Prop. 1992/93:153

Regeringens skrivelse

1992/93:153

om ILO:s konvention och rekommendation om

arbetsvillkor inom hotell, restauranger och

liknande anläggningar

Skr.

1992/93:153

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits

upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 december 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Börje Hörnlund

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen förelägger riksdagen ILO:s konvention (nr 172) och re-

kommendation (nr 179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger

och liknande anläggningar i enlighet med vad som föreskrivs i ILO:s

stadga.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 153

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,

Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Skr. 1992/93:153

Skrivelse om ILO:s konvention och

rekommendation om arbetsvillkor inom hotell,

restauranger och liknande anläggningar

1 Inledning

Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde

Sverige som medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO).

ILO:s beslutande församling - Internationella arbetskonferensen -

sammanträder i regel en gång per år. Arbetskonferensen kan enligt

artikel 19 i organisationens stadga beträffande förslag, som förts upp på

mötets dagordning, besluta antingen om en internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en

rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat

sätt men utan den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad

konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller huvudsakligen av

formell innebörd, t.ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar

det ges formen av en resolution.

Senast 18 månader från avslutandet av konferensens session skall

varje medlemsstat förelägga landets lagstiftande församling antagna

konventioner och rekommendationer för lagstiftning eller andra åtgär-

der. Varje medlemsstat har vidare skyldighet att underrätta Internatio-

nella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder som har vidtagits för

att uppfylla denna förpliktelse samt om vilka åtgärder som i övrigt har

vidtagits.

Internationella arbetskonferensens sjuttioåttonde möte hölls i

Geneve den 5-25 juni 1991.

Sverige deltog i mötet på sedvanligt sätt med en fullständig delega-

tion, dvs. två regerings-, ett arbetsgjvar- och ett arbetstagarombud samt

ett antal experter. Som ombud deltog för regeringen kansliråden i

arbetsmarknadsdepartementet Björn Jonzon och Kerstin Wiklund, för

arbetsgivarna direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Johan von

Holten och för arbetstagarna internationelle sekreteraren i Landsorga-

nisationen i Sverige Ulf Edström.

1991 års arbetskonferens antog en konvention (nr 172) och en Skr. 1992/93:153

rekommendation (nr 179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger

och liknande anläggningar. Texterna på engelska och svenska till

konventionen och rekommendationen bör fogas som bilaga 1—2 till

protokollet i detta ärende.

Jag avser nu att anmäla konventionen och rekommendationen för

den åtgärd som föreskrivs enligt artikel 19 i ILO:s stadga.

2 Konventionen (nr 172) och

rekommendationen (nr 179) om arbetsvillkor

inom hotell, restauranger och liknande

anläggningar

2.1 Bakgrund

När ILO:s styrelse beslöt att på dagordningen för 1990 års arbetskonfe-

rens föra upp ämnet Arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen,

skedde det mot bakgrund av en stark expansion och stora strukturella

förändringar i branschen. I åtskilliga u-länder har ökad turism och

kongressverksamhet gjort denna näringsgren till en viktig nationell

inkomstkälla. Även i andra länder är denna arbetsintensiva bransch

betydelsefull för sysselsättning och försörjning.

Beslutet var dock inte enhälligt utan fastställdes genom omröstning.

I den föregående debatten ifrågasattes från flera håll att de speciella

förhållanden som råder i branschen skulle motivera ett särskilt ILO-

instrument. På senare år har ILO med S undantag undvikit att anta

normer avsedda för enbart en enskild bransch.

Vissa aspekter när det gäller arbetsförhållandena på hotell, restau-

ranger och liknande arbetsplatser hade beaktats av ILO redan år 1930,

då arbetskonferensen antog rekommendationen (nr 37) om arbetstiden

på hotell m.m. Det var en följd av den samtidigt antagna konventionen

(nr 30) om arbetstid för affiirs- och kontorsanställda, vilken uttryckli-

gen - i artikel 1 punkt 2(b) - gör undantag för personer anställda på

hotell, restauranger, pensionat, kaféer etc. Dessa instrument anmäldes

för riksdagen genom propositionen 1931:32. I juni 1992 hade konven-

tionen nr 30 ratificerats av 30 medlemsländer, dock ej av Sverige.

I rekommendationen nr 37 föreslogs att medlemsländerna undersö-

ker möjligheterna att tillämpa arbetstidsregler inom hotell- och restau-

rangbranschen i linje med de generella bestämmelserna i konventio-

nen. Vidare skulle arbetsbyrån utarbeta en studie som grund för ett

beslut att föra upp ämnet på dagordningen för en kommande arbets-

konferens. Beslutet kom att dröja närmare 60 år men under mellanti-

den har ILO i andra sammanhang granskat arbetsförhållandena i

branschen.

År 1931 hölls ett rådgivande möte för hotell-, kafé- och restaurang-

anställda. År 1965 kallade ILO till ett första tekniskt trepartsmöte för

hotell- och restauranganställda, följt av ytterligare två möten år 1974

och 1983. Mötena behandlade frågor som sociala problem, migrerande

arbetstagare och säsonganställda, lön och annan ersättning, arbetssche-

man, semester, utbildning och arbetsförmedling. De antog tillsammans

29 konklusioner och rekommendationer. I nr 26 uppmanades ILO:s

styrelse att föra upp ämnet arbetsvillkor i hotell- och restaurangbran-

schen på arbetskonferensens dagordning.

Strax dessförinnan, år 1980, hade ILO:s styrelse betonat branschens

betydelse genom ett beslut att upprätta en industrikommitté för hotell,

catering och turism. Vid en översyn av medlemskapet i ILO:s samtliga

tolv industrikommittéer år 1990 erhöll Sverige plats i bl.a. denna

kommitté.

ILO har under årens lopp antagit ett stort antal konventioner och

rekommendationer. De flesta äger generell tillämpning, dvs. deras

räckvidd omfattar bl.a. hotell- och restaurangbranschen. Vissa av kon-

ventionerna medger undantag från tillämpningen, t.ex. för en viss

bransch, som om de utnyttjas av medlemsländerna skall anmälas till

ILO. Inte i något fall har Sverige - eller något annat medlemsland

enligt Internationella arbetsbyrån - uteslutit just hotell- och restaurang-

näringen.

Inför 1990 års konferensdiskussion utgick arbetsbyrån från de reso-

lutioner och konklusioner som antagits av de nämnda tekniska tre-

partsmötena. Byrån beaktade därvid de allmänt gällande konventioner-

nas och rekommendationernas betydelse för hotell- och restaurang-

branschen. Slutsatsen blev att det skulle vara lämpligt att komplettera

dessa med hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom hotell-

och restaurangbranschen med anvisningar beträffande dels arbetstid,

vilotid och semester, dels lön och annan ersättning och dels utbild-

ning.

