Prop. 1993/94:106

Regeringens skrivelse

1993/94:106

Alternativ till burhållning av värphöns

Skr.

1993/94:106

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 2 december 1993

Bengt Westerberg

Karl Erik Olsson

(Jordbruksdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för utvecklandet av nya system

för hållande av värphöns och för regeringens bedömning och ställningstagan-

den i fråga om förbudet att hålla värphöns i bur fr.o.m. år 1999. Regeringens

ställningstagande innebär att ikraftträdandet av förbudet år 1999 ligger fast.

Regeringen anser vidare att ett system liknande EG:s för frivillig märkning av

ägg efter produktionssätt bör införas.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106

Innehållsförteckning

Skr. 1993/94:106

1 Inledning .........................................3

2 Allmänna utgångspunkter ..............................3

2.1 Gällande bestämmelser.............................4

2.1.1 Sverige ..................................4

2.1.2 EG .....................................5

2.1.3 Andra länder...............................6

3 Forskning och utvecklingsarbete..........................6

3.1 Forskningsprogram, m.m...........................6

3.2 Var bedrivs forskningen? ...........................7

3.3 Finansiering....................................8

3.4 Vissa frågeställningar vid utvecklandet av nya inhysnings-

system .......................................9

4 Program för provning av ny teknik.......................12

5 Produktionskostnader................................13

6 Regeringens ställningstagande..........................14

Bilaga 1 Sammanfattningen i Statens jordbruksverks rapport (1993:14)

Alternativa inhysningssystem för värphöns..............22

Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över

Statens jordbruksverks rapport (1993:14) Alternativa inhys-

ningssystem för värphöns.........................26

Bilaga 3 Förteckning över myndigheter och organisationer som var före-

trädda vid Jordbruksdepartementets diskussion den 12 novem-

ber 1993 om alternativ till burhållning av värphöns.........27

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993 ... 28

1 Inledning

Djurskyddslagen (1988:534), som trädde i kraft den 1 juli 1988, föreskriver

bl.a. att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant satt att

det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt djur-

skyddsförordningen (1988:539) får höns för äggproduktion inte inhysas i bur-

ar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen får vid ikraftträdandet

befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år 1998.

I samband med riksdagens beslut om den nya djurskyddslagen (prop.

1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) beslutade riksdagen att

en utvärdering av arbetet med forskning och försök beträffande olika system

för hållande av värphöns skulle göras i form av en s.k. kontrollstation efter

en femårsperiod, dvs. år 1993.1 samband därmed skulle regeringen i lämp-

ligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av detta arbete.

Utöver den tidigare beslutade kontrollstationen beslöt riksdagen i mars

1991 om en lägesavstämning under våren 1991 för pågående försök med alter-

nativa produktionsmetoder (bet. 1990/9 l:JoU 18, rskr. 1990/91:137). I rege-

ringens skrivelse den 31 oktober 1991 beredde regeringen riksdagen tillfälle

att ta del av en redogörelse för pågående försök rörande alternativ till burhåll-

ning av värphöns (skr. 1991/92:68, bet. 1991/92:JoUl 1, rskr. 1991/92:

113).

Statens jordbruksverk härden 1 september 1993 på uppdrag av regeringen

bl.a. redovisat en utvärdering av den forskning och de försök kring alternativ

till burhållning av värphöns som bedrivits och en redovisning av utvecklingen

inom äggproduktionen (Jordbruksverkets rapport 1993:14 Alternativa inhys-

ningssystem för värphöns). Sammanfattningen av Jordbruksverkets rapport

finns i bilaga 1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remiss-

instanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruks-

departementet, dnr 1413/93.

Jordbruksverket har den 30 september 1993 på regeringens uppdrag redo-

visat hur de medel som anvisats under nionde huvudtitelns anslag Djurhälso-

vård och djurskyddsfrämjande åtgärder använts och en bedömning av vilka

resultat som de gjorda insatserna har gett. Jordbruksverket har redovisat upp-

draget i rapporten (1993:15) Djurskyddsfrämjande åtgärder: Forsknings-,

försöks- och utvecklingsprojekt 1990/91-1993/94.

Jordbruksverkets rapport om alternativa inhysningssystem för värphöns

har den 12 november 1993 varit föremål för en diskussion med företrädare

för bl.a. berörda myndigheter, för äggproducenter samt djurskydds-, konsu-

ment- och arbetstagarorganisationer. En förteckning över de myndigheter och

organisationer som var företrädda vid diskussionen finns i bilaga 3.

2 Allmänna utgångspunkter

År 1992 var antalet värphöns i Sverige drygt 6 miljoner och den genomsnitt-

liga besättningsstorleken 528 höns per besättning. Majoriteten av antalet be-

Skr. 1993/94:106

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106

sättningar, drygt 10 500, hade färre än 200 höns. Flertalet höns, 96 %, fanns Skr. 1993/94:106

dock i besättningar med fler än 200 höns och 82 % av värphönsen fanns i

besättningar med fler än 5 000 höns (se tabell 1). Ca 90 % av värphönsen

hålls i bur.

År 1992 var den totala produktionen 110 miljoner kilo ägg. Ca 2/3 av ägg-

produktionen levereras till partihandeln.

Tabell 1. Antal värphöns, besättningar och genomsnittlig besättningsstorlek

åren 1988 och 1992

Antal besättningar Antal höns per besättning Summa höns

Besättningsstorlek

1992

1988

1992

1988

1992

1988

1-49

9 268

11 688

18

18

164 759

214 546

50-199

1 267

1 803

79

79

99 958

143 203

200-999

367

507

424

488

155 597

247 308

1 000-4 999

285

326

2 381

2 336

678 680

761 433

5000-

296

301

16 781

16 762

4 967 363

5 045 331

Samtliga

11 483

14 688

528

437

6 063 357

6 411 821

Källa: Statistiska Centralbyrån (SCB).

2.1 Gällande bestämmelser

2.1.1 Sverige

Bestämmelser om hållande av höns finns i djurskyddslagen (1988:534), djur-

skyddsförordningen (1988:539) och i föreskrifter meddelade av Jordbruks-

verket

I 4 § djurskyddslagen anges bl.a. att djur som föds upp eller hålls för pro-

duktion av bl.a. livsmedel skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett

sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig natur-

ligt.

Enligt 9 § djurskyddsförordningen får höns för äggproduktion inte inhy-

sas i burar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen får vid ikraft-

trädandet befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år

1998.

I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom

lantbruket m.m. finns bestämmelser om utrymme, inredning, stallklimat,

fönster och belysning, buller, utfodring, vattning och renhållning av stallar,

m.m.

Endast hönsraser som har en medelvikt under 2,4 kilo får hållas i burar

och hönsen får hållas i burar högst två år. Vid burhållning av höns skall vaije

höna ha minst 600 cm 2 utrymme om det i buren hålls 3 eller flera höns. Anta-

let burvåningar får vara högst tre. Inredningar i hönsstallar skall vara utfor-

made så att djuren inte utsätts för foder-, vatten- och gödselspiU. Fro.m. den

1 januari 1994 skall hönsburar vara försedda med täta sidoväggar och klo-

nötare. I stallar som förprövas enligt bestämmelserna i 7 § djurskyddsförord- Skr. 1993/94:106

ningen skall burarna dessutom vara försedda med sittpinnar.

När höns hålls på nätgolv eller annat dränerande golv, skall minst en tredje-

del av stallgolvet vara försett med ströbädd. Den högsta tillåtna beläggnings-

graden är exempelvis 6 höns/m 2 om stallet inte har gödselbinge. Om en gödsel-

binge upptar 2/3 av golvarean och hönsrasens medelvikt understiger 2,5 kilo

får beläggningsgraden vara 9 höns/m 2 Det skall finnas minst 165 mm sitt-

stång för varje höna. Vidare finns det bl.a. bestämmelser om utrymme vid fo-

der- och vattentråg och om ett högsta antal höns per värprede.

2.1.2 EG

Inom EG finns minimibestämmelser i direktiv 88/166/EEG om hur höns får

hållas i bur. Direktivet trädde i kraft den 1 januari 1988 för nyproduktion. För

buranläggningar som var i bruk vid denna tidpunkt träder bestämmelserna i

kraft den 1 januari 1995.

Enligt direktivet skall burarna vara konstruerade så att varje höna har minst

450 cm 2 fri horisontell rörelseyta. Vidare finns bestämmelserom lägsta bur-

höjd, maximal golvlutning, utrymme vid fodertråg och vattentillförsel. Burar

får endast placeras i fler än tre våningar om det är möjligt att inspektera varje

våning utan svårighet.

Enligt direktivet får medlemsländerna ha strängare nationella bestämmelser

än de som anges i direktivet. Det är för närvarande endast två länder inom EG

som har strängare utrymmeskrav. I Danmark gäller att varje höna skall ha

minst 600 cm 2 utrymme. I Tyskland är motsvarande krav 500 cm 2 .1 övriga

EG-länder gäller således direktivets minimikrav om 450 cm 2 /höna.

I EG:s förordning (1274/91/EEG) om vissa handelsnormer för ägg finns

bl.a. bestämmelser om frivillig märkning av ägg med avseende på produk-

tionssystem. Reglerna innebär att märkning av ägg efter produktionssystem

är frivillig men om sådan märkning görs får endast vissa i förordningen defi-

nierade märkningstermer användas. Bestämmelserna gäller inte för ekologiskt

eller biologiskt producerade ägg. I förordningen är följande märkningstermer

och produktionssystem definierade.

