Prop. 1995/96:140D5

Regeringens proposition

1995/96:140

Havsrätt

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1996

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION

Konventionsstaterna

som drivs av sin önskan att i en anda av ömsesidigt samförstånd och samarbete

lösa alla frågor rörande havsrätten och som är medvetna om denna konventions

historiska betydelse såsom ett värdefullt bidrag till bevarandet av fred,

rättvisa och framåtskridande för världens alla folk,

som beaktar att utvecklingen efter Förenta nationernas konferenser om

havsrätten, vilka hölls i Genève 1958 och 1960, har understrukit behovet av en

ny och allmänt godtagbar konvention om havsrätten,

som är medvetna om att problemen rörande havsområdena är nära besläktade med

varandra och måste behandlas som en helhet,

som erkänner att det är önskvärt att genom denna konvention och med vederbörlig

hänsyn till alla staters suveränitet upprätta en rättsordning för haven och

oceanerna, som underlättar internationell kommunikation och främjar den fredliga

användningen av haven och oceanerna, ett rättvist och effektivt utnyttjande av

deras tillgångar, bevarandet av deras levande tillgångar samt studiet, skyddet

och bibehållandet av den marina miljön,

som är medvetna om att uppnåendet av dessa mål kommer att bidra till

förverkligandet av en rimlig och rättvis ekonomisk världsordning med beaktande

av hela mänsklighetens intressen och behov, och i synnerhet särskilda intressen

och behov för utvecklingsländerna, vare sig dessa är kuststater eller kustlösa

stater,

som genom denna konvention önskar utveckla de principer som uttryckts i

resolution 2749 (XXV) den 17 december 1970, i vilken Förenta nationernas

generalförsamling högtidligt förklarat bland annat att det område som omfattar

havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion såväl

som dess tillgångar utgör människosläktets gemensamma arvedel, vars utforskning

och exploatering skall genomföras till hela mänsklighetens bästa, utan hänsyn

till staternas geografiska läge,

som anser att kodifieringen och den gradvisa utvecklingen av havsrätten, som

uppnås genom denna konvention, kommer att medverka till befästande av fred,

säkerhet, samarbete och vänskapliga förbindelser mellan alla nationer i

överensstämmelse med principerna om rättvisa och om lika rättigheter samt främja

världens alla folks ekonomiska och sociala framåtskridande i enlighet med

Förenta nationernas ändamål och principer, så som dessa kommer till uttryck i

stadgan,

som bekräftar att frågor som inte regleras genom denna konvention även i

fortsättningen skall styras av regler och principer nedlagda i den allmänna

folkrätten,

har kommit överens om följande:

DEL I

INLEDNING

Artikel 1

Terminologi och tillämpningsområde

1. I denna konvention avses med

1) området havsbottnen och dennas underlag utanför gränserna för nationell

jurisdiktion,

2) myndigheten internationella havsbottenmyndigheten,

3) verksamhet inom området all verksamhet för att utforska och utvinna områdets

tillgångar,

4) förorening av den marina miljön människans direkta eller indirekta tillförsel

av ämnen eller energi i den marina miljön, inbegripet flodmynningar, som får

eller kan tänkas få sådana fördärvliga följder som skador på levande tillgångar

och på det marina livet, risker för människans hälsa, hinder för marin

verksamhet, inbegripet fiske och annan tillåten användning av havet, försämring

av havsvattnets användningsmöjligheter samt begränsning av skönhets- och

rekreationsvärden,

5) a) dumpning:

i) varje uppsåtligt utsläpp från avfall eller andra ämnen från

fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till sjöss,

ii) varje uppsåtligt utsläpp från fartyg, luftfartyg, plattformar

eller andra anordningar till sjöss,

b) men dumpning innefattar inte:

i) utsläpp av avfall eller andra ämnen som direkt eller indirekt

härrör från normal drift av fartyg, luftfartyg, plattformar eller

andra anordningar till sjöss och tillhörande utrustning, med undantag

av avfall eller andra ämnen som transporteras av eller till fartyg,

luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till sjöss, vilka

används för utsläpp av sådana ämnen eller härrör från hantering av

sådant avfall eller andra ämnen ombord på sådana fartyg, luftfartyg,

plattformar eller anordningar,

ii) utläggning av ämnen i annat syfte än enbart utsläpp, under

förutsättning att sådan utläggning inte strider mot denna konventions

ändamål.

2. 1) Konventionsstaterna stater som har samtyckt till att vara bundna av denna

konvention och för vilka denna konvention har trätt i kraft.

2) Denna konvention äger motsvarande tillämpning på de rättssubjekt som anges i

artikel 305.1 b - f, vilka blir parter i denna konvention i enlighet med de

villkor som är tillämpliga i varje särskilt fall, och i detta hänseende avses

med konventionsstater sådana rättssubjekt.

DEL II

TERRITORIALHAV OCH ANGRÄNSANDE ZON

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 2

Rättsordning för territorialhavet, för luftrummet över territorialhavet samt för

dess botten och dess underlag

1. En kuststats suveränitet omfattar, utöver dess landterritorium och inre

vatten och, då det är fråga om en arkipelagstat, dess arkipelagvatten, även ett

angränsande havsområde, som benämns territorialhavet.

2. Denna suveränitet omfattar även luftrummet över territorialhavet samt dess

botten och dess underlag.

3. Suveräniteten över territorialhavet utövas i enlighet med denna konvention

och andra folkrättsliga regler.

KAPITEL 2. TERRITORIALHAVETS GRÄNSER

Artikel 3

Territorialhavets bredd

Varje stat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en

gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med

denna konvention.

Artikel 4

Territorialhavets yttre gräns

Territorialhavets yttre gräns är den linje på vilken varje punkt ligger på ett

avstånd lika med territorialhavsbredden från närmaste punkt på baslinjen.

Artikel 5

Normal baslinje

Om inte annat föreskrivs i denna konvention, utgörs den normala baslinjen för

beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den

angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.

Artikel 6

Rev

Då det är fråga om atollöar eller öar kantade av rev, utgör baslinjen för

beräkning av territorialhavets bredd av revets lågvattenlinje mot havet, så som

denna anges genom lämplig symbol på av kuststaten officiellt erkända sjökort.

Artikel 7

Räta baslinjer

1. I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren eller där

en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan metoden med räta

baslinjer, som förbinder lämpliga punkter, tillämpas för att ange den baslinje

från vilken territorialhavets bredd beräknas.

2. Där kustlinjen till följd av deltabildningar och andra naturförhållanden är

mycket instabil, kan de lämpliga punkterna väljas utmed lågvattenlinjens

yttersta sträckning mot havet och, utan hinder av senare indragning av

lågvattenlinjen, skall de räta baslinjerna förbli gällande till dess att de

ändras av kuststaten i enlighet med denna konvention.

3. Räta baslinjers sträckning får inte avsevärt avvika från kustens

huvudriktning, och de vattenområden som ligger innanför linjerna måste ligga

tillräckligt nära land för att reglerna för inre vatten skall tillämpas på dem.

4. Räta baslinjer får inte dras till och från lågvattenupphöjning, om inte fyrar

eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan, har

uppförts på dessa eller baslinje till eller från sådana skär har vunnit allmänt

internationellt erkännande.

5. I de fall då metoden med räta baslinjer är tillämplig enligt punkt 1 kan, när

särskilda baslinjer bestäms, hänsyn tas till ekonomiska intressen, som är

karakteristiska för ifrågavarande område och vilkas förekomst och betydelse

klart kan visas genom långvarig hävd.

6. Systemet med räta baslinjer får inte tillämpas av en stat på sådant sätt att

en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller från en

ekonomisk zon.

Artikel 8

Inre vatten

1. Med undantag för vad som stadgas i del IV skall vatten innanför baslinjen för

territorialhavet utgöra del av statens inre vatten.

2. I de fall då fastställelse av en rät baslinje i enlighet med den metod som

anges i artikel 7 medför att områden, som inte tidigare betraktats såsom inre

vatten, innesluts och betraktas såsom sådana, skall rätt till oskadlig genomfart

enligt bestämmelserna i denna konvention föreligga av dessa vattenområden.

Artikel 9

Flodmynningar

Om en flod rinner direkt ut i havet, skall baslinjen utgöras av en rät linje

tvärs över mynningen mellan punkter belägna på strändernas lågvattenlinje.

Artikel 10

Bukter

1. Denna artikel avser endast bukter vilkas kuster tillhör en och samma stat.

2. I denna konvention avses med en bukt en väl markerad inbuktning, som tränger

in i landet till ett djup som står i sådant förhållande till mynningens bredd

att den innefattar ett vattenområde omslutet av land och utgör mera än en

obetydlig inkrökning av kusten. En inbuktning skall emellertid inte anses som en

bukt, om dess yta inte är minst lika stor som ytan av en halvcirkel, vars

diameter är en linje dragen tvärs över inbuktningens mynning.

3. Vid uppmätning skall ytan av en inbuktning anses utgöra området mellan

lågvattenlinjen utefter stranden i inbuktningen och den linje som förbinder

lågvattenpunkterna vid dess naturliga mynning. Om en inbuktning till följd av

förekomsten av öar har mer än en mynning, skall halvcirkeln dras med en diameter

motsvarande summan av längderna av linjerna tvärs över de olika mynningarna. Öar

inom en inbuktning skall räknas med, som om de utgjorde en del av vattenområdet

i inbuktningen.

4. Om avståndet mellan lågvattenpunkterna vid en bukts naturliga mynning ej

överstiger 24 nautiska mil, får en linje dras mellan dessa båda

lågvattenpunkter, och de vatten som därigenom innesluts skall anses som inre

vatten.

5. När avståndet mellan lågvattenpunkterna vid en bukts naturliga mynning

överstiger 24 nautiska mil, skall en rät baslinje på 24 nautiska mil dras inne i

bukten på så sätt att den innesluter största möjliga vattenområde.

6. Föregående bestämmelser skall inte vara tillämpliga på så kallade

"historiska" bukter eller i de fall då systemet med räta baslinjer enligt

artikel 7 tillämpas.

Artikel 11

Hamnar

Vid avgränsning av territorialhavet skall de ytterst belägna, permanenta

hamnanläggningar som utgör en integrerande del av hamnsystemet anses utgöra en

del av kusten. Anläggningar belägna utanför kusten och konstgjorda öar skall

inte anses såsom permanenta hamnanläggningar.

Artikel 12

Redder

Redder som normalt används för lastning, lossning och ankring av fartyg och som

annars skulle bli belägna helt eller delvis utanför territorialhavets yttre

gräns skall innefattas i territorialhavet.

Artikel 13

Lågvattenupphöjningar

1. En lågvattenupphöjning är ett naturligt bildat landområde, som är omgivet av

vatten och beläget över vattenytan vid lågt tidvatten men under denna vid högt

tidvatten. Om en lågvattenupphöjning är helt eller delvis belägen på ett avstånd

som ej överstiger territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, kan

lågvattenlinjen på upphöjningen användas som baslinje för beräkning av

territorialhavsbredden.

2. Om en lågvattenupphöjning i sin helhet är belägen på ett avstånd som

överstiger territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, har den inte något

eget territorialhav.

Artikel 14

Olika metoder för fastställande av baslinjer

Kuststaten får med hänsyn till olika omständigheter fastställa baslinjer enligt

en eller flera av de metoder som redovisas i ovanstående artiklar.

Artikel 15

Avgränsning av territorialhavet mellan stater med motstående eller intilliggande

kuster

Där kuster tillhörande två stater ligger mitt emot eller intill varandra, är

ingendera av de båda staterna, om annat inte avtalats mellan dem, berättigad att

utsträcka sitt territorialhav utöver en mittlinje, på vilken varje punkt ligger

på lika stort avstånd från närmaste punkter på de baslinjer från vilka bredden

av vardera statens territorialhav beräknas. Ovanstående bestämmelse är dock ej

tillämplig, om det till följd av historisk hävd eller andra särskilda

omständigheter är nödvändigt att avgränsa de båda staternas territorialhav på

annat sätt än som föreskrivs ovan.

Artikel 16

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. Baslinjerna för beräkning av territorialhavets bredd enligt artiklarna 7, 9

och 10 eller de därav följande gränserna samt de gränslinjer som dragits i

enlighet med artiklarna 12 och 15 skall anges i sjökort i en skala eller skalor

som är tillräckliga för att linjernas läge skall kunna fastställas. Alternativt

kan dessa ersättas av en förteckning över koordinater för geografiska punkter

med angivande av geodetiskt datum.

2. Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra sådana sjökort och förteckningar

över koordinater för geografiska punkter och skall deponera ett exemplar av

varje sådant sjökort och varje sådan förteckning hos Förenta nationernas

generalsekreterare.

KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART AV TERRITORIALHAVET

AVSNITT A. REGLER TILLÄMPLIGA PÅ ALLA FARTYG

Artikel 17

Rätt till oskadlig genomfart

Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konvention, skall alla staters

fartyg, vare sig staterna är kuststater eller ej, åtnjuta rätt till oskadlig

genomfart av territorialhavet.

Artikel 18

Innebörden av genomfart

1. Med genomfart avses färd genom territorialhavet i syfte att

a) passera detta hav utan att inlöpa till inre vatten eller anlöpa en redd

eller hamnanläggning utanför inre vatten, eller

b) inlöpa till eller gå till havs från inre vatten eller anlöpa eller lämna

sådan redd eller hamnanläggning.

2. Genomfart skall vara oavbruten och skyndsam. Genomfart innefattar emellertid

rätt att stoppa och ankra, dock endast i den mån som detta sammanhänger med

fartygets normala framförande eller nödvändiggörs av force majeure eller nöd

eller i syfte att bistå personer, fartyg eller luftfartyg som är i fara eller

nöd.

Artikel 19

Innebörden av oskadlig genomfart

1. Genomfart är oskadlig om den inte stör kuststatens lugn, ordning eller

säkerhet. Genomfarten skall ske i enlighet med denna konvention och andra

folkrättsliga regler.

2. Genomfart av ett utländskt fartyg skall anses störa kuststatens lugn, ordning

eller säkerhet, om det utländska fartyget deltar i någon av följande

verksamheter i territorialhavet:

a) hot om eller användning av våld mot kuststatens suveränitet,

territoriella integritet eller politiska oberoende eller annan verksamhet i

strid med de folkrättsliga principer som kommer till uttryck i Förenta

nationernas stadga,

b) vapenövningar av alla slag,

c) åtgärder som syftar till att insamla information till skada för

kuststatens försvar eller säkerhet,

d) propagandaverksamhet som syftar till att påverka kuststatens försvar

eller säkerhet,

e) start, landning eller ombordtagning av luftfartyg,

f) avskjutning, landsättning eller ombordtagning av militär materiel,

g) ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel

eller personer i strid med kuststatens lagar och andra författningar

rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård,

h) åtgärder som medför avsiktlig och allvarlig förorening i strid med denna

konvention,

i) fiske,

j) utövande av forsknings- eller kartläggningsverksamhet,

k) åtgärder som syftar till att störa kuststatens kommunikationssystem

eller andra anordningar eller installationer,

l) varje annan verksamhet som inte har direkt samband med genomfarten.

Artikel 20

Undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster

I territorialhavet skall undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster

framföras i övervattensläge och föra flagg.

Artikel 21

Kuststatens lagar och andra författningar om oskadlig genomfart

1. Kuststaten får anta lagar och andra författningar, i enlighet med

bestämmelserna i denna konvention och andra folkrättsliga regler, rörande

oskadlig genomfart av territorialhavet med avseende på alla eller någon av

följande frågor:

a) sjösäkerhet och reglering av trafiken till sjöss,

b) skydd för hjälpmedel och anordningar för navigering samt andra

anordningar och installationer,

c) skydd för kablar och rörledningar,

d) bevarande av havets levande tillgångar,

e) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra

författningar på fiskets område,

f) bevarande av kuststatens miljö samt förhindrande, begränsning och

kontroll av förorening därav,

g) marinvetenskaplig forskning och hydrografisk kartläggning,

h) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra

författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård.

2. Sådana lagar och andra författningar skall inte tillämpas på utformning,

konstruktion, bemanning eller utrustning av utländska fartyg, om de inte ger

uttryck åt allmänt accepterade internationella regler eller standarder.

3. Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra alla sådana lagar och andra

författningar.

4. Utländska fartyg som utövar rätten till oskadlig genomfart av

territorialhavet skall iaktta alla sådana lagar och andra författningar samt

alla allmänt accepterade internationella regler om att förhindra kollisioner

till sjöss.

Artikel 22

Farleder och trafiksepareringssystem i territorialhav

1. Kuststaten får, då så är nödvändigt med hänsyn till sjösäkerheten, kräva att

utländska fartyg som utövar rätten till oskadlig genomfart av dess

territorialhav använder de farleder och tillämpar de trafiksepareringssystem som

den anvisar eller föreskriver för reglering av fartygs genomfart.

2. Särskilt tankfartyg, atomdrivna fartyg och fartyg lastade med nukleära eller

andra farliga eller skadliga ämnen eller material kan åläggas att begränsa sin

genomfart till sådana farleder.

3. Vid anvisande av farleder och föreskrivande av trafiksepareringssystem enligt

denna artikel skall kuststaten ta hänsyn till

a) behörig internationell organisations rekommendationer,

b) farleder som enligt hävd används för internationell sjöfart,

c) särskilda fartygs och farleders speciella särdrag, samt

d) trafiktätheten.

4. Kuststaten skall klart ange sådana farleder och trafiksepareringsregler på

sjökort som vederbörligen skall publiceras.

Artikel 23

Utländska atomdrivna fartyg samt fartyg lastade med nukleära eller andra farliga

eller skadliga ämnen

Utländska atomdrivna fartyg och fartyg lastade med nukleära eller andra farliga

eller skadliga ämnen skall, då de utövar rätten till oskadlig genomfart av

territorialhavet, medföra de dokument och iaktta de särskilda försiktighetsmått

som i internationella avtal fastställts för sådana fartyg.

Artikel 24

Kuststatens skyldigheter

1. Kuststaten får ej, utom med stöd av denna konvention, hindra utländska

fartygs oskadliga genomfart av territorialhavet. Kuststaten får framför allt

inte, vid tillämpning av denna konvention eller av lagar och andra författningar

som antagits i enlighet med denna konvention,

a) ställa sådana krav på utländska fartyg som faktiskt medför att rätten

till oskadlig genomfart förvägras eller inskränks, eller

b) formellt eller faktiskt diskriminera någon stats fartyg eller fartyg som

fraktar last till eller från någon stat eller för dess räkning.

2. Kuststaten skall på lämpligt sätt offentliggöra upplysningar om de faror för

sjöfarten i dess territorialhav som den känner till.

Artikel 25

Kuststatens rätt till skydd

1. Kuststaten får inom sitt territorialhav vidta nödvändiga åtgärder för att

hindra sådan genomfart som ej är oskadlig.

2. Beträffande fartyg som är på väg till inre vatten eller skall anlöpa en

hamnanläggning utanför de inre vattnen skall kuststaten även ha rätt att vidta

nödvändiga åtgärder för att hindra varje överträdelse av de villkor som gäller

för dessa fartygs tillträde till inre vatten eller sådan hamnanläggning.

3. Kuststaten får, såvitt den ej formellt eller faktiskt diskriminerar mellan

utländska fartyg, tillfälligt häva rätten till oskadlig genomfart för utländska

fartyg i särskilt angivna områden av dess territorialhav, om en sådan åtgärd är

av väsentlig betydelse för skyddet av dess säkerhet, varmed även förstås

vapenövningar. Åtgärden träder i kraft först sedan den blivit vederbörligen

offentliggjord.

Artikel 26

Avgifter som kan tas ut av utländska fartyg

1. Avgifter får inte tas ut av utländska fartyg enbart med anledning av deras

genomfart av territorialhavet.

2. Avgifter får tas ut av ett utländskt fartyg, som passerar genom

territorialhavet, endast som ersättning för särskilda tjänster som fartyget

åtnjutit. Dessa avgifter skall tas ut utan diskriminering.

AVSNITT B. REGLER FÖR HANDELSFARTYG OCH STATSFARTYG SOM NYTTJAS I KOMMERSIELLT

SYFTE

Artikel 27

Straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg

1. Kuststatens straffrättsliga jurisdiktion bör ej utövas ombord på ett

utländskt fartyg under genomfart av territorialhavet i syfte att anhålla en

person eller utföra undersökning i anledning av brott som begåtts ombord på

fartyget under dess genomfart, utom i följande fall:

a) om brottets följder sträcker sig till kuststaten,

b) om brottet är av sådant slag att det stör lugnet i landet eller

ordningen på territorialhavet,

c) om de lokala myndigheternas bistånd begärts av fartygets befälhavare

eller av en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära tjänstemän, eller

d) om sådana åtgärder är nödvändiga för att undertrycka olaga handel med

narkotika eller psykotropa ämnen.

2. Ovannämnda bestämmelser inverkar inte på kuststatens rätt att i enlighet med

sina lagar vidta åtgärder i syfte att företa ett anhållande eller en

undersökning ombord på ett utländskt fartyg, som passerar genom territorialhavet

efter att ha lämnat inre vatten.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 skall kuststaten, om befälhavaren

begär det, underrätta en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära tjänstemän

innan den vidtar några åtgärder samt underlätta kontakten mellan sådana

tjänstemän och fartygets besättning. I nödsituation kan en sådan underrättelse

överlämnas medan åtgärderna vidtas.

4. Vid övervägande huruvida eller hur ett anhållande bör företas, skall de

lokala myndigheterna ta vederbörlig hänsyn till sjöfartens intressen.

5. Med undantag av vad som stadgas i del XII eller med hänsyn till överträdelser

av lagar och andra författningar antagna enligt del V, får kuststaten inte vidta

några åtgärder ombord på ett utländskt fartyg under genomfart av

territorialhavet för att anhålla en person eller genomföra undersökning i

anledning av brott som har begåtts innan fartyget inlöpte på territorialhavet,

om fartyget under gång från utländsk hamn endast passerar genom territorialhavet

utan att anlöpa inre vatten.

Artikel 28

Civilrättslig jurisdiktion beträffande utländska fartyg

1. Kuststaten bör ej hejda eller omdirigera ett utländskt fartyg under genomfart

av territorialhavet i syfte att utöva civilrättslig jurisdiktion beträffande en

person ombord på fartyget.

2. Kuststaten får ej med avseende på fartyget, på civilrättslig grund vidta

exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd

utom såvitt avser förpliktelser eller ansvar som fartyget har ådragit sig under

eller före dess genomfart av kuststatens sjöterritorium.

3. Punkt 2 inskränker ej kuststatens rätt att i enlighet med sin lagstiftning

vidta exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller annan liknande

säkerhetsåtgärd, när fartyget ligger stilla i territorialhavet eller passerar

genom detta efter att ha lämnat inre vatten.

AVSNITT C. REGLER FÖR ÖRLOGSFARTYG OCH ANDRA STATSFARTYG SOM NYTTJAS I ICKE-

KOMMERSIELLT SYFTE

Artikel 29

Definition av örlogsfartyg

I denna konvention avses med "örlogsfartyg" ett fartyg som tillhör en stats

väpnade styrkor och är försett med de yttre tecken som utmärker sådana fartyg av

dess nationalitet, som är under befäl av en av statens regering vederbörligen

utsedd officer, vars namn är upptaget i vederbörlig rulla eller dess

motsvarighet, och som är bemannat med en besättning underställd militärt

disciplinärt system.

Artikel 30

Örlogsfartygs underlåtenhet att iaktta kuststatens lagar och andra författningar

Om ett örlogsfartyg inte iakttar kuststatens lagar och andra författningar

rörande genomfart av territorialhavet och inte beaktar en framförd anmodan att

rätta sig efter dessa, får kuststaten kräva att fartyget omedelbart skall lämna

territorialhavet.

Artikel 31

Flaggstatens ansvar för skada förorsakad av örlogsfartyg eller annat statsfartyg

som nyttjas i icke-kommersiellt syfte

Flaggstaten skall vara internationellt ansvarig för förlust eller skada som

tillfogas kuststaten till följd av att ett örlogsfartyg eller ett annat

statsfartyg, som nyttjas i icke-kommersiellt syfte, underlåter att iaktta

kuststatens lagar och andra författningar rörande genomfart av territorialhavet,

bestämmelserna i denna konvention eller andra folkrättsliga regler.

Artikel 32

Immunitet för örlogsfartyg och andra statsfartyg som nyttjas i icke-kommersiellt

syfte

Med de undantag som anges i avsnitt A samt i artiklarna 30 och 31 skall

ingenting i denna konvention inverka på immuniteten för örlogsfartyg och andra

statsfartyg, som nyttjas i icke-kommersiellt syfte.

KAPITEL 4. ANGRÄNSANDE ZON

Artikel 33

Angränsande zon

1. Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd angränsande

zonen, kan kuststaten utöva nödvändig kontroll för att

a) hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande

tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller

territorialhav,

b) bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra författningar

som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.

2. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de

baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.

DEL III

SUND NYTTJADE VID INTERNATIONELL SJÖFART

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 34

Rättsordning för vatten som bildar sund nyttjade vid internationell sjöfart

1. Den i denna del upprättade regleringen av genomfarten i sund nyttjade vid

internationell sjöfart får inte i andra hänseenden inverka på rättsordningen för

de vatten som bildar sådana sund eller på rätten för de stater som är belägna

vid sådana sund att utöva sin suveränitet eller jurisdiktion över dessa vatten,

bottnen och dess underlag samt deras luftrum.

2. De vid sunden belägna staternas suveränitet och jurisdiktion skall utövas i

enlighet med bestämmelserna i denna del och andra folkrättsliga regler.

Artikel 35

Denna dels tillämpningsområde

Ingenting i denna del inverkar på

a) inre vatten i ett sund, utom i de fall då dragningen av en rät baslinje

i enlighet med den metod som anges i artikel 7 medför att områden, som inte

tidigare betraktats såsom inre vatten, avgränsas som sådana,

b) rättsordningen för vatten utanför de vid sund belägna staternas

territorialhav, såsom ekonomiska zoner eller fritt hav, eller

c) rättsreglerna i sund där genomfarten helt eller delvis är reglerad genom

sedan gammalt gällande internationella konventioner som särskilt rör sådana

sund.

Artikel 36

Rutter i det fria havet eller i ekonomiska zoner genom sund använda för

internationell sjöfart

Denna del är inte tillämplig på sund som används för internationell sjöfart, om

det i sundet finns en led genom fritt hav eller genom en ekonomisk zon som är

lika lämplig ur navigeringssynpunkt och i hydrografiskt hänseende; på dessa

leder är övriga relevanta delar i denna konvention tillämpliga, inbegripet

bestämmelserna rörande rätten till fri sjöfart och överflygning.

KAPITEL 2. TRANSITPASSAGE

Artikel 37

Detta kapitels tillämpningsområde

Detta kapitel avser sund som används för internationell sjöfart mellan en del av

det fria havet eller en ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller

en ekonomisk zon.

Artikel 38

Rätt till transitpassage

1. I sund som avses i artikel 37 har alla fartyg och luftfartyg rätt till

transitpassage, som inte får hindras; då sundet bildas av en ö tillhörig en stat

som gränsar till sundet och statens fastland, får transitpassage dock inte äga

rum, om det på öns havssida, genom det fria havet eller genom en ekonomisk zon,

finns en led som är lika lämplig i navigerings- och i hydrografiskt hänseende.

2. Transitpassage innebär utövande, i enlighet med denna del, av fri navigering

och överflygning, som uteslutande syftar till oavbruten och skyndsam genomfart

av sundet mellan en del av det fria havet eller en ekonomisk zon och en annan

del av det fria havet eller en ekonomisk zon. Kravet på oavbruten och skyndsam

genomfart utesluter dock inte genomfart av sundet i syfte att inlöpa till,

utlöpa från eller återvända från en stat som gränsar till sundet enligt

ifrågavarande stats tillträdesregler.

3. All verksamhet som inte innebär utövande av rätten till transitpassage genom

ett sund förblir underkastad övriga tillämpliga bestämmelser i denna konvention.

Artikel 39

Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid transitpassage

1. Fartyg och luftfartyg skall vid utövande av rätten till transitpassage

a) utan dröjsmål passera genom eller över sundet,

b) avstå från varje hot om eller användning av våld mot de till sundet

gränsande staternas suveränitet, territoriella integritet eller politiska

oberoende eller annat som strider mot de folkrättsliga principerna i

Förenta nationernas stadga,

c) avstå från annan verksamhet än den som är förbunden med normal,

oavbruten och skyndsam transit, om verksamheten inte är nödvändig till

följd av force majeure eller nöd,

d) iaktta andra relevanta bestämmelser i denna del.

2. Fartyg i transitpassage skall

a) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och

sedvänjor för säkerhet till sjöss, inbegripet de internationella reglerna

till förhindrande av kollisioner till sjöss,

b) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och

sedvänjor för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar från

fartyg.

3. Luftfartyg i transitpassage skall

a) iaktta de av internationella civila luftfartsorganisationen upprättade

trafikregler för luftfarten som gäller för civila luftfartyg;

statsluftfartyg skall i normala fall iaktta dessa säkerhetsåtgärder och

alltid framföras med vederbörlig hänsyn till sjöfartens säkerhet,

b) ständigt avlyssna den radiofrekvens som anvisats av behörig

internationellt utsedd myndighet för lufttrafikkontroll eller den

internationella nödradiofrekvensen.

Artikel 40

Forsknings- och mätningsverksamhet

Under transitpassage får utländska fartyg, inbegripet fartyg för

marinvetenskaplig forskning och sjömätning, inte genomföra forsknings- och

mätningsverksamhet utan förhandstillstånd av de stater som gränsar till sunden.

Artikel 41

Farleder och trafiksepareringsregler i sund som används för internationell

sjöfart

1. I enlighet med denna del kan stater som gränsar till sund anvisa farleder och

föreskriva trafiksepareringsregler för sjöfart i sund, om så är nödvändigt för

att främja en säker genomfart för fartyg.

2. Dessa stater får, när omständigheterna så kräver, efter att ha gett

vederbörlig publicitet härom, ersätta sådana farleder eller

trafiksepareringsregler som de tidigare anvisat eller föreskrivit med andra

farleder eller trafiksepareringsregler.

3. Dessa farleder och trafiksepareringsregler skall överensstämma med allmänt

erkända internationella regler.

4. Stater som gränsar till sund skall, innan de anvisar eller ersätter farleder

eller föreskriver eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen

till behörig internationell organisation i syfte att få dem godkända.

Organisationen får endast godkänna farleder och trafiksepareringsregler om vilka

överenskommits med de stater som gränsar till sunden, varefter staterna kan

anvisa, föreskriva eller ersätta dem.

5. I fråga om sund där farleder eller trafiksepareringsregler föreslås genom

vatten tillhörande två eller flera stater som gränsar till sundet, skall berörda

stater samarbeta i syfte att utarbeta förslag i samråd med behörig

internationell organisation.

6. Stater som gränsar till sund skall klart ange alla de farleder och

trafiksepareringsregler som anvisats eller föreskrivits av dem på sjökort, som

skall vederbörligen publiceras.

7. Fartyg i transitpassage skall respektera farleder och trafiksepareringsregler

som tillkommit i enlighet med denna artikel.

Artikel 42

Lagar och andra författningar rörande transitpassage i stater som gränsar till

sund

1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel kan de stater som gränsar

till sund anta lagar och andra författningar rörande transitpassage genom sund

med avseende på alla eller någon av följande frågor:

a) säkerhet för sjöfarten och reglering av trafiken till sjöss, i enlighet

med artikel 41,

b) förhindrande, begränsning och kontroll av förorening genom iakttagande

av tillämpliga internationella regler om utsläpp av olja, oljeavfall och

andra skadliga ämnen i sundet,

c) i fråga om fiskefartyg, förhindrande av fiske, inbegripet stuvning av

fiskedon,

d) ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel

eller personer i strid med lagar och andra författningar rörande tullar,

skatter, invandring eller hälsovård i de stater som gränsar till sunden.

2. Dessa lagar och andra författningar skall vare sig formellt eller i praktiken

diskriminera utländska fartyg eller vid tillämpning resultera i att rätten till

transitpassage enligt detta kapitel vägras, hindras eller begränsas.

3. Stater som gränsar till sunden skall vederbörligen publicera alla sådana

lagar och andra författningar.

4. Utländska fartyg som utövar rätten till transitpassage skall följa dessa

lagar och andra författningar.

5. Till statsimmunitet berättigat fartygs flaggstat eller till statsimmunitet

berättigat luftfartygs registreringsstat, som handlar på ett sätt som strider

mot dessa lagar och andra författningar eller andra bestämmelser i denna del,

skall vara internationellt ansvarig för varje förlust eller skada som till följd

härav åsamkas stater som gränsar till sund.

Artikel 43

Navigerings- och säkerhetshjälpmedel och andra förbättringar samt förhindrande,

begränsning och kontroll av föroreningar

Användarstater och stater som gränsar till ett sund skall genom överenskommelse

samarbeta

a) vid uppsättning och underhåll i ett sund av nödvändiga navigerings- och

säkerhetshjälpmedel eller andra förbättringar till hjälp för den

internationella sjöfarten, och

b) för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar från fartyg.

Artikel 44

Skyldigheter för stater som gränsar till sund

Stater som gränsar till sund skall inte hindra transitpassage och skall ge

lämplig publicitet åt varje för dem bekant fara vid navigering eller

överflygning i eller över sundet. Rätten till transitpassage får inte upphävas.

KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART

Artikel 45

Oskadlig genomfart

1. Reglerna för oskadlig genomfart, i enlighet med del II, kapitel 3, skall vara

tillämpliga på sund som används för internationell sjöfart och som

a) är undantagna från tillämpningen av reglerna för transitpassage enligt

artikel 38.1; eller

b) är belägna mellan en del av det fria havet eller en ekonomisk zon och en

främmande stats territorialhav.

2. Rätten till oskadlig genomfart genom sådana sund får inte upphävas.

DEL IV

ARKIPELAGSTATER

Artikel 46

Terminologi

I denna konvention avses med

a) arkipelagstat en stat som helt utgörs av en eller flera arkipelager och

kan omfatta andra öar;

b) arkipelag en grupp öar, inbegripet delar av öar, mellanliggande vatten

och andra naturföreteelser som är så nära sammanlänkade med varandra att de

bildar en egen geografisk, ekonomisk och politisk enhet eller historiskt

har ansetts som en sådan.

Artikel 47

Arkipelagiska baslinjer

1. En arkipelagstat kan dra räta arkipelagiska baslinjer, som förbinder de

yttersta punkterna på de yttersta öarna och torrlagda reven i arkipelagen med

varandra, förutsatt att man inom dessa baslinjer inbegriper huvudöarna och ett

område där förhållandet mellan vattenområdet och landområdet, inbegripet

atoller, är mellan 1 till 1 och 9 till 1.

2. Dessa baslinjers längd skall inte

överstiga 100 nautiska mil, dock får upp till 3 procent av det totala antalet

baslinjer, som avgränsar en arkipelag, överstiga denna längd upp till en

maximilängd av 125 nautiska mil.

3. Baslinjernas sträckning får inte avsevärt avvika från arkipelagens allmänna

konfiguration.

4. Baslinjerna skall inte dras till och från lågvattenupphöjningar, om inte

fyrar eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan, har

uppförts på dessa eller om en lågvattenupphöjning är beläget helt eller delvis

på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd från närmaste ö.

5. Systemet med sådana baslinjer får inte tillämpas av en arkipelagstat på

sådant sätt att en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller

från en ekonomisk zon.

6. Om en del av en arkipelagstats arkipelagvatten ligger mellan två delar av en

omedelbart angränsande grannstat, skall existerande rättigheter och alla andra

legitima intressen, som den sistnämnda staten traditionellt har gjort gällande i

dessa vatten, samt alla rättigheter om vilka har överenskommits mellan dessa

stater, fortsättningsvis bestå och respekteras.

7. Vid beräkning av förhållandet mellan vatten och land enligt punkt 1 kan

landområden omfatta vatten som ligger innanför de rev som kantar öar och

atoller, inbegripet den del av en på alla sidor brant sluttande havsplatå som är

omgiven eller nästan omgiven av en rad kalkstensöar och torrlagda rev belägna på

platåns yttersta kanter.

8. De baslinjer som dragits enligt denna artikel skall redovisas på sjökort i en

skala eller skalor som lämpar sig för fastställande av deras läge. Alternativt

kan de bytas ut mot listor över koordinater för geografiska punkter med

angivande av geodetiska data.

9. Arkipelagstaten skall ge vederbörlig publicitet åt dessa sjökort eller listor

över koordinater för geografiska punkter och skall deponera en kopia av varje

sjökort eller lista hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 48

Mätning av bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den ekonomiska

zonen och kontinentalsockeln

Bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den ekonomiska zonen och

kontinentalsockeln skall mätas från de arkipelagiska baslinjer som dragits i

enlighet med artikel 47.

Artikel 49

Rättsordning för arkipelagvattnen, luftrummet ovanför arkipelagvattnen samt

bottnen och dess underlag

1. En arkipelagstats suveränitet sträcker sig till de vatten som omgivs av

arkipelagiska baslinjer som dragits i enlighet med artikel 47, betecknade som

arkipelagvatten oberoende av deras djup eller avstånd från kusten.

2. Suveräniteten sträcker sig till luftrummet ovanför arkipelagvattnen samt till

bottnen och dess underlag och de tillgångar som där finns.

3. Suveräniteten utövas med förbehåll för bestämmelserna i denna del.

4. De regler för farledspassage i arkipelager som uppställts i denna del skall

inte i andra hänseenden påverka den ställning som innehas av arkipelagvattnen,

inklusive farlederna, eller arkipelagstatens utövande av sin suveränitet över

dessa vatten och deras luftrum, botten och dess underlag samt de tillgångar som

finns där.

Artikel 50

Avgränsning av inre vatten

Inom arkipelagvattnen kan arkipelagstaten dra spärrlinjer för avgränsning av

inre vatten i enlighet med artiklarna 9, 10 och 11.

Artikel 51

Existerande avtal, traditionella fiskerättigheter och existerande

undervattenskablar

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 49 skall en arkipelagstat iaktta

existerande avtal med andra stater och erkänna omedelbart angränsande

grannstaters traditionella fiskerättigheter och andra legitima verksamheter i

vissa områden inom arkipelagvattnen. Bestämmelser och villkor för utövande av

dessa rättigheter och verksamheter, inbegripet deras art, deras omfattning och

de områden som de avser, skall på begäran av någon av de berörda staterna

regleras genom bilaterala avtal mellan dem. Rättigheterna skall inte överföras

eller delas med tredje stater eller dessas medborgare.

2. En arkipelagstat skall respektera existerande undervattenskablar utlagda av

andra stater i arkipelagstatens vatten utan landkänning. En arkipelagstat skall

ge tillstånd till underhåll och utbyte av sådana kablar, sedan den blivit

vederbörligen underrättad om deras läge samt om avsikten att reparera eller byta

ut dem.

Artikel 52

Rätt till oskadlig genomfart

1. Med förbehåll för artikel 53 och utan hinder av bestämmelserna i artikel 50

äger fartyg från alla stater rätt till oskadlig genomfart genom arkipelagvatten

i enlighet med del II kapitel 3.

2. Arkipelagstaten kan utan att formellt eller i praktiken diskriminera bland

utländska fartyg tillfälligt upphäva utländska fartygs rätt till oskadlig

genomfart av närmare angivna områden i dess arkipelagvatten, om ett sådant

upphävande är väsentligt för dess säkerhet. Upphävandet skall gälla först efter

det att det vederbörligen offentliggjorts.

Artikel 53

Rätt till genomfart av farleder i arkipelager

1. En arkipelagstat kan anvisa farleder och, ovanför dessa, luftleder som lämpar

sig för oavbruten och skyndsam genomfart av utländska fartyg och luftfartyg

genom och över dess arkipelagvatten och i angränsande territorialhav.

2. Alla fartyg och luftfartyg skall ha rätt till genomfart av arkipelager i

sådana farleder och längs sådana luftleder.

3. Genomfart av arkipelager innebär utövande i enlighet med denna konvention av

rätten till normal sjöfart och överflygning som syftar uteslutande till

oavbruten, skyndsam och fri passage mellan en del av det fria havet eller en

ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller en ekonomisk zon.

4. Farlederna och luftlederna skall genomkorsa arkipelagvattnen och angränsande

territorialhav och skall innefatta alla normala genomfartsvägar som används som

leder för internationell sjöfart eller överflygning genom eller över

arkipelagvatten samt, inom dessa vägar, vad fartyg beträffar, alla normala

segelleder, förutsatt att det inte är nödvändigt att inrätta två lika lämpliga

leder mellan samma infarts- och utfartspunkter.

5. Dessa farleder och luftleder skall fastställas genom en rad obrutna

axellinjer från infartspunkterna för genomfartsleder till utfartspunkterna.

Fartyg och luftfartyg som passerar genom farleder och luftleder i arkipelager

får inte avvika mer än 25 nautiska mil på varje sida från dessa axellinjer vid

genomfart, förutsatt att fartygen och luftfartygen inte framförs närmare

kusterna än 10 procent av avståndet mellan de närmaste punkterna på öar som

kantar farleden.

6. En arkipelagstat, som anvisar farleder enligt denna artikel, får även utfärda

trafiksepareringsregler som syftar till säker genomfart för fartyg genom trånga

passager i dessa farleder.

7. En arkipelagstat kan, när omständigheterna så kräver, efter att ha veder-

börligen offentliggjort detta, ersätta farleder eller trafiksepareringsregler

som den tidigare anvisat eller föreskrivit med andra farleder och trafik-

separeringsregler.

8. Farlederna och trafiksepareringslederna skall vara utformade i

överensstämmelse med allmänt erkända internationella regler.

9. En arkipelagstat skall, då den anvisar eller ersätter farleder eller utfärdar

eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen till behörig

internationell organisation i syfte att få dem godkända. Organisationen kan

endast godkänna sådana farleder och trafiksepareringsregler om vilka kan

överenskommas med arkipelagstaten, varefter arkipelagstaten kan anvisa, utfärda

eller byta ut dem.

10. Arkipelagstaten skall tydligt ange axellinjen för de farleder och de

trafiksepareringsregler som den anvisat eller föreskrivit på sjökort, som skall

vederbörligen publiceras.

11. Fartyg under genomfart av farleder i arkipelager skall respektera

tillämpliga farleder och trafiksepareringsregler som tillkommit i enlighet med

denna artikel.

12. Om en arkipelagstat inte anvisar farleder eller luftleder, kan rätten till

genomfart av farleder i arkipelager utövas på de vägar som normalt används för

internationell sjöfart.

Artikel 54

Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid genomfart, forsknings- och

kartläggningsverksamheter, arkipelagstatens skyldigheter samt arkipelagstatens

lagar och andra författningar rörande genomfart av farleder i arkipelager

Artiklarna 39, 40, 42 och 44 äger motsvarande tillämpning på genomfart av

farleder i arkipelager.

DEL V

EKONOMISK ZON

Artikel 55

Särskild rättsordning för den ekonomiska zonen

Den ekonomiska zonen är ett utanför territorialhavet beläget och till detta

angränsande område, som är underkastat den i denna del fastställda särskilda

rättsordning enligt vilken kuststatens rättigheter och jurisdiktion och andra

staters rättigheter och friheter regleras genom tillämpliga bestämmelser i denna

konvention.

Artikel 56

Kuststatens rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den ekonomiska zonen

1. I den ekonomiska zonen har kuststaten

a) suveräna rättigheter i syfte att utforska och utnyttja, bevara och

förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,

på havsbottnen och i dess underlag samt i överliggande vattenområden och

vad avser andra verksamheter för ekonomisk exploatering och utforskning av

zonen, såsom framställning av energi från vatten, strömmar och vindar;

b) jurisdiktion enligt tillämpliga bestämmelser i denna konvention med

avseende på

i) uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar och

konstruktioner,

ii) marinvetenskaplig forskning,

iii) skydd och bevarande av den marina miljön,

c) andra rättigheter och skyldigheter enligt denna konvention.

2. Kuststaten skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina

skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta vederbörlig

hänsyn till andra staters rättigheter och skyldigheter och uppträda på ett sätt

som är förenligt med bestämmelserna i denna konvention.

3. De i denna artikel angivna rättigheterna i fråga om havsbottnen och dess

underlag skall utövas i enlighet med del VI.

Artikel 57

Den ekonomiska zonens bredd

Den ekonomiska zonen får inte sträcka sig utöver 200 nautiska mil från de

baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.

Artikel 58

Andra staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen

1. I den ekonomiska zonen åtnjuter alla stater, vare sig de är kuststater eller

kustlösa stater, med förbehåll för tillämpliga bestämmelser i denna konvention,

de i artikel 87 avsedda friheterna till sjöfart och överflygning, utläggande av

undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim

användning av havet i samband med dessa friheter, såsom de som har samband med

fartygs och luftfartygs framförande samt skötsel av undervattenskablar och

rörledningar och är förenliga med övriga bestämmelser i denna konvention.

2. Artiklarna 88 - 115 och andra relevanta folkrättsliga regler äger tillämpning

på den ekonomiska zonen, i den mån de inte är oförenliga med denna del.

3. Stater skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina

skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta vederbörlig

hänsyn till kuststatens rättigheter och skyldigheter och iaktta de lagar och

andra författningar som antagits av kuststaten i enlighet med bestämmelserna i

denna konvention samt andra folkrättsliga regler, i den mån dessa inte är

oförenliga med denna del.

Artikel 59

Grundval för lösande av tvister beträffande tilldelning av rättigheter och

jurisdiktion i den ekonomiska zonen

I de fall då kuststaten eller andra stater inte genom denna konvention tilldelas

rättigheter eller jurisdiktion i den ekonomiska zonen och tvist uppstår mellan

kuststatens och en annan stats eller andra staters intressen, skall tvisten

lösas på grundval av skälighet och i ljuset av alla relevanta omständigheter med

hänsyn tagen till den betydelse som berörda intressen har såväl för respektive

parter som för hela det internationella samfundet.

Artikel 60

Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner i den ekonomiska zonen

1. I den ekonomiska zonen skall kuststaten ha exklusiv rätt att uppföra samt att

bemyndiga och reglera uppförandet, driften och användningen av

a) konstgjorda öar;

b) anläggningar och konstruktioner för de ändamål som avses i artikel 56

och andra ekonomiska ändamål;

c) anläggningar och konstruktioner som kan hindra kuststatens utövande av

rättigheter i zonen.

2. Kuststaten skall ha exklusiv jurisdiktion över dessa konstgjorda öar,

anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion i fråga om lagar och

andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och invandring.

3. Vederbörlig kungörelse skall ges om uppförande av sådana konstgjorda öar,

anläggningar eller konstruktioner, och permanenta anordningar som varnar för

deras förekomst skall underhållas. Alla anläggningar och konstruktioner som är

övergivna eller inte längre används skall avlägsnas för att trygga sjöfartens

säkerhet med hänsyn till allmänt accepterade internationella normer, som i detta

hänseende fastställts av behörig internationell organisation. Sådant avlägsnande

skall också ta vederbörlig hänsyn till fisket, skyddet av den marina miljön samt

andra staters rättigheter och skyldigheter. På lämpligt sätt skall upplysas om

djup, läge och dimensioner av alla anläggningar eller konstruktioner, som inte

avlägsnats i sin helhet.

4. Kuststaten får, då så är nödvändigt, upprätta rimliga säkerhetszoner omkring

dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inom vilka de kan vidta

lämpliga åtgärder för att trygga säkerheten såväl för sjöfarten som för de

konstgjorda öarna, anläggningarna och konstruktionerna.

5. Säkerhetszonernas bredd skall fastställas av kuststaten med hänsyn till

tillämpliga internationella normer. Dessa zoner skall utformas på ett sådant

sätt att de har ett rimligt samband med de konstgjorda öarnas, anläggningarnas

och konstruktionernas beskaffenhet och funktion, och de får inte överstiga ett

avstånd av 500 meter från dessa, mätt från varje punkt på deras ytterkant,

såvida inte något annat är tillåtet enligt allmänt godtagna internationella

normer eller rekommenderat av behörig internationell organisation. Vederbörlig

underrättelse skall ges om säkerhetszonernas utsträckning.

6. Alla fartyg måste respektera dessa säkerhetszoner och skall följa allmänt

godtagna internationella normer i fråga om sjöfart i närheten av konstgjorda

öar, anläggningar, konstruktioner och säkerhetszoner.

7. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner samt säkerhetszoner omkring

dessa får inte upprättas där de kan hindra användningen av erkända farleder av

väsentlig betydelse för den internationella sjöfarten.

8. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner äger inte öars status. De

har inget eget territorialhav, och deras förekomst påverkar inte avgränsningen

av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln.

Artikel 61

Bevarande av de levande tillgångarna

1. Kuststaten skall fastställa den tillåtna fångstmängden av de levande

tillgångarna i sin ekonomiska zon.

2. Kuststaten skall, med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga fakta,

genom lämpliga åtgärder för bevarande och förvaltning säkerställa att de levande

tillgångarnas fortbestånd i den ekonomiska zonen inte äventyras genom

överexploatering. Kuststaten och behöriga internationella organisationer, vare

sig de är subregionala, regionala eller globala, skall på lämpligt sätt

samarbeta för detta ändamål.

3. Sådana åtgärder skall även syfta till att bibehålla bestånd av fångade arter

på, eller återställa dem till, nivåer som kan ge största konstanta avkastning

med avseende på miljöfaktorer och ekonomiska faktorer av betydelse, vilka

innefattar de kustfiskande samhällenas ekonomiska behov och utvecklingsländernas

särskilda krav, och med hänsyn till fiskemönster, beståndens inbördes beroende

samt allmänt rekommenderade internationella miniminormer, vare sig dessa är

subregionala, regionala eller globala.

4. Kuststaten skall vid vidtagande av sådana åtgärder beakta verkningarna på

arter som är närbesläktade med eller beroende av fångade arter i syfte att

bibehålla bestånd av sådana närbesläktade eller beroende arter på, eller

återställa dem till, nivåer som ligger över de nivåer där deras reproduktion

allvarligt kan hotas.

5. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och

fiskeinsatser samt andra uppgifter av betydelse för bevarande av fiskbestånd

skall regelbundet lämnas och utbytas genom behöriga internationella

organisationer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala, och, då

så är lämpligt, med deltagande av alla berörda stater, inbegripet stater vars

medborgare har tillstånd att fiska i den ekonomiska zonen.

Artikel 62

Nyttjande av de levande tillgångarna

1. Med beaktande av artikel 61 skall kuststaten främja målet om ett optimalt

nyttjande av de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen.

