Prop. 1995/96:1

Regeringens skrivelse

1995/96:1

Utbytesverksamhet med rena sprutor till

narkotikamissbrukare

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 15 juni 1995

Mats Hellström

Anna Hedborg

(Socialdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för regeringens överväganden med

anledning av Socialstyrelsens utvärdering av försöksverksamhet med

utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 1

Innehållsförteckning

Skr. 1995/96:1

1. Bakgrund......................................3

2. Frågans behandling i riksdagen........................3

3. Socialstyrelsens utvärdering..........................4

4. Socialstyrelsens slutsatser............................4

5. Regeringens överväganden...........................5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 15 juni 1995 .....................................7

1 Bakgrund

Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa ett narkotikafritt sam-

hälle. Detta mål har antagits av en enig riksdag som uttryck för en

starkt avvisande hållning till all icke-medicinsk användning av narkoti-

ka. I regeringens proposition 1985/86:171 om särskilda medel för

bekämpningen av aids fastslogs att den effektivaste smittskyddsåtgärden

är en väl fungerande narkomanvård och att socialtjänsten därför, i sam-

verkan med hälso- och sjukvården och andra myndigheter, måste organi-

sera en väl utbyggd narkomanvård.

Vid samma tid framfördes, från framför allt medicinskt håll, förslag

om att samhället borde tillhandahålla rena sprutor och nålar till miss-

brukarna så att de inte skulle behöva använda infekterade sprutor.

Hösten 1986 inleddes en verksamhet med utbyte av sprutor i Lund.

Projektet initierades av narkomanvårdsenheten vid S:t Lars sjukhus och

infektionskliniken vid lasarettet i Lund. En liknande verksamhet startade

året därpå i Malmö. Verksamheterna var tämligen lika i sin uppläggning

och omfattade förutom sprututbyte också hiv-testning, rådgivning och

information. I samband med att verksamheten i Lund startade informera-

des Socialstyrelsen, som bl.a. uttalade att en generell utdelning av spru-

tor och kanyler till injektionsmissbrukare stred mot riktlinjerna för nar-

kotikapolitiken. Under förutsättning att sprutor och kanyler endast över-

lämnades vid ett personligt besök hos läkaren och under förutsättning

att läkaren utifrån säkra kriterier kunde dra slutsatsen att patienten

skulle hamna i en än mer riskabel situation om han inte fick en ren

spruta och kanyl, menade Socialstyrelsen att det var svårt att hävda att

överlämnandet inte stod i överensstämmelse med vetenskap och beprö-

vad erfarenhet.

Socialstyrelsen redovisade i november 1988 i en skrivelse till regering-

en en utvärdering av den dittillsvarande försöksverksamheten och läm-

nade samtidigt förslag till fortsatt försöksverksamhet. Förslaget behand-

lades i regeringens skrivelse 1988/89:94 till riksdagen om försöksverk-

samheten inom hälso- och sjukvården med utdelning av sprutor och ka-

nyler till narkotikamissbrukare. Bland annat anfördes i regeringens skri-

velse att det var en uppgift för Socialstyrelsen att se till att utdelning av

sprutor och kanyler inte förekom utanför försöksverksamheten. Vidare

borde de projekt som skulle ingå i fortsatt försöksverksamhet granskas i

vetenskapligt hänseende för att säkerställa att en utvärdering av effekter

på smittspridningen och narkotikamissbruket kunde göras.

Skr. 1995/96:1

2 Frågans behandling i riksdagen

Frågan om utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbru-

kare har vid ett flertal tillfällen behandlats i riksdagen och en omfattan-

de redogörelse för försöksverksamheten har givits i socialutskottets

betänkande 1990/9 l:SoU5.

I anledning av motioner i frågan har socialutskottet i betänkande Skr. 1995/96:1

1993/94:SoU7 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor uttalat att det liksom ti-

digare anser att utbyte av sprutor och kanyler endast bör få förekomma

i samband med en noga kontrollerad försöksverksamhet, som har till

syfte att söka vetenskapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids.

3 Socialstyrelsens utvärdering

Några ytterligare försöksprojekt, utöver verksamheterna i Malmö och

Lund, har inte påbörjats. Försöksverksamheterna har utvärderats av

Socialstyrelsen och utvärderingen överlämnades till regeringen i juni

1993.

Av utvärderingen framgår bl.a. att inga nya hiv-fall har rapporterats

bland narkotikamissbrukarna i Malmöhus län sedan år 1990. Under år

1989 förekom dock några fall där narkotikamissbrukare smittats. Av

dessa deltog alla utom en i sprututbytesprogrammen. Dessutom har

smitta av hepatit B och C konstaterats.

En stor del av klienterna har utöver byte av sprutor också hiv-testat

sig och utnyttjat programmens övriga erbjudanden såsom hälsokontroller

och kuratorskontakter.

Besöksfrekvensen har varierat mycket och en liten grupp har svarat för

en stor del av besöken. I den studie som låg till grund för Socialstyrel-

sens utvärdering antar man därför att injektionsmissbrukarnas sprut-

behov inte är tillgodosett genom programmen, men säger samtidigt att

det är svårt att ha en säker uppfattning om detta.

Antalet inlämnade sprutor motsvarar ca 70 procent av de utdelade, me-

dan andelen inlämnade kanyler har varit lägre. Sprutor eller kanyler har

inte märkts, varför det inte har varit möjligt att bedöma om de inläm-

nade sprutorna och kanylerna varit de utdelade eller andra.

Någon organiserad kontakt mellan försöksprojekten och socialtjänsten

har inte förekommit. Ett fåtal patienter har fått kontakt med socialtjänst-

en via programmen.

