Prop. 1995/96:164

Regeringens skrivelse

1995/96:164

Redogörelse för verksamheten inom

Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE) under år 1995

Skr.

1995/96:164

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 25 april 1996

Göran Persson

Lena Hjelm-Wallén

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1995

OSSE är det enda säkerhetspolitiska samarbetsorgan där alla europeiska

länder, tillsammans med Canada och USA, deltar som jämställda

medlemmar. OSSE:s sammansatta verksamhet har de senaste åren vuxit

avsevärt. Tyngdpunkten i OSSE-arbetet har förskjutits från normbildning

och långsiktiga förhandlingar om förtroendeskapande åtgärder och annan

rustningskontroll till operativa insatser för att förebygga och hantera

konflikter. Regeringen söker bidra till att stärka OSSE:s roll i det

europeiska säkerhetssamarbetet.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 164

Innehållsförteckning

Skr.

1995/96:164

Förkortningar...................................3

1 Det nya OSSE................................ 4

1.1 Från ESK till OSSE ....................... 4

1.2 OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet ... 5

1.3 Skrivelsens uppläggning..................... 6

2 OSSE:s verksamhetsfält.......................... 7

2.1 OSSE som regional säkerhetsorganisation ........ 8

2.2 Mänskliga rättigheter och demokratibyggande...... 9

2.3 Minoritetskommissarien..................... 9

2.4 Stabilitetspakten .......................... 10

2.5 OSSE:s ekonomiska dimension................ 11

2.6 Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och

annan rustningskontroll ..................... 12

2.7 En alleuropeisk säkerhetsmodell ............... 13

3 OSSE:s konfliktförebyggande fältinsatser ............. 15

3.1 Estland................................. 15

3.2 Lettland................................ 16

3.3 OSSE-representationen och ombudsmännen i

Bosnien och Hercegovina.................... 16

3.4 Representationen i Makedonien (den tidigare

jugoslaviska republiken Makedonien)............ 18

3.5 OSSE och Jugoslavien...................... 18

3.6 Sanktionsövervåkning ...................... 19

3.7 En förestående OSSE-representation i Kroatien..... 19

3.8 Stödgruppen i Tjetjenien .................... 19

3.9 Moldova ............................... 20

3.10 Ukraina ................................ 21

3.11 Tadzjikistan ............................. 21

3.12 Georgien ............................... 22

3.13 Konflikten om Nagomo-Karabach och Minsk-

gruppen................................ 22

4 Den parlamentariska församlingen .................. 24

5 Samverkan med enskilda organisationer .............. 25

6 Ministerrådsmötet i Budapest ..................... 26

7 OSSE inför toppmötet i Lissabon................... 28

Bilaga: OSSE-länder.................................. 30

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996 .... 31

Skr.

1995/96:164

FÖRKORTNINGAR

CFE

CIS

CoE

CPC

Conventional Armed Forces in Europé

Commonwealth of Independent States (jfr OSS)

Council of Europé (Europarådet, ER)

Conflict Prevention Centre (Centrum för att förebygga

konflikter)

CSBM

Confidence- and Security-Building Measures (förtroende-

och säkerhetsskapande åtgärder)

CSCE

Conference on Security and Co-operation in Europé (jfr

ESK)

CSO

ECE

Committee of Senior Officials (ämbetsmannakommittén)

Economic Commission for Europé (FN:s ekonomiska

kommission för Europa)

ECMM

European Community Monitoring Mission (EU:s

övervakningsorganisation i det före detta Jugoslavien)

ER

ESK

Europarådet (jfr CoE)

"Europeiska säkerhetskonferensen", Konferensen om

säkerhet och samarbete i Europa (jfr CSCE)

EU

FSC

HCNM

Europeiska unionen, European Union

Forum for Security Co-operation (OSSE:s säkerhetsforum)

High Commissioner on National Minorities

(OSSE:s minoritetskommissarie)

HD

Human Dimension of the OSCE (OSSE:s mänskliga

dimension)

HLPG

High Level Planning Group (militär stabsgrupp i Wien för

planering av fredsbevarande insats i Nagorno-Karabach)

IFOR

Implementation Force (den NATO-ledda militära

fredsbevarande styrkan i Bosnien och Hercegovina)

NACC

NATO

NGO

NPMS

ODIHR

North Atlantic Co-operation Council

North Atlantic Treaty Organisation

Non-Governmental Organization (enskild organisation)

Non-Participating Mediterranean States

Office for Democratic Institutions and Human Rights

(Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga

rättigheter)

OSCE

Organization for Security and Co-operation in Europé (jfr

OSSE)

OSS

OSSE

Oberoende staters samvälde (jfr CIS)

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (jfr

OSCE)

PC

PFF

PFP

SC

VEU

WEU

Permanent Council (permanenta rådet)

Partnerskap för fred (j fr PFP)

Partnership for Peace (jfr PFF)

Senior Council (höga rådet)

Västeuropeiska unionen (jfr WEU)

Western European Union (jfr VEU)

1 Det nya OSSE

Skr.

1995/96:164

Under 1990-talet har OSSE omvandlats till både form och innehåll

Verksamheten har vuxit avsevärt och tempot ökat. Medlemsstaternas

regeringar deltar på alla nivåer.

Tyngdpunkten i OSSE-arbetet har förskjutits från normbildning och

långsiktiga förhandlingar om förtroendeskapande åtgärder och annan

rustningskontroll till operativa insatser för att förebygga och hantera

konflikter. Den organisatoriska strukturen har anpassats till den ändrade

verksamhetsinriktningen.

OSSE-toppmöten med medlemsstaternas stats- eller regeringschefer,

organisationens högsta beslutande organ, har hittills ägt rum fyra gånger

- varav de tre sista på 1990-talet. Det första hölls i Helsingfors 1975, det

andra inte förrän 1990 i Paris, det tredje 1992 på nytt i Helsingfors och

det fjärde i Budapest 1994.

OSSE:s femte toppmöte ska hållas i Lissabon i december i år.

Näst toppmötet är ministerrådet organisationens högsta beslutande

organ. Ministerrådet samlas numera mot slutet av de år då toppmöten inte

äger rum.

Därnäst i beslutshierarkin kommer höga rådet, som samlas en gång i

kvartalet. Men OSSE:s verkliga styrkebälte är nivån under höga rådet,

nämligen permanenta rådet i Wien, som sammanträder praktiskt taget

dagligen

1.1 Från ESK till OSSE

Toppmötet i Budapest i december 1994 beslutade att Konferensen för

säkerhet och samarbete i Europa (ESK) - som i 20 års tid formellt varit

en diplomatkonferens - skulle övergå till att bli en mellanstatlig

organisation under namnet Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE). För enkelhets skull används fortsättningsvis i skrivelsen

genomgående termen OSSE, trots att den egentligen inte är tillämplig för

tiden före årsskiftet 1994/95.

Budapesttoppmötet fattade flera andra betydelsefulla beslut.

Ett viktigt principbeslut gällde beredskap att trygga en eventuell

fredsuppgörelse i konflikten om den av etniska armenier dominerade

enklaven Nagomo-Karabach i Azerbajdzjan med en fredsbevarande

OSSE-styrka.

Ryssland lanserade ett förslag att utarbeta en alleuropeisk

säkerhetsmodell för det tjugoförsta århundradet, ett krävande arbete som

tog sin början 1995.

Budapesttoppmötet antog vidare en militärpolitisk uppförandekod, som

mycket snabbt hamnade i rampljuset i samband med kriget i Tjetjemen,

och i synnerhet belägringen och beskjutningen av huvudstaden Groznyj.

Övergången till mellanstatlig organisation är ett uttryck för att OSSE -

ensamt bland de säkerhetspolitiska samarbetsorganen om en alleuropeisk

medlemskrets - bör ha en central roll i det europeiska säkerhets-

maskineriet. OSSE bör därvid samarbeta nära med andra europeiska och

globala organisationer. Det innebär också att större krav ställs och Skr.

kommer att ställas på OSSE i framtiden. 1995/96:164

Debatten om säkerhetsmodellen bidrar till att bredda den

säkerhetspolitiska diskussion som parallellt, om än med delvis andra

förtecken, pågått i flera europeiska och transatlantiska organisationer -

som EU, VEU och NATO. (Dessa och andra förekommande förkortningar

förklaras i förkortningslistan på sidan 3 )1 OSSE har de västeuropeiska

länderna möjlighet att föra denna diskussion i direkt dialog med

Ryssland och de central- och östeuropeiska staterna

Det står emellertid klart att tiden inte är inne för en fullödig dialog på

detta område, än mindre för klara slutsatser. EU-ländema har inte desto

mindre gjort ett ambitiöst försök att föra dialogen framåt och presenterade

ett omfattande och genomarbetat bidrag till diskussionen vid ett

OSSE-möte om säkerhetsmodellen i Wien sommaren 1995 (jämför

regeringens skrivelse 1995/1996:190, Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1995).

När en bred fredsuppgörelse i det tidigare Jugoslavien utkristalliserades

växte också OSSE:s roll. Organisationen fick vid ministerrådsmötet i

december 1995 ett övergripande ansvar för att säkra genomförandet av

allmänna val i Bosnien och Hercegovina, delvis också för att bevaka

efterlevnaden av mänskliga rättigheter och för rustningskontroll i området.

Erfarenheterna från Bosnien och Hercegovina präglar nu i hög grad

diskussionerna om hur samarbetet på regional nivå i Europa skall drivas

vidare. Detta gäller områden där aktiv konfliktlösning krävs, såsom i

konflikten om Nagomo-Karabach. Men det gäller också andra

samarbetsprojekt på regional och inomregional nivå, bland annat den så

kallade stabilitetspakten.