2. Kuststaten skall fastställa sin kapacitet att nyttja de levande tillgångarna

i den ekonomiska zonen. Då kuststaten inte har kapacitet att fånga hela den

tillåtna fångstmängden, skall den genom överenskommelser eller andra arrangemang

och i enlighet med de villkor, lagar och andra författningar som avses i punkt 4

ge andra stater tillgång till återstoden av den tillåtna fångstmängden, varvid

särskild hänsyn skall tas till bestämmelserna i artiklarna 69 och 70, i

synnerhet i fråga om de där nämnda utvecklingsländerna.

3. Då kuststaten ger andra stater tillgång till sin ekonomiska zon enligt denna

artikel, skall den ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, bland annat den

betydelse som områdets levande tillgångar har för kuststatens ekonomi och dess

andra nationella intressen, bestämmelserna i artiklarna 69 och 70, krav från

utvecklingsländerna i subregionen eller regionen på att få fånga en del av

återstoden samt behovet att till ett minimum begränsa störningar i ekonomin i

stater vars medborgare traditionellt har fiskat i zonen eller som gjort

avsevärda ansträngningar i fråga om forskning och identifiering av bestånd.

4. Andra staters medborgare, som fiskar i den ekonomiska zonen, skall rätta sig

efter beståndsbevarande åtgärder samt övriga villkor och bestämmelser i

kuststatens lagar och andra författningar. Dessa lagar och andra författningar

skall vara förenliga med denna konvention och kan bland annat avse följande:

a) licensiering av fiskare, fiskefartyg och utrustning, däribland

erläggande av avgifter och andra former av ersättning som, när det gäller

kuststater som är utvecklingsländer, kan utgöras av lämplig kompensation i

form av finansiering, utrustning och teknologi för fiskerinäringen;

b) fastställande av vilka arter som får fångas samt av fångstkvoter,

antingen för särskilda bestånd eller grupper av bestånd eller fångstmängd

per fartyg under en viss tidsperiod eller för medborgare i en viss stat

under en viss tidsperiod;

c) fastställande av fångstperioder och fiskeområden, vilka slag av

fiskeredskap och fiskefartyg som får användas samt deras storlek och antal;

d) fastställande av ålder och storlek på fisk och andra arter som får

fångas;

e) fastställande av vilka uppgifter som krävs från fiskefartygen,

innefattande statistiska uppgifter om fångstmängd och fiskeinsatser samt

rapporter om fartygsposition;

f) krav på bedrivande av särskilt angivna fiskeriforskningsprogram med

kuststatens bemyndigande och under dess kontroll samt reglering av sådan

forskning, innefattande provtagning på fångster, förfoganderätt över proven

samt rapportering av därmed sammanhängande vetenskapliga data;

g) placering av observatörer eller praktikanter ombord på sådana fartyg

genom kuststatens försorg;

h) landning av hela eller en del av fångsten från dessa fartyg i

kuststatens hamnar;

i) villkor och bestämmelser för joint ventures eller andra

samarbetsarrangemang;

j) krav på utbildning av personal och på överföring av fiskeriteknologi,

innefattande förbättrad förmåga för kuststaten att bedriva

fiskeriforskning;

k) förfaranden för kontroll av efterlevnad av bestämmelserna.

5. Kuststater skall ge vederbörlig underrättelse om lagar och andra

författningar rörande bevarande och förvaltning av bestånden.

Artikel 63

Bestånd som förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska zoner eller

både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen beläget och till denna

angränsande område

1. I de fall då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade arter

förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska zoner, skall dessa

stater, med beaktande av övriga bestämmelser i denna del, antingen direkt eller

genom lämpliga subregionala eller regionala organisationer, försöka komma

överens om nödvändiga åtgärder för att samordna och säkerställa att dessa

bestånd bevaras och utvecklas.

2. Då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade arter

förekommer både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen beläget och

till denna angränsande område, skall kuststaten och stater som fiskar dessa

bestånd i det angränsande området, antingen direkt eller genom lämpliga

subregionala eller regionala organisationer, försöka komma överens om nödvändiga

åtgärder för att bevara dessa bestånd i det angränsande området.

Artikel 64

Långvandrande arter

1. Kuststaten och andra stater, vars medborgare bedriver fiske i regionen av de

i bilaga I upptagna långvandrande arterna, skall samarbeta direkt eller genom

behöriga internationella organisationer i syfte att säkerställa bevarandet och

främja målet om ett optimalt nyttjande av dessa arter i hela regionen, såväl

inom som utanför den ekonomiska zonen. I regioner där det inte finns någon

behörig internationell organisation skall kuststaten och andra stater, vars

medborgare fångar dessa arter i regionen, samarbeta för att upprätta en sådan

organisation och delta i dess arbete.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller vid sidan av övriga bestämmelser i denna del.

Artikel 65

Havsdäggdjur

Ingenting i denna del inskränker en kuststats rätt eller en internationell

organisations behörighet att i förekommande fall utfärda längre gående förbud,

begränsningar eller regleringar av nyttjandet av havsdäggdjur än vad som

föreskrivs i denna del. Stater skall samarbeta i syfte att bevara

havsdäggdjuren, och i fråga om valar skall de särskilt inom ramen för behöriga

internationella organisationer arbeta för deras bevarande, förvaltning och

utforskning.

Artikel 66

Anadroma bestånd

1. Stater från vars floder anadroma bestånd härrör skall ha det främsta

intresset av och huvudansvaret för sådana bestånd.

2. De anadroma beståndens ursprungsstat skall säkerställa deras bevarande genom

att införa lämpliga åtgärder för reglering av fisket i alla vattenområden

innanför de yttre gränserna för dess ekonomiska zon samt av fisket enligt punkt

3 b. Ursprungsstaten kan, efter samråd med övriga i punkterna 3 och 4 avsedda

stater som fiskar dessa bestånd, fastställa den totala tillåtna fångstmängden

för bestånd som härrör från dess floder.

3. a) Fiske av anadroma bestånd får endast bedrivas i vattenområden innanför

de ekonomiska zonernas yttre gränser, utom i de fall då sådant fiske skulle

leda till störningar i ekonomin i någon annan stat än ursprungsstaten. Vad

beträffar sådant fiske utanför den ekonomiska zonens yttre gränser, skall

berörda stater upprätthålla samråd i syfte att komma överens om villkor och

bestämmelser för sådant fiske med vederbörlig hänsyn till kraven på

bevarande och ursprungsstatens behov vad avser dessa bestånd.

b) Ursprungsstaten skall samarbeta för att till ett minimum begränsa

störningar i ekonomin i övriga stater som fiskar dessa bestånd, varvid

hänsyn skall tas till dessa staters normala fångstmängd och fångstmetoder

samt till alla områden där sådant fiske har förekommit.

c) De i b avsedda staterna, som genom överenskommelse med ursprungsstaten

deltar i åtgärder för att förnya de anadroma bestånden, i synnerhet i

kostnaderna härför, skall särskilt beaktas av ursprungsstaten vid fångst av

bestånd som härrör från dess floder.

d) Kontroll av efterlevnad av bestämmelserna om anadroma bestånd utanför

den ekonomiska zonen skall ske genom överenskommelse mellan ursprungsstaten

och övriga berörda stater.

4. I de fall då anadroma bestånd vandrar in i eller genom vattenområden innanför

de yttre gränserna för den ekonomiska zon som tillhör någon annan stat än

ursprungsstaten, skall denna stat samarbeta med ursprungsstaten vad avser

bevarande och förvaltning av bestånden.

5. De anadroma beståndens ursprungsstat och andra stater som fiskar dessa

bestånd skall vidta åtgärder för genomförande av bestämmelserna i denna artikel,

där så är lämpligt inom ramen för regionala organisationer.

Artikel 67

Katadroma arter

1. En kuststat i vars vatten katadroma arter tillbringar större delen av sin

livscykel skall ha ansvar för förvaltningen av dessa arter och säkerställa in-

och utvandring för fisken, när den vandrar.

2. Fiske av katadroma arter får endast bedrivas i vattenområden innanför de

ekonomiska zonernas yttre gränser. Då fångst bedrivs i ekonomiska zoner, skall

den ske i enlighet med denna artikel och övriga bestämmelser i denna konvention

rörande fisket i dessa zoner.

3. I de fall då katadroma fiskarter vandrar genom en annan stats ekonomiska zon,

antingen som ung eller växande fisk, skall förvaltningen, som innefattar fångst

av sådan fisk, regleras genom överenskommelse mellan den i punkt 1 nämnda staten

och den andra berörda staten. Överenskommelsen skall säkerställa en rationell

förvaltning av arterna och ta hänsyn till den i punkt 1 nämnda statens ansvar

för dessa arters fortbestånd.

Artikel 68

Sedentära arter

Denna del äger ej tillämpning på sedentära arter, såsom dessa definieras i

artikel 77.4.

Artikel 69

Kustlösa staters rätt

1. Kustlösa stater skall ha rätt att i skälig utsträckning delta i nyttjandet av

en lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner

tillhörande kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall tas

till alla berörda staters relevanta ekonomiska och geografiska förhållanden, i

enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i artiklarna 61 och 62.

2. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av berörda

stater genom bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser, varvid

bland annat följande skall beaktas:

a) behovet att undvika skadliga verkningar på kuststaternas fiskesamhällen

eller fiskerinäring;

b) den omfattning i vilken den kustlösa staten enligt bestämmelserna i

denna artikel deltar i, eller enligt existerande bilaterala, subregionala

eller regionala överenskommelser har rätt att delta i, nyttjandet av de

levande tillgångarna i andra kuststaters ekonomiska zoner;

c) den omfattning i vilken andra kustlösa stater och geografiskt

missgynnade stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i

kuststatens ekonomiska zon samt det därav följande behovet att undvika en

särskild belastning på en enskild kuststat eller del av denna;

d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.

3. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det

möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande tillgångarna i

sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater samarbeta i syfte

att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional eller regional grund

för att tillåta kustlösa utvecklingsländer i samma subregion eller region att på

lämpligt sätt och på för alla parter tillfredsställande villkor delta i

nyttjandet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som tillhör kuststater

i subregionen eller regionen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall även de

i punkt 2 nämnda omständigheterna beaktas.

4. Utvecklade kustlösa stater skall enligt bestämmelserna i denna artikel ha

rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast i utvecklade

kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall

tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger andra stater tillstånd

att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska zon, har beaktat behovet att

till ett minimum begränsa skadliga verkningar på fiskesamhällen och störningar i

ekonomin i stater vars medborgare traditionellt har fiskat i zonen.

5. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas i

subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge kustlösa stater i

samma subregion eller region lika rätt eller företrädesrätt till nyttjande av de

levande tillgångarna i de ekonomiska zonerna.

Artikel 70

Geografiskt missgynnade staters rätt

1. Geografiskt missgynnade stater skall, i enlighet med denna artikel och

artiklarna 61 och 62, ha rätt att på skälig grund delta i nyttjandet av en

lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som

tillhör kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall tas till

samtliga berörda staters ekonomiska och geografiska förhållanden.

2. I denna konvention avses med "geografiskt missgynnade stater" kuststater,

inräknat stater belägna vid slutna eller halvslutna hav, vars geografiska läge

gör dem beroende av nyttjandet av de levande tillgångarna i andra staters

ekonomiska zoner i subregionen eller regionen för att få rimlig tillgång till

fisk som föda åt sin befolkning eller delar av befolkningen, samt i kuststater

som inte kan göra anspråk på någon egen ekonomisk zon.

3. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av berörda

stater genom bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser, med

hänsyn tagen till bland annat följande:

a) behovet att undvika skadliga verkningar på kuststatens fiskesamhällen

eller fiskerinäring;

b) den omfattning i vilken den geografiskt missgynnade staten enligt

bestämmelserna i denna artikel deltar i, eller enligt befintliga

bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser har rätt att

delta i, nyttjandet av de levande tillgångarna i andra kuststaters

ekonomiska zoner;

c) den omfattning i vilken andra geografiskt missgynnade stater och

kustlösa stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i

kuststatens ekonomiska zon och det därav följande behovet att undvika en

särskild belastning för en enskild kuststat eller del av denna;

d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.

4. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det

möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande tillgångarna i

sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater samarbeta i syfte

att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional eller regional grund

för att tillåta geografiskt missgynnade utvecklingsländer i samma subregion

eller region att på lämpligt sätt och på för alla parter tillfredsställande

villkor delta i nyttjandet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som

tillhör kuststater i subregionen eller regionen. Vid tillämpning av denna

bestämmelse skall även de i punkt 3 nämnda omständigheterna beaktas.

5. Geografiskt missgynnade utvecklade stater skall enligt bestämmelserna i denna

artikel ha rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast i

utvecklade kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region, varvid

hänsyn skall tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger andra

stater tillstånd att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska zon, har

beaktat behovet att till ett minimum begränsa skadliga verkningar på

fiskesamhällen och störningar i ekonomin i stater vars medborgare traditionellt

har fiskat i zonen.

6. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas i

subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge geografiskt

missgynnade stater i samma subregion eller region lika rätt eller företrädesrätt

till utvinning av de levande tillgångarna i de ekonomiska zonerna.

Artikel 71

Undantag från tillämpningen av artiklarna 69 och 70

Bestämmelserna i artiklarna 69 och 70 äger ej tillämpning på en kuststat vars

ekonomi till övervägande del är beroende av utvinningen av de levande

tillgångarna i dess ekonomiska zon.

Artikel 72

Inskränkningar beträffande överföring av rättigheter

1. Rättigheter enligt artiklarna 69 och 70 att nyttja de levande tillgångarna

får varken direkt eller indirekt överföras till tredje stater eller deras

medborgare genom upplåtelse eller licens, genom upprättande av joint ventures

eller på något annat sätt som medför sådan överföring, såvida inte berörda

stater kommer överens om annat.

2. Föregående bestämmelse hindrar inte berörda stater från att erhålla tekniskt

eller finansiellt bistånd från tredje stater eller internationella

organisationer för att underlätta utövandet av rättigheter enligt artiklarna 69

och 70, under förutsättning att detta inte får det i punkt 1 angivna resultatet.

Artikel 73

Kontroll av efterlevnaden av kuststatens lagar och andra författningar

1. Kuststaten kan vid utövande av sina suveräna rättigheter att utforska,

nyttja, bevara och förvalta de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen vidta

sådana åtgärder, inbegripet prejning, inspektion, beslag och rättsligt

förfarande, som kan bli nödvändiga för att säkerställa att de lagar och andra

författningar som den antagit i enlighet med denna konvention iakttas.

2. Beslagtagna fartyg och deras besättning skall omedelbart frisläppas, så snart

skälig borgen eller annan säkerhet ställts.

3. Kuststatens straffpåföljder för överträdelser av lagar och andra

författningar rörande fisket i den ekonomiska zonen får inte, i avsaknad av

överenskommelser mellan berörda stater om motsatsen, omfatta fängelsestraff

eller annan form av kroppsstraff.

4. I händelse av beslag eller kvarhållande av utländska fartyg skall kuststaten

på lämpligt sätt omedelbart underrätta flaggstaten om de åtgärder som vidtagits

och de påföljder som senare ådömts.

Artikel 74

Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller intilliggande

kuster

1. Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller

intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av

internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens

stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.

2. Om inte överenskommelse kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda stater

anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.

3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en anda

av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta provisoriska

arrangemang av praktisk natur och får under denna övergångsperiod inte äventyra

eller hindra att den slutliga överenskommelsen uppnås. Sådana arrangemang skall

inte inverka på den slutliga avgränsningen.

4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater, skall

frågor rörande avgränsning av den ekonomiska zonen avgöras i enlighet med

bestämmelserna i denna överenskommelse.

Artikel 75

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. I enlighet med denna del skall den ekonomiska zonens yttre gränslinjer och de

avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med artikel 74 anges i sjökort i en

skala eller skalor som lämpar sig för att fastställa linjernas läge. Där så är

lämpligt, kan förteckningar över koordinater för geografiska punkter med

angivande av geodetiskt datum ersätta sådana yttre gränslinjer eller

avgränsningslinjer.

2. Kuststaten skall vederbörligen publicera sådana sjökort eller förteckningar

över koordinater för geografiska punkter och deponera ett exemplar av varje

sjökort eller förteckning hos Förenta nationernas generalsekreterare.

DEL VI

KONTINENTALSOCKELN

Artikel 76

Definition av kontinentalsockeln

1. En kuststats kontinentalsockel omfattar havsbottnen och dess underlag i

områden under vatten som sträcker sig utanför dess territorialhav i hela den

naturliga förlängningen av dess landterritorium till kontinentalrandens

ytterkant eller till ett avstånd om 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån

territorialhavets bredd beräknas, då kontinentalrandens ytterkant inte sträcker

sig ut till detta avstånd.

2. En kuststats kontinentalsockel får inte sträcka sig utöver de gränser om

vilka stadgas i punkterna 4 - 6.

3. Kontinentalranden omfattar förlängningen under vatten av kuststatens

landmassa och består av havsbottnen och sockelns underlag, kontinentalbranten

och -sluttningen. Den omfattar inte djuphavsbottnen med dess oceanryggar eller

dess underlag.

4 a) I enlighet med denna konvention skall kuststaten fastställa

kontinentalrandens yttre kant, där randen går mer än 200 nautiska mil

utanför de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, antingen

genom

i) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom hänvisning till

de yttersta fixpunkterna, vid vilka tjockleken av de sedimentära

bergarterna är minst en procent av det kortaste avståndet från en

sådan punkt till foten av kontinentalbranten, eller genom

ii) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom hänvisning

till fixpunkter högst 60 nautiska mil från foten av

kontinentalbranten.

b) I avsaknad av bevis på motsatsen skall kontinentalbrantens fot

fastställas som den punkt vid dess bas där förändringen av lutningen är

maximal.

5. Fixpunkterna på den enligt punkt 4 a i och ii dragna linjen för

kontinentalsockelns yttre gränser på havsbottnen får inte överskrida 350

nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas eller

100 nautiska mil från 2500-metersisobaten, som är en linje som förbinder djup på

2500 meter.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 skall på undervattensryggar

kontinentalsockelns yttre gränser inte gå utöver 350 nautiska mil från de

baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. Bestämmelserna i denna

punkt äger ej tillämpning på upphöjningar på havsbottnen som utgör en naturlig

del av kontinentalranden, såsom dess platåer, sluttningar, krön, bankar och

utlöpare.

7. Kuststaten skall fastställa de yttre gränserna för sin kontinentalsockel, där

denna går utanför 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets

bredd beräknas, genom räta linjer på ej mer än 60 nautiska mils längd, vilka

förbinder fixpunkter som fastställs genom koordinatspunkter i latitud och

longitud.

8. Information om kontinentalsockelns gränser skall, då de går utanför 200

nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, av

kuststaten underställas den enligt bilaga II på grundval av rättvis geografisk

representation tillsatta kommissionen för avgränsning av kontinentalsockeln.

Kommissionen skall avge rekommendationer till kuststater i frågor som rör

fastställandet av de yttre gränserna för deras kontinentalsockel. De gränser för

kontinentalsockeln som fastställts av en kuststat på grundval av dessa

rekommendationer skall vara slutgiltiga och bindande.

9. Kuststaten skall hos Förenta nationernas generalsekreterare deponera sjökort

och uppgifter av betydelse, däribland geodetiskt datum, vilka varaktigt

beskriver de yttre gränserna för dess kontinentalsockel. Generalsekreteraren

skall ge vederbörlig publicitet åt dessa.

10. Bestämmelserna i denna artikel inverkar ej på frågan om avgränsning av

kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller intilliggande kuster.

Artikel 77

Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln

1. Kuststaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln i syfte att

utforska den och utvinna dess naturtillgångar.

2. De i punkt 1 avsedda rättigheterna är exklusiva i den meningen att, om inte

kuststaten själv utforskar kontinentalsockeln eller utvinner dess

naturtillgångar, ingen annan får bedriva sådan verksamhet utan kuststatens

uttryckliga medgivande.

3. Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln är oberoende av faktiskt

eller symboliskt besittningstagande eller varje uttrycklig förklaring.

4. De naturtillgångar som avses i denna del omfattar mineraliska och andra icke

levande tillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt de levande organismer

som tillhör sedentära arter, d.v.s. organismer som på det stadium där de kan bli

föremål för fångst antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller är

oförmögna till rörelse annat än i ständig fysisk beröring med havsbottnen eller

dess underlag.

Artikel 78

Rättsordning för överliggande vatten och luftrum samt andra staters rättigheter

och friheter

1. Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln inverkar ej på de rättsregler

som gäller för det överliggande vattnet eller för luftrummet däröver.

2. Kuststatens utövande av rättigheter över kontinentalsockeln får ej hindra

eller på ett oberättigat sätt inkräkta på sjöfarten eller andra staters

rättigheter och friheter, varom stadgas i denna konvention.

Artikel 79

Undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln

1. Alla stater äger rätt att lägga undervattenskablar och rörledningar på

kontinentalsockeln i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Med förbehåll för rätten att vidta skäliga åtgärder för undersökning av

kontinentalsockeln, för bearbetning av dennas naturtillgångar och för

förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från rörledningar får

kuststaten inte hindra utläggande eller bibehållande av sådana kablar eller

rörledningar.

3. Utstakning av rörledningarnas sträckning på kontinentalsockeln måste

godkännas av kuststaten.

4. Inget i denna del påverkar kuststatens rätt att fastställa villkor för kablar

eller rörledningar som fortsätter in på dess territorium eller i dess

territorialhav, eller dess jurisdiktion över kablar och rörledningar som byggs

eller används i samband med undersökningen av dess kontinentalsockel eller vid

bearbetningen av dennas tillgångar eller i samband med verksamheten på

konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under dess jurisdiktion.

5. När undervattenskablar eller rörledningar läggs ut, skall stater ta

vederbörlig hänsyn till befintliga kablar eller rörledningar. I synnerhet får

inte möjligheterna att reparera befintliga kablar eller rörledningar försämras.

Artikel 80

Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner på kontinentalsockeln

Artikel 60 skall på motsvarande sätt tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar

och konstruktioner på kontinentalsockeln.

Artikel 81

Borrningar på kontinentalsockeln

Kuststaten skall ha exklusiv rätt att bemyndiga och reglera borrningar för alla

ändamål på kontinentalsockeln.

Artikel 82

Avgifter och bidrag med avseende på bearbetningen från kontinentalsockeln

utanför 200 nautiska mil

1. Kuststaten skall erlägga avgifter eller bidrag in natura vad avser

bearbetningen av de icke levande tillgångarna från kontinentalsockeln utanför

200 nautiska mil från de baslinjer från vilka territorialhavets bredd beräknas.

2. Avgifter och bidrag skall erläggas årligen efter de första fem

produktionsåren på en viss plats och skall avse den totala produktionen på den

platsen. För det sjätte året skall avgiften eller bidraget utgöra en procent av

produktionsvärdet eller produktionsvolymen på platsen. Procentsatsen skall öka

med en procent för varje följande år fram till det tolfte året och skall

därefter vara sju procent. Till produktionen räknas ej tillgångar som används i

samband med bearbetningen.

3. Ett utvecklingsland, som är nettoimportör av en mineraltillgång som utvunnits

från dess kontinentalsockel, är befriat från de avgifter eller bidrag som avser

denna mineraltillgång.

4. Avgifter eller bidrag skall erläggas genom myndigheten, som skall fördela

dessa medel bland stater som är parter i denna konvention på grundval av

rättvisa fördelningsnormer med hänsyn till utvecklingsländernas, i synnerhet de

minst utvecklades och de kustlösa utvecklingländernas, intressen och behov.

Artikel 83

Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller

intilliggande kuster

1. Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller

intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av

internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens

stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.

2. Om överenskommelse inte kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda stater

anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.

3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en anda

av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta provisoriska

arrangemang av praktisk natur och under denna övergångsperiod inte äventyra

eller försvåra uppnåendet av en slutlig överenskommelse. Dessa arrangemang skall

inte inverka på den slutliga avgränsningen.

4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater, skall

frågor rörande avgränsning av kontinentalsockeln avgöras i enlighet med

bestämmelserna i den överenskommelsen.

Artikel 84

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. I enlighet med denna del skall de yttre begränsningslinjerna för

kontinentalsockeln och de avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med artikel

83 anges i sjökort i en skala eller skalor som är tillräckliga för att deras

läge skall kunna fastställas. Där så är lämpligt, kan förteckningar över

koordinater för geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum ersätta

dessa yttre begränsningslinjer eller avgränsningslinjer.

2. Kuststaten skall ge vederbörlig publicitet åt sådana sjökort eller

förteckningar över koordinater för geografiska punkter och skall deponera ett

exemplar av varje sådant sjökort eller sådan förteckning hos Förenta nationernas

generalsekreterare och, i den händelse dessa anger de yttre begränsningslinjerna

för kontinentalsockeln, hos myndighetens generalsekreterare.

Artikel 85

Anläggande av tunnlar

Denna del inverkar ej på kuststatens rätt att utnyttja havsbottnens underlag

genom att anlägga tunnlar, oavsett vattendjupet ovanför detta.

DEL VII

DET FRIA HAVET

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 86

Tillämpning av bestämmelserna i denna del

Bestämmelserna i denna del äger tillämpning på alla delar av havet vilka inte

hör till en stats ekonomiska zon, territorialhav eller inre vatten eller till en

arkipelagstats arkipelagvatten. Denna artikel inskränker ej de friheter som alla

stater åtnjuter i enlighet med artikel 58 i den ekonomiska zonen.

Artikel 87

Det fria havets frihet

1. Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller

kustlösa stater. Det fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som

fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler. Den omfattar för

såväl kuststater som kustlösa stater bland annat

a) frihet till sjöfart;

b) frihet till överflygning;

c) frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar enligt del VI;

d) frihet att uppföra konstgjorda öar och andra enligt folkrätten tillåtna

anläggningar enligt del VI;

e) frihet till fiske enligt villkoren i kapitel 2;

f) frihet till vetenskaplig forskning enligt del VI och XIII.

2. Dessa friheter skall utövas av alla stater med vederbörlig hänsyn till andra

staters intressen vid deras utövande av det fria havets frihet samt med

vederbörlig hänsyn till rättigheter enligt denna konvention med avseende på

verksamheter inom området.

Artikel 88

Det fria havets användning uteslutande för fredliga ändamål

Det fria havet skall användas uteslutande för fredliga ändamål.

Artikel 89

Ogiltiga anspsråk på suveränitet över det fria havet

Ingen stat kan göra giltiga anspråk på suveränitet över någon del av det fria

havet.

Artikel 90

Rätt till sjöfart

Varje stat, vare sig den har kust eller ej, har rätt att låta fartyg, som för

dess flagg, segla på det fria havet.

Artikel 91

Fartygs nationalitet

1. Varje stat skall fastställa villkoren för att dess nationalitet skall tiller-

kännas fartyg, villkoren för fartygs registrering inom dess territorium samt

villkoren för rätten att föra dess flagg. Fartyg har den stats nationalitet vars

flagg de äger rätt att föra. Det måste föreligga ett verkligt samband mellan

staten och fartyget.

2. Varje stat skall för fartyg, som den har tillerkänt rätt att föra dess flagg,

utfärda dokument som utvisar detta.

Artikel 92

Fartygs status

1. Fartyg skall segla under endast en stats flagg och vara underkastade denna

stats exklusiva jurisdiktion på det fria havet utom i undantagsfall, varom

uttryckligen stadgas i internationella fördrag eller i denna konvention. Fartyg

får inte byta flagg under resa eller medan det befinner sig i anlöpningshamn,

utom då det är fråga om verklig överföring av äganderätten eller ändrad

registrering.

2. Fartyg, som seglar under två eller flera staters flagg och nyttjar dem efter

godtycke, får inte åberopa någon av de ifrågavarande nationaliteterna gentemot

annan stat och får anses likställt med fartyg som saknar nationalitet.

Artikel 93

Fartyg som för Förenta nationernas, dess fackorgans eller Internationella

atomenergiorganets flagg

Föregående artiklar inverkar ej på fartyg som är anlitade i officiell tjänst av

Förenta nationerna, dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet och

som för något av dessa organs flagg.

Artikel 94

Flaggstatens skyldigheter

1. Varje stat skall med avseende på administrativa, tekniska och sociala frågor

utöva faktisk jurisdiktion och kontroll över fartyg som för dess flagg.

2. Varje stat skall särskilt

a) föra fartygsregister, som innehåller namn och kännetecknande uppgifter

vad avser fartyg som för dess flagg, med undantag av de fartyg som ej

omfattas av allmänt godtagna internationella regler på grund av deras ringa

storlek; och

b åta sig jurisdiktion enligt nationell rätt över varje fartyg som

för dess flagg samt över dess befälhavare, övrigt befäl och manskap

med avseende på administrativa, tekniska och sociala frågor rörande

fartyget.

3. Varje stat skall vidta sådana åtgärder i fråga om fartyg under dess flagg som

är nödvändiga för att trygga säkerheten till sjöss med hänsyn till bl. a.

a) fartygets konstruktion, utrustning och sjövärdighet;

b) fartygets bemanning samt besättningens arbetsförhållanden och

utbildning, med beaktande av tillämpliga internationella överenskommelser

och rekommendationer;

c) användning av signaler, upprätthållande av kommunikationer samt

förhindrande av kollisioner.

4. Dessa åtgärder skall omfatta sådana som är nödvändiga för att säkerställa att

a) varje fartyg, före registrering och därefter med lämpliga mellanrum,

besiktigas av sakkunnig skeppsbesiktningsman och har de sjökort och

nautiska publikationer samt den navigationsutrustning och de

navigationsinstrument ombord som är lämpliga för fartygets säkra

framförande;

b) befälhavaren och övrigt befäl på varje fartyg har erforderlig kompetens,

särskilt vad beträffar sjömanskap, navigering, kommunikationer och

skeppsmaskinteknik samt att besättningen, vad avser kompetens och storlek,

är lämplig för fartygets typ, storlek, maskineri och utrustning;

c) befälhavaren, övrigt befäl och, i lämplig utsträckning, manskapet är

fullt förtrogna med och skyldiga att följa tillämpliga internationella

regler rörande säkerheten för människoliv till sjöss, förhindrande av

kollisioner, förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av havet

samt upprätthållande av radioförbindelser.

5. Vid vidtagande av de i punkterna 3 och 4 angivna åtgärderna skall varje stat

följa allmänt godtagna internationella regler, förfaranden och praxis samt vidta

de mått och steg som kan bli nödvändiga för att säkerställa att dessa följs.

6. En stat, som har uppenbara skäl att tro att vederbörlig jurisdiktion och

kontroll över ett fartyg inte har utövats, kan rapportera detta till

flaggstaten. Vid mottagandet av en sådan rapport skall flaggstaten undersöka

saken och, om så är lämpligt, vidta erforderliga åtgärder för att avhjälpa

situationen.

7. Varje stat skall låta en eller flera sakkunniga personer utreda varje

sjöolycka eller navigeringsincident på det fria havet som ett fartyg som för

dess flagg är inblandat i och som förorsakar förlust av människoliv eller

allvarlig skada på medborgare i annan stat eller allvarlig skada på fartyg eller

anläggningar tillhörande annan stat eller på den marina miljön. Flaggstaten och

den andra staten skall samarbeta vid alla utredningar som görs av denna andra

stat om varje sådan sjöolycka eller sådan navigeringsincident.

Artikel 95

Immunitet för örlogsfartyg på det fria havet

Örlogsfartyg är på det fria havet endast underkastade den stats jurisdiktion

vars flagg de för.

Artikel 96

Immunitet för fartyg som endast nyttjas i icke-kommersiell statlig tjänst

Fartyg, som ägs eller drivs av en stat och endast nyttjas i icke-kommersiell

statlig tjänst, skall på det fria havet vara underkastade endast den stats

jurisdiktion vars flagg de för.

Artikel 97

Straffrättslig jurisdiktion avseende kollision eller annan navigeringsincident

1. I händelse av kollision eller annan navigeringsincident, som berör fartyg på

det fria havet och som medför straffrättsligt eller disciplinärt ansvar för

befälhavare eller annan person i tjänst på fartyget, får straffrättsligt eller

disciplinärt förfarande ej inledas mot sådan person inför andra judiciella eller

administrativa myndigheter än myndigheterna i flaggstaten eller i den stat där

personen är medborgare.

2. I disciplinära frågor skall endast den stat som har utfärdat sjökaptensbrev,

behörighetsbevis eller tillståndsbevis ha rätt att efter vederbörligt rättsligt

förfarande återkalla sådana bevis och tillstånd, även om innehavaren inte är

medborgare i den stat som utfärdat dessa.

3. Inga andra än flaggstatens myndigheter äger ens för undersökning rätt att

förordna om beslag, kvarstad eller liknande åtgärd beträffande fartyg.

Artikel 98

Skyldighet att lämna bistånd

1. Varje stat skall kräva att befälhavare på fartyg som för dess flagg, i den

mån så är möjligt utan allvarlig fara för fartyget, dess besättning eller

passagerare

a) bistår varje person som anträffas på havet och befinner sig i sjönöd;

b) så snabbt som möjligt vidtar åtgärder för att rädda personer som råkat i

sjönöd, om han underrättats om deras behov av bistånd, i den mån sådana

åtgärder skäligen kan förväntas av honom;

c) efter kollision bistår det andra fartyget, dess besättning och

passagerare och, där så är möjligt, meddelar det andra fartyget namnet på

sitt eget fartyg, dess hemort samt närmaste hamn, som fartyget avser

anlöpa.

2. Varje kuststat skall främja inrättandet, driften och upprätthållandet av en

ändamålsenlig och effektiv sjöräddningstjänst för tryggandet av säkerheten på

och över havet samt, när omständigheterna så kräver, för detta ändamål samarbeta

med grannstaterna genom ömsesidiga regionala arrangemang.

Artikel 99

Förbud mot transport av slavar

Varje stat skall vidta effektiva åtgärder för att förhindra och bestraffa

transport av slavar på fartyg som äger rätt att föra dess flagg samt för att

förhindra olagligt nyttjande av dess flagg för sådant ändamål. En slav som tar

sin tillflykt till något fartyg skall därigenom vara fri, oberoende av fartygets

flagg.

Artikel 100

Skyldighet att samarbeta vid bekämpning av sjöröveri

Alla stater skall i största möjliga utsträckning samarbeta för att bekämpa

sjöröveri på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats

jurisdiktion.

Artikel 101

Definition av sjöröveri

Som sjöröveri betraktas följande handlingar:

a) varje olaglig våldshandling, kvarhållande eller plundring som besättning

eller passagerare på privat fartyg eller luftfartyg begår för privata

ändamål och som är riktat mot

i) annat fartyg eller luftfartyg eller mot personer eller egendom

ombord på sådant fartyg eller luftfartyg på det fria havet;

ii) fartyg, luftfartyg, personer eller egendom på en plats utanför

någon stats jurisdiktion;

b) frivilligt deltagande i ett fartygs eller luftfartygs verksamhet med

kännedom om de fakta av vilka följer att det är ett piratfartyg eller

piratluftfartyg;

c) anstiftan till eller uppsåtlig medhjälp till handling som anges i a

eller b.

Artikel 102

Sjöröveri som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller statsluftfartyg vars

besättning har gjort myteri

Sjöröveri enligt artikel 101, som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller

statsluftfartyg vars besättning har gjort myteri och övertagit kontrollen över

fartyget eller luftfartyget, är likställt med handlingar som begås av privat

fartyg eller luftfartyg.

Artikel 103

Definition av piratfartyg och piratluftfartyg

Fartyg eller luftfartyg anses vara piratfartyg eller piratluftfartyg, om de

personer som har den huvudsakliga kontrollen har för avsikt att nyttja det för

någon i artikel 101 angiven handling. Detsamma gäller om fartyget eller

luftfartyget har nyttjats för sådan handling, så länge det kontrolleras av

personer som har gjort sig skyldiga till handlingen.

Artikel 104

Bibehållande eller förlust av ett piratfartygs eller piratluftfartygs

nationalitet

Fartyg eller luftfartyg får bibehålla sin nationalitet, även om det har blivit

ett piratfartyg eller piratluftfartyg. Bibehållandet eller förlusten av

nationalitet regleras av lagarna i den stat från vilken nationaliteten härleder

sig.

Artikel 105

Uppbringning av piratfartyg eller piratluftfartyg

Varje stat får på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats

jurisdiktion uppbringa piratfartyg eller piratluftfartyg eller fartyg eller

luftfartyg som tagits genom sjöröveri och befinner sig under kontroll av pirater

samt gripa de personer och ta i beslag den egendom som finns ombord på fartyget

eller luftfartyget. Domstol i den stat som förordnat om åtgärden får bestämma de

straff som skall utdömas och även vilka åtgärder som skall vidtas i fråga om

fartyg, luftfartyg eller egendom, dock med beaktande av de rättigheter som

tillkommer tredje man som handlat i god tro.

Artikel 106

Ersättningsskyldighet för uppbringning utan tillräckliga skäl

Då fartyg eller luftfartyg som misstänks för sjöröveri har uppbringats utan

tillräckliga skäl, skall den stat som verkställt åtgärden vara ansvarig för

varje på grund därav uppkommen förlust eller skada gentemot den stat vars

nationalitet fartyget eller luftfartyget har.

Artikel 107

Fartyg och luftfartyg som äger rätt att verkställa uppbringning på grund av

sjöröveri

Uppbringning på grund av sjöröveri får endast verkställas av örlogsfartyg eller

militärt luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är försedda med

tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i statlig tjänst och

bemyndigade därtill.

Artikel 108

Olaga handel med narkotika och psykotropa ämnen

1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa olaga handel med narkotika och

psykotropa ämnen, vilken bedrivs av fartyg på det fria havet i strid med

internationella konventioner.

2. Varje stat, som har skälig anledning att tro att ett fartyg som för dess

flagg ägnar sig åt olaga handel med narkotika eller psykotropa ämnen, kan begära

andra staters medverkan för att stoppa sådan handel.

Artikel 109

Otillåten utsändning från det fria havet

1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa otillåten utsändning från det fria

havet.

2. I denna konvention avses med otillåten utsändning utsändning från ett fartyg

eller en anläggning på det fria havet av ljudradio- eller televisionssändningar,

som i strid med internationella bestämmelser är avsedda att mottas av

allmänheten, dock med undantag av utsändning av nödsignaler.

3. En person som ägnar sig åt otillåten utsändning får lagföras vid domstol i

a) fartygets flaggstat,

b) anläggningens registreringsstat,

c) stat där personen är medborgare,

d) stat där sändningarna kan mottas, eller

e) stat där tillåtna radioförbindelser störs.

4. En stat, som har jurisdiktion enligt punkt 3, får på det fria havet, i

enlighet med artikel 110, gripa varje person eller förordna om kvarstad

beträffande varje fartyg som ägnar sig åt otillåten radiosändning samt ta

sändarutrustningen i beslag.

Artikel 110

Rätt till undersökning

1. Utom i de fall då ingripandet grundar sig på avtalsenliga befogenheter, äger

ett örlogsfartyg som på det fria havet möter ett utländskt fartyg, vilket inte

har rätt till full immunitet i enlighet med artiklarna 95 och 96, inte rätt att

preja detta, såvida det inte finns skälig anledning att misstänka att

a) fartyget används för sjöröveri,

b) fartyget används för slavhandel,

c) fartyget används för otillåten utsändning, och örlogsfartygets flaggstat

har jurisdiktion enligt artikel 109,

d) fartyget saknar nationalitet, eller

e) fartyget, även om det för främmande flagg eller vägrar att visa flagg, i

själva verket har samma nationalitet som örlogsfartyget.

2. I de fall som avses i punkt 1 får örlogsfartyget undersöka om fartyget har

rätt till den flagg som det för. För detta ändamål får det sända en båt, under

befäl av en officer, till det misstänkta fartyget. Om misstanke kvarstår efter

det att dokumenten granskats, får örlogsfartyget företa en ytterligare

undersökning ombord på fartyget, vilken måste utföras med största möjliga

hänsyn.

3. Om misstankarna visar sig vara ogrundade, och om det bordade fartyget inte

har begått någon handling som ger fog för misstankarna, skall det få ersättning

för varje uppkommen förlust eller skada.

4. Dessa bestämmelser gäller i tillämpliga delar för militära luftfartyg.

5. Dessa bestämmelser gäller även för andra vederbörligen bemyndigade fartyg

eller luftfartyg som är försedda med tydliga kännetecken och identifierbara

såsom varande i statlig tjänst.

Artikel 111

Rätt till omedelbart förföljande

1. Omedelbart förföljande av utländskt fartyg kan tillgripas, då kuststatens

behöriga myndigheter har goda skäl att tro att fartyget har brutit mot denna

stats lagar och andra författningar. Sådant förföljande måste påbörjas, då det

utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i den förföljande

statens inre vatten, arkipelagvatten, territorialhav eller angränsande zon och

får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om

förföljandet inte har avbrutits. Det är inte nödvändigt att även det fartyg som

ger order att stanna befinner sig i territorialhavet eller den angränsande

zonen, när det utländska fartyget i territorialhavet eller den angränsande zonen

erhåller denna order. Om det utländska fartyget befinner sig i sådan angränsande

zon som avses i artikel 33, får förföljande endast ske om de rättigheter kränkts

för vilkas skydd zonen upprättats.

2. Rätten till omedelbart förföljande gäller i tillämpliga delar vid

överträdelser i den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln, innefattande

säkerhetszoner runt anläggningar på kontinentalsockeln, av kuststatens lagar och

andra författningar som i enlighet med denna konvention är tillämpliga på den

ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln, innefattande sådana säkerhetszoner.

3. Rätten till omedelbart förföljande upphör så snart det förföljda fartyget

kommer in på sitt eget lands eller tredje lands territorialhav.

4. Omedelbart förföljande anses inte ha påbörjats, såvida inte det förföljande

fartyget, med lämpliga tillgängliga medel, konstaterat att det förföljda

fartyget, eller någon av dess båtar eller andra farkoster som arbetar i lag och

använder sig av det förföljda fartyget som moderfartyg, befinner sig innanför

territorialhavets gränser, eller, i förekommande fall, i den angränsande zonen

eller den ekonomiska zonen eller över kontinentalsockeln. Förföljandet får inte

påbörjas förrän synlig eller hörbar stoppsignal har utsänts från ett avstånd

varifrån den kan ses eller höras av det utländska fartyget.

5. Rätten till omedelbart förföljande kan endast utövas av örlogsfartyg eller

militära luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är försedda med

tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i statens tjänst och

bemyndigade därtill.

6. Då omedelbart förföljande utförs av luftfartyg

a) gäller bestämmelserna i punkterna 1 till 4 i tillämpliga delar,

b) måste luftfartyg som beordrar fartyget att stanna självt aktivt förfölja

detta till dess att kuststaten tillhörigt fartyg eller annat luftfartyg som

tillkallats av luftfartyget anländer för att överta förföljandet, såvida

inte luftfartyget självt förmår uppbringa fartyget. För att motivera att

fartyget uppbringats utanför territorialhavet är det inte tillräckligt att

luftfartyget observerat att fartyget gjort eller kan misstänkas ha gjort sig

skyldigt till överträdelser, om fartyget inte har såväl beordrats att stanna

som förföljts av luftfartyget självt eller av andra luftfartyg eller fartyg

som utan avbrott fortsätter förföljandet.

7. Frisläppande av fartyg, som uppbringats inom en stats jurisdiktionsområde och

eskorterats till hamn i denna stat för utredning av behöriga myndigheter, kan

inte krävas enbart på grund av att fartyget under sin färd eskorterades genom en

del av den ekonomiska zonen eller det fria havet, om förhållandena

nödvändiggjorde detta.

8. Om fartyg har stoppats eller uppbringats utanför territorialhavet under

omständigheter som inte berättigar till utövande av rätten till omedelbart

förföljande, skall det få ersättning för därigenom uppkommen förlust eller

skada.

Artikel 112

Rätten att lägga ut undervattenskablar och rörledningar

1. Alla stater äger rätt att lägga ut undervattenskablar och rörledningar på det

fria havets botten utanför kontinentalsockeln.

2. Artikel 79.5 gäller för sådana kablar och rörledningar.

Artikel 113

Brott eller skada på undervattenskabel eller rörledning

Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att

straffbelägga handling som uppsåtligen eller genom vårdslöshet vållas ombord på

ett fartyg som för dess flagg eller av person underkastad dess jurisdiktion, om

handlingen medför brott eller skada på undervattenskabel i det fria havet,

varigenom telegraf- eller telefonförbindelse kan avbrytas eller hindras, eller

på undervattensrörledning eller högspänningskabel. Denna föreskrift omfattar

även handling som är avsedd att leda till eller som kan framkalla fara för

sådant brott eller sådan skada. Den gäller dock inte om brottet eller skadan

vållats av personer som, efter att ha vidtagit alla nödvändiga

försiktighetsåtgärder för att undvika sådant brott eller sådan skada, handlade

endast i den vällovliga avsikten att rädda sina liv eller fartyg.

Artikel 114

Brott eller skada på annan undervattenskabel eller rörledning som förorsakats av

ägare till undervattenskabel eller rörledning

Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att

personer under dess jurisdiktion vilka är ägare till undervattenskabel eller

rörledning i det fria havet skall stå för reparationskostnaderna, om de vid

utläggning eller reparation av denna kabel eller rörledning förorsakar brott

eller skada på annan kabel eller rörledning.

Artikel 115

Ersättning för förlust som lidits vid undvikande av skada på undervattenskabel

eller rörledning

Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att

säkerställa att fartygsägare som kan bevisa att de har offrat ankare, nät eller

annat fiskeredskap för att undvika skada på undervattenskabel eller rörledning

erhåller ersättning av ägaren till kabeln eller rörledningen, förutsatt att

fartygsägaren på förhand har vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder.

KAPITEL 2. BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV DE LEVANDE TILLGÅNGARNA I DET FRIA HAVET

Artikel 116

Rätt till fiske på det fria havet

Alla stater har rätt att låta sina medborgare bedriva fiske på det fria havet

med förbehåll för

a) deras fördragsenliga förpliktelser,

b) kuststaternas rättigheter och skyldigheter samt deras intressen varom

stadgas bl.a. i artikel 63.2 och i artiklarna 64 till 67, och

c) bestämmelserna i detta kapitel.

Artikel 117

Staternas skyldighet att med avseende på sina medborgare vidta åtgärder för

bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet

Alla stater är skyldiga att själva eller i samarbete med andra stater vidta de

åtgärder, med avseende på sina medborgare, som behövs för att bevara de levande

tillgångarna i det fria havet.

Artikel 118

Samarbete mellan stater för bevarande och förvaltning av de levande tillgångarna

Staterna skall samarbeta med varandra för att bevara och förvalta de levande

tillgångarna i det fria havet. Stater vars medborgare nyttjar samma levande

tillgångar eller olika levande tillgångar inom samma område skall inleda

förhandlingar i syfte att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bevara

dessa levande tillgångar. De skall, då så är lämpligt, samarbeta för att

upprätta subregionala eller regionala fiskeriorganisationer för detta ändamål.

Artikel 119

Bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet

1. Vid fastställande av den tillåtna fångsten och andra åtgärder för att bevara

de levande tillgångarna i det fria havet skall staterna

a) vidta sådana åtgärder som, utformade på grundval av de bästa

vetenskapliga fakta som staterna har tillgång till, syftar till att

bibehålla bestånd av nyttjade arter på, eller återställa dessa bestånd till,

nivåer som ger största hållbara avkastning med hänsyn till relevanta

miljöfaktorer och ekonomiska faktorer, inbegripet utvecklingsländernas

särskilda behov, varvid hänsyn skall tas till fiskerimönstret, beståndens

ömsesidiga beroende samt allmänt rekommenderade internationella

miniminormer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala,

b) beakta verkningarna på de arter som är förbundna med, eller beroende av,

nyttjade arter i syfte att bibehålla bestånd av sådana förbundna eller

beroende arter på, eller återställa dessa bestånd till, nivåer som ligger

över de nivåer på vilka deras förnyelse allvarligt hotas.

2. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och

fiskeansträngningar samt andra uppgifter av betydelse för att bevara fiskbestånd

skall regelbundet lämnas och utbytas genom de härför mest lämpade behöriga

internationella organisationerna, vare sig dessa är subregionala, regionala

eller globala, och med deltagande av alla berörda stater.

3. Berörda stater skall säkerställa att åtgärder för bevarande och deras

genomförande varken formellt eller faktiskt diskriminerar fiskare i någon stat.

Artikel 120

Havsdäggdjur

Artikel 65 äger också tillämpning på bevarande och förvaltning av havsdäggdjur i

det fria havet.

DEL VIII

RÄTTSORDNING FÖR ÖAR

Artikel 121

Rättsordning för öar

1. En ö är ett av naturen bildat landområde, som är omgivet av vatten och som

förblir ovan vatten vid flod.

2. Med undantag av vad som stadgas i punkt 3 fastställs en ös territorialhav,

angränsande zon, ekonomiska zon och kontinentalsockel i enlighet med de

bestämmelser i denna konvention som gäller för annat landterritorium.

3. Klippor, på vilka människor inte kan vara bosatta eller som inte kan ha eget

näringsliv, skall inte ha någon ekonomisk zon eller kontinentalsockel.

Del IX

SLUTNA ELLER HALVSLUTNA HAV

Artikel 122

Definition

I denna konvention avses med slutet eller halvslutet hav en bukt, en vik eller

ett hav som omges av två eller flera stater och förbinds med ett annat hav genom

ett trångt utlopp eller som helt eller huvudsakligen utgörs av två eller flera

kuststaters territorialhav och ekonomiska zoner.

Artikel 123

Samarbete mellan stater som gränsar till slutna eller halvslutna hav

Stater som gränsar till ett slutet eller halvslutet hav skall samarbeta med

varandra när de utövar sina rättigheter och fullgör sina skyldigheter enligt

denna konvention. För detta ändamål skall de direkt eller genom en lämplig

regional organisation sträva efter att

a) samordna förvaltning, bevarande, undersökning och nyttjande av de levande

tillgångarna i havet,

b) samordna genomförandet av sina rättigheter och skyldigheter med hänsyn

till skydd och bevarande av den marina miljön,

c) samordna sin vetenskapliga forskningspolitik och, där så är lämpligt,

bedriva gemensamma vetenskapliga forskningsprogram i området, samt

d) i förekommande fall anmoda andra intresserade stater eller

internationella organisationer att samarbeta med dem vid genomförandet av

bestämmelserna i denna artikel.