Socialstyrelsen drar slutsatsen att det inte är möjligt att göra en be-

dömning av försökets effekter på smittspridningen av hiv. Det är inte

heller möjligt att finna några belägg för att programmen i Lund och

Malmö skulle ha påverkat missbruksutvecklingen negativt. Socialstyrel-

sen bedömer att det inte heller är möjligt att längre fram göra en sådan

bedömning av effekterna, varför en förlängning av försöksperioden inte

ter sig meningsfull.

4 Socialstyrelsens slutsatser

Socialstyrelsen bedömer att den fortsatta hanteringen av sprututbytet bör

beslutas av regering och riksdag.

Socialstyrelsen anser att en läkare i varje enskilt fall bör kunna bedö-

ma om det utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet är möjligt att till

narkotikamissbrukare överlämna en ren spruta i utbyte mot en använd. Skr. 1995/96:1

Socialstyrelsen understryker att sprututbytet i så fall skall utgöra en del

av vård- och rehabiliteringsinsatserna för den enskilde missbrukaren och

att ett eventuellt fortsatt sprututbyte bör ske under mycket kontrollerade

former.

Socialstyrelsen understryker att en rad förutsättningar måste uppfyllas

och förordar att dessa anges i form av föreskrifter enligt bl.a. följande:

- Överlämnandet måste ske i samband med personligt besök hos läka-

ren, som gör en samlad bedömning av om patienten utsätter sitt liv för

allvarlig fara om han inte får en ren spruta eller kanyl.

- Läkaren är skyldig att så långt möjligt motivera patienten för vård.

Om nödvändigt ska utlämnandet av spruta villkoras till att patienten

håller kontakt med socialtjänsten.

- Spruta eller kanyl får i regel inte överlämnas om inte motsvarande be-

gagnat verktyg lämnas i utbyte.

5 Regeringens överväganden

Som framgår av Socialstyrelsens utvärdering medger tillgängliga data

inte några säkra slutsatser om sprututbytesprogrammens effektivitet som

blodsmittopreventiv åtgärd. Smittspridningen bland intravenösa narkoti-

kamissbrukare är låg i hela landet och den låga smittspridningen i södra

Skåne går inte att härleda till sprututbytesprogrammen.

Socialstyrelsen framhåller å andra sidan att det inte heller finns något

som pekar på att de två projekten i Skåne har medfört att användningen

av narkotika har ökat i regionen eller på annat sätt inneburit negativa

konsekvenser för den svenska narkotikapolitiken. Man anser därför inte

att det finns några skäl att idag stoppa verksamheterna i Malmö och

Lund

Socialutskottet har vid flera tillfällen uttalat att utbyte av sprutor och

kanyler endast får förekomma i samband med en noga kontrollerad för-

söksverksamhet, som har till syfte att söka vetenskapligt stöd för meto-

dens värde i kampen mot aids.

Som redan framgått går det inte att dra några säkra slutsatser om me-

todens effektivitet från smittspridningssynpunkt. Skälet till detta är

framför allt att vi i Sverige med en kombination av insatser har lyckats

att begränsa smittspridningen av hiv bland narkotikamissbrukare till en

internationellt sett mycket låg nivå. Det är naturligtvis inte uteslutet att

utbytesprogrammen skulle ha kunnat visa en gynnsam effekt om smitt-

spridningen hade varit högre i Sverige. Socialstyrelsen bedömde att en

ny utvärdering under då rådande förhållanden inte var meningsfull och

att det därför inte heller fanns skäl att begränsa verksamheten till för-

söksform. Då omständigheterna kan förändras bör enligt regeringens be-

dömning verksamheten dock även i fortsättningen ha karaktär av försök.

Det är viktigt att den förekommande framtida utbytesverksamheten följs

upp mycket noga.

Socialstyrelsen anser att det skall vara möjligt för ansvarig läkare att

utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet bedöma om det är möjligt att

i ett enskilt fall överlämna rena sprutor eller kanyler. Eftersom även

andra grupper än läkare överlämnar sprutor och kanyler i de pågående

verksamheterna torde dock en sådan begränsning innebära att dessa inte

kan fortsätta såsom de nu är upplagda.

Att samarbetet med socialtjänsten inte ser ut att ha fungerat tillfreds-

ställande i Malmö och Lund är allvarligt. I en fortsatt verksamhet bör

kravet vara att de ursprungliga intentionerna i fråga om samarbete med

socialtjänsten följs och att missbrukare motiveras till vård och behand-

ling för sitt narkotikamissbruk. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen

beaktar hur socialtjänstens medverkan kan garanteras vid utfärdandet av

föreskrifter för hur en fortsatt utbytesverksamhet skall organiseras.

Regeringen anser sålunda inte att det finns skäl att stoppa försöksverk-

samheterna i Lund och Malmö. Ett villkor för fortsatt verksamhet får

anses vara att den i allt väsentligt omgärdas av de regler som gällt för

försöksperioden och att vårdhuvudmannen dokumenterar verksamheten.

Socialstyrelsen får förutsättas inom ramen för sitt tillsynsansvar aktivt

följa och utvärdera verksamheterna.

Det är Socialstyrelsen som har till uppgift att utarbeta de föreskrifter

enligt smittskyddsförordningen (1989:301) som kan anses nödvändiga.

Skr. 1995/96:1

Socialdepartementet

Skr. 1995/96:1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 juni 1995

Närvarande: statsrådet Hellström, ordförande, och statsråden Peterson, Thalén,

Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,

Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Hedborg

Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:1 Utbytesverksamhet med rena spru-

tor till narkotikamissbrukare.