningen vara den
all förverkandebeloppet bestäms efter en ren omräkning lill svenska kronor. En
nedsättning av beloppet bör således tillgripas endast i undanlagsfall, om del
förverkade beloppet uppenbarligen överstiger vad som hade kunnat förverkas vid
svensk domstol enligt svensk lag. Jag föreslår att 14 § intemationella
verkställighetslagen justeras i enlighet med det sagda.

Prop.
1989/90:82

2.4.4
Förverkande hos någon annan än den som är tilltalad för brott

Mitt förslag: Om
den utländska domen gäller förverkande som angår någon mot vilken talan inte
har förts i den utländska rättegången, skall denne höras i Sverige enligt
samma regler som tillämpas när talan förs här om förverkande mot någon som
inte är tilltalad för brott. Del utländska förverkandebeslutet får verkställas här,
om förverkande hade kunnat ske hos denne enligt svensk lag om förfarandei hade
ägt mm här.

Skälen
för mitt förslag: Enligt svensk räll kan ingen berövas sin rätt till egendom
såvida inte talan om förverkande har förts mot honom och förverkandeförklaringen
riktas just mot honom. En förverkandeförklaring som riktas mot någon kan bara
avse den räll som han har. Dessa principer framgår av bl.a. lagen (1986:1009)
om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. och 36 kap. 5 § tredje
stycket BrB, som innebär att särskild räll lill egendom som förklaras förverkad
består även om inget förbehåll om del görs i förverkandeförklaringen.

Den svensk-brittiska
överenskommelsen innebär i och för sig inga avsteg från dessa principer. Enligt
överenskommelsen skall tredje mans rättigheter tillgodoses enligt verkslällighelsslatens
lag (art. 4.6) och i en framställning om verkställighet skall del i
förekommande fall lämnas upplysningar om vilka intressen andra än den dömde kan
ha i egendomen (art. 7.2. d).

Genom den svensk-brittiska
överenskommelsen kan verkställighet ske i Storbritannien och Nordirland av en
svensk dom om förverkande som har meddelats mot annan än den som är tilltalad
för brott, dvs. mot en person som avses i 36 kap. 5 § BrB - bl. a. gåvolagare -
med tillämpning av 1986 års lag.

Gällande svenska regler
tillåter däremoi inte verkställighet i Sverige av en brittisk dom varigenom en
gåva eller dess värde har förverkals med tillämpning av den brittiska narkolikalagstiflningen.
Jag berörde dessa bestämmelser i närmast föregående avsnitt. Sedan utbytet av
brottet fram-

43

räknats
i enlighet med bestämmelsema i DTOA skall förverkandebeloppet Prop.
1989/90:82

sällas ned om det belopp
som kan antas vara tillgängligt för verkställighet

(den realiserbara egendomen)
är lägre än det beräknade utbytet (Section

4). Till den realiserbara
egendomen räknas, fömtom den tilltalades egna

tillgångar, också vissa
gåvor från den tilltalade (Section 5). Gåvolagaren är

inte part i den brittiska
rättegången ulan bereds tillfölle atl yttra sig först

på verkställighelsstadiel (Section
11).

Under
de svensk-brittiska överläggningarna har det från brittiskt håll framhållits
att en väsentlig fömtsättning för överenskommelsen är all sådana gåvor kan tas
i anspråk för verkställighet i Sverige eftersom man saknar möjlighet all föra
en särskild talan om förverkande mot gåvotaga-ren. Enligt min mening är det
angeläget atl söka tillmötesgå del brittiska önskemålet, alldeles särskilt som
motsvarande svenska förverkandebeslut kan verkställas i Storbritannien och
Nordirland. Samtidigt skulle sådan verkställighet, som alltså skulle äga mm i
Sverige mot en gåvolagare ulan att talan om förverkande har förts mot honom i
den andra staten, innebära ett avsteg från de principer jag nyss redogjorde
för.

Enligt
min mening kan problemet lösas under exekvaturförfarandet i Sverige. Del
svensk-brittiska samarbetet bygger på ett ömsesidigt förtroende för
rättsordningarna i de båda ländema. Några invändningar mot hur man i
Storbritannien valt att reglera förverkandefrågor i narkolikasam-manhang torde
inte kunna resas. Genom all verkställigheten flyttas från Storbritannien till
Sverige går gåvolagaren emellertid miste om den prövning som normall skall äga
mm under verkställighelsstadiel i Storbritannien. Gåvolagaren bör därför
enligt min mening höras under del svenska exekvaturförfarandet enligt samma
regler som tillämpas när talan förs om förverkande i Sverige mot någon som inte
är tilltalad för brott, dvs. enligt regler som motsvarar bestämmelserna i 1986
års lag. Detta skulle innebära atl talan om förverkande förs mot gåvolagaren i
Sverige och att RB:s regler om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare slraflF
än böter blir tillämpliga.

En sådan lösning torde
inte kunna åstadkommas ulan lagändring; be

myndigandet för regeringen enligt 2 § tredje stycket internationella verk

ställighetslagen är enligt min mening inte så omfattande. Jag anser dessut

om all en mer enhetlig och ändamålsenlig ordning kan erhållas lagstift

ningsvägen. Fördelarna med en enhetlig reglering på detta redan tillräck

ligt lagtekniskt komplicerade område är stora. Enligt min mening behöver

man nämligen inte begränsa sig lill just brittiska avgöranden och heller

inte enbart lill gåvolagare. Ramen skulle i stället kunna bestämmas av

tillämpningsområdet för 1986 års lag i kombination med 36 kap. 5 § BrB,

dvs. man ringar in den krets personer som avses i 36 kap. 5 § BrB — och de

villkor som där anges — mot vilka särskild talan kan föras enligt 1986 års

lag. Om ett sådant förverkande hade kunnat ske enligt svensk lag om

förfarandei i stället hade ägt mm i Sverige, borde vi nämligen kunna

medverka till att ett utländskt sådant avgörande blir verkställbart i Sveri

ge. Om en särskild talan förs i Sverige mot personen i fråga blir del heller

inte fråga om en ren verkställighet av ell utländskt avgörande; det utländs

ka avgörandet utgör i stället en slags inledning lill ell svenskt förfarande 44

mot denne. En begränsning
som gäller vid förverkande enligt svensk lag, Prop. 1989/90:82 och som kommer
alt gälla också i dessa sammanhang, är all förverkande kan underlåtas om det är
uppenbart oskäligt (36 kap. 1 och 16 §§ BrB). Genom en sådan lösning är den berörda
personen i fråga enligt min mening tillräckligt skyddad, samtidigt som
önskemålet om att kunna verkställa del utländska avgörandet i stor
utsträckning kan uppfyllas. Resultatet skulle annars kunna bli all den
aktuella personen helt undgår förverkande.

Jag
föreslår all intemationella verkställighetslagen ändras i enlighet med det
sagda. De nya bestämmelsema bör kunna fogas lill 9 och 14 §§ . En följd av
denna placering är all bestämmelserna också blir tillämpliga i förhållande till
de stater som har tillträtt broltmålsdomskonventionen. Jag kan inte överblicka
om bestämmelserna får någon betydelse i förhållande till dessa stater. Jag
håller del dock inte för uteslutet att bestämmelser motsvarande de brittiska
kan finnas i andra rättsordningar och all del inte alllid är som i Sverige, att
en särskild talan om förverkande förs mot den berörda personen. Vi lorde i alla
händelser kunna påräkna ömsesidighel, eftersom de svenska förverkandeförklaringama
alltid riktas mot någon mot vilken talan om förverkande har förts.

Bestämmelserna
i 16 § internationella verkställighetslagen om atl riksåklagaren i vissa fall
kan utförda strafföreläggande för förverkande bör enligt min mening kunna gälla
också de förverkanden jag behandlar nu. Riksåklagaren bör alltså, i stället för
all göra en ansökan till rätten, själv kunna pröva framställningen om
förverkande mot den som förverkandet angår och göra en ansökan lill rätten
endast om straflföreläggandel inte godkänns. Bestämmelsema i 16 § behöver inte
ändras ulan paragrafen får automatiskt detta utvidgade tillämpningsområde genom
del föreslagna tillägget lill 9 §.

När
del gäller omfattningen av rättens prövning bör principema i internationella
verkställighetslagen om all den utländska domstolens bevisbedömning inte skall
omprövas i och för sig fortfarande gälla. Del är trots allt inom ramen för exekvatur
som prövningen äger mm. Saken kommer dock delvis i ell annal läge genom alt
motparten i förfarandet inte haft tillfälle att yttra sig i den utländska
rättegången. Invändningar som exempelvis hänför sig lill frågan om han erhållit
gåvan från den dömde eller inte måste således kunna prövas av den svenska
domstolen.

Om
verkställighet således kan äga mm i Sverige av förverkandebeslut som angår också
andra än den som har dömts för brottet bör naturligtvis också beslag och
kvarstad kunna meddelas för alt säkra den kommande verkställigheten i Sverige.
De bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på begäran av främmande
stat som jag föreslår i detta ärende (avsnitt 2.3.1 och 2.3.2) är utformade så
all de täcker också framställningar som angår annan än den misstänkte,
tilltalade eller dömde (2 a§ i förslaget till ändringar i tvångsmedelslagen).
Jag vill påpeka all gällande regler tillåter användning av kvarstad när talan
förs mot någon i Sverige enligt 1986 års lag (NJA 1983 s. 570).

