Prop. 1993/94:183

Regeringens skrivelse

1993/94:183

Utvecklingsplan för skolväsendet

Skr.

1993/94:183

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Per Unckel

(Utbildningsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen vad man vet om skolan på grundval av

bl.a. uppföljningar och utvärderingar som gjorts av Statens skolverk. Vi-

dare redovisas de områden där behov av ytterligare information förelig-

ger.

I skrivelsen redogörs även för de utvecklingsområden som regeringen

bedömer som särskilt angelägna att arbeta med under den kommande

treårsperioden, bl.a. ledarskaps- och kompetensutvecklingen samt ut-

vecklingen av gymnasieskolan. Regeringen lämnar också sin syn på

kursplaneutvecklingen i skolan.

Vidare behandlas frågor om distansundervisningen.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 183

Innehållsförteckning

1 Skolans reformutveckling ............................ 1

1.1 Utvecklingsplanen .............................. 4

1.2 Pågående utredningar m.m........................ 5

2 Vad vet vi om skolan? ............................... 6

2.1 Utbildningsresultat .............................. 6

2.2 Elevutveckling och sko Ikostnader ................. 11

3 Speciella utvecklingsområden ........................ 17

3.1 Uppföljning och utvärdering av skolan.............. 17

3.2 Skolans styrning ............................... 18

3.3 Ledarskaps- och kompetensutveckling .............. 19

3.4 Kursplaneutveckling............................ 24

3.5 Utveckling av gymnasieskolan .................... 28

3.6 Elever med svårigheter .......................... 32

3.7 Invandrarelevers kunskaper i svenska språket ........ 33

3.8 Skolstart ..................................... 34

3.9 Datoranvändningen i skolan ...................... 35

4 Distansundervisning ............................... 38

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 41

Skr. 1993/94:183

1 Skolans reformutveckling

Det senaste decenniet har inneburit ett av de mest genomgripande för-

ändringsskedena i skolans historia. Skälen till det omfattande reformar-

betet är den snabba förändringen av skolans omvärld, präglad av fakto-

rer såsom den växande betydelsen av kompetens för såväl individers

som nationers välstånd samt kunskapers och informations snabbare om-

sättningshastighet - inte minst genom informationsteknologins genom-

brott. Av det följer också den ständiga och snabba förvandlingen av ar-

betsplatsers, yrkens och hela branschers kompetenskrav och betingelser

och därmed behovet av ett livslångt lärande, för vilket skolan skall lägga

en grund.

Samtidigt som skolan har en viktig uppgift i att föra vidare tidigare

generationers kunskaps- och kulturarv, skall den ge unga människor en

gedigen grund av kunskaper, självförtroende och nyfikenhet på att söka

ny kunskap. Det är därför självklart att en skola som skall förbereda för

en värld där kunskapssökandet, förmågan till förnyelse, kompetensen

och den ständiga strävan efter förbättringar är kännetecken, själv måste

präglas av samma sak. Detta, i sin tur, kan endast uppnås om de olika

aktörerna - kommuner, skolor, universitet och högskolor - och ytterst

de närmast berörda - lärare, föräldrar, elever och studenter, får ett be-

tydligt större inflytande över och ansvar för att utforma utbildningen.

Reformutvecklingen inom skolan under senare år kan uttryckas i tre

steg.

Det första steget är en avreglering och frigörelse för att skapa utrymme

för förnyelse, kreativitet och mångfald.

Myndighetsstrukturen har förändrats. Detaljerade regelsystem har be-

gränsats och förenklats. Lärartjänsterna har kommunaliserats. Statsbi-

dragssystemet har ersatts av ett samlat utjämningsbidrag.

Avregleringen och frigörelsen har inneburit att statens roll har be-

gränsats. Samtidigt är ambitionen att den statliga styrning som likväl

sker därigenom skall bli mer uppenbar och tydlig. Dit hör att lägga fast

långsiktiga mål och prioriteringar för det samlade utbildningsväsendet,

att definiera de mål som alla elever minst skall nå samt de kunskaper

och den utveckling som alla - oavsett var de bor eller vad de väljer -

skall ha rätt till i skolan.

Det andra steget är att skapa drivkrafter för förnyelse. Här handlar det

framför allt om valfrihetsreformerna, som ger rätt och möjlighet att väl-

ja mellan skolor och utbildningsvägar. Hit hör också reformer som ger

skolorna större självständighet och därmed förutsättningar för fler män-

niskors delaktighet.

Det tredje steget är att, med de nya valmöjligheterna, skapa förutsätt-

ningar för rationella val och beslut. Det handlar framför allt om att ska-

pa väl fungerande informations- och utvärderingssystem, som kan ge be-

slutsunderlag både åt dem som anordnar utbildning och dem som väl-

jer.

Den nya myndighetsstrukturen på utbildningsområdet, där Statens

skolverk har just utveckling, uppföljning, utvärdering och kvalitetskon-

Skr. 1993/94:183

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 183

troll som några av sina huvudsakliga uppgifter, är ett uttryck för denna Skr. 1993/94:183

ambition.

Med de senaste årens reformer har skolan gått från en tradition av re-

gelstyrning till målstyrning. Att åstadkomma en målstyrd skola är dock

inte slutmålet, utan endast ett sätt att skapa förutsättningar för att ut-

veckla skolan till en lärande organisation, där analyser av resultat och

utfall ligger till grund för den kontinuerliga utvecklingen och förbätt-

ringen.

Utvecklingen av skolan från regelstyrning via målstyrning till en lä-

rande organisation förutsätter förändringar i regelverk, myndighets-

strukturer, finansieringssystem och i riksgiltiga styrmedel såsom läropla-

ner, kursplaner och timplaner. Dessa förutsättningar finns nu i huvud-

sak. Men en sådan utveckling kräver också att skolans alla intressenter

skall kunna studera och analysera resultat och utfall, för att lära, för-

bättra och utveckla i en ständig strävan efter allt bättre resultat. Det är i

detta sammanhang utvecklingsplanen för skolväsendet skall ses.

1.1 Utvecklingsplanen

Enligt riksdagens beslut skall, i samband med den fördjupade prövning-

en av skolans verksamhet, underlag och riktlinjer för utvecklingen på

skolområdet tas fram i en särskild utvecklingsplan för skolväsendet

(prop. 1990/91:18, bet. 1990/91:UbU4, rskr. 1990/91:76). Regeringen har

i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) aviserat sin av-

sikt att under början av år 1994 lämna en sådan utvecklingsplan till

riksdagen.

Regeringen har nyligen fastställt läroplaner för hela det offentliga

skolväsendet, dvs. dels en läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

Lpo 94, dels en läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. I läro-

planerna anges den värdegrund som skall vara utgångspunkten för all

verksamhet i skolan, de mål och riktlinjer som gäller för skolans arbete

och ansvarsfördelningen mellan dem som arbetar i skolan.

Målen för skolornas arbete inom de olika ämnena och kurserna ges,

förutom i läroplanerna, i kursplanerna för respektive ämne och kurs.

Regeringen har den 17 mars 1994 fastställt kursplaner för grundskolan

och kommer under våren 1994 att fastställa programmål och kursplaner

för kärnämnen inom de frivilliga skolformerna. Övriga riksgiltiga kurs-

planer och timplaner har regeringen uppdragit åt Skolverket att faststäl-

la.

En viktig uppgift för alla som verkar inom skolväsendet under den

närmaste treårsperioden blir införandet av de nya måldokumenten och

betygssystemen i skolan. Med de beslut som nu fattats om läroplaner

och kursplaner har staten för sin del lagt grunden för den målstyrda

skolan. Nu ankommer det på dem som verkar i skolan att driva utveck-

lingen inom skolan i riktning mot de uppställda målen. Såväl Utbild-

ningsdepartementet som Skolverket kommer att genomföra informa-

tionsåtgärder och fortbildningsinsatser för genomförande av skolrefor-

merna. Särskilda medel har anvisats för ändamålet. Kommunerna och i Skr. 1993/94:183

förekommande fall landstingen har, enligt den gällande ansvarsfördel-

ningen, huvudansvaret för genomförandet.

Ytterst syftar målen till att utbildningsresultaten på varje nivå skall

höjas. Det finns anledning att betona vikten av att varje kommun har

skyldighet att upprätta en skolplan med utgångspunkt för hur man lo-

kalt avser att arbeta för att nå de nationella målen. Den målstyrda sko-

lan förutsätter vidare att varje skola utvecklar verksamhetsformer och

pedagogik för att kunna uppnå de nationella målen. Kommunernas

skolplaner och skolenheternas lokala arbetsplaner skall fortlöpande ut-

värderas på lokal nivå.

Regeringen vill med denna skrivelse redovisa för riksdagen sin syn på

utvecklingen och på frågor som särskilt behöver uppmärksammas och

följas upp under kommande treårsperiod och där uppdrag kan komma

att lämnas till Skolverket.

1.2 Pågående utredningar m.m.

Med anledning av uppdrag från regeringen pågår för närvarande utred-

ningar och överväganden inom ett antal områden inom skolväsendet. I

1994 års budgetproposition (bil. 9 s. 8-9) har regeringen redovisat läget

beträffande

- utredningen om kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen,

- utredningen om förlängd skolgång och sänkt skolpliktsålder,

- arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola,

- referensgruppen om särskoleundervisning,

- arbetsgruppen för att stärka det finska språkets ställning och

- arbetsgruppen om kvinnligt och manligt i skolan.

Vidare kommer regeringen i enlighet med riksdagens uttalande med

anledning av propositionen om ny läroplan för grundskolan, m.m.

(prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbUl, rskr. 1993/94:82) att kartlägga

existerande samverkansformer och överväga lämpliga åtgärder för att

stärka elevers och föräldrars inflytande i skolan. I enlighet med riksda-

gens uttalande med anledning av propositionen om ny läroplan för

gymnasieskolan, m.m. (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr.

1993/94:93) kommer regeringen att tillkalla en parlamentariskt sam-

mansatt kommitté med uppgift att följa utvecklingsarbetet i gymnasie-

skolan.

Enligt regeringens bedömning kommer med stor sannolikhet några av

de nämnda utredningarna att resultera i förslag som kommer att under-

ställas riksdagen under den aktuella treårsperioden.

2 Vad vet vi om skolan?

2.1 Utbildningsresultat

Skr. 1993/94:183

Regeringens bedömning: Nationella utvärderingar av det slag

som nu genomförts för grundskolan fyller en viktig funktion

och bör fortsätta. Motsvarande utvärderingar av gymnasiesko-

lans och den kommunala vuxenutbildningens utbildningsresul-

tat bör genomföras.

Regeringen anser det synnerligen viktigt att resultaten av den

nationella utvärderingen sprids och följs upp. Detta är i första

hand en uppgift för Skolverket, skolhuvudmannen och ytterst

varje skola. Under den kommande treårsperioden avser rege-

ringen att uppmärksamma och på olika sätt åtgärda de problem

rörande grundskolans utbildningsresultat som kommit i dagen

genom den nationella utvärderingen.

Sammanfattning

Den nationella utvärdering som Skolverket genomfört visar att den

svenska grundskolan ger de flesta elever goda basfärdigheter. Eleverna

trivs i skolan och har god självtillit. Bilden av skolan visar dock på bris-

ter när det gäller elevernas förmåga att se samband och att självständigt

lösa problem genom att tillämpa sina kunskaper. Utvärderingen visar

också att en stor grupp elever har svaga kunskaper i matematik, engels-

ka och svenska. Naturvetenskapen och matematiken framstår som sär-

skilt viktiga utvecklingsområden, såväl vad gäller resultat som förmåga

att stimulera till vidare förkovran och studium.

I de få undersökningar som finns om gymnasieskolans utbildningsre-

sultat framgår tendenser till samma problem som i grundskolan.

I förhållande till andra länder når svenska elever goda utbildningsre-

sultat. Att Sverige har en lägre andel med eftergymnasial utbildning än

viktiga konkurrentländer gör det emellertid nödvändigt att förbättra un-

dervisningen i grundskolan och gymnasieskolan, så att fler motiveras

och ges reella förutsättningar för fortsatta studier.

Grundskolans resultat i stora drag

Skolverket genomförde våren 1992 en omfattande nationell utvärdering

av grundskolan. Det är den andra utvärderingen i sitt slag som genom-

förts i landet. En första omgång genomfördes år 1989 av dåvarande

Skolöverstyrelsen. I den ingick årskurserna 2 och 5. Våren 1992 uppre-

pades undersökningen i årskurserna 2, 5 och 9 med tyngdpunkten lagd

på årskurs 9 där omkring 10 000 elever, nästan lika många föräldrar

och 2 500 lärare på 101 skolor deltog.

Den nationella utvärderingen av grundskolan ger information av både

glädjande och mer bekymmersam karaktär.

