Prop. 1992/93:157

Regeringens skrivelse

1992/93:157

om invandrar- och flyktingpolitiken

Skr.

1992/93:157

Regeringen bereder riksdagen att ta del av vad som tagits upp i bifogade

utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas den svenska invandrar-, invandrings- och flykting-

politiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak

budgetåret 1991/92. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i

världen samt Sveriges roll i det internationella samarbetet

1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 157

Rättelse: S. 12 rad 10 Står: 21 406 Rättat till: 1 406

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Skr. 1992/93: 157

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,

Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,

Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,

Unckel, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken

Inledning

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet och med statsrådet

Svensson anhåller jag att få lämna följande redogörelse för invandrar-, in-

vandrings- och flyktingpolitiken, avsedd att överlämnas till riksdagen.

Innehållet avser huvudsakligen budgetåret 1991/92. En del uppgifter omfattar

dock kalenderåret 1992. Avsikten är att redovisningen skall kunna användas

som underlag och bakgrundsmaterial i anslutning till regeringens budget-

proposition för budgetåret 1992/93.

Med invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka

utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.

Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att

underlätta invandrares, dvs. även flyktingars, introduktion och integration i

det svenska samhället.

Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpoli-

tiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan som antogs av riksdagen år

1975.

År 1986 fattade riksdagen ett nytt beslut om den samlade invandrarpoli-

tiken. Då framhölls att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de

syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den

övriga befolkningen. Målen skall också leda till respekt för den enskildes

identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom

ramen för de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig sam-

levnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor

av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället

och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för etnisk

intolerans.

Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare

i de nordiska länderna som har fri rörlighet och etableringsrätt. Det s.k. EES-

avtalet mellan EG och EFTA, kommer när det träder i kraft, att ge alla EES-

medborgare rätten att fritt flytta mellan de avtalsslutande länderna for att ta

anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva. EES-avtalet innebär Skr. 1992/93: 157

dock inte, som den nordiska överenskommelsen, en passunion.

Invandringen till Sverige har de senaste åren huvudsakligen bestått av

personer som sökt asyl här och av anhöriga till dem som redan bor här.

Mottagandet i Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den

svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår:

- agerande inom FN och andra internationella sammanslutningar för att bidra

till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för

de mänskliga rättigheterna upprätthålls,

- ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som

bedriver flyktingarbete utanför Sverige,

- internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning

och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,

- överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta

personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,

- mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i

vissa avseenden ger ett starkare skydd än vad 1951 års Genévekonvention

stadgar,

- ett av staten finansierat, kommunalt mottagande för flyktingar och därmed

jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna sig

tillrätta i det svenska samhället,

- särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare likvärdiga vill-

kor och möjligheter till integration i Sverige,

- stöd till flyktingar som frivilligt vill iämna Sverige för att bosätta sig i hem-

landet eller annat land.

I en särskild bilaga redovisas ett antal uppgifter inhämtade från länder i

Europa, Nordamerika och från Australien som bl.a. avser antal asylsökande,

nyligen genomförda lagändringar inom området m.m. Det bör understrykas

att uppgifterna i vissa fall avser icke jämförbara tidsperioder. Även andra

redovisade förhållanden kan avse snarlika men icke helt identiska begrepp.

I regeringsförklaringen 1992 gjorde regeringen följande deklaration an-

gående invandrar- och flyktingpolitiken:

"Sverige skall vara ett land präglat av tolerans och öppenhet. Invandrar-

och flyktingpolitiken förs i en anda av internationalism och humanitet.

Främlingsfientlighet och rasistiska tendenser bekämpas.

Det s.k. 13 decemberbeslutet har upphävts. Riksdagen har fattat beslut

som begränsar möjligheterna att ta barn i förvar. Ytterligare åtgärder mot

diskriminering av invandrare vidtas.

Vårt land har en självklar skyldighet att ta sin del av ansvaret för den svåra

flyktingsituationen i Europa på grund av kriget i f.d. Jugoslavien.

Regeringen verkar för att de europeiska staterna skall ta ett gemensamt an-

svar för flyktingarna.

Det är samtidigt nödvändigt att begränsa kostnaderna för flyktingmottag-

ningen. Anspråken på vad Sverige kan erbjuda utöver en fristad måste an-

passas därefter.

Regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag för att begränsa Skr. 1992/93: 157

kostnaderna samt förnya och effektivisera flyktingmottagningen."

I Sverige och världen

1. Migration i ett globalt perspektiv

Under 1980-talet växte migrationsströmmama orsakade av politiskt förtryck

och oroligheter, ekonomisk utarmning och naturkatastrofer i utvecklings-

länderna. Det finns, om inget sker som snabbt och radikalt verkar i motsatt

riktning, anledning att räkna med fortsatt invandringstryck från sådana

länder.

Även den politiska oro som följt på den omvälvande utvecklingen i Öst-

och Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen har skapat en oroande

migrationspotential. Hur framtiden kommer att gestalta sig är mycket svårt att

bedöma. Många andra omständigheter, t.ex. otjänliga miljöförhållanden kan

ge många människor ännu en anledning att vilja söka sin utkomst och ett

bättre liv i något annat land. De faktorer som talar för en stor framtida migra-

tion understryks av framväxten av allt bättre kommunikationer - det gäller

såväl etermedia, vilka ger potentiella migranter kunskap om levnadsvillkoren i

andra länder, som de transportmedel som kan föra dem dit.

Enligt FN:s uppskattningar uppgår jordens befolkning nu (1992) till

mellan 5 1/4 och 5 1/2 miljarder människor. Före år 2000 kan siffran vara

uppe i 6 miljarder. Befolkningstillväxten sker framförallt i tredje världen.

Befolkningarna i de flesta länder i Europa stagnerar. Befolkningstalen i

Europa skulle rent av minska i storlek utan fortsatt invandring.

I Sverige ökade nativiteten kraftigt under 1980-talet men verkar nu plana

ut. Denna ökning har visserligen lett till att den svenska befolkningens

"åldrande" fördröjts, men sammantaget har det inte betytt mer än att befolk-

ningens storlek ligger på ungefär oförändrad nivå.

Samtidigt som man i de flesta europeiska länder inser nödvändigheten av

en viss invandring för att undvika befolkningsminskning, förs i de flesta av

dessa länder en mycket restriktiv invandringspolitik. Detta är givetvis ett poli-

tiskt dilemma. Å ena sidan behövs befolkningstillskott utifrån för att kunna

uppfylla målsättningar om ekonomisk tillväxt. Å den andra inser man risken

att detta kanske inte kan genomföras utan mer eller mindre allvarliga sociala

störningar och problem i integrationshänseende. Detta motsatsförhållande

kommer att kräva känsliga avvägningar.

Det är uppenbart att lösningen på de grundläggande problemen - brist på

framtidstro, ekonomiska, sociala och ekologiska missförhållanden, misstro

mot nya politiska makthavare, bestående brister i rättssystemen i de nya

demokratierna, förtryck av nationella minoriteter - vilka driver eller kan driva

människor i Öst att utvandra, inte kan vara massmigration.

Insikten ökar om att lösningen i stället ligger i intensifierat internationellt

samarbete för att försöka påverka grundproblemen.

Stora skillnader i levnadsvillkor och politisk instabilitet i världen kommer Skr. 1992/93: 157

att skapa fortsatta behov och önskemål hos människor att söka sig bort från

sina hemländer. När flertalet europeiska länder för en politik där invandring i

princip bara tillåts av flyktingar eller personer med nära personlig anknytning

till landet, kommer många av dem som drivs till att flytta till vår del av

världen att åberopa flyktingskäl, även om de bakomliggande orsakerna

huvudsakligen är av annan art. Invandrings-, flykting- och invandrarpolitiken

måste sålunda utformas i en anda av internationalism och humanitet, där

länder hjälps åt för att skapa långsiktiga lösningar på grundläggande obalan-

ser bakom påtvingad migration och flykt för att därmed säkra internationellt

rättsligt skydd för dem som behöver det och för att främja framväxten av

samhällen utan allvarliga etniska motsättningar med lika villkor för alla oav-

sett ursprung.

2. Vem är flykting?

I dag finns ett betydande antal konventioner och andra internationella instru-

ment som är av betydelse för de avtalsslutande staternas flykting- och immi-

grationspolitik.

1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, den s.k.

Genévekonventionen, kvarstår dock som den grundläggande och mest bety-

delsefulla konventionen som rör flyktingar. Det är denna konvention som vår

svenska utlänningslagstiftning bygger på. Genévekonventionen komplette-

rades år 1967 med ett protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det

s.k. New York-protokollet. Ratificering av protokollet innebär att stater för-

binder sig att tillämpa Genévekonventionen utan dess tidsbegränsning till den

1 januari 1951.

Genévekonventionen innehåller bl.a. en definition av vem som skall anses

som flykting och stadgar förbud mot avvisning eller utvisning av flykting till

land där han riskerar förföljelse - eller till land där han inte åtnjuter trygghet

mot att bli sänd till land där han riskerar förföljelse - samt innehåller bestäm-

melser om att flykting skall jämställas med medborgare i det egna landet när

det gäller sociala förmåner m.m. I en bilaga till konventionen lämnas närmare

anvisningar för utfärdande av resedokument till flyktingar.

I konventionen och protokollet definieras en flykting som en person som

"i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, reli-

gion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning

befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd". Den flyktingdefinition,

som är intagen i UNHCR:s stadga, och därmed reglerar mandatet, samman-

faller nära nog helt med den citerade.

Konventionens flyktingdefinition är den enda universellt godtagna. Den tar

sikte på personens individuella, subjektiva fruktan att utsättas för förföljelse

på grund av vissa objektivt påvisbara omständigheter. Konventionens flyk-

tingbegrepp täcker dock inte personer som flyr på grund av naturkatastrofer,

misär, väpnad konflikt eller allmänt våld. På regional basis har emellertid Skr. 1992/93: 157

enighet nåtts om vidare flyktingbegrepp.

1969 års OAU-konvention om särskilda aspekter på flyktingproblemen i

Afrika omfattar även personer som "på grund av yttre aggression, ockupa-

tion, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ord-

ningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är med-

borgare, tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan

plats utanför sagda land".

För Centralamerikas del accepterades ett snarlikt flyktingbegrepp i den

deklaration, som berörda regeringar antog i Cartagena år 1984. Det då öve-

renskomna flyktingbegreppet inkluderar också "personer som har flytt från

sitt land därför att deras liv, säkerhet eller frihet hotats av allmänt våld, ut-

ländsk aggression, intern konflikt, massiva kränkningar av de mänskliga

rättigheterna eller andra omständigheter som allvarligt stört den allmänna

ordningen".

Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första-

asylländer i Sydostasien - godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i

vart fall temporärt, skall tas emot av första-asylstatema och att tvångsrepa-

triering s.k. "refoulement" inte skall ske. OECD-statema har inte accepterat

en vidare flyktingdefinition än Genévekonventionens, men åtskilliga OECD-

stater har i sina interna lagstiftningar infört bestämmelser om uppehålls-

tillstånd som i vissa avseenden ställer lägre krav än Genévekonventionen.

Av stor betydelse är att UNHCR :s verksamhet - på basis av ett antal reso-

lutioner från FN:s generalförsamling - kommit att utvidgas utöver det egent-

liga mandatet. I många fall av omfattande tvångsförflyttningar har UNHCR

bistått med skydd och nödhjälp. Det bör emellertid observeras att flykting-

kommissariens mandat formellt inte har utvidgats.

Härtill kommer också ett 60-tal betydelsefulla "conclusions" som anta-

gits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar

bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening. Dessa

"conclusions" är inte rättsligt bindande men utgör ett viktigt arbetsredskap för

UNHCR.

3. Flyktingsituationen i världen

Inledning

Det finns i dag ca 18 miljoner flyktingar i världen vilket är det största antalet

någonsin. Uppskattningsvis är ett lika stort antal människor på flykt inom sitt

lands gränser på grund av bl.a. inbördeskrig och svält, s.k. intemflyktingar.

De flyktingsituationer som uppstått under det senaste året har visat att det i

många fall är svårt att göra någon åtskillnad, i traditionell bemärkelse, mellan

dessa två flyktinggrupper. I många fall är de s.k. interflyktingama i lika stort

behov av skydd och hjälp utifrån som konventionsflyktingama.

Under det gångna året har arbetet fortsatt för att möjliggöra återvändande

för det stora antalet flyktingar som kriget vid Persiska viken förorsakade.

Detta arbete är den största nödoperation som UNHCR någonsin har lett och Skr. 1992/93: 157

genomfört. Situationen på Afrikas Hom har förvärrats ytterligare under det

senaste året och det är framförallt en följd av händelseutvecklingen i Somalia.

Det bör dock noteras att man på flera håll i världen har kunnat se en positiv

utveckling på flyktingproblemen och att människor kunnat återvända till sina

hemländer, inte minst i Afrika.

Inbördeskriget i f.d. Jugoslavien har fortsatt och över tre miljoner män-

niskor har tvingats lämna sina hem på flykt undan striderna.

Asien och Oceanien

Den politiska utvecklingen i Afghanistan medförde en dramatisk ökning av

frivillig återvandring av afghanska flyktingar från Pakistan till Afghanistan.

Under juli månad 1992 återvände ca 10 000 afghaner per dag från Pakistan

till Afghanistan. Fram till augusti månad hade under år 1992 över 700 000

afghaner återvänt från Pakistan. En frivillig återvandring från Iran har också

påböijats. I slutet av juli 1992 hade över 150 000 afghaner återvänt från Iran

till Afghanistan. I Pakistan och Iran finns dock fortfarande cirka fem miljoner

afghanska flyktingar.

Efter fredsuppgörelsen i Kambodja i oktober 1991 inleddes i mars 1992

repatrieringen av de ca 370 000 kambodjanska flyktingarna i lägren nära den

kambodjanska-thailändska gränsen. Mineringar samt problem med att utveck-

la vattentillgångar och att finna användbar jordbruksmark har medfört svårig-

heter att upplåta mark för försörjning. Härtill kommer att situationen i

Kambodja alltjämt är osäker och att stridigheter då och då blossar upp. Fram

till juli 1992 hade över 70 000 kambodjanska flyktingar återvänt från

Thailand till Kambodja.

För att påskynda återvandringen från Thailand av laotiska flyktingar hölls i

juli 1992 en femte trepartsdiskussion mellan Laos, Thailand och UNHCR.

Under de första sex månaderna av år 1992 har ca 1 050 flyktingar återvänt

från Thailand och ca 550 från Kina. Det totala antalet återvändande sedan år

1980 uppgår därmed till ca 11 600 personer.

Antalet nya vietnamesiska båtflyktingar har minskat markant. I slutet av

juni 1992 fanns dock över 102 000 vietnamesiska båtflyktingar i regionen.

Arbetet med att bl.a. främja frivillig återvandring för de många asylsökande

som efter vederbörlig prövning inte fått flyktingstatus fortsätter enligt den år

1989 antagna s.k. "Comprehensive Plan of Action" (CPA). Under de sex

första månaderna 1992 återvände ca 7 400 vietnamesiska asylsökande frivil-

ligt till Vietnam. Totalt hade därmed sedan år 1989 ca 26 700 personer frivil-

ligt återvänt till Vietnam. Den 12 maj 1992 träffades en överenskommelse

mellan regeringarna i Vietnam, Storbritannien och Hong Kong om frivillig

återvandring för de asylsökande som efter prövning inte erhållit flykting-

status.

Under år 1992 har flyktingströmmar från Myanmar (Burma) fortsatt

komma till Bangladesh. I slutet av juni 1992 beräknades antalet flyktingar

uppgå till ca 265 000 personer. Ett av regeringarna i Bangladesh och

Myanmar i april 1992 gemensamt framarbetat förslag om frivilligt återvän-

dande har inte kunnat effektueras. Ca 70 000 flyktingar från Myanmar be-

räknas befinna sig i Thailand vid gränsen till Myanmar.

Efter en överenskommelse mellan Indien och Sri Lanka påbörjades i

januari 1992 ett program för återvandring av tamilska flyktingar från Tamil

Nadui Indien till Sri Lanka. I slutet av maj 1992 hade ca 23 000 flyktingar

återvänt till Sri Lanka. Ca 200 000 tamiler fmns nu kvar i Indien.

Mellersta Östern

Som en följd av den stora flyktingvågen i området kring Persiska viken under

år 1991 har år 1992 präglats av återvandringsarbete för de omkring två mil-

joner irakier som tagit sin tillflykt till Iran och Turkiet. I december 1991 hade

ca 90 % av dessa flyktingar kunnat återvända och över 1 500 byar i norra

Irak hade i början av år 1992 åter blivit befolkade. De som ännu inte kunnat

återvända till Irak befinner sig i läger i närliggande länder; 10 000 i Turkiet,

5 000 i Syrien, 20 000 i Kuwait, 35 000 i Saudi Arabien och 45 000 i Iran.

I april 1992 avslutade UNHCR flera av sina aktiviteter i norra Irak och

ansvaret för det fortsatta arbetet har nu tagits över av andra FN-organ.

UNHCR kommer, med begränsad styrka, även i fortsättningen att närvara i

regionen för att tillse att återvandringen från Turkiet och Iran kan genomföras

som planerat.

Den palestinska flyktingbefolkningen ökar och de som står under

UNRWA:s mandat uppgår till över två miljoner människor. Många palestinier

är eller har varit gästarbetare i olika länder i området kring Persiska viken.

Många har till följd av kriget tvingats på flykt

Kuwaits regering har ändrat sin hållning gentemot palestinierna bosatta i

Kuwait och under sommaren 1992 beviljat ca 20 000 palestinier uppehålls-

tillstånd ytterligare ett år. Två representanter från UNRWA har, med den

kuwaitiska regeringens samtycke, kartlagt palestinierna i Kuwait. För de ca

20 000 irakier som finns kvar i Kuwait är situationen fortfarande oklar för

det stora flertalet, endast 5 000-8 000 har erhållit uppehållstillstånd.

UNHCR strävar efter lokala lösningar och är ovillig att söka "resettlement”

för denna grupp som efter lång vistelse i Kuwait bör få stanna där.

Afrika

Under år 1991 och i början av år 1992 drabbades Afrika av ett flykting-

problem så stort och komplext att det saknar historiskt motstycke. I dag upp-

skattar UNHCR att det finns mer än sex miljoner flyktingar i Afrika. Den

stora majoriteten finns i länder med betydande ekonomiska problem och ofta i

respektive lands fattigaste och minst utvecklade regioner.

I Västafrika har den stora flyktingströmmen från Liberia till intilliggande

länder fortsatt. Huvddsakligen befinner sig dessa människor i Guinea,

Skr. 1992/93: 157

Elfenbenskusten och Sierra Leone. Försök har gjorts att finna en permanent Skr. 1992/93: 157

och fredlig lösning i Liberia, men man har ännu inte lyckats. Fortfarande

finns ca 655 000 liberianska flyktingar. Situationen i Västafrika har kompli-

cerats av en ny konflikt i Sierra Leone, vilken medfört att ca 200 000

människor sökt sig till i första hand Guinea, men även till Liberia.

De allra största flyktingproblemen finns liksom tidigare på Afrikas Hom.

Den osäkra situationen kännetecknas av stora interna förflyttningar, laglöshet,

svår torka och hungersnöd. Det finns 430 000 somaliska flyktingar i läger i

östra Etiopien. Situationen i lägren är mycket svår men har blivit något bättre

under år 1992 då hjälpsändningar började nå fram. Ca 100 000 har dock

återvänt till Somalia detta år. I Djibouti finns det ca 81 500 somaliska flyk-

tingar och i Kenya drygt 200 000. FN:s hjälparbete i Somalia har under år

1992 intensifierats och nu finns FN-soldater på plats för att tillse att hjälp-

insatserna når fram. Under år 1991 återvände 527 000 etiopier hem från

Somalia, och UNHCR förväntar att ytterligare 45 000 skall söka sig hem

från Djibouti och Kenya. På grund av inbördeskriget i södra Sudan har ca

20 000 sudaneser flytt landet. Främst har man sökt sig till Kenya och

Etiopien.

I Centralafrika har fredsöverenskommelsen i Angola banat väg för en av

Afrikas största frivilliga repatrieringar.

Södra Afrika har drabbats av en svår torka. Bland annat förväntas flyk-

tingar i stor mängd från Mocambique att söka sig till grannländerna Malawi,

Zambia och Zimbabwe.

Latinamerika

I Centralamerika har en fortsatt utveckling av regionala fredsinitiativ och den

s.k. CIREFCA-processen, som är en överenskommelse mellan Belize, Costa

Rica, Guatemala, Honduras, Mexico och Nicaragua, givit möjligheter till

fortsatta lösningar av flyktingsituationen. Under år 1991 har bl.a. ca 15 000

nicaraguaner främst från Costa Rica och ca 4 000 salvadoraner återvänt.

Ett första regionalt forum för att belysa flyktingkvinnomas situation "A

Gender Approach to Work with Refugee, Retumee and Displaced Women"

(FOREFEM) har hållits i Guatemala City i september 1991.

Den frivilliga återvandringen till Chile har fortsatt att vara hög under år

1991. Den politiska situationen i Peru är fortfarande sådan att människor

söker sig ut ur landet.

F.d. Jugoslavien/Öst- och Centraleuropa

Den flyktingpolitiska situationen i Europa har under de två senaste åren helt

dominerats av situationen i f.d. Jugoslavien. Kriget i f.d. Jugoslavien har

medfört att över tre miljoner människor har fått lämna sina hem. De flesta av

dem finns kvar i närområdet, främst i de olika delarna av f.d. Jugoslavien,

men ett stort antal har också sökt sig till andra länder i Europa. I Bosnien-

Hercegovina fanns (i november 1992) drygt 800 000 internflyktingar, i Skr. 1992/93: 157

Kroatien var antalet över 800 000, varav ungefär 300 000 var intemflyk-

tingar och i Serbien fanns över 400 000 flyktingar. Bland de länder utanför

f.d. Jugoslavien som har fått ta emot ett stort antal asylsökande till följd av

konflikten kan nämnas Tyskland, där det finns drygt 200 000 asylsökande

från f.d. Jugoslavien, Ungern med mer än 50 000 och Österrike samt

Schweiz med mer än 60 000 personer. Inströmningen av asylsökande är

fortfarande stor i många länder.

De befarade stora befolkningsrörelsema i f.d. Sovjetunionen har ännu inte

ägt rum i någon vidare bemärkelse, även om antalet asylsökande i det forna

Sovjet ökat till följd av de olika konflikterna där. Ett stort antal asylsökande

från olika f.d. Sovjetrepubliker har sökt sig bl.a. till Ryssland. Det finns

beräkningar som uppskattar att ca 600 000 är "intemflyktingar" inom f.d.

Sovjetunionen.

I samband med de politiska omvälvningarna i Europa har många av de

europeiska länder, från vilka människor tills nyligen har flytt, nu blivit mot-

tagarländer för asylsökande.

II Utomnordisk invandring till Sverige budgetåret

1991/92

1. Inledning

Bland utomnordiska invandrare är de huvudsakliga kategorierna som får bo-

sätta sig i Sverige flyktingar och personer med flyktingliknande eller huma-

nitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer (anknytningar).

Beträffande de s.k. anknytningsfallen är det i många fall inte fråga om

återförening av tidigare splittrade familjer utan om nybildade sådana, dvs.

personer som gifter sig med eller börjar sammanbo med en i Sverige bosatt

person som kan vara en infödd svensk eller en som har invandrat tidigare.

Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste åren uppgått till

endast ett par hundra personer om året.

2. Invandringens omfattning

Enligt preliminära siffror har under år 1992 ca 40 000 utländska medborgare

invandrat till Sverige, vilket är en minskning i jämförelse med föregående år.

Utvandringen har i jämförelse med föregående år minskat och uppgår till ca

13 000 (föregående år 15 000). Utflyttningen har främst bestått i norska,

finska och danska medborgare som flyttat tillbaka. Invandringsöverskottet

har minskat i förhållande till år 1991.

10

Skr. 1992/93: 157

Invandringen av utländska medborgare åren 1982-1992 (tusental)

År

Invandring

Utvandring

Invandringsöverskotl

Totalt

Nor-

diska

Övriga

Totalt

Nor-

diska

Övriga

Totalt

Nor-

diska

Övriga

1982

25,1

7,3

17,8

19,9

14,5

5,4

5,2

-7,2

12,4

1983

22,3

7,4

14,9

17,4

12,0

5,4

4,9

-4,6

9,5

1984

26,0

8,4

17,6

14,6

10,0

4,6

11,4

-1,6

13,0

1985

27,9

8,4

19,5

14,0

9,2

4,9

13,9

-0,8

14,7

1986

34,0

8,9

25,2

15,4

8,7

6,6

18,6

0,2

18,6

1987

37,1

8,9

28,1

11,6

8,1

3,5

25,5

0,8

24,7

1988

44,5

11,5

33,0

11,8

8,3

3,5

32,6

3,2

28,4

1989

58,8

18,9

40,0

13,1

9,7

3,4

45,7

9,2

36,5

1990

53,3

15,9

37,4

16,1

12,5

3,6

37,2

3,4

33,8

1991

43,9

7,8

36,1

15,0

11,6

3,4

28,9

-3,8

32,7

1992

40,0

7,0

33,0

13,0

9,0

4,0

27,0

-2,0

29,0

Anm: I tabellen anges antalet under åren invandrade och folkbokförda utländska

medborgare. Tabelluppgifterna om enskilt tillresta asylsökande, avser däremot med-

delade uppehållstillstånd. De olika tabellerna är därför inte sinsemellan jämförbara.

In- och utvandringen av finska medborgare år 1992 var något mindre än

föregående år. Detta resulterade i en nettoutvandring av ca 400 personer.

Nettoutvandringen av nordbor blev under år 1992 drygt 2 000 personer.

3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa

Under budgetåret 1991/92 sökte ca 54 500 personer asyl (inkl. barn). Antalet

asylsökande har ökat kraftigt i jämförelse med budgetåret 1990/91 då det

uppgick till ca 20 800 personer. Ökningen är att hänföra till situationen i det

f.d. Jugoslavien. Det totala antalet asylsökande under första hälften av

budgetåret 1992/93 uppgick preliminärt till ca 47 000.

I det följande redovisas de största nationalitetsgruppema som sökt asyl i

Sverige och som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jäm-

ställda. Uppehållstillstånden omfattar även flyktingar som överförts till

Sverige genom flyktingkvoten. De kan dessutom avse beslut i fråga om

asylansökningar som lämnats in tidigare budgetår. Siffrorna är avrundade.

11

Nationalitet

Budgetåret 1990/91

Budgetåret 1991/92

Asylan-

sökningar

Uppehålls-

tillstånd

Asylan-

sökningar

Uppehålls-

tillstånd

Bulgarien

120

400

140

411

Etiopien

1 240

900

225

1 169

Irak

1900

2 220

2618

3 436

Iran

3040

1 850

781

2 731

Jugoslavien (f.d.)

