Prop. 1993/94:238

Regeringens skrivelse

1993/94:238

med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka

det finansiella systemet

Skr.

1993/94:238

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994.

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Finansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för vilka åtgärder som har

vidtagits för att stärka det finansiella systemet.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 238

Skr. 1993/94:238

Innehållsförteckning

1. Inledning 4

2. Bakgrund 4

3. Finanskrisens förlopp 5

Omslag på fastighetsmarknaden 5

Finansbolagen först drabbade 6

Växande bankproblem 7

Det statliga bankstödet 8

Internationella bankproblem 9

4. Kreditmarknadens utveckling 10

Kreditförlusterna har kulminerat 10

Intjäningen har förbättrats 11

Minskade rörelseförluster 12

Kapitalsituationen i bankkoncemema 13

Bostadsinstituten 14

Utlåningsvolymer m.m. 15

5. Stödåtgärder 17

Bankstödsnämndens arbetsmål och inriktning 18

Genomförda stödåtgärder 18

Sparbanken Sverige 18

Nordbanken 20

Gota Bank 21

Sammanslagning av Nordbanken och Gota Bank 22

Skandinaviska Enskilda Banken 22

Föreningsbanken 23

Sammanfattning av stödinsatser 23

Framtida återvinning samt garantiavgifter 25

6. Stödets effekter 26

Bevarad stabilitet 26

Funktionsdugligare banksystem 27

Strukturella förändringar 27

7. Andra särskilda åtgärder 29

Avtal om avgångsvederlag 29

Skadeståndstalan mot styrelserepresentanter 31

Skr. 1993/94:238

8. Statens uppgifter framöver 33

Statens ägarroll 33

Securum och Retriva 34

Statens ägande i Securum, Retriva och Nordbanken 36

Bankstödsnämndens framtida uppgifter 37

Delegationen för privatisering av Nordbanken 37

Uppföljning av ingångna avtal 38

9. Ett svenskt inlåningsförsäkringssystem 38

10. Lärdomar av finanskrisen 39

Tillsynen av kreditinstituten 39

Bilaga: Statens bolag för övertagna problemkrediter 41

1 Inledning

Skr. 1993/94:238

Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka

det finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr.

1992/93:155). Genom riksdagsbeslutet bemyndigades regeringen att göra

betydande åtaganden för statens räkning. Med hänsyn härtill angavs att

det är angeläget att riksdagen fortlöpande hålls informerad om vilka

åtgärder som genomförs. För att fullgöra denna informationsskyldighet

skall regeringen i skrivelser till riksdagen redovisa vidtagna åtgärder.

Tidigare skrivelser lämnades i maj 1993 (skr. 1992/93:251) samt i

september 1993 (skr. 1993/94:61). Det åligger vidare regeringen att

årligen lämna en redogörelse för de budgetmässiga konsekvenserna av

stödåtgärderna. En sådan redogörelse lämnades i budgetpropositionen

(prop. 1993/94:100 bilaga 8). Med anledning av att väsentliga stödåtgär-

der nu vidtagits och att arbetet i Bankstödsnämnden delvis ändrar

karaktär finns det skäl att nu lämna en mer sammanfattande redogörelse

för bakgrunden till det statliga åtagandet, vidtagna åtgärder och de

erfarenheter som vunnits.

Centrala delar av det finansiella systemet har under de senaste åren

genomgått en djup kris. Förlusterna och påfrestningarna, av såväl privat-

och företagsekonomisk som samhällsekonomisk natur, till följd av krisen

är till viss del kända, men kan i stora delar ännu inte summeras. Detta

gäller bl.a. den slutliga belastningen på statens budget. En utredning

pågår om krisens orsaker och effekter och om den ekonomiska politikens

roll i utvecklingen. Framtida forskning kommer säkert också att kasta

nytt ljus över krisens olika skeenden.

I föreliggande skrivelse ges en kort bakgrundsbeskrivning till krisen

och dess förlopp. Därefter redogörs för kreditinstitutens samlade

resultatutveckling och finansiella situation. I ett följande avsnitt behandlas

statens generella åtagande samt görs en summering av vidtagna stödåtgär-

der. Stödets huvudsakliga effekter på kreditmarknaden diskuteras.

Därefter redogörs för andra åtgärder i samband med bankkrisen, bl.a.

skadeståndstalan mot styrelseledamöter. Statens uppgifter framöver är

vidare viktiga att orientera om. Information ges även om behovet av ett

svenskt inlåningsförsäkringssystem. Avslutningsvis görs några reflek-

tioner om vilka lärdomar som nu kan dras av krisen. I en bilaga som

utarbetats av Bankstödsnämnden redogörs närmare för statens bolag för

övertagna problemkrediter.

2. Bakgrund

Den finansiella krisen utvecklades i samband med att ekonomin övergick

från en långvarig internationell högkonjunktur med tydliga inslag av

överhettning, till en djup lågkonjunktur med deflationstendenser i

enskilda länder. I Sverige blev konjunkturomslaget kraftigt med snabbt

fallande inflation och stigande realräntor. Såväl de allvarliga problemen

i finanssektom som styrkan i konjunkturomslaget hade emellertid sina Skr. 1993/94:238

rötter längre tillbaka i tiden.

Devalveringarna i början av 1980-talet lade grunden till en ihållande

expansion som inte balanserades med en tillräckligt stram finanspolitik.

Ett allt starkare inflationstryck byggdes upp. Strukturproblemen i den

svenska ekonomin hade inte åtgärdats vilket accentuerade över-

hettningsproblemen. På arbetsmarknaden saknades åtgärder för ökad

flexibilitet och smidigare anpassning till de förutsättningar som gällde i

olika sektorer. Den offentliga sektorn led av produktivitetsproblem och

alltför svagt utvecklat konkurrenstänkande. Inom byggnadssektorn

utgjorde sedan länge regleringar och subventioner starka kostnadsdri-

vande element.

På kredit- och valutamarknaderna hade långvariga regleringar medfört

inlåsningseffekter och brist på konkurrens och marknadsmässighet. Den

ökande finansiella integrationen med omvärlden och den snabba

utvecklingen av finansiella instrument gjorde olika former av kvantitativa

regleringar ineffektiva. Det fanns därtill en entydig internationell trend

att ta bort olika hinder i syfte att uppnå en bättre resursallokering och

öka effektiviteten på de finansiella marknaderna. Avvecklingen av

kvantitativa regleringar på den svenska kredit- och valutamarknaden var

av nämnda skäl en naturlig och nödvändig följd av att den svenska

ekonomin är en öppen ekonomi med stort utbyte med omvärlden.

Avregleringama kom dock förhållandevis sent.

Hösten 1985 slopades begränsningarna för kreditinstitutens utlånings-

volymer. I det rådande ekonomiska klimatet kom kreditexpansionen att

bli mycket kraftig under flera år därefter och leda till en betydande

ökning av skuldsättningen i hushåll och företag. Skulduppbyggnaden

understöddes av ett föråldrat skattesystem med höga marginalskatter som

stimulerade till belåning och missgynnade sparande. Den slutliga

avvecklingen av valutaregleringen kom först 1989 och öppnade då

möjligheter till fastighetsinvesteringar utomlands för bl.a. försäkrings-

bolag. Ett betydande behov att i riskspridningssyfte investera i utlandet

hade då ackumulerats vilket kom att utlösas i ett konjunkturskede som

präglades av överhettning och höga prisnivåer.

Det är mot bakgrund av dessa betydande omställningsproblem som

krisen på fastighetsmarknaden och de åtföljande förlustproblemen i

kreditinstituten skall ses.

3. Finanskrisens förlopp

Omslaget på fastighetsmarknaden

Överhettningen inom byggnadssektorn i kombination med hög belåning

hos fastighetsbolagen hade mot slutet av 1980-talet lett till ohållbara

prisnivåer, framför allt inom det kommersiella fastighetsbeståndet. I

attraktiva storstadsområden förekom årliga prisstegringar i storleksord-

ningen 25 procent. Bygg- och fastighetsbranschen stod för omkring

hälften av utlåningen från kreditinstituten. Med hög belåning och

förväntningar om ständiga värdeökningar kunde även mindre lönsamma

fastighetsbolag klara sig genom köp och försäljningar. När högkonjunktu-

ren började vika kom senare års kraftiga nybyggnation av kontor att möta

betydande uthyrningsproblem och hyresnivåerna började allmänt att

pressas ner. Den minskade lokalefterfrågan resulterade i ett kraftigt

prisfall 1991 och en stigande vakansgrad. Priserna har idag mer än

halverats på kommersiella fastigheter i t.ex. Stockholm. Vakansgraden

steg från internationellt låga 2 procent till 15-20 procent i många

områden.

På aktiemarknaden hade en kraftig kursnedgång skett redan under

1990. Utöver den konjunkturförsvagning som stora delar av ekonomin

kände av kom fallet i olika tillgångsvärden att leda till problem av

tidigare i stort sett okänd omfattning. I Sverige utvecklades således

lågkonjunkturen till en fastighetskris med ett stort antal konkurser bland

fastighetsbolagen med stora återverkningar inom bl.a. byggnadssektorn.

Skr. 1993/94:238

Finansbolagen först drabbade

De som drabbades först av omslaget i ekonomin och nedgången på

tillgångsmarknadema var finansbolagen. Dessa instituts säkerheter låg

generellt inom belåningsvärdenas övre segment för fastigheter och aktier.

Riskbenägenheten hade ytterligare stigit genom ett ökat antal engagemang

på fastighetsmarknaden. Nyckelnkoncemen var det finansbolag som först

fick allvarliga förluster vilket tvingade bolaget att ställa in betalningarna

1990. Marknadens oro för finansbolagens situation tilltog snabbt och

flera finansbolag fick problem med sin finansiering. Finansbolagen var

hänvisade till kort upplåning, bl.a. genom s.k. marknadsbevis, medan

utlåningen i stora delar var långfristig vilket förstärkte problemen. När

marknaden för marknadsbevis upphörde att fungera var finansbolags-

krisen ett faktum. I flera fall kunde uppgörelser nås mellan ägarna och

bankerna. I några fall tvingades bolag gå i konkurs. Många finansbolag

fick banta sin verksamhet avsevärt, i vissa fall med sikte på total

avveckling.

Det fanns inte anledning för staten att direkt engagera sig i finansbo-

lagens förlustproblem och rekonstruktioner. Något hot mot betal-

ningssystemet eller kreditförsörjningen i stort bedömdes inte vara för

handen. Problemen föranledde emellertid ny lagstiftning om finansbo-

lagens finansiering som gav bolagen rätt att utge obligationer och andra

fordringsrätter för allmän omsättning. Från och med 1994 omfattas

finansbolagen och kreditaktiebolagen av en gemensam lagstiftning,

benämnd kreditmarknadsbolagslagen.

Problemen inom finansbolagssektom fick delvis direkta återverkningar

på bankerna bl.a. genom att dessa svarade för en del av finansbolagens

finansieringsbehov. På så sätt kom bankerna indirekt att belåna fas-

tighetsbolag inom säkerhetslägen som i många fall låg över vad som

bankerna normalt tillämpade för sin utlåning. För vissa banker kom detta

att medföra betydande kreditförluster.

Skr. 1993/94:238

Växande bankproblem

Det stod snart klart att krisen inte skulle begränsas till finansbolagssek-

tom. Försvagningen på fastighetsmarknaden var så djupgående och

bankernas lån till fastighetsbolag eller lån mot säkerhet i fastigheter så

omfattande att bankerna oundvikligen åsamkades allt större förluster.

Nordbankens reserveringsbehov för kreditförluster hade ökat kraftigt

under 1990 och 1991. För att uppfylla gällande kapitaltäckningskrav vid

årsskiftet 1991/1992 behövdes ett kapitaltillskott på drygt 5 miljarder

kr. Som majoritetsägare hade staten ett direkt ansvar för Nordbanken. En

ny styrelse och ny ledning hade tillsatts och en omstrukturering och

effektivisering av banken påbörjats. Det bedömdes därutöver vara av

väsentlig betydelse för tilltron till det svenska bankväsendet och

betalningssystemet att bankens fortlevnad tryggades. Staten hade sålunda

i detta fall att uppträda både i sin roll som ägare och som ytterst ansvarig

för stabiliteten i banksystemet.

I september 1991 framkom att även Första Sparbanken hade åsamkats

omfattande kreditförluster med risk för en obeståndssituation. Banken

vände sig till staten för hjälp i syfte att trygga en rekonstruktion. Staten

bedömde det som nödvändigt att medverka till en sådan för att förhindra

allvarliga återverkningar på betalningssystemet. Efter överläggningar

kunde sparbanksrörelsen genom olika åtaganden, bl.a. ett räntefritt

villkorslån till banken, skapa rådrum för nödvändiga strukturåtgärder.

Staten garanterade det nämnda lånet.

Under vintern och våren 1992 förvärrades emellertid problemen i de

båda bankerna. Den underliggande reala utvecklingen innebar väsentligt

större förlustproblem än bankerna tidigare förutsett. De negativa

effekterna på intjäningsförmågan samt förlusterna på grund av kollapsen

inom stora delar av fastighetsmarknaden började alltmer uppdagas liksom

den lättsinniga långivning som i många fall förevarit. Staten såg sig

tvungen att genom större och mer genomgripande insatser under 1992

tillförsäkra att på sikt sunda omstruktureringar kom till stånd i de nämnda

bankerna. Under hösten 1992 stod det även klart att Gotakoncemen med

Gota Bank inom en relativt snar framtid riskerade att hamna på obestånd.

I första hand skulle kapitaltäckningskraven vid det kommande årsskiftet

inte kunna uppfyllas. Regeringen bedömde det som nödvändigt att

garantera bankens utfästelser. Däremot ingrep staten inte för att förhindra

att moderbolaget Gota AB försattes i konkurs eftersom detta inte

bedömdes få allvarligare konsekvenser för betalningssystemet.

Det statliga stödåtagandet

Skr. 1993/94:238

Regeringen hade således på kort tid funnit det nödvändigt att med olika

slag av insatser förhindra en utveckling som riskerade att rasera

förtroendet för det finansiella systemet. Vissa banker riskerade annars att

stå utan tillräcklig finansiering och skulle snabbt kunna drivas mot

betalningsinställelse. Betalningsförmedlingen skulle till stor del upphöra

att fungera med allvarliga återverkningar på det normala ekonomiska

livet. Det bör således redan på detta stadium ha stått klart för bankernas

långivare att staten var beredd att gripa in när det erfordrades för att

trygga stabiliteten i betalningssystemet och förhindra allvarliga samhälls-

ekonomiska störningar. Det fortlöpande analysarbetet på Finansdepar-

tementet under våren och sommaren 1992 visade att utvecklingen gick

mot en alltmer osäker situation för kreditinstituten överlag. Det växte

fram en hotbild, som om den i olika delar realiserades, skulle komma att

kräva snabba och genomgripande statliga insatser. En beredskap byggdes

upp för att med genrella åtgärder möta en sådan utveckling.

Insikten om förlustproblemens art och möjliga räckvidd tilltog efter

hand även på marknaden. Bostadsinstituten hade dittills förskonats från

större förluster. Den djupa konjunkturnedgången och den snabbt växande

arbetslösheten i kombination med hög skuldsättning gav näring till en

ökad osäkerhet om institutens förlustrisker. I samband med turbulensen

på de internationella valutamarknaderna och spekulationerna mot bl.a.

den svenska kronan med åtföljande mycket kraftiga räntehöjningar i

september 1992, uppstod betydande problem på marknaden för

bostadspapper. Riskerna hade då ökat ytterligare för att viktiga delar av

kreditmarknaden inte skulle kunna fungera på ett normalt sätt. Misstankar

hos t.ex. utländska långivare om fallissemang i en svensk bank skulle

under dessa förhållanden snabbt kunna få ett krisartat spridningsförlopp

i banksystemet. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigt att

mer explicit utfärda en garanti för betalningssystemets stabilitet och för

att säkra kreditförsörjningen. Efter överenskommelse med socialdemo-

kraterna skedde detta den 24 september 1992.

Den 18 december beslutade riksdagen om de föreslagna åtgärderna.

Det statliga åtagandet innebär en garanti att banker och vissa andra

kreditinstitut med statlig anknytning kan fullgöra sina förpliktelser i rätt

tid. Därigenom skyddas betalningssystemets funktion och kreditförsörj-

ningen. Det enskilda kreditinstitutets fortlevnad och dess ägares

förmögenhet, liksom innehavarna av eviga förlagslån, skyddas däremot

inte av åtagandet.

Åtagandet är av extraordinär natur och temporärt. Enligt riksdags-

beslutet får det dock avvecklas först när det inte föreligger något hot mot

det finansiella systemet. Avvecklingen, som beslutas av riksdagen, skall

vidare ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. Riktlinjer och

villkor för stödet kommer att behandlas närmare under avsnitt 5.

Internationella bankproblem

Skr. 1993/94:238

Påfrestningarna för det svenska banksystemet har paralleller i flera andra

länder, inte minst i de nordiska grannländerna och främst då i Norge och

Finland. Även i Japan genomgår bankerna en osäker period med

betydande kreditförluster. USA har från mitten av 1980-talet också

erfarenheter av krisdrabbade kreditinstitut och banker. Flera länder inom

EG har också upplevt växande bankproblem men i allmänhet i begränsad

omfattning. De bakomliggande faktorerna är i många fall likartade, men

omständigheterna i Sverige har varit sådana att vi tillhör de länder där

banksystemet drabbats hårdast. De sätt man tagit hand om situationen

skiljer sig åt mellan länderna. Förutom att problemens omfattning och

styrka varierar är bankstrukturerna och inte minst den institutionella

ramen för hantering av krisbanker olika.

