Prop. 1993/94:46

Regeringens skrivelse

1993/94:46

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

vid förundersökning i brottmål under år 1992

Skr.

1993/94:46

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 30 september 1993

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1992 av bestämmel-

serna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig tele-

övervakning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 46

Innehåll

Skr. 1993/94:46

Ärendet och dess beredning................... 3

Närmare om hemlig teleavlyssning............... 4

Närmare om hemlig teleövervakning.............. 5

Slutsatser .............................. 5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

30 september 1993 7

Ärendet och dess beredning

Bestämmelser om hemlig teleavlyssning som tvångsmedel vid be-

ivrande av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken (RB).

Sedan den 1 september 1989 (prop. 1988/89:124, bet.

1988/89:JuU25, rskr. 1988/89:313, SFS 1989:650) finns också i ka-

pitlet bestämmelser om hemlig teleövervakning.

Regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning finns

även i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel

i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara

m.m. samt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som trätt

i kraft den 1 juli 1991 och ersatt lagen (1989:530) om åtgärder för att

förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen).

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, som befordras

via ett allmänt tillgängligt telenät till eller från en viss teleanläggning,

i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för

återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas

både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan te-

lekommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och data-

kommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hem-

lighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller be-

ställts till eller från en viss teleanläggning som är ansluten till ett

allmänt tillgängligt telenät eller att en sådan anläggning stängs av för

telemeddelanden.

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.

1981 /82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyss-

ning i RB har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig tele-

avlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1 september

1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s. 55) att

regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av be-

stämmelserna borde behållas vid övergången till de nya reglerna om

hemlig teleavlyssning och att en motsvarande redovisning borde läm-

nas när det gäller hemlig teleövervakning.

Regeringen lämnade hösten 1992 en redogörelse till riksdagen för

tillämpningen av hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

enligt RB under år 1991 (skr. 1992/93:44, bet. 1992/93:JuU 10, rskr.

1992/93:43). Regeringen tar nu upp frågan om motsvarande redogö-

relse för år 1992. Redogörelsen bygger på uppgifter som Rikspolis-

styrelsen har lämnat i en skrivelse till regeringen den 21 september

1993. Redogörelsen omfattar samtliga fall av hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning enligt RB:s regler under år 1992.

Enligt Rikspolisstyrelsens skrivelse har teleavlyssning och tele-

övervakning vid förundersökning i brottmål med stöd av bestämmel-

serna i RB huvudsakligen förekommit i förundersökningar där det har

funnits starka misstankar om organiserad eller annars omfattande

handel med narkotika och då andra spaningsmetoder har prövats utan

resultat eller redan från början har visat sig vara otillräckliga.

Skr. 1993/94:46

Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera omfattande Skr. 1993/94:46

smugglingen till och försäljningen inom landet.

Närmare om hemlig teleavlyssning

När det gäller förundersökningar avseende grova narkotikabrott visar

Rikspolisstyrelsens redogörelse att domstol under år 1992 har medde-

lat tillstånd att avlyssna kommunikation till eller från telefonapparater

eller andra teleanläggningar som har innehafts eller använts av sam-

manlagt 258 misstänkta personer. Antalet fall under åren 1969 1 -

1992 var följande.

1969

28

1977

122

1985

233

1970

39

1978

102

1986

213

1971

44

1979

147

1987

205

1972

34

1980

220

1988

210

1973

46

1981

277

1989

214

1974

44

1982

313

1990

214

1975

42

1983

418

1991

243

1976

64

1984

414

1992

258

När det gäller andra grova brott som enligt RB kan grunda rätt

till teleavlyssning har enligt Rikspolisstyrelsen teleavlyssning under

år 1992 använts i 61 fall. Det har gällt förundersökningar huvudsakli-

gen rörande mord, mordbrand, grovt rån, grov penningförfalskning

och allmänfarlig ödeläggelse. Motsvarande siffror för de närmast fö-

regående åren var 17 (1983), 13 (1984), 6 (1985), 15 (1986), 15

(1987), 15 (1988), 24 (1989), 13 (1990) och 31 (1991). Beträffande

1986 års siffra har uteslutits den telefonavlyssning som det året ägde

rum i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den genomsnittliga

avlyssningstiden år 1992 var drygt 47 dagar. Motsvarande siffra var

för år 1991 44 dagar, för år 1990 46 dagar, för år 1989 44 dagar, för

år 1988 48 dagar, för år 1987 54 dagar, för år 1986 53 dagar och för

år 1985 60 dagar. En granskning av handlingarna visar att avlyss-

ningstiderna varierar. Det finns under år 1992 ärenden där avlyss-

ningen pågått bara under en eller ett par dagar, medan den i några

andra fall har pågått i mer än fem månader. I ett fall har avlyssningen

pågått så länge som drygt sju månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleavlyssningen har fyllt av-

sett ändamål framgår att avlyssningen har haft betydelse för förunder-

sökningen i fråga om den misstänkte i ca 77 procent av fallen år

1985, 64 procent år 1986, 68 procent år 1987, 44 procent år 1988,

51 procent år 1989, 47 procent år 1990, 48 procent år 1991 och

*Möjlighetenatt tillgripa telefonavlyssning vid misstanke om grova nar-

kotikabrott tillkom år 1969.

drygt 47 procent år 1992. Såvitt gäller förundersökningens betydelse Skr. 1993/94:46

i fråga om den misstänkte framgår också att avlyssningen inte har gett

något resultat i drygt 28 procent av fallen och att åtgärden har av-

brutits med kvarstående misstanke i drygt 24 procent av fallen, allt

under år 1992.