2 920

620

41 000

1014

Libanon

1690

660

173

1 383

Polen

200

40

1406

32

Rumänien

1000

140

473

660

Somalia

1050

870

1763

2 099

Sovjetunionen(f.d.) 940

370

772

431

Statslösa/

okänt mbskap

1290

1 120

425

1032

Syrien

530

490

241

1028

Turkiet

630

570

322

686

Övriga

4 200

2 580

4146

3 227

Totalt

20 750

12 830

54 485

19 339

Skr. 1992/93: 157

Under budgetåret 1991/92 beviljades sammanlagt ca 19 339 personer

upehållstillstånd (konventionsflyktingar, krigsvägrare) enligt 3 kap. 1 § ut-

länningslagen (1989:529) samt enligt 2 kap 4 § andra punkten (humanitära

skäl). Uppehållstillstånden fördelar sig enligt följande:

Skäl

Bå 1990/91

Bå 1991/92

Konventionsflyktingar

- Flyktingkvoten

1433

11,2 %

2 873

14,9 %

-Övriga

1 697

13,1 %

999

5,2 %

Krigsvägrare

4

0,1 %

20

0,1 %

De facto-flyktingar

3 777

29,4 %

3 373

17,4 %

Humanitära skäl

5 919

46,2 %

12 074

62,4 %

Totalt

12 830

100,0 %

19 339

100 ,0%

Härtill kommer anhöriga till flyktingar och därmed jämställda personer,

vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och som

omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som flyktingar. Antalet

sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd uppgick budgetåret 1990/91 till

5 416 personer och budgetåret 1991/92 till 7 122 personer.

Under budgetåret 1991/92 uppgick antalet uppehållstillstånd i Sverige för

nära anhöriga till 20 380 personer.

Med anhöriginvandring avses här bl.a. make/maka, samboende eller barn

under 20 år till en svensk medborgare eller en utlänning med gällande

tillstånd, som bor i Sverige (som regel ensamstående förälder och i vissa fall

föräldrapar). Tillstånd kan också i vissa fall ges andra nära anhöriga till i

Sverige bosatt person.

12

Den utomnordiska invandringen till Sverige under budgetåret 1990/91 och Skr. 1992/93: 157

1991/92 (vuxna och barn) framgår av följande tabell, som även redovisar

grunderna för uppehållstillstånden.

Skäl

Bå 1990/91

Bå 1991/92

Flyktingar m.fl.

12 830

35,0 %

19 339

47,1 %

Nära anhöriga( anknytningar)

21 991

61,0 %

20 380

49,7 %

Varav

- anknytning till flykting

(5 416)

(7 122)

- övriga anknytningar

(16 575)

(13 258)

Arbetsmarknadsskäl

336

1,0 %

250

0,6%

Adoptivbarn

1023

3,0%

1059

2,6 %

Totalt

36 180

100,0%

41 028

100,0 %

4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) och

anhöriga till dessa

Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad överföring tagit emot flyk-

tingar inom ramen för en särskild flyktingkvot. Budgetåret 1991/92 höjdes

flyktingkvoten från 1 250 till 2 000 personer. Riksdagen beslöt samtidigt att

ytterligare 1 250 personer skulle tas emot i Sverige under budgetåret inom

ramen för flyktingkvoten. För budgetåret 1992/93 har riksdagen beslutat om

en kvot om ca 2 000 personer.

Kvoten skall användas för överföring, huvudsakligen i samverkan med

UNHCR, av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt

utsatt situation. Kvoten är inte begränsad till att användas för flyktingar i

ordets formella bemärkelse. Den kan också användas för personer som är för-

följda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt land.

En mindre del av kvoten används för personer med funktionsnedsättningar

och, under senare år, krigsskadade flyktingar och tortyroffer.

Riktlinjer för kvotens användning ges budgetårsvis av regeringen. Det är

Statens invandrarverk (SIV) som har ansvaret för uttagning och överföring av

flyktingar till Sverige. Själva transporten till Sverige ombesörjs till största

delen genom International Organization for Migration (IOM).

Uttagningama sker i nära samverkan med UNHCR och det är främst

utifrån UNHCR:s bedömning som SIV planerar sina uttagningar. I policy-

frågor samråder de nordiska regeringarna regelmässigt inom ramen för den

nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor (NSHF).

Under budgetåret 1991/92 omfattade kvotuttagningen sammanlagt 2 873

personer, varav 75 personer med funktionsnedsättningar. Kvarvarande kvot

har SIV kunnat ta ut innevarande budgetår, enligt beslut av regeringen. Där-

med har SIV t.o.m. september 1992 uppfyllt kvoten med 3 250 personer.

Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar från år till år, eftersom uttag-

ningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där

vederbörande vistas. Faktiskt överförda flyktingar uppgick till drygt 2 000

personer under budgetåret 1991/92. 13

Skr. 1992/93: 157

Flyktingkvotens sammansättning under budgetåret 1991/92

Ursprungsland

Beviljade

inresetillstånd

LATINAMERIKA

Colombia

18

El Salvador

81

Guatemala

26

Peru

8

Summa

133

ASIEN

Irak

1 113

Iran

620

Vietnam

897

Kina

5

Libanon

4

Syrien

1

Afghanistan

11

Laos

10

SL/Palestina

38

Sri Lanka

5

Turkiet

2

Burma

5

Summa

2 711

AFRIKA

Etiopien

5

Kenya

4

Somalia

17

Sydafrika

1

Nigeria

1

Summa

28

EUROPA

Albanien

1

Summa

1

Totalt

2 873

Kostnaderna för uttagning och överföring till Sverige av kvotflyktingar

budgetåret 1991/92 uppgick till 6,8 miljoner kronor.

Anhöriga till kvotflyktingar

Anhöriga, dvs. maka/make och ogifta barn under 20 år, räknas in i flyk-

tingkvoten om de kommer i nära anslutning till den överförda flyktingen.

För anhöriga som inte kommer hit i nära anslutning, kan SIV ge ett

behovsprövat bidrag för resa hit för att familjen skall kunna återförenas. Detta

sker med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kost-

14

nader för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som här omfattas är Skr. 1992/93: 157

maka/make och ogifta barn under 20 år. Bidrag får även lämnas för andra

anhöriga om synnerliga skäl föreligger.

När beslut om bidrag fattats, ordnas resorna hit på samma sätt som för

kvotflyktingar, dvs. genom IOM eller svensk utlandsmyndighet.

5. Arbetskraftsinvandring

I princip beviljas permanent uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning av

rena arbetsmarknadsskäl endast om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses

inom Sverige. Budgetåret 1991/92 beviljades ca 250 sådana tillstånd. Det kan

gälla t.ex. nyckelfunktioner inom näringslivet. Även fria yrkesutövare och

egna företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller vissa krav.

Dessutom beviljas tillfälliga arbetstillstånd för exempelvis montörer, vika-

rierande läkare, artister och idrottsmän.

Tillstånd beviljas vanligen av Invandrarverket i samråd med Arbets-

marknadsverket och efter att arbetsmarknadens parter hörts. Delegering till

svenska utlandsmyndigheter förekommer i vissa fall.

Arbetstillstånd för feriearbetande ungdomar samt andra former för kort-

variga arbeten ingår numera i tillståndstypen säsongsarbetstillstånd som är

mer generell. Länsarbetsnämnderna har att besluta om dessa tillstånd. Antalet

utlänningar som under år 1992 har haft ett tillfälligt arbete i Sverige upp-

skattas till drygt 14 000 personer, varav ca 4 500 säsongsarbetare och ca

5 000 artister och musiker.

Sverige har under hösten 1992 tecknat ett avtal med Estland som möjliggör

för unga medborgare från Estland att under begränsad tid få praktisera på den

svenska arbetsmarknaden. Avsikten är att ge möjlighet för unga människor att

få en inblick i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Under år 1992 har

drygt 140 personer prövat möjligheten.

När avtalet mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomiskt

sam arbetsområde (EES) träder i kraft innebär detta att medborgare från de

andra EES-ländema äger tillträde till den svenska arbetsmarknaden utan

arbetstillstånd. Svenska medborgare får på samma sätt tillträde till de andra

EES-ländemas arbetsmarknad. Enligt EES-reglema är det anställningen som

ger rätten till bosättning och inte tvärtom.

6. Övrig invandring

Den övriga invandringen består huvudsakligen av adoptivbarn, av personer

som tidigare varit bosatta här och som återvänder till Sverige samt av per-

soner som har svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som varit

bosatt här tidigare tas bl.a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i Sverige

resp, utomlands. Svenskfödda som senare förlorat sitt svenska medborgar-

skap samt deras barn beviljas regelmässigt tillstånd. Antalet adoptivbarn

uppgick förbudgetåret 1991/92 till 1 059.

15

III Invandrarpolitiken (integrationsfrågor)

1. Inledning

Den svenska invandrarpolitiken innefattar de åtgärder som vidtas för att

underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället. Målen för in-

vandrarpolitiken är jämlikhet, valfrihet och samverkan. Det innebär bl.a. att

invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som be-

folkningen i övrigt

Långsiktig invandrarpolitik är i stora delar detsamma som allmän välfärds-

politik. Inom vissa avsnitt av denna politik och i vissa utvecklingsskeden kan

de generella insatserna behöva förstärkas med kompletterande insatser riktade

enbart till invandrare.

Varje myndighet har inom sitt ansvarsområde samma ansvar för invand-

rarna som för den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att vidta

nödvändiga säråtgärder. Invandrarverket bevakar behovet av åtgärder och

skall uppmärksamma berörda myndigheter på sådana behov. Verket skall

också verka för att myndigheternas arbete samordnas i denna del.

Många frågor med anknytning till invandrarpolitiken behandlas i enlighet

med gällande arbetsfördelning huvudsakligen inom andra politikområden. I

de följande avsnitten redovisas några huvudfrågor som för närvarande är

aktuella inom kulturdepartementet och andra departements ansvarsområden.

Här nedan redovisas först några mera allmänna resonemang med anknytning

till invandrarpolitiken.

Det är ingen självklarhet för alla invandringsländer att ha en invandrarpo-

litik med ett samhälleligt ansvarstagande för invandrares integration. I länder

som USA och Australien anses det att integrationsprocessen i allt väsentligt är

invandrarnas eget ansvar.

I ökande omfattning, inte minst i invandringsländema i Europa, anser man

emellertid att samhället har ett ansvar att underlätta integrationsprocessen för

invandrare. Utan ett sådant åtagande, menar man, skulle det finnas en risk att

invandrare hamnar utanför de samhälleliga processerna, till skada för såväl

dem själva som för samhället i stort.

I ett europeiskt perspektiv har den svenska invandrarpolitiken hävdat sig

väl. Det kan med fog påstås att den kommit att påverka invandrarpolitiken i

många länder i Europa. Det är i sammanhanget intressant att notera, att en

rapport om invandrarpolitik, inkl, etniska relationer, som presenterades av

Europarådet i slutet av år 1991 ("Community and ethnic relations in Europé")

och som nu har översatts till svenska inom Kulturdepartementet, innehåller

rekommendationer, som i väsentliga delar överensstämmer med den svenska

invandrarpolitikens synsätt och värderingar.

Den svenska invandrarpolitiken har uppmärksammats internationellt också

på annat sätt. I september 1992 tilldelades Sverige det prestigefyllda och

ansedda tyska Carl Bertelsmann-priset. I prismotiveringen nämndes att

Sverige tidigare än andra länder insett nödvändigheten av att invandrare inte-

greras i invandringsländema. Det framhölls också, att den långsiktiga

Skr. 1992/93: 157

gotab 42693, Stockholm 1993

16

svenska integrationspolitiken skulle kunna tjäna som förebild för en framtida

europeisk invandrarpolitik.

Prissumman, 300 000 DM, skall användas till att arrangera återkommande

seminarier över frågor med anknytning till invandrares integration, med del-

tagande av bl.a. internationella experter på området. Avsikten är att dessa

seminarier skall komma att fungera som ett viktigt internationellt forum för

diskussion om integrationsfrågor och bidra till den allt viktigare överföringen

av kunskap och erfarenheter på området mellan länderna.

Den svenska invandrarpolitiken har dock kommit att allt mera diskuteras

och ifrågasättas inom Sverige.

Diskussionerna har förts utifrån olika utgångspunkter. Men gemensamt

har i många fall varit att man menar att invandrarpolitiken, som den nu fun-

gerar, inte har kunnat förhindra en utveckling där invandrare på många sam-

hällsområden kommit i en betydligt sämre situation i samhället. De alarme-

rande uppgifterna om den höga, och ökande, arbetslösheten bland flyktingar

och invandrare kan anföras som exempel.

Det har vidare gjorts gällande att invandrarpolitiken i många avseenden

varit allt för okänslig och inflexibel inför de skiftande behoven hos invandrare

med olika bakgrund.

Det har också påståtts att invandrarpolitiken i för liten utsträckning upp-

muntrar och stimulerar invandrare att själva ta ansvar för sig och sin familj,

vilket har lett till att de kommit att för mycket förlita sig på samhällets om-

sorger.

En mera grundläggande kritik utgår från att man menar att invandrarpoli-

tiken bygger på den felaktiga förutsättningen att invandrare skulle vara en

homogen, avgränsad och särskild grupp.

Den svenska invandrarpolitiken har under år 1992 granskats av riksdagens

revisorer. Revisorerna bedömer för sin del att Sverige nått relativt långt vad

gäller målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan. De noterar också att de

etniska relationerna i Sverige verkar vara förhållandevis goda, inte minst i ett

internationellt perspektiv. Man framhåller vidare att skillnaderna mellan in-

vandrare och övriga vad gäller ekonomisk standard och social status är be-

tydande men ändå relativt små i förhållande till vad som gäller i andra länder.

Enligt revisorernas uppfattning tyder emellertid utvecklingen under de senaste

åren på att jämlikheten tenderar att minska, särskilt på arbetsmarknaden.

Revisorerna gör den sammanfattande bedömningen att det är motiverat att

göra en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken. Som skäl härför

anför man bl.a. att gruppen invandrare i dag har en sammansättning och en

bakgrund som i många avseenden skiljer sig radikalt från de förhållanden

som rådde när invandrarpolitiken lades fast för drygt 15 år sedan.

En diskussion om Sverige som ett mångkulturellt samhälle pågår redan.

Under hösten 1991 arrangerade regeringskansliet tillsammans med Institutet

för framtidsstudier en seminarieserie om hithörande frågor. En särskild anto-

logi rörande det mångkulturella samhället, syftande till att stimulera debatten

på området, stöds av departementet och kommer att ges ut inom kort

Skr. 1992/93: 157

17

2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 157

2. Åtgärder för att främja goda etniska relationer

Under hösten 1991 förekom på olika håll i Europa starka fientliga reaktioner

mot invandrare. Flyktingförläggningar i Tyskland angreps och olika nynazis-

tiska gruppers aktiviteter uppmärksammades. Partier med mer eller mindre

invandrarfientliga program gick framåt i flera länder. Dessa händelser väckte

starka känslor även i Sverige och en omfattande debatt uppstod både i pressen

och bland allmänheten.

Senare under vintem 1991-1992 inträffade i Sverige flera våldsbrott rik-

tade mot enskilda invandrare. En stark folklig opinion uppstod och olika

manifestationer gjordes i hela landet mot främlingsfientlighet och rasism och

för solidaritet med invandrarna i Sverige. Invandrarverket gjorde med hjälp

av pressklippen en sammanställning av aktioner, manifestationer och andra

initiativ mot främlingsfientlighet under tiden december 1991-mars 1992.

Resultatet blev totalt ca 400 olika arrangemang.

En undersökning av ungdomars attityder till invandrare och invandring

presenterades i början av 1992 av Centrum för invandringsforskning

(CEIFO) vid Stockholms universitet. I den visades att vissa grupper av unga

människor ändrat inställning sedan 1987 och blivit mer intoleranta. Även

några andra studier visade liknande resultat.

Incidenter i form av attacker mot flyktingförläggningar har under senare år

förekommit med variationer i antalet. Eftersom antalet förläggningar har ökat

är det svårt att bedöma om det ökade antalet rapporterade incidenter också står

för en verklig ökning av antalet händelser.

På några håll har det visat sig svårare för Invandrarverket att öppna nya

förläggningar på grund av ett motstånd hos ortsbefolkningen. Eftersom beslut

om nya förläggningar ofta måste fattas snabbt har informationen till orts-

befolkningen ibland varit otillräcklig. Motståndet är ofta inte främlingsfient-

lighet i vanlig mening utan oro och rädsla för att så många flyktingar kommit

till relativt små orter. På några håll har det uppstått svårigheter och konflikter

beroende på att asylsökande uppges ha stulit i grannskapet eller begått andra

brott. Det har också förekommit konflikter mellan olika grupper på förlägg-

ningar.

Riksdagen beslutade (bet. 199 l/92:SfU 10, rskr. 1991/92:265) att avsätta

10 miljoner kronor till regeringens disposition för insatser mot främlings-

fientlighet, rasism och antisemitism enligt ett förslag av regeringen i budget-

propositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 12, s.7 och 164).

I början av juni 1992 gav regeringen uppdrag åt Statens skolverk, Statens

ungdomsråd, Statens kulturråd och Statens invandrarverk att vidta särskilda

åtgärder för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Insatserna skall i

huvudsak inriktas på att på längre sikt påverka normer, attityder och förhåll-

ningssätt hos ungdomar. De fyra myndigheterna fick sammanlagt 6 miljoner

kronor att användas för ändamålet i enlighet med vissa principer och riktlinjer

som redovisades i en bilaga till beslutet. Myndigheterna har i en rapport den 1

oktober 1992 redovisat sina planerade åtgärder.

Skr. 1992/93: 157

18

Regeringen gav i september 1992 uppdrag till CEIFO vid Stockholms uni- Skr. 1992/93: 157

versitet och Statistiska centralbyrån (SCB) att tillsammans genomföra en riks-

representativ undersökning kring invandrare och invandring. CEIFO och

SCB skall under år 1993 undersöka svenskarnas förhållningssätt till invand-

rare och invandring samt invandrarnas förhållningssätt till Sverige och dess

befolkning. Riksomfattande attitydundersökningar kring invandrare och

invandring har tidigare gjorts i Sverige åren 1969, 1981 och 1987 och som

tidigare nämnts gjordes en undersökning av ungdomar inom några geogra-

fiskt begränsade områden åren 1990-1991.1 samtliga undersökningar ingick

en gemensam uppsättning frågor. Inställningen till invandrare kan därför jäm-

föras vid de olika tidpunkterna. Den nu påbörjade undersökningen bör kunna

ge en värdefull kunskap i det fortsatta arbetet mot främlingsfientlighet och

rasism.

För att stimulera och stödja filmprojekt som syftar till att motverka främ-

lingsfientlighet och rasism tilldelades Svenska Filminstitutet ett bidrag på

500 000 kronor.

Svenska kommittén mot antisemitism har beviljats ett bidrag om 1 miljon

kronor för information om antisemitism som i huvudsak syftar till att på

längre sikt påverka attityder och förhållningssätt hos ungdomar.

Barn- och ungdomsdelegationen inom Civildepartementet har under år

1992 fördelat 4 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till projektinsatser

mot främlingsfientlighet. De flesta projekten bedrivs av barn- och ungdoms-

organisationer. Ytterligare drygt 1 miljon kronor ur Allmänna arvsfonden har

genom regeringsbeslut fördelats till insatser mot främlingsfientlighet bland

ungdomar. Barn- och ungdomsdelegationen har även våren 1992 givit ut

material om främlingsfientlighet till eleverna på högstadiet och högstadie-

lärama.

I Invandrarverkets arbete med att främja goda etniska relationer har särskilt

uppmärksammats idé- och kunskapsutvecklingen om förhållningssättets be-

tydelse, när frågan om kulturbakgrunden aktualiseras. I idéskriften Förhåll-

ningssätt i kulturmötesfrågor har detta synsätt presenterats.

Resultat av metod- och kunskapsutvecklingen har spridits till flera strate-

giska opinionsbildare, t.ex. olika yrkesgrupper inom socialtjänsten, hälso-

och sjukvården, skolan och folkrörelserna. Arbetet gentemot skolan har bl.a.

syftat till att föra in invandrar- och flyktingfrågorna i ett intemationelllt per-

spektiv där det globala och lokala stöder varandra. Arbetsmetoden redovisas i

skriften Är främmande skrämmande, som framställts tillsammans med SIDA.

Genom strategiskt riktade projektbidrag till folkrörelserna har arbetet om

metoder och innehåll i arbetet med etniska relationer kunnat fördjupats.

I anknytning till den intensiva debatten om främlingsfientlighet och rasism

har särskilt material sänts ut till olika målgrupper och Invandrarverket har

även deltagit i pressdebatten om dessa frågor.

En ny diskrimineringsombudsman (DO), Frank Orton, tillträdde den

1 januari 1992. DO har bl.a. framställt ett skolmaterial om främlingfientlighet

och rasism.

19

Delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75), som under hösten Skr. 1992/93: 157

1991 lämnades till regeringen av Utredningen för åtgärder mot etnisk diskri-

minering har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande i

regeringskansliet.

Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering avlämnade sitt slut-

betänkande Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1992:96) i

slutet av september 1992. Utredningen föreslog förbud för arbetsgivare att

diskriminera arbetssökande oeh anställda på grund av ras, hudfärg, etniskt

eller nationellt ursrpung eller trosbekännelse. Betänkandet remissbehandlas

för närvarande.

3. Arbetsmarknaden

Att så snabbt som möjligt få ett arbete och en egen försörjning är en av de

viktigaste faktorerna för invandrares och flyktingars integration i det svenska

samhället.

Arbetsmarknadsverket har till uppgift att hjälpa människor att få arbete

eller utbildning som leder till arbete. En grundläggande princip är att invand-

rares och flyktingars situation på arbetsmarknaden skall lösas inom ramen för

den allmänna arbetsmarknadspolitiken, vid behov kompletterad med sär-

skilda, riktade insatser.

Budgetåret 1991/92 har präglats av att Sverige stått inför de svåraste

arbetslöshetsproblemen sedan mellankrigstiden. Efterfrågan på arbetskraft har

sedan år 1990 minskat inom samtliga sektorer i ekonomin. Antalet nyanmälda

lediga platser till arbetsförmedlingarna är mycket lågt. Totalt har 290 000

personer varslats om uppsägning sedan hösten 1990 fram t.o.m. augusti

1992. Regeringen ser självfallet med oro på den tilltagande arbetslösheten

bland såväl svenskar som invandrare.

Den snabbt stigande arbetslösheten innebär en påtaglig risk för en per-

manent hög arbetslöshet. Den kommer inte minst att slå mot arbetshandi-

kappade och andra grupper, t.ex. invandrare och flyktingar, med en svag

ställning på arbetsmarknaden. Det finns en uppenbar risk att vissa individer

kommer att ställas vid sidan av samhället och arbetslivet. Den sammansätt-

ning som invandringen haft under senare år ökar denna risk påtagligt.

Arbetslösheten bland utländska - och i synnerhet utomnordiska medbor-

gare var under budgetåret 1991/92 betydligt högre än för svenska medbor-

gare. Den kraftiga lågkonjunkturen har ytterligare förstärkt detta förhållande.

I genomsnitt för budgetåret 1991/92 var 3,5 % av befolkningen i åldern

16-64 år registrerade som arbetslösa. Motsvarande tal för utländska och

utomnordiska medborgare var 4,8 resp. 5,5 %. Utländska medborgare i

åldern 20-24 år hade dubbelt så hög arbetslöshet som motsvarande svenska

grupp. Under första halvåret 1992 var nästan var femte utomnordisk med-

borgare i arbetskraften anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen.

Vid slutet av budgetåret 1991/92 var närmare 40 % av den utomnordiska

20

arbetskraften aktuell på arbetsförmedlingen som sökande eller i arbetsmark- Skr. 1992/93: 157

nadspolitiska åtgärder.

Samtidigt har de utomnordiska medborgarnas arbetskraftstal fortsatt att

sjunka på ett alarmerande sätt. Andelen i arbetskraften har för svenska med-

borgare under de senaste åren varit omkring 85 % medan den för de utom-

nordiska medborgarnas del har sjunkit från 86 % år 1980 till 62 % första

halvåret 1992.

Orsaken till detta kan delvis antas bero på utslagning och förtidspensione-

ring. Men också bland relativt nyanlända flyktinginginvandrare finns stora

grupper med mycket låg sysselsättningsgrad. Allt fler utomnordiska invand-

rare har betydande svårigheter att vinna inträde på arbetsmarknaden.

Enligt Arbetsmarknadsverkets riktlinjer för budgetåret 1991/92 var ambi-

tionen att prioritera utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade samt

flyktingar och invandrare. Under budgetåret har AMS disponerat 147 mil-

joner kronor för särskilda insatser för flyktingar och invandrare. För särskild

förmedlingspersonal för flyktingar och invandrare finns 47 miljoner kronor

anslaget.

I regeringens förslag om åtgärder för att stablisera den svenska ekonomin,

(prop. 1992/93:50) avsätts 10 miljarder kronor för olika arbetsmarknads-

insatser, vilket beräknas ge arbete eller utbildning till ca 130 000 personer

motsvarande 3 % av arbetskraften. Vidare föreslås att arbetsförmedlingen får

en tillfällig förstärkning på högst 200 miljoner kronor under budgetåret

1992/93. Förslaget om personalförstärkning kommer väsentligt att öka

arbetsförmedlingens möjligheter att bistå enskilda arbetssökande. Det är av

största vikt att den ökande tillströmningen av sökande till arbetsförmedlingen

inte leder till att invandrare och andra grupper med svag ställning på arbets-

marknaden trängs undan och inte får en kvalitativt god service. Också ung-

domspraktiken, som infördes redan den 1 juli 1992, föreslås få en kraftig

förstärkning, vilket beräknas ge totalt 75 000 praktikplatser. Erfarenheterna

av ungdomspraktiken är mycket goda i fråga om tillgång på platser och prak-

tikplatsema bör ha stor betydelse för invandrarna eftersom många av dem är

under 25 år.

Under budgetåret 1991/92 placerades 38 000 utomnordiska medborgare i

arbete eller arbetsmarknadsutbildning vilket kan jämföras med 36 000 under

föregående budgetår.

En av de viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för de utomnor-

diska medborgarna är arbetsmarknadsutbildning. Under budgetåret 1991/92

var de utomnordiska medborgarnas andel 20 % av samtliga som gick igenom

en arbetsmarknadsutbildning. De utomnordiska medborgarna är överrepre-

senterade i förberedande och orienterande utbildningar.

Ett antal framgångsrika projekt med syfte att ta tillvara invandrares tidigare

utländska yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet har genomförts under budget-

året. Sammanlagt har ca 1 000 personer deltagit i dessa projekt. De genom-

förda projekten har vänt sig till sjukvårdspersonal, psykologer, socionomer,

jurister, lärare och tekniker. Till detta kommer verksamheten med yrkes-

21

prövning för invandrare och ett växande antal kompletterande utbildningar Skr. 1992/93: 157

inom bl.a. ekonomi, administration och teknik.