”Ägg från utehöns” (free range eggs) skall produceras av höns som bl.a.

har möjlighet till utevistelse dagtid. Marken måste till största delen vara täckt

med vegetation och beläggningen får inte vara högre än 1 000 höns per hektar

eller en höna per 10 m 2 .

”Ägg från utehöns med begränsad areal” (semi-intensive eggs) skall produ-

ceras av höns som har möjlighet till utevistelse dagtid. Marken måste till störs-

ta delen vara täckt med vegetation och beläggningen får inte vara högre än

4 000 höns per hektar eller en höna per 2,5 m 2 .

”Ägg från höns på ströbädd” (deep litter eggs) skall produceras av höns i

anläggningar där beläggningen inte får vara högre än 7 höns per m 2 tillgäng-

lig golvyta. Minst en tredjedel av golvytan skall vara täckt med strömaterial

såsom halm, träspån, sand eller torv. En tillräckligt stor del av den tillgäng- Skr. 1993/94:106

liga golvytan skall användas för uppsamling av hönsens spillning.

”Ägg från höns i voljärer” (perchery eggs) skall produceras av höns i an-

läggningar där beläggningen inte får vara högre än 25 höns per m 2 tillgänglig

golvyta. I anläggningen skall finnas sittpinnar med en längd motsvarande

minst 15 cm per höna.

2.1.3 Andra länder

Efter en folkomröstning år 1978 beslöt Schweiz att införa förbud mot konven-

tionell burhönshållning fr.o.m. år 1992. I den schweiziska djurskyddslagen

anges bl.a. att värphöns skall ha tillgång till sittpinnar och reden för ägglägg-

ning. I stallar med gödselbinge och ströbädd får hållas högst 7 höns/m 2 om

hönsens vikt inte överstiger 2 kilo. Om hönsens vikt överstiger 2 kilo får be-

läggningen vara högst 6 höns/m 2 .1 anläggningar där hönsen hålls på nätgolv

eller i bursystem gäller följande utrymmeskrav. För höns som hålls i grupper

om upp till 10 djur skall vaije höna ha 1 400 cm 2 .1 gruppstorlekar om 11-20

höns skall vaije höna ha 1 200 cm 2 . I grupper om 21-40 höns skall vaije

höna ha 1 000 cm 2 och om hönsen hålls i grupper om fler än 40 höns skall

vaije höna ha minst 800 cm 2 . Om värpreden eller andra inredningar som ökar

den tillgängliga ytan är arrangerade vertikalt i flera våningsplan får en pro-

portionell reducering av beläggningen per kvadratmeter golvyta göras.

Enligt den norska djurskyddslagen skall värphöns i bur ha minst 700 cm 2

och högst 3 hönor får hållas per bur. I Finland gäller att vaije höna skall ha

480 cm 2 och högst 4 hönor får hållas per bur.

3 Forskning och utvecklingsarbete

3.1 Forskningsprogram, m.m.

De nya system för hållande av värphöns som nu utvecklas är i princip en vida-

reutveckling av de traditionella golvsystemen. Genom att fler våningsplan in-

förs i systemen, tex. i form av näthyllor, ökar den totala tillgängliga ytan i an-

läggningen och beläggningen per kvadratmeter byggnadsyta kan ökas. Som

redovisats ovan är den högsta tillåtna beläggningsgraden enligt nu gällande

föreskrifter under vissa förutsättningar 9 höns/m 2 vid golvhållning av höns. I

de nya systemen har de försöksmässiga beläggningsgradema vanligtvis varit

mellan 15-20 höns/m 2 byggnadsyta.

I regeringens inledningsvis nämnda skrivelse till riksdagen i oktober 1991

om forskning och försök rörande alternativ till burhållning av värphöns redo-

gjordes bl.a. för de resultat som forskningen redovisat och de problem som

uppgavs förekomma i de nya systemen. Institutionen för husdjurens utfod-

ring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet uppgav i sin summering av då

framkomna resultat att det varit möjligt att förbättra systemen i flera avseen- Skr. 1993/94:106

den. Det gällde t.ex. utformningen av reden och sittpinnar, sänkning av fre-

kvensen golvägg och förbättring av äggkvaliteten. Förutom att alternativen till

burhållningen ger hönsen ett kraftigt utökat beteendemönster visade försöken

att skelettstyrkan påverkas positivt. De problem som hade förekommit gällde

bl.a. förekomst och behandling av endo- och ektoparasiter, risk för att medici-

nering ger restsubstanser i äggen och därmed förlorad produktion samt upp-

komst av fotbölder och bröstbensdeformationer. Höga dödlighetstal på grund

av fjäderplockning/hackning/kannibalism hade förekommit i vissa fall. Arbets-

miljön var ett problem både i fråga om luftkvalitet och ergonomi.

Hösten 1991 beslutade Jordbruksverket och Skogs- och jordbrukets forsk-

ningsråd om ett samlat program för forskning, utveckling och försök inom

området alternativ till burhållning av värphöns. I programmet delades pro-

blemställningarna in i tre huvudområden, nämligen biologi, ekonomi och tek-

nik inkl, arbetsmiljö. Programmet löper under perioden 1992-1994. Jord-

bruksverket beräknar den totala kostnaden för programmet till ca 7 miljoner

kronor. De biologiska frågeställningar som studeras i programmet är bl.a.

fjäderhackning och kannibalism, koccidios och djurmaterial. Inom området

teknik och arbetsmiljö studeras bl.a. hur utformningen av olika inrednings-

detaljer, t.ex. sittpinnar, inverkar på hygien samt på fot- och bröstbenshälsa.

Vidare har medel anslagits till utveckling av ventilationssystem för utsugning

av gödselgaser och till en litteraturstudie om ljus i värphönsstallar. Medel har

också avsatts för uppföljning av nya system i praktisk drift. I ett särskilt pro-

jekt studeras djurhälsan och djurmiljön i ett traditionellt golvsystem med totalt

40 000 höns.

Jordbruksverket och Stiftelsen lantbruksforskning beslutade i september

1993 om ett samordnat forskningsprogram för alternativa inhysningssystem

för värphöns. Programmet skall löpa under perioden 1994-1996. Forsknings-

programmet har som mål att utveckla inhysningssystem för värphöns som

uppfyller djurskyddslagens krav och riksdagens uttalande att alternativa sy-

stem inte får leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt.

Samtidigt skall systemen ge producenterna en lönsam produktion som klarar

en internationell konkurrens.

3.2 Var bedrivs forskningen?

Den huvudsakliga forskningen om alternativ till burhållning av värphöns be-

drivs vid Sveriges lantbruksuniversitet Vid institutionen för husdjurens utfod-

ring och vård fokuseras forskningen på djurhälsa, beteende, produktion och

äggkvalitet. Vid institutionen för husdjurshygien bedrivs forskning med målet

att skapa grundläggande kunskaper om hönans biologi samt kunskaper om

samspelet mellan miljö och värphönans hälsa och beteende för att göra det

möjligt att skapa inhysningsformer som medger ett gott hälsotillstånd under

rationella produktionsformer. Vid institutionen för lantbrukets byggnadstek-

nik bedrivs forskning som främst rör olika miljöfaktorer i inhysningssyste-

1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106

men såsom luftföroreningar, ergonomi och olycksfallsrisker samt betydelsen

av naturligt ljus. Vid institutionen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik

startades våren 1993 ett projekt med målet att utvärdera de i landet tillgängliga

värphönshybridemas produktionskapacitet på golv. Lantbruksuniversitetet be-

driver också i samarbete med Ekhagastiftelsen försök kring rationell hönshåll-

ning inom ekologiskt lantbruk.

Vid Statens veterinärmedicinska anstalt pågår ett projekt som syftar till att

erhålla kunskap om de parasiter som orsakar sjukdomen koccidios hos värp-

höns. Målet är att kunna anvisa förebyggande hygieniska åtgärder mot sjukdo-

men och att utvärdera effekterna av i dag tillgängliga vacciner. På längre sikt

är målet att producera och studera experimentella vacciner baserade på defini-

erade antigener från i Sverige isolerade arter och stammar av den parasit som

orsakar sjukdomen. Vid anstalten pågår vidare kontinuerlig hälsoövervakning

och registrering av försöken med alternativa inhysningssystem vid Lantbruks-

universitetets Lövstaanläggning.

Svenska lantmännens riksförbund bedriver på sin försöksgård Smedsmora

försök med ett nytt uppfödningssystem för unghöns. Systemet är anpassat till

de nya alternativa systemen för äggproduktion med frigående höns. Principen

är att hönsen skall vara vana vid olika våningsplan vid insättningen i den slut-

liga produktionsanläggningen.

3.3 Finansiering

Särskilda medel för djurskyddsfrämjande åtgärder har avsatts under nionde

huvudtitelns anslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Under

budgetåret 1993/94 får Jordbruksverket disponera 4,4 miljoner kronor för

prövning från djurskyddssynpunkt av nya djurhållningsmetoder, inredning

m.m. i stallar och för andra djurskyddsfrämjande åtgärder.