45

3 Ikraftträdande Prop. 1989/90:82

Jag
föreslår alt de lagändringar jag nu har förordat träder i krafl den 1 juli 1990.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag lill

1.
lag om ändring i lagen
(1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stal,

2.
lag om ändring i lagen
(1972:260) om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom,

3.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straflFm. m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Lagrådet
har granskat lagförslagen med vissa undantag (jfr avsnitt 1).

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:295) om användning
av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat

1
förslaget har de nuvarande bestämmelserna i tvångsmedelslagen i sak lämnats
oförändrade. Lagen har kompletterats och dess tillämpningsområde har utvidgats
till alt avse också egendom som kan antas vara förverkad i främmande stat.
Beslag kan ske för all säkra verkställighet i Sverige av blivande eller redan
fattade utländska beslut om sakförverkande, och kvarstad beviljas för atl säkra
verkställighet i Sverige av sådana beslut om värdeförverkande. Förverkad egendom
kan också under vissa fömtsättningar las i beslag och överlämnas till den
främmande staten. Denna utvidgning har föranlett tre nya paragrafer och vissa
ändringar i andra paragrafer. Förslaget avviker i lagtekniskt hänseende från
promemorians förslag, såväl i fråga om placeringen av de nya bestämmelserna som
i fråga om antalet nya paragrafer. I förslaget har, lill skillnad från
promemorians förslag, mbrikema före 1, 5 och 10 §§ lämnais oförändrade.

1§

1
paragrafens första stycke anges lagens tillämpningsområde. Del har ut

vidgats från atl enbart avse beslag lill alt avse också kvarstad. Syftet med

de ändrade bestämmelsema är att verkställighet av utländska beslut om

sak- och värdeförverkande skall kunna säkras på förhand. Beslag och

kvarstad får alltså beslutas på begäran av främmande stat enligt bestäm- 46

melserna
i lagen, om någon är misstänkt, tilltalad eller dömd i den fram- Prop.
1989/90:82 mande staten för en gärning som är straflnselagd där. Detsamma
gäller enligt förslaget om en separat talan förs om förverkande i den främmande
staten, t. ex. därför att gämingsmannen har avlidit (jfr 36 kap. 14 § BrB).

Bestämmelsen
om att beslag får avse föremål eller skriftlig handling som finns här i riket
har placerats i ell nytt andra stycke. Återstoden av detta stycke har
oförändrat överförts från 2 §. Anledningen lill den ändrade placeringen är att bestämmelsema
är tillämpliga också på beslag som avses i den nya 2 a § .

Den
nuvarande regeln i 1 § om alt beslaglagen egendom får överlämnas lill främmande
stat framgår enligt förslaget av 2 §.

2§

Första
stycket, som moisvarar 2 § första stycket första meningen i den gällande
lydelsen, är oförändrat i sak och anger i vilka situationer egendom får tas i
beslag och överlämnas lill främmande stal. Egendom som här avses är sådan som skäligen
kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara någon frånhänd genom
brott. Möjligheten att överlämna den beslagtagna egendomen till den främmande
staten - nuvarande 1 § - har begränsats till all omfatta de fall som anges i 2
§ i dess nya lydelse. Egendom som avses i 2 a § skall kvarbli i Sverige lill
dess alt det utländska förverkandebeslutet kan verkställas här.

Enligt
andra stycket, som är nytt, kan också egendom som skäligen kan antas vara
förverkad på gmnd av brott under vissa fömtsättningar överlämnas lill
främmande stat. Bestämmelsen har behandlats i i den allmänna motiveringen,
(avsnitt 2.3.2 under mbriken Överlämnande av beslaglagen egendom lill främmande
stat). Genom del krav på särskilda skäl som ställs upp kan bestämmelsen anses subsidiär
lill de nya bestämmelser om beslag av förverkad egendom som har lagils in i 2 a
§ .

De
närmare fömtsätlningarna för beslag enligt denna paragraf regleras liksom
enligt gällande rätt i 5 §.

Återstoden
av paragrafens nu gällande lydelse har överförts lill I § andra stycket.

2a§

Enligt
denna paragraf, som är ny, kan kvarstad och beslag beslutas på

begäran av främmande stat för alt säkra verkställighet i Sverige av utländs

ka förverkanden. Egendomen i fråga skall alltså i dessa fall inte överläm

nas lill den främmande staten ulan kvarbli här lill dess att del utländska

förverkandebeslutet kan verkställas. Bestämmelserna har kommenterats

under olika avsnitt i den allmänna motiveringen (kvarstad i avsnitt 2.3.1

och beslag i avsnitt 2.3.2 under mbriken Beslag för all säkra verkställighet

i Sverige av utländska sakförverkanden). Bestämmelserna är också till

lämpliga i fråga om förverkande mot någon annan än den som är tilltalad i

den utländska rättegången (avsnitt 2.4.4).

En fömtsättning för tvångsåtgärder enligt denna paragraf är att den 47

främmande
statens förverkandebeslut - blivande eller redan fallat - är Prop. 1989/90:82 verkställbart
i Sverige. Bestämmelser om verkställighet av utländska brollmålsavgöranden
finns i intemationella verkställighetslagen och i nordiska verkställighetslagen,
som båda har presenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). 1 fråga
om förfarandei när en framställning om tvångsåtgärder görs enligt denna
paragraf finns bestämmelser i 9 § och 9 a § . Av dessa framgår bl. a. alt
Stockholms tingsrätt är ensam behörig att pröva sådana frågor om tvångsåtgärder
som utgör förstadium till domsverkställighet i Sverige.

Bestämmelser
om beslag för att säkra verkställighet av utländska sakförverkanden finns
redan i 18 § intemationella verkställighetslagen. Be-slagsbeslämmelsen enligt
förevarande paragraf innebär alltså en utvidgning och är avsedd all komma lill
användning såväl innan åtal har väckts som under pågående rättegång i den
främmande staten. Även sedan beslut har meddelats i den främmande staten men
innan detta har vunnit laga kraft kan bestämmelsen tillämpas. Bestämmelsen
gäller formellt sett även i fråga om beslut som har vunnit laga krafl och en
viss överlappning mellan denna bestämmelse och bestämmelsen i 18 § intemationella
verkställighetslagen uppstår alltså. Intemationella verkställighetslagen
gäller dock inte i nordiska förhållanden och denna bestämmelse blir alltså
ensam tillämplig om framställningen kommer från etl av de nordiska grannländema.
Någon motsvarande överlappning förekommer inte för kvarstad eftersom del inte
finns några kvarstadsbestämmelser i verkställighetslagarna.

3 §

I
paragrafen regleras liksom tidigare villkoren för beslag enligt 2 §, dvs.
beslag av egendom som skall överlämnas till främmande stat. En nyhet är all den
nu även avser egendom som är förverkad på gmnd av brott (2 § andra stycket).
Utöver villkoren i denna paragraf gäller därvid bl. a., enligt vad som
föreskrivs i 2 § andra stycket, att beslag får ske endast om förverkande hade
kunnat ske enligt svensk lag, om lagföringen hade ägt mm i Sverige. Samma fömtsättning
gäller för verkställighet i Sverige av utomlands meddelade beslut om
sakförverkande enligt 14 § intemationella verkställighetslagen och utgör
därför ell, om än indirekt, villkor för beslag också enligt 2 a § .

5§

I
paragrafen finns bl. a bestämmelser om vad en utomnordisk framställ

ning (jfr. mbriken närmast före paragrafen) om tvångsåtgärder enligt lagen

skall innehålla. Paragrafen är oförändrad bortsett från all andra stycket har

kompletterats för att läcka också framställningar om kvarstad och beslag

enligt 2 a §, dvs. för all säkra framtida domsverkslällighel i Sverige av del

utländska avgörandet. En sådan framställning bör innehålla uppgift om

del belopp framställningen avser liksom uppgift om när åtal kommer all 48

väckas
i den främmande staten och när den utländska domen kan väntas Prop.
1989/90:82 föreligga. Sistnämnda uppgifter behövs när rätten, enligt de nya
bestämmelserna i 9 §, skall bestämma hur länge åtgärden skall beslå.

7§

I
paragrafen regleras riksåklagarens ålgärder sedan en utomnordisk framställning
överlämnats lill honom från utrikesdepartementet. Den har kompletterats med en
hänvisning lill 26 kap. 3 § första stycket RB enligt vilken bestämmelse
åklagaren får ta lös egendom förvar i avvaktan på rättens prövning av kvarstadsfrågan.

8§

I
paragrafen har bestämmelsema i nuvarande 8 och 9 §§ om rättens och regeringens
prövning av beslagsfrågan sammanförts till en enda paragraf. Bestämmelsema är
tillämpliga endast i fråga om beslag som avses i 2 §, dvs. beslag av egendom
som begärs överlämnad till den främmande staten. Bestämmelser om rättens
prövning av kvarstadsfrågan och av beslag som avses i 2 a § finns i 9 §.

Paragrafen
innehåller inga andra sakliga ändringar än den som följer av all beslag av
förverkad egendom numera är möjligt enligt 2 § andra stycket; paragrafens
tillämpningsområde har med andra ord utvidgats till alt också avse sådana
beslag.

9§

Den
nuvarande bestämmelsen i 9 § har flyttats lill 8 §. 1 paragrafen finns nu i
stället nya bestämmelser om rätlens prövning av kvarstad och beslag enligt den
nya 2 a § , dvs. tvångsåtgärder som syftar lill all säkra verkställighet i
Sverige av utländska värde- och sakförverkanden. Bestämmelserna har
kommenterats under skilda avsnitt i den allmänna motiveringen (kvarstad i
avsnitt 2.3.1 och beslag i avsnitt 2.3.2 under mbriken Beslag för all säkra
verkställighet i Sverige av utländska sakförverkanden).