Som ett led i förberedelsearbetet inför förstaårsbehandlingen av

ämnet arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen anmodade ILO

medlemsstaterna att besvara ett av arbetsbyrån utarbetat frågeformulär.

ILO-kommittén uttalade därvid att om förslag till såväl konvention

som rekommendation utarbetades borde konventionen ange grundläg-

gande principer - men ändå så konkret formulerade som möjligt -

medan detaljerade anvisningar borde föras till rekommendationen.

Det förslag till konvention, kompletterad med en rekommendation,

som därefter remitterades av arbetsbyrån inför andraårsbehandlingen,

fann kommittén dock så flexibelt utformat att det var svårt att avgöra

vari en ratificerande stats åtaganden enligt konventionen egentligen

skulle bestå. Detta fann kommittén otillfredsställande både med hän-

syn till ILO:s normarbete i allmänhet och till de granskande instanser-

nas övervakning av tillämpningen. Kommittén befarade också att där-

igenom kunde även tillämpningen av andra konventioner i likartade

frågor, vilka gäller för anställda i allmänhet, komma att åsidosättas.

Kommittén vidhöll mot denna bakgrund sin tidigare uppfattning, att

om andraårsbehandlingen av ämnet tog sikte på två instrument, borde

Skr. 1992/93:153

i konventionen anges grundläggande principer medan detaljerade an- Skr. 1992/93:153

visningar borde föras till rekommendationen. Konventionsbestämmel-

serna borde vara så konkret och klart utformade att övervakningen av

deras tillämpning kunde bedrivas på föreskrivet sätt. Med utgångs-

punkt i det av arbetsbyrån utarbetade förslaget föreslog kommittén en

ändrad konventionstext med endast fem operativa artiklar och där

huvudsyftet var att bringa arbetsvillkoren i hotell- och restaurangbran-

schen i nivå med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt. Det

svenska ändringsförslaget vann dock inte gehör under den fortsatta

konferensbehandlingen.

Efter sedvanlig tvåårsbehandling antog internationella arbetskonfe-

rensen år 1991 konventionen (nr 172) och rekommendationen (nr

179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande anlägg-

ningar. För konventionen röstade 262 ombud medan 133 avstod (bl.a.

hela arbetsgivargruppen). För att konventionen skulle antas krävdes

246 röster (quorum). För rekommendationen röstade 272 ombud

medan 116 avstod. Av de svenska ombuden röstade regerings- och

arbetstagarrepresentanterna för både konventionen och rekommenda-

tionen medan arbetsgivarrepresentanten i båda fallen lade ned sin röst.

Den finländska regeringsrepresentanten avgav en röstförklaring, även

på isländska, norska och svenska regeringsrepresentanters vägnar. Hon

förklarade att även om vederbörande länders regeringsombud röstat för

konventionen, ansåg de den alltför vag och alltför flexibel. Hon

erinrade även om den tidigare uttryckta tveksamheten till branschspe-

cifika instrument.

2.2 Konventionens och rekommendationens

huvudsakliga innehåll

I konventionen nr 172 erinras inledningsvis om att de internationella

konventioner och rekommendationer som förekommer på arbetslivets

område och som uppställer generellt tillämpliga normer omfattar

arbetstagarna inom hotell, restauranger och liknande anläggningar.

Tillämpningen inom hotell- och restaurangsektorn av dessa generellt

gällande normer bör främjas. En komplettering har befunnits önsk-

värd för att främja arbetsvillkoren, yrkesutbildningen och karriärutsik-

terna i branschen. Kollektiva förhandlingar konstateras vara ett effek-

tivt sätt att reglera arbetsvillkoren i branschen. Själva konventionen i

förening med kollektiva förhandlingar anses främja arbetsvillkor, kar-

riärutsikter och anställningstrygghet till arbetstagarnas förmån.

Konventionens operativa del omfattar åtta artiklar. Den äger till-

ämpning på arbetstagare sysselsatta inom hotell, restauranger och lik-

nande anläggningar. Det ankommer på varje medlemsstat att själv mot

bakgrund av nationella förhållanden definiera vilka kategorier av

anläggningar som avses. Länder som ratificerar konventionen har

möjlighet att undanta vissa anläggningar som faller inom definitionen

men för vilka särskilda problem inte desto mindre uppstår. Regering-

arna skall då i de tillämpningsrapporter, som de fortsättningsvis är $

skyldiga att till följd av en ratifikation lämna enligt artikel 22 i ILO:s

1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 153

stadga, ange dessa undantag, uppge skälen härför samt beskriva de

åtgärder som vidtas för att successivt utsträcka konventionens tillämp-

ning även till dessa anläggningar. Länder som ratificerar konventionen

kan även välja att utsträcka dess tillämpning till andra anläggningar

som tillhandahåller turistservice och anmäla detta antingen i en dekla-

ration fogad till ratifikationsdokumentet eller vid senare tillfälle.

Konventionen äger tillämpning på arbetstagare sysselsatta inom

nämnda företag oavsett arten och varaktigheten av deras anställnings-

förhållande. Även här ges emellertid utrymme för undantag, nämligen

av vissa kategorier arbetstagare, från tillämpningen av antingen alla

eller vissa av konventionens bestämmelser. I likhet med de tidigare

nämnda undantagen skall de undantagna kategorierna av arbetstagare

anges i regeringarnas rapporter om konventionens tillämpning. Vidare

skall skälen för undantagen och åtgärder för en mer vidsträckt tillämp-

ning beskrivas.

Medlemsstaterna åläggs att föra en politik ägnad att främja berörda

arbetstagares arbetsvillkor och att garantera att de inte undantas från

miniminormer, inkl, sociala trygghetsförmåner, som gäller för arbetsta-

garna i allmänhet.

De berörda arbetstagarna skall ha rätt till rimlig normal arbetstid

och till skäliga villkor beträffande övertid. De skall vara berättigade till

rimliga dagliga viloperioder och rimlig veckovila. De skall om möjligt

i god tid underrättas om sina arbetsscheman.

För arbete på officiella helgdagar skall de ha skälig kompensation i

form av ledig tid eller pengar. De skali ha rätt till semester med lön.

Då de inte kvalificerat sig för hel semester skall de ha rätt till betald

semester i proportion till anställningstiden eller till pengar i stället.

De skall uppbära en regelbundet utbetald grundlön oberoende av

den dricks, s.k. tips, de kan erhålla.

Försäljning och köp av arbete, dvs. av rätten att utföra visst arbete,

inom de berörda anläggningarna skall vara förbjudet.

Slutligen finns en bestämmelse om konventionens genomförande.