Totalt har Jordbruksverket under perioden 1990/91-1993/94 beviljat

7 792 000 kr till olika forskningsprojekt om alternativa system för hållande av

värphöns. Här ingår 500 000 kr om året för den provning av nya system som

beskrivs i avsnittet Program för provning av teknik. Stiftelsen Lantbruks-

forskning har hittills beviljat bidrag med totalt ca 3,2 miljoner kronor till sju

forskningsprojekt. Till det av Jordbruksverket och Stiftelsen Lantbruksforsk-

ning beslutade forskningsprogrammet under treårsperioden 1994-1996 plane-

rar verket och stiftelsen att anslå totalt 13 miljoner kronor, varav 7 miljoner

kronor anslås av Jordbruksverket och 6 miljoner kronor av stiftelsen.

Den huvudsakliga forskningen på området bedrivs som nämnts vid Sveri-

ges lantbruksuniversitet. Jordbruksverket uppskattar att universitetet har av-

satt 3-4 miljoner kronor i form av löner, hyra av försöksstall, m.m. under

perioden 1988/89-1993/94.

Flera djurskyddsorganisationer har lämnat stöd till forskningen om alterna-

tiva inhysningssystem för värphöns. Jordbruksverket uppskattar dessa bidrag

till 2 092 300 kr. Arbetsmiljöfonden har bidragit med 1 848 000 kr till forsk-

ningen kring arbetsmiljön i alternativa inhysningssystem. Hushållningssäll-

Skr. 1993/94:106

skåpet i Skaraborgs län, Västsvenska lantmän. Svenska lantägg AB, Gimra- Skr. 1993/94:106

näs Hönsgård m.fl. har totalt investerat 1 miljon kronor under två år i försök

som bedrivs vid Götala försöksgård. Stiftelsen Veterinär fjäderfäforskning

anslog 200 000 kr under åren 1988-1992 till Lantbruksuniversitetet för forsk-

ning om golvhöns. Tillverkare av inredningar har bl.a. svarat för inredning-

arna vid försöksanläggningarna Marielund, Lövsta och Stora Segerstad. Före-

ningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg ek. för. och AB Vallberga kontroll-

hönseri har bidragit med medel till en beräknad summa av 300 000 kr för stu-

dieresor till Schweiz. Kronägg ek. för. har anslagit ca 150 000 kr om året un-

der perioden 1988-1992 för praktiska tillämpningar vid forskning om alterna-

tiva inhysningsförsök på höns. Fori (Lantmännen) har subventionerat foder

under tiden 1988-1992 motsvarande en summa av 75 000 kr.

Hittills gjorda forskningsinsatser avseende alternativa inhysningssystem

för värphöns uppskattas av Jordbruksverket till sammanlagt ca 17 miljoner

kronor.

3.4 Vissa frågeställningar vid utvecklandet av nya

inhysningssystem

De problem som har uppstått i de nya inhysningssystemen är enligt Jordbruks-

verkets rapport framför allt fjäderplockning och hackning, risk för parasitan-

grepp, dålig arbetsmiljö (damm och ergonomi) samt fotbölder och bröstbens-

deformationer hos hönsen.

Fjäderplockning och kannibalism. Hackskador och kannibalism har visat

sig vara den vanligaste dödsorsaken i system med frigående höns. Flockens

storlek, unghönsens uppfödningsförhållanden samt fodrets sammansättning

och struktur anses ha betydelse i sammanhanget. Försök tyder dock på att

risken för kannibalism varierar betydligt mellan olika djurmaterial. Orsakerna

till fjäderplockning och efterföljande kannibalism är sannolikt många och kan

variera från en flock till en annan.

Koccidios. Den kontakt med strö och gödsel som höns har i frigående

system ökar risken för koccidios jämfört med höns som hålls i bursystem. Ut-

brott av koccidios speciellt i samband med att hönsen böljar värpa har registre-

rats i både svenska och norska försök. En ökad stresspåverkan under denna

period på grund av transport, miljöombyte och hönornas omställning till ägg-

produktion kan vara viktiga faktorer i sammanhanget För att undvika utbrott

av koccidios hos höns i golvsystem under produktionsperioden är det viktigt

att det sker en immunisering under uppfödningen. Vid Statens veterinärmedi-

cinska anstalt pågår forskning om och utvärdering av vacciner mot koccidios.

Kvalster. Problem med hönskvalster har rapporterats både från svenska

och utländska försök med frigående höns. Risken för att få in hönskvalster i

anläggningarna är troligen oberoende av inhysningssystem. Erfarenheterna

från flera försök tyder dock på att kvalstren har bättre förutsättningar att för-

öka sig i system med frigående höns än i bursystem.

Fot- och bröstbensskador. Deformation av bröstbenskammen förekommer Skr. 1993/94:106

ofta hos höns som har tillgäng till sittpinnar. Bröstbensskadoma uppträder till-

sammans med infekterade sär eller bölder i huden över bröstbenskammen.

Frekvensen fotbens- och bröstbensskador har kunnat reduceras bl.a. med en

förbättrad utformning av sittpinnama. En fotskada som förekommer i konven-

tionella bursystem men inte i system för frigående höns är s.k. hyperkeratos i

klofalsen. Det har i försök visat sig vara stor skillnad mellan olika djurma-

terial framför allt i fråga om frekvensen fotskador.

Skelettkvalitet. Benbrott i samband med transporter av värphöns till slakte-

rier och vid hantering av djuren vid slakteriet är i mänga länder ett betydande

djurskyddsproblem. Registreringar vid slakt och mätningar av skelettets

brottsstyrka har visat att höns i frigående system och i burar med sittpinnar

har en betydligt starkare skelett än höns inhysta i konventionella burar.

Ströbäddens funktion och egenskaper har stor betydelse för luftkvalitet

och djurmiljö i fjäderfästallar. Ströbädden påverkar bl.a. avgivningen av am-

moniak, fukt, koldioxid, damm, djurens hygien och hälsa samt risken för ut-

bredning av koccidios. Viktiga egenskaper hos ströbädden som påverkar mil-

jön är fukthalt, andelen strömedel, pH-värde, konsistens, volym per enhet

och ålder. Det behövs emellertid ytterligare kunskaper om hur ströbäddar

skall anläggas och skötas.

Gödselhanteringen påverkar både avgivningen av gödselgaser i stallet och

fjäderdräktens renhet. För att begränsa förekomsten av gödselgaser bör göd-

selns uppehållstid i stallet begränsas. Vilken teknik som används för hante-

ringen av gödseln påverkar också möjligheten att med ventilationstekniska me-

toder begränsa avgivningen av ammoniak från t.ex. gödselmattor och gödsel-

bingar. Kunskaperna om hur ströbäddar och gödsellager i form av gödsel-

bingar inne i stallbyggnaden påverkar avgivningen av gödselgaser är ännu

ofullständiga.

Feilagda ägg. Andelen ägg som inte värps i reden kan minskas om man fö-

der upp unghönsen i ett liknande system som de senare skall producera ägg i.

Djuren skall således vara vana vid att söka sig upp pä pinnar och haft tillgång

till nätvåningar med foder och vatten. På mörka ostörda platser är det attrak-

tivt för hönan att placera ägget. Genom att belysa olämpliga värpplatser kan

man minska andelen fellagda ägg. Ökad ljusstyrka ökar dock risken för ut-

brott av kannibalism.

Ljus och fönster. Vilken ljusintensitet som når olika delar av ett stall är be-

roende av fönstrens placering och byggnadens utformning. Eftersom ljuset

har en direkt påverkan på djurens beteende och produktion är kunskap om

hur dagsljusinsläpp skall utformas samt dess påverkan pä djuren viktig.

Ventilation och uppvärmning. Stallamas konstruktion och planlösning på-

verkar värmebalansen och möjligheterna att åstadkomma en väl fungerande

ventilation. Valet av uppvärmnings- och ventilationssystem kan vidare påver-

ka förekomsten av ammoniak.

Arbetsmiljö. De arbetsmiljöaspekter som måste beaktas vid införande av

nya system inom värphönshållningen är enligt Jordbruksverket följande. Luft-

10

kvaliteten med avseende på ammoniak, koldioxid, damm och endotoxiner Skr. 1993/94:106

samt olycksfallsrisker, arbetsställningar och arbetsrörelser, arbetsorganisation

och arbetstidsåtgång samt övriga faktorer såsom psykisk belastning, buller

och belysning.

Högre halter av ammoniak, damm och endotoxiner har konstaterats i de

alternativa systemen jämfört med bursystemen. Genom vissa skötselåtgärder

och tekniska lösningar kan enligt Jordbruksverkets bedömning halterna

minskas till fullt acceptabla nivåer.

I djurstallar bildas ammoniak vid bl.a. mikrobiell omsättning av kväve i

gödseln. Ventilationsflöde, gödselns lagringstid i stallarna, gödselns fukthalt,

storleken av de ytor som är belagda med gödsel och temperatur påverkar emis-

sion och koncentration av ammoniak. Begränsning av gödselns lagringstid är

den viktigaste åtgärden för att minska ammoniakemissionen. En annan åtgärd

är att minska fukthalten i gödseln, t.ex. med golvvärmesystem och genom

ventilationstekniska lösningar.