Förfarandei
är i stora delar identiskt med del som gäller för beslag som avses i 2 §. Kvarstadsfrågan
liksom verkställda beslag skall alltså enligt första stycket överlämnas lill
rätten för prövning. För rätlens handläggning gäller enligt andra stycket samma
regler som när rätten prövar verkställda beslag som avses i 2 §. Detta framgår
av en hänvisning till 8 § andra stycket. 1 brådskande fall kan rätten meddela ell
interimistiskt kvarstadsbeslut enligt samma regler som gäller i 26 kap. 2 §
tredje stycket RB. Genom hänvisningen till 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 § RB
framgår att, om kvarstad beslutas, egendom som lagils i förvar skall kvarbli i
myndighetens förvar och atl de vanliga verkslällighetsbestämmelserna i utsökningsbalken
är tillämpliga när kvarstad beslutats.

Till
skillnad från vad som gäller för beslag som avses i 2 § skall ärendet

inte prövas av regeringen. Del är rättens sak all avgöra om tvångsåtgärden

skall beviljas och hur länge den skall beslå. Enligt tredje stycket skall
rätten, 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 82

om beslaget fastställs
eller kvarstad beviljas, tidsbegränsa tvångsåtgärdens Prop. 1989/90:82 bestånd.
Denna bestämmelse har införts för atl rätten skall ha kontroll över all egendom
inte i onödan är föremål för beslag eller kvarstad. Rätten bör normall ha
underlag för alt bestämma tiden genom de uppgifter om tidpunkt för åtals
väckande resp. doms meddelande som framställningen bör innehålla enligt 5 §.
Möjligheten atl tidsbegränsa tvångsåtgärdens bestånd är inte avsedd alt styra
de utländska brottsutredande myndighetema och domstolarna utan är avsedd alt
tjäna just som ell kontrollinstmment. Tiden bör med andra ord sällas med goda
marginaler och den bör normall förlängas om den utländska myndigheten lämnar
nya uppgifter om hur förfarandet fortlöper. Samtidigt måste naturligtvis
tillses all tvångsåtgärden hävs, om del inte längre finns skäl för den. En
uttrycklig föreskrift om detta finns i paragrafen. Innan åtgärden hävs, måste
rätlen enligt en uttrycklig föreskrift i styckets näst sista mening bereda den
främmande staten tillfölle all yttra sig. Till skillnad från vad som gäller
enligt 26 och 27 kap. RB får åtgärden således inte hävas, även om liden skulle
ha gått lill ända ulan all den främmande staten begärt en förlängning. Det kan
dock förekomma fall då kommunicering med den främmande staten framstår som
uppenbart onödig. 1 lagtexten lämnas därför visst utrymme för all underlåta all
inhämta yttrande innan åtgärden hävs. Om tvångsåtgärden inte hävs, gäller den till
dess att en ansökan från den främmande staten om verkställighet av del
utländska förverkandebeslutet prövas.

Riksåklagaren
skall enligt sista .stycket underrätta utrikesdepartementet om de ålgärder som
vidtagits enligt denna paragraf. Av hänvisningen i 9 § lill 26 kap. 8 § RB
följer att redovisningen också skall innehålla uppgifter om den verkställighet
av kvarstadsbeslutel som ägt mm enligt utsökningsbalkens regler.

9a§

Av
denna paragraf, som är ny, framgår alt Stockholms tingsrätt ensam är behörig
all pröva ärenden som avses i 9 § och att behörigheten — oberoende av vad som
annars skulle gälla — även omfattar den prövning enligt 8 § som den utländska
framställningen kan föranleda. Dessa frågor har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.3).

10§

I
denna paragraf — liksom de tre följande paragraferna — regleras förfa

randet vid framställningar från de nordiska staterna (jfr mbriken närmast

före paragrafen). I paragrafen har endast den ändringen gjorts att orden

"stals- eller distriktsåklagare" ersatts med "annan allmän
åklagare" (jfr

den allmänna motiveringen avsnitt 1). Härigenom åstadkoms — genom

bestämmelserna i 7 kap. rättegångsbalken — all man kommer ifrån den

ibland opraktiska begränsningen av behörigheten lill stats- och distriktså

klagare. Erforderliga behörighetsregler kan då istället meddelas i åklagar- 50

förordningen
(1989:848). Motsvarande ändring föreslås i 9§ lagen Prop. 1989/90:82

(1959:254)
om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och

Norge.

11§

I
paragrafen regleras åklagarens ålgärder med anledning av en nordisk framställning
om tvångsåtgärder. Paragrafen har, på samma sätt som 7 §, kompletterats med en
hänvisning till bestämmelsema i 26 kap. 3 § RB om lagande i förvar av lös
egendom i avvaktan på rättens kvarstadsbeslut.

12
§

Paragrafen,
som innehåller bestämmelser om rättens prövning av nordiska framställningar om
tvångsåtgärder, har kompletterats med en hänvisning lill 2 §; paragrafen blir
med andra ord tillämplig endast i fråga om beslag av egendom som begärs
överlämnad lill ett annal nordiskt land. Förfarandet i fråga om
framställningar om tvångsåtgärder för all säkra verkställighet i Sverige av
förverkande som beslutats i etl annal nordiskt land regleras i 13 §. Paragrafen
har - liksom 8 § - fåll ell utvidgat tillämpningsområde eftersom 2 § numera
också avser beslag av egendom som kan antas vara förverkad på gmnd av brott.

13
§

I
denna paragraf, som är ny, regleras förfarandei vid nordiska framställningar
om tvångsåtgärder enligt 2 a § ; förfarandet är delsamma som gäller för utomnordiska
framställningar. Yttranden behöver dock inte inhämtas via utrikesdepartementet
utan får, såsom ofta i nordiska förhållanden, inhämtas efter direkt kontakt med
vederbörande polis- eller åklagarmyndighet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om intemationellt
sarnarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

9§

I
paragrafen finns bestämmelser om anhängiggörande av mål om verkstäl

lighet av europeisk brotlmålsdom och om rättens handläggning av sådana

mål. Till paragrafens >.?/fl stycke har fogals nya bestämmelser om förfa

randet när den utländska domen gäller förverkande som angår någon

annan än den dömde, exempelvis den som erhållit förverkad egendom

såsom gåva av den dömde. Bestämmelsen, som skall läsas ihop med 14 §

tredje stycket, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.4). 51

14 § Prop. 1989/90:82

I
paragrafen finns bestämmelser om hur svensk domstol skall förfara när del i den
utländska domen har förordnals om förverkande; värdeförverkande regleras i
första stycket och sakförverkande i andra slyckei. Paragrafen har ändrats i
två hänseenden.

Till
första stycket har fogals en bestämmelse om all rätten undanlagsvis får jämka förverkandebelopp
som har beslämts i den utländska domen. Ändringen har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4.3).

Andra
stycket har justerats i språkligt hänseende.

I
ell nytt tredje stycke finns bestämmelser om utländska förverkanden som angår
andra än den dömde. Bestämmelsen, som skall läsas tillsammans med den nya
bestämmelsen i 9 § första stycket, har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4.4).

18
§

Till
paragrafen som handlar om beslag har, i enlighet med vad som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4), fogats en hänvisning lill de nya
beslags- och kvarsladsbeslämmelsema i Ivångsmedelslagen.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om

samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straflFm. m.

4a§

1
paragrafen, som är ny, finns — i enlighet med vad som har föreslagils i fråga
om 18 § intemationella verkställighetslagen (avsnitt 5.2) - en hänvisning lill
de nya beslags- och kvarsladsbeslämmelsema i tvångsmedels-lagen.

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254) om

utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

9§

I
paragrafen, som innehåller bestämmelser om förfarandei vid nordiska ullämningsframställningar,
har endast den ändringen gjorts all orden "stats- eller distriktsåklagare"
ersatts med "annan allmän åklagare". Bakgmnden lill ändringen har
redovisats i specialmoliveringen lill 10 § lagen (1975:295) om användning av
vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

dels
all anta förslagen till 52

1.
lag om ändring i lagen
(1975:295) om användning av vissa Prop. 1989/90:82 tvångsmedel på begäran
av främmande stal,

2.
lagom ändring i lagen
(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom,

3.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av slraflF m.m. saml

4.
lag om ändring i lagen
(1959:254) om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och Norge,

dels
alt godkänna överenskommelsen mellan regeringen i Konungariket Sverige och
regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder
och förverkande avseende vinning av brott.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

53

Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel
på begäran av främmande stat

Prop.1989/90:82 Bilaga
1

Härigenom föreskrivs
all lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande
stal skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Villkor för användning av
tvångsmedel

Är
någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för där SlraflFbelagd gäming,
får enligt vad som föreskrives i denna lag föremål eller skriftlig handling,
som finns här i riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas tid
den främmande staten.

1§

Ar
någon misstänkt, tilltalad eller dömd i främmande stat för en där SlraflFbelagd
gäming får, efter framställning från den främmande staten föremål eller
skriftlig handling, som finns här i riket, las i beslag eller förordnas om
kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Egendom som avses i 1 §
får tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om
gämingen eller vara någon frånhänd genom denna. Bestämmelserna i 27 kap. 2
och 3§§ rättegång.s-balken äger därvid motsvarande tillämpning.