Grunden förefaller stabil. Eleverna i den svenska grundskolan har go- Skr. 1993/94:183

da basfärdigheter i att läsa, räkna och förstå engelska. Eleverna trivs i

skolan och deras självtillit är god. Föräldrarna är nöjda med kontakten

med skolan och finner samarbetet gott. Både föräldrar och elever anser

dock att de har mycket litet inflytande i skolan. Ordningen på skolorna

bedöms också överlag som god.

De mer bekymmersamma inslagen dyker upp när man betraktar ele-

vernas förmåga till självständigt tänkande, analys och problemlösning.

Här visar den nationella utvärderingen att eleverna visserligen har goda

basfärdigheter men att de är ovana att tänka självständigt och att förmå-

gan att tillämpa kunskaperna överlag är dålig.

Skälen till dessa resultat kan sökas på flera håll. Forskarna har stude-

rat resultaten av undervisningen och hur arbetet bedrivs. Undervis-

ningsresultat beror på en mängd faktorer som samspelar på ett kom-

plext sätt. Katederundervisning är den vanligaste undervisningsformen,

framför allt på högstadiet, medan grupparbete och undersökande arbete

förekommer mer sporadiskt. Forskarna har ännu inte klarlagt hur un-

dervisningen och olika bakgrundsfaktorer skiljer sig mellan undervis-

ningsgrupper där eleverna når goda resultat och grupper där resultaten

är svaga. Detta är - enligt regeringens mening - ett synnerligen viktigt

område att klarlägga. Samtidigt måste det anses alarmerande att under-

visning i så liten utsträckning utvecklats mot det ideal som redan 1980

års läroplan för grundskolan (Lgr 80) skisserade. Inte minst skolledarna

och kommunerna genom sina fortbildningsinsatser bör nu, med de nya

läroplanerna som grund, stimulera den pedagogiska debatten och ut-

vecklingen av elevaktiva arbetsformer i skolan. Skolverket avser också

att under perioden arbeta med denna fråga.

I den nationella utvärderingen har Skolverket också sökt fånga hur

väl skolorna lyckats med att bibringa eleverna sociala färdigheter som

självtillit, självständighet och tolerans. Eleverna har som nämnts god

självtillit, men sämre självständighet. Utvärderingen visar att de skolor

där många elever har hög självtillit också når goda resultat vid kun-

skapsprövningar. Graden av självtillit samvarierar inte med föräldrarnas

utbildningsbakgrund. Elever med välutbildade föräldrar uppvisar där-

emot högre grad av självständighet och solidaritet med andra grupper

än den egna. Flickor är dessutom mer solidariska och toleranta mot av-

vikande människor än pojkar.

Skillnader mellan pojkar och flickor visar sig inte bara i attityder i

fråga om det avvikande, utan framkommer också i valsituationer och i

prestationer och resultat. Skolan skall enligt skollag och läroplan verka

för jämställdhet mellan kvinnor och män och motverka traditionella

könsmönster. Detta förutsätter ett medvetet pedagogiskt arbete med

kunskap om faktiska förhållanden som grund. Därför är det viktigt att i

uppföljningar och utvärderingar uppmärksamma alla tendenser till

könsbaserade mönster och analysera bakomliggande orsaker.

1** Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 183

Utbildningsresultat inom olika ämnesområden i grundskolan

Skolverket har studerat utbildningsresultaten i alla ämnen inom grund-

skolan utom i barnkunskap och tillvalsämnen. I en serie rapporter har

resultaten redovisats ämnesområde för ämnesområde. Av resultaten kan

följande noteras.

Elever i Sverige är bland de bästa i världen i läsning, men det finns

en grupp elever som läser mycket dåligt. Läsförmågan hos de 10 % ele-

ver i Sverige som läste dåligt var sämre än i många andra länder med

lägre medelvärde, enligt Skolverket möjligen beroende på att vi har en

relativt stor andel invandrare i Sverige. I årskurs 5 har praktiskt taget

alla elever tillägnat sig elementär läsförmåga. Läsförmågan utvecklas he-

la tiden, men skillnaderna mellan eleverna blir större.

Resultaten i matematik är goda vad gäller numeriska beräkningar och

enklare problemlösning. Skillnaderna mellan elever och skolor är dock

stora. Nästan var tionde elev bedöms inte behärska de grundläggande

kunskaperna. Enskild tyst räkning och gemensamma genomgångar är

vanligt förekommande. Däremot får eleverna mindre träning i att ana-

lysera och lösa matematiska problem, argumentera för sina lösningar

och befästa matematiska begrepp.

Utvärderingen av undervisningen i engelska visar att en majoritet av

eleverna har god eller mycket god förmåga att förstå det talade språket.

Också den muntliga språkfärdigheten i engelska är god, men omkring

en fjärdedel har svårt att variera språket för att få fram ett budskap när

ordförrådet brister.

I de naturorienterande ämnena testades dels rena faktakunskaper, dels

elevernas förmåga att se samband och tillämpa kunskaperna på vardag-

liga, näraliggande företeelser. Genomgående är elevernas resultat svaga

och kunskaperna ytliga. Eleverna klarar inte att självständigt och kri-

tiskt behandla problem. Studier i andra länder visar att eleverna också

där har svårt att förstå naturvetenskapliga begrepp. De naturorienteran-

de ämnena, inklusive matematiken, framstår som ett av skolans viktigas-

te problemområden och därmed en utmaning. Det gäller såväl utbild-

ningsresultaten som skolans förmåga att ta till vara och utveckla såväl

pojkars som flickors intresse för studier inom dessa områden.

Också i de samhällsorienterande ämnena har eleverna ytliga kunska-

per, särskilt om äldre tider. Detta trots att faktakunskaperna dominerar

i undervisningen.

I bild dominerar bildframställning. Skolverket har funnit att eleverna

är dåliga på att teckna och förmodar att detta har sin grund både i lä-

rarprioriteringar och i lokal- och utrustningssituationen.

Musik är ett ämne som eleverna är positiva till och där de uppnår go-

da resultat. Också hemkunskap, slöjd och idrott är ämnen där utvärde-

ringen ger en positiv bild.

Skr. 1993/94:183

Utbildningsresultat i gymnasieskolan

Skolverket har i mycket begränsad omfattning gjort några bedömningar

av kunskaps- och färdighetsnivån i gymnasieskolans utbildningar. Där-

för saknar regeringen underlag för en egen bedömning av utbildnings-

resultat i gymnasieskolan.

Några studier inom det naturvetenskapliga området våren 1993 tyder

dock på att liksom i grundskolan har elever i gymnasieskolans naturve-

tenskapliga och tekniska linjer bristande insikter om naturvetenskapliga

samband.

Utvärderingar av försöksverksamhet med dubbelt timtal i gymnasie-

skolans B- och C-språksundervisning bekräftar att mer undervisnings-

tid resulterar i bättre språkkunskaper.

Riksdagens revisorer har år 1992 vänt sig med en enkät till gymnasie-

skolans avnämare. Undersökningen - som enligt revisorerna är begrän-

sad och måste tolkas med stor försiktighet - visar att ungdomarna har

stort självförtroende samt förmåga till samarbete och muntlig framställ-

ning. Brister finns i skriftlig framställning, matematiska färdigheter och

andra främmande språk än engelska. Också när det gäller kritiskt tän-

kande, självständigt arbete och kreativitet pekar avnämarna på brister.

Svensk skola i internationell belysning

IEA-undersökningar

Inom International Association for the Evaluation of Educational

Achievement (IEA), genomförs gemensamma internationella undersök-

ningar för jämförelse av studieresultat. Sverige har deltagit i flertalet av

dem som genomförts sedan år 1964.

De svenska resultaten har på det hela taget varit goda. Ett känneteck-

en för den svenska skolan som genomgående visat sig i jämförelse med

andra länder är den ringa variationen i kunskapsstandard mellan sko-

lorna. Detta visade sig också i den senast publicerade IEA-studien från

år 1992 som gällde läsning. Ett 30-tal länder medverkade. Svenska ele-

ver var där bland de bästa av 27 länder. 9-åringar kom på andra plats

när det gällde sakprosa och 14-åringar på tredje plats i skönlitteratur.

Även i naturorienterande ämnen, främmande språk och samhällskun-

skap klarar sig svenska elever bra internationellt sett. I matematik i års-

kurs 7 har emellertid de svenska eleverna klarat sig sämre än eleverna i

de flesta andra länder i de två undersökningar som hittills genomförts,

nämligen åren 1964 och 1980. Dessa resultat ledde till att ett antal åtgär-

der vidtogs för att förbättra matematikundervisningen i Sverige. Inom

IEA pågår planeringen av en ny undersökning om elevernas matema-

tikkunskaper åren 1995 och 1998.

Skr. 1993/94:183

OECD: Education at a Glance

Skr. 1993/94:183

OECD har i rapporten Education at a Glance gjort en jämförelse mel-

lan ett tjugotal länder vad gäller bl.a. invånarnas utbildningsnivå. Upp-

gifterna härrör från läsåret 1990/91.

Andel i åldern 25-64 år som har fullföljt minst en gymnasieutbildning

Diagram 1

I Sverige har 85 % av alla personer mellan 25 och 34 år minst en två-

årig gymnasieutbildning. I åldersgruppen 45-54 år är den andelen 61

%. Sverige har en relativt hög andel som har slutfört sin gymnasieut-

bildning i de lägre åldersgrupperna. I de högre åldersgrupperna tappar

emellertid Sverige mark i förhållande till Tyskland, Norge m.fl. länder.

Av de svenskar i åldern 25-64 år som har fullföljt minst en gymnasie-

utbildning har 23 % genomgått en postgymnasial utbildning. Genom-

snittet för Europa är 19 %. För USA och Kanada är motsvarande vär-

den 40 %.

10

2.2 Elevutveckling och skolkostnader

Skr. 1993/94:183

Regeringens bedömning: Det är viktigt att följa frågor som ofull-

ständig grundskoleutbildning, anpassad studiegång och studieav-

brott, effekter av minskade resurser bl.a. till den kommunala

vuxenutbildningen (komvux) samt tilldelningen av resurser till

fristående skolor.

Mer generella slutsatser om inriktningen på uppföljning och

utvärdering inom skolväsendet behandlas under avsnitt 3.1.

Antal elever

Antalet elever ökar i alla skolformer. För grundskolans del innebär det-

ta ett trendbrott. Antalet elever minskade under hela 1980-talet och

nådde sin lägsta nivå läsåret 1991/92. Också i gymnasieskolan stiger an-

talet elever, trots att antalet elever från grundskolan minskar. Det beror

på en högre övergångsfrekvens, införandet av de treåriga programmen

och det s.k. tredje gymnasieåret. Den högre övergångsfrekvensen inne-

bär en förbättrad måluppfyllelse. Antalet elever i komvux minskade un-

der slutet av 1980-talet men tycks nu öka något.

Läsåret 1992/93 gick ca 10 000 elever i fristående skolor på grundsko-

lenivå. Antalet godkända fristående grundskolor som hittills godkänts

uppgår till ca 250. Föregående läsår fanns det drygt 100. På gymnasieni-

vå ökade antalet elever vid fristående skolor med ca 400 elever till ca

5 650 hösten 1993. I detta antal ingår dock endast de fristående skolor

på gymnasienivå som står under statlig tillsyn.

Statistiken visar att valfrihetsreformerna har fått starkt genomslag och

att intresset för alternativa skolor är stort. Regeringen bedömer att anta-

let elever i fristående skolor kommer att öka de närmaste åren, bl.a.

därför att de flesta nystartade fristående skolor börjar i blygsam skala

med endast någon eller några årskurser.

11

Skr. 1993/94:183

Antal elever fördelade på fristående grundskola och gymnasieskola

Tidsserie 1987-1993

Diagram 2

Grundskolan

G Gymnasieskolan

Sökandelintagna i gymnasieskolan

Av de sökande till gymnasieskolan läsåret 1992/93 fick 64,5 % sitt för-

stahandsval tillgodosett, generellt sett fler på studieförberedande och fär-

re på yrkesförberedande utbildningar. Mot bakgrund av att antalet plat-

ser i gymnasieskolan i en kommun skall anpassas med hänsyn till ele-

vernas önskemål är detta mindre tillfredsställande.

Ofullständig grundskoleutbildning!studieavbrott

Regeringen kan konstatera att andelen elever utan fullständiga slutbetyg

från grundskolan är relativt konstant över tiden. Det finns dock anled-

ning att vara observant på eventuella förändringar. Regeringen avser att

följa utvecklingen, särskilt med tanke på att ett nytt betygssystem införs

under de närmaste åren.

Regeringen anser att det är angeläget att, under den kommande treårs-

perioden, studieavbrott och dess orsaker följs upp. Det är särskilt ange-

läget att få uppgifter om omfattningen av definitiva avbrott och orsaker-

na till sådana avbrott.

