Prop. 1993/94:61

Regeringens skrivelse

1993/94:61

med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka

det finansiella systemet

Skr.

1993/94:61

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 30 september 1993.

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Finansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för vilka åtgärder som har

vidtagits sedan maj 1993 för att stärka det finansiella systemet.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 61

Innehållsförteckning

1 Inledning.................................3

2 Utvecklingen på kreditmarknaden ............... 3

3 Bankernas resultatutveckling ........ 5

4 Statens stödinsatser till det finansiella systemet ..........6

4.1 Gota Bank..............................7

4.2 Sparbanken Sverige ........................8

4.3 Securum...............................8

4.4 Sammanfattning....................... 9

5 Stödet och konkurrensneutraliteten..................9

6 Statens ägarroll ............................ 11

6.1 Avtal om avgångsvederlag.................... 12

6.2 Nordbanken............................ 12

6.3 Gota Bank............................. 13

7 Utredningar med anledning av finanskrisen ........... 14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde....... 15

Skr. 1993/94:61

1 Inledning

Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det

finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr.

1992/93:155). Genom riksdagsbeslutet bemyndigades regeringen att göra

betydande åtaganden för statens räkning. Med hänsyn härtill angavs att

det är angeläget att riksdagen fortlöpande hålls informerad om vilka

åtgärder som genomförs. För att fullgöra denna informationsskyldighet

skall regeringen i skrivelser till riksdagen redovisa vilka åtgärder som

vidtagits för att stärka det finansiella systemet. En sådan skrivelse

lämnades senast i maj 1993 (skr. 1992/93:251). Det åligger vidare rege-

ringen att årligen lämna en utförlig redogörelse för vilka stödåtgärder

som vidtagits och de budgetmässiga konsekvenserna av dessa. En sådan

redogörelse kommer att lämnas i budgetpropositionen.

2 Utvecklingen på kreditmarknaden

Under 1993 har förutsättningarna för en positiv utveckling för instituten

på kreditmarknaden i vissa avseenden stärkts. Den viktigaste enskilda

faktorn är att det allmänna ränteläget har sjunkit avsevärt. Såväl den

korta som den långa räntan på statspapper ligger även i ett längre pers-

pektiv på nominellt låga nivåer. Jämfört med ränteläget under föregående

år har de långa räntorna gått ner två till tre procentenheter och de korta

ytterligare ett par procentenheter (se diagram).

Skr. 1993/94:61

RÄNTEUTVECKLINGEN 1992-1993

93-09-29

Den lägre räntenivån förbättrar möjligheterna för låntagarna att fullgöra Skr. 1993/94:61

sina räntebetalningar och amorteringar vilket stärker bankernas intjä-

ningsförmåga och minskar riskerna för framtida kreditförluster. Kredit-

institutens upplåningssituation har också förbättrats till följd av statens

generella åtagande gentemot instituten. För hushållen bör också senare

års minskande skuldsättningsgrad, mätt som skulder i relation till dis-

ponibla inkomster, leda till att ränteutgifterna i förhållande till inkomster-

na minskar.

En lägre räntenivå ger vidare stimulans till en mer hävdad omsättning

och prisbild på olika tillgångsmarknader vilket är av stor betydelse för

kreditinstitutens ekonomiska styrka. Aktiemarknaden visar också en stark

återhämtning och uppgång till följd av lägre räntor och bättre inter-

nationell konkurrenskraft i företagen. Utvecklingen har varit gynnsam för

bl.a. bankernas möjligheter att ta kapitalmarknaden, såväl den svenska

som utländska, i anspråk för att skaffa nytt riskkapital.

Fastighetsmarknaderna kännetecknas dock alltjämt av att priser och

hyresnivåer ligger långt under vad som noterades för ett par år sedan och

av fortsatt hög vakansgrad. För vissa fastighetsslag i attraktivare områden

har emellertid ett stigande köpintresse kunnat noteras. För bostads-

marknaden bidrar den återinförda möjligheten till uppskjuten realisations-

vinstbeskattning vid bostadsbyte till att öka rörligheten. Den höga

arbetslösheten medför emellertid fortsatta svårigheter för utsatta hus-

hållsgrupper att betala räntor och amorteringar på sina bostadslån.