Mot bakgrund av att de lågutbildade invandrarnas antal tenderar att öka,

har ett antal projekt genomförts i samarbete mellan arbetsförmedlingen och

grundutbildning för vuxna för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för

invandrare med låg eller ingen skolutbildning. Ungefär 60 % av eleverna i

grundutbildning för vuxna är utländska medborgare. Arbetsmarknadsverket

uppskattar att ungefär 25-30 % av de nyinflyttade invandrarna har en utbild-

ningsnivå som är klart lägre än svensk grundskola. Ungefär hälften av dessa

uppskattas vara funktionella analfabeter.

Den överenskommelse som träffades år 1990 mellan Arbetsmarknads-

verket, Invandrarverket och Svenska kommunförbundet med syfte att öka

insatserna för att flyktingar och invandrare snabbare skall få arbete har följts

upp på olika sätt

AMS och SIV har i en skrivelse till regeringen hösten 1992 begärt att

regeringen gör en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken samt att

arbetsmarknadsfrågorna då skall spela en central roll. Invandrarverket har

också påtalat att man anser att det behövs kraftigt förstärkta resurser för bl.a.

svenskutbildning och särskilda anpassade arbetspolitiska insatser med inrikt-

ning på bl.a. lågutbildade.

Det av riksdagen fattade beslutet om ett samordnat flyktingmottagande och

om reformerad svenskundervisning trädde i kraft den 1 januari 1991. Hittills

vunna erfarenheter visar att arbetsförmedlingen numera som regel kommer in

på ett mycket tidigt stadium i det kommunala flyktingmottagandet. I de flesta

fall deltar arbetsförmedlingen redan när de individuella introduktionsplanerna

upprättas. Regeringen har innevarande budgetår medgivit att Arbetsmark-

nadsstyrelsen får disponera högst 400 000 kronor för budgetåret 1992/93 för

att göra en utvärdering av arbetsmarknadsverkets insatser i det samordnade

flyktingmottagandet.

Riksrevisionsverket (RRV) har under budgetåret inom ramen för sin för-

valtningsrevision granskat hur utländsk kompetens tas till vara på den

svenska arbetsmarknaden och överlämnat sin rapport till regeringen. RRV har

även redovisat den översyn av UHÄ:s och andra myndigheters bedömnings-

verksamhet, som verket gjort på uppdrag av den förra regeringen. Rapporten

har remissbehandlats och förslagen övervägs inom regeringskansliet

Den 1 juli 1992 trädde en förändring i utlänningsförordningen i kraft.

Förändringen innebär att asylsökande har rätt att ta arbete på den reguljära

arbetsmarknaden i de fall Invandrarverket bedömer att verkets handlägg-

ningstid i tillståndsfrågan kommer att överstiga fyra månader.

4. Skolfrågor

Efter riksdagens beslut våren 1991 har organisationen av hemspråksunder-

visningen genomgått vissa ändringar. Inom utbildningsdepartementet har en

arbetsgrupp med företrädare för invandrarorganisationer följt utvecklingen.

22

Skolverket har genomfört en granskning av tio kommuner. Genom en enkät Skr. 1992/93: 157

till kommunerna har Svenska kommunförbundet våren 1992 kartlagt invand-

rarundervisningen i grundskolan. Avsikten med Kommunförbundets under-

sökning var att kartlägga förändringar vad gäller ekonomiska ramar, resurs-

utnyttjande, inriktning och organisation mellan läsåren 1990/91 och 1991/92.

Av Kommunförbundets redovisning framgår att 65 % av de 279 kom-

muner som besvarat enkäten uppger att de till följd av minskad resurstilldel-

ning ökat gruppstorleken inom hemspråksundervisningen. I genomsnitt var

den 3,5 elever per grupp. Antalet elever som fick hemspråksundervisning

minskade med 8 % av det tidigare elevantalet. Med 67 % av lärarvecko-

timmama läsåret 1990/91 har undervisning ordnats för 61 300 elever, vilket

motsvarar 92 % av de 66 900 elever som fick hemspråksundervisning

det året

Mot bakgrund av kartläggningar och utvärderingar som gjorts förefaller

det vara möjligt att kommunerna fortsätter att göra ytterligare effektiviseringar

och rationaliseringar.

Antalet elever som erhöll undervisning i svenska som andraspråk minska-

de med 5 % av det tidigare elevantalet, dvs. från 63 700 till 60 500. Antalet

elever med rätt till hemspråksundervisning resp.undervisning i svenska som

andraspråk har varit i stort sett konstant.

Läroplanskommittén har i sitt betänkande behandlat hemspråksämnets

ställning och bl.a. föreslagit att ämnet skall kunna väljas inom ramen för den

tid som föreslås för elevernas personliga val och som B-språk. Förslag har

också lämnats beträffande svenska som andraspråk. Förslagen har remitterats

och kommer att beredas inom regeringskansliet under våren 1993.

Finsk-svenska ulbildningsrådet, som sedan år 1967 har den svenska och

den finska regeringens uppdrag att bevaka frågor som rör de finskspråkiga

invandrarnas och numera också de återvandrade finländarnas utbildning, har

fått en ny sammansättning i vilken respektive utbildningsminister altenerar

som ordförande.

Till följd av den drastiska ökningen av asylsökande, främst från f.d.

Jugoslavien, har kostnaderna för skolverksamhet för asylsökande barn som

bor på förläggning ökat mycket snabbt. Enligt Skolverkets mätningar våren

1992 var något över 3 000 elever inskrivna i grundskolan. Antalet asyl-

sökande förläggningsboende barn i grundskoleåldern ökade särskilt under

sommaren och var första veckan i september betydligt över 9 000 enligt

uppgifter från Invandrarverket.

Det nya kommunalekonomiska statsbidragssystemet, som införs den 1

januari 1993, tar inte hänsyn till asylsökande barn i skolan. Vissa kommuner

med förläggningar får därigenom väsentligt lägre täckning av skolkostnadema

för asylsökande barn genom generella statsbidrag. Motsvarande ersättning

kommer under vårterminen 1993 i stället att betalas från Invandrarverket.

Regeringen kommer att ge Statens skolverk och Statens invandrarverk ett

uppdrag att gemensamt utreda möjligheterna att lägga upp en skolverksamhet

för de asylsökande barnen med bibehållen tillfredsställande kvalitet till en

23

lägre kostnad per elev. Siktet bör vara att kunna införa ändringar redan inför Skr. 1992/93: 157

höstterminen 1993.

5. Svenska för invandrare

Statsbidrag till kommunernas svenska for invandrare (sfi) har för flyktingar

och andra som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet beräknats i

det schablonbidrag som kommunen får för varje mottagen flykting. Det

särskilda statsbidraget för sfi för övriga invandrare som tidigare utgick från

utbildningsdepartementets huvudtitel upphör den 31 december 1992 och mot-

svarande medel ingår fr.o.m. år 1993 i det kommunalekonomiska stats-

bidragssystemet. Bestämmelserna har tagits in i skollagen.

I sin rapport (1991/92:12) Invandrarpolitikens inriktning och resultat har

Riksdagens revisorer framfört kritik mot att sfi-reformen inte fortlöpande ut-

värderas. Revisorerna menar att undervisningens resultat är dåliga och av-

hoppen betydande. Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvalt-

ningsrevision av 1991 års reform av svenskundervisning för invandrare.

Granskningen avser verksamheten i fyra kommuner. RRV konstaterar att

vissa positiva förändringar har skett inom sfi-verksamheten, men att det totalt

sett har skett förhållandevis lite sedan reformen trädde i kraft RRV har iakt-

tagit ett antal problem som dels rör själva genomförandet av det kommunala

åtagandet, dels problem som rör den statliga styrningen och uppföljningen.

Resultatet av RRV:s granskning redovisas i en revisionsrapport som är ställd

till den ansvariga myndigheten. Skolverket

Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en särskild utredare (Dir.

1992:98). Syftet är bl.a. att söka komma fram till enhetligare regler och större

överblickbarhet. Bl.a. skall eftersträvas en samordning av lagen om ledighet

vid deltagande i svenskundervisning för invandrare med den s.k. studieledig-

hetslagen.

6 Utländsk examens giltighet i Sverige

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om samordning

m.m. av den värderingsverksamhet som olika myndigheter bedriver när det

gäller utländsk högskoleexamens giltighet i Sverige. Rapporten har remiss-

behandlats.

Regeringen avser att återkomma med anledning av rapporten.

7. Kulturfrågor

Det mångkulturella samhällets möjligheter och problem är ett huvudtema för

de svenska insatserna under FN:s kulturårtionde. Statens kulturråd har ett

samordningsansvar för arbetet och för den kommitté som leder arbetet.

Kommittén lämnar årligen i september en redogörelse för sitt arbete till

24

Kulturdepartementet. I kommittén ingår bl.a. Statens invandrarverk. Kom-

mittén har under de tre sista budgetåren inom ramen för projektgivning inom

det invandrarpolitiska området förfogat över särskilda medel som har syftat

till att främja goda etniska relationer mellan olika folkgrupper i Sverige.

Inom ramen för den ordinarie bidragsgivningen ägnar Statens kulturråd

särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kulturliv och invandrare. Det gäller

bl.a. stöd till litteratur på invandrarspråk, bidrag för inköp av invandrarlitte-

ratur till folkbibliotek m.m.

I regeringens proposition (1991/92:140) om den avgiftsfinansierade radio-

och TV-verksamheten 1993-1996 m.m. föreslås villkor och riktlinjer för

företagen inom Sveriges Radio-koncernen under kommande avtalsperiod. I

propositionen konstateras att den service på invandrar- och minoritetsspråk,

som lämnats av public service-bolagen, är av betydande omfattning. Det

föreslås i propositionen att de totala resurserna för detta ändamål under

kommande avtalsperiod bör vara minst oförändrade. Det framhålls vidare att

storleksförhållandet mellan invandrarnas språkgrupper till följd av invandring

och utvandring kan förändras, sett i ett längre perspektiv. Detta kan leda till

att programföretagens språkval kan behöva ändras med tiden.

Med hänvisning till såväl de historiska banden mellan Sverige och Finland

som till den finskspråkiga gruppens storlek i Sverige påpekas i proposi-

tionen att denna grupp måste ha en särställning vad gäller rätten till program-

service. Propositionen har antagits av riksdagen (bet. 1991/92:KrU28, rskr.

1991/92:329).

8. Invandrarbarn och -ungdomar

Nästan hälften av de flyktingar som kommer till Sverige är barn och ung-

domar under 18 år. Många av dessa har traumatiska upplevelser av våld och

krig bakom sig.

Vid årsskiftet 1989/90 fanns det nära 300 000 barn under 18 år som var

invandrare i första eller andra generationen.

Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Som ett av

de första länderna har Sverige avlämnat en rapport om konventionens till-

lämpning i Sverige. Rapporten kommer att prövas av en särskild kommission

i början av år 1993.

Förhållandena i det svenska flyktingmottagandet har inte alltid stått i

överensstämmelse med barnens bästa. Regeringen ser det som en angelägen

uppgift att förbättra mottagandet av flyktingarna och ta särskild hänsyn till

barnens behov.

Särskilda insatser från Invandrarverkets sida har lett till att ansökningar om

uppehållstillstånd för barnfamiljer nu kan avgöras snabbare än tidigare.

Invandrarverket har i sitt arbete uppmärksammat barnens och ungdomar-

nas situation och olika behov under mottagningstiden på slussar och förlägg-

ningar. Målsättningen är att väntetiden skall användas på bästa sätt i barnens/

Skr. 1992/93: 157

25

ungdomarnas personlighetsutveckling, oberoende av om de får stanna i Skr. 1992/93: 157

Sverige eller reser tillbaka till hemlandet

Med utgångspunkt från Socialstyrelsens rapporter Flyktingbarn i Sverige

1990/91, FN:s konvention om barnets rättigheter samt egna erfarenheter har

Invandrarverket i november 1991 antagit ett åtgärdssprogram "Barn på

slussar och förläggningar". I detta anges bl.a. att Invandrarverkets långsiktiga

mål är att verket i samtliga frågor som rör flyktingmottagningen skall bevaka

barnens behov samt att det i regionarbetet skall göras en tydligare prioritering

av barn- och ungdomsfrågorna, både i mottagningssystement och i kontakt-

arbetet med kommunerna. Dessutom pågår arbete med att följa upp frågor

kring hälsovården för bam utan uppehållstillstånd.

Projekt för bam- och fritidsverksamheten på slussar och förläggningar

med bl.a. utbildning/fortbildning av personal samt bammiljöfrågor pågår.

Syftet med projektet är att bam- och ungdomsverksamheten skall bygga på

föräldra- och familjemedverkan så att den utgör ett komplement till hemmet,

att verksamheten skall vara värdefull oavsett utgången av asylärendet samt att

Invandrarverket skall ha ett utvecklat samarbete med kommunala organ och

frivilligorganisationer.

Antalet ensamma asylsökande bam och ungdomar ökar. Under budgetåret

1991/92 sökte 1 013 ensamma bam under 18 år asyl i Sverige. Flertalet av

dessa var i åldern 16-18 år.

Åtgärder för förbättrande av mottagandet av underåriga utan legal vård-

nadshavare i Sverige genomförs. Inom mottagningssystemet finns ett antal

grupphem med dygnetruntomsorg, avsedda för bam upp till 16 år eller äldre

med stort omvårdnadsbehov. I och med det ökade antalet ungdomar i åldrama

16-18 år har s.k. ungdomsboende inrättats vid slussar och förläggningar. Det

innebär att det finns ansvarig personal under dagtid samt ordnade aktiviteter.

En tjänst som samordnare har inrättats. Denna har överblick över place-

ringsaltemativ i mottagningssystemet och i kommuner. Invandrarverkets mål-

sättning är att varje bam/ungdom skall tas emot och placeras efter den en-

skildes behov och förutsättningar samt att omflyttningar minimeras.

I asylärendehanteringen prioriteras denna grupp med målsättning att

verkets beslut i första instans skall var fattat inom två månader från barnets

inresa i Sverige eller den senare dag då barnets vistelse här blivit känd för

polisen eller Invandrarverket. Utbildning av asylhandläggare har påböljats för

att ge dem specialkompetens, eftersom särskild samtals- och intervjumetodik

erfordras.

Invandrarverket samarbetar med myndigheter och organisationer, bl.a.

Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet samt Föreningen Sveriges över-

förmyndare, kring frågor som rör ansvarsfördelning, förordnande av god

man, mottagande och drivande av kommunala grupphem. För kommun-

placering av ensamma ungdomar mellan 16 och 18 år har nya boende- och

mottagningsformer utvecklats i ett antal kommuner. En uppföljning av er-

sättningen till kommunerna, den s.k. generalschablonen, pågår varvid sär-

skild uppmärksamhet har riktats på kommunernas mottagande av underåriga

26

utan vårdnadshavare och i vilken grad introduktionsplan finns upprättad och Skr. 1992/93: 157

genomförs.

Regeringen ändrade den 1 januari 1992 reglerna i förordningen (1990:427)

om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. och i förordningen

(1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlän-

ningar i syfte att underlätta kommunplacering av ensamma flyktingbarn.

Socialdepartementet har fördelat medel ur allmänna arvsfonden för att ge

bl.a. frivilligorganisationema möjlighet att inom barnomsorgen sprida kun-

skap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige. 5 miljoner kronor

per år under en treårsperiod står till förfogande för detta ändamål.

Det omfattande anställnings- och förnyelsearbetet i Sveriges kommuner

och landsting präglas ofta av en kreativitet som utlöser produktions- och

effektivitetsförbättringar i verksamheten. Från olika håll har emellertid fram-

förts farhågor om att denna process i alltför hög grad riskerar att missgynna

verksamheter som rör bam. Regeringen har därför i september 1992 upp-

dragit åt Socialstyrelsen att följa hur kommuners och landstings verksamheter

för bam utvecklas. Bland de områden som skall prioriteras nämns invandrar-

och flyktingbarns situation inom barnomsorgen med avseende bl.a. på hem-

språksstödets omfattning och inriktning.

En redovisning av situationen inom berörda områden under hösten 1992

skall lämnas senast den 1 mars 1993.

I augusti 1991 avlämnade ungdomskommittén sitt slutbetänkande (SOU

1991:60) Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella

Sverige.1 betänkandet läggs förslag främst vad gäller områdena arbete,

boende, utbildning och fritid. Rapporten har remissbehandlats och bereds nu

i Civildepartementet

Under senare delen av 1900-talet har ungdomars inträde i vuxenlivet för-

skjutits samtidigt som förutsättningarna för ungdomars etablering i samhället

har förändrats radikalt. Inte minst gäller det möjligheterna för ungdomar att få

arbete och en bostad till överkomlig kostnad.

Regeringen har därför i december 1992 beslutat att tillkalla en särskild

utredare som skall föreslå konkreta åtgärder för att underlätta ungdomars

inträde i vuxenlivet. Särskild vikt skall läggas vid deras möjligheter att

etablera sig på bostads- och arbetsmarknaderna. I detta sammanhang skall

särskilt studeras bl.a. situationen på arbetsmarknaden för ungdomar med

invandrarbakgrund. Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av

april 1994.

Regeringen satsar under tre år 30 miljoner kronor på ungdomar i ett antal

större städer för att förhindra sociala problem och brottslighet. I lokala del-

projekt samverkar olika kommunala förvaltningar, föreningar, företag och

enskilda människor. Projektortema är utvalda utifrån socioekonomiska fak-

torer i områdena. I flera fall har "invandrartäta områden" knutits till projekt.

27

9. Pensionsfrågor

Skr. 1992/93: 157

Regeringen har i propositionen (1992/93:7) om rätten till folkpension m.m.

föreslagit ett nytt system för beräkning av folkpension. Enligt förslaget skall

folkpension beräknas antingen i förhållande till tid för bosättning i Sverige

eller i relation till det antal år for vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Reglerna

skall gälla på samma villkor för svenska som utländska medborgare. För full

folkpension skall krävas 40 års bosättning eller 30 år med ATP-poäng.

Personer, som intjänat pension i andra länder, förutsätts ta med sig denna

pension till Sverige. Vissa personer med invandrarbakgrund kan dock inte

förväntas medges sådan rätt av det land där de tidigare varit bosatta. Särskilda

undantagsbestämmelser har därför föreslagits till förmån för dessa kategorier.

Den som beviljats uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och

den som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare eller de

facto-flykting får, vid beräkning av pension enligt bosättningsregeln, som

bosättningstid i Sverige även tillgodoräknas viss tid han varit bosatt i sitt tidi-

gare hemland eller annat land där han erhållit tillfälligt skydd.

Detta innebär i praktiken att vissa invandrare, likaväl som svenskar, ej

kommer att kunna erhålla full folkpension. Det innebär ju emellertid inte att de

kommer att ställas utan ekonomiskt grundskydd. I förekommande fall står

möjligheten till socialbidrag öppen.

Riksdagen antog i december 1992 propositionen i dessa delar (bet.

1992/93:SfU4, Rskr. 1992/93:69). Samtidigt beslutade riksdagen dock att

föreslå regeringen att låta utreda om sådana invandrare, som genom de nya

reglerna får en reducerad pension, kan få sin försörjning på annat sätt än att

vara hänvisade till socialbidrag.

10. Invandrade kvinnor

Hösten 1991 fick Statens invandrarverk i uppdrag av regeringen att belysa de

invandrade kvinnornas situation i Sverige och föreslå åtgärder för att stärka

deras möjligheter att leva på samma villkor som svenska kvinnor. Uppdraget

redovisades hösten 1992 i rapporten Kvinna och invandrare - Rapport om

invandrade kvinnors ställning i det svenska samhället.

Rapporten ger en god överblick av de kunskaper som finns om invandrade

kvinnor och deras situation i Sverige. Den tar också upp nackdelarna med att,

som så ofta sker, kalla alla kvinnor som invandrat till Sverige för "invandrar-

kvinnor" (ofta hänförs också kvinnor födda i Sverige till denna grupp). Detta

leder lätt till tanken att de är lika, att de bildar en homogen grupp, något som i

sin tur lockar till generaliseringar. I stället poängteras i rapporten vikten av att

betrakta kvinnorna som individer och att man, när man beskriver kvinnornas

situation, försöker förklara den och planerar åtgärder för att förändra den, tar

hänsyn till ålder, social tillhörighet, utbildning, familjemönster och nationell

(kulturell) tillhörighet

I rapporten konstateras att de invandrade kvinnorna är en utsatt grupp på

arbetsmarknaden. Forskning föreslås bland annat om den dolda arbetslös-

28

heten och om hur kunskaper i svenska och deltagande i samhällslivet inverkar Skr. 1992/93: 157

på kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Även forskning om kvinnornas

hälsa är viktig i sammanhanget.

Andra förslag som tas upp i rapporten rör uppföljning av avbrutna studier

och vad man kan göra för de kvinnor som flyttat till Sverige efter kort bekant-

skap med en här bosatt man och som utsätts för misshandel eller annan

kränkande behandling. Vidare betonas kvinnojourernas betydelse och behov

av nätverk.

Kulturdepartementet följer på olika sätt upp rapporten och de förslag som

presenteras i den. En diskussion av rapporten har också skett under en sam-

rådsdag med de invandrade kvinnornas organisationer som Invandrarverket

arrangerade under hösten 1992.

I takt med omstruktureringen av den offentliga sektorn kan man räkna med

att kvinnorna, som hittills inte drabbats lika hårt som männen av den allt mer

besvärliga situationen på arbetsmarknaden, får det allt svårare. Det är sanno-

likt att de invandrade kvinnorna riskerar att drabbas extra hårt i ett sådant

läge. För att stimulera till debatt kring den framtida arbetsmarknadspolitiken

har arbetsmarknadsdepartementet tagit inititativ till en forskarrapport i vilken

även de invandrade kvinnornas situation kommer att belysas. Rapporten

beräknas vara klar i början av 1993.

11. Invandrarnas organisationer och trossamfund

Kulturministern har ett invandrarråd till sitt förfogande för samråd i invand-

rarpolitiska frågor. Invandrarrådet består av följande invandrarorganisationer:

Assyriska riksförbundet

Chilenska riksförbundet

Eritreanska riksförbundet

Esternas representation i Sverige

Estniska kommittén-Estemas riksförbund i Sverige

Finlandssvenskamas riksförbund i Sverige

Grekiska riksförbundet

Immigranternas riksförbund

Immigranternas centralförbund

Internationella kvinnoförbundet

Isländska riksförbundet

Italienska riksförbundet

Japanska riksförbundet i Sverige

Jugoslaviska riksförbundet

Kroatiska riksförbundet

Kurdiska riksförbundet

Lettiska centralrådet i Sverige

Lettiska hjälpkommittén

Palestinska arbetareförbundet i Sverige

Polska kongressen

Portugisiska riksförbundet

29

Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor (RIFFI)

Riksförbundet polska föreningar i Sverige

Riksföreningen Huelen-Chile

Riksorganisationen av salvadoranska föreningar

Spanska riksförbundet

Sverigefinska riksförbundet

Syrianska riksförbundet

Turkiska riksförbundet

Ungerska riksförbundet

Invandrarrådet möts vanligen två gånger om året och behandlar då aktuella

invandrarpolitiska frågor. Vart tredje år har även ett större invandrarrådslag

anordnats.

Invandrarverket har i sin anslagsframställan redovisat utvecklingen av nya

riksförbund bland invandrare. Invandrarverket har regeringens uppdrag att

särskilt följa organisationsbildningen bland de invandrare som har sin bak-

grund i f.d. Jugoslavien. Verket har också lämnat förslag till statsbidrags-

berättigade organisationer för bidragsåret 1993/94 och bl.a. föreslagit att det

år 1987 bildade Albanska riksförbundet skall få organisationsstöd medan

stödet till de estniska och lettiska valorganisationema skall upphöra.

Regeringen har med uppdrag till en särskild utredare inlett en översyn av

statsbidrag till idéella organisationer (Dir. 1992:81). Utredningen, vars upp-

gift är att söka komma fram till ett enhetligare system av bidrag till folkrörel-

serna skall vara klar med sin uppgift den 30 juni 1993.

Stöd till invandrarnas trossamfund utgår som tidigare från trettonde

huvudtiteln. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trosamfund fördelar

medlen.

Jag har under året sammanträffat med företrädare för invandrarsamfunden.

Invandrarverket har ordnat ett seminarium om religionens roll i ett mångkul-

turellt samhälle och planerar att utge en ny upplaga av publikationen Reli-

gionsguiden. Inom ramen för sin bidragsgivning till avgränsade invandrar-

politiska projekt har verket möjlighet att stödja den sociala och kulturella

verksamheten inom invandrarsamfunden.

12. Återvandring

Det brukar framhållas att drömmen om återvandring alltid finns hos en flyk-

ting och att denna dröm i många fall kan fungera som ett hinder för en fram-

gångsrik integrering i exillandet. Insikten om denna risk finns nu allmänt, inte

minst hos invandrares och flyktingars egna organisationer, som också aktivt

har engagerat sig för att föra ut denna kunskap till sina medlemmar.

Invandrarverket har möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja bidrag

till flyktingars resa från Sverige för bosättning i annat land, s.k. återrese-

bidrag (förordning 1984:890). Bidrag kan utgå med ett belopp motsvarande

kostnaden för resan samt ett mindre kontantbelopp.

Trots att i vart fall de politiska förutsättningarna har förändrats i många av

de länder varifrån flyktingar kommit till Sverige, har ett relativt begränsat

Skr. 1992/93: 157

30

antal personer utnyttjat möjligheten att återvandra med återresebidrag. Det är Skr. 1992/93: 157

naturligtvis inte omöjligt att många flyktingar valt att återvända till sitt hem-

land i första hand för att pröva sig fram innan man tar det definitiva beslutet

om att återvandra.

Under budgetåret 1991/92 beviljades 256 personer återresebidrag av

Invandrarverket Verket bedömer att antalet kommer att stiga till omkring 350

personer under innevarande budgetår.

All erfarenhet visar att återvandringen måste förberedas noga för att

lyckas. Under innevarande budgetår har Invandrarverket stött enskilda orga-

nisationer samt flykingars och invandrares egna organisationer med 800 000

kronor för olika återvandringsprojekt. Bl.a. har medel beviljats Eritreanska,

Kroatiska och Kurdiska riksförbunden.

En av de tre frågor inom integrationsområdet, som Invandrarverket avser

att under de närmaste åren särskilt bevaka och uppmärksamma, är "utveck-

lingen av insatserna för flyktingar som önska återvända till sina hemländer."

Invandrarverket har även möjlighet att ge bidrag till vissa asylsökande,

som frivilligt återvänder till sina hemländer. Under budgetåret 1991/92 rörde

det sig om ca 2 500 personer som återvände, de flesta till f.d. Jugoslavien.

Tendensen under hösten 1992 har varit att allt fler söker bidrag för hemresan.

13. Forskning om internationell migration och etniska relationer

Det forskningsområde som tidigare kallades "invandrarforskning" har alltmer

etablerats som "forskning om internationell migration och etniska relationer",

ofta förkortat IMER.

