Prop. 1995/96:190

Regeringens skrivelse

1995/96:190

Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1995

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Bommersvik den 24 mars 1996

Göran Persson

Lena Hjelm-Wallén

(Utrikesdepartementet)

Skr.

1995/96:190

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen

under 1995 i enlighet med riksdagsordningens 3 kap. 6 §. Skrivelsen

behandlar Europeiska unionens övergripande politiska och institutionella

utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetsområdet, unionens

förbindelser med omvärlden samt det inrikes och rättsliga samarbetet.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

Innehållsförteckning

Skr. 1995/96:190

SAMMANFATTNING

DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE POLITISKA

OCH INSTITUTIONELLA UTVECKLINGEN

I EUROPEISKA UNIONEN

1 Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i EU.......... 18

1.1 De nya medlemsstaterna..................... 18

1.2 Sverige som ny medlemsstat.................. 18

1.2.1 Utgångspunkter ............................... 19

1.2.2 Sveriges prioriterade frågor.............. 19

1.2.3 Erfarenheter av Sveriges första

medlemskapsår ...................... 19

1.2.4 EU-medlemskapets inverkan på

statsförvaltningens organisation och

arbetsformer ........................ 20

2 Europeiska rådets möten......................... 21

2.1 Mötet i Cannes........................... 21

2.1.1 EMU ............................. 21

2.1.2 Sysselsättning ....................... 22

2.1.3 Utvidgning .............. 22

2.1.4 Yttre förbindelser..................... 22

2.1.5 Övrigt............................. 22

2.2 Mötet i Madrid........................... 23

2.2.1 EMU ............................. 23

2.2.2 Sysselsättning ....................... 23

2.2.3 Utvidgning ......................... 23

2.2.4 Yttre förbindelser..................... 24

2.2.5 Övrigt............................. 24

3 Medelhavskonferensen .......................... 24

3.1 Medelhavspolitiken........................ 24

3.2 Politiskt samarbete ........................ 25

3.3 Handel................................. 25

3.4 Bistånd ................................ 25

3.5 ”Den mänskliga dimensionen” ................ 26

4 Regeringskonferensen 1996 ....................... 26

4.1 Bakgrund............................... 26

4.2 Reflektionsgruppen ........................ 26

4.2.1 Mandatet........................... 27

4.2.2 Slutrapporten........................ 27 2

4.3 Institutionernas och andra EU-organs synpunkter Skr. 1995/96:190

inför regeringskonferensen................... 28

4.4 Svenska förberedelser och samrådet med riksdagen . . 30

5 Institutionella frågor............................ 31

5.1 Rådet.................................. 31

5.1.1 Övrigt............................. 31

5.2 Kommissionen

5.2.1 Ledamöter.......................... 31

5.2.2 Kommissionens arbetsprogram............ 32

5.2.3 Genomförandet av EMU................ 32

5.2.4 Det sociala området................... 32

5.2.5 Europeisk konkurrenskraft............... 32

5.2.6 Övrigt............................. 33

5.3 Europaparlamentet......................... 33

5.3.1 Ledamöter.......................... 33

5.3.2 Verksamhet......................... 34

5.4 EG-domstolen............................ 35

5.4.1 Bakgrund .......................... 35

5.4.2 Svenska mål ........................ 36

5.5 Revisionsrätten........................... 36

5.5.1 Bakgrund .......................... 36

5.5.2 Årsrapporten, den årliga förklaringen och

särskilda rapporter ................... 37

5.6 Ekonomiska och sociala kommittén - ESK........ 37

5.7 Regionkommittén ......................... 38

5.8 Europeiska investeringsbanken och Europeiska

investeringsfonden......................... 39

5.9 Språkfrågan ............................. 39

5.9.1 Svenska språket i EU.................. 39

5.9.2 Rådets förordning nr 1 om officiella språk ... 40

5.9.3 Brist på tolkar och översättare............ 40

5.10 Rekrytering av svenskar till EU-institutionema