Den låga aktiviteten i ekonomin och den fortsatta skuldsaneringen inne-

bär att kreditefterfrågan generellt sett är svag. Utlåningen från banker

och bostadsinstitut sammantaget visar också att lånestocken totalt sett

minskar. Detta gäller bl.a. för hushållen. Även om den sektorvisa statis-

tiken är osäker, bl.a. på grund av omflyttningar av kreditstockar mellan

olika institut, visar Statistiska centralbyråns statistik emellertid på en väl

hävdad utlåning under 1993 till den viktiga gruppen mindre företag. Från

andra håll har det emellertid hävdats att det finns problem med kreditför-

sörjningen till företagssektorn. Att bankernas kreditgivning kan fungera

enligt normalt sunda principer är viktigt inte minst för småföretagen.

Grunden härför är en förbättrad finansiell ställning i kreditinstituten och

utsikter till minskande kreditförluster. I dessa avseenden innebär utveck-

lingen under 1993 en viss ljusning.

Bankerna håller alltjämt historiskt sett höga marginaler mellan ut- och

inlåningsräntoma. Sedan hösten 1992 har dock marginalen genomsnittligt

krympt något, under första halvåret 1993 från ca 7,5 till ca 6,5 pro-

centenheter. Utvecklingen mot lägre räntor på penningmarknaden har

bankerna mött med att dra ner utlåningsräntoma mer än inlåningsräntor-

na. Genomförda räntesänkningar under tredje kvartalet tyder på en fort-

gående marginalminskning. Den utvecklingen kan förväntas bestå i takt

med att situationen i kreditinstituten normaliseras och konkurrensen om

kunderna tilltar.

3 Bankernas resultatutveckling

Kreditinstituten gynnas både direkt och indirekt av den markanta ränte-

nedgång som skett. Normalt är bindningstiden för tillgångar och skulder

i bankerna sådan att ränteutgifterna faller snabbare än ränteintäkterna.

Vidare minskar finansieringskostnadema för problemkreditema. De allt-

jämt höga marginalerna mellan ut- och inlåningsräntoma bidrar till att

hålla uppe räntenettot trots en i många fall minskad utlåning. Bankkon-

cemema har sammantaget för första halvåret 1993 jämfört med motsva-

rande period 1992 kunnat redovisa en viss förstärkning av räntenettot.

De fallande räntorna har inneburit att bankerna gjort kursvinster på sina

värdepappersinnehav. Vidare har den stora omsättningen på de finansiella

marknaderna gett stigande provisions- och courtageintäkter. Posten övriga

intäkter har därmed kunnat öka kraftigt under perioden. På sikt kan dock

en sådan intäktsförstärkning bli svår att upprätthålla vid en lugnare

utveckling på valuta- och värdepappersmarknadema.

Ett betydande bidrag till den förbättrade intjäningsförmågan kommer

även från kostnadssidan. Flertalet banker redovisar fortsatt minskade

kostnader. Den pågående kostnadsanpassningen kan självklart inte ske

utan att personalstyrkan reduceras. Samtidigt genomför bankerna om-

fattande program för att effektivisera verksamheten.

Resultatet före kreditförluster visar mot denna bakgrund sammantaget

på en välbehövlig förstärkning i storleksordningen 7 miljarder kr första

halvåret 1993, jämfört med halva årsresultatet 1992.

Bankkoncememas konstaterade och befarade kreditförluster ligger

emellertid alltjämt på en hög nivå, ca 27 miljarder kr första halvåret

1993. Då rapportperioden lagts om från tertial till kvartal får siffran

jämföras med halva utfallet för 1992 på ca 34 miljarder kr. Till bilden

hör då att större delen av Nordbankens tidigare problemengagemang

sedan årsskiftet återfinns utanför banksektorn, nämligen i Securum (se

nedan). Utvecklingen är naturligtvis svårbedömd men bör kunna tolkas

så att kulmen i bankernas kreditförluster har passerats efter en snabbt

stegrad förlustutveckling under treårsperioden 1990-1992 med ackumu-

lerade kreditförluster på ca 120 miljarder kr. Att så är fallet stöds också

av att volymen problemengagemang för första gången sedan bankkrisens

början har minskat något. Problemengagemangen (exklusive Securum)

uppgick vid halvårsskiftet till ca 95 miljarder kr vilket skall jämföras med

ca 102 miljarder kr vid senaste årsskiftet.

Ovanstående innebär att rörelseresultaten efter kreditförluster har

förbättrats för nästan samtliga bankkoncemer. Handelsbanken och den

rekonstruerade Nordbanken redovisade en vinst för första halvåret 1993.

Gota Banks utveckling har däremot varit fortsatt mycket svag. Totalt sett

redovisar bankkoncemema en fortsatt rörelseförlust. Räknat exklusive

den resultatförbättrande effekten av den statliga garantin i Gota Bank, har

den sammanlagda förlusten halverats från ca 16 miljarder kr första halv-

året 1992 till ca 8 miljarder kr första halvåret 1993.