Daytonavtalets olika delar åskådliggör betydelsen av ett brett

säkerhetsbegrepp. Fredsavtalet förutsatte och drev fram en

säkerhetspolitisk arbetsfördelning mellan stater och organisationer i

Europa. En nyckelroll fick den NATO-ledda, mångnationella, militära

fredsstyrkan IFOR, med vilken Ryssland samverkar.

Genomförandet av Daytonavtalet har också visat vikten av att tidigt

planera inte bara den militära sidan av en fredsöverenskommelse, utan

också den civila. Det långsiktiga demokratibyggandet - som OSSE söker

främja - har en central plats.

1.2 OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet

Regeringen anser att Sverige har intresse av att ta tillvara OSSE:s

möjligheter som säkerhetspolitisk organisation och - i samspel med

andra regionala organisationer och samarbetsorgan som VEU, NATO,

NACC och PFF och i samklang med EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik - utnyttja OSSE:s fördelar:

- den vida medlemskretsen med deltagande på likaberättigad bas för alla

medlemsstater,

- det breda säkerhetsbegreppets tillämpning i OSSE:s verksamhet,

- en samarbetskultur för europeisk säkerhet som bygger på att konsensus- Skr.

beslut ger en hållbar grund för gemensam säkerhet, 1995/96:164

- OSSE-statemas rätt till insyn i varandras angelägenheter,

- godtagandet av att OSSE spelar en aktiv roll i en konflikt i ett

medlemsland i sammanhang där exempelvis en FN-roll inte vore möjlig,

Tjetjenien är till dags dato det tydligaste exemplet,

- den allt klarare definierade rollen som regional organisation i

FN-stadgans mening, ofta utövad i aktiv samverkan med FN, som i

Georgien, Tadzjikistan och Makedonien (den tidigare jugoslaviska

republiken Makedonien).

Detta innebär en tydlig strävan, som Sverige stöder inom och utom

EU-samarbetet, att stärka OSSE:s grundläggande roll i Europa för

- demokratisk utveckling, marknadsekonomi och rättssamhälle,

- konfliktförebyggande insatser,

- konflikthantering och konfliktlösning,

- återuppbyggnad, i synnerhet av det civila samhället, efter konflikt,

- europeisk rustningskontroll och nedrustning, samt

- förtroendeskapande åtgärder, militärpolitisk öppenhet och förutsägbar-

het.

1.3 Skrivelsens uppläggning

Regeringen vill i det följande orientera riksdagen om OSSE:s aktuella

verksamhet och om sin bedömning av OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska

samarbetet i Europa.

Skrivelsen är disponerad på följande sätt. I kapitel 2 följer en

genomgång av OSSE:s verksamhetsfält, som utgår från organisationens

breda säkerhetsbegrepp, med separata avsnitt om

- OSSE som en regional säkerhetsorganisation,

- mänskliga rättigheter och demokratibyggande,

- minoritetskommissarien,

- stabilitetspakten,

- OSSE:s ekonomiska dimension,

- förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och andra former av rust-

ningskontroll, samt

- en alleuropeisk säkerhetsmodell

Därefter kommer en redogörelse för OSSE:s konfliktförebyggande

insatser i fält: i Estland, Lettland, Bosnien och Hercegovina, Makedonien,

det tidigare Jugoslavien, Kroatien, Tjetjenien, Moldova, Ukraina,

Tadzjikistan, Georgien och Nagomo-Karabach.

Därpå följer två kapitel om den parlamentariska församlingen

respektive OSSE.s samverkan med enskilda organisationer.

Därefter kommer en redogörelse för ministerrådsmötet i Budapest i

december 1995 och de beslut ministrarna där fattade. Skrivelsen avrundas

med en framåtblickande bedömning av OSSE inför toppmötet i Lissabon

i december 1996.

Skr.

1995/96:164

2 OSSE:s verksamhetsfält

OSSE:s geografiska verksamhetsområde spänner över nästan hela norra

halvklotet. Det sträcker sig från Vancouver i väster till Vladivostok i

öster.

Verksamhetens innehåll är sammansatt och skiftande.

OSSE:s kännemärke alltsedan början av 1970-talet har varit det breda

säkerhetsbegreppet. Organisationen tolkar säkerhet så att den omspänner

såväl social och ekonomisk utveckling som mänskliga rättigheter och

militära förhållanden: förtroendeskapande åtgärder och nedrustning,

konfliktförebyggande ansträngningar och krishantering, vapenhandel och

kärnsäkerhet, mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor, demokratiska

institutioner och ekonomiskt samarbete, miljövård och kulturarv.

Syftet med OSSE:s verksamhet är att på kort och lång sikt söka

förebygga och lösa konflikter.

Vissa insatser är direkt anpassade till en bestämd, pågående konflikt.

Andra är generella och mer långsiktiga. Somliga är militärt präglade,

andra är civilt inriktade. Men inga insatser är enbart kortsiktiga eller

enbart långsiktiga. Inga är uteslutande militära eller uteslutande civila

OSSE:s tidiga överenskommelser på det militärpolitiska området

bedömdes ofta vara banbrytande. Det är vidare en utbredd uppfattning att

åtagandena i fråga om mänskliga rättigheter hade stor betydelse för

Central- och Östeuropas demokratiseringssträvanden och det kalla krigets

slut.

Bland de nya, icke-militära risker och hot som uppstått i Europa efter

det kalla krigets slut har åtskilliga sociala och ekonomiska orsaker.

Skillnader i ekonomisk utveckling och sociala orättvisor förstärker i flera

länder etniska eller regionala motsättningar Klyftan i ekonomisk

utveckling mellan östra och västra Europa består. Förtroendeskapande

åtgärder av ekonomisk natur kan bidra till att förebygga eller lösa

konflikter.

OSSE betraktar säkerhet som odelbar, även i geografiskt avseende.

OSSE-statema skall samverka för att stärka varandras säkerhet. De

garanterar varandra ömsesidig rätt till insyn i sina säkerhetsförhållanden.

En metod att omsätta säkerhetens odelbarhet i praktisk handling är,

särskilt på det militära området och i fråga om mänskliga rättigheter,

olika former av ”granskningsdiplomati”. OSSE-staternas rätt till insyn i

varandras angelägenheter är central på båda områdena, men den är mest

långtgående vad avser mänskliga rättigheter. Det finns helt enkelt inga

rent interna angelägenheter i fråga om mänskliga rättigheter.

Länge hanterades de olika inslagen i OSSE:s säkerhetsbegrepp sida vid

sida, men åtskilt, i vad som tidigare gick under beteckningen tre

”korgar”. Tendensen på senare år har varit att framhäva helheten snarare

än delarna, det vill säga ett integrerat synsätt, där de olika delarnas

samspel och inverkan på varandra framhävs.

2.1 OSSE som regional säkerhetsorganisation

För att förstärka säkerhetspolitisk samverkan i Europa har nya

samarbetsorgan tillkommit sedan toppmötet i Paris år 1990. Samtidigt har

behovet att undvika kompetenstvister och dubbelarbete ofrånkomligen

ökat.

Skr.

1995/96:164

En viktig roll för OSSE bland dessa samverkande institutioner är att

utarbeta och slå vakt om normer för godtagbara förhållanden såväl mellan

som inom stater, och att i allt högre grad främja förvarning,

konfliktförebyggande insatser, krishantering och återuppbyggnad.

Sovjetunionens sammanbrott år 1991 och de väpnade konflikterna i det

före detta Jugoslavien har understrukit de nära sambanden mellan global

och europeisk säkerhet. OSSE:s toppmöte i Helsingfors 1992 slog fast att

OSSE är att betrakta som en regional säkerhetsorganisation enligt

FN-stadgans åttonde kapitel, med möjlighet att fatta beslut om

fredsbevarande insatser som kan genomföras med stöd av NATO, VEU

eller OSS. Denna grundsyn bekräftades av toppmötet i Budapest i

december 1994.

I uppföljningsarbetet med FN:s generalsekreterares ”Dagordning för

fred” har målsättningen att under säkerhetsrådets överinseende delegera

och decentralisera uppgifter till regionala säkerhetsorganisationer

ytterligare utvecklats. FN:s generalförsamling behandlar numera årligen

världsorganisationens samverkan med OSSE. Efter ett svenskt initiativ år

1993 sker numera regelbundna konsultationer mellan FN:s och OSSE:s

generalsekreterare. Syftet är erfarenhetsutbyte och arbetsfördelning vid

planering och genomförande av insatser i konfliktområden inom

OSSE-området och stärkande av det långsiktigt konfliktförebyggande

arbetet.

Den formel för samverkan mellan FN och OSSE, som lanserades av den

tyske utrikesministern Kinkel och hans dåvarande nederländske kollega

Koijmanns, ”OSSE först”, fick inte enhälligt stöd vid toppmötet 1994.

Enligt denna formel skulle OSSE som organisation, efter att ha

misslyckats lösa en viss konflikt, formellt och utan hänsyn till parternas

inställning, kunna hänskjuta förslag till konfliktlösning till FN:s

säkerhetsråd. Huvudmotståndama i konflikten om Nagomo-Karabach,

Azerbajdzjan och Armenien, fruktade - inte utan skäl - att bli de som i

första rummet skulle omfattas av en sådan beslutsregel, vilket föranledde

Armenien att blockera förslaget.

I anslutning till Daytonavtalet fastställde OSSE:s ministerråd i december

1995 att OSSE har en nyckelroll i uppföljningen av freds-

överenskommelsen om Bosnien och Hercegovina. Lyckas OSSE fullfölja

sina viktiga uppgifter i bland annat frågor om fria och rättvisa val,

övervakning av mänskliga rättigheter, uppbyggnad av ett rättssamhälles

institutioner och inomregional rustningskontroll, kommer detta att starkt

påverka organisationens framtida utveckling. OSSE:s insats i området

sker i nära samverkan med den höge representanten Carl Bildt, den

mångnationella fredsbevarande styrkan IFOR, flyktingkommissarien,

Internationella rödakorskommittén, Världsbanken och EU:s

övervakningsorganisation i det tidigare Jugoslavien (ECMM).