I Norge, där problemen i banksektorn uppstod ett par år tidigare än i

Sverige, fanns två s.k. sikringsfonder uppbyggda med avgifter från

bankerna och med uppgift att skydda insättamas medel. Dessa fonder

befanns dock otillräckliga, varför Statens Banksikringsfond inrättades

med uppgift att genom lån till sikringsfondema finansiera kapitaltillskott

till bankerna. Det inrättades även en fond benämnd Statens Bank-

investeringsfond med uppgift att delta i aktieemissioner. De statliga

kapitalinsatserna ledde till att staten blev ägare till de tre största

affärsbankerna. Senare har en av dem kunnat återgå i privat ägo.

Summan av kapitaltillskott (inkl, räntestöd) till banksystemet kan

beräknas till 28 miljarder NOK, varav staten svarat för omkring 20

miljarder NOK. Liksom i Sverige har bankernas resultat utvecklats

väsentligt bättre för 1993 och flertalet banker visade rörelseöverskott. En

fortsatt konsolidering kan förutses varför en betydande del av statens

kostnader bör kunna återvinnas.

Även i Finland har bankkrisen, i första hand inom sparbankssektom,

tvingat staten till omfattande åtgärder. Finlands bank spelade inled-

ningsvis en aktiv roll innan Statens säkerhetsfond inrättades med syfte att

stödja enskilda banker om så erfordrades för att trygga stabiliteten och

insättarnas medel. Kapitalinsatserna har dels skett som en form av

villkorslån (med egenskaper som riskkapital) i syfte att allmänt stärka

soliditeten och utlåningskapaciteten i banksystemet, dels som riktade

kapitalinsatser. Problemens omfattning föranledde i februari 1993 att

staten genom regeringens försorg garanterade att bankerna under alla

omständigheter skulle kunna stå för sina förpliktelser, dvs ett likartat

åtagande som den svenska statens. Det statliga bankstödet har inneburit

utbetalningar på över 40 miljarder FIM.

Medan staten således ingripit kraftfullt i Sverige, Norge och Finland

har problemen i Danmark inte varit av samma omfattning. De problem

som förevarit har i första hand omhändertagits av marknaden själv med

stöd från den danska centralbanken. Traditionellt har de danska bankerna

också varit bättre kapitaliserade än bankerna i övriga Norden.

Det har varit naturligt att åtgärder och omstruktureringar för banksys-

temen i de nordiska länderna vidtagits på central nivå. Banksystemen är

relativt koncentrerade och stabiliteten i betalningssystemen har hotats Skr. 1993/94:238

under de exceptionella förhållanden som varit för handen. Det har setts

som nödvändigt att genom kraftfulla insatser så snabbt som möjligt

återställa förtroendet och säkra en fungerande kreditförsörjning, vilket

endast kunnat ske genom statens försorg. USA har en annan bankstruk-

tur som möjliggör mer decentraliserade åtgärder med delvis andra

strukturella och finansiella lösningar. Omstruktureringar och fusioner

mellan banker kan ske i större utsträckning. Redan från tidigt 1980-tal

genomgick stora delar av de s.k. savings and loans institutions en kris

medan bankernas förlustproblem kom senare under åttiotalet. Problemen

har i huvudsak hanterats av olika tillsynsmyndigheter för respektive

institutgrupp med medel ur fonder för tryggande av insättarnas pengar.

Storleken på förlusterna har emellertid tvingat staten att rekapitalisera

fondema till mycket betydande belopp.

I Japan har bankerna under senare år varit utsatta för betydande

kreditförluster. På grund av mindre jämförbara redovisningsregler har

det varit svårt för utomstående att få en klar bild av omfattningen av de

japanska bankernas problemlån och förluster. Olika åtgärder från

myndigheterna har främst syftat till att underlätta för bankerna att själva

ta sig igenom problemen. Åtgärderna har bl.a. syftat till att stabilisera

aktiemarknaden. Genom att bankerna i kapitalbasen får tillgodoräkna sig

dolda reserver från orealiserade kapitalvinster på aktieinnehav är

aktiekursutvecklingen av stor betydelse för de japanska bankernas

kapitaltäckning. Flexiblare redovisningsregler har vidare ökat bankernas

möjligheter till skattemässiga förlustavdrag. I syfte att stimulera till ökade

reserveringar för problemkrediter har bankerna själva upprättat och

kapitaliserat ett bolag som kan förvärva bankernas dåliga lån till

marknadsvärden. Genom de sålunda redovisade förlusterna kan bankerna

mer fullständigt tillgodogöra sig skatteavdrag. Ingen större bank i Japan

har hittills hamnat under de lagstadgade kapitaltäckningskraven. Bankerna

har också av staten uppmanats att söka nytt riskvilligt kapital på

marknaden vilket ökar marknadsdisciplinen och minskar beroendet av

dolda reserver.

4. Kreditmarknadens utveckling

Kreditförlusterna har kulminerat

Omfattningen och den snabba ökningen av kreditförlusterna i banksys-

temet har varit den allt överskuggande faktorn i utvecklingen på

kreditmarknaden under senare år. Från en låg nivå med kreditförluster

på omkring en kvarts procent av utlåningen, eller ca 3 miljarder kr 1989

för bankkoncemerna sammantagna, började kreditförlusterna bli mer

märkbara 1990 varefter de ökade drastiskt till ca 74 miljarder kr 1992.

För bankerna, dvs moderbolagen i koncernerna där den helt dominerande

delen av förlusterna återfinns, motsvarade detta totalt närmare 8 procent

av utlåningen. För 1993 låg kreditförlusterna något under 50 miljarder

10

kr. Beloppet innefattar då inte den från 1993 fristående Securumkoncer- Skr. 1993/94:238

nen vars kreditförluster uppgick till drygt 14 miljarder kr. För perioden

1990-1993 beräknas de ackumulerade kreditförlusterna, inklusive

förlusterna i Securum och Retriva, ha uppgått till över 180 miljarder kr.

Kreditförlusterna ligger till 70-75 procent inom sektorn icke-fmansiella

företag och i runda tal torde hälften av dem ha anknytning till fastigheter.

Det är dock viktigt att komma ihåg att när det gäller förlusternas storlek

finns det betydande skillnader mellan bankerna. För fyra av de sex större

bankkoncemerna har förlustandelen under de nu aktuella åren legat på 3-

5 procent medan Nordbanken det svåraste förluståret 1992 nådde över 8

procent och Gota Bank väsentligt mycket högre än så (en jämförelse

försvåras i Gota Banks fall av att koncernen saknar ett bostadsinstitut

som normalt drar ner förlustandelen).

Kreditförlusterna är fortfarande stora men kan nu förutses ha kul-

minerat. Bortsett från de statliga rekonstruerade bankerna ligger

minskningen det senaste året för de större bankerna omkring 10 procent

och i något fall väsentligt mer. Tillflödet av nya problemkrediter har

också minskat och stocken av problemkrediter har stabiliserats.

Fastighetsmarknaden har delvis stabiliserats men alltjämt råder osäkerhet

om hyresnivåerna på vissa delmarknader. De allmänekonomiska

utsikterna har emellertid förbättrats och ränteläget är väsentligt lägre än

tidigare. Sammantaget pekar detta på en fortsatt minskning av kreditför-

lusterna. Denna ljusare bild får naturligtvis inte skymma det faktum att

staten genom särskilda rekonstruktioner avlastat de mest förlusttyngda

bankerna sina dåliga lån och täckt förlusterna. För det svenska banksys-

temet innebär utvecklingen att väsentligt lägre kreditförluster kommer att

redovisas under 1994 medan förbättringen från samhällsekonomisk

synpunkt är betydligt måttligare.

Intjäningen har förbättrats

Mot kreditförlusterna ställs bankernas s.k. intjäning innan rörelseresulta-

tet framkommer. Intjäningsförmågan är resultatet av den löpande

verksamhetens intäkts- och utgiftsströmmar. Under den aktuella perioden

har intjäningen kunnat hållas på en historiskt sett hög nivå och för 1993

noterades en stark förbättring. Kreditförlusternas genomslag på rörelse-

resultatet har därigenom mildrats. Först 1992 blev bankkoncememas

sammantagna rörelseförluster så stora att det primära kapitalet minskade

substantiellt.

11

Bankkoncernernas intjäning, kreditförluster och rörelseresultat, Skr. 1993/94:238

miljarder kr

År

Resultat

före kredit-

förluster

Kreditför-

luster

Rörelsere-

sultat

Kredit-

förluster

i % av ut-

låningen

1990

25

12

14

0,9 %

1991

27

36

-9

2,5 %

1992

25

74

-49

5,4 %

1993

35

49

-14

3,8 %

1993*

33

63

-30

4,7 %

* Inklusive Securum

Intjäningsförmågan har förvisso hämmats av uteblivna räntor på

problemkrediter. Ränteintäktsbortfallet har på årsbasis legat i stor-

leksordningen 15 miljarder kronor de senaste åren. Bankernas räntenetton

har därmed relativt sett gått tillbaka till förmån för andra intäkter. Två

förhållanden har dock verkat i motsatt riktning, nämligen ett ökat gap

mellan ut- och inlåningsräntorna samt den allmänna räntenedgången från

senhösten 1992. Räntegapet vidgades ett par procentenheter från slutet av

1980-talet fram till slutet av 1992 varefter en viss minskning kunnat

noteras. Räntenedgången har varit kraftig, ca 4 procentenheter på

penning- och obligationsmarknaderna, vilket bl.a. lett till minskade

finansieringskostnader för stocken av problemkrediter.

Till det senaste årets starka ökning av övriga intäkter bidrar provi-

sionsintäktema. Bankerna har dragit fördel av en periodvis mycket livlig

handel på valuta- och värdepappersmarknaderna. Försäljning och

förvaltning av värdepappersfonder är en annan växande intäktskälla.

Trenden mot en ökad betydelse för icke-ränterelaterade verksamheter kan

komma att bestå. De svenska bankerna ligger här relativt lågt inter-

nationellt sett. Betydande intäkter har därtill kunnat materialiseras genom

försäljning av obligationsstockar på en marknad med fallande räntor. Till

en bättre intjäning har också bankernas omfattande rationaliseringar

bidragit, bl.a. har personalstyrkan de två senaste åren reducerats med 15-

20 procent eller närmare 10 000 personer.

Minskade rörelseförluster

Sammanfattningsvis har bättre intjäning, lägre kreditförluster och

rationaliseringar lett till betydande resultatförbättringar det senaste året.

Den samlade rörelseförlusten i bankkoncemerna på närmare 50 miljarder

kr 1992 har reducerats kraftigt under 1993 (exklusive Securum). Den helt Skr. 1993/94:238

dominerande delen av det senaste årets rörelseförluster kan hänföras till

Gota Bank. Ett par banker redovisar vinst. Den mycket starka in-

tjäningsförmågan det senaste året har grundats på en kombination av

gynnsamma externa omständigheter och egna åtgärder i bankerna. I vissa

avseenden finns anledning att räkna med en mer normaliserad utveckling

de närmaste åren. Vinsterna på obligationsportföljen kan t.ex. förutses

bli lägre eftersom räntorna inte kan fortsätta falla i samma takt.

Räntenettot påverkas negativt av att räntegapet minskar. Möjligheterna

till en fortsatt bra intjäning får sammantaget ändå bedömas som goda.

Mot bakgrund av en förutsedd fortgående minskning av kreditförlusterna

bör därmed flertalet bankkoncemer åter ha förutsättningar att visa

positiva rörelseresultat. Detta är givetvis nödvändigt för att långsiktigt

kunna upprätthålla en tillräckligt stor kapitalbas i en växande ekonomi.

Kapitalsituationen i bankkoncernerna

Bankernas kapitalbas är av avgörande betydelse för möjligheterna till

finansiering till konkurrenskraftiga villkor och för utlåningskapaciteten.

En viss lägsta kapitaltäckning är vidare i enlighet med internationella

regler lagstadgad. Kapitalbasen, i princip eget kapital eller det s.k.

primära kapitalet samt förlagslån, skall utgöra lägst 8 procent av

placeringarna. Det primära kapitalet får inte sjunka under 4 procent.

Placeringarna åsätts olika lagstadgade vikter efter graden av kreditrisk.

Kapitaltäckningen i bankkoncemerna försvagades totalt sett 1992, då

de stora rörelseförlusterna ledde till att det primära kapitalet minskade.

Täckningsgraden sjönk med närmare en procentenhet till 8,9 procent

(inräknat statens stödinsatser för Nordbanken och Gota Bank samt Gota

Banks finansiella försäkring). Den kraftiga deprecieringen av kronan

hösten 1992 bidrog till en svagare täckningsgrad genom att tillgångar i

utländsk valuta kom att stiga omräknat till svenska kronor. Möjligheterna

att på egen hand stärka kapitaltäckningen var under 1992 i stort

begränsade till kapitalrationalisering, dvs byte av mer kapitalkrävande

placeringar mot mindre kapitalkrävande, eller minskad omslutning genom

bl.a. utförsäljning av lånestockar eller andra tillgångar. Utvecklingen

visar att bankkoncemerna i viss utsträckning lyckats minska kapitalkravet

i kronor räknat genom dylika åtgärder. Omvänt har detta således bidragit

till att stärka den faktiska kapitaltäckningsgraden.

Möjligheterna till externa kapitaltillskott genom nyemission har i

realiteten inte stått till buds under den mest osäkra perioden. I samband

med bankernas allt bättre intjäningsförmåga och de stigande kurserna på

bankaktier öppnades emellertid den vägen för S-E-Banken och Svenska

Handelsbanken att få in friskt kapital. Även Föreningsbanken kunde

genom bl.a. sina intressegrupper genomföra en lyckad nyemission.

Sammantaget tillfördes banksystemet genom nyemissioner drygt 11

miljarder kr i nytt primärt kapital under 1993. Kapitaltäckningen uppgick

till drygt 11 % vid utgången av 1993 och för de större privata affärs-

13

bankerna till omkring 13 %. Kapitalsituationen har således stärkts Skr. 1993/94:238

avsevärt, men det bör framhållas att bankernas primärkapital totalt sett

alltjämt understiger nettovolymen problemkrediter vilket inte var fallet så

sent som 1991.

Bankkoncemerna och främst moderbankema har olika affärs inriktning

och tyngdpunkter i verksamheten. För de mer internationellt orienterade

bankerna är kapitalstyrkan strategisk för synen på bankens stabilitet och

för tillträdet till utvecklade marknader. Särskilt storleken av det primära

kapitalet synes ha fått ökad betydelse i omvärlden. För inhemska och

regionalt verkande banker kan något lägre kapitaltäckning sannolikt bättre

accepteras av t.ex. finansiärerna. Allmänt ökar dock kraven inter-

nationellt på högre kapitaltäckning vilket hör samman med att inte bara

kreditrisker utan även ränte- och andra marknadsrisker bedöms kräva

särskild kapitaltäckning. Här kommer Sverige inom snar framtid att

anpassa sina regler till de regler som kommer att gälla internationellt.

Bostadsinstituten

I bostadsinstituten, som med ett par undantag ingår i bankkoncemerna,

har kreditförlusterna varit måttligare. Priser och värden på bostäder, som

är institutens huvudsakliga utlåningssektor, har genomgående fallit

mindre än för kommersiella fastigheter. Hushållens disponibla inkomster

har också kunnat hållas uppe trots den höga arbetslösheten. Erfarenheter

från andra länder visar att kreditförluster för bostadsinstituten eller

jämförliga institut ligger i en senare fas än bankernas. Trenden i Sverige

visar också på större kreditförluster och för 1993 kan de preliminärt

beräknas till omkring 8 miljarder kr. Från att ha legat på en helt

försumbar nivå i procent av utlåningen har förlustnivån därmed ökat till

närmare en procent. Det finns risk för att förlusterna kvarstår på relativt

höga nivåer ytterligare en tid med tanke på de finansiella påfrestningarna

för vissa kategorier och årgångar av bostäder.

14

Bostadsinstitutens intjäning, kreditförluster och rörelseresultat, Skr. 1993/94:238

miljarder kr.

Resultat

före kredit-

förluster

Kredit-

förluster

Rörelse-

resultat

Kredit-

förluster

i % av ut-

låningen

1989

3,3

0,018

3,3

0,002

1990

4,6

0,2

4,4

0,03

1991

6,0

1,3

4,7

0,14

1992

8,4

5,9

2,4

0,6

1993

9,2

7,7

1,5

0,8

Generellt har emellertid förlusterna kunnat motverkas av en radikalt

bättre intjäningsförmåga sedan slutet av 1980-talet. Avgörande härför är

att pålägget över upplåningskostnaden under 1990-talet ökat kraftigt från

under en halv procent till ca 1,5 procent. Mot bakgrund av att instituten

måste räkna med fortsatta förluster och även räntebortfall från oreglerade

fordringar kan ett högre pålägg komma att bestå en viss tid. Genom att

räntegapet således vidgats har instituten totalt sett kunnat uppvisa ett

positivt om än sjunkande rörelseresultat även under de senaste åren.

Kapitaltäckningen för sektorn som helhet har härigenom kunnat

upprätthållas. Under 1993 har även kapitalbasen stärkts av nytt aktiekapi-

tal och förlagslån.

Utlåningsvolymer m.m.

Så sent som 1990 låg kreditexpansionen i ekonomin på över 20 procent

årligen, men har därefter kontinuerligt fallit. För helåret 1993 minskade

den totala lånestocken i kreditinstituten med ca 5 procent, motsvarande

närmare 100 miljarder kr. Detta beror till helt övervägande del på att

bankernas valutautlåning minskat kraftigt. Företagen har reducerat sina

lån i utländsk valuta med drygt en tredjedel. Motsvarande minskning har

däremot inte skett av utlåningen i kronor. Allmänhetens minskande

lånestock beror i allt väsentligt på att kreditefterfrågan varit extremt svag

både från företag och hushåll. Det har skett en betydande skuldsanering

och hushållens skuldkvot, mätt i relation till inkomst eller tillgångar, har

sjunkit till nivåer som nu är betydligt lägre än under åttiotalet. Sannolikt

har de radikalt ändrade förutsättningarna för att låna och spara mer

långsiktigt sänkt skuldsättningsnivån. Mot bakgrund av den kraftiga

skuldsanering som förevarit och osäkerheten om den nu är avslutad, är

15

det svårt att bedöma i vilken utsträckning den pågående kon- Skr. 1993/94:238

junkturförstärkningen får genomslag på kreditefterfrågan totalt sett.