De förändringar som har skett och sker i vår omvärld ger forskningsområ-

det en allt större betydelse, såväl i Sverige som utomlands och kontakter med

framför allt det europeiska forskarsamhället har utvecklats. Inom EG:s fjärde

ramprogram för forskning fokuseras frågor inom samhällsvetenskap och

humaniora som kan bidra till ökade kunskaper också inom IMER-området.

Svenska forskare förväntas kunna medverka i olika samarbetsprojekt inom

dessa områden. Inom ramen för EG:s COST-program är ett antal forsknings-

projekt under utveckling, bland annat ett om "migration". Även här förväntas

svenska forskare delta.

Forskningsområdet är mångvetenskapligt och bedrivs inom många såväl

samhällsvetenskapliga som humanistiska ämnen, vilket kräver samordning

och samarbete såväl mellan enskilda forskare som institutioner och hög-

skolor.

Sedan Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) inrättades år 1990 har

forskningsområdet fått en välbehövlig förstärkning. Bland annat har SFR gett

stöd till att knyta samman de centrumbildningar och forskningsmiljöer som

uppstått vid ett stort antal högskolor. Centrum för invandringsforskning

(CEIFO) vid Stockholms universitet svarar för uppbyggnaden av ett nationellt

nätverk. Även lokala nätverk har fått stöd av rådet.

31

SFR har budgetåret 1991/92 anslagit 7,2 miljoner kronor till projekt om Skr. 1992/93: 157

bland annat pluralismens gränser, valdeltagande, kriminalitet, livsåskådnings-

frågor, etnisk diskriminering och flyktingmottagande. Rådet har under

budgetåret tillsatt tre doktorandtjänser. I april 1992 utlyste rådet ett antal

programstöd, dvs. långsiktigt stöd till forskargrupper med eget program-

ansvar. Tre av de lokala forskarmiljöerna inom IMER-området, i Umeå,

Stockholm och Lund, har erhållit sammanlagt ca 2,5 miljoner kronor som

programstöd, och kan därmed påbörja ett långsiktigt kunskapsuppbyggande

inom området internationell migration och etniska relationer. Även

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) stöder forsk-

ningsprojekt inom området.

Som redan nämnts under punkt 2 ovan "Åtgärder för att främja goda rela-

tioner" har regeringen uppdragit åt SCB och CEIFO att göra en undersökning

om "Svenskarnas förhållningssätt till invandrare och invandring och invand-

ramas förhållningssätt till Sverige och dess befolkning".

Regeringen har vidare beviljat Centrum för studier av Kulturkontakt och

Internationell Migration (KIM) vid Göteborgs universitet ett planeringsanslag

för ILO:s projekt "Combating Discrimination Against Migrant Workers and

Ethnic Minorities in the World of Work".

IV Den svenska utlänningslagstiftningen och dess

tillämpning

1. Inledning; redovisning av praxis

Statens invandrarverk publicerade våren 1991 en första sammanställning av

praxisredovisning i asylärenden. Verket har för avsikt att uppdatera redovis-

ningen.

Även Utlänningsnämnden har under våren 1992 inlett ett arbete med en

praxisredovisning. I maj 1992 publicerades en sammanställning innehållande

vägledande beslut som tagits av utlänningsnämnden i ärenden som omfattas

av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa asylärenden

"förordningspraxis". Nämnden har vidare påbörjat ett arbete med en allmän

praxisredovisning i asylärenden och en första del kommer ut i början av år

1993.

2. Asylrätten

Enligt utlänningslagen (3 kap. 1 §) har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de

facto-flyktingar rätt till asyl i Sverige. En flykting definieras i utlänningslagen

som en utlänning som befinner sig utanför det land som han är medborgare i

därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,

nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin reli-

giösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan

inte vill begagna sig av detta lands skydd. En flykting är även den som är

32

statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare Skr. 1992/93: 157

haft sin hemvist. Definitionen sammanfaller med den som finns i 1951 års

konvention angående flyktingars rättsliga ställning, den s.k. Genévekonven-

tionen och personer som faller in under bestämmelsen kallas därför i dagligt

tal för konventionsflyktingar.

En krigsvägrare är enligt utlänningslagen en utlänning som har övergett en

krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i

Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring. En de facto-flykting slut-

ligen är en utlänning som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt

hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt

vägande omständigheter till stöd för detta.

Under senare år har endast en mindre del av de asylsökande som beviljats

uppehållstillstånd i Sverige fått stanna här med stöd av utlänningslagens

skyddsbestämmelser för konventionsflyktingar. Under år 1991 beviljades

5 238 personer uppehållstillstånd på asylskäl. Av dessa var andelen konven-

tionsflyktingar 8 % eller 1 404 personer. Sammanlagt under år 1991 bevilja-

des 3 136 personer uppehållstillstånd antingen som konventions- eller kvot-

flyktning. Under första halvåret år 1992 var andelen konventionsflyktingar

6 %. Antalet de facto-flyktingar uppgick år 1991 till 3 816 personer.

En asylsökande kan även ges uppehållstillstånd inom ramen för tillämp-

ningen av en annan bestämmelse i utlänningslagen (2 kap. 4 § 2), enligt

vilken uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl bör

tillåtas bosätta sig här. Det är här inte fråga om någon egentlig skyddsbe-

stämmelse utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att

bevilja uppehållstillstånd när det är påkallat av humanitära skäl.

Uppehållstillstånd med stöd av denna regel kan beviljas för personer som

på grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden inte bör vägras rätt

att stanna här. Regeln är också avsedd att tillämpas för personer som inte

omfattas av reglerna om asyl i 3 kap. utlänningslagen. Dessa kan beviljas

uppehållstillstånd när förhållandena i hemlandet är av det slaget att det skulle

te sig inhumant att tvinga utlänningen att återvända dit, t.ex. vid ett pågående

krig. Regeln tillämpas vidare i fall då en asylsökande väntat så länge på ett

slutligt beslut i ärendet att det skulle te sig inhumant att tvinga honom att

lämna landet Antalet tillstånd som beviljades med stöd av den nämnda regeln

under år 1991 uppgick till 11 693.

Tillstånd får vägras en konventionsflykting om det föreligger synnerliga

skäl härför, exempelvis vid fall av grov brottslighet eller om hänsynen till

rikets säkerhet så kräver. För krigsvägrare och de facto-flyktingar får tillstånd

vägras om det föreligger särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vid bedömning av

om särskilda skäl att vägra asyl skall anses föreligga får - till skillnad mot vad

som gäller beträffande konventionsflyktingar - hänsyn tas även till Sveriges

mottagningsresurser.

Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl

föreligger med hänsyn till mottagningsresursema kan fattas av regeringen

utan riksdagens hörande. Detta har skett vid två tillfällen, första gången år

1976. I december 1989 fattade den dåvarande regeringen beslut i några ,

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157

enskilda ärenden av innebörd att - utöver konventionsflyktingar - endast de Skr. 1992/93: 157

som hade särskilt starkt skyddsbehov i fortsättningen skulle kunna påräkna

asyl. Beslutet avsåg inte någon viss grupp utan gällde asylsökande från alla

länder. Denna skärpning av asylrätten hävdes genom beslut den 19 december

1991 i vilket regeringen fastställde att utlänningslagen skulle tillämpas utan

inskränkningar.

I början av år 1992 tillsattes en särskild utredare för att se över vissa delar

av utlänningslagstiftningen. Den 27 oktober 1992 redovisade utredaren i en

promemoria Förslag till legal reglering av massflyktssituationer. Förslag i

övriga delar av utredningsuppdraget redovisas i början av år 1993. Förslagen

kommer bl.a. att behandla följande:

- frågan om riktlinjer och praxisbildning efter det att regeringen ersatts av

Utlänningsnämnden som sista instans,

- möjligheterna att ge in en ny ansökan om uppehållstillstånd efter laga-

kraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut,

- möjligheterna att överklaga beslut om avslag på ansökan om resedoku-

ment och flyktingförklaring,

- möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan,

- utresefristen efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning,

- viseringsreglema.

3. Vistelsetidsregler

Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att det är skyddsbehovet och inte en

schabloniserad vistelsetid som skall tillmätas betydelse vid asylprövningen.

Som en följd av detta beslutade man i december 1991 att avskaffa den s.k.

väntetidspraxisen. Samtidigt beslutades dock om särskilda övergångsvisa

bestämmelser för utlänningar, som den 1 januari 1992 kommit att vistas i

Sverige mer än 18 månader efter det att ansökan om uppehållstillstånd gjorts,

men som inte fått slutligt besked. Detsamma skulle gälla familj med bam som

var sex år eller äldre, som vistats mer än ett år i landet.

Vidare beslutade regeringen den 8 oktober 1992 att bestämmelserna i

utlänningsförordningen (1989:547) 3 kap. 4 a § eller den s.k. tretermins-

regeln skulle upphöra att gälla vid utgången av november 1992. Regeln inne-

bar att den anknytning som bam hade fått till Sverige genom skolgång särskilt

skulle beaktas vid prövningen av uppehållstillstånd. Om inte särskilda skäl

talade däremot fick uppehållstillstånd ges till familjer i vilka det vid besluts-

tillfället fanns bam som hade fullgjort minst tre terminer i svensk skola, för-

skola eller liknande.

Treterminsregeln tillkom bl.a. mot bakgrund av de långa väntetider som

gällt i asylärenden. Väntetiderna har, förutom för asylsökande från f.d.

Jugoslavien, numera minskat. Frånsett medborgare från f.d. Jugoslavien

skulle en tillämpning av treterminersregeln ha blivit aktuell endast i ett

begränsat antal fall. Att beslut i ärenden rörande familjer från f.d. Jugoslavien

34

inte hade fattats berodde inte på en långsam administration utan på att läget i

f.d. Jugoslavien medfört att verkställighet inte kunnat ske. Därtill skulle en

tillämpning av treterminsregeln på alla familjer från denna grupp ha inneburit

att denna undantagsregel felaktigt fått karaktären av en huvudregel. Det var

mot den bakgrunden som regeringen beslutade att treterminersregeln skulle

upphävas.

Regelns upphörande hindrar i och för sig inte att det kan komma att finnas

familjer som på grund av lång vistelsetid och faktisk anknytning i det indi-

viduella fallet kan få tillstånd att stanna i Sverige. En sådan bedömning kan

väl göras inom ramen för en normal tillämpning av utlänningslagen, främst

2 kap. 4 § denna lag.

4. Dokumentlöshet

Till flyktingskapets natur hör att en person som flyr från förföljelse eller

fängelse och tortyr kan ha mycket svårt att förete giltigt pass eller andra

erforderliga identitetshandlingar. I många fall är det emellertid uppenbart att

de sökande som kommer till Sverige måste ha haft sådana när de startade

resan. Det gäller också biljetter och andra färdhandlingar.

Saknas såväl identitets- som färdhandlingar vid ankomsten försvåras

utredningen starkt. Handläggningstiden förlängs och avvisning till ett första

asylland omöjliggörs inte sällan.

En person som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet

som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de

tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas till böter eller fängelse. Brottet

kan medföra fängelse upp till två år.

I en särskild arbetsgrupp med anknytning till UNHCR, i vilken ingår

representanter för några europeiska länders regeringar och företrädare för

olika frivilligorganisationer, pågår arbete med att analysera olika åtgärder för

att komma till rätta med dokumentlösheten.

5. Förvar

De nuvarande bestämmelserna rörande förvar av bam infördes i utlännings-

lagen med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990. I propositionen framhölls att de

ändringar som föreslogs borde leda till att intentionerna bakom de dittills-

varande bestämmelserna uppfylldes bättre och att bam därigenom skulle

komma att tas i förvar i färre fall än tidigare.

På regeringens uppdrag har Rikspolisstyrelsen i januari 1992 redovisat en

undersökning av hur bestämmelserna om förvar av bam tillämpats före och

efter den 1 juli 1990. Av undersökningen framgår bl.a. att antalet fall där bam

tagits i förvar ökat sedan de nya bestämmelserna trädde i kraft. Undersök-

ningen omfattar perioderna juli-oktober 1988 samt juli-oktober 1991. Antalet

asylsökande har ökat kraftigt mellan de två undersökta perioderna, och likaså

har andelen barnfamiljer bland de asylsökande ökat. Totalt sett har antalet

Skr. 1992/93: 157

35

asylsökande bam ökat med 79 %. Ökningen av antalet bam i förvar är emel- Skr. 1992/93: 157

lertid relativt sett ännu större, 118 %. Såväl under undersökningsperioden

1988 som 1991 var 83 % av bamen tagna i förvar i högst tre dygn. Under

perioden juli-oktober 1991 var en fjärdedel av barnen tagna i förvar under

högst ett dygn. Dessa utgjordes, enligt Rikspolisstyrelsens bedömning,

huvudsakligen av avvisningar med omedelbar verkställighet.

Mot bakgrund av bl.a. denna undersökning beslutade regeringen att lägga

fram en proposition om principiellt förbud mot förvarstagande av bam (prop.

1991/92:138). Huvudprincipen i förslaget var att bam under 16 år inte längre

skulle få tas i förvar. Undantag skulle dock göras i ärenden som avser avvis-

ning med omedelbar verkställighet Förvar skulle då få tillgripas endast när

det är angeläget att verkställighet av avvisningsbeslutet kan ske omgående. I

sådana fall skulle barnet få tas i förvar som en sista utväg och under högst 72

timmar. Bam skulle få tas i förvar endast tillsammans med vårdnadshavare.

Eftersom det bedömdes angeläget att en ändring av de rådande förhållan-

dena skulle komma till stånd snabbt lades förslaget fram utan formell remiss-

behandling. När propositionen behandlades av socialförsäkringsutskottet i

maj 1992, beslutade dock utskottet att, när det gäller bam i förvar, inhämta

yttranden från ett antal berörda myndigheter. Socialförsäkringsutskottet har i

november 1992 behandlat frågan (bet. 1992/93:SfU3).

Utskottet som inte stödde propositionens förslag lade i sitt betänkande

fram ett eget förslag i fråga om bam i förvar. Förslaget innebär att det även

skall finnas möjlighet att ta bam i förvar vid avvisningsbeslut som inte är

förenat med beslut om omedelbar verkställighet. I dessa fall skall förvar

endast få tillgripas som en sista utväg. Inför en verkställighet skall sålunda ett

bam inte kunna tas i förvar förrän man först prövat att ställa bamen under

uppsikt. Beträffande förslaget i propositionen att begränsa förvarstiden till 72

timmar anser utskottet att det vid synnerliga skäl måste finnas en möjlighet att

förlänga tiden med ytterligare 72 timmar. Utskottet ställde sig i princip bakom

förslaget att bam endast får tas i förvar tillsammans med vårdnandshavare

men anser att i de fall barnet inte har någon vårdnadshavare med sig i landet

bör möjligheten finnas kvar att kunna ta barnet i förvar.

Riksdagen beslutade den 9 december 1992 i enlighet med utskottets för-

slag (rskr. 1992/93:68).

6. Visum

Beslut om förändringar i viseringsreglema innefattar en mängd olika avväg-

ningar av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som invandrar-

politisk karaktär. I enlighet med den nordiska passkontrollöverenskommelsen

strävar också Sverige efter nordisk harmonisering i dessa frågor.

Med hänvisning till att samtliga EG-stater, Finland, Norge och Schweiz

hade infört visering och att den nordiska passkontrollöverenskommelsen

förutsätter en harmoniserad viseringspolitik införde regeringen den 1 februari

1992 krav på visering för medborgare från Algeriet, Marocko och Tunisien.

36

Efter överenskommelse om viseringsfrihet med Kroatien och Slovenien Skr. 1992/93: 157

infördes viseringsfrihet den 1 mars 1992 för medborgare från Slovenien och

Kroatien. Efter FN:s beslut att inte låta Serbien-Montenegro inta det f.d.

Jugoslaviens plats i generalförsamlingen, beslutade regeringen den 8 oktober

1992 att med verkan fr.o.m. den 10 oktober 1992 suspendera bl.a. 1964 års

viseringsfrihetsavtal med f.d. Jugoslavien. Samtidigt infördes viseringsfrihet

för medborgare från Bosnien-Hercegovina.

I samband med att nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984

gjordes uttalanden om en generös viseringspraxis, framförallt i fråga om

släktbesök. När det gäller anhöriga, och när omständigheterna är mycket

ömmande, bör visering ges, om det inte framstår som uppenbart att avsikten

med besöket är en annan än den uppgivna. I mindre behj ärtans värda fall bör

regeln vara att visering beviljas, om det inte framstår som sannolikt att syftet

är annat än det uppgivna. Invandrarverkets styrelse har att leda utvecklingen

av denna praxis.

De riktlinjer för viseringar som Invandrarverkets styrelse beslutade om

åren 1987 och 1990 gäller alltjämt och avser bl.a. medborgare i Iran och

Bangladesh. Riktlinjerna innebär bl.a. att det är sökanden som skall göra

troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inte något annat.

Särskilda riktlinjerna har dessutom angivits för bedömningen av viserings-

ansökningar från iranska medborgare.

Frågan om viseringsbemyndiganden och viseringspraxis ses över av en

särskild utredare. Frågor om viseringsperiodens längd och de antal inresor ett

viseringsbeslut ger rätt till skall särskilt behandlas.

För att bl.a. påskynda handläggningstiderna i viseringsärenden har

Invandrarverket bemyndigat ett stort antal utlandsmyndigheter att själva be-

vilja visering under vissa förutsättningar. Efter ändringar av vissa bestämmel-

ser i utlänningsförordningen (1989:547) har Invandrarverket bemyndigat 52

svenska utlandsmyndigheter att även avslå viseringsansökningar. Detta gäller

bl.a. utlandsmyndigheterna i Addis Abeba, Ankara, Damaskus, Kairo,

Moskva, Sofia och Teheran.

När det gäller viseringar för sydafrikanska medborgare har regeringen i

förordningen om visering för sydafrikanska medborgare (1991:836) före-

skrivit när visering skall beviljas resp, vägras.

7. Tillfälligt skydd

En inom Kulturdepartementet den 7 oktober 1992 upprättad promemoria

Tillfälligt skydd för medborgare från forna Jugoslavien m.m. har beretts

inom departementet och varit föremål för en hearing i oktober 1992. Riks-

dagspartiernas företrädare i socialförsäkringsutskottet har informerats i

ärendet. Beredskap finns för att snabbt lägga ett förslag om exempelvis

situationen i f.d. Jugoslavien skulle förvärras. Det är dock för närvarande inte

aktuellt att förelägga riksdagen en proposition på grundval av promemorian.

37

Som jag tidigare nämnt överlämnades den 27 oktober 1992 en promemoria Skr. 1992/93: 157

från en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa delar av

utlänningslagen Legal reglering av massflyktssituationer. Promemorian inne-

håller förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande ut-

länningar från konflikt- eller krisområden. Promemorian remissbehandlas för

närvarande.

V Asylsökande och flyktingar i Sverige -

tillståndsprövning och mottagande

1. Asylprövningen

Asylsökande

Under budgetåret 1990/91 kom ca 20 500 asylsökande till Sverige. Under

budgetåret 1991/92 ökade inströmningen successivt. Totalt kom 54 500 asyl-

sökande under 1991/92, varav 75 % från f.d. Jugoslavien och merparten av

dem från Kosovo. Antalet asylsökande från andra länder som t.ex Iran, Irak,

Somalia, Etiopien och de kurdiska områdena i Turkiet och Syrien har

minskat.

Utvecklingen kan illustreras enligt följande diagram:

ANTAL ASYLSÖKANDE

141 00_

12690_

11280_

A 9870 -

N 8460_

7050

A

5640,

4230,

2820_

1410

juli aug sep okt nov dec jan febmarsapr maj juni jul aug sep okt nov

MÅNADSVIS 1991 OCH 1992

Den höga inströmningen bestod under inledningen av budgetåret 1992/93,

då det under månaderna juni-september 1992 kom inte mindre än ca 45 000

asylsökande, merparten från Makedonien och den serbiska Kosovopro-

vinsen. Det kraftiga inflödet från Makedonien av personer utan skyddsbehov

kunde, efter informationsinsatser gentemot gruppen i Makedonien och om-

fattande direktawisning av de anlända, fås att upphöra och de allra flesta åter-

vände till hemlandet. Regeringen beslutade i början av oktober månad 1992

att viseringsfrihet inte längre skulle gälla för medborgare från Serbien-

38

Montenegro och Makedonien samtidigt som man upphävde viseringstvånget Skr. 1992/93: 157

för medborgare från Bosnien-Herzegovina. Därefter har antalet asylsökande

minskat kraftigt.

Asylärenden, Statens invandrarverk

Under budgetåret 1991/92 hade Invandrarverket resurser för att dels kunna

besluta i asylärenden motsvarande en inströmning av 30 000 asylsökande,

dels kunna avarbeta eftersläpande ärendebalanser från budgetåret innan.

Antalet ej beslutade asylärenden växte emellertid på nytt, dels på grund av den

accelererande inströmningen, dels på grund av att Invandrarverket inte fattade

några avvisningsbeslut (verkställighetsstopp).

Polisen svarade fram t.o.m. juni månad 1992 för utredningarna i asylären-

den. Fr.o.m. den 1 juli 1992 övertog SIV ansvaret för asylutredningama. I

praktiken innebär det att SIV gör utredningar för personer som sökt asyl

fr.o.m. den 16 juni 1992. Under budgetåret 1991/92 ökade antalet outredda

ärenden hos polisen från ca 1 100 i juli 1991 till 5 900 vid utgången av juni

1992. SIV hade redan vid månadsskiftet juni/juli 1992 hunnit få en kö på

8 200 "egna" outredda asylärenden. Tillsammans med polisens ärenden

fanns det därför ca 14 100 outredda ärenden vid ingången av budget-

året 1992/93. Merparten avsåg asylansökningar från medborgare i f.d.

Jugoslavien.

Totalt hade SIV vid ingången av budgetåret 1991/92 en balans av 14 700

asylärenden. Under perioden november 1991 till månadsskiftet februari/mars

1992 fattades inga beslut om avvisning till f.d. Jugoslavien, s.k. verkställig-

hetsstopp. Detta upphävdes delvis sedan läget i Kroatien och Slovenien för-

ändrats. I fråga om asylsökande från den serbiska Kosovoprovinsen avvak-

tade SIV i stor utsträckning med beslutsfattandet. Verkställighetsstoppet med

avseende på personer från Kosoprovinsen hävdes i juli 1992, bl.a. under in-

tryck av bedömningar av UNHCR. Balansen av sådana ärenden där asyl-

utredning gjorts, men beslut ännu inte fattats, ökade under budgetåret

1991/92 med 13 400 till 28 100 ärenden.

För närvarande gäller det s.k. verkställighetsstoppet enbart för asylsökan-

de från Bosnien-Hercegovina. Under månaderna juli-september 1992 fort-

satte emellertid antalet öppna ärenden att öka. Antalet asylsökande utan

förstainstansbeslut uppgick i slutet av september till 64 500 personer.

I fråga om överklagade avvisningsbeslut har däremot SIV:s balanser minskat,

från 2 400 den 1 juli 1991 till 700 vid utgången av budgetåret 1991/92. Den

30 september 1992 fanns knappt 1 000 sådana öppna ärenden hos SIV.

Asylärenden, Utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden är den instans som fr.o.m. den 1 januari 1992 skall

pröva överklaganden enligt utlänningslagen och medborgarskapslagen.

Utlänningsnämnden fick överta en stor balans av överklagandeärenden

från regeringen, som var överprövningsinstans t.o.m. december 1991. Den

39

övertagna balansen omfattade ca 13 000 personer som väntade på slutlig Skr. 1992/93: 157

prövning av sina asylansökningar.

Att nämnden inrättades med kort varsel - organisationsutredningen och

förberedelserna påbörjades hösten 1991 - innebar att det därför dröjde ända

in på våren 1992 innan Utlänningsnämnden hade hunnit komma igång med

beslutsfattande i någon större omfattning. Under tiden överlämnade SIV nya

överklaganden till nämnden. Resultatet blev att nämndens balans vid

utgången av budgetåret 1991/92 hade ökat till att omfatta nästan 14 300 per-

soner. Under första kvartalet av budgetåret 1992/93, dvs. juli-september

1992, överlämnade SIV 2 770 personer till Utlänningsnämnden. Den sista

september omfattade nämndens balans ca 14 600 personer.

Beslut om uppehållstillstånd

Under budgetåret 1991/92 beslutade Invandrarverket i 34 600 asylärenden,

varvid man biföll och lämnade uppehållstillstånd till 12 300 (36%) av de

asylsökande. Verket omprövade 1 600 av sina avslagsbeslut och beslutade

dessutom om uppehållstillstånd i 1 400 fall av ny ansökan. Regeringen, och

fr.o.m. den 1 januari 1991 Utlänningsnämnden, biföll 4 500 överklaganden

(50%), främst på grund av tillämpningen av vistelsetidsreglema. Totalt fick

alltså ca 19 500 asylsökande stanna i Sverige av flyktingskäl eller liknande.

Besluten under budgetåret 1991/92 om uppehållstillstånd påverkades av

olika praxisförändringar: juni 1991 (barnfamiljer får stanna på "tretermins-

regeln”), augusti 1991 (uppehållstillstånd av humanitära skäl på grund av

långa vistelsetider) och december 1991 (upphävande av "13 decemberbeslutet

1989" om inskränkt asylrätt för de facto-flyktingar).

De tre företa månaderna budgetåret 1992/93 fattade Invandrarverket beslut

i 9 760 asylärenden i första instans. Härvid biföll man och lämnade uppe-

hållstillstånd till 1 430 utlänningar (15%). Under samma period omprövade

verket 70 avvisningsbeslut samt lämnade bifall i 120 fall av ny ansökan.

Utlänningsnämnden biföll samtidigt överklaganden från 440 personer.

2. Förläggningsverksamheten

Som tidigare har redovisats ökade antalet asylsökande kraftigt under budget-

året 1991/92 , främst på grund av utvecklingen i f.d. Jugoslavien. Den dra-

matiska ökningen av antalet asylsökande har självfallet inneburit stora

påfrestningar for Statens invandrarverk och ställt stora krav på verkets resur-

ser, kapacitet och flexibilitet.

Under första halvåret 1992 öppnade Invandrarverket 108 nya anläggningar

(slussannex, förläggningsannex och förläggningar), bl.a. genom avtal med

privata entreprenörer och kommuner. Redan befintliga anläggningar har

också utökats till platsantalet. Vidare har möjligheterna att bo hos släktingar i

kommun utökats för asylsökande från f.d. Jugoslavien.

Vid månadsskiftet juni/juli 1992 fanns ca 51 800 inskrivna på Invand-

rarverkets dåvarande 200 slussar och förläggningar. Detta innebar en ökning

40

med 27 700 under budgetåret 1991/92. Ökningen har fortsatt i ännu högre Skr. 1992/93: 157

takt under det första kvartalet av innevarande budgetår. Invandrarverket

tvingades under denna period att öppna en ny mottagningsanläggning i stort

sett dagligen. Vid utgången av september månad 1992 bodde 75 700 per-

soner på Invandrarverkets 240 förläggningar. Av dessa var 85 % från f.d.