DEL X

KUSTLÖSA STATERS RÄTT TILL TILLTRÄDE TILL OCH FRÅN HAVET SAMT TRANSITFRIHET

Artikel 124

Terminologi

1. I denna konvention avses med

a) kustlös stat en stat som ej har någon havskust;

b) transitstat en stat med eller utan havskust, belägen mellan en kustlös

stat och havet, genom vars territorium transitotrafik äger rum;

c) transitotrafik transitering av passagerare, bagage, varor och

transportmedel över en eller flera transitstaters territorium, då

transporten över sådant territorium, med eller utan omlastning, uppläggning

eller lossning av varorna eller ändring i transportsättet, endast utgör en

del av en hel resa, som börjar eller slutar inom den kustlösa statens

territorium;

d) transportmedel

i) rullande järnvägsmateriel, havs-, sjö- och flodgående farkost samt

vägfordon;

ii) när de lokala förhållandena så kräver, bärare och lastdjur.

2. Kustlösa stater och transitstater kan, genom överenskommelse dem emellan, i

transportmedel även inbegripa rörledningar och gasledningar samt andra

transportmedel än de som nämns i punkt 1.

Artikel 125

Rätt till tillträde till och från havet samt transitfrihet

1. Kustlösa stater skall ha rätt till tillträde till och från havet för utövande

av de rättigheter varom stadgas i denna konvention, innefattande de rättigheter

som rör det fria havets frihet och mänsklighetens gemensamma arvedel. För detta

ändamål skall kustlösa stater åtnjuta transitfrihet genom transitstaternas

territorium med alla slag av transportmedel.

2. Villkor och bestämmelser för utövande av transitfrihet skall regleras mellan

berörda kustlösa stater och transitstater genom bilaterala, subregionala eller

regionala överenskommelser.

3. Transitstater skall vid utövande av sin fulla suveränitet över sitt

territorium ha rätt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

de i denna del angivna rättigheterna och anordningarna för kustlösa stater på

intet sätt gör intrång i deras legitima intressen.

Artikel 126

Undantag från tillämpningen av mest gynnad nationsklausulen

Såväl bestämmelserna i denna konvention som särskilda överenskommelser om

utövande av rätten till tillträde till och från havet, vilka fastställer de

kustlösa staternas rättigheter och lättnader på grund av deras speciella

geografiska läge, är undantagna från tillämpningen av mest gynnad

nationsklausulen.

Artikel 127

Tullar, skatter och andra avgifter

1. Transitotrafik skall inte belastas med tullar, skatter eller andra avgifter

med undantag av avgifter som uttas för särskilda tjänster i samband med sådan

trafik.

2. Transportmedel och andra anordningar som tillhandahålls och används av

kustlösa stater vid transitering skall inte belastas med högre skatter eller

avgifter än de som uttas för transitstaternas användning av transportmedel.

Artikel 128

Frizoner och andra tullanordningar

För att underlätta transitotrafiken kan frizoner eller andra tullanordningar i

införsel- och utförselhamnar tillhandahållas i transitstaterna genom

överenskommelse mellan dessa stater och de kustlösa staterna.

Artikel 129

Samarbete vid anläggning och förbättring av transportmedel

När transitstater saknar transportmedel för att tillgodose transitfriheten,

eller när befintliga transportmedel, inklusive hamnanläggningar och utrustning,

i något avseende är otillfredsställande, får transitstaterna och berörda

kustlösa stater samarbeta vid anläggning eller förbättring av dessa.

Artikel 130

Åtgärder för att undvika eller avhjälpa förseningar eller andra svårigheter av

teknisk natur i transitotrafik

1. Transitstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att undvika förseningar

eller andra svårigheter av teknisk natur i transitotrafik.

2. Skulle sådana förseningar eller svårigheter uppstå, skall transitstaternas

och de berörda kustlösa staternas behöriga myndigheter samarbeta för att

skyndsamt avhjälpa dem.

Artikel 131

Lika behandling i hamnar

Fartyg som för kustlösa staters flagg skall i hamnar åtnjuta samma behandling

som andra utländska fartyg.

Artikel 132

Beviljande av mer vittgående lättnader

Denna konvention upphäver inte på något sätt de transiteringslättnader som är

mer vittgående än de som föreskrivs i denna konvention och som överenskommits

mellan konventionsstater eller beviljats av en konventionsstat. Denna konvention

utgör ej heller något hinder för konventionsstaterna att i framtiden bevilja

sådana lättnader.

DEL XI

OMRÅDET

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 133

Terminologi

I denna del avses med

a) tillgångar alla fasta, flytande eller gasformiga mineraltillgångar

belägna inom området, på eller under havsbottnen, inbegripet flermetalliska

noduler;

b) mineral sådana tillgångar som utvinns inom området.

Artikel 134

Denna dels tillämpningsområde

1. Denna del är tillämplig på området.

2. Verksamheter inom området regleras enligt bestämmelserna i denna del.

3. Kraven rörande deponering och offentliggörande av sjökort eller förteckningar

över koordinater för geografiska punkter, vilka visar de gränser som anges i

artikel 1.1(1) återfinns i del VI.

4. Ingenting i denna artikel skall påverka fastställandet av kontinentalsockelns

yttre gränser i enlighet med del VI eller giltigheten av avtal rörande

avgränsning mellan stater med motstående eller intilliggande kuster.

Artikel 135

Rättsordning för överliggande vatten och luftrum

Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet

härmed skall påverka rättsordningen för områdets överliggande vatten eller för

luftrummet ovanför dessa vatten.

KAPITEL 2. PRINCIPER GÄLLANDE FÖR OMRÅDET

Artikel 136

Mänsklighetens gemensamma arvedel

Området och dess tillgångar utgör mänsklighetens gemensamma arvedel.

Artikel 137

Rättsordning för området och dess tillgångar

1. Ingen stat får göra anspråk på eller utöva suveränitet eller suveräna

rättigheter över någon del av området eller dess tillgångar, och inte heller får

en stat eller en fysisk eller juridisk person ta någon del därav i besittning.

Ett sådant anspråk eller utövande av suveränitet eller suveräna rättigheter

eller ett sådant besittningstagande skall inte erkännas.

2. Alla rättigheter till områdets tillgångar tillkommer mänskligheten i dess

helhet, på vars vägnar myndigheten skall handla. Dessa tillgångar kan inte

överlåtas. Mineral som utvunnits från området får överlåtas, dock endast i

enlighet med denna del och myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

3. En stat eller en fysisk eller juridisk person får göra anspråk på, förvärva

eller utöva rättigheter avseende de mineral som utvinns från området endast i

enlighet med denna del. I annat fall får ett sådant anspråk, förvärv eller

utövande av dessa rättigheter inte erkännas.

Artikel 138

Staters allmänna uppträdande i förhållande till området

Staters allmänna uppträdande i förhållande till området skall överensstämma med

bestämmelserna i denna del, de i Förenta nationernas stadga fastställda

principerna och andra folkrättsliga regler i syfte att bevara fred och säkerhet

samt främja internationellt samarbete och ömsesidig förståelse.

Artikel 139

Ansvaret för efterlevnad av bestämmelserna samt skadeståndsskyldighet

1. Konventionsstaterna skall vara ansvariga för att säkerställa att verksamheter

inom området, vare sig de bedrivs av konventionsstater eller av statliga företag

eller av fysiska eller juridiska personer, som är medborgare eller är

registrerade i konventionsstater eller faktiskt kontrolleras av dessa eller av

deras medborgare, bedrivs i enlighet med denna del. Samma ansvarighet åvilar

internationella organisationer beträffande den verksamhet inom området som de

bedriver.

2. Med förbehåll för folkrättens regler och bilaga III artikel 22 skall en skada

som förorsakats genom att en konventionsstat eller en internationell

organisation underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt denna del, medföra

skadeståndsskyldighet; konventionsstater och internationella organisationer som

bedriver gemensam verksamhet skall ha solidarisk skadeståndsskyldighet. En

konventionsstat skall dock inte vara skadeståndsskyldig beträffande en skada som

uppkommit till följd av att en person, som staten enligt artikel 153.2 b

garanterar, har underlåtit att iaktta bestämmelserna i denna del, om

ifrågavarande stat har vidtagit alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att

säkerställa ett faktiskt iakttagande i enlighet med artikel 153.4 och bilaga III

artikel 4.4.

3. Konventionsstater som är medlemmar i internationella organisationer skall

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa tillämpningen av denna artikel vad

avser organisationerna.

Artikel 140

Mänsklighetens bästa

1. Verksamheter i området skall enligt de särskilda föreskrifterna i denna del

utövas till hela mänsklighetens bästa, utan hänsyn till staternas geografiska

läge, vare sig det rör sig om kuststater eller kustlösa stater, och med särskilt

beaktande av utvecklingsländernas intressen och behov samt av de folk som inte

uppnått full självständighet eller någon annan form av självstyre erkänt av

Förenta nationerna i enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV) och

andra tillämpliga, av generalförsamlingen antagna resolutioner.

2. Myndigheten skall tillse att finansiella och andra ekonomiska vinster, som

uppkommit till följd av verksamheter i området, fördelas rättvist genom någon

lämplig metod på icke-diskriminerande grundval i enlighet med artikel 160.2 f i.

Artikel 141

Användning av området för uteslutande fredliga ändamål

Området skall vara öppet för användning för uteslutande fredliga ändamål av alla

stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater, utan diskriminering och

med förbehåll för övriga bestämmelser i denna del.

Artikel 142

Kuststaters rättigheter och legitima intressen

1. Vad avser fyndigheter i området vilka är belägna över gränserna för nationell

jurisdiktion, skall verksamheter i området utövas med vederbörlig hänsyn till

rättigheter och legitima intressen hos varje kuststat, inom vars jurisdiktion

fyndigheten finns.

2. Samråd, vari inbegrips ett system med föregående notifikation, skall

fortlöpande hållas med den berörda staten i syfte att undvika kränkningar av

sådana rättigheter och intressen. I de fall då verksamheter i området kan leda

till utnyttjande av tillgångar belägna inom nationell jurisdiktion, krävs ett

förhandsmedgivande från den berörda kuststaten.

3. Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet

härmed skall påverka kuststaternas rätt att i enlighet med tillämpliga

bestämmelser i del XII vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att

förhindra, mildra eller avvärja allvarlig och överhängande fara riktad mot deras

kustlinje eller likartade intressen, vilken härrör från förorening eller hot om

förorening eller från annan fara som kan härledas från eller är förorsakade av

något slag av verksamhet i området.

Artikel 143

Marinvetenskaplig forskning

1. Marinvetenskaplig forskning i området skall bedrivas uteslutande för fredliga

ändamål och till hela mänsklighetens bästa i enlighet med del XIII.

2. Myndigheten får bedriva marinvetenskaplig forskning rörande området och dess

tillgångar och får ingå kontrakt för detta ändamål. Myndigheten skall främja och

underlätta bedrivandet av marinvetenskaplig forskning i området samt samordna

och sprida information om tillgängliga resultat av sådan forskning och analys.

3. Konventionsstaterna får bedriva marinvetenskaplig forskning i området. Dessa

stater skall främja internationellt samarbete i fråga om marinvetenskaplig

forskning i området genom att

a) delta i internationella program och främja samarbete om marinvetenskaplig

forskning som utövas av personal från olika länder och från myndigheten;

b) säkerställa att program utvecklas genom myndigheten eller, i förekommande

fall, genom andra internationella organisationer till gagn för

utvecklingsländerna och teknologiskt mindre utvecklade länder i syfte att

i) förbättra deras färdighet att bedriva forskning;

ii) utbilda deras personal och myndighetens personal i forskningens

metoder och tillämpning;

iii) främja anställning av kvalificerad personal från dessa länder för

forskning i området;

c) på ett effektivt sätt sprida tillgängliga resultat av forskning och

analys genom myndigheten eller, när så är lämpligt, genom andra

internationella kanaler.

Artikel 144

Överföring av teknologi

1. Myndigheten skall vidta åtgärder i enlighet med denna konvention

a) för att förvärva teknologi och vetenskapligt kunnande om verksamheter i

området; och

b) för att stödja och främja överföring till utvecklingsländerna av sådan

teknologi och sådant vetenskapligt kunnande, så att alla konventionsstater

kan dra nytta härav.

2. I detta syfte skall myndigheten och konventionsstaterna samarbeta för att

främja överföring av teknologi och vetenskapligt kunnande om verksamheter i

området, så att företaget och alla konventionsstater kan dra nytta härav.

Särskilt skall de initiera och främja

a) program för överföring av teknologi till företaget och till

utvecklingsländerna vad avser verksamheter i området, vari bl.a. inbegrips

åtgärder som underlättar för företaget och för utvecklingsländerna att få

tillgång till relevant teknologi på rättvisa och rimliga villkor och

betingelser;

b) åtgärder för att förbättra företagets teknologi och utvecklingsländernas

inhemska teknologi, särskilt genom att bereda personal från företaget och

från utvecklingsländerna tillfälle att utbilda sig i marin vetenskap och

teknologi och att till fullo delta i verksamheter i området.

Artikel 145

Skydd av den marina miljön

Nödvändiga åtgärder skall vidtas i enlighet med denna konvention vad avser

verksamheter i området för att säkerställa att den marina miljön effektivt

skyddas mot skadliga verkningar, som sådana verksamheter kan ge upphov till.

Myndigheten skall därför anta lämpliga regler, föreskrifter och förfaranden

rörande bl.a.

a) förhindrande, minskning och kontroll av föroreningar och andra risker för

den marina miljön, kustlinjen inbegripen, samt ingrepp i den marina miljöns

ekologiska jämvikt, varvid särskilt skall uppmärksammas behovet av skydd mot

skadliga följder av sådan verksamhet som borrning, muddring, grävning,

bortskaffande av avfall, uppförande och drift eller underhåll av

installationer, rörledningar och andra anordningar i samband med sådana

verksamheter;

b) skydd och bevarande av områdets naturliga tillgångar samt förhindrande av

skador på den marina miljöns flora och fauna.

Artikel 146

Skydd av människoliv

Med hänsyn till verksamheter i området skall nödvändiga åtgärder vidtas för att

säkerställa ett effektivt skydd av människoliv. I detta syfte skall myndigheten

anta lämpliga regler, föreskrifter och förfaranden för att komplettera den

existerande folkrätten, så som denna kommer till uttryck i tillämpliga fördrag.

Artikel 147

Anpassning av verksamheter i området och i den marina miljön

1. Verksamheterna i området skall bedrivas med vederbörlig hänsyn till andra

verksamheter i den marina miljön.

2. För anläggningar som används för utövande av verksamhet i området skall

följande villkor gälla:

a) anläggningarna får uppföras, placeras och avlägsnas endast i enlighet med

denna del och med beaktande av myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden. Vederbörlig underrättelse skall ges om uppförande, utplacering

och avlägsnande av anläggningarna, och fasta anordningar för att varna för

deras befintlighet måste hållas i stånd;

b) anläggningarna får inte uppföras där de kan utgöra hinder för trafiken i

farleder, vilka har erkänts vara av väsentlig betydelse för den

internationella sjöfarten, eller i områden med livlig fiskeriverksamhet;

c) säkerhetszoner skall upprättas runt anläggningarna och förses med lämplig

utmärkning för att säkerställa såväl sjöfartens som anläggningarnas

säkerhet. Säkerhetszonernas gränser och läge skall inte vara av den art att

de bildar ett bälte, som hindrar lagenligt tillträde för sjöfarten till

vissa sjöfartszoner eller sjöfart i internationella farleder;

d) anläggningarna skall användas uteslutande för fredliga ändamål;

e) anläggningarna har inte samma rättsställning som öar. De har inte något

eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte gränserna för

territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln.

3. Andra verksamheter i den marina miljön skall utövas med vederbörlig hänsyn

till verksamheterna i området.

Artikel 148

Utvecklingsländernas deltagande i verksamhet i området

Utvecklingsländernas effektiva deltagande i verksamheter i området skall främjas

i enlighet med de särskilda bestämmelserna i denna del, med vederbörlig hänsyn

till deras speciella intressen och behov och särskilt till de kustlösa och

geografiskt missgynnade utvecklingsländernas speciella behov att överbrygga

hinder som uppkommer till följd av deras ofördelaktiga läge, varmed även förstås

avstånd från området och svårigheter att komma till och från detta.

Artikel 149

Arkeologiska och historiska föremål

Alla föremål av arkeologisk och historisk natur, som påträffas inom området,

skall bevaras eller överlåtas till förmån för hela mänskligheten, varvid

särskild hänsyn skall tas till den företrädesrätt som tillkommer

ursprungsstaten, ursprungslandet eller den stat där föremålet har sitt

kulturella eller historiska och arkeologiska ursprung.

KAPITEL 3. UTVECKLING AV OMRÅDETS TILLGÅNGAR

Artikel 150

Principer för verksamheterna inom området

Verksamheterna inom området skall, i enlighet med de särskilda bestämmelserna i

denna del, genomföras på ett sådant sätt att en sund utveckling av

världsekonomin och en balanserad tillväxt av världshandeln tillgodoses och att

internationellt samarbete för en generell utveckling av alla länder, särskilt

utvecklingsländerna, främjas, samt i syfte att säkerställa

a) utveckling av områdets tillgångar;

b) metodisk, säker och rationell förvaltning av områdets tillgångar, vari

inbegrips effektivt utövande av verksamheter inom området och, i enlighet

med sunda principer för bibehållande av tillgångarna, undvikande av slöseri;

c) ökade möjligheter för deltagande i verksamheter som är förenliga med

framför allt artiklarna 144 och 148;

d) Myndighetens delaktighet i avkastningen och teknologiöverföringen till

företaget och utvecklingsländerna i enlighet med bestämmelserna i denna

konvention;

e) ökad tillgång på mineral som utvinns inom området, och som i kombination

med mineral från andra fyndigheter är nödvändiga för att säkerställa

leveranser till konsumenter av dessa mineral;

f) främjande av skäliga och stabila priser, som är lönsamma för

producenterna och rimliga för konsumenterna, på mineral som utvinns såväl

inom området som från andra fyndigheter samt på lång sikt främjande av

jämvikt mellan tillgång och efterfrågan;

g) förbättrade möjligheter för alla konventionsstater, utan hänsyn till

deras sociala och ekonomiska system eller geografiska läge, att delta i

utvecklingen av områdets tillgångar samt förhindra monopolisering av

verksamheterna inom området;

(h) skydd för utvecklingsländerna mot skadlig inverkan på deras ekonomi

eller exportintäkter till följd av en sänkning av priset på berörda mineral

eller en minskning av exportvolymen för detta mineral, i den utsträckning en

sådan prissänkning eller volymminskning utgör en följd av verksamheter inom

området i enlighet med artikel 151;

i) utveckling av det gemensamma arvet till hela mänsklighetens bästa; samt

j) att villkoren för tillträde till marknaderna för importerade mineral, som

utvinns ur fyndigheterna inom området, och för importerade varor, som

framställts av sådana mineral, inte är fördelaktigare än de fördelaktigaste

villkor som gäller för importen från andra källor.

Artikel 151

Principer för produktionen

1. a) Med beaktande av de ändamål som fastställts i artikel 150 och i syfte att

tillämpa bestämmelserna under h i nämnda artikel, skall myndigheten, genom

existerande organ eller, om så blir nödvändigt, genom nya arrangemang eller

avtal i vilka alla berörda parter, inbegripet såväl producenter som

konsumenter, deltar, vidta nödvändiga åtgärder för att främja tillväxten,

effektiviteten och stabiliteten på marknaderna för de råvaror som framställs

av mineral utvunna inom området till priser som är lönsamma för

producenterna och rimliga för konsumenterna. Alla konventionsstater skall

samarbeta i detta syfte.

b) Myndigheten skall ha rätt att delta i alla konferenser om sådana råvaror

i vilka alla berörda parter, såväl producenter som konsumenter, deltar.

myndigheten skall ha rätt att bli part i varje arrangemang eller avtal som

blir resultatet av sådana konferenser. Myndigheten skall delta i organ som

upprättats i enlighet med dessa arrangemang eller avtal enligt dess organs

tillämpliga regler, när produktionen inom området tas upp till behandling.

c) Myndigheten skall fullgöra sina skyldigheter enligt de i denna punkt

avsedda arrangemangen eller avtalen, så att ett enhetligt och icke-

diskriminerande genomförande säkerställs vad avser all produktion av

ifrågavarande mineral inom området. Myndigheten skall därvid handla på ett

sätt som överensstämmer med villkoren i gällande kontrakt och i godkända

arbetsplaner för företaget.

2. a) Under den övergångsperiod som anges i punkt 3 skall kommersiell

produktion inte påbörjas enligt en godkänd arbetsplan förrän företagaren har

ansökt om och tilldelats ett produktionstillstånd av myndigheten. Sådana

produktionstillstånd får inte bli föremål för ansökan eller utfärdas

tidigare än fem år före det planerade påbörjandet av den kommersiella

produktionen enligt arbetsplanen, om inte myndigheten i sina regler,

författningar och förfaranden, med hänsyn till arten av projektutvecklingen

och valet av tidpunkt för denna, föreskriver en annan period.

b) I ansökningen om produktionstillstånd skall företagaren ange den årliga

mängd nickel som kan förväntas komma att utvinnas enligt den godkända

arbetsplanen. Ansökningen skall innefatta en lista över utbetalningar, som

skall verkställas av företagaren sedan han mottagit tillståndet och som

skall vara beräknade för att ge honom rimlig möjlighet att påbörja en

kommersiell produktion den planerade dagen.

c) Med hänsyn tagen till a och b ovan skall myndigheten uppställa lämpliga

krav på prestationer enligt bilaga III artikel 17.

d) Myndigheten skall utfärda ett produktionstillstånd för den

produktionsvolym som ansökningen avser, om inte summan av denna kvantitet

och redan beviljade kvantiteter för något år med planerad produktion under

övergångsperioden överstiger högsta gränsen för nickelproduktionen, beräknad

enligt punkt 4, det år då tillståndet utfärdades.

e) Produktionstillståndet och den godkända ansökningen skall utgöra en del

av den godkända arbetsplanen.

f) Om företagarens ansökan om produktionstillstånd avslås enligt

bestämmelserna i d, får företagaren när som helst inge en ny ansökan till

myndigheten.

3. Övergångsperioden skall räknas från fem år före den 1 januari det år under

vilket den tidigaste kommersiella produktionen planeras ta sin början enligt en

godkänd arbetsplan. Om den tidigaste kommersiella produktionen försenas utöver

det år för vilket den ursprungligen planerats, skall övergångsperiodens början

och det ursprungligen planerade produktionstaket anpassas till denna.

Övergångsperioden skall omfatta 25 år eller sträcka sig fram till avslutningen

av den i artikel 155 angivna granskningskonferensen eller fram till den dag då

de i punkt 1 avsedda nya arrangemangen eller avtalen träder i kraft, beroende på

vilkendera händelse som inträffar först. Myndigheten skall utöva de i denna

artikel fastställda befogenheterna under återstoden av övergångsperioden, om de

nämnda arrangemangen eller avtalen av någon anledning skulle utlöpa eller bli

ogiltiga.

4. a) Produktionstaket skall för varje år under övergångsperioden utgöra summan

av

i) skillnaden mellan trendlinjevärdena för nickelförbrukningen,

beräknade enligt bestämmelserna under b, för det år som omedelbart

föregår året för den tidigaste kommersiella produktionen och för det år

som omedelbart föregår övergångsperiodens början; och

ii) 60 procent av skillnaden mellan trendlinjevärdena för

nickelförbrukningen, beräknade enligt vad som anges i b för det år som

produktionstillståndet avser och för det år som omedelbart föregår året

för den tidigaste kommersiella produktionen.

b) Med hänsyn till vad som anges under a

i) skall trendlinjevärden, som används för beräkning av

produktionstaket för nickel, vara värdena av den årliga

nickelförbrukningen på en trendlinje som beräknats under det år då ett

produktionstillstånd utfärdas. Trendlinjen skall dras från en lineär

regression av logaritmerna för den faktiska nickelförbrukningen under

den senaste femtonårsperiod för vilken sådana uppgifter är

tillgängliga, och tiden skall då vara den oberoende variabeln. Denna

trendlinje skall betecknas som den ursprungliga trendlinjen;

ii) om den årliga ökningstakten för den ursprungliga trendlinjen är

mindre än 3 procent, skall den trendlinje som används för att bestämma

de under a angivna mängderna i stället vara en linje som skär den

ursprungliga trendlinjen på den punkt där den anger värdet för det

första året av den tillämpliga femtonårsperioden och som har en

stigning på 3 procent om året. Det produktionstak som fastställs för

något år av övergångsperioden får dock inte i något fall överstiga

skillnaden mellan det ursprungliga trendlinjevärdet för det året och

det ursprungliga trendlinjevärdet för det år som omedelbart föregår

övergångsperiodens början.

5. Myndigheten skall förbehålla företaget en begynnelseproduktion av 38000 ton

nickel inom den disponibla högsta produktionsmängd som beräknats enligt punkt 4.

6. a) En företagare får varje år producera mindre än eller upp till 8 procent

mer än den årliga produktionsnivå för mineral från flermetalliska noduler

som anges i hans produktionstillstånd, förutsatt att den samlade

produktionsmängden inte överstiger den som anges i tillståndet. Varje

överskridande med 8 till 20 procent under något år, eller varje

överskridande under det första och de därpå följande åren efter två på

varandra följande år under vilka överskridanden har skett, skall bli föremål

för förhandlingar med myndigheten, som kan kräva att företagaren utverkar

ännu ett produktionstillstånd för att täcka ytterligare produktion.

b) Ansökningar om sådana tillstånd för ytterligare produktion får behandlas

av myndigheten först när denna har behandlat alla ansökningar från

företagare som ännu inte fått produktionstillstånd och vederbörlig hänsyn

till andra tänkbara sökande har tagits. Myndigheten skall följa principen

att inte överskrida den sammanlagda tillåtna produktionen enligt

produktionstaket något år under övergångsperioden. Den får inte tillåta

produktion enligt någon arbetsplan av en årlig mängd överstigande 46500 ton

nickel.

7. Produktionsvolymerna av andra metaller såsom koppar, kobolt och mangan, vilka

härrör från flermetalliska noduler som utvinns enligt ett produktionstillstånd,

skall inte vara större än de som skulle ha producerats om företagaren hade

producerat den maximala mängden nickel från dessa noduler i enlighet med denna

artikel. Myndigheten skall i syfte att genomföra bestämmelserna i detta stycke

utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med bilaga III artikel

17.

8. Rättigheter och skyldigheter i tillämpliga multilaterala handelsavtal rörande

otillbörliga ekonomiska sedvänjor skall tillämpas i samband med undersökning och

bearbetning av mineral från området. Vid biläggande av tvister, som uppstår i

samband med denna bestämmelse, skall den konventionsstat som tillträtt sådana

multilaterala handelsavtal tillämpa de i dessa avtal fastställda förfarandena

för biläggande av tvister.

9. Myndigheten skall ha befogenhet att begränsa produktionen av andra mineral

från området än mineral från flermetalliska noduler på sådana villkor och med

tillämpning av sådana metoder som kan vara lämpliga genom att anta föreskrifter

enligt artikel 161.8.

10. Efter rekommendation av rådet på grundval av ett utlåtande från kommissionen

för ekonomisk planering skall församlingen upprätta ett kompensationssystem

eller vidta andra åtgärder för ekonomiskt anpassningsbistånd, inklusive

samarbete med fackorgan och andra internationella organisationer i syfte att

bistå utvecklingsländer, som får vidkännas allvarliga ogynnsamma verkningar för

sina exportintäkter eller sin ekonomi till följd av en sänkning av priset på ett

berört mineral eller en minskning av exportvolymen för detta mineral, i den

utsträckning som sänkningen eller minskningen förorsakats av verksamhet inom

området. Myndigheten skall på begäran inleda en undersökning av problemen för

stater som kan antas bli hårdast drabbade i syfte att minska deras svårigheter

och bistå dem i deras ekonomiska anpassning.

Artikel 152

Myndighetens utövande av befogenheter och uppgifter

1. Myndigheten skall undvika diskriminering vid utövandet av sina befogenheter

och uppgifter, särskilt när den bereder möjligheter för verksamhet inom området.

2. Trots detta får särskild hänsyn tas till utvecklingsländerna, i synnerhet

sådana utvecklingsländer som är kustlösa eller geografiskt missgynnade, för

vilka speciella bestämmelser finns i denna del.

Artikel 153

Undersöknings- och bearbetningssystem

1. Verksamheten inom området skall organiseras, bedrivas och kontrolleras av

myndigheten på hela mänsklighetens vägnar i enlighet med denna artikel, andra

tillämpliga bestämmelser i denna del och i de tillämpliga bilagorna samt med

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

2. Verksamheten inom området skall bedrivas enligt förskrifterna i punkt 3

a) av företaget, och

b) tillsammans med myndigheten, av de konventionsstater eller de statliga

företag eller de fysiska eller juridiska personer som har

konventionsstaternas nationalitet eller som faktiskt kontrolleras av dessa

eller av deras medborgare, när de garanteras av sådana stater eller av varje

annan, här uppräknad sammanslutning, som uppfyller kraven i denna del och i

bilaga III.

3. Verksamheten i området skall bedrivas enligt en formell skriftlig arbetsplan,

som utarbetats i enlighet med bilaga III och godkänts av rådet efter granskning

av den juridiska och tekniska kommissionen. Då det rör sig om verksamhet inom

området, som bedrivs med myndighetens tillåtelse av de i punkt 2 b angivna

enheterna, skall arbetsplanen i enlighet med bilaga III artikel 3 ha formen av

ett kontrakt. Sådana kontrakt kan innehålla bestämmelser om gemensamma

arrangemang i enlighet med bilaga III artikel 11.

4. Myndigheten skall utöva sådan kontroll över verksamheten inom området som är

nödvändig i syfte att säkerställa att tillämpliga bestämmelser i denna del och i

hithörande bilagor samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden samt

arbetsplaner godkända enligt punkt 3 uppfylls. Konventionsstaterna skall bistå

myndigheten genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

bestämmelserna i artikel 139 uppfylls.

5. Myndigheten skall ha rätt att när som helst vidta åtgärder som föreskrivs i

denna del i syfte att säkerställa att bestämmelserna i denna uppfylls och att de

kontroll- och regleringsuppgifter som den tilldelas häri eller i något kontrakt

utövas. Myndigheten skall ha rätt att inspektera alla anläggningar inom området

som används i samband med verksamheter inom området.

6. Ett kontrakt enligt punkt 3 skall innehålla garantier. Det kan följaktligen

inte ändras eller upphävas, varken tillfälligt eller slutgiltigt, utom i

enlighet med bestämmelserna i bilaga III artiklarna 18 och 19.

Artikel 154

Periodisk översyn

Vart femte år, räknat från den dag då denna konvention träder i kraft, skall

församlingen företa en allmän och systematisk översyn av det sätt på vilket det

internationella rättssystemet för det i konventionen fastställda området har

fungerat i praktiken. I ljuset av denna översyn får församlingen vidta,

eller rekommendera andra organ att vidta, sådana åtgärder enligt bestämmelserna

och förfarandena i denna del och hithörande bilagor som leder till en

förbättring av systemets funktion.

Artikel 155

Granskningskonferensen

1. Femton år efter den 1 januari det år då den tidigaste kommersiella

produktionen påbörjas enligt en godkänd arbetsplan skall församlingen

sammankalla en konferens för granskning av de bestämmelser i denna del och i de

tillämpliga bilagor som reglerar systemet för undersökning och bearbetning av

områdets tillgångar. Granskningskonferensen skall mot bakgrund av gjorda

erfarenheter under denna period i detalj överväga

a) om bestämmelserna i denna del rörande undersökning och bearbetning av

områdets tillgångar har uppfyllt syftena i varje hänseende, och om de har

varit hela mänskligheten till gagn;

b) om reserverade områden under femtonårsperioden har utnyttjats på ett

effektivt och väl avvägt sätt i jämförelse med områden som inte reserverats;

c) om området och dess tillgångar har utvecklats och använts på ett sådant

sätt att en sund utveckling av världsekonomin och en balanserad tillväxt av

den internationella handeln har främjats;

d) om en monopolisering av olika former av verksamhet inom området har

förhindrats;

e) om de i artiklarna 150 och 151 angivna principerna har fullföljts; och

f) om systemet har resulterat i en rättvis uppdelning av fördelarna med

verksamheten inom området, med hänsyn särskilt till utvecklingsländernas

intressen och behov.

2. Granskningskonferensen skall säkerställa bevarandet av principen om

mänsklighetens gemensamma arvedel, det internationella rättssystemet, som

utformats för att garantera en rättvis bearbetning av områdets tillgångar till

gagn för alla länder och särskilt utvecklingsländerna, samt en myndighet som

skall organisera, leda och kontrollera verksamheten i området. Den skall även

säkerställa bevarandet av principerna i denna del vad avser ett uteslutande av

varje krav eller varje utövande av suveränitet över någon del av området,

staternas rättigheter och deras allmänna uppförande i förhållande till området

samt deras deltagande i verksamheterna inom området enligt denna konvention,

förhindrande av monopolisering av verksamheten inom området, ett utnyttjande av

området för uteslutande fredliga syften, ekonomiska aspekter på verksamheten

inom området, marinvetenskaplig forskning, överföring av teknologi, skydd av den

marina miljön, skydd av människoliv, kuststaternas rättigheter, rättsordning för

överliggande vatten inom området och för luftrummet ovanför dessa vatten samt

samordning mellan verksamheterna inom området och andra former av verksamhet i

den marina miljön.

3. Beslutsförfarandet vid granskningskonferensen skall vara detsamma som det som

tillämpades vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens. Konferensen skall

i största möjliga utsträckning bemöda sig om att uppnå enighet beträffande varje

ändring genom enhällighet, och ingen omröstning skall ske i dessa frågor förrän

samtliga möjligheter att uppnå enhällighet har prövats.

4. Om granskningskonferensen fem år efter den dag den börjat inte har enats om

systemet för undersökning och bearbetning av områdets tillgångar, kan den under

de påföljande tolv månaderna med tre fjärdedels majoritet av konventionsstaterna

besluta att anta och till konventionsstaterna för ratificering eller anslutning

hänskjuta sådana ändringar som den anser nödvändiga och lämpliga för ändring

eller modifiering av systemet. Dessa ändringar träder i förhållande till alla

konventionsstater i kraft tolv månader efter det att tre fjärdedelar av

konventionsstaterna har deponerat sina ratifikations- eller

anslutningsinstrument.

5. Ändringar som antagits av granskningskonferensen i enlighet med denna artikel

berör inte de rättigheter som förvärvats enligt gällande kontrakt.

KAPITEL 4. MYNDIGHETEN

AVSNITT A. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 156

Upprättande av myndigheten

1. Härmed upprättas den internationella havsbottenmyndigheten, som skall

fullgöra sina uppgifter i enlighet med denna del.

2. Alla konventionsstater är automatiskt medlemmar av myndigheten.

3. De observatörer vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens som har

undertecknat slutakten och inte omnämns i artikel 305.1 c-f skall ha rätt att

delta i myndighetens arbete som observatörer i enlighet med dess regler,

föreskrifter och förfaranden.

4. Myndighetens säte skall vara i Jamaica.

5. Myndigheten kan upprätta sådana regionala centra eller kontor som den finner

nödvändiga för utövandet av sina uppdrag.

Artikel 157

Myndighetens inriktning och grundläggande principer för dess verksamhet

1. Myndigheten är den organisation genom vilken konventionsstaterna i enlighet

med denna del skall organisera och kontrollera verksamheterna inom området,

särskilt i syfte att förvalta områdets tillgångar.

2. Myndighetens befogenheter och funktioner är de som den uttryckligen tilldelas

i denna konvention. Myndigheten skall i övrigt ha sådana med denna konvention

förenliga uppgifter som följer av och är nödvändiga för utövandet av dessa

befogenheter och uppgifter, såvitt gäller verksamheter inom området.

3. Myndigheten har som grundval principen om alla medlemmars suveräna

likställdhet.

4. Alla medlemmar av myndigheten skall lojalt uppfylla de förpliktelser de

åtagit sig enligt denna del i syfte att tillförsäkra dem de rättigheter och

förmåner som följer av medlemskapet.

Artikel 158

Myndighetens organ

1. Härmed upprättas som myndighetens huvudorgan en församling, ett råd och ett

sekretariat.

2. Härmed upprättas företaget, det organ genom vilket myndigheten skall fullgöra

de i artikel 170.1 angivna uppgifterna.

3. Sådana underorgan som kan anses nödvändiga får upprättas i enlighet med denna

del.

4. Såväl vart och ett av myndighetens huvudorgan som företaget skall vara

ansvariga för utövandet av de befogenheter och funktioner som tilldelats dem.

Vid utövandet av dessa befogenheter och funktioner skall varje organ undvika att

vidta någon åtgärd som kan avvika från eller hindra utövandet av de särskilda

befogenheter och funktioner som tilldelats något annat organ.

Avsnitt B. FÖRSAMLINGEN

Artikel 159

Sammansättning, förfarande och omröstning

1. Församlingen består av myndighetens samtliga medlemmar. Varje medlem i

församlingen har en representant, som kan åtföljas av suppleanter och rådgivare.

2. Församlingen skall ha ordinarie årliga möten och sådana särskilda möten, som

kan beslutas av församlingen eller, på begäran av rådet eller en majoritet av

myndighetens medlemmar, sammankallas av generalsekreteraren.

3. Mötena skall äga rum där myndigheten har sitt säte, om församlingen inte

beslutar annat.

4. Församlingen skall anta sin egen arbetsordning. Vid varje ordinarie mötes

början skall den utse sin ordförande och de övriga funktionärer som kan behövas.

Dessa skall inneha sitt uppdrag till dess att en ny ordförande och andra

funktionärer har valts vid påföljande ordinarie möte.

5. Församlingen är beslutsmässig, då en majoritet av dess medlemmar är

närvarande.

6. Varje församlingsmedlem har en röst.

7. Beslut i procedurfrågor, vari inbegrips beslut om sammankallande av särskilda

möten med församlingen, skall fattas med enkel majoritet av närvarande och

röstande medlemmar.

8. Beslut i sakfrågor skall fattas med två tredjedels majoritet av närvarande

och röstande medlemmar, under förutsättning att denna majoritet innefattar

majoriteten av de medlemmar som deltar i mötet. När tvekan råder om huruvida en

fråga är en sakfråga eller inte, skall denna fråga behandlas som en sakfråga, om

inte annat beslutas av församlingen med den majoritet som krävs för beslut i

sakfrågor.

9. När omröstning i en sakfråga skall verkställas för första gången får

ordföranden, och skall så göra, om minst en femtedel av församlingens medlemmar

kräver det, skjuta upp omröstningen i denna fråga under högst fem kalenderdagar.

Denna regel får endast användas en gång för varje fråga och skall inte användas

för att uppskjuta frågan till efter mötets avslutning.

10. Efter skriftlig begäran till ordföranden från minst en fjärdedel av

myndighetens medlemmar om ett rådgivande yttrande, huruvida förslag som

förelagts församlingen i vilket som helst ärende är förenligt med denna

konvention, skall församlingen anmoda den internationella havsrättsdomstolens

avdelning för havsbottentvister att avge ett rådgivande yttrande i frågan samt

uppskjuta omröstningen om förslaget i avvaktan på avdelningens rådgivande

yttrande. Om det rådgivande yttrandet inte erhållits före den sista veckan under

det möte då anmodan har gjorts, skall församlingen fatta beslut om när den skall

samlas för att rösta om det uppskjutna förslaget.

Artikel 160

Befogenheter och uppgifter

1. Församlingen, såsom enda organ vari ingår samtliga medlemmar, skall betraktas

som myndighetens högsta organ, inför vilket de övriga huvudorganen är ansvariga

enligt de särskilda bestämmelserna i denna konvention. Församlingen har

befogenhet att fastställa allmänna riktlinjer i enlighet med de tillämpliga

bestämmelserna i denna konvention i alla frågor eller ärenden inom myndighetens

kompetensområde.

2. Dessutom skall församlingen ha följande befogenheter och uppgifter:

a) att välja medlemmar till rådet i enlighet med artikel 161;

b) att välja generalsekreterare bland de av rådet föreslagna kandidaterna;

c) att på rådets rekommendation välja medlemmarna i företagets styrelse och

företagets generaldirektör;

d) att upprätta sådana underorgan som den finner nödvändiga för utövandet av

sina uppgifter i enlighet med denna del. Vid sammansättningen av dessa

underorgan skall vederbörlig hänsyn tas till principen om rättvis geografisk

fördelning, om rättvis fördelning med hänsyn till särskilda intressen, samt

till behovet av medlemmar med kvalifikationer och kompetens i de relevanta

tekniska frågor som dessa organ befattar sig med;

e) att fastställa medlemmarnas bidrag till myndighetens administrativa

budget i enlighet med en överenskommen bidragsskala som gundar sig på den

för Förenta nationernas ordinarie budget använda skalan, fram till dess att

myndigheten har tillräckliga intäkter från andra källor för att täcka sina

förvaltingsutgifter;

f) i) att på rekommendation av rådet behandla och godkänna regler,

föreskrifter och förfaranden för en rättvis fördelning av finansiella

och andra ekonomiska fördelar av verksamhet inom området samt av de

betalningar som gjorts och de bidrag som avses i artikel 82, varvid

särskild hänsyn skall tas till intressen och behov hos

utvecklingsländerna och de folk som inte uppnått full självständighet

eller annan form av självstyre. Om församlingen inte godkännner rådets

rekommendationer, skall den återsända dem till rådet för förnyad

behandling i ljuset av församlingens synpunkter;

ii) att behandla och godkänna myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden samt de ändringar av dessa, som provisoriskt antagits av

rådet enligt artikel 162.2 o ii. Dessa regler, föreskrifter och

förfaranden skall avse undersökning, undersökning och bearbetning inom

området, myndighetens ekonomiska förvaltning och interna administration

samt, på rekommendation av företagets styrelse, överföring av medel

från företaget till myndigheten;

g) att besluta om en rättvis fördelning av finansiella och andra ekonomiska

fördelar av verksamheter inom området i enlighet med denna konvention samt

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;

h) att behandla och godkänna det av rådet framlagda förslaget till årsbudget

för myndigheten;

i) att granska periodiska rapporter från rådet och från företaget samt de

särskilda rapporter som begärts från rådet eller något annat av myndighetens

organ;

j) att ta initiativ till studier och avge rekommendationer i syfte att

främja internationellt samarbete rörande verksamheter inom området samt en

fortlöpande utveckling av folkrätten inom detta område och dennas

kodifiering;

k) att behandla både problem av allmän karaktär som uppstår i samband med

verksamheterna inom området, särskilt för utvecklingsländerna, och problem

som uppstår för staterna i samband med verksamhet inom området till följd av

deras geografiska läge, däribland särskilt för kustlösa och geografiskt

missgynnade stater;

l) att på förslag av rådet och på grundval av ett utlåtande från

kommissionen för ekonomisk planering upprätta ett ersättningssystem eller

andra åtgärder för bistånd till ekonomisk anpassning enligt artikel 151.10;

m) att tillfälligt upphäva utövandet av rättigheter och privilegier i

samband med medlemskapet enligt artikel 185;

n) att diskutera alla frågor eller ärenden som faller inom myndighetens

kompetensområde och att i enlighet med fördelningen av befogenheter och

funktioner bland myndighetens organ fatta beslut om vilket av myndighetens

organ som skall behandla en viss fråga eller ett visst ärende, som inte

uttryckligen anförtrotts ett visst organ.

AVSNITT C. RÅDET

Artikel 161

Sammansättning, förfarande och omröstning

1. Rådet skall bestå av 36 av myndighetens medlemmar, valda av församlingen i

följande ordning:

a) fyra medlemmar bland de konventionsstater som under de sista fem år för

vilka statistiskt material föreligger har antingen förbrukat mer än 2

procent av den totala konsumtionen i världen eller haft en nettoimport på

mer än 2 procent av den totala importen i världen av de varor som tillverkas

av de kategorier av mineral som kan utvinnas inom området, och under alla

omständigheter en stat från det östeuropeiska (socialistiska) området samt

den största konsumenten;

b) fyra medlemmar bland de åtta konventionsstater som har gjort de största

investeringarna för att förbereda och bedriva verksamhet inom området,

antingen direkt eller genom sina medborgare, vari inbegrips minst en stat

från det östeuropeiska (socialistiska) området;

c) fyra medlemmar bland konventionsstater som på grundval av produktion inom

områden under deras jurisdiktion är betydande nettoexportörer av de

kategorier av mineral som kan utvinnas från området, vari inbegrips minst

två utvecklingsländer, vilkas export av sådana mineral är av väsentlig

betydelse för deras ekonomi;

d) sex medlemmar bland utvecklingsländer som tillträtt konventionen och som

representerar särskilda intressen. Följande staters särskilda intressen

skall vara representerade: folkrika stater, kustlösa stater eller

geografiskt missgynnade stater, stater som har en betydande import av de

slag av mineral som kan utvinnas inom området, stater som är potentiella

producenter av sådana mineral samt de minst utvecklade staterna;

e) arton medlemmar, som väljs enligt principen om säkerställande av en

rättvis geografisk fördelning av platser i rådet som helhet, under

förutsättning att varje geografiskt område skall ha minst en medlem som

väljs enligt detta stycke. I detta syfte skall de geografiska områdena vara

Afrika, Asien, Östeuropa (socialistiska), Latinamerika samt Västeuropa och

andra.

2. Vid val av rådsmedlemmarna i enlighet med punkt 1 skall församlingen

säkerställa att

a) kustlösa och geografiskt missgynnade stater blir representerade i den

utsträckning som står i rimlig proportion till deras representation i

församlingen;

b) kuststater, särskilt utvecklingsländer, som inte uppfyller villkoren

under punkt 1 a - d blir representerade i den utsträckning som står i rimlig

proportion till deras representation i församlingen;

c) varje grupp av konventionsstater, som skall representeras i rådet, blir

representerad av de eventuella medlemmar som nominerats av vederbörande

grupp.

3. Val skall äga rum vid församlingens ordinarie möten. Varje rådsmedlem skall

väljas för en tid av fyra år. Vid det första valet skall mandatet dock för

hälften av medlemmarna av varje grupp som anges i punkt 1 omfatta två år.

4. Rådets medlemmar kan omväljas, men vederbörlig hänsyn skall tas till

önskvärdheten av rotation bland medlemmarna.

5. Rådet skall utöva sina uppgifter där myndigheten har sitt säte och skall, så

ofta som myndighetens verksamhet kräver detta, samlas till möten, dock minst tre

gånger om året.

6. Rådet är beslutsmässigt då en majoritet av dess medlemmar är närvarande.

7. Varje rådsmedlem skall ha en röst.

8. a) Beslut i procedurfrågor skall fattas av en majoritet av de närvarande och

röstande medlemmarna.

b) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas med två

tredjedels majoritet av de närvarande och röstande medlemmarna, under

förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av rådsmedlemmarna:

artikel 162.2 f, g, h, i, n, p, v och artikel 191.

c) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas av tre

fjärdedels majoritet av de närvarande och röstande rådsmedlemmarna, under

förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av rådsmedlemmarna:

artikel 162.1; artikel 162.2 a, b, c, d, e, l, q, r, s, t, u, då en

tillståndshavare eller en sponsorstat inte följer bestämmelserna, w under

förutsättning att order i enlighet härmed inte är bindande mer än 30 dagar,

såvida de inte bekräftats genom ett beslut som fattats i enlighet med d,

artikel 162.2 x, y, z artikel 163.2; artikel 174.3; bilaga IV artikel 11.

d) Vid beslut i sakfrågor, som uppstår i samband med följande bestämmelser,

krävs konsensus: artikel 162.2 m och o; antagande av ändringar i del XI.

e) Under d, f och g avses med konsensus att någon formell invändning inte

föreligger. Inom 14 dagar efter det att ett förslag framlagts för rådet,

skall rådets president avgöra om det föreligger en formell invändning mot

antagandet av förslaget. Beslutas att en sådan invändning föreligger, skall

presidenten inom tre dagar efter beslutet tillsätta och sammankalla en

förlikningskommitté bestående av högst nio rådsmedlemmar, med presidenten

som ordförande, i syfte att bilägga tvisterna och utarbeta ett förslag som

kan antas med konsensus. Kommittén skall arbeta skyndsamt och avge rapport

till rådet inom 14 dagar efter tillsättandet. Om kommittén inte kan

framlägga ett förslag som kan antas med konsensus, skall den i sin rapport

ange orsakerna till invändningarna mot förslaget.

f) Beslut i frågor som inte nämns ovan, som rådet är bemyndigat att fatta

enligt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden eller annorledes,

skall fattas i enlighet med de stycken i denna punkt som anges i reglerna,

föreskrifterna och förfarandena eller, om de inte anges däri, i enlighet med

det stycke som rådet, om möjligt i förväg, har bestämt genom konsensus.

g) När det uppstår tvivel om huruvida en fråga hör till a, b, c eller d,

skall den behandlas enligt det stycke som kräver större eller störst

majoritet eller konsensus, allt efter omständigheterna, om rådet inte

beslutar annat med nämnda majoritet eller genom konsensus.

9. Rådet skall fastställa ett förfarande, varigenom en medlem av myndigheten som

inte är representerad i rådet får sända en representant som deltar i ett

rådsmöte, när en sådan medlem ansöker därom eller när ett ärende som särskilt

rör denna medlem är under behandling. En sådan representant skall vara

berättigad att delta i överläggningarna men inte att rösta.

Artikel 162

Befogenheter och uppgifter

1. Rådet är myndighetens verkställande organ. Rådet har befogenhet att i

enlighet med denna konvention och de av församlingen fastställda allmänna

riktlinjerna fastställa de särskilda principer som skall följas av myndigheten i

varje fråga eller ärende som faller inom dess kompetensområde.