2.2 Mänskliga rättigheter och demokratibyggande

Strävan att främja respekten för mänskliga rättigheter genomsyrar hela

OSSE:s verksamhet.

Inom OSSE går numera frågor om mänskliga rättigheter och

demokratibyggande ofta under benämningen den ”mänskliga

dimensionen”. OSSE-kontoret i Warszawa för demokratiska institutioner

och mänskliga rättigheter (Office for Democratic Institutions and Human

Rights, ODIHR) har ansvar för dessa ärenden. ODIHR arrangerar

seminarier, som ofta särskilt vänder sig till OSSE:s nya medlemsstater,

samordnar internationella valövervakningsinsatser, och svarar för OSSE:s

gemensamma uppföljningsmöte för den mänskliga dimensionen som

återkommer vartannat år. Medlemsstaterna går då igenom efterlevnaden

av gjorda åtaganden på detta område.

Det andra uppföljningsmötet av detta slag ägde rum i Warszawa i

oktober 1995. Detta visade att granskningen av OSSE-statemas

efterlevnad och tillämpning av alla vitt skilda åtaganden inom den

mänskliga dimensionen inte bara är mycket resurskrävande, utan också

att formerna för denna granskning nu behöver ses över.

Samverkan mellan OSSE och Europarådet, som på detta område har

närbesläktade mål, har stor betydelse. Europarådets medlemskrets har på

senare år vuxit - senast genom invalet av Ryssland - vilket ytterligare

stärker motivet för aktivt samarbete med OSSE.

Granskningen av efterlevnad och tillämpning av gjorda åtaganden är ett

exempel på insatser där båda organisationerna och deras medlemsstater

har mycket att vinna på organiserad samverkan. Det är angeläget att

OSSE-toppmötet i Lissabon 1996 bidrar till ett effektivt samarbete på

detta område

Den militärpolitiska uppförandekod som toppmötet i Budapest antog

kan betecknas som en förtroendeskapande åtgärd av ett delvis nytt slag,

med anknytning till såväl den militära OSSE-sfären som mänskliga

rättigheter och folkrätten i övrigt. Den utgör därmed ett nytt uttryck för

OSSE:s breda säkerhetsbegrepp.

Skr.

1995/96:164

2.3 Minoritetskommissarien

Respekt för enskilda människors rättigheter är en viktig faktor för fred

och säkerhet - inom OSSE-området liksom på andra håll. Detta gäller

också efterlevnad av internationella normer vad avser nationella

minoriteter. Brott mot sådana förpliktelser riskerar att vålla misstro och

spänning, som i sin tur kan leda till nationella eller internationella

motsättningar och konflikter. Såväl Europas som andra världsdelars

historia uppvisar många exempel på detta.

Detta var motivet för OSSE:s beslut 1992 att tillsätta en kommissarie

för frågor som rör nationella minoriteter. Minoritetskommissarien är en

allmänt omvittnad framgång för OSSE under 1990-talets omvandling av

Europa.

Framgången beror inte bara på att ämbetet utgjorde ett svar på det 9

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 164

otvetydiga behovet av dialog och medling i minoritetsfrågor. Även den

förste minoritetskommissariens, holländaren Max van der Stoel,

personliga insatser har haft betydelse i sammanhanget.

Minoritetskommissariens verksamhet är ett viktigt inslag i OSSE:s

ansträngningar att förhindra konflikter eller - för att återge en distinktion

kommissarien själv framhäver - ansträngningar att hindra tvister att

utvecklas till konflikter. Det ligger i sakens natur att tyst diplomati är

hans främsta arbetsmetod.

Minoritetskommissarien har således ett tudelat uppdrag: dels att söka

mildra spänning i nationella minoritetsfrågor som riskerar att trappas upp

till en konflikt, dels att varsko permanenta rådet eller höga rådet så snart

sådan spänning hotar att trappas upp till en nivå som inte går att hantera

med de medel kommissarien har till sitt förfogande.

Max van der Stoel utsågs till minoritetskommissarie för en treårsperiod

vid OSSE:s ministerrådsmöte i Stockholm i december 1992. Hans mandat

förlängdes med ytterligare tre år vid ministerrådsmötet i Budapest i

december 1995.

Skr.

1995/96:164

2.4 Stabilitetspakten

Initiativet till den så kallade stabilitetspakten var EU:s första samfällda

aktion inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

(jämför regeringens skrivelse 1995/1996:190). Kärnan i initiativet var

önskan att minska riskerna för att tvister uppkommer inom ett framtida

EU med de central- och östeuropeiska länderna som medlemmar.

Vid en konferens i Paris den 20-21 mars 1995 överlämnades pakten till

OSSE, som därmed tog på sig rollen som förvaltare och övervakare av

eventuella avtal inom ramen för stabilitetspakten. OSSE kan komma att

bli forum för lösning av tvister förknippade med dessa avtal.

Flera försök gjordes sedan under 1995 att få till stånd nya möten vid

stabilitetspaktens två så kallade bord, det baltiska respektive det

centraleuropeiska. Efter sonderande möten med de berörda staterna

kvarstod ännu vid årets slut en betydande oklarhet om hur arbetet borde

drivas vidare. Till de viktiga frågorna hör om militärpolitiska ämnen bör

tas med i diskussionerna eller inte, EU:s roll nu när förhandlingarna

kommer att bedrivas inom OSSE:s ram samt inte minst arbetsfördelningen

med andra inomregionala fora, såsom Östersjörådet i det nordeuropeiska

området

Till bilden hör slutligen ett franskt förslag i samband med

undertecknandet av Daytonavtalet om fred i Bosnien och Hercegovina i

mitten av december 1995 att lansera ett förhandlingsbord för sydöstra

Europa. Även här hade arbetet vid årsskiftet knappt mer än börjat. Hur

detta projekt kommer att utvecklas blir inte bara beroende av

ovanstående frågor utan också av hur förhållandet till Daytonavtalets

genomförande definieras liksom av hur länderkretsen bestäms.

10

2.5 OSSE:s ekonomiska dimension

Alltsedan Helsingforsprocessens start har den så kallade ekonomiska

dimensionen utgjort en del av ESK:s helhet.

OSSE:s kompetens ligger inte primärt på det ekonomiska området.

Organisationens huvudinriktning på förvarning, konfliktförebyggande

insatser och konflikthantering innefattar dock även problem och

spänningar av ekonomisk natur som bör hanteras i ett brett,

samarbetsinriktat säkerhetsperspektiv. Stabilitetspakten - som hade sin

upprinnelse inom EU, men nu överlämnats till OSSE - och dess breda,

inomregionala samarbetsbord är ett exempel på strävan i denna riktning.

ESK:s ursprungliga så kallade andra korg utgjorde grunden för en

specialkonferens i Bonn 1990 om ekonomiskt samarbete, vetenskap,

teknik och miljö. De historiska förändringar som inträffat i Europa

återspeglas i enigheten i Bonndokumentet om att människors säkerhet

och välfärd bäst främjas genom demokrati och marknadsekonomi. Mot

denna bakgrund beslöt uppföljningsmötet i Helsingfors 1992 att

ämbetsmannakommittén (nu höga rådet) en gång om året skulle

sammanträda i en specialsession, kallad ekonomiskt forum, för att främja

dialog och samarbete om övergång till marknadsekonomi samt ökat

ansvar för social rättvisa och miljö. Toppmötet i Budapest i december

1994 bekräftade åter den ekonomiska dimensionens plats i en bredare

säkerhetssyn. Mötet slog fast att en översyn av OSSE:s ekonomiskt

inriktade arbete behöver företas och att ekonomiskt forum bör

omgestaltas för att möta en ny tids utmaningar och följa

planekonomiernas övergång till marknadsekonomi.

I OSSE:s ekonomiska forum far medlemsstaterna tillfälle till utvärdering

och till framåtblickande, övergripande analys. Det utgör ett komplement

till andra ekonomiska samarbetsformer. Forumet stimulerar till kontakter,

eftersom ett stort antal internationella organisationer och institutioner är

företrädda. Även enskilda organisationer och företrädare för näringslivet

deltar. Mellan de årliga generalmönstringarna arrangeras seminarier, ofta

i samarbete med enskilda stater eller organ som FN:s ekonomiska

kommission för Europa (Economic Commission for Europé, ECE).

Ett tredje ekonomiskt forum ägde rum i Prag i juni 1995, med

inriktning på inomregionalt, säkerhetsfrämjande samarbete. Den svenska

delegationen genomförde en omfattande presentation av samarbetet i vår

region, i första hand Östersjörådet. Det senaste forumet, som ägde rum

i Prag i mars 1996, var ägnat sambandet mellan ekonomi och säkerhet.

Huvudsakligen syftade mötet till att identifiera politiska risker med rötter

i ekonomiska förhållanden. Det uppmärksammade särskilt de sociala

problem som uppstått i övergången till marknadsekonomi i Central- och

Östeuropa och i den före detta Sovjetunionen, och som utgör

säkerhetsrisker idag.

Svenska insatser inom OSSE:s ekonomiska dimension utformas i allt

väsentligt i samråd inom Europeiska unionen. Kommissionen bidrar med

underlag för Europeiska unionens gemensamma ställningstaganden.

Skr.

1995/96:164

11

2.6 Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och annan skr.

rustningskontroll 1995/96:164

Ett centralt inslag i OSSE-verksamheten alltsedan begynnelsen har varit

förhandlingar om och tillämpning av en växande uppsättning

förtroendeskapande åtgärder. Dessa är väsentligen militärpolitiska till sin

natur och ett led i rustningskontroll i vid bemärkelse. De har

vidareutvecklats i flera steg sedan 1970-talet. Den senaste

överenskommelsen återfinns i Wiendokumentet 1994.