Det finns också skäl att ytterligare belysa sambandet mellan dem som

inte antagits till sitt förstahandsval och studieavbrott. Vi vill i detta sam-

manhang också peka på betydelsen av kommunal vuxenutbildning och

annan vuxenutbildning för ungdomar som mer definitivt avbryter sin

gymnasieutbildning. Detta har också Riksdagens revisorer tagit upp i

sin rapport om Gymnasieskolan - Resurser, resultat och utveckling.

12

Kommunal vuxenutbildning

Skolverket framhåller i sin fördjupade anslagsframställning att många

kommuner inte aktivt verkar för att nå dem i kommunen som har rätt

till grundläggande vuxenutbildning. Många kommuner uppger att in-

tresset är så stort att några omfattande rekryteringsinsatser inte är nöd-

vändiga. Det är enligt Skolverket svårt att avgöra om det verkliga beho-

vet visar sig i form av dem som aktivt söker, eller om det finns ett dolt

behov.

Många kommuner uppger att de inte kan möta efterfrågan på gymna-

sial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Den viktigaste anled-

ningen är, enligt Skolverket, en kombination av besparingar och ökad

efterfrågan. Besparingarna har medfört färre kurser, färre lärare samt

minskad SYO och administration. Skolverket redovisar att besparingar-

na också har medfört att kommunerna har blivit mer restriktiva med

att betala interkommunal ersättning. Samtidigt har elevantalet i komvux

ökat något under de senaste åren. Skolverket framhåller också att upp-

dragsutbildningen har ökat, både i kurser på grundskolenivå och på

gymnasienivå.

Kommunerna har gjort besparingar i komvux, framför allt inom den

gymnasiala vuxenutbildningen. Det finns i dag dock inget underlag för

att avgöra i vad mån besparingarna är en följd av att verksamheten ef-

fektiviserats eller att den minskat i kvalitet eller omfattning. De senaste

årens omfattande uppdragsutbildning av arbetsmarknadsskäl inom kom-

vux kan också ha påverkat kommunernas möjlighet och benägenhet att

anordna reguljär vuxenutbildning. Det finns anledning att följa och

närmare analysera vilka effekter kommunernas besparingar har på

komvux.

Skr. 1993/94:183

Kostnader

Utveckling av driftkostnaderna per elev för utbildning

Tidsserie 1980-1992 (uppgifterna bygger på de kommunala räkenskapsutdra-

gen)

Grundskolan

Gymnasieskolan

13

Kostnaderna för utbildningen ökade under 1980-talets senare del. Skr. 1993/94:183

Minskningen år 1991 beror på ändrade momsregler.

Kostnaden per elev i grundskolan ökade med 25 % under perioden

1980 till 1991 om justering görs för de ändrade momsreglerna. I gymna-

sieskolan ökade kostnaderna per elev med 10 % under samma period.

En del av kostnadsökningen beror på att lärarnas löneläge har förbätt-

rats och att lärarnas undervisningsskyldighet har minskat. Kostnadsök-

ningen är också föranledd av en utökad undervisning i hemspråk och

svenska som andraspråk. För gymnasieskolans del finns också andra

förklaringsfaktorer som rör innehållet i utbildningen, t.ex. timplaneför-

ändringar samt förändrat linjeutbud. Variationerna mellan olika kom-

muner är mycket stora.

År 1991 var den genomsnittliga kostnaden för en elev i grundskolan

51 500 kr medan den år 1992 var 51 300 kr. Uttryckt i fast penningvär-

de innebär detta en minskning av kostnaden med ca 1 %.

I den kommunala gymnasieskolan ökade den genomsnittliga kostna-

den per elev mellan åren 1991 och 1992 från 59 600 kr till 60 400 kr.

Uttryckt i fast penningvärde innebär detta att kostnaden ökade något.

Riksdagen har vid behandlingen av regeringens proposition Valfrihet

i skolan (prop. 1992/93:230, bet. 1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406) ut-

gått från att regeringen återkommer till riksdagen om resurstilldelning-

en till fristående skolor. Skolverket har nu redovisat vissa effekter av

valfrihetsreformen, men framhåller att det är för tidigt att dra några

slutsatser vad gäller t.ex. kvalitet och effektivitet. Regeringen avser att

under den kommande treårsperioden följa utvecklingen och återkom-

ma med överväganden.

Klass-1gruppstorlek

Genomsnittlig klasstorlek (uppgifter saknas för gymnasieskolan)

Diagram 4

Grundskolan,

klass

Kommunal

vuxenutbildning,

kurs

14

Mellan åren 1991 och 1992 ökade den genomsnittliga klasstorleken i Skr. 1993/94:183

grundskolan från 21,8 elever till 22,1 år 1992. Den största ökningen har

skett på lågstadiet där den genomsnittliga klasstorleken var 19,1 elever

år 1991 och 19,7 elever år 1992.

Inom komvux saknas uppgifter om gruppstorlek inom olika delar.

Det genomsnittliga antalet elever per grupp inom komvux som helhet

ökade från 16,6 till 17,8 mellan åren 1991 och 1992.

Utbildade lärare och lärartäthet

Endast små förändringar har skett i fråga om lärartäthet och antalet ut-

bildade lärare. Under en period på 1980-talet steg lärartätheten i stort

sett varje år. Huvudsakligen torde detta ha berott på minskande elevkul-

lar snarare än på medvetna prioriteringar. Därtill kommer dock utbygg-

naden av hemspråksundervisningen.

Sverige har en internationellt sett hög lärartäthet även om man bort-

ser från hemspråkslärare och speciallärare.

Antalet tjänstgörande lärare i grundskolan, gymnasieskolan och kommunal

vuxenutbildning

Tabell 1

1991/92

1992/93

Grundskolan

89824

86724

Gymnasieskolan

29158

28941

Kommunal vuxenutbildning

9516

9272

Totalt

128498

124937

Andelen lärare (heltidstjänster) per 100 elever för grundskolan och gymnasie-

skolan 1990/91-1992/93

Diagram 5

Grundskolan

Gymnasieskolan

15

1*“ Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 183

Läromedelskostnad

Skr. 1993/94:183

Läromedelskostnaden inklusive utrustning och skolbibliotek har ökat

både i absoluta tal och i fast penningvärde.

Läromedelskostnaden inklusive bibliotek fiir grundskolan och gymnasieskolan

1989-1992

Diagram 6

Grundskolan

Gymnasieskolan

Svenska skolkostnader i internationell belysning

OECD har i två rapporter kallade Education at a Glance (EAG) gjort

en jämförelse mellan ett tjugotal länders utbildningssystem vad gäller

bl.a. kostnader, elevers kunskaper och utbildningsnivå. De senaste upp-

gifterna härrör från läsåret 1990/91.

Sverige är det land i den undersökta gruppen där de totala utbild-

ningskostnaderna i grund- och gymnasieskola är högst, drygt 5 % av

BNP. Skillnaderna mellan länderna kan delvis förklaras av att Sverige

har färre elever per lärare, men också av att kostnadsredovisningarna

för länderna inte är helt jämförbara. Vissa länder redovisar endast den

offentliga delen av utbildningskostnaderna. Andra förklaringar till skill-

naden är att kostnader för skolhälsovård, skolmåltider, lokaler, sociala

avgifter m.m. inkluderas i de svenska uppgifterna men inte alltid i and-

ra länders redovisningar.

16

Skr. 1993/94:183

Utgifter för grundskolan och gymnasieskolan i andel av BNP

Diagram 7

□ Privatfinansierad

■ Offentligfinansierad

3 Speciella utvecklingsområden

3.1 Uppföljning och utvärdering av skolan

Regeringens bedömning: Regeringen anser det väsentligt att kun-

skaperna om utvecklingen i skolan ökar. Elevernas val av äm-

nen, utbildningsvägar och profilerade skolor är nya aspekter

som måste tas upp i uppföljningen. Ett mer permanent uppfölj-

ningssystem kräver dessutom bättre jämförbarhet över tiden än

vad som hittills presterats.

Förhållandet mellan uppföljning och utvärdering uttrycks ofta så att

uppföljning innefattar en beskrivning av läget, medan utvärdering inne-

bär eller möjliggör förklaringar. Både uppföljning och utvärdering av

skolan måste bedrivas kontinuerligt och så att jämförelser över tiden

underlättas.

Den löpande uppföljningen är en viktig utgångspunkt för utvärde-

ringen. Under Skolverkets första period har utvärderingsinsatserna kon-

centrerats på grundskolan. Stor vikt har lagts vid publiceringen av re-

sultaten från uppföljningen för att förbättra återföringen till huvudmän-

nen. Därutöver har den ekonomiska uppföljningen förstärkts. Den bild

av skolan som Skolverket ger i sin fördjupade anslagsframställning och i

sina rapporter har väsentligt ökat kunskaperna om framför allt grund-

skolan. Eftersom det historiska perspektivet till stor del saknas har

emellertid inte kunskaperna om utvecklingen i skolan ökat i samma

grad.

17

Skolverket har hittills prioriterat återföringen till skolhuvudmännen i Skr. 1993/94:183

den nya publicering som byggts upp. Denna inriktning har varit bra ur

flera aspekter. Det är väsentligt, med den ansvarsfördelning mellan stat

och kommun som gäller för skolväsendet, att det riksomfattande upp-

följnings- och utvärderingsarbetet har hög legitimitet. Detta kan bl.a.

uppnås genom att ge god tillgång till information som kan användas i

det lokala arbetet.

Möjligheterna att få en bild av utvecklingen över tiden, vilket särskilt

ur statsmakternas synpunkt är viktigt, måste öka. Regeringen ser det

som väsentligt att statistikuppgifter tas fram så att sådana jämförelser

kan ske. I högre grad än hittills bör det vara möjligt att ta tillvara det

statistiska material som producerats före Skolverkets tillkomst så att re-

levanta slutsatser, i möjligaste mån, kan dras om utvecklingen på längre

sikt. Behovet av längre tidsserier bör även beaktas i Skolverkets publi-

kationer.

De nya läroplanerna innebär stora möjligheter till lokal skolutveck-

ling. Det finns därför anledning att begrunda hur dessa förändringar

skall påverka den löpande uppföljningen. I detta sammanhang bör stati-

stikfrågorna särskilt uppmärksammas.

Hittills har statistiken för grundskolan byggt på gruppstatistik bortsett

från ”årskurs 9-registret”. Vidare är den begränsad till yttre kriterier -

kunskaper och innehåll ingår bara i form av betyg. Den pågående refor-

meringen innebär att den löpande uppföljningen måste kompletteras

med uppgifter om:

★ rekryteringen till olika typer av skolor - profilerade kommunala

och fristående skolor av olika slag,

★ vägen genom grundskolan, dvs. både elevernas egna val och hur sko-

lorna använder sina profileringsmöjligheter.

Kunskaper och inriktning blir också intressant i uppföljningen ge-

nom den vikt statsmakterna tillmäter områden som naturvetenskap/tek-

nik och språk.

I det nuvarande uppföljningssystemet är det svårt att analysera frågor

som dessa, eftersom individstatistik i huvudsak saknas för grundskolan

och provuppgifter hittills knappast använts i uppföljningssammanhang.

De tänkbara uppgiftsvolymerna gör att uppföljningen i större utsträck-

ning måste baseras på urval. Det bör då övervägas om de longitudinella

databaserna UGU och IS vid Statistiska Centralbyrån (SCB) samt peda-

gogiska institutionen vid Göteborgs universitet kan användas också i

uppföljningssammanhang. Hittills har den typen av material främst an-

vänts för utvärdering och forskning. I såväl utvärdering som uppfölj-

ning måste också specialskolan, den obligatoriska särskolan och same-

skolan uppmärksammas och inte minst deras samspel med grundsko-

lan.

Det finns likartade uppföljningsproblem på gymnasienivå. Övergång-

en till den nya gymnasieskolan, bl.a. med en betydligt höjd ambition i

s.k. allmänna ämnen för de yrkesförberedande programmen samt möj-

ligheterna till en mer kursutformad gymnasieskola, medför att elevernas

17

väg genom gymnasieskolan måste beskrivas på ett nytt sätt. Också här Skr. 1993/94:183

finns det anledning att ägna större uppmärksamhet åt rekryteringen till

olika typer av skolor. Även på denna nivå bör kunskapsutvecklingen

följas upp. Här är dock problemen något lättare att hantera beroende

på att individstatistiken är bättre utbyggd.

3.2 Skolans styrning

Regeringens bedömning: Det är en viktig uppgift att under den

närmaste treårsperioden utveckla instrument för att kunna följa

upp och verka för den nationella skolpolitikens genomslag.

I skollagen föreskrivs att utbildningen inom varje skolform skall vara

likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Att de nationella målen

och riktlinjerna får genomslag lokalt är därför nödvändigt.