under 1995 .............................. 41

5.10.1 Inledning...................... 41

5.10.2 Organisationen för det svenska EU-

rekryteringsarbetet ............... 41

5.10.3 Chefstjänster ................... 41

5.10.4 Övriga fasta tjänster .............. 42

5.10.5 Svenskt inflytande ............... 42

5.10.6 Fördelningen av tjänster mellan

kvinnor och män ................ 43

5.10.7 Nationella experter i kommissionen

och rådssekretariatet .............. 43

6 Subsidiaritet, insyn och öppenhet................... 43

6.1 Subsidiaritet och proportionalitet............... 43

6.2 Öppenhet och insyn........................ 44 3

6.3 Öppenhet i rådets arbete..................... 45

6.3.1 Nya steg mot öppenhet................. 45 Skr. 1995/96:190

6.3.2 Rådets nya uppförandekodex............. 46

6.4 Öppenhet i kommissionens arbete ............. 47

6.5 Svenskt förslag om en fördragsreglerad

offentlighetsprincip ........................ 47

7 EG:s budget.................................. 48

7.1 Avgiften till EG-budgeten ................... 48

7.2 EG-budgeten under 1995 .................... 50

8 EU:s utvidgning............................... 50

DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA

SAMARBETSOMRÅDET

9 Den gemensamma varumarknaden .................. 54

9.1 Tekniska handelshinder ..................... 55

9.1.1 Informationsproceduren ................ 55

9.1.2 Harmoniserad lagstiftning............... 55

9.1.3 EU:s helhetssyn på provning och certifiering . . 57

9.2 Livsmedelsfrågor.......................... 58

9.2.1 Tillsatser i livsmedel .................. 59

9.2.2 Aromämnen ........................ 59

9.2.3 Tillsatser i traditionella livsmedel.......... 59

9.2.4 Märkning av livsmedel................. 60

9.2.5 Livsmedel för särskilda näringsändamål ..... 60

9.2.6 Bekämpningsmedelsrester............... 60

9.2.7 Nya livsmedel ...................... 60

9.2.8 Naturliga mineralvatten................. 61

9.2.9 Veterinära livsmedelsfrågor.............. 61

9.3 Offentlig upphandling ...................... 61

9.3.1 Allmänt ........................... 61

9.3.2 WTO-anpassningen ................... 62

9.4 Konkurrensfrågor ......................... 62

9.5 Statsstöd ............................... 63

9.6 Avreglering och regelreformering .............. 64

9.7 Skatteharmonisering........................ 64

9.7.1 Koldioxid och energiskatt............... 64

9.7.2 EG:s andra momsförenklingsdirektiv ....... 65

9.8 Tullunionen ............................. 65

9.8.1 Bakgrund .......................... 65

9.8.2 Åtgärdsprogram for tullfrågor i gemenskapen

(Tull 2000)......................... 66

9.8.3 Resolution om datorisering av

transiteringsordningar.................. 67

9.8.4 Tillämpning av undantag för

exportdeklaration..................... 67 4

9.8.5 Svensk-norska gränstullsamarbetet......... 67

9.9 Byggfrågor.............................. 68 Skr. 1995/96:190

10 Tjänstemarknaden.............................. 68

10.1 Finansiella tjänster......................... 69

10.1.1 Bank och kreditväsendet ........... 69

10.1.2 Försäkringsväsendet .............. 70

10.1.3 Värdepappersmarknaden ........... 70

10.2 Telekommunikationer ...................... 71

10.2.1 Transeuropeiska nätverk på

teleområdet (TEN) ............... 72

10.3 Postfrågor............................... 73

10.4 Turism................................. 74

11 Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknads- och

sociala frågor................................. 75

11.1 Schengenavtalet .......................... 75

11.2 Den sociala dimensionen .................... 76

11.3 Arbetsmarknadsfrågor...................... 77

11.4 Arbetsmiljöfrågor ......................... 78

11.4.1 Användning av arbetsutrustning...... 78

11.4.2 Rådsbeslut om delar av det fjärde

handlingsprogrammet för

arbetsmiljöområdet............... 78

11.5 Arbetsrätt............................... 79

11.5.1 Utstationering av arbetstagare........ 79

11.5.2 Direktivet om europeiska företagsråd .. 79

11.5.3 Överlåtelsedirektivet.............. 80

11.5.4 Förslaget till direktiv om deltids- och