Under det gångna året har dock den viktigaste frågan inom området

rustningskontroll gällt efterlevnaden av avtalet om så kallade

konventionella stridskrafter i Europa, kallat CFE-avtalet (Treaty on

Conventional Armed Forces in Europé). Det undertecknades av staterna

i NATO och den dåvarande Warszawapakten vid toppmötet i Paris 1990

och trädde i kraft sommaren 1992.

Detta avtal fastställer maximinivåer för viss krigsmateriel - stridsvagnar,

pansarskyttefordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan -

och regler för etappvis förstöring av denna materiel ned till

överenskomna nivåer. Avtalet innebar omfattande förstöring av

krigsmateriel: cirka 40.000 enheter krigsmateriel måste förstöras.

CFE-avtalets tillämpningsområde är indelat i fyra zoner. Varje zon har

ett ”deltak”. Den yttersta zonen, ”flankzonen”, har en speciellt hård

begränsning - detta är den så kallade flankregeln. Denna zon omfattar

bland annat Norge och Turkiet samt, särskilt viktigt, norra och södra

Ryssland (gränsområdena mot Lettland, Estland, Finland och Norge

respektive Norra Kaukasus).

Fördelningen av krigsmateriel mellan den norra och den södra delen av

flankzonen är inte avtalsreglerad - det är den totala volymen som är

reglerad.

Avtalets nedrustningsfas var i huvudsak avtalsenligt avslutad i november

1995. Ett viktigt kvarstående problem är den så kallade flankfrågan

Ryssland vill ändra och helst ta bort flankregeln, dels av allmänna

politiska skäl, dels därför att man anser sig behöva mer militär materiel

i Kaukasus än vad avtalet medger. De till avtalet anslutna staterna -

främst vissa NATO-länder och Ryssland - har dryftat problemet i ett par

års tid.

NATO-statema lade i september 1995 fram ett kompromissförslag.

Detta innebar samtycke till vissa justeringar av den militärterritoriella

indelningen i Ryssland. De ryska intressena skulle därigenom kunna

tillgodoses utan att själva avtalstexten behövde ändras med åtföljande

osäker, förnyad ratifikationsomgång. Ryssland accepterade principen men

inte detaljerna. Vid nedrustningsfasens slut i mitten av november 1995

hade man inte lyckats nå en lösning. I en kommuniké tonade partema

dock ned problemet. Man var överens om att försöka utforma en lösning

byggd på en justering av gränserna för vissa ryska militärområden, men

därutöver gick meningarna isär. Målet angavs nu vara att man skulle bli

klar i anslutning till avtalets översynskonferens som inleds i maj 1996.

CFE-avtalet har stor betydelse för säkerheten i Europa, inte minst i

Nordeuropa. Sverige är visserligen inte avtalspart, men följer avtalets

12

tillämpning noga. Skr.

Inom OSSE:s säkerhetsforum har förhandlingar inletts om ett så kallat 1995/96:164

ramverk för fortsatt rustningskontroll. Utgångspunkt för detta är ett

mandat från toppmötet i Budapest 1994. Staterna skall genom detta

ramverk lägga fast principer för det vidare arbetet med rustningskontroll.

Avsikten är att resultatet skall föreligga till toppmötet i Lissabon. Bland

annat mot bakgrund av osäkerheterna med CFE-avtalet har dock arbetet

gått långsamt framåt.

Kontrollen av hur överenskomna säkerhets- och förtroendeskapande

åtgärder tillämpas har intensifierats. Det årliga tillämpningsmötet har

kompletterats med löpande granskning av efterlevnaden i OSSE:s

säkerhetsforum i Wien. CPC ger regelbundet ut en översikt över

tillämpningsläget.

Sverige tillhör de mest aktiva staterna när det gäller att ta vara på

möjligheten att kontrollera tillämpningen av Wiendokumentets förtroende-

och säkerhetsskapande åtgärder. Under 1995 genomförde Sverige bland

annat sju så kallade utvärderingsbesök och två inspektioner i enlighet

med Wiendokumentet 1994 för att kontrollera att de uppgifter som

OSSE-länder lämnat om sina militära förband stämmer.

2.7 En alleuropeisk säkerhetsmodell

Initiativet att inom OSSE utarbeta en ”allomfattande modell för europeisk

säkerhet för det tjugoförsta århundradet” lanserade Ryssland vid

toppmötet i Budapest i december 1994.

Ryssland preciserade dock inte närmare modellens innehåll och spelade

därmed inte under 1995 den centrala roll i arbetet som förslagsställare

brukar göra. Under arbetet i permanenta rådet och höga rådet, liksom i

flera seminarier, var det i stället i första hand Europeiska unionen som

bidrog till att närmare definiera projektets karaktär (jämför regeringens

skrivelse 1995/96:190).

OSSE:s ministerråd fattade i december 1995 beslut om de principer som

bör vägleda modellarbetet. En förteckning över osäkerhetsmoment, risker

och hot mot säkerheten i Europa har utarbetats. Framträdande grunddrag

i dessa dokument är säkerhetsbegreppets breda karaktär och odelbarhet,

vidare ambitionen att utveckla säkerhetssamarbetet och skapa en

europeisk säkerhetsgemenskap, och därvid även stärka OSSE.

En övergripande fråga är dessutom hur Europas säkerhetspolitiska organ

- i första hand OSSE, NATO, NACC, PFF, EU och VEU - kan

samarbeta med och ömsesidigt stödja varandra. Arbetet med

säkerhetsmodellen berör således viktiga inslag i Sveriges Europapolitik.

Det återstår vidare att vinna förståelse för EU:s tidigare nämnda förslag

med benämningen ”OSSE först”. Om OSSE inte förmår hantera en

konflikt skall organisationen enligt detta förslag kunna formellt

överlämna den till FN:s säkerhetsråd, även om en eller flera direkt

inblandade parter motsätter sig detta. Förslaget har principiell betydelse

som uttryck för OSSE:s regionala roll i enlighet med FN-stadgans

principer. Varje konflikt kan visserligen tas upp i säkerhetsrådet av en

13

enskild stat - däribland självfallet av någon av de fyra ständiga Skr.

säkerhetsrådsmedlemmama som ingår i OSSE - men poängen med 1995/96:164

enighet inom OSSE om tillvägagångssättet är att markera metodens

legitimitet, och därmed öka pressen på partema i en konflikt att visa

samarbetsvilja om konflikten på detta sätt skulle hänskjutas till FN.

Ministerrådet bekräftade 1995 åter att varje stat har rätt att fritt välja

sina säkerhetsarrangemang - såsom alliansfrihet eller medlemskap i

allians - och betonade att europeiska och transatlantiska säkerhets-

organisationer skall utvecklas demokratiskt, öppet och förutsägbart så att

förtroende, säkerhet och stabilitet stärks. Ryssland har i diskussionerna

om en säkerhetsmodell framfört oro och motstånd mot att NATO utvidgar

sin medlemskrets. För de central- och östeuropeiska länderna har tvärtom

ett huvudtema i modelldiskussionen varit rätten att självständigt och utan

inblandning söka medlemskap och vinna inträde i främst EU och NATO.

För det fortsatta arbetet beslöt ministerrådet vidare att upprätta en

särskild kommitté i Wien som skall utarbeta mer praktiska förslag för en

säkerhetsmodell. Detta arbete skall redovisas vid toppmötet i Lissabon

i december 1996.

14

3 OSSE:s konfliktförebyggande fåltinsatser skr.

1995/96:164

Ett allt viktigare instrument i OSSE:s konfliktförebyggande verksamhet

är representationerna i fält, det vill säga utlokaliserade grupper med

uppgift att på ort och ställe söka bidra till medling i en viss konflikt eller

att försöka förhindra att meningsmotsättningar utvecklas till öppna

konflikter.

Med början 1992 har OSSE upprättat sådana fältrepresentationer från

Estland i norr till Georgien i söder, från Bosnien och Hercegovina i

väster till Tadzjikistan i öster.

OSSE engagerade sig i de baltiska ländernas självständighetssträvanden,

medan Baltikum ännu ingick i Sovjetunionen. Efter självständigheten tog

sig detta engagemang uttryck i ett toppmötesbeslut i Helsingfors 1992 om

tidtabell för tillbakadragande av de ryska trupperna från Baltikum. OSSE

upprättade 1993 en representation i vartdera Estland och Lettland, bland

annat för att bistå regeringarna och ge råd i frågor som rör de många

rysktalande i dessa länder. Representationerna samarbetar nära med

OSSE:s minoritetskommissarie.

Varje representation har sitt överenskomna mandat, anpassat till den

särskilda situationen i verksamhetsområdet. Fältrepresentationema

rapporterar regelbundet till permanenta rådet. I regel består dessa grupper

av en handfull diplomater, ibland förstärkta med militärer, jurister eller

ekonomer, men några är större. I särklass störst - och alltjämt under

uppbyggnad - är OSSE-representationen i Bosnien och Hercegovina.

Erfarenheterna från OSSE-representationema har visat att en

kontinuerlig och aktiv närvaro i fält är nödvändig för att fördjupa

förståelsen av olika motsättningar eller konflikter och försöka

åstadkomma varaktiga politiska lösningar.

OSSE:s representationer utgör flexibla instrument för att hindra

konflikter från att bryta ut eller för att bidra till att lösa redan existerande

konflikter. Med tiden har det blivit allt tydligare att OSSE:s engagemang

måste ses i ett långsiktigt perspektiv.

OSSE:s fältrepresentationer beskrivs i det följande.