Skollagen föreskriver vidare att det i varje kommun skall finnas en

skolplan, som är antagen av kommunfullmäktige och som visar hur

kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. En övervägande

del av landets kommuner uppgav att de år 1993 hade aktuella skolpla-

ner. Det är dock anmärkningsvärt att 45 kommuner 1993 uppgav att de

saknade skolplan. Skolverket konstaterar dessutom att kommunernas

skolplaner ännu inte fått ett tillräckligt konkret innehåll för att fungera

som verksamma styrinstrument. De anger ofta mål för undervisningens

innehåll och inriktning i stället för riktlinjer för prioriteringar. Detta

ger en del skolplaner karaktären av kommunala läroplaner, vilket inte

är avsikten med dem.

Skolverket framhåller att uppföljnings- och utvärderingsverksamhe-

ten är en svag länk i kommunernas styrning. Även om ungefär hälften

av kommunerna planerar att låta utvärdera skolplanerna, uppgav

många kommuner att de inte hade kompetens eller resurser för utvär-

dering.

I regeringens direktiv för den fördjupade anslagsframställningen fram-

hölls att det är viktigt att Skolverket skaffar sig instrument för att lång-

siktigt bedöma den nationella skolpolitikens genomslag. Hur skolpla-

nerna utvecklas och följs upp och hur skolorna använder sig av lokala

arbetsplaner är viktiga frågor att belysa i detta sammanhang. Även den

kommunala nämndorganisationens betydelse för lyhördhet och genom-

slag av riksgiltiga beslut om skolan behöver belysas. I samband med att

de nya läroplanerna införs måste informationen om de nationella styr-

instrumenten vara tydlig, liksom det ansvar som ankommer på skolhu-

vudmannen och den enskilda skolan. Regeringen utgår från att det ock-

så ligger i kommunernas intresse att snarast ta itu med de brister vad

gäller planering och uppföljning som Skolverket pekat på.

18

3.3 Ledarskaps- och kompetensutveckling

Skr. 1993/94:183

Regeringens bedömning: Ledarskapsutvecklingen inom skolan

måste förstärkas. En ny ledarskapsutbildning, som bygger på ge-

nomgången såväl statlig rektorsutbildning som kommunal le-

darutbildning, bör inrättas. Utformningen och ansvaret för ge-

nomförandet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utvecklingsbehov i skolväsendet

En av Skolverkets huvuduppgifter är att stödja och stimulera utveckling

av skolväsendet. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att Skolverket

disponerar anslag för forskning och utveckling, fortbildning av personal

i skolväsendet och även ansvarar för den statliga rektorsutbildningen.

Det är emellertid ytterst skolhuvudmännen som är ansvariga för att sko-

lans personal får nödvändig fortbildning.

De senaste åren har inneburit att ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun tydliggjorts. Därmed tydliggörs också att rektorerna har två

uppdragsgivare. Uppdragen formuleras dels i de riksgiltiga styrdoku-

menten; skollag, läroplaner, kursplaner och förordningar, dels i skol-

planer och andra kommunala styrdokument.

Av den nationella utvärderingen framgår ett antal områden som, sett

ur det nationella perspektivet, behöver utvecklas. Det gäller t.ex. under-

visningen i matematik, naturvetenskapliga ämnen och teknik i grund-

skolan. Det gäller problemlösning, tillämpning av kunskaper och elev-

inflytande. Det gäller också rektors förutsättningar att ta det ansvar för

utvecklingen av verksamheten som skollagen och de nya läroplanerna

ålägger rektor.

De nya läroplanerna, kursplanerna och timplanerna, ställer stora krav

på förmågan att prioritera i och utveckla verksamheten. Skolans profes-

sionella ges stort utrymme och ansvar i den nya skolan och det är nöd-

vändigt att skolans rektor kan stimulera det pedagogiska arbetet och

skapa uppslutning kring lokala mål och organisatoriska lösningar. Sam-

tidigt vet vi att dagens skolledare anser sig bäst förberedda för uppgifter

inom administration, organisation och kommunikation.

Ledarskap

Det finns flera studier som pekar på betydelsen av den enskilda skolans

kultur för de resultat som presteras. Viktiga faktorer i detta samman-

hang är bl.a. att det finns gemensamma mål och att medarbetarna kän-

ner sig delaktiga i utvecklandet av verksamheten. Mot denna bakgrund

blir ledarskapets betydelse mycket tydlig. Detta har också påpekats i en

rapport från Ingenjörs- och vetenskapsakademien (IVA). Flera andra

studier har, som t.ex. Mortimer redogör för i School Effectiveness and

School Improvement 1993, också pekat på detta förhållande.

19

Rektors ansvar för att leda och stimulera det pedagogiska utvecklings- Skr. 1993/94:183

arbetet är uppenbart. Bland annat Skolverkets utvärdering visar emel-

lertid att rektorer, trots en uttalad vilja att utöva denna ledningsfunk-

tion, i realiteten ägnar huvuddelen av sin tid till administrativa och

ekonomiska uppgifter.

Till viss del kan detta förklaras av att många kommuner förändrat sin

organisation. Detta arbete har naturligtvis i sig tagit tid och resurser i

anspråk. Två tendenser har varit särskilt tydliga. Dels har skolorna getts

ett allt större ansvar för resursutnyttjandet och dels har nya verksamhe-

ter integrerats, t.ex. skolbarnsomsorg och sexårsverksamhet. Rektor har

därmed kommit att få ett vidgat ansvarsområde utanför den traditionel-

la skolverksamheten.

Huvudmännen har också ökat sina krav på uppföljning åtminstone i

ekonomiskt avseende. Reformer, som det ökade inflytandet för elever

och föräldrar, ställer också ökade krav på resultatredovisning och i viss

utsträckning marknadsföring. Kraven på att kunna visa resultat leder

till att kvalitetsfrågorna kommer i centrum. Rektor måste kunna arbeta

med olika metoder för att mäta och säkra kvaliteten. På det senare om-

rådet tas också initiativ bl.a. av Svenska kommunförbundet tillsammans

med Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ).

I dag finns en arbetsfördelning vad gäller utbildning av rektorer som

schematiskt kan beskrivas på följande sätt:

* Staten svarar, genom den grundläggande rektorsutbildningen, för att

rektorerna ges kunskap om styrsystemet, de nationella styrdokumen-

ten, rektors ansvar samt verktyg för att analysera, följa upp och ut-

värdera verksamheten.

★ Kommunerna svarar för att rektorerna ges kunskaper i arbetsled-

ning, ekonomi, administration, personalfrågor, den kommunala

skolutvecklingen etc.

Sedan en tid tillbaka pågår ett samverkansprojekt mellan Skolverket,

Kommunförbundet och några kommuner i syfte att samordna den stat-

liga rektorsutbildningen med de kommunala insatserna.

Inom andra sektorer, främst inom näringslivet, men också inom uni-

versitet och högskolor, har ett omfattande arbete lagts ner på att utveck-

la kvalificerade ledarskapsutbildningar. Sådant arbete bedrivs också in-

om försvaret. Dessa utbildningar är inriktade på det konkreta ledarska-

pet och därmed sammanhängande behov av personlig utveckling. De

forskarinriktade påbyggnadsutbildningarna som hittills erbjudits rekto-

rer har inte gett ledarskapsfrågorna motsvarande utrymme.

Mot bakgrund av de stora krav som nu ställs på ledningsfunktionen

inom skolväsendet är det naturligt att anlägga ett helhetsperspektiv på

ledarskapsutvecklingen. En ny ledarskapsutbildning, som bygger på ge-

nomgången statlig rektorsutbildning, bör därför utformas.

En sådan utbildning skall byggas upp utifrån de erfarenheter som ge-

nererats inom kvalificerad ledarutveckling och ledarutbildning inom

andra sektorer av samhället. Den bör också baseras på erfarenheter och

forskning från såväl Sverige som andra länder. Särskild uppmärksamhet

20

måste fästas vid integrationen av pedagogiskt och ekonomiskt-admini- Skr. 1993/94:183

strativt ledarskap och personalledningsfunktionen. Utformningen och

ansvaret för genomförandet av denna utbildning behöver beredas ytter-

ligare med inriktning mot att en sådan utbildning skall kunna starta re-

dan under nästa läsår. I 1994 års budgetproposition har regeringen, som

tidigare nämnts, föreslagit att 15 miljoner kronor avsätts för detta ända-

mål.

Det förtjänar dock att påpeka att ett ökat statligt engagemang på detta

område inte innebär någon förändring av kommunernas ansvar. Arbets-

givarrollen och ansvaret för medarbetarnas kompetensutveckling är

odelbart. Den kvalificerade ledarskapsutbildning staten utformar är i

stället uttryck för att dessa frågor är av stor strategisk betydelse för sko-

lans utveckling.

Fortbildning av lärare

Regeringens bedömning: Stöd till anordnande av fortbildning

bör inriktas på att utveckla insatserna så att fortbildningen blir

en del i de enskilda skolornas utvecklingsstrategi.

Typiskt för statsmakternas ställningstaganden i fråga om fortbildning

har varit att man gjort prioriteringar av olika ämnesområden. Om sko-

lan haft problem på något område har fortbildning varit vägen att lösa

problemet. I viss mån bygger statsmakternas agerande härvidlag på en

felsyn. Den svenska skolan har bortåt 150 000 lärare och ett stort antal

ämnen. Sammantaget över landet finns det i skolan ett närmast oändligt

antal problemområden, vart och ett i allmänhet av ringa utbredning.

Behov av ökade ämneskunskaper borde föreligga i varje ämne i den

svenska skolan. De försök som gjorts att prioritera visar också att så är

fallet. De listor på prioriterad fortbildning som statsmakterna fastställde

under större delen av 1980-talet visar att praktiskt taget varje ämnesom-

råde finns med.

I ett tidigare regelstyrt system gjorde staten prioriteringarna av fort-

bildningsbehoven och tvingades då att ta hänsyn till alla behov, varmed

prioriteringarna upphävde sig själva. I ett mål- och resultatorienterat

styrsystem bör just målen och resultaten tillmätas en större betydelse

också när det gäller att använda de statliga fortbildningsresurserna. Det

innebär att statsmakternas krav inte blir att en viss mängd fortbildning

av ett visst slag skall produceras, utan att fortbildning, som resulterar i

utveckling av skolarbetet och bättre undervisningsresultat, skall priori-

teras.

Det finns både svenska och internationella studier som visar att fort-

bildningen egentligen bara ger några påtagliga effekter om den tillsam-

mans med annan kompetensutveckling sätts in i en medveten strategi

för att utveckla verksamheten. Skolverket påpekar i rapporten Bilden

av skolan att det är relativt sällsynt att uppföljning, utvärdering och

21

fortbildning ingår som medvetna led i strategin för utvecklingen av en

skola.

Den nuvarande passiva hållningen från statens sida i detta avseende

måste brytas. Det statliga stödet till anordnande av fortbildning måste

innebära betydande krav på att fortbildningen skall ingå som ett led i

skolutvecklingen. Fortbildningsanordnarna måste bli betydligt aktivare

när det gäller att välja ut var fortbildningsinsatser skall göras, men ock-

så i fråga om att anpassa fortbildningsutbudet till de lokala behoven.

Detta förutsätter en öppen dialog mellan fortbildare, skolhuvudmän

och skolor.

Detta synsätt ställer stora krav på hur fortbildningsuppdraget fullföljs.

Det är regeringens uppfattning att det fortsättningsvis bör ställas andra

krav än hittills på fortbildningsproducenterna. Uppdragslämnandet

måste innefatta tydligare angivelser av vad som skall utföras. Detta inne-

bär att Skolverket i högre grad måste engagera sig i dialogen med fort-

bildningsproducenterna.

Sammanfattningsvis måste alltså fortbildningen ingå som en del av

den utvecklingsstrategi som fastställs för den enskilda skolan. Det bör

vara en viktig förutsättning för den statliga verksamheten på fortbild-

ningsområdet. På så sätt kan fortbildningen få den roll i utvecklandet av

skolväsendet som avsågs när man slog fast att fortbildningen var ett vik-

tigt statligt styrinstrument i det nuvarande styrsystemet.

Lektorer

Regeringens bedömning: Skollagens föreskrift att kommuner

och landsting skall sträva efter att anställa fler forskarutbildade

lärare bör följas upp.

Den gymnasiala utbildningen bör kunna få tillgång till fler sö-

kande till lektorstjänster. Regeringens mål är nämligen att för-

dubbla antalet doktorsexamina fram till år 2 000.

Skr. 1993/94:183

Riksdagen har i samband med behandlingen av riksdagens revisorers

rapport (1992/93.RR4, bet. 1992/93:UbU21, rskr. 1992/93:276) gett re-

geringen till känna att riksdagen bör informeras om bl.a. lektoratens be-

sättning och forskarkompetensen i gymnasieskolan.