Utvecklingen innebär att de friskare delarna av banksystemet generellt

sett inte dräneras på kapital i den utsträckning som tidigare skett. Kapi-

Skr. 1993/94:61

tal täckningsgraden, d.v.s. kapitalbasen i relation till placeringarna, har Skr. 1993/94:61

i några banker kunnat stärkas. Detta har åstadkommits genom att utlå-

ningsstocken minskats, vilket till stor del skett genom att lågavkastande

utlåning i utländsk valuta dragits ner, samt genom en allmänt effektivare

hantering av tillgångarna. Att bankerna, liksom bostadsinstituten, stärkt

sin kreditvärdighet generellt kan även avläsas i en normalisering av upp-

låningen i utländsk valuta.

Även för bostadsinstituten, av vilka flertalet ingår i bankkoncemer, har

intjäningsförmågan förbättrats under 1993. Samtidigt har dock kreditför-

lusterna ökat liksom volymen problemkrediter. Förlustrisken framöver

är till stor del beroende av riskerna för fortsatta prisfall på bostadsfas-

tigheter samt mer utsatta fastighetsägares och hushållsgruppers möjlighe-

ter att klara sina ränte- och hyresbetalningar. Erfarenheter från andra

länder talar för att kreditförlusterna på utlåningen till bostadsfastigheter

kan förväntas kvarstå på en förhållandevis hög nivå ytterligare en tid.

Securum, det helstatliga bolag som övertagit en stor del av Nord-

bankens problemkrediter, redovisar en förlust för första halvåret på

närmare 13 miljarder kr. Förlusten ligger därvid i nivå med den som

förutsågs i den plan som upprättades hösten 1992 vid rekonstruktionen

av Nordbanken. Förlusterna hänför sig till övertagna fastigheter där

marknadsvärdet understiger det bokförda värdet. Securum erhöll i sam-

band med att bolaget blev direktägt av staten vid årsskiftet 1992/93 ett

eget kapital om 24 miljarder kr. Det egna kapitalet beräknades då bli

förbrukat under den period det tar för bolaget att avveckla sina tillgångar.

4 Statens stödinsatser till det finansiella systemet

I regeringens skrivelse 1992/93:251 lämnade regeringen en redogörelse

för de stödinsatser som vidtagits fram till början av maj 1993. Beslut om

stöd till Nordbanken, Första Sparbanken och Gota Bank hade då fattats.

Dessutom hade Sparbanken Sverige, Föreningsbanken och Skandinaviska

Enskilda Banken (S-E-Banken) ansökt om statligt stöd.

För vissa banker har, som tidigare redovisats, utvecklingen blivit

betydligt bättre än vad som kunde förutses under vintern 1992/93.

Resultaten har stabiliserats och detta har gett genomslag på aktie-

marknaden med betydande kursstegringar för de bankaktier som är börs-

noterade. Den positiva utvecklingen har gjort det möjligt för S-E-Banken

och Svenska Handelsbanken att besluta om nyemissioner på 5,3

respektive 2,7 miljarder kr. Detta har lett till att S-E-Banken dragit

tillbaka sin ansökan om statligt stöd. Utöver rekonstruktionen av Gota

Bank är Sparbanken Sverige och Föreningsbanken fortfarande föremål för

Bankstödsnämndens utvärdering angående former för statligt stöd. Vad

gäller Föreningsbanken är Bankstödsnämndens arbete inriktat på att

Föreningsbanken i första hand skall stärka sitt kapitalbehov med hjälp av

en nyemission. Sparbanken Sverige har i sin delårsrapport uttalat att

styrelsen tillsammans med Bankstödsnämnden arbetar för att statsmedel

ej skall behöva tas i anspråk för bankens fortsatta verksamhet. Denna

utveckling är positiv och i linje med den principiella inriktningen av Skr. 1993/94:61

riksdagens beslut om stödåtgärders utformning. De institut som söker

stöd skall inte få mer stöd än nödvändigt och kostnaderna för det statliga

stödet skall minimeras.

4.1 Gota Bank

I början av 1993 beviljade staten Gota Bank en förlusttäckningsgaranti på

10 miljarder kr. Garantin gavs för att stabilisera bankens finansiella

situation och göra det möjligt att utvärdera mer långsiktiga lösningar.