För eftersökande av
egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas enligt vad som föreskrives
i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

Egendom som avses i 1 §
får las i beslag och överlämnas tid den främmande staten, om egendomen skäligen
kan antas ha betydelse för utredning om gämingen eller vara frånhänd någon
genom denna eller förverkad på grund av brott.

3§

Egendom som skäligen
kan antas vara förverkad på gmnd av brott får, utöver vad som föreskrivs i 2 §,
las i beslag, om en rättegång i den främmande staten kan leda lill ell beslut om
förverkande av egendomen som får verkställas här.

4§

I
fråga om beslag skall bestämmelserna i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken
tillämpas.

För
eftersökande av egendom som

54

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

är
underkastad beslag får husrannsakan företas enligt vad som föreskrivs i 28
kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 1

3§'

Med
anledning av framställning från annan stal än Danmark, Finland, Island eller
Norge får åtgärd enligt 1 § ej vidtagas, om hinder mot utlämning för brottet
skulle ha förelegat enligt 4 § första stycket första punkten, 5 § eller 10 §
lagen (1958:668) om utlämning för brott.

När
fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får
åtgärden ej vidtagas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat
enligt 3 § första stycket eller 5§ lagen (1959:254) om utlämning för brott lill
Danmark, Finland, Island och Norge.

Skulle
hinder mot utlämning för brottet ha förelegal enligt 6 § lagen om utlämning for
brott eller 4§ lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
får åtgärden vidtagas endast om framställningen har gjorts av stat som har tillträtt
den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gämingen
utgör brott som avses i denna konvention.

4§

I
beslut om överlämnande av beslagtagen egendom lill den främmande staten får
föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn lill enskild rätt eller
från allmän synpunkt.

5§

Med
anledning av framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet
skulle ha förelegat enligt 4 § första stycket första punkten, 5 § eller 10 §
lagen (1958:668) om utlämning för brott.

När
fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärd
enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegal
enligt 3 § första stycket eller 5 § lagen (1959:254) om utlämning för brott
till Danmark, Finland, Island och Norge.

Skulle
hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om utlämning för
brott eller 4 § lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge, får åtgärden vidtas endast om framställningen har gjorts av stat som har
tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gämingen utgör brott som avses i denna konvention.

Beträffande
egendom som kan antas vara förverkad på grund av brott enligt den främmande
statens lag får åtgärd enligt 2 § vidtas endast om egendomen hade kunnat förklaras
förverkad enligt svensk lag, om lagföringen ägt mm i Sveri-ge-

6§

I
beslut om överlämnande av beslaglagen egendom lill den främmande staten får
föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till enskild rätt eller
från allmän synpunkt.

' Senaste lydelse
1977:436.

55

Nuvarande lyddse

Förfarandet
vid framställning från utomnordisk stal

5f

Framställning från annan
stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall inges lill utrikesdepartementet.
Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i förhållande lill den
främmande staten har överenskommit om all tillämpa en annan ordning.

Framställningen skall
innehålla uppgift om personens namn, natio nalitet och hemvist, den egendom
som avses, brottets beskaflFenhel, lid och plats för brottet samt i den främmande
staten tillämpliga slraflFbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande
staten, skall avskrift därav fogas vid framställningen. I annal fall skall uppgift
lämnas om de omständigheter som åberopas lill stöd för misstanken eller åtalet
och, i förekommande fall, del enskilda anspråk varom är fråga.

6 §

Framställningen och övriga
inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är det
uppenbart all framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart
avslås av regeringen.

7§

Riksåklagaren skall
låta företaga de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelsema i 27
kap. 9-13§§ saml 28 kap. 4-10§§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande
tillämpning.

Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, humvida beslaget är lagligen
gmndat och följaktligen skall beslå samt om del är påkallat att vid egendomens
överlämnande till den främ-

Föreslagen lydelse

Förfarandet
vid framställning om beslag från utomnordisk stat

7§

Framställning
från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall ges in lill
utrikesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i
förhållande till den främmande staten har kommit överens om all tillämpa en
annan ordning.

Framställningen skall
innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som
avses, brottets beskaflFenhel, tid och plats för brottet saml i den främmande
staten tillämpliga SlraflFbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande
staten, skall en avskrift av domen fogas vid framställningen. I annal fall
skall uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas lill stöd för
misstanken eller åtalet och, i förekommande fall, del enskilda anspråk varom
är fråga.

Framställningen
och övriga inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är
del uppenbart all framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart
avslås av regeringen.

9§

Riksåklagaren skall
vidta de ålgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelsema i 27 kap. 9-13§§
samt 28 kap. 4-10§§ rättegångsbalken skall därvid tillämpas.

70 §

Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätlen för prövning, humvida beslaget är lagligen
gmndat och följaktligen skall bestå saml om del är påkallat all vid egendomens
överlämnande lill den främ-

Prop.
1989/90:82 Bilaga 1

Senaste lydelse
1981:1303.

56

Nuvarande
lydelse

mande
staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §.

Rätten skall så snart det
kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 24 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken. Rättens
avgörande av saken sker genom beslut.

9§

Sedan de ålgärder som
avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande
till regeringen.

Har
rätten funnit verkställt beslag ej vara lagligen gmndat, skall regeringen
avslå framställningen. I annal fall prövar regeringen, om den beslagtagna
egendomen skall överlämnas lill den främmande staten. Vid bifall till
framställningen skall föreskrivas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit
påkallade eller som regeringen eljest finner erforderliga.

Föreslagen
lydelse

mande
staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §.

Rätten
skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller
i tillämpliga delar bestämmelsema i 24 kap. 17 § andra stycket
rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

//§

Ifråga
om beslag som avses i 2§ skall riksåklagaren, sedan de åtgärder som avses i 9
och 10 §§ har fullgjorts, med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.

Har
rätlen funnit att verkställt beslag inte är lagligen gmndat, skall regeringen
avslå framställningen. I annal fall prövar regeringen, om den beslagtagna
egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifall lill
framställningen skall föreskrivas de förbehåll enligt 6 § som rätten funnit
påkallade eller som regeringen annars finner erforderliga.

12
§

Ifråga
om beslag som avses i 3 § skall 27 kap. 7 § första och tredje stycket och 8 §
första och andra stycket rättegångsbalken tillämpas. Härvid skall med åtals
väckande vid svensk domstol jämställas åtals väckande vid domstol i den
främmande staten.

Beslut om beslag
förfaller en månad efter det att den främmande statens beslut om förverkande
har vunnit laga kraft, om inte verkställighet av beslutet har sökts här dessförinnan.
Om ansökan om verkställighet har gjorts inom denna tid, skall beslaget bestå tdl
dess att ansökningen om verkställighet prövas, om inte rätten förordnar annat.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 1

Nuvarande
lydelse

Förfarandei
vid framställning från nordisk stat

70 §

Framställning
från Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis-
eller åklagarmyndighet antingen hos riksåklagaren eller, om del är känt var
egendomen finns, hos stals- eller dislriktåklagaren.

Angående
framställningen gäller bestämmelsema i 5 § andra slyckei.

§

Finner åklagaren all
hinder mot bifall lill framställningen föreligger enligt denna lag eller atl
bifall eljest bör vägras, skall han genast avslå framställningen. I annat fall
skall han företaga de ålgärder som påkallas av framställningen. Därvid äger bestämmelsema
i 27 kap. 9-13 §§ samt 28 kap. 4—10§§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning.

Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om beslaget är lagligen
grandal och avgör om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Bifades
framställningen, skall rätlen föreskriva de förbehåll enligt 4 § som finnes
erforderliga.

I
fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 §
andra stycket.

Föreslagen
lydelse

Förfarandet
vid framställning om beslag från nordisk stat

13
§

Framställning
från Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis-
eller åklagarmyndighet antingen hos riksåklagaren eller, om del är känt var
egendomen finns, hos stats- eller dislriktåklagaren.

Angående
framställningen gäller bestämmelserna i 7i andra stycket.

74 §

Finner
åklagaren all hinder mot bifall lill framställningen föreligger enligt denna
lag eller all bifall av annat skäl bör vägras, skall han genast avslå
framställningen. I annat fall skall han företa de ålgärder som påkallas av
framställningen. Därvid skad bestämmelsema i 27 kap. 9-l3§§ saml 28 kap. 4-10§§
rättegångsbalken tillämpas.

15 §

Verkställt
beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten. Rätten skall pröva om beslaget är lagligen
gmndat och avgöra om egendomen skall överlämnas lill den främmande staten.
Bifalls framställningen, skall rätlen föreskriva de förbehåll enligt 6 § som är
påkallade.

I
fråga om rättens handläggning av ärendet gäller 10 § andra stycket och 12§.

Villkor
för kvarstad

16 §

Är
någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras att han genom
att avvika, undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala
värdet av förverkad egendom som han kan antas bd förpliktad att betala på grund
av brottet, får förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom att
fordringen kan antas bd

Prop.
1989/90:82 Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:82

..
, ., ... Bilaga 1

täckt vid utmatning, om en rattegång i den främmande staten kan leda
lid ett beslut om förverkande som får verkställas här.

Förfarandet vid framstädning om kvarstad

17§

I fråga om förfarandet gäller 7, 8 och 13 §§ samt 14 § första meningen.

Åklagaren skad vidta de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna
i 26 kap. 3§ och 4 § första stycket rättegångsbalken skall därvid tillämpas.

