Prop. 1989/90:98

Regeringens proposition 1989/90:98

om avtal mellan de nordiska länderna om

handräckning i skatteärenden P°P-

1989/90:98

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 15 februari 1990.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Odd
Engström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all riksdagen godkänner ett nytt avtal om handräckning
i skatteärenden mellan de nordiska länderna och antar en lag om handräckning i
skatteärenden mellan de nordiska länderna. En svensk text lill avtalet har
tagits in i lagen som bilaga. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen
efter den dag då samtliga parter har meddelat det danska utrikesdepartementet
att avlalel har godkänts. Bestämmelserna i avtalet tillämpas på ärenden som
kommit in lill behörig myndighet efter ikraftträdandet. Avlalel ersätter det
gällande nordiska handräckningsavtalel.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 98

Förslag
till Prop. 1989/90:98

Lag om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna

Härigenom
föreskrivs följande.

Del
avtal mellan de nordiska länderna om handräckning i skalleärenden som Danmarks
regering tillsammans med Färöarnas landsslyre och Grönlands landsstyre samt
Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar undertecknade den 7 december
1989 skall i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat
på danska, färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska
språken. På svenska språket finns två texter, en för Finland och en för
Sverige. Alla originaltexterna skall ha samma giltighet.

Den
för Sverige avfattade texten är intagen som en bilaga lill denna lag.'

' De övriga texterna finns tillgängliga hos
utrikesdepartementet.

Bilaga Prop. 1989/90:

Avtal

mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden

Danmarks
regering tillsammans med Färöarnas landsstyre och Grönlands landsslyre saml
Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar

som
önskar ingå ett avtal om handräckning i skatteärenden,

som
konstaterar att i fråga om Färöarna och Grönland handhavandet även i förhållande
till utlandet av de sakområden som omfattas av detta avtal hör till Färöarnas
och Grönlands självslyrelsekompdens,

har
kommit överens om följande:

Allmänna bestämmelser

Artikel
1

De
avtalsslutande staterna förbinder sigatt lämna varandra handräckning i
skatteärenden enligt delta avtal i fråga om:

a) delgivning
av handlingar,

b) utredning
i skatteärenden, såsom införskaffande av deklarationer

eller andra uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller

efler framställning i det enskilda fallet,

c) tillhandahållande
av deklarationsblanketter och andra skatteblankd-

ler,

d) åtgärder
för att undvika att preliminär skatt tas ut i mer än en

avialsslutande stal,

e) uppbörd
av skatt,

f) överföring
av skatt, och

g) indrivning
av skatt och säkerställande av betalning för fordran på

skatt.

Artikel
2

I. De för
närvarande utgående skatter på vilka detta avtal tillämpas,

a) i Danmark

1)
inkomstskatten till staten,

2)
den kommunala inkomstskatten,

3)
den amtskommunala
inkomstskatten,

4)
den särskilda inkomstskatten,

5)
kyrkoskatten,

6)
utdelningsskatten,

7)
ränteskatten,

8)
royaltyskatten,

9)
skatterna enligt kolväleskattdagen,

10)
förmögenhetsskatten till
staten, och

11)
sjömansskatten;

b) på Färöarna

1)
skatten till landskassan,

2)
skatten till kommunerna,

3)
kyrkoskatten,

4)
utddningsskalten, och

5)
royaltyskatten;

fl Riksdagen 1989/90. I .saml Nr 98

c) på
Grönland Prop. 1989/90:98

1) landsskatten,

2)
den särskilda landsskalten,

3)
kommunskatten,

4)
utddningsskalten,

5)
den gemensamma kommunala
skatten, och

6)
skattema enligt kolväleskattdagen;

d) i Finland

1)
den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten,

2)
kommunalskatten,

3)
kyrkoskatten, och

4)
källskatten;

e) i Island

l)den
statliga inkomstskatten,

2)
den kommunala inkomstskatten,
och

3)
den statliga
förmögenhetsskatten;

0 i Norge

1)
inkomst- och
förmögenhetsskatten lill staten,

2)
inkomst- och
förmögenhetsskatten lill kommunerna,

3)
inkomstskatten till fylkena,

4)
den gemensamma skatten tik skatteförddningfonden,

5)
skattema enligt pdroleumskattelagen,

6)
avgiften lill staten på
ersättningar till utländska artister, och

7)
sjömansskallen; g) i Sverige

1)
den statliga inkomstskatten,
däri inbegripet sjömansskallen och kupongskallen,

2)
bevillningsavgiften för vissa offendiga
föreställningar,

3)
ersättningsskatten,

4)
utskiftningsskatten,

5)
vinstddningsskatlen,

6)
den kommunala inkomstskallen,
och

7)
den statliga
förmögenhetsskatten; h) i samtliga avtalsslutande stater

1) skatt
på arv och på gåva,

2)
motorfordonsskatt, i den
omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,

3)
mervärdeskatt och annan allmän
omsättningsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel
20,

4)
punktskatter, i den omfattning
som anges i överenskommelse enligt artikel 20, och

5)
socialförsäkringsavgifter och
andra offentliga avgifter, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt
artikel 20.