Jugoslavien. Av dem hade ungefär 60 % albanska och 30 % serbokroatiska

som modersmål medan 10 % kom från andra språkgrupper, t.ex. romanes.

Den 30 november hade antalet personer boende på förläggning stigit till ca

77 000.

Det stora flertalet asylsökande bor på förläggningar med lägenhetsboende

och egen mathållning. Det finns också ett antal tillfälliga förläggningar som

stugbyar och liknande. På Invandrarverkets utredningsslussar, där man vistas

en kortare tid innan man får plats på en förläggning, kan formen för inkvar-

teringar visa stora variationer. Det kan vara nedlagda institutioner som de

permenenta slussarna Carlslund och Sagåsen. För tillfälliga slussar används

hotellboende, pensionat, militärkasemer och liknande. Normalboendet är två

personer per rum på såväl förläggning som sluss men det förekommer även

att tre personer eller fler får dela ett rum. Familjer bor tillsammans familjevis.

På utredningsslussama serveras som regel lagad mat.

På grund av den extremt höga inströmningen av asylsökande tvingades

Invandrarverket att använda transitanläggningar som tältförläggning och

andra typer av enkel inkvartering under våren och sommaren 1992. Även

baracker och gymnastiksalar togs i anspråk för att överhuvudtaget kunna

erbjuda tak över huvudet. Tältförläggningama avvecklades hösten 1992.

Den genomsnittliga dygnskostnaden under budgetåret 1991/92 var 360

kronor för boende på utredningssluss resp. 269 kronor för förläggnings-

boende. I summan ingår mat, husrum, fickpengar (alltså även dagbidraget),

hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård. Även personal- och lokalkost-

nader (inkl, upprustning och underhåll), bam- och fritidsverksamhet samt

kostnaderna för svenskundervisning och annan meningsfull vistelse. Den

genomsnittliga flyktingdygnskostnaden, inkl, extraordinära kostnader för

sluss- och förläggningsboende var 290 kronor per dygn för budgetåret

1991/92. Invandrarverket har lyckats sänka kostnaden till 287 kr/dygn under

hösten 1992.

Kostnadssänkningen kan bl.a.ses mot bakgrund av att Invandrarverket

minskat personaltätheten och eftersträvat en högre beläggningsgrad än tidi-

gare. Konkret innebär detta att en sluss eller förläggning som t.ex. har 400

platser skall eftersträva att genom olika insatser i stället kunna ta emot 10 %

fler, dvs. 440 personer. En allmän tendens är också att allt fler förläggningar

numera drivs i kommunal regi, för närvarande ett tiotal. Utvecklingen får ses

mot bakgrund av att många kommuner har tomma lägenheter samt brist på

arbetstillfällen. Många kommuner har dessutom inte kunnat få ta emot det

antal flyktingar inom ramen for det kommunala flyktingmottagandet, som

man planerat för, eftersom allt färre asylsökande beviljats asyl.

Kritik har i olika sammanhang framförts mot Invandrarverket att forlägg-

ningsverksamheten är för dyr därför att verket gjort dåliga upphandlingar.

41

Verkets generaldirektör har mot denna bakgrund tillsatt en fristående utred-

ningsgrupp som skall analysera och utvärdera - samt om så är påkallat - före-

slå förbättringar av metoderna för upphandling och drift av förläggnings-

verksamheten.

Vidare har regeringen genom beslut den 3 december 1992 givit Riksrevi-

sionsverket i uppdrag att granska kostnadseffektiviteten i Invandrarverkets

upphandlingsverksamhet. Uppdraget skall rapporteras till regeringen senast

den 15 mars 1993.

Kostnaderna för förläggningsverksamheten var under budgetåret 1991/92

ca 3,5 miljarder kronor. För budgetåret 1992/93 har Invandrarverkets an-

visats ett anslag på knappt 3 miljarder kronor avseende förläggningsverk-

samheten. Regeringen har i tilläggsbudgeten anmält för riksdagen att anslaget

troligen kommer att överskridas med 4,5 miljarder kronor.

Invandrarverkets målsättning är att asylsökande skall tas emot under

sådana former att väntetiden i asylärendet tas till vara på bästa sätt - oavsett

utgången i tillståndsfrågan. Under budgetåret 1991/92 har intensiva sats-

ningar gjort för att utveckla verksamheten inom ramen för programmet

Meningsfull vistelse på förläggning. Principerna för meningsfull vistelse är

att den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring, också

har en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen. Dessutom erbjuds

de asylsökande andra former av organiserad sysselsättning av varierande

slag. Vidare skall verksamheten stimulera till att utveckla kunskaper i svenska

språket och om det svenska samhället Invandrarverket har också i ett särskilt

projekt utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets barn-

verksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna.

Erfarenheterna efter ett års verksamhet med meningsfull vistelse visar goda

resultat. Ungefär 40 procent av alla vuxna asylsökande sysselsätts minst fyra

timmar per dag med s.k. självförvaltning av förläggningen, studieverksamhet

eller sysselsättning som anordnas utanför förläggningen. En följd av verk-

samheten är att de asylsökande som deltar, stärker sin självkänsla, mår bättre

och har en mer positiv syn på verksamheten totalt. En viss minskning av

efterfrågan på sjukvård har även kunnat märkas.

Den utredning som utrett frågan om Meningsfull vistelse pä asylförlägg-

ning lade fram sitt betänkande (SOU 1992:69) under sommaren 1992.

Utredningens förslag innebär en utveckling av den verksamhet för menings-

full vistelse för asylsökande på förläggning som Invandrarverket bedrivit de

senaste åren. För att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredningen

bedömt att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningar för

asylsökande på områden som av oika skäl inte utnyttjats av den öppna arbets-

marknaden. Samverkan måste, enligt utredningens förslag, äga rum mellan

förläggningarna, berörda lokala fackliga organisationer och länsarbets-

nämnden i syfte att få sådana arbetstillfällen till stånd. Utredningen föreslår att

verksamheten regleras i en särskild lag, benämnd lagen om arbete för asyl-

sökande som vistas på asylförläggning. Utredningens förslag har remiss-

behandlats och bereds inom regeringskansliet

Skr. 1992/93: 157

42

Frågan om arbete på den reguljära arbetsmarknaden har utretts separat Skr. 1992/93: 157

inom kulturdepartementet och lett till ändring i utlänningsförordningen. Änd-

ringen innebär att det fr.o.m. den 1 juli 1992 är möjligt för asylsökande att

arbeta på den reguljära arbetsmarknaden förutsatt att Invandrarverket bedömt

att verkets handläggningstid i tillståndsfrågan överstiger fyra månader.

Erfarenheterna visar att i det rådande svåra arbetsmarknadsläget är det hittills

ytterst få asylsökande som lyckats få ett arbete.

Reglerna för bistånd åt asylsökande infördes i en tid när flertalet asyl-

sökande fick stanna i Sverige samt med utgångspunkt från Socialstyrelsens

rekommenderade norm för socialbidrag. Mottagningsförfarandet präglades då

av ett integrationstänkande, vilket också i viss utsträckning kom att påverka

asylbidragets utformning. Andelen asylsökande som får stanna i Sverige har

under senare år avsevärt minskat. Det mycket stora antalet asylsökande som

kommit till Sverige under senare tid har ställt utomordentligt stora krav på

Invandrarverkets mottagningskapacitet och medfört mycket höga kostnader.

Det kan vidare konstateras att nivån på socialbidragsnormen har sjunkit i för-

hållande till konsumentprisindex under senare år i flertalet kommuner. Många

kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid korttidsbehov.

Regeringen har mot denna bakgrund och som en del av uppgörelsen med

socialdemokraterna om att minska de offentliga utgifterna beslutat, under

hösten 1992, att sänka dagbidraget till asylsökande. Beslutet innebär att dag-

bidraget för vuxna asylsökande som själva svarar för sin mathållning har

sänkts med 10 kronor per dag fr.o.m. den 1 december 1992. För bam har

dagbidraget sänkts med något lägre belopp. Dessutom har en ytterligare

sänkning av dagbidraget för barnfamiljer med fler än två bam genomförts.

Samtidigt har regeringen också beslutat om en begränsning av hälsounder-

sökningarna för asylsökande så att omfattning och innehåll mer än för när-

varande anpassas till en riskbedömning för olika grupper.

Sammantaget har de vidtagna åtgärderna inneburit att dessa kostnader för

budgetåret 1992/93 kunnat budgeteras ner ca 170 miljoner kronor.

Under år 1992 har även en omfattande översyn av mottagandet av asyl-

sökande och flyktingar genomförts. Utredningen (Ku 1992:04) rörande

Översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar (Dir. 1992:25)

föreslår de regeländringar och övriga ändringar som behövs för att motverka

långa vistelser i flyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer

flexibelt och mindre kostnadskrävande. Målsättningen är att asylsökande i

större utsträckning än i dag själva skall kunna välja sitt boende och ordna sin

levandsförhållanden. Utredaren skall bl.a. undersöka hur frivilligorganisa-

tioner, kommuner och andra kan få en ökad roll för att permanent driva

förläggningar och annan verksamhet för för de asylsökande. I uppdraget

ligger vidare att lämna förslag till de förändringar som krävs i lagen

(1988:153) om bistånd åt asylsökande för att skapa ökad flexibilitet och större

valfrihet vad gäller asylsökande boende. Utredningens förslag överlämnades i

december 1992 och kommer att remissbehandlas.

43

3. Det kommunala flyktingmottagandet

Omfattning

Det nuvarande systemet for flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985.

I nedanstående tabell ges en statistisk överblick över det kommunala mot-

tagandet sedan år 1985.

År

Avtalade

kommun-

platser

Faktiskt

mottagna

Antal

kommuner

1985

8 737

14 232

137

1986

12 400

14 838

197

1987

14 282

18 686

245

1988

16 934

17 889

265

1989

18 297

21 143

276

1990

22 330

22 237

278

1991

23 000

18 960

275

1992

21 802

15 708

270

(t.o.m.

30 sep)

Under de första åren omfattade det kommunala mottagandet även asyl-

sökande, vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande behandlades.

Riktlinjerna för mottagandet har emeliertid ändrats genom riksdagens beslut

och fr.o.m. maj 1988 skall normalt endast personer med uppehållstillstånd tas

emot i kommunerna. Fr.o.m. år 1991, då ersättningsreglerna ändrades, ingår

endast personer som beviljats uppehållstillstånd i de redovisade siffrorna.

Kommunernas flyktingmottagande omfattar, förutom personer som beviljats

asyl, också personer som fått stanna av humanitära skäl och även vissa

anhöriga till flyktingar.

Flyktingmottagandet bygger på att ett flertal av Sveriges kommuner med-

verkar så att inte bara de största och traditionella mottagarkommunema får

bära ansvaret. Många flyktingar har dessutom upptäckt att det finns fördelar

med att bo i en liten eller medelstor kommun och att service, tillgång på

utbildning och arbete inte bara finns i storstadsområdena.

Bostadssituationen i kommunerna har under budgetåret 1991/92 varit

relativt gynnsam varför utflyttningen från förläggningar till kommunerna för

huvuddelen av flyktingarna kunnat ske i anslutning till att uppehållstillstånd

beviljats. Under budgetåret 1991/92 medverkade sammanlagt 270 kommuner

(av 286) i flyktingmottagandet

Det totala antalet mottagna personer i kommunerna under kalenderåret

1991 uppgick till ca 19 000 personer. Härav har ca 13 400 tagits emot från

förläggning. Drygt 1 400 var kvotflyktingar som kom direkt till kommunen.

Ca 4 160 var nära anhöriga till flyktingar som ej vistades på förläggning när

de beviljades tillstånd. Totalt fanns överenskommelser med kommunerna om

att ta emot ca 23 000 flyktingar.

Skr. 1992/93: 157

44

Statlig ersättning/kostnader

Kommunerna får statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa

andra utlänningar enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för

flyktingmottagande m.m.

Nuvarande ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1991. I propo-

sitionen (1989/90:105) redovisades ett program för att underlätta för flyk-

tingar att snabbare få en förankring i svenskt arbets- och samhällsliv. Huvud-

syftet med förändringen av ersättningssystemet var att stimulera kommunerna

att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna bli själv-

försörjande.

Kommunerna förutsätts fr.o.m. den 1 januari 1991 göra upp individuella

planer för flyktingarnas introduktion i det svenska samhället. Planen skall

alltid göras i samråd med flyktingen själv och i samverkan med den lokala

arbetsförmedlingen.

I programmet för aktivt och samordnat flyktingmottagande betonas särskilt

att det behövs en helhetssyn och en samordning mellan olika myndigheter i

arbetet med flyktingar. Vidare understryks vikten av att de fackliga organisa-

tionerna, arbetsgivarna och frivilligorganisationema får en mer aktiv roll än

hittills.

Kostnaderna för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret

1991/92 till ca 3,3 miljarder kronor. Kommunerna får en schabloniserad

ersättning för vaije mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av

flyktingmottagandet. Vid sidan härav lämnas också viss annan ersättning.

Den statliga ersättningen består av följande delar:

- grundersättning,

- schablonersättning,

- ersättning för vissa särskilda kostnader,

- ersättning för extraordinära kostnader,

- ersättning för kostnader för asylsökande och

- ersättning för sjukvårdskostnader m.m.

Grundersättning skall utges till alla kommuner som träffat överenskom-

melse med Invandrarverket om mottagande av flyktingar och är oberoende av

hur många flyktingar kommunen tar emot. Beloppet motsvarar schablon-

ersättningen för tre vuxna flyktingar.

Schablonersättningen skall täcka kommunernas kostnader för bl.a. eko-

nomiskt bistånd, bostad och annan introduktion, svenskundervisning samt

tolkar och administration. För år 1993 är schablonersättningen höjd från

135 500 till 138 300 kronor för flyktingar som fyllt 16 år och från 83 100

till 84 800 kronor för bam under 16 år. Beloppen skall justeras årligen med

hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen.

Särskilda regler - vilka är avsedda att ge en rättvis ersättning åt såväl den

första inflyttningskommunen som den nya - finns för flyktingar som flyttar

under introduktionsperioden.

För vissa handikappade och äldre flyktingar kan ersättning beviljas för

ekonomiskt bistånd, social hemhjälp och färdtjänst.

Skr. 1992/93: 157

45

För ensamma flyktingbarn under 18 år beviljas ersättning för faktiska Skr. 1992/93: 157

kostnader för bistånd som ges med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättningen

avser främst placering i familjehem eller grupphem.

Ersättning for extraordinära kostnader kan efter prövning i varje enskilt fall

lämnas till kommuner som har vissa typer av extraordinära kostnader för

flyktingmottagandet

Den totala ramen för ersättning av extraordinära kostnader under budget-

året 1992/93 omfattar 100 miljoner kronor.

Ersättning för kommunala kostnader för asylsökande skall lämnas för

kommunernas kostnader för bistånd enligt lagen (1988:153) om bistånd åt

asylsökande m.fl. samt för vissa kostnader för vård av bam och transporter.

Ersättning till sjukvårdshuvudmannen lämnas för akut- och förlossnings-

vård samt för vård vid abort, som har givits till utlänningar som sökt uppe-

hållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är folkbokförda i riket. För

vissa handikappade flyktingar med uppehållstillstånd ersätts även varaktig

vård. Vidare lämnas ersättning för hälsoundersökningar av asylsökande och

flyktingar. Särskilda bidrag kan också lämnas för vårdinsatser för flyktingar

med särskilda behov.

Svenska kommunförbundet har i en rapport till regeringen i oktober 1992

redovisat kostnaderna t.o.m. den 30 juni 1992 för de flyktingar som togs

emot i en kommun under år 1991. Kostnaderna för flyktingmottagandet mäts

som särkostnader, dvs. kostnader som direkt förorsakas kommunen, som

kommunen annars inte skulle ha om man inte tog emot flyktingar. Särkost-

nadema har mätts i tolv kommuner av varierande storlek och med geografisk

spridning i landet

Av rapporten framkommer att bidragsutnyttjandegraden, dvs. ackumule-

rade särkostnader i relation till summan av schablonbidrag för antalet mot-

tagna flyktingar, för flyktingar mottagna under år 1991 är ca 63 % t.o.m.

första halvåret 1992. Den genomsnittliga bruttosärkostnaden per flykting

uppgår under samma period till ca 66 000 kronor Av bruttosärkostnaden

beräknas mottagning, introduktion, administration och lokaler till ca 23 %,

socialt bistånd till 43 % och sfi till 14 %. Enbart administration beräknas till

7 % av bruttosärkostnaden.

Invandrarverket har i november 1992 också lämnat en rapport till rege-

ringen om uppföljningen av statsbidragssystemet för kommunalt flyktingmot-

tagande. Rapporten avser kalenderåret 1991. Av rapporten framkommer bl.a.

att det är för tidigt att dra några slutsatser om det nya ersättningssystemet har

fått avsedda effekter.

I Invandrarverkets rapport redovisas särskilt flyktingarnas flyttningar från

en kommun till en annan under den första tiden i Sverige. Totalt har ca 1 000

personer flyttat från mottagningskommunen under året. Dessa utgör knappt

6 % av det totala antalet kommunmottagna flyktingar under år 1991. Anled-

ningen till flyttningarna är bl.a. arbetsmarknadsskäl och önskan till tätare

kontakter med både landsmän och svenskar. Flera kommuner anser att antalet

flyttningar och därmed kostnaderna för staten bör kunna minskas genom en

46

bättre kartläggning av och information till den enskilde flyktingen redan på Skr. 1992/93: 157

förläggningsstadiet.

Lån till hemutrustning

Sedan den 1 januari 1991 erbjuds flyktingar ett lån till hemutrustning.

Tidigare erhöll flertalet flyktingar socialbidrag till hemutrustning vid bosätt-

ning i en kommun.

Lånet administreras av Centrala studiestödsnämnden. Lånen kan beviljas

till flyktingar m.fl. som fyllt 18 år, som tas emot i en kommun från förlägg-

ning eller som i övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånen är ränte- och

amorteringsfria under de första två åren efter utbetalningen. Därefter utgår

ränta. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt från lånens stor-

lek. Lånebeloppet fastställs i procent av gällande basbelopp enligt lagen om

allmän försäkring. Låntagare med låga inkomster kan få anstånd med åter-

betalning eller nedsättning av det belopp som skall betalas. Vid långvarig

oförmåga att betala tillbaka lånet skall detta kunna avskrivas.

Under budgetåret 1991/92 beviljades lån till ca 13 500 personer/hushåll.

Det genomsnittliga belopp som beviljats är ca 16 000 kronor. Utbetalade lån

uppgick totalt till ca 236 miljoner kronor. Statens kostnader för låneverksam-

heten under budgetåret 1991/92 var ca 34 miljoner kronor.

Introduktionsersättning

Regeringen lämnade i maj 1992 en proposition (1991/92:172) om introduk-

tionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar till riksdagen. I

propositionen föreslås en lag om introduktionsersättning för flyktingar och

vissa andra utlänningar. Lagförslaget innebär att kommunerna ges möjlighet

att under en introduktionsperiod bevilja introduktionsersättning i stället för

socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kom-

munala flyktingmottagandet. Ett villkor för att introduktionsersättning skall

kunna beviljas är att flyktingen följer en introduktionsplan som upprättats av

kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. Den 4 november 1992

beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:SfUl,

rskr. 1992/93:9). Det nya systemet träder i kraft den 1 januari 1993.

VI Det internationella migrations- och flyktingpo-

litiska arbetet och Sveriges roll

1. Inledning

Migrations- och flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad

internationella fora. Sverige verkar aktivt för att internationellt bidra till var-

aktiga lösningar av både de problem som orsakar folkomflyttningar och av de

konsekvenser som följer därav.

47

Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska frågor, med avseende på såväl Skr. 1992/93: 157

åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA) som insatser för

att komma åt grundorsaker till flykt

Inom FN diskuteras även frågor med anknytning till invandrares sociala

och rättsliga förhållanden i invandringsländema.

Inom OECD är det av naturliga skäl den ekonomiska politiken i med-

lemsländerna, arbetskraftsfrågoma etc. som bestämmer infallsvinkeln för det

migrationspolitiska arbetet

Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig dialog kring

integration av invandrare i medlemsländerna. Där har man också under en

följd av år arbetat med asylrättsliga spörsmål. Demokratiseringsprocessen i

Öst- och Centraleuropa har sedan år 1990 satt nya frågor på Europarådets

dagordning.

I anslutning till en ministerkonferens i januari 1991, i regi av Europarådet

och på initiativ och inbjudan av Österrikes regering, har samarbete mellan

länder i Öst-, Central- och Västeuropa kunnat inledas i flera viktiga avseenden

som rör flyttningsrörelsema i öst-västlig riktning.

Den västeuropeiska integrationen har även immigrationspolitiska aspekter.

Inom ramen för EES-avtalet mellan EFTA och EG har Sverige, såsom

medlem av EFTA, markerat sitt intresse av att delta i och bidra till det arbete

som EG bedriver i syfte att avveckla eller förenkla gränskontrollen för per-

soner.

Det nordiska samarbetet i migrations- och flyktingpolitiska frågor har även

under den nu aktuella perioden varit en betydelsefull plattform för avstämning

inför nordiskt agerande i internationella sammanhang.

Sverige har kommit att spela en aktiv roll i praktiskt taget samtliga dessa

internationella sammanhang, inte minst när det gällt att betona behovet av att

angripa grundorsakerna till flykt och påtvingad migration. Här finns en nära

koppling mellan demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lös-

ningar av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik som

förs i berörda länder.

Sverige har vidare aktivt verkat för att göra biståndet till flyktingar mer

effektivt FN-organens administrativa struktur och kapacitet, främst UNHCR

och FN:s program för livsmedelsbistånd, ses över i syfte att göra dem effek-

tivare. En ökad samordning och effektivisering inom FN-systemet behövs.

Under den nu aktuella perioden har Sverige vidare deltagit aktivt i reform-

arbetet inom UNHCR. Sverige kom att spela en medlande roll mellan u-

länder som önskar ökade resurser för flyktingprogram och en del i-länder

som vill förbättra resursanvändningen utan att öka bidragen. I samband med

insatserna för att lindra nöden för människor på flykt från sina hem i f.d.

Jugoslavien har Sverige aktivt förespråkat och stött UNHCR:s ansträng-

ningar.

Sveriges finansiella bidrag till de internationella flyktingprogrammen är

betydande. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR och till

UNRWA. De svenska bidragen till FN:s livsmedelsprogram (WFP) för flyk-

tingar, är bland de största och mest flexibla.

48

Även under den nu aktuella perioden har Sverige, bl.a. via SIDA:s kata- Skr. 1992/93: 157

strofmedel, gjort stora insatser till förmån för flyktingar i olika regioner, ofta i

nära samarbete med enskilda organisationer.

Vidare utgår svenskt ekonomiskt stöd till internationella organisationer

som Internationella Rödakorskommittén och Rödakorsföreningars förbund,

där många av insatserna görs till förmån för flyktingar.

Dessutom utgår bidrag till flyktinginsatser som genomförs av eller i sam-

arbete med svenska enskilda organisationer.

De totala svenska bidragen till flyktingprogram och för intemflyktingar

under kalenderåret 1991 uppgick till (mkr):

UNHCR

380

UNRWA

145

WFP (budgetåret 1990/91)

195

Genom andra FN-organ och

internationella organisationer

85

Genom enskilda organisationer

735

Totalt

1 540

2. Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m.m.

UNHCRrs verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling när

församlingen tar del av organisationens årsrapport. I ett svenskt anförande

framhölls att dagens flyktingsituation i Europa, framför allt den i f.d.

Jugoslavien, var den allvarligaste i Europa sedan andra världskriget. Den

måste dock ses tillsammans med andra flyktingkatastrofer i länder som hör till

världens fattigaste, Lex. de i Somalia, Mocambique, Liberia och Afghanistan.

Generalförsamlingen antog med bl.a. de nordiska länderna som medför-

slagsställare en resolution varigenom beslutades att UNHCRrs verksamhet

skall fortsätta under ännu en femårsperiod från den 1 januari 1994 samt att

frågan om ytterligare förlängning skall behandlas vid församlingens möte år

1997. En ytterligare resolution antogs, med de nordiska länderna som med-

förslagsställare, till stöd för UNHCR:s verksamhet. Resolutionen bekräftar

UNHCRrs grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av flyk-

tingar, understryker behovet av gemensamma och internationella insatser till

förmån för det ökande antalet flyktingar samt uppmanar alla stater att avstå

från åtgärder som kan riskera asylproceduren. Vidare antogs en resolution om

uppföljning av flyktingkonferensen i Centralamerika samt en resolution om

bistånd till flyktingar, återvändande och intemflyktingar i Afrika.

Även UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen i

samband med att den tar del av UNRWA:s årsrapport.

En resolution om observatörsskap i FN:s generalförsamling för Interna-

tional Organization for Migration (IOM) antogs under hösten 1992 av

generalförsamlingen efter att ha lagts fram av Sverige jämte ett stort antal

medförslagsställare från samtliga regionala grupper.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157

3. UNHCR

Skr. 1992/93: 157

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) inrättades 1950 utifrån behovet att lösa

de europeiska flyktingarnas problem efter andra världskriget. UNHCR:s

grundläggande mandat, att ge rättsligt skydd åt personer som på grund av

välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års

flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll. Genom utvecklingen efter

undertecknandet av flyktingkonventionen, finns idag huvuddelen av världens

flyktingar i tredje världen vilket gjort att inslaget av materiellt bistånd har ökat

kraftigt

UNHCR:s mandat kan förlängas vart femte år av Förenta Nationernas

generalförsamling. Verksamheten är huvudsakligen finansierad genom fri-

villiga bidrag från givarländerna. De fyra största är USA, Japan, EG och

Sverige. UNHCR leds av en styrelse (Exekutiv kommitté) som fastlägger

organisationens övergripande målsättning och behandlar flyktingkommissa-

riens förslag till budget. Huvudkontoret ligger i Genéve och verksamheten

karakteriseras bl.a. av ett nära samarbete med enskilda organisationer, såväl

internationella som nationella

Världens flyktingsituation har förändrats kraftigt under tiden efter

UNHCR:s grundande. Antalet flyktingar uppskattas i dag till 18 miljoner och

intemflyktingar till minst lika många. En orsak till denna utveckling är det

ökade antalet s.k. komplexa katastrofer där väpnade konflikter spelar en

avgörande roll. Dessutom är flera av de största flyktingproblemen fortfarande

olösta (Afghanistan, Afrikas Hom, Södra Afrika). Flyktingproblematiken har

blivit mer omfattande och svårhanterlig.

UNHCR strävar efter att finna varaktiga lösningar på flyktingproblemen

och brukar ange tre möjligheter:

- frivillig repatriering,

- integration i första asylland,

- omplacering i tredje land.

