Prop. 1992/93:204

Regeringens skrivelse

1992/93:204

Om avskaffande av handelsförbudet mot

Sydafrika, m.m.

Skr.

1992/93:204

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp

i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Ulf Dinkelspiel

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för den senaste tidens utveckling i

Sydafrika och för regeringens bedömning och ställningstaganden i fråga

om avskaffande av handelsförbudet och vissa andra sanktioner. I

skrivelsen konstateras att regeringen utifrån den senaste tidens framsteg

i Sydafrika, bl.a. i vad avser flerpartiförhandlingar och tidsplan for

upprättandet av ett övergångsråd, samt med hänsyn till andra länders

sanktionspolitik och den svenska industrins konkurrensläge, gjort

bedömningen att handelsförbudet bör upphävas. Detta avses ske genom

att regeringen beslutar att upphäva förordningen (1987:477) om förbud

mot handel med Sydafrika. I samband härmed bör också vissa andra

sanktioner avskaffas.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 204

Utrikesdepartementet

Skr. 1992/93:204

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,

Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Dinkelspiel

Skrivelse om avskaffande av handelsförbudet mot

Sydafrika, m.m.

1 Inledning

I proposition 1991/92:146 med bemyndigande att avskaffa vissa sanktio-

ner mot Sydafrika, m.m., som överlämnades till riksdagen i april 1992,

lämnade regeringen en redogörelse för de svenska sanktionsåtgärdema

mot Sydafrika och bakgrunden till att de infördes samt regeringens be-

dömning och ställningstaganden i frågan om deras avskaffande.

Regeringens ställningstaganden, som i stor utsträckning byggde på en

rapport den 25 mars 1992 av den parlamentariska delegation som besökte

Sydafrika under februari 1992, innebar en stegvis avveckling av

sanktionerna enligt följande.

Investeringsförbudet borde enligt regeringens bedömning inte längre

tillämpas när en interimsregering bildats i Sydafrika såvida inte en

överenskommelse träffes inom ramen for CODESA (Convention for a

Democratic South Africa) om att rekommendera ett tidigare avskaffande.

Regeringen föreslog därför riksdagen att anta de ändringar i lagen

(1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika som skulle möjliggöra

för regeringen att besluta om att investeringsförbudet inte vidare skall

tillämpas. Tekniskt sett innebar förslaget att regeringen fick rätt att själv

besluta om att vissa paragrafer i lagen inte skall tillämpas. Förslaget lades

fram mot bakgrund av de förhoppningar som då förelåg om att en

interimsregering skulle kunna tillsättas i Sydafrika någon gång under

sensommaren 1992 under den tid då riksmötet inte pågick.

Handelsförbudet borde enligt regeringens bedömning upphävas när det

fenns en bindande överenskommelse om en interimsregering i Sydafrika.

Regeringen gjorde också bedömningen att följande sanktioner skulle

avskaffas i samband med att handelsförbudet upphävdes.

1. De särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska medborgare Skr. 1 992/93:204

enligt förordningen (1991:836) om visering för sydafrikanska med-

borgare.

2. De av riksdagen år 1985 godkända riktlinjerna för den svenska

sydafrikapolitiken. Dessa innebär

- att regeringen bör rekommendera myndigheter och institutioner att avstå

från upphandling från Sydafrika,

- att Sverige i det nordiska samarbetet och inom FN bör verka för ett

bindande beslut av säkerhetsrådet om oljeembargo samt ett effektivt

genomförande av de embargon som antagits av oljeexporterande och

oljeproducerande länder,

- att Sverige bör ta upp frågan om nedläggning av SAS flygförbindelse

med Johannesburg med de danska och norska regeringarna,

- att regeringen bör gå ut med en rekommendation till myndigheter och

institutioner med riktlinjer för kontakter med Sydafrika.

3. Regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om begräns-

ningar av varuhandel och sjöfart till och från Sydafrika.

4. Förbudet mot exportkreditgaraniier till Sydafrika.

Regeringen uttalade också att det inte längre fanns några starka skäl för

kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottaktioner mot

Sydafrika sedan handelsförbudet upphävts.