Framställningen skall därefter överlämnas till rätten för prövning av
frågan om kvarstad.

18
§

I fråga om rättens handläggning gäller föreskriftema i 10 § andra stycket.

Om rätten förordnar om kvarstad gäller 26 kap. 4 § tredje stycket, 5 och
6§§ rättegångsbalken. Härvid skall med åtals väckande vid svensk domstol
jämställas åtals väckande vid domstol i den främmande staten.

Beslut om kvarstad förfaller en månad efter det att den främmande statens
beslut om förverkande har vunnit laga kraft, om inte verkställighet av
beslutet har sökts här dessförinnan. Om ansökan om verkställighet har gjorts
inom denna tid, skad åtgärden bestå tdl dess att ansökningen om verkställighet
prövas, om inte rätten förordnar annat.

59

Förteckning över remissinstansema Prop. 1989/90:82

Bilaga 2 Yttranden
över promemorian har till justitiedepartementet avgetts av

justitiekanslem,
riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, generallullstyrelsen,
riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholm, Svea hovrätt, hovrätten
för Övre Norrland, Stockholms, Huddinge, Malmö, Göteborgs, Trelleborgs och
Sundsvalls tingsrätter, riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges
åklagare, föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges
polischefer.

60

överenskommelse
mellan regeringen i Konungariket Sverige och Regeringen i Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande
avseende vinning av brott

Regeringen
i Konungariket Sverige och Regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland;

som önskar lämna varandra
bistånd i största möjliga utsträckning i fråga om brottsutredning,
tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott;

Prop.
1989/90:82 Bilaga 3

An
agreement between the Government of the United Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland and the Government of the Kingdom of Sweden concerning the restraint
and confisca-tion of the proceeds of crime

The
Govemmenl of the United Kingdom of Great Britain and Northem Ireland and the Govemmenl
of the Kingdom of Sweden;

Desiring lo provide the widest
measure of mutual assistance in the investigation, restraint and confiscalion
of the proceeds of crime;

har
kommit överens om följande:

Artikel
1

Tillämpningsområde

(1)
Partema skall, i enlighet med
denna överenskommelse och i den utsträckning deras nationella lagstiftning
medger det, bistå varandra i fråga om tvångsåtgärder och förverkande avseende
vinning av brott och i brottsutredningar som gäller spårande och återställande
av sådan vinning.

(2)
Denna överenskommelse
inskränker inte andra förpliktelser mellan parterna vare sig i enlighet med
andra fördrag eller överenskommelser eller annoriedes, och hindrar inte heller
partema eller deras rällsvårdande myndigheter att bistå varandra enligt andra fördrag
eller överenskommelser eller på annal lämpligt sätt.

Artikel
2

Definitioner

För del ändamål som denna
överenskommelse avser:

(a)
har ett rättsligt förfarande inletts

(i)
i Storbritannien, när en person har blivit anklagad för brott ("is charged");

(ii)
i Sverige, när en allmän åklagare har fastställt atl viss person skäligen
misstänks för all ha begått ett brott och åklagaren till följd härav enligt
rättegångsbalken är skyldig all underrätta honom om misstanken;

Have
agreed as follows:

Artide
1

Scope
of application

(1)
The Parties shall, in accordance
with this Agreement and lo the extent permitled under their national laws,
grant to each other assistance in the restraint and confiscalion of the proceeds
of crime and in investigations connected with the tracing and recovery of such proceeds.

(2)
This Agreement shall not derogale
from other obligations between the Parties whether pursuant to other treaties
or arrangements or otherwise, nor prevent the Parties or their law enforcement
agencies from providing assistance lo each other pursuant to other treaties or arrangements
or as otherwise appropriate.

Artide
2 Definitions For the purposes of this Agreement:

(a)
proceedings are instituted

(i)
in the United Kingdom, when a person is charged with an oflFence;

(ii)
in Sweden, when a public prosecutor has established that there are reasonable grounds
lo suspecl that a person has committed an oflFence and accordingly is obliged
under the Code of Judicial Procedure lo notify the person of the suspicion;

Prop. 1989/90:82
Bilaga 3

(b)
innebär vinning av brott varje
egendom som härrör, eller som någon direkt eller indirekt har realiserat, från
ell brott mot den ena partens lag vilket motsvarar ett brott mot den andra
partens lag, eller värdet av sådan egendom;

(c) innefattar egendom pengar och alla slag av lös
eller fast och materiell eller immateriell egendom;

(d) innebär
tvångsåtgärder beslag, kvar

stad eller andra åtgärder för atl förhindra

befallning med eller överlåtelse eller undan-

skaflFande av egendom.

Artikel
3

Centralorgan

(1)
Framställningar om bistånd
enligt denna överenskommelse skall göras genom parternas centralorgan.

(2)
1 Sverige är
utrikesdepartementet centralorgan. 1 Storbritannien är inrikesministeriet
centralorgan.

(b) proceeds of crime means any property that is derived
or realised directly or indireclly by any person from an oflFence under the law
of one of the Parties which corresponds to an oflFence under the law of the other
Party, or the value of any such property;

(c)
property indudes money and all
kinds of moveable or immoveable and tangible or intangible property;

(d) the
restraint of property means seizure,

atlachment or other measures for the preven

tion of dealing in or transfer or disposal of

property.

Artide
3

Central
authorities

(1)
Requests for assistance under this
Agreement shall be made through the central authoriles of the Parties.

(2)
In the United Kingdom the
central authority is the Home Office. In Sweden the central authority is the Ministry
for Foreign AflFairs.

Artikel 4

Fullgörande
av framställningar

(1)
I den utsträckning som den egna
nationella lagstiftningen medger det, skall den anmodade parten vidta alla ålgärder
som den anser vara nödvändiga för all fullgöra framställningar från den
ansökande parten.

(2)
Framställning om bistånd får
vägras:

(i)
om fullgörande i enlighet med framställningen inte skulle vara tillålen enligt
den nationella lagen;

(ii)
om framställningen avser ett brott som den anmodade parten anser vara ell
politiskt brott;

(iii)
om den anmodade parten anser att framställningen, om den skulle medges, allvarligt
skulle skada dess suveränitet, säkerhet, nationella intressen eller andra
väsentliga intressen.

Artide 4

Execution
of requests

(1)
To the extent permitled by ils
national law, the Requested Party shall lake whatever steps il deems lo be necessary
lo give eflfect lo requests received from the Requesting Party.

(2)
A request for assistance may be
refused:

(i)
if execution of the request would not be permitled under national law;

(ii)
if the request concerns an oflFence which the Requested Party considers a political
oflFence;

(iii)
if the Requested Party is of the opinion that the request, if granted, would seriously
impair ils sovereignty, security, national interest or other essential
inte-rests.

Prop. 1989/90:82
Bilaga 3

(3)
Den anmodade parten kan avslå
en framställning eller skjuta upp dess fullgörande, om ell beviljande av det
sökta biståndet skulle kunna skada någon annan brottsutredning eller annal
rättsligt förfarande, inverka menligt på någons säkerhet eller belasta parlens
resurser på ell oproportionerligt sätt.

(4)
Innan en framställning om
bistånd avslås, skall den anmodade parten överväga om bistånd kan beviljas
under sådana förbehåll som den anser nödvändiga. Om den ansökande parten
godtar biståndet på dessa villkor, skall den rätta sig efler dessa.

(5)
Om den anmodade parten anser
all de upplysningar som lämnais i en framställning inte är tillräckliga för att
möjliggöra handläggning av framställningen, kan den begära all ytterligare
upplysningar lämnas.

(6)
Tredje mans rättigheter enligt
den anmodade partens lag skall tillgodoses.

(7)
Den anmodade parten skall
informera den ansökande parten om resultatet av framställningen.

(8)
Den ansökande parten skall
genast underrätta den anmodade parten om varje omständighet, däri inbegripet
annan verkslällig-helsåtgärd, som kan inverka på framställningen eller dess
fullgörande eller som kan göra det olämpligt alt efterkomma den vidare; om
nödvändigt, skall den ansökande parten återkalla framställningen.

(3)
The Requested Party may refuse
a request or delay ils execution if provision of the assistance sought could prejudice
any other investigation or proceedings, prejudice the safely of any person or impose
a disproportionate burden on the resources of that Party.

(4)
Before refusing lo grant a request
for assistance the Requested Party shall consider whether assistance may be granted
subject to such conditions as il deems necessary. If the Requesting Party accepts
assistance subject lo these conditions, it shall comply with the conditions.

(5)
If the Requested Party considers
that the informaiion contained in a request is not suflficienl to enable the request
lo be deall with, that Party may request that additional information be fumished.

(6)
The rights of third parties
under the law of the Requested Party shall be respec-led.

(7)
The Requested Party shall
inform the Requesting Party of the outcome of Ihe request.

(8)
The Requesting Party shall promptly
inform the Requested Party of any circumstances, induding any other enforcement
action, which may aflFect the request or its execution or which may make it inappropriale
to proceed with giving eflFect to it; and the Requesting Party shall if necessary
withdraw the request.

Artikel 5

Upplysningar och bevis

(1)
Partema får göra
framställningar om upplysningar och bevis i och för en brottsutredning eller etl
rättsligt förfarande.