I gymnasieskolan fanns det under läsåret 1992/93 ca 1 100 tjänstgöran-

de lektorer, exklusive korttidsanställda och tjänstlediga. Detta är en ned-

gång med ca 100 lektorer från läsåret innan. De senaste två åren har det

skett en kraftig minskning av antalet lektorer. Trenden är under de se-

naste tio åren nedåtgående. Nära 30 % av lektorerna är 60 år eller äld-

re. Mindre än 20 % är yngre än 50 år. Andelen forskarutbildade av dem

som innehade en tjänst som lektor har inte förändrats nämnvärt de två

senaste åren. De forskarutbildade lärarna utgör ca 60 % av dem som in-

nehar en tjänst som lektor.

Skolverket har i sin rapport Tillgången på utbildade lärare (Skolver-

kets rapport nr 30 1993) gjort en undersökning i 24 kommuner av vil-

22

jan i kommunerna att anställa lektorer. Skolverket konstaterar i rappor- Skr. 1993/94:183

ten att kommunerna i allmänhet inte har varit benägna att utlysa eller

tillsätta vakanta lektorstjänster. De skäl som uppges är att det saknas sö-

kande och att nyanställningar av lektorer kan innebära övertalighets-

problem på adjunktssidan eller att man inte anser sig ha behov av lekto-

rer.

Riksdagens revisorer framhåller i sin rapport att tillgången på lekto-

rer kan ses som en viktig värdemätare på kvalitet i gymnasieskolan. Re-

geringen delar uppfattningen. Det finns många skäl att till gymnasiesko-

lan knyta forskarutbildade lärare och att också på andra sätt öka kon-

takten med universitet och högskolor.

Regeringen har satt upp målet att antalet doktorsexamina skall för-

dubblas fram till år 2 000. Det innebär att den gymnasiala utbildningen

kan få fler lektorer. På regeringens förslag har riksdagen nyligen beslu-

tat ta in en bestämmelse i skollagen som innebär att kommuner och

landsting skall sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan, gym-

nasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning anställa lärare som

har forskarutbildning (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr.

1993/94:93). Det är angeläget att följa effekterna av dessa åtgärder.

Lärarprognoser

Regeringens bedömning: Lärarprognoser bör utföras så att resul-

taten går att använda både vid beslut om rikttal för examination

och som underlag för planering och beslut inom högskolor och

kommuner.

Lärarutbildningen är ett av de statliga styrmedlen på skolområdet. Sta-

ten har också genom den statliga lärarutbildningen påtagit sig ett ansvar

för lärarförsörjningen. Vid dimensioneringen av lärarutbildningen är

lärarprognoser ett viktigt underlag. Trots en lång tradition av lärarprog-

nosverksamhet är det i efterhand lätt att påvisa stora brister i underlaget

för beslut om dimensionering av lärarutbildning. Det har visat sig svårt

att göra riktiga bedömningar av lärartätheten, födelsetalen och pen-

sionsavgångarna. Kommunernas ansvar för skolverksamheten och där-

med för bemanningen gör att förändringar av lärartätheten just nu

kanske är den främsta osäkerhetsfaktorn. Som Skolverket påvisat mins-

kar nu lärartätheten samtidigt som olikheten mellan kommunerna möj-

ligen kommer att öka. Osäkerheten om födelsetalen kvarstår också -

under år 1993 minskade antalet födda, men närmast mindre än väntat -

liksom invandringens storlek.

Det som åstadkommer dramatiken i dimensioneringen av lärarutbild-

ningen är att totalt sett måttliga förändringar i det absoluta lärarbehovet

medför stora förändringar i nyrekryteringsbehovet. Det är förändringar-

na i nyrekryteringsbehovet och inte förändringarna i lärarbehovet som

ligger till grund för dimensionering av lärarutbildningen. Om föränd-

ringarna i nyrekryteringsbehovet skall klaras bara genom grundutbild-

23

ning av lärare blir dimensioneringen ofrånkomligen ryckig beroende Skr. 1993/94:183

på variationerna i födelsetalen och åldersfördelningen bland lärarna.

Till detta kommer den normalt sett långa utbildningstiden (nu 3,5 år el-

ler mer).

Därför har lärarförsörjningen också klarats på annat sätt: genom rek-

rytering av obehöriga lärare, genom att lärare flyttat från ett stadium till

ett annat - så övertog t.ex. folkskollärare med eller utan vidareutbild-

ning på 1960-talet en stor del av undervisningen på högstadiet - och ge-

nom övertimmar. Genom de alternativ som numera finns med den

sammanhållna grundskollärarutbildningen har flexibiliteten ökat för

grundskolans del. Lärarförsörjningen påverkas naturligtvis också nume-

ra av kommunerna genom t.ex. lönepolitik, anställningsvillkor och fort-

bildning.

Centrala dimensioneringsbeslut har också ändrat karaktär så till vida

att regering och riksdag inte fastställer intagningen till lärarutbildning-

en utan ger rikttal för examinationen under en treårsperiod och ger

synpunkter på den följande perioden. De enskilda universiteten och

högskolorna får därmed ett större ansvar för dimensioneringen. Fram-

för allt grundskollärares hittills begränsade flyttningsbenägenhet är en

viktig förklaring till att grundskollärarutbildningen är så geografiskt

spridd. Högskolorna får därmed ta ett särskilt ansvar för lärarförsörj-

ningen inom sitt geografiska närområde.

Lärarprognosarbetet bör bedrivas så att resultaten går att använda bå-

de vid beslut om rikttal för examination och som underlag för plane-

ring och beslut inom högskolor och kommuner. Ett viktigt syfte är att

ringa in de viktiga osäkerhetsfaktorer som behandlats ovan. Till detta

kommer skolpliktstidens början. Det finns anledning att återkomma till

den frågan när utredningen om förlängd skolgång och sänkt skolplikts-

ålder avslutat sitt arbete. Känslighetsanalyser blir då viktiga och de mo-

deller som används måste göras ”genomskinliga”, så att det lätt går att

pröva effekten av förändrade antaganden på centrala punkter.

3.4 Kursplaneutveckling

Regeringens bedömning: Intresset för skolans innehåll bör bred-

das och fördjupas. Regeringen vill skapa garantier för att kurs-

planerna hålls aktuella genom ett system med kontinuerliga

översyner. I detta system bör ingå ett utvidgat samarbete med

skolans intressenter.

I en mål- och resultatstyrd skola är läroplan och kursplaner viktigare

instrument för styrningen av skolan än timplanerna. De nya läroplaner-

na bör innebära att skolans och omvärldens intresse fokuseras inte på

hur tiden används och benämns utan på resultaten och den ständiga

strävan efter förbättring av metodik.

24

En sådan utveckling från en ”timplanekultur” till en ”kursplanekul-

tur” ställer i sin tur höga krav på ett kontinuerligt och intensivt arbete

med att utveckla och förbättra kursplanerna. Utbildningsministern

framhåller i en promemoria inför arbetet med ”Agenda 2 000” hösten

1993 att kompetensbehoven och kunskapernas karaktär ständigt föränd-

ras och att detta måste få betydelse för villkoren för utbildning. Han har

där angivit följande utgångspunkter för en analys av framtida kunskaps-

behov, nämligen

* snabbheten i kunskapsutvecklingen,

* det ökade kunskapsinnehållet i såväl varu- som tjänsteproduktion,

★ den ökade komplexiteten i samhälls- och kunskapsutvecklingen

och

★ den tilltagande internationaliseringen.

Den snabba utvecklingen understryker behovet av öppenhet och kon-

tinuerlig förnyelse, vilket i högsta grad är tillämpligt på skolans kurspla-

ner. Det behövs ett system för kursplaneutveckling, som bygger på kon-

tinuerliga översyner och som ger möjlighet till en mera öppen medver-

kan från skolans intressenter.

I kursplanen läggs fast vad eleverna skall kunna när de slutfört sin ut-

bildning inom ett ämne eller en kurs. Av kursplanen skall framgå äm-

nets eller kursens syfte, mål och struktur. Den skall däremot inte inne-

hålla några anvisningar om metoder och stoffurval. Kursplanerna skall

således vara tydliga när det gäller vilka kunskaper eleverna skall ha när

de lämnar skolan, men lämna ett stort utrymme för lärarna att utifrån

elevernas behov och lokala förutsättningar välja stoff och metoder för

undervisningen.

För att kursplanerna skall kunna fylla sin funktion i styrningen av

skolans undervisning måste de stå i överensstämmelse med aktuell kun-

skapsutveckling. Med detta avses såväl sådana kunskaper som skolans

avnämare efterfrågar eller förväntar sig att skolan skall ge, som sådan ny

kunskap som genereras genom forskning och teknisk utveckling. Med

skolans avnämare avses här i första hand nästa utbildningsnivå och ar-

betslivet. Andra viktiga intressenter i detta sammanhang är självfallet de

som verkar i skolan, skolledare, lärare och elever. Ett område som inte

heller får förbises är ny kunskap om hur inlärning sker och hur detta

bör påverka kursplaners utformning, lärarutbildning och lärarfortbild-

ning. Ny kunskap i här berörda avseenden eller nya behov på grund av

samhällets utveckling är skäl för att ompröva målen för skolan och blir

därigenom signaler om att kursplaner behöver ses över. Till detta kom-

mer självfallet resultat av utvärdering av gällande kursplaner.

Ett system med kontinuerliga kursplaneöversyner behöver nu utfor-

mas. I detta bör ingå ett utvidgat samarbete med parter utanför skolan.

Detta system kan illustreras genom följande bild.

Skr. 1993/94:183

25

Diagram 8

Skr. 1993/94:183

Det fordras därför ett tydligt system för att fånga upp signaler från dessa.

Den väsentligaste gruppen intressenter är skolans avnämare.

Grundskolans ställning som en obligatorisk bildningsskola för alla gör

att hela samhället - föräldrar, samhällsorgan och arbetsgivare - har an-

ledning att ha synpunkter på vad eleverna i grundskolan lär sig. De di-

rekta avnämarna är i första hand de frivilliga skolformerna, eftersom

målsättningen är att alla elever skall fortsätta sin utbildning.

De frivilliga skolformernas avnämare är dels eftergymnasiala utbild-

ningar, dels arbetslivet.

Andra intressenter är de som dagligen arbetar utifrån kursplanerna,

nämligen skolledarna och lärarna samt eleverna. I ökad utsträckning

bör dessa medverka till förbättringar av kursplanerna. Om detta blir fal-

let ändras förhoppningsvis den inte ovanliga attityden bland lärare att

nya kursplaner, liksom andra förändringar i skolan, beslutas ”där up-

pe” utan någon insyn eller något inflytande från dem som är allra när-

mast berörda. Därmed kan också en diskussion om kursplanernas mål

och metoderna för att förverkliga dessa komma till stånd bland de pro-

fessionella.

Regeringen vill skapa ett system, där grupper som de här närnnda kan

medverka till att svensk skola utvecklas genom att bidra med förslag om

26

att nya kursplaner eller revideringar av existerande kursplaner bör gö- Skr. 1993/94:183

ras.

Steg B De nu nämnda intressenterna bör också - på särskild uppma-

ning eller förfrågan - ges tillfälle att bidra med kursplaneunderlag.

Även andra, såsom universitetsinstitutioner, branschorganisationer och

enskilda forskare, bör kunna lämna sådana bidrag. Underlagen skall ut-

trycka vad eleverna skall kunna inom ett visst ämnes- eller yrkesområ-

de.

Steg C På grundval av dessa underlag bör förslag till kursplaner utar-

betas av experter på kursplanearbete eller av t.ex. ett lärarlag eller en lä-

rarhögskola.

Steg D Kursplaneförslagen bör i någon systematisk form bedömas av

dem som skall använda kursplanerna för att vid behov korrigeras innan

de fastställs. Det är därvid viktigt att praktiska erfarenheter från under-

visningen kommer fram. En annan metod är att förslag till kursplaner

blir föremål för ett omfattande remissförfarande. Detta torde i första

hand behövas då skillnaderna mellan den gällande och den föreslagna

kursplanen är stora.

Steg E När kursplanen korrigerats med hänsyn till de synpunkter som

kommit fram under prövotiden eller remissförfarandet är det dags att

fastställa kursplanen.

Steg F Ett aktivt stöd vid införandet av kursplaner bör utvecklas pa-

rallellt med systemet för att utarbeta dem. Samarbetet med fortbild-

ningsanordnare, med producenter av läromedel och författare av kom-

mentarmaterial bör utvecklas. I det sammanhanget bör också stöd för

skolornas arbete med ämnesövergripande teman särskilt beaktas.

Steg G Utvärdering av kursplanens innehåll, form och funktionalitet

bör starta under prövotiden och sedan fortsätta när kursplanen fast-

ställts och införts.

Resultatet av utvärderingen kan visa på behov av revidering av kurs-

planen. Regeringen har nyligen fastställt kursplaner för grundskolan.

Det är första gången kravnivåer fastställs på detta sätt. Utvärderingen

kommer här att ge underlag för bedömningen av om kravnivåerna skul-

le behöva justeras i någon riktning.