2. Med
skatt likställs förskott på sådan skatt och avgift som avses i punkt

1 a)-g).

3. Avtalet
tillämpas också på skatter av samma eller i huvudsak likartat

slag, som efler undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället

för de för närvarande utgående skattema.

Artikel
3

Om
inte sammanhanget föranleder annal, har vid tillämpningen av detta avtal
följande uttryck nedan angiven betydelse:

a)
uttrycket "avtalsslutande stat" åsyftar Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige; vid tillämpningen av detta avtal omfattar uttrycket också de i det
danska riket självstyrande folksamfunden Färöarna och Grönland;

b) "behörig
myndighet" åsyftar Prop. 1989/90:98

1)
i Danmark: skalleministeriel,

2)
på Färöarna: Färöarnas ligningsråd,

3)
på Grönland: skattedirektoratet,

4)
i Finland: finansministeriet,

5)
i Island: finansministeriet,

6)
i Norge: finans- och
tulldepartementet,

7)
i Sverige: finansdepartementet,

eller
den myndighet i envar av dessa stater ål vilken uppdras all i ovannämnda
myndigheters ställe handha frågor enligt avtalet;

c) "nordiskt
dubbelbeskattningsavtal" åsyftar avtalet den 12 september

1989 mellan de nordiska länderna för all undvika dubbelbeskattning be

träffande skatter på inkomst och på förmögenhet och avtalet den 12 sep

tember 1989 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för alt

undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva samt

motsvarande avtal mellan nordiska länder som efter undertecknandet av

förevarande avtal ingås vid sidan av eller i stället för dessa avtal.

Artikel
4

1. En
avialsslutande stat är skyldig lämna handräckning enligt artikel 1 i

alla de skatteärenden och i fråga om alla de skatteanspråk som uppkommit

i annan avialsslutande stat i enlighet med dess lagstiftning beträffande de

skatter och avgifter som omfattas av artikel 2.

2.
Handräckning får avse åtgärd
inte endast mol skattskyldig utan också mol annan som enligt lagstiftningen i
den avialsslutande stat till vilken ansökningen är riktad är skyldig att lämna
bistånd till skattemyndigheterna.

3.
Framställning om handräckning
får göras endast om den begärda åtgärden inte kan vidtas i den egna staten ulan
väsentliga svårigheter och om den avialsslutande stat som gör framställningen
enligt sin egen lagstiftning kan på begäran av den avtalsslutande stat till
vilken framställningen riktats verkställa motsvarande handräckning.

4.
Framställning om handräckning
och skriftväxling mellan de avtalsslutande staterna enligt detta avtal
ombesörjs av behörig myndighet i dessa stater.

Artikel
5

1.
Framställningar och andra
handlingar i ärenden angående handräckning skall vara avfattade på danska,
norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något
av dessa språk. Beträffande ärenden om delgivning gäller detta dock endast
framställningen om delgivning.

2.
1 framställning om handräckning
skall anges den myndighet som i första hand begärt handräckningen samt namn,
yrke eller titel, adress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt,
arbetsplats och vistelseort beträffande den person saken gäller.
Framställningen bör vidare innehålla uppgift om övriga omständigheter som kan
tjäna till ledning för att identifiera denna person.

Artikel
6

1.
Framställning om handräckning kan avböjas, om den avialsslutande stat hos
vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad att strida mol dess allmänna
intresse.

2. När fråga om
tillämpning av bestämmelse i något av de nordiska Prop. 1989/90:98
dubbelbeskattningsavtalen är anhängig hos den behöriga myndigheten i den
avtalsslutande stal hos vilken handräckningen begärts, kan denna stal efler
samråd med den avtalsslutande stat som begärt handräckningen förklara
framställning om handräckning för indrivning av skatt vilande.

Artikel
7

1.
Eflerkoms inte framställning om
handräckning, skall den avtalsslutande stal som begärt handräckningen så snart
som möjligt underrättas om beslutet och skälen för detta.

2.
Verkställs handräckning, skall
den avialsslutande stat hos vilken handräckningen begärts snarast underrätta
den andra avialsslutande staten om resultatet av handräckningen.

3.
I underrättelse enligt denna
artikel skall också anges sådana omständigheter som kan vara av betydelse för
vidare åtgärder i skatteärendet.

Artikd
8

Handling
som utfärdats eker bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyndighet i en
avtalsslutande stat behöver inte legaliseras för all användas i skatteärende
inom annan avialsslutande stats område. Motsvarande gäller i fråga om handling
som underskrivils av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten, om sådan
underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen i den avialsslutande stat
domstolen eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar

Artikel
9

1.
Delgivning enligt detta avtal
skall ske i den ordning som för liknande delgivning tillämpas enligt
lagstiftning eller administrativ praxis i den avtalsslutande stat hos vilken delgivningen
begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om
handlingens innehåll.