Utlåning till allmänheten 1987-1993.

Anm: Källa Riksbanken. Månadsobservationer. Sista observationen avser december

1993.

En jämförelse av utlåningsutvecklingen mellan banker, bostadsinstitut och

finansbolag har försvårats under de senaste åren. Inom koncernerna har

bostadsinstitutens problemkrediter i form av lån till kommersiella

fastigheter överförts till bankerna bl.a. i syfte att renodla institutens

bostadsfinansierande verksamhet. Samtidigt har en ökad omläggning skett

från banklån med rörlig ränta till fastförräntade lån i bostadsinstituten.

Mellan banker och finansbolag har också skett betydande överföringar av

lån. Problemkrediter har lyfts ut i särskilda nybildade finansbolag, i

första hand Securum och Retriva. De traditionella finansbolagens

verksamhet har också renodlats och krediter lagts över till moderbanker-

na. I statistiken har finansbolagens sammantagna utlåning blåsts upp till

högre nivåer än tidigare. I realiteten har antalet finansbolag ungefär

halverats sedan slutet av åttiotalet.

Även den sektorfördelade utlåningen är mot bakgrund av bl.a.

ovanstående statistikproblem svår att tolka. Några belägg för att de

mindre och medelstora företagen totalt sett varit "kreditransonerade"

finns inte i tillgänglig statistik. En tydlig tendens har däremot varit att

bankutlåningen till hushåll minskat relativt kraftigt medan den ökat något

från bostadsinstituten.

Ovan konstaterades att både banker och bostadsinstitut vidgat gapet

mellan ut- och inlåningsräntoma. Detta kan sannolikt förklaras av att

samtliga svenska kreditinstitut på grund av kreditförluster haft behov att

öka intjäningsförmågan samtidigt som låneefterfrågan varit extremt svag

och konkurrensen från exempelvis utländska kreditgivare varit av liten

omfattning. I och med att bankernas finansiella situation nu medger en

mer aktiv kreditverksamhet bör också räntegapet minska. Statistiken för

1993 visar också att en sådan utveckling påbörjats.

16

Skr. 1993/94:238

Marginalen mellan bankernas in- och utlåningsräntor, kvartalsvis

Anm: Källa Riksbanken. Statistikomläggning fr.o.m. sista kvartalet 1992 medför att

siffrorna inte är fullt jämförbara. Per december 1993 har ändrade rapporteringsruti-

ner höjt utlåningsräntan och därmed marginalen med ca 0,2 procentenheter.

Prissättningen kommer i framtiden sannolikt i ökad utsträckning att

differentieras med hänsyn till olika riskfaktorer. Balansen mellan tillgång

och efterfrågan på kredit torde dock förbli en central faktor för utveck-

lingen av räntegapet. Bankerna hat idag ett betydande utrymme för

utlåning inom ramen för den lagstadgade miniminivån för kapitaltäck-

ningen. Hur detta utrymme i praktiken utnyttjas beror mycket på hur de

bedömer behovet av en god kapitaltäckning samt på möjligheterna att

medelst rörelsevinster bygga på kapitalbasen i takt med en ökad utlåning.

Otvivelaktigt har emellertid bankerna nu en utlåningskapacitet som bör

kunna möta en växande kreditefterfrågan i en konjunkturuppgång. Det

gynnsammare läge som uppstått är resultatet av såväl en samhällseko-

nomisk stabilisering och nedgång i räntenivån som statens åtagande och

direkta stödåtgärder. I nästa avsnitt följer en redogörelse för de olika

åtgärder som vidtagits.

5. Stödåtgärder

Riksdagens beslut den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det

finansiella systemet innebär att staten garanterar att banker och vissa

andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Garantin

innebär ett åtagande att lämna stöd till fortsatt verksamhet i livskraftiga

institut, varvid stödet skall förenas med krav på åtgärder från institutens

sida, eller att lämna stöd till rekonstruktion eller avveckling i ordnade

former av institut som inte förväntas uppnå lönsamhet på sikt. Syftet

med den statliga garantin är att trygga stabiliteten i betalningssystemet

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 238

17

och säkra kreditförsörjningen. Den 1 maj 1993 inrättades Bankstöds- Skr. 1993/94:238

nämnden för att hantera stödet och nämnden övertog därmed den

verksamhet som tidigare bedrivits i Finansdepartementet.

Institut som omfattas av det statliga stödet är banker med svensk oktroj

och vissa kreditinstitut med statlig anknytning. Stöd utges främst i form

av lån, garantier och kapitaltillskott. Stödåtgärderna skall utformas på ett

affärsmässigt sätt så att statens långsiktiga kostnader för stödet mini-

meras. Kostnaderna för stödet skall, i möjligaste mån, återvinnas till

staten. Staten skall inte eftersträva att bli ägare till banker eller andra

kreditinstitut. Stödsystemet skall kvarstå så länge som det behövs och

avvecklas när så kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. En

avveckling kan bara genomföras efter ett nytt beslut av riksdagen.

Bankstödsnämndens arbetsmål och inriktning

Bankstödsnämndens övergripande mål är att, när det behövs, genom

stödåtgärder verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och

kreditförsörjningen tryggas. Nämnden skall analysera den finansiella

situationen i stödsökande institut och utforma förslag till villkor för stödet

samt besluta om stöd. Vidare skall nämnden följa upp de avtal som har

träffats.

De institut som sökt stöd har genomgått en noggrann granskning som

legat till grund för bedömningen av om något stöd har behövts och hur

det i så fall skulle utformas. Villkoren för det statliga stödet har

utformats så att de institut som sökt stöd inte funnit skäl att begära mer

stöd än vad som varit nödvändigt. I vissa fall har instituten förbundit sig

att utarbeta planer för och genomföra rationaliseringar av verksamheten.

Instituten har även undersökt möjligheterna att förstärka kapitalbasen utan

statligt stöd genom exempelvis nyemission och försäljning av delar av

verksamheten.

Vid rekonstruktionen av några institut har en uppdelning skett så att

merparten av de nödlidande engagemangen överförts till av staten helägda

bolag.

Nedan följer en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits angående

de olika stödsökande bankerna.

Genomförda stödåtgärder

Sparbanken Sverige

I september 1991 framkom att Första Sparbanken, som numera ingår i

Sparbanken Sverige, åsamkats omfattande kreditförluster. Situationen

föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder kr för ett lån avsett att

trygga en rekonstruktion av banken (prop. 1991/92:63, bet.

1991/92:NU12, rskr. 1991/92:52). Redan i mars 1992 visade sig denna

insats vara otillräcklig. Garantin omvandlades till ett statligt lån till den

18

stiftelse som då ägde Första Sparbanken. Lånet löpte räntefritt till Skr. 1993/94:238

utgången av 1995 och därefter med 4 procents ränta. Först efter 1999

kunde lånet sägas upp.

Vidare gick staten i borgen för ett lån från Trygg Hansa SPP till Spar-

banksstiftelsen Första och de övriga tio sparbanksstiftelser, vilka

uppkommit vid ombildning av sparbank till bankaktiebolag, på samman-

lagt 3,5 miljarder kr jämte räntekostnader på högst 0,7 miljarder kr. Som

säkerhet för lånet och statens borgensåtagande pantsatte stiftelserna 70

procent av sitt aktieinnehav i Sparbanken Sverige (prop. 1991/92:168,

bet. 1991/92:NU34, rskr. 1991/92:288).

Sparbanken Sverige AB bildades 1992 genom en sammanslagning av

Sparbankernas Bank, de tio regionala dotterbankema och servicebolagen

inom Sparbanksgruppen samt Sparbanken Första. Kring årsskiftet

1992/93 anmälde Sparbanken Sverige att den sannolikt skulle behöva

statligt stöd, utöver det stöd som redan hade lämnats för att lösa

problemen i Första Sparbanken. En formell ansökan inkom i februari

1993. Bankstödsnämnden undersökte tillsammans med Sparbanken

Sverige möjligheten att förstärka kapitalbasen utan ytterligare statligt

stöd. Den 19 november 1993 meddelade Sparbanken Sverige att ansökan

om stöd återkallades. I samband därmed offentliggjordes planer på

ytterligare kapitalförstärkning genom en nyemission under början av 1994

och en börsintroduktion av banken senast 1996.

I juni 1993 visade det sig att stiftelserna saknade möjligheter att betala

förfallen ränta på lånet från Trygg Hansa SPP. Den 29 juni 1993 infriade

därför staten genom Bankstödsnämnden en del av sitt åtagande genom att

betala ränta med 0,4 miljarder kr. Infriandet finansierades genom en

anslagsbelastning på statsbudgeten. Till följd av att stiftelserna inte kunde

betala räntan skulle lånet från Trygg Hansa SPP förfalla till förtida

inlösen den 28 mars 1994. Lånet och förfallen ränta skulle då komma att

uppgå till sammanlagt 3,8 miljarder kr. Stiftelserna begärde till följd

härav att få omförhandla avtalen.

Bankstödsnämnden utarbetade tillsammans med stiftelserna ett nytt avtal

den 10 februari 1994 vilket regeringen godkände den 17 februari 1994.

I enlighet med avtalet har Sparbanken Sverige genomfört en nyemission

på drygt 2 miljarder kr. Stiftelserna har samtidigt sålt aktier för 1,6

miljarder kr. Detta belopp skall, så långt det räcker, användas till att i

första hand betala statens regressfordran på 0,4 miljarder kr jämte ränta

därpå och i andra hand ränta och delbetalning avseende lånet från Trygg

Hansa SPP. Stiftelserna har vidare enligt avtalet bildat ett aktiebolag till

vilket de av stiftelserna pantsatta aktierna i Sparbanken Sverige samt

låneskulderna överförs. Bolaget skall ta upp ett nytt lån på marknaden

som skall användas till att återbetala lånet från Trygg Hansa SPP. Vidare

skall bolaget ta upp ytterligare ett lån på marknaden, uppgående till 2,8

miljarder kr, som skall användas till att återbetala det räntesubventionera-

de lånet till staten. Den totala lånesumman på 5,5 miljarder kr garanteras

i sin helhet (inklusive räntor) av staten. Bolaget erlägger garantiavgift till

staten.

Skillnaden mellan det ursprungliga beloppet på 3,8 miljarder kr, vad

19

avser det statliga lånet, och den summa som återbetalas utgörs av Skr. 1993/94:238

nuvärdet på den tidigare beviljade räntesubventionen. Genom den

föreslagna lånekonstruktionen kommer räntesubventionen att belasta

statsbudgeten omedelbart och inte som en årlig belastning motsvarande

uteblivna ränteintäkter under lånets löptid.

Det totala statliga åtagandet sjunker således från 8 miljarder kr till 6,5

miljarder kr. Statens lånebehov minskas från 3,8 miljarder kr till 1

miljard kr. Belastningen på statsbudgeten ökar omedelbart med netto 0,6

miljarder kr då räntesubventionen görs synlig redan nu, samtidigt som

sparbanksstiftelsema betalar statens regressfordran på 0,4 miljarder kr på

grund av infriandet av garantin beträffande ränta på lånet till Trygg

Hansa SPP.

Nordbanken

Hösten 1991 tvingades staten som huvudägare till Nordbanken att skjuta

till 4,2 miljarder kr genom en nyemission (prop. 1991/92:21, bet.

1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8). Våren 1992 visade det sig att detta

kapitaltillskott inte var tillräckligt på grund av att problemen var betydligt

allvarligare än man befarat. Regeringen bedömde att det var nödvändigt

med en rekonstruktion av banken. Riksdagen bemyndigade regeringen

att, inom en ram på 20 miljarder kr, omstrukturera banken (prop.

1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352). Därefter köpte

staten ut de övriga aktieägarna för totalt 2 miljarder kr.

Den finansiella rekonstruktionen av Nordbanken påbörjades hösten

1992. I november 1992 tillfördes banken 10 miljarder kr i form av

aktieägartillskott för att kunna öka reserveringama för befarade kreditför-

luster. Nordbanken delades upp, så att merparten av de nödlidande

engagemangen överfördes till ett för ändamålet särskilt bildat bolag,

Securum AB, och dess dotterbolag. Därmed kunde banken koncentrera

sig på traditionell bankverksamhet medan Securums uppdrag blev att

förvärva och avveckla de tillgångar som låg till grund för de nödlidande

krediterna.

I januari 1993 förvärvade staten samtliga aktier i Securum för 1 miljard

kr av Nordbanken. Till Securum fördes krediter och andra tillgångar till

ett nominellt belopp av 67 miljarder kr. Då Nordbanken i sitt bokslut

reserverat 17 miljarder kr för dessa tillgångar kunde köpeskillingen sättas

till 50 miljarder kr. Köpet finansierades genom att staten i januari 1993,

med stöd av bemyndigandena som riksdagen beslutade med anledning av

prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet,

kapitaliserade Securum med 23 miljarder kr samtidigt som Nordbanken

lånade ut 27 miljarder kr till Securum, varav 10 miljarder kr är

garanterade av staten.

Statens sammanlagda stödinsatser till Nordbanken och Securum uppgår

till 51,2 miljarder kr, varav utbetalningar har skett med 40,2 miljarder

kr.

Rekonstruktionen av Nordbanken har fått avsedd effekt. Banken

20

fungerar nu väl och gjorde en vinst på 2,7 miljarder kr under 1993. Skr. 1993/94:238

Vid årsskiftet hade Nordbanken ett eget kapital på 13,7 miljarder kr.

För 1993 redovisade Securum kreditförluster på 14 miljarder kr.

Rörelseresultatet före kreditförluster visade ett underskott på 2 miljarder

kr. Den ursprungliga planen för Securum innebär att bolaget avvecklas

på 15 års sikt och att dess egna kapital i stort skall förbrukas under den

tid det tar för bolaget att avveckla sina tillgångar. Om marknadsutveck-

lingen blir fortsatt gynnsam finns förutsättningar för att avvecklingen kan

genomföras på kortare tid än 15 år och med ett bättre ekonomiskt utfall.

Avvecklingen av bolagets tillgångar skall ske i flera steg. Först om-

vandlas krediterna till andra tillgångar genom att Securum tar över de

underliggande säkerheterna för lånen. Sedan organiseras innehaven i ett

flertal dotterbolag som med tiden kan säljas ut. Naturligtvis kan även

enstaka objekt i dotterbolagen säljas ut. Under 1993 har en större del av

krediterna omvandlats till andra tillgångar.

Gota Bank

I september 1992 framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota

Bank, stod inför betydande förluster som kunde medföra att banken kom

på obestånd. Regeringen gjorde den 9 september 1992 en utfästelse att

Gota Bank skulle kunna infria sina förpliktelser. Moderbolaget, Gota AB,

som inte omfattades av regeringens utfästelse, försattes i konkurs. I slutet

av december 1992 tog staten över samtliga aktier i banken från Gota AB.

I början av 1993 beslutade regeringen att utfärda en förlusttäcknings-

garanti på 10 miljarder kr som en temporär lösning av Gota Banks

problem.

Under sommaren 1993 gav Finansinspektionen Gota Bank direktiv om

hur banken skulle redovisa befarade kreditförluster. Direktivet innebär

att helårets prognosticerade kreditförluster skall tas upp som faktiska

kreditförluster redan i delårsbokslutet. Som en konsekvens av direktivet

ökade de redovisade kreditförlusterna i halvårsrapporten mer än vad som

förväntats tidigare under året. Utan ytterligare stödinsatser hade banken

redovisat en kapitaltäckningsgrad på 3,4 procent per halvårsskiftet 1993.

Bankstödsnämnden beslutade därför den 20 augusti 1993 att utöka

garantin med 5 miljarder kr. Regeringen godkände nämndens beslut den

26 augusti 1993.

Den 8 augusti 1993 beslutade Bankstödsnämnden att dela Gota Bank

och att huvuddelen av Gota Banks problemengagemang, till ett nominellt

värde av högst 43 miljarder kr, skulle överföras till ett förvaltningsbolag,

Retriva AB och dess dotterbolag. Syftet med överföringen var bl.a. att

underlätta försäljningen av Gota Bank.

Den 20 december 1993 beslutade Bankstödsnämnden om rekonstruktion

av Gota Bank och finansiering av Retriva-koncernen. Beslutet innebär för

Gota Banks del bl.a. att de utställda förlusttäckningsgarantierna återtas,

att banken tillförs ett ovillkorat aktieägartillskott på högst 20 miljarder kr

samt att staten förvärvar samtliga aktier i Retriva AB från Gota Bank för

21

5 miljoner kr. Vad avser Retriva-koncernen innebär beslutet bl.a. att Skr. 1993/94:238

Retriva AB tillförs 3,7 miljarder kr som ett ovillkorat aktieägartillskott,

att 95 miljoner kr tillförs Retriva AB som likvid för nyemitterade aktier

i bolaget samt att staten går i borgen för ett av Retriva AB upptaget

förlagslån på högst 3,5 miljarder kr.

Det totala åtagandet för Gota Bank/Retriva uppgår, i enlighet med

Bankstödsnämndens beslut, till 30,3 miljarder kr, varav 23,8 miljarder

kr har föranlett utbetalningar från staten.

Regeringen godkände Bankstödsnämndens beslut den 22 december

1993.

Sammanslagning av Nordbanken och Gota Bank

Bankstödsnämnden beslutade den 9 december 1993 att överlåta Gota

Bank till Nordbanken på de villkor som skulle komma att fastställas av

nämnden. Nämnden konstaterade i sitt beslut att det efter en omfattande

försäljningsprocess endast återstod en anbudsgivare, Nordbanken. Enligt

Bankstödsnämnden visade de verkställda undersökningarna entydigt att

betydande synergieffekter kan utvinnas vid en samordning mellan

Nordbanken och Gota Bank inför en privatisering av Nordbanken. Värdet

av dessa samordningsvinster överstiger, enligt nämnden, klart vad övriga

anbudsgivare varit villiga att betala utöver Gota Banks substansvärde.