(2)
Bistånd som kan beviljas enligt
denna artikel innefattar men är inte begränsat till:

(a)
att lämna informaiion och handlingar eller kopior härav all användas i en brottsutredning
eller ell rättsligt förfarande på den ansökande partens territorium;

Artide 5

Informaiion
and evidence

(1)
The Parties may make requests
for information and evidence for the purpose of an investigation or proceedings.

(2)
Assistance which may be given
under this Artide indudes but is not limited lo:

(a)
providing informaiion and documents or copies thereof for the purpose of an investigation
or proceedings in the territory of the Requesting Party;

Prop. 1989/90:82
Bilaga 3

(b)
att la upp viltnesbevisning och
all förelägga vittnen all förete handlingar, förteckningar eller annal
material för vidarebefordran till den ansökande parten;

(c)
husrannsakan, beslag och
överlämnande av relevant material lill den ansökande parten, saml
tillhandahållande av informaiion som begärs av den ansökande parten om platsen
för ell beslag, omständigheterna vid beslaget och den efterföljande
förvaringen av beslagtaget material, innan delta överlämnas.

(3)
Om den anmodade parten så begär, skall den ansökande parten åleriärana material
som överlämnats enligt denna artikel, när detta inte längre behövs för
brottsutredning eller i ett rättsligt förfarande.

Artikel
6

Tvångsåtgärder avseende
vinning av brott

(1)
Enligt bestämmelserna i denna
artikel får en part begära atl tvångsåtgärder vidtas mot egendom för all
säkerställa att den är tillgänglig för verkställighet av ell beslut om förverkande
som har fatlats eller kan fattas.

(2)
En framställning enligt denna
artikel skall innehålla:

(a)
upplysningar som visar alt ett
rättsligt förfarande har inletts eller skall inledas, lill följd av vilket
ett beslut om förverkande har fallats eller kan fattas;

(b)
i förekommande fall, en
förklaring om när det rättsliga förfarandet kommer att inledas;

(c)
antingen

(i)
en sammanfattning av omständighetema i målet däri inbegripet en beskrivning av
brottet, tid och plats för dess fiirövande, en hänvisning lill tillämpliga
lagbestämmelser, de omständigheter på vilka miss-lankama gmndas och en kopia
av eventuellt beslut om tvångsåtgärder; eller

(ii)
om ell beslut om förverkande har fattats, en kopia av detta beslut;

(b)
taking the evidence of wiinesses
and requiring wiinesses lo produce documents, records or other material for
transmission lo the Requesting Party;

(c)
searching for, seizing and delivering
to Ihe Requesting Party any relevant material, and providing such informaiion
as may be required by the Requesting Party conceming the place of seizure, the circumstances
of seizure and the subsequent cuslody of the material seized prior lo de-livery.

(3)
Where required by the Requested Party, the Requesting Party shall relum material
provided under this Artide when no longer needed for any investigation or proceedings.

Artide
6

Restraint
of proceeds

(1)
In accordance with the
provisions of this Artide, a Party may request the restraint of property in
order lo ensure that il is available for the purposes of enforcement of a confiscalion
order which has been or may be made.

(2)
A request made under this
Artide shall include:

(a)
informaiion éstablishing that proceedings
have been or are lo be instituted as a result of which a confiscalion order has
been or may be made;

(b)
where applicable, a statement
of when proceedings are lo be instituted;

(c)
either

(i)
a summary of the facts of the case induding a description of the oflFence, the lime
and place of its commission, a reference lo the relevant legal provisions, the
grounds on which the suspicion is based and a copy of any relevant restraint
order; or

(ii)
where a confiscalion order has been made, a copy of that order;

(d) i
den utsträckning del är möjligt, en

beskrivning av den egendom för vilken

tvångsåtgärder söks eller som kan antas

vara tillgänglig för tvångsåtgärder och dess

anknytning lill den person mot vilken det

rättsliga förfarandei har inletts eller skall

inledas;

(e) i
förekommande fall, en uppgift om

del belopp som den sökta åtgärden avser

och gmndema för hur detta belopp har

beräknats;

(O i
förekommande fall en uppgift om den tid som beräknas förflyta, innan målet blir
föremål för rättegång och innan ell slutligt avgörande kan meddelas.

(3)
Den ansökande parten skall
meddela den anmodade parten om den beräknade lid som avses i stycket (2)(f)
ovan ändras och skall därvid även lämna upplysningar om vilket stadium
förfarandet har nått.

(4)
Den anmodade parten får
begränsa tvångsåtgärdens varaktighet.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 3

(d) lo
the extent possible, a description

of the property in respect of which restraint

is sought or which is believed lo be availab

le for restraint, and its connection with the

person against whom the proceedings have

been or are to be instituted;

(e) where
appropriate, a statement of

the amount which it is desired lo reslrain

and the grounds on which this amount is

estimated;

(f) where
applicable, a statement of the

estimated lime expecied lo elapse before

the case is committed for Irial and before a

final judgment may be given.

(3)
The Requesting Party shall advise
the Requested Party of any alteration in an estimate of time referred lo in paragraph
(2)(0 above and in doing so shall also give information about the slage of proceedings
reached.

(4)
The Requested Party may impose
a condition limiting the duration of the restraint.

Artikel 7

Verkställighet
av beslut om förverkande

(1)
Denna artikel avser beslut som
fallals av en domstol hos den ansökande parten i syfte alt återställa vinning
av brott.

(2)
En framställning om bistånd för
verkställighet av ell sådant beslut skall åtföljas av en kopia av beslutet,
som bestyrkts av en tjänsteman vid den domstol som fattade beslutet eller av
centralorganet, och skall innehålla upplysningar som anger:

(a)
atl varken beslutet eller någon
fållande dom som del hänför sig lill kan bli föremål för överklagande;

(b)
atl beslutet får verkställas på
den ansökande partens territorium;

(c)
i förekommande fall, egendom
som är tillgänglig för verkställighet eller den egendom som framställningen om
bistånd avser med uppgift om anknytningen mellan denna egendom och den person
mot vilken beslutet har fallals;

Artide 7

Enforcement
of confiscalion orders

(1)
This Artide applies lo an
order, made by a court of the Requesting Party, intended lo recover the proceeds
of crime.

(2)
A request for assistance in enforcing
such an order shall be accompanied by a copy of the order, certified by an oflRcer
of the court that made the order or by the central authority, and shall contain
information indicating:

(a)
that neilher the order nor any conviclion
lo which il relätes is subject to appeal;

(b)
that the order is enforceable
in the territory of the Requesting Party;

(c)
where appropriate, property available
for enforcement or the property in respect of which assistance is sought, stating
the rdationship between that property and the person against whom the order has
been made;

5
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 82

65

Prop.
1989/90:82 Bilaga 3

(d) i
förekommande fall, och när detta

är känt vilka intressen någon annan än den

som beslutet avser kan ha i egendomen;

och

(e) i
förekommande fall vilket belopp

som framställningen om bistånd avser.

(3)
En framställning om bistånd
enligt denna artikel får inte göras om beslutet, eller den del av beslutet för
vilken bistånd söks, är föremål för verkställighet på annal sätt på den
ansökande statens territorium eller någon annanstans.

(4)
Om lagen i den anmodade staten
inte medger all en framställning fullgörs i sin helhet, skall den anmodade
parten göra sill bästa för all fullgöra den så långt detta är möjligt.

(5)
Om en framställning enligt
denna artikel avser ett penningbelopp, skall detta belopp omräknas lill den
anmodade partens valuta enligt den växelkurs som gäller när en domstol hos den
anmodade parten fattar beslutet om verkställighet.

(6)
Egendom som blivit föremål för
verkställighet hos den anmodade parten till följd av ett beslut som avses i
denna artikel tillfaller den parten, om inte partema kommer överens om något
annat.

Artikel
8

Kostnader

Den anmodade parten skall
slå för de kostnader som uppstår på dess territorium. Extraordinära kostnader
kan bli föremål för särskild överenskommelse mellan parterna.

Artikel
9

Språk

Om inte annat avtalas
mellan partema i ell särskilt fall skall framställningar enligt artiklarna 5,
6 och 7 och till denna fogade handlingar vara avfattade på den ansökande partens
språk och åtföljas av en översättning lill den anmodade partens språk.

(d) where
appropriate, and where

known, the interests in the property of any

person other than the person against whom

the order has been made; and

(e) where
appropriate, the amount

which it is desired lo realise as a result of

such assistance.

(3)
A request for assistance under this
Artide shall not be made if the order or that part of the order in respect of which
assistance is sought is being enforced by other means in the territory of the Requesting
Party or elsewhere.

(4)
Where the law of the Requested
Party does not permit effect lo be given lo a request in full, the Requested
Party shall use ils best endeavours lo give eflFect lo il insofar as il is able
lo do so.

(5)
If a request under this Artide
relätes to an amount of money, that amount shall be converted into the currency
of the Requested Party al the råte of exchange mling al the lime when the decision
to enforce is laken by a court of the Requested Party.

(6)
Property obtained by the Requested
Party in the enforcement of an order lo which this Artide applies shall remain with
that Party, unless otherwise agreed upon between the Parties.

Artide
8

Costs

The
Requested Party shall bear any costs arising within its territory. Extraordinary
costs may be subject lo special agreement between the Parties.

Artide
9

Language

Except where otherwise agreed
between Ihe Parties in a particular case, requests in accordance with Artides
5, 6 and 7 and supporting documents shall be drawn up in the language of the Requesting
Party and shall be accompanied by a translation into the language of the Requested
Party.

