Prop. 1989/90:95

Regeringens proposition 1989/90:95

om allmänt lönestopp

Prop. 1989/90:95

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprolokollet den 8 febmari 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mona
Sahlin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en temporär lagstiftning om lönestopp. Bakgmnden lik
den föreslagna lagstiftningen är den på senare tid alltmer okontrollerade
kostnads- och löneutvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Genom lagen
införs ell allmänt lönestopp för hela arbetsmarknaden. Den rättsliga innebörden
av detta är ett förbud alt fr. o. m. den 8 febmari 1990 utge eller la emot
högre löner och andra ersättningar i anställningsförhållanden för samma eller
jämförbara arbetsuppgifter än som utgick dessförinnan. Förbudet gäller för
såväl den kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden som för områden där
kollektivavtal tillfälligtvis inte gäller eller helt saknas.

I
lagen föreslås även all arbetsmarknadens parter bör bli bundna av fredsplikl i
fråga om löner och andra ersättningar till arbetstagare. Den som bryter mol bestämmelsema
om fredsplikt kan ådömas skadestånd. Ett högre skadestånd än 5000 kronor kan
dock inte åläggas en arbetstagare. Den som bryter mot bestämmelsema om
lönestopp kan ådömas böter. Slutligen föreslås all regeringen och statens pris-
och konkurrensverk får medge undanlag från lönestoppet om särskilda skäl
föranleder det.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft omgående och avses gälla till utgången
av år 1991.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 95

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:95

Förslag till

Lag om allmänt lönestopp

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Denna lag innehåller regler om ersättning för arbete lill arbetstagare

under liden den 8 februari 1990 tik utgången av år 1991.

Med
ersättning för arbete avses i denna lag avlöning, arvode, traktamente och
annan förmån som utgår i en anställning.

Lönestopp

2
§ För lid fr.o.m.den 8 febmari
1990 får arbetsgivare inte utge, och arbetstagare inte ta emot, högre
ersättning för samma eller jämförbara arbetsuppgifter än som utgick
dessförinnan.

3
§ När en arbetstagare har
anställts fr.o.m.den 8 febmari 1990, eller när det annars inte går alt beräkna
vad som var en arbetstagares normala inkomst vid denna tidpunkt, skall
bedömningen i stället göras med ledning av vad som då var de normalt tillämpade
löne- och ersättningsbeloppen i jämförbara anställningsförhållanden.

4
§ Ulan hinder av bestämmelserna
i 2 och 3 §§ får lill en arbetstagare utges högre ersättning än som gällde före
den 8 febmari 1990 om de avtalats redan före denna tidpunkt.

övrigt

5 §
Ett avtal är ogiltigt i den mån det strider mot vad som föreskrivs i 2

och 3 §§.

Fredsplikt
skall råda i fråga om löner och andra ersättningar till arbetstagare. Därvid
skall för hela arbetsmarknaden tillämpas 3 kap. 4 —6 §§ lagen (1976:600) om
offentlig anställning och de bestämmelser i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet som följer därav. I stället för bestämmelserna i 60 § sista
stycket sistnämnda lag skall dock vad som föreskrivs i nästföljande stycke
gälla.

Högre
skadestånd än femtusen kronor får inte åläggas en arbetstagare för brott mot
den fredsplikt som följer av denna lag.

6 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol 2 och 3 §§ döms

till böter.

Har
flera medverkat till en gärning som avses i första stycket, skall 23 kap. 4 och
5 §§ brottsbalken tillämpas.

7
§ Statens pris-och
konkurrensverk får om särskilda skäl föranleder del medge undanlag från 2 och 3
§§. Ärenden av större vikt skall av verket hänskjutas till regeringen.

8
§ Statens pris- och
konkurrensverk skall ha tillsyn över tillämpningen av bestämmelserna om
lönestopp.

9
§ Mål om rikämpningen av 5§ handläggs enligt lagen (1974:371) om Prop.
1989/90:95 rättegången i arbdstvister.