Huvuddelen av den koldioxid som förekommer i stallar kommer från djur-

ens utandningsluft. En viss mängd kan också avges genom nedbrytning av

gödseln. Halten av koldioxid ger främst ett mått på ett stalls luftkvalitet. Med

normala ventilationsflöden för värphönsstallar skall koldioxidhalten enligt

Jordbruksverket kunna hållas på nivåer som med god säkerhetsmarginal un-

derskrider Arbetarskyddsstyrelsens gränsvärden.

De faktorer som påverkar dammförekomsten i stallar är främst djurens ak-

tivitet, djurtäthet och fuktförhållanden. Ventilation, foderslag och strömedel

bedöms ha relativt liten inverkan jämfört med nyss nämnda faktorer. Vid pågå-

ende projekt vid institutionen för lantbrukets byggnadsteknik testas olika tek-

niker för att reducera dammet. Resultaten av dessa kommer att redovisas efter

hand. Exponering för organiskt damm kan också reduceras med lämpligt and-

ningsskydd. Vid insättning och uttagning av fjäderfä i burar och stallar för lös-

gående höns kan filterskydd med fläkt behöva användas.

De arbetsmoment som är besvärligast i alternativa inhysningssystem är in-

samling av feilagda ägg och renhållning. Inredningar i alternativa system är of-

tast av material och utformning som gör rengöringen besvärlig och tids-

ödande.

Olycksfallsrisker finns vid den direkta djurhanteringen (hackning, rivsår

etc.) och vid hantering av teknisk utrustning såsom utgödslingsanläggningar.

Bullret i fjäderfästallar ligger ofta på så hög nivå att det finns risk för hörsel-

skador. Jordbruksverket anser det svårt att bedöma om riskerna för olycksfall

och bullerskador ökar eller minskar vid arbete i alternativa system jämfört

med i bursystem.

Belysningen i fjäderfästallar, oberoende av system, är ofta mycket svag

(endast några lux). Det kan bidra till dåliga arbetsställningar och ökad olycks-

fallsrisk. Det kan också medföra en allmän otrivsel. Tillsynen av djur samt

foder- och vattenautomater innebär besvärliga arbetsställningar både i alterna-

tiva system och bursystem. Den maskinella utgödslingen med s.k. gödsel-

mattor är densamma i båda systemen. Utplockning av djur bedöms vara mer

11

ansträngande i stallar för frigående höns än i burhönsstallar. Vid insättning av Skr. 1993/94:106

djur råder det omvända förhållandet.

Den nära kontakten med hönsen i frigående system kan av skötare upple-

vas som psykiskt pressande. Andra skötare kan se positiva aspekter i en när-

kontakt med djuren där de kan se mer av djurens naturliga beteende. Kunska-

pen om attityderna bland djurägare och skötare avseende alternativa system är

dock bristfällig.

Tidsåtgången och hur arbetet organiseras är viktiga faktorer som påverkar

dels lönsamheten, dels i vilken utsträckning personalen utsätts för olika miljö-

faktorer och risker. En välplanerad arbetsorganisation utnyttjar också tillgäng-

lig personal på ett optimalt sätt vad gäller omväxlande arbetsuppgifter, ökat

ansvar, fördjupade kunskaper och en minskad arbetsbelastning.

I en enkätundersökning som Jordbruksverket genomfört bland 30 äggpro-

ducenter med fler än 500 golvhöns har 15 av 22 svarande uppgett att de inte

hade några problem med arbetsmiljön medan två producenter uppgav att de

hade problem med damm. De övriga fem angav olika problem nämligen ren-

göring, avsaknad av automatisk utgödsling, fukt på vintern, golvägg samt att

lokalen inte var anpassad för djurhållningen.

När det gällde stallmiljön uppgav 19 av de 22 svarande producenterna att

de inte hade några problem medan tre angav problem med fukt, hög ammo-

niakhalt resp. damm.

4 Program för provning av ny teknik

Enligt 7 § djurskyddsförordningen skall nya tekniska system och ny teknisk

utrustning för djurhållning ha godkänts från djurhälso- och djurskyddssyn-

punkt innan de får användas. Frågor om godkännande av ny teknik prövas av

Jordbruksverket.

Jordbruksverket tillsatte i september 1991 en särskild referensgrupp med

uppgift att vara rådgivande till verket vid uppläggning och utvärdering av för-

söksmässig provning av nya system för värphönshållning. I gruppen ingår

bl.a. representanter för forskningen på området, näringen, arbetarskyddet och

djurskyddsorganisationer.

I mars 1992 fastställde Jordbruksverket ett program för utvärderingen av

nya system för frigående värphöns. Programmet innebär att vaije enskilt fabri-

kat provas. Provningen genomförs i två faser, en experimentell fas och en fält-

fas. För provningarna ansvarar en forskare.

Den experimentella provningsfasen omfattar minst två produktionsomgång-

ar och kontrolleras av den provningsansvarige forskaren. Fasen syftar till att

ge detaljerade kunskaper om systemets funktion och till att ge underlag för

beslut om fortsatt provning av systemet i fältfas.

Fältfasen omfattar minst 15 produktionsomgångar och syftar till att ge ett

bredare och säkrare kunskapsunderlag än vad som finns från den experimen-

12

tella provningen. Fältfasen är begränsad till 10 anläggningar eller 100 000

höns.

Utvärderingen sker med utgångspunkt från dels vissa fastställda gränsvär-

den och godtagbara nivåer, dels särskilda bedömningar av ansvarig forskare.

Gränsvärden och godtagbara nivåer omfattar bl.a. hönsens befjädring, ska-

dor, dödlighet och luftkvalitet i systemet. För andra parametrar såsom djurbe-

teende och arbetsmiljö görs särskilda bedömningar av i första hand den prov-

ningsansvarige forskaren. För att ett fabrikat skall godkännas krävs enligt

Jordbruksverket i princip att provningsresultaten på alla punkter uppfyller

kraven i det av verket fastställda utvärderingsprogrammet

Jordbruksverket beviljar ersättning till den provningsansvarige forskaren

och dennes medarbetare. Djurägare som medverkar i fältprovningsfasen er-

sätts med 20 000 kr per omgång.

För närvarande provas tre olika fabrikat varav två fabrikat genomgår prov-

ning i fältfasen och ett fabrikat genomgår provning i den experimentella fas-

en. Det fabrikat som kommit längst i provningen kan prövas för godkännande

tidigast sommaren 1995. Jordbruksverket uppskattar att det fabrikat som pro-

vas i den experimentella fasen kan bli klart för prövning för godkännande tidi-

gast sommaren år 1996.

5 Produktionskostnader

Enligt Jordbruksverkets redovisning är jämförelser mellan lönsamheten i ägg-

produktion i bursystem och i alternativa system svåra att göra eftersom det

ännu är oklart vilka alternativa system som kommer att vara godkända i fram-

tiden. Likaså råder delade meningar om kostnaderna i alternativa system. Ett

problem vid kalkylering av kostnaderna i alternativa system är, enligt Jord-

bruksverket, svårigheterna att fönitsäga och kalkylera för eventuella produk-

tionsstömingar såsom kvalsterangrepp och koccidiosutbrott.

Jordbruksverket redovisar i sin rapport en jämförande kalkyl utförd av

Kronägg ek. för. Enligt kalkylen är produktionskostnaden i alternativa sy-

stem 3,83 kr högre per kilo ägg i alternativa system jämfört med i bursystem.

Beräkningarna är gjorda på en buranläggning för 7 500 höns med en belägg-

ning på 20 höns/m 2 golvyta och en alternativ anläggning för 5 625 höns med

15 höns/m 2 golvyta.

Vid beräkningarna har bl.a. följande antaganden gjorts. Inköpspriset för

unghönsen antas vara högre på grund av att andra krav ställs vid uppfödning-

en av höns avsedda för golvsystem. Foderförbrukningen antas vara 8 % hög-

re i det alternativa systemet på grund av en sämre befjädring och ett ökat foder-

spill. Produktionen antas vara 10 % lägre i altemativsystemet. Vidare antas

byggnadskostnaden vara högre på grund av en lägre beläggning och kostna-

den för inredning beräknas också vara högre.

Arbete är den kostnadspost som står för den största andelen av den mer-

kostnad som uppstår vid produktion i alternativa system. I den ovan

Skr. 1993/94:106

13

refererade kalkylen har arbetstidsåtgången beräknats vara 3 gånger större i det

alternativa systemet jämfört med bursystemet. Jordbruksverket bedömer dock

att denna uppskattning kan vara något hög eftersom andra studier har visat en

motsvarande ökning med 2,5 gånger. Verket bedömer vidare att ökade

kunskaper om djurhållningen och ökade tillverkningsvolymer av inredningar

kommer att medföra sänkta kostnader för äggproduktion i alternativa system.

6 Regeringens ställningstagande

Regeringens ställningstagande: Ikraftträdandet av förbudet mot

att inhysa värphöns i bur fr.o.m. år 1999 ligger fast.

Regeringen har för avsikt att låta införa regler om frivillig märkning

av ägg med avseende på hur äggen producerats.

Skr. 1993/94:106

Jordbruksverkets förslag: Tidpunkten för förbudet att hålla värphöns

i bur flyttas fram från den 1 januari 1999 till den 1 januari 2004. En kontroll-

station bör genomföras år 1998. För att framflyttningen av förbudet inte skall

medföra att hönsens situation i föråldrade burar försämras ytterligare föreslås

att en djurmiljöprövning av samtliga burhönsanläggningar genomförs fram till

år 1997. Prövningen föreslås utformad enligt den modell som tillämpas inom

slaktkycklingproduktionen. Den innebär att stall- och djurmiljö poängsätts.