Den 28 augusti 1993 godkände regeringen Bankstödsnämndens beslut

att höja statens garanti till Gota Bank från 10 miljarder kr till 15 miljar-

der kr. Bakgrunden till beslutet var att Finansinspektionen meddelat

direktiv för redovisning av Gota Banks befarade kreditförluster och att

banken bl.a. som en följd härav redovisat högre förluster i sin halvårs

rapport än vad banken tidigare under året förväntat. I halvårsrapporten

beräknades förlusterna för hela 1993 till 7,2 miljarder kr.

Finansinspektionens direktiv om hur befarade kreditförluster skall

redovisas innebär att huvuddelen av de av Gota Bank prognosticerade

kreditförlusterna skall betecknas som faktiska och därför redovisas och

belasta bankens resultat omedelbart. Denna redovisningsteknik innebar

att förlusttäckningsgarantin hade tagits i anspråk i sin helhet och bankens

kapitalsituation i juni 1993 blivit ohållbar. Med hänsyn tagen till både

ändrade redovisningsregler och ökade förluster skulle bankens kapital-

täckning ha fallit till drygt 3 procent per den 30 juni 1993. Genom

utökningen av garantiramen bedöms bankens kapitaltäckning komma att

överstiga 8 procent året ut.

Ett förvaltningsbolag, Retriva AB, har bildats för att äga och förvalta

en övervägande del av Gota Banks problemengagemang. Retriva AB är

helägt av Gota Bank.

Den 8 september 1993 beslutade Bankstödsnämnden att huvuddelen av

Gota Banks problemengagemang skall överföras till Retriva AB och dess

dotterbolag. Den 30 september 1993 godkände regeringen Bankstöds-

nämndens beslut. Enligt beslutet skall de engagemang som förs över till

Retriva-koncemen uppgå till högst 43 miljarder kr i nominella tal, dvs

före nedskrivningar för befarade och konstaterade kreditförluster.

Engagemang understigande 5 miljoner kr skall inte omfattas av överfö-

ringen. Bankstödsnämnden avser att under november månad fatta de

nödvändiga besluten till följd av delningen av Gota Bank. Skälen för

bildandet av ett separat bolag, till vilket bankens problemengagemang

förs, sammanfaller med dem som riksdagen ställde sig bakom vid rekon-

struktionen av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36,

rskr. 1991/92:352). En försäljning av Gota Bank beräknas ske före

årsskiftet 1993/94.

4.2 Sparbanken Sverige

Under hösten 1992 gavs ett lån på 3,8 miljarder kr med förmånliga vill-

kor till Sparbanksstiftelsen Första. Detta var ett led i rekonstruktionen

av Sparbanken Första AB, som numera ingår i Sparbanken Sverige.

Staten har vidare gått i boigen för ett lån till de sammanlagt elva

sparbanksstiftelsema på 3,5 miljarder kr jämte räntekostnader på maxi-

malt 700 miljoner kr. Den 29 juni 1993 infriade staten genom Bankstöds-

nämnden en del av borgensåtagandet. Infriandet gällde förfallna ränte-

kostnader uppgående till 400 miljoner kr. Infriandet finansierades genom

en anslagsbelastning på statsbudgeten. Arbetet med Sparbanken Sverige

fortsätter. Bankstödsnämnden tillsammans med Sparbanken Sverige

undersöker möjligheten att förstärka kapitalbasen utan ytterligare statligt

stöd.

4.3 Securum

Vid rekonstruktionen av Nordbanken fick Securum, till vilket bolag

huvuddelen av Nordbankens problemengagemang har förts, ett eget

kapital på 24 miljarder kr. Tillskottet finansierades genom att 9,85

miljarder kr anslagsfinansierades och 14,15 miljarder kr lånefinansierades

utom statsbudgeten.

I Bankstödsnämndens årsbokslut kommer statens innehav av aktier i

Securum att tas upp till 1 miljard kr, vilket är statens kostnad för

förvärvet av Securum från Nordbanken. Motivet bakom detta beslut är

att aktier som staten genom Bankstödsnämnden innehar högst får värderas

till marknadsvärdet eller om sådant saknas, till avkastningsvärdet

(verkligt värde). Uppskrivning kan ske om det verkliga värdet överstiger

anskaffningsvärdet. Nedskrivning skall ske om det verkliga värdet

understiger anskaffningsvärdet. Bankstödsnämndens revisorer bedömer

att det inte finns något underlag i dag som med tillräcklig grad av

säkerhet visar att det finns ett reellt och beräkningsbart verkligt värde på

aktierna som överstiger anskaffningsvärdet.

Hos Securum kan däremot tillgångar redovisas till sitt nominella an-

skaffningvärde trots att tillgångarna ger förluster. På grund av detta kan

värdet på Securum-aktiema i Bankstödsnämndens redovisning vid olika

tidpunkter skilja sig från det av Securum redovisade egna kapitalet.

