Prop. 1994/95:215

Regeringens skrivelse

1994/95:215

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1994

Skr.

1994/95:215

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 maj 1995

Mona Sahlin

Lena Hjelm-Wallén

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom

Europarådets ministerkommitté under år 1994.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 215

Innehållsförteckning

Skr. 1994/95:215

1 Förord....................................... 4

2 Ministerkommittémöten m m....................... 5

2.1 94:e ministerkommittémötet .................. 5

2.2 95:e ministerkommittémötet .................. 6

2.3 Den fortsatta utvidgningen.................... 7

2.4 Samarbetsprogrammen ...................... 8

2.5 Samarbete med OSSE....................... 9

3 Verksamheten inom organisationens nio huvudsektorer..... 9

3.1 Mänskliga rättigheter inklusive minoritets- och

jämställdhetsfrågor......................... 9

3.1.1 Reformeringen av övervakningssystemet..... 9

3.1.2 Nationella minoriteter ................. 10

3.1.3 Kampen mot rasism och främlingsfientlighet . 11

3.1.4 Ministerkommitténs övervakning av medlems-

staterna ........................... 11

3.1.5 Europeiska konventionen om de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande fri-

heterna ............................ 12

3.1.6 Europeiska konventionen mot tortyr m.m. ... 14

3.1.7 Jämställdhetsfrågor ................... 14

3.2 Massmediefrågor ......................... 15

3.3 Sociala frågor, arbetsmarknads-, migrations- och

befolkningsfrågor......................... 15

3.3.1 Social trygghet...................... 15

3.3.2 Socialtjänst . . . .-..................... 16

3.3.3 Sociala stadgan...................... 17

3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor ................. 17

3.3.5 Migrations- och asylfrågor.............. 18

3.3.6 Medborgarskap ................... 20

3.3.7 Befolkningsstudier.................... 20

3.4 Utbildning, kultur, kulturarv och idrott.......... 22

3.4.1 Utbildning, kultur och kulturarv.......... 22

3.4.2 Idrott............................. 25

3.5 Ungdomsfrågor ......................... 26

3.6 Hälso- och sjukvård ....................... 26

3.7 Frågor rörande miljö och regional planering ...... 27

3.7.1 Miljö............................. 27

3.7.2 Regional planering ................... 28

3.8 Regionala och kommunala frågor.............. 28

3.9 Rättsfrågor.............................. 29

4 Europarådets sociala utvecklingsfond ............... 30

5 Övrigt...................................... 31 Skr. 1994/95:215

5.1 Europafarmakopén ........................ 31

5.2 Pompidougruppen (narkotikafrågor) ............ 33

5.3 Handikappfrågor.......................... 34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 35

1* Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 215

1 Förord

Skr. 1994/95:215

I den resolution (nr 319) om förbindelserna med de nationella

parlamenten, som antogs år 1966, uppmanar Europarådets parlamentariska

församling regeringarna att årligen lägga fram en rapport om

verksamheten i Europarådets ministerkommitté inför sina parlament.

Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser för åren 1967-93,

senast genom skr. 1993/94:248. En redogörelse för verksamheten inom

Europarådets ministerkommitté under år 1994 har utarbetats inom

Utrikesdepartementet efter samråd med de departement inom vilka de

ifrågavarande sakfrågorna bereds.

2 Ministerkommittémöten m.m.

Skr. 1994/95:215

Under året upptogs en ny medlem i Europarådet, Andorra.

Parlamentarikerförsamlingen valde i april svensken Daniel Tarschys till

ny generalsekreterare efter fransyskan Catherine Lalumiére. Tarschys

tillträdde sitt ämbete i juni för en tid av fem år.

Ministerkommittén höll sina 94:e och 95:e ordinarie möten (jämför

nedan).

Ställföreträdarkommittén (medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg)

sammanträdde nio gånger för att behandla allmänna frågor, nio gånger för

att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter och en gång för

att fatta beslut om 1995 års budget. Till ställföreträdarna har av praktiska

skäl delegerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom

ministerkommitténs kompetensområde, när ministrarna inte är samlade.

Fyra ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet

under året: en utbildningsministerkonferens i Madrid den 23-24 mars, en

justitieministerkonferens i Valletta den 14-15 juni, en konferens för

ministrar med ansvar för regional planering i Oslo den 6-7 september och

en ministerkonferens om massmediefrågor i Prag den 7-8 december.

Dessutom samlades ministrar med ansvar för sportfrågor till ett informellt

möte i Strasbourg den 28-29 april. I Warszawa anordnades den 17-18

oktober en informell ministerkonferens om lokal demokrati.

Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1994 till ca 784

miljoner franska franc. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive

bidrag till vissa underordnade verksamheter) belöpte sig under

kalenderåret på drygt 34 miljoner kronor.

2.1 94:e ministerkommitténiötet

Europarådet höll sitt 94:e ministerkommittémöte den 11 maj under

ordförandeskap av den belgiske utrikesministern Willy Claes. Den

svenska delegationen leddes av ambassadör Henrik Amneus.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni vid vilken 31 av

organisationens 32 medlemsstater undertecknade ändringsprotokoll nr 11

till Europakonventionen, vilket i huvudsak innebär att de nuvarande

övervakningsorganen ersätts med en permanent domstol.

Ändringsprotokollet hade färdigställts i enlighet med ett beslut fattat vid

Europarådets toppmöte i Wien i oktober 1993. Förhoppningar uttrycktes

om en snabb ratifikationsprocess, vilken i sin tur skulle möjliggöra ett

snabbt ikraftträdande av reformen.

Ministrarna noterade med tillfredsställelse att uppföljningen av en annan

av toppmötets huvudfrågor, skyddet för nationella minoriteter, fortgick

planenligt. Det gällde dels utarbetandet av en ramkonvention och ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels förtroendeskapande

åtgärder.

I anslutning till ytterligare ett beslut vid toppmötet välkomnade

ministrarna att den för ändamålet upprättade kommissionen mot rasism

och intolerans hade påbörjat sitt arbete. Man uppmanade kommissionen Skr. 1994/95:215

att inte förtröttas i sin kamp och att avrapportera på nytt vid nästa

ministerkommittémöte. Sveriges och flera andra länders delegationer

informerade om nationella åtgärder på området, bl.a. inom ramen för den

särskilda ungdomskampanjen mot rasism.

Vidare uppmärksammades frågan om efterlevnad av medlemsstaternas

åtaganden gentemot Europarådet. Man betonade vikten av att dessa

åtaganden respekteras.

Ministrarna uttryckte också uppskattning över tillskapandet av

Europarådets kommunalkongress, ett organ med två kamrar som ersätter

den tidigare kommunalkonferensen.

Europarådets fortsatta utvidgning diskuterades dels under den formella

delen av mötet, dels i samband med ett informellt åsiktsutbyte. Vid en

genomgång av aktuella medlemskapsansökningar poängterades behovet

av politisk dialog och samarbete med de potentiella medlemsländerna, i

syfte att stödja deras utveckling mot demokrati.

Särskilt intresse ägnades konsekvenserna av en rysk anslutning till

organisationen. I debatten betonades å ena sidan att Ryssland måste

uppfylla samma kriterier som alla andra kandidatländer. Å andra sidan

underströk många talare betydelsen av att snarast möjligt inlemma

Ryssland i den demokratiska, europeiska gemenskapen.

I en resolution tackade ministerkommittén den avgående

generalsekreteraren Catherine Lalumiére för hennes insatser under en

händelserik femårsperiod, då Europarådets medlemsantal genom

öppningen mot Central- och Östeuropa ökat från 23 till 32. Vidare hade

organisationens första toppmöte ägt rum under Lalumiéres tid vid rodret.

2.2 95:e ministerkommittémötet

Europarådet höll sitt 95:e ministerkommittémöte den 10 november under

ordförandeskap av den bulgariske utrikesministern Ivan Stancioff. Den

svenska delegationen leddes av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera

Andorras inträde i Europarådet som organisationens 33:e medlemsland.

Liksom vid mötet ett halvår tidigare var Europarådets utvidgning och

framtida roll ett huvudtema både under den formella och den informella

delen. Ministrarna betonade vikten av ett outtröttligt arbete för att de

värderingar som organisationen företräder skall få fast förankring dels i

de nya medlemsstaterna, dels i kandidatländerna. Samtidigt poängterades

att man såg fram emot att välkomna ytterligare medlemmar, i första hand

Lettland som förväntades vinna inträde i början av år 1995.

Ministrarna tog med intresse del av rapporteringen från besök som

ministerkommitténs ordförande och generalsekreteraren gjort i fem av

kandidatländerna, nämligen Albanien, Moldova, Ryssland, Ukraina och

Vitryssland. Det konstaterades att framsteg gjorts på olika områden men

att behovet av politisk dialog och samarbetsprogram var fortsatt stort.

Särskild uppmärksamhet tilldrog sig Rysslands strävanden att uppfylla

kraven på anslutning till Europarådet. Ministrarna menade att antagandet

av den nya konstitutionen samt de fria parlamentsval som hållits knappt Skr. 1994/95:215

ett år tidigare var viktiga steg på vägen mot ett demokratiskt samhälle.

Dock måste samma urvalskriterier gälla för alla ansökande stater.

Ministrarna antog vidare en deklaration om efterlevnad av

medlemsstaternas åtaganden vad avser Europarådets hörnstenar: respekt

för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Deklarationen innebär att ministerkommittén, på begäran av enskilda

medlemsstater eller generalsekreteraren alternativt på basis av en

rekommendation från parlamentarikerförsamlingen, kan ta upp aktuella

missförhållanden. Ministerkommittén förväntas sedan föreslå åtgärder som

bygger på dialog och samarbete, i syfte att på ett konstruktivt sätt komma

till rätta med problemen. Ställföreträdarkommittén gavs i uppdrag att

utarbeta en tillämpningsprocedur för deklarationen. Sveriges

utrikesminister välkomnade antagandet av deklarationen och nämnde den

oroande situationen vad beträffar respekten för mänskliga rättigheter i

Turkiet som ett typexempel på en situation som borde utgöra föremål för

dialog i ministerkommittén.

Det beslutades att den sedan föregående ministerkommittémöte

färdigställda ramkonventionen om skydd för nationella minorieter skulle

öppnas för underskrift i samband med parlamentarikernas session i

månadsskiftet januari/februari 1995. Konventionen var den första

internationella överenskommelsen i sitt slag och utgjorde ett viktigt

resultat av de beslut som fattades vid toppmötet i Wien. Arbetet med ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella rättigheter pågick

och skulle fullföljas.