Regeringen godkände nämndens beslut den 10 december 1993.

Tidpunkten för överlåtelsen av Gota Bank till Nordbanken beslutades

till den 31 december 1993. Då staten äger både Nordbanken och Gota

Bank borde det enligt Bankstödsnämndens beslut ankomma på Nord-

banken att, sedan staten gjort de kapitaltillskott som krävs för att fylla

bristen i Gota Banks balansräkning, kapitalisera Gota Bank. Överlåtelsen

av aktierna i Gota Bank till Nordbanken kunde härigenom ske genom ett

aktieägartillskott utan någon ersättning. Bankstödsnämnden garanterar

dock gentemot Gota Bank att bankens aktiekapital om drygt 240 miljoner

kr är intakt per den 31 december 1993 i samband med att aktierna i Gota

Bank tillskjuts Nordbanken. Garantin begränsas till 3 miljarder kr.

Skandinaviska Enskilda Banken

I december 1992 anmälde S-E-Banken att banken sannolikt skulle vara

i behov av statligt stöd. Den 23 februari 1993 lämnade banken in en

formell ansökan om statligt stöd. Efter överläggningar mellan S-E-

Banken och Bankstödsnämnden meddelade banken att dess kapitalbas

skulle stärkas genom en nyemission på 5,3 miljarder kr. Emissionen blev

fulltecknad. Ansökan om statligt stöd återtogs i augusti 1993.

22

Föreningsbanken

Skr. 1993/94:238

Föreningsbanken anmälde vid årsskiftet 1992/93 att banken var i behov

av statligt stöd. Föreningsbanken har undersökts ingående och dess

tillgångar har värderats. I maj 1993 stod det klart att banken inte längre

förmådde klara kapitaltäckningskravet på 8 procent. Vid halvårsskiftet

1993 uppgick koncernens kapitaltäckningsgrad till 6,9 procent. Bank-

stödsnämndens arbete har varit inriktat mot att Föreningsbanken i första

hand skall stärka sitt kapitalbehov utan statlig medverkan.

Den 22 oktober 1993 beslutade Bankstödsnämnden att ingå ett avtal om

statligt stöd till Föreningsbanken. Om banken utvecklas på ett gynnsamt

sätt och inte behöver utnyttja sin rätt enligt avtalet så skall stödinsatserna

kunna avslutas utan att något statligt tillskott av riskkapital har ägt rum.

Avtalet förutsatte att banken genomförde en nyemission som tillförde

banken minst 2,5 miljarder kr. För att möjliggöra den planerade

nyemissionen gav staten stöd i form av ett kapitaltäckningsskydd. Avtalet

innebär i korthet följande. Banken emitterar konvertibla skuldebrev om

sammanlagt 2,5 miljarder kr till staten. Skuldebreven löper t.o.m. den 30

juni 1997. Som betalning för skuldebreven utfärdar staten en revers på

samma belopp och löptid till banken. Fordringarna löper med samma

ränta och får inte överlåtas. Om banken får sådana kreditförluster att

kapitaltäckningen hamnar under 9 procent har banken rätt att begära att

så stor del av skuldebreven konverteras till aktier att kapitalet förslår till

att täcka förlusterna. Vidare innehåller avtalet bl.a. förutsättningar för att

konvertering skall få ske, bestämmelser om de aktier som staten erhåller

för det fall konvertering sker, när en eventuell förtida inlösen av

skuldebreven får äga rum samt vilken avgift banken skall betala till

staten. Avtalen omfattar också vissa krav som staten ställer på banken

beträffande vidtagande av vissa åtgärder, informations- och rap-

porteringsskyldighet m.m.

Nyemissionen i Föreningsbanken genomfördes under hösten 1993.

Utfallet av emissionen blev att aktier tecknades för 3,4 miljarder kr.

Sammanfattning av stödinsatser

I tabellen nedan görs en sammanfattning av utfallet till dags dato av de

ovan beskrivna statliga stödåtgärderna. Av kolumnen Utbetalt framgår i

vilken utsträckning stödet har påverkat statens lånebehov.

23

Skr. 1993/94:238

Det statliga stödet

miljoner kr

Totalt

Utbetalt Belastat

åtagande

statsbudgeten

Sparbanken

garanti

5 500

0

0

räntesubventioner

1 000

1 000

1 000

Totalt

6 500

1 000

1 000

Nordbanken

aktieteckning

4 191

4 191

4 191

aktieköp

2 055

2 055

2 055

kapitaltillskott

10 000

10 000

10 000

Totalt

16 246

16 246

16 246

Securum

garanti 1

9 850

9 850

9 850

garanti 2

14 150

13 150

13 150

aktieköp

1 000

1 000

0

borgen

10 000

0

0

Totalt

35 000

24 000

23 000

Gota Bank

kapitaltillskott

20 000

20 000

20 000

garanti

3 000

0

0

Totalt

23 000

20 000

20 000

Retriva

kapitaltillskott

3 800

3 800

0

borgen

3 500

0

0

Totalt

7 300

3 800

0

Föreningsbanken

Konvertibla

skuldebrev

2 500

0

0

Totalt

2 500

0

0

TOTALT BANKSTÖD

90 546

65 046

60 246

Som framgår av tabellen ovan har statens totala åtagande för det statliga

stödet uppgått till 90,5 miljarder kr. Utbetalningar har skett med 65

miljarder kr varav 60,2 miljarder kr har belastat statsbudgeten. Av

utbetalningarna på 65 miljarder kr har 1 miljard kr avsett spar-

24

bankssfären. Det totala åtagandet till Sparbanken Sverige uppgår till 6,5 Skr. 1993/94:238

miljarder kr.

Resterande 64 miljarder kr som har utbetalats avser aktieteckning,

aktieköp och kapitaltillskott till Nordbanken/Securum samt Gota

Bank/Retriva. Det kan således konstateras att över 98 procent av det

utbetalade statliga stödet har avsett Nordbanken och Gota Bank. Statens

totala åtagande gentemot Nordbanken och Gota Bank uppgår till 81,5

miljarder kr av totalt 90,5 miljarder kr. Genomgripande rekonstruktioner

har genomförts för de båda bankerna genom att problemengagemangen

förts över till Securum respektive Retriva.

Det totala åtagandet till Föreningsbanken, i den form som anges i det

ovan angivna avtalet, uppgår till 2,5 miljarder kr. Avsikten är att

Föreningsbanken skall klara sig utan att något statligt stöd utbetalas.

Vad avser övriga banker har, som framgått ovan, S-E-banken ansökt

om statligt stöd men återtagit sin ansökan medan varken Handelsbanken,

Östgöta Enskilda Bank, JP Bank, Bohusbanken, de fristående sparbanker-

na eller någon av de utlandsägda bankerna ansökt om statligt stöd.

Inte något av de kreditinstitut som vid sidan om bankerna är berättigade

till stöd har ansökt om stöd.

Framtida återvinning samt garantiavgifter

Stödet har kostat skattebetalarna stora belopp genom direkta utgifter över

statsbudgeten. En betydande del kan på sikt komma att återvinnas. Det

kan ske genom att mervärden från den slutliga rekonstruktionen av

Nordbankskoncernen realiseras vid en försäljning av statens aktier i

Nordbanken samt genom att Securum och Retriva vid förädling och

försäljning av sina tillgångar återvinner delar av tagna förluster. Till viss

del sker det också genom olika garantiavgifter i befintliga avtal med

några banker.

För de garantier som staten har lämnat till enskilda banker utgår en

avgift. Enligt avtalet med sparbanksstiftelsema skall garantiavgiften

betalas samtidigt med att lånen återbetalas, helt eller delvis, och beräknas

på det belopp med vilket återbetalning sker. Avgiften är 1,5 procent per

år för tiden fram till den 1 juli 1997 och 2 procent för tiden därefter. Om

lånen under tiden fram till och med den 1 juli 1996 har återbetalats med

ett belopp om sammanlagt minst 2,8 miljarder kr, skall garantiavgiften

på återbetalat belopp endast vara 0,5 procent. Skulle en högre garanti-

avgift ha erlagts i samband med återbetalning före sistnämnda dag skall

mellanskillnaden restitueras.

Vid slutet av 1993 betalade Gota Bank en garantiavgift på 250 miljoner

kr för de garantier banken fått under 1993. Retriva skall i förskott betala

0,6 procent av 3,5 miljarder kr i garantiavgift. För 1994 blir avgiften 20

miljoner kr. Föreningsbanken betalar en avgift för det konvertibla

skuldebrevet. Avgiften är 1 procent och uppgår därför för 1994 till 25

miljoner kr.

25

6. Stödets effekter

Skr. 1993/94:238

Bevarad stabilitet

Kostnaderna för bankstödet måste ses mot bakgrund av de värden som

stod på spel. Vid tiden för det statliga åtagandets tillkomst bedömdes

situationen på stora delar av kreditmarknaden som extremt osäker.

Allvarliga förluster hade tidigare skakat ett par större institut. Valuta- och

ränteturbulensen hösten 1992 ökade påtagligt osäkerheten om institutens

motståndskraft mot olika påfrestningar samt riskerna för att nya

obeståndssituationer snabbt skulle uppkomma. Konsekvenserna för

betalningssystem och kreditförsörjning av en sådan utveckling bedömdes

som oacceptabla. I grunden oöverblickbara samhällsekonomiska förluster

riskerades. Mellan regeringen och det socialdemokratiska partiet fanns

en samsyn om det allvarliga läget samt om nödvändiga åtgärder.

Omfattningen och karaktären på det statliga åtagandet säkerställde att

en tilltagande misstro bland olika fordringsägare, inte minst internatio-

nella, mot svenska kreditinstituts förmåga att i tid fullgöra sina förplik-

telser kunde stävjas. Stabiliteten i betalningssystemet hann aldrig att

allvarligt rubbas. Detta är de avgörande positiva effekterna av det statliga

åtagandet. Av vad som hittills framkommit torde också kunna konstateras

att allmänheten och särskilt företagsamheten generellt inte drabbats av

något stopp i kredittillförseln. Möjligheten att söka stöd bör ha minskat

den allmänna osäkerheten hos instituten med i grunden positiva effekter

på bl.a. kreditförsörjningen. Den kreditåtstramning som kunnat konstate-

rats måste ses mot bakgrund av den tidigare alltför lättsinniga kredit-

politiken. En återgång till en sundare kreditpolitik är till fördel för

samhällsekonomin i stort. Det finns dock en medvetenhet om att

bankerna i den processen kan bli alltför restriktiva och strömlinjeforma-

de. Det gäller för alla parter att vara uppmärksamma på dessa risker.

Det kan också konstateras att åtagandet fyllt sin funktion att stabilisera

banksystemet i så måtto att bankernas upplåningssituation, inte minst vad

gäller den internationella upplåningen samt även tillgången till riskkapital-

marknaden, har normaliserats.

Mot dessa positiva systemeffekter kan dock ställas mindre synliga

kostnader som ingrepp av detta slag sannolikt innebär. Dessa kostnader

kan i första hand ses som risker för minskad effektivitet generellt på

kreditmarknaden eller ökat risktagande på felaktiga premisser. Existensen

av det statliga åtagandet innebär att marknadsmekanismerna i olika

avseenden satts ur spel. De olika aktörernas incitament kan komma att

vila på andra grunder än de normalt rådande. Vidare kan konkreta

stödåtgärder i sig utgöra en risk för att konkurrensbetingelsema

snedvrids. Dessa svårlokaliserade kostnader understryker vikten av att det

statliga åtagandet har gjorts temporärt.

26

Funktionsdugligare banksystem

Skr. 1993/94:238

I utformningen av riktlinjerna för stödet och i Bankstödsnämndens

konkreta arbete med de enskilda bankerna har ett angeläget delmål varit

att minimera de ovan nämnda negativa effekterna. Ju större problemen

varit desto radikalare åtgärder har måst vidtas. Naturligen uppstår i de

sammanhangen frågor om konkurrensneutraliteten. Sålunda har rekonst-

ruktionen av Nordbanken utsatts för viss kritik från enskilda aktörer om

att banken överkapitaliserats och erhållit en alltför stark ställning.

Regeringen kommer inte tillåta att Nordbanken agerar på ett icke

marknadsmässigt sätt till uppenbart förfång för övriga banker. Genom

bl.a. aktieutdelning till staten kan bankens kapitaliseringsgrad anpassas

om det egna kapitalet blir så stort att det innebär en snedvridning av

konkurrensen. Kapitaliseringsgraden är dock för närvarande inte särskilt

hög jämfört med de övriga svenska bankerna.

Stödavtalet med Föreningsbanken samt det omarbetade avtalet med

sparbanksstiftelsema innehåller, genom en differentiering av avgifterna

för statens åtaganden, tydliga incitament för bankerna att tidigarelägga

sina förpliktelser gentemot staten. Avtalen ställer också betydande krav

på bankerna om fortlöpande rapportering till staten om överenskomna

åtgärder rörande bl.a. riskkontroll, informationssystem och upprättande

av olika planer. Denna uppföljning är en integrerad del av det statliga

stödet och bör också ge bankledningama incitament att så snart det kan

ske komma ur det statliga beroendet.

Detta leder över till vissa andra effekter av positivt slag som delvis kan

tillskrivas det statliga stödsystemet. Otvivelaktigt sker nu en utveckling

och förnyelse mot ett mer funktionsdugligt banksystem där en första

förutsättning varit en rekapitalisering av bankerna. Lika nödvändig är

emellertid den interna omstrukturering, rationalisering och utveckling

på bl.a. riskkontrollområdet som påbörjats. Bankstödsnämnden har här

kunnat bidra till ett konstruktivt arbete.

Bankerna står inför en rad utmaningar av strukturell karaktär såväl i

Sverige som i vår omvärld. Nya finansieringsformer och nya konkur-

renter på marknaden utmanar många av de traditionella bankverksam-

heterna. De yttre makroekonomiska omständigheterna kommer liksom

tidigare att variera över tiden. Svårigheterna framöver skall således inte

underskattas. Emellertid kan det nog hävdas att de svenska bankerna i

många avseenden står bättre förberedda än tidigare för att driva en sund

och kostnadseffektiv verksamhet.

Strukturella förändringar

Frågan om bankstrukturens effekter på konkurrens och effektivitet är ofta

diskuterad. Vårt banksystem har, som i många andra mindre länder,

traditionellt varit av oligopolkaraktär. En handfull bankkoncemer

dominerar marknaden. Det finns för- och nackdelar med en sådan relativt

koncentrerad struktur. Tendensen sedan en lång tid tillbaka har varit att

27

bilda breda koncerner med möjlighet att erbjuda i stort sett alla slag av

finansiella tjänster, även försäkringstjänster. Flertalet provinsbanker har

sugits upp i större koncerner men samtidigt med en vilja att behålla deras

regionala särart. Finanskrisen har medfört en rationalisering och

koncentration av verksamheterna samt renodling av de olika institutens

affärsområden.

Det är inte självklart vilken uppgift staten skall ha när det gäller att

utforma en lämplig struktur på de finansiella marknaderna. Stabilitet och

konsumentskydd är centrala element i lagstiftning och tillsyn. Samtidigt

är sund konkurrens en nödvändighet, om samhällsekonomin fullt ut skall

kunna tillgodogöra sig det finansiella systemets tjänster. Konkur-

rensaspekterna är ständigt närvarande i den löpande verksamheten och

bristande konkurrens får snabbt genomslag i den allmänna debatten.

Förutsättningen för att konkurrenstrycket upprätthålls är att etablerings-

hinder undanröjs och att tjänsteutbudet inte i onödan segmenteras på olika

institutgrupper genom föråldrad lagstiftning. På dessa områden har sedan

slutet av åttiotalet stora förändringar skett som väsentligt förbättrat

konkurrensförutsättningarna. Exempel härpå är att utländska bankinstitut

numera kan konkurrera även med filialer och att inhemska banker kan

bildas utan tidigare krav på bredd i verksamheten. Flera filialer har också

etablerats och ett antal ansökningar om tillstånd att driva bankrörelse

föreligger. Denna utveckling är glädjande och om de presumtiva

bankerna uppfyller lagstiftningens och tillsynens krav bör de utifrån sina

förutsättningar kunna bidra till ökad konkurrens och förnyelse.

Det har i samband med att nya banker önskar etablera sig uttryckts oro

för att det statliga åtagandet i själva verket utgör huvudorsaken härtill.

I skydd av åtagandet skulle de nya bankerna ta stora risker och konkur-

rera på osunda villkor. Risken för detta kan inte uteslutas, men får ändå

bedömas vara liten. Även i de nya bankerna satsas nämligen ett

riskkapital som måste uppgå till motsvarande 5 miljoner ECU (45

miljoner kr) och som inte skyddas av staten. Att statens åtagande är

temporärt innebär också att det inte kan utgöra en rationell grund för att

starta en bankverksamhet med mer långsiktiga ambitioner. Det är inte

heller önskvärt att det etablerade systemet, som delar ansvaret för bank-

krisen, skall gynnas på nykomlingarnas bekostnad genom att man inte

låter de senare omfattas av det statliga åtagandet. Behovet av vitalare

konkurrens har gjort sig påmint i krisens spår. Det är viktigt att nya

potentiella aktörer sätter press på de etablerade bankerna och skapar

alternativ på marknaden.