Frågan om upphävande av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner

och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika liksom

övriga sanktionslagar skulle föreläggas riksdagen under hösten 1992 eller

vid ett senare tillfälle om utvecklingen i Sydafrika skulle motivera det.

Härmed avsågs lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika

och lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om

vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot

Sydafrika.

Riksdagen antog förslaget till lag om ändring i lagen (1985:98) om

förbud mot investeringar i Sydafrika. Riksdagen ställde sig vidare bakom

att 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken upphävdes i

enlighet med propositionens förslag och godkände vad som anfördes i

propositionen (bet. 1991/92:UU13, rskr. 1991/92:302).

I ljuset av den utveckling som ägt rum i Sydafrika sedan regeringens

proposition lades fram vill jag återkomma till frågan om avskaffande av

handelsförbudet och de övriga sanktioner som jag tagit upp i det

föregående under punkterna 1-4 och som enligt regeringens tidigare

bedömning borde upphävas i samband med handelsförbudet.

2 Utvecklingen i Sydafrika efter april 1992

När prop. 1991/92:146 lades fram för riksdagen förväntades allmänt att

en överenskommelse om en interimsregering skulle finnas under våren

1992. Så blev emellertid inte fellet och förhandlingsläget försämrades

ytterligare under sommaren, främst genom dödsskjutningarna i Boipatong

i juni 1992. Efter den händelsen suspenderade ANC (African National

Congress) förhandlingarna om en ny författning med den sydafrikanska Skr. 1992/93:204

regeringen.

Under hösten 1992 ägde emellertid en viktig och positiv utveckling rum

på vägen mot ett demokratiskt Sydafrika. Vid ett möte mellan president

F. De Klerk och Nelson Mandela den 26 september 1992 undertecknades

ett dokument benämnt "Record of Understanding". I dokumentet slås

bl.a. fest att de båda parterna är överens om att en interimsregering skall

tillsättas.

Fortsatta viktiga framsteg uppnåddes vid de samtal som ägde rum

mellan regeringen och ANC den 2 - 4 december 1992. Partema var eniga

om att den politiska processen måste påskyndas. I det syftet uttalade de

båda partema att alla ansträngningar måste göras för att åter få igång

flerpartiförhandlingama i Codesa.

Ytterligare framsteg har under den allra senaste tiden gjorts i processen

mot demokrati i Sydafrika. Efter en serie samtal mellan regeringen och

ANC har samförstånd uppnåtts kring två centrala problemkomplex:

maktdelningen efter valet och regionernas maktbefogenheter. Av stor vikt

är t.ex. att ANC och regeringen enats om att en nationell samlings-

regering skall stanna vid makten i fem år efter de första fria valen till en

konstituerande församling.

Även om de två förhandlingsparterna är de politiskt tyngsta aktörerna

i dagens Sydafrika måste även övriga parter inkluderas i förhandlingspro-

cessen. Därför har regeringen och ANC poängterat att samförståndet dem

emellan bara utgör rekommendationer, som nu skall förankras och

godkännas i det CODESA-liknande forum, som utgör nästa steg i den

komplicerade förhandlingsprocessen. Både regeringen och ANC har ägnat

särskild uppmärksamhet åt att säkerställa Inkathas medverkan. Det är mot

denna bakgrund glädjande att dessa tre parter nu beslutat hålla en

planeringskonferens den 5 - 6 mars för att bl.a. dra upp riktlinjerna för

den fortsatta förhandlingsprocessen. Ett för svenskt vidkommande särskilt

intressant led i processen är frågan om upprättande av ett övergångsråd,

Transitional Executive Council (TEC). Om rådet får den roll som

parterna för närvarande synes diskutera, borde det kunna jämställas med

en interimsregering. Overgångsrådet kan komma att tillsättas under våren

eller försommaren medan själva beslutet om det kan fettas dessförinnan.

Därefter skulle val till en konstituerande församling kunna äga rum i

slutet av året eller mer sannolikt i början av år 1994.

Vid ANC:s exekutivkommittés möte nyligen antogs en resolution som

festslår att alla diplomatiska, ekonomiska och finansiella sanktioner bör

upphävas när ett övergångsråd upprättats och ett datum för val har

fastställts.