Denna
lag träder i krafl dagen efler den dag då lagen enligt uppgift på den utkom
från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelsen i 6 § tillämpas inte på
ersättning som utgetts för tid före ikrafllrädandet.

ti
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 95

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:95

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 febmari 1990

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, S. Andersson,
Göransson, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande:
statsrådet Sahlin

Proposition om lönestopp 1 Bakgrund

Under
1989 var resursutnyltjandel högt i den svenska ekonomin. I många sektorer och
regioner rådde avsevärda överhellningslendenser och pris-och koslnadsökningama
var väsentligt högre än i omvärlden. Tillväxten var låg. Ökningen av bmttonationalproduklen
stannade vid knappt 2% trots all antalet arbetade limmar ökade med ca 1 1/2%.
Sparandel var lågt och bytesbalansen uppvisade stigande underskoll.

Den
ekonomiska utvecklingen i Sverige har försämrats påtagligt den senaste liden.
Industrikonjunkturen har försvagats. Exportutvecklingen har dämpats samtidigt
som den inhemska efterfrågan har uppvisat en stark utveckling med en fortsatt
kraftig importutveckling som följd. Om inga ålgärder vidtas torde bytesbalansen
komma att uppvisa ännu större underskott under 1990 och 1991 än vad som angavs
i finansplanen 1990. Lönekoslnadema och hemmamarknadsprisema har fortsall all
öka i snabb takt. Konflikter har förekommit på arbetsmarknaden.

I
finansplanen 1990 fastslogs all inflationen nu är del centrala stabiliseringspolitiska
problemet. Inflationen urholkar förelagens konkurrenskraft, den leder tik
orättvisor och innebär ell hot mol del viktigaste målet för den ekonomiska
politiken, nämligen den fulla sysselsättningen. I finansplanen framhölls vidare
all för all motverka alltför snabba pris- och löneökningar måste den ekonomiska
politiken ha en fortsall restriktiv inriktning. Vikten av all samtidigt
stimulera utbudet av produktiva resurser i ekonomin framhölls också. Vid sidan
av den reformering av skattesystemet som nu inletts föreslogs en rad ålgärder i
detta syfte.

Den
svenska löneökningslaklen har varit påtagligt snabbare än i konkurrentländema
under de senaste åren. Denna utveckling är inte förenlig med samhällsekonomisk
balans. I vår omvärld har löneökningslaklen pressals ned lill prisei av hög
arbetslöshet. Denna metod har avvisats av den svenska regeringen. Den nuvarande
trenden med hög inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och stigande
underskoll i bytesbalansen kan emellertid inte längre accepteras. Den innebär
ett hot mot sysselsättningen och äventyrar välfärden.

I finansplanen 1990
framhölls vidare atl överhettningen i den svenska ekonomin nu gått så långt
samt all pris- och löneökningstakten länge legat så högt all en ytterligare åtstramning
av den ekonomiska politiken är motiverad. Regeringen förklarade sig emdlertid
beredd att, innan åtgärder vidtogs, tillsammans med arbetsmarknadens parter
pröva om det fanns någon väg att genom en kombination av stram ekonomisk
politik samt samförstånd och ansvarslagande få ned inflationen ulan hög
arbetslöshet. Regeringen inbjöd därför arbetsmarknadens parter till
överläggningar om lönerna 1990 och 1991 och om möjligheterna all bryta den
alltför höga löneökningstakten. När överläggningarna avslutats skulle
regeringen ta ställning lill i vilken utsträckning den ekonomiska politiken
måste skärpas ytteriigare i syfte att uppnå balans i den svenska ekonomin.

Efler del all
överläggningarna nu har avslutats kan regeringen konstatera atl fömtsättningar
inte föreligger för att snabbt teckna centrala avtal som åstadkommer det
nödvändiga trendbrottet i kostnadsutvecklingen. Den ekonomiska politiken bör
därför skärpas. Som ett led i en sådan skärpning bör etl lönestopp införas.