Konventionen anses tillgodosedd när nationell lagstiftning, kollektivav-

tal, domstolsbeslut etc. visar att konventionens krav uppfylls. Detta är

en vanlig formulering i ILO-konventioner. Dessutom har dock i denna

konvention införts en punkt riktad till länder där de frågor som

avhandlas i konventionen normalt överlämnats till parterna på arbets-

marknaden att avtala om eller normalt genomförs på annat sätt än

genom lagstiftning. 1 dessa länder skall konventionen anses uppfylld

om den genom sådana avtal eller på annat sätt tillämpas på det stora

flertalet av de berörda arbetstagarna.

Behandlingen av rekommendationen präglades av stark tidsnöd vil-

ket återspeglas i den antagna texten. Den föreslagna texten hann inte

färdigbehandlas. Rekommendationen kom därför att bestå av endast tre

huvudavsnitt. Det första innehåller allmänna bestämmelser, som i stort

överensstämmer med dem i konventionen förutom att här intagits en

anvisning om effektiv övervakning av tillämpningen.

Det andra kompletterar konventionens bestämmelser om arbetstid

och viloperioder med mer detaljerade riktlinjer. Bl.a. rekommenderas

Skr. 1992/93:153

ett successivt avskaffande av delade skift, en oavbruten veckovila på Skr.

minst 36 timmar och en genomsnittlig dygnsvila på tio timmar i

sträck. När den betalda semestern understiger fyra veckor för ett års

tjänstgöring bör åtgärder vidtas för att denna nivå skall uppnås.

För det tredje innehåller rekommendationen ett avsnitt om yrkesut-

bildning. Dessa bestämmelser kom under andraårsdiskussionen att i

sin helhet överföras från den föreslagna konventionstexten till rekom-

mendationen medan de kompletterande riktlinjerna i den föreslagna

rekommendationstexten ej hann behandlas.

2.3 Överväganden

1992/93:153

Min bedömning: Sverige bör inte tillträda konventionen nr 172.

ILO-kommittén: Yttrande över instrumenten har avgetts av ILO-

kommittén, som i sin tur har inhämtat yttranden från Universitets-

och högskoleämbetet, Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetar-

skyddsstyrelsen, AMU-styrelsen, Sveriges turistråd, Svenska arbetsgiva-

reföreningen, Arbetsgivarföreningen SFO, Kooperationens förhand-

lingsorganisation, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

fLO-kommittén anser att Sverige inte bör tillträda konventionen nr

172.

ILO-kommittén är dock inte enig i sina slutsatser. Arbetstagarsidans

representanter i kommittén har avgivit en reservation till förmån för

ratifikation av konventionen nr 172. De anser bl.a. att eftersom inga

egentliga ratifikationshinder finns för svensk del, då Sverige redan

uppfyller de krav som konventionen ställer, bör Sverige också ratifice-

ra konventionen, dels av solidaritetsskäl med främst Tredje Världen-

länder, dels därför att det är en logisk och moralisk följd av medlem-

skapet i ILO.

Skälen för min bedömning: Jag konstaterar att de skilda uppfatt-

ningar som kommit till uttryck i ILO:s styrelse i samband med beslutet

att föra upp ämnet Arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen på

konferensens dagordning även kom att utmärka de fortsatta konferens-

diskussionerna. Det rådde enighet om att det här var fråga om en

mycket heterogen bransch och att det nya instrumentet sålunda måste

ta hänsyn dels till detta, dels till olikheter i nationella förhållanden

och praxis världen över, dels till den snabba utveckling branschen

genomgår. I övrigt präglades diskussionerna såväl första som andra året

av starka motsättningar mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Re-

geringssidan intog till en början en avvaktande hållning för att därefter

successivt inta en medlande roll.

I den utdragna diskussionen om instrumentets form under förstaårs-

behandlingen hävdade arbetsgivargruppen att en konvention inte skul-

le främja näringens intressen, snarare vara diskriminerande. Hotell-

och restaurangbranschen avvek enligt deras mening inte på sådant sätt

från tjänstesektorn i övrigt att en branschkonvention var motiverad.

Däremot kunde en rekommendation fylla en viktig funktion genom Skr.

att fastställa ändamålsenliga internationella riktlinjer, i synnerhet till

ledning för kollektiva förhandlingar.

Arbetstagargruppen underströk att arbetsförhållandena i denna

bransch i allmänhet var sämre än i andra branscher, särskilt beträf-

fande arbets- och vilotid, betald semester, lön och annan ersättning,

och att en konvention sålunda var helt nödvändig för att bringa

villkoren i nivå med dem i andra branscher.

Genom omröstning fastställdes att de fortsatta diskussionerna skulle

utgå från formen av en konvention kompletterad med en rekommen-

dation.

Meningsmotsättningarna mellan parterna upprepades under andra-

årsbehandlingen. Efter ett kompromissförslag från regeringssidan

lyckades man enas om vilken text som skulle utgöra underlag för den

fortsatta diskussionen.

I den följande generaldebatten presenterades den alternativa upp-

läggning som ILO-kommittén enats om av den svenska regeringsrepre-

sentanten som en möjlig utgångspunkt för de fortsatta överläggningar-

na. Förslaget rönte till en början ett mycket positivt mottagande på

flera håll. Motsättningarna mellan parterna och invändningar från

vissa regeringar medförde dock att förslaget inte kunde spela någon

avgörande roll i den fortsatta debatten.

Konflikten mellan parterna kvarstod vid behandlingen av de enskil-

da avsnitten i konventionen och rekommendationen. Efter utdragna

debatter kunde åtskilliga av formuleringarna fastställas först genom

omröstning med knappa och växlande majoriteter.

Jag konstaterar att de slutligt antagna instrumenten i princip inte

skiljer sig från de förslag till texter mot vilka ILO-kommittén hade

sådana invändningar, att den såg sig föranlåten att föreslå en helt

annorlunda uppläggning.

De remissinstanser (Arbetarskyddsstyrelsen, SAF, SFO, LO och

TCO) som kommenterat själva ratifikationsfrågan har visserligen inte

påtalat några direkta hinder för en ratificering av konventionen. Sveri-

ge har också förordat flexibilitet vid utarbetande - men ej vid tillämp-

ningen - av nya ILO-instrument för att möjliggöra en vidsträckt

ratificering i synnerhet bland u-länderna. Det har emellertid då varit

fråga om klart formulerade alternativ där ratificerande stat kunnat

ansluta sig till ettdera. Den slutliga konventionstext som nu föreligger

är liksom förslaget så flexibelt utformad att det är svårt att avgöra vari

en ratificerande stats åtaganden egentligen består. I stort sett ankom-

mer det på varje land att själv bestämma konventionens tillämpnings-

område. Jag finner i likhet med ILO-kommittén att detta är otillfreds-

ställande både med hänsyn till ILO:s normarbete i allmänhet och till

de granskande ILO-instansernas övervakning av tillämpningen. En

ytterligare brist hos de båda instrumenten är att de antagits utan något

stöd från den ena av arbetsmarknadens parter. På grund av att många

formuleringar röstats igenom med växlande majoriteter innehåller

dokumenten även logiska brister. Sålunda framhålls t.ex. i konventio-

nens inledning betydelsen av bättre utbildning och karriärutsikter för

1992/93:153

arbetstagarna i hotell- och restaurangbranschen medan utbildningsav- Skr.

snittet i det ursprungliga förslaget till konvention förts över till rekom-

mendationen.