Ministrarna underströk på nytt den vikt de fäster vid ett framgångsrikt

genomförande av toppmötesbeslutet om en aktionsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. Man välkomnade det

faktum att den speciella ungdomskampanjen skulle lanseras den 10

december. Verksamheten inom kommissionen mot rasism och intolerans

omnämndes också.

2.3 Den fortsatta utvidgningen

Som framgått av referaten ovan från årets ministerkommittémöten var

särskilt Rysslands medlemskapsansökan föremål för intresse. Skäl

anfördes såväl för som emot ett upptagande av det både befolknings- och

ytmässigt väldiga landet i Europarådet.

Händelserna i Tjetjenien, som inleddes i december, kom av naturliga

skäl att spela en avgörande roll för den fortsatta behandlingen av den

ryska kandidaturen. Mot bakgrund av frågans betydelse för Europarådets

framtid lämnas här en kort redogörelse för utvecklingen under våren

1995.

Generalsekreterare Tarschys gjorde i januari ett uttalande vari han, med

medlemsstaternas stöd, uttryckte oro, uppmanade till en fredlig lösning,

samt betonade betydelsen av OSSE:s (Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa) insatser. Sverige och en rad andra länder gick ett

steg längre och hävdade att vad som skedde i Tjetjenien visade på

allvarliga brister i den ryska demokratin. Skr. 1994/95:215

Den parlamentariska församlingen beslutade den 2 februari att tills

vidare suspendera den formella behandlingen av ansökan. I beslutet

betonades det oproportionerliga våldet, bristen på demokrati och

rättssäkerhet liksom förbrytelserna mot de mänskliga rättigheterna. Den

svenska regeringen fann parlamentarikernas steg välmotiverat. Med

hänsyn till de grundläggande värderingar som Europarådet representerar

anser man att det ryska agerandet i dagsläget är oförenligt med ett

medlemskap i organisationen.

Innebörden av beslutet är att relevanta utskott skall följa utvecklingen

men inte vidta några åtgärder som för kandidaturprocessen framåt.

Utskottet för mänskliga rättigheter har instruerats att besöka Tjetjenien så

snart striderna upphört.

Däremot fortsätter bistånds- och samarbetsprogrammen med Ryssland.

Den ryska gästdelegationen till parlamentarikerförsamlingen far fortsatt

delta i arbetet.

Enligt den svenska regeringens åsikt far suspenderingen av själva

ansökningsproceduren inte heller leda till en isolering av Ryssland. Stödet

till demokratiseringsprocessen måste tvärtom intensifieras. Ett avbrott

skulle drabba just det man önskar främja - demokratiseringen av

Ryssland.

Behandlingen av Lettlands ansökan pågick under hela år 1994 och

resulterade i att landet upptogs som 34:e medlem i Europarådet vid en

ceremoni den 10 februari 1995. Sverige representerades i sammanhanget

av vice statsminister Mona Sahlin.

Medlemskapsansökningama från Albanien, Kroatien, Makedonien,

Moldova, Ukraina och Vitryssland, befann sig under året på olika stadier

i den granskningsprocess som föregår upptagandet i Europarådskretsen.

Den snabba utvidgningen av medlemskretsen har enligt många stater

lett till en försämrad efterlevnad av de värderingar som Europarådet

representerar. Därmed ställs också ökade krav på övervakning av

medlemsstaternas åtaganden i kombination med ökade stödåtgärder (se

vidare 3.1.4 nedan).

2.4 Samarbetsprogrammen

Sedan 90-talets början bedriver Europarådet en rad samarbetsprogram

både med nytillträdda central- och östeuropeiska medlemsstater och med

kandidatländer. Genom dessa ges berörda länder vägledning om hur

lagstiftning, författning och olika institutioner skall byggas upp till ett

demokratiskt samhälle. De största och mest kända programmen kallas

Demosthenes och Demosthenes bis.

Samarbetsprogrammen med Central- och Östeuropa har som

övergripande syfte att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet.

Vad gäller de nya medlemsstaterna är det huvudsakliga målet att

åstadkomma integrering i det arbete som pågår i organisationen, primärt

genom att göra det möjligt för dem att uppfylla de åtaganden de gjort i

samband med invalet.

Skr. 1994/95:215

2.5 Samarbete med OSSE

Europarådet och OSSE har i hög grad likartade mål. Speciellt gäller detta

strävanden efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt

rättsstatens principer. Däremot skiljer sig organisationerna åt vad gäller

medlemskrets och arbetsmetoder. Från att under en tid ha präglats av

rivalitet och misstänksamhet har relationerna mellan Europarådet och

OSSE nu blivit relativt goda. En mer konstruktiv fas har inletts. Att söka

fa till stånd en fast ansvarsfördelning förefaller dock i dag varken vara

realistiskt eller önskvärt. Pragmatiskt samarbete är att föredra.

Personal från Europarådets sekretariat deltar i stor utsträckning vid

olika OSSE-möten, -seminarier och -missioner. OSSE deltar i vissa av

Europarådets expertkommittéer. Ett samarrangemang i form av ett

seminarium om zigenare ägde rum i september 1994. Ett gemensamt

seminarium om tolerans i Bukarest planeras i maj 1995.

Samarbetet på praktisk nivå har varit speciellt framgångsrikt i fråga om

Baltikum. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter har mycket

goda relationer med Europarådets sekretariat, vilket bl.a. manifesterats i

att man skickat gemensamma vädjanden till den lettiska regeringen i

medborgarskapsfrågan.

Under Sveriges tid som OSSE-ordförande togs initiativ till

samrådsmöten mellan de högsta ansvariga för mänskliga rättighetsfrågor

i OSSE, Europarådet och FN. Dessa möten äger fortfarande rum

regelbundet.

I Europarådet har man, på ambassadörsnivå, tillskapat en speciell

arbetsgrupp, vilken har till syfte att förbättra samarbetet med OSSE. Detta

har bl.a. lett till att man erbjudit sig att ställa expertis till förfogande vid

OSSE-missioner i länder där Europarådet är aktivt.

3 Verksamheten inom organisationens nio

huvudsektorer

3.1 Mänskliga rättigheter inklusive minoritets- och

jämställdhetsfrågor

Under år 1994 har en uppföljning skett av de beslut som fattades vid

Europarådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 beträffande

reformeringen av övervakningssystemet enligt Europakonventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

samt beträffande skyddet för nationella minoriteter och aktionsplanen mot

rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.

3.1.1 Reformeringen av övervakningssystemet

Vid det ordinarie ministermötet i maj antogs det protokoll (nr 11) till

Europakonventionen som utarbetats om en reformering av

övervakningssystemet enligt konventionen. Reformen träder i kraft ett år Skr. 1994/95:215

efter det att samtliga konventionsstater förklarat sig bundna av (ratificerat)

protokollet. Detta har under året undertecknats av samtliga

konventionsstater, men ratificerats endast av fyra (Bulgarien, Slovakien,

Slovenien och Storbritannien). Flertalet medlemsstater förutses komma att

ratificera protokollet under år 1995. För Sveriges del förelädes riksdagen

en proposition om svensk ratifikation av protokollet den 24 november

1994 (prop. 1994/95:115, Reformering av övervakningssystemet enligt

Europakonventionen).

3.1.2 Nationella minoriteter

Det arbete på en europeisk ramkonvention om skydd för nationella

minoriteter, som inleddes i den nyinrättade kommittén för nationella

minoriteter (CAHMIN) efter toppmötet i Wien, slutfördes under året.

Konventionen antogs av ministerkommittén den 10 november 1994 och

öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Den träder i kraft tre

månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig

bundna av konventionen.

Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala

instrumentet ägnat åt minoritetsfrågor i allmänhet. Tidigare instrument har

antingen inte varit juridiskt bindande eller endast behandlat vissa

begränsade aspekter av minoritetsfrågan. De främsta inspirationskällorna

har varit OSSE:s Köpenhamnsdokument samt Europakonventionen. Syftet

med ramkonventionen är att specificera de juridiska principer som

staterna åtar sig att respektera för att tillförsäkra skydd för nationella

minoriteter. Detta innebär att konventionen i sig inte ger upphov till några

rättigheter, utan dessa uppstår först genom de åtgärder som respektive stat

vidtar för att uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser. Det åligger

ministerkommittén att övervaka att ramkonventionens principer realiseras.

Konventionsstaterna åläggs rapportera vilka åtgärder man vidtagit. Till sin

hjälp skall ministerkommittén ha en rådgivande kommitté.

Konventionen har undertecknats av Sverige samt 21 andra stater. En

proposition om svensk ratifikation torde kunna föreläggas riksdagen under

hösten 1995.

Vid toppmötet beslutades också att ett tilläggsprotokoll till

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna skall utarbetas. Detta protokoll skall uppta

sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av

nationella minoriteter och kommer att utgöra ett tillägg till

rättighetskatalogen i Europakonventionen med dess tilläggsprotokoll. Den

framtida uttolkningen och tillämpningen av ett sådant protokoll kommer

därför att ligga hos Europadomstolen när klagomål över påstådda

konventionsbrott prövas. Här föreligger alltså en skillnad i förhållande

till ramkonventionen där det är konventionsstaterna själva som handhar

övervakningen (se ovan).

Arbetet på ett tilläggsprotokoll inleddes i CAHMIN i november. Kraven

på precision och tydlighet i en text av detta slag, bl.a. för att undvika

dubblering och oavsiktliga begränsningar av i konventionen redan Skr. 1994/95:215

existerande rättigheter, är stora. Det har därför uppstått betydande

problem med att utforma en konventionstext. Huruvida det går att nå

enighet om utformningen av några rättigheter som kan intas i ett sådant

protokoll är för närvarande oklart. CAHMIN kommer att hålla ett flertal

sammanträden under år 1995 för arbetet med protokollet.

3.1.3 Kampen mot rasism och främlingsfientlighet

I aktionsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och

intolerans ingår bl.a. ungdomskampanjen mot rasism som lanserades i

Strasbourg den 10 december och som pågår under två år.

Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna opinionen i

arbetet mot rasism. En viktig komponent i arbetet är medverkan av

nationella och internationella icke-statliga organisationer. Speciellt

intresse inriktas på ungdomars aktiva medverkan i programmen. Media

skall involveras. Arbetet hålls ihop av en styrgrupp i Strasbourg samt av

nationella kommittéer i de deltagande länderna. Den svenska kommittén,

Ungdom mot rasism, inrättades i april 1994.