visstidsanställda................. 80

11.5.5 Föräldraledighet................. 81

11.6 Social trygghet ........................... 81

11.7 Jämställdhet mellan kvinnor och män ........... 82

11.8 Folkhälsa............................... 83

11.8.1 Narkotika...................... 83

11.8.2 N arkotikafrågor utanför

folkhälsoområdet ................ 84

11.9 Samarbetsprogram på det sociala området ........ 84

11.10 Ungdomsfrågor........................... 85

11.11 Idrottsfrågor............................. 86

12 Transportpolitik ............................... 86

12.1 Landtransporter................ 87

12.2 Inre vattenvägar ................... 90

12.3 Sjöfart................................. 91

12.4 Luftfart ................................ 92

12.5 Transeuropeiska nätverk för transporter.......... 94

12.6 Transport av farligt gods .................... 94

13 Den ekonomiska och monetära unionen............... 95 Skr. 1995/96:190

13.1 EMU-processen under 1995 .................. 95

13.1.1 Inledning...................... 95

13.1.2 Förberedelser för den tredje etappen

av EMU ...................... 95

13.1.3 Förfarandet vid alltför stora underskott . 96

13.1.4 Allmänna riktlinjer för

den ekonomiska politiken .......... 96

13.1.5 Utredning om EMU .............. 96

13.2 Scenariot för införandet av den gemensamma

valutan................................. 97

13.3 Verksamheten i Europeiska monetära institutet

EMI).................................. 98

13.4 Det svenska konvergensprogrammet ............ 99

14 Tillväxt och sysselsättning....................... 100

14.1 Handlingsplanen om tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning ........................... 100

14.1.1 Ekonomisk politik............... 100

14.1.2 Sysselsättning.................. 101

14.1.3 Små och medelstora företag........ 101

14.1.4 Inre marknaden, administrativ/rättslig

förenkling och konkurrenskraft...... 101

14.1.5 TEN - transeuropeiska nätverk...... 102

14.1.6 Informationssamhället............ 103

14.1.7 Forskning och utveckling.......... 103

14.1.8 Dialog mellan arbetsmarknadens

parter ....................... 103

14.1.9 Den audiovisuella sektorn ......... 103

14.2 Sveriges agerande i sysselsättningsfrågorna i EU ... 104

14.2.1 Svenska prioriteringar............ 104

14.2.2 Det svenska nationella

sysselsättningsprogrammet......... 105

15 Näringspolitik ............................... 106

15.1 Näringspolitikens inriktning ................. 106

15.2 Småföretagspolitik........................ 107

15.3 Branschfrågor........................... 108

15.4 Kol- och stålfrågor ....................... 109

15.5 Kooperativa frågor ....................... 109

16 Energipolitik ................................ 110

16.1 Den inre marknaden för el.................. 110

16.2 Vitboken om energipolitik .................. 111

16.3 Transeuropeiska nätverk för energi ............ 112

16.4 Övriga energifrågor....................... 113

17 Jordbrukspolitik.............................. 113

17.1 EU:s jordbrukspolitik...................... 113

17.2 Regional-och miljöfrågor................... 115 Skr. 1995/96:190

17.3 Animaliefrågor.......................... 116

17.4 Vegetabiliefrågor......................... 117

17.5 Djurhälsa och djurmiljö.................... 119

18 Fiskepolitik ................................. 120

18.1 Externa resurser ......................... 120

18.2 Interna resurser.......................... 121

18.3 Marknadsfrågor.......................... 122

18.4 Strukturfrågor........................... 122

19 Regional- och strukturpolitik ..................... 122

19.1 Allmänt............................... 122

19.2 Målområden............................ 123

19.2.1 Mål 2 ....................... 125

19.2.2 Mål 3 ....................... 125

19.2.3 Mål 4 ....................... 126

19.2.4 Mål 5a ...................... 127

19.2.5 Mål 5b ...................... 127

19.2.6 Mål 6 ....................... 127

19.3 Gemenskapsinitiativ....................... 128

20 Utbildning och forskning........................ 129