Vad gäller bankstrukturen är den väsentliga strukturförändringen på

institutnivå att Gota Bank efter rekonstruktion inlemmats i Nordbanks-

koncemen. En självständig medelstor bank försvinner således. De

alternativa lösningar som förelåg för Gota Bank kunde inte erbjuda

motsvarande samordningsvinster och därmed gynnsamma effekter på den

framtida lönsamheten och på värdet för staten och skattebetalarna. Då

erfarenheterna visat att staten har svårt att motivera varför den skall vara

ägare till banker kommer i nästa steg en privatisering av Nordbanken att

ske. Detta bör öka förutsättningarna för att banken kan utvecklas och

Skr. 1993/94:238

28

uppnå en långsiktigt god lönsamhet. Även i Sparbanken Sverige och Skr. 1993/94:238

Föreningsbanken sker betydande förändringar i ägarbilden med ett ökat

inslag av externa ägare. Den utvecklingen var redan tidigare på gång,

men har påskyndats av bankkrisen och av de lösningar som utarbetats

av instituten och Bankstödsnämnden. Nya ägarkonstellationer som kan

ställa starka krav på bankerna måste välkomnas.

7. Andra särskilda åtgärder

Avtal om avgångsvederlag

Att det i enskilda anställningsavtal förekommer en lång uppsägningstid

för personal i den verkställande ledningen inom banker, försäkringsbolag

och näringslivet i övrigt är inte ovanligt. Dessa avtal, som populärt

betecknas som fallskärmsavtal, har sin grund i det förhållandet att

personer i företagsledande och därmed jämförlig ställning saknar

uppsägnings- och andra skyddsregler som anges i lagen (1982:80) om

anställningsskydd. Avtalen har också till syfte att förmå erkänt skickliga

personer att anta erbjuden anställning inom banken eller företaget.

I samband med att de avtal om avgångsvederlag som slutits med

Nordbankens tre tidigare verkställande direktörer alltmer kom att

diskuteras, bl.a. mot bakgrund av bankens betydande kreditförluster,

uppkom frågan om de rättsliga förutsättningarna att upphäva eller jämka

dessa avtal. Finansdepartementet uppdrog i december 1992 åt f.d.

regeringsrådet Bengt Hamdahl att granska möjligheterna härtill. I april

1993 gavs också ett uppdrag till advokaten Otto Rydbeck att bl.a.

närmare undersöka omständigheterna i samband med nämnda avtal.

I ett brev den 5 februari 1993 till ledningarna för statliga kreditinstitut

angav statsrådet Bo Lundgren riktlinjer rörande anställningsvillkoren för

personal i ledande ställning. Av dessa riktlinjer framgår bl.a. följande.

I lönen som bestäms på sedvanligt sätt, skall ingå kompensation för

avsaknad av anställningstrygghet. Avgångsvederlag som avser tiden efter

uppsägningstidens slut skall sättas till så kort tid som möjligt och får

tillsammans med uppsägningstiden inte överstiga 24 månader. Avgångs-

vederlaget skall utbetalas månadsvis. Om oegentligheter, som kan

föranleda brottsansvar eller skadeståndsskyldighet, upptäcks före eller

under vederlagsperioden skall arbetsgivaren ha rätt att hålla inne

vederlaget eller del av det till dess en rättslig prövning skett eller

överenskommelse träffats. Lön eller annan ersättning som en person får

under vederlagsperioden skall arbetsgivaren ha rätt att avräkna mot utfört

arbete och det kan också reduceras om vederbörande utfört arbete utan

lön eller ersättning. Lön och övriga anställningsvillkor för verkställande

direktör och övriga i institutets ledning bör redovisas i årsberättelsen.

Ingångna avtal skall följas. Avtal som uppenbart går utöver vad som

angetts ovan omförhandlas.

Avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner kan i vissa fall

framstå som starkt överdrivna. Det är därför viktigt att alla sådana avtal

29

och ersättningar redovisas. Någon skyldighet att redovisa pen- Skr. 1993/94:238

sionsersättningar och liknande till styrelseledamöter och företagsledning

föreligger inte i dag. Regeringen har genom tilläggsdirektiv uppdragit åt

Redovisningskommittén att överväga om det behövs särskilda redovis-

ningsregler för pensionsersättningar, avtal om avgångsvederlag och

liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktörer och

andra personer i ett företags ledning. Kommittén har i februari 1994

kommit med ett delbetänkande (SOU 1994:17) vari bl.a. följande

framgår. I konsekvens med att årets löner och ersättningar till verk-

ställande direktör och styrelse skall anges särskilt bör även olika typer av

framtida förpliktelser som företaget i fråga ikläder sig gentemot sådana

befattningshavare redovisas öppet, antingen som ansvarsförbindelse eller

som avsättning eller skuld. Detta krav bör även gälla tidigare verkställan-

de direktör och styrelseledamot.

Näringslivets Börskommitté har också avgivit en rekommendation om

information angående ledande befattningshavares förmåner. Rekom-

mendationen riktar sig till svenska bolag som har aktier eller ak-

tierelaterade finansiella instrument noterade vid Stockholms Fondbörs

AB eller vid annan svensk börs eller auktoriserad marknadsplats. Sådana

bolag skall lämna information om ersättningar och individuella förmåner

som avser bolagets högsta ledning. Beträffande andra personer i bolagets

ledning skall en sammanfattande beskrivning lämnas av de väsentligaste

villkoren i avtal om framtida pension respektive avgångsvederlag.

Uppgifterna skall lämnas i årsredovisningen.

De två tidigare nämnda utredningarna redovisades den 2 april 1993

respektive den 15 september 1993. Bengt Hamdahls utredning avsåg

bl.a. att granska möjligheterna att jämka de ovan angivna avtalen om

avgångsvederlag. Hans slutsats av granskningen var att han såg pessimis-

tiskt på bankens möjlighet att vid en process gentemot någon av

bankdirektörerna med framgång få till stånd jämkning eller ogil-

tigförklaring av avtalen.

Otto Rydbecks uppdrag avsåg att utreda om det fanns grund för staten,

såsom ägare till Nordbanken, att väcka talan om skadestånd till banken

enligt 5 kap. bankrörelselagen (1987:617). Uppdraget innefattade en

granskning av de närmare omständigheterna kring slutandet av avtal om

avgångsvederlag med bankdirektörerna. Han angav i utredningen att han

mot bakgrund av omständigheterna som förelåg före och kring slutandet

av avgångsavtalen och vad som i övrigt framkommit inte fann att någon

hade gjort sig skyldig till ansvarsgrundande vårdslöshet i samband med

tecknandet av avgångsavtalen. Utsikterna för att få framgång i en process

ansåg Otto Rydbeck därför som begränsade.

De s.k. fallskärmsavtalen har vållat en livlig debatt. Den allmänna

uppfattningen har varit att de avtal som slöts framförallt på 1980-talet och

innehöll så lång uppsägningstid som fem år har varit onödiga och

oskäliga. Otto Rydbeck konstaterar i sin utredning att fem år måste anses

som en alltför lång uppsägningstid men att fallskärmsavtal kan ha sitt

berättigande då en arbetsgivare skall rekrytera en person som har en så

hög kompetens att utbudet på marknaden av sådana personer är litet och

30

när personen ifråga dessutom knyts till en befattning som inte omfattas

av lagen om anställningsskydd. Den allmänna opinionen synes ha fått den

effekten att fallskärmsavtalen numera tar rimligare proportioner. Exem-

pelvis har Nordbanken nu förändrat sin praxis om uppsägningstiden.

Utredningarna har visat att många avtal om avgångsvederlag har varit

orimliga. Detta har lett fram till att regeringen den 3 februari 1994

antagit riktlinjer rörande anställningsvillkor för personal i företagsledande

och därmed jämförlig ställning i företag som är helägda av staten. Dessa

riktlinjer stämmer väl överens med de riktlinjer som Bo Lundgren angav

den 5 februari 1993 med följande preciseringar. De personer som avses

är verkställande direktör, ställföreträdare för verkställande direktör och,

i större företag, direktionsmedlem och arbetstagare med självständig

ställning som chef för en större gren av företagets verksamhet. I årsredo-

visningen skall lämnas uppgifter om de väsentligaste villkoren i avtalen

för personalen i ledande ställning angående framtida pension, avgångs-

vederlag, ersättningar och övriga förmåner. Befintliga avtal som

uppenbart går utöver dessa riktlinjer bör omförhandlas om det bedöms

kunna ske på rimliga ekonomiska villkor och om det i övrigt kan anses

skäligt.

Skr. 1993/94:238

Skadeståndstalan mot styrelserepresentanter

Nordbanken

Den 2 april 1993 gav Finansdepartementet i uppdrag åt advokat Otto

Rydbeck att, som angetts ovan, utreda om det fanns grund för staten

såsom ägare till Nordbanken att väcka talan om skadestånd till banken

enligt 5 kap. bankrörelselagen (1987:617). Uppdraget skulle innefatta en

granskning av Nordbankens kreditgivning främst under åren 1988-1990

vilka föranlett omfattande kreditförluster.

I utredningen konstaterade Otto Rydbeck att skadeståndsansvaret för

Nordbankens styrelseledamöter var preskriberat avseende åren 1988 och

1989 men att möjligheten till skadestånd kvarstod vad avsåg talan mot

styrelseledamöter för kreditbeslut under 1990. Talan mot styrel-

seledamöter i Norra Nordbanken borde dock i sin helhet vara

preskriberad. Med hänvisning till det svåra bevisläget, det osäkra rätts-

läget, de höga kostnaderna som är förknippade med en skadeståndstalan

samt det i sammanhanget relativt ringa utfall en framgångsrik talan kan

förväntas medföra rekommenderade Otto Rydbeck i utredningen att staten

borde avhålla sig från att föra talan om skadestånd.

En genomgång inom regeringskansliet av vad som framkommit om

kreditgivningen i Nordbanken visade att det fanns rättslig grund för att

väcka talan om skadestånd. I Otto Rydbecks utredning konstaterades att,

mot bakgrund av de stora förluster som förorsakades genom kreditgiv-

ningen under 1990, styrelsen borde kunna ställas till ansvar för kreditgiv-

ningen i stort. Styrelsen har enligt utredningen i så fall gjort sig skyldig

till s.k. cumulerad culpa, dvs. att de tveksamma kreditbeslut som fattats,

31

och som inte betraktade var för sig kan anses uppnå den grad av Skr. 1993/94:238

tveksamhet att oaktsamhet är för handen, sammantaget ändå medför att

styrelsen kan anses ha agerat oaktsamt. Under 1990 skedde stora

höjningar av några engagemang som orsakade förluster i miljardklassen.

Vid granskningen av dessa engagemang konstaterades stora brister vad

avser bankens möjlighet att överblicka engagemangens och givna

säkerheters storlek. Krediterna har inte samlimiterats i den utsträckning

som borde gjorts och kreditdragningama avseende olika bolag som hade

relation till dessa låntagare har skett separat.

Med anledning härav uppdrog regeringen den 28 oktober 1993 åt Otto

Rydbeck att, såsom ombud för staten, väcka skadeståndstalan för

Nordbankens räkning mot de ledamöter av styrelsen under 1990 som haft

särskild insikt i bankens kreditgivning. Efter initiativ från styrel-

seledamöterna kunde, efter förhandlingar, ett förlikningsavtal träffas den

22 december 1993. I avtalet gjorde ledamöterna följande uttalande: "Vi

har tagit del av advokat Otto Rydbecks utredningsrapport och vi är

medvetna om de synpunkter och den kritik som framförts i rapporten om

hur kreditgivningen i Nordbanken hanterades och vi delar i allt väsentligt

de synpunkter som där förs fram. Vi bekräftar vårt styrelseansvar för

kredithanteringen. Vi vitsordar riktigheten av Rydbecks påpekande att

kreditgivningen till Nobel Industrier och Gamlestaden skulle ha handlagts

jämlikt bestämmelserna om jävskrediter i bankrörelselagen och därmed

att försumlighet förevarit i denna del. Mot bakgrund av de stora kredit-

förluster som inträffat och för att inte utsätta Nordbanken för en process

som skulle leda till skada för banken anser vi det rimligt att göra den

återbetalning som angivits ovan. "

Avtalet innebär att fem av styrelseledamöterna till Nordbanken skall

återbetala 16 miljoner kr med avdrag för erlagd skatt beräknad till 50

procent, eller 8 miljoner kr. Vidare innebär avtalet att ytterligare tre

styrelseledamöter skall återbetala sina styrelsearvoden för 1990 till

Nordbanken med avdrag för erlagd skatt därpå. Skatten beräknas till 50

procent.

Utöver förlikningsavtalet upprättades en handling där ytterligare tio

styrelseledamöter utfäste sig att var och en till banken återbetala erhållna

styrelsearvoden för 1990 med avdrag för erlagd skatt, beräknad till 50

procent.

Gota Bank

Bankstödsnämnden gav den 29 oktober 1993 Otto Rydbeck i uppdrag att

närmare granska omständigheterna kring större krediter och andra

affärshändelser vilka förorsakat Gota Bank förluster. Enligt uppdraget

skulle Otto Rydbeck därvid söka klarlägga om det i de granskade

ärendena förekommit sådan försummelse som kan medföra skadestånds-

skyldighet för viss styrelseledamot trots att styrelsen beviljats ansvarsfri-

het eller om det finns grund för skadeståndstalan gentemot delegater eller

andra. På grund av preskriptionsreglerna skulle särskild granskning ägnas

32

åt tiden från och med räkenskapsåret 1990. Skr. 1993/94:238

En delrapport avseende styrelsens ansvar för kreditgivningen m.m.

under 1990 har lämnats. Enligt rapporten har bl.a. följande framkommit.

Det finns, vad gäller enskilda kreditbeslut under 1990, anledning att

antaga att vidare utredning sannolikt kan ge vid handen att oaktsamhet

förelegat vid kreditbeslut på central styrelsenivå. Trots att det hittills

företagna utredningsarbetet koncentrerats till 1990 finns det indikationer

på att det även beträffande 1991 finns anledning att göra motsvarande

antaganden. Vad gäller bankens kreditgivning i allmänhet under 1990

synes det klart att det funnits brister såväl på central nivå som på lägre

nivåer. Ett flertal av dessa brister torde ha varit direkt märkbara för

styrelsen. Andra brister torde ha konstaterats om utförligare underlag

begärts i samband med föredragningar inför styrelsen och om styrelsen

utövat noggrannare tillsyn över bankens kreditgivning. För de brister som

vidlåtit kreditgivningen är styrelsen ytterst ansvarig. Principiellt

föreligger inget hinder mot att väcka en skadeståndstalan mot vissa av

styrelseledamöterna. Mot bakgrund av att rättsläget rörande en banksty-

relses ansvar för kreditgivning är osäkert, att bevisläget är svårt, att

processen är förenad med höga kostnader och att det ekonomiska utfallet

av en process torde bli i sammanhanget relativt begränsat rekom-

menderade Otto Rydbeck staten att avhålla sig från att väcka talan om

skadestånd för bankens kreditgivning under 1990. Eftersom styrelsens

sammansättning under 1990, 1991 och större delen av 1992 var i princip

densamma ansåg Otto Rydbeck att det kan firmas anledning för staten att,

efter en mer genomgripande utredning, återkomma med skadestånsan-

språk för hur kreditgivningen hanterades under 1991 och 1992.

Bankstödsnämnden beslutade den 28 december 1993 att Gota Bank

skulle väcka talan om skadestånd mot de ordinarie ledamöterna i bankens

styrelse som under 1990 genom tjänstgöring i bankens arbetsutskott haft

särskild insikt i kreditgivningen i banken. Gota Bank yrkade, i stämnings-

ansökan som gavs in till Stockholms tingsrätt den 30 december 1993, att

de angivna styrelseledamöterna solidariskt skall betala 300 miljoner kr till

banken. Som grund för yrkandet hävdade banken att det kunde konsta-

teras ett flertal allvarligare brister vad gäller kreditgivningen i allmänhet

under 1990 och att det åtminstone beträffande några stora enskilda

krediter förelegat oaktsamhet vid kreditbeslut på central styrelsenivå.

8. Statens uppgifter framöver

Statens ägarroll

Sedan finanskrisen började har arbetet i Finansdepartementet och senare

i Bankstödsnämnden varit inriktat mot att lösa den akuta bankkrisen. I

takt med att läget i finanssektom stabiliserats ändrar Bankstödsnämndens

verksamhet karaktär. Stora stödprojekt har avslutats och nämndens arbete

inriktas alltmer på förvaltning och uppföljning av stödavtal.

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 238

33

En annan del av Bankstödsnämndens verksamhet har bestått i att sköta Skr. 1993/94:238

de ägarfrågor som följer av bankkrishanteringen. När Bankstödsnämnden

startade sin verksamhet den 1 maj 1993 överfördes aktierna i Gota Bank,

Nordbanken och Securum, som tidigare förvaltats av andra myndigheter,

till Bankstödsnämnden. Från Riksgäldskontoret fördes lån och garantier

som givits till stödsökande banker över till Bankstödsnämnden. Rege-

ringen godkände den 10 december 1993 Bankstödsnämndens beslut att

överlåta Gota Bank till Nordbanken. Genom regeringens beslut den 22

december 1993 förvärvade Bankstödsnämnden för statens räkning

samtliga aktier i Retriva AB från Gota Bank.

Nedan följer en redogörelse för Securum och Retriva och för statens

framtida ägande i dessa båda bolag. Vidare redogörs för privatiseringen

av Nordbanken samt Bankstödsnämndens framtid.

Securum och Retriva

Securum och Retriva är statligt ägda bolag med uppdrag att förvalta och

avveckla tillgångar som härrör från problemkrediter i Nordbanken och

Gota Bank. Syftet med bildandet av dessa bolag var att renodla verksam-

heten i dessa banker och skapa de bästa förutsättningarna för att återvinna

så mycket som möjligt av de omfattande stödinsatser som krävts. Ett

tredje syfte var att stabilisera fastighetsmarknaden till gagn för ekonomin

i sin helhet.

Securum, som tagit över de större problemkreditema i Nordbanken, har

nu varit verksamt i ett och ett halvt år, medan Retriva som hanterar Gota

Banks problemtillgångar endast varit verksamt ett halvt år.

Båda bolagen har initialt kapitaliserats för att det, om så krävs, skall

kunna ta upp till 15 år att avveckla tillgångarna. Det finns dock ingenting

som hindrar en snabbare avveckling om det är ekonomiskt gynnsamt.