Prop.
1989/90:95

2 Allmänmotivering

Mitt
förslag: På gmnd av del överhettade läget på arbetsmarknaden föreslås en lag om
lönestopp som temporärt "fryser" för närvarande utgående löner och
andra ersättningar. Vidare föreslås all fredsplikt skall gälla i fråga om löner
och andra anställningsförmåner till arbetstagare. Den som bryter mol
bestämmelserna om fredsplikt kan åläggas skadestånd, dock högst 5000 kronor för
enskild arbetstagare. Den som bryter mot lönestoppet kan ådömas böter. Regeringen
och statens pris- och konkurrensverk föreslås få möjlighet alt medge undanlag
från det föreslagna lönestoppet.

Skälen
för mitt förslag: Den svenska arbdsmarknadslagsliftningen bygger på atl
partema på arbetsmarknaden i första hand själva skall reglera sina förhållanden
genom frivilliga överenskommelser. Inte minsl gäller detta frågor om lön och
andra anställningsförmåner. I stort sett råder enighet om atl denna ordning har
varit till gagn för del svenska samhället och bidragit lill all hos partema på
arbetsmarknaden skapa en samför-slåndsvilja och en känsla av ömsesidigt ansvar
för samhällsekonomin. 1 speciella situationer har statsmakterna dock ansett del
nödvändigt atl ingripa med lagstiftning för att skydda vitala samhällsintressen
(jfr t.ex. prop. 1971:50 och InU 1975/76:45 s. 59). Det läge som nu uppkommit
på arbetsmarknaden gör all regering och riksdag inte längre kan slå overksamma.
Tidpunkten har kommit då lagstiftningsåtgärder måste vidtas för alt hindra ytterligare
skadeverkningar. En utgångspunkt måste därvid vara att lagstiftningen inte bör
göras mera ingripande än som är absolut nödvändigt. Tanken är självfallet alt
så snart del är möjligt återgå till den

situation
då partema själva lar det fulla ansvaret för förhåkandena på Prop.
1989/90:95 arbetsmarknaden.

När
del därför gäller atl genom lagstiftning åstadkomma ell temporärt lönestopp bör
lösningar sökas som i minsta möjliga mån griper in i de lönesystem som
tillämpas på arbetsmarknaden.

Ett
lönestopp bör gälla alla delar av arbetsmarknaden oavsett om kollek-livavtal
gäller eller tillfälligtvis inte gäller eller hell saknas. Lönestoppet innebär
i princip att arbetsgivare inte får utge och arbetstagare inte la emot högre
ersättning än vad som utgick före den 8 febmari 1990.

Även
om kollektivavtalen utgör den alldeles övervägande utgångspunkten för alt
bestämma löner och andra anställningsförmåner, finns det områden där sådana
avtal saknas. Del finns också enskilda arbetsplatser där någon eller flertalet
av de ansläkda får sina lönevillkor bestämda genom enskilda anställningsavtal
eller på annal sätt. För all ett lönestopp skall bli effektivt och bäras
solidariskt av lönlagama fordras därför atl lagstiftning också innehåker regler
för de fall där lönen inte har beslämts genom kollektivavtal.

1
situationer när en arbetstagare har anställts fr.o.m. den 8 febmari 1990 eller
när del annars inte går atl beräkna vad som var en arbetstagares normala
inkomst vid denna lidpunkt får bedömningen istället göras med ledning av vad
som då var de normalt tillämpade löne- och ersättningsbeloppen i jämförbara
anställningsförhållanden.

Lönestoppet
bör således vara konstmerat så all del hindrar en icke önskvärd löneutveckling.

I
systemet med lönestopp ligger också all arbetsmarknadens parter bör bk bundna
av fredsplikl. Redan av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
följer all arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte
får vidta slridsåtgärder som strider mot bestämmelse om fredsplikt i
kollektivavtal eller atl åstadkomma ändring i avtalet. Hämtöver bör emellertid
med hänsyn lill sektorer på arbetsmarknaden där kolleklivavlalslöst tillstånd,
tillfälligt eller stadigvarande råder, föreskrivas en allmän regel om förbud
all vidta slridsåtgärder i de delar de strider mot lagreglema om frysning av
utgående löner och ersättningar. Den utvidgade fredsplikten kan lämpligen
sanktioneras genom skadestånd på i huvudsak samma sätt som har skett på den
offentliga sektom. För all garantera lagens efterlevnad bör dock föreskrivas en
möjlighet all utdöma etl väsentligt högre skadestånd för arbetstagare än enligt
den s. k. 200-kronorsregdn.

