Prop. 1993/94:132

Regeringens skrivelse

1993/94:132

Meddelande om kommande förslag till

vissa ändringar i kapitalbeskattningen

Skr.

1993/94:132

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 22 december 1993

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Finansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas meddelande om vissa ändringar i kapitalbeskattningen

som bör gälla redan från och med den 1 januari 1994. Ändringarna kan

i enskilda fall innebära en skärpt beskattning jämfört med beslutade

regler.

I fråga om avyttring av onoterade aktier som sker efter utgången av år

1993 beskattas aktievinster som grundas på orealiserade inkomster och

förväntningsvärden efter den faktiska kapitalskattesatsen för aktievinster

resp, bolagsskattesatsen. Samtidigt undantas kvarhållna i bolaget be-

skattade inkomster som intjänats efter det att det nya systemet har börjat

tillämpas från reavinstbeskattning. Denna metod för beräkning av

skattepliktig reavinst kallas JIK-metoden (Justering av Ingångsvärdet med

Kvarhållen inkomst).

JIK-metoden kan innebära att negativa anskaffningsvärden uppkommer.

Om anskaffningsvärdet är negativt skall även en äganderättsövergång

genom arv, testamente, gåva eller bodelning utlösa reavinstbeskattning.

För aktieägare i fåmansföretag finns särskilda regler för beskattning av

utdelning och reavinst i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt, SIL. Den s.k. altemativregeln ändras på så sätt att den

nuvarande kopplingen till förmögenhetsvärdet ersätts av en koppling till

I Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 132

det beskattade egna kapitalet i bolaget. Huvudregeln, som utgår från Skr. 1993/94:132

anskaffningskostnaden för den skattskyldiges aktier, kompletteras med en

möjlighet att i viss utsträckning beakta utbetalda löner.

Skattefriheten för utdelning från såväl noterade som onoterade svenska

bolag begränsas när denna utdelning betalts med utdelning som bolaget

erhållit på bl.a. aktier i utländska bolag som utgör portföljplaceringar.

Skattefriheten för utdelning från noterade och onoterade svenska bolag

som lämnas under år 1994 stramas delvis åt för fysiska personer och

dödsbon. Detsamma gäller utdelning från ekonomiska föreningar.

Inledning

Riksdagen antog den 16 december 1993 regeringens förslag i prop.

1993/94:50 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (rskr.

1993/94:108 och 1993/94:110). Motivet för beslutet är att åstadkomma

en tillfredsställande riskkapitalförsörjning, bland annat genom minskade

inlåsningseffekter. Det innebär att beskattningen av utdelning på aktier

i svenska aktiebolag hos ägaren är slopad fr.o.m. ingången av år 1994.

I syfte att i princip uppnå enkelbeskattning av kvarhållen inkomst vid

avyttring av sådana aktier är reavinstbeskattningen halverad från samma

tidpunkt. Skatten på avkastning av eget kapital likställs i princip med

skatten på avkastning av lånat kapital. De i denna skrivelse aviserade

reglerna för beskattning av reavinster på onoterade aktier tar bort den

kvarvarande relativa överbeskattningen av kvarhållen inkomst i bolag.

De kompletteringar och förbättringar som nu aviseras utgör en

integrerad del av de redan beslutade regelförändringarna. Syftet är bl.a.

att motverka oönskad skatteplanering samt att undanröja vissa incitament

för ett i samhällsekonomiskt avseende irrationellt ekonomiskt handlande.

Med hänvisning till det anförda är det av stor vikt att de kommande

reglerna kan börja tillämpas samtidigt med de redan beslutade föränd-

ringarna. Ändringarna kan i enskilda fall innebära skatteskärpningar. För

att undvika att komma i konflikt med förbudet mot retroaktiv skattelag

krävs att undantaget från retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regerings-

formen kan tillämpas. Enligt regeringens bedömning utgör de nu

redovisade skälen sådana särskilda skäl som avses i nämnda lagrum.

JIK-metoden

I prop. 1993/94:50 konstaterades att den ekonomiskt riktiga konsekven-

sen av enkelbeskattning av utdelade bolagsinkomster är att i bolaget

kvarhållna, fullt ut beskattade, inkomster undantas från beskattning vid

avyttringen av aktier i bolaget. En metod att åstadkomma detta är den av

Företagsskatteutredningen (Fi 1992:11) i betänkandet (SOU 1993:29)

presenterade JIK-metoden. Företagsskatteutredningen utreder för

närvarande hur denna metod skall utformas.

Utredningen har i en skrivelse till regeringen den 21 december 1993 Skr. 1993/94:132

redovisat att resultatet av det hittills bedrivna arbetet ger vid handen att

JIK-metoden bör införas för onoterade aktier. Grunddragen i utredningens

kommande förslag såvitt gäller onoterade aktier har presenterats i en

promemoria som bilagts skrivelsen. Utredningens skrivelse och pro-

memorian finns i bilaga 1. Utredningen avser att redovisa förslaget före

utgången av januari 1994.

Av promemorian framgår att principen för JIK-metoden är att den

skattskyldige vid beräkning av skattepliktig reavinst vid en aktieavyttring

får räkna upp anskaffningsutgiften med sådan inkomst som hade kunnat

delas ut men som i stället hållits kvar i bolaget. Det sker genom att

anskaffningsutgiften för en aktie ökas med den del av inkomsten i bolaget

efter bolagsskatt som belöper på aktien under den tid den skattskyldige

innehaft aktien och minskas med lämnad utdelning under samma tid.

Regeringen delar utredningens uppfattning att JIK-metoden har

betydande förtjänster i ett system med skattefrihet för utdelade belopp hos

aktieägaren jämfört med ett system som endast schablonmässigt tar

hänsyn till förstaledsbeskattningen av kvarhållen inkomst. Enligt

regeringens uppfattning bör därför JIK-metoden införas för onoterade

aktier. Metoden bör utformas enligt de grunddrag som utredningen

föreslår.

JIK-metoden för onoterade aktier bör börja tillämpas vid samma

tidpunkt som enkelbeskattningen, dvs. från och med ingången av år 1994.

JIK-metoden innebär att en aktievinst — till den del den inte hänför sig

till inkomster som hållits kvar i bolaget — skall beskattas efter en faktisk

skattesats på 25 % för fysiska personer och dödsbon samt 28 % för

aktiebolag och vissa andra juridiska personer. Av detta och av ut-

formningen av modellen i promemorian följer att skatten på grund av en

aktieavyttring kan bli såväl högre som lägre vid tillämpning av metoden

än enligt det system som riksdagen fattat beslut om.

En fråga är hur övergången till en JIK-metod bör ske. Utredningen

redovisar — utan att förorda en viss lösning — två skilda synsätt i frågan.

Ett är att gamla fonderade inkomster som har tjänats in i ett system med

dubbelbeskattning inte skall omfattas av den enkelbeskattning av bo-

lagsinkomster som skall tillämpas från och med nästa år. Det innebär att

endast den faktiska anskaffningsutgiften för aktien får beaktas vid

tillämpning av JIK-metoden. Den andra lösningen innebär att aktiens

andel i det beskattade egna kapitalet får räknas som anskaffningsutgift.