2. Dessutom skall rådet

a) övervaka och samordna genomförandet av bestämmelserna i denna del i alla

frågor och ärenden som faller inom myndighetens

kompetensområde samt göra församlingen uppmärksam på de fall då de inte

genomförts;

b) föreslå församlingen en lista över kandidater till val av

generalsekreterare;

c) rekommendera församlingen kandidater till val av styrelsemedlemmar i

företaget samt generaldirektör för företaget;

d) vid behov och med behörig hänsyn tagen till kraven på sparsamhet och

effektivitet upprätta sådana underorgan som det finner nödvändiga för

utövandet av sina funktioner i enlighet med denna del. Vid sammansättningen

av underorgan skall särskild vikt läggas vid behovet av medlemmar med

kvalifikationer och kompetens i hithörande tekniska frågor, som dessa organ

handhar, under förutsättning att vederbörlig hänsyn tas till principen om en

rättvis geografisk fördelning och till särskilda intressen;

e) anta sin egen arbetsordning, vari inbegrips det förfarande som används

vid val av dess president;

f) ingå avtal med Förenta nationerna eller andra internationella

organisationer för myndighetens räkning och inom dess kompetensområde, med

förbehåll för församlingens godkännande;

g) granska företagets rapporter och översända dem till församlingen med sina

rekommendationer;

h) avge årliga rapporter till församlingen och sådana särskilda rapporter

som församlingen kan begära;

i) utfärda direktiv för företaget i enlighet med artikel 170;

j) godkänna arbetsplaner i enlighet med bilaga III artikel 6. Rådet skall

behandla varje arbetsplan inom 60 dagar efter det att denna av juridiska och

tekniska kommissionen har underställts rådet vid något av dess möten i

enlighet med följande förfaranden:

i) om kommissionen föreslår att en arbetsplan skall godkännas, skall

denna anses ha blivit godkänd av rådet, om ingen rådsmedlem inom 14

dagar skriftligen till presidenten framför en särskild invändning

föregivande att kraven i bilaga III artikel 6 inte har uppfyllts. Om en

invändning föreligger, skall det medlingsförfarande som anges i artikel

161.8 e tillämpas. Om invändningen fortfarande kvarstår efter

medlingsförfarandet, skall arbetsplanen anses ha blivit godkänd av

rådet, om inte rådets medlemmar enhälligt röstar emot den, varvid

undantag skall göras för den stat eller de stater som framställt

begäran eller är sponsorstat eller -stater för den sökande;

ii) om kommissionen rekommenderar att en arbetsplan inte skall

godkännas eller underlåter att avge rekommendation, kan rådet godkänna

arbetsplanen med tre fjärdedels majoritet av de närvarande och röstande

medlemmarna, under förutsättning att denna majoritet omfattar

majoriteten av mötesdeltagarna;

k) godkänna arbetsplaner som framlagts av företaget i enlighet med bilaga IV

artikel 12 varvid de under j angivna förfarandena äger motsvarande

tillämpning;

l) utöva kontroll över verksamheter inom området i enlighet med artikel

153.4 samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;

m) på rekommendation av kommissionen för ekonomisk planering vidta

nödvändiga och lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 150 h, i syfte att

bereda skydd mot de däri angivna ogynnsamma ekonomiska verkningarna;

n) avge rekommendationer till församlingen, på grundval av en hemställan

från kommissionen för ekonomisk planering, om ett ersättningssystem eller

andra åtgärder för ekonomisk anpassning i enlighet med artikel 151.10;

o) i) rekommendera församlingen regler, föreskrifter och förfaranden

rörande en rättvis fördelning av finansiella och andra ekonomiska

fördelar som härrör från verksamhet inom området samt rörande

betalningar och bidrag enligt artikel 82, varvid särskild hänsyn skall

tas till de intressen och behov som utvecklingsländerna samt de folk

som inte har uppnått full självständighet eller annan form av

självstyre har;

ii) anta och provisoriskt tillämpa, till dess att församlingen ger sitt

godkännande, myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden samt

alla ändringar däri, med hänsyn till rekommendationer från den

juridiska och tekniska kommissionen eller andra berörda underordnade

organ. Dessa regler, föreskrifter och förfaranden skall avse

undersökning, utforskning och bearbetning inom området samt

myndighetens ekonomiska förvaltning och interna administration.

Antagandet av regler, föreskrifter och förfaranden för undersökning och

bearbetning av flermetalliska noduler skall prioriteras. Regler,

föreskrifter och förfaranden för undersökning och bearbetning av varje

annan tillgång än flermetalliska noduler skall antas inom tre år från

den dag då myndigheten fått en anmodan från någon av sina medlemmar att

anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden rörande en dylik

tillgång. Alla regler, föreskrifter och förfaranden skall provisoriskt

förbli gällande till dess att de godkänns av församlingen eller ändras

av rådet i ljuset av de i församlingen uttryckta synpunkterna;

p) granska alla in- och utbetalningar, som skall göras av eller till

myndigheten i samband med verksamhet i enlighet med denna del;

q) företa ett urval bland sökande av produktionstillstånd enligt bilaga III

artikel 7 när ett sådant urval krävs enligt den bestämmelsen;

r) till församlingen framlägga förslag till årsbudget för myndigheten för

att få dess godkännande;

s) avge rekommendationer till församlingen rörande riktlinjer för varje

fråga eller ärende inom myndighetens kompetensområde;

t) avge rekommendationer till församlingen rörande tillfälligt upphävande av

utövandet av rättigheter och privilegier i samband med medlemskap enligt

artikel 185;

u) på myndighetens vägnar inleda rättsliga förfaranden vid

havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister i fall av bristande

efterlevnad;

v) underrätta församlingen om beslut som fattats av havsrättsdomstolens

avdelning för havsbottentvister i fråga om rättsliga förfaranden, som

inletts enligt u), samt avge alla rekommendationer, som den kan anse

lämpliga, beträffande åtgärder som bör vidtas;

w) utfärda order i krissituationer, som kan omfatta order om tillfälligt

upphävande eller tillfällig ändring av verksamhet i syfte att förhindra

allvarlig skada på den marina miljön till följd av verksamhet inom området;

x) underlåta att godkänna vissa områden för bearbetning av tillståndshavare

eller företaget, i de fall då vägande bevismaterial föreligger som utvisar

risk för allvarlig skada på den marina miljön;

y) upprätta ett underorgan för utarbetande av förslag till finansiella

regler, föreskrifter och förfaranden rörande

i) ekonomisk förvaltning enligt artiklarna 171 till 175, och

ii) ekonomiska arrangemang enligt bilaga III, artikel 13 och artikel

17.1 c;

(z) upprätta lämpliga mekanismer för ledning och kontroll av en

inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom området för att

fastställa huruvida denna del, myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden samt villkoren och betingelserna i varje kontrakt med

myndigheten efterlevs.

Artikel 163

Rådets organ

1. Härigenom upprättas följande organ under rådet:

a) en kommission för ekonomisk planering;

b) en juridisk och teknisk kommission.

2. Kommissionerna skall bestå av 15 medlemmar, valda av rådet bland de

kandidater som konventionsstaterna nominerar. Rådet kan dock, vid behov, besluta

att öka antalet medlemmar i kommissionerna med behörig hänsyn tagen till kraven

på sparsamhet och effektivitet.

3. Medlemmarna i kommissionerna skall ha lämpliga kvalifikationer inom

kommissionens kompetensområde. Konventionsstaterna skall i syfte att säkra ett

effektivt utförande av kommissionens uppgifter utse kandidater med kompetens och

integritet på högsta nivå och med kvalifikationer inom de relevanta områdena.

4. Vid val av medlemmar i kommissionerna skall vederbörlig hänsyn tas till

behovet av en rättvis geografisk fördelning och till att särskilda intressen

blir företrädda.

5. Ingen konventionsstat får nominera mer än en kandidat till samma kommission.

Ingen skall väljas till mer än en kommission.

6. Kommissionernas medlemmar skall inneha sitt uppdrag under en femårsperiod. De

kan omväljas för ytterligare en period.

7. Om dödsfall eller arbetsoförmåga inträffar, eller om en medlem avsäger sig

sitt uppdrag före utgången av mandatstiden, skall rådet för återstoden av

perioden välja en medlem från samma geografiska område eller en medlem som

företräder samma intressen.

8. Kommissionens medlemmar får inte ha ekonomiskt intresse i någon verksamhet

som rör undersökning eller bearbetning inom området. Med förbehåll för deras

ansvar gentemot de kommissioner i vilka de är medlemmar får de inte ej ens efter

avslutat uppdrag röja industriella hemligheter, uppgifter som är föremål för

industriell äganderätt och som överförts till myndigheten enligt bilaga III

artikel 14 eller annan hemligstämplad information som till följd av deras

uppdrag för myndigheten har kommit till deras kännedom.

9. Varje kommission skall utöva sina uppgifter i enlighet med de riktlinjer och

direktiv som rådet antar.

10. Varje kommission skall utarbeta och för godkännande av rådet framlägga

förslag till sådana regler och föreskrifter som erfordras för att kommissionen

effektivt skall kunna utföra sina uppgifter.

11. Kommissionens förfaranden för beslutsfattande skall upprättas genom

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Rekommendationerna till rådet

skall om möjligt åtföljas av en sammanfattning av olika uppfattningar inom

kommissionen.

12. Varje kommission skall normalt utöva sin verksamhet, där myndigheten har

sitt säte och skall mötas så ofta som ett effektivt utförande av dess uppgifter

kräver.

13. Vid behov får varje kommission under utförande av sina uppgifter samråda med

en annan kommission, med ett behörigt organ under Förenta nationerna eller dess

fackorgan eller med de internationella organisationer som är behöriga inom det

sakområde som samrådet avser.

Artikel 164

Kommissionen för ekonomisk planering

1. Medlemmar av kommissionen för ekonomisk planering skall besitta lämpliga

kvalifikationer om gruvdrift, förvaltning av mineraltillgångar, internationell

handel eller internationell ekonomi. Rådet skall sträva efter att säkerställa

att medlemmarna i kommissionen företräder alla lämpliga kvalifikationer. I

kommissionen skall ingå minst två medlemmar från utvecklingsländer, vilkas

export av de mineraler som skall utvinnas inom området är av väsentlig betydelse

för deras ekonomi.

2. Kommissionen skall

a) på rådets begäran föreslå åtgärder för verkställande av de i enlighet med

denna konvention fattade besluten rörande verksamhet inom området;

b) granska de tendenser och faktorer som påverkar utbud, efterfrågan och

priser på mineral, som kan utvinnas inom området, varvid hänsyn skall tas

till både de importerande och de exporterande ländernas intressen och

däribland särskilt till utvecklingsländernas intressen;

c) undersöka varje situation som kan tänkas medföra de i artikel 150h

angivna ogynnsamma verkningarna, som vederbörande konventionsstat eller

konventionsstater har gjort den uppmärksam på, samt avge lämpliga

rekommendationer till rådet;

d) föreslå rådet, för föreläggande till församlingen i enlighet med artikel

151.10 ett kompensationssystem eller andra åtgärder för ekonomiskt

anpassningsbistånd åt utvecklingsländer som drabbas av ogynnsamma verkningar

till följd av verksamhet inom området. Kommissionen skall avge de

rekommendationer till rådet som erfordras för tillämpning av systemet eller

andra åtgärder som församlingen vidtagit i särskilda fall.

Artikel 165

Den juridiska och tekniska kommissionen

1. Medlemmar av den juridiska och tekniska kommissionen skall ha lämpliga

kvalifikationer vad avser undersökning samt utvinning och bearbetning av

mineraltillgångar, oceanografi, skydd av den marina miljön eller ekonomiska

eller juridiska frågor rörande gruvdrift i haven och närliggande sakområden.

Rådet skall bemöda sig om att säkerställa att kommissionens medlemmar innehar

alla lämpliga kvalifikationer.

2. Kommissionen skall

a) på rådets begäran avge rekommendationer om utförandet av myndighetens

uppgifter;

b) granska formella skriftliga arbetsplaner för verksamhet inom området i

enlighet med artikel 153.3 samt förelägga rådet lämpliga rekommendationer.

Kommissionen skall grunda sina rekommendationer uteslutande på de i bilaga

III angivna motiven och avge en fullständig rapport därom till rådet;

c) på rådets begäran övervaka verksamheterna inom området, vid behov i

samråd och samarbete med enheter som utövar sådan verksamhet eller med

vederbörande stat eller stater, samt rapportera till rådet;

d) utvärdera miljökonsekvenserna av verksamheterna i området;

e) avge rekommendationer till rådet om skyddet av den marina miljön, med

beaktande av de synpunkter som framlagts av på detta område erkända

experter;

f) utforma och för rådet framlägga de regler, föreskrifter och förfaranden

som anges i artikel 162.2 o med beaktande av alla relevanta faktorer,

däribland utvärderingar av miljökonsekvenserna av verksamheten inom området;

g) fortlöpande granska dessa regler, föreskrifter och förfaranden samt från

tid till annan till rådet avge rekommendationer om ändringar, som den kan

anse nödvändiga eller önskvärda;

h) avge rekommendationer till rådet om upprättande av en övervakningsplan

för att regelbundet genom erkända vetenskapliga metoder iaktta, beräkna,

utvärdera och analysera risker eller följder av förorening av den marina

miljön på grund av verksamhet inom området, säkerställa att gällande

föreskrifter är adekvata och iakttas samt samordna genomförandet av den av

rådet godkända övervakningsplanen;

i) föreslå rådet att rättsliga förfaranden inleds på myndighetens vägnar

inför den särskilda avdelningen för havsbottentvister i enlighet med denna

del och de tillämpliga bilagorna, varvid särskilt artikel 187 beaktas;

j) avge rekommendationer till rådet om åtgärder som skall vidtas, efter

beslut av den särskilda avdelningen för havsbottentvister, i rättsliga

förfaranden som inletts i enlighet med bestämmelserna under i;

k) avge rekommendationer till rådet att utfärda beredskapsregler för

nödsituationer, vilka kan innefatta förhållningsregler för tillfälligt

upphävande eller reglering av verksamheten i syfte att hindra att den marina

miljön lider allvarlig skada till följd av verksamhet inom området.

Rekommendationerna skall tas upp till behandling av rådet med förtur;

l) avge rekommendationer till rådet om att inte godkänna vissa områden för

utnyttjande av tillståndshavare eller av företaget, i de fall då vägande

bevismaterial finns som utvisar att risk för allvarlig skada på den marina

miljön föreligger;

m) avge rekommendationer till rådet om ledning och övervakning med hjälp av

en inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom området för att

fastställa om bestämmelserna i denna del, myndighetens regler, föreskrifter

och förfaranden samt villkoren och betingelserna i kontrakt med myndigheten

uppfylls;

n) beräkna produktionstaket och utfärda produktionstillstånd på myndighetens

vägnar i enlighet med artikel 151 punkterna 2 - 7 sedan rådet har företagit

ett nödvändigt urval bland dem som har sökt produktionstillstånd i enlighet

med bilaga III artikel 7.

3. Kommissionens medlemmar skall, på begäran av en deltagande stat eller någon

annan berörd part, åtföljas av en representant för en sådan stat eller annan

part då han utför sina övervaknings- och inspektionsuppdrag.

AVSNITT D. SEKRETARIATET

Artikel 166

Sekretariatet

1. Myndighetens sekretariat består av en generalsekreterare samt sådan personal

som myndigheten har behov av.

2. Generalsekreteraren väljs av församlingen för en fyraårsperiod bland de av

rådet föreslagna kandidaterna och kan omväljas.

3. Generalsekreteraren är myndighetens högsta administrativa tjänsteman och

skall agera i denna egenskap vid alla möten med församlingen, rådet eller varje

annat underorgan samt fullgöra de övriga administrativa uppgifter som dessa

organ har uppdragit åt generalsekreteraren.

4. Generalsekreteraren skall avge en årsrapport till församlingen om

myndighetens verksamhet.

Artikel 167

Myndighetens personal

1. Myndighetens personal består av sådana särskilt kvalificerade tjänstemän på

det vetenskapliga och tekniska området samt sådan annan personal som kan behövas

för att fullgöra myndighetens administrativa funktioner.

2. Vid rekrytering och anställning av personalen och vid fastställande av deras

tjänstevillkor skall hänsyn i första hand tas till nödvändigheten av att

säkerställa högsta grad av effektivitet, kompetens och integritet. Med förbehåll

härför skall vederbörlig hänsyn tas till vikten av att rekrytera personalen på

en så bred geografisk grundval som möjligt.

3. Personalen skall tillsättas av generalsekreteraren. Anställningsvillkor,

löneförhållanden och regler om entledigande skall stå i överensstämmelse med

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

Artikel 168

Sekretariatets internationella karaktär

1. Generalsekreteraren och personalen skall vid utförandet av sina uppgifter

inte begära eller motta instruktioner från någon regering eller från någon annan

utanför myndigheten. De skall avstå från varje handling som skulle kunna inverka

menligt på deras ställning som internationella tjänstemän med ansvar endast

inför myndigheten. Konventionsstaterna åtar sig att respektera den uteslutande

internationella karaktären av generalsekreterarens och hans personals ansvar och

att inte söka påverka dem vid utförandet av sina uppgifter. Varje underlåtenhet

från en anställds sida att utföra sitt uppdrag skall anhängiggöras vid behörig

administrativ domstol i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden.

2. Generalsekreteraren och personalen får inte ha något ekonomiskt intresse i

någon verksamhet som avser undersökning och bearbetning inom området. Med

förbehåll för deras ansvar inför myndigheten får de inte ens efter avslutat

uppdrag röja industrihemligheter, uppgifter som är föremål för industriell

äganderätt och som överförts till myndigheten enligt bilaga III artikel 14 eller

annan sekretessbelagd information, som till följd av deras anställning vid

myndigheten kommit till deras kännedom.

3. Överträdelser av de förpliktelser som i enlighet med punkt 2 åvilar en av

myndigheten anställd person skall på begäran av en konventionsstat, som berörs

av en sådan överträdelse, eller av en fysisk eller juridisk person, som en

konventionsstat har varit sponsorstat för i enlighet med artikel 153.2 b och som

berörs av en sådan överträdelse, av myndigheten anhäniggöras vid den domstol som

anges i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Den berörda parten

skall ha rätt att delta i förhandlingarna. Om domstolen så beslutar, skall

generalsekreteraren avskeda vederbörande.

4. Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden skall innehålla sådana

bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel.

Artikel 169

Samråd och samarbete med internationella och icke-statliga organisationer

1. Generalsekreteraren skall i frågor inom myndighetens kompetensområde och med

rådets godkännande ingå lämpliga avtal om samråd och samarbete med

internationella och icke-statliga organisationer, som är erkända av Förenta

nationernas ekonomiska och sociala råd.

2. En organisation med vilken generalsekreteraren har ingått avtal enligt punkt

1 kan utse representanter, vilka som observatörer kan delta i möten med

myndighetens organ i enlighet med dessa organs arbetsordning. Förfaranden skall

fastställas för inhämtande av synpunkter från organisationerna, då så är

lämpligt.

3. Generalsekreteraren får tillställa konventionsstaterna skriftliga rapporter

från de i punkt 1 angivna icke-statliga organisationerna i de frågor där dessa

har särskild kompetens och som har samband med myndighetens arbete.

AVSNITT E. FÖRETAGET

Artikel 170

Företaget

1. Företaget är det organ under myndigheten som skall genomföra verksamheter

direkt inom området enligt artikel 153.2 a samt verkställa transport,

bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns inom området.

2. Inom ramen för myndighetens status som internationell juridisk person skall

företaget ha rättskapacitet enligt statuterna i bilaga IV. Företaget skall

handla i enlighet med denna konvention och myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden samt med de av församlingen fastställda allmänna riktlinjerna, och

det skall vara underställt rådets direktiv och kontroll.

3. Företagets huvudkontor skall vara beläget där myndigheten har sitt säte.

4. Företaget skall i enlighet med artikel 173.2 och bilaga IV artikel 11 förses

med de medel som erfordras för att det skall kunna utföra sina uppgifter samt

skall erhålla teknologi i enlighet med artikel 144 och andra relevanta

bestämmelser i denna konvention.

AVSNITT F. MYNDIGHETENS FINANSIELLA STÄLLNING

Artikel 171

Myndighetens medel

Myndighetens medel skall omfatta

a) fastställda bidrag från myndighetens medlemmar i enlighet med artikel

160.2 e;

b) medel som myndigheten erhåller enligt bilaga III artikel 13 hänförlig

till med verksamheter inom området;

c) medel som överförts från företaget enligt bilaga IV artikel 10;

d) medel som upplånats enligt artikel 174;

e) frivilliga bidrag från medlemmar och andra; samt

f) inbetalningar till en kompensationsfond i enlighet med artikel 151.10 som

påfylls på grundval av rekommendationer av kommissionen för ekonomisk

planering.

Artikel 172

Myndighetens årsbudget

Generalsekreteraren skall utarbeta ett förslag till årsbudget för myndigheten

och framlägga det för rådet. Rådet skall pröva budgetförslaget och överlämna det

till församlingen tillsammans med sina rekommendationer. Församlingen skall

behandla och godkänna budgetförslaget i enlighet med artikel 160.2 h.

Artikel 173

Myndighetens utgifter

1. De i artikel 171 a angivna bidragen skall inbetalas på ett särskilt konto för

att täcka myndighetens förvaltningsutgifter, till dess att myndigheten får

tillräckliga medel från andra källor för att täcka dessa utgifter.

2. Myndighetens medel skall i första hand användas till att täcka myndighetens

förvaltningsutgifter. Med undantag för de fastställda bidrag som avses i artikel

171 a, kan de medel som återstår efter betalning av förvaltningsutgifterna bl.a.

a) fördelas enligt artikel 140 och artikel 160.2 g;

b) användas till att anskaffa kapital till företaget enligt artikel 170.4;

c) användas till att kompensera utvecklingsländerna enligt artikel 151.10

och artikel 160.2 l.

Artikel 174

Myndighetens behörighet att uppta lån

1. Myndigheten skall vara behörig att uppta lån.

2. Församlingen skall i de finansiella föreskrifterna enligt artikel 160.2 f

fastställa gränserna för myndighetens behörighet att uppta lån.

3. Rådet skall utöva myndighetens behörighet att uppta lån.

4. Konventionsstaterna ansvarar inte för myndighetens skulder.

Artikel 175

Årlig revision

Myndighetens handlingar, räkenskaper och konton, vari inbegrips dess

årsredovisning, skall varje år revideras av en av församlingen utsedd oberoende

revisor.

AVSNITT G. RÄTTSLIG STÄLLNING, IMMUNITET OCH PRIVILEGIER

Artikel 176

Rättslig ställning

Myndigheten är en internationell juridisk person med den rättskapacitet som

krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter och uppnå sina syften.

Artikel 177

Immunitet och privilegier

För att Myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter skall den på varje

konventionsstats territorium åtnjuta den immunitet och de privilegier som anges

i detta avsnitt. Den immunitet och de privilegier som avser företaget anges i

bilaga IV artikel 13.

Artikel 178

Rättslig immunitet

Myndigheten, dess egendom och tillgångar, skall åtnjuta rättslig immunitet, utom

då myndigheten i något särskilt fall uttryckligen häver denna immunitet.

Artikel 179

Immunitet i fråga om husrannsakan och varje form av tvångsåtgärd

Myndighetens egendom och tillgångar, var dessa än befinner sig och vem som än

besitter dem, skall åtnjuta immunitet mot husrannsakan, beslagtagande,

konfiskation, expropriation och varje annan form av tvångsåtgärd genom exekutiva

eller lagstiftande åtgärder.

Artikel 180

Undantag från restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd

Myndighetens egendom och tillgångar skall vara undantagna från varje slag av

restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd.

Artikel 181

Myndighetens arkiv och officiella meddelanden

1. Myndighetens arkiv är okränkbara var de än befinner sig.

2. Uppgifter som är föremål för industriellt rättsskydd, industrihemligheter och

liknande information samt personalregister får inte förvaras i arkiv som är

tillgängliga för allmänheten.

3. Myndigheten skall vad beträffar dess officiella meddelanden av varje

konventionsstat beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den som av

vederbörande stat beviljas andra internationella organisationer.

Artikel 182

Immunitet och privilegier för vissa personer med anknytning till myndigheten

Representanter för konventionsstaterna som deltar i möten med församlingen eller

rådet eller med församlingens eller rådets organ samt myndighetens

generalsekreterare och personal skall på varje stats territorium åtnjuta:

a) rättslig immunitet för handlingar som de utför i tjänsten, utom i den

utsträckning den stat som de representerar eller, i förekommande fall,

myndigheten, uttryckligen för varje särskilt tillfälle häver denna

immunitet;

b) om de inte är medborgare i den konventionsstat där de befinner sig, samma

befrielse från invandringsrestriktioner, från anmälningsplikt för

utlänningar och från värnplikt, samma lättnader vad gäller

valutarestriktioner och samma behandling i fråga om resemöjligheter som den

ifrågavarande staten beviljar andra konventionsstaters representanter,

ämbetsmän och anställda med jämförbar ställning.

Artikel 183

Befrielse från skatter och tullavgifter

1. Inom ramen för sin officiella verksamhet skall myndigheten, dess egendom och

tillgångar, dess intäkter samt dess verksamhet och dess transaktioner, i den mån

de är tillåtna enligt denna konvention, vara befriade från varje form av direkt

beskattning, och varor som för dess officiella bruk införs eller utförs skall

vara befriade från alla tullavgifter. myndigheten skall inte kräva befrielse

från skatter, som endast utgör ersättning för gjorda tjänster.

2. När inköp av varor eller tjänster av betydande värde som erfordras för

myndighetens officiella verksamhet görs av myndigheten eller för dess räkning,

och när priset på sådana varor och tjänster inkluderar skatter eller avgifter,

skall lämpliga åtgärder så långt så är rimligt vidtas av konventionsstaterna i

syfte att bevilja befrielse från sådana skatter eller avgifter eller att

återbetala dem. Varor som införts eller inköpts i enlighet med en i denna

artikel föreskriven befrielse får inte säljas eller på annat sätt avyttras på

territorium tillhörigt den konventionsstat som beviljat befrielsen, utom under

de betingelser varom avtalats med ifrågavarande konventionsstat.

3. Konventionsstaterna får inte beskatta utbetalda löner, arvoden eller andra

former av betalningar, som gjorts av myndigheten till generalsekreteraren eller

myndighetens anställda samt till experter som fullgör uppdrag för myndighetens

räkning, utom då de är medborgare i den ifrågavarande staten.

AVSNITT H. TILLFÄLLIGT UPPHÄVANDE AV MEDLEMMARS RÄTTIGHETER OCH PRIVILEGIER

Artikel 184

Tillfälligt upphävande av rösträtten

En konventionsstat som ligger efter med betalning av sina finansiella bidrag

till myndigheten har ingen rösträtt, om det resterande beloppet uppgår till

eller överstiger summan av de bidrag som staten skulle ha erlagt under de

föregående två hela åren. Församlingen kan dock tillåta en sådan medlem att

rösta, om det konstateras att underlåtenheten att betala beror på omständigheter

som medlemmen inte råder över.

Artikel 185

Tillfälligt upphävande av rättigheter och privilegier som följer med

medlemskapet

1. En konventionsstat som upprepade gånger grovt har överträtt bestämmelserna i

denna del kan av församlingen på rådets rekommendation tillfälligt avstängas

från att utöva de rättigheter och åtnjuta de privilegier som följer av

medlemskapet.

2. Ingen åtgärd får vidtas enligt punkt 1 förrän avdelningen för

havsbottentvister har fastslagit att en konventionsstat upprepat och grovt har

överträtt bestämmelserna i denna del.

KAPITEL 5. BILÄGGANDE AV TVISTER SAMT RÅDGIVANDE YTTRANDEN

Artikel 186

Havsrättsdomstolens särskilda avdelning för havsbottentvister

Upprättandet av en särskild avdelning för havsbottentvister och det sätt varpå

denna skall utöva sina befogenheter regleras av bestämmelserna i detta kapitel,

del XV samt bilaga VI.

Artikel 187

Behörighet för avdelningen för havsbottentvister

Avdelningen för havsbottentvister skall enligt denna del och härtill hörande

bilagor vara behörig i tvister rörande verksamheter inom området, vilka faller

inom följande kategorier:

a) tvister mellan konventionsstater rörande tolkningen eller tillämpningen

av denna del med tillhörande bilagor;

b) tvister mellan en konventionsstat och myndigheten rörande

i) Myndighetens eller en konventionsstats handling eller underlåtenhet,

som påstås stå i strid med denna del eller härtill hörande bilagor

eller med myndighetens i anslutning härtill antagna regler,

föreskrifter och förfaranden; eller

ii) åtgärder vidtagna av myndigheten vilka påstås överskrida dennas

befogenheter eller utgöra maktmissbruk;

c) avtalstvister mellan konventionsstater, myndigheten eller företaget,

statliga företag och fysiska eller juridiska personer som anges i artikel

153.2 b rörande

i) tolkningen eller tillämpningen av ett relevant kontrakt eller en

arbetsplan; eller

ii) en avtalsparts handling eller underlåtenhet att handla, som avser

verksamheter inom området och riktar sig mot den andra parten eller

direkt berör dennas legitima intressen;

d) tvister rörande vägran att ingå avtal eller rörande en i samband med

avtalsförhandlingarna uppkommen rättslig fråga mellan myndigheten och en

eventuell framtida tillståndshavare som en stat har varit sponsor för enligt

artikel 153.2 b, och som vederbörligen uppfyllt de i bilaga III artikel 4.6

och artikel 13.2 angivna villkoren;

e) tvister mellan myndigheten och en konventionsstat, ett statligt företag

eller en fysisk eller juridisk person, som en konventionsstat är sponsor för

enligt artikel 153.2 b då det påstås att myndigheten har iklätt sig ansvar

enligt bilaga III artikel 22;

f) varje annan tvist, för vilken avdelningens behörighet särskilt fastställs

i denna konvention.

Artikel 188

Hänskjutande av tvister till en särskild avdelning av internationella

havsrättsdomstolen eller en tillfällig avdelning inom avdelningen för

havsbottentvister eller till bindande kommersiellt skiljeförfarande

1. Tvister mellan konventionsstaterna som anges i artikel 187 a kan hänskjutas

a) på begäran av parterna i tvisten till en särskild avdelning av

internationella havsrättsdomstolen, som skall upprättas i enlighet med

bilaga VI artiklarna 15 och 17; eller

b) på begäran av part i tvisten till en tillfällig avdelning inom

avdelningen för havsbottentvister, som skall upprättas i enlighet med bilaga

VI artikel 36.

2. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av ett i artikel 187 c i

avsett kontrakt skall, på begäran av part i tvisten, hänskjutas till

bindande kommersiellt skiljeförfarande, om parterna inte kommer överens om

annat. En kommersiell skiljedomstol, som tvisten hänskjuts till, skall inte

äga befogenhet att avgöra någon fråga rörande tolkningen av denna

konvention. När tvisten även omfattar frågan om tolkning av del XI med

tillhörande bilagor om verksamheter inom området, skall frågan hänskjutas

till avdelningen för havsbottentvister för avgörande.

b) Om skiljedomstolen i början av eller under skiljeförfarandet beslutar,

antingen på begäran av endera parten i tvisten eller på eget initiativ, att

dess beslut är beroende av ett avgörande från avdelningen för

havsbottentvister, skall skiljedomstolen hänskjuta denna fråga till denna

avdelning för avgörande. Skiljedomstolen skall sedan avge sin skiljedom i

enlighet med avgörandet från avdelningen för havsbottentvister.

c) Om det i kontraktet inte finns någon bestämmelse om vilket

skiljeförfarande som skall tillämpas på tvisten, skall detta följa UNCITRAL-

reglerna för skiljeförfarande eller de regler härför som kan finnas i

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, om inte parterna i

tvisten kommer överens om annat.

Artikel 189

Begränsning av behörigheten beträffande myndighetens beslut

Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall inte ha någon

behörighet med avseende på myndighetens utövande av sina diskretionära

befogenheter i enlighet med denna del; dess prövning skall inte i något fall

ersätta myndighetens. Med förbehåll för artikel 191 skall avdelningen för

havsbottentvister vid utövande av sina befogenheter enligt artikel 187 varken

uttala sig i frågan om huruvida myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden motsvarar bestämmelserna i denna konvention eller förklara dessa

regler, föreskrifter och förfaranden som ogiltiga. Dess behörighet i detta

hänseende skall begränsas till avgöranden beträffande påståenden om att

tillämpningen av myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i enskilda

fall skulle strida mot parternas i tvisten kontraktsenliga förpliktelser eller

mot deras skyldigheter enligt denna konvention, påståenden om överskridande av

behörighet eller maktmissbruk samt yrkanden om ersättning eller annan form av

gottgörelse till den berörda parten till följd av den andra partens

underlåtenhet att uppfylla sina kontraktsenliga skyldigheter eller sina

förpliktelser enligt denna konvention.

Artikel 190

Sponsrande konventionsstaters deltagande i och närvaro vid rättsliga förfaranden

1. Om en fysisk eller juridisk person är part i en tvist som avses i artikel

187, skall sponsorstaten underrättas därom och ha rätt att delta i rättsliga

förfaranden genom att inkomma med skriftliga eller muntliga yttranden.

2. Om talan väcks mot en konventionsstat av en fysisk eller juridisk person som

sponsras av en annan konventionsstat i en tvist som avses i artikel 187 c, kan

den svarande staten anmoda den stat som sponsrar ifrågavarande person att

uppträda vid förhandlingarna på denna persons vägnar. I annat fall kan den

svarande staten ordna så att den företräds av en juridisk person av den statens

egen nationalitet.

Artikel 191

Rådgivande yttranden

Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall på församlingens eller

rådets begäran avge rådgivande yttranden i rättsfrågor som uppstår inom ramen

för deras verksamhet. Dessa yttranden skall avges i brådskande ordning.

DEL XII

SKYDD OCH BEVARANDE AV DEN MARINA MILJÖN

KAPITEL I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 192

Allmän skyldighet

Staterna är skyldiga att skydda och bevara den marina miljön.

Artikel 193

Staters suveräna rätt att utnyttja sina naturtillgångar

1. Staterna har suverän rätt att utnyttja sina naturtillgångar i enlighet med

sin miljöpolitik och sin plikt att skydda och bevara den marina miljön.

Artikel 194

Åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina

miljön

1. Stater skall, enskilt eller gemensamt allt efter vad som är lämpligt, vidta

alla nödvändiga åtgärder som är förenliga med denna konvention för att

förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar av den marina miljön från alla

slags källor, och de skall i detta syfte använda de lämpligaste metoder som står

till deras förfogande, i enlighet med deras förmåga, och de skall söka

harmonisera sina strävanden i detta sammanhang.

2. Stater skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

verksamheter under deras jurisdiktion eller kontroll bedrivs på ett sådant sätt

att de ej genom föroreningar förorsakar skada för andra stater och deras miljö,

och att föroreningar till följd av olyckor eller verksamheter under deras

jurisdiktion eller kontroll ej sprids bortom de områden över vilka de utövar

suveräna rättigheter i enlighet med denna konvention.

3. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall omfatta alla källor, som medför

föroreningar av den marina miljön. Dessa åtgärder skall bl.a. innefatta sådana

som avser att så långt som möjligt begränsa

a) utsläpp av giftiga, farliga eller skadliga ämnen, i synnerhet sådana som

är beständiga, från landbaserade källor, från eller genom atmosfären eller

genom dumpning,

b) föroreningar från fartyg, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor och

hantera nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas, att avsiktliga

och oavsiktliga utsläpp förhindras och att utformning, konstruktion,

utrustning, drift och bemanning av fartyg regleras,

c) föroreningar från anläggningar och anordningar, som används vid

undersökning eller bearbetning av naturtillgångarna på havsbottnen och dess

underlag, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor och hantera

nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas samt att utformning,

konstruktion, utrustning, drift och bemanning av sådana anläggningar och

anordningar regleras.

d) föroreningar från andra anläggningar och anordningar, som utnyttjas för

verksamhet i den marina miljön, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor

och hantera nödsituationer, så att säkerheten till

sjöss tryggas samt att utformning, konstruktion, utrustning, drift och

bemanning av sådana anläggningar och anordningar regleras.

4. När staterna vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa eller kontrollera

föroreningar av den marina miljön, skall de undvika oberättigade ingrepp i de

verksamheter som bedrivs av andra stater, vilka utövar sina rättigheter och

fullgör sina skyldigheter enligt denna konvention.

5. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall innefatta sådana åtgärder som

är nödvändiga för att skydda och bevara sällsynta och känsliga ekosystem samt

lokaler för arter och andra marina organismer som är på tillbakagång, hotade

eller utrotningshotade.

Artikel 195

Skyldighet att ej överföra skada eller risk eller omvandla en form av förorening

till en annan

Staterna skall, då de vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa och

kontrollera föroreningar av den marina miljön, handla på sådant sätt att de ej

direkt eller indirekt överför skada eller risk från ett område till ett annat

eller omvandlar en form av förorening till en annan.

Artikel 196

Användning av teknologi eller införande av utländska eller nya arter

1. Staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra, begränsa och

kontrollera sådana föroreningar av den marina miljön som härrör från bruk av

teknik under deras jurisdiktion eller kontroll eller avsiktligt eller

oavsiktligt införande till någon viss del av den marina miljön av främmande

eller nya arter som kan medföra betydande och skadliga förändringar hos denna.

2. Denna artikel inverkar inte på tillämpningen av denna konvention, då det

gäller att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön.

KAPITEL 2. GLOBALT OCH REGIONALT SAMARBETE

Artikel 197

Samarbete på globalt eller regionalt plan

Staterna skall samarbeta, direkt eller genom behöriga internationella

organisationer, på det globala planet och, när så är lämpligt, på det regionala

planet, vid formulering och utarbetande av internationella regler, normer och

rekommenderade tillämpningar och förfaranden som är förenliga med denna

konvention, för att skydda och bevara den marina miljön, varvid hänsyn skall tas

till regionala särdrag.

Artikel 198

Underrättelse om överhängande risk för skada eller faktiskt inträffad skada

En stat skall, då den erfar att den marina miljön löper överhängande risk att

skadas eller redan har skadats genom förorening, omedelbart underrätta andra

stater, som den anser kan komma att beröras av skadan, samt behöriga

internationella organisationer.

Artikel 199

Katastrofplaner för bekämpning av föroreningar

I de fall som avses i artikel 198 skall efter sin förmåga staterna i det berörda

området, och berörda internationella organisationer så vitt möjligt samarbeta

för att eliminera verkningarna av föroreningen och förhindra eller begränsa

skadan. I detta syfte skall staterna gemensamt utveckla och främja

katastrofplaner för att bemöta olyckor som medför förorening av den marina

miljön.

Artikel 200

Studier, forskningsprogram och utbyte av information och data

Staterna skall samarbeta, direkt eller genom berörda internationella

organisationer, för att främja studier, genomföra vetenskapliga

forskningsprogram samt uppmuntra utbyte av information och uppgifter om

förorening av den marina miljön. De skall aktivt söka delta i regionala och

globala program i syfte att förvärva kunskaper för att kunna bedöma

föroreningars art och omfattning, deras utbredningsområde och utbredningsvägar,

risker och bekämpningsåtgärder.

Artikel 201

Vetenskapliga kriterier för bestämmelser

Staterna skall i ljuset av den information och de uppgifter som erhålls i

enlighet med artikel 200 samarbeta direkt eller genom behöriga internationella

organisationer i syfte att fastställa lämpliga vetenskapliga kriterier för

formulering och utarbetande av regler, normer och rekommenderade tillämpningar

och förfaranden för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den

marina miljön.

KAPITEL 3. TEKNISKT BISTÅND

Artikel 202

Vetenskapligt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer

Staterna skall direkt eller genom behöriga internationella organisationer

a) främja biståndsprogram inom områdena vetenskap, utbildning, teknik samt

annat bistånd till utvecklingsländer för att skydda och bevara den marina

miljön och för att förhindra, begränsa och kontrollera havsföroreningar.

Sådant bistånd skall bl.a. bestå i att

i) utbilda deras vetenskapliga och tekniska personal,

ii) underlätta deras deltagande i relevanta internationella program,

iii) tillhandahålla nödvändig utrustning och nödvändiga anordningar,

iv) förbättra deras förmåga att tillverka sådan utrustning,

v) ge råd rörande och utveckla anordningar för program för forskning,

övervakning och utbildning samt andra program,

b) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, i syfte att så

långt som möjligt begränsa följderna av större olyckor, som kan medföra

allvarliga föroreningar av den marina miljön,

c) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, för att utföra

miljökonsekvensbedömningar.

Artikel 203

Förmånsbehandling av utvecklingsländer

Utvecklingsländerna skall i syfte att förhindra, begränsa och kontrollera

föroreningar av den marina miljön, eller för att så långt som möjligt begränsa

följderna därav, beviljas förmånsbehandling av internationella organisationer

beträffande

a) tilldelning av lämpliga medel och tekniskt bistånd, och

b) utnyttjande av deras specialtjänster.

KAPITEL 4. ÖVERVAKNING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

Artikel 204

Övervakning av riskerna för eller följderna av förorening

1. Staterna skall i överensstämmelse med andra staters rättigheter, direkt eller

genom behöriga internationella organisationer, genom erkända vetenskapliga

metoder så långt som möjligt söka observera, mäta, utvärdera och analysera

riskerna för eller följderna av förorening av den marina miljön.

2. I synnerhet skall staterna kontinuerligt övervaka följderna av alla

verksamheter som de beviljar tillstånd för eller själva bedriver för att

fastställa huruvida dessa verksamheter kan komma att förorena den marina miljön.

Artikel 205

Publicering av rapporter

Staterna skall publicera rapporter om resultat som erhållits enligt artikel 204

eller med lämpliga intervall lämna sådana rapporter till de behöriga

internationella organisationerna, vilka bör göra dem tillgängliga för alla

stater.

Artikel 206

Bedömning av möjliga verkningar till följd av vissa verksamheter

När staterna har skälig anledning att anta att planerade verksamheter under

deras jurisdiktion eller kontroll kan orsaka avsevärda föroreningar av eller

märkbara och skadliga förändringar i den marina miljön, skall de så långt det är

tekniskt möjligt bedöma de potentiella verkningarna på den marina miljön och

lämna rapporter om resultat från sådana bedömningar i enlighet med artikel 205.

KAPITEL 5. INTERNATIONELLA REGLER OCH NATIONELL LAGSTIFTNING FÖR ATT FÖRHINDRA,

BEGRÄNSA OCH KONTROLLERA FÖRORENINGAR AV DEN MARINA MILJÖN

Artikel 207

Föroreningar från landbaserade källor

1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa

och kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor, däri

inbegripet floder, flodmynningar, rörledningar och utsläppsanordningar, varvid

hänsyn skall tas till internationellt erkända regler, normer och rekommenderade

tillämpningar och förfaranden.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att

förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sina strävanden på lämplig

regional nivå.

4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller

vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler, normer

och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och

kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor, varvid

hänsyn skall tas till regionala särdrag, utvecklingsländers ekonomiska

möjligheter och deras behov av ekonomisk utveckling. Sådana regler, normer och

rekommenderade tillämpningar och förfaranden skall, i den utsträckning så är

nödvändigt, emellanåt granskas på nytt.

5. De lagar, författningar, åtgärder, regler, normer och rekommenderade

tillämpningar och förfaranden som avses i punkterna 1, 2 och 4 skall innefatta

åtgärder som avser att så långt som möjligt begränsa utsläpp i den marina miljön

av giftiga, farliga eller skadliga ämnen, särskilt sådana som är beständiga.

Artikel 208

Föroreningar från verksamheter på havsbottnen som är underkastade nationell

jurisdiktion

1. Kuststater skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,

begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön, som uppstår gå grund

av eller i samband med verksamheter på havsbottnen under deras jurisdiktion, och

från konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under deras jurisdiktion i

enlighet med artiklarna 60 och 80.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att

förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall ej ha mindre verkan än

internationella regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden.

4. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sin politik på lämplig

regional nivå.

5. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller

diplomatkonferenser, fastställa globala och regionala regler, normer och

rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och

kontrollera den förorening av den marina miljön som avses i punkt 1. Sådana

regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden skall, när så är

nödvändigt, granskas på nytt.

Artikel 209

Förorening från verksamheter i området

1. Internationella regler, föreskrifter och förfaranden skall fastställas i

enlighet med del XI för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av

den marina miljön från verksamhet som bedrivs i området. Sådana regler,

föreskrifter och förfaranden skall, när så är nödvändigt, granskas på nytt.

2. Stater skall, med de förbehåll som behövs med hänsyn till bestämmelserna i

detta kapitel, anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa

och kontrollera förorening av den marina miljön från verksamheter i området,

vilka bedrivs från fartyg, anläggningar, konstruktioner och andra anordningar

som antingen för deras flagg eller är registrerade där eller som bedriver

verksamhet under deras överinseende. Kraven i sådana lagar och författningar får

inte ställas lägre än de internationella regler, andra författningar och

förfaranden som avses i punkt 1.

Artikel 210

Förorening genom dumpning

1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa

och kontrollera förorening av den marina miljön genom dumpning.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att

förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall säkerställa att dumpning

ej sker utan tillstånd från staternas behöriga myndigheter.

4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller

vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler, normer

och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och

kontrollera sådan förorening. Sådana regler, normer och rekommenderade

tillämpningar och förfaranden skall, när så är nödvändigt, granskas på nytt.

5. Dumpning i territorialhavet och den ekonomiska zonen eller på kontinen-

talsockeln får ej ske utan kuststatens uttryckliga förhandsgodkännande.

Kuststaten har rätt att tillåta, reglera och kontrollera sådan dumpning efter

vederbörligt samråd i frågan med andra stater, som på grund av sitt geografiska

läge kan komma att beröras ogynnsamt därav.

6. Nationella lagar, andra författningar och åtgärder skall ej vara mindre

effektiva än globala regler och normer då det gäller att förhindra, begränsa och

kontrollera sådan förorening.

Artikel 211

Förorening från fartyg

1. Staterna skall, genom den behöriga internationella organisationen eller vid

en allmän diplomatkonferens, fastställa internationella regler och normer för

att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från

fartyg och på samma sätt vid behov verka för att sådana farledssystem antas som

är utformade i syfte att så långt som möjligt begränsa risken för olyckor, vilka

skulle kunna medföra förorening av den marina miljön, däri inbegripet

kustlinjen, och skada genom förorening av kuststaters därmed sammanhängande

intressen. Sådana regler och normer skall, i den utsträckning så är nödvändigt,

på samma sätt granskas på nytt.

2. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa

och kontrollera förorening av den marina miljön från fartyg som för deras flagg

eller är registrerade i dessa stater. Sådana lagar och andra författningar skall

vara minst lika effektiva som de allmänt erkända internationella regler och

normer som fastställts av den behöriga internationella organisationen eller vid

en allmän diplomatkonferens.

3. Stater som uppställer särskilda krav för att förhindra, begränsa och

kontrollera förorening av den marina miljön som villkor för att utländska fartyg

skall få tillträde till deras hamnar eller inre vatten eller anlöpa deras off-

shore-terminaler skall på vederbörligt sätt offentliggöra sådana krav och

underrätta den behöriga internationella organisationen därom. När sådana krav

uppställs i likalydande form av två eller flera kuststater i ett försök att

harmonisera strävandena, skall i underrättelsen anges vilka stater som deltar i

ett sådant samarbete. Varje stat skall kräva att befälhavaren på ett fartyg, som

för dess flagg eller som är registrerat i den staten, vid färd i territorialhav

tillhörigt en stat som deltar i ett sådant samarbete, på den statens begäran

lämnar upplysning om huruvida det är på väg till en stat i samma område, som

deltar i dylikt samarbete och, om så är fallet, meddelar huruvida det uppfyller

de krav som den staten ställer för tillträde till dess hamnar. Denna artikel

påverkar inte ett fartygs fortsatta utövande av sin rätt till oskadlig genomfart

eller tillämpningen av artikel 25.2.

4. Kuststater får, då de utövar sin suveränitet i sitt territorialhav, anta

lagar och andra författningar för förhindrande, minskning och kontroll av

havsförorening från utländska fartyg, däri inbegripet fartyg som utövar sin rätt

till oskadlig genomfart. Sådana lagar och andra författningar får, i enlighet

med del II kapitel 3, ej hindra oskadlig genomfart av utländska fartyg.

5. Kuststater får, i syfte att utöva den kontroll av efterlevnaden som

föreskrivs i kapitel 6, anta lagar och andra författningar vad gäller deras

ekonomiska zoner, för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från

fartyg som uppfyller och genomför allmänt erkända internationella regler och

normer som fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en

allmän diplomatkonferens.

6. a) I de fall då de internationella regler och normer som avses i punkt 1 är

otillräckliga för att täcka särskilda förhållanden och kuststater har skälig

anledning anta att ett särskilt, klart angivet område i deras respektive

ekonomiska zoner är ett område för vilket särskilda obligatoriska åtgärder

krävs - av erkända tekniska skäl såväl i relation till dess oceanografiska

och ekologiska förhållanden som till dess användning eller skydd av dess

tillgångar och trafikens speciella natur - för att förhindra förorening från

fartyg, får kuststater, efter lämpliga överläggningar, genom behörig

internationell organisation, med varje annan berörd stat, i fråga om detta

område lämna ett meddelande till denna organisation och därvid lägga fram

vetenskapliga och tekniska bevis till stöd härför samt information om

nödvändiga mottagningsanordningar. Organisationen skall, inom tolv månader

efter mottagandet av ett sådant meddelande, besluta huruvida förhållandena i

det området motsvarar de härovan ställda kraven. Om organisationen så

beslutar, får kuststater vad avser detta område anta lagar och andra

författningar för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från

fartyg, vilka följer sådana internationella regler och normer eller

navigationssedvänjor som genom organisationen gjorts tillämpliga på

specialområden. Dessa lagar och författningar får ej tillämpas på utländska

fartyg förrän 15 månader efter det att meddelandet lämnades till

organisationen.

b) Kuststaterna skall offentliggöra gränserna för varje sådant särskilt,

klart angivet område.

c) Om kuststaterna avser att anta ytterligare lagar och andra författningar

beträffande samma område för att förhindra, begränsa och kontrollera

förorening från fartyg skall de, då de lämnar det förutnämnda meddelandet,

samtidigt underrätta organisationen därom. Sådana ytterligare lagar och

andra författningar får röra utsläpp eller navigationssedvänjor men ej

innebära krav på att utländska fartyg skall iaktta andra normer beträffande

konstruktion, utformning, bemanning eller utrustning än allmänt erkända

internationella regler och normer; de blir tillämpliga på utländska fartyg

15 månader efter det att meddelande lämnats till organisationen, förutsatt

att denna lämnar sitt samtycke härtill inom 12 månader, efter det att

meddelandet lämnats.

7. De internationella regler och normer som avses i denna artikel innefattar

bland andra sådana som föreskriver omedelbart meddelande till kuststater vars

kustlinje eller därmed sammanhängande intressen kan påverkas av incidenter, däri

inbegripet sjöolyckor, som medför utsläpp eller kan förväntas leda till utsläpp.

Artikel 212

Förorening från eller via atmosfären

1. Staterna skall för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den

marina miljön från eller via atmosfären, anta lagar och andra författningar som

skall vara tillämpliga i deras luftrum och på fartyg som för deras flagg eller

på fartyg eller luftfartyg som är registrerade hos dem, varvid hänsyn skall tas

till internationellt överenskomma tillämpningar och förfaranden samt till

säkerheten vid navigering i luften.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att

förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Staterna skall särskilt genom behöriga, internationella organisationer eller

diplomatkonferenser söka fastställa globala och regionala normer samt

rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och

kontrollera sådan förorening.

KAPITEL 6. VERKSTÄLLIGHET

Artikel 213

Verkställighet beträffande förorening från landbaserade källor

Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som

antagits i enlighet med artikel 207 och skall anta lagar och andra författningar

samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de tillämpliga

internationella regler och normer som fastställts genom behöriga internationella

organisationer eller vid en diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och

kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor.