ILO har antagit en svag konvention kompletterad med en ofullstän-

dig rekommendation, som inte lever upp till ILO:s normverksamhet i

övrigt. Mot bakgrund härav anser jag, i likhet med ILO-kommittén,

mig inte kunna tillstyrka en ratifikation av konventionen nr 172.

Rekommendationen bör enligt min mening inte föranleda någon ytter-

ligare åtgärd av regeringen eller riksdagen.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av

vad jag anfört i det föregående.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

i enlighet med hans hemställan.

1992/93:153

Convention (No. 172) concern-

ing Working Conditions in

Hotels, Restaurants and Simi-

lar Establishments

The General Conference of the

International Labour Organisa-

tion,

Having been convened at Gene-

va by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its 78th Session on

5 June 1991, and

Recalling that international la-

bour Conventions and Recom-

mendations laying down standards

of general application concerning

working conditions are applicable

to workers in hotels, restaurants

and similar establishments, and

Noting that the particular con-

ditions characterizing work in ho-

tels, restaurants and similar esta-

blishments make it desirable to

improve the application of these

Conventions and Recommenda-

tions in these categories of esta-

blishments and to supplement

them by specific standards desig-

ned to enable the workers concer-

ned to enjoy a status correspon-

ding to their role in these rapidly

expanding categories of esta-

blishments and to attract new

workers to them, by improving

working conditions, training and

career prospects, and

Noting that collective barga-

ining is an effective means of de-

termining conditions of work in

this sector, and

Considering that the adoption

of a Convention together with

collective bargaining wdll enhance

working conditions, career pro-

spects and job security, to the be-

nefit of the workers, and

Having decided upon the adop-

tion of certain proposals with re-

gard to working conditions in ho-

tels, restaurants and similar esta-

blishments, which is the fourth

item on the agenda of the session,

and

Översättning

ILO:s konvention (nr 172) om

arbetsvillkor inom hotell, re-

stauranger och liknande an-

läggningar

Internationella arbetsorganisa-

tionens allmänna konferens,

som har sammankallats till Ge-

neve av styrelsen för Internatio-

nella arbetsbyrån och samlats där

den 5 juni 1991 till sitt 78:e möte,

erinrar om att internationella

konventioner och rekommenda-

tioner på arbetslivets område, som

fastslår generellt tillämpliga nor-

mer om arbetsvillkor, är tillämp-

liga på arbetstagare inom hotell,

restauranger och liknande anlägg-

ningar,

konstaterar att de speciella för-

hållanden som karakteriserar ar-

bete inom hotell, restauranger

och liknande anläggningar gör det

önskvärt att främja tillämpningen

av dessa konventioner och rekom-

mendationer inom dessa katego-

rier av anläggningar och att kom-

plettera dem med särskilda nor-

mer ägnade att låta berörda ar-

betstagare åtnjuta en status som

motsvarar deras roll inom dessa

snabbt expanderande kategorier

av företag och att attrahera nya

arbetstagare till dem genom att

förbättra arbetsvillkor, utbild-

nings- och karriärutsikter,

konstaterar att kollektiva för-

handlingar är ett effektivt sätt att

reglera arbetsvillkoren inom den-

na bransch,

anser att antagandet av en kon-

vention i förening med kollektiva

förhandlingar kommer att förbätt-

ra arbetsvillkor, karriärutsikter

och anställningstrygghet till ar-

betstagarnas förmån,

har beslutat anta vissa förslag

angående arbetsvillkor inom ho-

tell, restauranger och liknande

anläggningar, en fråga som utgör

den fjärde punkten på mötets dag-

ordning,

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

Having determined that these

proposals shall take the form of

an international Convention;

adopts this twenty-fifth day of

June of the year one thousand

nine hundred and ninety-one the

following Convention, which may

be cited as the Working Condi-

tions (Hotels and Restaurants)

Convention, 1991:

Article 1

1. Subject to the provisions of

Article 2, paragraph 1, this Con-

vention applies to workers emp-

loyed within:

(a) hotels and similar esta-

blishments providing lodging;

(b) restaurants and similar esta-

blishments providing food, beve-

rages or both.

2. The definition of the catego-

ries referred to in subparagraphs

(a) and (b) above shall be deter-

mined by each Member in the

light of national conditions and

after Consulting the employers’

and workers’ organisations con-

cerned. Each Member which rati-

fies the Convention may, after

Consulting the employers’ and

workers’ organisations concerned,

exclude from its application certa-

in types of establishments which

fall within the definition mentio-

ned above, but where nevertheless

special problems of a substantial

nature arise.

3. (a) Each Member which rati-

fies this Convention may, after

Consulting the employers’ and

workers’ organisations concerned,

extend its application to other re-

lated establishments providing

tourism services which shall be

specified in a declaration appen-

ded to its ratification.

(b) Each Member which has ra-

tified this Convention may, after

Consulting the employers’ and

workers’ organisations concerned,

further subsequently notify the

Director-General of the Interna-

tional Labour Office, by a decla-

ration, that it extends the applica-

tion of the Convention to further

categories of related esta-

har fastställt att dessa förslag

skall ta formen av en internatio-

nell konvention, och

antar denna den tjugofemte da-

gen i juni månad nittonhundra-

nittioett följande konvention, som

kan kallas 1991 års konvention

om arbetsvillkor (hotell och re-

stauranger).

Artikel 1

1. Med förbehåll för bestäm-

melserna i artikel 2, punkt 1, äger

denna konvention tillämpning på

arbetstagare sysselsatta inom

a) hotell och liknande anlägg-

ningar som tillhandahåller logi,

b) restauranger och liknande

anläggningar som tillhandahåller

mat, dryck eller bäggedera.

2. Definitionen av de kategorier

som avses i underpunkterna a)

och b) ovan skall fastställas av

varje medlemsstat mot bakgrund

av nationella förhållanden och ef-

ter konsultationer med berörda

arbetsgivar- och arbetstagarorgani-

sationer. Varje medlemsstat som

ratificerar konventionen kan, ef-

ter konsultationer med berörda

arbetsgivar- och arbetstagarorgani-

sationer, undanta från dess till-

ämpning vissa slag av anläggning-

ar, som faller inom ovannämnda

definition, men där inte desto

mindre särskilda problem av vä-

sentlig art uppstår.