3.1 Estland

OSSE-representationen i Estland upprättades 1993. Den har kontor där de

flesta av de ryskspråkiga i landet bor, i Tallinn, Narva och Kohtla-Järve.

Representationens övergripande målsättning är att uppmuntra integration

och skapa bättre förståelse mellan de olika folkgrupperna i Estland,

främst mellan estema och den ryskspråkiga befolkningsgruppen.

Representationen upprätthåller kontakt med myndigheter både nationellt

och lokalt, särskilt med de myndigheter som är ansvariga för frågor som

rör medborgarskap, migration, språk och sociala spörsmål. Dessa

kontakter inkluderar även andra organ, som politiska partier,

fackföreningar och massmedier. Representationen rapporterar regelbundet

till permanenta rådet om utvecklingen.

Arbetet under det senaste året har bland annat inriktats på

15

ansökningsprocessen för de rysktalande som önskar fa uppehållstillstånd Skr.

och estniskt medborgarskap och på de ryskspråkigas tillgång till 1995/96:164

undervisning i estniska.

I Estland finns även en OSSE-representant som arbetar med frågor som

rör de kvarvarande ryska militärpensionärema. Representanten har vidare

deltagit som observatör i den kommission som behandlat militär-

pensionärernas status, uppehållstillstånd och eventuella natural i sering

3.2 Lettland

OSSE:s representation i Lettland upprättades i november 1993. Den ligger

i Riga.

Även Lettlandsrepresentationen arbetar med frågor som rör uppe-

hållstillstånd och medborgarskap för de ryskspråkiga. Representationen

står till regeringens och myndigheternas förfogande för råd i dessa frågor.

Den ger vidare information och råd till olika institutioner och organi-

sationer, men även till individer som kontaktar representationen i dessa

frågor.

På Lettlands och Rysslands begäran har representationens mandat

utvidgats och täcker även hjälp med att genomföra de avtal och

överenskommelser dessa två länder nått om sociala frågor som rör

pensionerade ryska officerare i Lettland, samt tillämpningen av en

inspektionsregim för avveckling av den ryska, strategiska radarstationen

i Skrunda.

Representationen har under året ägnat mycket tid åt att följa och

kommentera tillämpningen av antagna lagar som rör uppehållstillstånd

och medborgarskap. Den har vidare befattat sig med frågor som rör de så

kallade ”illegala militärpensionärema”, det vill säga ryska officerare som

uppehåller sig i Lettland i strid med det bilaterala avtalet mellan Lettland

och Ryssland, samt med upprättandet av ett lettiskt kontor för mänskliga

rättigheter.

3.3 OSSE-representationen och ombudsmännen i Bosnien

och Hercegovina

OSSE har upprättat en representationen i Sarajevo och tillsatt tre

ombudsmän, som under 1995 nära samverkat med denna.

De tre ombudsmännen, som utsågs av OS SE att representera vardera en

av de olika befolkningsgrupperna i den muslimsk-kroatiska federationen,

har valt att i möjligaste mån uppträda gemensamt och på så vis bidra till

att överbrygga klyftan mellan dessa grupper. De har främst verkat

konfliktdämpande genom att ta emot och hantera klagomål, som ofta rört

egendomstvister till följd av etnisk rensning och annan ofrivillig

folkomflyttning. Ombudsmännen har arbetat med ytterst knappa resurser.

De har inte lyckats utverka det stöd de skulle ha behövt för att komma

till rätta med merparten av de klagomål de tagit emot. De har

överhuvudtaget inte haft möjlighet att verka i Republika Srpska, den

16

serbiskdominerade delen av Bosnien och Hercegovina. Skr.

OSSE fick genom Daytonavtalet centrala uppgifter i arbetet med att 1995/96:164

bygga en hållbar fred i det tidigare Jugoslavien. Det uppdrag som OSSE

fatt är att bistå parterna i Bosnien och Hercegovina med att förbereda och

genomföra fria demokratiska val och att bistå i frågor som rör mänskliga

rättigheter och demokratibyggande, samt att på det militära området

hantera förhandlingar och överenskommelser om rustningskontroll och

förtroendeskapande åtgärder.

Genom ministerrådets beslut 1995 om Daytonavtalet övergick

OSSE-representationen i Sarajevo i representationen för Bosnien och

Hercegovina. För att kunna fullgöra det uppdrag som de fredsslutande

parterna gett OSSE genom Daytonavtalet beslöt ministerrådet i december

att upprätta en avsevärt mycket större representation med huvudkontor i

Sarajevo, fem regionkontor och 30 lokala grupper.

Representationens mandat löper på ett år, med möjlighet till

förlängning. Ministerrådet betonar också i beslutet att OSSE:s roll i

fredsprocessen innebär en stor utmaning. Organisationen kommer att

bedömas efter vad den åstadkommer och inte efter vad den säger sig vilja

göra. Man betonar vidare vikten av att OSSE nära samarbetar med den

höge representanten, som har ett övergripande ansvar för genomförandet

av Daytonavtalets civila delar, och med företrädare för internationella och

enskilda organisationer.

OSSE:s roll i de planerade valen i Bosnien och Hercegovina är både

långsiktig och komplicerad. Vid utgången av år 1995 hade

förberedelserna för insatsen kommit igång, men inte mycket mer.

Regeringen har för avsikt att nästa år lämna en utförlig redogörelse för

hur uppdraget att underlätta och övervaka valen genomförts.

Sverige var i januari 1996 värd för ett internationellt expertmöte för att

förbereda de allmänna valen i Bosnien och Hercegovina Under

förberedelserna för mötet identifierades en rad frågor som

OSSE-representationen måste hantera, till exempel alla deltagande partiers

tillgång till och utrymme i medierna, frågor om yttrandefrihet, om

flyktingars möjlighet att rösta och kandidera till politiska ämbeten, om

deras tillgång till allsidig information om valen, samt frågor om valkretsar

och valsystem

Målsättningarna för expertmötet i Stockholm uppfylldes. Mötet bidrog

till att konkretisera förberedelserna för representationen samtidigt som det

gav tillfällen till kontakter mellan specialister på Balkanfrågor och

valexperter.

Daytonavtalet gav även i uppdrag till OSSE:s ordförande att tillsätta en

ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien och Hercegovina. Denna

funktion utgör i praktiken en integrerad del av OSSE-representationen.

På det militära området har OSSE genom fredsavtalet fatt ansvar för

förhandlingar om regional rustningskontroll och regionala förtroende- och

säkerhetsskapande åtgärder. Förhandlingarna om förtroende- och

säkerhetsskapande åtgärder ledde i januari 1996 till en uppgörelse som

under våren 1996 börjat tillämpas. Däremot har förhandlingarna om

rustningsbegränsning gått trögt och (i april 1996) ännu inte lett till någon

överenskommelse

17

Regeringen har beslutat ställa personal till OSSE-representationens Skr.

förfogande. Av de cirka 240 personer som beräknas ingå i 1995/96:164

representationen har Sverige åtagit sig att bidra med åtta, på

representationschefens begäran företrädesvis valexperter. Om särskilda

behov skulle uppstå har regeringen beredskap att gå utöver detta antal.

Sverige har också bidragit till den särskilda valfond som OSSE inrättat för

valen i Bosnien och Hercegovina.

3.4 Representationen i Makedonien (den tidigare

jugoslaviska republiken Makedonien)

Makedonien har valts in som fullvärdig medlem i OSSE.

Sedan 1992 har OSSE en representation i Skopje vars främsta syfte varit

att förhindra en spridning av den jugoslaviska konflikten även till detta

land. Representationen har också aktivt kunnat bidra till åtgärder som

verkat dämpande på potentiella konflikter mellan de olika

befolkningsgrupperna i landet.

3.5 OSSE och Jugoslavien

Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien (SFRJ) avstängdes

1992 från att delta i OSSE:s möten. Regeringen i Belgrad, som företräder

Serbien-Montenegro, kräver medlemskap i OSSE på Jugoslaviens

(SFRJ:s) plats medan flertalet OSSE-stater driver linjen att den får begära

inträde som ny medlem på samma sätt som de andra stater som tidigare

utgjorde Jugoslavien (SFRJ). Frågan är en oskiljaktig del av den pågående

fredsprocessen och väntas få sin lösning inom ramen för denna.

Sverige erkände i april 1996 Serbien-Montenegro som

Förbundsrepubliken Jugoslavien, som en av flera efiterfölj arstater till det

tidigare Jugoslavien. Regeringen har i olika sammanhang pekat på vikten

av att Förbundsrepubliken Jugoslavien deltar i OSSE med de förpliktelser

och åtaganden som detta innebär, till exempel i fråga om mänskliga

rättigheter och rustningskontroll.

Ett villkor för Förbundsrepubliken Jugoslaviens inträde i OSSE blir

sannolikt att en OSSE-representation kan verka i landet. Därmed skulle

OSSE åter ha förutsättningar att inte minst övervaka utvecklingen i

Koso vo, Sandjak och Vojvodina.

Under ett knappt års tid 1992-93 hade OSSE en representation i det som

idag är Förbundsrepubliken Jugoslavien. Den hade sitt högkvarter i

Belgrad och filialkontor i Kosovo, Sandjak och Vojvodina, tre områden

med betydande icke-serbisk befolkning; i provinsen Kosovo är albanema

och i Sandjak muslimerna i majoritet, i Vojvodina bor bland annat en

betydande ungersk minoritet.