Artikel 214

Verkställighet beträffande förorening från verksamhet på havsbottnen

Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som

antagits i enlighet med artikel 208 och skall anta lagar och andra författningar

samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de tillämpliga

internationella regler och normer som fastställts genom behöriga internationella

organisationer eller vid en diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och

kontrollera förorening av den marina miljön, som härrör från eller uppstår i

samband med sådana verksamheter på havsbottnen under deras jurisdiktion och från

konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under deras jurisdiktion enligt

artiklarna 60 och 80.

Artikel 215

Verkställighet beträffande förorening från verksamheter i området

Säkerställande av tillämpning av de internationella regler, föreskrifter och

förfaranden som fastställts i enlighet med del XI för att förhindra, begränsa

och kontrollera förorening av den marina miljön från verksamheter i området

skall ske enligt reglerna i ovannämnda del.

Artikel 216

Verkställighet beträffande förorening genom dumpning

1. Säkerställande av tillämpning av lagar och andra författningar, som antagits

i enlighet med denna konvention och de tillämpliga internationella regler och

normer som fastställts genom behöriga internationella organisationer eller vid

en diplomatkonferens för förhindrande, minskning och kontroll av förorening av

den marina miljön genom dumpning, skall genomföras

a) av kuststaten vad beträffar dumpning inom dess territorialhav eller dess

ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel,

b) av flaggstaten vad beträffar fartyg som för dess flagg eller fartyg eller

luftfartyg som är registrerade där,

c) av varje stat vad beträffar lastning av avfall eller annat material inom

dess territorium eller vid dess off-shore-terminaler.

2. Ingen stat skall på grund av denna artikel vara skyldig att inleda rättsligt

förfarande, när en annan stat redan inlett rättsligt förfarande i enlighet med

denna artikel.

Artikel 217

Flaggstaters säkerställande av reglernas tillämpning

1. Staterna skall säkerställa att fartyg som för deras flagg eller är

registrerade där efterkommer de tillämpliga internationella regler och normer

som fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en allmän

diplomatkonferens och att de efterkommer de lagar och andra författningar som

antagits i enlighet med denna konvention för att förhindra, begränsa och

kontrollera förorening av den marina miljön från fartyg och skall, i enlighet

därmed, anta lagar och andra författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder

för deras genomförande. Flaggstater skall svara för ett effektivt säkerställande

av tillämpningen av sådana regler, normer, lagar och andra författningar,

oberoende av var en överträdelse äger rum.

2. Staterna skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att

fartyg som för deras flagg eller är registrerade där ej får avsegla förrän de

kan uppfylla de krav som ställs för avsegling i de internationella regler och

normer som avses i punkt 1, däri inbegripet kraven rörande fartygens utformning,

konstruktion, utrustning och bemanning.

3. Staterna skall säkerställa att fartyg som för deras flagg eller är

registrerade där har de certifikat ombord som krävs och som är utfärdade i

enlighet med de internationella regler och normer som avses i punkt 1. Staterna

skall säkerställa att fartyg som för deras flagg periodvis inspekteras för

kontroll av att sådana certifikat överensstämmer med fartygens skick. Dessa

certifikat skall av andra stater godtas som bevis för fartygens skick och skall

anses ha samma giltighet som de av dem utfärdade certifikaten, såvida ej

uppenbar anledning föreligger att anta att fartygens skick avsevärt avviker från

uppgifterna i certifikaten.

4. Om ett fartyg överträder regler och normer, som fastställts genom behörig

internationell organisation eller vid en allmän diplomatkonferens, skall

flaggstaten med iakttagande av artiklarna 218, 220 och 228, omedelbart påbörja

en utredning och, när så är lämpligt, inleda rättsligt förfarande beträffande

den påstådda överträdelsen, oberoende av var överträdelsen ägt rum eller var

föroreningen till följd av sådan överträdelse har inträffat eller upptäckts.

5. Flaggstater, som genomför en utredning om överträdelsen, får begära bistånd

från varje annan stat med vars medverkan man skulle kunna bidra till att

klarlägga omständigheterna i fallet. Staterna skall söka tillmötesgå

flaggstaternas berättigade framställningar om bistånd.

6. Staterna skall på en stats skriftliga begäran utreda varje överträdelse som

ett fartyg, som för dess flagg, påstås ha gjort sig skyldigt till. Om

flaggstater är övertygade om att det föreligger tillräckliga bevis för att

rättsligt förfarande beträffande den påstådda överträdelsen skall kunna inledas,

skall de utan dröjsmål inleda sådana rättsliga förfaranden i enlighet med sina

lagar.

7. Flaggstaterna skall omedelbart informera den stat som begärt bistånd samt

behörig internationell organisation om de åtgärder som vidtagits och resultatet

därav. Sådan information skall vara tillgänglig för alla stater.

8. De i staternas lagar och andra författningar fastställda straffpåföljderna

beträffande fartyg, som för deras flagg, skall vara så stränga att de avhåller

från överträdelser, oavsett var dessa äger rum.

Artikel 218

Hamnstaters säkerställande av reglernas tillämpning

1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats

off-shore-terminal, får staten göra utredningar och, om bevismaterialet

berättigar härtill, inleda rättsliga förfaranden beträffande varje utsläpp från

detta fartyg utanför statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon,

vilket strider mot tillämpliga internationella regler och normer, som

fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en allmän

diplomatkonferens.

2. Inga rättsliga förfaranden enligt punkt 1 skall inledas vad beträffar

överträdelse av bestämmelser angående utsläpp i annan stats inre vatten,

territorialhav eller ekonomiska zon, såvida det ej begärts av den staten,

flaggstaten eller en stat som har skadats eller löper risk att skadas genom

överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp, eller såvida inte överträdelsen

har medfört eller sannolikt kommer att medföra förorening av inre vatten,

territorialhav eller ekonomisk zon tillhörande den stat som inleder rättsligt

förfarande.

3. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats

off-shore-terminal skall staten så långt som möjligt efterkomma varje stats

anmodan om utredning av överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp, som

avses i punkt 1 och som antas ha ägt rum i och skadat eller hotat att skada den

anmodande statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon. Den skall

även så långt möjligt efterkomma flaggstatens begäran om utredning av en sådan

överträdelse, oberoende av var överträdelsen ägt rum.

4. Utredning som gjorts av en hamnstat skall, enligt denna artikel, på begäran

lämnas till flaggstaten eller kuststaten. Varje rättsligt förfarande, som

inletts av en hamnstat på grundval av sådan utredning, får med förbehåll för

kapitel 7 avbrytas på begäran av kuststaten, när överträdelsen ägt rum inom dess

inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon. Bevismaterialet och

utredningen skall, tillsammans med varje borgen eller annan ekonomisk säkerhet

som ställts till hamnstatens myndigheter, i sådant fall lämnas till kuststaten.

Sådant överlämnande skall utesluta fortsatta rättsliga förfaranden i hamnstaten.

Artikel 219

Åtgärder rörande fartygs sjövärdighet för att förhindra förorening

Med förbehåll för kapitel 7 skall stater, som antingen efter anmodan eller på

eget initiativ har konstaterat att ett fartyg i en av deras hamnar eller off-

shore-terminaler inte uppfyller tillämpliga internationella regler och normer

rörande fartygs sjövärdighet och därigenom hotar att skada den marina miljön, så

långt möjligt vidta administrativa åtgärder för att förhindra att fartyget

avseglar. Sådana stater får endast tillåta att fartyget fortsätter till närmast

liggande lämpliga reparationsvarv och skall, så snart orsakerna till bristerna

har undanröjts, tillåta att fartyget omedelbart fortsätter.

Artikel 220

Kuststaters säkerställande av reglernas tillämpning

1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller off-shore-

terminal, får staten, med förbehåll för kapitel 7, inleda rättsliga förfaranden

beträffande varje överträdelse av dess lagar och andra författningar som

antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella

regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från

fartyg, när överträdelsen har ägt rum i statens territorialhav eller ekonomiska

zon.

2. När det föreligger klara skäl att anta att ett fartyg under genomfart av en

stats territorialhav har överträtt statens lagar och andra författningar, vilka

antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella

regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från

fartyg, får staten utan att inkräkta på tillämpningen av relevanta bestämmelser

i del II kapitel 3 företa en fysisk inspektion av fartyget med anledning av

överträdelsen och, när bevismaterialet berättigar härtill, inleda rättsliga

förfaranden, däri inbegripet kvarhållande av fartyget i enlighet med statens

lagar med förbehåll för bestämmelserna i kapitel 7.

3. När det föreligger klara skäl att anta att ett fartyg, som navigerar i en

stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den ekonomiska zonen har överträtt

tillämpliga internationella regler och normer för förhindrande, begränsning och

kontroll av förorening från fartyg eller lagar och andra författningar i den

staten, som överensstämmer med och genomför sådana regler och normer, får staten

begära att fartyget lämnar information beträffande sin identitet och

registreringshamn, sin senaste och nästa anlöpningshamn och annan relevant

information, som krävs för att fastställa, huruvida en överträdelse har ägt rum.

4. Staterna skall anta lagar och andra författningar och vidta andra åtgärder,

så att fartyg som för deras flagg uppfyller de i punkt 3 ställda kraven på

information.

5. När det föreligger klara skäl att anta att en i punkt 3 avsedd överträdelse

har ägt rum ombord på ett fartyg, som navigerar i en stats ekonomiska zon eller

territorialhav, och att detta lett till ett omfattande utsläpp, som medfört

eller hotat medföra betydande förorening av den marina miljön, får staten företa

fysisk inspektion av fartyget, vad beträffar förhållandena i samband med

överträdelsen, om information har vägrats av fartyget eller om den information

som lämnats av fartyget flagrant avviker från uppenbara fakta och om

omständigheterna i fallet berättigar till sådan inspektion.

6. När det föreligger klara objektiva bevis för att man ombord på ett fartyg,

som framförs i en stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den ekonomiska

zonen har gjort sig skyldig till en i punkt 3 avsedd överträdelse, vilken lett

till ett utsläpp som medfört omfattande skada eller hot om omfattande skada på

kusten eller kuststatens därmed sammanhängande intressen eller på tillgångarna i

dess territorialhav eller ekonomiska zon, får staten, med förbehåll för kapitel

7, förutsatt att bevismaterialet berättigar härtill, inleda rättsligt

förfarande, däri inbegripet kvarhållande av fartyget, i enlighet med statens

lagar.

7. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 skall, då lämpliga förfaranden har

fastställts genom behörig internationell organisation eller på annat sätt,

varigenom säkerställs att krav på borgen eller annan lämplig ekonomisk säkerhet

har uppfyllts, kuststaten, om den är bunden av sådana förfaranden, tillåta

fartyget att avsegla.

8. Bestämmelserna i punkterna 3 - 7 är även tillämpliga med avseende på de

nationella lagar och andra författningar som antagits enligt artikel 211.6.

Artikel 221

Åtgärder för att förhindra förorening som härrör från sjöolyckor

1. Inget i denna del skall påverka staternas rättighet att, i enlighet med såväl

folkrättslig sedvanerätt som traktatbaserad folkrätt, utanför territorialhavet

vidta och genomdriva åtgärder som står i proportion till den faktiska eller

hotande skadan, för att skydda sin kust eller därmed förbundna intressen, däri

inbegripet fiske, från förorening eller hot om förorening till följd av en

sjöolycka eller handlingar i samband med en sådan olycka, som sannolikt kan

förväntas få omfattande skadliga följder.

2. I denna artikel avses med "sjöolycka" kollision mellan fartyg, grundstötning

eller annat navigeringsmissöde, eller annan händelse ombord på ett fartyg eller

utanför detta, som medför materiell skada eller omedelbart hot om materiell

skada på fartyg eller last.

Artikel 222

Verkställighet av regler om förorening från eller genom atmosfären

Staterna skall inom sitt luftrum eller med avseende på fartyg som för deras

flagg eller fartyg eller luftfartyg som är registrerade i dessa stater

säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som antagits i

enlighet med artikel 212.1 och med andra bestämmelser i denna konvention, och de

skall anta lagar och andra författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder

för att genomföra de tillämpliga internationella regler och normer som

fastställts genom behöriga internationella organisationer eller genom en

diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den

marina miljön från eller genom atmosfären, i enlighet med alla tillämpliga

internationella regler och normer rörande säkerheten för flygnavigering.

KAPITEL 7. GARANTIER

Artikel 223

Åtgärder för att underlätta rättsliga förfaranden

Beträffande rättsliga förfaranden som inletts i enlighet med denna del skall

staterna vidta åtgärder för att underlätta vittnesförhör och upptagande av

bevismaterial, som framlagts av en annan stats myndigheter eller av behörig

internationell organisation, och skall underlätta deltagandet i sådana rättsliga

förfaranden av officiella representanter för behörig internationell

organisation, för flaggstaten och för varje stat som berörs av en förorening

till följd av en överträdelse. De officiella representanter som deltar vid

sådana rättsliga förfaranden skall ha de rättigheter och skyldigheter som kan

vara föreskrivna i nationella lagar och andra författningar eller av folkrätten.

Artikel 224

Befogenhet att ingripa

Befogenhet att ingripa mot utländska fartyg enligt denna del får endast utövas

av offentliga tjänstemän eller av örlogsfartyg, militära luftfartyg eller andra

fartyg eller luftfartyg, som är försedda med tydliga kännetecken och

identifierbara såsom varande i statstjänst och bemyndigade därtill.

Artikel 225

Skyldighet att undvika skadliga verkningar vid ingripanden

Staterna skall då de enligt denna konvention utövar sin befogenhet att ingripa

mot utländska fartyg ej äventyra sjösäkerheten eller på annat sätt utsätta ett

fartyg för fara eller föra det till en osäker hamn eller ankarplats eller

utsätta den marina miljön för orimligt stor fara.

Artikel 226

Undersökning av utländska fartyg

1. a) Staterna skall ej uppehålla ett utländskt fartyg längre än nödvändigt för

att genomföra de i artiklarna 216, 218 och 220 avsedda undersökningarna.

Varje fysisk inspektion av ett utländskt fartyg skall begränsas till en

undersökning av sådana certifikat, loggböcker och andra dokument som

fartyget enligt allmänt erkända internationella regler och normer skall

medföra eller av varje liknande dokument som det medför; vidare får fysisk

inspektion av fartyget endast äga rum efter en sådan undersökning och endast

om

i) det föreligger klara skäl att anta att fartygets eller dess

utrustnings skick väsentligt avviker från uppgifterna i dessa dokument,

ii) innehållet i sådana dokument ej är tillräckligt för att bekräfta

eller verifiera en misstänkt överträdelse, eller

iii) fartyget ej medför giltiga certifikat och loggböcker.

b) Om undersökningen tyder på att en överträdelse ägt rum av tillämpliga

lagar och andra författningar eller internationella regler och normer för

skydd och bevarande av den marina miljön, skall frisläppande omedelbart ske,

under förutsättning att rimliga formaliteter iakttagits, såsom ställande av

borgen eller annan lämplig ekonomisk säkerhet.

c) Om inte annat följer av tillämpliga internationella regler och normer

rörande fartygs sjövärdighet, får frisläppande av ett fartyg, närhelst detta

skulle kunna utgöra ett oskäligt stort hot om skada på den marina miljön,

förvägras eller ske på villkor att fartyget anlöper närmast lämpliga

reparationsvarv. Då frisläppande har vägrats eller skett på vissa villkor

skall fartygets flaggstat omedelbart underrättas och varvid den får begära

att fartyget frisläpps i enlighet med del XV.

2. Staterna skall samarbeta för att utveckla förfaranden för undvikande av

onödig fysisk inspektion av fartyg till sjöss.

Artikel 227

Icke-diskriminering av utländska fartyg

Staterna skall inte, då de utövar sina rättigheter och uppfyller sina

förpliktelser enligt denna del, formellt eller reellt diskriminera fartyg från

en annan stat.

Artikel 228

Suspension och begränsningar i inledandet av rättsliga förfaranden

1. Förfaranden som syftar till ådömande av straff för överträdelse av

tillämpliga lagar och andra författningar eller internationella regler och

normer rörande förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från fartyg,

vilken skett från ett utländskt fartyg utanför den stats territorialhav som

inleder rättsliga förfaranden, skall suspenderas, om flaggstaten inlett

rättsliga förfaranden, som syftar till ådömande av straff för motsvarande

anklagelser, inom sex månader från den dag då rättsliga förfaranden först

inleddes. Detta gäller dock ej, om dessa rättsliga förfaranden avser ett fall av

större skada för kuststaten, eller om flaggstaten i fråga upprepade gånger

underlåtit att beakta sin skyldighet att effektivt efterleva de tillämpliga

internationella regler och normer, i vad avser överträdelser, som begåtts av

dess fartyg. Flaggstaten skall, då den har begärt suspension av rättsliga

förfaranden i enlighet med denna artikel, i sinom tid ställa samtliga handlingar

i fallet samt protokollen från de rättsliga förfarandena till förfogande för den

stat som först inledde förfaranden. När de rättsliga förfaranden som inletts av

flaggstaten har slutförts, skall de suspenderade rättsliga förfarandena

avslutas. Efter betalning av de kostnader som uppstått i samband med sådana

förfaranden, skall kuststaten återställa borgen eller annan ekonomisk säkerhet,

som ställts i samband med de suspenderade förfarandena.

2. Straffrättsliga förfaranden som rör utländska fartyg får ej inledas efter

utgången av tre år från den dag då överträdelsen begicks och får ej, med

förbehåll för bestämmelserna i punkt 1, inledas av någon stat, då rättsliga

förfaranden har inletts av en annan stat.

3. Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte flaggstatens rätt att vidta

varje slag av åtgärd, däri inbegripet förfaranden syftande till ådömande av

straff enligt sina lagar, oberoende av annan stats tidigare förfaranden.

Artikel 229

Inledande av civilrättsliga förfaranden

Ingenting i denna konvention skall utgöra hinder för inledande av civilrättsliga

förfaranden avseende skadeståndsanspråk för förlust eller skada, som härrör från

förorening av den marina miljön.

Artikel 230

Ekonomiska påföljder och iakttagande av den anklagades erkända rättigheter

1. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av

nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella

regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av

den marina miljön, vilka begåtts av utländska fartyg utanför territorialhavet.

2. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av

nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella

regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av

den marina miljön, vilka begåtts av utländska fartyg i territorialhavet, utom i

fall av uppsåtliga och allvarliga gärningar avseende förorening i

territorialhavet.

3. Vid genomförandet av rättsliga förfaranden beträffande överträdelser som

begåtts av utländska fartyg och som kan leda till ådömande av straff skall den

anklagades erkända rättigheter iakttas.

Artikel 231

Underrättelse till flaggstaten och andra berörda stater

Staterna skall omedelbart underrätta flaggstaten och varje annan berörd stat om

varje åtgärd mot utländskt fartyg, som vidtagits i enlighet med kapitel 6, och

skall lämna flaggstaten alla officiella rapporter rörande sådana åtgärder.

Beträffande överträdelser som begåtts i territorialhavet, skall nämnda

förpliktelser för kuststaten dock endast vara tillämpliga på sådana åtgärder som

vidtagits vid rättsliga förfaranden. Flaggstatens diplomatiska eller konsulära

representanter och, när så är möjligt, dess sjöfartsmyndighet skall omedelbart

underrättas om varje sådan åtgärd som i enlighet med kapitel 6 vidtagits mot

utländskt fartyg.

Artikel 232

Staters skadeståndsansvar för verkställighetsåtgärder

Staterna ansvarar för skada eller förlust, som kan hänföras till dem och som

härrör från åtgärder vidtagna i enlighet med kapitel 6, då sådana åtgärder är

olagliga eller överskrider vad som rimligen erfordras i ljuset av tillgänglig

information. Staterna skall se till att talan rörande sådan skada eller förlust

kan upptas vid deras domstolar.

Artikel 233

Garantier beträffande sund som används för internationell sjöfart

Inget i kapitel 5, 6 och 7 påverkar rättsreglerna för sund som används för

internationell sjöfart. Om ett utländskt fartyg, med undantag för de fartyg som

avses i kapitel 10, har begått en överträdelse av de lagar och andra

författningar som avses i artikel 42.1 a och b, vilken har förorsakat eller

hotar att förorsaka mera omfattande skada på den marina miljön i sunden, får de

stater som gränsar till sunden dock vidta lämpliga åtgärder för att ingripa och

skall i så fall i tillämpliga delar iaktta bestämmelserna i detta kapitel.

KAPITEL 8. ISTÄCKTA OMRÅDEN

Artikel 234

Istäckta områden

Kuststaterna har rätt att anta och säkerställa tillämpningen av icke-

diskriminerande lagar och andra författningar för förhindrande, begränsning och

kontroll av havsförorening från fartyg i istäckta områden inom gränserna för den

ekonomiska zonen, där särskilt stränga klimatiska förhållanden och förekomsten

av is, som täcker sådana områden under större delen av året, utgör hinder eller

exceptionellt stora faror för sjöfarten, och där förorening av den marina miljön

skulle kunna orsaka stor skada på eller oåterkallelig rubbning av den ekologiska

balansen. Sådana lagar och andra författningar skall ta vederbörlig hänsyn till

sjöfarten samt till skyddet och bevarandet av den marina miljön på grundval av

bästa tillgängliga vetenskapliga data.

KAPITEL 9. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR

Artikel 235

Skyldigheter och ansvar

1. Staterna är skyldiga att fullgöra sina internationella förpliktelser rörande

skyddet och bevarandet av den marina miljön. De är ansvariga i enlighet med

folkrättens regler.

2. Staterna skall säkerställa att rättsmedel i enlighet med deras rättssystem

finns tillgängliga för omedelbar och adekvat ersättning eller annan gottgörelse

för skada, som förorsakats genom förorening av den marina miljön av fysiska

eller juridiska personer under deras jurisdiktion.

3. I syfte att garantera omedelbar och adekvat ersättning för varje skada som

orsakats genom förorening av den marina miljön skall staterna samarbeta, då de

tillämpar gällande folkrätt och vid ytterligare utveckling av folkrätten, vad

avser skyldigheter och ansvar beträffande värdering av skadan och ersättning

härför och beträffande biläggande av tvister i samband härmed, samt, i

förekommande fall, för utveckling av kriterier och förfaranden för betalning av

lämplig ersättning, såsom obligatorisk försäkring eller ersättningsfonder.

KAPITEL 10. STATSIMMUNITET

Artikel 236

Statsimmunitet

Bestämmelserna i denna konvention beträffande skydd och bevarande av den marina

miljön är ej tillämpliga på örlogsfartyg, hjälpfartyg, andra fartyg eller

luftfartyg, som ägs eller brukas av en stat och som vid tillfället används

endast i statlig icke-kommersiell drift. Varje stat skall dock genom att vidta

lämpliga åtgärder, som ej inverkar menligt på driften eller driftskapaciteten

hos sådana fartyg eller luftfartyg som den äger eller driver, säkerställa att

sådana fartyg eller luftfartyg, så långt det är rimligt och praktiskt möjligt,

manövreras på ett sätt som är i överensstämmelse med denna konvention.

KAPITEL 11. FÖRPLIKTELSER ENLIGT ANDRA KONVENTIONER OM SKYDD OCH BEVARANDE AV

DEN MARINA MILJÖN

Artikel 237

Förpliktelser enligt andra konventioner om skydd och bevarande av den marina

miljön

1. Bestämmelserna i denna del inverkar inte på de särskilda förpliktelser som

stater har iklätt sig i tidigare ingångna särskilda konventioner och

överenskommelser som berör skyddet och bevarandet av den marina miljön samt

överenskommelser som kan ingås till befrämjande av de allmänna principer som

föreskrivs i denna konvention.

2. Särskilda förpliktelser, som staterna med avseende på skydd och bevarande av

den marina miljön har iklätt sig i särskilda konventioner, bör uppfyllas på ett

sätt som är förenligt med denna konventions allmänna principer och ändamål.

DEL XIII

MARINVETENSKAPLIG FORSKNING

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 238pliga metoder och på ett sätt som är förenligt med denna konvention,

c) marinvetenskaplig forskning skall inte otillbörligen inkräkta på annat

legitimt utnyttjande av havet som är förenligt med denna konvention, och

vederbörlig hänsyn skall tas till sådant utnyttjande,

d) marinvetenskaplig forskning skall bedrivas i överensstämmelse med samtliga

tillämpliga bestämmelser som antagits i enlighet med denna konvention, däri

inbegripet dem som avser att skydda och bevara den marina miljön.

Artikel 241

Icke-erkännande av verksamhetsområden inom den marinvetenskapliga forskningen

som rättslig grund för anspråk

Marinvetenskaplig forskning skall inte utgöra rättslig grund för anspråk på

någon del av havet eller dess tillgångar.

KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE

Artikel 242

Främjande av internationellt samarbete

1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med

principen om respekt för suveränitet och jurisdiktion och på grundval av

ömsesidig fördel, främja internationellt samarbete inom marinvetenskaplig

forskning för fredliga ändamål.

2. I detta sammanhang skall en stat, då den tillämpar bestämmelserna i denna

del, utan att inkräkta på staternas rättigheter och skyldigheter enligt denna

konvention, på lämpligt sätt ge andra stater rimliga möjligheter att från denna,

eller med dess bistånd, erhålla sådan information som är nödvändig för att

förebygga och övervaka skada på personers hälsa och säkerhet och på den marina

miljön.

Artikel 243

Skapande av gynnsamma betingelser

Staterna och behöriga internationella organisationer skall genom att sluta

bilaterala och multilaterala överenskommelser samarbeta för att skapa gynnsamma

betingelser för bedrivande av marinvetenskaplig forskning inom den marina miljön

och för att vetenskapsmän skall kunna samordna sina ansträngningar i studiet av

de fenomen och processer som förekommer i den marina miljön och av förhållandet

dem emellan.

Artikel 244

Offentliggörande och spridning av information och kunskap

1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med

denna konvention, genom offentliggörande och spridning på lämpligt sätt ställa

information till förfogande om föreslagna större forskningsprogram och deras

syften samt kunnande som härrör från marinvetenskaplig forskning.

2. I detta syfte skall staterna, såväl individuellt som i samarbete med andra

stater och behöriga internationella organisationer, aktivt främja flödet av

vetenskapliga data och informationer samt överförandet av kunnande, som härrör

från marinvetenskaplig forskning, i synnerhet till utvecklingsländerna, samt

förbättra dessas förmåga att bedriva självständig marinvetenskaplig forskning,

bl.a. genom program för lämplig teoretisk och praktisk utbildning av deras

tekniska och vetenskapliga personal.

KAPITEL 3. BEDRIVANDE OCH FRÄMJANDE AV MARINVETENSKAPLIG FORSKNING

Artikel 245

Marinvetenskaplig forskning i territorialhavet

En kuststat har vid utövandet av sin suveränitet ensamrätt att reglera,

bemyndiga och bedriva marinvetenskaplig forskning i sitt territorialhav.

Marinvetenskaplig forskning får i detta område endast bedrivas med kuststatens

uttryckliga samtycke och i enlighet med de villkor som föreskrivs av denna.

Artikel 246

Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln

1. Kuststaterna har, vid utövandet av sin jurisdiktion, rätt att reglera,

tillåta och bedriva marinvetenskaplig forskning i sin ekonomiska zon och på sin

kontinentalsockel i enlighet med tillämpliga bestämmelser i denna konvention.

2. Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln

skall bedrivas med kuststatens samtycke.

3. Kuststat skall under normala förhållanden ge sitt samtycke till andra staters

eller behöriga internationella organisationers marinvetenskapliga

forskningsprojekt i sin ekonomiska zon eller på sin kontinentalsockel, som i

enlighet med denna konvention är ämnade att utföras för uteslutande fredliga

ändamål och för att öka det vetenskapliga kunnandet om den marina miljön till

hela mänsklighetens bästa. Kuststaterna skall för detta ändamål fastställa

bestämmelser och förfaranden för att säkerställa att sådant samtycke ej kommer

att fördröjas eller förvägras på orimligt sätt.

4. Vid tillämpning av punkt 3 kan normala förhållanden anses råda trots avsaknad

av diplomatiska förbindelser mellan kuststaten och den forskande staten.

5. Det står emellertid kuststaterna fritt att vägra sitt samtycke till att en

annan stat eller behörig internationell organisation genomför ett

marinvetenskapligt forskningsprojekt i kuststatens ekonomiska zon eller på dess

kontinentalsockel, om projektet

a) har direkt betydelse för undersökningen och utnyttjandet av

naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,

b) innefattar borrning på kontinentalsockeln, användning av sprängämnen

eller avsiktliga utsläpp av skadliga ämnen i den marina miljön,

c) innefattar uppförande, drift eller användning av konstgjorda öar,

anläggningar och konstruktioner som avses i artiklarna 60 och 80,

d) innehåller information, lämnad enligt artikel 248, beträffande projektets

beskaffenhet och syften, vilken är oriktig, eller om den forskande staten

eller den behöriga internationella organisationen har utestående

förpliktelser från ett tidigare forskningsprojekt gentemot kuststaten.

6. Kuststaterna får, oaktat bestämmelserna i punkt 5, inte begagna sig av sin

möjlighet att vägra samtycke enligt a i denna punkt beträffande

marinvetenskapliga forskningsprojekt, som skall genomföras i enlighet med

bestämmelserna i denna del på kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil från

de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, med undantag för sådana

särskilda områden som kuststaten, vid vilken tidpunkt som helst, offentligen kan

ange som områden inom vilka bearbetning eller detaljerad forskningsverksamhet

koncentrerad till dessa områden äger rum eller kommer att äga rum inom en rimlig

tidsperiod. Kuststaterna skall ge skälig publicitet åt bestämmandet av sådana

områden, liksom åt ändringar av dessa, men behöver inte ge detaljer om den

verksamhet som försiggår där.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall ej inkräkta på de rättigheter som kuststaterna

har till kontinentalsockeln i enlighet med artikel 77.

8. Marinvetenskaplig forskning, som avses i denna artikel, skall inte

otillbörligen inkräkta på verksamhet som bedrivs av kuststater vid utövande av

sina suveräna rättigheter och jurisdiktion enligt denna konvention.

Artikel 247

Marinvetenskapliga forskningsprojekt som bedrivs av eller under beskydd av

internationella organisationer

En kuststat som är medlem i eller har ett bilateralt avtal med en internationell

organisation och inom vilkens ekonomiska zon eller på vilkens kontinentalsockel

organisationen önskar genomföra ett marinvetenskapligt forskningsprojekt, direkt

eller under dess beskydd, skall anses ha tillåtit att projektet genomförs i

enlighet med de avtalade bestämmelserna, om den ifrågavarande staten godkänt det

angivna projektet när organisationen beslöt att projektet skulle genomföras

eller är beredd att delta däri och ej har gjort några invändningar inom fyra

månader efter det att organisationen underrättat kuststaten om projektet.

Artikel 248

Skyldighet att lämna information till kuststat

Stater och behöriga internationella organisationer som avser bedriva

marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess

kontinentalsockel skall, minst sex månader före den planerade tidpunkten för det

marinvetenskapliga forskningsprojektets början, lämna fullständiga uppgifter

till kuststaten om

a) projektets beskaffenhet och syften,

b) vilken teknik och vilket tillvägagångssätt som skall användas, däri

inbegripet fartygets namn, tonnage, typ och klass samt beskrivning av den

vetenskapliga utrustningen,

c) de exakta geografiska områden där projektet skall genomföras,

d) den planerade tidpunkten för forskningsfartygens första ankomst och

slutliga avgång eller utplacering av utrustning och avlägsnande därav,

vilketdera som är tillämpligt,

e) namnet på ansvarig institution, på dess chef och namn på projektledaren,

samt

f) i vilken utsträckning kuststaten kan delta eller vara representerad i

projektet.

Artikel 249

Skyldighet att uppfylla vissa villkor

1. Stater och behöriga internationella organisationer skall, när de bedriver

marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess

kontinentalsockel, uppfylla följande villkor:

a) att säkerställa kuststatens rätt att, om den så önskar, delta eller vara

representerad i det marinvetenskapliga forskningsprojektet, i synnerhet

ombord på forskningsfartyg och andra fartyg eller marinvetenskapliga

forskningsinstallationer, när så är möjligt, utan att utge ersättning till

kuststatens vetenskapsmän och utan skyldighet för kuststaten att bidra till

kostnaden för projektet,

b) att på kuststatens begäran så snart som möjligt tillhandahålla preliminär

rapport och, när forskningsprojektet avslutats, slutrapport med resultat och

slutsatser,

c) att förbinda sig att på kuststatens begäran ge denna tillgång till

samtliga data och prover, som härrör från det marinvetenskapliga

forskningsprojektet, och att dessutom förse den med sådana data som får

kopieras och med sådana prover som kan delas utan skada för deras

vetenskapliga värde,

d) att på dess begäran ge kuststaten en bedömning av sådana data, prover och

forskningsresultat eller att bistå den vid bedömningen eller tolkningen av

dessa,

e) att med förbehåll för punkt 2 säkerställa att forskningsresultaten

snarast på lämpligt sätt görs internationellt tillgängliga,

f) att omedelbart underrätta kuststaten om väsentliga förändringar i

forskningsprogrammet,

g) att, såvida ej annat avtalats, avlägsna de vetenskapliga forsknings-

anläggningarna eller utrustningen efter det att forskningsprojektet

avslutats.

2. Denna artikel påverkar inte de villkor som fastställts genom kuststatens

lagar och andra författningar vad beträffar utövandet av dess möjlighet att

bevilja eller vägra sitt samtycke enligt artikel 246.5 däri inbegripet rätten

att kräva förhandsöverenskommelse om att göra de forskningsresultat

internationellt tillgängliga som har direkt betydelse för undersökning och

utnyttjande av naturtillgångar.

Artikel 250

Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt

Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt skall, om ej annat

överenskommits, lämnas på lämplig officiell väg.

Artikel 251

Allmänna kriterier och riktlinjer

Staterna skall genom behöriga internationella organisationer söka främja

fastställandet av allmänna kriterier och riktlinjer för att bistå stater som

önskar upplysningar om den marinvetenskapliga forskningens beskaffenhet och

betydelse.

Artikel 252

Tyst samtycke

Staterna eller behöriga internationella organisationer får påbörja ett

marinvetenskapligt forskningsprojekt sex månader efter den dag då de i enlighet

med artikel 248 erforderliga uppgifterna lämnats till kuststaten, såvida denna

ej inom fyra månader efter det att den mottagit dessa uppgifter har informerat

den stat eller den organisation som skall bedriva forskning om att

a) den har vägrat sitt samtycke i enlighet med bestämmelserna i artikel 246,

eller att

b) de uppgifter som lämnats av staten eller den behöriga internationella

organisationen angående projektets beskaffenhet eller syften ej

överensstämmer med klart uppenbara fakta, eller att

c) den kräver kompletterande information beträffande de villkor och

uppgifter som avses i artiklarna 248 och 249, eller att

d) utestående förpliktelser, som följer av villkoren enligt artikel 249,

föreligger avseende tidigare marinvetenskapliga forskningsprojekt som den

staten eller organisationen genomfört.

Artikel 253

Tillfälligt avbrytande av eller upphörande med marinvetenskaplig

forskningsverksamhet

1. En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig

forskningsverksamhet, som pågår inom dess ekonomiska zon eller på dess

kontinentalsockel, tillfälligt avbryts om

a) forskningsverksamheten ej bedrivs i enlighet med de uppgifter som lämnats

enligt artikel 248, på vilken kuststaten grundat sitt samtycke, eller om

b) den stat eller behöriga internationella organisation som bedriver

forskningen ej följer bestämmelserna i artikel 249 beträffande kuststaters

rättigheter vad avser marinvetenskaplig forskning.

2. En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig forskning upphör,

om bestämmelserna i artikel 248 ej iakttas, om detta innebär en betydande

förändring av forskningsprojektet eller forskningsverksamheten.

3. En kuststat kan även kräva att marinvetenskaplig forskning upphör, om

åtgärder beträffande någon av de i punkt 1 avsedda fallen ej vidtas inom rimlig

tid.

4. Efter det att en kuststat meddelat sitt beslut att beordra tillfälligt

avbrytande eller upphörande, skall de stater eller behöriga internationella

organisationer som är bemyndigade att bedriva marinvetenskaplig forskning

upphöra med forskning som är föremål för sådant meddelande.

5. Order om tillfälligt avbrytande enligt punkt 1 skall återkallas av

kuststaten, och den marinvetenskapliga forskningen skall tillåtas fortsätta, när

den forskande staten eller den behöriga internationella organisationen har

uppfyllt de i artiklarna 248 och 249 föreskrivna villkoren.

Artikel 254

Angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade staters rättigheter

1. Stater och behöriga internationella organisationer, som för en kuststat

framlagt en plan för att bedriva marinvetenskaplig forskning enligt artikel

246.3 skall underrätta angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade stater

om det föreslagna forskningsprojektet och notifiera kuststaten därom.

2. Sedan den berörda kuststaten har givit sitt samtycke till det föreslagna

marinvetenskapliga forskningsprojektet i enlighet med artikel 246 och andra

tillämpliga bestämmelser i denna konvention, skall de stater och behöriga

internationella organisationer som genomför ett sådant projekt på begäran lämna

relevant information till de angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade

staterna enligt artikel 248 och 249.1 f när så är lämpligt.

3. De ovan avsedda angränsande, kustlösa och geografiskt missgynnande staterna

skall på begäran och när så är möjligt ges tillfälle att delta i det föreslagna

forskningsprojektet med kvalificerade experter, som utses av dem och mot vilka

kuststaten ej har invändningar, allt enligt de mellan den berörda kuststaten och

den stat, eller de behöriga internationella organisationer, som bedriver den

marinvetenskapliga forskningen överenskomna villkoren för projektet och enligt

bestämmelserna i denna konvention.

4. De stater och behöriga internationella organisationer som avses i punkt 1

skall på begäran, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 249.2, lämna de

ovan nämnda kustlösa och geografiskt missgynnade staterna information och

bistånd enligt artikel 249.1 d.

Artikel 255

Åtgärder för att underlätta marinvetenskaplig forskning och för att bistå

forskningsfartyg

Staterna skall sträva efter att anta lämpliga lagar och andra författningar samt

förfaranden för att främja och underlätta marinvetenskaplig forskning, som

bedrivs i enlighet med denna konvention utanför deras territorialhav samt vid

behov, med förbehåll för bestämmelserna i sina lagar och andra författningar,

underlätta tillträde till sina hamnar för marinvetenskapliga forskningsfartyg,

som iakttar de i denna del tillämpliga bestämmelserna och främja bistånd till

dessa fartyg.

Artikel 256

Marinvetenskaplig forskning i området

Alla stater, oavsett deras geografiska läge och behöriga internationella

organisationer har rätt att i enlighet med bestämmelserna i del XI bedriva

marinvetenskaplig forskning i området.

Artikel 257

Marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför den ekonomiska zonen

Alla stater, oavsett deras geografiska läge, och behöriga internationella

organisationer har rätt att i enlighet med denna konvention bedriva

marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför gränserna för den ekonomiska

zonen.

KAPITEL 4. ANLÄGGNINGAR ELLER UTRUSTNING FÖR VETENSKAPLIG FORSKNING I DEN MARINA

MILJÖN

Artikel 258

Utplacering och användning

För utplacering och användning av varje form av anläggning eller utrustning för

vetenskaplig forskning i något område av den marina miljön skall samma villkor

gälla som de som föreskrivs i denna konvention för bedrivande av

marinvetenskaplig forskning i ett sådant område.

Artikel 259

Rättslig status

Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel har ej status av öar. De

har inget eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte

avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller

kontinentalsockeln.

Artikel 260

Säkerhetszoner

Säkerhetszoner av skälig bredd, som inte får överstiga 500 meter, får inrättas

runt vetenskapliga forskningsanläggningar i enlighet med tillämpliga

bestämmelser i denna konvention. Alla stater skall säkerställa att sådana

säkerhetszoner respekteras av deras fartyg.

Artikel 261

Respekterande av farleder

Utplacering och användning av varje form av anläggning eller utrustning för

vetenskaplig forskning får inte utgöra hinder för erkända internationella

farleder.

Artikel 262

Identifieringsmarkeringar och varningssignaler

Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel skall ha

identifieringsmarkeringar som visar till vilken registreringsstat eller

internationell organisation de hör samt lämpliga internationellt överenskomna

varningssignaler för att trygga säkerheten till sjöss och i luften med beaktande

av regler och normer som fastställts av behöriga internationella organisationer.

KAPITEL 5. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR

Artikel 263

Skyldigheter och ansvar

1. Staterna och de behöriga internationella organisationerna är skyldiga att

säkerställa att marinvetenskaplig forskning bedrivs i enlighet med denna

konvention, oavsett om den bedrivs av dem eller för deras räkning.

2. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar för

åtgärder som de vidtar i strid med denna konvention avseende marinvetenskaplig

forskning, som bedrivs av andra stater, av dess fysiska eller juridiska personer

eller av behöriga internationella organisationer, och de skall ersätta skada som

härrör från sådana åtgärder.

3. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar enligt

artikel 235 för skada orsakad genom förorening av den marina miljön till följd

av marinvetenskaplig forskning som bedrivs av dem eller för deras räkning.

KAPITEL 6. BILÄGGANDE AV TVISTER OCH INTERIMSÅTGÄRDER

Artikel 264

Biläggande av tvister

Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i denna

konvention beträffande marinvetenskaplig forskning skall biläggas i enlighet med

del XV kapitel 2 och 3.

Artikel 265

Interimsåtgärder

Den stat eller behöriga internationella organisation som har tillstånd att

utföra ett marinvetenskapligt forskningsprojekt får i avvaktan på biläggande av

en tvist enligt del XV kapitel 2 och 3 ej tillåta att forskningsverksamhet

påbörjas eller fortsätts utan den berörda kuststatens uttryckliga samtycke.

DEL XIV

UTVECKLING OCH ÖVERFÖRING AV MARIN TEKNOLOGI

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 266

Främjande av utveckling och överföring av marin teknologi

1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,

samarbeta efter sin förmåga för att aktivt främja utveckling och överföring av

marin vetenskap och teknologi på rättvisa och rimliga villkor.

2. Staterna skall främja utveckling av marinvetenskaplig och teknisk kapacitet i

stater som kan behöva och begär tekniskt bistånd inom detta område, särskilt

utvecklingsländer, däri inbegripet kustlösa och geografiskt missgynnade stater,

i vad avser undersökning, bearbetning, bevarande och förvaltning av de marina

tillgångarna, skydd och bevarande av den marina miljön, marinvetenskaplig

forskning och annan verksamhet i den marina miljön som är förenlig med denna

konvention, i syfte att påskynda den sociala och ekonomiska utvecklingen i

utvecklingsländerna.

3. Staterna skall sträva efter att främja fördelaktiga ekonomiska och juridiska

villkor för överföring av marin teknologi till nytta för alla berörda parter och

på rättvisa grunder.

Artikel 267

Skydd av legitima intressen

Staterna skall då de främjar samarbete i enlighet med artikel 266 ta vederbörlig

hänsyn till alla legitima intressen, såsom rättigheter och skyldigheter för dem

som förfogar över, tillhandahåller och tar emot marin teknologi.

Artikel 268

Grundläggande syften

Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,

främja

a) förvärv, utvärdering och spridning av marintekniskt kunnande samt

möjliggöra tillgång till sådana informationer och uppgifter,

b) utveckling av lämplig marin teknologi,

c) utveckling av nödvändig teknisk infrastruktur för att underlätta

överföring av marin teknologi,

d) utveckling av de mänskliga resurserna, genom praktisk och teoretisk

utbildning av medborgare i utvecklingsländer och särskilt i de minst

utvecklade av dessa, samt

e) internationellt samarbete på alla nivåer, framför allt på regional,

subregional och bilateral nivå.

Artikel 269

Åtgärder för att uppnå de grundläggande syftena

För att uppnå de syften som avses i artikel 268 skall staterna, direkt eller

genom behöriga internationella organisationer, bl.a. söka

a) fastställa tekniska samarbetsprogram för en effektiv överföring av alla

former av marin teknologi till stater som kan behöva och begär tekniskt

bistånd inom detta område, särskilt kustlösa och geografiskt missgynnade

utvecklingsländer samt andra utvecklingsländer vilka antingen ej har kunnat

skapa eller utveckla egen teknisk kapacitet vad beträffar marinvetenskap

eller undersökning och bearbetning av marina tillgångar eller har kunnat

utveckla en infrastruktur för sådan teknologi,

b) främja goda förutsättningar för ingående av överenskommelser, kontrakt

och andra liknande arrangemang på rättvisa och rimliga villkor,

c) hålla konferenser, seminarier och symposier om vetenskapliga och tekniska

ämnen, särskilt om riktlinjer och metoder för överföring av marin teknologi,

d) främja utbyte av vetenskapsmän samt tekniska och andra experter,

e) genomföra projekt och främja samriskprojekt och andra former av

bilateralt och multilateralt samarbete.

KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE

Artikel 270

Former för internationellt samarbete

Internationellt samarbete i syfte att utveckla och överföra marin teknologi

skall, när så är möjligt och lämpligt, utövas genom förekommande bilaterala,

regionala eller multilaterala program och även genom utvidgade och nya program

för att möjliggöra marinvetenskaplig forskning, överföring av marin teknologi,

särskilt inom nya områden, och lämplig internationell finansiering av forskning

och utveckling rörande hav.

Artikel 271

Riktlinjer, kriterier och normer

Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,

främja upprättande av allmänt erkända riktlinjer, kriterier och normer för

överföring av marin teknologi på bilateral basis eller inom ramen för

internationella organisationer och andra organ, varvid hänsyn särskilt skall tas

till utvecklingsländernas intressen och behov.

Artikel 272

Samordning av internationella program

Staterna skall, vad gäller överföring av marin teknologi, söka säkerställa att

behöriga internationella organisationer samordnar sin verksamhet, däri

inbegripet regionala eller globala program, varvid hänsyn skall tas till

utvecklingsländernas intressen och behov, särskilt till kustlösa och geografiskt

missgynnade stater.

Artikel 273

Samarbete med internationella organisationer och med myndigheten

Staterna skall samarbeta aktivt med behöriga internationella organisationer och

med myndigheten för att uppmuntra och underlätta överföringen till

utvecklingsländer, dessas medborgare och företaget av färdigheter, kunskaper och

marin teknologi vad avser verksamheter i området.

Artikel 274

Myndighetens målsättning

Med beaktande av alla legitima intressen, såsom rättigheter och skyldigheter för

dem som förfogar över, tillhandahåller och tar emot teknologi, skall

myndigheten, vad gäller verksamheter i området, säkerställa att

a) medborgare i utvecklingsländer, vare sig dessa är kuststater, kustlösa

stater eller geografiskt missgynnade stater, antas som praktikanter, enligt

principen om rättvis geografisk fördelning inom myndighetens administration,

forskning och tekniska verksamhet.

b) teknisk dokumentation om relevant utrustning, maskiner, anordningar och

metoder skall göras tillgänglig för alla stater, särskilt utvecklingsländer

som har behov av och som begär tekniskt bistånd inom detta område,

c) det inom myndigheten vidtas lämpliga åtgärder för att möjliggöra

erhållande av tekniskt bistånd på det marintekniska området för stater som

har behov av och som begär bistånd, särskilt utvecklingsländer, samt att

deras medborgare förvärvar nödvändiga färdigheter och kunskaper, däri

inbegripet yrkesutbildning,

d) stater som kan behöva och som begär tekniskt bistånd inom detta område,

särskilt utvecklingsländer, får hjälp med att anskaffa behövlig utrustning

och anläggningar, samt med att tillägna sig de metoder och det tekniska

kunnande som erfordras, genom sådana finansiella arrangemang som föreskrivs

i denna konvention.

KAPITEL 3. NATIONELLA OCH REGIONALA CENTRA FÖR MARIN VETENSKAP OCH TEKNOLOGI

Artikel 275

Upprättande av nationella centra

1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer

och myndigheten, främja upprättande, särskilt i utvecklingsländer som är

kuststater, av nationella centra för marinvetenskaplig och teknisk forskning

samt utveckling av befintliga nationella centra för att uppmuntra och främja

dessa staters bedrivande av marinvetenskaplig forskning och för att öka deras

möjligheter att själva kunna utnyttja och bevara sina marina tillgångar till

ekonomisk nytta för dem.

2. Staterna skall genom behöriga internationella organisationer och myndigheten

ge lämpligt stöd för att underlätta upprättande och det fortsatta utvecklande av

sådana nationella centra för att bereda möjligheter till högre utbildning och

tillhandahålla den utrustning, de färdigheter och det kunnande som erfordras

samt tekniska experter till de stater som har behov av och som anhåller om

sådant bistånd.

Artikel 276

Upprättande av regionala centra

1. Staterna skall i samordning med behöriga internationella organisationer,

myndigheten och nationella institutioner för marinvetenskaplig och teknisk

forskning främja upprättande av regionala centra för marinvetenskaplig och

teknisk forskning, särskilt i utvecklingsländer, i syfte att uppmuntra och

förbättra utvecklingsländers bedrivande av marinvetenskaplig forskning och att

främja överföring av marin teknologi.

2. Alla stater inom en region skall samarbeta med regionala centra där för att

säkerställa att deras syften uppnås på ett effektivare sätt.

Artikel 277

Uppgifter för regionala centra

Uppgifterna vid dessa regionala centra skall bl.a. innefatta

a) program för praktisk och teoretisk utbildning på alla nivåer i olika

former av marinvetenskaplig och teknisk forskning, särskilt marin biologi

med bevarande och förvaltande av levande tillgångar, oceanografi,

hydrografi, ingenjörsvetenskap, geologisk undersökning av havsbottnen,

brytnings- och avsaltningsteknik,

b) studier av företagsledning och administration,

c) studieprogram i samband med skydd och bevarande av den marina miljön och

förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar,

d) anordnande av regionala konferenser, seminarier och symposier,

e) förvärvande och bearbetning av uppgifter och information beträffande

marin vetenskap och teknologi,

f) omedelbar spridning av marinvetenskapliga och teknologiska

forskningsresultat i allmänt tillgängliga publikationer,

g) offentliggörande av nationella riktlinjer vad beträffar överföring av

marin teknologi och systematiska jämförande studier av dessa riktlinjer,

h) sammanställning och systematisering av information om marknadsföring av

teknologi och om kontrakt och andra arrangemang rörande patent,

i) tekniskt samarbete med andra stater inom regionen.

Kapitel 4. SAMARBETE MELLAN INTERNATIONELLA ORGANISATIONER

Artikel 278

Samarbete mellan internationella organisationer

De behöriga internationella organisationer som avses i denna del och i del XIII

skall, antingen direkt eller i nära samarbete sins emellan, vidta alla lämpliga

åtgärder för att säkerställa att deras uppgifter och skyldigheter enligt denna

del fullgörs på ett ändamålsenligt sätt.