Med utgångspunkt i antalet poäng fastställs hur länge produktionen i anlägg-

ningen får fortsätta. I anläggningar som inte uppnår vissa minimipoäng måste

produktionen upphöra senast den 1 januari 1999 om inte investeringar sker i

nya anläggningar. Anläggningar som uppnår högsta poäng får användas

längst till den 1 januari 2006. Investeringar i nya buranläggningar får endast

ske vid företag som den 1 januari 1994 har äggproduktion och nyinvestering-

en får innebära högst det antal hönsplatser som nuvarande anläggning enligt

förprövning är godkänd för.

Burhållning av värphöns bör inte förbjudas eftersom ordet bur har vissa be-

gränsningar och en framtida hönshållning på något sätt måste begränsa höns-

ens rörlighet Verket föreslår att det i stället införs krav på att höns skall kun-

na utöva vissa naturliga beteenden såsom sandbada, ha möjlighet att utnyttja

sittpinnar, lägga ägg i reden och ha möjlighet till viss rörlighet.

Jordbruksverket föreslår vidare att djurskyddsförordningen ändras så att

verket ges möjlighet att i enskilda fall medge dispens för flyttning av burar till

ett annat hus eller en annan anläggning under förutsättning att stall- och djur-

miljön förbättras och att antalet hönsplatser i bur inte utökas.

EG:s regler om frivillig märkning av ägg efter produktionssystem bör in-

föras.

Remissinstanserna: Statens livsmedelsverk, Arbetarskyddsstyrelsen,

Konkurrensverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Skogs- och jordbru-

kets forskningsråd, Länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län, Föreningen

14

Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg ek. för., Svenska lantarbetareförbundet och

Svenska lantägg AB tillstyrker eller har inga invändningar mot att ikraft-

trädandet av förbudet mot att hålla värphöns i bur senareläggs till år 2004.

Konsumentverket, Föreningen Djurens vänners riksorganisation, Konsument-

forum, KonsumentgillesfÖrbundet, Nordiska samfundet mot plågsamma djur-

försök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges veterinärför-

bund och Familjejordbrukamas riksförbund avstyrker förslaget

Lantbruksuniversitetet anser att förbudet fr.o.m. år 1999 så långt möjligt

skall upprätthållas och beklagar att förutsättningar ännu inte synes föreligga

för ett totalförbud i enlighet med de ursprungliga intentionerna. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län anser att det inte finns skäl att burförbudet flyttas fram till år

2004 eller år 2006 men föreslår att förbudet flyttas fram tre år eftersom det

har getts felaktiga signaler till djurägarna och att forskningsinsatserna inte va-

rit maximala. Lantbrukarnas riksförbund anser att en övergång från dagens

burhållning till andra alternativ är ett nödvändigt systemskifte men föreslår att

en kontrollstation läggs in år 1996 och att beslut om lagstiftningens ikraftträ-

dande fattas i samband därmed. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker Jord-

bruksverkets förslag men anser att regeringen vid ett eventuellt beslut om se-

nareläggning tydligt bör deklarera att beslutet om förbud att hålla värphöns i

bur ligger fast. Länsstyrelsen anser vidare att det är angeläget att endera ytter-

ligare medel till forskning anvisas eller att det klargörs att näringen har ansvar

för att utveckla fungerande alternativ. Länsstyrelsen anser att en eller ett par

kontrollstationer på vägen fram till år 2004 bör anges och om det vid någon

av dessa tidpunkter finns goda alternativ bör ikraftträdandet tidigareläggas.

Sveriges veterinärförbund har uppfattat rapporten som delvis tendentiös och

kan inte med ledning av informationen i den ta ställning till om det är realis-

tiskt att avskaffa burhållning av värphöns före den 1 januari 1999. Förbundet

avstyrker förslaget om att skjuta upp tidpunkten för ikraftträdandet. Flera re-

missinstanser anser att signalerna till näringen i fråga om ikraftträdandet av

förbudet att hålla värphöns i bur varit otydliga.

Konkurrensverket anför att de föreslagna övergångsreglerna skapar skilda

förutsättningar for olika producentgrupper vilket enligt verket kan inverka

menligt på nyetableringen inom branschen. Flera remissinstanser avstyrker

förslaget om att det skall vara möjligt att investera i nya buranläggningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län bedömer det som osannolikt att en djurmiljöpröv-

ning enligt Jordbruksverkets förslag kan genomföras på ett rättvisande sätt i

burhönsanläggningar. Liknande synpunkter framförs bl.a. av länsstyrelserna

i Hallands och Jämtlands län.

Lantbruksuniversitetet anser att begreppet bur bör definieras snarast. Sta-

tens veterinärmedicinska anstalt förordar att vägen öppnas for en förutsätt-

ningslös forskning på större burar med särskild utrustning där hönsen har

möjlighet att utöva vissa naturliga beteenden. Lantbrukarnas riksförbund,

Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg och Sveriges veterinärförbund

anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är

ytterst väsentligt att forskningen helt är inriktad på att få fram vettiga altema-

Skr. 1993/94:106

15

tiva system för lösgående höns och ingenting annat. Nordiska samfundet mot Skr. 1993/94:106

plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser

att det vore olyckligt om det öppnades möjlighet att ha någon typ av modifie-

rade burar.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att ett frivilligt märkningssystem av ägg

efter produktionssätt införs. Några instanser anser att en sådan märkning bör

vara obligatorisk.

Skälen för regeringens ställningstagande: Riksdagen beslutade år

1988 om en ny djurskyddslag (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU 22, rskr.

1987/88:327). I propositionen om djurskyddslagen angavs bl.a. att som ett

led i effektiviseringen av jordbruket har produktionsformerna undergått

genomgripande förändringar. Djurhållningen inom husdjursskötseln har, från

att ha varit anpassad till klimatfaktorer och baserad på tidskrävande mänsklig

omvårdnad, utvecklats till att i dag vara rationell samt teknik- och ekonomi-

anpassad. Ökade kunskaper och ändrad teknik har förbättrat djurens förhållan-

den jämfört med tidigare. Utvecklingen har dock inte enbart varit till förmån

för djurens välfärd. Djurmiljöer har skapats där tekniken mera än djurens mil-

jökrav har fått råda. Rationaliseringssträvandena har varit inriktade mot att

hålla många djur i produktion i begränsat stallutrymme och med en minskad

arbetskraft för tillsyn av djuren. Vidare anfördes att ökad hänsyn måste tas till

att levande djur ingår i produktionen. Djurskyddshänsynen måste tillmätas

betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta skulle innebära

minskad produktion.

Den nya djurskyddslagen innebär bl.a. att det för djur inom husdjurssköt-

seln ställs särskilda krav som innebär att sådana djur skall hållas och skötas i

en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem

möjlighet att bete sig naturligt.

Burhållningen av värphöns är ett av de mest intensiva produktionssyste-

men inom husdjurshållningen. I propositionen konstaterades att även om en

utveckling av bursystemet hade skett under den tid som systemet tillämpats

tillgodoser burarna inte ens några av de mest grundläggande behoven hos hö-

norna, som t.ex att kunna röra sig, sprätta, flaxa, sandbada och putsa fjädrar-

na och att kunna lägga sina ägg i reden. Riksdagens beslut om förbud mot att

hålla värphöns i bur fr.o.m. år 1999 innebar att det gavs en övergångstid på

tio år för utveckling av nya system för hållande av värphöns.

Av remissbehandlingen och vid den diskussion som den 12 november

1993 hölls i Jordbruksdepartementet framgår att det i dag råder enighet om att

nuvarande bursystem skall avvecklas men att uppfattningarna är delade om

vid vilken tidpunkt förbudet kan genomföras samt om vilka system som bör

vara tillåtna i framtiden.

Före år 1960 hölls värphöns i Sverige med några få undantag uteslutande

på golv. I början av 1960-talet installerades vanligen burar och i dag hålls ca

90 % av värphönsen i bur. De nya system för hållande av värphöns som nu

utvecklas är i princip en vidareutveckling av de traditionella golvsystemen.

Genom att fler våningsplan införs i systemen, t.ex. i form av näthyllor, ökar

16

den totala tillgängliga ytan i anläggningen och beläggningen per kvadratmeter Skr. 1993/94:106

byggnadsyta kan ökas. Utvecklingen av de nya systemen har dock inte varit

problemfri. Enligt Jordbruksverkets rapport kvarstår flera problem att lösa.

Detta gäller framför allt fjäderplockning och hackning. Även inom området

stall- och arbetsmiljö samt bekämpning av koccidier och kvalster kvarstår

vissa problem att lösa. Produktionen måste enligt verket nå en viss säkerhet

innan systemen kan bli allmänt förekommande och accepterade.

Av Jordbruksverkets rapport framgår dock också att golvsystemen i flera

avseenden har kunnat förbättras genom den forskning som hittills bedrivits.