Enligt riksdagens beslut om budgetprinciper i samband med stödåt-

gärder skall statens tillgångar som förvärvats till följd av stödåtgärder

lånefinansieras i en utsträckning som motsvarar det värde som tillgångar-

na tas upp till i Bankstödsnämndens redovisning. Detta föreskrivs också

i Bankstödsnämndens regleringsbrev. Till följd av att Bankstödsnämnden

inte tar upp aktierna i Securum till ett högre värde än 1 miljard kr, skall

därför Bankstödsnämndens lån i Riksgäldskontoret för finansiering av

tillskottet till Securum lösas i motsvarande grad. Detta innebär en

budgetbelastning för budgetåret 1992/93 på 13,15 miljarder kr. Det

statliga upplåningsbehovet påverkas inte eftersom upplåningen för

tillskottet skedde utom statsbudgeten redan i januari 1993.

Skr. 1993/94:61

4.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis har fram till slutet av september 1993 de statliga

stödåtgärderna i form av lån, kapitaltillskott och infriade garantier till det

finansiella systemet uppgått till 44,4 miljarder kr varav 39,6 miljarder kr

har anslagsbelastats (exklusive Industrikredit). Utöver detta har staten

ställt ut garantier omfattande 29,8 miljarder kr (vilket i tabellen

framkommer som skillnaden mellan totalt åtagande och utbetalt belopp).

Skr. 1993/94:61

Det statliga bankstödet

miljarder kronor

Totalt

åtagande

Utbetalt

Belastat

statsbudgeten

Sparbankerna

tån

3,8

3,8

0,0

borgen

4,2

0,4

0,4

Summa

8,0

4,2

0,4

Nordbanken

aktieteckning

4,2

4,2

4,2

utestående aktier

2,0

2,0

2,0

kapi ta11 iltskott

10,0

10,0

10,0

Summa

16,2

16,2

16,2

Securun

garanti 1

9,8

9,8

9,8

garanti 2

14,2

13,2

13,2

aktieköp

1,0

1,0

0,0

lånegaranti

10,0

0,0

0,0

Summa

35,0

24,0

23,0

Gota bank

garanti

10,0

0,0

0,0

garanti 2

5,0

0,0

0,0

Summa

15,0

0,0

0,0

SUMMA

74,2

44,4

39,6

Garantiåtagande 2 till Securum uppgick 1992 till 19,2 miljarder kr. I

bokslutet för 1992 tillförde Nordbanken Securum 5 miljarder kr för att

möjliggöra ytterligare reserveringar för befarade föluster, varefter

garantin från staten till Securum uppgick till 14,2 miljarder kr.

I tidigare skrivelse till riksdagen har tillskott till AB Industrikredit

redovisats. Kapitaltillskotten till AB Industrikredit är emellertid inte stat-

liga stödåtgärder utan tillskott från ägarna. AB Industrikredit har därför

inte tagits med i denna redovisning.

5 Stödet och konkurrensneutraliteten

Det har i samband med att bankernas delårsrapporter presenterats riktats

kritik mot Nordbankens finansiella ställning och utveckling. Nordbanken

skall enligt kritiken ha fått en alltför stark finansiell ställning efter det att Skr. 1993/94:61

större delen av bankens problemkrediter lyfts av till Securum. Med

anledning av denna kritik är det viktigt att peka på ett par förhållanden.

Vid rekonstruktionen gjordes en mycket grundlig analys av Nord-

bankens situation på motsvarande sätt som sker när andra banker ansöker

om statligt stöd. Det ställdes betydande krav på rationalisering och

effektivisering av banken vid dess rekonstruktion. Med de samhällseko-

nomiska antaganden som då kunde göras beräknades banken lägga fram

ett nollresultat eller strax därunder för 1993. En ökning av volymen

problemkrediter förutsågs också mot bakgrund av den generellt mycket

svaga samhällsekonomiska utvecklingen. Den allmänna förbättringen av

bankernas verksamhetsförutsättningar som därefter skett och som

beskrivits ovan har Nordbanken liksom övriga banker fått del av.

Samtliga banker har kunnat visa upp ett bättre resultat än vad som

tidigare kurmat förutses och för Nordbankens del innebär det en vinst för

första halvåret 1993 i storleksordningen 1,7 miljarder kr. I det senare

resultatet ligger dock till betydande del intäkter av engångskaraktär såsom

utdelning på aktier och realiserade vinster på obligationer. Generellt sett

måste utvecklingen bedömas som mycket välkommen då en normalisering

av bankernas kreditgivning kan påskyndas. Just en normalisering av

kreditgivningen är ett av huvudsyftena bakom statens åtagande gentemot

kreditinstituten.