Reformen innebär sammantaget väsentliga lättnader för företagen och

deras ägare. För företag med onoterade aktier innebär ett införande av

JIK-metoden fördelar, som dessutom förstärks över tiden. Med hänsyn

härtill och till det svåra statsfinansiella läget finner regeringen att

alternativet med faktiska anskaffningsutgifter är att föredra. Därmed

försämras inte förutsättningarna för framtida sänkningar av det allmänna

ränteläget, vilket i sin tur i hög grad förbättrar den ekonomiska situa-

tionen för företagen. Det är således regeringens uppfattning att över-

gången till JIK-metoden för onoterade aktier bör göras med bibehållande

av dessa aktiers anskaffningsvärde.

Övergångslösningen innebär att anskaffningsvärdet undantagsvis kan bli Skr. 1993/94:132

negativt. I sådana fall kan den skattepliktiga vinsten vid en överlåtelse

överstiga vederlaget. För att förhindra kringgående bör — i likhet med

vad som gäller i fråga om andelar i handelsbolag — negativa an-

skaffningsvärden beskattas när äganderätten övergår till annan genom

arv, gåva, testamente eller bodelning.

3 § 12 mom. SIL

I 3 § 12 mom. SIL finns särskilda regler för fåmansföretag. Syftet med

reglerna är att hindra att arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst. En

närmare redovisning av hur utrymmet för kapitalinkomstbehandling

bestäms finns i den av utredningen upprättade promemorian (avsnitt 2).

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1993/94:50 har skatteutskottet

uttalat att den s.k. alternativregeln i 3 § 12 mom. SIL - enligt vilken

kapitalinkomstbehandlingen får baseras på aktiernas förmögenhetsvärde

- är förenad med sådana nackdelar att det är angeläget att bestämmelsen

ändras (bet. 1993/94:SkU15 s. 149).

Utredningen drar samma slutsats och förordar att anknytningen av

altemativregeln till förmögenhetsvärdet ersätts av en direkt koppling till

det beskattade egna kapitalet i företaget. Regeringen anser att det finns

starka skäl att genomföra utredningens förslag omgående. Förslaget bör

därför läggas till grund för lagstiftning och tillämpas fr.o.m. 1995 års

taxering. Det innebär att förmögenhetsvärdet inte får användas vid

beräkning av det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. I stället bör hela

det beskattade egna kapitalet vid utgången av det beskattningsår som

taxeras år 1993 utgöra grundval för altemativregeln vid beräkningen av

kapitalinkomstbehandlat utrymme. Värdet bör minskas om belopp som

legat till grund för beräkningen av kapitalunderlaget delas ut. I punkt 8

av övergångsbestämmelserna till SIL i rskr. 1993/94:110 finns vissa

begränsningar av möjligheterna att under år 1994 erhålla skattefrihet vid

tillämpning av altemativregeln och vid utdelning av sparad utdelning.

Någon motsvarande begränsning i möjligheten att tillämpa den föreslagna

altemativregeln bör inte gälla.

I fråga om begränsningen vid 1995 års taxering avseende undantaget

från skatteplikt för sparad utdelning bör i enlighet med vad utredningen

föreslår en ändring göras så att undantaget för skatteplikt anknyts till en

femtedel av utrymmet. Någon annan inskränkning i möjligheten att

utnyttja ackumulerad sparad utdelning bör inte göras.

En konsekvens av att JIK-metoden skall användas vid beräkning av

reavinsten vid avyttring av aktierna i onoterade företag är att reavinsten

skall beskattas med en faktisk skattesats på 25 %. Det innebär i fråga om

aktieägare i fåmansföretag att den del av en reavinst som skall tas upp till

beskattning i inkomstslaget tjänst bör uppgå till 50 %, i överens-

stämmelse med de regler som gäller t.o.m. 1994 års taxering.

I detta sammanhang tar regeringen också upp en annan fråga, nämligen

möjligheten att vid beräkning av det kapitalinkomstbehandlade utrymmet

ta viss hänsyn till utbetalda löner till andra anställda än aktieägare. En Skr. 1993/94:132

sådan regel bör införas som komplement till huvudregeln som innebär att

det kapitalinkomstbehandlade utrymmet beräknas med utgångspunkt i den

faktiska anskaffningsutgiften för aktierna, eventuellt efter uppräkning med

konsumentprisindex. Däremot bör den inte få användas när an-

skaffningsutgiften för aktierna beräknas enligt alternativregeln, dvs. på

grundval av det beskattade egna kapitalet. En komplettering med

lönesumman bör utformas så att ägaren vid beräkning av det kapital-

inkomstbehandlade utrymmet till underlaget — dvs. anskaffningskostnaden

för aktierna — kan lägga ett belopp motsvarande en viss andel, exempel-

vis 10 %, av bolagets genomsnittliga lönesumma under några av de

senaste åren. En sådan regel bör kombineras med vissa spärrar. En

motsvarande åtgärd bör övervägas för enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag.

Beskattning av utdelningsinkomster från utländska bolag

En annan fråga som behandlas av utredningen avser beskattningen av

utländska utdelningsinkomster. Den nya lagstiftningen om slopad

beskattning av utdelning i kombination med villkoren i vissa dubbel-

beskattningsavtal kan innebära att utdelning från en utländsk juridisk

person inte beskattas när den tillfaller ett svenskt företag. Detta gäller

även om det är fråga om s.k. portfölj investeringar. En följd av detta är

att indirekt ägande av aktier och andelar i utländska bolag gynnas i

förhållande till direkt ägande av sådana värdepapper.

Utredningens förslag innebär att när mottagna utländska utdel-

ningsinkomster vidareutdelas av det mottagande svenska bolaget till

ägarna skall beloppet inte omfattas av skattefrihet för utdelning hos

ägarna. Skatten på sådan vidareutdelning bör enligt utredningen beräknas

på ett belopp som inkluderar utländsk källskatt. Sådan källskatt bör få

räknas av från skatten hos aktieägarna. Regeringen ansluter sig till

utredningens förslag. De föreslagna reglerna bör tillämpas på vidareut-

delning av utdelning av det aktuella slaget som ett svenskt företag erhållit

efter utgången av år 1993. Detta förslag innebär i nu avsedda fall en

skärpning i förhållande till vad som annars skulle gälla.

Begränsning av skattefrihet för utdelning som lämnas under år 1994

Utöver utredningens förslag tar regeringen även upp en särskild fråga

rörande den slopade dubbelbeskattningen.

Undanröjandet av den ekonomiska dubbelbeskattningen är ett led i

regeringens ansträngningar att återskapa tillväxtkraften i svensk ekonomi.

Slopandet av dubbelbeskattningen stimulerar tillväxtbetingelserna fram-

förallt för de små och medelstora företagen.

Under den tid förslaget bereddes i regeringskansliet förekom en debatt

som medförde att propositionen kompletterades med vissa åtgärder mot

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 132

oönskad skatteplanering i samband med övergången till det nya skatte- Skr. 1993/94:132

systemet. Under riksdagsbehandlingen av förslaget har dessutom

beständigheten i det nya systemet satts i fråga. Även om det är osanno-

likt, oavsett valutgången 1994, att det skulle fattas ett beslut att återinföra

en ekonomisk dubbelbeskattning av det riskvilliga kapitalet inom ak-

tiebolagssektom kan diskussionen i sig få till följd att bolag under år

1994 delar ut vinstmedel i en omfattning som inte är motiverad ur

företagsekonomisk synpunkt. Den debatt som förekommit kan också ge

incitament till omotiverad aktiespekulation.

Med hänsyn till vad som anförts anser regeringen att de åtgärder som

hittills genomförts bör kompletteras. En lämplig åtgärd är att något

begränsa skattefriheten för utdelningsinkomster hos aktieägaren under det

första år systemet med enkelbeskattning tillämpas. En motsvarande

begränsning bör gälla för utdelning från ekonomiska föreningar.