I ett system med kontinuerlig översyn av kursplaner kan också ingå

riktlinjer för hur ofta kursplaner bör förnyas.

Behovet av kursplaneöversyner kan variera kraftigt mellan olika ut-

bildningar, mellan olika skolformer och mellan olika ämnen eller kur-

ser. Flera av kursplanerna i grundskolan och i de mer teoretiskt inrikta-

de ämnena i de frivilliga skolformerna innehåller kunskapsmål, som i

större utsträckning är av grundläggande karaktär och därför sannolikt

inte behöver förändras lika ofta som kursplaner i naturvetenskapliga,

tekniska och yrkesinriktade ämnen.

Reformeringarna av de gymnasiala utbildningarna och nu av grund-

skolan har av naturliga skäl inneburit ett omfattande kursplanearbete,

som har omfattat alla ämnen och kurser. I ett system med kontinuerlig

översyn av kursplaner kommer inte alla kursplaner att förändras samti-

27

digt. Förändringar i grundskolan påverkar självfallet även kursplanerna Skr. 1993/94:183

för gymnasieskolan. Hösten 1998 börjar de elever gymnasieskolan som

fått undervisning efter grundskolans nya kursplaner.

Alla kursplaneförändringar kan inte behöva följa det mönster för ar-

betet som här skisserats. Om det kommer mycket tydliga signaler om

förändring av en kursplan i ett bestämt avseende och denna förändring

är av mindre omfattande art, bör beslut om ändring i kursplanen kunna

fattas utan att alla stegen i den beskrivna kedjan tagits. Med hänsyn till

vad som ovan anförts om de naturorienterande ämnena är det naturligt

att ägna dessa ämnen en särskild uppmärksamhet vid införandet av de

nya kursplanerna.

Det kan också diskuteras om det borde införas ett system med ”da-

tummärkning” av kursplaner, t.ex. tre år.

En fördel med en sådan datummärkning är att det skapas garantier

för att det med regelbundna intervaller sker en prövning av varje kurs-

plan - såväl vad beträffar innehåll som utformning. Ett sådant system

behöver inte nödvändigtvis innebära att alla kursplaner justeras eller er-

sätts med nya efter varje sådan prövning. En prövning kan ju också leda

fram till att kursplanen godkänns för ytterligare en period.

Regeringen avser att ge ett uppdrag till Skolverket i dessa frågor.

3.5 Utveckling av gymnasieskolan

Regeringens bedömning: Utvecklingen av den nya gymnasiesko-

lan måste noggrant följas. Regeringen vill särskilt framhålla någ-

ra områden.

* Hur den nya gymnasieskolans program- och grenstruktur

svarar mot flickors och pojkars val och arbetslivets behov.

* Utvecklingen inom industri- och naturvetenskapsprogram-

men.

* Målet att alla ungdomar skall få en fullständig gymnasieut-

bildning ligger fast. Inte minst den höjda ambitionsnivån inom

den yrkesförberedande utbildningen förutsätter en metodisk ut-

veckling av undervisningen.

Gymnasieskolans program- och grenstruktur

Första året med nationella program, dvs. 1992/93, gick ca 20 000 elever

i dem. Innevarande läsår har över 90 000 elever tagits in. Enligt kom-

munernas planering för nästa läsår kommer ca 100 000 elever att då gå

första året av nationella program. Endast drygt 700 elever kommer en-

ligt planerna att tas in på de gamla linjerna det sista året detta är möj-

ligt.

Riksdagsbeslutet våren 1991 hade som det ena huvudsyftet att ge alla

ungdomar i gymnasieåldern garanterad rätt till en treårig gymnasiesko-

28

la. Det andra huvudsyftet var en omläggning av yrkesutbildningarna Skr. 1993/94:183

från många specialiserade utbildningar till färre mera teoretiskt gedigna

utbildningar, som riktar sig mot bredare sektorer av arbetslivet.

Dessa mål för gymnasiereformen sattes upp i insikten att arbetsmark-

naden nu och i framtiden kräver välutbildad arbetskraft med beredskap

inför snabba förändringar. Personer med en gedigen inte alltför speciali-

serad utbildning har större möjligheter att byta arbete och kanske även

yrke under sitt yrkesaktiva liv.

De nationella programmen i den nya gymnasieskolan bygger således

på principen att utbildningarna skall rikta sig mot en bredare del av ar-

betsmarknaden. Specialiseringen mot en mera bestämd studieinriktning

eller sektor av arbetsmarknaden tillgodoses på vissa program genom en

grendelning från årskurs 2 och på andra program genom valbara kur-

ser. Dessutom kan det förekomma lokala grenar. Den specialiserade de-

len av utbildningen sker dock inte i gymnasieskolan utan genom färdig-

utbildningen hos arbetsgivaren.

Den gymnasieskola som nu håller på att införas ger dessutom betyd-

ligt större utrymme för flexibla lösningar än den gamla. Möjligheterna

till specialisering ökar ytterligare genom den kursutformade gymnasie-

skolan. Kommunerna kan erbjuda utbildningspaket i form av specialut-

formade program med andra utbildningskombinationer än inom de na-

tionella programmen. En mer kursutformad gymnasieskola ger eleverna

ökad frihet att påverka sin utbildning och skolorna bättre möjligheter

att successivt och i takt med arbetslivets förändrade behov förnya ut-

bildningen genom utbyte av kurser. Kommunerna kan profilera sin ut-

bildning mot det lokala arbetslivets behov och eleverna kan kombinera

studieförberedande och yrkesförberedande kurser i högre utsträckning

än tidigare.

Dessa nya möjligheter skapar ett viktigt utrymme för lokal utveckling

och ett vidgat samarbete mellan gymnasieskolan och dess omvärld i

form av exempelvis den högre utbildningen och arbetslivet. Samtidigt

finns det, enligt regeringens mening, skäl att vara uppmärksam på ten-

denser till att den lokala kreativiteten förytligas till etikettering och strä-

van efter originalitet och påhittighet för dess egen skull. Profil och för-

nyelse innebär inte att kraven på skolan att ge en god kunskapsgrund

för fortsatta studier och arbetsliv får minskas.

Det stora intresset för de specialutformade programmen i kommuner-

na innebär inte att det finns anledning att nu ifrågasätta behovet av na-

tionellt definierade och sammansatta program i gymnasieskolan. De

specialutformade programmen är ett komplement till - inte en ersätt-

ning för - de nationella programmen.

Ungdomar är vid sina val av utbildning mycket medvetna om utsik-

terna att få arbete inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Därför bör

man analysera hur flickors och pojkars val av utbildning påverkas dels

av situationen på arbetsmarknaden, dels av utbildningens konstruktion.

29

Industri- och naturvetenskapsprogrammen

I några fall är ett vikande intresse för en viss utbildningssektor en bestå-

ende trend, som inte har förbättrats genom reformeringen, nämligen ut-

bildningsområden som riktar sig mot industrin.

Industriprogrammet tilldrar sig betydligt mindre intresse från ungdo-

marna än i de förhoppningar som knöts till programmet. Med hänsyn

till att industriprogrammet konstruerades för att ge eleverna en god

grund för arbete inom många delar av industrin är det ringa intresset

mycket oroande.

Också det naturvetenskapliga programmet har rönt ett svagt intresse.

Detta är bekymmersamt, eftersom flera undersökningar entydigt visar

ett ökat behov av arbetskraft med naturvetenskaplig och teknisk utbild-

ning. Statistiken visar att antalet sökande till gymnasieskolans tekniska

utbildningar minskat varje år de senaste fem åren, medan antalet sökan-

de till naturvetenskapliga utbildningar har varit oförändrat.

Enligt regeringens bestämda uppfattning måste dessa negativa trender

brytas. Behovet av utbildade från gymnasieskolans naturvetenskapliga

och tekniska utbildningar är stort inom flera sektorer av samhället.

Svensk industri behöver nu och i framtiden välutbildade tekniker. Hög

kompetens är en förutsättning för tillväxt och ger företagen möjlighet

att möta en ökande konkurrens.

Enligt vissa bedömningar krävs det en fördubbling av antalet civilin-

genjörer på arbetsmarknaden fram till år 2010. För den högre utbild-

ningen är det därmed angeläget att rekryteringsunderlaget till de teknis-

ka högskoleutbildningarna ökar väsentligt.

Rekryteringsproblematiken har startat en diskussion bland företrädare

för den högre utbildningen och näringslivet angående behovet av att se

över organisation och innehåll i den gymnasiala tekniska utbildningen.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har i en debattskrift ”Teknisk

kompetens för framtidens företag” bl.a. pekat på nödvändigheten att

skapa ett nytt tekniskt program som bättre sammanlänkar teori och

praktik. SAF framhåller att företagens medverkan i utbildningen måste

öka genom t.ex. entreprenader, företagsskolor, branschskolor och tek-

niska institut, som drivs av skola och företag i samverkan.

Kungliga Vetenskapsakademien ifrågasätter å andra sidan om den nu-

varande indelningen av gymnasieskolans teoretiskt inriktade utbildning-

ar i ett naturvetenskapligt och ett samhällsvetenskapligt program är för-

enlig med framtida kompetenskrav. Akademien föreslår att de båda stu-

dieförberedande programmen ersätts av ett program med stor gemen-

sam kärna av såväl matematik och naturvetenskap som kulturvetenskap

i kombination med möjligheter till fördjupning och tillval.

Vissa kommuner erbjuder eller planerar att erbjuda ett specialutfor-

mat program som består av delar från såväl det samhällsvetenskapliga

som det naturvetenskapliga programmet. Syftet är att ge eleverna möj-

lighet att skjuta upp valet mellan de båda studieförberedande program-

men i förhoppningen att fler elever skall intresseras att välja naturve-

tenskaplig eller teknisk utbildning.

Skr. 1993/94:183

30

Regeringen har, vilket redovisades i 1994 års budgetproposition Skr. 1993/94:183

(prop. 1993/94:100 bil. 9), tagit initiativ till en rad olika åtgärder i syfte

att öka ungdomars intresse för studier med teknisk och naturvetenskap-

lig profil. Skolverket och Verket för högskoleservice bedriver på rege-

ringens uppdrag ett femårigt utvecklingsprojekt, vars resultat kommer

att kunna redovisas för riksdagen inför nästa utvecklingsplan. Regering-

en räknar med att inom några år ha underlag för en bedömning av om

det finns anledning till förändringar av det naturvetenskapliga program-

met.

Till de viktigaste frågorna under de närmaste åren hör enligt regering-

ens uppfattning också arbetet med att analysera hur industriprogram-

mets konstruktion kan förändras, t.ex. genom att det delas upp i flera

program eller genom att det matematiskt-tekniska inslaget förstärks. I

det sistnämnda avseendet finns exempel på utbildningar som kan ge

värdefullt underlag, t.ex. det specialutformade naturvetenskapliga pro-

grammet med industriell och motorteknisk inriktning i Skövde.

Specialisering genom gren eller kurs inom de nationella programmen

Allt fler kommuner planerar en utveckling av sin gymnasieskola i rikt-

ning mot en skola, där ungdomarna väljer kurser bland alla dem som

finns på de förekommande programmen. I diskussionerna om möjlighe-

terna att sätta samman en utbildning genom val av kurser upplevs den

nuvarande grenindelningen ibland som ett hinder. Om ett studiepro-

gram skall sättas samman med kurser från flera grenar inom ett pro-

gram blir det ett specialutformat program. Alternativt kan kommunen

göra en lokal gren. En analys bör göras av om nationella program, som

nu har grenar, i stället eller som alternativ skall ge specialisering genom

valbara kurser.

Det finns nu över 200 lokala grenar. Självfallet anser regeringen att

det är positivt när kommuner profilerar sin utbildning och det finns

många exempel på nytänkande. Det synes emellertid ibland vara så att

kreativiteten snarare inriktats på att bevara en gammal utbildning än

på att skapa en ny. Skillnaderna mot nationellt beslutade grenar synes

inte heller alltid vara motiverade - annat än som motiv för att till ut-

bildningen kunna rekrytera elever från hela landet. Regeringen vill i

det sammanhanget framhålla att elevers önskemål om att få studera del

av utbildning i annan kommun bör lösas genom samverkansavtal. Den-

na fråga penetreras av arbetsgruppen som följer utvecklingen av en

kursutformad gymnasieskola.

Samma kärnämnen på alla nationella program

Ett av huvudsyftena med gymnasiereformen var att höja den teoretiska

nivån på de yrkesförberedande gymnasiala utbildningarna. Alla elever

på nationella och specialutformade program har en gemensam kärna av

kunskaper i svenska, engelska, matematik, samhällskunskap, religions-

kunskap, naturkunskap samt idrott och hälsa och estetisk verksamhet.

31

Alla elever skulle härigenom få allmän behörighet till högre studier.

Detta motiv har visat sig mindre hållbart eftersom universiteten och

högskolorna numera bestämmer antagningskraven. De kräver ofta hög-

re förkunskaper än vad kärnämneskurserna ger.