20.1 Allmänt............................... 129

20.2 Utbildning ............................. 129

20.2.1 Utbildningsprogrammen........... 129

20.2.2 Europeiska året för livslångt lärande . . 130

20.2.3 Nya initiativ från kommissionen..... 130

20.2.4 Initiativ från ordförandeländerna..... 131

20.2.5 Internationellt samarbete .......... 132

20.2.6 Övriga utbildningsfrågor .......... 133

20.3 Forskning.............................. 133

20.3.1 Fjärde ramprogrammet ........... 133

20.3.2 Tillägg till det fjärde ramprogrammet . 133

20.3.3 Internationellt samarbete .......... 134

20.3.4 Samarbete inom fusionsforskning .... 135

20.3.5 Övriga forskningsfrågor........... 135

21 Kultur och medier ............................ 136

21.1 Allmänt om kultur och medier ............... 136

21.2 Kulturprogram .......................... 136

21.3 Medieprogram m.m....................... 138

21.4 Direktiv......................... 138

21.5 Övriga frågor ........................... 139

22 Miljöfrågor ................................. 139

22.1 Allmänt om EG:s miljöarbete................ 139

22.2 Den svenska strategin för miljöarbetet.......... 140

22.3 Utvecklingen på de prioriterade områdena ....... 140

22.3.1 Försurning och klimatpåverkan...... 140 Skr. 1995/96:190

22.3.2 Kemikalier och bekämpningsmedel . . . 142

22.3.3 Kretsloppsanpassning ............ 142

22.3.4 Biologisk mångfald och naturvård .... 143

22.4 Övriga frågor........................... 143

22.4.1 Miljökonsekvensbeskrivningar...... 143

22.4.2 LIFE och gemensamma miljöprojekt . . 144

22.4.3 Räddningstjänst, farlig industriell

verksamhet ................... 144

22.4.4 Kärnsäkerhet och strålskydd........ 145

23 Konsumentfrågor ............................. 145

23.1 Allmänt............................... 145

23.2 Viktigare direktiv och resolutioner............. 145

23.3 Det konsumentpolitiska handlingsprogrammet..... 147

23.4 Skrivelse om konsumentpolitiken i EU - mål och

inriktning för det svenska arbetet ............. 147

24 Civilrätt m.m................................ 147

24.1 Bolagsrätt.............................. 148

24.2 Immaterialrättsliga frågor................... 148

24.2.1 Mönsterskydd.................. 148

24.2.2 Tilläggsskydd för växtskyddsmedel ... 149

24.2.3 Växtförädlarrätt ................ 150

24.2.4 Rättsligt skydd för databaser ....... 150

24.2.5 Rättsligt skydd för bioteknologiska

uppfinningar................... 150

24.3 Distansavtal ............................ 151

24.4 Dataskydd ............................. 151

24.5 Etableringsrätt för advokater................. 152

DEL 3 EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED

OMVÄRLDEN

25 Yttre förbindelser - allmänt...................... 154

25.1 Utrikes- och säkerhetspolitik................. 154

25.1.1 Säkerhetspolitik ................ 155

25.1.2 Mänskliga rättigheter............. 155

25.1.3 Nedrustning................... 156

25.1.4 Icke-spridning ................. 157

25.1.5 FN ......................... 157

25.1.6 Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE)........ 158

25.1.7 Exportkontroll av strategiska

produkter..................... 159

25.2 Den gemensamma handelspolitiken............ 160

25.2.1 Världshandelsorganisationen WTO . . . 160 8

25.2.2 De transatlantiska

handelsförbindelserna ............ 161 Skr. 1995/96:190

25.2.3 UNCTAD/GSP och råvarusamarbete . . 161

25.2.4 Övriga internationella förhandlingar . . 162

25.2.5 Ökad frihandel................. 164

25.2.6 Exportkrediter ................. 164

25.3 EU:s utvecklingssamarbete.................. 165

25.3.1 Humanitärt bistånd och

återuppbyggnadsbistånd........... 165

25.3.2 Samarbete med enskilda

organisationer.................. 166

25.3.3 Livsmedelsbistånd............... 166

25.3.4 Jämställdhetsfrågor.............. 166

25.3.5 Upphandlingsfrågor.............. 167

25.3.6 Samarbete om reformer av FN:s

biståndsverksamhet.............. 167

25.3.7 Övriga biståndsfrågor ............ 168

25.3.8 Makrofinansiellt stöd samt Europeiska

investeringsbankens (EIB)