En begränsning bör inte gälla sådan utdelning som varit skattefri redan

enligt hittillsvarande regler. Det gäller bl.a. sådan utdelning som avses

i 3 § 7 mom. SIL — i lagrummets lydelse t.o.m. 1994 års taxering — och

som innebär att utdelning av aktier i ett dotterbolag under vissa förutsätt-

ningar är skattefri för mottagaren. Beskattning bör inte heller komma i

fråga när utdelning tillfaller ett annat svenskt aktiebolag. Syftet med den

nu diskuterade begränsningen bör uppnås om den tillämpas på utdelning

som tillfaller fysiska personer och dödsbon.

Utgångspunkterna för regeringens kommande förslag är följande.

Skattefrihet bör endast gälla för vad som kan anses motsvara en för det

utdelande företaget normal utdelning. Lämnas utdelning med högre

belopp bör aktieägaren beskattas för överskjutande del med kapital-

skattesatsen 30 %.

I fråga om utdelning på onoterade aktier bör utdelning av 120 % av det

högsta av de utdelningsbelopp som lämnats under de senaste fem åren

vara skattefri. I det utdelningsbelopp som används som jämförelsebelopp

bör inte få räknas in utskiftade medel i samband med nedsättning av

aktiekapitalet. Med hänsyn till att utdelning kan ha lämnats med låga

belopp eller att det inte förekommmit någon utdelning alls bör som ett

alternativ medges att utdelning lämnas med ett belopp som svarar mot

20 % av det beskattade egna kapitalet i bolaget vid utgången av det

beskattningsår som taxeras år 1993.

Begränsningen för skattefrihet för utdelning på onoterade aktier bör

tillämpas även för utdelning som skall behandlas enligt fåmansföretags-

reglema i 3 § 12 mom. SIL. I dessa fall bör skattefriheten för utdelning

hos aktieägaren omfatta det lägsta utdelningsbelopp som följer av å ena

sidan bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL samt den tidigare behandlade

övergångsbestämmelsen och å andra sidan bestämmelsen om en generell

begränsning av skattefrihet för utdelning.

Även i fråga om noterade aktier bör utdelning av 120 % av det högsta

av de utdelningsbelopp som lämnats under de senaste fem åren vara

skattefri. Om vinsten under år 1993 ökat i förhållande till tidigare år bör

det belopp som kan delas ut kunna ökas i relation till hur mycket större

1993 års vinst är i förhållande till den högsta vinsten under de föregående

fem åren.

Frågan om särskild hänsyn skall tas till nyemissioner och under år 1993

nystartade företag bör övervägas ytterligare.

Det bör prövas om utdelning från investmentföretag och förvaltnings-

företag i viss utsträckning bör undantas från den föreslagna begränsnings-

regeln. För dessa företag gäller vid 1994 års taxering regler som innebär

att bolaget beskattas för mottagna utdelningsinkomster och att avdrag

medges för beslutad utdelning. För att dessa bolag vid 1994 års taxering

inte skall beskattas för mottagna utdelningsinkomster skall alltså

motsvarande belopp vidareutdelas till aktieägarna.

För investmentföretagen måste begränsningen dock utformas så att det

inte blir möjligt att under år 1994 dela ut i bolaget obeskattade reavinster.

Samtidigt bör övervägas huruvida det för investmentföretag krävs

särskilda regler som tar hänsyn till redan beskattade reavinster från tiden

före 1990 års skattereform vid beskattningen av överskjutande utdelning.

Skr. 1993/94:132

1992 års företags-

skatteutredning

1993-12-21 Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

Regeringen

I sitt senaste betänkande, Fortsatt reformering av företagsbeskattningen,

Del 2 (SOU 1993:29), redovisade utredningen den principiella uppfatt-

ningen att aktiebolagens inkomster borde undantas från beskattning i

ägarledet oberoende av om de delas ut eller hålls kvar i bolaget.

Utredningen presenterade översiktligt en modell för undantagande av

kvarhållna inkomster från aktievinstbeskattning, JIK-metoden (Justering

av Ingångsvärdet med Kvarhållen inkomst). Modellen utgick från den

motsvarande metod som nyligen införts i Norge (RISK-metoden).

Principen för JIK-metoden är att den skattskyldige vid beräkning av

skattepliktig reavinst på grund av en aktieavyttring får räkna upp

anskaffningsutgiften med sådan inkomst som hade kunnat delas ut men

som i stället hållits kvar i bolaget. Detta sker genom att anskaffningsut-

giften ökas med inkomsten i bolaget efter bolagsskatt under den tid den

skattskyldige innehaft aktien och minskas med lämnad utdelning under

samma tid. JIK-metoden medför således att den skattepliktiga reavinsten

inte påverkas av om bolaget delar ut sina inkomster eller ej.

Utredningens ståndpunkt var att ett avskaffande av beskattningen av

utdelningsinkomster bör kompletteras med JIK-metoden för beskattning

av aktievinster. Med hänsyn till att JIK-metoden är relativt komplicerad

och att den är internationellt oprövad ansåg utredningen att den inte borde

införas förrän praktiska erfarenheter vunnits av tillämpningen av RISK-

metoden i Norge. Utredningen föreslog att man i ett första steg skulle

lätta dubbelbeskattningen genom att undanta hälften av utdelningsin-

komster och aktievinster från beskattning.

I prop. 1993/94:50 föreslog regeringen att utdelningsinkomster helt

undantas från beskattning. I fråga om aktievinster föreslogs att utred-

ningens förslag om halverad beskattning genomförs. Riksdagen har fattat

beslut enligt förslagen i propositionen (bet. 1993/94:SkU 15 och SkUlö,

rskr. 1993/94:108 och 110).

Genom beslutet om fullständig skattefrihet för utdelningsinkomster

kommer JIK-frågan i ett annat läge. Utredningen har därför efter samråd

med regeringen tagit upp frågan på nytt.

JIK-metoden har betydande förtjänster i ett system med skattefrihet för

utdelningsinkomster. Utredningens principiella uppfattning är alltjämt att

ett sådant system bör kompletteras med metoden.

Det hittills bedrivna arbetet ger vid handen att JIK-metoden bör införas

för onoterade aktier. Såvitt nu kan bedömas kan metoden utformas på ett

sådant sätt att den lämpar sig även för noterade aktier. Utredningen har

under den korta tid som förflutit sedan metoden aktualiserades på nytt

inte hunnit belysa alla frågor tillräckligt för att redan nu kunna slutredo-

visa arbetet. Utredningen avser att redovisa ett förslag till aktievinst-

beskattning enligt JIK-metoden före utgången av januari 1994.

Regeringen har gett uttryck för uppfattningen att det inte är aktuellt att

tillämpa metoden på avyttringar av noterade aktier under år 1994. I fråga

om onoterade aktier bör enligt utredningens uppfattning metoden, om den

införs, tillämpas på avyttringar redan under år 1994 för att inte möjlig-

heter skall öppnas till oönskad skatteplanering t.ex. genom att en

reaförlust skapas genom utdelning som är skattefri enligt de regler som

börjar tillämpas det nämnda året. En konsekvens av dessa regler kan

nämligen vara att en sådan reaförlust är avdragsgill.