Sommaren 1993 tvingade regeringen i Belgrad bort denna

OSSE-övervakning genom att inte förlänga överenskommelsen med

OSSE. OSSE svarade med att dels utvidga samarbetet mellan

OSSE-ländemas ambassader i Belgrad, i synnerhet vad avser bevakningen

18

av Kosovo, Sandjak och Vojvodina, dels inrätta en särskild samrådsgrupp Skr.

under permanenta rådet i Wien för dessa frågor. 1995/96:164

3.6 Sanktionsövervakning

OSSE och EU skapade 1992 övervakningsgrupper i sju länder i syfte att

bistå dessa länder med kontroll av efterlevnaden av FN-sanktionerna mot

Jugoslavien (Serbien-Montenegro). Grupperna har verkat i sex

grannländer till Förbundsrepubliken Jugoslavien - nämligen Albanien,

Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien och Ungern - samt i

Ukraina.

Övervakningsgruppema bemannas företrädesvis av tullpersonal. Deras

verksamhet fortsatte under hela 1995. Ungefär 200 tulltjänstemän och

andra experter var under 1995 verksamma i övervakningsgruppema och

vid huvudkontoret i Bryssel men personalstyrkan skärs nu ned.

Sverige har kontinuerligt haft ett tiotal tulltjänstemän utsända till dessa

övervakningsgrupper, främst i Ukraina, Ungem och Makedonien.

3.7 En förestående OSSE-representation i Kroatien

Efter en utdragen förhandling med värdlandet om mandatet beslutade

OSSE i april 1996 att upprätta en representation i Kroatien. OSSE-

representationen skall erbjuda såväl kroatiska myndigheter som

intresserade individer, grupper och organisationer stöd och sakkunskap i

syfte att skapa försoning och respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet

rättigheter för dem som tillhör nationella minoriteter, och bidra till att

konsolidera och utveckla demokratiska institutioner och ett rättssamhälle.

3.8 Stödgruppen i Tjetjenien

Sedan slutet av 1994 har OSSE arbetat för en politisk lösning av

konflikten i Tjetjenien. Efter flera kraftfullt kritiska OSSE-uttalanden och

resor till regionen av olika delegationer, nåddes en princip-

överenskommelse om att etablera permanent OSSE-närvaro i

konfliktområdet. I april 1995 kom den så kallade stödgruppen på plats i

Groznyj.

Beslutet om stödgruppen föregicks av långvariga och tidvis svåra

förhandlingar inom OSSE. Ryssland utsattes för hård kritik av övriga

OSSE-stater för urskillningslös våldsanvändning Rysslands rätt att

ingripa för att säkerställa sin territoriella integritet ifrågasattes dock inte.

Ett flertal stater - däribland Sverige, flera andra EU-stater och USA -

påtalade att Ryssland inte följt Wiendokumentets regel att föranmäla

större truppförflyttning och inte heller den i december 1994 antagna nya

militärpolitiska uppförandekodens regler för urskillning och måttfullhet

vid militära insatser. Ryssland invände att uppförandekoden rättfärdigade,

eller rentav krävde att de författningsstridiga tjetjenska utbrytarstyrkoma

måste avväpnas

19

Vid ett flertal tillfällen och genom olika kanaler har omvärlden hårt Skr.

kritiserat de ryska truppernas urskillningslösa användning av tunga vapen 1995/96:164

mot civila och tjetjenemas tagande av gisslan. Stödgruppen består av sex

diplomater och officerare. Sverige har sedan gruppen etablerades haft en

officer på plats. Gruppens övergripande uppgift är att försöka bidra till

en politisk lösning av konflikten. Den skall också följa och rapportera om

mänskliga rättigheter och överträdelser mot dessa.

Förhandlingar mellan parterna inleddes under försommaren och fördes

längs tre spår: ett militärt, ett politiskt och ett ekonomiskt. OSSE:s

stödgrupp fungerade som medlare. I juli 1995 nåddes en överens-

kommelse om militära frågor innefattande eldupphör, awäpning av

tjetjenska förband, etappvist tillbakadragande av ryska trupper och

fangutväxling.

Genomförandet av överenskommelsen inleddes omedelbart, men gick

långsamt och avbröts gång på gång. Ömsesidiga anklagelser och ökad

våldsanvändning ledde så småningom till att parterna upphörde att följa

avtalet i oktober 1995. Man hade dessutom inte lyckats komma överens

om Tjetjeniens framtida status eller om de ekonomiska frågeställningarna

som bland annat rörde återuppbyggnadsarbetet. Sedan dess har inga

regelrätta förhandlingar kommit till stånd.

På grund av fortsatta strider och bristande politisk vilja hos berörda

parter har gruppens arbete tidvis varit mycket svårt att utföra.

Förhandlingar har avbrutits, liksom genomförandet av ingångna

överenskommelser. Stödgruppens rörelsefrihet har tidvis varit begränsad.

Tjetjenska rebeller har genomfört kidnappningar och tagit gisslan. Den

ryska regeringen har intagit en allt hårdare linje gentemot Tjetjenien. Den

ökande våldsanvändningen under de senaste månaderna utgör en dålig

grund för att på nytt få igång förhandlingar.

Det är tydligt att det inte finns någon godtagbar militär lösning på

denna politiska konflikt. Därför är det viktigt att OSSE:s stödgrupp finns

kvar. Den kan tjäna som ett stöd för en politisk lösning den dag parterna

visar sig vara redo, underlätta de kontakter mellan parterna som måste

tas, erbjuda en neutral plattform för förhandlingar, underlätta humanitära

organisationers arbete samt rapportera sakligt och neutralt till det

internationella samfundet. Ytterst utgör gruppens fortsatta närvaro ett

bevis på den vikt OSSE:s medlemsstater fäster vid en politisk lösning av

konflikten.

Sverige för en aktiv politik i Tjetjenienfrågan till förmån för en lösning

med politiska och inte militära medel

Den 31 mars 1996 presenterade president Jeltsin på rysk television en

tidigare aviserad fredsplan. Den ryska regeringen förklarade sig bland

annat villig till förhandlingar med en medlare. Den tjetjenska sidan

svarade att den föredrog direktförhandlingar med president Jeltsin.

3.9 Moldova

OSSE:s representation i Moldova upprättades i april 1993. Den skall

försöka få till stånd en varaktig politisk lösning av konflikten kring

20

utbrytarregionen Transnistrien i Moldova. Skr.

Representationen söker fa parterna att skapa en politisk ram för dialog 1995/96:164

och förhandlingar. Den söker vidare bistå parterna i konflikten med

expertis i konstitutionella frågor, till exempel om regionalt självstyre, och

i frågor om återvändande av flyktingar. Den skall uppmuntra intresserade

stater att bidra till förhandlingar om Transnistriens status och

tillbakadragande av de ryska trupper som är stationerade där. Dessutom

skall representationen ge råd i frågor som rör mänskliga rättigheter,

demokratisering och återvändande flyktingar.

Även om förhandlingarna om Transnistriens framtida status gått mycket

långsamt framåt, och tidvis stått still, förefaller parterna Moldova,

Transnistrien, Ryssland och Ukraina fast beslutna att fortsätta

förhandlingarna, med OSSE som aktiv medlare, i syfte att nå en politisk

lösning.

3.10 Ukraina

Representationen i Ukraina tillkom sommaren 1994. Den har upprättat

kontor i Kiev och på Krim. Dess främsta uppgift är att följa

förhandlingarna om Krims status och dess krav på lokalt ekonomiskt

självbestämmande. Representationen skall även följa utvecklingen för de

mänskliga rättigheterna samt bevaka massmediernas frihet.

Representationens rapportering under det senaste året har bland annat

fokuserat på konstitutionella frågor, krimtataremas situation och Ukrainas

ekonomiska utveckling.

3.11 Tadzjikistan

Inbördeskriget i Tadzjikistan, som upphörde för cirka tre år sedan, krävde

närmare 50.000 dödsoffer. Ingen varaktig politisk lösning har kunnat

uppnås. Tvärtom har häftiga strider blossat upp vid flera tillfällen mellan

regeringsstyrkor och oppositionen under det senaste året. En skör

vapenvila råder, men den bryts regelbundet av både regerings- och

oppositionsstyrkor.

Sedan tidigt 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad

Dusjanbe. Representationens huvuduppgifter är att befordra dialog och

förtroende mellan olika grupper, att uppmuntra respekt för mänskliga

rättigheter samt upprättandet av demokratiska institutioner. Under det

senaste året har representationen medverkat i utformningen av ett

nationellt organ för mänskliga rättigheter med ombudsmannafunktioner

När FN:s flyktingkommissariat planerade att lämna vissa områden i

Tadzjikistan fick OSSE-representationen i uppgift att följa

människorättsläget för återvändande flyktingar och tvångsförflyttade

personer i syfte att underlätta deras återkomst till det tadzjikiska

samhället. Representationen övertog då tre filialkontor från

flyktingkommissariatet i landets södra delar.

FN har medverkat till förhandlingar om att uppnå en politisk lösning på

21

konflikten. OSSE-representationen följer dessa fredssamtal Flera förslag Skr.

har presenterats för parterna, men få framsteg har gjorts, trots aktivt 1995/96:164

internationellt engagemang även från FN, Ryssland och Iran. Parterna i

konflikten har dock förklarat sig beredda att fortsätta en direkt dialog och

även förhandlingar inom en något bredare ram.

3.12 Georgien

På georgiskt territorium pågår två större konflikter. Både Abchasien och

Sydossetien har i flera år strävat efter självständighet från Georgien.

Dessa strävanden har lett till väpnade konflikter mellan Tbilisi och

utbrytarområdena. Striderna har förorsakat stora flyktingströmmar och

mycket mänskligt lidande. Även om stridshandlingama sedan ett par år

upphört är konflikterna fortfarande olösta.

Det internationella samfundet försöker aktivt utarbeta hållbara politiska

lösningar, där både Abchasien och Sydossetien ges viss autonomi men

där Georgiens territoriella integritet bevaras.

OSSE har en representation i Tbilisi sedan december 1992. Den består

av 17 diplomater och militärer. Georgien-representationen är OSSE:s näst

största efter representationen i Bosnien och Hercegovina. Det är den enda

som står i nära kontakt med och även övervakar en fredsbevarande

styrka.