En
lagstiftning om allmänt lönestopp bör dock inte förhindra att förhandlingar
förs och kollektivavtal träffas på andra ämnesområden än dem som omfattas av de
traditionella löneavtalen t. ex. beträffande medbestämmande eller jämställdhet
i arbetslivet, även om de skulle innebära vissa ekonomiska åtaganden av
arbetsgivaren.

Jag
vill även i detta sammanhang beröra den komplikationen att del på

vissa avtalsområden före den 8 febmari 1990 ännu inte hunnit träffas

något avtal om 1990 års löner. Givelvis får det inte inträffa atl del inom

vissa avtalsområden inte blir möjligt att justera lönema enbart därför atl

avtalsrörelsen dragit ul på liden. Ell allmänt lönestopp kommer också att 6

omfatta
sådana löntagargmpper som vid tidpunkten för lönestoppet ännu Prop.
1989/90:95 inte hunnit träffa avtal om fördelning av s.k.lokala potter. Av
denna anledning bör del finnas en möjlighet för regeringen och statens pris-
och konkurrensverk alt för sådana särskilda fall medge undantag från lönestoppet.

När
del gäller sanktioner för den som bryter mot lagens regler om lönestopp
föreslås böter.

Enligt
min mening är del från samhällsekonomiska utgångspunkter av avgörande betydelse
att den nu föreslagna lagstiftningen träder i krafl snarast möjligt. Jag kommer
därför all i del följande föreslå riksdagen alt besluta om en förkortad
motionstid.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om allmänt lönestopp.

Förslaget
har upprättats efter samråd med chefema för finans- och civildepartementen.

4 specialmotivering

1 §

I
denna paragraf bestäms lagens tillämpningsområde. Vidare anges all lagen är
avsedd alt gälla lik utgången av år 1991. Med uttrycket ersättning för arbete
syftas på allt som enligt del tillämpade synsättet på arbetsmarknaden är alt
räkna hit, vare sig del är fråga om löner eller andra anställningsvillkor som
utgår enligt bestämmelser i kollektivavtal eller enligt enskilda
anställningsavtal. Lagen är tillämplig på anställningsförhållanden i gängse civilrältslig
mening.

2 §

I
denna paragraf anges all del inte är tillåtet för en arbetsgivare alt utge
högre löner eller andra ersättningar än de som tillämpades före den 8 febmari
1990. Det anges också att del är förbjudet för en arbetstagare att ta emot
högre ersättning än som då utgick. Lönen under liden för lönestoppet skall vara
densamma som utgick under den angivna perioden. Inga löne-eller
ersättningsbelopp får under liden för lönestoppet höjas utöver vad som gällde
vid den angivna tidpunkten. Detta gäller när ersättningen avser samma eller
jämförbara arbetsuppgifter. Inte heller får nya ersättningar betalas ul som i
realiteten utgör en löneförhöjning. En arbetstagare som får sina arbetsuppgifter
förändrade och därför kommer all omfattas av andra lönebestämmelser berörs
däremot inte av lönestoppet. Det gör inte heller den arbetstagare som byter lill
ett hell annal arbete. En arbetstagare som t. ex. till följd av studier höjt
sin kompetens och därmed blir uppflyttad lik

högre lön omfattas inte
heller av lönestoppet. Den som exempelvis övergår Prop. 1989/90:95 från
arbete på deltid till hellid eller på annat sätt ökar sin arbetsinsats skall
självklart kunna erhålla den högre lön som motiveras av den ökade arbetsinsatsen.