Med "onoterade aktier" syftar utredningen på andra aktier än aktier i

bolag som tillhör en koncern där aktierna i moderbolaget eller en del av

aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade i den mening som följer av

27 § 2 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

(SIL). Av lagrummet följer att en aktie är marknadsnoterad om den är

föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kon-

tinuerlig notering av marknadsmässig omsättning som är allmänt

tillgänglig.

Frågan om JIK-metoden skall tillämpas på en aktieavyttring under år

1994 eller ej bör bedömas utifrån förhållandena vid tidpunkten för

avyttringen. T.ex. den omständigheten att en avyttrad onoterad aktie varit

noterad men avförts från noteringen tidigare under det nämnda året bör

således sakna betydelse.

Även om inte alla frågor är lösta är ändå grunddragen i utredningens

kommande förslag till utforming av JIK-metoden fastlagda. Dessa

grunddrag presenteras såvitt gäller onoterade aktier i den bifogade

promemorian (bil. 1:1). Om JIK-metoden senare införs även för noterade

aktier bör lösningarna bli i huvudsak desamma. En viktig skillnad är att

utredningens preliminära modell för noterade aktier innehåller inslag som

medför att den skattepliktiga reavinsten på grund av en aktieavyttring kan

räknas ut vid varje given tidpunkt.

En utgångspunkt för JIK-metoden är att en aktievinst - till den del den

inte hänför sig till inkomster som hållits kvar i bolaget - skall beskattas

efter en faktisk skattesats på 25 % för fysiska personer och dödsbon och

28 % för aktiebolag och vissa andra juridiska personer. Av detta och

utformningen av modellen i promemorian följer att skatten på grund av

en aktieavyttring kan bli såväl högre som lägre med tillämpning av

metoden än enligt det system som riksdagen fattat beslut om.

Enligt 2 kap. 10 § regeringsformen gäller följande. Skatt får inte tas ut

i vidare mån än som följer av föreskrift som gällde när den omständighet

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

inträffade som utlöste skattskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl

påkalla det får dock en lag innebära att skatt tas ut trots att lagen inte

trätt i kraft när den nämnda omständigheten inträffade om regeringen

eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med

förslag jämställs ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen

om att sådant förslag är att vänta.

Syftet med denna skrivelse och den bifogade promemorian är att rege-

ringen skall ges ett underlag för att beredas tillfälle att före utgången av

år 1993 lämna meddelande till riksdagen om att förslag är att vänta om

att JIK-metoden införs med tillämpning på avyttringar av onoterade aktier

efter den nämnda tidpunkten.

I promemorian tas även några andra frågor upp. Det gäller vissa frågor

med anknytning till reglerna i 3 § 12 mom. SIL samt en fråga rörande

utdelning på vissa aktier och andelar i utländska juridiska personer. Syftet

är även i dessa delar att regeringen skall beredas tillfälle att lämna

meddelande till riksdagen om att förslag till lagstiftning som avses

tillämpas efter utgången av år 1993 är att vänta.

Särskilda yttranden från sakkunnige Edin samt experterna Armholt och

Virin bifogas (bil. 1.2-1.4).

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

Klas Herrlirt

Särskild utredare

10

Promemoria ang. grunddragen i utredningens

kommande förslag om utformning av JIK-metoden

såvitt avser onoterade aktier, m.m.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

1 Grunddragen i JIK-metoden för onoterade aktier

JIK-metoden går ut på att inte endast utdelade bolagsinkomster utan även

kvarhållna beskattade inkomster (kvarhållen inkomst) som i princip kan

delas ut utan beskattning hos mottagaren undantas från skatt i ägarledet.

Detta sker genom att vid beräkning av reavinst på grund av en aktie-

avyttring den faktiska anskaffningsutgiften justeras med inkomst som

hållits kvar i bolaget.

Kvarhållen inkomst beräknas enligt följande:

+ 72 % av den beskattningsbara inkomsten (post 1)

+ skattefria utdelningsinkomster m.m. (post 2)

— lämnad utdelning (post 3).

Post 1. Syftet med JIK-metoden är att beskattade inkomster som hållits

kvar i bolaget skall öka anskaffningsutgiften för aktierna i bolaget. Enligt

de regler som tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering är bolagsskattesatsen

28 %. Den beskattade inkomsten kan med hänsyn härtill beräknas till

72 % av den beskattningsbara inkomsten.

Post 2. Utdelning på svenska aktier och andelar som ett aktiebolag

erhållit efter utgången av år 1993 är skattefri. Vidare är utdelning som

ett aktiebolag erhåller på vissa aktier och andelar i utländska bolag

undantagen från beskattning. Även inkomst från en filial i utlandet till ett

svenskt aktiebolag är i vissa fall undantagen från svensk beskattning.

Med skattefria utdelningsinkomster m.m. avses inkomster av dessa slag.

I posten ingår inte sådana utdelningsinkomster som beskattas hos mot-

tagaren vid vidareutdelning enligt förslagen i avsnitt 3.

Post 3. Med lämnad utdelning avses såväl utdelning som beslutats på

bolagsstämma enligt reglerna i aktiebolagslagen (1975:1385) som

överföring av värden till aktieägarna i andra former, exempelvis genom

s.k. förtäckt utdelning.

I det följande används begreppet justeringsinkomsten. Med det avses

summan av 72 % av den beskattningsbara inkomsten och av skattefria

utdelningsinkomster m.m. Vidare används begreppet den fördelade

justeringsinkomsten. Den fördelade justeringsinkomsten för en aktie

utgörs av den del av justeringsinkomsten som är hänförlig till aktien. Om

aktierna i ett aktiebolag har lika rätt till andel i bolagets vinst beräknas

den fördelade justeringsinkomsten för varje aktie i bolaget som den totala

11

justerade fördelningsinkomsten dividerad med antalet aktier i bolaget. I

annat fall beräknas den fördelade justeringsinkomsten för en aktie efter

skälig grund.

Beslut om justeringsinkomsten och fördelningen av denna på aktierna

1 bolaget fattas varje år av skattemyndigheten på grundval av uppgifter

som lämnas av bolaget. Justeringsinkomsten hänförs till den dag då

årsredovisning fastställs av bolagsstämman (justeringstidpunkteri).

Fördelningen av justeringsinkomsten skall ske enligt bolagets yrkande om

inte särskilda skäl talar för att fördelningen bör ske på annat sätt.

Ett exempel illustrerar tillämpningen av JIK-metoden i det fallet att den

skattskyldige haft endast en aktie i ett bolag med 100 aktier som har lika

rätt till andel i bolagets vinst. Aktien har anskaffats i april år 1 för 90

och avyttrats i april år 2. Årsredovisningen fastställs den 1 maj och

utdelning sker den 30 maj båda åren. Justeringsinkomsten för år 1 är

300. Den fördelade justeringsinkomsten är således (300/100 = ) 3. Den

skattskyldige har inte rätt att tillgodoräkna sig fördelad justeringsinkomst

för år 2. Utdelningen på aktien år 1 är 2. Den justerade anskaffningsut-

giften blir (90 -I- 3—2=) 91. Detta belopp utgör det omkostnadsbelopp som

får dras av från vederlaget vid beräkning av den skattepliktiga reavinsten.

(Utredningen föredrar termen omkostnadsbelopp framför anskaffnings-

värde för det belopp som följer av en tillämpning av JIK-metoden.)

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för en avyttrad aktie tillämpas

enligt gällande regler den s.k. genomsnittsmetoden om den skattskyldige

haft flera aktier av samma slag och sort som den avyttrade aktien (27 §

2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL).