2.
Om den avialsslutande stat som
begär delgivningen så önskar, kan delgivningen ske i särskild form, i den mån
del begärda förfarandet står i överensstämmelse med lagstiftningen i den
avtalsslutande stal i vilken delgivningen skall ske.

3.
Såsom bevis om delgivning skall
gälla antingen ett daterat och bestyrkt erkännande av den, med vilken delgivningen
skett, eller etl intyg av vederbörande myndighet i den avtalsslutande stat hos
vilken delgivningen begärts, ulvisande formen och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter m.m. Artikd 10

1. Uppgifter
skall införskaffas i enlighet med lagstiftningen i den avtalsslu

tande stat till vilken framstäkningen riktats.

2. Framställning
om införskaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs-,

fabrikations- eller yrkeshemlighet skulle yppas om framställningen efler

koms.

Artikd
11 Prop. 1989/90:98

1. Behörig
myndighet i en avialsslutande stal skall, i den mån det kan ske

på gmndval av tillgängliga kontrolluppgifter eller motsvarande uppgifter,

snarast möjligt efter utgången av varje kalenderår, utan särskild framställ

ning, tillställa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslutande stater

na upplysningar i fråga om i denna stat bosatta fysiska personer eller där

hemmahörande juridiska personer beträffande

a)
utdelningar från aktiebolag och
liknande juridiska personer,

b)
räntor på obligationer och
liknande värdepapper,

c)
tillgodohavanden hos banker,
sparbanker och liknande inrättningar saml räntor på sådana tillgodohavanden,

d) innehav
av fast egendom,

e) royalty
och annan periodisk avgift för utnyttjande av upphovsrätt,

patent, mönster, vammärke eller annan sådan rättighet eller egendom,

O
löner, arvoden, pensioner och livräntor,

g)
skade-, försäkrings- och annan sådan ersättning som erhållits i samband med
näringsverksamhet, och

h)
andra inkomster eller tillgångar, i den mån överenskommelse träffats därom
enligt artikel 20.

2. Behörig
myndighet i en avtalsslutande stat skall verka för alt uppgif

ter, som framkommer vid utredning i denna stat i ärende angående skatt

och som kan antas vara av intresse för annan avtalsslutande stat, snarast

överlämnas till den behöriga myndigheten i denna andra stat.

3.
Om det i den avialsslutande
stal som tagit emot upplysningarna framkommer att upplysningama icke motsvarar
de verkliga förhållandena, skall den behöriga myndigheten i denna stat på
lämpligt säll underrätta den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som
lämnat upplysningama om förhållandel.

4.
Då person bosatt i en avialsslutande
stat avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avialsslutande stat eller
tillgångar nedlagda i rörelse där, skall den behöriga myndigheten i den
förstnämnda staten, så snart kännedom vunnits om förhållandel, underrätta den
behöriga myndigheten i den andra staten därom.

Artikd
12

1. Efler
framställning av en avialsslutande stat skall två eller flera avtals-

slutande stater samråda för all bestämma föremål och tillvägagångssätt för

samtidiga skatteutredningar. Varje avtalsslutande stal avgör själv om den

vill medverka vid viss samtidig skatleulredning.

2. Med
samtidig skatteutredning i punkt 1 förslås en överenskommelse

mekan två eller flera avialsslutande stater, enligt vilken var och en inom

sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skalteförhållan-

den beträffande en person av gemensamt eller komplementärt intresse i

syfte all utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer.

Artikd
13

1.
Företrädare för myndighet i en avialsslutande stat kan i skatteärende av väsentligt
intresse för denna stat efter framställning av den behöriga myndigheten i
samma stal tillåtas närvara vid utredning i sådant skatteärende i annan
avtalsslutande stat. Framställning härom prövas av den behöriga myndigheten i
denna andra stat, som snarast underrättar den behöriga myndigheten i den
förstnämnda staten om sitt beslut. Bifalls framställ-

ningen, anges i
underrättelsen lid och plats för utredningen samt de övriga Prop.
1989/90:98

uppgifter som bedöms
erforderliga för den behöriga myndighet som gjort

framställningen.

2.
Företrädare som avses i punkt 1
får inte fatta beslut i frågor som gäller utredningen men kan framföra förslag
i sådana frågor till myndighet eller tjänsteman åt vilken uppdragils att
verkställa utredningen. Beslut i anledning av sådant förslag fattas av myndigheten
eller tjänstemannen.

3.
Upplysningar som kommit fram
vid utredning som avses i punkt 1 skall behandlas såsom hemliga och får inte
yppas för andra personer eller myndigheter, häri inbegripna personer som
tjänstgör vid domstolar och andra judicidla myndigheter, än dem som handlägger
taxering, uppbörd eller indrivning av skatter som avses i delta avtal eller
avgör besvär eller frågor om åtal i anslutning härtill.

4.
Avslås framställning som avses
i punkt 1, äger bestämmelserna i artikel 7 punkt 1 motsvarande tillämpning.

Indrivning av skatt

Artikel
14

1. Beslut
i skatteärende som enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat är

exigibdl i denna stat skall erkännas som exigibdl i annan avtalsslutande

stat.