Det finns en oro i skolorna för att en del elever på de nya treåriga yr-

kesförberedande utbildningarna i gymnasieskolan inte kommer att kla-

ra kraven i de teoretiska ämnena. Det kan då vara lätt att hävda att må-

len för de yrkesförberedande nationella programmen är för högt satta,

eller att elever som valt yrkesförberedande program är ointresserade av

teoretiska ämnen. Regeringen vill emellertid framhålla att förändringar-

na bygger på tydliga signaler om att arbetslivet i framtiden kommer att

förutsätta betydligt högre kompetens generellt.

Det finns skolor som integrerar de teoretiska ämnena med undervis-

ningen i yrkesämnena och därigenom får goda undervisningsresultat.

En sådan integrering bör enligt regeringens uppfattning underlättas i

stället för den av ekonomiskt-organisatoriska orsaker eftersträvade sam-

ordningen med de studieförberedande utbildningarna. Sådana samord-

ningar kan leda till en koncentration av de teoretiska ämnena till första

året, vilket är en nackdel för eleverna på de yrkesförberedande utbild-

ningarna. För dessa elever är en samverkan mellan lärarna i de teoretis-

ka ämnena och yrkesämnena i syfte att göra undervisningen mera verk-

lighetsanknuten av största vikt.

Regeringen anser det angeläget att utvecklingen på detta område noga

följs och att det på olika sätt sker en metodisk utveckling av undervis-

ningen på de yrkesförberedande utbildningarna. Problemet är således,

enligt regeringens uppfattning, inte att kärnämnena är av för stor om-

fattning eller att målen är för högt ställda utan mera av organisatoriskt

och metodiskt slag. Regeringen är angelägen om att ambitionerna att

höja yrkesutbildningens kvalitet går att uppfylla. Resultatet av reforme-

ringen får självfallet inte bli att andelen elever som definitivt avbryter

eller begränsar sin utbildning ökar markant. I detta sammanhang vill

regeringen hänvisa till vad som framhållits i det föregående om uppfölj-

ningen av studieavbrotten och deras orsaker.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av propositionen

En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux,

gymnasiesärskolan och särvux (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2,

rskr. 1993/94:93) att ge regeringen tillkänna att det borde tillsättas en

parlamentarisk kommitté för att följa utvecklingsarbetet i gymnasiesko-

lan. Regeringen avser att inom kort tillsätta denna kommitté.

Skr. 1993/94:183

3.6 Elever med svårigheter

Regeringens bedömning: Tendenserna till att elever som behöver

stöd inte får detta i tillräcklig omfattning bör ägnas stor upp-

märksamhet under den kommande treårsperioden.

32

Enligt skollagen skall alla barn och ungdomar, oberoende av kön,

geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika

tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdo-

mar. Kommunen skall i den utbildning som anordnas ta hänsyn till ele-

ver med särskilda behov och ge särskilt stöd till elever som har svårig-

heter i skolarbetet.

Av Skolverkets redovisning (rapport nr 37) framgår att gruppen ele-

ver med behov av särskilt stöd är omnämnt i så gott som alla kommu-

nala skolplaner och att de vanligtvis är en prioriterad grupp.

Nästan hälften av alla kommuner uppger att antalet elever med behov

av särskilt stöd har ökat. Förutsättningarna för att hjälpa denna elev-

grupp har dock förändrats genom att minskade ekonomiska resurser

kräver resurssnålare lösningar. Skolverket noterar en tendens till att re-

surser för specialundervisning i ökad utsträckning går till färre och mer

resurskrävande elever.

Regeringen drar av redovisningen slutsatsen att det kan finnas en risk

för att elever med mindre påtagliga svårigheter eller funktionshinder in-

te får stöd i tillräcklig omfattning och att detta kräver ytterligare belys-

ning. Regeringen avser följa frågan uppmärksamt under den närmaste

treårsperioden. Regeringen avser även följa problemet med mobbing i

skolan.

Enligt Skolverket visar utvärderingarna tydligt på riskerna med en

alltför administrativt rationell resurshantering. Även Statens institut för

handikappfrågor i skolan uppmärksammar att den förenklade och

schablonmässiga fördelning av resurser, som sker i vissa kommuner,

kan ställa till problem då det under läsåret uppkommer behov av sär-

skilda resurser för en elev. Myndigheterna påpekar dock samtidigt att

det i kommunerna finns en klar uppmärksamhet och vilja till att ut-

veckla styrinstrument för att fördela resurser till elever med svårigheter,

där sådana risker undviks. Regeringen följer utvecklingen av resursför-

delningen och införandet av nya styrsystem för skolan i kommunerna.

Skr. 1993/^h. 1QU

3.7 Invandrarelevers kunskaper i svenska språket

Regeringens bedömning: Regeringen har tagit del av rapporter

om invandrarelevernas bristfälliga kunskaper i svenska. Rege-

ringen kommer att i höst tillsätta en arbetsgrupp med uppgift

att analysera frågan och komma med förslag till åtgärder.

Andelen invandrarelever ökar. I de invandrartäta områdena med få

svenska elever skapas en språkmiljö i och utanför skolan, som försvårar

språkinlärningen och ger för få naturliga tillfällen att använda det sven-

ska språket. Man kan bo, leka, idrotta och umgås och hela tiden använ-

da sitt eget modersmål. Behovet av att kunna tala och förstå svenska sär-

skilt bra upplevs som mindre. Detta är en synnerligen allvarlig fråga,

33

som skolan inte ensam kan lösa, men det är viktigt att skolan gör allt Skr. 1993/94:183

vad den kan för att stödja invandrarelevers språkutveckling.

Som regeringen tidigare redovisat (avsnitt 2.1) visar såväl den natio-

nella utvärderingen som internationella undersökningar (IEA) stora

skillnader i läsförmåga hos eleverna. Barn som har ett annat hemspråk

än svenska visar sämre läsförmåga än barn som har samma språk i hem-

met och i skolan. Skillnaderna var för Sveriges del bland de största i de

länder som deltog i IEA-undersökningen.

Regeringen har också tagit del av rapporter från skolor i invandrartä-

ta områden om invandrarelevernas bristfälliga kunskaper i svenska.

Många elever klarar inte sina gymnasiestudier på grund av sitt språkliga

handikapp. De behärskar inte ord och begrepp i svenskan tillräckligt

bra för att kunna studera och tillgodogöra sig undervisningen i gymna-

sieskolan.

Ett flertal undersökningar visar ett tydligt samband mellan studiere-

sultat och språkfärdighet i svenska. Det är därför väsentligt att kraftfulla

insatser i svenskundervisning sätts in på ett tidigt stadium för att under-

lätta fortsatta studier. Dessa insatser får inte heller avslutas för tidigt.

Ofta har invandrarelever ett godtagbart talspråk, som dock inte är till-

räckligt omfattande för vidare studier. Speciella insatser i form av sär-

skild syo för dessa elever kan också vara aktuella. Regeringen avser att i

höst tillsätta en arbetsgrupp med representanter från storstadsområdena

för att analysera problemen och komma med förslag till åtgärder.

3.8 Skolstart

Regeringens bedömning: I bl.a. läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet har regeringen betonat vikten av samverkan mel-

lan förskolan och den obligatoriska skolan. Regeringen ser det

emellertid som angeläget att göra en tydlig gränsdragning mel-

lan skolans och barnomsorgens uppgifter. Det är därför ett oav-

visligt krav att både skolan och föräldrarna vet om barnet går i

skolan eller i förskolan.

Från och med den 1 juli 1991 kan barn börja skolan redan vid sex års

ålder. Kommunerna har dock möjlighet att under en övergångstid om

sex år bestämma i vilken takt sexåringar skall tas in i skolan. Enligt se-

nast tillgängliga siffror, läsåret 1992/93, var drygt 3 % av samtliga elever

i årskurs 1 sexåringar, att jämföra med 0,5 % läsåret 1990/91, dvs. innan

reformen infördes.

För att genomföra beslutet om den tidigare skolstarten har olika mo-

deller prövats av kommunerna, såväl vad gäller styrning och ledning

som pedagogiska lösningar.

Skolverket har i rapporten Bilden av skolan 1993 påtalat brister i

kommunernas handläggning av den tidigare skolstarten. Av redovis-

ningen framgår att kommunen inte alltid tar ställning till vilken verk-

34

samhet barnen deltar i. En del sexåringar skrivs in i skolor där verk- Skr. 1993/94:183

samheten enligt Skolverkets uppfattning närmast kan liknas vid försko-

lans. Skolverket har funnit att man i andra kommuner undviker in-

skrivning trots att verksamheten mer liknar skolans. Skolverket avser

därför att i sitt uppföljnings- och tillsynsarbete särskilt följa frågan om

tidigare skolstart.

Såsom regeringen tidigare betonat är det viktigt med en tydlig

gränsdragning mellan skolans och barnomsorgens uppgifter. Skolan är

en obligatorisk verksamhet som regleras i skollagen, medan förskolan är

en frivillig verksamhet som regleras i socialtjänstlagen. Skolplikten in-

nebär rättigheter och skyldigheter för eleven och det är därför ett oav-

visligt krav att både skolan och föräldrarna vet om barnet går i skolan

eller i förskolan. Kommunens beslut i dessa frågor måste därför vara

entydiga så att någon osäkerhet om beslutets innebörd inte föreligger.

Däremot har regeringen självfallet inga invändningar mot att skolor och

skolhuvudmän använder sig av de möjligheter som finns i gällande lag-

stiftning till att avdramatisera skolstarten och övergången från förskola

till skola. Regeringen har också tidigare framhållit att det är viktigt med

en smidig övergång från barnomsorg till skola. Vikten av samverkan

med bl.a. förskolan understryks för övrigt i den nya läroplanen för det

obligatoriska skolväsendet.

Frågor som hänger samman med skolstart, skolplikt samt de pedago-

giska, organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av olika model-

ler utreds, som redan framgått, för närvarande av Utredningen om för-

längd skolgång och sänkt skolpliktsålder (dir. 1993:39). Slutrapport

kommer att avlämnas under våren.

3.9 Datoranvändningen i skolan

Regeringens bedömning: Datorer används varken som generellt

arbetsverktyg eller som specifikt pedagogiskt hjälpmedel i till-

räcklig omfattning i dagens skola. Skolan är, under de tre kom-

mande åren, i behov av aktivt stödjande åtgärder från statens si-

da om eleverna skall kunna erbjudas en modern undervisning.

Regeringen gav i augusti 1992 Skolverket i uppdrag att ansvara för ge-

nomförandet av den nationella skoldatapolitiken. Regeringen pekade i

uppdraget på att användningen av datorer i skolan, både som generellt

verktyg och specifikt pedagogiskt hjälpmedel, måste öka. Som underlag

för detta arbete och för att kunna utvärdera gjorda insatser krävs en

analys av dagens datorsituation inom skolan. Regeringen framhöll vida-

re att lärarnas tillgång till datorer bör förbättras liksom att en kontinu-

erlig informationsspridning uppmuntrar till ökad datoranvändning. Ut-

veckling och distribution av dataläromedel och program inom ramen

för en naturlig marknad bör stimuleras. Slutligen efterlyste regeringen

35

en fortlöpande utvärdering av datorernas inverkan på bl.a. inlärningsre- Skr. 1993/94:183

sultat och kursinnehåll.

Skolverket har inkommit med en redogörelse för verksamheten t.o.m.

november 1993 och för de under 1994 planerade aktiviteterna. Verket

har också redovisat resultaten av sin undersökning Skolans datorer - en

bild av datoranvändningen i skolan (Skolverket dnr 92:11389). I rap-

porten konstateras att det finns stora skillnader mellan skolformerna

vad avser tillgången till datorutrustning men att den utrustning som

finns är förhållandevis modern. Inom den kommunala gymnasieskolan

finns det en dator per tio elever medan det i grundskolan bara finns en

dator per 38 elever. De lokala variationerna är stora. Detta innebär att

tillgången på datorer fortfarande är för låg i grundskolan, även om ut-

vecklingen tycks gå i rätt riktning. Ett rimligt etappmål bör vara att var-

je klass skall ha tillgång till minst en dator.

Undersökningen visar också att det fortfarande är vanligt med dator-

salar. Detta är ett resultat av den tidigare inriktningen mot undervis-

ning om datorer. Nu måste, enligt regeringens uppfattning, datorer ses

som ett hjälpmedel bland andra i undervisningen. Det innebär att dato-

rer måste finnas direkt tillgängliga i skolans olika undervisningssituatio-

ner.

Lärarna saknar i stor utsträckning tillgång till egna datorer. Detta är

mest framträdande i grundskolan. Därmed saknar många lärare möjlig-

het att använda datorer som stöd i det egna arbetet - med planering, ut-

formning av undervisningsmaterial etc. - vilket är en viktig förutsätt-

ning för att börja utveckla datorstödd undervisning.