DEL XV

BILÄGGANDE AV TVISTER

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 279

Förpliktelse att bilägga tvister med fredliga medel

Konventionsstaterna skall bilägga varje tvist dem emellan rörande tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention med fredliga medel, i enlighet med

artikel 2.3 i Förenta nationernas stadga och skall i detta syfte söka en lösning

på sätt som anges i artikel 33.1 i stadgan.

Artikel 280

Biläggande av tvister med fredliga medel som valts av parterna

Ingenting i denna del inskränker konventionsstaternas rättighet att vid vilken

tidpunkt som helst överenskomma om att bilägga en tvist dem emellan rörande

tolkningen eller tillämpningen av denna konvention med fredliga medel efter eget

val.

Artikel 281

Förfarande då parterna ej kunnat bilägga en tvist

1. Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention har kommit överens om att söka bilägga tvisten

med fredliga medel som de själva valt, skall sådana förfaranden som föreskrivs i

denna del användas endast i de fall då biläggande ej kommit till stånd genom

utnyttjande av dessa medel och överenskommelsen mellan parterna ej utesluter

ytterligare förfaranden.

2. Om parterna även kommit överens om en tidsfrist, tillämpas punkt 1 först vid

utgången av den fristen.

Artikel 282

Förpliktelser enligt allmänna, regionala eller bilaterala överenskommelser

Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention genom en allmän, regional eller bilateral

överenskommelse eller på annat sätt kommit överens om att tvisten, på begäran av

den ena parten, skall hänskjutas till ett förfarande som leder till bindande

beslut, skall detta förfarande tillämpas i stället för de förfaranden som

föreskrivs i denna del, såvida parterna i tvisten inte kommer överens om annat.

Artikel 283

Förpliktelse att utbyta åsikter

1. När en tvist uppstår mellan konventionsstater rörande tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention, skall parterna i tvisten skyndsamt tillse att

ett åsiktsutbyte kommer till stånd om dess biläggande genom förhandlingar eller

andra fredliga medel.

2. Parterna skall även skyndsamt tillse att ett åsiktsutbyte kommer till stånd i

de fall då ett förfarande för biläggande av sådan tvist har avslutats utan att

en lösning kommit till stånd, eller i de fall då en lösning har kommit till

stånd och omständigheterna kräver samråd beträffande det sätt på vilket

lösningen skall genomföras.

Artikel 284

Förlikning

1. En konventionsstat som är part i en tvist rörande tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention kan erbjuda den andra parten eller de andra

parterna att hänskjuta tvisten till förlikning i enlighet med vad som föreskrivs

i bilaga V, kapitel 1, eller annat förlikningsförfarande.

2. Om erbjudandet godtas och parterna enas om vilket förlikningsförfarande som

skall tillämpas, kan vilken part som helst hänskjuta tvisten till sådant

förfarande.

3. Om erbjudandet inte godtas eller parterna ej enas om förfarandet, skall

förlikningsförhandlingarna anses ha upphört.

4. När en tvist har hänskjutits till förlikning, kan, såvida parterna inte

kommit överens om annat, förhandlingarna avslutas endast i enlighet med det

överenskomna förfarandet.

Artikel 285

Tillämpning av detta kapitel på tvister som hänskjuts i enlighet med del XI

Detta kapitel skall tillämpas på tvister som enligt del XI kapitel 5 skall

biläggas i enlighet med de förfaranden som är föreskrivna i denna del. Om ett

annat rättssubjekt än en konventionsstat är part i sådan tvist, skall detta

kapitel tillämpas så långt möjligt.

KAPITEL 2. OBLIGATORISKA FÖRFARANDEN SOM LEDER TILL BINDANDE BESLUT

Artikel 286

Tillämpning av förfaranden i detta kapitel

Om inte annat följer av kapitel 3, skall en tvist rörande tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention, i de fall då biläggande inte har kommit till

stånd med hjälp av reglerna i kapitel 1, på begäran av en part hänskjutas till

de domstolar som har behörighet enligt detta kapitel.

Artikel 287

Val av förfarande

1. En stat skall i samband med att den undertecknar, ratificerar eller ansluter

sig till denna konvention, eller vid vilken tidpunkt som helst därefter, genom

en skriftlig förklaring ha möjlighet att välja ett eller flera av följande medel

för biläggande av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna

konvention:

a) internationella havsrättsdomstolen upprättad i enlighet med bilaga VI,

b) internationella domstolen,

c) en skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VII,

d) en särskild skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VIII för en

eller flera av däri upptagna typer av tvister.

2. En förklaring som avgivits enligt p 1 skall inte påverka eller påverkas av en

konventionsstats skyldighet att godta den jurisdiktion som utövas av den vid

havsrättsdomstolen inrättade avdelningen för havsbottentvister, i den

utsträckning och på det sätt som föreskrivs i del XI kapitel 5.

3. En konventionsstat som är part i en tvist som ej täcks av en gällande

förklaring skall anses ha godtagit skiljeförfarande i enlighet med bilaga VII.

4. Om parterna i en tvist har godtagit samma förfarande för biläggande av

tvisten, kan denna hänskjutas endast till sådant förfarande, såvida parterna ej

kommer överens om annat.

5. Om parterna i en tvist ej har godtagit samma förfarande för biläggande av

tvisten, kan denna hänskjutas endast till skiljeförfarande i enlighet med bilaga

VII, såvida parterna ej kommer överens om annat.

6. En förklaring som avgivits enligt punkt 1 skall fortfara att gälla tills tre

månader förflutit efter det att underrättelse om dess återkallande har

deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.

7. En ny förklaring eller ett återkallande eller upphörandet av en förklaring

påverkar inte på något sätt pågående förhandlingar inför någon domstol som har

jurisdiktion enligt denna artikel, såvida parterna ej kommer överens om annat.

8. Förklaringar och underrättelser som avses i denna artikel skall deponeras hos

Förenta nationernas generalsekreterare, som skall översända kopior därav till

konventionsstaterna.

Artikel 288

Behörighet

1. En domstol som avses i artikel 287 är behörig i varje sådan tvist rörande

tolkningen eller tillämpningen av denna konvention som har hänskjutits till den

i enlighet med denna del.

2. En domstol eller skiljedomstol som avses i artikel 287 skall även ha

jurisdiktion i varje tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av en

internationell överenskommelse rörande denna konventions ändamål, som hänskjuts

till den i enlighet med överenskommelsen.

3. Den enligt bilaga VI upprättade havsrättsdomstolens avdelning för

havsbottentvister och de andra avdelningar eller skiljedomstolar som avses i del

XI kapitel 5, är behöriga i frågor som hänskjuts till dem i enlighet därmed.

4. I händelse av tvist om huruvida en domstol eller skiljedomstol är behörig,

skall frågan avgöras genom beslut av den domstolen.

Artikel 289

Sakkunniga

I varje tvist som inbegriper vetenskapliga eller tekniska frågor får en domstol

eller skiljedomstol, när den utövar sin jurisdiktion enligt detta kapitel, på

begäran av en part eller på eget initiativ, i samråd med parterna välja minst

två vetenskapliga eller tekniska sakkunniga, företrädesvis från den tillämpliga

förteckning som sammanställts i enlighet med bilaga VIII artikel 2 att

adjungeras till domstolen men utan rösträtt.

Artikel 290

Interimistiska åtgärder

1. Om en tvist vederbörligen har hänskjutits till en domstol som anser att det,

såvitt den kan bedöma, kan antas att den är behörig enligt denna del eller del

XI kapitel 5 får domstolen i avvaktan på slutligt beslut fastställa sådana

interimistiska åtgärder som den efter omständigheterna anser lämpliga för att

bevaka de tvistande parternas rätt eller för att förebygga allvarlig skada på

den marina miljön.

2. Interimistiska åtgärder kan ändras eller återkallas, så snart de

omständigheter som berättigar dessa har förändrats eller ej längre föreligger.

3. Interimistiska åtgärder kan fastställas, ändras eller återkallas enligt denna

artikel endast på begäran av en part i tvisten och efter det att parterna har

fått möjlighet att avge sina synpunkter.

4. Domstolen skall omedelbart underrätta parterna i tvisten och, om den så anser

lämpligt, andra konventionsstater om fastställande, ändring eller återtagande av

interimistiska åtgärder.

5. I avvaktan på att den skiljedomstol upprättas till vilken en tvist

hänskjutits enligt detta kapitel kan de domstolar varom parterna har

överenskommit eller, om en sådan överenskommelse ej föreligger inom två veckor

från dagen för begäran om interimistiska åtgärder, internationella

havsrättsdomstolen eller, när det gäller verksamhet som bedrivs inom området,

havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister fastställa, ändra eller

återta interimistiska åtgärder i enlighet med denna artikel, om den anser att

det kan antas att den skiljedomstol som skall upprättas skulle vara behörig och

att situationens allvar så kräver. Sedan den skiljedomstol har upprättats till

vilken tvisten har hänskjutits får den ändra, återta eller fastställa dessa

provisoriska åtgärder i enlighet med punkterna 1 - 4.

6. Parterna i tvisten skall omedelbart efterkomma de interimistiska åtgärder som

fastställs enligt denna artikel.

Artikel 291

Tillgång till förfaranden

1. Samtliga i denna del angivna förfaranden för biläggande av tvister skall stå

öppna för konventionsstaterna.

2. De i denna del angivna förfarandena för biläggande av tvister skall stå ppna

för andra rättssubjekt än konventionsstater endast på det sätt som särskilt

föreskrivs i denna konvention.

Artikel 292

Omedelbart frisläppande av fartyg och besättningar

1. I de fall då en konventionsstats myndigheter har kvarhållit ett fartyg som

seglar under annan konventionsstats flagg och det görs gällande att den stat som

kvarhållit fartyget ej har följt bestämmelserna i denna konvention om omedelbart

frisläppande av fartyget eller dess besättning, sedan skälig borgen eller annan

ekonomisk säkerhet ställts, kan frågan om frisläppande hänskjutas till en

domstol som parterna har kommit överens om eller, om en sådan överenskommelse ej

föreligger inom 10 dagar från dagen för kvarhållandet, till en domstol som

godtagits av den kvarhållande staten enligt artikel 287, eller till

internationella havsrättsdomstolen, såvida parterna ej kommer överens om annat.

2. Begäran om frisläppande kan endast göras av den stat under vars flagg

fartyget seglar eller på dess vägnar.

3. Domstolen skall utan dröjsmål behandla begäran om frisläppande och skall

därvid endast ta ställning till frågan om frisläppande; handläggningen av mål

mot fartyget, dess ägare eller besättning inför vederbörande inhemska domstol

får dock inte påverkas. Myndigheterna i den kvarhållande staten skall även i

fortsättningen vara behöriga att vid vilken tidpunkt som helst släppa fartyget

eller dess besättning.

4. Myndigheterna i den kvarhållande staten skall, sedan av domstolen fastställd

borgen eller annan säkerhet ställts, omedelbart följa domstolens beslut om

frisläppande av fartyget eller dess besättning.

Artikel 293

Tillämpliga rättsregler

1. En domstol som är behörig enligt detta kapitel skall tillämpa denna

konvention och andra folkrättsliga regler som inte är oförenliga med denna

konvention.

2. Punkt 1 påverkar inte befogenheten hos den domstol som är behörig enligt

detta kapitel att avgöra ett mål efter rätt och billighet, om parterna är eniga

därom.

Artikel 294

Preliminära förhandlingar

1. En domstol som avses i artikel 287, till vilken en framställning har gjorts

beträffande en tvist som avses i artikel 297, skall på begäran av en part eller

på eget initiativ fastställa huruvida yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga

förfaranden eller kan antas vara väl grundat. Om domstolen eller skiljedomstolen

fastställer att yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga förfaranden eller kan

antas vara ogrundat, skall den ej vidta några ytterligare åtgärder i fallet.

2. Domstolen skall efter att ha mottagit framställningen omedelbart underrätta

den andra parten eller de andra parterna om den och bestämma en skälig

tidsfrist, inom vilken denna eller dessa kan begära att den fattar ett beslut i

enlighet med punkt 1.

3. Ingenting i denna artikel påverkar den rätt som någon part i en tvist har att

framföra inledande invändningar i enlighet med de tillämpliga procedurreglerna.

Artikel 295

Uttömmande av inhemska rättsmedel

En tvist mellan konventionsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av

denna konvention kan inte hänskjutas till förfaranden i enlighet med detta

kapitel förrän inhemska rättsmedel uttömts, i de fall folkrätten så kräver.

Artikel 296

Bindande verkan av beslut

1. Ett beslut som fattats av en domstol med behörighet enligt detta kapitel är

slutgiltigt och skall följas av samtliga parter i tvisten.

2. Ett sådant beslut har bindande verkan endast för parterna och vad gäller den

ifrågavarande tvisten.

KAPITEL 3. BEGRÄNSNINGAR I OCH UNDANTAG FRÅN TILLÄMPLIGHETEN AV KAPITEL 2.

Artikel 297

Begränsningar i tillämpligheten av kapitel 2

1. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention vad avser

en kuststats utövande av sina suveräna rättigheter eller sin jurisdiktion

föreskrivna i denna konvention skall vara föremål för förfaranden som anges i

kapitel 2 i följande fall:

a) när det görs gällande att en kuststat har vidtagit åtgärder som strider

mot bestämmelserna i denna konvention vad gäller fri- och rättigheter

avseende sjöfart, överflygning eller utläggande av undervattenskablar och

rörledningar eller vad beträffar annan enligt folkrätten tillåten användning

av havet, som anges i artikel 58,

b) när det görs gällande att en stat som vid utövandet av sådana fri- och

rättigheter eller vid sådan användning har vidtagit åtgärder, som strider

mot denna konvention eller mot lagar och andra författningar som antagits av

kuststaten i enlighet med denna konvention eller andra folkrättsliga regler

som ej är oförenliga med denna konvention, eller

c) när det görs gällande att en kuststat har handlat i strid med särskilt

angivna internationella bestämmelser och normer för skydd och bevarande av

den marina miljön, vilka kuststaten har att tillämpa och vilken har

fastställts i denna konvention eller genom en behörig internationell

organisation eller en diplomatkonferens i enlighet med denna konvention.

2. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna om

marinvetenskaplig forskning i denna konvention skall biläggas i enlighet med

kapitel 2; kuststaten är dock ej skyldig att godta att tvisten hänskjuts

till sådant biläggande, om tvisten har uppstått till följd av

i) att en kuststat utövat sin rättighet eller sin diskretionära

prövningsrätt i enlighet med artikel 246, eller

ii) att en kuststat beslutat att beordra att ett forskningsprojekt

tillfälligt avbryts eller upphör i enlighet med artikel 253.

b) En tvist som uppstått till följd av att den forskande staten gör gällande

att kuststaten, vad gäller ett visst projekt, ej har utövat sina rättigheter

enligt artiklarna 246 och 253 på ett sätt som är förenligt med denna

konvention skall på begäran av endera parten hänskjutas till förlikning

enligt bilaga V kapitel 2 under förutsättning att förlikningskommissionen

inte ifrågasätter kuststatens rätt att ange särskilda områden enligt artikel

246.6 eller dess fria rätt att vägra samtycke i enlighet med artikel 246.5.

3. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i denna

konvention vad beträffar fiske skall biläggas i enlighet med kapitel 2;

kuststaten är dock ej skyldig att godta att tvisten hänskjuts till sådant

biläggande, om tvisten gäller dess suveräna rättigheter eller deras utövande

med avseende på de levande tillgångarna inom den ekonomiska zonen, däri

inbegripet kuststatens rätt att bestämma tillåten fångstmängd, sin

fångstkapacitet samt fördelning av överskott till andra stater och att

fastställa bestämmelser och villkor i dess lagar och andra författningar

beträffande beståndens skydd och förvaltning.

b) En tvist skall, då biläggande inte har kommit till stånd med tillämpning

av kapitel 1 i denna del, på begäran av en part i tvisten hänskjutas till

förlikning enligt bilaga V del 2 i de fall då det görs gällande att

i) en kuststat uppenbart har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter

att genom lämpliga åtgärder för skydd och förvaltning av bestånden

säkerställa att upprätthållandet av de

levande tillgångarna inom den ekonomiska zonen ej allvarligt äventyras,

ii) en kuststat godtyckligt har vägrat att på begäran av en annan stat

bestämma den tillåtna fångstmängden samt sin fångstkapacitet vad avser

sådana bestånd som den andra staten är intresserad av att fiska, eller

iii) en kuststat godtyckligt har vägrat att, i enlighet med artiklarna

62, 69 och 70 samt med bestämmelser och villkor som fastställts av

kuststaten i enlighet med denna konvention, till en stat fördela hela

eller en del av det överskott som den har förklarat föreligga.

c) Förlikningskommissionen får inte i något fall ersätta kuststatens

diskretionära prövningsrätt med sin egen.

d) Förlikningskommissionens rapport skall tillställas vederbörande

internationella organisationer.

e) Vid förhandlingar om avtal enligt artiklarna 69 och 70 skall

konventionsstaterna, i den mån de inte kommer överens om annat, föra in en

bestämmelse om åtgärder som de skall vidta för att så långt som möjligt

förhindra meningsskiljaktigheter rörande tolkningen eller tillämpningen av

avtalet och om det sätt varpå de skall förfara, ifall meningsskiljaktigheter

ändå uppstår.

Artikel 298

Frivilliga undantag från tillämpligheten av kapitel 2

1. En stat kan, då den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till denna

konvention, eller vid vilken senare tidpunkt som helst, såvitt det inte påverkar

dess skyldigheter enligt kapitel 1, skriftligen förklara att den ej godtar något

eller några av de förfaranden som är föreskrivna i kapitel 2, när det gäller en

eller flera av följande typer av tvister:

a) i) tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av artiklarna 15, 74

och 83 beträffande avgränsning av havsområden eller sådana tvister som

berör historiska bukter eller rättigheter; vad nu sagts gäller dock

endast när en tvist uppstår sedan denna konvention trätt i kraft och

inget avtal inom rimlig tid har kommit till stånd genom förhandlingar

mellan parterna, och när den stat som har avgett förklaringen på

begäran av någon part i tvisten godtar att frågan hänskjuts till

förlikning enligt bilaga V kapitel 2; allt under förutsättning att

tvister som fordrar bedömning av suveräna rättigheter eller andra

rättigheter som rör territorier på

fastland eller öar utesluts från sådant hänskjutande,

ii) parterna skall, efter det att förlikningskommissionen har framlagt

sin rapport, i vilken skall anges vilka skäl den är grundad på,

förhandla fram ett avtal på grundval av denna rapport; parterna skall,

såvida dessa förhandlingar ej leder till ett avtal, genom ömsesidigt

samtycke hänskjuta frågan till ett av de förfaranden som anges i

kapitel 2, såvida parterna ej kommer överens om annat,

iii) detta moment är inte tillämpligt på en tvist som rör en havsgräns

och som slutgiltigt bilagts genom arrangemang mellan parterna eller på

en tvist som skall biläggas i enlighet med ett för parterna bindande

bilateralt eller multilateralt avtal.

b) tvister rörande militär verksamhet, däri inbegripet militär verksamhet

med statsfartyg och statsluftfartyg i icke-kommersiell drift samt tvister

rörande åtgärder för upprätthållande av lagar om utövandet av suveräna

rättigheter eller den jurisdiktion som ligger utanför en domstols behörighet

enligt artikel 297.2 eller 3,

c) tvister där Förenta nationernas säkerhetsråd utövar de funktioner som

rådet åläggs i Förenta nationernas stadga, såvida ej säkerhetsrådet beslutar

att stryka frågan från dagordningen eller anmodar parterna att bilägga

tvisten i enlighet med vad som föreskrivs i denna konvention.

2. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, får vid

vilken tidpunkt som helst återkalla denna eller samtycka till att hänskjuta en

tvist, som undantagits genom sådan förklaring, till ett förfarande som anges i

denna konvention.

3. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, har ej rätt

att hänskjuta en till den undantagna kategorin hörande tvist med en annan

konventionsstat till ett förfarande enligt denna konvention utan att ha erhållit

den partens samtycke därtill.

4. Om någon av konventionsstaterna har avgivit en förklaring enligt punkt 1

a)får en annan konventionsstat hänskjuta en till den undantagna kategorin

hörande tvist med den part som avgivit förklaringen till sådant förfarande som

anges i förklaringen.

5. En ny förklaring eller ett återkallande av en förklaring påverkar inte på

något sätt förfarandet i de ärenden som är anhängiga inför en domstol i enlighet

med denna artikel, såvida parterna ej kommer överens om annat.

6. Förklaringar och underrättelser om återtagande av förklaring enligt denna

artikel skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall

översända kopior därav till konventionsstaterna.

Artikel 299

Parters rättigheter att avtala om förfarande

1. En tvist, som är undantagen genom artikel 297 från de förfaranden för lösning

av tvister som anges i kapitel 2 eller en förklaring som gjorts enligt artikel

298, får hänskjutas till sådana förfaranden endast efter överenskommelse mellan

parterna i tvisten.

2. Ingenting i detta kapitel inskränker den rättighet som parterna i tvisten har

att överenskomma om ett annat förfarande för att bilägga denna eller nå en

uppgörelse i godo.

DEL XVI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 300

Gott uppsåt och missbruk av rättigheter

Konventionsstaterna skall med gott uppsåt fullgöra de skyldigheter som de åtagit

sig enligt denna konvention samt utöva de rättigheter, den jurisdiktion och de

friheter som erkänns i konventionen på ett sätt som ej innebär missbruk av

rättighet.

Artikel 301

Fredligt utnyttjande av haven

Konventionsstaterna skall vid utövandet av sina rättigheter och vid fullgörandet

av sina förpliktelser enligt denna konvention avstå från att använda hot eller

bruk av våld mot en stats territoriella integritet eller politiska oberoende

eller annan behandling som är oförenlig med de folkrättsliga principer som är

nedlagda i Förenta nationernas stadga.

Artikel 302

Utlämnande av information

Utan inskränkning i en konventionsstats rätt att anlita de förfaranden för

biläggande av tvister som är föreskrivna i denna konvention skall ingenting i

denna konvention tolkas som en skyldighet för en konventionsstat att lämna

information som står i strid med dess väsentliga säkerhetsintressen, då den

fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 303

Arkeologiska och historiska fynd i havet

1. Staterna är skyldiga att skydda föremål av arkeologiskt och historiskt

intresse som påträffas i havet och att samarbeta i detta syfte.

2. För att kontrollera handel med sådana föremål får en kuststat, då den

tillämpar artikel 33, utgå ifrån att ett avlägsnande utan dess tillstånd av

föremålen från havsbottnen inom den zon som avses i nämnda artikel skulle leda

till överträdelse inom dess territorium eller territorialhav av de lagar och

andra författningar som avses i artikeln.

3. Ingenting i denna artikel påverkar identifierbara ägares rättigheter,

bestämmelser angående bärgning eller andra sjörättsliga regler eller lagar och

praxis rörande kulturellt utbyte.

4. Denna artikel inverkar inte på andra internationella avtal och folkrättsliga

regler om skydd av föremål av arkeologiskt och historiskt intresse.

Artikel 304

Skyldigheter och ansvar till följd av skada

Bestämmelserna i denna konvention beträffande skyldigheter och ansvar till följd

av skada påverkar inte tillämpningen av befintliga bestämmelser eller utarbe-

tandet av ytterligare bestämmelser om skyldigheter och ansvar i folkrätten.

DEL XVII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 305

Undertecknande

1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande av

a) alla stater,

b) Namibia företrätt av Förenta nationernas Namibiaråd,

c) alla självstyrande associerade stater, som har valt denna status genom

ett självbestämmandeförfarande övervakat och godkänt av Förenta nationerna i

enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har

behörighet i de frågor som regleras av denna konvention, däri inbegripet

behörigheten att sluta fördrag i dessa frågor,

d) alla självstyrande associerade stater, som i enlighet med sina

associeringsinstrument har behörighet i de frågor som regleras av denna

konvention, däri inbegripet behörigheten att ingå traktater om dessa frågor,

e) alla territorier med full inre självstyrelse, som erkänts som sådana av

Förenta nationerna men inte har uppnått full oavhängighet i enlighet med

generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har behörighet i de

frågor som regleras av denna konvention, däri inbegripet behörighet att

sluta fördrag i dessa frågor,

f) internationella organisationer i enlighet med bilaga IX.

2. Denna konvention skall förbli öppen för undertecknande till den 9 december

1984 i Jamaicas utrikesministerium och dessutom från 1 juli 1983 till 9 december

1984 vid Förenta nationernas högkvarter i New York.

Artikel 306

Ratifikation och formell bekräftelse

Denna konvention skall ratificeras av de stater och andra rättssubjekt som avses

i artikel 305.1 b - e och, i enlighet med bilaga IX, formellt bekräftas av de

rättssubjekt som avses i artikel 305.1 f. Ratifikationsinstrumenten och

instrumenten angående formell bekräftelse skall deponeras hos Förenta

nationernas generalsekreterare.

Artikel 307

Anslutning

Denna konvention skall förbli öppen för anslutning av de stater och andra

rättssubjekt som avses i artikel 305. Anslutning av de rättssubjekt som avses i

artikel 305.1 f, skall ske i enlighet med bilaga IX. Anslutningsinstrumenten

skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 308

Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft 12 månader efter dagen för deponeringen av

det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

2. För varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter

deponeringen av det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet

träder konventionen i kraft trettio dagar efter deponeringen av dess

ratifikations- eller anslutningsinstrument, med förbehåll för vad som stadgas i

punkt 1.

3. Myndighetens församling skall sammanträda dagen för denna konventions

ikraftträdande och utse myndighetens råd. Sammansättningen av det första rådet

skall överensstämma med syftet i artikel 161, om bestämmelserna i den artikeln

ej till fullo kan tillämpas.

4. Regler, föreskrifter och förfaranden som föreslagits av den förberedande

kommissionen skall tillämpas interimistiskt i avvaktan på att myndigheten

formellt antar dem i enlighet med del XI.

5. Myndigheten och dess organ skall handla i enlighet med Förenta nationernas

tredje havsrättskonferens, resolution II, vad gäller förinvesteringar, och i

enlighet med de beslut som den förberedande kommissionen har fattat till följd

av denna resolution.

Artikel 309

Reservationer och undantag

Inga reservationer eller undantag får göras från denna konvention, såvida detta

inte uttryckligen tillåts genom andra artiklar i konventionen.

Artikel 310

Förklaringar och uttalanden

Artikel 309 hindrar inte en stat från att vid undertecknande, ratifikation eller

anslutning till denna konvention avge förklaringar eller göra uttalanden oavsett

formulering eller beteckning i syfte att bl.a. harmonisera sina lagar och andra

författningar med bestämmelserna i konventionen, förutsatt att dessa

förklaringar eller uttalanden inte avser att utesluta eller ändra den rättsliga

verkan av bestämmelserna i konventionen i förhållande till denna stat.

Artikel 311

Förhållandet till andra konventioner och internationella avtal

1. Denna konvention skall gälla mellan konventionsstaterna i stället för

Genèvekonventionerna den 29 april 1958 om havsrätten.

2. Denna konvention skall inte ändra konventionsstaternas rättigheter och

skyldigheter, vilka härrör från andra avtal förenliga med denna konvention och

vilka inte påverkar de rättigheter som andra avtalsslutande stater åtnjuter,

eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt konventionen.

3. Två eller flera konventionsstater får sluta avtal som ändrar eller upphäver

verkan av bestämmelserna i denna konvention och som är tillämpliga endast dem

emellan, under förutsättning att dessa avtal inte hänför sig till en bestämmelse

varifrån en avvikelse är oförenlig med ett effektivt genomförande av denna

konventions mål och syften, och vidare under förutsättning att sådana avtal inte

påverkar tillämpningen av de grundläggande principer som är nedlagda häri och

att bestämmelserna i sådana avtal inte påverkar de rättigheter som andra

avtalsslutande stater åtnjuter eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt

denna konvention.

4. De konventionsstater som har för avsikt att sluta ett avtal som avses i punkt

3 skall genom denna konventions depositarie meddela övriga konventionsstater om

sin avsikt att sluta sådant avtal och om de modifieringar som detta medför.

5. Denna artikel påverkar inte sådana internationella avtal som andra artiklar i

denna konvention uttryckligen tillåter eller reglerar.

6. Konventionsstaterna är ense om att några ändringar ej skall ske beträffande

den grundläggande principen om mänsklighetens gemensamma arvedel som anges i

artikel 136 och att de ej skall bli parter i något avtal som avviker från denna

princip.

Artikel 312

Ändringar

1. En konventionsstat får efter utgången av en period av tio år från dagen för

denna konventions ikraftträdande genom skriftlig underrättelse till Förenta

nationernas generalsekreterare föreslå särskilda ändringar i denna konvention

som ej rör verksamheten i området, och begära att en konferens sammankallas för

att pröva sådana föreslagna ändringar. Generalsekreteraren skall underrätta alla

konventionsstater härom. Om minst hälften av konventionsstaterna inom tolv

månader från dagen för meddelandet svarar ja på denna begäran, skall

generalsekreteraren sammankalla en sådan konferens.

2. Det förfarande för beslutsfattande som skall tillämpas vid

ändringskonferensen skall vara detsamma som det som tillämpades vid Förenta

nationernas tredje havsrättskonferens, såvida inte konferensen beslutar om

annat. Konferensen bör göra sitt yttersta för att få till stånd avtal om

ändringar genom konsensus, och någon omröstning om sådana frågor bör ej ske

förrän alla möjligheter att uppnå konsensus har uttömts.

Artikel 313

Ändring genom förenklat förfarande

1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens

generalsekreterare föreslå ändringar i denna konvention, med undantag av

ändringar beträffande verksamheterna inom området, att antas genom det i denna

artikel angivna förenklade förfarandet utan att en konferens sammankallas.

Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konventionsstaterna i enlighet

härmed.

2. Om en konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet anför

invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget att den skall

antas genom förenklat förfarande, skall ändringen anses såsom icke godkänd.

Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konventionsstaterna därom.

3. Om ingen konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet har

rest invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget om att den

skall antas genom förenklat förfarande, skall den föreslagna ändringen anses

antagen. Generalsekreteraren skall meddela samtliga konventionsstater om att den

föreslagna ändringen har antagits.

Artikel 314

Ändringar av bestämmelserna i denna konvention som berör endast verksamheter i

området

1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens

generalsekreterare föreslå ändringar av bestämmelserna i denna konvention som

berör endast verksamheter i området, däri inbegripet bilaga VI kapitel 4.

Generalsekreteraren skall meddela samtliga konventionsstater om en sådan

underrättelse. Den föreslagna ändringen skall godkännas av församlingen efter

rådets godkännande. Konventionsstaternas representanter i dessa organ skall ha

fullmakt att pröva och godkänna den föreslagna ändringen. Ett ändringsförslag

som har godkänts av rådet och församlingen skall anses vara antaget.

2. Rådet och församlingen skall innan de godkänner en ändring enligt punkt 1

försäkra sig om att denna inte inverkar menligt på systemet för undersökning och

bearbetning av områdets tillgångar till dess att granskningskonferensen äger rum

enligt artikel 155.

Artikel 315

Undertecknande, ratifikation, anslutning samt giltiga texter vad avser ändringar

1. Sedan ändringar i denna konvention har antagits skall de stå öppna för

undertecknande av konventionsstaterna under tolv månader från dagen för

antagandet i Förenta nationernas högkvarter i New York, såvida ej annat

föreskrivs i själva ändringen.

2. Artiklarna 306, 307 och 320 är tillämpliga på alla ändringar i denna

konvention.

Artikel 316

Ikraftträdande av ändringar

1. Andra ändringar i denna konvention än sådana som avses i punkt 5 träder i

kraft för de konventionsstater som ratificerar dem eller ansluter sig till dem

den trettionde dagen efter deponeringen av ratifikations- eller

anslutningsinstrument av två tredjedelar av konventionsstaterna, eller av 60

konventionsstater, om detta är det större antalet. Sådana ändringar skall inte

påverka de rättigheter som andra konventionsstater åtnjuter eller fullgörandet

av deras skyldigheter enligt denna konvention.

2. I en ändring kan föreskrivas att för dennas ikraftträdande krävs ratifikation

eller anslutning av ett större antal stater än vad som erfordras enligt denna

artikel.

3. För varje konventionsstat som ratificerar eller ansluter sig till en ändring

som avses i punkt 1, efter det att erforderligt antal ratifikations- eller

anslutningsinstrument har deponerats, träder ändringarna i kraft den trettionde

dagen efter deponeringen av dess ratifikations- eller anslutningsinstrument.

4. En stat som blir part i denna konvention efter det att en ändring trätt i

kraft i enlighet med punkt 1 skall, om staten ej uttrycker en avvikande avsikt,

a) anses som part i denna konvention i dess ändrade form; och

b) anses som part i den icke ändrade konventionen i förhållande till varje

konventionsstat som ej är bunden av ändringen.

5. Varje ändring som uteslutande avser verksamheter inom området och varje

ändring i bilaga VI träder i kraft för samtliga konventionsstater ett år efter

det att tre fjärdedelar av konventionsstaterna har deponerat sina ratifikations-

eller anslutningsinstrument.

6. En stat som ansluter sig till denna konvention efter det att ändringar i

enlighet med punkt 5 trätt i kraft, skall betraktas som part i denna konvention

i dess ändrade form.

Artikel 317

Uppsägning

1. En konventionsstat kan genom skriftligt meddelande till Förenta nationernas

generalsekreterare säga upp denna konvention och kan ange skälen därför. Om skäl

inte anges, skall detta inte påverka uppsägningens giltighet. Uppsägningen

träder i kraft ett år efter dagen för mottagandet av meddelandet, såvida inte en

senare tidpunkt anges i detta.

2. En stat skall ej på grund av uppsägningen befrias från sådana finansiella och

kontraktsenliga skyldigheter som belöper på den då den var part i konventionen,

och ej heller skall uppsägningen påverka statens rättigheter och skyldigheter

eller det rättsläge som uppstått genom fullgörande av denna konvention, innan

den upphört att gälla för staten i fråga.

3. Uppsägningen skall inte på något sätt påverka en konventionsstats skyldighet

att fullgöra de förpliktelser som är nedlagda i denna konvention och som,

oberoende av den, åläggs konventionsstaten enligt folkrätten.

Artikel 318

Bilagornas status

Bilagorna ingår som delar av konventionen och såvida ej annat uttryckligen

föreskrivs innebär en hänvisning till konventionen eller till någon av dess

delar även en hänvisning till bilagorna.

Artikel 319

Depositarie

1. Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna

konvention och ändringar i denna.

2. Förutom sina uppgifter som depositarie skall generalsekreteraren

a) rapportera till samtliga konventionsstater, myndigheten och behöriga

internationella organisationer om frågor av allmän natur som har uppkommit med

avseende på denna konvention;

b) meddela myndigheten om ratifikationer och formella bekräftelser av och

anslutningar till konventionen och ändringar i denna samt om uppsägningar av

densamma;

c) meddela konventionsstater om avtal som slutits i enlighet med artikel 311.4;

d) delge de ändringar som antagits i enlighet med denna konvention till

konventionsstaterna för ratifikation eller anslutning; samt

e) sammankalla nödvändiga möten med konventionsstater enligt konventionen.

3. a) Generalsekreteraren skall även till de observatörer som avses i artikel

156 för kännedom överlämna

i) de rapporter som avses i punkt 2 a;

ii) de meddelanden som avses i punkt 2 b och c; samt

iii) texterna till de ändringar som avses i punkt 2 d.

b) Generalsekreteraren skall även inbjuda dessa observatörer att delta såsom

observatörer vid de möten med konventionsstaterna som avses i punkt 2 e.

Artikel 320

Giltiga texter

Originaltexten till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kine-

siska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall, med förbehåll för arti-

kel 305.2 deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade,

undertecknat denna konvention.

SOM SKEDDE I MONTEGO BAY den 10 december 1982.

BILAGA I. LÅNGVANDRANDE ARTER

1. Vit tonfisk, Thunnus alalunga,

2. Vanlig tonfisk, Thunnus thynnus,

3. Storögd tonfisk, Thunnus obesus,

4. Bonit, Katsuwonus pelamis,

5. Gulfenad tonfisk, Thunnus albacares,

6. Svartfenad tonfisk, Thunnus atlanticus,

7. Östlig liten bonit, Euthynnus alletteratus; Euthynnus affinis,

8. Sydlig blåpenna tonfisk, Thunnus maccoyii,

9. Auxid, Auxis thazard; Auxis rochei,

10. Havsbraxen, familjen Bramidae,

11. Spjutfiskar, Tetrapturus angustirostris; Tetrapturus belone; Tetrapturus

pfluegeri; Tetrapturus albidus; Tetrapturus audax; Tetrapturus georgei; Makaira

mazara; Makaira indica; Makaira nigricans,

12. Segelfiskar, Istiophorus platypterus; Istiophorus albicans,

13. Svärdfisk, Xiphias gladius,

14. Makrillgäddor, Scomberesox saurus; Cololabis saira; Cololabis adocetus;

Scomberesox saurus scombroides,

15. Guldmakrillar, Coryphaena hippurus; Coryphaena equiselis,

16. Havshajar, Hexanchus griseus; Cetorhinus maximus; familjen Alopiidae;

Rhincodon typus, familjen Carcharhinidae; familjen Sphyrnidae; familjen Isurida,

17. Valar, familjen Physeteridae; familjen Balaenopteridae; familjen Balaenidae;

familjen Eschrichtiidae; familjen Monodontidae; familjen Ziphiidae; familjen

Delphinidae.

BILAGA II. KOMMISSION FÖR AVGRÄNSNING AV KONTINENTALSOCKELN

Artikel 1

Enligt bestämmelserna i artikel 76 skall en kommission för avgränsning av

kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil upprättas i överensstämmelse med

följande artiklar.

Artikel 2

1. Kommissionen skall bestå av 21 ledamöter som skall vara sakkunniga på

områdena geologi, geofysik eller hydrografi och som väljs av konventionsstaterna

bland deras egna medborgare med vederbörlig hänsyn till behovet att säkerställa

en rättvis geografisk representation. Ledamöterna skall fullgöra uppdraget i sin

personliga egenskap.

2. Det första valet skall äga rum så snart som möjligt men i varje fall inom 18

månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast tre månader

före varje valdag skall Förenta nationernas generalsekreterare skriftligen

uppmana konventionsstaterna att efter lämpliga regionala samråd sända in sina

namnförslag inom tre månader. Generalsekreteraren skall göra en alfabetisk

förteckning över alla de föreslagna personerna och sända denna till samtliga

konventionsstater.

3. Val av ledamöter till kommissionen skall äga rum vid ett möte med

konventionsstaterna som generalsekreteraren sammankallat i Förenta nationernas

högkvarter. Vid detta möte, som är beslutsmässigt när två tredjedelar av

konventionsstaterna är närvarande, skall de personer som utses till kommissionen

vara de kandidater som erhåller två tredjedels majoritet av de röster som avges

av de närvarande och röstande konventionsstaternas företrädare. Minst tre

ledamöter skall utses från varje geografisk region.

4. Kommissionens ledamöter skall väljas för en femårsperiod. De skall kunna

omväljas.

5. Den konventionsstat som har föreslagit en ledamot till kommissionen skall

bära kostnaderna för ledamoten så länge denne fullgör uppgifter inom

kommissionen. Berörd kuststat skall bära kostnaderna för den rådgivning som

avses i artikel 3.1 b i denna bilaga. Förenta nationernas generalsekreterare

skall tillhandahålla sekretariat åt kommissionen.

Artikel 3

1. Kommissionens uppgifter skall vara

a) att granska av kuststaterna inlämnade data och annat material angående

de yttre gränserna för kontinentalsockeln i områden där dessa gränser går

utanför 200 nautiska mil och avge rekommendationer i enlighet med artikel

76 samt den samförståndsförklaring som antogs den 29 augusti 1980 av

Förenta nationernas tredje havsrättskonferens;

b) att på berörd kuststats anmodan under utarbetandet av i a avsedda data

bistå med vetenskaplig och teknisk rådgivning.

2. Kommissionen kan i den utsträckning som det anses nödvändigt och lämpligt

samarbeta med UNESCO:s mellanstatliga oceanografiska kommission, internationella

hydrografiska organisationen och andra behöriga internationella organisationer i

syfte att utbyta vetenskaplig och teknisk information som kan vara till hjälp då

kommissionen fullgör sina förpliktelser.

Artikel 4

Då en kuststat har för avsikt att i enlighet med artikel 76 fastställa de yttre

gränserna för sin kontinentalsockel utanför 200 nautiska mil, skall den

tillställa kommissionen detaljerade uppgifter om dessa gränser jämte bestyrkande

vetenskapliga och tekniska data så snart som möjligt men i varje fall inom tio

år efter det att konventionen trätt i kraft för denna stat. Kuststaten skall

samtidigt uppge namnen på de ledamöter av kommissionen som har tillhandahållit

vetenskapliga och tekniska råd.

Artikel 5

Såvida inte kommissionen beslutar annat skall den arbeta med hjälp av

underkommissioner bestående av sju ledamöter, som skall utses på lämpligt sätt

med hänsyn tagen till de särskilda problem i samband med varje förslag som

inlämnats av en kuststat. Ledamöter av kommissionen, som är medborgare i den

kuststat som har inlämnat förslaget och ledamot av kommissionen, som har bistått

en kuststat med vetenskapliga och tekniska råd beträffande avgränsningen, får

inte vara ledamot av den underkommission som behandlar detta förslag men har

rätt att som ledamot delta i kommissionens handläggning av berörda ärende. Den

kuststat som

har lämnat in ett förslag till kommissionen kan sända sina företrädare att delta

i behandlingen av ärendet utan rösträtt.

Artikel 6

1. Underkommissionen skall lägga fram sina rekommendationer för kommissionen.

2. För att underkommissionens rekommendationer skall godkännas av kommissionen

krävs två tredjedels majoritet av närvarande och röstande kommissionsledamöter.

3. Kommissionens rekommendationer skall skriftligen överlämnas till den kuststat

som har inlämnat förslaget samt till Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 7

Kuststater skall fastställa de yttre gränserna för kontinentalsockeln i enlighet

med bestämmelserna i artikel 76.8 och i enlighet med tillämpliga nationella

förfaranden.

Artikel 8

Om en kuststat ej godtar kommissionens rekommendationer, skall den inom skälig

tid överlämna ett omarbetat eller nytt förslag till kommissionen.

Artikel 9

Kommissionens åtgärder skall ej inverka på frågor angående avgränsning mellan

stater med motstående eller intilliggande kuster.

BILAGA III. GRUNDLÄGGANDE VILLKOR FÖR PROSPEKTERING, UNDERSÖKNING OCH

BEARBETNING

Artikel 1

Äganderätt till mineral

Äganderätten till mineral skall vid utvinning överföras i enlighet med denna

konvention.

Artikel 2

Prospektering

1. a) Myndigheten skall främja prospektering inom området.

b) Prospektering får utföras först sedan myndigheten har mottagit en

tillfredsställande skriftlig garanti att den tillämnade prospektören kommer

att iaktta bestämmelserna i denna konvention samt myndighetens tillämpliga

regler, föreskrifter och förfaranden rörande samarbete om de

utbildningsprogram som avses i artikel 143 och 144 samt om skyddet av den

marina miljön och accepterar myndighetens kontroll av att de iakttas. Den

tillämnade prospektören skall samtidigt underrätta myndigheten om det

ungefärliga område eller de ungefärliga områden där prospekteringen avses

äga rum.

c) Prospektering kan utföras samtidigt av flera prospektörer i samma område

eller områden.

2. Prospektering skall inte medföra några rättigheter för prospektören vad avser

tillgångarna. En prospektör får dock utvinna en rimlig mängd mineral för

provändamål.

Artikel 3

Undersökning och bearbetning

1. Företaget, konventionsstaterna och de övriga rättssubjekt som anges i artikel

153.2 b kan hos myndigheten ansöka om godkännande av arbetsplaner för verksamhet

inom området.

2. Företaget kan inge ansökan angående varje del av området, men ansökningar

från andra sökande, avseende reserverade områden, är underkastade de ytterligare

krav som anges i artikel 9 i denna bilaga.

3. Undersökning och bearbetning får endast ske i områden som är närmare angivna

i arbetsplaner enligt artikel 153.3 och som godkänts av myndigheten i enlighet

med denna konvention samt myndighetens tillämpliga regler, föreskrifter och

förfaranden.

4. Varje godkänd arbetsplan skall

a) stå i överensstämmelse med denna konvention samt med myndighetens

regler, föreskrifter och förfaranden;

b) säkerställa myndighetens kontroll av verksamheter inom området enligt

artikel 153.4;

c) i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden

tilldela sökanden ensamrätt till undersökning och bearbetning av de närmare

angivna kategorierna av tillgångar i det område som omfattas av

arbetsplanen. Om sökanden emellertid för godkännande framlägger en

arbetsplan, som täcker endast undersökningsfasen eller bearbetningsfasen,

skall den godkända arbetsplanen medföra ensamrätt endast för ifrågavarande

fas.

5. Varje arbetsplan, utom sådana som inges av företaget, skall sedan den

godkänts av myndigheten, ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten och den

eller de sökande.

Artikel 4

De sökandes kvalifikationer

1. Andra sökande än företaget skall vara kvalificerade, om de har sådan

nationalitet eller står under sådan kontroll och har en sådan sponsor som krävs

enligt artikel 153.2 b och om de följer de förfaranden och uppfyller de normer

på detta område som stadgas i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

2. Med undantag för vad som stadgas i punkt 6 skall sådana kvalifikationsnormer

avse sökandens finansiella och tekniska kapacitet samt insatser i samband med

tidigare kontrakt med myndigheten.

3. Varje sökande skall som sponsor ha den konventionsstat vars nationalitet

sökanden har, utom i det fall att denne har mer än en nationalitet, såsom då det

är fråga om ett partnerskap eller ett konsortium av rättssubjekt från flera

stater, varvid alla berörda konventionsstater skall vara sponsorer för

ansökningen eller i det fall då sökanden effektivt kontrolleras av en annan

konventionsstat eller ett rättssubjekt med dess nationalitet, varvid båda

konventionsstaterna skall stå som sponsorer för ansökningen. Riktlinjerna för

och förfarandena vid uppfyllandet av kraven för sponsorskap skall framgå av

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

4. Det åligger sponsorstaten eller -staterna i enlighet med artikel 139 att inom

sina rättssystem säkerställa att en tillståndshavare som sponsras på detta sätt

utför verksamhet inom området i enlighet med villkoren i kontraktet och

skyldigheterna enligt denna konvention. En sponsorstat skall dock inte vara

ansvarig för skada som förorsakas genom att en tillståndshavare som den är

sponsor för underlåter att fullgöra sina skyldigheter, om denna konventionsstat

har antagit lagar och andra författningar samt vidtagit administrativa åtgärder

som, inom ramen för dess rättssystem, är rimligt anpassade för att trygga att de

personer som är underställda dess jurisdiktion fullgör sina skyldigheter.

5. Förfaranden som tillämpas för att bedöma kvalifikationerna hos sökande

konventionsstater skall utarbetas med hänsyn till deras egenskap av stater.

6. Kvalifikationsnormerna skall kräva att varje sökande, utan undantag, som en

del av sin ansökan åtar sig att

a) godta såsom verkställbara och respektera de i del XI fastställda och

tillämpliga skyldigheterna, myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden, av myndigheten fattade beslut samt villkoren i sökandens

kontrakt med myndigheten;

b) godkänna att myndigheten kontrollerar verksamheten i området, i enlighet

med sina befogenheter enligt denna konvention;

c) till myndigheten avge en skriftlig försäkran om att sökandens

skyldigheter enligt kontraktet lojalt kommer att uppfyllas;

d) respektera bestämmelserna om teknologiöverföring enligt artikel 5 i

denna bilaga.

Artikel 5

Teknologiöverföring

1. När sökanden inlämnar en arbetsplan till myndigheten skall han tillhandahålla

en allmän beskrivning av den utrustning och de metoder som skall användas vid

bedrivande av verksamhet inom området samt annan relevant information, som inte

är föremål för industriell äganderätt, om denna teknologi och om var den finns

att tillgå.

2. Varje entreprenör skall underrätta myndigheten om ändringar i beskrivningen

och i de enligt punkt 1 tillhandahållna uppgifterna när en betydande teknologisk

ändring eller innovation införs.

3. Varje kontrakt som avser verksamhet inom området skall innehålla klausuler,

vari ingår tillståndshavarens åtaganden att

a) på myndighetens begäran till företaget under rättvisa och rimliga

affärsmässiga villkor och betingelser tillhandahålla sådan teknologi som

han använder vid bedrivande av verksamhet i området enligt kontraktet och

som han har laglig rätt att överföra. Överföringen skall

ske på licens eller genom andra lämpliga arrangemang, som tillståndshavaren

skall framförhandla med företaget och som skall fastställas i ett särskilt

avtal som tillägg till kontraktet. Detta åtagande får åberopas endast om

företaget finner att det inte på rättvisa och rimliga affärsmässiga villkor

och betingelser kan skaffa samma eller lika effektiv och användbar

teknologi på den öppna marknaden;

b) införskaffa en skriftlig försäkran från innehavaren av den teknologi som

används vid bedrivande av verksamhet inom området i enlighet med kontraktet

och som varken är allmänt tillgänglig på den öppna marknaden eller täcks av

bestämmelserna under a ovan om att innehavaren på myndighetens begäran

skall ställa denna teknologi till förfogande för företaget i samma

utsträckning som för tillståndshavaren, antingen på licens eller på annat

lämpligt sätt. Om en sådan försäkran inte kan erhållas, får ifrågavarande

teknologi inte användas av tillståndshavaren vid bedrivande av verksamhet

inom området;

c) genom ett verkställbart kontrakt, på företagets begäran och om möjligt

utan större kostnad för tillståndshavaren, av innehavaren förvärva rätten

att till företaget överföra av tillståndshavaren, vid bedrivande av

verksamhet inom området enligt kontraktet, använd teknologi, som

tillståndshavaren i annat fall inte har laglig rätt att överföra och som i

allmänhet inte är tillgänglig på den öppna marknaden. I de fall då det

föreligger en betydande intressegemenskap mellan tillståndshavaren och

innehavaren av teknologin, skall frågan om hur betydande

intressegemenskapen är och om graden av kontroll eller inflytande beaktas

då det gäller att fastställa om alla tänkbara åtgärder vidtagits för att

förvärva en sådan rätt. Om tillståndshavaren utövar effektiv kontroll över

innehavaren och inte förvärvar denna rätt av honom, skall detta inräknas

bland tillståndshavarens kvalifikationer vid en senare ansökan om

godkännande av en arbetsplan;

d) på företagets begäran underlätta dess förvärv av teknologi enligt

bestämmelserna under b ovan, på licens eller genom andra lämpliga

arrangemang, och på rättvisa och rimliga affärsmässiga villkor och

betingelser, om företaget beslutar att förhandla direkt med innehavaren av

denna teknologi;

e) att gentemot ett utvecklingsland eller en grupp av sådana länder, som

har ansökt om ett kontrakt enligt artikel 9 i denna bilaga, vidta samma

åtgärder som föreskrivs under a, b, c och d ovan, förutsatt att dessa

åtgärder begränsas till bearbetning i den av tillståndshavaren

föreslagna delen av det område som reserverats i enlighet med artikel 8 i

denna bilaga, och förutsatt att verksamhet enligt kontraktet som

utvecklingslandet eller gruppen av sådana länder ansökt om, inte innebär

överföring av teknologi till en tredje stat eller en tredje stats

rättssubjekt. Förpliktelsen enligt denna bestämmelse avser endast sådan

tillståndshavare vars teknologi företaget inte har gjort anspråk på och som

inte heller överförts av denna tillståndshavare till företaget.