3. a) Varje medlemsstat som

ratificerar denna konvention kan

efter konsultationer med berörda

arbetsgivar- och arbetstagarorgani-

sationer utsträcka dess tillämp-

ning till andra besläktade anlägg-

ningar som tillhandahåller turist-

service, vilka skall anges i en de-

klaration fogad till dess ratifika-

tion.

b) Varje medlemsstat som har

ratificerat denna konvention kan

efter konsultationer med berörda

arbetsgivar- och arbetstagarorgani-

sationer dessutom senare under-

rätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör att den utsträcker

konventionens tillämpning till yt-

terligare kategorier besläktade an-

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

blishments providing tourism ser-

vices.

4. Each Member which ratifies

this Convention shall list in the

first report on the application of

the Convention submitted under

Article 22 of the Constitution of

the International Labour Organi-

sation any type of establishment

which may have been excluded in

pursuance of paragraph 2 above,

giving the reasons for such exclu-

sion, stating the respective posi-

tions of the employers’ and wor-

kers’ organisations concerned

with regard to such exclusion,

and shall State in subsequent re-

ports the position of its law and

practice in respect of the esta-

blishments excluded, and the ex-

tern to which effect has been gi-

ven or is proposed to be given to

the Convention in respect of such

establishments.

Article 2

1. For the purpose of this Con-

vention, the term "the workers

concerned" means workers emp-

loyed within establishments to

which the Convention applies

pursuant to the provisions of Ar-

ticle 1, irrespective of the nature

and duration of their employment

relationship. However, each

Member may, in the light of na-

tional law, conditions and practi-

ce and after Consulting the emp-

loyers’ and workers’ organisations

concerned, exclude certain parti-

cular categories of workers from

the application of all or some of

the provisions of this Convention.

2. Each Member which ratifies

this Convention shall list, in the

first report on the application of

the Convention submitted under

Article 22 of the Constitution of

the International Labour Organi-

sation, any categories of workers

which may have been excluded in

pursuance of paragraph 1 above,

giving the reasons for such exclu-

sion, and shall indicate in subse-

quent reports any progress to-

wards wider application.

läggningar som tillhandahåller tu-

ristservice.

4. Varje medlemsstat som ratifi-

cerar denna konvention skall i

den första rapporten om konven-

tionens tillämpning, som avläm-

nas enligt artikel 22 i Internatio-

nella arbetsorganisationens stadga,

ange varje slag av anläggning som

kan ha undantagits i kraft av

punkt 2 ovan, uppge skälen för

sådant undantag och redogöra för

berörda arbetsgivar- och arbetsta-

garorganisationers respektive

ståndpunkter med hänsyn till så-

dant undantag, samt skall i följan-

de rapporter redogöra för läget

beträffande dess lagstiftning och

praxis med avseende på de undan-

tagna anläggningarna och i vilken

utsträckning konventionen ge-

nomförts eller föreslås bli genom-

förd med avseende på sådana an-

läggningar.

Artikel 2

1. I denna konvention avses

med uttrycket "berörda arbetsta-

gare" arbetstagare sysselsatta inom

anläggningar på vilka konventio-

nen äger tillämpning enligt be-

stämmelserna i artikel 1, oavsett

arten och varaktigheten av deras

anställningsförhållande. Varje

medlemsstat kan dock i ljuset av

nationella lagar, förhållanden och

praxis och efter konsultationer

med berörda arbetsgivar- och ar-

betstagarorganisationer undanta

vissa särskilda kategorier arbetsta-

gare från tillämpningen av alla el-

ler några av denna konventions

bestämmelser.

2. Varje medlemsstat som ratifi-

cerar denna konvention skall i

den första rapporten om konven-

tionens tillämpning, som avläm-

nas enligt artikel 22 i Internatio-

nella arbetsorganisationens stadga,

ange de kategorier arbetstagare

som kan ha undantagits i kraft av

punkt 1 ovan och uppge skälen

för sådant undantag samt skall i

följande rapporter ange varje

framsteg mot en mer vidsträckt

tillämpning.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

12

Article 3

1. Each Member shall, with due

respect to the autonomy of the

employers’ and workers’ organisa-

tions concerned, adopt and apply,

in a manner appropriate to natio-

nal law, conditions and practice, a

policy designed to improve the

working conditions of the wor-

kers concerned.

2. The general objective of such

a policy shall be to ensure that

the workers concerned are not

excluded from the scope of any

minimum standards adopted at

the national level for workers in

general, including those relating

to social security entitlements.

Article 4

1. Unless otherwise determined

by national law or practice, the

term "hours of work" means the

time during which a worker is at

the disposal of the employer.

2. The workers concerned shall

be entitled to reasonable normal

hours of work and overtime pro-

visions in accordance with natio-

nal law and practice.

3. The workers concerned shall

be provided with reasonable mi-

nimum daily and weekly rest pe-

riods, in accordance with national

law and practice.

4. The workers concerned shall,

where possible, have sufficient ad-

vance notice of working schedules

to enable them to organise their

personal and family life accordin-

giy-

Article 5

1. If workers are required to

work on public holidays, they

shall be appropriately compensa-

ted in time or remuneration, as

determined by collective barga-

ining or in accordance with natio-

nal law or practice.

2. The workers concerned shall

be entitled to annual leave with

pay of a length to be determined

by collective bargaining or in ac-

cordance with national law or

practice.

Artikel 3

1. Varje medlemsstat skall, med

vederbörlig hänsyn till berörda

arbetsgivar- och arbetstagarorgani-

sationers autonomi, på ett sätt,

som passar för nationella lagar,

förhållanden och praxis, anta och

tillämpa en politik ägnad att för-

bättra de berörda arbetstagarnas

arbetsvillkor.

2. Den allmänna målsättningen

för en sådan politik skall vara att

garantera att de berörda arbetsta-

garna inte undantas från omfatt-

ningen av några som helst mini-

minormer antagna på nationell

nivå för arbetstagare i allmänhet,

inkl, sådana som hänför sig till

sociala trygghetsförmåner.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

Artikel 4

1. Om det inte fastställs annor-

lunda genom nationell lagstiftning

eller praxis, innebär uttrycket "ar-

betstid" den tid under vilken en

arbetstagare står till arbetsgivarens

förfogande.

2. De berörda arbetstagarna

skall ha rätt till rimlig normal

arbetstid och till rimliga villkor

beträffande övertid i enlighet med

nationell lagstiftning och praxis.