Under våren kommer Skolverket att slutföra ett projekt som undersö-

ker hur undervisningens innehåll och uppläggning och elevernas inlär-

ning påverkas av datoranvändningen. Skolverket har vidare beställt en

marknadsöversikt över olika kommunikationssystem och databaser. An-

svaret för utveckling, översättning och distribution av programvara samt

bidrag till det nordiska samarbetet har Skolverket lagt hos Gävle datape-

dagogiska centrum. Verket har även fördelat medel till ett arbete med

dokumentdatabaser och ett om datorer i matematikundervisningen. Un-

der det kommande året har Skolverket för avsikt att utarbeta informa-

tion till skolor och skolhuvudmän om datatekniken och dess tillämp-

ningar.

Den snabba tekniska utvecklingen har medfört att kunskap om hur en

dator fungerar i dag, i motsats till tidigare, inte är nödvändig för att

kunna använda den. Utvecklingen inom mjukvarubranschen har dessut-

om lett till att det finns ett stort utbud av såväl generella som specifikt

pedagogiska program. Datorn kan och måste därför i dag betraktas och

behandlas som ett vanligt arbetsredskap. Användningen av datorer kan

dessutom direkt gynna elever med koncentrations- och inlärningssvå-

righeter samtidigt som den ger nya möjligheter för elever med funk-

tionshinder. Detta framgår t.ex. av det arbete som Statens institut för

handikappfrågor i skolan bedrivit. I belysning av detta är det regering-

ens bedömning att datoranvändningen i skolan ännu inte fått den sprid-

36

ning som vore önskvärd och är möjlig. Detta är beklagligt eftersom ele-

vernas intresse är stort och eftersom skolan har som uppgift att förbere-

da eleverna för att leva och verka i det framtida samhället. Särskild

uppmärksamhet måste även ägnas åt de skillnader som finns i flickors

och pojkars intresse för och vana vid att hantera datorer. Flickor måste,

på sina villkor, få tillgång till datorn som arbetsredskap, vilket kräver

medvetna insatser av skolan.

Regeringen konstaterar att skolan har behov av aktiva stimulansåtgär-

der om eleverna skall kunna erbjudas en modern undervisning. Områ-

den som regeringen bedömer vara av särskilt intresse är datorkommuni-

kation, nya läromedel, metodutveckling och informationsspridning.

Kommunikation med hjälp av datorer ger nya möjligheter till infor-

mationsutbyte mellan människor. Efter beslut i Nordiska ministerrådet

byggs nu ett nordiskt skoldatanät upp. Detta nät (baserat på Internet)

skall genom olika tjänster stödja användandet av datorkommunikation

mellan skolor i Norden. Snabba nationella och internationella förbin-

delser skapas via tjänsten elektronisk post- och konferensverksamhet.

Andra nättjänster är tillgång till olika databaser, konferenser i pedago-

giska och andra frågor, tillgång till olika program och möjlighet att

mellan olika intressenter skicka information, statistik och enkla frågor.

Tjänsterna bör utformas så att ett minimum av datorvana krävs av an-

vändaren och att befintlig datorutrustning i möjligaste mån kan utnytt-

jas. Värt att notera i detta sammanhang är att i de övriga nordiska län-

derna har skolorna redan i dag tillgång till skolnät med omfattande

tjänsteutbud, vilka enkelt kan infogas i det nordiska nätet. På Island

t.ex. är 80 % av skolorna anslutna till nätet, i Danmark är över 300 sko-

lor anslutna till Skolernes Databaseservice och i Finland erbjuds såväl

pedagogiska som rent administrativa tjänster över nätet. Skolorna inom

det offentliga skolväsendet i Sverige erbjuds i dag inga specifika skol-

tjänster via datanät.

Vad gäller läromedlen är det önskvärt att datorteknik i ökad omfatt-

ning kombineras med andra medier. Ett exempel är samhällskunskap

där datorer skulle underlätta uppdatering av statistiska uppgifter och ge

nya möjligheter att presentera och analysera denna information.

Kunskaper om användningen av datorer i undervisningen och som ett

redskap för lärarnas eget arbete måste utvecklas och spridas. Ett bety-

delsefullt insatsområde måste vara utvecklingen av metoder för att an-

vända datorn i skolan. Slutligen måste återkommande utvärderingar av

den förda skoldatapolitiken och dess resultat genomföras.

Regeringen anser att datoranvändningen, framför allt i grundskolan,

har en alltför liten omfattning. Genom regeringens uppdrag har Skol-

verket ett betydande ansvar för utvecklingen härvidlag. Enligt regering-

ens uppfattning måste Skolverket ikläda sig en betydligt mera aktiv roll

i arbetet med att stimulera användandet av informationsteknologi i sko-

lan. Även lärarhögskolorna kan göra viktiga insatser genom att ge stu-

denterna kunskaper om hur datorn kan användas i undervisningen och

möjlighet att själva använda datorer i sin utbildning.

Skr. 1993/94:183

37

Regeringen räknar även med att det arbete som bedrivs i den nyligen Skr. 1993/94:183

tillsatta informationsteknologikommissionen kommer att främja dator-

användningen i skolan.

4 Distansundervisning

Regeringens bedömning: Användningen av distansmetoder inom

utbildningsområdet bör öka. Det är angeläget att fler aktörer

uppmuntras att delta i en utveckling och en utbyggnad av di-

stansutbildningen.

En utredning bör tillsättas med uppgift att undersöka förut-

sättningarna för ett förändrat huvudmannaskap för Statens skola

för vuxna i Norrköping.

I ett land som Sverige - med långa avstånd och gles bebyggelse i kom-

bination med en väl utvecklad infrastruktur - borde distansmetoder in-

om utbildningen vara vanligt förekommande. Likväl utnyttas dessa me-

toder endast i mycket begränsad omfattning. Genom att den icke statliga

sektorn inom distansutbildningen har reducerats under de senaste de-

cennierna, är distansutbildningens ställning i dag snarast svagare än un-

der 1950-talet, trots ett växande behov och förekomsten av ny teknik. I

betänkandet Kunskapens krona (SOU 1993:23) understryker utredaren

behovet och vikten av att distansmetoder inom utbildningen kommer

till användning. Remissinstanserna delar över lag detta synsätt.

De stora behoven av att höja kompetensnivån i olika avseenden inom

den vuxna befolkningen är i dag väl dokumenterade i ett flertal rappor-

ter och utredningar. För att möta kraven på kompetenshöjningar ford-

ras flexibla lösningar av utbildningsinsatsernas innehåll, form och för-

läggning i tiden. Dessutom utgör tillgången på reguljär utbildning fort-

farande ett hinder för många att stärka sin kompetens. Distansundervis-

ning innebär att studier lättare kan erbjudas också dem som inte har

möjlighet att förlägga studierna till en skola. Genom att använda mo-

dem informationsteknologi skulle distansutbildningen i framtiden kun-

na spela en långt viktigare roll än vad som fallet är i dag.

Distansmetoderna skapar förutsättningar för en långtgående indi-

vidualisering av utbildningen. I varje enskilt fall kan dessa metoder

kombineras med traditionell undervisning, handledning, studiecirklar

och självstudier. Därigenom kan den enskildes behov och förutsättning-

ar mötas och lokala förutsättningar för undervisningen tas till vara.

Distansutbildning måste därför ses som ett värdefullt och utvecklings-

bart alternativ till den mera traditionella skolundervisningen. Men den

bör inte bara ses som ett alternativ - den bör kunna utvecklas också

som ett inslag i en i övrigt lärarledd utbildning. Radio och tv har länge

använts på det sättet. Datorer och andra medier erbjuder allt större möj-

ligheter till en fruktbar samverkan mellan traditionella utbildningsme-

toder och distansmetoder.

38

Regeringen har för avsikt att senare återkomma till riksdagen med Skr. 1993/94:183

förslag om att särskilda medel anslås för att stödja och stimulera nätverk

och försöksverksamheter där distansmetoder i undervisningen ingår

som en del. Bidrag bör kunna utgå till utbildningsanordnare och bör

främst avse utveckling av distansmetoder i olika vuxenutbildnings- och

folkbildningssammanhang. Enligt regeringens mening ges därmed goda

förutsättningar för spridning av erfarenheter och kunnande om distans-

metodernas användbarhet i utbildningssammanhang.

Statens roll inom, skolväsendet bör renodlas

Statens skolor för vuxna (SSV) skall komplettera komvux genom att er-

bjuda utbildning av i huvudsak samma slag i form av distansundervis-

ning. SSV finns i Härnösand (SSVH) och i Norrköping (SSVN). SSVH

och SSVN har staten som huvudman. Utbildningen är avgiftsfri för ele-

verna och de studerande är berättigade till statligt studiestöd.

1991 års riksdagsbeslut (prop. 1990/91:85, bet. 1991/92:UbU16, rskr.

1990/91:356) vidgade kommunernas ansvar för att allas rätt till utbild-

ning skulle förverkligas. Därvid lades också den närmare innebörden av

kommunernas ansvar för den vuxna befolkningens utbildning inom

komvux fast.

Vad gäller den grundläggande vuxenutbildningen anges i 11 kap. 8-9

§§ skollagen (1985:1100) att varje kommun ansvarar för att de kom-

muninnevånare som har rätt till utbildningen och önskar delta i den,

får det. Varje kommun skall aktivt verka för att nå dem i kommunen

som har rätt till grundläggande vuxenutbildning och för att motivera

dem att delta i utbildningen.

I fråga om gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning an-

ger skollagen, 11 kap. 17-18 §§, bl.a. att kommunerna skall erbjuda

gymnasial vuxenutbildning och att de härvid skall sträva efter att erbju-

da utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Vidare skall varje

kommun informera om möjligheterna till gymnasial vuxenutbildning

samt verka för att vuxna deltar i sådan utbildning.

Denna ansvarsfördelning kommer sannolikt att innebära att kommu-

nerna i ökad utsträckning också tar ansvar för invånarnas möjligheter

att bedriva distansstudier.

Med den rådande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, bör

strävan vara att renodla statens insatser inom det offentliga skolområdet.

Huvudprincipen bör vara att staten lägger fast den politik som skall gäl-

la inom det offentliga skolområdet och att staten inte annat än i undan-

tagsfall själv står som anordnare av utbildning. För att få till stånd en

klarare styrning över statens insatser bör dess roll renodlas till att bli

köpare/beställare i stället för producent/utförare.

39

Fler aktörer bör ges möjlighet att arbeta med en utveckling av

distansmetoder

I betänkandet Kunskapens krona föreslår utredaren att verksamheterna

vid SSVH och SSVN kommunaliseras och att finansieringen av de båda

skolorna på sikt sker genom ett system med interkommunala ersätt-

ningar. Detta förslag avvisas av ett stort antal remissinstanser med hän-

visning främst till att man betvivlar att en sådan finansieringsform skul-

le fungera i praktiken. I utredarens förslag om en kommunalisering av

SSV ingick även en rekommendation om att överväga möjligheten för

enskilda att själva betala för viss utbildning vid de båda skolorna.

Erfarenheterna visar att kommunala skolorganisationer i många fall

inte är särskilt inställda på att söka upphandla utbildning för invånarna

där den i varje enskilt fall är billigast och bäst. Det gör att SSV:s viktiga

verksamhet - som komplement och alternativ till komvux - fortfarande

saknar en fungerande marknad.

Det saknas i dag incitament för en utveckling som stimulerar produ-

center och organisatörer av utbildning till kreativitet och nytänkande

inom distansutbildningsområdet. Behovet av att utveckla och utvidga

användningen av distansmetoder är som tidigare nämnts stort. Med de

rådande förutsättningarna är det dock föga troligt att distansutbildning-

en kommer att utvecklas i den takt och i den omfattning som är önsk-

värd.

Ny organisationsform bör utredas

Det är viktigt att många aktörer ges reella möjligheter att delta i arbetet

med att tillgodose de olika behov av distansutbildning som nu föreligger

och som framgent kan förutses inom vuxenutbildningen.

Förslaget om att kommunalisera SSV har, som tidigare nämnts, avvi-

sats av ett stort antal remissinstanser. Med hänsyn till detta har regering-

en inte för avsikt att förverkliga utredarens förslag till kommunalisering

av de båda skolorna. Regeringen bedömer att någon förändring av hu-

vudmannaskapet för SSVH inte är aktuell. Vad gäller SSVN anser rege-

ringen att frågan om dess framtida ställning ytterligare behöver utredas.

Regeringen avser därför att tillsätta en utredning med uppgift att utre-

da förutsättningarna för ett förändrat huvudmannaskap för SSVN.

Skr. 1993/94:183

40

Utbildningsdepartementet Skr -1993/94:183

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,

Lundgren, Unckel och P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Unckel

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:183 Utvecklingsplan för skolvä-

sendet.

41

gotab 46267, Stockholm 1994