4. Tvister rörande de åtaganden som krävs enligt punkt 3 skall i likhet med

andra bestämmelser i kontrakten vara underkastade obligatoriskt biläggande i

enlighet med del XI, och om åtagandena inte fullgörs kan kontraktet tillfälligt

eller slutgiltigt uppsägas eller penningstraff utdömas i enlighet med artikel 18

i denna bilaga. Tvister rörande frågan huruvida offerter från tillståndshavaren

faller inom ramen för rättvisa och rimliga villkor och betingelser kan av endera

parten hänskjutas till obligatoriskt kommersiellt skiljedomsförfarande i

enlighet med UNCITRAL:s skiljedomsregler eller andra skiljedomsregler som kan

föreskrivas i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Om skiljedomen

resulterar i att tillståndshavarens offert inte anses falla inom ovannämnda ram,

skall tillståndshavaren inom 45 dagar ändra sin offert så att den faller inom

denna ram, innan myndigheten vidtar åtgärder i enlighet med artikel 18 i denna

bilaga.

5. Om företaget inte är i stånd att på rättvisa och rimliga villkor och

betingelser förvärva lämplig teknologi, så att det vid lämplig tid kan påbörja

utvinning och bearbetning av mineral från området, kan antingen rådet eller

församlingen sammankalla en grupp av sådana konventionsstater som deltar i

verksamheten inom området, sådana som står som sponsor för rättssubjekt som

bedriver verksamhet i området, samt andra konventionsstater som har tillgång

till sådan teknologi. Denna grupp skall samråda och vidta effektiva åtgärder för

att säkerställa att sådan teknologi på rättvisa och rimliga villkor och

betingelser tillhandahålls åt företaget. Varje sådan konventionsstat skall inom

sitt eget rättssystem vidta alla genomförbara åtgärder i detta syfte.

6. Då det är fråga om samriskföretag (joint ventures) med företaget, skall

överföringen av teknologi ske i enlighet med bestämmelserna i villkoren i

samriskavtalet.

7. De åtaganden som krävs enligt artikel 3 skall ingå i varje kontrakt om

bedrivande av verksamhet i området under en period av tio (10) år efter det att

företaget har inlett affärsmässig produktion och dessa åtaganden skall kunna

åberopas under denna tid.

8. I denna artikel avses med "teknologi" den specialutrustning och tekniska

know-how, vari inbegrips handböcker, ritningar, bruksanvisningar, utbildning

samt teknisk rådgivning och hjälp som behövs för att bygga upp, bibehålla och

driva ett funktionsdugligt system samt den juridiska rätten att använda sig av

allt detta i avsett syfte på en icke-uteslutande grundval.

Artikel 6

Godkännande av arbetsplaner

1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var fjärde

månad skall myndigheten behandla förslag till arbetsplaner.

2. Myndigheten skall vid behandling av en ansökan om godkännande av en

arbetsplan som har formen av ett kontrakt först fastställa om

a) sökanden har iakttagit de förfaranden för ansökan som finns i artikel 4

i denna bilaga och gentemot myndigheten har gjort de åtaganden och

försäkringar som krävs i den artikeln. Om dessa förfaranden inte har

iakttagits, eller i avsaknad av något av dessa åtaganden eller någon av

dessa försäkringar, skall den sökande under 45 dagar beredas tillfälle att

avhjälpa dessa brister;

b) sökanden är kvalificerad i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i

denna bilaga.

3. Alla förslag till arbetsplaner skall behandlas i den ordning som de inkommer.

De föreslagna arbetsplanerna skall uppfylla och falla under tillämpliga

bestämmelser i denna konvention samt myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden, varmed även förstås driftskrav, finansiella bidrag samt åtaganden

rörande teknologiöverföring. Om de föreslagna arbetsplanerna uppfyller dessa

krav, skall myndigheten godkänna dem under förutsättning att de överensstämmer

med de enhetliga och icke-diskriminerande krav som fastställs i myndighetens

regler, föreskrifter och förfaranden, såvida inte

a) en del av eller hela det område som omfattas av den föreslagna

arbetsplanen inkluderas i en godkänd arbetsplan eller ett tidigare framlagt

förslag till arbetsplan, vilket ännu inte slutgiltigt har behandlats av

myndigheten;

b) Myndigheten inte godkänner en del av eller hela det område som omfattas

av den föreslagna arbetsplanen med tillämpning av artikel 162.2 (x); eller

c) ansökan om arbetsplanen har framlagts av eller sponsras av en

konventionsstat, som redan innehar

i) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av

flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilkas storlek

tillsammans med någon av delarna av det område som omfattas av den

föreslagna arbetsplanen överstiger 30 procent av ett cirkelrunt

område på 400000 kvadratkilometer, vilket omger ett centrum för någon

av delarna av det av den föreslagna arbetsplanen omfattade området;

ii) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av

flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilka tillsammans

utgör 2 procent av hela det havsbottenområde som inte är reserverat

eller som inte godkänts för bearbetning i enlighet med artikel l62.2

x.

4. I syfte att tillämpa den i punkt 3 c fastställda regeln skall en av en

sammanslutning eller ett konsortium framlagd arbetsplan fördelas proportionellt

bland de sponsrande konventionsstater som berörs enligt artikel 4.3 i denna

bilaga. myndigheten kan godkänna arbetsplaner enligt punkt 3 c, om den finner

att ett sådant godkännande inte möjliggör för en konventionsstat, eller för ett

rättssubjekt som denna stat står som sponsor för, att monopolisera bedrivandet

av verksamhet inom området eller att utestänga andra konventionsstater från

verksamhet inom området.

5. Oaktat bestämmelserna i punkt 3 a, kan myndigheten efter utgången av den i

artikel 151.3 angivna övergångsperioden genom regler, föreskrifter och

förfaranden anta andra förfaranden och kriterier, som är förenliga med denna

konvention, för att besluta vilka sökande som skall få arbetsplaner godkända i

de fall då ett urval skall ske bland sökande för ett visst föreslaget område.

Dessa förfaranden och kriterier skall säkerställa att godkännandet av

arbetsplanerna sker på en rättvis och icke-diskriminerande grundval.

Artikel 7

Urval bland sökande av bearbetningskoncession

1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var fjärde

månad skall myndigheten behandla ansökningar om bearbetningskoncession, vilka

inlämnats under den närmast föregående perioden. myndigheten skall bevilja sökt

koncession, om alla ansökningar kan godkännas utan att produktionsgränserna

överskrids och om detta inte sker i strid med myndighetens skyldigheter i

enlighet med något råvaruavtal eller råvaruarrangemang, som den har blivit part

i, i enlighet med artikel 151.

2. När ett urval måste göras bland dem som söker bearbetningskoncession till

följd av den produktionsbegränsning som anges i artikel 151 punkterna 2 - 7

eller till följd av myndighetens förpliktelser enligt något råvaruavtal eller

råvaruarrangemang, som den har blivit part i enligt artikel 151.1, skall

myndigheten göra urvalet på grundval av objektiva och icke-diskriminerande

kriterier som anges i dess regler, föreskrifter och förfaranden.

3. Vid tillämpning av punkt 2 skall myndigheten ge företräde åt sökande som

a) är bäst lämpade med hänsyn till sina ekonomiska och tekniska

kvalifikationer och, i förekommande fall, till deras genomförande av

tidigare godkända arbetsplaner;

b) ställer i utsikt snar ekonomiska vinst för myndigheten, varvid hänsyn

skall tas till den tidpunkt då affärsmässig bearbetning planeras ta sin

början;

c) redan har gjort de största investeringarna och de största

ansträngningarna vad avser prospektering eller undersökning.

4. Sökande som inte har blivit utvalda under en period skall ha företräde under

de påföljande perioderna till dess att de erhåller bearbetningskoncession.

5. Urvalet skall göras med hänsyn till behovet att förbättra alla

konventionsstaters möjlighet att, utan hänsyn till deras sociala och ekonomiska

system och geografiska läge, för att undvika diskriminering mot någon stat eller

något system, delta i verksamhet inom området och att förhindra monopolisering

av denna verksamhet.

6. Om färre reserverade områden än icke-reserverade områden är under

bearbetning, skall ansökningar om bearbetningskoncession för reserverade områden

prioriteras.

7. Beslut som avses i denna artikel skall fattas snarast möjligt efter utgången

av varje period.

Artikel 8

Reservation av områden

Alla andra ansökningar än sådana som inges av företaget eller av andra

rättssubjekt avseende reserverade områden, skall omfatta ett område - vilket

inte behöver vara sammanhängande - som är tillräckligt stort och bedöms ha

tillräckligt högt affärsmässigt värde för att möjliggöra drift i två

arbetsområden. Sökanden skall ange de koordinater som delar området i två delar

med lika stort beräknat affärsmässigt värde samt meddela alla av honom

införskaffade uppgifter om båda delarna. Utan inskränkning av myndighetens

befogenheter enligt artikel 17 i denna bilaga, skall de uppgifter som framläggs

rörande flermetalliska noduler avse kartläggning, insamlande av prover,

nodultäthet samt deras metallhalt. Inom 45 dagar efter mottagandet av sådana

uppgifter skall myndigheten besluta vilken del som skall reserveras uteslutande

för myndighetens bedrivande av verksamhet genom företaget eller i samarbete med

utvecklingsländer. Detta beslut kan uppskjutas ytterligare 45 dagar, om

myndigheten anmodar en oberoende sakkunnig att bedöma huruvida alla uppgifter

som krävs enligt denna artikel har framlagts. Det angivna området skall bli ett

reserverat område, så snart arbetsplanen för det icke-reserverade området har

godkänts och kontraktet undertecknats.

Artikel 9

Verksamhet inom reserverade områden

1. Företaget skall beredas möjlighet att besluta om det avser att bedriva

verksamhet inom vart och ett av de reserverade områdena. Detta beslut kan fattas

när som helst, såvida myndigheten inte mottar ett meddelande enligt punkt 4, i

vilket fall företaget skall fatta sitt beslut inom rimlig tid. Företaget kan

besluta att bedriva bearbetning i sådana områden i samriskföretag (joint

ventures) med den berörda staten eller annat rättssubjekt.

2. Företaget kan ingå kontrakt beträffande bedrivandet av en del av sin

verksamhet enligt bilaga IV artikel 12. Det kan även bilda ett samriskföretag

(joint venture) för bedrivande av sådan verksamhet med varje rättssubjekt som

får bedriva verksamhet inom området i enlighet med artikel 153.2 b. Vid

behandling av ärenden rörande sådana samriskföretag skall företaget erbjuda

konventionsstater som är utvecklingsländer och deras rättssubjekt verkliga

möjligheter att delta.

3. Myndigheten kan i sina regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva

sakliga och formella krav för sådana kontrakt och samriskföretag.

4. Varje konventionsstat som är utvecklingsland eller varje rättssubjekt som en

sådan stat är sponsor för och som den eller något annat utvecklingsland, som är

kvalificerat som sökande, effektivt kontrollerar, eller varje grupp av ovan

nämnda kategorier, får underrätta myndigheten om sin önskan att inlämna en

arbetsplan för ett reserverat område i enlighet med artikel 6 i denna bilaga.

Arbetsplanen skall behandlas om företaget enligt punkt 1 beslutar att det inte

avser att bedriva verksamhet inom detta område.

Artikel 10

Företräde och prioritering mellan sökande

En tillståndshavare som, i enlighet med artikel 3.4 c i denna bilaga, har en

godkänd arbetsplan som endast avser undersökning, skall beviljas företräde och

prioritet bland de sökande i fråga om en arbetsplan som täcker bearbetning i

samma område och av samma tillgångar. Företrädet eller prioriteten kan dock

förfalla om tillståndshavarens insatser inte har varit tillfredsställande.

Artikel 11

Samarbetsarrangemang

1. Kontrakt kan innehålla bestämmelser om samarbetsarrangemang mellan

tillståndshavaren och myndigheten genom företaget i form av samriskföretag eller

produktionsdelning samt varje annan form av samarbete, vilket skall åtnjuta

samma skydd mot revidering samt mot tillfälligt eller permanent upphävande som

kontrakt ingångna med myndigheten.

2. Tillståndshavare som ingår sådana samarbetsarrangemang med företaget kan

erhålla finansiella incitament i enlighet med artikel 13 i denna bilaga.

3. Partners i samriskföretag (joint ventures) med företaget skall vara ansvariga

för de betalningar som krävs enligt artikel 13 i denna bilaga i förhållande till

sin andel i dessa samriskföretag, med förbehåll för de finansiella incitament

som föreskrivs i samma artikel 13.

Artikel 12

Av företaget bedriven verksamhet

1. Verksamhet inom området, som bedrivs av företaget i enlighet med artikel

153.2 a skall regleras i enlighet med del XI, myndighetens regler, föreskrifter

och förfaranden samt dess tillämpliga beslut.

2. Till varje arbetsplan som inlämnas av företaget skall fogas handlingar som

styrker dess ekonomiska och tekniska förutsättningar.

Artikel 13

Finansiella kontraktsvillkor

1. Vid antagandet av regler, föreskrifter och förfaranden om de finansiella

villkoren i ett kontrakt mellan myndigheten och de rättssubjekt som anges i

artikel 153.2 b och vid förhandlingar om dessa finansiella villkor i enlighet

med bestämmelserna i del XI och om dessa regler, föreskrifter och förfaranden

skall myndigheten vägledas av följande syften:

a) att säkerställa optimala intäkter för myndigheten från den yrkesmässiga

bearbetningen;

b) att uppmuntra till investeringar och insatser av teknologi för

undersöknings- och bearbetningsverksamhet i området;

c) att för tillståndshavarna trygga rättvisa i fråga om finansiella villkor

och åtaganden;

d) att tillhandahålla incitament på enhetlig och icke-diskriminerande

grundval till tillståndshavare som ingår samarbetsarrangemang med företaget

och utvecklingsländer eller deras medborgare i syfte att främja överföring

av teknologi till dessa samt att utbilda personal från myndigheten och

utvecklingsländerna;

e) att göra det möjligt för företaget att effektivt delta i

mineralutvinning på havsbottnen samtidigt som de i artikel 153.2 b angivna

juridiska och fysiska personerna; och

f) att trygga att tillståndshavarna inte - vare sig till följd av de

ekonomiska incitament som tillkommer dem enligt punkt 14, eller av den

revidering av kontraktsvillkor som avses i artikel 19 i denna bilaga, eller

enligt bestämmelserna i artikel 11 med avseende på samriskföretag (joint

ventures) - subventioneras så att de får en konstlad konkurrensfördel i

förhållande till landbaserade gruvföretag.

2. En avgift skall utgå för täckande av expeditionskostnaderna för behandling av

ansökningar om godkännande av arbetsplaner som har form av kontrakt och den

skall bestämmas till 500000 U.S. dollar för varje ansökan. Avgiftsbeloppet skall

från tid till annan omprövas av rådet för att säkerställa att det täcker de

uppkomna expeditionskostnaderna. Om expeditionskostnader som uppkommit för

myndigheten vid behandling av en ansökan är lägre än den fastställda avgiften,

skall myndigheten återbetala skillnaden till sökanden.

3. En tillståndshavare skall erlägga en årlig fast avgift på 1 miljon U.S.

dollar från den dag kontraktet träder i kraft. Om den godkända dagen för

påbörjande av yrkesmässig bearbetning försenas av ett fördröjt utfärdande av

bearbetningskoncession i enlighet med artikel 151, skall tillståndshavaren

befrias från den årliga fasta avgiften för den tid förseningen avser. Från den

dag då den yrkesmässiga bearbetningen påbörjas skall tillståndshavaren betala

antingen bearbetningsavgiften eller den årliga fasta avgiften, om denna senare

är högre.

4. Inom ett år efter dagen för påbörjandet av yrkesmässig bearbetning skall en

tillståndshavare i enlighet med punkt 3 välja mellan att erlägga sitt bidrag

till myndigheten genom att erlägga antingen

a) endast en avgift för bearbetningen, eller

b) en avgift för bearbetningen kombinerad med en andel av

nettoavkastningen.

5. a) Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till myndigheten

genom att betala uteslutande en bearbetningsavgift, skall denna fastställas

till en procentandel av marknadsvärdet av de bearbetade metaller,

framställda ur flermetalliska noduler, som utvunnits från det område som

omfattas av kontraktet enligt följande:

i) år 1 - 10 av den yrkesmässiga bearbetningen: 5 procent;

ii) år 11 till slutet av den yrkesmässiga bearbetningen:12 procent.

b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av mängden av

bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler, som utvinns

från det område som omfattas av kontraktet och genomsnittspriset på dessa

metaller under det aktuella räkenskapsåret som detta pris definieras i

punkterna 7 och 8.

6. Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till myndigheten genom

att betala en bearbetningsavgift kombinerad med en andel av nettoavkastningen,

skall betalningarna ske enligt följande:

a) bearbetningsavgiften skall beräknas som en procentandel av

marknadsvärdet, bestämt i enlighet med b, av bearbetade metaller,

framställda ur flermetalliska noduler som utvinns från det område som

omfattas av kontraktet enligt följande:

i) första perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 2 procent;

ii) andra perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 4 procent.

Om, under den andra perioden av yrkesmässig bearbetning i enlighet

definitionen i d avkastningen av investeringen under ett räkenskapsår

enligt definitionen i m ligger under 15 procent till följd av erläggandet

av bearbetningsavgiften på 4 procent, skall bearbetningsavgiften vara 2

procent i stället för 4 procent under det räkenskapsåret.

b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av mängden

bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler som utvinns från

det område som omfattas av kontraktet och genomsnittspriset på dessa

metaller under det ifrågavarande räkenskapsåret i enlighet med vad som

anges i punkterna 7 och 8.

c) i) Myndighetens andel av nettoavkastningen skall tas ut ur den del

av tillståndshavarens nettoavkastning som är hänförlig till

utvinningen inom det område som omfattas av kontraktet, nedan kallat

"relevant nettoavkastning".

ii) Myndighetens andel av relevant nettoavkastning skall fastställas

enligt följande progressiva tabell:

Del av relevant Myndighetens andel

nettoavkastning

Första perioden Andra perioden

av yrkesmässig av yrkesmässig

bearbetning bearbetning

Den del som utgör 35 procent 40 procent

avkastning på investering

och är större än 0 procent

men mindre än 10 procent

Den del som utgör 42,5 procent 50 procent

gör avkastning på investering

och är större än 10 procent

men mindre än 20 procent

Den del som utgör 50 procent 70 procent

avkastning på investering

och är 20 procent eller större

d) i) Den första perioden av yrkesmässig bearbetning, som anges under a

och, skall ta sin början under det första räkenskapsåret med

yrkesmässig bearbetning och upphöra under det räkenskapsår under

vilket tillståndshavarens utvecklingskostnader med ränta på den del

av dessa kostnader som inte avbetalats är helt avbetalda genom hans

kontantöverskott i enlighet med följande. Under det första

räkenskapsåret, under vilket utvecklingskostnaderna uppstår, är icke

avbetalda utvecklingskostnader lika med utvecklingskostnader minus

kontantöverskott under det aktuella året. Under varje påföljande

räkenskapsår är icke-avbetalda utvecklingskostnader lika med de icke-

avbetalda utvecklingskostnaderna vid utgången av det föregående

räkenskapsåret plus räntor härpå med 10 procent per år, plus

utvecklingskostnader som uppstår under det löpande räkenskapsåret och

minus tillståndshavarens kontantöverskott under det löpande

räkenskapsåret. Det räkenskapsår under vilket icke-avbetalda

utvecklingskostnader för första gången blir lika med noll skall vara

det räkenskapsår under vilket tillståndshavarens utvecklingskostnader

med ränta på den icke-avbetalda delen därav blir helt avbetalda genom

hans kontantöverskott. Tillståndshavarens kontantöverskott skall

under varje räkenskapsår vara hans bruttoöverskott minus hans

driftskostnader och minus hans betalningar till myndigheten enligt

vad som anges under c;

ii) Den andra perioden av yrkesmässig bearbetning skall ta sin början

under det räkenskapsår som följer efter utgången av den första

perioden av yrkesmässig bearbetning och skall fortsätta till dess att

kontraktet löpt ut.

e) Med "relevant nettoavkastning" förstås produkten av tillståndshavarens

nettoavkastning och förhållandet mellan utvecklingskostnaderna inom

mineralbearbetningen och tillståndshavarens utvecklingskostnader. Om

tillståndshavaren deltar i mineralutvinning, transport av flermetalliska

noduler och bearbetning av huvudsakligen tre bearbetade metaller, nämligen

kobolt, koppar och nickel, skall storleken av den hänförliga

nettoavkastningen inte

vara mindre än 25 procent av tillståndshavarens nettoavkastning. Med

förbehåll för vad som anges under n kan myndigheten i alla övriga fall,

inbegripet sådana där tillståndshavaren deltar i mineralutvinning,

transport av flermetalliska noduler och bearbetning av huvudsakligen fyra

bearbetade metaller, nämligen kobolt, koppar, mangan och nickel, i sina

regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva lämpliga bearbetningsnivåer

som till varje enskilt fall skall ha samma förhållande som

tjugofemprocentsnivån har till fallet med de tre metallerna.

f) Med "tillståndshavarens nettoavkastning" förstås tillståndshavarens

bruttoavkastning med avdrag för hans driftskostnader och återbetalning av

hans utvecklingskostnader enligt vad som anges under j.

g) i) Om tillståndshavaren deltar i mineralutvinning, transport av

flermetalliska noduler och produktion av bearbetade metaller, förstås

med "tillståndshavarens bruttoavkastning" bruttointäkterna från

försäljningen av bearbetade metaller och alla andra penningbelopp som

rimligtvis kan anses ha samband med verksamhet enligt kontraktet i

enlighet med myndighetens finansiella regler, föreskrifter och

förfaranden.

ii) I alla andra fall än sådana som närmare anges under g i och n iii

skall med "tillståndshavarens bruttoavkastning" förstås

bruttointäkterna från försäljningen av halvbearbetade metaller från

flermetalliska noduler som utvunnits i det område som kontraktet

omfattar samt alla andra penningbelopp som rimligtvis kan anses ha

samband med verksamhet enligt kontraktet i enlighet med myndighetens

ekonomiska regler, föreskrifter och förfaranden.

h) Med "tillståndshavarens utvecklingskostnader" förstås

i) alla utgifter som uppkommit för honom före påbörjandet av den

yrkesmässiga bearbetningen och som har direkt samband med

utvecklingen av bearbetningskapaciteten inom det område som omfattas

av kontraktet samt härmed förbunden verksamhet vad avser åtgärder

enligt kontraktet i alla andra fall än det som nämns under n, i

enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper, vari bl.a.

inbegrips kostnader för maskiner, utrustning, fartyg,

bearbetningsanläggningar, byggverksamhet, byggnader, mark, vägar,

prospektering och undersökning av det område som omfattas av

kontraktet, forskning och utveckling, räntor, erforderlig leasing,

licenser och avgifter; och

ii) utgifter liknande dem som anges under i) ovan, vilka uppkommit

för honom efter påbörjandet av yrkesmässig bearbetning och vilka är

nödvändiga för att kunna genomföra arbetsplanen, med undantag av

sådana som kan hänföras till driftskostnader.

i) Intäkter från avyttring av kapitaltillgångar samt marknadsvärdet av

kapitaltillgångar, vilka inte längre krävs för verksamheter enligt

kontraktet och inte säljs, skall dras av från tillståndshavarens

utvecklingskostnader under ifrågavarande räkenskapsår. När dessa avdrag

överstiger tillståndshavarens utvecklingskostnader, skall överskottet

läggas till tillståndshavarens bruttoavkastning.

j) Tillståndshavarens utvecklingskostnader, som uppkommit för honom före

påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetning som avses under h i och n iv

skall återbetalas genom tio (10) lika stora årliga amorteringar från dagen

för påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetningen. Tillståndshavarens

utvecklingskostnader, som uppkommit för honom efter påbörjandet av den

yrkesmässiga bearbetning som avses under h ii och n iv skall återbetalas

genom tio (10) eller färre lika stora årliga amorteringar, så att

fullständig amortering säkerställs när kontraktet löper ut.

k) Med "tillståndshavarens driftskostnader" förstås alla de utgifter som

uppkommit för denne efter påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetningen

under utnyttjande av bearbetningskapaciteten i det område som omfattas av

kontraktet samt därmed förbunden verksamhet vad avser verksamheter enligt

kontraktet, i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper, vari bl.a.

inbegrips den årliga fasta avgiften eller bearbetningsavgiften, om denna är

högre, utgifter för löner, anställningsarvoden, anställningsförmåner,

kostnader för material, tjänster, transporter, bearbetning och

marknadsföring, räntor, offentliga tjänster, bevarande av den marina miljön

samt fasta kostnader och expeditionskostnader med särskild anknytning till

verksamhet enligt kontraktet såväl som varje sådan förlust i samband med

driften som överförts på sätt som här anges. Förluster i samband med

driften kan överföras till två på varandra följande år utom vad avser de

två sista åren av kontraktets giltighetstid, då de retroaktivt kan påföras

de två närmast föregående åren.

l) Om tillståndshavaren deltar i gruvdrift, transport av flermetalliska

noduler samt produktion av bearbetade och halvbearbetade metaller, förstås

med "utvecklingskostnader inom mineralutvinningen" den del av

tillståndshavarens utvecklingskostnader som har direkt samband med

utvinning av mineraltillgångarna inom det område som omfattas av

kontraktet, i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper och med

myndighetens finansiella regler, föreskrifter och förfaranden, vari bl.a.

inbegrips ansökningsavgift, årlig fast avgift och, i förekommande

fall, kostnader för prospektering och undersökning inom det område som

omfattas av kontraktet samt en del av forsknings- och

utvecklingskostnaderna.

m) Med "avkastning på investeringar" under varje räkenskapsår förstås

förhållandet mellan den relevanta nettoavkastningen under det aktuella året

och utvecklingskostnaderna för mineralutvinningen. För beräkning av dessa

kostnader skall utvecklingskostnaderna för mineralutvinningen innefatta

utgifter för inköp av ny utrustning eller utbyte av utrustning för

mineralutvinningen med avdrag för den ursprungliga kostnaden för den

utbytta utrustningen.

n) Om tillståndshavaren deltar uteslutande i mineralutvinning förstås med

i) "relevant nettoavkastning" tillståndshavarens hela

nettoavkastning;

ii) "tillståndshavarens nettoavkastning" vad som anges under f;

iii) "tillståndshavarens bruttoavkastning" bruttointäkterna från

försäljningen av flermetalliska noduler samt alla andra inkomster som

rimligen kan anses vara hänförliga till åtgärder enligt kontraktet i

enlighet med myndighetens finansiella regler, föreskrifter och

förfaranden;

iv) "tillståndshavarens utvecklingskostnader" alla utgifter som

uppkommit för denne före påbörjandet av yrkesmässig bearbetning,

enligt vad som föreskrivs under h i, samt alla utgifter som uppkommit

för denne efter påbörjandet av yrkesmässig bearbetning, enligt vad

som föreskrivs under h ii, som har direkt samband med utvinning av

mineraltillgångar inom det område som kontraktet omfattar, i enlighet

med allmänt erkända bokföringsprinciper;

v) "tillståndshavarens driftskostnader", tillståndshavarens drifts-

kostnader, enligt vad som anges under k, som har direkt samband med

utvinning av mineraltillgångar inom det område som omfattas av

kontraktet i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper;

vi) "avkastning på investeringar" under varje räkenskapsår, för-

hållandet mellan tillståndshavarens nettoavkastning under det

året och tillståndshavarens utvecklingskostnader. För beräkning av

detta förhållande skall tillståndshavarens utvecklingskostnader

innefatta utgifter för ny utrustning eller utbyte av utrustning med

avdrag för den ursprungliga kostnaden för den utbytta utrustningen.

o) De kostnader som anges under h, k, l och n för av tillståndshavaren

erlagd ränta, skall kunna tas upp endast i den utsträckning som, under alla

omständigheter, myndigheten enligt artikel 4.1 i denna bilaga finner att

både förhållandet mellan skulder och eget kapital och räntesatserna är

rimliga med hänsyn till rådande handelsbruk.

p) De kostnader som avses i denna punkt skall inte tolkas så att de

innefattar betalning av bolagsskatt eller liknande avgifter som staterna

uttaxerar för tillståndshavarens verksamhet.

7. a) Med "bearbetade metaller" som avses i punkterna 5 och 6 förstås metaller

i den form i vilken de vanligen är föremål för handel på de internationella

metallbörserna. I detta syfte skall myndigheten i sina finansiella regler,

föreskrifter och förfaranden närmare ange de tillämpliga internationella

metallbörserna. Vad gäller metaller som inte är föremål för handel på

sådana börser, förstås med "bearbetade metaller" metallerna i den form i

vilken de vanligen är föremål för handel vid normala transaktioner mellan

sinsemellan oberoende företag.

b) Om myndigheten inte på annat sätt kan fastställa mängden av de

bearbetade metaller som framställts av de flermetalliska noduler som

utvunnits från det område som omfattas av det i punkterna 5b och 6b angivna

kontraktet, skall mängden fastställas på grundval av metallinnehållet i

nodulerna, utbytet och andra relevanta faktorer i enlighet med myndighetens

regler, föreskrifter och förfaranden och allmänt vedertagna

bokföringsprinciper.

8. Om en internationell metallbörs erbjuder en representativ prismekanism för

bearbetade metaller, flermetalliska noduler och halvbearbetade metaller från

nodulerna, skall genomsnittspriset på en sådan börs användas. I alla övriga fall

skall myndigheten, efter samråd med tillståndshavaren, fastställa ett rimligt

pris för de nämnda produkterna i enlighet med punkt 9.

9. a) Alla kostnader och utgifter, samt all avkastning och alla intäkter,

liksom varje fastställande av priser och värden som anges i denna artikel,

skall grundas på principerna för den fria handeln eller på

transaktioner mellan sinsemellan oberoende företag. I avsaknad härav skall

de fastställas av myndigheten efter samråd med tillståndshavaren, som om de

grundats på den fria handeln eller på transaktioner mellan sinsemellan

oberoende företag, varvid hänsyn skall tas till relevanta transaktioner på

andra marknader.

b) I syfte att säkerställa iakttagande och genomförande av bestämmelserna i

denna punkt, skall myndigheten låta sig vägledas av de principer och den

tolkning som, vad avser transaktioner mellan sinsemellan oberoende företag

som godkänts av Förenta nationernas kommission för transnationella företag,

expertgruppen för skatteavtal mellan utvecklingsländer och industriländer

samt andra internationella organisationer; myndigheten skall i sina regler,

föreskrifter och förfaranden ange enhetliga och internationellt godtagbara

regler och förfaranden för bokföring samt metoder för tillståndshavaren att

utse oberoende auktoriserade revisorer, som kan godkännas av myndigheten

för utförande av revision i enlighet med dessa regler, föreskrifter och

förfaranden.

10. Tillståndshavaren skall, i enlighet med myndighetens finansiella regler,

föreskrifter och förfaranden, till revisorerna lämna de uppgifter som krävs för

att fastställa huruvida bestämmelserna i denna artikel har iakttagits.

11. Alla kostnader och utgifter samt all avkastning och alla intäkter ävensom

alla priser och värden som anges i denna artikel, skall fastställas i enlighet

med allmänt erkända bokföringsprinciper samt myndighetens finansiella regler,

föreskrifter och förfaranden.

12. Betalningar till myndigheten enligt punkterna 5 och 6 skall ske i fritt

gångbara valutor eller i valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara

på de större valutamarknaderna eller, efter tillståndshavarens eget val, i form

av motvärdet i bearbetade metaller till marknadsvärde. Marknadsvärdet skall

fastställas i enlighet med punkt 5b. De fritt gångbara valutorna och sådana

valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara på de större

valutamarknaderna skall anges i myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden i enlighet med rådande internationell valutapraxis.

13. Tillståndshavarens alla finansiella förpliktelser gentemot myndigheten,

såväl som alla hans avgifter, kostnader, utgifter, avkastning och intäkter som

anges i denna artikel, skall justeras genom att de uttrycks i konstanta värden i

förhållande till ett basår.

14. Myndigheten kan, med beaktande av rekommendationer från kommissionen för

ekonomisk planering samt den juridiska och tekniska

kommissionen, anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden som på en

enhetlig och icke-diskriminerande grundval skapar incitament för

tillståndshavarna att främja de i punkt 1 angivna ändamålen.

15. I händelse av tvist mellan myndigheten och en tillståndshavare rörande

tolkningen eller tillämpningen av de finansiella villkoren i ett kontrakt, får

endera parten hänskjuta tvisten till bindande kommersiellt skiljedomsförfarande,

om inte båda parterna enas om att bilägga tvisten på annat sätt, i enlighet med

artikel 188.2.

Artikel 14

Överföring av uppgifter

1. Tillståndshavaren skall i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och

förfaranden och arbetsplanens bestämmelser och villkor samt med av myndigheten

fastställda tidsintervaller till denna överföra alla uppgifter som är såväl

nödvändiga som relevanta för ett effektivt utövande av myndighetens huvudorgans

befogenheter och uppgifter rörande det område som omfattas av arbetsplanen.

2. Överförda uppgifter som rör det område som omfattas av arbetsplanen och som

anses vara föremål för någon rättighet får endast användas i de syften som anges

i denna artikel. Uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten skall kunna

utforma regler, föreskrifter och förfaranden rörande skydd av den marina miljön

och säkerheten skall, med undantag av uppgifter rörande utrustningens

utformning, inte anses vara föremål för någon rättighet.

3. Uppgifter som överförts till myndigheten av rättssubjekt som bedriver

prospektering, som har ansökt om tillstånd eller som är tillståndshavare, får,

om de anses vara föremål för någon rättighet, inte yppas av myndigheten för

företaget eller för någon utanför myndigheten; uppgifter om reserverade områden

får dock yppas för företaget. Sådana uppgifter som överförts till företaget av

dessa rättssubjekt får inte yppas av företaget för myndigheten eller för någon

utanför myndigheten.

Artikel 15

Utbildningsprogram

Tillståndshavaren skall upprätta praktiskt inriktade program för utbildning av

myndighetens och utvecklingsländernas personal, vari inbegrips sådan personals

deltagande i alla verksamheter inom området som omfattas av kontraktet i

enlighet med artikel 144.2.

Artikel 16

Ensamrätt till undersökning och bearbetning

Myndigheten skall i enlighet med del XI och sina regler, föreskrifter och

förfaranden bevilja tillståndshavaren ensamrätt att undersöka och bedriva

bearbetning i det område som omfattas av arbetsplanen, vad avser en särskilt

angiven kategori av tillgångar, och skall säkerställa att inget annat

rättssubjekt bedriver verksamhet inom samma område rörande en annan kategori av

tillgångar på ett sätt som skulle kunna inkräkta på tillståndshavarens

verksamhet. Tillståndshavaren skall åtnjuta garantier i enlighet med artikel

153.6.

Artikel 17

Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden

1. Myndigheten skall godkänna och enhetligt tillämpa regler, föreskrifter och

förfaranden i enlighet med artikel 160.2 f ii och artikel 162.2 o ii för

fullgörandet av sina uppgifter i enlighet med del XI i fråga om bl.a. följande:

a) administrativa förfaranden rörande prospektering i området samt

undersökning och bearbetning där;

b) verksamheter;

i) områdets storlek;

ii) verksamheternas varaktighet;

iii) prestationskrav, vari innefattas sådan försäkran som avses i

artikel 4.6 c i denna bilaga;

iv) kategorier av tillgångar;

v) frånträde av områden;

vi) arbetsrapporter;

vii) inlämnande av uppgifter;

viii) inspektion och övervakning av verksamheter;

ix) förebyggande åtgärder mot inkräktande på annan verksamhet i den

marina miljön;

x) tillståndshavares överförande av rättigheter och skyldigheter;

xi) förfaranden för teknologiöverföring till utvecklingsländer i

enlighet med artikel 144 och för deras direkta deltagande;

xii) normer och bruk vid utvinningsverksamhet, vari innefattas sådana

som rör driftssäkerhet, hushållning med tillgångarna samt skydd av

den marina miljön;

xiii) definition av yrkesmässig bearbetning;

xiv) kvalifikationsnormer för sökande;

c) finansiella frågor

i) fastställande av enhetliga och icke-diskriminerande kostnads- och

bokföringsregler samt metoder för val av revisorer;

ii) fördelning av avkastning från verksamheten;

iii) de i artikel 13 i denna bilaga angivna incitamenten;

d) verkställande av beslut som fattats i enlighet med artikel 151.10 och

artikel 164.2 d.

2. Regler, föreskrifter och förfaranden rörande följande frågor skall helt och

fullt uppfylla följande objektiva kriterier:

a) områdenas storlek:

Myndigheten skall fastställa lämplig storlek för undersökningsområden, vilka kan

vara upp till dubbelt så stora som bearbetningsområdena, i syfte att trygga

intensiv undersökningsverksamhet. Områdets storlek skall beräknas så att kraven

i artikel 8 i denna bilaga uppfylls vad avser reservation av områden såväl som

de i artikel 151 angivna bearbetningskraven i enlighet med kontraktsvillkoren,

med beaktande av nivån på då tillgänglig teknologi för gruvdrift på havsbottnen

samt områdenas relevanta fysiska särdrag. Områdena skall varken vara mindre

eller större än nödvändigt för att uppfylla dessa syften.

b) Verksamheternas varaktighet:

i) Prospekteringen skall inte vara tidsbegränsad;

ii) Undersökningsverksamheten bör vara tillräckligt långvarig för att

möjliggöra en grundlig kartläggning av det angivna området,

utformning och konstruktion av för området lämpade småskaliga eller

medelstora bearbetningsanläggningar för att kunna prova gruv- och

bearbetningssystem;

iii) Varaktigheten av bearbetningen bör vara beroende av projektets

ekonomiska livslängd, varvid hänsyn skall tas till sådana faktorer

som tiden för uttömning av malmen, utvinningsutrustningens och

bearbetningsanläggningarnas livslängd, samt genomförbarhet ur

affärsmässig synpunkt. Bearbetningen skall pågå tillräckligt länge

för att möjliggöra yrkesmässig utvinning av områdets mineral; den bör

omfatta en rimlig tidsperiod för uppbyggnad av utvinnings- och

bearbetningssystem på affärsmässig nivå, under vilken period

yrkesmässig bearbetning inte bör krävas. Den sammanlagda tidsperioden

för bearbetning skall dock även vara så kort att den ger myndigheten

möjlighet att ändra villkoren och betingelserna i arbetsplanen vid

den tidpunkt då den behandlar frågan om förlängning i enlighet med de

regler, föreskrifter och förfaranden som den antagit efter att ha

beviljat arbetsplanen.

c) Prestationskrav: Myndigheten skall fordra att tillståndshavaren under

undersökningsfasen står för sådana periodiska utgifter som står i rimligt

förhållande till utsträckningen av det område som omfattas av arbetsplanen

och utgifter som kan åligga en lojal tillståndshavare som avser att inom de

av myndigheten fastställda tidsgränserna börja utnyttja området för

yrkesmässig bearbetning. De utgifter som erfordras bör inte sättas så högt

att de verkar avskräckande på potentiella entreprenörer med mindre dyrbar

teknologi än den som vanligen används. Myndigheten skall bestämma den

längsta tid för att komma igång med yrkesmässig bearbetning som får

förflyta från avslutandet av undersökningsfasen till påbörjandet av

bearbetningsfasen. Vid bestämmande av denna tid bör myndigheten beakta att

uppbyggnad av utvinnings- och bearbetningssystem i stor skala inte kan

påbörjas förrän undersökningsfasen är avslutad och bearbetningsfasen har

inletts. Därför bör vid fastställande av ifrågavarande tid för

igångsättning av yrkesmässig bearbetning hänsyn tas till den tid som åtgår

för att bygga upp de nämnda systemen efter

det att undersökningsfasen har avslutats; rimlig hänsyn bör också tas till

oundvikliga förseningar i tidsplanen. Så snart den yrkesmässiga

bearbetningen har igångsatts, skall myndigheten inom rimliga gränser och

med beaktande av alla relevanta faktorer kräva att tillståndshavaren

upprätthåller den yrkesmässiga bearbetningen under hela den period

arbetsplanen avser.

d) Kategorier av mineraltillgångar: Vid fastställande av den kategori av

mineraltillgångar för vilken en arbetsplan kan godkännas, skall myndigheten

fästa avseende vid bl.a. följande:

i) att vissa tillgångar tarvar likartade brytningsmetoder;

ii) att vissa tillgångar kan bearbetas samtidigt utan att det uppstår

onödiga störningar mellan tillståndshavare som utvinner olika

tillgångar i samma område.

Ingenting i detta stycke skall hindra myndigheten från att godkänna

en arbetsplan som avser mer än en kategori av tillgångar i samma

område för samma sökande.

e) Frånträde av områden: En tillståndshavare skall ha rätt att när som

helst, utan påföljd, helt eller delvis frånträda sina rättigheter i det

område som omfattas av en arbetsplan.

f) Skydd av den marina miljön: Regler, föreskrifter och förfaranden skall

utarbetas i syfte att tillgodose ett effektivt skydd av den marina miljön

mot skadliga verkningar, vilka utgör en direkt följd av verksamhet inom

området eller av bearbetning av utvunna mineral ombord på ett fartyg

omedelbart ovanför ett utvinningsställe, varvid hänsyn skall tas till i

vilken utsträckning sådana skadliga verkningar kan utgöra en direkt följd

av borrning, muddring, grävning och tagande av borrkärnor samt av tömning,

dumpning och utsläpp i den marina miljön av sediment och avfall i fast

eller flytande form.

g) Yrkesmässig bearbetning: Yrkesmässig bearbetning skall anses vara

påbörjad när en tillståndshavare engagerar sig i långvarig

utvinningsverksamhet i stor skala, som ger en tillräcklig mängd material

för att det klart skall kunna visas att huvudsyftet är bearbetning i stor

skala snarare än bearbetning som syftar till insamling av information,

analys eller utprovning av utrustning och anläggningar.

Artikel 18

Påföljder

1. En entreprenörs rättigheter enligt kontraktet kan suspenderas eller upphävas

endast i följande fall:

a) om tillståndshavaren trots myndighetens varningar har utövat sin

verksamhet på ett sätt som medför allvarliga, upprepade och uppsåtliga

överträdelser av kontraktets grundläggande villkor, del XI samt

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden; eller

b) om tillståndshavaren har underlåtit att efterkomma ett slutligt och

bindande beslut av det organ för biläggande av tvister som är tillämpligt

för honom.

2. Vid kontraktsbrott som inte faller under punkt 1 a eller i stället för

suspendering eller upphävande i enlighet med punkt 1 a, kan myndigheten påföra

tillståndshavaren straffavgift som bestäms i förhållande till hur allvarlig

överträdelsen är.

3. Med undantag för order i krissituationer enligt artikel 162.2 w, får

myndigheten inte verkställa ett beslut som innefattar böter, suspendering eller

upphävande av rättigheter förrän tillståndshavaren har haft rimlig möjlighet att

uttömma de rättsmedel som står till hans förfogande i enlighet med del XI

kapitel 5.

Artikel 19

Revidering av kontrakt

1. När sådana omständigheter har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa

som, enligt endera partens uppfattning, skulle medföra att kontraktet blir

oskäligt eller att det blir mycket svårt eller omöjligt att uppnå de ändamål som

anges i kontraktet eller i del XI, skall parterna inleda förhandlingar syftande

till revidering med beaktande av dessa omständigheter.

2. Varje kontrakt som tecknats i enlighet med artikel 153.3 kan bli föremål för

revidering endast med parternas samtycke.

Artikel 20

Överförande av rättigheter och skyldigheter

De rättigheter och skyldigheter som följer av ett kontrakt, kan överföras endast

med myndighetens samtycke och i enlighet med dess regler, föreskrifter och

förfaranden. Myndigheten får inte utan skäl vägra att ge sitt

samtycke till överföringen, om den tillämnade tillståndshavaren är en i alla

hänseenden kvalificerad sökande och övertar överlåtarens alla skyldigheter, och

om överlåtelsen inte medför att den tillämnade tillståndshavaren får sig

tilldelad en arbetsplan, som ej kan godkännas enligt artikel 6.3 c i denna

bilaga.

Artikel 21

Tillämplig lag

1. Kontraktet skall regleras av kontraktsvillkoren, myndighetens regler,

föreskrifter och förfaranden, del XI och andra folkrättsliga regler, som inte är

oförenliga med denna konvention.

2. Varje slutligt beslut som meddelas av någon domstol som har jurisdiktion

enligt denna konvention, och som rör myndighetens och tillståndshavarens

rättigheter och skyldigheter, skall kunna verkställas i varje konventionsstat.

3. Ingen konventionsstat kan ålägga en tillståndshavare skyldigheter som strider

mot bestämmelserna i del XI. En konventionsstat kan dock ålägga

tillståndshavare, som den är sponsor för, eller fartyg under dess flagg att

iaktta lagar och föreskrifter rörande miljön eller andra frågor som är strängare

än de som återfinns i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, vilka

antagits enligt artikel 17.2 f i denna bilaga, utan att dessa skall anses vara

oförenliga med del XI.

Artikel 22

Skadeståndsansvar

Tillståndshavaren ansvarar för skada som han orsakar av vårdslöshet i samband

med sin verksamhet, varvid hänsyn skall tas till handling eller underlåtenhet

från myndighetens sida som medverkat till skadan. Likaledes skall myndigheten

ansvara för skada, som denna vållat i samband med utövande av sina befogenheter

och uppdrag, vari innefattas överträdelser enligt artikel 168.2 varvid

tillståndshavarens medverkan eller underlåtenhet bör beaktas. Skadeståndet skall

i varje enskilt fall motsvara skadans verkliga omfattning.

BILAGA IV. FÖRETAGETS STADGAR

Artikel 1

Syften

1. Företaget är det organ under myndigheten som i egen regi skall bedriva

verksamhet i området i enlighet med artikel 153.2 a, samt utföra transporter,

bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns i området.

2. Vid genomförande av sina syften och utförande av sina uppgifter handlar

företaget i enlighet med denna konvention samt myndighetens regler, föreskrifter

och förfaranden.

3. Vid utnyttjandet av områdets tillgångar i enlighet med punkt 1 verkar

företaget, med förbehåll för bestämmelserna i denna konvention, efter sunda

affärsmässiga principer.

Artikel 2

Förhållande till myndigheten

1. Som följer av artikel 170, handlar företaget enligt församlingens allmänna

riktlinjer och rådets direktiv.

2. Med förbehåll för punkt 1, skall företaget självständigt bedriva sin

verksamhet.

3. Ingenting i denna konvention skall göra företaget ansvarigt för myndighetens

åtgärder eller förpliktelser eller myndigheten ansvarig för företagets åtgärder

eller förpliktelser.

Artikel 3

Begränsning av ansvar

Med förbehåll för artikel 11.3 i denna bilaga skall ingen medlem av myndigheten

uteslutande på grund av sitt medlemskap vara ansvarig för företagets åtgärder

eller förpliktelser.

Artikel 4

Organisation

Företaget har en styrelse, en generaldirektör och den personal som är nödvändig

för att utföra dess uppgifter.

Artikel 5

Styrelsen

1. Styrelsen består av 15 ledamöter som väljs av församlingen i enlighet med

artikel 160.2 c. Vid valet av styrelseledamöter skall vederbörlig hänsyn tas

till principen om en rättvis geografisk fördelning. Vid nomineringar av

kandidater till inval i styrelsen skall myndighetens medlemmar beakta behovet av

att nominera kandidater med högsta kompetens och kvalifikationer på de

tillämpliga områdena för att trygga företagets livsduglighet och framgång.

2. Styrelseledamöterna väljs för en period av fyra år och kan omväljas.

Vederbörlig hänsyn skall härvid tas till principen om rotation av medlemskapet.

3. Styrelseledamöterna skall fortsätta att utöva sitt uppdrag till dess att

deras efterträdare valts. Om vakans uppstår inom styrelsen, skall församlingen i

enlighet med artikel 160.2 c, välja en ny ledamot för återstoden av

företrädarens mandatperiod.

4. Styrelseledamöter skall handla i sin personliga egenskap. Vid utövandet av

sitt uppdrag skall de inte begära eller mottaga instruktioner från någon

regering eller från något annat håll. Varje medlem av myndigheten skall

respektera styrelseledamöternas oberoende och avstå från alla försök att påverka

någon av dem vid utövandet av deras uppdrag.

5. Varje styrelseledamot skall uppbära arvode som utbetalas från företagets

medel. Arvodets storlek skall bestämmas av församlingen på rekommendation av

rådet.

6. Styrelsen skall normalt utöva sin verksamhet vid företagets huvudkontor och

skall mötas så ofta som företagets verksamhet fordrar.

7. Två tredjedelar av styrelseledamöterna skall vara närvarande för att

styrelsen skall vara beslutsför.

8. Varje styrelseledamot har en röst. Alla ärenden avgörs av styrelsen genom

enkel majoritet. Om en intressekonflikt uppstår för en styrelseledamot i någon

fråga som behandlas av styrelsen, skall denne avstå från att rösta i frågan.

9. Varje medlem av myndigheten kan av styrelsen begära upplysningar om vilka av

dess åtgärder som särskilt berör denna medlem. Styrelsen skall sträva efter att

lämna sådan information.