De flesta flyktingrörelser sker mellan länder i tredje världen. UNHCR har

fokuserat sina ansträngningar på att hjälpa flyktingar att återvända till sina

hemländer och frivillig repatriering har allt tydligare kommit att framstå som

den enda möjliga lösningen på flertalet av världens flyktingproblem. Endast i

undantagsfall och då det kan motiveras utifrån den enskildes säkerhetssitua-

tion, eller då det gäller fysiskt eller psykiskt handikappade, har omplacering

till tredje land blivit aktuell.

Under flyktingkommissarie Sadako Ogatas ledning har en förändring av

UNHCR:s verksamhetsinriktning skett. Två år efter hennes tillträde är det i

dag tydligt att organisationen ser på sin skyddsroll i ett bredare perspektiv och

söker nya lösningar på gamla problem.

Efter en svår period 1989/90 då organisationen genomgick såväl en finan-

siell kris som en förtroendekris, åtnjuter idag UNHCR:s ett starkt stöd inom

världssamfundet. De senaste årens ökade flyktingproblem hr ställt stora krav

på UNHCR vilket inneburit en dryg fördubbling av budgeten. Sverige och de

50

nordiska länderna har varit mycket aktiva i styrelsen och medverkat till att Skr. 1992/93: 157

övervinna nämnda problem och att stärka UNHCR.

UNHCR och katastrofinsatser

Förebyggande insatser, ökad katastrofberedskap, behovet av varaktiga lös-

ningar och samarbete med andra organisationer är områden av särskild be-

tydelse för UNHCR. Förebyggande insatser innebär bl.a. att UNHCR i dag

fäster större uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheternas betydelse för

flyktingfrågan. Framförallt försöker UNHCR spela en mer direkt roll i svåra

krigs- och katastrofsituationer. UNHCR har därför blivit involverade i om-

fattande insatser för att ge stöd och hjälp åt intemflyktingar. Det främsta

exemplet på detta är f.d. Jugoslavien där UNHCR är s.k. "lead-agency" inom

FN-familjen och har huvudansvaret för världsorganisationens arbete.

Delvis på svenskt initiativ kallade UNHCR i juli 1992 samman de länder

som på olika sätt berördes av krisen och flyktingproblemen i f.d.

Jugoslavien. Konferensen blev en viktig grund för de många hjälpinsatser

dels i krigsområdena, men också i närområdet, som UNHCR fått världs-

samfundets uppdrag att samordna.

Ökad katastrofberedskap är det andra området där UNHCR har utvidgat

sin kapacitet. UNHCR är ett av de FN-organ som snabbast och effektivast

kan ingripa i en akut katastrofsituation. Genom beslut i generalförsamlingen

år 1991 (46/182) lades grunden för bättre samordning inom FN-systemet vid

katastrofer. Redan tidigare hade ett samarbete inletts med FN:s värdslivs-

medelsprogram (WFP) som inneburit att huvuddelen av flyktingarnas livs-

medelsbehov nu tillgodoses genom WFP. För att öka sin katastrofberedskap

har UNHCR även inlett ett samarbete med svenska Räddningsverket.

4. UNRWA

FN:s organ för bistånd åt Palestinaflyktingar (UNRWA) kom till år 1949 för

att bistå de palestinska flyktingar som blivit hemlösa på grund av det arabisk-

israeliska kriget år 1948. UNRWA:s högkvarter skall egentligen ligga i

Beirut, men administrationen är sedan ett antal år, på grund av säkerhetsläget

i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhets-

område, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

UNRWA har kommit att få särskild betydelse för skolundervisningen

bland palestinska bam, hälsovård och samhällsservice. Till skillnad från

UNHCR har UNRWA inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas rätts-

liga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion genom sin närvaro i länderna.

Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år

1967 då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Golanhöjdema. De höga

födelsetalen har därtill gjort att denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick till

en halv miljon, idag är mer än fem gånger så stor. Jordanien har det största

antalet palestinska flyktingar, cirka en miljon. Övriga finns på Västbanken

och i Gazaområdet, Libanon och i Syrien. Krisen vid Persiska viken har för-

51

sämrat palestiniernas situation. Antalet flyktingar har ökat genom att palesti- Skr. 1992/93: 157

nier i Kuwait återvänt till regionen. Flyktingarna har också drabbats ekono-

miskt genom bl.a. ökad arbetslöshet. Någon lösning på detta flyktingproblem

kan knappast åstadkommas så länge Palestinakonflikten förblir olöst

5. FN:s livsmedelsprogram (WFP)

FN:s livsmedelsprogram inrättades år 1963 som en multilateral kanal för

livsmedelshjälp, underställd FN och FN:s livsmedels- och jordbruksorga-

nisation (FAO). WFP:s huvudkontor finns i Rom.

Under år 1991 förmedlade WFP livsmedelshjälp till 40 miljoner män-

niskor.

Drygt hälften av WFP:s totala resursmobilisering år 1991 gällde kata-

strofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhållande till utveck-

lingsbistånd.

UNHCR och WFP har slutit en överenskommelse som innebär att WFP

fr.o.m. den 1 januari 1992 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd

till flyktingar.

Sverige ger ett omfattande bistånd till WFP. Två tredjedelar av Sveriges

ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder

med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stad-

geenligt kontraktbidrag till transportkostnader, administration och arbets-

kapital. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt

livsmedelsbidrag till flyktingar och katastrofhjälp genom WFP.

6. OECD

Inom OECD finns sedan år 1978 en arbetsgrupp för migrationsfrågor, den

s.k. Working Party on Migration. Gruppen rapporterar direkt till OECD:s

råd. Sverige har sedan starten deltagit aktivt i arbetet. Syftet är främst att

analysera sambandet mellan migrationen och den ekonomiska utvecklingen i

OECD-ländema. Arbetsgruppen har bl.a. initierat ett treårigt forsknings-

projekt, som närmare skall studera vilka effekter de senaste årens förändrade

migration har och kan förväntas få för berörda arbetsmarknader och för den

sociala utvecklingen i ut- och invandringsländer. Sverige har stött projektet

och även vunnit gehör för ett bredare angreppssätt än vad tidigare varit fallet

inom OECD. Arbetet har starkt påverkats av den växande insikten om be-

hovet av samordning mellan främst invandringsländema för att på sikt på-

verka bakgrundsorsakema till utvandring.

Inom OECD:s ram pågår sedan flera år ett viktigt arbete med att i en årlig

rapport sammanställa och analysera migrationspolitik och migrationsdata från

medlemsländerna, den s.k. SOPEMI-rapporten. Arbetet sker i en grupp, som

består av både forskare och representanter för ländernas regeringar. Den har

under år 1992 utökats med några länder utanför OECD-kretsen, nämligen,

52

Bulgarien, Rumänien, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Även Japan har Skr. 1992/93: 157

under året inträtt som korrespondent till SOPEMI.

7. ESK

Sverige övertar från mitten av december 1992 ordförandeskapet i ESK, den

europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen. ESK har hittills endast i

mindre utsträckning ägnat sig åt migrationsfrågor. Genom sin breda med-

lemsbas kan ESK-processen vara ett värdefullt forum för behandling av

migrationsfrågor. ESK-processen är också ett sätt att utöva kollektivt politiskt

tryck på medlemsregeringama att fredligt lösa etniska och andra konflikter.

Statsminister Carl Bildt uttalade i sitt tal vid ESK:s toppmöte i Helsingfors

sommaren 1992 bl.a. att en europeisk ordning snarast måste etableras för ett

gemensamt och solidariskt agerande vid framtida flyktingsituationer i Europa.

Under toppmötet diskuterades migrationsfrågor för första gången mer samlat,

men frågorna upptar inte något större utrymme i slutdokumentet från topp-

mötet. I den politiska deklarationen erkännes behovet av samarbete och sam-

ordning på migrationsområdet och man uttrycker även behovet av internatio-

nellt samarbete i massflyktssituationer.

Migrationsfrågoma skall behandlas vid ett ESK-seminarium i april 1993.

ESK samarbetar även med UNHCR, bl.a. genom att UNHCR deltagit i dele-

gationsresor, t.ex. till Nagomo-Karabach, anordnade av ESK.

8. Europarådet; Öst/Väst-migration

CDMG

Europarådets migrationskommitté (CDMG) arbetar huvudsakligen med

frågor rörande flyktingars och invandrares integration i invandringslän-

dema. Kommittén avslutade under år 1991 sitt mångåriga s.k. Community

Relations-projekt om olika aspekter på etniska relationer. Projektets erfa-

renheter har sammanfattats i en särskild rapport Community and Ethnic

Relations in Europé, som redovisar strategier för att åstadkomma bättre

etniska relationer mellan flyktingar/invandrare och den övriga befolkningen.

Rapporten har nyligen översatts till svenska.

I sitt fortsatta arbete utgår kommittén från slutsatserna från Community

Relations-projektet Avsikten är att studera och analysera praktiska åtgärder,

som vidtagits i medlemsländerna för att på olika samhällsområden åstad-

komma faktisk jämlikhet mellan flyktingar/invandrare och övrig befolkning.

Under hösten 1991 arrangerades sålunda seminarier rörande invandrarfrågor

inom polisutbildningen och arbetsmarknadsutbildning för flyktingar och

invandrare.

Kommittén kommer att under senhösten 1993 arrangera den femte euro-

peiska migrationsministerkonferensen.

53

CAHAR

Skr. 1992/93: 157

Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts regel-

bundet två gånger per år. En av de viktigaste uppgifterna för kommittén är att

ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och informera varandra om för-

ändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Under år 1992

har bl.a. frågan om mottagandet av asylsökande vid internationella flygplatser

diskuterats.

Wienprocessen

I januari 1991 hölls en ministerkonferens i Europarådets regi (immigrations-

ministrama) i Wien om migration från Öst- och Centraleuropa. Ministrar från

såväl väst som öst deltog. Konferensen antog en deklaration med rekommen-

dationer som tillvaratog såväl mottagande västländers som öststaternas in-

tressen.

För uppföljning av konferensen tillsattes en grupp av "Senior Officials"

från alla deltagande länder, den s.k. Wiengruppen. Denna är administrativt

löst knuten till Europarådet. Wiengruppen tillsatte i sin tur tre arbetsgrupper

vari tre ämnen skulle behandlas; personers fria rörlighet och immigrations-

kontroll, biståndsfrågor, inklusive temporära arbetskraftskvoter, samt infor-

mation, dvs. information i öst om immigrationsregler, arbetsmarknad,

bostadsförhållanden m.m. i väst.

Vid Wiengruppens senaste möte i september 1992 överenskoms att arbe-

tet, som det nu kommit att utformas i gruppen, skulle fortsätta i arbetsgrup-

perna för visumpolitik, asylutredningsprocedurer och information. Under år

1993 kommer arbetet i Wiengruppen att sammanfattas och troligen avslutas

med ett överlämnande av frågorna till andra organ. Främst knyts förhopp-

ningen till den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK).

9. EES-avtalet; EG

Den fria rörligheten för personer är en av EG:s grundläggande fyra friheter

vid sidan av fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Dessa fyra friheter

utgör tillsammans grundpelarna i den inre marknaden. Målet för EG-arbetet

har, sedan Vitboken antogs år 1985, varit att fullt ut genomföra den fria

rörligheten på alla områden fr.o.m. den 1 januari 1993.

EES-avtalet

Sverige blir del av EG:s regelverk vad gäller den fria rörligheten för person

när EES-avtalet träder i kraft. Att avtalet omfattar denna frihet är en betydelse-

full nyhet i EFTA-länders relationer till EG. EES-avtalet innebär att EES-

medborgare får rätt att fritt flytta mellan de avtalsslutande länderna för att ta

anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva - enligt ett för hela

EES gemensamt regelsystem. En gemensam arbetsmarknad skapas och med-

borgare i EG- och EFTA-ländema får rätt att utan krav på arbetstillstånd ta

54

arbete var som helst inom hela EES-området. Reglerna innebär förbud mot Skr. 1992/93: 157

diskriminering på grund av nationalitet när det gäller sysselsättning, lön,

arbetsvillkor liksom sociala och skattemässiga förmåner m.m. Den fria rör-

ligheten omfattar också familjemedlemmar.

Regeringens proposition (1991/92:170) om EES antogs den 18 november

1992 men avtalets ikraftträdande den 1 januari 1993 kommer, som en följd av

det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen, att skjutas upp

något.

Avskaffandet av de inre EG-gränsema

EG-arbetet med den fria rörligheten för personer och genomförandet av den

inre marknaden omfattar också avskaffandet av de inre EG-gränsema. Gräns-

kontrollfrågor regleras inte i EES-avtalet och Sverige är således inte delaktigt i

det arbetet. Avskaffandet av de inre gränskontrollerna inom EG aktualiserar

behovet av att stärka de yttre gränskontrollerna och att samarbeta på

immigrationsområdet och brottsbekämpningens område för att upprätthålla en

hög säkerhetsnivå. Syftet med arbetet med dessa "kompensatoriska åtgärder

är att motverka att avskaffandet av EG:s inre gränser kunde få en negativ

verkan i form av ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och

annan gränsöverskridande brottslighet. Dessa alternativ till gränskontroller

kan t.ex. vara att EG-ländema uppträder på ett gemensamt sätt gentemot

medborgare från icke-EG-länder (kontroll vid EG:s yttre gräns) eller former

för samverkan mellan medlemsstaternas administrationer samt uppbyggnad

av datanät och databanker.

Målet att avveckla personkontrollerna vid de inre EG-gränsema har sin

grund i Romfordraget men det är i dagsläget EG:s medlemsländer som har

kompetens i fråga om lagstiftning, dvs. immigrations- och gränskontroll-

frågor i fråga om personer ligger utanför EG-rätten. Ett omfattande arbete har

sålunda bedrivits på mellanstatlig nivå inom EG vilket bl.a. lett fram till två

konventionstexter. Den första behandlar vilket EG-land som är ansvarigt för

att handlägga en asylansökan (s.k. Dublinkonventionen) och den andra EG:s

yttre gränskontroller. Dublinkonventionen har hittills ratificerats av endast

fyra länder men beräknas träda i kraft under år 1993. Yttre gränskontroll-

konventionen är ännu inte undertecknad på grund av en tvist mellan Stor-

britannien och Spanien om Gibraltar. En tredje konvention om ett europeiskt

informationssystem (EIS) är under utarbetande. EIS skall komplettera det två

tidigare konventionerna och möjliggöra det informationsutbyte mellan länder

som förutses i dessa. EG:s immigrationsministrar har färdigställt ett förslag

till parallellkonvention till Dublinkonventionen. I juni 1992 bestämdes att till-

träde skulle erbjudas i första hand EFTA-kretsen. Texten lämnades över

informellt till Sverige i juni 1992 men förhandlingar om tillträde kan inte

starta innan alla EG:s medlemmar ratificerat Dublinkonventionen. Sverige har

uttryckt sitt intresse för förhandlingar med EG.

I mars 1992 tillsatte regeringen en interdepartemental arbetsgrupp med

uppgift att utreda frågor rörande gränskontroller inför de kommande förhand-

55

lingama om svenskt medlemskap i EG. En första delrapport föreligger, inne- Skr. 1992/93: 157

hållande en lägesbeskrivning vad gäller arbetet inom EG med gränskontrol-

lernas avskaffande. Arbetet fortsätter med en reviderad rapport som torde

kunna föreligga i juni 1993 om konsekvenserna för svensk del av ett EG-

medlemskap.

EG:s Unionsfördrag

Vid EG:s statschefmöte i Maastricht i december 1991 skrev man för första

gången in immigrations- och flyktingpolitiska frågor i Romfördraget.

Viseringsfrågoma fördes sålunda in under EG-kompetens i Artikel 100c av

den reviderade Romtraktaten samtidigt som grunden lades för fortsatt

mellanstatligt arbete, under den s.k. "tredje pelaren", vad gäller asylfrågor,

invandringspolitik och visst polisiärt samarbete. Detta innebär att det mellan-

statliga arbete i vilket man bl.a. arbetat fram de två ovan nämnda konven-

tionerna förs in i den "tredje pelaren" tillsammans med bl.a. polisiära frågor

och säkerhetsfrågor.

Unionsfördragets "tredje pelare" har en något annan ram än de frågor som

stikt faller under Romtraktaten i det att både EG-kommissionen och med-

lemsstaterna har initiativrätt En nyhet för det mellanstatliga arbetet som EG-

ländema tidigare ägnat sig åt på detta område är att det nu finns en möjlighet

att, om man så önskar, föreskriva i konventionerna att EG-domstolen har rätt

att tolka och slita tvister vad gäller tillämpningen. Dessutom skall Europa-

parlamentet regelbundet informeras och konsulteras i dessa frågor.

Förutom de delar som fördes in i Romfordraget så antog EG:s statschefer

också en rapport från immigrationsministrama om att starta förberedelser för

en harmoniserad invandrings- och asylpolitik och ett arbetsprogram lades

fram. Ministrarna kommer enligt arbetsprogrammet att fatta beslut i böljan av

år 1993.

En gång under varje EG-ordförandeskap hålls möte angående immigra-

tionsfrågor på ministernivå. Vid dessa möten har Sverige status som s.k.

"likasinnat land", vilket innebär att den svenska ministern inbjuds till ett

informationsmöte som hålls efter det att EG:s ministrar avslutat sina över-

läggningar. En redogörelse för beslut och dylikt ges av EG:s trojka, dvs.

nuvarande, förutvarande och blivande ordförande i EG, och synpunkter förs

fram från svensk sida.

Schengen-avtalet

Parallellt med EG:s arbete har Frankrike, Tyskland och Benelux-ländema

slutit det s.k. Schengenavtalet om avskaffandet av dessa staters inre gränser.

Avtalet kan sägas vara svaret på EG:s ursprungsstaters önskan att ytterligare

fördjupa samarbetet vad gäller avvecklandet av de inre gränserna som dittills

förlupit relativt långsamt. Schengen har varit, och är fortfarande, en motor

eller ett slags "laboratorium" för EG-arbetet på detta område.

Avtalet har i dag undertecknats av Frankrike, Tyskland, Belgien, Neder-

länderna, Luxemburg, Italien, Spanien och Portugal och nu senast av den

56

nionde medlemmen Grekland. I juni 1990 undertecknades Schengen-avtalets Skr. 1992/93: 157

tillämpningskonvention som med sina 142 paragrafer lägger grunden för det

praktiska genomförandet av avvecklingen av de inre gränserna. Såvitt nu kan

bedömas träder tillämpningskonventionen i kraft tidigast andra halvåret 1993.

Schengenavtalets tillämpningskonvention innehåller bestämmelser om av-

skaffandet av alla personkontroller vid de inre gränserna. Dessa kompletteras

av en lång rad s.k. kompensatoriska åtgärder och många av dessa är de-

samma eller liknande dem man komit fram till i EG-arbetet Eftersom inte alla

EG-länder deltar i Schengen så inställer sig frågan hur EG och Schengen för-

håller sig till varandra. Det faktum att inte alla EG-stater deltar i Schengen

torde komplicera implementeringen av avtalet.

10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i

Västeuropa, Nordamerika och Australien

Under året har arbetet i de s.k. 16-landskonsultationema gått vidare. Gruppen

omfattar nu Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike,

Italien, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige,

Tyskland, USA och Österrike. UNHCR och IOM deltar som observatörer.

Konsultationernas koordinerande sekretariat är administrativt knutet till

UNHCR och leds av svensken Jonas Widgren.

Konsultationerna har under året arbetat särskilt med metodfrågor om hur

man i vissa regioner och flyktingsituationer kan samverka mellan stater för att

få varaktiga förbättringar, s.k. "country assessment approach". Vidare har ett

antal värdefulla seminarier kring vissa specifika migrationsproblem, bl.a.

Ghana, Sri Lanka, hållits Inom konsultationernas ram anordnas vidare

expertseminarier avsedda att bidra till förbättrad och snabbare asylprövning.

Ett plenarmöte inom ramen för konsultationerna hölls i Canada i juni 1992.

11. IOM

International Organization for Migration (IOM), med säte i Genéve grundades

år 1951. Dess verksamhet består av rådgivning till regeringar i migrations-

frågor, utbytesprogram, praktikprogram, främjande av återvandring samt

transport av flyktingar och migranter. Transportverksamheten har varit sär-

skilt omfattande och har ofta skett i samarbete med UNHCR.

Efter att ha haft observatörsstatus sedan år 1980 är Sverige fullvärdig

medlem sedan den 1 juli 1991. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att ta

aktiv del i organisationens olika verksamheter samt i den organisationsöver-

syn som pågår. Sverige har under en lång tid haft ett praktiskt inriktat sam-

arbete med IOM avseende transport till Sverige av kvotflyktingar, m.fl. och

från Sverige av återvandrare.

Under de senaste åren har IOM spelat en mer aktiv roll än tidigare i

anslutning till diskussionerna om nya strategier för att hantera växande

migrationsströmmar. IOM bör kunna utgöra ett komplement till UNHCR.

57

12. Det bilaterala migrationssamarbetet

Finland

Det bilaterala samarbetet på migrationsområdet mellan Sverige och Finland

bygger på en lång tradition. Riktlinjer för samarbetet antogs år 1986 och ses

för närvarande över inom resp, regeringskansli.

Förhållandena för finska invandrare i Sverige berörs i flera olika samman-

hang, t.ex. finsk-svenska utbildningsrådet och inom den svensk-finska

arbetsgruppen rörande de finskspråkiga invandrarnas situation inom den

svenska hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (SFINKS).

Baltikum

De baltiska staterna har efter självständigheten börjat bygga upp egna migra-

tionsmyndigheter. Kulturdepartementet och Invandrarverket har haft kontakt

främst med den estniska migrationsmyndigheten, med vilken ett samarbete

för utbildning och utbyte av information inletts.

Rumänien

Sverige bedriver sedan våren 1992 ett projekt i syfte att stärka den rättsliga

infrastrukturen i Rumänien. Arbetet är inriktat på de delar av den rumänska

statsförvaltningen som är verksamma inom migrationsområdet och syftar

ytterst till att stärka den inhemska befolkningens förtroende för sina rättsliga

institutioner. Projektet drivs i form av utbildningsinsatser och studiebesök i

Sverige och kontaktskapande insatser i förhållande till svenska myndigheter

och rättsvårdande organ. Projektet kommer att utvärderas och avslutas under

år 1993.

13. Det nordiska samarbetet

De nordiska regeringarnas samrådsgrupp i flyktingfrågor (NSHF) har under

år 1992 hållt fyra ordinarie möten och ett särskilt möte med anledning av

situationen i f.d. Jugoslavien. Under år 1992 har Finland innehaft ordföran-

deskapet. Vid de ordinarie mötena har bl.a. avsatts tid för diskussioner med

UNHCR:s nordiska representant samt IOM.

I gruppen har under året bl.a. diskuterats frågan om samverkan och

samråd avseende mottagande av flyktingar, rättslig bedömning m.m. i möj-

liga massflyktssituationer. Inom ramen för samrådsgruppens verksamhets-

område och mandat har vidare samordning och samverkan skett avseende de

nordiska ländernas insatser för att stödja en ekonomisk och demokratisk

utveckling i såväl Baltikum som Ryssland.

Sverige innehar ordförandeskapet för kalenderåret 1993.

Det nordiska utlänningsutskottet, som primärt ansvarar för övervakningen

av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen tillämpas, har regelbund-

na samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlänningsmyndighetema,

Skr. 1992/93: 157

58

senast i oktober 1992. I dessa möten deltar även representanter för berörda Skr. 1992/93: 157

departement

I den s.k. nordiska migrationsgruppen, som organisatoriskt hör till

nordiska ministerrådet, behandlas frågor om samarbete mellan de nordiska

länderna om integration av flyktingar och invandrare. Gruppen tar på detta

område initiativ till och driver ett antal olika gemensamma projekt for erfaren-

hetsutbyte och metodutveckling.

Bland projekten kan nämnas seminarier för och med invandrarkvinnor, ett

projekt om nordiska erfarenheter av "kriscentra" för invandrarkvinnor och ett

projekt rörande mottagande av tortyroffer. På arbetmarknadssidan har nyligen

avslutats ett projekt om arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar. I ett

annat pågående projekt studeras arbetsplatsens funktion som mötesplats

mellan invandrare och värdbefolkningen i de nordiska länderna. Ett projekt

om invandrare som entreprenörer kommer att starta under år 1993. Under

hösten 1993 kommer gruppen att arrangera ett nordiskt migrationsforskar-

seminarium.

Vid sidan härav förekommer omfattande kontakter mellan Invandrarverket

och motsvarande myndigheter i Danmark, Finland och Norge.

14. De internationella frivilligorganisationerna

Ett stort antal internationella frivilligorganisationer är aktiva inom såväl flyk-

tingbiståndet som det asylrättsliga området

En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer (ECRE) har

tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har disku-

terats inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom

UNHCR.

International Council ofVoluntaryAgencies (ICVA) är en sammanslutning

av frivilliga organisationer med säte i Genéve. Av de internationella frivilliga

organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas:

Internationella rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk

organisation och arbetar efter principerna i Genévekonventionema (den grupp

av avtal som gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilper-

soner under krig). ICRC:s arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar

och civila internerade, intemflyktingar, efterforskning av saknade personer,

förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Genéve-

konventionema och numera också materiellt bistånd till nödlidande. Sverige

bidrar årligen med ett mindre bidrag till ICRC:s reguljära budget samt till

katastrofinsatser. Innevarande år har Sverige hittills bidragit med 195 mil-

joner kronor till ICRC:s katastrofverksamhet.

Kyrkornas världsråd (WCC) får sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medel för

verksamhet som främst omfattar insatser för att främja skyddet av de mänsk-

liga rättigheterna samt även till viss del social verksamhet För 1991/92

bidrog Sverige med 10 miljoner kronor till WCC vilket till största delen

kanaliserades till kyrkliga organisationer i Latinamerika.

59

World University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från Skr. 1992/93: 157

SIDA för stipendieprogram för flyktingar i Latinamerika. Bidrag utgår även

till utbildningsprojekt i Sydafrika samt till stipendieverksamhet för sydafrika-

ner i Sydafrika och för sydafrikaner som lever i exil i andra afrikanska länder.

För 1991/92 utgick ett svenskt bidrag om 12 miljoner kronor till Latinamerika

och 21,4 miljoner kronor till Södra Afrika. I takt med demokratiseringspro-

cesser i dessa områden kan bidragen komma att ändras och eventuellt

minskas.

VII De svenska frivilligorganisationernas roll

1. Inledning

Flera svenska frivilligorganisationer är aktiva inom invandrar-, flykting- och

biståndspolitiken. På central nivå samlas de största organisationerna i ett

flyktingpolitiskt råd, som är knutet till Kulturdepartementet och leds av stats-

rådet. I rådet ingår ledamöter från Amnesty Intemationals svenska sektion,

Sveriges Advokatsamfund, Rädda bamen, Svenska flyktingrådet. Svenska

kyrkans församlingsnämnd, Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoråd.

Dessutom ingår representanter från berörda myndigheter, riksdagspartierna,

Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flyktingmottagningar

(RIB) och UNHCR.