3. De berörda arbetstagarna

skall åtnjuta rimliga minsta dagli-

ga viloperioder och veckovila i

enlighet med nationell lagstiftning

och praxis.

4. De berörda arbetstagarna

skall, då så är möjligt, underrättas

om sina arbetsscheman tillräckligt

lång tid i förväg för att låta dem

organisera sitt personliga liv och

familjeliv i enlighet därmed.

Artikel 5

1. Om det erfordras att arbetsta-

gare arbetar på officiella helger,

skall de ha skälig kompensation i

form av ledig tid eller lön såsom

fastställts genom kollektiva för-

handlingar eller i enlighet med

nationell lagstiftning eller praxis.

2. De berörda arbetstagarna

skall ha rätt till betald semester av

en längd som skall fastställas ge-

nom kollektiva förhandlingar el-

ler i enlighet med nationell lag-

stiftning eller praxis.

3. In cases where their contract

expires or their period of conti-

nuous service is not of sufficient

duration to qualify them for full

annual leave, the workers concer-

ned shall be entitled to paid leave

proportionate to the length of ser-

vice or payment of wages in lieu,

as determined by collective barga-

ining or in accordance with natio-

nal law or practice.

Article 6

1. The term "tip" means an

amount of money given volunta-

rily to the worker by a customer,

in addition to the amount which

the customer has to pay for the

services received.

2. Regardless of tips, the wor-

kers concerned shall receive a ba-

sic remuneration that is paid at

regular intervals.

Article 7

Where such a practice exists,

the sale and purchase of employ-

ment in establishments referred to

in Article 1 shall be prohibited.

Article 8

1. The provisions of this Con-

vention may be applied by or

through national laws or regula-

tions, collective agreements, arbi-

tration awards or judicial deci-

sions, or in any other appropriate

manner consistent with national

practice.

2. For the Members where the

provisions of this Convention are

matters normally left to agree-

ments between employers or

employers’ organisations and wor-

kers’ organisations, or are nor-

mally carried out otherwise than

by law, compliance with those

provisions shall be treated as ef-

fective if they are applied through

such agreements or other means

to the great majority of the wor-

kers concerned.

3. I fall då deras kontrakt löper

ut eller deras anställningstid inte

varat tillräckligt länge för att kva-

lificera dem för hel semester,

skall de berörda arbetstagarna ha

rätt till betald semester i propor-

tion till anställningstiden eller till

utbetalning av lön i stället, såsom

fastställts genom kollektiva för-

handlingar eller i enlighet med

nationell lagstiftning eller praxis.

Artikel 6

1. Med uttrycket "dricks" avses

en summa pengar som frivilligt

ges till arbetstagaren av en gäst i

tillägg till den summa som gästen

har att betala för den service som

mottagits.

2. Oberoende av dricks skall

berörda arbetstagare uppbära en

grundlön som utbetalas regelbun-

det.

Artikel 7

Om så är brukligt, skall försälj-

nig och köp av arbete inom an-

läggningar som avses i artikel 1

förbjudas.

Artikel 8

1. Bestämmelserna i denna

konvention kan tillämpas genom

nationella lagar eller föreskrifter,

kollektivavtal, skiljedomsförfaran-

de eller domstolsbeslut eller på

annat lämpligt sätt i enlighet med

nationell praxis.

2. Beträffande de medlemsstater

i vilka bestämmelserna i denna

konvention är frågor som normalt

överlämnas till avtal mellan ar-

betsgivare eller arbetsgivarorgani-

sationer och arbetstagarorganisa-

tioner eller normalt genomförs på

annat sätt än genom lagstiftning,

skall bestämmelserna anses fullt

uppfyllda om de genom sådana

avtal eller på annat sätt tillämpas

på den övervägande delen av be-

rörda arbetstagare.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

14

Article 9

The formal ratifications of this

Convention shall be communica-

ted to the Director-General of the

International Labour Office for

registration.

Article 10

1. This Convention shall be

binding only upon those Mem-

bers of the International Labour

Organisation whose ratifications

have been registered with the Di-

rector-General.

2. It shall come into force twel-

ve months after the date on

which the ratifications of two

Members have been registered

with the Director-General.

3. Thereafter, this Convention

shall come into force for any

Member twelve months after the

date on which its ratification has

been registered.

Article 11

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

after the expiration of ten years

from the date on which the Con-

vention first comes into force, by

an act communicated to the Di-

rector-General of the Internatio-

nal Labour Office for registration.

Such denunciation shall not take

effect until one year after the date

on which it is registered.

2. Each Member which has ra-

tified this Convention and which

does not, within the year follow-

ing the expiration of the period of

ten years mentioned in the prece-

ding paragraph, exercise the right

of denunciation provided for in

this Article, will be bound for

another period of ten years and,

thereafter, may denounce this

Convention at the expiration of

each period of ten years under

the terms provided for in this Ar-

ticle.

Article 12

1. The Director-General of the

International Labour Office shall

notify all Members of the Interna-

tional Labour Organisation of the

Artikel 9

Ratifikationsdokument avseen-

de denna konvention skall sändas

till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering.

Artikel 10

1. Denna konvention skall vara

bindande endast för de medlem-

mar av Internationella arbetsta-

garorganisationen vilkas ratifika-

tioner har registrerats hos gene-

raldirektören.

2. Den träder i kraft tolv måna-

der efter den dag då ratifikationer

från två medlemsstater har regi-

strerats hos generaldirektören.

3. Därefter träder konventionen

i kraft för varje medlemsstat tolv

månader efter den dag då dess

ratifikation har registrerats.

Artikel 11

1. En medlemsstat som har rati-

ficerat denna konvention kan säga

upp den, sedan tio år förflutit

från den dag då konventionen

först träder i kraft, genom en skri-

velse som sänds till Internationel-

la arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Sådan uppsägning

träder inte i kraft förrän ett år

efter den dag då den har registre-

rats.

2. Varje medlemsstat som har

ratificerat denna konvention och

som inte, inom det år som följer

på utgången av den i föregående

punkt nämnda tioårsperioden, gör

bruk av sin uppsägningsrätt enligt

denna artikel, är bunden för en

ny tioårsperiod och kan därefter,

på de i denna artikel föreskrivna

villkoren, säga upp konventionen

vid utgången av varje tioårspe-

riod.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

Artikel 12

1. Internationella arbetsbyråns

generaldirektör skall underrätta

samtliga medlemmar av Interna-

tionella arbetsorganisationen om

15

registration of all ratifications and

denunciations communicated to

him by the Members of the Orga-

nisation.

2. When notifying the Members

of the Organisation of the regi-

stration of the second ratification

communicated to him, the Direc-

tor-General shall draw the atten-

tion of the Members of the Orga-

nisation to the date upon which

the Convention will come into

force.