utlåning till tredje land ........... 169

26 EU:s bilaterala och regionala förbindelser............ 169

26.1 EFTA och EES - Norge, Island och Schweiz..... 169

26.2 De baltiska staterna....................... 171

26.3 Östersjöregionen......................... 172

26.4 Central- och Östeuropa .................... 173

26.5 Ryssland samt övriga OSS-stater.............. 174

26.6 Före detta Jugoslavien..................... 177

26.7 Medelhavsländerna - Maghreb/Mashrek......... 179

26.8 Mellanöstern............................ 180

26.9 USA och Kanada ........................ 182

26.10 Japan................................. 183

26.11 Gulfstatema ............................ 184

26.12 Afrika, Västindien, Stillahavsområdet (AVS-

ländema) och Sydafrika.................... 185

26.13 Asien................................. 187

26.14 Australien och Nya Zeeland................. 189

26.15 Latinamerika............................ 190

DEL 4 SAMARBETE I RÄTTSLIGA OCH

INRIKES FRÅGOR

27 Polisiärt och rättsligt samarbete samt tullsamarbete...... 192

27.1 Europolkonventionen...................... 193

27.2 Narkotika och organiserad brottslighet ......... 193

27.3 Polissamarbete .......................... 194

27.4 Terrorism.............................. 195

27.5 Brottsförebyggande arbete .................. 195 9

27.6 ElS-konventionen ........................ 195

27.7 CIS-konventionen ........................ 196 Skr. 1995/96:190

28 Civil- och straffrättsligt samarbete ................. 196

28.1 Sverige tillträder Brysselkonvention och

Romkonventionen........................ 197

28.2 Brysselkonvention II ...................... 197

28.3 Utlämningsfrågor ........................ 198

28.4 Konventionen om insolvensförfaranden (konkurs-

konventionen) ........................... 198

28.5 Delgivningskonventionen................... 199

28.6 Återkallelse av körkort..................... 199

28.7 Internationell organiserad brottslighet........... 200

28.7.1 Rasism och främlingsfientlighet..... 200

28.8 Inbördes rättshjälp i brottmål ................ 200

29 Gränskontroller, invandring och asyl................ 200

29.1 Yttre gränskontrollkonventionen .............. 201

29.2 Dublinkonventionen....................... 201

29.3 Tredjelandsmedborgares rätt att resa in och bosätta

sig i EU............................... 201

29.4 Asylpolitiken ................... 202

29.5 Viseringspolitiken........................ 202

29.6 Illegal invandring ........................ 203

29.7 Övrigt ................................ 203

30 Åtgärder mot fusk och bedrägeri m.m............... 203

30.1 Inledning.............................. 203

30.2 Konventionen om skydd av gemenskapernas

finansiella intressen....................... 204

30.3 Förordningen om skydd av gemenskapernas

finansiella intressen....................... 205

30.4 Andra åtgärder för ett förstärkt skydd av EU:s

medel ................................ 206

30.4.1 Redovisning av nationella åtgärder . . . 206

30.4.2 Revisionsrättens iakttagelser........ 206

Bilaga 1: Viktigare rättsakter antagna av rådet under 1995 . . . 207

Bilaga 2: De viktigaste avtalen och

överenskommelserna med tredje land........... 218

Bilaga 3: Gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt GUSP-

deklarationer............................ 219

10

Bilaga 4: EG-budgeten 1995 ........................ 225

Bilaga 5:

Statistik över Sveriges handel Skr. 1995/96:190

med EU:s medlemsländer................... 226

Bilaga 6.1:

Slutsatser från Europeiska rådets möte i Essen .... 228

Bilaga 6.2:

Slutsatser från Europeiska rådets möte i Cannes . . . 253

Bilaga 6.3:

Slutsatser från Europeiska rådets möte i Madrid . . . 282

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1996 341

11

SAMMANFATTNING

Skr. 1995/96:190

Europa och Europeiska unionen står vid mitten av nittiotalet i en

brytningstid. Maastrichtfördraget antogs den 1 november 1993 och

breddade den europeiska integrationen till nya områden. Sverige, Finland

och Österrike inträdde den 1 januari 1995 i EU. Inför årtiondets slut

samlar sig unionen inför nya och avgörande utmaningar. De grundläg-

gande målen — solidaritet, fred och säkerhet, ekonomiska och sociala

framsteg - är lika aktuella som någonsin.

Samtidigt som EU har utvidgats och står inför en fortsatt utvidgning

fördjupas samarbetet inom unionen. Europas folk förs närmare varandra.

När det europeiska samarbetet åter går in i en mer dynamisk period har

Sverige, som fullvärdig medlem i EU, fått ett större inflytande över den

europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid.

