Prop. 1991/92:32

Regeringens skrivelse

1991/92:32

om hemlig teleavlyssning och hemlig teleöver-

vakning vid förundersökning i brottmål under

år 1990

Skr.

1991/92:32

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1990 av bestämmelserna i

rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid

förundersökning i brottmål. Såvitt gäller hemlig teleövervakning, lämnas

också en motsvarande redogörelse för tiden 1 september - 31 december

1989.

1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 32

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991

Skr. 1991/92:32

Närvarande: statsministern Carl Bildt, ordförande, och statsråden B. Wes-

terberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-

berg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Skrivelse om hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning vid förundersökning i brottmål

under år 1990

Bestämmelser om hemlig teleavlyssning som tvångsmedel vid beivrande av

brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken (RB). Sedan den 1 sep-

tember 1989 (prop. 1988/89:124, JuU25, rskr. 313, SFS 1989:650), finns

också i kapitlet bestämmelser om hemlig teleövervakning.

Regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning finns - för-

utom i RB - även i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångs-

medel i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

samt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som trätt i kraft den 1

juli 1991 och ersatt lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd

med internationell bakgrund (terroristlagen).

Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra telefonmeddelanden,

som befordras av televerket till eller från viss telefonapparat eller annan te-

leanläggning, i hemlighet avlyssnas eller upptas genom tekniskt hjälpmedel

för återgivning av innehållet i meddelandet. Förutom avlyssning av telefon-

samtal kan tvångsmedlet således användas också för upptagning av annan

telekommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och datakommu-

nikation. Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet lämnas

av televerket om samtal eller andra telemeddelanden som har expedierats

eller beställts till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning

eller att en sådan anläggning avstängs för samtal eller meddelanden.

I enlighet med riksdagens önskemål (JuU 1981/82:54, rskr. 298) redovisar

regeringen årligen hur reglerna om teleavlyssning i RB har tillämpats. I sam-

band med att reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

ändrades den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop.

1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående till-

lämpningen av bestämmelserna borde behållas vid övergången till de nya

reglerna om hemlig teleavlyssning och att en motsvarande redovisning borde

lämnas när det gäller hemlig teleövervakning.

Regeringen lämnade hösten 1990 en redogörelse till riksdagen för tillämp-

ningen av hemlig teleavlyssning enligt RB under år 1989 (skr. 1990/91:21, Skr. 1991/92:32

JuU6, rskr. 61). Jag avser nu att ta upp frågan om motsvarande redogörelse

för år 1990. Arets redogörelse skall också omfatta tillämpningen av hemlig

teleövervakning enligt RB under år 1990. Inför förra årets redogörelse

kunde rikspolisstyrelsen av tekniska skäl inte lämna någon redovisning såvitt

gällde hemlig teleövervakning under år 1989. Därför omfattar årets redogö-

relse även tillämpningen av hemlig teleövervakning under tiden 1 septem-

ber - 31 december 1989. Jag bygger min redogörelse på uppgifter som riks-

polisstyrelsen lämnat i en skrivelse till regeringen den 14 oktober 1991. Re-

dogörelsen omfattar samtliga fall av hemlig teleavlyssning och hemlig teleö-

vervakning enligt RB:s regler under den aktuella tiden.

Teleavlyssning och teleövervakning vid förundersökning med stöd av be-

stämmelserna i RB har enligt rikspolisstyrelsens skrivelse huvudsakligen

förekommit i förundersökningar där det funnits starka misstankar om orga-

niserad eller annars omfattande handel med narkotika och då andra spa-

ningsmetoder prövats utan resultat eller redan från början bedömts vara

otillräckliga. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera om-

fattande smugglingen till och försäljningen inom landet.

Närmare om hemlig teleavlyssning

När det gäller förundersökningar avseende grovt narkotikabrott visar rikspo-

lisstyrelsens redogörelse att domstol under år 1990 meddelat tillstånd att av-

lyssna kommunikation till eller från telefonapparater eller andra teleanlägg-

ningar som innehafts eller använts av sammanlagt 214 misstänkta personer.

Antalet fall under åren 1969 1 -1990 är följande.

1969

28

1977

122

1985

233

1970

39

1978

102

1986

213

1971

44

1979

147

1987

205

1972

34

1980

220

1988

210

1973

46

1981

277

1989

214

1974

44

1982

313

1990

214

1975

42

1983

418

1976

64

1984

414

Siffran för år 1989 har - beroende på en felföring i tidigare statistik - ökats

med tre jämfört med föregående års redogörelse.

Enligt rikspolisstyrelsen visar preliminära beräkningar för år 1991 fram till

september att antalet tillstånd beträffande grova narkotikabrott inte kom-

mer att förändras i någon högre grad jämfört med år 1990.

När det gäller andra grova brott som enligt RB kan grunda rätt till teleav-

lyssning har enligt rikspolisstyrelsen teleavlyssning under år 1990 använts i

13 fall. Det har gällt förundersökningar rörande mord, grova rån, allmänfar-

lig ödeläggelse och grovt sabotage. Motsvarande siffror för de närmast före-

gående åren var 17 (1983), 13 (1984), 6 (1985), 15 (1986), 15 (1987), 15

1 Möjligheten att tillgripa telefonavlyssning vid misstanke om grova narkotikabrott

tillkom år 1969

(1988) och 24 (1989). Beträffande 1986 års siffra har också i årets redogörelse Skr. 1991/92:32

uteslutits den telefonavlyssning som det året ägde rum i utredningen av mor-

det på statsminister Olof Palme.