2.
1 frågor som gäller lidsfrist
efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall lagstiftningen i den
ansökande staten tillämpas.

3.
Indrivningsåtgärder som vidtas
av den anmodade staten efler framställning om handräckning och som enligt
lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter lidsfrist som avses i
punkt 2 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den
ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i
de fall all sådana åtgärder vidtas.

4.
Den myndighet som i första hand
begär handräckning för indrivning skall i framställningen intyga att beslutet
är exigibdl samt ange den lidpunkt då rätten att ta ut skatten helt eller
delvis upphör på gmnd av preskription. Denna myndighets behörighet skall bestyrkas
av myndighet som avses i artikel 3.

Artikd
15

Har
skattskyldig eller annan som avses i artikel 4 punkt 2 avlidit, får indrivning
inte ske med belopp överstigande värdet av tillgångarna i dödsboet. Är boet
skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egendom på gmnd av
dödsfallet icke drivas in mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden
för förvärvet.

Artikel
16

I. För skatt som skall drivas
in enligt detta avtal åtnjuts inte i den avtalsslutande stat hos vilken
handräckning begärts sådan särskild förmånsrätt som där kan gälla för dess
egna skaller.

2.1
ärende angående indrivning av skatt enligt delta avtal får åtgärd för att
inleda rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller
konkursförfarande inte vidtas i den avialsslutande stal hos vilken indrivningen
begärts, med mindre den behöriga myndigheten i denna stat

efler
framställning av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat Prop.
1989/90:98 som gjort framställningen, uttryckligen samtycker till sådan åtgärd.

Artikd
17

1.
Upphör, innan ärende angående
indrivning av skatt enligt detta avtal avslutats, rätten att ta ut skatten helt
eller delvis enligt lagstiftningen i den avialsslutande stal som begärt
handräckningen på gmnd av betalning, nedsättning eller undanröjande av
taxering, avkortning eller annan anledning, skall den behöriga myndigheten i
denna stat snarast möjligt anmäla det inträffade lik den behöriga myndigheten i
den andra avialsslutande staten.

2.
Bestämmelsema i punkt 1 skall
äga motsvarande tillämpning i fak då anstånd med betalning av skallen
medgivits.

Artikd
18

När
indrivning enligt detta avtal skett i en avialsslutande stat och indrivet belopp
kommit indrivningsmyndighet i denna stat lill hända, är denna stat ansvarig
gentemot den avialsslutande stat som begärt indrivningen för det indrivna
beloppet.

Säkerställande av betalning för fordran på skatt

Artikd
19

1. Säkerställande
av betalning för fordran på skall enligt delta avtal skall

ske enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den avtalsslutande stat

hos vilken säkerställande begärts. Sådant säkerställande kan ske också om

fordran inte är fastställd.

2.
Bortfaller fordran på skatt hell
eller delvis sedan åtgärd för säkerställande enligt detta avtal vidtagits,
skall den behöriga myndigheten i den avialsslutande stat som gjort
framställningen snarast möjligt anmäla del inträffade till den behöriga
myndigheten i den andra avtalsslutande staten.

3.
Bestämmelsema i artiklarna 14—18
skak i tillämpliga delar gälla även beträffande säkerställande av betalning för
fordran på skatt enligt detta avtal.

Särskilda bestämmelser

Artikel
20

1. De
behöriga myndighetema i de avialsslutande staterna kan träffa

överenskommelse för att genomföra bestämmelsema i delta avtal. De kan

särskik komma överens om utbyte av upplysningar enligt artikel 11 punkt

1 h),
om minsta belopp som framställning om indrivning får avse, om

handräckning beträffande skatter och avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h)

2 —
5, om ålgärder för atl undvika all preliminär skall las ul i mer än en

avtalsslutande stal, om uppbörd av skall eller om överföring av skatt saml

beträffande räntor, rättegångskostnader, viten och andra liknande belopp

som utgår i samband med beskattning eller indrivning, om fastställande av

kurs för omräkning av belopp som skall drivas in, samt om redovisning av

indrivna belopp.

2. Om
svårigheter eker tvivelsmål uppkommer mellan två eker flera

avialsslutande stater beträffande tolkningen eller tillämpningen av avlalel,

skall de behöriga myndighetema i dessa stater överlägga för all söka lösa

frågan genom särskild överenskommelse.
Resultatet av sådana överlägg- Prop. 1989/90:98 ningar skall snarast delges
de behöriga myndighetema i övriga avialsslutande stater.

3.
Finner den behöriga myndigheten
i en avialsslutande stat all överläggningar i fråga som avses i punkt 2 bör
ske mellan de behöriga myndigheterna i samtliga avialsslutande stater, skall
sådana överläggningar äga mm på begäran av denna stat.