Genomsnittsmetoden innebär följande i fråga om aktier. Som an-

skaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaffningsvärdet för samtliga

aktier av samma slag och sort som den avyttrade aktien. Det genom-

snittliga anskaffningsvärdet beräknas på grundval av faktiska an-

skaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade förändringar beträffande

innehavet.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet med tillämpning av JIK-metoden

ökas de faktiska anskaffningsutgifterna för aktier av samma slag och sort

som den avyttrade aktien med de fördelade justeringsinkomster som

hänför sig till de justeringstidpunkter som infallit under tiden för

innehavet av resp, aktie. Anskaffningsutgifterna minskas med utdelningar

som erhållits på aktierna.

Ett exempel illustrerar. En skattskyldig har i april år 1 anskaffat en

aktie (A) av ett visst slag och en viss sort för 90 och i juni år 2 en annan

aktie av samma slag och sort (B) för 110. Utdelning sker alltid i maj. En

av aktierna avyttras i september år 3. Kvarhållen inkomst per aktie

(justeringsinkomst./.utdelning) är för resp, år 3, 4 och 5. Den justerade

anskaffningsutgiften är (90 + 3+4+5=) 102 för aktie A och (110+5=)

115 för aktie B. Omkostnadsbeloppet är ((102+115)/2 = ) 108,5.

I fråga om koncerner förs justeringsinkomsterna uppåt i koncernen och

ackumuleras allteftersom.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

12

Ett exempel illustrerar. Den fysiska personen F äger samtliga aktier i

aktiebolaget A som har det helägda dotterbolaget B. Justeringsinkomsten

i A är 100 och i B 50. Utdelning förekommer inte. Antalet aktier är 10

i vardera bolaget. Aktierna har lika rätt till utdelning. Före hänsynstagan-

de till koncemförhållandet skall anskaffningsutgiften för en aktie i B och

i A ökas med 5 resp. 10. Hänsynstagandet till koncernförhållandet

medför att anskaffningsutgiften för aktierna i A skall ökas även med 5,

alltså sammanlagt med 15.

Utdelning mellan bolag i en koncern medför justering av an-

skaffningsutgiften för endast det mottagande bolagets aktier i det

utdelningslämnande bolaget. Om i det diskuterade exemplet B lämnar

utdelning till A påverkar det ju inte värdet av F:s aktier i A.

Vidareföring av justeringsinkomster i en koncern avser justerings-

inkomstema under samma år. Vidareföring sker även i ägarkedjor där

koncemförhållande inte föreligger. I detta fall sker vidareföringen från

led till led med ett års fördröjning.

Avsikten är att om möjligt hänsyn skall tas även till kvarhållen inkomst

i utländska dotterbolag till svenska aktiebolag. En metodik för detta har

ännu inte utarbetats.

Fråga uppkommer om faktiska anskaffningsutgifter obetingat skall bilda

utgångspunkten för beräkning av reavinst i JIK-systemet eller om det

finns skäl att göra beräkningen utifrån något alternativt värde om det är

högre än det faktiska värdet.

Utdelning av inkomster som hållits kvar i bolaget före ingången av år

1993 (gamla fonderade inkomster) medför att anskaffningsutgiften

justeras ned trots att hänsyn inte tagits till motsvarande justeringsinkomst.

En konsekvens av detta är att ett belopp som svarar mot utdelningen

kommer att beskattas som reavinst när aktierna i bolaget avyttras. Denna

effekt undviks om vid övergången till JIK-metoden en akties andel i det

beskattade egna kapitalet får räknas som anskaffningsutgift om den

faktiska anskaffningsutgiften är lägre.

Gamla fonderade inkomster har tjänats in i ett system med dubbel-

beskattning av bolagsinkomster. Principiella skäl kan därför tala för att

gamla fonderade inkomster inte bör omfattas av den enkelbeskattning av

bolagsinkomster som börjar tillämpas år 1994. Ett sådant resultat uppnås

på indirekt väg om endast den faktiska anskaffningsutgiften får beaktas

vid tillämpning av JIK-metoden. Riksdagens beslut innebär emellertid att

gamla fonderade inkomster kan delas ut utan att vare sig anskaffnings-

utgiften påverkas eller annan beskattning sker hos mottagaren än som

följer av reglerna i 3 § 12 mom. SIL. Med hänsyn härtill avstår

utredningen från att ta ställning i frågan om alternativ anskaffningsutgift

vid övergången till JIK-metoden.

Den långsiktiga statsfinansiella kostnaden för ett införande av JIK-

metoden för onoterade aktier beror starkt av vilka antaganden som görs

om beteendet hos bolag med onoterade aktier och aktieägare i sådana

bolag i det system som beslutats av rikdagen. I detta system är utdel-

ningsinkomster skattefria medan aktievinster beskattas efter en faktisk

skattesats på 12,5 %. De skilda skattesatserna medför att det blir lönsamt

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

13

att dela ut inkomster i största möjliga omfattning och, i den mån detta

medför att ett kapitalbehov uppkommer i bolaget, skjuta tillbaka medlen

till bolaget i form av ovillkorliga aktieägartillskott. Tillskottet medför att

anskaffningsvärdet på aktierna ökas. Vinstmedlen beskattas således inte

vid en avyttring av aktierna i bolaget.

Om man antar att inga anpassningsåtgärder sker kan den långsiktiga

statsfinansiella kostnaden för att införa JIK-metoden för onoterade aktier

uppskattas till 1 mdkr per år. Möjligheterna till anpassning begränsas i

viss utsträckning av reglerna i 3 § 12 mom. SIL. Enligt utredningens

uppfattning är det realistiskt att anta att de möjligheter som finns skulle

utnyttjas mer eller mindre regelmässigt. Om denna uppfattning godtas blir

de långsiktiga kostnaderna betydligt lägre. Kostnaderna begränsas även

genom utredningens förslag till ändring av altemativregeln (avsnitt 2).

Det är emellertid inte möjligt att beräkna de skatteintäkter som följer av

detta förslag.

Det statsfinansiella utfallet på kort sikt beror av vilken lösning som

väljs i frågan om alternativ anskaffningsutgift vid övergången till JIK-

metoden. Om något alternativ till den faktiska anskaffningskostnaden inte

medges uppkommer en kortsiktig statsfinansiell intäkt på 0,9 mdkr. Om

en akties andel i det beskattade egna kapitalet i dess helhet får räknas

som anskaffningsutgift om den faktiska anskaffningsutgiften är lägre,

uppkommer en kortsiktig statsfinansiell kostnad på 0,8 mdkr. Det

kortsiktiga perspektivet är begränsat till år 1994.

2 Altemativregeln i 3 § 12 mom. SIL m.m.

I 3 § 12 mom. SIL finns särskilda regler för fåmansföretag. Syftet med

reglerna är att hindra att arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst.

Reglerna tillämpas om den skattskyldige eller någon närstående till

honom varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskatt-

ningsåret eller något av de tio närmast föregående beskattningsåren. De

innebär i huvudsak följande i lydelsen enligt rskr. 1993/94:108 och 110.

Ett utrymme för kapitalinkomstbehandling bestäms schablonmässigt för

varje beskattningsår. Utrymmet skall i princip motsvara normal aktieav-

kastning. Det utgörs av statslåneräntan vid utgången av november året

före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad

med anskaffningskostnaden för den skattskyldiges aktier i företaget.

Utdelning inom utrymmet tas upp som intäkt av kapital. Överskjutande

utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Utrymme som inte utnyttjats

(sparat utdelningsutrymme) läggs till utrymmet det närmast följande

beskattningsåret.