Utvecklingen måste också bedömas mot bakgrund av regeringens ut-

talade avsikt att Nordbanken skall säljas. I det perspektivet är det

nödvändigt att banken kan uppvisa en internationellt sett tillfredsställande

kapitaltäckning och en begränsad mängd problemkrediter. Kapitaltäck-

ningen låg vid halvårsskiftet 1993 på 10 procent och kan förväntas stiga

något under hösten. Efter genomförda nyemissioner kan de två större

bankaktiebolagen S-E-Banken och Svenska Handelsbanken förutses ligga

på nivån 11-12 procent. För Nordbankens del kommer arbetet med att

planera en försäljning nu att påbörjas.

Som tydligt markerades i propositionen om åtgärder för att stärka det

finansiella systemet (prop. 1992/93:135) är det av stor vikt att stödågär-

der sker på ett så konkurrensneutralt sätt som möjligt vad gäller inrikt-

ning och återbetalningskrav. Detta är centralt för marknadens funktion

och sundhet. Det kan samtidigt inte utslutas att det samhällsekonomiskt

viktiga syftet att normalisera kreditförsörjningen, kan komma att stå i

viss motsats till marknadens uppfattning om neutralitet i det enskilda

fallet. Svåra men nödvändiga avvägningar måste här ske. Skulle det

emellertid visa sig att det statliga stödet skett till villkor som kan vara

till förfång för andra banker eller på annat sätt uppenbart snedvrida

marknadsförutsättningarna, är det regeringens ansvar att vidta korrigeran-

de åtgärder. Det är därför av stor vikt att noga följa utvecklingen i dessa

hänseenden. Emellertid finns det inte anledning att på grundval av

Nordbankens resultat under det första halvår som den rekonstruerade

banken varit verksam göra en värdering av rekonstruktionen utifrån

nämnda aspekter. Särskilt mot bakgrund av att flertalet banker under

10

samma tidsperiod visat förbättrade resultat skulle en sådan värdering Skr. 1993/94:61

kunna leda till en felaktig slutsats.

6 Statens ägarroll

Staten skall inte eftersträva att bli ägare av banker och andra kreditinsti-

tut. I vissa fall har staten trots det sett sig tvungen att överta ägandet till

sådana institut. Det är då av stor vikt att staten utövar en aktiv ägarroll,

t.ex. genom styrelserepresentation.

Genom beslut den 29 april 1993 har regeringen gett Bankstödsnämnden

i uppdrag att förvalta statens ägande i Nordbanken, Gota Bank och Secu-

rum. Detta uppdrag innebär bl.a. att det är Bankstödsnämnden som

representerar staten vid bolagsstämma och att nämnden får utöva den

företrädesrätt som tillkommer staten att delta i emission. Bankstödsnämn-

den får dock inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt

förfoga över aktierna och andra finansiella instrument som ges ut av

bolagen. Nämnden skall utföra sitt förvaltningsuppdrag i nära samarbete

med Finansdepartementet och fortlöpande informera departementsled-

ningen om arbetet.

I propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet

(prop. 1992/93:135) har uttalats att Riksgäldskontoret skall utfärda

statliga garantier för lån och kapitaltillskott som lämnas av arman än

staten. Som skäl härför har anförts att Riksgäldskontoret har övergripan-

de uppgifter vad gäller statlig garantigivning och betydande erfarenhet av

utformningen av garantivillkor och förvaltning av garantiåtaganden.

I förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut har regeringen dock i stället beslutat att Bankstödsnämnden

skall få utfärda garantier på statens vägnar. I förordningen föreskrivs att

Bankstödsnämnden skall utforma garantivillkoren i samråd med Riks-

gäldskontoret om stöd ges i form av statliga kreditgarantier. De huvud-

sakliga skälen till regeringens ställningstagande att Bankstödsnämnden

och inte Riksgäldskontoret bör utfärda och förvalta de statliga garantierna

är dels att Bankstödsnämnden har den bästa inblicken i de institut som är

föremål för stöd dels att Bankstödsnämnden, om nämnden förvaltar

garantierna, kommer att förvalta och redovisa samtliga stödåtgärder.