4.
Om ansökan om handräckning för
indrivning av etl skattekrav avser inkomst som har beskattats i annan
avtalsslutande stat än den som begär handräckningen, och sådan
dubbelbeskattning inte har reglerats i avtal för atl undvika dubbelbeskattning,
kan den behöriga myndigheten i den anmodade staten ta upp ärendet med den
behöriga myndigheten i den ansökande staten i syfte all genom ömsesidig
överenskommelse söka undvika alt inkomsten dubbdbeskaltas. Indrivningen av
skattekravet kan inställas lik dess sådan överenskommelse har träffats.

Artikd
21

Beträffande
förfrågningar, upplysningar, uppgifter och andra meddelanden, som enligt detta
avtal inkommer till en avtalsslutande stat, tillämpas de sekretessbestämmelser
som gäller enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikd
22

För
handräckning enligt detta avtal är den avialsslutande stal som begärt
handräckningen skyldig ersätta kostnad endast för sådant rättegångsförfarande
vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande i den andra
avtalsslutande staten som föranleds av handräckningen.

Artikd
23

Detta
avtal tillämpas inte på Svalbard och Jan Mayen samt de norska besittningarna
utanför Europa.

Artikd
24

1. Detta
avtal träder i krafl trettionde dagen efter den då samtliga avtals

slutande stater har meddelat det danska utrikesministeriet, att avtalet har

godkänts. Det danska utrikesministeriet underrättar de övriga avtalsslu

tande staterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten

för avtalets ikraftträdande.

2.
Sedan detta avtal har trätt i krafl,
tillämpas dess bestämmelser på ärenden som efter ikrafllrädandet har inkommit till
den behöriga myndigheten i den avialsslutande stat till vilken framställningen
har riktats.

3.
Avtalet den 9 november 1972
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skalleärenden,
med senare ändringar, upphör all gälla och tillämpas sista gången i fråga om
ärenden som före ikraftträdandet av detta avtal har inkommit till den behöriga
myndigheten i den avtalsslutande stal till vilken framställningen har riktats.

4.
Detta avtal begränsar inte och
begränsas inte av avlalel den 18 oktober 1979 mdlan den danska regeringen och
Grönlands landsslyre för all undvika dubbelbeskattning m. m. samt
överenskommelsen enligt punkt 20 i bilagan lill det sistnämnda avtalet.

5.
Detta avtal begränsar inte och
begränsas inte av bestämmelserna om

handräckning i avtalet den
12 augusti 1986 mellan den danska regeringen Prop. 1989/90:98 och Färöarnas
landsslyre för att undvika dubbelbeskattning m. m.

Artikd
25

En
avtalsslutande stat kan senast den 30 juni under ett kalenderår säga upp
avtalet genom skriftligt meddelande härom lill det danska utrikesministeriet,
som underrättar de övriga avtalsslutande statema om mottagandet av sådant
meddelande och om dess innehåll. Har uppsägningstiden iakttagits, upphör
avtalet att gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen
och övriga avialsslutande stater vid kalenderårets utgång.

Originalexemplaret
lill delta avtal deponeras hos det danska utrikesministeriet, som tillställer
de övriga avialsslutande statema bestyrkta kopior därav.

Till
bekräftelse härav har de vederböriigen befullmäktigade ombuden undertecknat
detta avtal.

Som
skedde i Köpenhamn den 7 december 1989 i ell exemplar på danska, färöiska,
grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska
språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka
samtliga texter har samma giltighet.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas på ärenden som efler
ikraftträdandet av det den 7 december 1989 undertecknade avtalet inkommit lill
den behöriga myndigheten i den avialsslutande stal lill vilken framställningen
riklats.

11

Finansdepartementet Prop. 1989/90:98

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson,
Molin, Sahlin

Föredragande:
statsrådet Engström

Proposition om avtal mellan de nordiska länderna om
handräckning i skatteärenden

Inledning

Den
9 november 1972 undertecknades avlalel mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge om handräckning i skatteärenden. Avlalel ersatte de bilaterala
handräckningsavtal som gällt i förhållande lill Danmark, Finland och Norge. Avlalel
godkändes av riksdagen (prop. 1972:142, SkU 63, rskr. 297) och trädde i kraft
den 1 januari 1973 (SFS 1973:88). Avtalet medförde väsentligt ökade möjligheter
all driva in skaller och avgifter och all utbyta upplysningar i skalleärenden.
Genom ett tilläggsavtal 1976 (prop. 1976/77:9, SkU I, rskr. 1) skapades bl.a.
möjligheter för taxeringsljänslemän och andra representanter för myndigheter i
de nordiska statema atl delta i utredningar i skalleärenden i andra nordiska
stater. Genom ytteriigare ert tilläggsavtal 1981 (prop. 1981/82:73, SkU 21, rskr.
121) infördes regler om säkerställande av betalning för fordran på skall saml
tillskapades möjlighet all ingå en överenskommelse om uppbörd av skatt (SFS
1982:909). Överenskommelsen tillkom för att förhindra att preliminär skall
logs ut i mer än en stat. I överenskommelsen intogs också regler om atl
preliminär skall i vissa fak skulle överföras lill annan stat. Del visade sig
emellertid alt behov förelåg av mer detaljerade regler för atl bestämma när och
hur sådan överföring skulle ske. För att ge de behöriga myndighetema i de avialsslutande
statema möjlighet att ingå överenskommelse med sådana mer detaljerade beslämmelser
ingicks ytterligare ell likäggsavtal den 18 febmari 1987 (prop. 1986/87:94, SkU
43, rskr. 241, SFS 1987:1041).