Prop. 1989/90:82
Bilaga 3

Artikel
10

Bestyrkande

Såvida
del inte krävs enligt den nationella lagen och utan inskränkningar i artikel
7(2), skall handlingar som bestyrkts av etl centralorgan inte kräva
ytterligare bestyrkande, äkthetsbevisning eller legalisering vid tillämpning
av denna överenskommelse.

Artikd
11

Territoriell
tillämpning Denna överenskommelse skall tillämpas:

(a) i
fråga om framställningar från Sverige,

(i) på England, Wales och Skottland;

(ii) efler meddelande från Storbritanni

en lill Sverige på diplomatisk väg, på Nor

dirland, Kanalöama och ön Man;

(iii)
på de områden för vilkas intemationella förbindelser Storbritannien svarar och
lill vilka denna överenskommelse har utsträckts enligt överenskommelse mellan partema,
varvid endera parten kan säga upp en sådan utsträckt tillämpning genom atl sex
månader i förväg skriftligen meddela den andra parten på diplomatisk väg; och

(b) i
fråga om framställningar från Storbri

tannien, på Sverige.

Artikd
12

Slutbestämmelser

(1)
Vardera parten skall underrätta
den andra parten så snart som möjligt skriftligen på diplomatisk väg när deras
respektive krav för ikraftträdande av denna överenskommelse har uppfyllts.
Överenskommelsen skall träda i krafl den första dagen i den månad som följer
sedan en kalendermånad har förflutit efter dagen för den senare av dessa underrättelser.

(2)
Den kan sägas upp av endera
parten genom meddelande till den andra parten på diplomatisk väg.

Överenskommelsen
skall upphöra all gälla sex månader efler dagen för mottagande av ell sådant
meddelande.

Artide
10

Certficalion

Unless
otherwise required under national law, and without prejudice to Artide 7(2), documents
certified by a central authority shall not require further eertification, au-Ihenlication
or legalisalion for the purposes of this Agreement.

Artide
11

Territorial
application This Agreement shall apply:

(a) in
respect of requests from Sweden,

(i)
lo England and Wales and Scotland;

(ii)
upon notification by the United Kingdom lo Sweden through the diplomatic channel,
to Northern Ireland, the Channel Islands and the Isle of Man;

(iii)
lo any territory for the international relations of which the United Kingdom is
responsible and lo which this Agreement shall have been exlended by agreement between
the Parties, subject to either Party being able lo lerminale such extension by giving
six months written notice to the other through the diplomatic channel; and

(b) in
respect of requests, from the United

Kingdom, lo Sweden.

Artide
12

Final
provisions

(1)
Each of the Parties shall notify
the other Party as soon as possible in writing through the diplomatic channel
of the completion of their respective requirements for entry into force of this
Agreement. The Agreement shall enter into force on the first day of the month following
the expiration of one calendar month after the date of the låter of these notifications.

(2)
It may be terminated by either
Party by giving notice lo the other Party through the diplomatic channel.

The
Agreement shall cease lo be eflFective six months after the date of receipt of such
notice.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 3

Till bekräftelse härav har
undertecknade därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive
regeringar undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde den 14 december
1989 på svenska och engelska språken, vilka båda texter äger samma giltighet.

För
Konungariket Sveriges regering

In witness whereof the undersigned
being duly authorised thereto by their respective Govemments, have signed this Agreement.

Done
in duplicate this 14 day of December 1989 in the English and Swedish languages,
both texts being equally authoritative.

For
the Government of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

För regeringen i Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland

For the Government of the Kingdom
of Sweden

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel
på begäran av främmande stat

Härigenom
föreskrivs

dels all 1 -3, 5, 7-9, 11
och 12 §§ lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av
främmande stat skall ha följande lydelse,

dels
atl del i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 9 a och 13 §§, av
följande lydelse.

Prop. 1989/90:82 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är
någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för där SlraflFbelagd gäming,
får enligt vad som föreskrives i denna lag föremål eller skriftlig handling,
som finns här i riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas tid
den främmande staten.

1 §

Är
någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för en där strafföelagd
gäming, eller förs i annat fad talan om förverkande i en främmande stat, får
det efter framställning från den främmande staten beslutas om beslag eller
kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Beslag
får avse föremål eller skriftlig handling som finns i Sverige. Bestämmelsema i
27 kap. 2 och 3§§ rättegångsbalken skad tillämpas. För eftersökande av egendom
som är underkastad beslag får husrannsakanföretas enligt vad som föreskrivs i
28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

Egendom
som avses i 1 § får tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse
för utredning om gärningen eller vara någon frånhänd genom denna. Bestämmelserna
i 27 kap. 2 och 3§§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tdlämpning.

För
eftersökande av egendom som år underkastad beslag får husrannsakan företagas
enligt vad som föreskrives i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

Egendom
som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara frånhänd
någon genom denna får tas i beslag och överlämnas tid den främmande staten.

Första
stycket gäller också egendom som skäligen kan antas vara förverkad på gmnd av
brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag vid lagföring i Sverige
och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen tid den främmande staten.

2a

Om
förverkande som beslutats efter en rättegång i den främmande staten kan
verkställas här, får

69

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

1.
det beslutas om kvarstad
på så mycket av den berördes tillgångar som motsvarar värdet av vad som har
förverkats eller skäligen kan antas bd förverkat, om det skäligen kan befaras
att verkställighet av det utländska förverkandebeslutet annars skulle
försvåras,

2.
egendom som i
rättegången har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkad på grund av
brott tas i beslag.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 4

Med anledning av
framställning från annan stal än Danmark, Finland, Island eller Norge får
åtgärd enligt 7 § ej vidtagas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegal
enligt 4§ första stycket första punkten, 5 § eller 10 § lagen (1957:668) om
utlämning för brott.

När
fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärden
ej vidtagas, orn hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt
3 § första stycket eller 5§ lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge.

Med
anledning av framställning från någon annan stat än Danmark, Finland, Island
eller Norge får ål-gärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för
brottet skulle ha förelegal enligt 4 § första stycket första punkten, 5 §
eller 10 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

När
det är fråga om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge, får
åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha
förelegat enligt 3 § första stycket eller 5 § lagen (1959:254) om utlämning för
brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Skulle
hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om utlämning för
brott eller 4 § lagen om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och
Norge, får åtgärden vidtagas endast om framställningen har gjorts av stat som
har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gämingen utgör brott som avses i denna konvention.

Framställning från
annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall inges lill
utrikesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i
förhållande lill den främmande staten har överenskommit om att tillämpa en.
annan ordning.

Framställningen skall
innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som
avses, brottets beskaflFenhel, tid och plats för brottet samt i den

Framställningen skall
innehålla uppgifter om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom
eller det belopp som framställningen avser, brottets beskaflFenhel,

' Senaste lydelse
1977:436. Senaste lydelse 1981:1303.

70

Nuvarande
lydelse

främmande
staten tillämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande
staten, skall avskrift därav fogas vid framställningen. I annal fall skall
uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas lill stöd för misstanken eller
åtalet och, i förekommande fall, det enskilda anspråk varom är fråga-

Föreslagen lydelse

tid
och plats för brottet samt de straffbestämmelser som är tillämpliga i den
främmande staten. Har dom meddelats i den främmande staten, skall en kopia av
domen fogas vid framställningen. 1 annat fall skall uppgifter lämnas om de omständigheter
som åberopas lill stöd för misstanken eller åtalet och, i förekommande fall,
enskilda anspråk. En framställning som avses i 2a§ bör i förekommande fad innehålla
uppgifter om när åtal skad väckas eller dom kan meddelas.

Prop. 1989/90:82 Bilaga4

7 §

Riksåklagaren
skall låta företaga de ålgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelsema
i 27 kap. 9-l3§§ saml 28 kap. 4-10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande
tillämpning.

Riksåklagaren
skall läla företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna
i 26 kap. 3 § första stycket. 27 kap. 9-13§§ samt 28 kap. 4-10§§ rättegångsbalken
skad därvid tillämpas.

Verkstädt beslag
skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, humvida beslaget är lagligen
gmndat oeh följaktligen skall bestå samt om del är påkallat atl vid egendomens
överlämnande lill den främmande staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §.

Verkställda
beslag enligt framställningar som avses i 2§ skall skyndsamt anmälas hos
rätten för prövning, humvida beslaget är lagligen gmndat och följaktligen
skall bestå saml om del är påkallat all föreskriva förbehåll som avses i 4 § vid
egendomens överlämnande lill den främmande staten.

Rätten
skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller
i tillämpliga delar bestämmelsema i 24 kap. 17 § andra stycket
rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Efter rättens beslut skall riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet
till regeringen.

Har rätten funnit att etl verkstädt beslag inte är lagligen grundat, skad
regeringen avslå framställningen. I annat fall skad regeringen pröva om den
beslagtagna egendomen skad överlämnas tdl den främmande staten. Vid bifall
till framställningen skall regeringen föreskriva de förbehåll enligt 4 § som
rätten har funnit påkallade eller som regeringen annars anser nödvändiga.

Nuvarande
lydelse

Sedan
de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar riksåklagaren
ärendet jämte eget yttrande till regeringen.

Har
rätten funnit verkstädt beslag ej vara lagligen gmndat, skall regeringen avslå
framställningen. I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen
skall överlämnas tid den främmande staten. Vid bifall till framställningen skad
föreskrivas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit påkallade eller som
regeringen eljest finner erforderliga.