Detta ger bättre förutsättningar för en effektiv hantering och underlättar

en samlad överblick av statens engagemang och kostnader för stödåt-

gärder. Riksgäldskontorets kunskap och erfarenhet på området tillvaratas

genom bestämmelsen i förordningen enligt vilken Bankstödsnämnden

skall utforma kreditgarantier i samråd med Riksgäldskontoret. Genom

beslut den 17 juni 1993 har regeringen också uppdragit åt Bankstöds-

nämnden att från Riksgäldskontoret överta förvaltningen av de garantier

som utfärdats av Riksgäldskontoret till sparbanksstiftelsema, Gota Bank

och Securum.

11

6.1 Avtal om avgångsvederlag

Avtal om avgångsvederlag, s.k. fallskärmsavtal, har under senare tid

varit föremål för debatt. Sådana avtal kan i vissa fall vara berättigade

för att de gör det möjligt att rekrytera skickliga personer till företagen

och för att de ger de berörda arbetstagarna, som i regel inte omfattas av

det anställningsskydd som gäller för andra anställda, någon annan form

av trygghet. Avtalen måste dock hållas inom rimliga gränser. Sådana

avtal som slöts framförallt på 1980-talet med full lön under uppsäg-

ningstiden under så långa tider som fem år kan inte anses berättigade.

Vad gäller förekomsten av fallskärmsavtal inom banker och andra

kreditinstitut har statsrådet Bo Lundgren i ett brev den 8 februari 1993

till ledningen för Nordbanken, Gota Bank och Securum angett riktlinjer

för anställningsvillkoren för personal i ledande ställning. Enligt dessa

riktlinjer skall uppsägningstiden bestämmas enligt praxis. Avgångsveder-

lag som avser tiden efter uppsägningstidens slut skall sättas till så kort tid

som möjligt och får tillsammans med uppsägningstiden inte överstiga

24 månader. Avgångsvederlaget skall utbetalas månadsvis. Om oegentlig-

heter som kan föranleda straffansvar eller skadeståndsskyldighet upptäcks

medan vederlaget fortfarande betalas ut, skall arbetsgivaren ha rätt att

hålla inne vederlaget eller en del av det till dess domstol prövat frågan

eller överenskommelse träffats. Lön eller annan ersättning som en person

får under vederlagsperioden skall avräknas mot vederlaget och det skall

också reduceras om vedebörande utför arbete utan lön eller ersättning.

- Samtliga fallskärmsavtal i statliga bolag har omförhandlats utom i ett

fall.

Regeringen har genom tilläggsdirektiv uppdragit åt Redovisningskom-

mittén (Ju 1991:07) att överväga om det behövs särskilda redovisnings-

regler för pensionsersättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande

förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktör och andra personer

i företagsledande ställning. Nordbanken, Gota Bank och Securum har i

sina årsredovisningar för 1992 redovisat de i respektive institut ingångna

fallskärmsavtalen.

Det kan nämnas att det för börsbolagen planeras att införa regler i

börsens inregistreringskontrakt om att anställningsvillkor för i första

hand verkställande direktör och styrelseordförande skall offentliggöras

i ett bolags årsredovisning. För att detta skall kunna genomföras krävs

att alla börsbolag accepterar en ändring av börskontraktet. Förhandlingar

med börsbolagen väntas påbörjas nästa år.

De åtgärder som utöver vad som nämnts ovan har företagits för att

undersöka och i förekommande fall komma tillrätta med ieke önskvärda

förhållanden i de statligt ägda bankerna redovisas nedan.

6.2 Nordbanken

Regeringen uppdrog i december 1992 åt f.d. regeringsrådet Bengt Ham-

dahl att granska anställningsavtal, avtal om avgångsvederlag och even-

tuellt andra liknande avtal som ingåtts mellan å ena sidan Nordbanken

Skr. 1993/94:61

12

och å andra sidan tre direktörer i banken. Syftet var att undersöka Skr. 1993/94:61

möjligheten att få avtalen om avgångsvederlag helt eller delvis ogiligför-

klarade eller enskilda avtalsvillkor jämkade. Bengt Hamdahl kom vid sin

granskning fram till att bankens möjligheter att få till stånd jämkning

eller ogiltigförklaring av avtalen var små och rekommenderade därför att

staten inte skulle inleda någon process mot de tre direktörerna.