3 §

I
denna paragraf behandlas de fall där del inte går atl bestämma vad som var
arbetslagarens lön. Hit hör nyanställningar i såväl nya som redan befintliga
verksamheter under tiden för lönestoppet. Vidare hör hit alla olika fall där
arbetstagaren visserligen var anstäkd före den, 8 febmari 1990 men då inte
uppbar någon lön eker hade lägre lön än normak. Det kan t. ex. röra sig om fall
av tjänstledighet eller sjukledighet, ledighet för studier etc. I många sådana
fall gäller att arbetstagaren har en viss lön bestämd i avtal, t. ex.
månadslön, men alt den lönen inte utgår under ledighetsperioden. Om
arbetstagarens ledighet upphör och denne återgår i arbete är det den sålunda
avtalade lönen som skall bibehållas under tiden för lönestoppet. I andra fall
måste i stället en jämförelse göras med det normala lönelägel i jämförbara
anställningsförhållanden. I regel kan man då falla tillbaka på bestämmelserna i
del kollektivavtal som tillämpas på arbetsplatsen, vare sig det formellt gäller
där eller del ändå tikämpas vid lönesättningen. När den möjligheten inte finns
har arbetsgivaren all göra en allmän jämförelse med närmast jämförbara anställningsförhållanden.

4 §

1
denna paragraf anges all redan avtalade höjningar som skall börja tillämpas
under liden för lönestoppet får betalas ul utan hinder av del generella förbudet
mot lönehöjningar. Vad som avses är sådana höjningar som avtalals före den 8 febmari
1990 men som av olika skäl enligt avtalet skall börja tillämpas först senare.
Om det t. ex. av ett före denna lidpunkt träffat kollektivavtal eller enskilt
anställningsavtal framgår alt en arbetstagares lön skall höjas med ett visst
belopp den 1 juli 1990 omfattas denna höjning inte av lönestoppet enligt denna
lag.

5 §

1 första
stycket regleras frågan om giltighet av avtal som träffats i strid mot

denna lag. Så länge lönestoppet gäller kan avtal inte träffas med giltig

verkan om högre löner eller andra ersättningar än som följer av reglerna i

2 och
3 §§. Avtal som strider mot lönesloppsreglerna blir i den eller de

delarna ogiltiga under förutsättning att dispens inte medges enligt vad som

föreskrivs i 7§. Om även andra delar än de direkta lönebeslämmelsema i

sådana avtal kommer alt drabbas av ogiltighet får avgöras med tikämp

ning av vanliga avlalstolkningsregler. Tvister om ogillighetsverkan är atl

betrakta som arbdstvister i den mening som åsyftas i lagen (1974:371) om

rättegången i arbdstvister.

I
andra stycket regleras den fredsplikl som skall gälla i frågor om löner

och andra ersättningar.
Såväl lockout och strejk som andra kollektiva Prop. 1989/90:95 slridsåtgärder
är otillåtna under denna lid. Del blir inte heller tillåtet atl under
lönestoppet vidta slridsåtgärder med avseende på löneavtal som skall träda i krafl
när stoppet har upphört. Bestämmelsen innebär också att fredsplikt gäller även
för den del av arbetsmarknaden som slår utanför kollektivavlalsförhåkanden. Av
bestämmelsen följer aktså att vid lagens ikraftträdande pågående konflikter
blir olovliga. Den närmare innebörden av all del råder fredsplikl följer av den
anknytning som gjorts lill vissa av bestämmelserna om arbdskonflikler och
skadestånd i 3 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA).
Anknytningen har gjorts eftersom dessa beslämmelser utgör den enda allmänna
lagstiftning som för närvarande finns om vissa begränsningar av rätlen all
vidta stridsåtgärder utanför kollektivavlalsförhåkanden. I de här avsedda
paragraferna i 3 kap. LOA utvecklas det ansvar för fredsplikten som åvilar
enskilda och arbetsmarknadsorganisationer, och de rättsliga påföljder i form
av skadeståndsansvar som är knutna lill fredspliktsreglerna. Reglerna i LOA är
utformade i mycket nära anknytning lill reglerna om fredsplikt och om
skadeståndspåföljder i 41-43, 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (MBL). Detta innebär alt även dessa regler får
betydelse vid tillämpningen av fredspliklsregdn i lagen om lönestopp. Detta
innebär all på vanligt sätt skadestånd kan komma i fråga för den som deltar i
en olovlig slridsålgärd. Även tvister om fredsplikt enligt denna lag är all
betrakta som arbetstvister.