En annan del av aktionsplanen är den europeiska kommissionen mot

rasism och intolerans (ECRI), som leds av den svenske

diskrimineringsombudsmannen Frank Orton. Kommissionen skall

utvärdera medlemsstaternas olika åtgärder mot främlingsfientlighet,

antisemitism och intolerans samt granska medlemsstaternas lagstiftning

på detta område. I kommissionens mandat ingår att komma med

rekommendationer till enskilda stater om vad som enligt kommissionens

mening behöver åtgärdas. Kommissionen avser att anpassa sina

rekommendationer land för land och att därefter undersöka i vad mån de

följs. Kommissionen planerar vidare att under år 1995 utarbeta ett förslag

om ett utvidgat förbud mot rasdiskriminering, i form av ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen.

3.1.4 Ministerkommitténs övervakning av medlemsstaterna

Vid det ordinarie ministermötet den 10 november antog

ministerkommittén en deklaration om övervakning av medlemsstaternas

åtaganden. Som en uppföljning till denna pågår ett arbete inom

ministerkommittén om utformningen av ett system för hur dessa principer

skall genomföras i praktiken. Enligt deklarationen skall

ministerkommittén övervaka samtliga medlemsstater - gamla som nya -

inom de områden som utgör grundvalarna för medlemskap i Europarådet,

dvs. ett demokratiskt styrelseskick, rättsstatens principer samt skydd för

de mänskliga rättigheterna. Frågan om övervakning av medlemsstaternas

åtaganden har fatt förnyad aktualitet i och med den utvidgning av

Europarådets medlemskrets som skett under de senaste åren - och som

fortsätter att ske - samt mot bakgrund av hur de mänskliga rättigheterna

respekteras i vissa medlemsländer, övervakningsfrågan kommer att vara 1 j

en av de politiskt viktigaste frågorna för Europarådet under en rad år

!*• Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 215

framöver.

Skr. 1994/95:215

3.1.5 Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna

Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen) av Europarådets nya medlem Andorra. Vidare

ratificerade Rumänien och Slovenien konventionen, övriga stater som på

senare tid erhållit medlemskap i Europarådet men som ännu inte

ratificerat konventionen (Estland och Litauen) kan förväntas göra detta

inom en nära framtid.

Ministerkommittén övervakade, enligt artikel 32 och 54 i konventionen,

liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar

och den granskade och överprövade de rapporter som den europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna avgett över enskilda

klagomål. Ministerkommittén antog under året 84 resolutioner i sådana

ärenden. En av dessa rör klagomål mot Sverige. Därutöver är för

närvarande tre svenska mål under behandling i ministerkommittén, målen

Holm, Fredin II och Persson. Målet Holm rör jurys medverkan i ett

tryckfrihetsmål med politiska implikationer, där Europadomstolen funnit

att den svenska domstol som avgjorde tryckfrihetsmålet, på grund av

juryns sammansättning, inte varit opartisk. Målet Fredin II rör rätten till

muntlig förhandling, där domstolen funnit att regeringsrätten borde ha

hållit en sådan förhandling i ett s.k. rättsprövningsmål. Målet Persson rör

en persons möjligheter att besöka en nära anhörig som vistades på

vårdhem. Närmare bestämt rör målet avsaknaden av lagstöd för

besöksrestriktioner och bristande möjlighet att överklaga beslut om

sådana restriktioner. I samtliga mål avvaktar ministerkommittén

lagstiftningsåtgärder, alternativt exempel på en ändrad rättstillämpning i

regeringsrätten (Fredin II), innan en slutresolution kan antas.

Under år 1994 registrerades 2 927 nya klagomål hos kommissionen,

varav 161 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1993 var 2 037

respektive 106. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att

öka, varför den genomsnittliga handläggningstiden för mål i

kommissionen är fortsatt lång. Vissa brådskande mål, t.ex. sådana som rör

brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. - behandlas dock med

förtur.

Under året hänsköts 59 mål till domstolens prövning. Av de

sammanlagt ca 440 mål som domstolen avgjort sedan dess tillkomst rör

31 klagomål mot Sverige. En redovisning av de fram till och med år

1992 meddelade domarna i mål mot Sverige finns bl.a. i bilaga till Fri-

och rättighetskommitténs delbetänkande, Fri- och rättighetsfrågor Del B

Inkorporering av Europakonventionen (SOU 1993:40). Referat av en del

av Europadomstolens domar finns numera också att tillgå i riksdagens

offentliga databas, informationssystemet RIXLEX.

Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt

liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter

12

(CDDH) och i dess expertkommittéer. Skr. 1994/95:215

Expertkommittén för utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-

DEV) fortsatte arbetet med ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen

angående vissa ytterligare rättigheter för frihetsberövade, sedan ett första

förslag till protokoll återremitterats till kommittén av CDDH. Ett

ytterligare bearbetat förslag överlämnades till CDDH. Förslaget är för

närvarande föremål for remissbehandling hos ett par av Europarådets

övriga styrkommittéer. Ministerkommittén gav under året CDDH i

uppdrag att utreda om det är nödvändigt och lämpligt att inkludera en

grundläggande rätt till jämställdhet mellan kvinnor och män i ett

tilläggsprotokoll till konventionen. CDDH gav i sin tur DH-DEV i

uppdrag att studera denna fråga. DH-DEV:s huvudsakliga arbete under

år 1995 kommer därför att röra jämställdhetsfrågan.

Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) har sedan arbetet på

en reformering av övervakningssystemet avslutades endast hållit ett

sammanträde. Därvid avgavs förslag till yttrande till ministerkommittén

bl.a. om möjligheten att ålägga en stat att vid sen betalning utge ränta på

skadestånd som utdömts av domstolen eller som fastställts av

ministerkommittén samt angående staternas möjlighet att verkställa

utmätning i sådana skadestånd, t.ex. för skatteskulder.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken

utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av

medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1994.

Som nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt

ratificerats av samtliga medlemsstater utom av Andorra, Estland och

Litauen. Samtliga stater som ratificerat konventionen har också accepterat

den enskilda klagorätten samt domstolens jurisdiktion.

Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har

ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Estland,

Liechtenstein, Litauen och Schweiz. -

Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och

rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning

av utlänningar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,

Bulgarien, Estland, Grekland, Liechtenstein, Litauen, Malta, Schweiz,

Spanien, Storbritannien och Turkiet.

Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff

i fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,

Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Litauen, Polen,

Storbritannien och Turkiet.

Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhets-

garantier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av

brottmålsdomar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,

Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Irland, Liechtenstein, Litauen, Malta,

Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och

Turkiet.

Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde rätt att fa

prövning av ett enskilt klagomål i domstolen, om domstolen ger

prövningstillstånd, hade vid utgången av år 1994 ratificerats av femton 13

stater. Det trädde i kraft den 1 oktober 1994 gentemot de tolv stater som

vid denna tid hade ratificerat det. Att Sverige hittills inte ratificerat Skr. 1994/95:215

protokollet sammanhänger med att ändamålsenligheten av detta protokoll

har ansetts böra ses i ljuset av det mer långtgående reformförslag som nu

färdigställts. Förslag om en svensk ratificering av protokoll nr 9 lades i

ovannämnda proposition 1994/95:115, Reformering av övervaknings-

systemet enligt Europakonventionen.

övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför

konventionsorganen.

3.1.6 Europeiska konventionen mot tortyr m.m.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr, som trädde i

kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1994 ratificerats av

samtliga medlemsstater utom Andorra, Estland, Litauen och Tjeckien.

Sistnämnda land har dock undertecknat konventionen. Sverige ratificerade

konventionen den 21 juni 1988. För en närmare redovisning av

konventionens innehåll hänvisas till prop. 1987/88:133. Den kommitté

som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av

frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. inledde sin

verksamhet år 1990.

Under åren 1990-91 besökte kommittén Danmark, Frankrike, Malta,

Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet (vid två tillfällen) samt

Tyskland och Österrike. År 1992 besöktes Cypern, Finland, Italien,

Nederländerna, Portugal, San Marino samt Turkiet ytterligare en gång.

Efter besöket i Turkiet gjorde kommittén ett offentligt uttalande enligt

artikel 10 i konventionen. År 1993 besökte kommittén Belgien, Grekland,

Irland, Island, Liechtenstein, Luxemburg, Nordirland och Norge. År 1994

besöktes Frankrike jämte Martinique, Nederländerna jämte Nederländska

Antillerna, Spanien (vid två tillfällen), Storbritannien, Sverige, Turkiet,

Ungern samt Österrike. De rapporter som kommittén avfattar efter sina

besök är inte offentliga men kan offentliggöras, om den berörda staten

begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige, som tillställdes

Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar

som den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den

rapport från kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes

regeringen i mars 1995.

3.1.7 Jämställdhetsfrågor

Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG)

sammanträdde tre gånger under året. Det tredje mötet var extrainsatt för

att slutligt förbereda den konferens om jämställdhet och demokrati som

sedan ägde rum i februari 1995.

Tre seminarier anordnades under året. Det första behandlade ”Kvinnors

roll och representation i urban och regional planering för en uthållig

utveckling” och ägde på svenskt initiativ rum i Örnsköldsvik i mars

(jämför under avsnitt 3.7.2). Det andra hade som tema ”Mänskliga 14

rättigheter och socialt kön: medias ansvar” och genomfördes i

månadsskiftet juni/juli i Strasbourg. Det tredje behandlade frågan om Skr. 1994/95:215

nationella mekanismer för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män

i de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa och arrangerades den

30 november-2 december i Ljubljana.

Fem expertgrupper arbetade under året: en om jämställdhet och

demokrati (Sverige deltog), en om fundamentala rättigheter till

jämställdhet mellan kvinnor och män, en om åtgärder mot prostitution

(Sverige deltog), en om våld mot kvinnor och en om migration, kulturell

mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män, den sistnämnda i

samarbete med styrkommittén för migrationsfrågor (Sverige deltog).

Prostitutionsgruppen överlämnade sin slutrapport som skall ligga till

grund för en handlingsplan, med förslag till rekommendation till

medlemsländerna och till ett program för utbildning och förebyggande

arbete.

I övrigt var en av styrkommitténs viktigaste uppgifter att se till att ett

jämställdhetsperspektiv beaktas även i andra verksamheter inom

Europarådets ram.

3.2 Massmediefrågor

Den 7-8 december hölls i Prag den 4:e europeiska konferensen för

ministrar med ansvar för massmediefrågor. Konferensen behandlade i

huvudsak tre frågor: framtiden för public service-verksamheten,

journalistisk frihet och mänskliga rättigheter samt ägandekoncentration

inom massmediebranschen. I slutdokumentet slår man vakt om en

publicistiskt oberoende radio och television i allmänhetens tjänst.

Konferensen antog vidare ett uttalande om behovet av riktlinjer på

europeisk nivå om våldsskildringar. Det kan noteras att konferensen på

nordiskt initiativ även antog ett uttalande med anledning av att många

journalister har fatt sätta livet till i samband med rapporteringen från

kriget i f.d. Jugoslavien.

Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året

fyra gånger. Av de under CDMM arbetande kommittéerna hade två

svensk ordförande, nämligen kommittén för frågor om

massmediekoncentration och arbetsgruppen om piratkopiering. I båda

dessa ämnen har ministerkommittén antagit rekommendationer, den ena

om åtgärder för att befordra öppen redovisning av ägandet i massmedier

och insyn i andra former av inflytande över medierna (medietransparens)

och den andra om åtgärder för att bekämpa piratkopiering.

3.3 Sociala frågor, arbetsmarknads-, migrations- och

befolkningsfrågor

3.3.1 Social trygghet

Ministerkommittén antog under året 14 resolutioner om tillämpningen

under tiden 1 juli 1991-30 juni 1992 av den europeiska balken om social

trygghet och protokollet till denna i de medlemsstater som ratificerat

15

dessa instrument. I resolution CSS(94)11 konstaterade ministerkommittén Skr. 1994/95:215

att Sverige fortsätter att uppfylla sina förpliktelser enligt balken och

protokollet.

Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger

under året. Kommittén fortsatte att ägna stor uppmärksamhet åt frågor om

de central- och östeuropeiska staternas integrering i Europarådets

samarbete när det gäller social trygghet. En diskussion har kontinuerligt

förts om Europarådets konventioner på området och dessas relevans för

de nya medlemsstaterna och de stater som deltar som observatörer i

kommitténs arbete. I samband med kommitténs höstmöte anordnades även

ett kollokvium om socialt skydd under politiska och ekonomiska

övergångstider. I december organiserades vidare ett seminarium kring ett

projekt med en modell för bilaterala avtal om social trygghet, avsett i

första hand som en kunskapskälla för de nya medlemsstaterna.

I sedvanlig ordning avslutade kommittén sin granskning av

tillämpningen av den europeiska balken om social trygghet och dess

protokoll i de medlemsstater som ratificerat dessa instrument.

Granskningen avsåg perioden 1 juli 1992-30 juni 1993. Sveriges rapport

föranledde ingen anmärkning.

Som en uppföljning av 1992 års konferens för ministrar med ansvar för

social trygghet beslöt kommittén om direktiv för två studier, den ena om

medicinsk och yrkesmässig rehabilitering av sjukskrivna och

förtidspensionerade och den andra om möjligheter för äldre och

pensionerade att fortsätta yrkesarbeta eller delta i andra verksamheter där

deras erfarenheter kan tas till vara.

Kommittén anordnade under hösten ytterligare en kurs i internationella

socialförsäkringsfrågor för tjänstemän från nationella ministerier och

myndigheter.

Kommittén för förberedande av 1995 års konferens i Portugal för

ministrar med ansvar för social trygghet fortsatte sitt arbete. Konferensen

kommer att hållas i maj 1995 i Lissabon och skall behandla frågor om

social trygghet och beroende personer, dvs. personer som i sin dagliga

livsföring är i behov av hjälp av andra.

3.3.2 Socialtjänst

Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde en gång

under år 1994. Kommittén planerar en europeisk fattigdomsrapport.

Styrkommitténs stora pågående projekt behandlar barnens situation i

Europa. Tre delprojekt tar upp barns och ungdomars deltaktighet,

barnomsorg respektive barn på institution (med tonvikt på Östeuropa).

I projektets regi hölls en konferens på temat ”Barns deltagande inom

familjen” i Madrid i december. En avslutningskonferens kommer att

hållas i april 1996.

I bamdomsprojektet ligger också att den socialpolitiska styrkommittén

söker uppmuntra andra styrkommittéer att behandla barns situation.

Denna multidisciplinära inriktning av projektet är ett led i Europarådets

utveckling av nya arbetsformer.

Skr. 1994/95:215

3.3.3 Sociala stadgan

Arbetet med anslutningen av stater i Central- och Östeuropa till sociala

stadgan fortsätter. Under hösten undertecknade ytterligare en stat stadgan,

nämligen Rumänien. Vad gäller Ungem har förberedelserna för en

ratifikation kommit relativt långt och den kan tänkas äga rum i slutet av

år 1995. För Slovakiens del tar det troligen längre tid innan ratifikation

kan ske. Europarådet organiserade ett seminarium i Slovakien under året.

De flesta stater i Central- och Östeuropa har efterfrågat seminarier och

liknande rörande sociala stadgan.

Ministerkommittén antog vid sitt sammanträde i maj samtliga av

regeringskommittén föreslagna rekommendationer riktade till stater som

brustit i tillämpning av sociala stadgan. Ingen av dessa berörde Sverige.

Under året utökades den oberoende expertkommittén med två

ledamöter. Till ny ordförande utsågs Suzanne Grévisse, Frankrike.

Regeringskommittén sammanträdde under året fyra gånger för att ta

ställning till de slutsatser som den oberoende expertkommittén kommit

fram till vid sin granskning av ländernas rapporter. Arbetet enligt de nya

arbetsmetoderna fungerar allt bättre. Kommittén har också diskuterat och

lagt fram förslag till ett nytt rapporteringssystem. Syftet är att fa en

effektivare övervakning av efterlevnaden av stadgan och en jämnare

arbetsbelastning för staterna.

Regeringskommitténs granskning ledde också detta år till förslag om att

ministerkommittén skall anta rekommendationer riktade till staterna på en

rad olika punkter. Även för Sveriges del föreslogs en sådan

rekommendation. Kritiken gäller avsaknaden av möjlighet att överklaga

beslut om utvisning enligt den s.k. terroristlagen. Detta anses innebära ett

brott mot artikel 19, som behandlar skydd för migrerande arbetstagare,

punkt 8, skydd mot utvisning.

Granskningen av staternas efterlevnad av stadgan noterar också en

positiv utveckling. För Sveriges del nämns under den aktuella perioden

särskilt jämställdhetslagen och ändringarna i arbetsmiljölagen.

Arbetet med ett tilläggsprotokoll om kollektiv klagorätt fortsatte under

året inom ministerkommittén utan att någon lösning uppnåddes. En

hearing har hållits med arbetsmarknadens parter och frågan har därefter

behandlats i en s.k. rapportörgrupp för mänskliga rättigheter.

Den s.k. ad hoc-kommittén för översyn av stadgans materiella innehåll

m.m. (CHARTE-REL) avslutade under året sitt arbete och lade fram

förslag till en reviderad stadga. Ministerkommittén har överlämnat

förslaget till parlamentariska församlingen och arbetsmarknads-

organisationerna för synpunkter.

3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor

Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde en gång

under år 1994. Kommitténs byrå möttes vid två tillfällen. Vid

styrkommitténs sammanträde den 19-21 oktober avhandlades följande

teman.

17

Rapporten och rekommendationen från kommittén om Skr. 1994/95:215

arbetsförmedlingsservice (EM-SE) antogs. CDEM godkände också

publiceringen av konsultrapporten om offentlig arbetsförmedlingsservice

och dess roll i arbetsmarknadspolitiken.

Likaså godkände CDEM inom det samordnade forskningsprogrammet

för det sociala området rapporterna ”Från hemarbete till förvärvsarbete”

och ”Anställningsstrategier för handikappade, arbetsgivarnas roll”.

Beslut fattades om att fyra expertkommittéer under åren 1995 och 1996

skall arbeta med de sociala och ekonomiska konsekvenserna av

omstruktureringen av Europas ekonomier. Sverige skall delta i den

kommitté som behandlar de sociala och ekonomiska konsekvenserna av

ändrade arbetsmönster i samband med omstruktureringen (EM-CST). För

att samtliga medlemsstater, som så önskar, skall kunna delta i de olika

kommittéernas möten kommer dessa, om möjligt, att förläggas i

anslutning till varandra.

Styrkommittén motsatte sig förslaget om att den inte skulle träffas

under år 1995. Särskilt medlemsstaterna från Central- och Östeuropa

poängterade vikten för dem av regelbundet informationsutbyte med

ländema i Västeuropa. Kommittén noterade också att det krävs minst ett

möte per år för att den skall kunna bidra effektivt till de olika

multidisciplinära projekt som den är ansluten till. Efter ett beslut från

ministerkommittén kommer därför byråns möte i september att vara öppet

för samtliga medlemsstater men utan kostnad för Europarådet.

I avsaknad av styrkommittésammanträden under år 1995 kommer en

grupp högre tjänstemän att vid ett möte i november förbereda

Europarådets 6:e arbetsmarknadsministerkonferens, som Rumänien skall

vara värd för år 1996.

3.3.5 Migrations- och asylfrågor

Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig

huvudsakligen åt att utveckla det europeiska samarbetet om frågor kring

flyktingars och invandrares integration. Erfarenheter från så gott som hela

Europa visar att flyktingar och invandrare möter allt större svårigheter i

sin integration, samtidigt som uttryck för rasism, främlingsfientlighet och

antisemitism tenderar att öka. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan Europas

länder på detta område blir därför allt viktigare.

CDMG arrangerade under år 1994 tre möten, där experter från olika

stater har kunnat komma samman och diskutera gemensamma

erfarenheter utifrån ett antal landbaserade projekt. I juni arrangerades

sålunda ett möte om invandrar- och flyktingkvinnors integration, i

oktober ett möte om praktiska åtgärder mot rasism och rasistiskt våld

och i december ett möte om medias roll för invandrares och flyktingars

integration. Erfarenheterna från varje sådant möte skall sammanställas och

publiceras i form av praktiska handledningar på områdena.

Under år 1994 genomfördes vidare bl. a. en komparativ studie över fem

europeiska länders, däribland Sveriges, återvandringspolitik. Likaså

påbörjades ett projekt om religiösa aspekter på frågan om jämlikhet

mellan invandrare och övriga och ett projekt om kulturell mångfald i Skr. 1994/95:215

förhållande till jämlikhet mellan könen.

Som en uppföljning av ett ministermöte i Wien år 1991, vilket

behandlade frågor om öst-västmigration i Europa, beslöts att dessa

diskussioner skulle fortsätta i någon form. Detta kom att ske i en grupp

som allmänt har kallats Wiengruppen och vars sekretariatsfunktion har

skötts av Europarådet. Syftet var att skapa ett forum där alla länder i

Europa, även de som inte är medlemmar i Europarådet, samt USA,

Canada och Australien kunde mötas för att diskutera gemensamma frågor

rörande öst-västmigration.