Sveriges inträde i Europeiska unionen

Genom Sveriges, Finlands och Österrikes medlemskap har EU:s befolk-

ning ökat med 21 miljoner invånare till 366 miljoner invånare och

landytan har ökat med 37 procent. Nordeuropa och Östersjöområdet har

fatt en ny roll i EU.

Sverige trädde som nytt medlemsland in i EU:s pågående berednings-

och förhandlingsprocess. Redan under detta år har Sverige fatt konkret

gehör för sina synpunkter i många frågor. Erfarenheten har också visat att

små medlemsländer har goda möjligheter till inflytande när de är väl

förberedda och argumenterar för genomtänkta förslag. Den sammantagna

erfarenheten är att Sverige kan påverka i EU. Med konsekvens och

fasthet, med samverkan med andra medlemsländer och med vilja att bidra

till gemensamma europeiska lösningar, kan ett för Sverige betydande

inflytande nås över unionens gemensamma politik.

Regeringen har i bl.a. 1995 års regeringsförklaring angett vilka områden

som ges hög prioritet i EU-arbetet, nämligen sysselsättning och tillväxt,

en hög skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i EU:s institutioner,

jämställdhet mellan kvinnor och män, större inflytande för konsumenterna,

regional utjämning, frihandel, östutvidgningen, fred i det forna Jugo-

slavien, kampen mot internationell brottslighet inklusive narkotikabekämp-

ning, fusk och bedrägeri med gemenskapsmedel samt samarbetet inom

Östersjöområdet.

Frågan om det svenska språkets ställning har drivits konsekvent inom

samtliga institutioner. Vidare har Sverige lagt stor vikt vid att den

tilldelade kvoten av svenska tjänstemän vid EU:s institutioner uppfylls

och att unionens personalpolitik främjar jämställdhet mellan könen.

Tillväxt och sysselsättning, ekonomisk och monetär union, öppenhets-

frågan och 1996 års regeringskonferens

Vid toppmötena i Cannes i juni 1995 och i Madrid i december 1995

behandlades bl.a. sysselsättning och tillväxt, den ekonomiska och

12

monetära unionen (EMU) och utvidgningen. Kampen mot arbetslösheten Skr. 1995/96:190

fastställdes i Madrid som ”det huvudsakliga sociala, ekonomiska och

politiska målet för EU:s medlemsländer”.

Arbetet för sysselsättning och tillväxt har lett fram till rekom-

mendationer till medlemsländerna att koncentrera sina sysselsättnings-

främjande åtgärder till fem nyckelområden. Sverige har förordat att arbetet

inriktas på de områden som skall stärka arbetskraftens kompetens och

företagens konkurrenskraft samt öka arbetskraftens rörlighet på arbets-

marknaden, såväl geografiskt som yrkesmässigt.

En annan viktig del av EU:s åtgärder för att skapa tillväxt, syssel-

sättning och konkurrenskraft är satsningen på de s.k. transeuropeiska

nätverken inom sektorerna transport, telekommunikationer och energi. Ett

omfattande arbete har bedrivits under året, men några slutliga beslut har

inte fattats.

De små och medelstora företagen spelar enligt svensk uppfattning en

viktig roll i arbetet med att åstadkomma tillväxt och sysselsättning. Inom

EU bedrivs ett omfattande samarbete inom detta område, bl.a. i form av

ett särskilt program för dessa företag.

När det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) fastslog

stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möten i Cannes och

Madrid att EMU:s tredje fas skall inledas den 1 januari 1999. Man antog

även ett scenario för införandet av den gemensamma valutan, ”euro”.

Sverige redovisade under 1995 i sitt konvergensprogram hur man avser

att uppnå de s.k. konvergenskriterierna. Det svenska konvergens-

programmet mottogs väl av rådet.

En av de frågor som Sverige särskilt drivit under 1995 har gällt

öppenheten, framför allt i rådets arbete. Genom inte minst svenska och

danska ansträngningar har öppenhetsfrågoma nu en given plats på EU:s

dagordning. En av framgångarna det första året är att resultatet från rådets

omröstningar i lagstiftningsärenden alltid skall offentliggöras. Dessutom

skall protokoll samt förklaringar som EU-ländema avger om beslutade

rättsakter förutsättas vara offentliga om inte ett enskilt medlemsland begär

motsatsen.