Sparat utrymme för kapitalinkomstbehandling har betydelse även vid

avyttring av den skattskyldiges aktier i företaget. Vinst inom utrymmet

beskattas som intäkt av kapital. Av en överskjutande vinst tas 70 % upp

som intäkt av tjänst. Av resterande belopp tas hälften upp som intäkt av

kapital medan den andra halvan är skattefri. Det belopp som tas upp som

intäkt av tjänst är maximerat till 100 basbelopp.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

14

Anskaffningskostnaden får vid bestämmandet av utrymmet räknas upp

med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med

förvärvsåret, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990.

Enligt den s.k. alternativregeln får vid beräkningen som an-

skaffningskostnad i stället tas upp värdet på aktierna vid utgången av år

1990 beräknat enligt punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen

(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess då gällande lydelse. Detta

värde skall dock justeras i vissa hänseenden. Värdet efter dessa justering-

ar benämns här "förmögenhetsvärdet".

Syftet med altemativregeln är att utrymmet för kapitalinkomst-

behandling skall få baseras på det beskattade egna kapitalet i företaget vid

utgången av år 1990.

Från Riksskatteverket har inhämtats att anknytningen till förmögenhets-

värdet medför att altemativregeln ofta ger värden som är betydligt

förmånligare för de skattskyldiga än som åsyftats. En annan svaghet med

alternativregeln i dess nuvarande utformning är att hänsyn inte tas till

värdepåverkande omständigheter som inträffat efter utgången av år 1990,

t.ex. stora utdelningar.

Utredningen anser att anknytningen av altemativregeln till förmögen-

hetsvärdet bör ersättas av en direkt koppling till det beskattade egna

kapitalet i företaget. Detta kan lämpligen beräknas med utgångspunkt i

reglerna för beräkning av kapitalunderlag i lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv (survlagen) och avse förhållandena vid utgången

av det beskattningsår som taxeras år 1993.

Vid beräkningen av kapitalunderlaget bör hänsyn tas till värdet av

sådana aktier och andelar i dotterföretag och andra företag som inte

räknas som tillgång enligt 3 § survlagen. Sådana aktier och andelar bör

tas upp till vad som av kapitalunderlaget i dotterföretaget — beräknat på

samma sätt — belöper på aktierna eller andelama.

Värdet enligt den nu föreslagna altemativregeln bör minskas om belopp

som legat till grund för beräkningen av kapitalvärdet delas ut.

Inkomstberäkningen på grund av en avyttring av aktier som omfattas

av reglerna i 3 § 12 mom. SIL måste göras i tre steg i JIK-systemet.

Dels görs en beräkning enligt JIK-metoden. Denna ger i princip

resultatet att den del av en aktievinst som motsvarar kvarhållen inkomst

är skattefri och resterande del är skattepliktig. Dels görs en beräkning

enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL utan tillämpning av JIK-metoden.

Resultatet av denna beräkning är i princip att aktievinsten delas upp i en

del som motsvarar sparat utdelningsutrymme och en överskjutande del.

Resultaten av dessa beräkningar sammanställs. Till den del vinsten

motsvarar sparat utdelningsutrymme gäller resultatet enligt JIK-metoden,

dvs. skattefrihet eller skatteplikt som intäkt av kapital. I fråga om den

överskjutande delen gäller resultatet enligt 3 § 12 mom. SIL. Med hänsyn

till att skatteuttaget på denna del bör överensstämma med nuvarande

skatteuttag bör hälften av den överskjutande delen tas upp som intäkt av

kapital och hälften som intäkt av tjänst (gäller endast fåmansföretag som

omfattas av JIK-metoden).

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

15

Enligt punkt 8 av övergångsbestämmelserna till SIL i rskr. 1993/94:110 Skr. 1993/94:132

gäller följande vid 1995 års taxering. Har aktier eller andelar vid Bilaga 1:1

tillämpning av 3 § 12 mom. SIL värderats enligt altemativregeln gäller

undantaget från skatteplikt för utdelning för högst summan av dels ett

belopp som svarar mot statslåneräntan vid utgången av november året

före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad

med anskaffningskostnaden och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott efter

uppräkning, dels en femtedel av det belopp som därutöver är att anse

som intäkt av kapital. Vid utdelning av belopp som svarar mot sparat

utdelningsutrymme gäller undantaget från skatteplikt endast en femtedel

av beloppet.

Genom utredningens förslag om att förmögenhetsvärdet ersätts av

kapitalunderlaget vid utgången av det beskattningsår som taxeras år 1993

blir altemativregeln mer rättvisande. Med hänsyn härtill bör övergångs-

bestämmelsen kunna begränsas till sparat utrymme. Denna begränsning

bör ändras så att undantaget från skatteplikt anknyts till en femtedel av

utrymmet.

3 Beskattning av vissa utdelningsinkomster m.m.

Enligt 7 § 8 mom. SIL i lagens lydelse enligt rskr. 1993/94:110 är

svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller

svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (företag) frikallat från

skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländskt bolag som

inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet om två förutsätt-

ningar är uppfyllda. Av 2 § 10 mom. SIL följer att motsvarande gäller

för svenska värdepappersfonder.

Den första förutsättningen är uppfylld om något av följande alternativ

föreligger. Det ena alternativet är att det sammanlagda röstetalet för

företagets aktier eller andelar i det utdelande bolaget vid beskattningsårets

utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier

eller andelar i bolaget. Det andra alternativet är att det görs sannolikt att

innehavet av aktien eller andelen betingas av verksamhet som bedrivs av

företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden

eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det förstnämnda företaget

nära.

Den andra förutsättningen är att den inkomstbeskattning som det

utländska bolaget är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning

som skulle ha skett enligt SIL om inkomsten hade förvärvats av ett

svenskt företag.

Vid sidan av denna lagreglering finns det i praktiskt taget samtliga

dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått med andra stater regler som

befriar ett svenskt företag från skatt på utdelning från ett bolag i den

andra staten om utdelningen skulle ha varit skattefri om den erhållits från

ett svenskt företag (huvudvillkoret). Äldre avtal innehåller i allmänhet

inget ytterligare krav för skattebefrielsen. I nyare avtal uppställs som

ytterligare villkor för skattebefrielsen att den inkomst med vilken

16

utdelningen betalats underkastats "normal" bolagsskatt. Innebörden av

"normal" bolagsskatt skiljer sig mellan olika avtal.

Enligt punkt 2 a första stycket av anvisningarna till 22 § kom-

munalskattelagen (1928:370), KL, och 3 § 1 mom. tredje stycket SIL i

lagarnas lydelse enligt rskr. 1993/94:108 resp. 110 undantas utdelning på

aktier och andelar i svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och

värdepappersfonder (svenska aktier m.m.) från skatteplikt.

Den nya lydelsen av SIL får den icke avsedda effekten att huvud-

villkoret i dubbelbeskattningsavtalen blir verkningslöst. Enligt äldre avtal

blir utdelningsinkomst som ett svenskt företag uppbär från ett utländskt

bolag obetingat undantagen från beskattning. Enligt nyare avtal blir

inkomsten undantagen från beskattning om den inkomst med vilken

utdelningen betalats underkastats "normal" bolagsskatt.

En konsekvens av detta är att indirekt ägande av aktier och andelar i

utländska bolag gynnas i förhållande till direkt ägande av sådana

värdepapper.