Finansdepartementet har härefter genom beslut den 2 april 1993 upp-

dragit åt advokaten Otto Rydbeck att utreda om det finns grund för staten

som ägare till Nordbanken att väcka talan mot styrelseledamöter eller

andra om skadestånd enligt reglerna i bankrörelselagen. Otto Rydbecks

uppdrag innefattar dels en granskning av bankens kreditgivning främst

under tiden 1988-1990 som föranlett omfattande kreditförluster, dels en

granskning av de närmare omständigheterna kring slutandet av avtal om

avgångsvederlag m.m. med de tre avgående bankdirektörerna. Otto Ryd-

beck lämnade den 15 september 1993 sin redovisning av den utredning

han företagit angående omständigheterna kring avtalen om avgångsveder-

lag. Otto Rydbeck har i sin utredning funnit att viss kritik i och för sig

kan riktas mot dåvarande ordföranden i Nordbankens styrelse, Björn

Wahlström, som var den i styrelsen som huvudsakligen ensam fattade

besluten rörande uppgörelserna med de tre direktörerna. Mot bakgrund

av de omständigheter som förelåg före och kring slutandet av av-

gångsavtalen och vad som i övrigt framkommit anser Otto Rydbeck dock

inte att Björn Wahlström eller någon annan gjort sig skyldig till

ansvarsgrundande vårdslöshet i samband med tecknandet av avtalen. Otto

Rydbeck uttalar att han bedömer utsikterna för staten att få framgång i

en process som begränsade och rekommenderar staten att avstå från att

föra en skadeståndstalan.

Regeringen har prövat Otto Rydbecks utredning och anser att den slut-

sats han kommit till är riktig. Otto Rydbeck kommer att redovisa den

resterande delen av sitt utredningsuppdrag den 15 oktober 1993.

I enlighet med regeringens uppfattning att det svenska bank- och

kreditväsendet bör vara privatägt har nu en privatisering av Nordbanken

börjat planeras. Det är dock ännu för tidigt att uttala sig närmare om

tidsplanen för överföringen av Nordbanken till privat ägo.

6.3 Gota Bank

Finansinspektionen riktade under våren 1993 anmärkning mot Gota Banks

sätt att redovisa befarade kreditförluster i delårsrapportema för första och

andra tertialen 1992. Bankstödsnämnden, som företrädare för samtliga

aktier i banken, beviljade vid bolagsstämma den 28 juni 1993 styrelsen

ansvarsfrihet för räkenskapsåret 1992. Vid extra bolagsstämma den

12 juli 1993 beslutade stämman att hos Finansinspektionen begära att

advokaten Stefan Lindskog skulle förordnas till granskare enligt 3 kap.

15 § bankrörelselagen. Hans uppdrag skulle vara att kartlägga om

bankens metoder och rutiner för rapportering av kreditförluster vad gäller

värderingen av krediter vid första och andra tertialen 1992 varit korrekta.

13

Den 27 juli 1993 förordnade Finansinspektionen Stefan Lindskog till Skr. 1993/94:61

granskare i enlighet med Bankstödsnämndens begäran.

Som tidigare nämnts pågår en försäljning av Gota Bank. De första

anbuden har redan kommit in till Bankstödsnämnden. Försäljningen av

Gota Bank beräknas ske före årsskiftet 1993/94.

7 Utredningar med anledning av finanskrisen

Regeringen tillkallade hösten 1992 en särkild kommitté med uppdrag att

analysera de bakomliggande orsakerna till den svenska bankkrisen och de

effekter som problemen på kreditmarknaden kan medföra för den övriga

ekonomin i form av ett begränsat kreditutbud. Kommittén skall även

överväga tillsynens innehåll och inriktning samt huruvida det regelverk

som omgärdar bankerna bör förändras i något avseende. Till ordförande

i kommittén har regeringen utsett docenten Jan Wallander. Kommittén

skall lämna en slutrapport före utgången av 1994 men också redovisa sitt

arbete fortlöpande i form av delrapporter.

Vad gäller bostadskreditmarknaden har regeringen, efter riksdagens

beslut i juni (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447), tillkallat en sär-

skild utredare för att utreda situationen på denna marknad. Utredaren

skall presentera sina överväganden i oktober 1993.

Med anledning av de stora kreditförluster som banker och andra kredit-

institut åsamkats de senaste åren har en särskild utredningsgrupp till-

skapats av Riksåklagaren för att undersöka ekonomisk brottslighet i

banker och finansinstitut som kan ha haft samband med förlusterna.

Utredningsgruppen, benämnd RASOP, Riksåklagarens specialoperation,

består av åklagare, poliser och ekonomer. Riksåklagaren har fått i

uppdrag att följa upp och redovisa erfarenheterna av utredningsgruppens

verksamhet till Justitiedepartementet. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 november 1993.

14

Finansdepartementet

Skr. 1993/94:61

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 1993

Närvarande: statsministemv Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkel-

spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,

Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar att till riksdagen överlämna skrivelse 1993/94:61

med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella

systemet

15

gotab 45045, Stockholm 1993