Wiengruppen har träffats på ämbetsmannanivå ett par gånger per år. Ett

särskilt möte sammankallades under svenskt ordförandeskap vintern 1994

för att behandla frågan om fördelning av ansvaret för flyktingar och

krigsoffer från f.d. Jugoslavien. Sverige fick inte med sig de övriga

länderna på de framställningar om fördelning som man lade fram.

Efter ett initiativ från EU beslöts vid ett möte i september 1994 att

Wiengruppen skulle upplösas. Man menade att de kontakter mellan öst

och väst som möjliggjorts inom gruppen i framtiden kunde komma till

stånd dels inom andra fora, som den s.k. Berlin-Budapestprocessen, dels

inom befintliga kommittéer i Europarådet. Även verksamheten inom

OSSE täcker in stora delar av frågeställningarna om öst-västmigration.

Sverige ställde sig bakom detta beslut. Det är dock viktigt att

Europarådet också fortsättningsvis intar en öppen attityd och i så hög

grad som möjligt erbjuder samarbete med öst genom att släppa in dessa

länder i relevanta kommittéer, även om de inte är medlemmar. Det är

samtidigt av betydelse att CDMG även i framtiden kan ägna sig framför

allt åt frågeställningar rörande invandrare och integration och inte

behöver avsätta tid for frågor rörande flyktingpolitik och gränskontroll.

Mot denna bakgrund har CDMG, efter samråd med expertkommittén för

asylrättsliga frågor, beslutat föreslå ministerkommittén att ett av CDMG:s

årliga möten skall förlängas med en dag. Till denna extra mötesdag skall

inbjudas, förutom medlemmarna i berörda Europarådskommittéer, i varje

fall samtliga länder som deltagit i Wienprocessen. Syftet skall vara att

utbyta information och erfarenheter om migrationsströmmar och -politik

i Europa.

Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts

regelbundet två gånger per år. En av de viktigaste uppgifterna för

kommittén är att ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och

informera varandra om förändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i

respektive land. Syftet är att främja utvecklandet av en gemensam syn

bland medlemsländerna på hur man bör lösa gemensamma problem inom

det asylrättsliga området. Under år 1994 har man i kommittén bl.a.

utarbetat ett förslag till rekommendationer för hur mottagandet av

asylsökande vid flygplatser bör ske, vilket därefter har antagits av

Europarådets ministerkommitté. Man diskuterade vidare under året frågor

som ”säkra länder” ur transitländemas perspektiv och frivilligt

återvändande av avvisade asylsökande och andra utlänningar.

19

3.3.6 Medborgarskap

Under år 1994 fortsatte expertkommittén för dubbla medborgarskap

(CJ-PL) sitt arbete genom att granska utkastet till en ny konvention om

frågor som uppstår i samband med dubbla medborgarskap.

Konventionsutkastet hade utarbetats av en arbetsgrupp som tillsattes år

1993. Sverige ingår inte i den.

De frågor som diskuterades i expertkommittén var allmänna principer,

t.ex. om det skall vara tillåtet att göra skillnad på personer som är av

bosättningslandets etnicitet och andra vid ansökan om medborgarskap

(aktuellt i Östeuropa) samt om skillnad kan göras på rättigheter för

personer som varit medborgare från födseln och andra. De kategorier som

enligt konventionsutkastet automatiskt skall få medborgarskap

överensstämmer i stort sett med svensk lag.

Vad avser förlust av medborgarskap föreslogs en icke bindande

bestämmelse av innebörd att personer som tjänar i utländsk militärtjänst

eller som lämnar falska uppgifter kan förlora sitt medborgarskap, även

om det innebär statslöshet.

Vad beträffar bestämmelserna om dubbla medborgarskap

överensstämmer kraven i stort med de svenska förhållandena.

Konventionen anger dock fler tillfällen då man kan tillåta dubbla

medborgarskap än vad som gäller i Sverige i dag.

I utkastet fanns även bestämmelser om hur man bör förfara i nybildade

stater. Förslaget går i stort sett ut på att stater skall erbjuda möjlighet för

personer på dess territorium att söka eller automatiskt bli medborgare

samt att vissa krav skall ställas på behandlingen av icke-medborgare.

Arbetsgruppen fick i uppdrag att omarbeta konventionsutkastet med

utgångspunkt från de förslag till ändringar som lämnades av kommittén

vid mötet i oktober 1994. Det reviderade utkastet behandlades vid

kommitténs möte i februari 1995.

3.3.7 Befolkningsstudier

Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under år 1994 två

möten. En varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt

över befolkningsutvecklingen i medlemsstaterna samt att diskutera såväl

övergripande demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder.

Insamlingsförfarandet sköts direkt av sekretariatet. Översikten och den

analytiska texten skrivs av en av kommitténs medlemmar, senast

representanten från Tjeckien. Datainsamlingen är ej att likna vid en

”statistikbyrås” utan syftar till att samla ihop så aktuell statistik som

möjligt, ofta preliminär, och utifrån den göra analyser och dra slutsatser.

Den årliga översikten ger den mest aktuella och kompletta bilden av

befolkningsstatistik täckande hela Europa. För att undvika onödigt

dubbelarbete sker sonderingar med EU:s statistikkontor (Eurostat) om

möjligheter till samordning av delar av datainsamlingen.

Under året avslutade tre expertgrupper sitt arbete.

Någon publicering av slutdokumentet från expertgruppen

”Barnafödande från socio-ekonomisk och demografisk synvinkel”

Skr. 1994/95:215

20

planeras ej. Skr. 1994/95:215

Expertgruppen ”Migration, demografi och arbetsmarknad” har

offentliggjort sin rapport, vilken innehåller bidrag från tre konsulter.

Rapporten i fråga, ”Migration och utvecklingssamarbete”, omfattar dels

fallstudier för en rad länder i norra Afrika med den gemensamma

rubriken ”Utvecklingssamarbete”. I ett mer översiktligt avsnitt behandlas

flyttningsströmmama från länder söder om Medelhavet till Västeuropa.

Thomas Hammar från Centrum för invandrarforskning vid Stockholms

universitet har ingått i gruppen.

Även expertgruppen ”Åldrandet och konsekvenserna på det socio-

medicinska systemet” har slutfört sitt arbete. Man har sökt belysa vilka

faktorer som påverkar efterfrågan på vård bland äldre. Nuvarande politik

vad avser sådan vård har konfronterats med den förväntade utvecklingen

med hjälp av ett antal framtidsscenarier. Rapporten publicerades i början

av år 1995. Svensk representant i gruppen har varit Lennart Johansson

från Socialstyrelsen.

Två nya expertgrupper bildades under året, dels ”Den demografiska

obalansen mellan länder i Medelhavsområdet” och dels ”Den

demografiska situationen för nationella minoriteter i Europa”.

Den förstnämnda expertgruppen skall analysera sambandet mellan

demografisk och ekonomisk utveckling samt invandring till Västeuropa

från länder söder om Medelhavet. Sammanlagt sex rapporter skall

utarbetas och bilda underlag för en Medelhavskonferens om befolkning,

migration och utveckling, planerad till sommaren/hösten 1996. Till

konferensen kommer att bjudas in såväl politiker som vetenskapliga

representanter från både Europarådets medlemsstater och länder söder och

öster om Medelhavet.

Den andra expertgruppen skall undersöka och utvärdera tillgängliga

data, definitioner, insamlingsmetoder m.m. för att framställa statistik om

nationella minoriteter. Arbetet skall -resultera i rekommendationer för

harmonisering och förbättring av statistiken. Man har även för avsikt att

arbeta fram en översikt över de större nationella minoriteterna i Europa.

Eftersom det är ett mycket känsligt område går man varligt fram och

strävar efter samarbete med respektive land. Nationella rapporter är redan

under utarbetande i Ungern, Rumänien, Slovenien och Slovakien. Man

hoppas också kunna inkludera Nordirland, Ukraina, Bulgarien och

Albanien. Studien skall vara strikt vetenskaplig med betoning på att

förfina metoder och öka kunskapen om demografiska förhållanden för

minoriteter i Europa. Arbetet sker i nära samarbete med Eurostat och

FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Gruppen omfattar

experter representerande elva länder.

Områden som prioriterats för åren 1995 och 1996 är en demografisk

studie av familjen i Europa samt en studie om arbetsmarknaden i Europa,

med koppling till framtida flyttningsrörelser såväl inom Europa som

invandring från länder utanför Europa. En förstudie har inletts om inrikes

flyttningsströmmar och regional flyttningsdynamik.

Befolkningskommittén var väl representerad vid FN:s

befolkningskonferens i Kairo den 5-13 september. Genom en extraordinär 21

insats kunde CDPO:s årliga befolkningsrapport delas ut till konferens-

deltagarna. Skr.

Varje nytt medlemsland ombeds att skriva en PM om sin hittillsvarande

befolkningsutveckling. Under år 1994 publicerades två rapporter,

avseende Polen respektive Bulgarien.

3.4 Utbildning, kultur, kulturarv och idrott

3.4.1 Utbildning, kultur och kulturarv

1954 års europeiska kulturkonvention ger länder som inte är medlemmar

av Europarådet möjlighet att delta i rådets utbildnings- och

kultursamarbete. Sedan år 1989 har de flesta av länderna i Central- och

Östeuropa tillträtt kulturkonventionen. Under år 1994 anslöt sig 4 nya

länder, nämligen Ukraina, Moldova, Monaco och Andorra. Vid utgången

av året var antalet anslutna stater 42.

Med den nya kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan

år 1991 bedrivs arbetet med programfrågor främst inom styrkommitténs

(CDCC) fyra specialkommittéer. CDCC har huvudsakligen en

sammanhållande funktion. CDCC höll 1994 års plenarmöte den 25-27

januari. Årets generaldebatt behandlade slutdeklarationen från toppmötet

i Wien den 8-9 oktober 1993 och dess konsekvenser för det framtida

kultursamarbetet i Europa. CDCC beslöt medverka i arbetet med nya

regelverk till skydd för nationella minoriteter. Vidare uppdrogs åt byrån

och specialkommittéema att ta fram förslag till uppföljning, bl.a. vad

gäller förtroendeskapande insatser och åtgärder mot intolerans.

Utbildningskommittén (CC-EDUC)

Inom projektverksamheten har Sverige sedan länge kraftigt stöttat en

prioritering av kvalitet framför kvantitet. Arbetet är nu koncentrerat till

två större utbildningsprojekt.

Det ena projektet gäller utbildning på högstadie- och gymnasienivå i

Europa. Det har som mål att stimulera utvecklingen av utbildning som

kan ge Europas ungdomar de kunskaper, färdigheter och attityder som

behövs i framtidens Europa, förbereda dem för högre utbildning, rörlighet

och dagligt liv i ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa samt göra

dem medvetna om deras gemensamma kulturarv och ansvar som

européer.