Det naturliga sättet att komma till rätta med den uppkomna situationen

är att omförhandla avtalen i det aktuella hänseendet. Detta är emellertid

en så tidsödande procedur att en lösning på denna väg inte kan komma

till stånd inom överskådlig tid. Utredningen föreslår med hänsyn härtill

följande lösning.

Utdelning som uppbärs på svenska aktier m.m. omfattas inte av

undantagen från skatteplikt i punkt 2 a första stycket av anvisningarna till

22 § KL och i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL om utdelningen betalas med

utdelning som det utdelande företaget eller värdepappersfonden erhållit

på aktier eller andelar i utländska juridiska personer. Detta gäller dock

inte om företaget i frånvaro av dubbelbeskattningsavtal skulle ha varit

undantaget från skattskyldighet för utdelningen på grund av de regler i

7 § 8 mom. SIL i lagrummets nuvarande lydelse som redogjorts för i det

föregående.

Samtidigt som denna bestämmelse införs bör 7 § 8 mom. SIL ändras

så att även utdelning på aktier och andelar i utländska juridiska personer

som utgör portföljplaceringar blir skattebefriad utan krav på att den

utdelade inkomsten underkastats inkomstbeskattning som är jämförlig

med den inkomstbeskattning som skulle ha skett om inkomsten hade

förvärvats av ett svenskt företag. Detta medför att begreppet "jämförlig”

måste ändras så att vid beaktandet av intäkterna hos en utländsk juridisk

person utdelningar som den juridiska personen erhållit på portfölj-

placeringsaktier anses som sådan inkomst som skulle ha beskattats om

den uppburits av ett svenskt bolag.

Utdelning på portföljplaceringsaktier bör när den vidareutdelas inte

omfattas av undantagen från skatteplikt i punkt 2 a första stycket av

anvisningarna till 22 § KL och i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL.

Enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § KL beskattas

under vissa förutsättningar den del av vinsten i en utländsk juridisk

person som belöper på en svensk delägare hos delägaren. Den föreslagna

regleringen bör inte gälla för utdelning som betalats med utdelning från

en utländsk juridisk person om denna bestämmelse är tillämplig.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

17

Har ett företag erhållit utdelning på aktie eller andel i en utländsk

juridisk person för vilken undantaget från skattskyldighet inte är

tillämpligt på mottagaren om vidareutdelning sker, bör utdelning som

företaget lämnar anses i första hand ha betalts med sådan erhållen

utdelning.

Utländsk källskatt på utdelning till ett svenskt företag som beskattats

hos mottagaren vid vidareutdelning bör räknas av från skatten på

vidareutdelningen enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk

skatt. Skatten på vidareutdelningen bör beräknas på ett belopp som

inkluderar utländsk källskatt.

De föreslagna reglerna bör tillämpas på vidareutdelning av utdelning

av det aktuella slaget som ett svenskt företag erhållit efter utgången av

år 1993.

I frånvaro av annan reglering än den som föreslagits i det föregående

skulle det kunna löna sig för fysiska personer att förvalta aktier och

andelar i aktiebolag och fondera utdelningsinkomstema. Utredningen

kommer att överväga om särskilda regler som motverkar lönsamheten av

detta behövs. Om sådana regler införs bör de tillämpas första gången på

fondering under år 1995.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

18

Särskilt yttrande av sakkunnige P-0 Edin

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:2

I sitt förra betänkande föreslog utredningen att skatten på aktievinster och

utdelningsinkomster skulle sänkas till 12,5 procent.

I ett särskilt yttrande angav jag avvikande mening och ansåg att det inte

fanns sakligt hållbara motiv att nu ensidigt bryta den stora skatteöverens-

kommelsen. Den var avsedd att skapa långsiktigt stabila skatteregler

grundade på en likformighet i beskattningen. De föreslagna ändringarna

skulle återinföra dels en bestående osäkerhet om framtida skattesystem

dels kraftiga incitament och möjligheter till manipulationer och s.k.

skattearbitrage. Skattesänkningens effekt på investeringarna bedömdes

som oklar. Men eftersom kapitalkostnaden för den marginella investe-

ringen faktiskt ökar, p.g.a. de föreslagna ändringarna, kan den t.o.m. bli

negativ. Den huvudsakliga effekten av skattesänkningen blir därför att

den utgör en prestationsfri gåva från statskassan till nuvarande aktieägare.

I sin iver att, innan mandattiden runnit ut, kunna presentera en ännu

praktfullare gåva sänkte regeringen i sin proposition skatten på utdel-

ningsinkomster till noll. Regeringen gjorde detta utan närmare utredning

men med vetskap om att den föreslagna modellen skulle medföra mycket

stora problem om den genomfördes utan justeringar. I hopp om att kunna

komma till rätta med de allvarligaste problemen gav den utredningen i

uppdrag att snabbutreda den s.k. JIK-metoden. Detta i akt och mening att

någon av de sista dagarna innevarande år hinna med att skriva brev till

Riksdagen och meddela huvuddragen i ändringsförslagen.

JIK-metoden är, enligt utredningens förra betänkande, komplicerad,

internationellt oprövad och ställer stora krav på dokumentation. Det har

därför, trots intensivt arbete, inte varit möjligt att slutföra utrednings-

arbetet inom utsatt tid. I skrivande stund torde ingen inom utredningen -

ens med minimala krav på säkerhet - kunna bedöma huruvida den av oss

föreslagna JIK-metoden kommer att förbättra eller försämra skatte-

systemet.

Vad jag nu medverkat i är såvitt jag kan se det hittills värsta exemplet

på missbruk av det svenska utredningsväsendet. Detta är ingen kritik av

utredningens arbete utan enbart av de förutsättningar den har givits.

Som försvar för att jag - trots dessa förutsättningar - ändå medverkat

i utredningsarbetet vill jag anföra två skäl:

- Av respekt för det svenska utredningsväsendet. Jag anser det närmast

vara en plikt att medverka och efter fattig förmåga försöka göra det bästa

möjliga även av en närmast hopplös uppgift.

- Av respekt för och lojalitet till utredningsmannen Klas Herrlin.

Mina synpunkter på innehållet i den skrivelse som nu utrednings-

mannen överlämnar till Regeringen har följande två utgångspunkter:

- Synpunkterna inskränker sig enbart till frågeställningen om de

föreslagna förändringarna kan förväntas förbättra eller försämra

beskattningen av aktievinster och utdelningsinkomster jämfört med de

regler som Riksdagen tidigare i höst beslutat om. Det innebär alltså inte

att jag på något sätt finner dessa regler rimliga.

19

- Eftersom utredningen ännu ej hunnit slutföra arbetet måste min Skr. 1993/94:132

sammanfattande bedömning betraktas som preliminär. Bilaga 1:2

I ett skattesystem med enkelbeskattade bolagsvinster, där man valt att

skattebefria utdelningsinkomsterna, framstår JIK-modellen som prin-

cipiellt riktig och tycks ha betydande förtjänster.

Den allvarligaste invändningen mot att införa JIK-modellen är utan

tvekan att den i praktiken ökar lönsamheten och underlättar s.k. skatte-

arbitrage. Visserligen kan man, åtminstone teoretiskt, redan inom de

nyligen beslutade reglerna uppnå den maximala arbitrage-effekten mellan

ränteutgifter (skatteavdrag 30 %) och utdelningsinkomster (skatte-

befriade). Men i praktiken underlättas denna typ av skatteplanering

påtagligt om nu även reavinster motsvarande kvarhållen vinst blir

skattebefriade. Det grundläggande felet ligger dock inte i själva JIK-

modellen utan självfallet i att man nu valt att ha kraftiga skillnader i

beskattningen av olika kapitalinkomster och kapitalutgifter. Det faktum

att det finns en betydande osäkerhet om de nuvarande skattereglerna även

kommer att gälla för 1995 torde dock ha en viss avskräckande effekt på

denna typ av skatteplanering (för övrigt den enda positiva effekt jag kan

se av osäkerhet inom skatteområdet).