Föreslagen
lydelse

9§

Framställningar
om kvarstad och verkställda beslag enligt framställningar som avses i 2a§ skad
skyndsamt överlämnas tid rätten för prövning.

För
rättens handläggning gäller 8 § andra stycket. I brådskande fad får rätten
omedelbart bevilja kvarstad att gälla tid dess annat bestäms. Beslutas
kvarstad, gäller 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 § rättegångsbalken.

När
rätten beslutar om kvarstad eller fastställer ett verkstädt beslag, skad rätten
bestämma hur länge åtgärden längst får bestå. Den bestämda tiden får
förlängas om det finns anledning tid det. Om det inte längre finns skäl för
kvarstad eller beslag, skall rätten häva åtgärden. Innan kvarstaden eller
beslaget hävs, skall rätten genom utrikesdepartementets förmedling ge den främmande
staten tillfölle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. I annat fad
skall åtgärden bestå tid dess att ansökan om verkställighet prövas.

Riksåklagaren
skad underrätta utrikesdepartementet om de åtgärder som har vidtagits enligt
denna paragraf

9a§

Ärenden
som avses i 9 § skad prövas av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten får också
pröva frågor som avses i 8 §, om det föranleds av den utländska
framställningen.

Prop.
1989/90:82 Bilaga 4

11 §

Finner åklagaren all
hinder mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller all
bifall eljest bör vägras, skall han genast avslå framställningen. I annal fall
skall han företaga de ålgärder som påkallas av framställningen. Därvid äger

Finner åklagaren all
hinder mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller all
bifall bör vägras av andra skäl, skall han genast avslå framställningen. I annal
fall skall han företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Där-

72

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:82

bestämmelsema
i 27 kap. 9—13 §§ vid skad bestämmelsema i 26 kap.

saml 28 kap. 4-10§§ rättegångs- 3 § första stycket, 27 kap. 9-13§§

balken motsvarande tidämpning. saml 28 kap. 4—10§§ rättegångs-

balken tillämpas.

12
§

Verkstädt beslag skall skyndsamt Verkställda beslag enligt fram-

anmälas hos rätten. Denna prövar ställningar som avses i 2§ skall

om beslaget är lagligen gmndat och skyndsamt anmälas hos rätten.

avgör om egendomen skall över- Denna skad pröva om beslaget är

lämnas lill den främmande staten, lagligen gmndat och avgöra om

Bifades framställningen, skall rät- egendomen skall överlämnas lill

ten föreskriva de förbehåll enligt den främmande staten. Om fram-

4 § som finnes erforderliga. ställningen bifalls, skall rätten före-

skriva de förbehåll enligt 4 § som är nödvändiga.

I
fråga om rättens händläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra
slyckei.

13§

För framställningar om kvarstad och beslag som avses i 2a§ gäller 9 §
första — tredje stycket. Yttranden som avses i 9 § tredje stycket får inhämtas
direkt hos vederbörande polis- eller åklagarmyndighet.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1990.

73

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom
föreskrivs all 9, 14 och 18 §§ lagen (1972:260) om intemationellt samarbete
rörande verkställighet av brotlmålsdom skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:82 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Sedan framställning om
verkställighet överlämnats till riksåklagaren, gör denne ansökan till
rätten om dess prövning av framställningen, om ej annat följer av 16 eller 19
—22§§. Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i brottmål, om ej annal följer av denna lag.
Rättens avgörande av saken sker genom dom.

Sedan
framställning om verkställighet överlämnats lill riksåklagaren, gör denne
ansökan lill rätlen om dess prövning av framställningen, om ej annal följerav
16 eller 19-22 §§. Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i brottmål, om ej annal följer av denna lag. Avser
framställningen förverkande som angår någon annan än den dömde, skad särskild
talanföras mot honom, om han inte har hörts i den utländska rättegången. För
sådan talan gäller i tillämpliga delar reglerna i rättegångsbalken om åtal
för brott på vilket inte kanfölja svårare straffan böter Rättens avgörande av
saken sker genom dom.

Vid
förhandling i mål om verkställighet av europeisk brotlsmålsdom skall den dömde
höras personligen, om han begär det. Är den dömde berövad friheten i den stat
där domen meddelats, får dock förhandling äga mm i den dömdes frånvaro, även om
han begärt all bli hörd personligen.

14
§

Har genom den utländska
domen visst belopp i pengar eller värdet av viss egendom förklarats förverkat,
bestämmer rätten, med tillämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för
beslutet, ell motsvarande förverkandebelopp i svenska kronor.

Har
visst föremål förklarats förverkat, får rätlen förklara föremålet förverkat endast
om del kun-

Har genom den utländska
domen ell visst belopp i pengar eller värdet av en viss egendom förklarats
förverkat, bestämmer rätten, med tillämpning av den växelkurs som gäller vid
liden för beslutet, ell motsvarande förverkandebelopp i svenska kronor. Om förverkandebeloppet
uppenbarligen överstiger det belopp som skulle ha förverkats enligt svensk lag
om rättegången ägt rum i Sverige, får rätten sätta ned beloppet i motsvarande
mån.

Har
ett föremål förklarats förverkat, får rätten förklara föremålet förverkat
endast om det kunnat för-

74

Nuvarande lydelse

nat
förklaras förverkat enligt svensk lag, därest lagföringen ägt rum i Sverige.

Föreslagen
lydelse

klaras
förverkat enligt svensk lag / en rättegång i Sverige.

Har
en viss egendom eller dess värde förklarats förverkat i den utländska domen
och angår förverkandet någon annan än den dömde, får egendomen eller dess
värde förklaras förverkat endast om förverkande hade kunnat ske enligt svensk
lag i en rättegång i Sverige.

Prop. 1989/90:82 Bilaga 4

Har framställning om
verkställighet av europeisk brotlmålsdom gjorts, kan egendom som genom domen
förklarats förverkad tagas i beslag, om beslag kunnat ske, därest lagföringen
skett vid svensk domstol. Beslut om beslag meddelas av riksåklagaren eller
rätten. 1 fråga om beslag enligt denna paragraf äger i övrigl bestämmelserna i
27 kap. rättegångsbalken motsvarande tdlämpning.

Har framställning om
verkställighet av europeisk brotlmålsdom gjorts, kan egendom som genom domen
förklarats förverkad tas i beslag, om beslag hade kunnat ske / en rättegång i
Sverige. Beslut om beslag meddelas av riksåklagaren eller rätten. 1 fråga om
beslag enligt denna paragraf skall i övrigl bestämmelserna i 27 kap.
rättegångsbalken tillämpas. Bestämmelser om beslag och om kvarstad finns också
i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande
stat.

Denna lag träder i krafl
den 1 juli 1990.

75

2 Förslag till Prop. 1989/90:82

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med *

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straflfm.m.

Härigenom
föreskrivs all i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island
och Norge angående verkställighet av slraflF m.m. skall införas en ny paragraf,
4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på begäran av myndigheter
i Danmark, Finland, Island och Norge finns i lagen (1975:295) om användning av
vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

76

Lagrådet Prop. 1989/90:82

Bilaga
5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-01-12

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet
Ulf Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag lill lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa
tvångsmedel på begäran av främmande stat, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Lena Moore.

Lagrådet
lämnar förslagen ulan erinran.

77

Innehåll Prop. 1989/90:82

Proposition.......................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag........................................................... 2

1
lag om ändring i lagen
(1975:295) om användning av vissa tvångs medel på begäran av främmande stat................................................. ... 2

2
lag om ändring i lagen
(1972:260) om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom ................................................... 7

3
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straflfm.m. . 9

4
lag om ändring i lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge ............................................................ .. 10

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 . 11

1
Inledning.......................................................... .. 11

2
Allmän motivering ............................................. .. 12

2.1
Allmänna utgångspunkter .............................. .. 12

2.2
Gällande bestämmelser om
förverkande och om verkställighet

av
utländska brollmålsavgöranden.................... .. 14

2.3 Kvarstad
och beslag på begäran av främmande stat 19

2.3.1
Kvarstad på begäran av
främmande stat..... .. 19

2.3.2
Beslag på begäran av främmande
stat ....... .. 27

2.3.3
Fommfrågan ......................................... .. 34

2.3.4
Vissa laglekniska frågor............................ .. 36

2.4 Överenskommelsen
med Storbritannien och Nordiriand 37

2.4.1
Innehållet i överenskommelsen ................ .. 37

2.4.2
Sveriges tillträde lill
överenskommelsen....... .. 40

2.4.3
Jämkning av utländska värdeförverkanden
.. .. 41

2.4.4
Förverkande hos någon annan än
den som är tilltalad för brott 43

3
Ikraftträdande ................................................. .. 46

4
Upprättade lagförslag......................................... .. 46

5
Specialmolivering............................................... .. 46

5.1
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel pä begäran av främmande
stat ---------------- - 46

5.2
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1972:260) om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom......................... 51

5.3
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av StraflFm. m 52

5.4
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1959:254) om utlämning

för
brott till Danmark, Finland, Island och Norge . .. 52

6
Hemställan....................................................... .. 52

7
Beslut ........................................................... .. 53

Bilaga
1 Promemorians författningsförslag.............. 54

Bilaga
2 Förteckning över remissinstansema.......... .. 60

Bilaga
3 Överenskommelse mellan regeringen i konungariket Sverige och regeringen i
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordiriand om tvångsåtgärder och
förverkande

avseende
vinning av brott......................... .. 61

Bilaga 4 Till lagrådet
remitterade lagförslag............ .. 69

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1990 78