Prop. 1993/94:2

Regeringens skrivelse

1993/94:2

med meddelande om kommande förslag till

lagstiftning om uppskovsregler vid

bostadsbyten, m.m.

Skr.

1993/94:2

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regerings-

protokollet den 2 september 1993 meddelande om kommande förslag till

lagstiftning om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Lundgren

1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993

Skr. 1993/94:2

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden

Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,

Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,

Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Skrivelse med meddelande om kommande förslag

till lagstiftning om uppskovsregler vid

bostadsbyten, m.m.

Det har i den allmänna debatten framförts stark kritik mot reglerna om

reavinstbeskattning av villor och bostadsrätter. Kritiken har särskilt tagit

sikte på den situationen att beskattning skall ske även när en ny bostad

förvärvas.

Det har gjorts gällande att den nuvarande reavinstbeskattningen av

bostäder är skadlig och så snart som möjligt bör förändras samt att starka

skäl, såväl samhällsekonomiska som sociala, talar för att reavinstbe-

skattning av villor och bostadsrätter inte bör ske om försäljningen sker

för att skaffa en arman bostad av samma slag. Härigenom skulle ett av

hindren för rörligheten på bostadsmarknaden undanröjas. Det har vidare

hävdats att det samhällsekonomiska värdet av att utnyttja det befintliga

bostadsbeståndet på ett effektivare sätt och värdet för de enskilda

hushållen att kunna anpassa sitt boende efter förändrade förhållanden

uppväger ett eventuellt skattebortfall.

Enligt min mening är kritiken mot de nuvarande reglerna befogad. Den

s.k. flyttskatten bör slopas. Mot bakgrund härav har regeringen i dag

beslutat att till Lagrådet överlämna en lagrådsremiss om uppskovsregler

vid bostadsbyten, m.m.

I lagrådsremissen föreslås att i skattereglerna införs ett nytt upp-

skovssystem vid bostadsbyten. De nya reglerna, som är uppbyggda kring

ett uppskovsavdrag, innebär att den som avyttrar en villa eller en

bostadsrätt (ursprungsbostad) kan skjuta upp beskattningen av reavinsten

om han förvärvar en minst lika dyr bostad (ersättningsbostad) senast året

efter avyttringen och bosätter sig där. Är den nya bostaden billigare

skjuts beskattningen av en del av vinsten upp medan återstoden beskattas.

Den obeskattade vinsten från ursprungsbostaden tas fram till beskattning

när ersättningsbostaden avyttras.

I anslutning till de nya uppskovsreglerna föreslås också vissa för-

ändringar i reavinstreglerna för fastigheter och bostadsrätter. Det

huvudsakliga skälet till detta är att det nya uppskovssystemet bygger på Skr. 1993/94:2

att vinstberäkningen sker enligt en konventionell metod.

De takregler för skatteuttaget som gäller för villor och bostadsrätter —

de s.k. 9- och 18-procentsreglema — föreslås därför slopade. I stället

föreslås att den skattepliktiga vinsten skall utgöra 50 % av den kon-

ventionellt beräknade vinsten. För förlustfall föreslås att 50 % av en

förlust hänförlig till en villa eller en bostadsrätt får dras av.

Takregeln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter, 27-

procentsregeln, föreslås också avskaffad och ersatt av en ny skatteplikts-

regel. Den innebär för fysiska personer och dödsbon att 90 % av den

konventionellt beräknade vinsten är skattepliktig och att 63 % av en

förlust hänförlig till sådan egendom får dras av. För fastigheter och

bostadsrätter som ägs av andra juridiska personer än dödsbon föreslås att

90 % av vinsten skall vara skattepliktig och att 90 % av en förlust får

dras av.

Vidare föreslås nya regler för att beräkna ingångsvärden för fastigheter

och bostadsrätter som förvärvats före år 1952 resp. 1974. Dessa regler

— som väsentligen överensstämmer med vad som gällde före skatterefor-

men — innebär att ingångsvärdet beräknas på grundval av fastighetens

resp, föreningsfastighetens taxeringsvärde nämnda år om den skattskyldi-

ge inte kan visa att det verkliga anskaffningsvärdet är högre.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och

— med undantag för vad jag föreslagit i fråga om förlustkvotering —

tillämpas på avyttringar från och med den 8 september 1993. Det föreslås

vidare att de nuvarande reglerna på den skattskyldiges begäran skall

kunna tillämpas på avyttringar fram till och med den 30 juni 1994. De

nya förlustkvoteringsreglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som

sker den 1 juli 1994 och senare.

Förslagen i lagrådsremissen innebär således att de nya reglerna skall

träda i kraft den 1 januari 1994 och att de, med undantag för förlust-

kvoteringsreglema, skall tillämpas på avyttringar som sker den 8

september 1993 och senare samt att de äldre reglerna på den skattskyldi-

ges begäran får tillämpas på avyttringar som sker senast den 30 juni

1994. Förlustkvoteringsreglerna skall tillämpas på avyttringar den 1 juli

1994 och senare.

Av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen framgår att skatt inte får

tas ut i vidare mån än vad som följer av föreskrift som gällde när den

omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Lagrådet har i ett

ärende (prop. 1991/92:54 om reavinstbeskattning av bostadsrätter) uttalat

att detta förbud mot en tillbakaverkande skärpning av skatteuttaget är

pricipiellt sett ovillkorligt i den meningen att förbudet skall iakttas oavsett

vad för uppfattning den skattskyldige har i saken. Den omständigheten att

den skattskyldige inte motsätter sig att nya regler skall tillämpas

retroaktivt innebär inte att skattemyndigheterna kan underlåta att ta

ställning till om en sådan tillämpning är förenlig med retroaktivitetsför-

budet eller ej. Lagrådet konstaterade vidare att retroaktivitetsförbudet i

princip utgör ett absolut förbud för skattemyndigheterna att tillämpa nya

regler retroaktivt om detta skulle leda till ett högre skatteuttag. Lagrådet

ifrågasatte därför lämpligheten av att — som skett i det då aktuella Skr. 1993/94:2

förslaget — låta den skattskyldige avgöra om nya eller äldre regler skulle

tillämpas.

Förslaget i den av Lagrådet diskuterade lagrådsremissen hade, när det

gäller frågan om tidpunkten för ikraftträdandet, i princip samma

konstruktion som i den nu aktuella lagrådsremissen. Lagrådets resone-

mang avsåg den situationen att nya regler föreslogs få retroaktiv

tillämpning och att den skattskyldige, om han så begärde, skulle få

tillämpa äldre regler fram till en viss tidpunkt.

Det förhållandet att den skattskyldige kan medges uppskov om han

tillämpar den i jämförelse med 9-procentsregeln ibland oförmånligare 50-

procentsregeln torde inte påverka frågans bedömning ur retroaktivitets-

synpunkt. Det kan dock konstateras att i de fall en avyttring sker utan att

den skattskyldige avser att begära uppskov är förhållandena i det nu

aktuella ärendet och det som Lagrådet diskuterade i princip identiska.

Redan av det skälet bör regeringen — i enlighet med bestämmelserna i 2

kap. 10 § andra stycket regeringsformen — lämna ett särskilt meddelande

till riksdagen om att ett förslag med angivna innebörd är att vänta.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

beslutar att lämna riksdagen ett meddelande om det kommande förslaget

till lagstiftning.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

gotab 45021, Stockholm 1993