Frågan om aktieägarna vid reavinstberäkning ska få göra avräkning

även för gamla kvarhållna vinster (före 1994) har behandlats av

utredningen. Härvid har det inte kunnat presenterats ett enda rationellt

ekonomiskt skäl för att medge någon sådan avräkning. Till yttermera

visso skulle ett sådant förfarande kräva ett betydande administrativt

merarbete.

Inte ens näringslivets företrädare i utredningen har försökt hävda att

skattebefrielse av gamla upparbetade vinster skulle kunna få några

positiva effekter på företagande, investeringar eller sysselsättning.

Utredningen anför också att principiella skäl talar mot att tillåta en sådan

avräkning men avstår trots detta från att ta ställning i frågan.

Skulle Regering och Riksdag ändå besluta om sådan avräkning kommer

det att utgöra det hittills mest oblyga exemplet på hur en riksdags-

majoritet kan utnyttja sin maktposition till att berika en närstående krets

på statens bekostnad.

Med tanke dels på att JIK-modellen nu enbart kommer att omfatta

onoterade bolag dels den osäkerhet som finns beträffande den framtida

beskattningen är det nödvändigt att för 1994 införa en spärr mot

omotiverat höga utdelningar. Annars kommer vi sannolikt att få bevittna

en skattebetingad dränering av riskkapital från många svenska företag.

Min sammanfattande slutsats blir att, under förutsättning att ingen JIK-

avräkning för gamla vinster tillåts och att en rimlig utdelningsspärr

införs, fördelarna med att införa JIK-modellen överväger nackdelarna.

20

Särskilt yttrande av experten Roland Armholt

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:3

Mot bakgrund av att riksdagen fattat beslut att utdelningsinkomster skall

helt undantas från beskattning delar jag utredningens redovisade upp-

fattning rörande JIK-frågan.

Utredningen har däremot avstått från att ta ställning i frågan om något

alternativt anskaffningsvärde bör få användas i stället för det faktiska

anskaffningsvärdet. Med anledning av utredningens förslag i avsnitt 2,

Alternativregeln i 3 § 12 mom. SIL m.m., har jag funnit skäl att uttala

följande rörande neutraliteten i förhållande till enskild näringsverksamhet.

Det som anförs är naturligtvis också min uppfattning i frågan om ett

alternativt anskaffningsvärde för aktier.

Efter mer än tio års utredning har riksdagen nu antagit skatteregler som

syftar till att enskild näringsidkare och dennes näringsverksamhet skall

beskattas på ett sätt som är jämförbart med det som gäller för aktieägare

och aktiebolaget. Genom den lydelse som reglerna har erhållit enligt rskr.

1993/94:108 kommer emellertid beskattningen av enskild näringsverk-

samhet också fortsättningsvis att i väsentliga delar avvika från det som

gäller för fåmansföretagen. En del av olikbehandlingen har sin grund i

att reformeringen av den enskilde näringsidkarens beskattning har dröjt.

Detta har fått till följd att de enskilda näringsidkarna under väntetiden fått

sin sparandemöjlighet begränsad genom en för hög beskattning med

årligen runt 2 miljarder kr. Andra delar av olikbehandlingen beror mer

direkt på reglernas utformning, varvid en del enligt den motivering som

redovisats i lagstiftningsärendet har sin grund i statsfinansiella skäl. Med

det motivet har reglerna för beräkning av fördelningsunderlaget och

storleken på räntesatsen för räntefördelningen bestämts. För de övriga

punkter där olikbehandling sker genom reglernas utformning har det inte

lämnats någon redovisning för detta.

Enligt min mening bör det grundläggande målet med den nu ändrade

beskattningen av enskild näringsverksamhet — att uppnå neutralitet

jämfört med aktiebolagsbeskattningen — upprätthållas. Det kvarstår

viktiga förändringar för att målet skall uppnås. Eventuellt statsfinansiellt

utrymme för förändringar i företagsbeskattningen bör i första hand

användas för att genomföra de förändringar rörande beskattningen av

enskild näringsverksamhet som förhindrats just med detta motiv. När nu

beskattningen av denna verksamhetsform äntligen har reformerats är det

dessutom naturligt, att i de sammanhang där beskattning av fåmansföretag

och dess aktieägare behandlas, också utreda i vad mån reglerna för

enskild näringsverksamhet bör ändras. De begränsningsregler som utred-

ningen föreslår för fåmansföretagens skattefria utdelning innebär att de

enskilda näringsidkamas räntefördelningsmöjligheter framstår som än mer

otillräckligajämfört med förslaget i proposition 1993/94:50. Med det mål

som räntefördelningen syftar till bör likställdheten mellan beskattningen

av enskild näringsverksamhet och fåmansföretagen vara naturlig och

oeftergivlig.

21

Särskilt yttrande av experten Niclas Virin

Utredningen har haft att utgå från de förutsättningar som skattesystemet

innehåller efter genomförandet av reformen enligt rskr. 1993/94:108 och

110. De problem som detta kan medföra synes kunna bemästras på ett

teoretiskt adekvat sätt med den föreslagna lösningen.

Utredningen föreslår därför att JIK-modellen införs fr.o.m. den 1

januari 1994 men begränsar förslaget till onoterade aktier. Det finns i och

för sig förutsättningar för att modellen kan fungera för sådana aktier,

bl.a. därför att omsättningshastigheten är låg. Men utredningen antar att

systemet skall kunna gälla generellt och alltså senare tillämpas även för

noterade aktier.

För noterade aktier är det nödvändigt att beskattningsreglerna är

överskådliga och begripliga för allmänheten. Skattereglerna bör inte

motverka ett långsiktigt sparande i aktier. Därför måste reglerna också

vara stabila och inte ändras med täta intervall. De regler som nyligen

införts skulle kanske redan efter ett år ändras på nytt.

Även om företagen i eget intresse skulle informera marknaden om

utvecklingen av JIK-underlagen, kommer prissättningen på aktier att

påverkas av osäkerheten om underlaget för beloppen och dettas storlek.

Varje tillkommande osäkerhetsmoment har en negativ inverkan på

aktiemarknaden.

Även aktiefondsmarknaden påverkas. En teknik måste skapas för att

fonddelägarna skall kunna erhålla sin andel av fondens JIK-belopp. För

att värdepappersfonderna skall kunna hantera JIK-beloppen måste en

omfattande och dyrbar systemutveckling ske. Detta kommer att öka

förvaltningskostnaderna för fondema vilket drabbar fondspararna.

I stora, noterade bolag kan stora tillämpningssvårigheter förutses. I

synnerhet gäller detta i koncerner; särskilt i dem med utländska

dotterbolag.

Införs JIK-metoden från och med 1994 för onoterade bolag, kan

effekten bli att reavinstbeskattningssystemet kompliceras genom att vi får

olika regler för noterade och onoterade bolag.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:4

22

Finansdepartementet

Skr. 1993/94:132

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1993.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.

Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas,

Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,

Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:132 med meddelande om

kommande förslag om vissa ändringar i kapitalbeskattningen.

23