Representationen söker främja förhandlingar mellan parterna i

konflikten om Sydossetien, men mandatet täcker även övriga delar av

Georgien. Under det gångna året har kontakterna mellan den sydossetiska

huvudstaden Tshkinvali och Tbilisi tidvis förbättrats, men under de

senaste månaderna har fredsprocessen åter stagnerat.

Representationen har även organiserat flera konferenser och seminarier

främst om rättsliga spörsmål. Tillsammans med ODIHR samordnade den

och deltog i den internationella övervakningen av de georgiska president-

och parlamentsvalen i december 1995. Representationen har vidare hjälpt

till att utarbeta olika lagförslag, till exempel om en ombuds-

mannainstitution. Dessutom har den med FN, som har mandat att

förhandla om konflikten rörande Abchasien, diskuterat förutsättningarna

för att upprätta ett gemensamt FN/OSSE-kontor för mänskliga rättigheter

i Suchumi.

3.13 Konflikten om Nagomo-Karabach och Minskgruppen

Sedan 1988 pågår en väpnad konflikt om enklaven Nagorno-Karabach,

som ligger i Azerbajdzjan, men har armenisk befolkningsmajoritet som

eftersträvar större självständighet. Azerbajdzjan accepterar endast

begränsad autonomi för enklaven. Konflikten har vållat stort mänskligt

lidande, med tiotusentals döda och över en miljon fördrivna och

flyktingar.

OSSE har sedan 1992 haft överläggningar med parterna inom den så

kallade Minskprocessen om en varaktig politisk lösning på konflikten

22

som skulle ge Nagomo-Karabach betydande autonomi men inom Skr.

Azerbajdzjans territorium. ESK beslöt 1992 att Minsk, Vitrysslands 1995/96:164

huvudstad, skulle bli säte för en fredskonferens för konflikten. Eftersom

förutsättningar att påbörja konferensen inte förelåg, bildades något senare

den så kallade Minskgruppen i syfte att förbereda konferensen.

Minskgruppen består av konfliktens parter och ett antal särskilt

intresserade OSSE-stater.

Sverige är medlem av Minskgruppen sedan dess tillkomst och fungerade

under ett drygt år som dess ordförande respektive samordförande. Sverige

sökte som ordförande kanalisera de parallella ryska fredsansträngningama

in i Minskprocessen. Sedan december 1994 har Minskgruppen ett

samordförandeskap. Sverige var således ordförande tillsammans med

Ryssland fram till april 1995 då Finland övertog Sveriges roll.

Samordförandeskapet har resulterat i en betydligt bättre samordning av

medl i ngsansträngni ngama.

Under förhandlingarna uttryckte parterna önskemål om att fa en

eventuell överenskommelse tryggad av verkligt internationella

fredsbevarande styrkor ledda av OSSE. Den svenske ordföranden

undersökte intresset bland OSSE-statema för en sådan operation.

Gensvaret var positivt och toppmötet i Budapest i december 1994 fattade

ett principbeslut om en fredsbevarande insats, under förutsättning av

konkreta framsteg i förhandlingsprocessen. En fredsbevarande militär

insats i Nagomo-Karabach skulle bli den första inom OSSE:s ram. En

militär stabsgrupp har etablerats av OSSE för att planera en eventuell

insats. Sverige är i princip berett att bidra med personal och/eller

finansiella resurser till en eventuell fredsbevarande insats i

N agomo-Karabach.

Trots intensiva förhandlingar och ansträngningar av både

samordförandeskapet och Minskgruppens medlemmar under det senaste

året har inget av de många förslag som förelagts partema kunnat

accepteras av samtliga. Betydelsefullt är dock att en informell vapenvila

råder i regionen sedan maj 1994, delvis framförhandlad av Ryssland och

det dåvarande svenska ordförandeskapet i Minskprocessen. Vidare har en

ramöverenskommelse om förtroendeskapande åtgärder ingåtts Armenien

och Azerbajdzjan har inlett direkta bilaterala konsultationer för att försöka

lösa de svåraste frågorna.

Samordförandeskapets ansträngningar kommer även framöver att

koncentreras på att stärka den existerande vapenvilan, att främja

förtroendeskapande åtgärder i synnerhet inom det humanitära området,

och att finna nya vägar för fortsatta förhandlingar om en fredlig

uppgörelse

23

4 Den parlamentariska församlingen Skr.

1995/96:164

OSSE:s parlamentariska församling höll i juli 1995 sitt fjärde möte i

Ottawa. Närmare 250 parlamentariker från 48 länder deltog i mötet, som

leddes av församlingens ordförande, talmannen i den belgiska senaten

Frank Swaelen.

Nästa möte med församlingen kommer att äga rum i Stockholm den 5-9

juli 1996.

Parlamentarikerförsamlingen inleds och avslutas med plenarmöten, men

huvuddelen av arbetet sker i tre utskott: för säkerhetsfrågor och andra

politiska frågor, för ekonomi samt för demokrati, mänskliga rättigheter

och humanitära frågor..

Parlamentariska församlingen behandlade bland annat situationen i

områden som Tjetjenien, Nagomo-Karabach och före detta Jugoslavien;

den ekonomiska omvandlingen i länderna i Central- och Östeuropa och

det tidigare Sovjetunionen, inbegripet frågor som rör en miljömässigt

hållbar utveckling, samt integration av nationella minoriteter i

samhällslivet.

På initiativ av de svenska parlamentarikerna gjorde mötet kritiska

uttalanden om mänskliga rättigheter i Turkiet och om Frankrikes beslut

att återuppta sina kärnvapenprov. Sveriges representanter bidrog också till

att det utvidgade säkerhetsbegreppet samt kvinnornas roll i den

ekonomiska och sociala utvecklingen i Central- och Östeuropa uppmärk-

sammades i slutdeklarationen.

Det var också ett svenskt initiativ att inför det kommande mötet i

Stockholm utreda möjligheterna till förbättrat samarbete om

flyktingmottagning, inbegripet frågor om kostnadsfördelning.

Liksom tidigare år uttalade församlingen ett önskemål om att OSSE:s

beslutsprocess förenklas genom att fler beslut fattas utan krav på

enhällighet.

24

5 Samverkan med enskilda organisationer

Skr.

1995/96:164

En konsekvens av det breda säkerhetsbegreppet är att OSSE har en öppen

inställning till samverkan med enskilda organisationer.

OSSE har valt en generös och obyråkratisk definition av enskilda

organisationer - och den enklast tänkbara, nämligen att som enskilda

organisationer betrakta alla som själva betecknar sig som sådana. Detta

kan innebära allt från udda enmansorganisationer till internationellt

anskrivna och sakkunniga rörelser.

Det är betecknande att det finns flera enskilda organisationer som redan

i sitt val av namn själva klart och tydligt markerar en anknytning till

OSSE. Eftersom OSSE:s vagga stod i Helsingfors har Helsingfors kommit

att bli ett kodord för en sådan frändskap med OSSE - som i

organisationsnamnen Internationella Helsingforsfederationen, Helsinki

Watch och den amerikanska Helsinki Commission - men OSSE:s utbyte

med enskilda organisationer omfattar givetvis många fler.

Det ligger i sakens natur att samverkan mellan ett mellanstatligt

samarbetsforum som OSSE och enskilda organisationer inte är problemfri.

Dels finns det bland OSSE:s deltagarstater vitt skilda uppfattningar om

värdet av - och riskerna med - samverkan med enskilda organisationer,

dels bildar dessa organisationer en brokig provkarta med högst varierande

intressegemenskap med OSSE.

Toppmötet i Budapest 1994 gav generalsekreteraren i uppdrag att utreda

hur OSSE:s samverkan med enskilda organisationer kunde förstärkas.

Generalsekreteraren redovisade i september 1995 ett antal praktiska

uppslag. Somliga förslag var nya, andra återgav snarare vad som varit

överenskommet ända sedan toppmötet i Helsingfors 1992 men egentligen

inte tillämpats.

På svenskt initiativ togs generalsekreterarens utredning upp till informell

diskussion i Wien inför ministerrådsmötet i december 1995, men

åsiktsskillnaderna mellan olika OSSE-stater gick inte att överbrygga på

den tid som då stod till buds.

Generalsekreterarens förslag har sålunda tills vidare inte resulterat i

några formella beslut. De kommer dock att på nytt aktualiseras inför

toppmötet i Lissabon 1996.

25

6 Ministerrådsmötet i Budapest

Ministerrådsmötet i Budapest i december 1995 var det femte i ordningen

sedan toppmötet i Paris 1990, som stadfäste Parisstadgan och lade

grunden för ett omorganiserat OSSE. Det dominerades dels av

diskussioner om situationen i det tidigare Jugoslavien i ljuset av OSSE:s

roll i de civila delarna av fredsavtalet för Bosnien och Hercegovina, dels

av frågan om en alleuropeisk säkerhetsmodell för det tjugoförsta

århundradet.

I en inledande geografisk och tematisk överblick över

OSSE-verksamheten beskrev dåvarande OSSE-ordföranden, den ungerske

utrikesministern Kovacs, det gångna året på följande sätt. OSSE:s struktur

som en övergripande, allomfattande europeisk säkerhetsorganisation hade

ytterligare befästs genom att verksamheten än mer inriktats på

konfliktförebyggande, krishantering och normalisering av det civila

samhället, däri inräknat uppbyggnad eller återuppbyggnad av

demokratiska institutioner. OSSE:s fältrepresentationers verksamhet

spänner över hela detta spektrum. Dessa har som instrument för preventiv

diplomati och medling i flera fall bidragit till att främja stabiliteten och

säkerheten där de är verksamma.