Sedan
Färöama och Grönland uttryckt önskemål om all såsom parter få

liklräda avtalet fördes förhandlingar om ett nytt avtal den 22 — 24 augusti

1988 på Grönland. Sistnämnda dag paraferades av företrädare för de

tidigare avlalspartema Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge samt

för Färöama och Grönland, ett på danska språket upprättat förslag till nytt 12

nordiskt
handräckningsavtal. Texter på övriga språk har därefter utarbe- Prop.
1989/90:98 lats av resp. avtalsslutande part.

Avtalsförslaget
har remitterats lill riksskatteverket (RSV) som uttryckt önskemål om all vissa
av de avtalsbestämmelser som tillkommit eller förändrats skall förklaras
närmare i propositionen. Vidare har verket anfört alt viss lagändring måste
göras i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. för att
avtalets bestämmelser om beslut i annan stat skak få den verkan beträffande
svenska skaller som avses i art. 14 punkt 3. Slutligen har verket påpekat alt
en av avtalels bestämmelser om indrivning av skall efter det alt den skatlskyldige
har avlidit, art. 15, inte fär någon betydelse i Sverige då svensk myndighet
inte kan väcka talan om indrivning hos dödsbodelägare med anledning av
handräckningsbegäran från annan stal. I övrigt har RSV inte haft något all
invända mot förslaget.

Avtalet
undertecknades i Köpenhamn den 7 december 1989. Ett förslag lill lag om
handräckning i skatteärenden mellan de nordiska staterna har upprättats inom
finansdepartementet.

Regeringen
har tidigare föreslagit riksdagen atl godkänna Europaråds-och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning i skalleärenden m.m. (prop. 1989/90), (Europarådskonvenlionen).
Det nu föreslagna nordiska handräckningsavtalel kan i viss mån komma att
reglera vissa områden som även behandlas i Europarådskonventionen. Den
sistnämnda konventionen träder emellertid i kraft först tre månader efter det atl
fem stater har uttryckt samtycke lill att vara bundna av konventionen. Först på
sikt kan man räkna med alt Europarådskonventionen blir praktiskt tillämpbar
mellan de nordiska länderna även om dessa länder efter hand kan förväntas
tillträda konventionen. Av art. 27 i Europarådskonvenlionen framgår dessutom
att handräckningsmöjligheterna enligt den konventionen inte begränsar, och inte
begränsas av, handräckningsmöjligheterna enligt existerande eller framtida
internationella överenskommelser eller andra arrangemang mellan ifrågavarande
parter eller av andra instrument som hänför sig tik samarbete i skattefrågor.
Det nordiska handräckningsavtalel öppnar vidare möjligheter för ingående av
överenskommelse om bl. a. uppbörd och överföring av preliminär skall mellan de avialsslutande
statema vilket inte är möjligt enligt Europarådskonventionen.

Jag
vik i detta sammanhang även erinra om den lag om ömsesidig handräckning i
skatteärenden, som regeringen tidigare föreslagit riksdagen att anta (prop.
1989/90:14). Lagen anger de fömtsättningar vilka måste föreligga för att svensk
myndighet skall få bistå utländsk myndighet i ett handräckningsärende resp. för
atl svensk myndighet skall få begära handräckning i främmande stat.

2 Lagförslaget

Lagförslaget
beslår dels av lagen om handräckning i skalleärenden mellan

de nordiska länderna och dels av en bilaga som innehåller en svensk text

av handräckningsavtalel. Samtliga texter har enligt detta avtal samma

giltighet. Erfarenheten visar att ett avtal som publiceras i Svensk förfall- 13

ningssamling i flera
texter kan bli myckel svåröverskådligt. Endast den för Prop. 1989/90:98
Sverige utfärdade texten har därför i detta fall bilagts lagförslaget. Övriga
texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementei.

I
förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gäka för Sveriges del. Innehållet
i avtalet, i de delar det avviker från nu gällande avtal, presenteras i
avsnitt 3.

Enligt
art. 24 i avtalet träder deUa i kraft den trettionde dagen efter den då samtliga
avialsslutande stater har meddelat del danska utrikesdepartementet alt avtalet
har godkänts. Det är således inte möjligt atl redan nu bestämma vid vilken
tidpunkt avtalet skall träda i kraft. I förslaget lill lag har därför
föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Det nordiska handräckningsavtalets innehåll

Avtalets
innehåll överensstämmer i stor utsträckning med del i gällande avtal. Jag får
därför beträffande avtalets uppbyggnad och huvudsakliga innehåll hänvisa till
vad som anfördes om detta i prop. 1972:142, 1976/77:9, 1981/82:73 och
1986/87:94 när gällande avtal presenterades. De flesta ändringar och tillägg till
gällande avtal som gjorts i förevarande avtal är föranledda av Färöarnas och
Grönlands tillträde till avtalet och av en önskan atl anpassa avtalet till bestämmelsema
i Europarådskonventionen.