Article 13

The Director-General of the In-

ternational Labour Office shall

communicate to the Secretary-Ge-

neral of the United Nations for

registration in accordance with

Article 102 of the Charter of the

United Nations full particulars of

all ratifications and acts of denun-

ciation registered by him in ac-

cordance with the provisions of

the preceding Artides.

Article 14

At such times as it may consi-

der necessary the Governing Body

of the International Labour Office

shall present to the General Con-

ference a report on the working

of this Convention and shall ex-

amine the desirability of placing

on the agenda of the Conference

the question of its revision in

whole or in part.

Article 15

1. Should the Conference adopt

a new Convention revising this

Convention in whole or in part,

then, unless the new Convention

otherwise provides —

(a) the ratification by a Mem-

ber of the new revising Conven-

tion shall ipso jure involve the

immediate denunciation of this

Convention, notwithstanding the

provisions of Article 11 above, if

and when the new revising Con-

vention shall have come into for-

ce;

(b) as from the date when the

new revising Convention comes

into force this Convention shall

registreringen av alla ratifikatio-

ner och uppsägningar som gene-

raldirektören har tagit emot från

organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören under-

rättar organisationens medlemmar

om registreringen av den andra

ratifikationen i ordningen som

han har tagit emot, skall han fästa

medlemmarnas uppmärksamhet

på den dag då konventionen trä-

der i kraft.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

Artikel 13

Internationella arbetsbyråns ge-

neraldirektör skall, för registrer-

ing enligt artikel 102 i Förenta

nationernas stadga, lämna Förenta

nationernas generalsekreterare

fullständiga upplysningar om

samtliga ratifikationer och upp-

sägningar som har registrerats hos

honom enligt bestämmelserna i

föregående artiklar.

Artikel 14

När Internationella arbetsby-

råns styrelse finner det nödvän-

digt, skall den lämna Internatio-

nella arbetsorganisationens all-

männa konferens en redogörelse

för denna konventions tillämp-

ning och undersöka om det finns

anledning att föra upp frågan om

revidering av konventionen, helt

eller delvis, på konferensens dag-

ordning.

Artikel 15

1. Om konferensen antar en ny

konvention, varigenom denna

konvention helt eller delvis revi-

deras, och den nya konventionen

inte föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation

av den nya reviderade konventio-

nen anses i sig innebära omedel-

bar uppsägning av denna konven-

tion, utan hinder av bestämmel-

serna i artikel 11 ovan, om och

när den nya konventionen har

trätt i kraft;

b) från den dag då den nya

konventionen träder i kraft, den-

na konvention upphöra att vara

cease to be open to ratification by

the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Mem-

bers which have ratified it but

have not ratified the revising

Convention.

Article 16

The English and French ver-

sions of the text of this Conven-

tion are equally authoritative.

öppen för ratifikation av med-

lemsstaterna.

2. Denna konvention skall lik-

väl förbli gällande till form och

innehåll för de medlemsstater

som har ratificerat den men inte

har ratificerat den nya reviderade

konventionen.

Artikel 16

De engelska och franska versio-

nerna av denna konventionstext

har lika giltighet.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 1

17

Recommendation (No. 179)

concerning Working Condi-

tions in Hotels, Restaurants

and Similar Establishments

The General Conference of the

International Labour Organisa-

tion,

Having been convened at Gene-

va by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its 78th Session on

5 June 1991, and

Having decided upon the adop-

tion of certain proposals with re-

gard to working conditions in ho-

tels, restaurants and similar esta-

blishments, which is the fourth

item on the agenda of the session,

and

Having determined, following

adoption of the Working Condi-

tions (Hotels and Restaurants)

Convention, 1991, that these pro-

posals shall take the form of a

supplementary Recommendation;

adopts this twenty-fifth day of

June of the year one thousand

nine hundred and ninety-one the

following Recommendation,

which may be cited as the Wor-

king Conditions (Hotels and Re-

staurants) Recommendation,

1991:

I. General provisions

1. This Recommendation ap-

plies to workers, as defined in

paragraph 3, employed within:

(a) hotels and similar esta-

blishments providing iodging;

(b) restaurants and similar esta-

blishments providing food, beve-

rages or both.

2. Members may, after Consul-

ting the employers’ and workers’

organisations concerned, extend

the application of this Recom-

mendation to other related esta-

blishments providing tourism ser-

vice.

3. For the purpose of this Re-

commendation the term "the

Översättning

ILO:s rekommendation (nr

179) om arbetsvillkor inom

hotell, restauranger och lik-

nande anläggningar

Internationella arbetsorganisa-

tionens allmänna konferens,

som har sammankallats till Ge-

neve av styrelsen för Internatio-

nella arbetsbyrån och samlats där

den 5 juni 1991 till sitt 78:e möte,

har beslutat anta vissa förslag

angående arbetsvillkor inom ho-

tell, restauranger och liknande

anläggningar, en fråga som utgör

den fjärde punkten på mötets dag-

ordning,

har efter antagandet av 1991 års

konvention om arbetsvillkor (ho-

tell och restauranger) fastställt att

dessa förslag skall ta formen av en

kompletterande rekommendation,

och

antar denna den tjugofemte da-

gen i juni månad nittonhundra-

nittioett följande rekommenda-

tion, som kan kallas 1991 års re-

kommendation om arbetsvillkor

(hotell coh restauranger).

Skr. 1992/93:153

Bilaga 2

I. Allmänna bestämmelser

1. Denna rekommendation äger

tillämpning på arbetstagare, såsom

de definieras i punkt 3, sysselsatta

inom

a) hotell och liknande anlägg-

ningar som tillhandahåller logi,

b) restauranger och liknande

anläggningar som tillhandahåller

mat, dryck eller bäggedera.

2. Medlemsstaterna kan, efter

konsultationer med berörda ar-

betsgivar- och arbetstagarorganisa-

tioner, utsträcka tillämpningen av

denna rekommendation till andra

besläktade anläggningar som till-

handahåller turistservice.

3. I denna rekommendation av-

ses med uttrycket "berörda arbets-

18

workers concerned" means wor-

kers employed within esta-

blishments to which this Recom-

mendation applies pursuant to

the provisions of paragraphs 1

and 2, irrespective of the nature

and duration of their employment

relationship.

4. (1) This Recommendation

may be applied by or through

national laws or regulations, col-

lective agreements, arbitration

awards or judicial decisions, or in

any other appropriate manner

consistent with national practice.

2) Members should:

(a) provide for the effective su-

pervision of the application of

measures taken in pursuance of

this Recommendation through an

inspection service or other app-

ropriate means;

(b) encourage the employers’

and workers’ organisations con-

cerned to play an active part in

promoting the application of the

provisions of this Recommenda-

tion.