Genom att ställa medlare och sakkunskap till förfogande för parterna i

olika konflikter - i form av bland annat OSSE:s Kontor för demokratiska

institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), minoritetskommissarien

(HCNM) och personliga representanter för ordföranden - har OSSE

medverkat till ökad insyn, bättre samarbetsklimat och fördjupad

demokratisk värdegemenskap inom och mellan OSSE-statema. De knappa

resurser OSSE förfogar över försvårar ibland verkställandet av fattade

beslut. OSSE:s reguljära budget uppgick under året till knappt 210

miljoner kronor. Till detta kommer dock avsevärda resurser som

medlemsländerna ställer till OSSE:s förfogande i form av personal och

frivilliga bidrag.

Den allmänna debatten vid ministerrådet handlade om vilken roll OSSE

kunde spela för att bringa fred, demokrati och trygghet till Bosnien och

Hercegovina liksom om behovet av att stärka existerande

säkerhetsstrukturer och ersätta institutionella revirstrider med samarbete

och långsiktigt tänkande - bland annat i form av en ny säkerhetsmodell

för det tjugoförsta århundradet

Olika OSSE-länder varnade för latenta konflikthärdar där aggressiv

nationalism och etniska motsättningar hotar att spränga existerande

statsbildningar. Flera länder - främst från Central- och Östeuropa - valde

att framhäva de ekonomiska, tekniska, kulturella och vetenskapliga

aspekterna av säkerhetspolitiskt samarbete.

Alla OSSE-stater som tog till orda under dagordningspunkten om det

tidigare Jugoslavien gav sitt stöd till fredsavtalet för Bosnien och

Hercegovina och till de uppgifter som däri tilldelats OSSE.

Organisationen befanns stå inför sin största utmaning hittills. För att

OSSE skulle kunna bemästra denna utmaning krävdes att

medlemsstaterna erbjöd nödvändigt politiskt och materiellt stöd och att

insatserna samordnades med andra internationella organ.

Skr.

1995/96:164

26

Denna samstämmighet återspeglades i ministerrådets beslut att upprätta Skr.

en representation i Bosnien och Hercegovina för att ta sig an de uppgifter 1995/96:164

som OSSE fatt i Daytonavtalet. OSSE skall underlätta och övervaka

allmänna val, övervaka parternas efterlevnad av åtaganden rörande

mänskliga fri- och rättigheter och bistå parterna i förhandlingar om och

tillämpning av förtroendeskapande åtgärder och annan rustningskontroll

Ministerrådet välkomnade ett av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén

presenterat svenskt initiativ att sammankalla ett internationellt expertmöte

i Stockholm för att förbereda valen i Bosnien och Hercegovina.

Vad gäller konflikten om den etniskt armeniskdominerade enklaven

Nagomo-Karabach i Azerbajdzjan uppmanade ministerrådet partema att

intensifiera sina direktkontakter och beslutade att fortsätta förhandlingarna

inom OSSE:s ram - den så kallade Minskprocessen - vilka syftar till att

nå en varaktig fredlig lösning av konflikten. Konkreta framsteg i

förhandlingarna är en förutsättning för att sända en multinationell

fredsbevarande OSSE-styrka till regionen i enlighet med principbeslutet

från toppmötet i Budapest 1994.

Ministerrådet bekräftade också att Danmark övertar ordförandeskapet

för OSSE 1997 efter Schweiz, som innehar detta under 1996. Därtill

beslutade ministerrådet förlänga mandatet för Max van der Stoel som

OSSE:s minoritetskommissarie med tre år. I övrigt är det värt att notera

att det var första gången som Makedonien deltog som likaberättigad med

övriga OSSE-stater

27

7 OSSE inför toppmötet i Lissabon Skr.

1995/96:164

Toppmöten inom OSSE har sedan det nya OSSE började ta form ägt rum

vartannat år: Paris 1990, Helsingfors 1992, Budapest 1994 och, härnäst,

Lissabon 1996.

Ministerrådet har sedan 1993 mötts endast de år toppmöten inte ägt

rum. Därmed har ett mönster tagit form som innebär ett högnivåmöte mot

slutet av varje år, det vill säga mot slutet av varje ordförandeperiod.

Arbetet inom OSSE tenderar att koncentreras på förberedelser inför och

genomförande av beslut från dessa högnivåmöten, framför allt

toppmötena. Tillkomsten av permanenta rådet som navet i den löpande

verksamheten och utvidgningen av OSSE.s operativa konflikthantering

har lett till att högnivåmötena alltmer inriktas på principiella och mer

övergripande frågor.

Toppmötet i Lissabon äger rum i början av december 1996. Av allt att

döma kommer dess förlopp och resultat att huvudsakligen bestämmas av

tre centrala frågor.

A. Hur kommer OSSE:s uppdrag i Bosnien och Hercegovina att

utfalla? Hur utvecklas OSSE:s operativa roll?

Toppmötesdeltagamas syn på OSSE:s användbarhet som ett av

huvudinstrumenten i hanteringen av kriser och konflikter i Europa

kommer att starkt färgas av hur OSSE i praktiken lyckas med sitt uppdrag

i Bosnien och Hercegovina, med förberedelserna för och genomförandet

av valen i landet, med efterlevnaden av de militära överenskommelser

som Daytonavtalet förutser och med uppbyggnaden av ett rättssamhälle,

där de mänskliga rättigheterna respekteras.

OSSE:s framtida roll påverkas givetvis också av hur de militära

bestämmelserna i själva fredsavtalet tillämpas och efterlevs Toppmötet

i Lissabon infaller vid utgången av nuvarande mandat för den

mångnationella militära styrkans (IFOR) närvaro i området.

Självklart kommer också OSSE:s övriga operativa verksamhet, det vill

säga främst representationerna, att ha betydelse för hur organisationen

värderas. Speciellt intressant är därvid hur OSSE:s fortsatta roll i hur

konflikten i Tjetjenien kommer att gestalta sig. Vad gäller OSSE:s

förmåga att genomföra fredsbevarande operationer bedömer regeringen

det vara osäkert om det relativa dödläget i förberedelserna för en

fredsbevarande insats i Nagomo-Karabach kommer att kunna brytas före

Lissabon-mötet.

B. Vart leder diskussionen inom OSSE om en säkerhetsmodell för det

tjugoförsta århundradet?

Den pågående etappen i diskussionen om säkerhetsmodellen för det

tjugoförsta århundradet är tänkt att avslutas vid toppmötet i Lissabon i

december 1996.

I den mån denna diskussion leder till konkreta beslutsrekommendationer

kommer dessa att handla om att närmare definiera OSSE:s roll i den

28

europeiska säkerhetsarkitekturen och stärka dess operativa användbarhet. Skr.

Denna fråga är intimt förbunden med flertalet central- och östeuropeiska 1995/96:164

staters strävan att bli medlemmar i NATO, med NATO-ländemas

överväganden om utvidgning av alliansen och med Rysslands farhågor för

och motstånd mot en sådan utvidgning.

Ett viktigt inslag i säkerhetsmodellen blir att bygga förtroende, inte

minst för att överbrygga den förtroendeklyfta som nu uppstått mellan

NATO och Ryssland. Här är såväl själva processen som dess slutresultat

viktiga. Det är därför angeläget att den fortsatta diskussionen om

säkerhetsmodellen blir balanserad och konstruktiv. Inte minst Europeiska

unionens bidrag blir väsentligt. Sverige samverkar nära med övriga

EU-länder för att ge konkreta bidrag till säkerhetsmodellen.

Även frågan om hur OSSE:s förhållande till inomregionala organ som

Östersjörådet utvecklas kommer att ha betydelse.

C. Hur kommer problemen med CFE-avtalets genomförande att

hanteras under och efter avtalets uppfoljningskonferens i maj?

Även om tidsperspektivet kan vara osäkert, bör man räkna med

möjligheten att Lissabonmötet stadfäster mandat för en ny omgång

förhandlingar om rustningskontroll i vilken alla OSSE-stater deltar.

Förhandlingar om ett sådant mandat kan komma att inledas redan före

Lissabonmötet. Sverige, som står utanför CFE-avtalet, skulle där sannolikt

ställas inför känsliga avvägningar. Utvecklingen i denna fråga kommer

i sin tur att starkt påverka annan europeisk rustningskontroll och

nedrustning inom OSSE:s ram

Regeringen vill fästa riksdagens uppmärksamhet vid dessa tre

huvudfrågor inför toppmötet i Lissabon därför att de har uppenbar

säkerhetspolitisk betydelse för Sverige.

29

Skr

1995/96:164

OSSEs medlemsländer

Albanien

Andorra

Armenien

Azerbajdzjan

Belgien

Bosnien och Hercegovina

Bulgarien

Canada

Cypern

Danmark

Estland

Finland

Frankrike

Georgien

Grekland

Heliga Stolen

Irland

Island

Italien

Jugoslavien (den socialistiska federativa

republiken Jugoslavien)*

Kazakstan

Kirgizistan

Kroatien

Lettland

Liechtenstein

Litauen

Luxemburg

* Den socialistiska federativa republiken

Jugslavien avstängdes 1992 från att delta i

OSSE:s möten.

Makedonien (den tidigare jugoslaviska

republiken Makedonien)

Malta

Moldova

Monaco

Nederländerna

Norge

Polen

Portugal

Rumänien

Ryssland

San Marino

Schweiz

Slovenien

Slovakien

Spanien

Storbritannien

Sverige

Tadzjikistan

Tjeckien

Turkiet

Turkmenistan

Tyskland

Ukraina

Ungern

USA

Uzbekistan

Vitryssland

Österrike

30

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996

Skr.

1995/96:164

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,

Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,

Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,

Messing

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Regeringen beslutar skrivelse 1995/1996:164 Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) år 1996.

31

OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet

gotab 49850, Stockholm 1996