Inom detta projekt fortsätter också arbetet för ett utökat skol- och

elevutbyte. Här finns sedan ett par år ett särskilt nätverk för

skolkontakter. På detta område har Sverige särskilt engagerat sig för

utnyttjande av den nya informationsteknologin, även för smidig intern

kommunikation inom nätverket. En annan prioriterad del är att med bättre

information än tidigare göra både nätverkets och projektets, och därmed

Europarådets, verksamhet mer synlig i medlemsländernas

utbildningsväsen. Nätverket erhåller numera också ett visst stöd från

Europarådet till det viktiga arbetet mellan de årliga seminarierna. Här

kan noteras att värdland för 1994 års seminarium var Polen.

1994/95:215

22

Det andra projektet inriktas på språkundervisning och språkinlärning. Skr. 1994/95:215

Det har som syfte att främja ömsesidig förståelse och tolerans, rörlighet

och tillgång till information i ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa.

En viktig del är här arbetet på s.k. tröskelnivåer i olika språk, ett område

där Europarådet har en lång och väl etablerad tradition. Ett annat arbete

värt att uppmärksamma i ett allt öppnare Europa är det som gäller en

gemensam referensram som grund för ömsesidigt erkännande av språklig

kompetens. Inom projektet fortsätter verksamheten med den relativt

framgångsrika formen av ”dubbelseminarier”, vilket innebär att

slutsatserna från ett första seminarium utvecklas under en mellanperiod

och utvärderas vid ett andra seminarium några år senare. Under år 1994

upprättades också ett europeiskt språkcenter i Österrike.

Toppmötet i Wien hösten 1993 avsatte på utbildningens område ett

beslut i ministerkommittén om att inrätta ett projekt kring ämnet historia,

ett ämne av särskild betydelse i det nya Europa.

I mars hölls i Madrid den av utbildningskommittén förberedda 18:e

utbildningsministerkonferensen på temat ”Byggandet av det nya Europa:

demokratiska värden, utbildning och rörlighet”. Samtliga 38 stater som

då var anslutna till kulturkonventionen deltog - flertalet, såsom Sverige,

på ministernivå. Konferensen antog fyra resolutioner rörande ”Utbildning

för demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans”, ”Förberedelse för

arbetslivet”, ”Skolkontakter och utbyte i Europa” samt ”Samarbete inom

Europarådet om utbildning”. Mot bakgrund av det ökande antalet

medlemsstater och behovet att fa aktuella diskussionsteman som direkt

ansluter till utbildningskommitténs verksamhet, gavs kommittén i uppdrag

att pröva nya vägar i förberedelserna för kommande utbildnings-

ministermöten.

Kommittén för universitetsfrågor (CC-HER)

Under år 1994 fortsatte arbetet på att ta fram en gemensam konvention

mellan Europarådet och Unesco om erkännande av examina. Ett antal

seminarier genomfördes inom ramen för de två huvudprojekten ”Tillträde

till högre utbildning i Europa” och ”Legislativa reformprogrammet”.

Kommittén uppdrog vidare åt sekretariatet att undersöka

förutsättningarna för att publicera en tredje utgåva av

”Studenthandboken”.

Under året framlades också ett förslag om att vidta förberedande

åtgärder för att i framtiden mer än hittills föra in forskningsfrågor i

kommitténs arbete.

Kulturkommittén (CC-CULT)

Kommittén sammanträdde den 13-15 april och den 23-25 november. Vid

novembermötet överlämnade Sverige ordförandeskapet till Österrike

Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att

prägla arbetet i kommittén. De nya frågeställningar som fortlöpande 23

uppkommer ökar kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten.

Den nya budgetprocessen, som ger specialkommittéema möjlighet att Skr. 1994/95:215

göra omprioriteringar inom givna ramar, är ägnad att underlätta en sådan

anpassning. För att ge de nya medlemsländerna tillfälle att diskutera sina

speciella problem har en ordning införts med ett särskilt möte för dessa

länder dagen före kommitténs plenarmöte. Förmötet leds av kommitténs

ordförande.

En annan faktor som påverkar kommittéarbetet är de kulturpolitiska

länderförhören. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag

åt muntligt förhör med något medlemsland.

Vårmötet inleddes således med en granskning av Nederländernas

kulturpolitik. Dagordningen i övrigt upptogs bl.a. av uppföljning av

Wiendeklarationen, framtagning av en europeisk delrapport till FN:s

kommission för kultur och utveckling (den s.k. de Cuellar-kommissionen)

och preliminära riktlinjer för 1995 års verksamhetsprogram.

Kommittén enades om att Wiendeklarationens syften främst borde följas

upp genom att frågor om minoriteters kulturella rättigheter och

kulturutvecklingen i de nya medlemsstaterna ges ökad tyngd i

arbetsprogrammet. Samtidigt konstaterades att Wiendeklarationen, som

framhåller kulturens betydelse för fred och demokrati, inte följts upp i

finansiella termer.

Vid sidan av de kulturpolitiska länderförhören är den kulturpolitiskt

inriktade Europarapporten till de Cuellar-kommissionen den

programpunkt som för närvarande prioriteras högst från svensk sida.

Sverige har bidragit till arbetet såväl ekonomiskt som med experthjälp.

Rapporten kommer att utgöra underlag för ett seminarium på ministernivå

i Bratislava, Slovakien, i juni 1995.

Höstmötet ägnade kommittén åt att granska Finlands kulturpolitik och

åt att fastställa verksamhetsprogrammet för år 1995. Fortsatt hög prioritet

har länderförhörsprogrammet, där särskilda kriterier och metoder för

utvärdering av de nya medlemsstaterna håller på att utarbetas.

ökad uppmärksamhet kommer att ägnas åt det audiovisuella området,

dels med anledning av filmens 100-årsjubileum, dels som en strävan att

stärka samordningen med styrkommittén för massmediefrågor för att fa

ökat gehör för de kulturella aspekterna i mediepolitiken.

Kommittén kommer vidare under år 1995 att närmare överväga

formerna för sin medverkan i Europarådets handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.

Kulturarvskommittén (CC-PAT)

Kommittén sammanträdde den 17-18 mars. Av besparingsskäl håller

kommittén nu endast ett årligt möte parat med att en särskild arbetsgrupp

håller tre möten utspridda över resten av året.

Arbetet inom kommittén är organiserat i tre ansvarsområden: policy och

styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och specialistsamverkan samt

utbildning och levandegörande. Dessutom förbereder man den 4:e

konferensen för ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor, som skall

hållas i Helsingfors år 1996.

Under kommittén finns 20 arbets/expertgrupper. Sverige har haft Skr. 1994/95:215

experter inom grupperna för arkeologi, kulturlandskap, luftföroreningar,

teknisk medhjälp och ”öppet hus”. Inom de tre förstnämnda har Sverige

varit drivande. En konvention för skydd av det arkeologiska kulturarvet

och en plan till skydd för kulturlandskapet har godkänts av kommittén.

Bronsålderskampanjen, som Sverige har stött ekonomiskt och personellt,

invigdes genom utställningar i Bratislava och Budapest i september.

En ny fokusering kring betydelsen av kulturarvet uppstod i och med att

Europa öppnades mot öster år 1989. Samtidigt bevittnar vi hur centralt

kulturarvet är for människors identitet och hur tragiskt det avsiktligt

förstörs i f.d. Jugoslavien. Kulturarvets politiska och sociala dimension

har fatt förnyad aktualitet. En rundabordskonferens ”Kulturarv för

Europa” genomfördes i Wien den 19-21 september. Temat var

”Kulturarv, mångfald och mänskliga rättigheter”. I en serie samtal med

kända debattörer diskuterades hur kulturarvet kan användas som

instrument för att skapa gemenskap i stället för att skapa utanförskap eller

t.o.m. segregation. Rundabordskonferensen kommer att bilda underlag för

ministerkonferensen i Helsingfors våren 1996.

Tekniskt samarbete och specialiststöd till de forna östländerna var

fortsatt prioriterat i kommitténs arbete. Under året utarbetades strategier

och handlingsplaner för de flesta östländer. Sverige var med och

genomförde några av dem, främst i de baltiska länderna.

3.4.2 Idrott

Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) genomförde sitt 17:e möte i

februari månad. Vid detta möte diskuterades uppföljningen av följande

rekommendationer till regeringarna: den europeiska idrottsstadgan

R(92)13 och den idrottsetiska koden R(92)14. Den fortsatt ökade

anslutningen till Europarådets kulturkonvention har bidragit till att frågor

av intresse för nya medlemsstater har fatt en starkare prioritet i

samarbetet inom CDDS. Vid behandlingen av idrottskommitténs

verksamhetsprogram och budget lades särskild vikt vid samarbetet med

länderna i Central- och Östeuropa.

Under året bedrevs förberedelser inför den kommande 8:e europeiska

konferensen för ministrar ansvariga för idrottsfrågor, som skall hållas i

Portugal. Teman för konferensen blir ”Idrott och ungdomar”, ”Idrottens

samhälleliga betydelse” samt ”Tolerans och idrott”. Ett extra europeiskt

idrottsministermöte på temat ”Idrott och pengar” genomfördes den 28-29

april i Strasbourg, på inbjudan av Frankrikes regering. I samband med

den informella konferensen tillkännagavs att Sverige avsåg lämna ett

särskilt frivilligt bidrag till Europarådets idrottsfond för att möjliggöra

insatser för idrottens utveckling i Central- och Östeuropa. Genom detta

bidrag har idrottskommittén kunnat arrangera olika seminarier,

utfrågningar och studiebesök.

CDDS genomförde vidare verksamhet inom program som gäller

ungdom och idrott, idrottslagstiftning, idrottsanläggningar samt den

frivilliga idrotten. Under året sammanträdde även expertgrupper som

behandlade idrottens samhälleliga betydelse. Skr. 1994/95:215

Vid årets slut hade 24 länder ratificerat konventionen mot läktarvåld

och ytterligare 6 länder hade undertecknat densamma. Sverige har deltagit

i arbetet inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen.

Konventionen mot dopning hade vid årets slut ratificerats av 24 länder

och undertecknats av ytterligare 11 länder. Sverige har deltagit i arbetet

inom övervakningsgruppen för konventionen och ansvarade under året

för ledningen av arbetsgruppen för rättsliga frågor och dopning.

3.5 Ungdomsfrågor

Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 13:e och

14:e möten. Två huvudfrågor var genomförandet av den stora

ungdomskampanjen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och

intolerans under åren 1994-1996 respektive arbetet med att inrätta ett

andra europeiskt ungdomscenter i Budapest.