Artikel 6

Styrelsens befogenheter och uppgifter

Styrelsen skall leda företagets verksamhet. Med förbehåll för bestämmelserna i

denna konvention, skall styrelsen utöva de befogenheter som krävs för att

företagets syften skall uppnås, vari inbegrips befogenhet att

a) utse ordförande bland ledamöterna;

b) anta sin egen arbetsordning;

c) utarbeta och för rådet framlägga formella skriftliga arbetsplaner i

enlighet med artikel 153.3 och artikel 162.2 j,

d) utarbeta arbetsplaner och program för bedrivande av den verksamhet som

anges i artikel 170;

e) förbereda och för rådet framlägga ansökningar om

bearbetningskoncessioner i enlighet med artikel 151 punkterna 2 - 7;

f) bevilja tillstånd för förhandlingar om förvärv av teknologi, vari

inbegrips sådana som avses i bilaga III artikel 5.3 a, c och d samt

godkänna resultatet av dessa förhandlingar;

g) fastställa villkor och betingelser samt bevilja tillstånd för

förhandlingar om samriskföretag (joint ventures) och andra former av

samarbetsarrangemang som anges i bilaga III artiklarna 9 och 11, samt

godkänna resultatet av dessa förhandlingar;

h) rekommendera församlingen hur stor del av företagets nettointäkter som

bör utgöra reservfond i enlighet med artikel 160.2 f samt artikel 10 i

denna bilaga;

i) godkänna företagets årsbudget;

j) bevilja tillstånd för upphandling av varor och tjänster i enlighet med

artikel 12.3 i denna bilaga;

k) förelägga rådet en årsberättelse i enlighet med artikel 9 i denna

bilaga;

l) dels förelägga rådet, för församlingens godkännande, förslag till regler

rörande företagets organisation och ledning samt utnämningar och

avskedanden av dess personal, dels anta föreskrifter för verkställandet av

dessa regler;

m) upplåna medel och ställa sådan garanti eller annan säkerhet som den kan

bestämma om i enlighet med artikel 11.2 i denna bilaga;

n) inleda rättsliga förfaranden, träffa avtal och genomföra transaktioner

samt vidta andra åtgärder i enlighet med artikel 13 i denna bilaga;

o) med förbehåll för rådets godkännande, delegera alla icke-diskretionära

befogenheter till generaldirektören eller sina kommittéer.

Artikel 7

Företagets generaldirektör och personal

1. Församlingen skall, på förslag av rådet och efter nominering av styrelsen,

utse företagets generaldirektör, som inte skall vara ledamot av styrelsen.

Generaldirektören skall inneha sitt ämbete under en fastställd period av högst

fem år och kan omväljas för ytterligare perioder.

2. Generaldirektören skall vara företagets juridiska företrädare och högste

verkställande chef och skall vara direkt ansvarig inför styrelsen för företagets

verksamhet. Han skall vara ansvarig för företagets organisation och ledning samt

utnämning och avskedande av dess personal i enlighet med de regler och

föreskrifter som avses i artikel 6 l i denna bilaga. Han deltar utan rösträtt i

styrelsens möten och får utan rösträtt delta i församlingens och rådets möten,

när dessa behandlar frågor rörande företaget.

3. Vid rekrytering och anställning av personal och vid fastställande av

anställningsvillkor, skall i första hand nödvändigheten att tillgodose högsta

effektivitet och tekniska kompetens beaktas. Med detta förbehåll skall

vederbörlig hänsyn tas till vikten av personalrekrytering på en rättvis

geografisk grundval.

4. Vid fullgörandet av sina uppgifter skall generaldirektören och personalen

inte begära eller mottaga instruktioner från någon regering eller något annat

håll utanför företaget. De skall avstå från varje handling som kan inverka på

deras ställning som internationella tjänstemän vid företaget, vilka är

uteslutande ansvariga inför detta. Varje konventionsstat åtar sig att respektera

att generaldirektörens och personalens skyldigheter är av uteslutande

internationell karaktär och att inte söka påverka dem vid fullgörandet av deras

uppgifter.

5. Det ansvar som anges i artikel 168.2 skall även tillämpas på företagets

personal.

Artikel 8

Lokalisering

Företaget skall ha sitt huvudkontor där myndigheten har sitt säte. Företaget kan

upprätta andra kontor och anläggningar på varje konventionsstats territorium med

dennas samtycke.

Artikel 9

Rapporter och ekonomisk redovisning

1. Företaget skall senast tre månader efter varje avslutat räkenskapsår

underställa rådet sin årsberättelse tillsammans med de av revisor granskade

räkenskaperna och med lämpliga intervall till rådet överlämna en kortfattad

redogörelse för den ekonomiska ställningen och en vinst- och förlusträkning, som

visar resultatet av verksamheten.

2. Företaget skall offentliggöra sin årsberättelse samt de andra rapporter som

det finner lämpligt.

3. Alla rapporter och ekonomiska redovisningar som avses i denna artikel skall

tillställas medlemmarna i myndigheten.

Artikel 10

Fördelning av nettointäkter

1. Med förbehåll för punkt 3 skall företaget göra inbetalningar eller

motsvarande överföringar till myndigheten i enlighet med bilaga III artikel 13.

2. Församlingen skall på styrelsens förslag avgöra hur stor del av företagets

nettointäkter som skall avsättas till företagets reservfond. Återstoden skall

överföras till myndigheten.

3. Under den inledningsperiod som krävs för att företaget skall bli

självfinansierande, och som inte får vara längre än tio (10) år från inledandet

av dess yrkesmässiga bearbetning skall församlingen undanta företaget från de i

punkt 1 angivna betalningarna och låta företagets hela nettointäkt kvarstå i

reservfonden.

Artikel 11

Finanser

1. Företagets tillgångar skall omfatta

a) medel som erhållits från myndigheten i enlighet med artikel 173.2 b;

b) frivilliga bidrag från konventionsstaterna avsedda för finansiering av

företagets verksamhet;

c) medel som företaget upplånat i enlighet med punkterna 2 och 3;

d) intäkter från företagets verksamhet;

e) övriga medel som ställts till företagets förfogande för att möjliggöra

att detta så snart som möjligt skall kunna påbörja verksamheten och

fullgöra sina uppgifter.

2. a) Företaget skall ha befogenhet att upplåna medel och ställa sådan garanti

eller annan säkerhet som det bestämmer. Innan företaget offentligt utbjuder

sina obligationer till försäljning på en konventionsstats finansmarknader

eller i dess valuta, skall det inhämta ifrågavarande konventionsstats

godkännande. Det sammanlagda lånebeloppet skall efter rekommendation av

styrelsen godkännas av rådet.

b) Konventionsstaterna skall vidta varje rimlig åtgärd för att stödja

företagets ansökningar om lån på kapitalmarknader och från internationella

finansinstitutioner.

3. a) Företaget skall förses med nödvändiga medel för att undersöka och

bearbeta ett gruvdriftsställe och för att transportera, bearbeta och

marknadsföra mineraler som utvinns därifrån och den nickel, koppar, kobolt

och mangan som utvunnits samt för att täcka dess inledande

förvaltningskostnader. De nämnda medlens storlek samt kriterier och

faktorer för justering härav skall av den förberedande kommissionen

inbegripas i utkastet till regler, föreskrifter och förfaranden för

myndigheten.

b) Alla konventionsstater skall till företagets förfogande ställa ett

belopp som motsvarar hälften av de under a nämnda medlen i form av

långfristiga räntefria lån i enlighet med den bidragsskala för Förenta

nationernas ordinarie budget som gäller vid den tidpunkt då bidragen lämnas

och som är anpassad med hänsyn till stater som inte är medlemmar av Förenta

nationerna. Skulder som företaget ådragit sig vid upplåning av den andra

hälften av medlen skall garanteras av alla konventionsstater enligt samma

skala.

c) Om summan av konventionsstaternas bidrag understiger de medel som skall

ställas till företagets förfogande enligt a, skall församlingen vid sitt

första möte behandla frågan om underskottets storlek och med konsensus

besluta om åtgärder rörande underskottet, med hänsyn till

konventionsstaternas förpliktelser enligt a och b ovan samt eventuella

rekommendationer från den förberedande kommissionen.

d) i) Varje konventionsstat skall inom sextio (60) dagar efter denna

konventions ikraftträdande eller inom trettio (30) dagar efter

deponeringen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument,

beroende på vilkendera händelse som inträffar senast, vid företaget

deponera icke-räntebärande betalningsförbindelser, som inte får

återkallas eller överlåtas, på ett belopp som motsvarar

konventionsstatens andel i räntefria lån enligt bestämmelserna under

b.

ii) Styrelsen skall snarast möjligt sedan konventionen har trätt i

kraft och därefter med årliga eller andra lämpliga tidsintervall,

utarbeta en tidsplan över medelsbehovet för att täcka

förvaltningskostnaderna och för att finansiera den verksamhet som

bedrivs av företaget enligt konventionens artikel 170 och artikel 12

i denna bilaga.

iii) Konventionsstaterna skall därefter genom myndighetens försorg av

företaget underrättas om sina respektive andelar i de medel som

enligt b krävs för dessa utgifter. Företaget skall inlösa en

erforderlig del av betalningsförbindelserna för att täcka den i

planen angivna utgiften avseende räntefria lån.

iv) Konventionsstaterna skall, efter mottagandet av underrättelsen,

ställa sina respektive garantier till företagets förfogande i

enlighet med bestämmelserna under b ovan.

e) i) Om företaget så begär, kan konventionsstaterna ställa

skuldgarantier utöver dem som ställts i enlighet med den under b

angivna skalan.

ii) I stället för skuldgarantier kan en konventionsstat ge ett

frivilligt bidrag till företaget med ett belopp som motsvarar den del

av skulderna för vilken den annars skulle ha varit skyldig att ställa

garanti.

f) Återbetalning av räntebärande lån skall ha prioritet framför

återbetalning av räntefria lån. Återbetalning av räntefria lån skall göras

i enlighet med en av församlingen antagen plan på rekommendation av rådet

och efter yttrande av företagets styrelse. Vid fullgörandet av denna

uppgift skall styrelsen vägledas av tillämpliga bestämmelser i myndighetens

regler, föreskrifter och förfaranden, där hänsyn skall tas till den

grundläggande vikten av att säkerställa att företaget fungerar effektivt

och särskilt av att trygga dess finansiella oberoende.

g) Medel som ställts till företagets förfogande skall vara i fritt gångbar

valuta eller i valutor, som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara på

de större valutamarknaderna. Dessa valutor skall närmare anges i

myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med rådande

internationell valutapraxis. Med undantag av vad som föreskrivs i punkt 2,

får ingen konventionsstat tillämpa eller införa restriktioner rörande

företagets innehav, användning eller växling av dessa medel.

h) Med "skuldgaranti" avses en konventionsstats utfästelse till företagets

borgenärer att proportionellt i enlighet med den tillämpliga skalan, stå

för företagets ekonomiska förpliktelser, vilka täcks av garantin, sedan

borgenärerna har underrättat konventionsstaten om att företaget har

underlåtit att betala. Regler för betalningen i enlighet med dessa

ekonomiska förpliktelser skall överensstämma med myndighetens regler,

föreskrifter och förfaranden.

4. Företagets medel, tillgångar och utgifter skall hållas åtskilda från

myndighetens. Denna artikel skall inte hindra företaget att träffa arrangemang

med myndigheten rörande anläggningar, personal och tjänster samt arrangemang

rörande återbetalning av förvaltningskostnader som erlagts av det ena organet

för det andras räkning.

5. Företagets handlingar, bokföring och räkenskaper, vari inbegrips dess årliga

ekonomiska redovisning, skall årligen granskas av en oavhängig, av rådet

tillsatt revisor.

Artikel 12

Verksamhet

1. Företaget skall för rådet framlägga förslag rörande projekt för verksamhet i

enlighet med artikel 170. Sådana förslag skall innehålla en formell skriftlig

arbetsplan för verksamhet i området i enlighet med artikel 153.3, samt alla

andra upplysningar och uppgifter som vid olika tidpunkter kan vara nödvändiga

för att den skall kunna utvärderas av den juridiska och tekniska kommissionen

och godkännas av rådet.

2. Efter godkännande av rådet, skall företaget genomföra projektet på grundval

av den formella skriftliga arbetsplan som anges i punkt 1.

3. a) Om företaget inte förfogar över de varor och tjänster som krävs för dess

verksamhet, kan det införskaffa dem. I detta syfte skall det infordra anbud

och ingå kontrakt med anbudsgivare som erbjuder den bästa kombinationen av

kvalitet, pris och leveranstid.

b) Om det finns flera än ett anbud som uppfyller samma villkor, skall

kontraktet ingås i enlighet med

i) principen om icke-diskriminering på grund av politiska eller andra

hänsynstaganden som inte är relevanta för en ändamålsenlig och

effektiv verksamhet; och

ii) riktlinjer som rådet godkänt vad avser preferenser som skall

beviljas för varor och tjänster med ursprung i utvecklingsländer,

vari inbegrips sådana som är kustlösa och geografiskt missgynnade.

c) Styrelsen kan anta regler som fastställer de särskilda omständigheter

under vilka kravet på inhämtande av anbud kan frångås i företagets eget

intresse.

4. Företaget skall ha äganderätt till alla mineraler och bearbetade ämnen som

det producerar.

5. Företaget skall sälja sina produkter på en icke-diskriminerande grundval. Det

får inte bevilja icke-kommersiella rabatter.

6. Med förbehåll för varje allmän eller särskild befogenhet som företaget har på

grundval av någon annan bestämmelse i denna konvention skall företaget utöva

andra nödvändiga befogenheter som har samband med dess verksamhet.

7. Företaget får inte ingripa i någon konventionsstats politiska angelägenheter.

Det får inte heller påverkas i sina beslut av den berörda konventionsstatens

politiska regim. Uteslutande kommersiella hänsyn skall iakttas då det fattar

sina beslut, och dessa hänsyn skall avvägas opartiskt i syfte att genomföra de

ändamål som anges i artikel 1 i denna bilaga.

Artikel 13

Rättslig ställning, immunitet och privilegier

1. För att möjliggöra för företaget att fullgöra sina uppgifter skall den

ställning samt den immunitet och de privilegier som anges i denna artikel

beviljas företaget på konventionsstaternas territorier. För att genomföra denna

princip får företaget och konventionsstaterna vid behov träffa särskilda

överenskommelser.

2. Företaget skall ha den rättshandlingsförmåga som krävs för fullgörandet av

dess uppgifter och fullföljandet av dess syften samt i synnerhet befogenhet att

a) ingå kontrakt och träffa samarbetsarrangemang eller andra arrangemang,

vari inbegrips avtal med stater och internationella organisationer;

b) förvärva, hyra, inneha och avhända sig fast och lös egendom;

c) vara part i rättegång.

3. a) Talan mot företaget kan väckas endast vid behörig domstol på territorium

tillhörigt en konventionsstat där företaget

i) har kontor eller anläggning;

ii) har utsett ombud i syfte att motta delgivning eller underrättelse

om rättegång;

iii) har ingått avtal om varor eller tjänster;

iv) har utställt säkerheter; eller

v) på annat sätt bedriver kommersiell verksamhet.

b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner

sig och vem som innehar dem, vara befriade från beslagtagande eller annan

form av utmätning, intill dess att slutlig dom mot företaget har avkunnats.

4. a) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner

sig och vem som innehar dem, vara befriade från rekvisition, konfiskation,

expropriation eller varje annan form av beslag genom verkställande eller

lagstiftande myndighets försorg.

b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner

sig och vem som innehar dem, vara befriade från alla slag av

diskriminerande restriktioner, föreskrifter, kontroller och moratorier.

c) Företaget och dess anställda skall respektera lagar och andra

författningar i den stat eller på det territorium där företaget eller dess

anställda bedriver kommersiell och industriell eller annan verksamhet.

d) Konventionsstaterna skall säkerställa att företaget får åtnjuta alla de

rättigheter och privilegier samt den immunitet som andra rättssubjekt som

bedriver kommersiell verksamhet på deras territorier har beviljats. Dessa

rättigheter och privilegier och denna immunitet skall beviljas företaget på

en icke mindre gynnsam grundval än den som gäller för rättssubjekt som

bedriver liknande kommersiell verksamhet. Om konventionsstater beviljar

utvecklingsländer eller deras kommersiella rättssubjekt särskilda

privilegier, skall företaget komma i åtnjutande av dessa privilegier på

motsvarande förmånlig grundval.

e) Konventionsstaterna kan ge företaget särskilda förmåner, rättigheter

samt immunitet och privilegier utan att vara skyldiga att ge andra

kommersiella rättssubjekt samma förmåner, rättigheter och privilegier samt

samma immunitet.

5. Företaget skall förhandla med värdlandet, där dess kontor och anläggningar

finns, beträffande befrielse från direkta och indirekta skatter.

6. Varje konventionsstat skall vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att

inom ramen för sin egen lagstiftning genomföra de principer som anges i denna

bilaga och skall underrätta företaget om de särskilda åtgärder som den vidtagit.

7. Företaget kan i den utsträckning och på de villkor det beslutar avstå från

den immunitet och de privilegier som det är berättigat till enligt denna artikel

eller de särskilda överenskommelser som anges i punkt 1.

BILAGA V. FÖRLIKNING

KAPITEL 1. FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL 1 I DEL XV

Artikel 1

Inledande av förfarande

Om parterna i en tvist i enlighet med artikel 284 har kommit överens om att

hänskjuta tvisten till förlikning enligt detta kapitel, kan varje sådan part

inleda förfarandet genom skriftlig notifikation till den andra parten eller de

andra parterna i tvisten.

Artikel 2

Förteckning över förlikningsmän

En förteckning över förlikningsmän skall upprättas och föras av Förenta

nationernas generalsekreterare. Varje konventionsstat har rätt att nominera fyra

förlikningsmän, som alla skall vara personer som åtnjuter det högsta anseende i

fråga om opartiskhet, sakkunskap och integritet. Namnen på de sålunda nominerade

personerna skall utgöra förteckningen. Om vid någon tidpunkt de av en

konventionsstat nominerade förlikningsmännen i förteckningen är färre än fyra,

skall denna stat äga rätt att vid behov nominera ytterligare personer. Namnet på

en förlikningsman skall stå kvar i förteckningen till dess att det dras tillbaka

av den konventionsstat som har nominerat denne; dock skall förlikningsmannen

fortsätta att tjänstgöra i den förlikningskommission till vilken denne

förlikningsman har utsetts, till dess att förfarandet inför denna kommission har

avslutats.

Artikel 3

Tillsättande av förlikningskommission

Förlikningskommissionen skall, såvida parterna inte kommer överens om annat,

tillsättas enligt följande:

a) Med förbehåll för g skall förlikningskommissionen bestå av fem

ledamöter.

b) Den part som inleder förlikningsförfarandet skall utse två

förlikningsmän, företrädesvis från den i artikel 2 i denna bilaga angivna

förteckningen, av vilka en får ha samma nationalitet som denna part, såvida

inte parterna kommer överens om annat. Sådana förordnanden skall anges i

den notifikation som avses i artikel 1 i denna bilaga.

c) Den andra parten i tvisten skall inom 21 dagar efter mottagandet av den

i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen utse två förlikningsmän

på det sätt som anges i b. Om förlikningsmännen inte har utsetts inom denna

tid, kan den part som har inlett förfarandet, inom en vecka efter tidens

utgång, antingen avsluta förfarandet genom notifikation till den andra

parten eller anmoda Förenta nationernas generalsekreterare att utse

förlikningsmän i enlighet med e.

d) Inom 30 dagar efter det att samtliga fyra förlikningsmän har förordnats

skall dessa utse en femte förlikningsman från den i artikel 2 i denna

bilaga angivna förteckningen; denne skall vara ordförande. Om utnämningen

inte gjorts inom denna tid, kan endera parten, inom en vecka efter tidens

utgång, anmoda Förenta nationernas generalsekreterare att utse

förlikningsman i enlighet med e.

e) Inom 30 dagar efter mottagandet av en anmodan enligt c eller d skall

Förenta nationernas generalsekreterare i samråd med parterna i tvisten från

den i artikel 2 i denna bilaga angivna förteckningen utse de förlikningsmän

som erfordras.

f) Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga

förordnandet.

g) Två eller flera parter, som genom överenskommelse fastställer att de har

samma intressen, skall gemensamt utse två förlikningsmän. Då två eller

flera parter har olika intressen, eller då det råder oenighet om huruvida

de har samma intressen, skall de var för sig utse förlikningsmän.

h) I tvister som berör mer än två parter med skilda intressen, eller då det

råder oenighet huruvida dessa har samma intressen, skall parterna tillämpa

bestämmelserna i a till f i den utsträckning så är möjligt.

Artikel 4

Förfarande

Förlikningskommissionen skall själv, såvida inte parterna kommer överens om

annat, besluta om sitt förfarande. Kommissionen får, med samtycke från parterna

i tvisten, erbjuda en konventionsstat att för kommissionen muntligen eller

skriftligen framlägga sina synpunkter. Kommissionens beslut beträffande

procedurfrågor, dess rapport och rekommendationer skall fattas med enkel

majoritet.

Artikel 5

Uppgörelse i godo

Kommissionen får fästa parternas uppmärksamhet på åtgärder som kan underlätta en

uppgörelse i godo.

Artikel 6

Kommissionens uppgifter

Kommissionen skall höra parterna, pröva deras yrkanden och invändningar samt

framlägga förslag för parterna i syfte att hjälpa dem att träffa en uppgörelse i

godo.

Artikel 7

Rapport

1. Kommissionen skall avlägga rapport inom 12 månader efter dess tillsättande. I

rapporten skall anges alla överenskommelser som har träffats och, om ingen

överenskommelse har träffats, dess slutsatser om alla fakta eller rättsfrågor av

betydelse för tvisten samt sådana rekommendationer som kommissionen anser

lämpliga för att en uppgörelse i godo skall kunna komma till stånd. Rapporten

skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare och skall omedelbart

av denne överlämnas till parterna i tvisten.

2. Kommissionens rapport, innefattande dess slutsatser eller rekommendationer,

skall inte vara bindande för parterna.

Artikel 8

Avslutande

Förlikningsförfarandet är avslutat, då uppgörelse har träffats, då parterna har

godtagit eller någon part har avvisat rapportens rekommendationer genom

skriftlig notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare eller då en

tid på tre månader har förflutit från dagen för överlämnandet av rapporten till

parterna.

Artikel 9

Arvoden och kostnader

Kommissionens arvoden och kostnader skall bäras av parterna i tvisten.

Artikel 10

Rätt för parterna att ändra förfarandet

Parterna i tvisten får genom överenskommelse, som endast gäller för

ifrågavarande tvist, ändra varje bestämmelse i denna bilaga.

KAPITEL 2. OBLIGATORISKT HÄNSKJUTANDE TILL FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL

3 I DEL XV

Artikel 11

Inledande av förfarande

1. Varje part i en tvist, som i enlighet med kapitel 3 i del XV kan hänskjutas

till förlikning enligt detta kapitel, kan inleda förfarandet genom skriftlig

notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten.

2. Varje part i tvisten, som har mottagit notifikation enligt punkt 1, skall

vara skyldig att underkasta sig sådant förfarande.

Artikel 12

Underlåtelse att svara eller att underkasta sig förlikningsförfarande

Om en part eller flera parter i tvisten underlåter att svara på en notifikation

om inledande av förfarande eller att underkasta sig sådant förfarande, skall

detta inte utgöra något hinder för förfarandet.

Artikel 13

Behörighet

Tvist om huruvida en förlikningskommission enligt detta kapitel har behörighet

skall avgöras av kommissionen.

Artikel 14

Tillämpning av kapitel 1

Artiklarna 2 - 10 i kapitel 1 i denna bilaga äger tillämpning i den mån inte

annat stadgas i detta kapitel.

BILAGA VI. STADGA FÖR DEN INTERNATIONELLA HAVSRÄTTSDOMSTOLEN

Artikel 1

Allmänna bestämmelser

1. Den internationella havsrättsdomstolen upprättas och skall utföra sina

uppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och denna stadga.

2. Domstolens säte skall vara i den fria hansestaden Hamburg i

Förbundsrepubliken Tyskland.

3. Domstolen får sammanträda och utöva sina funktioner på annan plats, då den

anser detta önskvärt.

4. Hänskjutande av tvister till domstolen skall ske i enlighet med

bestämmelserna i del XI och XV.

KAPITEL 1. DOMSTOLENS ORGANISATION

Artikel 2

Sammansättning

1. Domstolen skall bestå av 21 oavhängiga ledamöter, som skall väljas bland

personer som åtnjuter det högsta anseende i fråga om hederlighet och integritet

och med erkänd sakkunskap på havsrättens område.

2. I domstolen som helhet skall säkerställas att de huvudsakliga rättssystemen i

världen är representerade samt en rättvis geografisk fördelning.

Artikel 3

Ledamöter

l. Två domstolsledamöter får ej vara medborgare i samma stat. En person som med

hänsyn till sitt ledamotskap i domstolen skulle kunna betraktas som medborgare i

mer än en stat skall anses vara medborgare i den stat i vilken han vanligen

utövar sina medborgerliga och politiska rättigheter.

2. Det skall finnas minst tre ledamöter från varje av Förenta nationernas

generalförsamling fastställd geografisk grupp.

Artikel 4

Nominering och val

1. Varje konventionsstat får nominera högst två personer som besitter de

kvalifikationer som avses i artikel 2 i denna bilaga. Domstolens ledamöter skall

väljas från förteckningen över sålunda nominerade personer.

2. Senast tre månader före dagen för valet skall i fråga om det första valet,

Förenta nationernas generalsekreterare och, i fråga om följande val, domstolens

kanslichef skriftligen anmoda konventionsstaterna att inom två månader inkomma

med sina nomineringar av domstolens ledamöter. Generalsekreteraren eller

kanslichefen skall upprätta en alfabetisk förteckning över alla de sålunda

nominerade personerna med angivande av vilka konventionsstater som har nominerat

dem och skall sända förteckningen till konventionsstaterna före den sjunde dagen

i den sista månaden före dagen för varje val.

3. Det första valet skall hållas inom sex månader efter dagen för denna

konventions ikraftträdande.

4. Domstolens ledamöter skall väljas genom sluten omröstning. Val skall hållas

vid ett möte med konventionsstaterna, som i fråga om det första valet

sammankallas av Förenta nationernas generalsekreterare och i fråga om följande

val enligt av konventionsstaterna överenskommet förfarande. Detta möte är

beslutsmässigt när två tredjedelar av konventionsstaterna är närvarande. De

personer som väljs till domstolen skall vara de kandidater som erhåller det

största antalet röster samt två tredjedels majoritet av rösterna från närvarande

och röstande konventionsstater, förutsatt att en sådan majoritet omfattar

flertalet av konventionsstaterna.

Artikel 5

Mandatperiod

1. Domstolens ledamöter skall väljas för nio år och får omväljas. För sju

ledamöter, som utsetts vid det första valet, skall mandatet dock upphöra efter

tre år och för ytterligare sju ledamöter efter sex år.

2. De domstolsledamöter vars mandat skall upphöra vid slutet av ovannämnda

begynnelseperioder på tre eller sex år skall genom lottdragning utses av Förenta

nationernas generalsekreterare omedelbart efter det första valet.

3. Domstolens ledamöter skall fortsätta att fullgöra sina skyldigheter till dess

att efterträdare har utsetts. Även om detta har skett, skall de avsluta

förfaranden som de har påbörjat före tidpunkten för deras ersättande.

4. I händelse av att en ledamot av domstolen vill avgå, skall skriftligt

meddelande därom ställas till domstolens president. Platsen blir vakant vid

mottagandet av detta meddelande.

Artikel 6

Vakanser

1. Vakanser skall besättas i den för det första valet stadgade ordningen med

förbehåll för följande bestämmelse: inom en månad efter det att vakansen

uppstått skall kanslichefen skicka ut en i artikel 4 i denna bilaga föreskriven

anmodan, och dagen för valet skall fastställas av domstolens president efter

samråd med konventionsstaterna.

2. En ledamot av domstolen, som valts att ersätta en ledamot vars mandat ännu

inte har utgått, skall inneha ämbetet under återstoden av företrädarens

mandatperiod.

Artikel 7

Verksamhet som är oförenlig med innehav av domarämbete

1. En ledamot av domstolen får ej utöva politisk eller administrativ verksamhet

eller vara aktivt knuten till eller ha finansiellt intresse i verksamhet som

utövas av något företag som deltar i undersökning eller utvinning av havets

eller havsbottnens tillgångar eller i annat affärsmässigt utnyttjande av havet

eller havsbottnen.

2. En ledamot av domstolen får ej vara ombud, rådgivare eller advokat i något

mål.

3. I tveksamma fall skall beslut fattas med majoritet av domstolens övriga

närvarande ledamöter.

Artikel 8

Villkor för ledamöters deltagande i ett visst mål

1. Ledamot av domstolen får ej delta i avgörandet av ett mål i vilket han

tidigare har uppträtt såsom endera partens ombud, rådgivare eller advokat eller

såsom ledamot av en nationell eller internationell domstol eller skiljedomstol

eller i någon annan egenskap.

2. Om en ledamot av domstolen av särskild anledning anser att han inte bör delta

i avgörandet av ett visst mål, skall han underrätta domstolens president därom.

3. Om presidenten anser att någon av domstolens ledamöter av särskild anledning

inte bör delta i behandlingen av ett visst mål, skall han underrätta denne

därom.

4. I tveksamma fall skall beslut fattas med en majoritet av domstolens övriga

närvarande ledamöter.

Artikel 9

Följder av att föreskrivna villkor ej längre uppfylls

Om en ledamot enligt de övriga domstolsledamöternas enhälliga uppfattning ej

längre uppfyller föreskrivna villkor, skall domstolens president förklara

platsen vakant.

Artikel 10

Immunitet och privilegier

Domstolens ledamöter skall, då de tjänstgör vid domstolen, åtnjuta diplomatisk

immunitet och diplomatiska privilegier.

Artikel 11

Högtidlig förklaring av ledamöter

Varje ledamot av domstolen skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid ett

offentligt sammanträde avge en högtidlig förklaring att han skall utöva sina

befogenheter opartiskt och samvetsgrant.

Artikel 12

President, vicepresident och kanslichef

1. Domstolen skall välja president och vicepresident för tre år; de får

omväljas.

2. Domstolen skall utse kanslichef och kan förordna om att utse sådana andra

tjänstemän som kan erfordras.

3. Presidenten och kanslichefen skall ha hemvist där domstolen har sitt säte.

Artikel 13

Beslutsmässighet

1. Alla tillgängliga ledamöter av domstolen skall delta i sammanträdena; för

beslutsmässighet krävs att elva (11) valda ledamöter är närvarande.

2. Med förbehåll för artikel 17 i denna bilaga skall domstolen bestämma vilka

ledamöter som är tillgängliga för att göra domstolen beslutsmässig vid

handläggningen av en viss tvist, varvid hänsyn skall tas till att effektiv

verksamhet skall kunna bedrivas vid de avdelningar som avses i artiklarna 14 och

15 i denna bilaga.

3. Varje tvist som hänskjuts till domstolen och varje framställning till

domstolen skall behandlas och avgöras av denna, såvida inte artikel 14 i denna

bilaga äger tillämpning eller parterna begär att den skall handläggas i enlighet

med artikel 15 i denna bilaga.

Artikel 14

Avdelningen för havsbottentvister

En avdelning för havsbottentvister skall upprättas i enlighet med bestämmelserna

i kapitel 4 i denna bilaga. Dess behörighet, befogenheter och uppgifter skall

vara de som föreskrivs i kapitel 5 i del XI.

Artikel 15

Särskilda avdelningar

1. Domstolen får upprätta de avdelningar, bestående av tre eller flera av dess

valda ledamöter, som den anser nödvändiga för handläggning av särskilda slag av

tvister.

2. Domstolen skall upprätta en avdelning för handläggning av en särskild tvist,

som hänskjutits till denna, om parterna så begär. Avdelningens sammansättning

skall bestämmas av domstolen med parternas samtycke.

3. För att främja en snabb handläggning av målen skall domstolen årligen

upprätta en avdelning, bestående av fem av dess valda ledamöter, som kan

handlägga tvister enligt ett summariskt förfarande. Två ytterligare ledamöter

skall utses att ersätta ledamöter som ej kan delta i en viss förhandling.

4. Tvister skall handläggas av de avdelningar som avses i denna artikel, om

parterna så begär.

5. Dom som meddelas av någon av de i denna artikel och de i artikel 14 avsedda

avdelningarna skall anses såsom meddelad av domstolen.

Artikel 16

Regler för domstolen

Domstolen skall utarbeta regler för fullgörande av sina uppgifter. Den skall i

synnerhet fastställa sina procedurregler.

Artikel 17

Ledamöters nationalitet

1. Ledamöter av domstolen, som har samma nationalitet som en av parterna i

tvisten, skall behålla sin rätt att delta som ledamöter av domstolen.

2. Om det i domstolen vid behandling av en tvist ingår en ledamot som har samma

nationalitet som en av parterna i tvisten, får varje annan part utvälja en

person att ingå som ledamot av domstolen.

3. Om det i domstolen vid behandling av en tvist inte ingår någon ledamot som

har samma nationalitet som parterna, får var och en av parterna utvälja en

person att ingå som ledamot av domstolen.

4. Denna artikel äger tillämpning på de avdelningar som avses i artiklarna 14

och 15 i denna bilaga. I sådana fall skall presidenten i samråd med parterna

uppmana särskilt angivna domstolsledamöter, som utgör avdelningen, att i den

utsträckning som är nödvändig ställa sina platser till förfogande för

domstolsledamöter av samma nationalitet som berörda parter och, om sådana saknas

eller ej kan närvara, för av parterna särskilt utvalda ledamöter.

5. Om flera parter gör gemensam sak, skall de vid tillämpning av föregående

bestämmelser anses såsom en enda part. I tveksamma fall skall domstolen avgöra.

6. Ledamöter som utvalts i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 skall uppfylla de i

artiklarna 2, 8 och 11 i denna bilaga föreskrivna villkoren. De skall delta i

beslutet såsom fullt jämställda med andra ledamöter.

Artikel 18

Arvode till ledamöter

1. Varje vald ledamot av domstolen skall erhålla ett årligt arvode samt ett

särskilt arvode för varje dag under vilken han fullgör sina uppgifter, förutsatt

att det totala belopp som utbetalas till en ledamot såsom särskilt arvode under

ett år inte överstiger det årliga arvodet.

2. Presidenten skall erhålla ett särskilt årligt arvode.

3. Vicepresidenten skall erhålla ett särskilt arvode för varje dag under vilken

han fullgör presidentens uppgifter.

4. Ledamöter som utväljs enligt artikel 17 i denna bilaga och som ej är valda

ledamöter av domstolen skall erhålla arvode för varje dag under vilken de

fullgör sina uppgifter.

5. Löner, arvoden och ersättningar skall bestämmas från tid till annan vid möten

med konventionsstaterna, varvid hänsyn skall tas till domstolens arbetsbörda. De

kan inte sänkas under mandatperioden.

6. Kanslichefens lön skall på förslag av domstolen fastställas vid möten med

konventionsstaterna.

7. I reglemente som antagits vid möten med konventionsstaterna skall bestämmas

de villkor enligt vilka pension kan ges till domstolens ledamöter och

kanslichefen samt de villkor enligt vilka domstolens ledamöter och kanslichefen

skall få ersättning för sina resekostnader.

8. Löner, arvoden och ersättningar skall vara befriade från all beskattning.

Artikel 19

Domstolens kostnader

1. Domstolens kostnader skall bäras av konventionsstaterna och av myndigheten på

de villkor och på det sätt som bestäms vid möte med konventionsstaterna.

2. Då annat rättssubjekt än en konventionsstat eller myndigheten är part i

en tvist som hänskjutits till domstolen, skall domstolen fastställa det belopp

som parten skall bidra med för att täcka domstolens kostnader.

KAPITEL 2. BEHÖRIGHET

Artikel 20

Möjlighet att vara part inför domstolen

1. Domstolen är öppen för konventionsstaterna.

2. Domstolen är öppen för andra rättssubjekt än konventionsstater i mål varom

uttryckligen stadgas i del XI eller i mål som hänskjuts till domstolen enligt

annan överenskommelse, som ger domstolen behörighet och som godtagits av alla

parter i målet.

Artikel 21

Behörighet

Domstolens behörighet omfattar alla tvister och framställningar som underställs

denna i enlighet med föreliggande konvention samt alla frågor som särskilt anges

i annan överenskommelse som ger domstolen behörighet.

Artikel 22

Hänskjutande av tvister som omfattas av andra överenskommelser

Om alla parter i ett gällande avtal som behandlar en fråga som avses i denna

konvention är överens därom kan tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av

avtalet hänskjutas till domstolen i enlighet med en sådan överenskommelse.

Artikel 23

Tillämpliga rättsregler

Domstolen skall avgöra alla tvister och framställningar i enlighet med artikel

293.

KAPITEL 3. FÖRFARANDE

Artikel 24

Inledande av förfarande

1. Tvister hänskjuts till domstolen alltefter omständigheterna, antingen genom

notifikation om särskild överenskommelse eller genom skriftlig

framställning, ställd till kanslichefen. I båda fallen skall föremålet för

tvisten och parterna anges.

2. Kanslichefen skall omedelbart notifiera alla berörda om den särskilda

överenskommelsen eller framställningen.

3. Kanslichefen skall även notifiera alla konventionsstater.

Artikel 25

Provisoriska åtgärder

1. I enlighet med artikel 290 skall domstolen och dess avdelning för

havsbottentvister ha befogenhet att föreskriva provisoriska åtgärder.

2. Om domstolen inte sammanträder eller om ett tillräckligt antal ledamöter inte

är tillgängliga för att göra den beslutsmässig, skall de provisoriska åtgärderna

föreskrivas av den enligt artikel 15.3 i denna bilaga upprättade avdelningen för

summariskt förfarande. Oaktat bestämmelserna i artikel 15.4 i denna bilaga kan

sådana provisoriska åtgärder antas på begäran av part i tvisten. De skall

granskas och prövas av domstolen.

Artikel 26

Muntlig förhandling

1. Muntlig förhandling skall ledas av presidenten eller, i hans frånvaro, av

vicepresidenten. Om båda är förhindrade skall den i ämbetet äldste närvarande

domaren leda förhandlingen.

2. Förhandlingarna skall vara offentliga, såvida inte domstolen beslutar

annorlunda eller parterna begär att allmänheten ej skall äga tillträde.

Artikel 27

Rättegångsförfarande

Domstolen skall utfärda anvisningar för rättegångsförfarandet, bestämma i vilken

form och inom vilken tid varje part skall föra sin talan samt vidta alla

åtgärder i samband med bevisupptagningen.

Artikel 28

Uteblivelse

Om någon av parterna inte inställer sig inför domstolen eller underlåter att

föra sin talan, kan den andra parten begära att domstolen fortsätter

förfarandet och fattar beslut. En parts uteblivelse eller underlåtenhet att föra

sin talan skall inte utgöra något hinder för förfarandet. Innan domstolen fattar

beslut, skall den inte blott förvissa sig om att den är behörig i tvisten utan

även om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.

Artikel 29

Erforderlig majoritet

1. Alla frågor skall avgöras med enkel majoritet av närvarande

domstolsledamöter.

2. I händelse av lika röstetal skall presidenten eller hans ställföreträdare ha

utslagsröst.

Artikel 30

Dom

1. I en dom skall anges de skäl på vilka den grundar sig.

2. Där skall anges namnen på de domstolsledamöter som har deltagit i beslutet.

3. Om domen helt eller delvis ej uttrycker domstolsledamöternas enhälliga

mening, skall en ledamot äga rätt att avge särskilt utlåtande.

4. Domen skall undertecknas av presidenten och kanslichefen. Den skall uppläsas

vid offentligt sammanträde efter det att parterna i tvisten fått vederbörlig

underrättelse.

Artikel 31

Begäran att få ingripa

1. Om en konventionsstat anser att den har ett rättsligt intresse som kan

beröras av beslutet i en tvist, kan den hos domstolen begära att få ingripa.

2. Det tillkommer domstolen att besluta om denna begäran.

3. Om begäran om att få ingripa beviljas, skall domstolens beslut i tvisten vara

bindande för den ingripande konventionsstaten i den utsträckning detta berör

frågor med hänsyn till vilka konventionsstaten har ingripit.

Artikel 32

Rätt att ingripa i mål rörande tolkning eller tillämpning

1. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av denna konvention, skall

kanslichefen omedelbart notifiera alla konventionsstater.

2. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av en internationell

överenskommelse enligt artikel 21 eller 22 i denna bilaga, skall kanslichefen

notifiera alla parter i överenskommelsen.

3. De parter som avses i punkterna 1 och 2 har rätt att ingripa i förfarandet;

om den utnyttjar denna rätt, skall den tolkning domen ges vara lika bindande för

denna part.

Artikel 33

Slutgiltighet och bindande verkan av beslut

1. Domstolens beslut är slutgiltigt och skall åtlydas av alla parter i tvisten.

2. Ett beslut skall endast vara bindande för parterna med hänsyn till

ifrågavarande tvist.

3. I händelse av meningsskiljaktighet beträffande ett besluts innebörd eller

räckvidd skall domstolen tolka det på en parts begäran.

Artikel 34

Kostnader

Om ej annat beslutas av domstolen, skall varje part bära sina egna kostnader.

KAPITEL 4. AVDELNINGEN FÖR HAVSBOTTENTVISTER

Artikel 35

Sammansättning

1. Avdelningen för havsbottentvister som avses i artikel 14 i denna bilaga skall

bestå av 11 ledamöter ur domstolen, vilka väljs av en majoritet av domstolens

valda ledamöter.

2. Vid valet av ledamöter till avdelningen skall säkerställas en representation

av de huvudsakliga rättssystemen i världen och en rättvis geografisk fördelning.

Myndighetens församling får anta allmänna rekommendationer i fråga om sådan

representation och fördelning.

3. Avdelningens ledamöter skall väljas vart tredje år och får omväljas för

ytterligare en period.

4. Avdelningen skall bland ledamöterna välja sin ordförande, som skall

tjänstgöra under den period för vilken avdelningen har valts.

5. Om något mål ännu inte har avgjorts vid utgången av den treårsperiod för

vilken avdelningen har valts, skall den i sin ursprungliga sammansättning

avsluta detta mål.

6. Om det uppstår en vakans på avdelningen, skall domstolen bland sina valda

ledamöter välja en efterträdare, som skall tjänstgöra under återstoden av

företrädarens mandatperiod.

7. Avdelningen är beslutsför, då sju av domstolens valda ledamöter är

närvarande.

Artikel 36

Tillfälliga avdelningar

1. Avdelningen för havsbottentvister skall upprätta en tillfällig avdelning

bestående av tre av dess ledamöter för att handlägga särskilda tvister som

hänskjutits till denna i enlighet med artikel 188.1 b. Sammansättningen av en

sådan avdelning skall med parternas godkännande bestämmas av avdelningen för

havsbottentvister.

2. Om parterna inte är eniga om sammansättningen av en tillfällig avdelning,

skall varje part i tvisten utse en ledamot, och den tredje ledamoten skall utses

av parterna gemensamt. Om de är oeniga eller om någon part underlåter att

omedelbart utse en ledamot, skall ordföranden i avdelningen för

havsbottentvister, efter samråd med parterna, omedelbart utse ledamoten eller

ledamöterna bland avdelningens ledamöter.

3. Ledamöter av den tillfälliga avdelningen får inte vara i tjänst hos eller ha

samma nationalitet som någon av parterna i tvisten.

Artikel 37

Möjlighet att vara part

Avdelningen är öppen för konventionsstaterna, myndigheten och de övriga

rättssubjekt som avses i kapitel 5 i del XI.

Artikel 38

Tillämpliga rättsregler

Utöver bestämmelserna i artikel 293 skall avdelningen tillämpa

a) regler, förordningar och förfaranden som antagits av myndigheten i

enlighet med denna konvention; samt

b) kontraktsvillkor avseende verksamhet i området i frågor som berör dessa

kontrakt.

Artikel 39

Verkställighet av avdelningens beslut

Avdelningens beslut skall kunna verkställas inom konventionsstaternas områden på

samma sätt som domar eller beslut av den högsta instansen i den konventionsstat

på vars område verkställigheten söks.

Artikel 40

Tillämpning av andra kapitel i denna bilaga

1. Övriga kapitel i denna bilaga, som inte är oförenliga med detta kapitel,

skall tillämpas på avdelningen.

2. Vid utövandet av sina funktioner med avseende på rådgivande utlåtanden skall

avdelningen följa bestämmelserna i denna bilaga angående förfaranden inför

domstolen, i den mån den anser dessa vara tillämpliga.

KAPITEL 5. ÄNDRINGAR

Artikel 41

Ändringar

1. Ändringar i denna bilaga, med undantag av ändringar i kapitel 4, får endast

antas i enlighet med artikel 313 eller med konsensus vid konferens sammankallad

i enlighet med denna konvention.

2. Ändringar i kapitel 4 får antas endast i enlighet med artikel 314.

3. Domstolen får genom skriftlig underrättelse till konventionsstaterna för

deras övervägande i enlighet med punkterna 1 och 2 föreslå sådana ändringar i

denna stadga som den anser nödvändiga.

BILAGA VII. SKILJEDOM

Artikel 1

Inledande av förfarande

Med förbehåll för bestämmelserna i del XV får varje part i en tvist hänskjuta

tvisten till i denna bilaga föreskrivet skiljedomsförfarande genom skriftlig

notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten. Till

notifikationen skall fogas en framställning av yrkandet och grunderna härför.

Artikel 2

Förteckning över skiljedomare

1. En förteckning över skiljedomare skall upprättas och föras av Förenta

nationernas generalsekreterare. Varje konventionsstat skall äga rätt att

nominera fyra skiljedomare, vilka alla skall vara personer som har erfarenhet av

havsrättsliga frågor och som åtnjuter det högsta anseende för hederlighet,

sakkunskap och integritet. Namnen på de sålunda nominerade personerna skall

utgöra förteckningen.

2. Om vid någon tidpunkt de av en konventionsstat nominerade skiljedomarna på

förteckningen blir färre än fyra, skall denna stat äga rätt att nominera de

ytterligare personer som erfordras.

3. Namnet på en skiljedomare skall stå kvar på förteckningen till dess att det

dras tillbaka av den konventionsstat som har gjort nomineringen; skiljedomaren

skall dock fortsätta att tjänstgöra vid den skiljedomstol till vilken han har

utsetts, till dess att förfarandet inför behörig skiljedomstol har avslutats.

Artikel 3

Tillsättande av skiljedomstol

För förfaranden enligt denna bilaga skall skiljedomstolen, såvida inte parterna

kommer överens om annat, tillsättas enligt följande:

a) Med förbehåll för g skall skiljedomstolen bestå av fem ledamöter.

b) Den part som har anhängiggjort förfarandet skall förordna en ledamot,

som företrädesvis skall väljas från den i artikel 2 i denna bilaga avsedda

förteckningen, och som får ha samma nationalitet som denna part. Sådant

förordnande skall medtas i den i artikel 1 i denna bilaga avsedda

notifikationen.

c) Den andra parten i tvisten skall inom 30 dagar efter mottagandet av den

i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen förordna en ledamot, som

företrädesvis skall väljas från förteckningen och som kan ha samma

nationalitet som parten. Om förordnandet inte sker inom denna period, kan

den part som anhängiggjort förfarandet, inom två veckor efter utgången av

denna period, begära att förordnandet sker i enlighet med e.

d) De tre övriga ledamöterna skall förordnas genom överenskommelse mellan

parterna. De skall företrädesvis väljas från förteckningen och skall vara

medborgare i tredje stater, såvida inte parterna kommer överens om annat.

Parterna i tvisten skall förordna skiljedomstolens ordförande bland dessa

tre ledamöter. Om parterna inte inom 60 dagar efter mottagandet av den i

artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen kan nå överenskommelse om

förordnandet av en eller flera av domstolens ledamöter, som skall utses

genom överenskommelse, eller om val av ordförande, skall, på framställning

av part i tvisten, förordnandet av återstående ledamot eller ledamöter ske

i enlighet med e. Sådan framställning skall göras inom två veckor efter

utgången av förutnämnda sextiodagarsperiod.

e) Om inte parterna kommer överens om att en person eller tredje stat, som

utsetts av parterna, skall förordna ledamöter enligt c och d, skall

internationella havsrättsdomstolens president utfärda nödvändiga

förordnanden. Om presidenten är förhindrad att utfärda dessa förordnanden

eller har samma nationalitet som någon av parterna i tvisten, skall

uppdraget övergå till den i tjänsten därnäst äldste ledamoten av den

Internationella havsrättsdomstolen, som är tillgänglig och inte har samma

nationalitet som någon av parterna. Förordnande enligt detta moment skall

avse person i den i artikel 2 i denna bilaga avsedda förteckningen och

skall utfärdas inom en period av 30 dagar efter mottagandet av

framställningen och i samråd med parterna. De sålunda förordnade

ledamöterna skall ha olika nationalitet och får ej vara i tjänst hos någon

av parterna i tvisten, ej ha fast hemvist på sådan parts område och ej ha

samma nationalitet som sådan part.

f) Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga

förordnandet.

g) Parter med samma intresse skall gemensamt genom överenskommelse förordna

en ledamot. Då flera parter har skilda intressen eller då det råder

oenighet om huruvida de har samma intresse, skall var och en förordna en

ledamot. Det antal ledamöter som parterna förordnar var för sig skall

alltid med en ledamot understiga det antal ledamöter som parterna skall

förordna gemensamt.

h) I tvister som berör mer än två parter skall bestämmelserna i a - f

tillämpas i största möjliga utsträckning.

Artikel 4

Skiljedomstolens uppgifter

En skiljedomstol som tillsatts enligt artikel 3 i denna bilaga skall utföra sina

uppgifter i enlighet med denna bilaga och övriga bestämmelser i denna

konvention.

Artikel 5

Förfarande

Såvida inte parterna i tvisten kommer överens om annat, skall skiljedomstolen

själv besluta om sitt förfarande, varvid skall säkerställas att varje part får

möjlighet att höras och att föra sin talan.

Artikel 6

Skyldigheter för tvistande parter

Parterna i tvisten skall underlätta skiljedomstolens arbete och skall särskilt i

enlighet med sin lagstiftning och med användning av alla tillgängliga medel

a) lämna domstolen all relevant dokumentation, allt bistånd och alla

upplysningar; samt

b) göra det möjligt för domstolen att vid behov inkalla vittnen eller

sakkunniga och uppta deras vittnesmål samt att besöka de platser som har

samband med målet.

Artikel 7

Kostnader

Om inte skiljedomstolen på grund av särskilda omständigheter i målet beslutar

annat, skall domstolens kostnader, innefattande ersättning till ledamöterna,

bäras till lika delar av parterna i tvisten.

Artikel 8

Erforderlig majoritet för beslut

Skiljedomstolens beslut skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna. Om

mindre än halva antalet ledamöter är frånvarande eller avstår från att rösta,

skall detta ej utgöra något hinder för domstolen att fatta beslut. I händelse av

lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.

Artikel 9

Uteblivande

Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig inför skiljedomstolen