5. The general objective of this

Recommendation is, with due re-

spect to the autonomy of the

employers’ and workers’ organisa-

tions concerned, to improve the

working conditions of the wor-

kers concerned in order to bring

them closer to those prevailing in

other sectors of the economy.

II. Hours of work and rest

periods

6. Unless otherwise determined

by the methods referred to in pa-

ragraph 4(1), the term "hours of

work" means the time during

which a worker is at the disposal

of the employer.

7. (1) The implementation of

measures fixing normal hours of

work and regulating overtime

should be the subject of consulta-

tions between the employer and

the workers concerned or their

representatives.

(2) The term "workers’ repre-

sentatives" means persons who

are recognised as such by national

law or practice, in accordance

tagare" arbetstagare sysselsatta

inom anläggningar på vilka re-

kommendationen äger tillämp-

ning enligt bestämmelserna i

punkterna 1 och 2, oavsett arten

och varaktigheten av deras an-

ställningsförhållande.

4. 1) Denna rekommendation

kan tillämpas genom nationella

lagar eller föreskrifter, kollektiv-

avtal, skiljedomsförfarande eller

domstolsbeslut eller på annat

lämpligt sätt i enlighet med natio-

nell praxis.

2) Medlemsstaterna bör

a) sörja för effektiv övervakning

av tillämpningen av åtgärder vid-

tagna i enlighet med denna re-

kommendation genom ett inspek-

tionsväsende eller på annat lämp-

ligt sätt,

b) uppmuntra berörda arbetsgi-

var- och arbetstagarorganisationer

att spela en aktiv roll i främjandet

av tillämpningen av rekommen-

dationens besämmelser.

5. Den allmänna målsättningen

med denna rekommendation är

att, med vederbörlig hänsyn till

berörda arbetsgivar- och arbetsta-

garorganisationers autonomi, för-

bättra de berörda arbetstagarnas

arbetsvillkor i syfte att bringa

dem närmare de villkor som rå-

der i andra branscher.

II. Arbetstid och viloperioder

6. Om inte annat fastställts ge-

nom de metoder som hänvisas till

i punkt 4. 1) avses med uttrycket

"arbetstid" den tid under vilken

en arbetstagare står till arbetsgiva-

rens förfogande.

7. 1) Genomförandet av åtgär-

der för att fastställa normal ar-

betstid och reglera övertid bör

vara föremål för konsultationer

mellan arbetsgivaren och berörda

arbetstagare eller deras represen-

tanter.

2) Med uttrycket "arbetstagar-

nas representanter" avses perso-

ner som erkänns som sådana ge-

nom nationell lagstiftning eller

Skr. 1992/93:153

Bilaga 2

with the Workers’ Representatives

Convention, 1971.

(3) Overtime work should be

compensated by time off with

pay, by a higher rate or rates of

remuneration for the overtime

worked, or by a higher rate of

remuneration, as determined in

accordance with national law and

practice and after consultations

between the employer and the

workers concerned or their repre-

sentatives.

(4) Measures should be taken to

ensure that working hours and

overtime work are properly cal-

culated and recorded and that

each worker has access to his or

her record.

8. Wherever practicable, split

shifts should be progressively eli-

minated, preferably through col-

lective bargaining.

9. The number and length of

meal breaks should be determi-

ned in the light of the customs

and traditions of each country or

area and according to whether the

meal is taken in the establishment

itself or elsewhere.

10. (1) The workers concerned

should, as far as possible, be entit-

led to a weekly rest of not less

than 36 hours which, wherever

practicable, should be an uninter-

rupted period.

(2) The workers concerned

should be entitled to an average

daily rest period of ten consecuti-

ve hours.

11. Where the length of paid

annual holiday for the workers

concerned is less than four weeks

for one year of service, steps

should be taken, through collecti-

ve bargaining or other means

consistent with national practice,

to bring it progressively to that

level.

praxis, i enlighet med 1971 års

konvention om arbetstagarnas re-

presentanter.

3) Övertidsarbete bör kompen-

seras med ledig tid med lön, med

högre lönenivå eller -nivåer för

den arbetade övertiden eller med

en högre lönenivå, enligt beslut i

enlighet med nationell lagstiftning

och praxis och efter konsultatio-

ner mellan arbetsgivaren och be-

rörda arbetstagare eller deras re-

presentanter.

4) Åtgärder bör vidtas för att

garantera att arbetstid och över-

tidsarbete beräknas och registreras

på rätt sätt och att varje arbetsta-

gare har tillgång till registret be-

träffande honom eller henne.

8. Varhelst det är genomförbart

bör uppsplittrade skift fortlöpan-

de elimineras, företrädesvis ge-

nom kollektiv förhandling.

9. Antalet och längden på mål-

tidsuppehåll bör fastställas i ljuset

av seder och bruk i varje land

eller område och alltefter om

måltiden intages inom själva an-

läggningen eller någon annan-

stans.

10. 1) De berörda arbetstagar-

na bör så långt möjligt vara berät-

tigade till en veckovila på minst

36 timmar, som varhelst det är

genomförbart, bör vara en oav-

bruten period.

2) De berörda arbetstagarna bör

vara berättigade till en genom-

snittlig dygnsvila på tio timmar i

sträck.

11. Där längden på de berörda

arbetstagarnas betalda semester är

kortare än fyra veckor för ett års

tjänstgöring bör åtgärder vidtas,

genom kollektiv förhandling eller

på annat sätt förenligt med natio-

nell praxis, för att gradvis bringa

den till denna nivå.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 2

III. Training

III. Utbildning

12. (1) Each Member should,

in consultation with the employ-

ers’ and workers’ organisations

concerned, establish, or where

appropriate assist employers’ and

12. 1) Varje medlemsstat bör i

konsultationer med berörda ar-

betsgivar- och arbetstagarorganisa-

tioner fastställa, eller då så är

lämpligt bistå arbetsgivarnas och

workers’ organisations and other

institutions in the establishment

of, policies and programmes of

vocational education and training

and of management development

for the different occupations in

hotels, restaurants and similar es-

tablishments.

(2) The principal objective of

training programmes should be to

improve skills and the quality of

job performance and enhance the

career prospects of the partici-

pants.

arbetstagarnas organisationer och

andra institutioner i fastställandet

därav, en politik och program för

yrkesutbildning och praktik och

för arbetsledarutveckling för de

olika yrkesgrupperna inom hotell,

restauranger och liknande anlägg-

ningar.

2) Utbildningsprogrammens

huvudsakliga syfte bör vara att

förbättra yrkesskicklighet och

kvaliteten på utförandet av arbetet

och främja deltagarnas karriärut-

sikter.

Skr. 1992/93:153

Bilaga 2

21

gotab 42625, Stockholm 1992