Den regeringskonferens som skall se över och revidera EU:s grund-

läggande fördrag har förberetts av en reflektionsgrupp bestående av

företrädare för samtliga medlemsstater. I den slutrapport som reflektions-

gruppen överlämnade vid Europeiska rådets möte i Madrid analyseras och

presenteras olika lösningar och konsekvenser av eventuella fördrags-

ändringar.

Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet

En stor del av det ekonomiska samarbetet inom unionen sker inom ramen

för EG och rör den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster,

personer och kapital - och angränsande politikområden. Den sociala

dimensionen av samarbetet syftar till att motverka negativa konsekvenser

av den inre marknaden och berör framför allt arbetstagare.

Utgångspunkten för samarbetet inom den gemensamma varumarknaden

13

har varit att säkerställa den fria rörligheten. Regelverket för den inre Skr. 1995/96:190

marknaden är nu i huvudsak på plats. Den intensiva lagstiftningsfasen har

gått över i en fas där tyngdpunkten läggs vid att fa de gemensamma

reglerna att fungera effektivt.

Inom tjänsteområdet beslutade rådet om flera direktiv som rör den

finansiella sektorn. Avregleringen av unionens telekom-

munikationsmarknad har fortskridit och skall vara genomförd senast den

1 januari 1998. Sverige, som redan har en avreglerad telemarknad,

bevakar att arbetet bedrivs enligt tidsplanen.

Inom jämställdhetsområdet har Sverige bl.a. drivit frågorna om s.k.

mainstreaming (integrering av ett jämställdhetsperspektiv inom alla

politikområden) och om kvinnors inflytande på beslutsprocessen i EU:s

institutioner.

Svenska prioriteringar inom miljösamarbetet är kampen mot försurning

och klimatpåverkan, kemikaliekontroll, kretsloppsanpassning samt

biologisk mångfald. Sverige har varit mycket pådrivande och ett svenskt

initiativ inom försumingsområdet har lett till att kommissionen nu

utarbetar en särskild strategi mot försurningar.

Sverige har också stött åtgärder som skall skapa en miljömässigt hållbar

utveckling inom transportsektorn. Inom denna sektor fattades också ett för

Sverige mycket viktigt beslut beträffande lastbilars längd. Beslutet innebär

att svenska lastbilar i inrikes trafik även i fortsättningen far vara 24 meter

långa. Enligt ett kommissionsförslag skulle lastbilars längd i samtliga EU-

länder anpassas till högst 18,75 meter. Den föreslagna ändringen hade

kunnat innebära negativa konsekvenser för Sverige ur såväl ekonomisk

som miljömässig synvinkel samt beträffande trafiksäkerheten.

Till transportpolitiken hör också sjösäkerhetsfrågoma som Sverige ger

hög prioritet i EU-arbetet. Under 1995 har rådet t.ex. antagit en förord-

ning om säkerhetsorganisationen på vissa färjor.

Inom regionalpolitiken har bl.a. utformats utvecklingsprogram för vissa

särskilt behövande regioner. Inte minst glesbygdsstödet och socialfondens

bidrag till bekämpandet av arbetslöshet har getts hög prioritet från svensk

sida.

Kommissionen har till rådet överlämnat ett analysunderlag om

konsekvenserna för den gemensamma jordbrukspolitiken med anledning

av dels de nya åtagandena i världshandelsorganisationen WTO, dels

förberedelserna inför EU:s framtida utvidgning. Sverige har pekat på

behovet av att modernisera jordbrukspolitiken så att unionens marknads-

regleringar och interna prisnivåer skall kunna minska respektive sänkas.

Sverige har under 1995 utarbetat ett miljöprogram för jordbruket.

En av de viktigare frågorna inom animalieområdet har varit förhandlin-

garna om ett temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att bibehålla

existerande handel med bearbetade jordbruksprodukter. Användning av

hormoner inom animalieproduktionen har varit i högsta grad aktuell under

året. Sverige har bl.a. verkat för att det nuvarande förbudet mot hormoner

i produktionshöjande syfte inte skall uppluckras.

I juni 1995 antog ministerrådet ett direktiv som fastställer regler om

transporttider, raster och veterinärbesiktningar vid djurtransporter. Sverige

var ett av de mest pådrivande länderna för sådana regler, men kunde inte

14

rösta for förslaget, eftersom transporttiderna för vissa djurslag fortfarande Skr. 1995/96:190

är för långa och rasterna för korta.