Under år 1992 har det inte förekommit något fall där en domstol

har lämnat en ansökan om teleavlyssning utan bifall. I likhet med

tidigare år har Rikspolisstyrelsen tillämpat en viss förhandsprövning

av de ärenden där teleavlyssning har aktualiserats (jfr prop.

1980/81:76 s. 277 och 278). Vid förhandsprövning under år 1992 har

Rikspolisstyrelsen inte lämnat negativt besked i något fall.

Närmare om hemlig teleövervakning

När det gäller antalet tillstånd som har lämnats för hemlig teleöver-

vakning visar Rikspolisstyrelsens redovisning att det under år 1992

lämnades sådant tillstånd i 60 fall, varav 57 fall avsåg narkotikabrott

och 3 fall avsåg grov stöld och grovt rån. Under år 1991 lämnades

41 tillstånd, varav 35 avsåg narkotikabrott och 6 avsåg andra brott.

Den genomsnittliga teleövervakningstiden under år 1992 var drygt

47 dagar. Motsvarande siffra för år 1991 var 43 dagar. Handlingarna

visar att tiderna för teleövervakningama under år 1992 varierar

mellan 18 dagar och knappt 4 månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleövervakningen har fyllt

avsett ändamål framgår att övervakningen har haft betydelse för

förundersökningen i fråga om den misstänkte i 25 procent av fallen.

Vidare framgår att förundersökningen inte har gett något resultat i

knappt 37 procent av fallen och att de fall där åtgärden har avbrutits

med kvarstående misstanke utgjorde drygt 38 procent. Motsvarande

procentsatser för år 1991 var 17, 37 respektive 46.

Under år 1992 har det inte förekommit något fall där en domstol

har lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte

heller något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har

lämnat negativt besked.

Slutsatser

Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av miss-

tanke om grov narkotikabrottslighet under åren 1986 - 1990 låg på en

ganska konstant nivå men att antalet avlyssningar har ökat både under

år 1991 och år 1992.

Av materialet i ärendet framgår vidare att antalet beslag av canna-

bis, amfetamin, heroin och kokain har ökat kraftigt under senare år

och att antalet beslag under år 1992 ligger på ungelär samma nivå

som år 1991. Beslagsmängderna har ökat när det gäller heroin men

i övrigt minskat jämfört med år 1991.

Som framgår av de nu redovisade uppgifterna är läget på narkoti- Skr. 1993/94:46

kaområdet fortfarande mycket oroande. Teleavlyssning kan uppenbar-

ligen inte avvaras i kampen mot narkotikabrottslighet och annan sär-

skilt grov brottslighet. Men det är angeläget att åtgärderna så långt

det är möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssningar och

den tid som avlyssning pågår. Såsom understrukits vid tidigare redo-

visningar i detta ämne är det viktigt att noga följa denna utveckling.

Av siffrorna i årets redogörelse kan utläsas att avlyssningarna under

åren 1991 och 1992 har ökat, både när det gäller grova narkotikabrott

och andra grova brott, särskilt grova rån. Detta ökade antal kor-

responderar mot en ökning under samma år av antalet personer som

har lagförts för grovt narkotikabrott och grovt rån. När det gäller den

genomsnittliga avlyssningstiden, avlyssningstidema i övrigt samt

andelen avlyssningar som har haft betydelse för förundersökningen

i fråga om den misstänkte har siffrorna under de senaste åren i stort

sett stabiliserat sig på en konstant nivå.

Beträffande de redovisade siffrorna om teleövervakningen kan

konstateras att denna har fått sin allra största betydelse i för-

undersökningar rörande narkotikabrottslighet. Att teleö vervakningama

i jämförelse med teleavlyssningarna visar ett sämre resultat när det

gäller i vilken mån åtgärden har haft betydelse för förundersökningen

i fråga om den misstänkte är naturligt med tanke på tvångsmedlens

olika användningsområde. Teleövervakningen fyller en viktig funk-

tion för att exempelvis kartlägga en misstänkt narkotikalangares

kontaktkrets och kan utgöra ett effektivt komplement till teleav-

lyssningen. Antalet tillstånd för hemlig teleövervakning har ökat

påtagligt jämfört med år 1991.

Skr. 1993/94:46

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september

1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.

Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,

Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,

Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:46 Hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1992.