Art.
1 som anger i vilka fall de avtalsslutande staterna förbinder sig all lämna
varandra handräckning i skatteärenden överensstämmer med nu gällande avtal. I
art. 2 punkt I a) - g) har intagits en förteckning av de för närvarande
utgående skatterna på inkomst och förmögenhet i resp. avtals-slutande stat som
avtalet är tillämpligt på. 1 punkt 1 h) i samma artikel uppräknas vissa andra
skatter och avgifter på vilka avtalet är tillämpligt.

Art.
3 innehåller definitioner av vissa i avtalet förekommande uttryck. Att märka är
att uttrycket "avtalsslutande stal" vid tillämpningen av avtalet
omfattar också Färöarna och Grönland.

Bestämmelserna
i art. 4 avseende i vilka fall en avtalsslutande stat är skyldig all lämna
handräckning i skalleärenden överensstämmer med motsvarande bestämmelser i
gällande avtal utom såvitt rör kravet i gällande avtal att skatten beträffande
vilken indrivning begärs skall omfattas av dubbelbeskattningsavtal mellan
ansökande och anmodade stal. Detta krav har utgått ur avtalet eftersom Grönland
numera tillträtt avtalet men inte har för avsikt att tillträda de nordiska
dubbelbeskattningsavtalen. I stället har i art. 20 punkt 4 intagits en
bestämmelse enligt vilken de behöriga myndigheterna kan lösa fall av
uppkommande dubbelbeskattning som inte regleras i avtal. I punkt 4 i
förevarande artikel anges atl framställning om handräckning och skriftväxling
ombesörjs av behörig myndighet.

Art.
5 som anger hur framställningar och andra handlingar i ärenden om handräckning
skall utformas har överförts oförändrad lill del nya avlalel.

Bestämmelsen
i art. 6 punkt 1 som innebär att en stat kan avböja

framställning om handräckning om denna anses strida mot dess allmänna

intresse kvarstår oförändrad. Som punkt 2 har införts en bestämmelse som 14

möjliggör
för stat alt vilandeförklara framställning om handräckning när Prop. 1989/90:98
fråga om tillämpningen av bestämmelse i något av de nordiska dubbelbeskattningsavtalen
är anhängig hos den behöriga myndigheten i denna stat. Bestämmelsen har införts
för att de behöriga myndigheterna skall ges möjlighet alt först lösa uppkomna
frågor om dubbelbeskattning innan de är bundna av avtalet att biträda varandra
med indrivning av skatt i samma eller relaterade skatteärenden.

Även
art. 7 och 8 i del nya avtalet överensstämmer med motsvarande artiklar i det
gällande avtalet. Art. 9 och 10 i det gällande avtalet som behandlar delgivning
av handlingar har oförändrade sammanförts till art. 9 i del nya avtalet. Art.
10 i nya avlalel som anger all införskaffande av uppgifter skall ske enligt
lagstiftningen i den stat till vilken framställningen riktats (punkt 1) saml atl
framställningen om införskaffande av uppgifter kan avböjas om affärshemlighet
skulle yppas (punkt 2) motsvarar art. 11 i gällande avtal.

Bestämmelserna
i art. 11 avseende behörig myndighels skyldighet att ulan särskild
framställning tillställa behörig myndighet i envar av de andra avialsslutande
staterna upplysningar i fråga om i denna andra stat bosatta personer eller där
hemmahörande juridiska personer beträffande olika slag av inkomster, häri
huvudsak oförändrade överförts från art. 12 i nu gällande avtal.

En
nyhet i förhållande till tidigare avtal är att det i art. 12 har införts en möjlighet
för de avtalsslutande parterna atl i likhet med vad som gäller enligt Europarådskonventionen
genomföra samtidiga skatleutredningar. Härmed förstås en överenskommelse mellan
två eller flera avialsslutande stater enligt vilken var och en inom sitt
område föranstallar om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande
en person i syfte att utbyta de upplysningar av betydelse som därvid
framkommer.

Art.
13 som innehåller bestämmelser som reglerar möjligheten för företrädare för
myndighet i en stat all i skatteärende av väsentlig betydelse för denna stat få
tillåtelse all närvara vid utredning i sådant skatteärende i annan avialsslutande
stat har överförts från art. 11 A i nu gällande avtal.

Art.
14— 18 som innehåller bestämmelser om indrivning av skatt motsvaras helt av
art. 13—17 i gällande avtal, utom såvitt gäller art. 14 punkterna 2 och 3 vilka
rör bestämmelser om tidsfrist efler vilken skattefordran inte kan verkställas
(preskription).