För
att upprätthålla respekten för lagens regler har det ansetts erforderligt all
frångå den regel i 60 § medbestämmandelagen som begränsar skadeslåndsskyldigheten
till tvåhundra kronor för arbetstagare som deltar i olovlig slridsålgärd. I
stället har skadeslåndsskyldigheten maximerats till femlusen kronor. Härigenom
blir del möjligt all utdöma väsentligt högre skadestånd för arbetstagares fredspliktsbrotl
enligt denna lag än enligt motsvarande regel i MBL. Avsikten med detta är också
all ge domstolen en större möjlighet att ta hänsyn lill omständighetema i det
enskilda fallet.

6
§

I
denna paragraf finns en bestämmelse om påföljd för den som bryter mot lagens beslämmelser
genom all betala ut eller ta emot högre lön eller annan ersättning än som
tillåts. Påföljden är böter. Frågor om utdömande av sådana böter prövas av akmän
domstol.

7 §

I
denna paragraf finns beslämmelser som ger regeringen och statens pris-och
konkurrensverk räll all om särskilda skäl föreligger medge undantag från
lönestoppet. Sådana undantag är främst avsedda för centrala kollektivavtal.
Undanlag bör vidare kunna komma i fråga i fall där lönestoppet kan medföra att
väsentliga verksamheter inte kan upprätthållas. Särskild hänsyn skall därvid
tas tik för hela samhället vikliga funktioner. Undantag kan också komma i fråga
för all hindra alt orimliga skillnader uppstår på

arbetsmarknaden, t. ex. på
gmnd av avlalsperiodemas olika längd. Så kan Prop. 1989/90:95 på områden av
arbetsmarknaden där kollektivavtal för 1990 ännu inte har träffats före den 8 febmari
1990 undantag enligt denna bestämmelse komma att medges när partema har nått
fram till en överenskommelse. Under lönestoppet får alltså förhandlingar under
fredsplikt föras med sikte på avtal om löneförhöjningar. Sådana avtal blir dock
giltiga och får tillämpas först sedan undanlag medgetts enligt denna paragraf.
Undantag av detta slag får anses vara av sådan vikt all ärendet enligt
bestämmelsen skall hänskjutas lik regeringen.

8 §

I
denna paragraf anges att tillämpningen av bestämmelsema om lönestopp skall stå
under tillsyn av statens pris- och konkurrensverk.

9 §

1
denna paragraf klargörs all mål om tillämpningen av 5§ i lagen skall prövas i
den för arbetstvister föreskrivna ordningen.

5 Lagrådets hörande

Ur
samhällelig synpunkt är del av stor vikt all den föreslagna lagen kan träda i krafl
omgående. Med hänsyn till lagstiftningsärendets brådskande natur anser jag
därför atl lagrådels hörande kan underlåtas.

6 Hemställan

Med
hänvisning lik vad jag nu har anfört hemställer jag all

1. regeringen
föreslår riksdagen all anta förslaget lill lag om all

mänt lönestopp,

2. regeringen
föreslår riksdagen'atl besluta förkorta motionstiden

lill fyra dagar.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

10

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:95

Sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens
lagförslag....................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 febmari 1990 . 4

1
Bakgmnd ....................................................... ... 4

2
Allmän motivering ............................................. ... 5

3
Upprättat lagförslag .......................................... ... 7

4
Specialmotivering.............................................. ... 7

5
Lagrådels hörande............................................. .. 10

6
Hemställan....................................................... .. 10

7
Beslut .............................................................................. 10

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 11