Enligt verket kan haltema av ammoniak, damm och endotoxiner komma ner

till fullt acceptabla nivåer genom vissa skötselsåtgärder och tekniska lösning-

ar. Vidare har bl.a. frekvensen fotbens- och bröstbensskador kunnat reduce-

ras genom en förbättrad utformning av sittpinnama. Andelen golvägg har kun-

nat minskas genom bättre anpassade uppfödningssystem för unghönsen. Vi-

dare har identifierats flera faktorer som bedöms vara av betydelse för resul-

taten i de alternativa systemen såsom djurmaterial, uppfödningsförhållandena,

fodrets sammansättning och struktur, ströbäddens sammansättning och egen-

skaper samt tekniker för gödselhantering och ventilation, m.m.

Jordbruksverkets program för utvärdering av de nya systemen innebär att

varje enskilt fabrikat provas. Provningen genomförs i en experimentell fas

omfattande minst två produktionsomgångar och en fältfas omfattande minst

15 produktionsomgångar. Vid provningen utvärderas systemen med utgångs-

punkt i gränsvärden och godtagbara nivåer. Enligt regeringens bedömning

behöver inte kriterier för ett godkännande av de nya systemen för hållande av

värphöns nödvändigtvis innebära att de måste vara bättre för djurhälsan och

arbetsmiljön än nuvarande burhållningssystem. Resultaten skall dock vara i

överensstämmelse med de krav som skall ställas på en godtagbar arbetsmiljö

och djurhälsa. Den samlade bedömningen måste innefatta hänsyn inte bara till

djurhälsan och arbetsmiljön utan också till hönsens möjligheter att utöva ett

naturligt beteende.

Jordbruksverkets rapport är emellertid inte tillräcklig som underlag för en

direkt jämförelse mellan de problem som förekommer i bursystemen och de

som förekommer i andra system för hållande av höns. Sveriges veterinärför-

bund anser att rapporten inte tillräckligt väl belyser för- och nackdelarna med

bursystem resp, alternativa system. Vidare anför veterinärförbundet att det i

rapporten inte nämns att samma djurhälso- och arbetsmiljöproblem som be-

skrivs vid golvhållning av höns delvis också förekommer i bursystemen. För-

bundet har uppfattat rapporten som delvis tendentiös. Nordiska samfundet

mot plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund

anför i ett gemensamt yttrande att organisationerna saknar en beskrivning av

hälsoläget i burar och de vanliga produktionssjukdomama såsom äggledarin-

flammationer, leverförfettningar, bölder, skelett- och muskelsvaghet samt

beteendestörningar. Vidare nämner organisationerna flera av de problem som

sammanhänger med bursystemet.

17

Regeringen delar dessa remissinstansers uppfattning att problemen i de nu-

varande burhållningssystemen inte är tillräckligt belysta i rapporten. Det hade

enligt regeringens mening varit värdefullt med en redovisning av förekomman-

de inhysningsformer och en jämförelse mellan dessa med avseende på djur-

hälsa, beteende och arbetsmiljö.

Flera remissinstanser har riktat kritik mot att forsknings- och utvecklings-

arbetet inte kom igång år 1988 när beslutet om burförbudet fattades. Trots det-

ta har som nyss nämnts systemen redan nu i flera avseenden kunnat förbätt-

ras. Provningsresultaten måste dock komma upp till godtagbara nivåer för att

de skall kunna godkännas. Mot bakgrund av bl.a. det forskningsprogram

som Jordbruksverket och Stiftelsen Lantbruksforskning beslutat om bedömer

regeringen att förutsättningarna för att målet skall kunna nås till år 1999 har

ökat betydligt. Som verket och stiftelsen understryker i sitt forskningspro-

gram är dock en grundläggande förutsättning för att uppnå uppställda krav att

utvecklingsarbetet bygger på en helhetssyn och ett samarbete mellan berörda

forskare. Eftersom allt fler länder i Europa, såsom Schweiz, Storbritannien,

Norge, Danmark, Holland och Tyskland, engagerar sig i alternativa inhys-

ningssystem för höns är det även angeläget att på det internationella planet

samordna arbetet mellan olika forskargrupper för att påskynda processen.

Regeringen bedömer också att takten i utvecklingsarbetet har ökat betydligt

och bedöms öka ytterligare ju mer kunskaper som erhålls om de nya syste-

men och om de faktorer som påverkar bl.a. djurhälsa och miljön.

Mot bakgrund av detta är regeringens samlade bedömning att förbudet mot

att inhysa värphöns i bur fr.o.m. år 1999 skall ligga fast i enlighet med riks-

dagens beslut. Det återstår fortfarande fem år tills förbudet träder i kraft och

forskningsresultaten i de alternativa systemen bör under den tiden kunna nå

godtagbara nivåer. Regeringen vill dock betona vikten av att tillräckliga resur-

ser satsas både från näringen och andra forskningsfinansiärer, såsom Lant-

bruksuniversitetet, på forskningen och utvecklingen av nya system.

Föreningen Svensk fjäderfäskötsel uttrycker farhågor om möjligheterna att

byta ut nuvarande buranläggningar mot alternativa system till år 1999. Före-

ningen anför bl.a. att för närvarande hålls 90 % av Sveriges 6 miljoner värp-

höns i buranläggningar och att det för att ersätta samtliga burar krävs att ca

1 miljon hönsplatser årligen ersätts med alternativa system fram till år 1999.

Vidare anför föreningen att prövning och godkännande av godtagbara alterna-

tiva system kan ske tidigast sommaren 1995. Det skulle innebära en bytestakt

av ca 2 miljoner hönsplatser per år. Föreningen anser att detta skulle vara en

omöjlighet

Regeringen är medveten om att vissa svårigheter kan uppstå när ett stort an-

tal buranläggningar skall ersättas med alternativa system. Enligt regeringens

mening är det emellertid för tidigt att i nuläget göra en bedömning av hur lång

tid som i praktiken kan komma att krävas för att ersätta buranläggningama,

bl.a. eftersom något system ännu inte är färdigprovat.

Det är emellertid viktigt att utvecklingen noga följs på området. Regeringen

uppdrog i september 1991 åt Jordbruksverket att fortlöpande följa utveckling-

Skr. 1993/94:106

18

en inom äggproduktionen. Uppdraget skall redovisas årligen i verkets anslags- Skr. 1993/94:106

framställning till regeringen. Regeringen förutsätter att Jordbruksverket i sina

redovisningar av uppdraget årligen lämnar en lägesbeskrivning av utveckling-

en av nya system och i vilken omfattning som nuvarande buranläggningar

byts ut mot alternativa system.

För att få en samlad bedömning av eventuella åtgärder som kan behöva vid-

tagas för att kunna genomföra förbudet bör en kontrollstation inrättas år 1997.

Regeringen har för avsikt att ge Jordbruksverket i uppdrag att inför kontroll-

stationen redovisa till regeringen de eventuella problem som då kvarstår samt

ge förslag till åtgärder för att lösa dessa till år 1999.

När det gäller produktionskostnader i de alternativa systemen understryker

flera remissinstanser att produktionen måste ge en rimlig lönsamhet. Enligt

Jordbruksverkets redovisning råder dock delade meningar om kostnaderna i

dessa system. Flera remissinstanser har också ifrågasatt den ekonomiska kal-

kyl med kostnadsjämförelser mellan äggproduktion i bur och i alternativa sy-

stem som redovisas i Jordbruksverkets rapport. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län påpekar att kalkylen är baserad på beräkningar från branschföreträdare

och från försöksresultat som i sin tur är grundade på försök utförda med den

kunskap som då var tillgänglig om lösgående höns. Vidare ifrågasätter Läns-

styrelsen beräkningen av tidsåtgången i de båda systemen och anför att detta

är väsentligt eftersom en avsevärd del av merkostnaden för ägg producerade i

golvhållningssystem härrör från skillnader i arbetstid. Bl.a. Sveriges veteri-

närförbund, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök och Sveriges

djurskyddsföreningars riksförbund anser att den beräknade tidsåtgången i kal-

kylen för burhönsproduktion innebär att djurskyddslagstiftningens krav på

tillsyn och skötsel av djuren inte uppfylls.

Oavsett vilken merkostnad som dagens alternativa system medför i jäm-

förelse med burhållningssystem bör enligt regeringens mening förutsättning-

arna för en lönsam produktion öka i och med att kunskaperna ökar och syste-

men därmed successivt kan förbättras. Inredningskostnadema bör också så-

som Jordbruksverket bedömer minska i framtiden med ökade tillverknings-

volymer. Konsument-forum anför i sitt yttrande att konsumenterna är beredda

att betala något mer för etiskt och kvalitetsmässigt riktigt producerade pro-

dukter och att ägg hör till ett av våra billigaste livsmedel. Liknande synpunk-

ter framförs av Konsumentgillesförbundet som anger att en prishöjning på

3 kr/kg inte skulle utgöra något hinder.

Det är viktigt att värna om den svenska äggproduktionen så att riksdagens

beslut att avveckla nuvarande burhållningssystem inte innebär att svensk ägg-

produktion slås ut och ersätts med ägg producerade i andra länders bur-

system.

Beslutet innebär en stor fysisk omställning av en produktionsgren. I enlig-

het med vad som anförs i prop. 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frå-

gor kan selektiva stödåtgärder behöva vidtagas om utvecklingen visar att svå-

righeter föreligger att genomföra åtgärder t.ex. för införande av alternativa

former till hållande av burhöns.