Securum

Securumkoncemen hade vid utgången av 1993 över 9 000 anställda. Den

absoluta majoriteten av dessa är anställda i de industribolag som Securum

äger. I moderbolaget, finansbolaget och de olika fastighetsbolagen är ca

500 personer sysselsatta.

Fastighetsbeståndet uppgick 1993 till totalt ca 15 miljarder kr, varav

drygt 11 miljarder kr i Sverige, och beräknas vid utgången av 1994,

exklusive försäljningar, vara värt ca 25 miljarder kr. Securum hade vid

årsskiftet 1993/94 sjutton hel- eller delägda konsoliderade industribolag

samt därutöver minoritetsandelar i ytterligare tio större industri- och fas-

tighetsbolag.

Under 1993 har arbetet i Securum koncentrerats på att omvandla

problemkrediter till tillgångar. Tillgångarna som vid övertagandet från

Nordbanken bestod till 82 procent av krediter har under året omvandlats

så att nu bara 38 procent var krediter vid utgången av 1993. Denna

34

utveckling har skett genom att Securum övertagit de underliggande Skr. 1993/94:238

panterna. Arbetet har gått fortare än vad som ursprungligen planerats.

De fastigheter som på detta sätt övertagits har organiserats i lokala och

regionala bolag. I dessa bolag är målet att höja värdet på fastigheterna

genom bl.a. underhåll, skötsel och uthyrning. I de förvärvade in-

dustribolagen har vidtagits olika åtgärder för att förbättra lönsamheten.

Under 1993 har Securum medverkat till försäljningen av tillgångar för

ett sammanlagt värde av 3 miljarder kr. Detta inkluderar en mängd

fastigheter i Europa, 40 svenska fastigheter samt aktieinnehav i ett flertal

industriföretag.

Securum ägde ursprungligen 72,9 procent av aktierna i Nobel Industrier

AB och beräknar genom den nu slutförda fusionen mellan Nobel och

holländska Akzo i stället få knappt 20 procent av aktierna i Akzo.

Securums policy är att följa upp oegentligheter även om det innebär

negativa ekonomiska konsekvenser för Securum. Detta har under 1993

skett genom bl.a. polisanmälningar i 25 ärenden samt att 72 misstänkta

affärer överlämnats till Finansinspektionen.

Genom att arbetet med att omvandla krediterna till tillgångar har gått

snabbare än planerat har också kreditförlusterna fram till i dag blivit

större än vad som ursprungligen planerats. Totalt uppgick kreditförlus-

terna till 14,2 miljarder kr under 1993. Det totala resultatet slutade på en

förlust på 16,2 miljarder kr. Det egna kapitalet, som 1992 uppgick till

24 miljarder kr har under 1993 minskat till 6 miljarder kr. Denna

utveckling avviker i tiden från den ursprungliga planen, men är hänförlig

till dels deprecieringen av den svenska kronan, dels att om-

vandlingstakten varit högre än planerat. Försäljningen av innehavet i

Nobel Industrier AB till det holländska kemiföretaget Akzo har slutförts

i februari 1994. Affären innebär att det egna kapitalet i Securum ökar till

ca 11 miljarder kr genom den orealiserade värdeökning som bytet av

Nobel-aktier gentemot Akzo-aktier innebär. Securum gör nu bedöm-

ningen att avvecklingen kommer att lämna ett överskott, vilket är bättre

än den ursprungliga planen.

Den första fasen av Securums uppdrag, dvs. själva övertagandet av

tillgångar, beräknas vara avklarad under mitten av 1994 varefter nästa fas

med avyttring av tillgångar kan intensifieras.

En stor del av Securums upplåning i Nordbanken sker till Nordbankens

upplåningskostnad. Denna finansiering gynnar visserligen Securum, men

inte dess dotterbolag eller låntagare, eftersom Securum lånar ut till

marknadsmässiga räntor. Detta innebär att Securums fastigheter och in-

dustriverksamheter drivs på marknadsmässiga villkor.

Retriva

Retriva är det bolag som har till uppdrag att förvalta och avveckla

problemengagemang ur Gota Bank. Retriva bildades under hösten 1993

som ett dotterbolag till Gota Bank. Före försäljningen av Gota Bank till

Nordbanken den 31 december 1993 överfördes ägandet i Retriva till

staten genom Bankstödsnämnden. Till Retriva överfördes tillgångar med

35

ett bruttovärde på 39 miljarder kr. Efter nedskrivningar i banken Skr. 1993/94:238

nettovärderades tillgångarna till 16 miljarder kr varav vid årsskiftet 3,7

miljarder kr var kvar i Gota Bank, men garanterade av Retriva.

Dessutom har Retriva garantier till tredje man uppgående till 1,5

miljarder kr.

Retriva är kapitaliserat med ett eget kapital från staten om 3,8 miljarder

kr. Till skillnad från vad som var fallet i Securum räknar inte Retriva

med några större nedskrivningar efter övertagandet av tillgångar. Dessa

nedskrivningar har redan skett i Gota Bank.

Retrivakoncemen består av ett moderbolag, Retriva AB samt tre

dotterbolag, Retriva Kredit som under de närmaste två åren skall arbeta

med att omvandla krediterna till tillgångar, Kungsleden som tar över

fastigheterna och Borgkronan som tar över industribolagen. Vid årsskiftet

ägde Kungsleden 168 fastigheter. Inom loppet av två år räknar Kungs-

leden med att inneha drygt 1000 fastigheter. Borgkronan som vid

årsskiftet ägde tre mindre industribolag beräknas vid utgången av 1994

äga ca 20 bolag. Totalt hade Retriva vid årsskiftet 510 anställda, varav

290 i industribolag.

Statens ägande i Securum, Retriva och Nordbanken samt

privatiseringen av Nordbanken

Det akuta skedet i den svenska bankkrisen får nu bedömas vara över.

Det är därför naturligt att se över utformningen av Bankstödsnämndens

verksamhet.

De uppgifter Bankstödsnämnden har idag är sammanfattningsvis att

förvalta ingångna stödavtal, hålla beredskap för eventuellt nya stödinsat-

ser och förvalta statens ägande i Securum och Retriva samt Nordbanken.

Riksdagen bemyndigade dels hösten 1991 (prop. 1991/92:21, bet.

1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8), dels våren 1992 (prop. 1991/92:153,

bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) regeringen att sälja statens aktier

i Nordbanken. Riksdagen har vidare gett regeringen bemyndigande att

sälja tillgångar som staten förvärvar till följd av åtgärder för att stärka

det finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr.

1992/93:155). Regeringen har således bemyndigande att sälja statens

aktier i Securum och Retriva.

Bankstödsnämndens förvaltningsuppgift avseende ägandet i Securum,

Retriva och Nordbanken skiljer sig till sin karaktär avsevärt från

Bankstödsnämndens övriga uppgifter. Nämndens föregående general-

direktör har i en skrivelse till Finansdepartementet föreslagit att

ägaruppgiftema överförs till ett holdingbolag under ett departement.

Regeringen finner förslaget välavvägt. Uppgiften att förvalta och

avveckla statens ägande i de berörda bolagen är till sin karaktär så skild

från Bankstödsnämndens framtida uppgifter vad gäller uppföljningen av

statens åtagande om stöd att statens ägande i stället bör skötas av en

särskild organisation.

Statens ägande i Securum, Retriva och Nordbanken kommer därför

36

inom kort att överföras till ett holdingbolag under Finansdepartementet. Skr. 1993/94:238

Holdingbolagets uppgift blir att utöva ägarinflytandet i bolagen. Detta

innebär att bolaget skall tillse att verksamheten i Securum och Retriva

bedrivs på ett effektivt sätt och i enlighet med statens intentioner, dvs.

en konsekvent driven förvaltning med inriktning på försäljning av

tillgångarna till bästa möjliga pris. Vidare skall bolaget genomföra

försäljningen av statens aktier i Nordbanken. Utgångspunkten är därvid

att uppnå ett så gynnsamt utfall för skattebetalarna som möjligt.

Regeringen har samrått med socialdemokraterna i dessa frågor. Vidare

samråd kommer att ske i fråga om holdingbolagets närmare organisation.

Bankstödsnämndens framtida uppgifter

När ägaransvaret för Securum och Retriva respektive Nordbanken flyttas

över till ett holdingbolag under Finansdepartementet blir Bankstödsnämn-

dens arbetsuppgifter mer homogena och av mindre omfattning än vad

som tidigare varit fallet. Bankstödsnämnden bör bestå som en sjävständig

myndighet så länge som det generella åtagandet finns kvar. Detta är

väsentligt inte minst för att bevara det förtroende som återvunnits för den

svenska finansmarknaden hos inhemska och utländska investerare. Även

om det i dag inte ter sig sannolikt krävs också ytterligare en tids

beredskap för oförmodade ytterligare insatser. I nämndens arbetsuppgifter

kommer även att ingå att förvalta ingångna stödavtal, att lämna informa-

tion om innebörden i statens åtagande. Bankstödsnämnden bör vidare

dokumentera och föra vidare de kunskaper som stödhanteringen har gett.

Bankstödsnämndens kansli kan komma att samlokaliseras med annan

myndighet. När statens åtagande, beslutat av riksdagen den 18 december

1992, att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna fullgöra sina

förpliktelser i rätt tid, har avskaffats, kan myndigheten sannolikt läggas

ned.

Delegationen för privatisering av Nordbanken

Efter att regeringen den 10 december 1993 beslutat överlåta Gota Bank

till Nordbanken ansåg regeringen det lämpligt att intensifiera arbetet med

att privatisera banken och ge förberedelsearbetet inför försäljning av

banken en fastare form. Regeringen beslutade därför den 22 december

1993 att inom Finansdepartementet tillsätta en delegation för privatise-

ringen av Nordbanken. Delegationen skall ha en rådgivande funktion och

skall även ha till uppgift att utarbeta förslag till regeringsbeslut i samband

med en försäljning av statens aktier i Nordbanken.

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 238

Rättelse: Ny sida 41 Tillkommit med sidförändringar därefter.

37

Uppföljning av ingångna avtal

Skr. 1993/94:238

I enlighet med avtalet den 10 februari 1994 mellan sparbanksstiftelsema

och Bankstödsnämnden har stiftelserna bildat ett bolag med uppgift att

äga och förvalta stiftelsernas aktier i Sparbanken Sverige. Detta bolag

skall verka för att Sparbanken Sverige upprättar vissa planer och för att

banken lämnar löpande rapporter till Bankstödsnämnden om hur arbetet

med planerna framskrider. Avsikten är dock att sådana åtgärder som

ryms inom ramen för Finansinspektionens sedvanliga tillsyn snarast skall

överföras till inspektionen.

Vad avser uppföljning av avtalet med Föreningsbanken har banken, i

enlighet med avtalet, genomfört en nyemission som mottogs väl på

marknaden. Härefter har Föreningsbanken börjat utveckla planer

avseende den fortsatta verksamheten. Efter att de interna revisorerna

kontrollerat dessa planer skall även Bankstödsnämnden granska planerna.

9. Ett svenskt inlåningsförsäkringssystem

Det nuvarande statliga åtagandet är av extraordinär natur och är

temporärt. Som anges i propositionen om stödåtgärder skall det avvecklas

när förhållandena är stabila och fordringsägarnas intressen inte riskeras.

Den senaste tidens positiva utveckling för svensk ekonomi har i många

fall också inneburit en positiv vändning för kreditinstitutens ekonomiska

och finansiella situation. För 1994 pekar prognoserna på en fortsatt

allmänekonomisk förbättring. Utsikterna är också goda att en fortsatt

konsolidering skall kunna ske på kreditmarknaden. Mot bakgrund av de

internationellt sett stora problem det svenska banksystemet genomgått,

måste dock höga krav ställas på att en finansiell konsolidering är

säkerställd innan en avveckling av det statliga åtagandet kan ske.

I den allmänna debatten har rests frågan huruvida åtagandet kan

begränsas i något avseende eller avgiftsbeläggas. Det är nödvändigt att

åtagandet kan fylla de olika funktioner det är avsett för. Risk för

otydlighet eller problem att tolka dess innebörd måste i möjligaste mån

undvikas. När statens åtagande tillkom var det inte motiverat för vare sig

stabiliteten eller förtroendet för det svenska kreditsystemet att genom

pålagor ytterligare urholka institutens soliditet. Att i dag införa en avgift

är behäftat med ett antal problem förutom att det kan ses som konkur-

renssnedvridande i olika avseenden.

Redan före finanskrisen aktualiserades behovet av någon form av

försäkringssystem som mer långsiktigt kunde skydda insättarnas medel

och samtidigt bidra till stabiliteten i betalningssystemet. De flesta EU-

länder har idag ett inlåningsförsäkringssystem som skyddar konto-

innehavarnas medel då ett institut inte förmår infria sina förpliktelser. I

vissa länder skyddar systemen även andra medel än inlåning på konto.

En anpassning till EG:s regelsystem kommer att kräva att Sverige inför

ett försäkringssystem som är officiellt erkänt. Ramarna för ett sådant

38

system bestäms i stora delar av ett direktivförslag som kan väntas bli Skr. 1993/94:238

antaget under innevarande år. Som regel finansieras försäkringssyste-

men genom årliga bidrag, baserade på inlåningsvolymen, från anslutna

institut. Det är sålunda instituten själva som står för de kostnader som

kan uppkomma i systemet. Den närmare utformningen av ett svenskt

inlåningsförsäkringssystem bereds för närvarande i Finansdepartementet.

Tidpunkten för dess införande blir bl.a. beroende av de krav det slutliga

EG-direktivet ställer. Inget hindrar att ett inlåningsförsäkringssystem

införs medan det statliga åtagandet fortfarande gäller.

10. Lärdomar av finanskrisen

Många bär ett ansvar för de problem och kostnader som fastighets- och

finanskrisen inneburit. Låntagarna och kreditgivarna kan inte frånta sig

sitt direkta ansvar för att ingångna låneavtal inte kunnat fullföljas. I vissa

fall har brottslig verksamhet förevarit, i många andra uppenbart

åsidosättande av gällande regler. Det är nödvändigt att den normala

rättsprocessen här får ha sin gång.

Krisen har emellertid sin upprinnelse i ekonomisk-politiska felbeslut

eller i avsaknaden av rationella ekonomisk-politiska åtgärder som ledde

till växande obalanser och inflationstryck. Det gav grogrund för det

spekulationsklimat som satte sin prägel på olika marknader och som

ledde till alltför många misstag av enskilda låntagare och kreditgivare.

Här har alla som medverkar i ekonomisk-politiska beslut ett stort ansvar

att tillgodogöra sig kunskap och erfarenheter som förebygger att liknande

förlopp uppstår.

På det finansiella området ställs vidare lagstiftaren inför svåra avväg-

ningar. Krav på en generellt mindre detaljerad lagstiftning skall vägas

mot behov av mer preciserade regler för t.ex. risktagande och riskkon-

troll. Striktare ansvarsförhållanden inom bankerna mellan styrelse och

ledning aktualiseras också. Till viss del innebär den fortsatta anpass-

ningen till EG:s regelverk att dessa frågor kommer på lagstiftarens bord.

Till viss del kan emellertid regelkraven för svensk del behöva gå längre

eller beröra andra områden.

Vintern 1993 tillsattes en kommitté, Bankkriskommittén (Fi 1993:02),

med uppdrag att analysera den utveckling och de orsakssamband som

legat bakom problemen på kreditmarknaden. Kommitténs arbete skall

vara slutfört före årets utgång och bör kunna ligga till grund för fortsatta

överväganden om regleringen av kreditinstituten.

Tillsynen över kreditinstituten

Den finansiella tillsynen i Sverige har idag att verka i en miljö med

radikalt annorlunda förutsättningar än tidigare. Orsakerna till detta är

flera. För det första har utvecklingen på de finansiella marknaderna och

de åtföljande avregleringama ökat rörligheten av kapitalflöden och priser,

39

vilket innebär att större krav ställs på enskilda aktörer och på tillsyns- Skr. 1993/94:238

myndigheter. För det andra innebär den europeiska integrationen att den

svenska finansiella tillsynen måste anpassas till EG:s regler med bl.a. ett

system med en enda auktorisation och hemlandstillsyn av finansiella

institut. För det tredje har finanskrisen blottat svagheter inom såväl

institut under tillsyn som inom tillsynsarbetet självt.

Finansinspektionen, som bildades den 1 juli 1991 genom sammanslag-

ning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen, är tillsynsmyn-

dighet över finansiella institut och marknader. Det är av största betydelse

att inspektionen kan utföra sina åligganden effektivt och ha den översikt

och kontroll som erfordras. Myndigheten måste ha förutsättningar och

kompetens för detta. Mycket arbete läggs nu ner för att tillgodose de

krav som ställs.

Under det senaste året har ett förändringsarbete intensifierats hos

inspektionen vilket syftar till att anpassa tillsynen till de nya kraven och

förutsättningarna. För närvarande genomförs en omorganisation vilket

innebär en övergång till ett mer funktionsinriktat arbetssätt. Omlägg-

ningen syftar till att successivt uppnå en ökad specialisering inom myn-

digheten. För den operativa tillsynen av kreditinstituten utarbetas

riktlinjer inom olika riskområden. Projektet innebär att man fastställer

minimikrav för institutens beräkning, rapportering och uppföljning av

olika risker. De områden som aktualiseras är kreditrisker, ränte-,

likviditets- och marknadsrisker, valutarisker, intemkontroll samt

information och ADB. Målsättningen är att bilda undersökningsteam för

dessa olika riskområden.

Vidare sker en förstärkning och omfördelning av inspektionens

personella resurser. Den snabba utvecklingen inom tillsynsområdet gör

det nödvändigt att rekrytera ny kompetens samtidigt som övertalighet

kommer att uppstå på mindre prioriterade områden.