Av rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den genomsnittliga avlyss-

ningstiden år 1990 var 46 dagar. Motsvarande siffra var för år 1989 44 dagar,

för år 1988 48 dagar, för år 1987 54 dagar, för år 1986 53 dagar och för år

1985 60 dagar. En granskning av handlingarna visar att avlyssningstiderna

varierar. Det finns ärenden där avlyssningen pågått bara under några dagar,

medan den i några andra fall har pågått i mer än fyra månader. I ett fall har

avlyssningen pågått så länge som drygt sex månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleavlyssningen fyllt avsett ändamål

framgår att avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om

den misstänkte i ca 77 procent av fallen år 1985, 64 procent år 1986, 68 pro-

cent år 1987, 44 procent år 1988, 51 procent år 1989 och 47 procent år 1990.

Såvitt gäller förundersökningens betydelse i fråga om den misstänkte fram-

går också att avlyssningen inte gett något resultat i 15 procent av fallen och

att åtgärden avbrutits med kvarstående misstanke i knappt 38 procent av fal-

len år 1990.

Under år 1990 har det inte förekommit något fall där domstol lämnat en

ansökan om teleavlyssning utan bifall. I likhet med tidigare år har rikspolis-

styrelsen tillämpat en viss förhandsprövning av de ärenden där teleavlyss-

ning har aktualiserats (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Vid förhands-

prövning under år 1990 har rikspolisstyrelsen lämnat negativt besked i två

fall.

Närmare om hemlig teleövervakning

När det gäller antalet tillstånd som lämnats för hemlig teleövervakning visar

rikspolisstyrelsens redovisning att sådana tillstånd lämnades i åtta fall under

tiden 1 september till 31 december 1989 och i 42 fall under år 1990. Tillstån-

den under år 1989 gällde i samtliga fall förundersökningar rörande grovt nar-

kotikabrott/narkotikabrott, medan tillstånden under år 1990 avsåg grovt

narkotikabrott/narkotikabrott i 38 av fallen och grovt bedrägeri, grovt häleri

och grov urkundsförfalskning i de övriga fallen. Den genomsnittliga teleö-

vervakningstiden var 43 dagar för år 1989 och 42 dagar för år 1990. Handling-

arna visar att tiderna för teleövervakningarna varierar mellan några dagar

och, som mest, knappt tre månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleövervakningen fyllt avsett ändamål

framgår att övervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga

om den misstänkte i knappt 13 procent av fallen under år 1989 och i 19 pro-

cent av fallen under år 1990. Vidare framgår att förundersökningen inte gett

något resultat i 38 procent av fallen under år 1989, medan motsvarande andel

för år 1990 var knappt 36 procent. Antalet fall där åtgärden avbrutits med

kvarstående misstanke uppgick till 50 procent år 1989 respektive 45 procent

år 1990.

Under år 1989 och år 1990 har det inte förekommit något fall där domstol

lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall.

För egen del kan jag med anledning av rikspolisstyrelsens redovisning till

en böljan konstatera att antalet teleavlyssningar på grund av misstanke om

grov narkotikabrottslighet sedan år 1986 ligger på en konstant nivå.

Statistik från statistiska centralbyrån visar att antalet för grova narkotika-

brott lagförda personer ökat under år 1990 jämfört med året innan. Av tidi-

gare års redogörelser framgår emellertid att antalet varierar såväl uppåt som

nedåt från år till år.

Av rikspolisstyrelsens skrivelse framgår vidare att antalet beslag av canna-

bis, amfetamin och heroin har ökat kraftigt under senare år och att denna

ökning fortsätter. Beslagsmängderna av amfetamin, heroin och kokain ökar

också kraftigt jämfört med föregående år.

Som framhållits i tidigare redogörelser till riksdagen kan teleavlyssning

uppenbarligen inte avvaras i kampen mot narkotikabrottsligheten och annan

särskilt grov brottslighet. Men det är angeläget att åtgärderna så långt det är

möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssnade apparater och den

tid som avlyssning pågår. Av siffrorna i årets redogörelse kan utläsas att av-

lyssningarna under senare år i stort har stabiliserat sig på en konstant nivå,

inte bara när det gäller antalet tillstånd, utan också när det gäller den genom-

snittliga avlyssningstiden, avlyssningstiderna i övrigt samt andelen avlyss-

ningar som haft betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte.

I förra årets redogörelse konstaterades beträffande 1989 års siffra att den

visade på en kraftig ökning av antalet avlyssningar i samband med andra

grova brott. Motsvarande siffra för år 1990 tyder på att denna ökning endast

var tillfällig.

Beträffande de redovisade siffrorna om teleövervakningen kan konstate-

ras att teleövervakningen till helt övervägande del har fått sin största bety-

delse i förundersökningar rörande narkotikabrottslighet. Såvitt gäller anta-

let beviljade tillstånd kan också konstateras att dessa successivt har ökat un-

der den redovisade perioden och att mer än dubbelt så många tillstånd bevil-

jades under andra halvåret 1990 jämfört med det första. Det är dock för ti-

digt att redan nu dra några slutsatser av detta. Att teleövervakningarna i

jämförelse med teleavlyssningarna visar ett sämre resultat när det gäller i

vilken mån åtgärden har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den

misstänkte är knappast förvånande med tanke på tvångsmedlens olika an-

vändningsområde. Teleövervakningen fyller en viktig funktion för att exem-

pelvis kartlägga en misstänkt narkotikalangares kontaktkrets och utgör ofta

ett effektivt komplement till teleavlyssningen.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad

som i det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB

om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förundersökning i

brottmål.

Skr. 1991/92:32

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

gotab 40066. Stockholm 1991