19

Jordbruksverket anser att djurskyddsföreskriftema i likhet med vad som Skr. 1993/94:106

gäller i Schweiz inte bör förbjuda burhållning eftersom ordet bur har vissa

begränsningar och att en framtida hönshållning på något sätt måste begränsa

hönsens rörlighet. Jordbruksverket föreslår i stället att det i djurskyddsföre-

skriftema införs krav på att höns skall kunna utöva vissa naturliga beteenden

såsom sandbada, ha möjlighet att utnyttja sittpinnar och att lägga ägg i rede

samt ha möjlighet till viss rörlighet

Lantbruksuniversitetet anser att begreppet bur bör definieras snarast. Sta-

tens veterinärmedicinska anstalt förordar att vägen öppnas för en förutsätt-

ningslös forskning på större burar med särskild utrustning där hönsen har

möjlighet att utöva vissa naturliga beteenden. Lantbrukarnas riksförbund,

Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg och Sveriges veterinärförbund

anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är

ytterst väsentligt att forskningen helt är inriktad på att få fram vettiga alterna-

tiva system för lösgående höns och ingenting annat. Nordiska samfundet mot

plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser

att det vore olyckligt om det öppnades möjlighet att ha någon typ av modifi-

erade burar.

I propositionen om djurskyddslag, m.m. konstaterades att även om en ut-

veckling av bursystemet hade skett under den tid som systemet tillämpats till-

godoser burarna inte ens några av de mest grundläggande behoven hos hönor-

na. Detta gäller t.ex. hönornas möjlighet att kunna röra sig, sprätta, flaxa,

sandbada och putsa fjädrarna, sitta på pinne och att kunna lägga sina ägg i

reden.

De bursystem som hittills har forskats på uppfyller endast få av de nämnda

kriterierna. Enligt regeringens mening är det viktigt att de nya systemen ger

hönsen en tillräcklig rörelsefrihet och att djurens beteendebehov i de nyss

nämnda avseendena tillgodoses för att systemen skall kunna anses uppfylla

djurskyddslagens krav på att djuren skall hållas på ett sådant sätt att det ger

dem möjlighet att bete sig naturligt Systemen skall naturligtvis också i övrigt

uppfylla de krav som bör ställas från djurhälso- och arbetsmiljösynpunkt. Det

bör inte heller accepteras att s.k. näbbtrimning kommer till användning. Obe-

roende av vilken innebörd som kan läggas i begreppet bur skall arbetet såle-

des inriktas på att utveckla system som uppfyller de ställda kraven vilket en-

ligt regeringens bedömning innebär att utvecklingsarbetet skall inriktas på and-

ra system än burhållningssystem. Riksdagens beslut att nuvarande burhållnings-

system skall avvecklas och bör vara avvecklat år 1998 bör således ligga fast.

Som redovisats i avsnittet om gällande regler inom EG har EG särskilda

bestämmelser om hur ägg får märkas med avseende på produktionssystem.

Jordbruksverket har i sin rapport föreslagit att ett sådant system införs också i

Sverige. Som skäl anförs att det föreligger en begreppsförvirring på markna-

den när det gäller märkning av ägg. Vidare att konsumenternas reaktioner

med en entydig märkning kunde bli tydligare och avläsas lättare. Flera remiss-

instanser understryker också vikten av att ett märkningssystem införs.

20

Regeringen delar Konsumentverkets bedömning att ett frivilligt märknings- Skr. 1993/94:106

system med utgångspunkt från produktionssättet bör ge konsumenten möjlig-

het att välja önskad vara och att förekomsten av vilseledande begrepp vid för-

säljning av alternativt producerade ägg till konsument då kan minska. Riksda-

gen beslutade i december 1992 bl.a. om ändringar i livsmedelslagen (1971:

511) i anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93:JoU6,

rskr. 1992/93:243). Ändringarna, som avses träda i kraft samtidigt med EES-

avtalet, innebär bl.a. att nu gällande märkningsbestämmelser i 13 § livsme-

delslagen ersätts av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Re-

geringen har för avsikt att när lagändringen trätt i kraft låta införa ett system

liknande EG:s för frivillig märkning av ägg efter produktionssystem.

Jordbruksverket föreslår vidare att djurskyddsförordningen ändras så att

verket har möjlighet att i enskilda fall ge dispens för flyttning av burar till ett

annat hus eller en annan anläggning under förutsättning att stall- och djur-

miljön förbättras och att antalet hönsplatser i bur inte utökas.

Enligt övergångsbestämmelserna till djurskyddsförordningen får vid ikraft-

trädandet befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år

1998 utan hinder av 9 § djurskyddsförordningen. Befintliga burar i sådana an-

läggningar får bytas mot nya burar om de gamla burarna är olämpliga från

djurskyddssynpunkt. Vidare anges att Statens jordbruksverk får, om det över-

gångsvis behövs, medge undantag från 9 § förordningen. Mot bakgrund av

detta anser regeringen att det inte finns skäl att vidta några åtgärder i det avse-

endet.

21

Sammanfattningen i Statens jordbruksverks rapport

(1993:14) Alternativa inhysningssystem för värphöns

Uppdrag

Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att fortlöpande följa utveck-

lingen inom äggproduktionen. Verket skall årligen i samband med anslags-

framställningen redovisa uppdraget Riksdagen beslöt år 1988 att en kontroll-

station skulle genomföras år 1993 med anledning av förbudet att hålla höns i

bur som träder i kraft den 1 januari 1999. Regeringen har mot bakgrund av

detta uppdragit åt Jordbruksverket att i samband med anslagsframställningen

1994/95 redovisa en utvärdering av den forskning och de försök kring alterna-

tiv till burhållning av värphöns som bedrivits. Jordbruksverket skall också

bedöma möjligheterna att komma till rätta med de eventuella problem som hit-

tills kommit fram.

Svensk äggproduktion

Äggproduktionen i Sverige svarar för 4—5 % av det totala produktionsvärdet

av jordbruksprodukter. Det fanns år 1992 6 miljoner höns i landet. Av den

totala äggproduktionen beräknas 90 % produceras av höns i bur. Svensk ägg-

produktion beräknas sysselsätta 2 200 personer på heltid och ungefär lika

många på deltid. Ekonomiska beräkningar visar att produktionen i alternativa

system innebär en ökad produktionskostnad på runt 3 kr per kg ägg. Fördy-

ringen beror framfor allt på att arbetsinsatsen är högre och att störningar i pro-

duktionen förekommer oftare i system för frigående höns. Underlaget för be-

räkningarna när det gäller de nya systemen är osäkrare eftersom antalet ge-

nomförda produktionsomgångar är få.

Hälsoaspekter

Hälsoläget inom svensk fjäderfänäring är mycket gott. Produktionen baseras

på i huvudsak utländskt djurmaterial. Genom karantänsförfarande och restrik-

tioner har riskerna för att få in smittsamma sjukdomar minimerats. Importen

sker i form av grand-parents-djur vilket innebär att antalet kan begränsas till

ca 10 000 djur per år. Skulle avelsarbetet baseras på föräldrardjur ökar import-

behovet till 100 000 djur. På grund av smittskyddsskäl får import av ägg för

konsumtion endast ske från nordiska länder.

Genom anordnande av kontroller m.m. är salmonellaläget i Sverige myck-

et gott. Sverige har endast haft ett par utbrott av Salmonella enteritidis. I sam-

band med förhandlingarna om medlemskap i EG begär Sverige undantag för

EG:s direktiv. Sverige begär att salmonellafrihet skall kunna ställas på foder,

levande djur och livsmedel vid införsel till landet även i fortsättningen.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 1

22

Livsmedelskontroll

Det ankommer på vaije producent att ansvara för kvaliteten på de ägg som pro-

duceras. Livsmedelsverket fastställer vilka krav som skall gälla. Inom EG

finns direktiv om en frivillig märkning av ägg som utgår ifrån produktions-

systemet. Någon motsvarande bestämmelse för märkning finns inte i Sverige.

Jordbruksverket har i rapporten framfört att EG:s system med frivillig märk-

ning efter produktionssystem bör införas i Sverige.

Djurskydd

I djurskyddsförordningen fastställs att höns för äggproduktion inte får in-

hysas i burar. Anläggningar som var i drift år 1988 får användas till utgången

av år 1998. År 1989 utökades kraven på golvarean i burar från 450 cm 2 till

600 cm 2 . Detta medför att standardburen rymmer 3 hönor. År 1994 träder av

Jordbruksverket fastställda föreskrifter i kraft om krav på hela mellanväggar

och klonötare även i befintliga burar.

Länsstyrelserna har under våren 1993 i samarbete med Miljö- och hälso-

skyddsnämnderna och på Jordbruksverkets uppmaning genomfört en projekt-

tillsyn i 440 anläggningar med burhöns. I 16 % av avdelningarna förekom

överbeläggning. Hela mellanväggar fanns i 77 % av avdelningarna.

I EG finns fastställt att höns i bur skall fr.o.m. år 1995 ha minst 450 cm 2 .

Tyskland kräver 550 cm 2 och i Danmark är kraven det samma som i Sverige

dvs. 600 cm 2 . Schweiz införde som första land burförbud år 1992.1 Holland

fanns ett förslag om burförbud. Detta drogs tillbaka i avvaktan på ett ställ-

ningstagande inom hela EG.