De senaste årens händelser har också visat på allvarliga brister och

missförhållanden i institutens egna rutiner. Det är nödvändigt att

instituten genom egna insatser finner arbetsformer som står i bättre

överensstämmelse med de risker som finns och det ansvar som krävs.

Här bör lärdomar ha dragits inte minst genom Bankstödsnämndens

arbete.

40

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Skr. 1993/94:238

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,

Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck,

Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar att till riksdagen överlämna skrivelse 1993/94:238

med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella

systemet.

41

Statens bolag för övertagna problemkrediter;

Securum och Retriva

Skr. 1993/94:238

Bilaga

1. Inledning

Syftet

Securum och Retriva är statligt ägda bolag med uppdrag att förvalta och

avveckla problemkrediter ur Nordbanken och Gota Bank. Syftet med

bildandet av dessa bolag var dels att renodla bankverksamheten i dessa

banker, dels att ge staten en möjlighet att få tillbaka en del av de

omfattande stödinsatser som krävts. Genom att ta över panter hänförliga

till framförallt fastigheter, har staten en möjlighet, om och när markna-

den vänder upp, att återvinna delar av skattebetalarnas kostnad för

bankstödet. Ett tredje syfte var att stabilisera fastighetsmarknaden vilket

är till gagn för ekonomin i sin helhet.

Likheter

Båda bolagen har initialt kapitaliserats för att det om så krävs skulle

kunna ta upp till 15 år att avveckla tillgångarna. Det finns dock ingenting

som hindrar en snabbare utveckling om det är ekonomisk gynnsamt.

Bolagen kommer under sin livstid hela tiden att ändra karaktär. Särskilt

under den första perioden sker stora förändringar. Krediter där låntagarna

ej kan fullgöra sina plikter omvandlas genom att bolagen tar i anspråk

säkerheterna för lånen. Därigenom omvandlas Securum och Retrivas

balansräkningar från att ha innehållit krediter till att äga fastigheter och

aktier. Tillgångarna kommer att avvecklas successivt.

Även ur en annan aspekt är dessa bolag mycket udda. De tillgångar,

i form av fastigheter och industribolag som de tar över har inga naturliga

samband. Fastigheterna har stor geografisk spridning och är av många

olika slag, vilket ställer högre krav på den organisation som ska ta hand

om dem. Det gäller också industribolagen som finns inom en mängd

olika branscher, regioner och storlekar. De industribolag som Securum

och Retriva idag äger spänner ifrån tillverkning av dambindor i

Helsingborg till varvsverksamhet i Norge, hotell i Bryssel och en stor

aktiepost i ett av Europas största kemiföretag. I stort sett alla branscher

finns representerade i dessa bolag, där finns skog och sågverk, byg-

gmaterial, elektronik, tung industri, handel, turism och kon-

sumentprodukter som glasögonbågar, kostymer och mössor.

42

Skillnader

Securum, som tagit över de större problemkreditema ur Nordbanken,

har nu varit verksamt i ett och ett halvt år, medan Retriva som hanterar

Gota Banks problemtillgångar endast varit verksamt ett halvt år. I

Securum har tillgångar skrivits ner till ca 60 procent av det ursprungliga

värdet medan de i Retriva skrivits ner till ca 40 procent.

Securum har kommit långt i den första fasen, omvandlingen av krediter

till tillgångar, och har idag redan över 1000 fastigheter och ett stort antal

konsoliderade industribolag med över 9.000 anställda. Retriva som just

bildats har för närvarande bara 168 fastigheter och 11 rörelsedrivande

bolag och sammanlagt drygt 600 anställda, men kommer att under det

närmaste året genomgå samma process som Securum för att ta över

tillgångar.

Det finns vissa skillnader mellan Securum och Retriva. Retriva är

ungefär hälften så stort som Securum när det gäller storleken på de

tillgångar som tagits över. Till Retriva har överförts 1200 engagemang

över 5 miljoner kronor i storlek, till Securum överfördes ca 400

engagemang i princip över 15 miljoner kronor. Det märks tydligt på

industribolagen som i Securum är större, i flera fall börsnoterade, medan

Retrivas industribolag är små, ofta tidigare familjeföretag, vilket kräver

en annan kompetens och styrning.

När det gäller fastighetsinnehaven har Securum en koncentration till de

tre storstadsområdena. Retriva har utöver innehav i storstäderna också ett

betydande innehav i mellansverige. Securum har en större andel av

fastighetsinnehavet utomlands och en större andel hotellverksamheter.

Securums fastigheter är i Sverige framförallt kontorsfastigheter, medan

Retrivas största del utgörs av bostadsfastigheter.

Etiska regler

Det är ofta känsliga situationer som Securum och Retriva ställs inför,

eftersom arbetet rör krediter där människor och företag har svåra

ekonomiska bekymmer. Båda bolagen har satt upp egna regler för

personalen att följa i dessa många gånger svåra beslutssituationer.

Bägge har t.ex. tydliga regler för hur och när de skall medverka till

rekonstruktioner av företag där tidigare ägare kan kvarstå. Det krävs

bl.a. att sådana rekonstruktioner skall vara försvarbara på lång sikt och

affärsmässiga för att Securum och Retriva skall medverka. En genomgri-

pande analys skall visa på en framtid för det rekonstruerade företaget. En

rekonstruktion skall inte genomföras med tidigare låntagare om det inte

finns ett grundmurat förtroende för denne. Securum och Retriva skall då

dessutom ta betalt för riskkapital. Om inte projektet tål ersättning för

riskkapitalet, skall en omedelbar förlust istället övervägas. Om det

bedöms möjligt att få betalt för riskkapital, kan en tidigare låntagare

tillförsäkras en option att åter förvärva projektet sedan alla lån inklusive

riskpremie är betalda.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

43

Det finns också i bolagen vissa interna regler för hur de skall agera i

samband med borgensåtaganden, i diskussioner då privatpersoner har

kvarstående skulder även sedan eventuella säkerheter tagits i anspråk.

Grundregeln är att inga skulder avskrivs, istället kan anstånd beviljas.

Om situationen är sådan att personen ifråga ej kan anses kunna betala

tillbaka hela skulden, kan uppgörelser träffas, men endast under mycket

klara förutsättningar. Detta kräver ett odelat förtroende för låntagaren

och en affärsmässighet för Securum och Retriva, dvs. att uppgörelsen

skall ge bättre förutsättningar också för långivaren.

Trots dessa regler som underlättar för Securum och Retrivas personal

i hanteringen, är naturligtvis detta svåra frågor särskilt för låntagaren i

ekonomiskt trångmål. Det ställer särskilda krav på bemötandet från

Securums och Retrivas sida.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Oegentligheter

Securums policy är att följa upp oegentligheter även om det innebär

negativa ekonomiska konsekvenser för Securum. Securum har inrättat

en oegentlighetskommitté som har arbetat med både interna och externa

resurser. Totalt har polisanmälningar skett i 25 ärenden, 72 misstänkta

affärer är överlämnade till Finansinspektionen, ytterligare 88 fall ligger

hos konkursförvaltare för utredning och 77 ärenden utreds internt. 9 fall

har återlämnats till Nordbanken för utredning. Ett delsyfte i detta arbete

har varit att kunna bidra till en klarare bild av de frågeställningar som

aktualiserats i finanskrisens kölvatten. Retriva kommer också att följa

upp oegentligheter på motsvarande sätt och givetvis att polisanmäla alla

misstankar om brott.

Säkerhet

Det finns många besvärliga moment för de anställda i dessa bolag, ett av

dem handlar om relationen till kunder som försätts i svåra situationer.

Hot har förekommit vid ett flertal tillfällen. Säkerhetsaspekterna är därför

viktiga. Det gäller både rena säkerhetsförebyggande installationer såväl

som regler och föreskrifter för personalen

Samverkan mellan bolagen

Bolagen skall verka vart och ett för sig, och har ibland konkurrerande

verksamhet. Syftet med att behålla bolagen separata är att så långt som

möjligt minska statens ingripande bl a på fastighetsmarknaden. Det

betyder att bolagen kan se olika på framtiden, avyttra till olika priser vid

olika tillfällen. Deras organisation kan också skilja sig från varandra.

Dessutom är de som beskrivits ovan ganska olika.

I vissa fall har de dock gemensamma intressen i något industribolag

44

eller i en fastighet. Det är då helt i enlighet med direktiven att de då

samverkar, vilket bl.a. kan handla om att byta fastigheter med varandra.

Men eftersom de båda drivs affärsmässigt sker detta bara när affären är

till gagn för båda.

I vissa fall har dock Securum och Retriva motsatta positioner beroende

på vilken säkerhet de har för sina lån t.ex. i en fastighet. I sådana

situationer skall bolagen så långt som möjligt försöka lösa problemen

gemensamt så att staten inte drabbas av onödiga förluster. I de fall

bolagen inte kan komma överens agerar Bankstödsnämnden problem-

lösare.

2. Securum

Bakgrund

Securum bildades under hösten 1992 som ett dotterbolag till Nordbanken

för att ta hand om Nordbankens problemkrediter uppgående till netto 50

miljarder kronor efter reserveringar på 17 miljarder kronor i banken. I

januari 1993 skildes Securum från banken och sedan i maj 1993

representerar Bankstödsnämnden staten som ägare. Staten gjorde i januari

1993 ett kapitaltillskott på 24 miljarder kronor till Securum. Detta kapital

var beräknat enligt en s.k. kapitaliseringsmodell med utgångspunkten att

det om så krävs skall kunna ta upp till 15 år för att avveckla bolaget. Det

finns dock ingenting som hindrar en snabbare avveckling om det är

ekonomiskt gynnsamt för staten och skattebetalarna.

Kapitaliseringen av Securum 1992/93

Eget Kapital 24 miljarder

Lån från Nordbanken 17,4 miljarder

Förlagslån från Nordbanken 10 miljarder

Förlagslånet på 10 miljarder kronor är garanterat av staten. Båda dessa

lån om totalt 27 miljarder kronor lånar Securum till en ränta motsvarande

Nordbankens upplåningskostnad. Det innebär en för Securum relativt

gynnsam finansiering, medan Nordbanken å andra sidan inte får någon

marginal på denna utlåning även om den innebär en låg risk.

Trots att Securum på detta vis erhåller en låg finansieringskostnad

innebär det inte att dess dotterbolag eller låntagare får någon konkur-

rensfördel. Detta beror på att Securum i sin tur lånar ut till marknads-

mässig ränta, i vissa fall en högre. Åven om staten ursprungligen har

subventionerat Securum genom dess blotta existens så agerar Securum på

helt marknadsmässiga villkor och subventionerar därmed inte några bolag

vare sig med låga räntor eller hyror.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 238

Omtryckt

45

Organisation

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Securum Finans

Securum AB

Securum

Fastigheter

Securum

Industri Holding

Securum

Hotell & Turism

Securum

UK

Securumkoncemen hade vid utgången 1993 över 9 000 anställda. Den

absoluta majoriteten av dessa är anställda i industribolag som Securum

äger. I moderbolaget, finansbolaget och de olika fastighetsbolagen är ca

500 personer sysselsatta.

Året som gått

Under 1993 har arbetet i Securum koncentrerats på att omvandla

problemkreditema till tillgångar. Tillgångarna som vid övertagandet

ursprunglingen bestod till 82 procent av krediter har under året om-

vandlats så att nu bara 38 procent var krediter vid utgången av 1993.

Denna utveckling har bl.a. skett genom att Securum övertagit de

underliggande panterna. Arbetet har gått fortare än ursprungligen

planerat.

Securums tillgångar enligt portföljmetoden,

miljarder kronor

1992 1993, prel. *)

42 15

7 7

Krediter

Aktier

46

Industrirörelse

Fastigheter

SUMMA

51

2

15

39

Skr. 1993/94:238

Bilaga

*) bokslutet för 1993 är inte slutgiltigt fastställt och reviderat.

Resultat 1993

Genom att arbetet med att omvandla krediterna till tillgångar har gått

snabbare än planerat har också kreditförlusterna blivit större än ursprung-

ligen planerat fram tills nu. Totalt uppgick kreditförlusterna till knappt

14 miljarder kr. Det totala resultatet slutade på en förlust på ca 16

miljarder kronor. Det egna kapitalet, som 1992 uppgick till 24 miljarder

kronor har under 1993 minskat till ca 6 miljarder kronor. Denna

utveckling avviker i tiden från den ursprungliga planen, men är hänförlig

dels till deprecieringen av den svenska kronan dels till att om-

vandlingstakten varit högre än planerat.

Försäljningen av innehavet i Nobel till holländska Akzo slutförs i

februari 1994. Affären innebär att det egna kapitalet i Securum ökar till

ca 11 miljarder kronor genom den orealiserade värdeökningen som bytet

av Nobel-aktier till Akzo-aktier innebär. Securums ledning gör idag

bedömningen att det egna kapitalet kommer att bli positivt när avveck-

lingen är genomförd och att avvecklingen bör kunna vara genomförd

fortare än som planerats. Enligt de ursprungliga planerna skulle ingenting

återstå av kapitalet efter 15 år.

Under 1993 har Securum medverkat till försäljning av tillgångar för ett

sammanlagt värde av 3 miljarder kronor. Det inkluderar en mängd

fastigheter i Europa, 40 svenska fastigheter samt aktieinnehav i ett flertal

industriföretag.

Securum Finans

Det är till finansbolaget som alla krediter kommit från Nordbanken. Det

är i finansbolaget som krediterna omvandlats till tillgångar som sedan

förts över till andra bolag i koncernen. För alla krediter har arbetats fram

handlingsplaner som inkluderar bl.a. alla juridiska åtgärder som krävts

för Securum för att ta över ägandet av en tidigare pant för en kredit.

Securum Finans räknar med att ha avslutat arbetet med omvandling av

krediterna vid halvårsskiftet 1994. De krediter som då återstår bör

eventuellt kunna överlåtas till andra kreditinstitut.

Securum Fastigheter

Fastighetsbeståndet uppgick 1993 totalt till ca 15 miljarder kronor, varav

11 miljarder kronor i Sverige och beräknas 1994, exklusive försäljningar

uppgå till ca 25 miljarder kronor. I denna siffra är både svenska och

47

utländska hotell inräknade trots att de ingår i Securum Hotell & Turism,

respektive Securum UK.

Securums fastigheter är organiserade i 4 regionala bolag. Under de

regionala bolagen finns ytterligare ett tiotal fastighetsbolag. I Securum

Södra är bostadsfastighetema organiserade i dotterbolaget Skånebo,

fastigheterna i Småland sorterar under Corallen i Jönköping. I Västra

finns ett flertal bolag som Eklandia Fastighets AB, Harry Sjögren AB,

Hedefors Byggnads AB, AB Bäckagård Fastighets AB mfl.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Securums fastighetsinnehav 1993

fastigheter

Antal

värde

Bokfört

i Sverige

Andel

Securum Östra

208

2 461

22

%

Securum Västra

375

4 311

38

%

(inkl Norge)

Securum Norra

129

712

6

%

Securum Södra

326

3 248

29

%

Hotell *)

17

502

5

%

TOTALT SVERIGE

1 055

11 234

Kontinentaleuropa

37

1 963

Storbritannien

36

1 544

USA

1

187

TOTALT

1 129

14 928

*) Ingår i Securum Hotell & Turism

Arbetet inom de olika fastighetsbolagen har under 1993 koncentrerats till

att överta fastigheterna och att organisera dem i lämpliga dotterbolag.

För att höja värdet på fastigheterna är det ofta en fråga om enkla

förvaltaruppgifter för att överhuvudtaget kunna lyckas hyra ut fastigheter-

na. Det handlar om underhåll och skötsel som i många fall varit eftersatt.

Vakansgraden i det svenska beståndet ligger mellan 20-25 procent. Fokus

under 1994 kommer ligga på att rensa ut udda fastigheter i beståndet, ca

15 procent ligger på orter där Securum har få fastigheter. En annan

prioritering för 1994 är att sänka driftskostnaderna.

De svenska fastigheter som beräknas ingå mot slutet av 1994 fördelar

sig på följande sätt:

48

Bostäder

Kommersiella

Industri

övriga

28 %

49 %

20 %

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Securums fastigheter är till stor del kontorsfastigheter, t.ex. i utkanten

av storstäder. Ett exempel är kontorskomplexet Kristallen i Uppsala som

byggdes 1989-1992 med 15 000 kvm kontorsyta. Ursprunglig belåning

uppgick till ca 270 miljoner kr, idag värderas fastigheten till 90 miljoner

kr. Vakansgraden är för närvarande 81 procent och fortsatta investeringar

måste göras för att anpassa fastigheten till framtida hyresgästers behov.

Securum Industri

Securum Industri Holding är idag moderbolag för 7 helägda dotterbolag

och 10 majoritetsägda dotterbolag varav 2 är börsnoterade. Dessutom

äger man aktieposter i ett tiotal bolag, varav flera är börsbolag. Vid

ingången av 1993 ingick här endast Nobel Industrier AB, Facit AB,

PartnerTech AB, Kramo AB, BTG Invest AB (moderbolaget till

Strängbetong och Citarent) samt vissa aktieposter som t.ex. Esselte AB.

Under 1993 har arbetet i industrirörelsen handlat om att skapa

förutsättningar för de övertagna bolagen att förbättra lönsamheten. Att

skapa en fungerande ägarstruktur, tillsätta ledningar och styrelser, att

sätta upp mål och strategier har varit förutsättningar för att företagen så

småningom skall fungera tillfredsställande så att de sedan kan avyttras.

Vissa företag har haft stora problem, men i flera fall är det inte

industriföretagen som själva haft problemen utan deras ägare. Strängbe-

tong t.ex. är visserligen drabbat av den försämrade byggkonjunkturen,

men anledningen till att bolaget hamnade i Securum var att moderbolaget,

BTG Invest, genom utköpet av Betongbyggen från börsen fick en för

kraftig skuldssättning.