3 Avskaffande av handelsförbudet och vissa andra

Skr. 1992/93:204

sanktioner mot Sydafrika

Min bedömning: Mot bakgrund av den senaste tidens framsteg

i Sydafrika bl.a. i vad avser flerpartiförhandlingar och tidsplan

for upprättandet av ett övergångsråd, samt med hänsyn till

andra länders sanktionspolitik och den svenska industrins kon-

kurrensläge, bör handelsförbudet upphävas. Detta avses ske

genom att regeringen beslutar att upphäva förordningen

(1987:477) om förbud mot handel med Sydafrika.

I samband härmed bör också följande andra sanktioner av-

skaffas, nämligen

1. De särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska med-

borgare enligt förordningen (1991:836) om visering för syd-

afrikanska medborgare,

2. 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken,

3. regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om

begränsningar av handel och sjöfart till och från Sydafrika,

4. förbudet mot exportkreditgarantier till Sydafrika.

Skälen för min bedömning: Jag har i det föregående lämnat en

redogörelse för utvecklingen i Sydafrika under de senaste månaderna. Av

redogörelsen framgår att betydande framsteg har gjorts i riktning mot ett

demokratiskt Sydafrika. Regeringen, ANC och Inkatha har enats om att

hålla en planeringskonferens för att dra upp riktlinjerna för återupptagna

flerpartiförhandlingar. Dessa syftar bl.a. till att nå en överenskommelse

om datum för val och om upprättande av ett övergångsråd. Min be-

dömning är att detta råd borde kunna likställas med den interimsregering

som åsyftas i regeringens proposition 1991/92:146.

Härtill kommer att Norge, som tillsammans med Sverige är det enda

land som upprätthåller generellt förbud mot handel med och investeringar

i Sydafrika, den 23 februari aviserat sitt beslut att upphäva förbuden mot

handel, tjänster och investeringar per den 15 mars. Förbudet mot export

m.m. av norsk olja upphävs dock inte vid detta tillfälle.

Nu rådande förhållanden leder till avsevärda nackdelar för svenska

företag och för svensk export. Handelsförbudet innebär att företag från

andra länder tar betydande beställningar som hade kunnat gå till svensk

industri, med de positiva effekter detta skulle ha haft på produktion och

sysselsättning. Ett stort antal ansökningar om dispens från handelsför-

budet vari åberopas konkurrens- och sysselsättningsskäl bereds för

närvarande inom regeringskansliet.

Med hänvisning till de framsteg och det fördjupade samförstånd mellan

huvudparterna som nu uppnåtts i den politiska processen i Sydafrika, och

till tidsplanen för den fortsatta demokratiseringsprocessen, anser jag att

handelsförbudet bör avskaffas. Detta avses ske genom att regeringen Skr. 1992/93:204

beslutar att upphäva förordningen (1987:477) om förbud mot handel med

Sydafrika.

I avvaktan på att handelsförbudet upphävs anser jag att regeringen bör

tillämpa en generös politik vad gäller dispenser. För sådan export som

beviljas dispens bör också möjlighet finnas att erhålla exportkreditgaranti

från Exportkreditnämnden.

I samband med handelsförbudets avskaffande bör - i enlighet med

regeringens tidigare bedömning - följande sanktioner avskaffas, nämligen

- de särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska medborgare

enligt förordningen (1991:836) om visering för sydafrikanska med-

borgare, vilket således innebär att visumansökningar för sydafrikanska

medborgare därefter kommer att prövas med stöd av de bestämmelser

som i övrigt gäller för andra länders medborgare,

- 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken,

- regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om begränsning av

varuhandel och sjöfart till och från Sydafrika,

- det generella förbudet mot exportkreditgarantier till Sydafrika.

Som framgår av proposition 1991/92:146 grundar sig gällande

vapenembargo på en resolution av FN:s säkerhetsråd och ett upphävande

av embargot är avhängigt av beslut av säkerhetsrådet.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad

jag anfört i det föregående om upphävande av handelsförbudet och vissa

andra sanktioner mot Sydafrika.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i

enlighet med hans hemställan.

gotab 43261, Stockholm 1993