Under budgetåret 1991/92 har flyktingpolitiska rådet haft tre samman-

träden. Rådet fungerar som ett samrådsorgan i olika flyktingpolitiska frågor.

Bl.a. kallades rådet samman i juli 1992 för diskussion och information med

anledning av den flyktingsituation som uppstått till följd av konflikten i f.d.

Jugoslavien.

Som tidigare nämnts tillsatte regeringen i mars 1992 en utredning, som

skall se över mottagandet av asylsökande och flyktingar. I uppdraget ingår

bl.a. hur frivilligorganisationema kan få en ökad roll för att permanent driva

förläggningar och andra former av boende och verksamhet för asylsökande.

En viktig roll spelar också invandrarnas och flyktingarnas egna organisa-

tioner. Det gäller både de organisationer som representerar arbetskraftsin-

vandrama och de med många flyktingar bland sina medlemmar. Dessa orga-

nisationer gör värdefulla insatser inom flyktingmottagandet och i vissa fall för

att underlätta återvändande till hemlandet

Frivilligorganisationema spelar också en viktig roll i det internationella

flyktingbiståndet Genom insamlade medel och SID A-anslag medverkar de i

många av de internationella flyktingprogrammen.

Här nedan följer de svenska frivilligorganisationemas egna redogörelser

för verksamheten.

60

2. Amnesty Internationals svenska sektion

Skr. 1992/93: 157

Amnesty International (AI), som finansierar sin verksamhet helt utan statliga

medel, motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk

finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr, döms till döden, avrättas

eller ''försvinner". Mot denna bakgrund distribueras fortlöpande aktuell doku-

mentation om situationen beträffande mänskliga rättigheter till berörda myn-

digheter, organisationer och advokater m.fl. Vår förhoppning är att denna

landinformation, och annan kompletterande utredning som görs i enskilda

asylärenden, alltid skall ingå i myndigheternas beslutsunderlag.

I juli 1992 vände sig AI till regeringen och kritiserade avvisningsbeslut för

en grupp peruaner som ansågs ha verkat för Sendero Luminoso. AI uttryckte

oro för att dessa peruaner riskerade tortyr och utomrättsliga avrättningar om

de återsändes till hemlandet och att gängse rättsprinciper åsidosatts i besluten.

Efter ett andra brev till regeringen i oktober 1992 i samma ärende, erhöll AI

ett svar som bl.a. försäkrade att risken för tortyr beaktats.

AI:s regionala kontaktnät med 22 ideellt arbetande flyktingombud landet

runt ansvarar för spridningen av AI:s landdokumentation samt förfrågningar

från juridiska ombud, asylsökanden etc. Flyktingombuden erhåller konti-

nuerligt utbildning och stöd från sekretariatet.

Svenska sektionen har för närvarande 52 000 medlemmar. Bland sek-

tionens 308 arbetsgrupper har flera valt att arbeta med flyktingfrågor.

Centralt arbetar en flyktingsamordnare samt frivilliga universitetsstude-

rande bl.a. med att bearbeta och sprida AI:s landinformation till klart definie-

rade målgrupper. Under året utvecklades samarbetet med Rådgivningsbyrån

för asylsökande och flyktingar, ett projekt som inleddes 1991 med Rädda

bamen och Svenska flyktingrådet. Frivilliginsatsema vid Asylbyrå Nord

(Carlslunds utredningssluss) samordnades under året via en projektanställd,

vilket stöddes av bl.a. AI:s Stockholmsdistrikt.

3. Rädda barnen

Rädda bamen är en folkrörelse som kämpar för barns rättigheter. Det är en

partipolitiskt och religiöst obunden organisation byggd på frivilligt indivi-

duellt medlemskap.

Barns rättigheter finns fastlagda i en av FN antagen konvention, som

Sverige har ratificerat. Den kan sammanfattas som rätten till liv och hälsa,

rätten till utveckling och utbildning samt rätten till egen talan och respekt.

Rädda barnens arbete för barns rättigheter bedrivs genom konkret bistånd

till de fattigaste och mest utsatta bamen i tredje världen och genom

opinionsbildning som syftar till att sprida kunskap och driva på reformarbetet

för barns rättigheter.

I Sverige arbetar Rädda bamen för flyktingbarn genom att på olika sätt

bilda opinion och sprida kunskap om barnens villkor. Via skrifter och rappor-

ter samt via utbildningsdagar och seminarier som vänder sig till olika mål-

61

grupper fokuseras och debatteras flyktingbarnens situation i syfte att åstad- Skr. 1992/93: 157

komma förbättringar.

Vidare driver Rädda bamen tillsammans med Amnesty Intemationals

svenska sektion och Svenska flyktingrådet en rådgivningsbyrå för asyl-

sökande och flyktingar. Byrån ger råd och vägledning till asylsökande och

flyktingar och ger information till advokater och juridiska ombud som hand-

lägger asylärenden.

Rädda bamen har öppnat en mottagning för bam med krigs- och flykting-

bakgrund. Där kan bam och ungdomar, som upplevt olika typer av svåra

trauman, få psykoterapeutisk behandling. Även stöd till föräldrar och enstaka

rådgivande samtal erbjuds. En annan viktig uppgift på mottagningen är att

samla och sprida kunskap.

I många av Rädda barnens länsförbund och lokalföreningar arbetar med-

lemmarna på frivillig basis med flyktingfrågor. Man arbetar med opinions-

bildning och med praktiska insatser för flyktingbarn t.ex. att såsom vänfamil-

jer/kontaktfamiljer ställa upp som god man för ett ensamt flyktingbarn.

Rädda bamen har en omfattande internationell biståndsverksamhet för

flyktingbarn. I samarbete med FN (UNHCR) och lokala enskilda organisa-

tioner läggs tonvikt i projekten på arbete med familjeåterförening och utbild-

ning. Samarbetsprojekt omfattar även psyko-sociala rehabiliteringsprogram.

4. Svenska flyktingrådet

Svenska flyktingrådet (SvFR) har till ändamål bl.a. att verka för en solidarisk

och human flyktingpolitik samt att verka för goda etniska relationer. SvFR

skall öka kunskap om och förståelse för flyktingskapet och de förhållanden

som tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer, lokal-

avdelningar av sådana samt enskilda. I kommunerna sker flyktingarbetet

genom lokala flyktingråd. SvFR arrangerar kurser och seminarier bl.a. i

flyktingrätt, familjeåterförening, om kulturmöten samt i opinionsbildnings-

frågor. Särskild vikt läggs vid flyktingbarnens rätt och situation. SvFR ger

också råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med svenska och

internationella organisationer. Verksamheten bedrivs i huvudsak genom fri-

villiga insatser.

5. Svenska kyrkan

Svenska kyrkan kommer genom sina ca 2 500 församlingar i kontakt med de

flesta av invandrarna och flyktingarna till Sverige. I många församlingar

bedrivs arbete med att hjälpa till med integreringen av dessa nya invånare i

Sverige. Integreringsarbetet är en del av den ordinarie verksamheten men

åtskilliga församlingar har dessutom anställd personal som kan hjälpa till med

särskilt stöd i asylprocessen och integreringsarbetet.

Svenska kyrkans stift har utsett ansvariga för invandrar- och flyktingfrå-

gan. Dessa stiftsansvariga stödjer församlingarnas arbete med idéer och

62

utbildningsinsatser. De samordnar också information till församlingarna och Skr. 1992/93: 157

mellan stiften. Stiften medverkar i samordningen av olika frivilligorganisa-

tioners gemensamma arbete t.ex. vid utredningsslussar och förläggningar.

Svenska kyrkans församlingsnämnd stödjer stiftens flyktingarbete genom

utbildningsverksamhet och genom att sprida information i invandrar- och

flyktingfrågor. Församlingsnämnden har också huvudansvaret för utveck-

lingen av Svenska kyrkans policy i flykting- och invandrararbetet. Inom

ramen för församlingsnämndens arbete samarbetar Svenska kyrkan med

Sveriges frikyrkoråd och rikstäckande frivilligorganisationer och invandrar-

samfund.

Genom att delta i opinionsbildningsarbete och som remissinstans vill

Svenska kyrkans centralstyrelse arbeta för en positiv och human grundsyn på

flyktingar och invandrare i Sverige.

Bland andra, som inom Svenska kyrkan också arbetar med flykting- och

invandrarrelaterade frågor, kan nämnas: Lutherhjälpens biståndsverksamhet,

Stadsmissionernas verksamhet som på flera håll också vänder sig till flyk-

tingar, Svenska kyrkans missions verksamhet bland svensk ungdom och den

informationsverksamhet hemvändande missionärer kan bidra med.

Internationellt samverkar kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världs-

råd, Europeiska kyrkokonferensen, "Churches Committee for Migrants in

Europé" och "European Churches' Working group on Asylum and

Refugees". Kyrkan deltar också i Nordiska Ekumeniska rådets årliga åter-

kommande konsultationer kring flyktingfrågor.

6. Svenska röda korset

Svenska röda korset (SRK) är en självständig ideell förening med över

400 000 medlemmar. Cirka tio procent av medlemmarna arbetar på sin fritid

med hjälpverksamhet i Sverige. SRK har 24 distriktskontor och vid de flesta

av dem finns det tjänstemän som ansvarar för SRK:s flyktingverksamhet i

distriktet (=länet). På centralstyrelsens sekretariat, som är huvudkontor, finns

en särskild flyktingenhet med ett 15-tal anställda vilka huvudsakligen ägnar

sig åt att utveckla och samordna det nationella arbetet

Det internationella flyktingarbetet görs i första hand genom samarbete med

Internationella rödakorskommittén (ICRC), Internationella rödakorsfedera-

tionen, IOM och FN:s flyktingkommissarie. Stora insatser har under år 1992

gjorts för flyktingar i Malawi från Mocambique, för offer i den liberianska

konflikten, för flyktingar och intemflyktingar i Kambodja, intemflyktingar i

Sri Lanka, vietnamesiska båtflyktingar i Sydostasien, flyktingar från Bhutan i

Nepal samt omfattande hjälp till kurdiska flyktingar och intemflyktingar i

norra Irak.

SRK bedriver ett omfattande stöd- och rådgivningsarbete till flyktingar och

asylsökande. Mer än 3 000 enskilda ärenden rörande asyl eller familjeåterför-

ening har under året handlagts inom organisationen. I ett mindre antal asyl-

ärenden intervenerade SRK till beslutsfattande myndighet med ett vädjande

63

om att vederbörande borde få stanna i Sverige. SRK har använt 2,3 miljoner Skr. 1992/93: 157

kronor av insamlade medel för att genom bidrag till biljetter möjliggöra för

flyktingar i Sverige att få hit sina nära anhöriga.

Trycket på efterforskningsverksamheten har varit stort även under 1992.

Antalet efterforskningsärenden i Somalia ökar stadigt bl.a. beroende på att

ICRC har kunnat återupprätta efterforskningsverksamheten i huvudstaden.

Vidare ökar hela tiden antalet utväxlade familjemeddelanden. Dessa beräknas

vid årets slut uppgå till över 3 000. Konflikten i f.d. Jugoslavien har också

givit upphov till en ökad aktivitet både gällande efterforskning av försvunna

anhöriga, speciellt i "lägren" och gällande utväxling av meddelanden.

Lokalt arbete med flyktingar för att underlätta livet i exil fortsätter att öka i

intresse hos lokalföreningar och distrikt. Internationella träffpunkter, vänkon-

takter och vänfamiljer, opinionsbildningsinsatser, utflykter, besök på flyk-

tingförläggningar m.m. är exempel på sådan lokal verksamhet vilken har fått

ökad betydelse med de nya förläggningar som öppnats på många håll i

Sverige.

SRK driver tre rehabiliteringscentra för torterade flyktingar. Dessa finns i

Stockholm, Malmö och Skövde. I Stockholm finns en växande grupp pro-

fessionella frivilliga som på olika sätt kan ge stöd åt torterade asylsökande

som ännu inte fått sin status i Sverige reglerad.

7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD)

består av elva, från staten fristående, trossamfund. Dessa kyrkors gemen-

samma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och

flyktingavdelningen, som leds av ett utskott (INFLU). IINFLU finns även

de ortodoxa och österländska kyrkornas ekumeniska råd och Romersk-katol-

ska kyrkan representerade. Övriga fria trossamfund i Sverige representeras i

INFLU av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. På detta sätt

verkar INFLU i nära kontakt med 36 trossamfund med en total kontaktyta av

närmare en miljon personer i Sverige.

De internationella insatserna sker genom Diakonia, som är frikyrkosam-

fundens gemensamma organ för bistånds- och flyktinginsatser i tredje

världen. Omfattande program för flyktingar genomförs i Centralamerika,

Mellanöstern, Afrika och Asien.

I samverkan med Sociala missionen i Stockholms län har sedan mitten av

80-talet genomförts ett projekt för stöd till frivillig återvandring.

I Europa verkar INFLU främst genom Churches Committee for Migrants

in Europé bl.a. genom dess olika arbetsgrupper.

INFLU:s arbete är ett uttryck för de fria trossamfundens "gemensamma

strävan att verka för bästa möjliga villkor för invandrare och flyktingar".

Verksamheten sker genom trossamfunden med dess lokala församlingar.

64

Prioriterade verksamhetsområden är:

Skr. 1992/93: 157

- invandrares integration i det svenska samhället,

- mångkulturell förståelse,

- kamp mot rasism och främlingsfientlighet,

- information och opinionsbildning,

- arbete för en human flyktingpolitik.

En omfattande kurs- och konferensverksamhet i migrationsfrågor är en

viktig del av INFLU:s samlade insats.

Lokalt arbetar församlingar och/eller ekumeniska grupper med stöd till

asylsökande under väntetiden, med internationella träffpunkter, vänkontakter,

lägerverksamhet, studieverksamhet m.m.

I vissa kommuner pågår samverkansprojekt i flyktingmottagandet mellan

ekumeniska grupper och kommunernas flyktingmottagning. Några försam-

lingar driver grupphem för ensamma flyktingbarn.

INFLU har under året, tillsammans med andra frivilligorganisationer, del-

tagit i riksaktionema Ja - rum för medmänsklighet samt Sverige Mot

Främlingsfientlighet.

I samverkan med Frikyrkliga studieförbundet och omkring 15 folkhög-

skolor genomförs en folkrörelsebaserad arbetsmodell i kampen mot rasism

och främlingsfientlighet, Mångfald och Dialog (MOD). Ett 7O-tal s.k. "MOD-

pedagoger" har utbildats i de flesta av landets län.

Under året har ett treårigt projekt startats, Bygg broar till en ny framtid.

Projektet syftar till att ge ökad kulturell förståelse mellan folkgrupper i

Sverige och har som övergripande målsättning att skapa goda relationer både

mellan majoritetssamhället och de olika minoritetsgrupperna i landet, men

även mellan invandrargrupper med olika nationell och kulturell bakgrund.

Projektet drivs med stöd från Statens invandrarverk.

VIII Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i

det föregående har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.

IX Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157

65

X Bilagor

Skr. 1992/93: 157

1. Flyktingar och asylsökande i andra länder och världsdelar

Redovisningen bygger på uppgifter som inhämtats hösten 1992 genom be-

rörda svenska utlandsmyndigheter. Det måste understrykas att de statistiska

uppgifterna inte alltid är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftning och lagtill-

lämpning åt mellan länderna, dels kan statistiken avse snarlika men inte helt

identiska begrepp. Även tidsperioderna kan skilja sig åt. Vissa uppgifter

saknas avseende några länder.

Uppgifterna i det följande avser:

1. Antal asylsökande under tidsperioden och deras ursprungsländer.

2. Antal personer som kommit under tidsperioden och som har fått flyk-

tingstatus enligt 1951 års Genévekonvention, inkluderande kvotflyktingar.

3. Antal personer under tidsperioden som fått tillstånd att stanna på andra

grunder:

a) humanitära eller andra de facto-skäl,

b) familjeåterförening,

c) arbetskraftsinvandring:

- under kortare tid, t.ex. praktikanter,

- under längre tid,

- enligt speciella överenskommelser.

4. Eventuella större förändringar i de bestämmelser (motsv.) och den poli-

tik som berör flyktingar/immigranter.

Danmark

1. Under år 1991 kom 4 609 asylsökande fördelade på huvudsakligen föl-

jande länder:

Irak

Jugoslavien, f.d.

Palestinier

Iran

Somalia

Sri Lanka

OSS

Libanon

Bulgarien

967

705

532

418

280

280

272

110

40

Under år 1992 uppgick t.o.m. augusti månad antalet asylsökande till ca

5 000 personer. Av dessa var ca 2 250 från f.d. Jugoslavien. Per den

1 oktober 1992 beräknas antalet asylsökande personer från f.d. Jugoslavien

uppgå till ca 3 500.

Vid årsskiftet 1991/92 fanns 4 450 asylsökande inkvarterade i asylcentra

och privat i avvaktan på beslut

2. Totalt under år 1991 fick 985 personer konventionsstatus. Dessutom

mottogs 860 personer som kvotflyktingar genom UNHCR.

66

3. Sammanlagt 1 472 personer fick uppehållstillstånd som de facto-fiyk- Skr. 1992/93: 157

tingar. 435 personer fick uppehållstillstånd av humanitära skäl och 188 per-

soner fick uppehållstillstånd som flyktingar efter att ha sökt på danska ambas-

sader i udandet

Under år 1991 hade 8 517 personer, varav 1 665 flyktingar, fått uppe-

hållstillstånd på grund av familjeåterförening.

Av olika arbetsmarknadsskäl fick 3 155 personer uppehållstillstånd. Av

dessa var 742 personer praktikanter och 678 specialister.

4. En ändring har skett i utlänningslagen under senare tid. Lagen har

skärpts vad avser familjeåterföreningsfall gällande invandrare (alltså ej flyk-

tingar). Danmark har nyligen lagstiftat om tillfälliga uppehållstillstånd för

vissa personer från f.d. Jugoslavien. Syftet är att under begränsad tid, sex,

månader, kunna ge medicinsk och annan vård till personer som inte kan få

detta i närområdet. Lagen förutsätter att personerna tas ut i nära samarbete

med UNHCR.

Norge

1. År 1991 sökte 4 569 personer asyl fördelade enligt följande:

Jugoslavien, f.d. 1 334

Somalia 731

Sri Lanka 556

Etiopien 260

Iran 244

Libanon 179

Irak 131

Övriga och statslösa 254

2. Under år 1991 erhöll 1 237 personer flyktingstatus. Av dessa var

1 114 kvotflyktingar.

3. Under år 1991 har sammanlagt 1 877 personer erhållit uppehållstill-

stånd av humanitära skäl.

Beviljade uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening uppgick till

5 766 personer.

Arbetstillstånd har beviljats under år 1991 för 5 617 personer under en

kortare tid, 2 653 under en längre tid och 2 personer genom specialprogram.

4. En ny utlänningslag trädde i kraft den 1 januari 1991 tillsammans med

föreskrifter för lagens tillämpning. Fr.o.m. samma tidpunkt har man lagt om

systemen för flyktingmottagande och för finansiering av kommunernas åtgär-

der för integration av flyktingar och personer med uppehållstillstånd av

humanitära skäl.

67

Finland

Skr. 1992/93: 157

1. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 tog Finland emot 2 307 asyl-

ansökningar. De flesta kom från följande länder:

OSS 643

Jugoslavien, f.d. 535

Rumänien 272

Turkiet 122

Bangladesh 88

Somalia 84

Irak 50

Zaire 49

Från ytterligare 40 länder har enstaka asylsökande kommit.

2. Under tiden den 1 januari 1990-30 juni 1992 fick 12 personer

konventionsstatus. Dessutom tog Finland emot ca 500 kvotflyktingar under

år 1991.

3. I siffrorna nedan ingår enbart de första tillstånd som beviljats av de

finska beskickningarna utomlands eller inrikesministeriets utlänningscentral.

De av polisen beviljade fortsättningstillstånden för personer, som redan vistas

i landet, är alltså inte medräknade.

Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 fick 1 516 personer uppehålls-

tillstånd av humanitära skäl eller på grund av behov av skydd.

Under samma period fick ca 265 personer stanna på grund av familje-

anknytning. Under tiden den 1 september 1991-den 30 juni 1992 fick 993

personer ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (status B) på grund av att deras

familjemedlemmar redan fått uppehållstillstånd i Finland (icke asylsökande).

Under samma tid beviljades 3 715 utlänningar ett tidsbegränsat arbets-

tillstånd och 1 991 personer ett arbetstillstånd av mera permanent varaktighet

(status A).

Genom vissa särskilda program anlände ytterligare 40 personer till Finland

under den ovan nämnda tiden.

4. Finlands riksdag antog nyligen en lag om tillfälligt uppehållstillstånd för

personer från f.d. Jugoslavien. Lagen innebär att personer från f.d.

Jugoslavien i regel skall ges ett års uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Eventuella asylansökningar som lämnats in skall inte behandlas under denna

tid.

68

Australien

Skr. 1992/93: 157

1. Under budgetåret 1991/92 sökte 21 852 personer tillstånd att stanna i

landet De kom främst från följande länder:

Kina

Fijiöama

Sri Lanka

Pakistan

Filipinema

Indonesien

Indien

Bangladesh

Jugoslavien

Libanon

15 386

964

807

684

590

478

362

349

304

206

2. Under budgetåret fick 245 personer flyktingstatus.

3. Uppgifter saknas.

4. Ett nytt förslag om ändringar i 1958 års utlänningslag är för närvarande

föremål för behandling i parlamentet

Lagförslaget, som innebär stora förändringar, går ut på en fortsatt moder-

nisering av Australiens immigrationslag. Huvudtankarna bakom förändring-

arna är är göra asylprocessen enklare, klarare, särkare oeh rättvisare.

Förslaget innebär tekniska förändringar av handläggningen av ansökningar

om asyl. I framtiden skall ansökan om uppehållstillstånd i Australien och

ansökan om flyktingstatus behandlas tillsammans. Enligt lagförslaget bildas

en ny myndighet som skall behandla ärenden om flyktingstatus. I lagförslaget

finns också förslag till ändringar av regler om överklagande.

Förslaget, om det går igenom, kommer att träda i kraft i böljan av år 1993.

Belgien

1.Under år 1992 fram t.o.m. 30 september var antalet asylsökande i Belgien

totalt 12 461. De viktigaste länderna var:

Zaire 2 528

Rumänien 2 194

Jugoslavien, f.d. 1 439

Indien 759

Turkiet 620

Ghana 618

Nigeria 380

2. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 har 667 personer erhållit

flyktingstatus enligt 1951 års Genévekonvention. Av dessa kom 220 från

Europa, företrädesvis från Rumänien (32) och Turkiet (56) medan 200 per-

soner kom från Afrika, i första hand från Zaire (43).

3. Någon officiell siffra finns inte då i princip de asylsökande vars ansök-

ningar ej godkänts, skall lämna landet. Enligt uppgift uppehåller sig närmare

69

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157

150 000 personer i Belgien utan någon legal status. De "tolereras" som Skr. 1992/93: 157

myndighetstermen lyder. Många f.d. asylsökande lyckas komma in i reguljär

förvärvsverksamhet och blir med tiden inskrivna i olika kommuner samt

erhåller även arbetstillstånd.

4. I augusti 1992 införde Belgien ett system med tillfälliga uppehålls-

tillstånd för medborgare från f.d. Jugoslavien.

Canada

1. Under 1991 kom 30 055 asylsökande vilket är en ökning med nästan

10 000 jämfört med föregående år. Under första halvåret 1992 kom 17 429

asylsökande.

De asylsökande fördelar sig i stort på följande länder:

1991

1992 (l:a halvåret)

Sri Lanka

3 803

3 164

Somalia

3 687

1 929

Kina

1 798

761

Iran

1 638

718

Libanon

1 612

579

Sovjetunionen, f.d.

1 383

776

El Salvador

1 291

671

Ghana

1 191

421

Pakistan

894

705

Indien

653

411

Jugoslavien, f.d.

254

531

2. Under år 1991 fick av 26 941 avgjorda ärenden 19 425 personer flyk-

tingstatus. Inkl, kvotflyktingar och personer med flyktingliknande skäl fick

ca 24 000 tillstånd att stanna under året. Under första halvåret 1992 var

siffrorna 15 135 resp. 9 710.

3. Under år 1991 tilläts totalt 61 226 personer att stanna i Canada av

humanitära skäl. I denna siffra ingår familjeåterföreningar(anhöriga), kon-

ventionsflyktingar och övriga.

Under år 1991 utfärdades totalt 199 177 tillstånd att arbeta. I denna siffra

ingår såväl flyktingars arbetstillstånd som tillstånd för tillfälliga besökare samt

studenter.

4. Udänningslagstiftningen är för närvarande under omarbetande.

Frankrike

1. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ingavs 32 741 ansökningar om

asyl i Frankrike. Den största gruppen asylsökande utgjordes av turkiska

medborgare.

70

Under de första sex månader av år 1992 har 13 288 personer sökt asyl. Skr. 1992/93: 157

Av dessa beviljades 6 477 ansökningar varav de största grupperna kom från

följande länder:

Sri Lanka

2 221

Turkiet

778

Vietnam

568

Zaire

388

Kambodja

350

Haiti

340

Laos

265

Mauritanien

184

Rumänien

166

Angola

106

Iran

101

OSS

88

2. Av de asylsökande som kom under perioden den 1 juli 1991-30 juni

1992 beviljades 16 026 personer flyktingstatus enligt 1951 års Genéve-

konvention.

3. Ingen statistik förs i Frankrike över personer som fått uppehållstillstånd

av flyktingliknande skäl.

Familjeåterföreningsfallen uppgick till 112 personer under år 1991.

Under år 1991 erhöll 141 personer permanent arbetstillstånd och 120 per-

soner erhöll temporära arbetstillstånd.

4.1 oktober 1991 infördes forbud för asylsökande att arbeta under tiden de

väntar på beslut i asylärendet. Avsikten var att utlänningar skulle avhållas från

att integreras i det franska samhället före det att arbets- och uppehållstillstånd

erhållits. Detta arbetsförbud har kombinerats med höga böter (upp till

200 000 FRF) jämte fängelse för arbetsgivare som anställer utlänningar som

saknar arbetstillstånd.

Vidare har den franska tillståndsmyndigheten OFPRA erhållit utökade

resurser, vilket inneburit att handläggningstidema därmed har kunnat kortas

ned betydligt. Normalt tar det högst fem månader från ansökan till beslut,

inklusive överklagande.

En grundläggande fråga i den invandrarpolitiska debatten sedan länge är

hur man skall komma till rätta med det stora antalet utlänningar som uppe-

håller sig och arbetar illegalt i Frankrike. Liksom tidigare verkställs endast ett

fåtal utvisningsbeslut. Enligt tjänstemän i det franska inrikesministeriet beror

detta främst på de höga kostnaderna förenade med verkställighet av dessa

beslut.