Jordbruksverket föreslår att ordet bur bör definieras närmare eller omfor-

muleras. Det bör också fastslås vilka krav som skall gälla för hönsens natur-

liga beteende. För att förbättra burhönsens miljö bör vissa dispenser kunna

ges när det gäller flyttning av burar inom befintligt företag.

Ny teknik

Enligt djurskyddsförordningen skall nya tekniska system och ny teknisk ut-

rustning för djurhållning godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt

innan de får användas. Jordbruksverket har tagit fram ett program för utvärde-

ring av ny teknik avseende system för fri gående höns. Syftet med prövningen

är att utröna om tekniken är djurskydds- och djurhälsomässig godtagbar. Ett

godkännande innebär inte nödvändigtvis att den nya tekniken är bättre än be-

fintlig teknik. Provning genomförs i två faser; en experimentell fas och en

fältfas. För provningen svarar den sökande och av Jordbruksverket godkänd

forskare. Den experimentella fasen skall omfatta minst två omgångar och

fältfasen 15 produktionsomgångar.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 1

23

Utvärderingen sker med utgångspunkt från dels gränsvärden och godtag-

bara nivåer, dels särskilda bedömningar. För närvarande är tre fabrikat före-

mål för provning. De resultat som hittills framkommit visar att vissa problem

med skador, fothälsa, feilagda ägg, kvalster och coccidier efter hand blivit

bättre. När det gäller befjädringen kvarstår dock problemen. Orsakssamman-

hangen tycks vara komplexa. På grund av lönsamheten inom äggbranschen

har antalet investeringar i nya system varit lågt. Det fastställda provningspro-

grammet föreskriver att 15 omgångar skall vara genomförda och resultaten

godtagbara från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Det fabrikat som har

hunnit längst i provningen kommer att ha 5 omgångar genomförda vid ut-

gången av år 1993. En slutgiltig prövning om ett godkännande av detta fabri-

kat kan tidigast ske år 1995.

Arbetsmiljö

Högre halter av ammoniak, damm och endotoxiner har konstaterats i de alter-

nativa systemen. Genom vissa skötselåtgärder och tekniska lösningar kan hal-

tema komma ner till fullt acceptabel nivå. Detta gäller också dammhaltema.

Den mest påtagliga skillnaden beträffande ergonomi och olycksfallsrisker är

plockningen av golvägg och rengöringen i system för frigående höns. I den

attitydundersökning som Jordbruksverket låtit genomföra till 30 golvhönspro-

ducenter med fler än 500 höns har 16 av 23 givna svar uppgivit att de inte

hade några problem med arbetsmiljön och 20 att de inte hade problem med

stallmiljön. Det är mycket angeläget att forskningen om arbetsmiljö kan fort-

sätta eftersom en acceptabel arbetsmiljö är en förutsättning för en positiv ut-

veckling av systemen för frigående höns.

Forskning

Forskning om system för frigående höns påbörjades på Lantbruksuniversite-

tet år 1988. De medel som anslogs till forskning rörande de nya systemen var

mycket begränsade. De ideella djurskyddsföreningarna har bidragit med för-

hållandevis stora anslag. I den forskningspolitiska propositionen år 1990 till-

delades Lantbruksstyrelsen ett anslag för djurmiljöförbättrande åtgärder på

3,2 miljoner kronor. Anslaget skulle enligt regeringsbeslutet i första hand an-

vändas för framtagning av alternativa system för höns. Anslaget har sederme-

ra höjts till 4,4 miljoner. Ett forskningsprogram antogs av Jordbruksverket i

samarbete med Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). De medel som

anslagits inom detta program för fjäderfäprojekt har varit 2,5 miljoner kronor

per år. I denna summa ingår de 0,5 miljoner per år som Jordbruksverket bi-

drar med till provningen av ny teknik. Fr.o.m. år 1994 kommer ett nytt forsk-

ningsprogram att tas fram. Medel till detta kommer från Jordbruksverket och

Stiftelsen Lantbruksforskning.

I rapporten finns redovisat vilken forskning som pågår och vilka resultat

och erfarenheter som hittills framkommit.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 1

24

Resultaten från forskningen används kontinuerligt i utvärderingen av ny

teknik och det erfarenhetsutbyte som pågår. De problem som kvarstår att lösa

är fjäderplockning och fjäderhackning. Även inom området stall- och arbets-

miljö kvarstår vissa problem samt när det gäller bekämpning av coccidier och

kvalster. Produktionen i system för frigående höns måste nå viss säkerhet

innan systemen kan bli allmänt förekommande och accepterade.

Utbildning

I takt med att intresset för frigående system ökar måste resurser läggas på ut-

bildningen av producenterna. I initialskedet kommer behovet av rådgivning

att vara stort. Jordbruksverket föreslår att man inom Föreningen Svensk

fjäderfäskötsel tar fram ett utbildnings- och rådgivningsprogram för ägg-

produktion i frigående system.

Förslag

Enligt verkets bedömning är en utveckling i olika länder inom EG mot ett

motsvarande förbud mot burhöns som i Sverige trolig. Sveriges redan nu

höga standard när det gäller friska djur, god stallmiljö och kunniga produ-

center kommer att vara till fördel för den svenska produktionen.

Det är emellertid enligt Jordbruksverkets bedömning inte realistiskt att

genomföra ett totalt burförbud den 1 januari 1999. Det är alltför många pro-

blem som ännu kvarstår och kan förväntas ta förhållandevis lång tid att lösa.

Mot denna bakgrund föreslår verket att tidpunkten för burförbudet flyttas

fram till den 1 januari 2004. En kontrollstation bör genomföras år 1998.

För att inte denna framflyttning av tidpunkten för burförbudet skall med-

föra att hönsens situation i gamla föråldrade burar ytterligare försämras före-

slår Jordbruksverket att en djurmiljöprövning av samtliga burhönsanslägg-

ningar skall genomföras under perioden fram till år 1997. Den djurmiljöpröv-

ning som föreslås bör utformas enligt den modell som tillämpas inom slakt-

kycklingproduktionen och som innebär att stall- och djurmiljö poängsätts.

Med utgångspunkt i antalet poäng fastställs hur länge produktionen i buran-

läggningen får fortsätta. I anläggningar som inte uppnår vissa minimipoäng

måste produktionen upphöra senast den 1 januari 1999 såvida inte investe-

ringar sker i nya anläggningar. Anläggningar som uppnår högsta poäng får

fortsätta längst till den 1 januari 2006. Tidpunkten är satt med tanke på att en

rimlig avskrivningsperiod (10 år) måste kunna tillämpas vid nyinvesteringar.

På detta sätt förbättras situationen för burhönsen samtidigt som det öppnas

möjligheter till en rimlig avskrivningsperiod för producenterna.

Investeringar i nya buranläggningar får endast ske vid företag som den

1 januari 1994 har äggproduktion och nyinvesteringen får innebära högst det

antal hönsplatser som nuvarande anläggning enligt förprövning är godkänd

för.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 1

25

Förteckning över de remissinstanser som avgett

yttrande över Statens jordbruksverks rapport

(1993:14) Alternativa inhysningssystem för värphöns

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Statens livsmedelsverk,

Arbetarskyddsstyrelsen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Sveriges lant-

bruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Skogs- och jordbrukets

forskningsråd, Länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämt-

lands län, Lantbrukarnas riksförbund, Familjejordbrukamas riksförbund.

Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Föreningen svensk fjäderfä-

skötsel, Konsument-forum, Konsumentgillesförbundet, Kronägg ek. för.,

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföre-

ningen, Svenska lantarbetareforbundet, Svenska lantägg AB, Sveriges djur-

skyddsföreningars riksförbund och Sveriges veterinärforbund.

Dessutom har yttranden inkommit från Konsumentföreningen Stockholm,

Pelle & Lisa AB, Stiftelsen veterinär fjäderfäforskning, Skogs- och lantarbets-

givareförbundet, Kabi pharmacia hospital care, Krokom kommun, Skara

kommun, AB Vallberga kontrollhönseri, Svenska foder AB, Västerbottens

läns äggcentral förening upa, Källbergs industri AB, Sveriges ost & ägg gros-

sister, Konsumentberedningen, Bo Algers; Sveriges lantbruksuniversitet,

Ingvar Ekesbo; Sveriges lantbruksuniversitet, anställda vid AB Vemtofta

fjäderfä samt enskilda personer.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 2

26

Förteckning över myndigheter och organisationer

som var företrädda vid Jordbruksdepartementets

diskussion den 12 november 1993 om alternativ till

burhållning av värphöns

Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Kon-

sumentverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska

anstalt, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Lantbrukarnas riksförbund,

Familjejordbrukamas riksförbund, Föreningarna djurens vänners riksorga-

nisation, Föreningen svensk fjäderfäskötsel. Konsumentberedningen, Kon-

sumentforum, Konsumentgillesförbundet, Kronägg ek. för., Nordiska sam-

fundet mot plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska

lantarbetareförbundet, Svenska lantägg AB, Sveriges djurskyddsföreningars

riksförbund och Sveriges veterinärförbund.

Skr. 1993/94:106

Bilaga 3

27

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo,

Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,

Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,

Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Olsson

Skr. 1993/94:106

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:106 Alternativ till burhållning av

värphöns.

gotab 45452, Stockholm 1993

28