Art.
14 punkt 2 slår fast atl till skillnad från tidigare reglering i gällande

avtal är det lidsfristerna enligt den interna lagstiftningen i den ansökande

staten som är avgörande för när skallefordran inte längre kan verkställas.

Bestämmelsen har utformats på detta sätt för att överensstämma med

motsvarande bestämmelse i .Europarådskonventionen. Så som anförts i

prop. 1989/90:14 om godkännande av Europaråds- och OECD-konventio

nen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m., s. 76, följer

härav också all om den ansökande staten vidtar åtgärder som enligt dess

lagstiftning uppskjuter eller avbryter denna tidsfrist skall åtgärderna även

äga giltighet i förhållande till den anmodade staten. Det huvudsakliga

skälet tik att denna lösning valts är alt den anmodade staten bistår med

handräckning vid indrivning av en fordran som uppkommit under en 15

annan
stats rättssystem, vilket otvivelaktigt styr uppkomsten resp. ulsläck- Prop.
1989/90:98 andel av denna fordran. Det har därför ansetts skäligt att bistånd
med handräckning vid indrivning skall kunna ske så länge som möjligheten att kräva
in fordran inte har gått förlorad genom att tidsfristen enligt lagstiftningen
i den ansökande staten har löpt ut.

I
punkt 3 till art. 14 har intagits en bestämmelse om all ålgärder som enligt
lagstiftningen i den anmodade staten uppskjuter eller avbryter en tidsfrist
också skall ha denna verkan i den ansökande staten. Denna bestämmelse återfinns
också i Europarådskonventionen. Bestämmelsen utgör en utvidgning av den i punkt
2 intagna huvudregeln. RSV har anfört atl för att denna bestämmelse skall få
verkan i fråga om svenska skatter krävs all bestämmelse därom tas in i lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. På samma sätt som anförts
i fråga om motsvarande reglering i Europarådskonventionen bedömer jag det
emellertid inte som nödvändigt att nu införa en sådan bestämmelse. Delta medför
all bestämmelsen i avtalet för närvarande inte får någon verkan beträffande
svensk skattefordran.

Art.
15 som rör indrivning efter det atl den skattskyldige har avlidit motsvaras
helt av art. 14 i gällande avtal. Som RSV har anfört saknar emellertid
bestämmelsen i artikelns andra mening om indrivning efter det alt boet har
skiftats hos arvinge eller annan som förvärvat egendom på grund av dödsfallet
betydelse för svensk del.

Art.
16, 77 och 18 som innehåller regler om förmånsrätt, åtgärd för alt inleda
rättegångsförfarande, anmälningsplikt vid upphörande av rätten att la ul skall,
ansvarel för indrivet belopp m.m.motsvaras av art. 15,16 och 17 i gällande
avtal.

Reglerna
i art. 19 om säkerställande av betalning för fordran på skatt har oförändrade
överförts från nu gällande avtal (art. 17 A).

Liksom
i gällande avtal innehåller art. 20 särskilda regler om möjligheter för de
avtalsslutande staterna att ingå överenskommelser för att genomföra bestämmelserna
i avtalet samt om hur svårigheter eller tvivelsmål beträffande tolkningen av
avtalet skall lösas. I jämförelse med nuvarande avtal har i en fjärde punkt
även införts bestämmelser som gör det möjligt att sluta ömsesidiga
överenskommelser för alt undvika dubbelbeskattning av inkomst i det fallet då
inkomsten har beskattats också i annan stat än den som begär handräckningen och
sådan dubbelbeskattning inte har reglerats i avtal för atl undvika
dubbelbeskattning. Bestämmelsen har tillkommit eftersom Grönland inte tillträtt
de nordiska avtalen för undvikande av dubbelbeskattning. Syftet med
ifrågavarande bestämmelse är att ge den anmodade staten möjlighet atl ingå en
ömsesidig överenskommelse med Grönland för det fall skatteanspråk uppstått
avseende samma inkomst både i den ansökande staten och på Grönland. Ulan
bestämmelsen hade inga reglerade former för lösande av dubbelbeskattningsproblemel
funnits. Indrivning av skattekravet kan inställas lill dess sådan överenskommelse
har träffats.

Bestämmelserna i art. 21 —
23 avseende sekretess, ersättningsskyldighet

för kostnader för rättegångsförfarande samt områden på vilka avtalet inte

skall tillämpas överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande 16

avtal
utom såvitt gäller det förhållandet atl Färöarna och Grönland nu Prop.
1989/90:98 tillträU avtalet.

Avtalet
träder enligt art. 24 i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga parter
meddelat det danska utrikesministeriet atl avtalet har godkänts. Sedan avtalet trärt
i krafl tillämpas dess bestämmelser på ärenden som efter ikraftträdandet har
inkommit till den behöriga myndigheten i den avialsslutande stat lill vilken
framställningen har riklats.

4 Lagrådets hörande

På
gmnd av förslagets beskaffenhet anser jag alt lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna
avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skal

leärenden,

2. anta
förslaget till lag om handräckning i skatteärenden mellan de nor

diska länderna.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 17