Vidare ägnade sig tre arbetsgrupper under året åt att följa upp det

slutdokument som antogs vid den 4:e ungdomsministerkonferensen. Ett

informellt ungdomsministermöte planeras i Luxemburg under år 1995.

Europeiska ungdomsfonden (EYF) delade under år 1994 ut 17,3

miljoner franska franc i bidrag. Sammanlagt anordnades 138

ungdomsprojekt inom områden som miljö, rasism och främlings-

fientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom delades bidrag ut till de

internationella ungdomsorganisationernas administration och tidningar.

Totalt fick 45 publikationer eller utbildningsmaterial stöd. I Central- och

Östeuropa hölls 20 aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som

upprättats som en del av Europarådets stöd till utvecklingen i denna del

av Europa. Totalt deltog 21 142 ungdomar, varav 915 från Sverige, i

aktiviteter som fonden finansierat. Sverige bidrog med 517 092 franska

franc (2,82 %) till fondens budget. Förutom den reguljära avgiften

innefattar denna summa också ett frivilligt bidrag.

Europeiska ungdomscentret (EYC) anordnade 44 seminarier för

ungdomar, 3 ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 3 s.k.

konsultativa möten och 1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 827

ungdomar, varav 66 från Sverige.

Sedan några år tillbaka organiserar EYC och EYF ungdomsledar-

utbildningar i Central- och Östeuropa. Under år 1994 arrangerades sådana

kurser i de tre baltiska länderna.

3.6 Hälso- och sjukvård

Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) arbetar inom tre

programområden: utbildning och planering inom hälso- och sjukvården,

etiska aspekter i vården och hälsoupplysning.

CDSP höll under år 1994 två möten. Kommittén arbetar främst genom

expertgrupper, som tar fram underlag för rekommendationer och rapporter

m.m., samt genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs vid samverkan

26

med och en rationell arbetsfördelning i förhållande till andra Skr. 1994/95:215

internationella organ verksamma inom området, främst EU och WHO.

CDSP svarar för planeringen av den 5:e europeiska

hälsoministerkonferensen i Polen år 1996, som kommer att behandla

patientens rättigheter och rätten till vård på lika villkor.

Viktiga delar av CDSP:s arbete avser samordningen av

blodtransfusions- och transplantationsverksamheten i Europa, där etiska

krav och aspekter liksom specifika säkerhetskrav särskilt gör sig gällande.

CDSP följer nära och redovisar synpunkter till verksamhet inom andra

grenar av Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst

styrkommittén för bioetik (jämför nedan) och sådant som gäller den

legala regleringen av patientrelaterade data inom sjukvård och forskning.

Det allmänna informationsutbytet inom kommittén vad avser hälso- och

sjukvårdsområdet bedöms särskilt vara av betydelse för de nytillkomna

central- och östeuropeiska länderna i Europarådet.

Under år 1994 slutförde CDSP bl.a. följande:

- Rekommendationer om tidig läkemedelsbehandling vid HIV-infektion

- Rapport om effektivt omhändertagande av organ för transplantation

- Riktlinjer för framtagande och användning samt kvalitetssäkring av

blodkomponenter.

På området kursverksamhet beträffande sjukhusinfektioner förekom:

- Seminarier m.m. inom det europeiska nätverket av skolor med

inriktning på hälsofrämjande

- Rapport om utbildning av sjuksköterskor.

Bland pågående aktiviteter kan nämnas:

- Expertgrupp beträffande kvalitetssäkring i sjukvården

- Expertgrupp beträffande hälso- och sjukvård för institutionaliserade

befolkningsgrupper

- Expertgrupp beträffande problem vid hälsoundersökningar i samband

med anställning och för försäkringsändamål

- Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation

- Expertgrupp beträffande hälsoproblem i familjer med ensamstående

förälder.

Styrkommittén för bioetik (CDBI) höll under år 1994 två möten. Ett

förslag till ramkonvention om bioetik offentliggjordes i juli.

Medlemsländerna gavs därefter möjlighet att lämna synpunkter på

utkastet inför den fortsatta beredningen. I Sverige remitterades det till ett

fyrtiotal organisationer och myndigheter för synpunkter. Förslaget

diskuterades av Europarådets parlamentariska församling i början av år

1995.

3.7 Frågor rörande miljö och regional planering

3.7.1 Miljö

Den s.k. Bemkonventionen handlar om skydd av europeiska vilda djur

och växter samt deras naturliga miljö. Konventionens permanenta

kommitté höll inget möte under år 1994 utan detta ägde rum först i mars

1995. Att mötet uppsköts berodde i första hand på att kommittén i

27

fortsättningen skall sammanträda med tvåårsintervall. Skr.

Styrkommittén för miljöfrågor (CDPE) höll ett möte i juni med

redovisning och genomgång av de verksamheter som pågår. Vidare

beslutades om inriktningen av arbetet för åren 1995 och 1996.

I september genomfördes ett av Europarådet anordnat symposium i

Monaco, som behandlade den framtida relationen mellan

Bemkonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Viktiga

arbetsuppgifter som förbereddes var Naturvårdsåret 1995 och ett

alleuropeiskt ministermöte i Sofia hösten 1995.

3.7.2 Regional planering

Frågor gällande regional utveckling och planering behandlas av den

särskilda fackministerkonferensen för ministrar med ansvar för regional

planering (CEMAT) och av den ämbetsmannakommitté som förbereder

konferensens sessioner. Under året diskuterades om en styrkommitté skall

inrättas för sektorn regional planering, i likhet med vad som är fallet för

andra ämnesområden inom Europarådets verksamhetsprogram.

Ministerkonferensens 10:e session (CEMAT 10) ägde rum i Oslo den

6-7 september under huvudtemat ”Strategier för en hållbar regional

utveckling i Europa bortom år 2000”.

Som förberedelse höll ämbetsmannakommittén tre möten under år 1994.

I anslutning till ett av dessa möten anordnades i Örnsköldsvik den 24-26

mars det fjärde av fyra förberedande seminarier. Seminariet hade

planerats i samarbete med styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor

och män och temat var ”Kvinnors roll och representation i urban och

regional planering för en uthållig utveckling”. Seminariet ägde rum på

inbjudan av statsrådet Görel Thurdin som personligen sammanfattade de

avslutande konklusionerna, vilka sedan bearbetades vid fackminister-

konferensen i Oslo i september.

Tre resolutioner om uthållig utveckling i Europas urbana regioner och

i ett framtida Europa antogs av ministerkonferensen i Oslo. Dessutom

beslutades att CEMAT:s 11 :e session skall äga rum på Cypern år 1997

under temat ”Uthållig regional/rumslig planering och skyddet av

vattenresurser”.

3.8 Regionala och kommunala frågor

Under året inledde den nya organisationen för kommunalt samarbete

inom Europarådet, den s.k kommunalkongressen, sitt arbete.

Styrkommittén för kommunala och regionala myndigheter (CDLR) höll

under år 1994 två möten, ett i Budapest och ett i Strasbourg. Kommittén

diskuterade då bl.a. lokala folkomröstningar, kommunal indelning,

kommunernas roll inom miljöpolitiken, subsidiaritetsprincipens

tillämpning och gränsregionalt samarbete.

En informell ministerkonferens genomfördes i Warszawa den 17-18

oktober om Europarådets insatser för att stödja utvecklingen av den

lokala demokratin i Central- och Östeuropa.

1994/95:215

28

Skr. 1994/95:215

3.9 Rättsfrågor

Ministerkommittén antog under år 1994 rekommendationen R(94)12 som

handlar om domares oberoende och effektivitet.

Vidare antog ministerkommittén en konvention på det straffrättsliga

området. Konventionen (ETS 156) behandlar frågor om olaglig hantering

av narkotika till havs och är avsedd att implementera artikel 17 i 1988 års

FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.

Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll under året sina 61 :a

och 62:a möten. Kommittén föreslog ministerkommittén att anta den

ovannämnda rekommendationen om domares oberoende. Det sedvanliga

samarbetet i rättsfrågor fortsatte också, bl.a. om barns rättigheter och om

integritetsskydd i datasamhället.

Folkrättskommittén (CAHDI) höll under året sina 7:e och 8:e möten.

CAHDI bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ

ombildades till en kommitté direkt underställd ministerkommittén.

CAHDI skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda

folkrättsliga frågor på begäran av ministerkommittén, av CDCJ eller på

eget initiativ. Staterna representeras i CAHDI företrädesvis av

utrikesministeriernas rättschefer.

Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att

se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och

att tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna

inom Förenta nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har

statspraxis rörande statssuccessionema till följd av de stora

omvälvningarna i Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits

som kunnat läggas till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor

som uppkommit med anledning av de nya statsbildningarna.

Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll under året sitt 43:e möte.

Vid detta behandlades den tidigare nämnda konventionen om olaglig

hantering av narkotika till havs. Vidare beslutades att arbetet med att ta

fram en sammanhållen konvention på rättshjälpsområdet skulle läggas

ned. Detta arbete har bedrivits inom expertkommittén för tillämpningen

av de europeiska konventionerna på straffrättens område (PC-OC). Inom

den kommittén koncentreras verksamheten nu i stället på riktlinjer för

handläggningen av ärenden rörande överförande av dömda personer och

studier av hur konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål skall kunna

anpassas till den senaste tekniska utvecklingen. Utredningsarbete pågår

vidare bl.a. om straffrättsliga åtgärder till skydd för miljön,

straffprocessuella frågor som har samband med informationsteknik samt

kriminalpolitik och strafflagstiftning mot bakgrund av att Europa befinner

sig i en tid av förändringar.

Ett möte med de europeiska justitieministrarna hölls i Valletta den 14

och 15 juni. Ämnet för konferensen var förvaltnings-, civil- och

straffrättsliga aspekter på kampen mot korruption.

29

4 Europarådets sociala utvecklingsfond

Vid årsskiftet 1994/95 var samtliga Europarådets medlemsländer utom

Andorra, Estland, Irland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien,

Storbritannien, Tjeckien, Ungern och Österrike anslutna till fonden, vars

officiella titel på svenska är Europarådets fond for bosättning och

regional utveckling.

Härutöver är Heliga Stolen medlem. Det dåvarande Jugoslavien var

associerad medlem under femårsperioden 1986-1991. Ytterligare central-

och östeuropeiska länder har visat intresse att bli medlemmar i fonden.

Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning

(1 ecu = SEK 9,15 vid årsskiftet 1994/95).

Fondens utlåningsverksamhet har, efter att tidigare ha expanderat

kraftigt, under de två senaste åren minskat i omfattning. På grund av

uppstramade utlåningsrutiner m.m. uppgick nyutlåningen under år 1994

endast till 246 miljoner ecu.