En metod att erhålla uppehållstillstånd i Frankrike har varit att ingå ett

skenäktenskap med en fransk medborgare. Den högsta förvaltningsdom-

stolen, Conseil d'Etat, meddelade i ett beslut den 9 oktober 1992 att en

utlänning som på grund av giftermål med en fransk medborgare blir berät-

tigad till uppehållstillstånd, skall kunna nekas detta, om äktenskapet ingåtts på

"falska grunder".

71

För närvarande pågår en polisutredning rörande ett 50-tal turkiska med- Skr. 1992/93: 157

borgare som trots att de saknar såväl uppehålls- som arbetstillstånd under

flera år bedrivit yrkesverksamhet i södra Frankrike. Detta har väckt nytt liv i

debatten om den illegala invandringen och arbetsmarknadsministern har med-

delat att hon i förebyggande syfte avser föreslå införande av ett obligatoriskt

registreringssystem for utlänningar. Denna registrering skulle enligt förslaget

bli ett krav för att få arbeta i Frankrike.

Grekland

1. Sammanlagt under år 1991 och de första sex månaderna 1992 har 3 388

personer ansökt om asyl. De mest representerade länderna var:

1991 1992 (l:a halvåret)

Irak

817

496

Turkiet

562

187

Albanien

499

2

Pakistan

185

5

Iran

153

3

Etiopien

117

4

Sri Lanka

79

1

Totalt sökte medborgare från 31 länder politisk asyl under år 1991 och

från 17 länder de första sex månaderna år 1992.

2. Under år 1991 erhöll 123 personer politisk asyl varav 81 turkar och 16

iranier.

Under det första halvåret 1992 erhöll 52 personer politisk asyl varav 31

turkar och 9 albaner.

3. Uppgifter saknas.

4. Lagen som berör flyktingar/immigranter har inte ändrats i Grekland

sedan 1975.

Italien

1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 uppgick de asylsökande till

4 482 personer. De tio mest representerade länderna var:

Rumänien 1549

Somalia 911

Bulgarien 562

Etiopien 500

Albanien 405

Jugoslavien f.d. 115

OSS 79

Irak 68

Sri Lanka 62

Zaire 29

72

2. Antalet erkända kvotflyktingar enligt 1951 års Genékonvention utgjorde Skr. 1992/93: 157

271 under samma period som ovan.

3. Antalet icke-EG-medborgare bosatta i Italien utgjorde 920 930 per-

soner, varav 250 262 anställda, 20 758 egenanställda, 97 905 medföljande

och 638 med andra motiv. Bland dessa torde en stor del utgöra de facto-flyk-

tingar.

4. Inga förändringar i lagstiftningen har skett under ovanstående period.

Nederländerna

1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ansökte 19 745 personer om

asyl i Nederländerna. De mest representerade länderna var:

Jugoslavien, f.d.

4 475

Somalia

1 851

Rumänien

1 484

Iran

1 387

Sri Lanka

1 040

Turkiet

858

OSS

804

Kina

731

Irak

727

Polen

553

2. Under år 1991 beviljades 775 personer flyktingstatus. Dessutom mot-

togs 589 personer inom ramen för flyktingkvoten, fördelade enligt följande:

Vietnam

449

Cambodja

89

Iran

25

Övriga

26

3. Under år 1991 beviljades uppehållstillstånd för 1 920 personer på

humanitära grunder.

Uppgifter saknas om antalet familjeåterföreningsfall.

Under år 1991 beviljades 9 356 arbetstillstånd i Nederländerna. De största

grupperna kom från USA (1 298), Japan (848), Polen (691) och Kina (650).

4.1 september 1992 lade regeringen fram ett förslag om ändringar i den

gällande flyktinglagstiftningen. Förslaget går i huvudsak ut på att effektivi-

sera och snabba upp behandlingen av asylärenden.

I början av oktober 1992 har regeringen vidare deklarerat att man skall bli

mer restriktiv vad gäller familjeåterföreningsfallen. Man ämnar dock inte

ändra lagstiftningen på området utan bara införa en mer restriktiv tolkning av

densamma.

73

Portugal

Skr. 1992/93: 157

1. Antalet asylsökande under år 1991 (december ej med) uppgick till 373 per-

soner, varav 72 är familjemedlemmar. De mest representerade länderna var:

Zaire

Rumänien

Ghana

Liberia

Angola

Indien

Jugoslavien, f.d.

170

72

30

26

16

9

8

2. Uppgifter saknas.

3. Under år 1991 erhöll ca 6 500 personer uppehållstillstånd i Portugal.

De flesta kom från Kap Verde, Brasilien, Guinea-Bissau och Angola.

Enligt 1991 års siffror finns det totalt 113 978 utlänningar boende på

portugisiskt territorium, av dessa är 29 743 från Kap Verde. Näst störst är

brasilianarna med 12 678. Av europeema är britterna den största gruppen

med 8 912 personer. Svenskarna utgör 691 personer.

Någon indelning i korta eller långa arbetskontrakt finns inte i Portugal.

4. Inga förändringar i de bestämmelser och den politik som berör flyk-

tingar/immigranter under den den 1 juli 1991 - 30 juni 1992.

Man uppskattar att det i dag finns 150 000 illegala immigranter i Portugal.

Huvuddelen av dessa kommer från de tidigare kolonierna Angola, Mocam-

bique, Kap Verde, Guinea-Bissau och Sao Tomé. Många av dem lever under

svåra förhållanden och utnyttjas som billig arbetskraft utan att ges grund-

läggande sociala förmåner. Överenskommelser har nyligen träffats mellan

Portugal och dessa länder om att sådana illegala immigranter som uppfyller

vissa kriterier beträffande t.ex. antal år som tillbringats i Portugal skall kunna

få uppehållstillstånd. I gengäld har deras afrikanska hemländer utfäst sig att

förhindra att immigrationen späs på ytterligare. Det senare ligger i linje med

EG:s riktlinjer inför den inre marknadens ikraftträdande.

Schweiz

1. Under perioden den 1 januari-31 augusti 1992 ansökte 12 739 personer

om asyl i Schweiz. Detta innebar en minskning med ca 55 % i jämförelse med

samma period förra året.Under perioden dominerade personer från följande

länder:

Jugoslavien, f.d. ca 34 %

Sri Lanka ca 16 %

Turkiet ca 10 %

Somalia ca 6 %

Under den aktuella tidsperioden togs beslut i 18 933 ärenden, varav

17 966 avvisningsbeslut.

74

2. I slutet av augusti 1992 fanns nästan 94 000 personer i Schweiz med

uppehållstillstånd grundat på asyllagstiftningen.

3. Vid utgången av augusti 1992 fanns totalt 1 197 977 utländska med-

borgare bosatta i Schweiz. Av dessa hade 24 % tidsbegränsade tillstånd (1 år)

och 76 % permanenta uppehållstillstånd.

4. Några förändringar har inte gjorts sedan år 1990 när det gäller asyllag-

stiftningen.

Spanien

1. Under år 1991 sökte 8 138 personer asyl. De fördelade sig främst på

följande länder:

Skr. 1992/93: 157

Peru 1 618

Polen 972

Rumänien 813

Bulgarien 577

Angola 497

Sierra Leone 339

Nigeria 331

Guinea Bissau 325

Irak 309

Kuba 199

Under år 1992 har hittills mindre än 12 000 personer sökt asyl.

2. Under år 1991 beviljades 2 personer flyktingstatus och 13 personer

under perioden januari-september 1992.

3. Uppgift saknas.

4. Den spanska regeringen överlämnade den 6 november 1992 ett förslag

till parlamentet om ändring av lagen om asylrätt Den nuvarande lagen, som

antogs år 1984, innebär att asylsökande och flyktingar automatiskt har rätt att

resa in i landet.

Avsikten med förslaget är att få den spanska lagstiftningen om asylrätt att

överensstämma med övriga EG-länders. Detta innebär bl.a. att det dubbla

begreppet asylsökande och flykting försvinner, att Spanien endast kommer att

ta emot sådana personer som är att betrakta som flyktingar enligt Genéve-

konventionen och att dessa automatiskt får uppehålls- och arbetstillstånd.

Den nya tillståndsproceduren avser att snabbt skilja fallen av bl.a. eko-

nomisk invandring från de verkliga flyktingfallen. Den automatiska inrese-

rätten upphävs, och en frist på fyra dagar införs for att avgöra om en ansökan

om asyl skall tas upp till behandling eller ej. Beslutet fattas av inrikes-

ministern som bl.a. inhämtar yttrande från UNHCR. I händelse av avslag har

vederbörande 24 timmar på sig att begära omprövning och därefter skall fallet

avgöras inom 48 timmar efter ny undersökning av UNHCR. Ett negativt

beslut medför att den sökande sänds tillbaka till ursprungslandet. Möjlighet

75

finns dock att överklaga inför domstol, som kan avgöra om beslutet skall Skr. 1992/93: 157

verkställas eller ej.

Storbritannien

l.Under år 1991 kom totalt 44 840 asylsökande och under det första kvar-

talet år 1992 kom 5 180 personer. De flesta kom från följande länder:

1991

1992 (1 :a kvartalet)

Zaire

7 010

280

Angola

5 780

75

Sri Lanka

3 750

525

Pakistan

3 195

475

Ghana

2 405

390

Turkiet

2 110

495

Indien

2 045

515

Somalia

1 995

240

Togo/Elfenbenskusten

1 910

65

Etiopien

1 685

135

Efter händelserna i Kuwait 1990-1991 har ett antal kuwaitiska medborgare

och medborgare i vissa andra stater i Mellanöstern kommit till Storbritannien

och fått särskilt tillstånd för viss tid utan att söka asyl.

2. År 1991 erhöll ca 450 personer konventionsstatus.

3. Av humanitära eller de facto-skäl fick 1 860 personer stanna under år

1991.

Familjeåterföreningsfallen uppgick under år 1991 till 45 160 personer.

Arbetskraftsinvandring under år 1991:

- 2 250 personer har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha haft ett

tillfälligt tillstånd i fyra år,

- 1 150 personer accepterades att arbeta utan krav på arbetstillstånd, t.ex.

tandläkare, läkare, övriga specialister,

- Ytterligare 330 har fått tillstånd att arbeta tex. som egna företagare.

4. Förslag Ull ny asyl- och migrationslagstiftning är under behandling i

parlamentet. Under hösten 1992 har förslaget passerat underhuset en första

gång. Man uppskattar att det inte förrän under våren 1993 kan bli en lag.

I lagförslaget har man inskränkt rätten att överklaga avslag på ansökan om

tillfällig visering för besök eller studier. På så sätt kan man omfördela

resurser till dem som söker uppehållstillstånd, för att därigenom kunna arbeta

ned asylbalansen.

Nya procedurregler föreslås, bl.a. kortare tidsfrister för överklagande.

Bestämmelser om bl.a. obligatorisk fingeravtryckstagning vid asylansökan

för att undvika att personer använder sig av olika identiteter och försämringar

i rättshjälpsmöjlighetema finns också med i lagförslaget

76

Turkiet

Skr. 1992/93: 157

1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 kom 9 889 personer. De

asylsökande fördelade sig enligt följande:

Irakier 7 985

Iranier 1904

2. Statistik över konventionsflyktingar finns inte. Flyktingar som kom

under ovanstående period och som erkänts av UNHCR uppgick till 3 727

personer:

Irakier 2 572

Iranier 1 155

3. Uppgifter saknas.

4. Hittills har inga större förändringar skett inom lagstiftningen som rör

flyktingar.

Tyskland

1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ansökte 352 798 personer

om asyl fördelade i huvudsak enligt följande:

Jugoslavien, f.d.

132 158

Rumänien

57 813

Turkiet

26 608

Bulgarien

14 540

Nigeria

12 169

Vietnam

10417

OSS

9 622

Afghanistan

5 979

Iran

5 591

Libanon

5 363

Under år 1992 t.o.m. november månad har 406 348 personer sökt asyl.

De flesta från f.d. Jugoslavien och de övriga från Rumänien, Bulgarien och

Turkiet. Det är mer än dubbelt så många som under motsvarande period förra

året Om denna utveckling håller i sig får man räkna med en totalsiffra på över

450 000 personer för år 1992. För tre år sedan var antalet 120 000.

Av de nya asylsökande i juli 1992 kom nära 14 000 från Rumänien,

11 000 från f.d. Jugoslavien (av dessa 700 från Bosnien-Hercegovina),

3 000 från Turkiet, ca 3 000 från Bulgarien, 1 400 från Vietnam, 1 300

från OSS samt drygt 1 000 från Ghana resp. Nigeria.

2. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 har 10 128 erhållit flyk-

tingstatus. Någon uppgift om politiskt förföljda som fått flyktingstatus enligt

1951 års Genévekonvention finns inte.

Som kvotflyktingar har 168 personer rest in i Tyskland.

3. Uppgifter saknas.

4. I dag bor drygt sex miljoner utlänningar i Tyskland. Av dessa utgörs

fem miljoner av gästarbetare och deras familjer, ca 500 000 av asylsökande

och ett lika stort antal av flyktingar. Till den senare kategorin räknas sådana Skr. 1992/93: 157

som illegalt uppehåller sig i landet, och sådana som fått sin asylansökan

avslagen men på grund av krigstillstånd eller liknande i hemlandet inte kunnat

återsändas dit

Den tyska utlänningslagen skiljer mellan fyra olika kategorier av "flyk-

tingar": asylsökande, asylberättigade, de facto-flyktingar och kontingent-

flyktingar.

Status som asylsökande har den som har lämnat in en asylansökan an-

tingen vid gränsen eller hos asylbyrån inom det distrikt man uppehåller sig i.

Asylsökande har inget rättsligt anspråk på vistelseort. De fördelas över

Tyskland enligt vissa procentsatser och de bor i regel i flyktingförläggningar.

Sedan januari 1991 kan de få arbetstillstånd, om läget på arbetsmarknaden så

tillåter. I övrigt har de rätt till socialhjälp, som är begränsad till existens-

minimum.

Asylberättigade^. är personer som av "Bundesamt fur Anerkennung

ausländischer Fliichtlinge" eller av domstol erkänts som politiskt förföljda i

grundlagens mening (Art 16). Denna grupp har rätt att arbeta eller påbörja en

utbildning. De kan fritt välja bostadsort De har rätt till bostadsbidrag, studie-

lån, språkkurser och sociala förmåner.

De facto-flyktingar har varken lämnat in en asylansökan eller fått avslag på

en sådan. Av rättsliga, politiska eller humanitära skäl utvisas de trots detta

inte. Deras rätt att stanna härleds till FN:s flyktingkonvention. Denna grupps

tillvaro är kringärdad av en mängd förhållningsregler. De har t.ex ingen rätt

till språkutbildning, studiebidrag eller arbetsmarknadstöd. De kan dock arbeta

så fort de fått uppehållstillstånd.

Kontingentflyktingar hör också till gruppen "de facto-flyktingar", men

behandlas som en separat grupp. Dessa flyktingar tas emot enligt ett speciellt

kvotsystem, påminnande om det svenska.

Asylförfarandet

För att erkännas som asylberättigad, måste den asylsökande göra en ansökan

enligt "Asylverfahrensgesetz". Detta kan göras antingen vid gränsen eller hos

den asylbyrå inom vars distrikt man uppehåller sig. Man måste inställa sig

personligen och redan vid detta tillfälle uppge samtliga skäl som kan vara

asylgrundande. Ansökan skickas till "Bundesamt" som är den beslutande

myndigheten.

Om asylprövningen utfaller negativt, kan beslutet överklagas av den

sökande till förvaltningsdomstolarna, Verwaltungsgericht eller Oberlandes-

gericht. Om även dessa rättsliga instanser avslår ansökan, måste utlänningen

lämna landet. Först uppmanas han att lämna landet inom en viss frist. Iakttas

inte denna, hotas han av utvisning.

Den som sökt asyl ges således rätt att stanna kvar så länge en rättslig pröv-

ning pågår. Med nuvarande handläggningstider kan det röra sig om årslånga

uppskov. I praktiken har detta medfört att endast sju procent av de asyl-

78

sökande registrerat sig som sådana vid ankomsten till Tyskland, övriga väntar Skr. 1992/93: 157

till efter inresan med att ansöka om asyl.

Stalls en ansökan vid gränsen, kan inresa vägras om ansökan förefaller

uppenbart ogrundad. Detta kan vara fallet t.ex. när sökanden redan fått skydd

mot förföljelse i annat land. Även detta beslut kan överklagas, men bara en

instans.

I början av december 1992 har överenskommelse träffats mellan den tyska

regeringskoalitionen och socialdemokraterna om:

- att invandringen till Tyskland måste begränsas och styras,

- att missbruk av asylrätten förhindras men att politiskt förföljda även i

fortsättningen tillförsäkras skydd.

För personer som flytt undan krig eller inbördeskrig skall man införa en

ny status som krigsflykting, vilken berättigar personerna till tillfälligt uppe-

hållstillstånd.

Politiskt förföljda tillförsäkras fortsatt rätt till asyl. Däremot räknas inte

personer som asylberättigade som reser in från ett EG-land. Ej heller från ett

land där Genévekonventionen och Europakonventionen för de mänskliga

rättigheterna tillämpas. Vilka dessa länder är kommer att fastställas i lag.

Vidare avser man förändra asylprocessen så att förfarandet snabbas upp.

Även personella och organisatoriska förändringar kommer att genomföras för

att förkorta handläggningstidema.

USA

1. Antalet asylsökande som anlände under perioden den 1 juli 1991-30 juni

1992 uppgick till 131 400.

Siffrorna nedan, över de mest representerade länderna, avser perioden den

1 oktober 1991-den 30 september 1992, dvs. USA:s budgetår. Under denna

period sökte 103 447 personer asyl fördelade i huvudsak från följande

länder:

Guatemala

43 834

El Salvador

6 730

OSS

5 823

Haiti

5 291

Filippinerna

4012

Kina

3 440

Pakistan

3 323

Indien

3 160

Kuba

2 368

Jugoslavien, f.d.

2313

2. Uppgifter saknas.

79

3. Under perioden den 1 oktober 1991-30 september 1992 fick drygt Skr. 1992/93: 157

1,5 miljoner tillstånd att stanna av olika skäl enligt följande:

permanent uppehållstillstånd

humanitära skäl

familjeåterförening

arbetskraftsinvandring

- kort tid

- lång tid

- övriga skäl

704 000

160 500

476 000

170 000

58 000

9 500

Dessutom har drygt 180 000 personer s.k. "temporary protectiv status",

dvs. en form av tillfällig asyl. Denna kategori innefattar bl.a. flyktingar från

El Salvador och f.d. Jugoslavien. "Immigrant labor" omfattar ca 70 000 per-

soner som faller under "intra-company status".

4. "The Immigration and Naturalization Service" likformar fortlöpande sin

asylprocess. Målet för närvarande är att göra intervjuerna av nya asylsökande

inom 90 dagar, efter att de registrerats. Det yttersta målet för likformningen är

att hela asylproceduren inom myndigheten skall hinnas med mellan 90-120

dagar efter registreringen." 120-dagarsramen" är ett mål de närmaste åren och

kommer att kräva några mindre regeländringar innan det helt kan uppfyllas.

Österrike

1. Under år 1991 ansökte 19 648 personer om asyl, varav 61 % från öst-

europeiska stater och 39 % från tredje världen.

Fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 september 1992 uppgick antalet asyl-

sökande till 14 641 personer. Totalt 69 % kom från östeuropeiska stater och

31 % från tredje världen. De mest representerade länderna var:

Jugoslavien, f.d. 5 763

Rumänien 2 487

Turkiet 1058

Bosnien-Hercegovina 891

Irak 888

2. Under år 1991 erkändes totalt 2 116 personer som flyktingar enligt

Genévekonventionen.

Under tiden januari-september 1992 blev 1 763 personer erkända som

flyktingar enligt konventionen. Av dem som beviljades asyl kom 643 per-

soner från östeuropeiska stater och 1 120 personer från tredje världen.

3. Flyktingarna från f.d. Jugoslavien betraktas inte som flyktingar i

Genévekonventionens mening. Man är noga med att framhålla att de som flytt

från f.d. Jugoslavien - i praktiken de som flytt från Bosnien - inte är "krigs-

flyktingar" utan "fördrivna" eller "displaced persons" eller de facto-flyk-

tingar, som tillåts stanna i Österrike på humanitära grunder. I oktober 1992

fanns ca 60 000 "fördrivna" från f.d. Jugoslavien. Av dessa hade ca 600 an-

sökt om asyl.

80

Tendensen är en fortsatt svag ökning av antalet flyktingar från f.d. Skr. 1992/93: 157

Jugoslavien, dels på grund av familjeåterförening, dels av flyktingar som

kommer direkt från krigsområden.

Flyktingarna från Bosnien får uppehållstillstånd och status som vanliga

turister, vilket betyder att deras uppehållstillstånd för tre månader kan för-

längas. De behöver alltså inte visum, eller kunna intyga att de har medel för

sin försörjning. Bosnienflyktingamas ställning regleras i enlighet med

"polisiära" författningsbestämmelser i den s.k. "Fremdenpolizeilagen". Flyk-

tingarna skall anmäla sig till registrering hos polisen.

Flyktingarna från f.d. Jugoslavien kunde få tillstånd att arbeta för ideella

organisationer fram t.o.m. oktober månad 1992. För flyktingar från Bosnien

gällde den allmänna lagen om utlänningars arbetstillstånd, som innebar att de

kunde få arbetstillstånd om det rådde brist på arbetskraft lokalt.

Desertörer från Serbien avvisas inte, och deras asylansökan prövas från

fall till fall.

4. Den österrikiska invandrar-, flykting- och asylpolitiken återfinns i flera

olika lagar. En del har trätt i kraft i augusti 1990, andra den 1 juli 1992.

Övriga bestämmelser skall träda i kraft den 1 januari 1993. Lagstiftningen rör

dels flyktingmottagandet, dels snabbare asylförfarande med skärpta regler, en

lag om uppehållstillstånd och nya regler i den s.k. främlingslagen, vilka

syftar till att reglera och begränsa antalet illegala invandrare.

2. Förkortningar

AMS

CAHAR

Arbetsmarknadsstyrelsen

Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Territoral

Asylum, Refugees and Stateless Persons/Europarådets ad hoc-

kommitté för asylrätt och flyktingfrågor

CDMG

Steering Committee on Migration/Europarådets styrkommitté för

migrationsfrågor

CEIFO

CPA

Centrum för invandringsforskning

Comprehensive Plan of Action/Övergripande plan inom FN för

lösning av Indokinaflyktingamas situation

DO

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd

EES

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (avtal 1991 om eko-

nomiskt samarbete mellan EG och EFTA)

EG

ECRE

Den europeiska gemenskapen

European Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska

konsultationen om flyktingar och andra personer i exil (samman-

slutning av frivilliga organisationer i Europa)

EFTA

European Free Trade Association/Europeiska frihandelssamman-

slutn ingen

ICRC

International Committee of the Red Cross/Intemationella röda-

korskommittén

81

ICVA International Council of Voluntary Agencies/Intemationella rådet Skr. 1992/93:157

för frivilliga organisationer

ILO International Labour Organisation/Intemationella arbetsorganisa-

tionen

IOM International Organization for Migration/ Internationella migra-

tionsorganisationen

NSHF Nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor

OAU Organization of African Unity/Organisationen för afrikansk enhet

OECD Organization for Economic Co-operation and Development/

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

RPS Rikspolisstyrelsen

RRV Riksrevisionsverket

SCB Statistiska centralbyrån

sfi Svenskundervisning för invandrare

SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet

SIDA Styrelsen för internationell utveckling

SIV Statens invandrarverk

UNDP United Nations Development Programme/FN:s utvecklings-

program

UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/FN:s flykting-

kommissarie

UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees

in the Near East/FNs hjälporganisation för Palestinaflyktingar

UtlF Utlänningsförordningen

UtlL Utlänningslagen

WCC World Council of Churches/Kyrkomas världsråd

WFP World Food Programme/Intemationella livsmedelsprogrammet

82

Innehåll

Skr. 1992/93: 157

Inledning

I Sverige och världen............................... 4

1. Migration i ett globalt perspektiv.................. 4

2. Vem är flykting?............................ 5

3. Flyktingsituationen i världen.................... 6

- Inledning................................. 6

- Asien och Oceanien.......................... 7

- Mellersta Östern............................. 8

- Afrika................................... 8

- Latinamerika............................... 9

- F.d. Jugoslavien/Öst- och Centraleuropa............ 9

II Utomnordisk invandring till Sverige budgetåret 1991/92 ...... 10

1. Inledning................................. 10

2. Invandringens omfattning...................... 10

3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa..... 11

4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) och

anhöriga till dessa........................... 13

5. Arbetskraftsinvandring........................ 15

6. Övrig invandring............................ 15

III Invandrarpolitiken (integrationsfrågor).................. 16

1. Inledning................................. 16

2. Åtgärder för att främja goda etniska relationer......... 18

3. Arbetsmarknaden............................ 20

4. Skolfrågor................................ 22

5. Svenska för invandrare........................ 24

6. Utländsk examens giltighet i Sverige............... 24

7. Kulturfrågor............................... 24

8. Invandrarbarn och -ungdomar................... 25

9. Pensionsfrågor............................. 28

10. Invandrade kvinnor.......................... 28

11. Invandrarnas organisationer och trossamfund......... 29

12. Återvandring............................... 30

13. Forskning om internationell migration och etniska relationer 31

IV Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning..... 32

1. Inledning; redovisning av praxis.................. 32

2. Asylrätten................................. 32

3. Vistelsetidsregler............................ 34

4. Dokumentlöshet............................. 35

5. Förvar................................... 35

6. Visum................................... 36

7. Tillfälligt skydd............................. 37

83

V Asylsökande och flyktingar i Sverige - tillståndsprövning och

mottagande.................................... 38

1. Asylprövningen............................. 38

2. Förläggningsverksamheten..................... 40

3. Det kommunala flyktingmottagandet............... 44

VI Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och

Sveriges roll................................... Al

1. Inledning................................. 47

2. Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m.m........ 49

3. UNHCR ................................. 50

4. UNRWA................................. 51

5. FN:s livsmedelsprogram (WFP).................. 52

6. OECD................................... 52

7. ESK.................................... 53

8. Europarådet; Öst/Väst-migration.................. 53

9. EES-avtalet; EG............................. 54

10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i

Västeuropa, Nordamerika och Australien............ 57

11. IOM.................................... 57

12. Det bilaterala migrationssamarbetet................ 58

13. Det nordiska samarbetet....................... 58

14. De internationella frivilligorganisationema........... 59

VD De svenska frivilligorganisationemas roll................ 60

Inledning...................................... 60

2. Amnesty Intemationals svenska sektion............. 61

3. Rädda bamen.............................. 61

4. Svenska flyktingrådet......................... 62

5. Svenska kyrkan............................. 62

6. Svenska röda korset.......................... 63

7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia................... 64

VIK Hemställan .................................... 65

IX Beslut ....................................... 65

X Bilagor....................................... 66

1. Flyktingar och asylsökande i andra länder och världsdelar... 66

2. Förkortningar.............................. 81

Skr. 1992/93: 157

gotab 42658, Stockholm 1992

84