Avyttringar

Securums största aktieaffär var sammanslagningen mellan Nobel

Industrier, där Securum ägde 72,6 procent av kapitalet, och den

holländska kemikoncernen Akzo. Securum får i den nya koncernen Akzo

Nobel knappt 20 procent av kapitalet. Affären slutförs dock först i

februari 1994, varför det inte har någon resultatpåverkan under 1993.

Som en del av Nobelaffären köpte Securum Nobels dotterbolag Nobel-

pharma som inte hade någon beröring med Akzo. Aktierna i Nobelphar-

ma har erbjudits till övriga aktieägare i Nobel. Dessutom förvärvade

Securum Nobels innehav i Spectra-Physics, där också aktieägarna i Nobel

erbjudits förvärv på villkor identiska med Securums och Celsius.

Celsiusinnehavet har dock i februari 1994 sålts med en reavinst på 74

49

miljoner kr.

I januari 1994 har Facit AB avyttrats till Gabrielsson Invest. Genom

försäljningen kommer drygt 100 miljoner kr att återbetalas till Securum.

Securum behåller dock 20 procent av aktierna. Övriga försäljningar som

skett under 1993 inkluderar bl.a. några industrirörelser i Storbritannien.

Helägda industribolag

(preliminära uppgifter för 1993)

Abstracta AB

67 anställda som tillverkar innerväggar och konferensutrustning i

Lammhult och Perstorp. Omsättning 52 miljoner kr.

Combi Heat AB

Bolaget är nybildat efter konkurs och tillverkar värmepannor till småhus.

18 anställda i Haparanda. Omsättning 8 miljoner kr.

Daros Holding AB

Bolaget har 254 anställda och är världsledande tillverkare av kolvringar

för fartygsmotorer. Dotterbolag i Storbrittannien, Tyskland och Italien.

Omsättning 194 miljoner kr.

Ljungströmgruppen AB

Tillverkar kostymer under varumärket SIR samt skyddskläder i Vingåker

och i Ungern. 203 anställda och 75 miljoner kr i omsättning.

Partner Tech (fd Facit Partner)

Legotillverkning i Åtvidaberg av elektroniska, finmekaniska produkter

och kretskort, bl.a. sedelräknare och Sealfax. Omsättning 290 miljoner

kr på 485 anställda.

Skaga AB

89 anställda som tillverkar glasögonbågar i Jönköping. Försäljningsbolag

i Finland, England och Tyskland. Omsättningen uppgick till 71 miljoner

kr.

Westamarin A/S

340 anställda på varv i Kristiansand i Norge som är underleverentör till

offchoremarknaden. Omsättning 367 miljoner kr.

Storstaden AB (ingår i Securum aktier AB)

Fastighetsförvaltningsbolag i Stockholm.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

50

Delägda bolag där Securum har majoriteten av röster

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Kramo AB

(87,3 procent av kapitalet, noterat på Stockholms Fondbörs)

Uthyrning av entreprenadsmaskiner och arbetsbodar på 84 olika depåer

från Trelleborg till Kiruna. Omstrukturering har skett under 1993 genom

förvärv av Citarents och RBMs byggmaskinverksamhet samt Malmros

modul verksamhet. Omsättningen var 870 miljoner kr och antalet anställda

uppgick till 283 personer.

Nobelpharma

(beräknat 72,9 procent av kapital och röster, noteras på Stockholms

Fondbörs i mars 1994)

Tillverkar framförallt tandinplantat av titan. Tillverkning sker i Karlskoga

och försäljning sker bl.a. genom 12 utländska försäljningsbolag. Totalt

har koncernen 620 anställda, omsättningen uppgår till 730 mkr.

Nobelpharma ingick tidigare i Nobel, men fusionerades inte med Akzo.

I börsnoteringen i mitten av mars 1994 har de f.d. minoritetsaktieägama

i Nobel erbjudits att delta i Securums förvärv.

Spectra-Physics AB

(beräknat 63,7 procent av kapitalet. Börsnoterat på Stockholms

Fondbörs.) En internationellt verksam industrikoncern med fem

högteknologiska marknader. Laserbaserade instrument för byggnadsin-

dustrin, datainsamling, lasrar och lasersystem, kommunikation och

navigation samt industriell mätteknik. Antal anställda är ca 4000,

tillverkning sker bl.a. i USA, Storbritannien, Costa Rica, Danderyd och

Karlskoga. Omsättningen uppgick 1993 till 3 762 miljoner kr. Bolaget

har varit börsnoterat sedan 1981, men hette fram till 1991 Pharos och

består delvis av verksamheter från AGA och Nobel.

Strängbetong AB

(95 procent av kapital och röster, bokfört värde av moderbolaget 9,6

miljoner kr)

Ledande tillverkare av prefabricerade betongelement, trappor och

jämvägsslipers med en omsättning på 759 miljoner kr. Tillverkning sker

bl.a. i Kungsör, Veddinge, Herrljunga och Örebro och antalet anställda

uppgick till 936.

Westsamgruppen AB

(91 procent av kapital och röster, bokfört värde 1 krona)

398 anställda i distribution av el- och elekronikkomponenter. Koncer-

nen är representerad på ett stort antal orter i Sverige med koncentration

till Västsverige. Omsättningen uppgick till 857 miljoner kr.

Tre Tranor AB

(91 procent av kapital och röster, bokfört värde 1 krona)

Två tryckerier i Skara och Göteborg som trycker böcker, tidskrifter och

51

reklam. 52 anställda och en omsättning på 57 miljoner kr.

Fraenkel Bygg & Industri AB

(91 procent av kapital och röster, bokfört värde 7,3 miljoner kr)

Bolaget nystartat efter konkurs. Bolaget bedriver handel med verktyg,

maskiner och beslag i Göteborg med omnejd. Antalet anställda är 40,

omsättningen 1993 40 miljoner kr.

Ferm & Persson AB

(91 procent av kapitalet, bokfört värde 1 krona)

Tillverkning av fönster, dörrar och fasader i metall samt montering av

produkterna framförallt i Stockholm och Göteborg. Omsättningen

uppgick 1993 till 87 miljoner kr på 80 anställda.

Electroswede

(51 procent av aktierna, bokfört värde 1 krona)

Elinstallationer till industri och offentlig förvaltning. 263 anställda i bl.a.

dotterbolaget Storel i Västsverige och Norge. Omsättningen uppgick till

146 miljoner kr 1993.

Gunnebo AB

(49,6 procent av kapitalet, 50,3 procent av rösterna, bokfört värde 10

miljoner kr) Tillverkning av kätting, spik och stängsel i bl.a. Gunnebo,

Ramnäs, Junsele och i USA. Omsättningen uppgick till 769 miljoner kr,

antalet anställda till 910 personer.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Aktieposter i bolag där Securum har en minoritetsandel

Namn

Andel av

av kapitalet

Bokfört

värde, mk

Kommentar

r

Nobel

72,6

%

6 130

Sålt i februari 1994 till holländska

Akzo. Securum äger nu istället

knappt 20 % i Akzo.

Esselte AB

12,3

%*

376

Kontorsvaruföretag. Övriga

storägare;

Retriva 8,8 %

Ratos 11,6 %

Getinge 2,9 %

Pleiad

19

%

425

Fastighetsbolag ägt av Volvo,

AMF, SPP, 1-3 APfonden

Klövern

16

%

124

Klövern förvärvade i februari

1994 Bastionen Syd, samt vissa

fastigheteri Diligentia. Securum

får 11,2 % i det nya bolaget.

Gamle-

staden

27,9

%

0

Finansbolag under avveckling.

Övriga ägare:

52

Intressenter

Handelsbanken 24,5 %,

Sparbanken 19,8 %, S-E-Banken

17,3 %, Retriva 10,6%

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Fabege

4

%

12

Rekonstruerat fastighetsbolag

Celtica **)

17

%

40

Option på fastighet i Munchen.

Gotic int.

18

%

19

Sydsvenskt bolag för tyska

fastighetsköp.

Bonifazius

26

%

16

Fastighet i Mainz i Tyskland.(Från

Invent)

*) Efter förändringar i januari 1994 uppgår Securums andel till 11,8 %

**) Efter förändringar i januari 1994 uppgår Securums andel till 38,5 %.

Securum Hotell & Turism

Bolaget bildades i maj 1993. Vid årsskiftet ägde bolaget 17 hotell och

konferensfastigheter i Sverige till ett bokfört värde av 502 miljoner kr.

Engagemangen är mycket varierande och kringanläggningar som

golfbanor och skidliftar förekommer. Vissa hotell både drivs och ägs av

Securum, t.ex. Hotell Collegium i Linköping, Hotell Dalhall i Åmål och

Kramer i Malmö. I de flesta fall äger dock Securum endast fastigheten,

det gäller t.ex. Poseidon i Göteborg, Plaza i Karlstad, Stora Hotellet i

Jönköping och Fågelbrohus på Värmdö. Minst 6 ytterligare fastigheter

kommer att förvärvas under 1994.

I Securum Hotell & Turism ingår också Åre Invest, som vid årsskiftet

ägdes till 91 procent av Securum och till 9 procent av Åre kommun.

Föreningsbankens bolag Mandamus har senare inträtt som aktieägare så

att Securums andel sjunkit till 76 procent. I bolaget ingår anläggningar

som Åre Fjällby, Tegetomet och liftsystemet.

Securum UK

Securums engelska verksamhet är i många avseenden uppbyggd som den

svenska. I England finns en fastighetsrörelse med ett trettiotal fastigheter,

varav den s.k. Arken är den mest framträdande. Det finns en hotellrö-

relse som äger och förvaltar ett tiotal hotell samt en industrirörelse med

två tjänsteföretag. Servisair (flygplatsservice) och ANC (frakter) som

sammanlagt sysselsätter ca 4 000 anställda. Hotellrörelsen har 500

anställda. 1992 övertog Securum UK tillgångar från Nordbanken om

netto 370 miljoner pund, och under 1993 har tillgångar för 100 miljoner

pund avvecklats. Den engelska fastighetsmarknaden har under 1993 varit

gynnsammare än den svenska.

53

3. Retriva

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Bakgrund

Retriva är det bolag som har till uppdrag att förvalta och avveckla

problemengagemangen ur Gota Bank. Retriva bildades under hösten 1993

som ett dotterbolag till Gota Bank. Före försäljningen av Gota Bank till

Nordbanken den 31 december 1993 överfördes ägandet i Retriva till

Bankstödsnämnden, som statens representant.

Efter värderingar i Gota Bank överfördes tillgångar till ett värde på 16

miljarder kronor till Retriva. Dessa tillgångar var tidigare värderade till

39 miljarder kronor i banken. Av tillgångarna var 3,7 miljarder av dessa

vid årsskiftet kvar i Gota Bank, men garanterades av Retriva. Dessutom

har Retriva garantier till tredje man uppgående till 1,5 miljarder kronor.

Retriva är kapitaliserat med ett eget kapital från staten om 3,8

miljarder kronor. Till skillnad från vad som var fallet i Securum räknar

inte Retriva med några större nedskrivningar vid övertagandet av

tillgångar. Dessa nedskrivningar har redan skett i Gota Bank.

Balansräkning enligt kapitalseringsbeslutet 1993

Aktier

0,2

Lån

5,0

Utlåning

9,3

Förlagslån

3,5 (m.statlig garant)

Fastigheter

2,5

Övrigt

0,3

Eget kapital

3,8

Summa

12,3

Summa

12,3

*)Bokslutet är vare sig fastställt eller reviderat.

Organisation

Retrivakoncemen består av ett moderbolag, Retriva AB samt tre

dotterbolag. Retriva Kredit, ett finansbolag, som under de närmaste

omkring två åren skall arbeta med att omvandla krediterna till tillgångar,

samt Kungsleden, Retrivas ägarbolag för fastigheter och Borgkronan

ägarbolaget för industribolag och andra rörelsedrivande bolag. Moder-

bolaget Retriva AB, med kontor på Kungsgatan i Stockholm, hade 26

anställda.

54

Retriva Kredit

Kungsleden

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Retriva Kredit

Retriva Kredit är ett finansbolag, till vilket 9,3 mdr kronor i krediter

överförts från Gota Bank. Kreditorganisationen inkluderar 5 regionkon-

tor, Stockholm, Göteborg, Jönköping, Karlstad och Utland med totalt 137

anställda. Arbetet i Retriva Kredit kommer att nå sin toppbelastning

under 1994 och 1995. Därefter beräknas tillgångarna vara överförda till

Kungsleden respektive Borgkronan.

Kungsleden

Vid årsskiftet ägde Kungsleden 168 fastigheter. Inom loppet av två år

räknar Kungsleden med att inneha drygt 1000 fastigheter i Sverige.

Kungsleden hade vid årsskiftet 51 anställda. Kungsleden består av 5

regioner och har 20 dotterbolag.

Kungsledens beräknade fastighetsbestånd 1994-1995

Antal

fastigheter

Bokf. värde,

mkr

Andel i Sverige

Öst

186

1 769

24

%

Väst

338

2 157

30

%

Norr

19

230

3

%

Syd

256

1 556

21

%

Mellan

220

1 585

22

%

Summa Sverige

1 019

7 297

Kontinental-

europa

59

2 125

Storbritannien

5

400

USA

1

400

TOTALT

1 084

10 223

55

Kungsleden har under 1993 avyttrat fem fastigheter samt genom

förköpsrätter överlåtit ytterligare två fastigheter, totalt till ett värde av 39

miljoner kr. Under 1994 och 1995 kommer därför arbetet i Kungleden

att primärt vara inriktat på att ta över fastigheter. Dock kommer udda

enheter att avyttras redan under denna period.

Kungsleden förvaltar också Retrivas ägarandel i West Invest Forttress

(62 %) ett börsnoterat holländskt fastighetsbolag med 130 fastigheter.

Av de svenska fastigheterna motsvarar av värdet:

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Bostäder

38

%

Kommersiella

27

%

Industri

19

%

övriga

13

%

hotell

3

%

Borgkronan

Borgkronan som vid årsskiftet ägde 3 mindre industribolag med 140

anställda beräknas vid utgången av 1994 äga ca 20 bolag. Industribolagen

som beräknas komma in är små eller medelstora vilket följer av den

kundstruktur som Gota Bank hade.

Arbetet i Borgkronan, som påbörjades redan i januari 1993 har inled-

ningsvis koncentrerats på att i regionerna inventera och analysera

problemengagemang. Därefter inriktas arbetet på att rekonstruera

företagen genom att ordna finansiering, tillsätta ledning och styrel-

seledamöter och skapa en stabilitet som gör att bolagen kan ägna sig åt

själva verksamheten. För varje bolag upprättas i Borgkronan en

handlingsplan för hur engagemanget på sikt skall avvecklas. Borgkronan

har också medverkat till att skaffa nya ägare till ett antal företag, några

tidigare problemkrediter har tillfrisknat, några har å andra sidan gått i

konkurs. Under hösten 1993 avyttrades innehavet (5,9 %) i Skåne-ripen.

Helägda bolag 1993-12-31

Ellte Mössor AB.

Genom Borgkronans försorg fusionerades Ellte 1993 med Sätila mössor.

Ellte Mössor AB äger därefter 50 procent av Sätila Ellte Kb som

tillverkar och säljer mössor både för Sverige och på export. Omsätt-

ningen i det fusionerade bolaget beräknas uppgå till 40 miljoner kr och

antalet anställda till 65 personer. Det bokförda värdet på aktierna är 0.

Retriva har dock 13 miljoner kr i krediter till bolaget.

56

AB Ragnvald Torkelsson

Torkelsson är en möbelgrossist i Skånes Fagerhult. Möbler importeras

från Rumänien och säljs till detaljister i Sverige. Omsättningen 1993

uppgick till 60 miljoner kr, antalet anställda till 20.

Dam-Bi Produktion AB

Tillverkning av bindor i fabrik i Mörarp utanför Helsingborg. Omsätt-

ningen uppgick 1993 till 30 miljoner kr, med 55 anställda. Aktierna är

bokförda till 0. Lån i Retriva 14 miljoner kr.

Ytterligare ägarengagamang som förvaltas av Borgkronan

Guadalmina Hotell (100 procent) på spanska solkusten med 60 anställda

och 27 miljoner kr i omsättning.

Hagaköket (50 procent) norr om Uppsala, en kökstillverkare med 60

anställda och 36 miljoner kr i omsättning.

Sollerö Golf (75 procent) Golfbana vid Siljan. 2 anställda, omsättning 1

miljoner kr.

Borgkronan Hotell AB (100 procent) Hotellverksamhet i två hotell i

Bryssel. 30 anställda, omsättning 10 miljoner kr. Lån i Retriva 168

miljoner kr.

Bolag som tagits över efter 1993

Tibrokök AB (100 procent)

Produktion av kök i Tibro. Omsättning 45 miljoner kr. Antal anställda

50.

BI A AB (100 procent)

produkter av glasfiberarmerad plast i Köping. Omsättning 11 miljoner kr,

antal anställda 10.

Wåge AB (100 procent)

Tillverkning av pumpstationer i Töreboda med 20 anställda. Omsätt-

ningen uppgår till 23 miljoner kr.

Magnet en AB (100 procent)

Bilhandel i Värnamo. Omsättning 100 miljoner kr, antal anställda 49.

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Dessutom finns i Retriva ytterligare ett 20-tal engagemang i industribolag

där Borgkronan kan komma att bli delägare under 1994 genom

konvertibler eller optioner samt några aktieposter.

57

Aktieposter i Retritva 1993

Skr. 1993/94:238

Bilaga

Företag

Andel av kapitalet

Kommentar

Esselte

8,8

%

Börsnoterat kon-

Realia

4,3

%

torsvaruföretag. Se

Securum

Rekonstruerat fas-

GNW

3

%

tighetsbolag

Ägare till 22 % i

Catena (bilhandel)

Tre Byggare

11,5

%

Byggbolag (Peab)

Westwood

6,2

%

Sågverk &

byggmaterial i

Värmland.

Gamlestaden

10,6

%

Se Securum.

Intressenter AB

58

gotab 46336, Stockholm 1994