Den totala balansomslutningen vid årsskiftet 1994/95 var 9 805

miljoner ecu och 1994 års överskott var 55 miljoner ecu.

Under åren 1990-1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken

gällde dels att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det

förekommit allvarliga brister avseende fondens finansförvaltning,

låneverksamhet, projektuppföljning, intemadministration och samarbets-

klimat. Kritiken ledde bl.a. till att fondens högste verkställande

tjänsteman tvingades lämna sin befattning i slutet av år 1993.

Under år 1994 bedrev den nya ledningen ett omfattande översynsarbete

i syfte att komma till rätta med fondens problem. Bland annat fastlades

nya rutiner avseende fondens utlåning och finansförvaltning. Omfattande

förändringar har även genomförts i fondens inre organisation. Ett

övergripande mål är att återigen sätta den sociala målsättningen i centrum

för fondens verksamhet. De nya stadgar som utarbetats har dock ännu

inte ratificerats av alla medlemsländer.

Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår

till ca 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,9 % av medlemsländernas

insatser. Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1

miljoner ecu är ett garantiåtagande. Sverige har anmodats att betala in

ytterligare 994 000 ecu före den 1 januari 1996.

Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete att omorientera

och sanera fondens verksamhet. Sverige har bl.a. eftersträvat att

utlåningen skall fa en bättre geografisk fördelning och koncentreras till

de socialt mest angelägna projekten samt att en större andel av fondens

vinst skall användas for lån på särskilt fördelaktiga villkor. Sverige har

inte lånat några medel genom fonden.

Fonden bildades ursprungligen som ett instrument i flyktingpolitiken

men är numera även inriktad på att medverka till att lindra verkningarna

av naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och

bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana investeringar är av stort

socialt värde. På senare tid har även ett antal större utbildnings- och

sjukvårdsprojekt finansierats.

I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera

Skr. 1994/95:215

30

länderna i Central- och Östeuropa i fondens verksamhet utökades år 1991 Skr. 1994/95:215

fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas

behov kommer att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad

gäller risktagande som projektplanering och administration.

Medlemsländernas insatser i fonden uppgick den 31 december 1994 till

sammanlagt 1 241 miljoner ecu i form av inbetalda medel,

garantiåtaganden och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer.

Härtill kommer att fonden vid utgången av år 1994 hade reserver och

vinstmedel på 465 miljoner ecu.

Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga

villkor ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden

bedöms t.ex. av det amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha

högsta kreditvärdighet, AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen

förmedlas sedan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som

beskrivits ovan.

En liten del av utlåningen har sedan länge skett på speciellt fördelaktiga

villkor. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av fondens

vinstmedel. Den framtida utformningen av denna utlåning är för

närvarande föremål för en översyn.

Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1994 har fonden finansierat

projekt i medlemsländerna om totalt 8 912 miljoner ecu. Vid årsskiftet

utestående lån uppgick till 6 220 miljoner ecu, varav 59 miljoner ecu som

subventionerade lån. De största låntagarna under senare år (1983-1994)

har varit Turkiet (35 % av medlen), Italien (25 %), Grekland (12 %),

Cypern (10 %), Spanien (7 %) och Portugal (5 %). Det ändamål som

erhållit mest lån är bostadsbyggande, vilket fatt ca 21 % av totalbeloppet.

Härefter följer lån i samband med infrastrukturinvesteringar, åtgärder för

flyktingar och migranter, landsbygdsutveckling samt naturkatastrofer.

5 Övrigt

5.1 Europafarmakopén

Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om

utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller

kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel.

Den har bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen.

Tjugotre länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU

deltar därmed som medlem vid mötena i Europafarmakopékommissionen.

Dessutom deltar ytterligare åtta länder samt WHO som observatörer.

Bland observatörsstatema finns Australien, Canada och Kina.

Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den

1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i

medlemsländerna den 1 juli 1987. Under år 1994 utgavs ytterligare ett

häfte (fascicule 18) av den andra upplagan med standarder (monografier)

och föreskrifter.

Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels

31

kvalitet. Den tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid Skr. 1994/95:215

registrering och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets

beredning och hantering av läkemedel.

Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under år

1994. I de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material

som skall ingå i farmakopén medverkade 20 svenska representanter

hämtade från Läkemedelsverket, farmaceutiska fakulteten, den

farmaceutiska industrin och Apoteksbolaget. De olika experterna ansvarar

för ett omfattande experimentellt förarbete på sina respektive laboratorier.

Arbetet samordnas i Sverige av Svenska farmakopékommittén och

resultatenheten Standardisering vid Läkemedelsverket.

Under år 1994 fastställdes 166 nya och reviderade monografier för

införande i Europafarmakopén, vilket innebär en 30-procentig ökning

jämfört med år 1993.

Ett nytt sätt att utarbeta monografier för Europafarmakopén, som

komplement till de andra, startades på prov under år 1993. Detta innebär

att originaltillverkaren av en läkemedelsråvara tillsammans med det

nationella farmakopélaboratoriet utarbetar ett förslag till en monografi

redan innan patenttiden för substansen gått ut. Sverige har deltagit vid

utarbetandet av två sådana substansmonografier. Den första av dessa har

under året färdigställts för publicering i fascicule 19 av

Europafarmakopén som kommer att tryckas under våren 1995. Den andra

är publicerad i tidskriften Pharmeuropa, som ges ut av Europafarmakopén

fyra gånger per år och i vilken alla monografier presenteras samtidigt som

de tillställs berörda myndigheter i medlemsländerna för remissbehandling.

År 1994 genomfördes en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet.

Beslut togs om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och

bruksfärdiga läkemedel man skall arbeta med under de närmaste åren.

Bland dessa återfinns flera viktiga substanser med svenskt ursprung. För

svenskt vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det

viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid prioriteringen.

Samarbetet mellan den europeiska farmakopén och representanter för

den amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén om

harmonisering av de olika farmakopéemas bestämmelser fortsatte under

år 1994. För närvarande arbetar man med ett antal hjälpsubstanser i

läkemedel där behovet av harmonisering anses störst. Den första

harmoniserade monografin publicerades i fascicule 18 (Laktos

monohydrat) och ytterligare tre har fastställts under år 1994.

En konsekvens av EU:s medverkan i Europafarmakopén är att ett ökat

samarbete initierats mellan läkemedelskontrollema i Europa vad gäller det

laborativa kontrollarbetet, utöver det redan existerande samarbetet inom

inspektionsverksamheten. EU har utsett Europafarmakopésekretariatet i

Strasbourg som samordnare av denna verksamhet. Ett antal kollaborativa

studier som har anknytning både till det europeiska farmakopésamarbetet

och till kontrollarbetet kommer därmed att ledas från Strasbourg. Detta

praktiska samarbete är mycket viktigt för att åstadkomma en gemensam,

enhetlig syn på läkemedels kvalitet. Verksamheten har starkt stöd från

svenskt håll. 32

Som ett ytterligare led i det ökade internationella samarbetet

tjänstgjorde en av Läkemedelsverkets anställda under två månader hösten Skr. 1994/95:215

1994 vid Europafarmakopélaboratoriet i Strasbourg.

Under hösten arrangerades en farmakopékonferens i Uppsala. Den

behandlade främst farmakopéns roll i EU samt internationellt

harmoniserade funktionalitetstester för hjälpsubstanser. Intresset för

konferensen var mycket stort.

5 .2 Pompidougruppen (narkotikafrågor)

Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för

erfarenhetsutbyte i Västeuropa. Initiativet togs av den dåvarande franske

presidenten Georges Pompidou och var ett svar på det växande

narkotikaproblemet i Europa. Gruppen hade fram till år 1980 ingen

formell status men blev då en samarbetsgrupp inom Europarådet.

Ursprungligen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet har

ökat och uppgick under år 1994 till 27 länder. Samarbetet omfattar de

flesta västeuropeiska staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa.

Ytterligare central- och östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis

delta i olika aktiviteter anordnade av gruppen. Den svenska regeringen

har ställt medel till förfogande för att underlätta deltagande från Central-

och Östeuropa i konferenser, symposier och andra möten.

Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att

minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens

område. De ministrar som ansvarar för samordningen av narkotikafrågor

möts i princip vart tredje år och beslutar då om inriktningen på

samarbetet fram till nästa ministermöte. Mellan ministermötena

sammanträder representanter för medlemsländerna (s.k. permanenta

korrespondenter) två gånger om året för att besluta om konkreta åtgärder

och för att rapportera om pågående och planerade insatser i de olika

medlemsländerna.

Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för

Pompidougruppens arbete under de kommande tre åren. Det nya

programmet betonar vikten av efterfrågedämpande insatser och att den

tvärsektoriella inriktningen behålls. Sverige deltar aktivt, bl.a. genom

medverkan i det omfattande epidemiologiska samarbete som pågår. Inom

ramen för detta ingår en europeisk skolundersökning av elevers

drogvanor, som leds och samordnas av Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning (CAN). Vidare pågår förberedelserna för ett särskilt

tränings- och utbildningsprogram riktat mot personer verksamma inom

narkotikaområdet i Central- och Östeuropa. Sverige har också tagit

initiativet till ett seminarium om nya drogmönster bland ungdomar.

Utöver detta tillkommer deltagande i olika arbetsgrupper rörande

prekursorer (ämnen som kan användas vid illegal framställning av

narkotika), tullsamarbete etc.

På initiativ av Europarådet och i samverkan med EG hölls i maj 1991

i Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor.

Konferensen resulterade i en handlingsplan och en uppföljande

alleuropeisk ministerkonferens ägde rum i februari 1994.

5.3 Handikappfrågor

Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för

handikappfrågor. Arbetet bedrivs - förutom vid kommitténs ordinarie

möten - i expertgrupper, varav Sverige deltar aktivt i en. Denna är

inriktad på frågor om WHO:s internationella klassifikation för

skada/sjukdom, funktionsnedsättning och handikapp. Kommittén har

tillsatt ytterligare expertgrupper. En arbetar med en handbok för att öka

tillgängligheten för personer med funktionshinder,, en annan med att

upprätta ett europeiskt nätverk för handikapprojekt. Frågor som gäller

äldre och handikapp samt yrkesinriktad rehabilitering behandlas också

inom olika expertgrupper. Kommitténs ordinarie möte hölls i Madrid den

7-10 juni. På svenskt initiativ fastställdes ett handlingsprogram för de

närmaste två åren.

Skr. 1994/95:215

34

Utrikesdepartementet Skr. 1994/95:215

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Heckscher,

Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström,

Johansson

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:215 Redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1994.

35

gotab 48563, Stockholm 1995