Höstens förhandlingar om nya fiskeavtal i Västerhavet ledde till

överenskommelser mellan EU och Norge i fråga om Nordsjön och

Skagerack. Däremot kunde förhandlingarna om det bilaterala avtalet

mellan EU (Sverige) och Norge (det s.k. Naboavtalet) inte slutföras.

EU:s utvidgning

Östutvidgningen har varit en fråga som prioriterats högt av den svenska

regeringen under 1995. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt politiskt,

ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för ett enat Europa.

Europeiska rådet antog i Cannes i juni 1995 en vitbok om anpassning

av de berörda central- och östeuropeiska ländernas lagar och adminis-

trativa strukturer till regelverket på EU:s inre marknad. I Cannes

fastställdes också att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning

till unionen skall inledas sex månader efter det att 1996 års regerings-

konferens avslutats.

I Madrid i december 1995 underströk Europeiska rådet utvidgningens

politiska och ekonomiska betydelse för EU och uttalade som sin strävan

att den inledande förhandlingsfasen för de associerade länderna i Central-

och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingarna med Cypern

och Malta inleds. Sverige drev ståndpunkten att de baltiska staterna skulle

behandlas likvärdigt med övriga central- och östeuropeiska kandidatländer,

vilket också hörsammades i Europeiska rådets slutsatser. Vår målsättning

är att medlemskapsförhandlingar för samtliga kandidatländer skall inledas

sex månader efter regeringskonferensens avslutande.

Europeiska unionens förbindelser med omvärlden

EU:s omfattande kontakter med omvärlden har ytterligare utvecklats under

1995. Till de viktigaste frågorna har hört fredsprocesserna i forna

Jugoslavien och i Mellanöstern, EU:s relationer med Turkiet, Ryssland

och andra länder i Central- och Östeuropa, USA och Kanada samt

länderna i södra Medelhavet.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har av naturliga skäl

till stor del handlat om att nå en varaktig fred i det forna Jugoslavien. Vid

sidan av de humanitära och fredsbevarande insatserna har fredsprocessen,

som ledde fram till fredsavtalet i Dayton och Carl Bildts roll som hög

representant för Bosniens civila återuppbyggnad, haft såväl den svenska

regeringens som de övriga medlemsländernas fulla stöd.

Utvecklingen av EU:s relationer med de central- och östeuropeiska

länderna har fortsatt genom slutande av s.k. Europaavtal. För svensk del

sågs de Europaavtal som slöts med bl.a. de baltiska staterna den 12 juni

1995 som betydelsefulla. EU har vidare under 1995 förlängt olika

samarbetsavtal med Ryssland och övriga OSS-stater, Medelhavsländerna,

Israel och Latinamerika (Mercosur). EU ingick också en tullunion med p

Turkiet.

Sverige har traditionellt ett starkt engagemang för frihandel och strävar Skr. 1995/96:190

efter att EU:s gemensamma handelspolitik även fortsatt, och i ökad

utsträckning, skall drivas i frihandelsvänlig riktning. En central fråga

under året har varit att fullborda rollen för den nya världshandels-

organisationen WTO. Medlemskapet har visat sig ge oss goda möjligheter

att tillsammans med andra frihandelsinriktade medlemsländer påverka

EU:s handelspolitik i positiv riktning. Exempelvis har Sverige lyckats fa

igenom kraftiga sänkningar av EU:s tullar på elektronikkomponenter.

Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den gemensamma

biståndspolitiken. EU:s bistånd (inklusive samarbete med Central- och

Östeuropa) uppgick 1995 till ca 4,8 miljarder ecu. Sverige bidrar till den

gemensamma biståndspolitiken via medlemsavgiften och dessutom med

350 miljoner ecu till Europeiska utvecklingsfonden för kommande

femårsperiod.

EU har också arbetat mycket aktivt för de mänskliga rättigheterna.

Under 1995 har EU publicerat ett flertal deklarationer och genomfört ett

stort antal uppvaktningar i tredje land där allvarliga kränkningar av

mänskliga rättigheter förekommit eller hotat.

Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen har ägnats ett

intensivt samarbete. Detta inför bl.a. förlängningen och granskningen av

icke-spridningsavtalet och utarbetandet av skärpta internationella regler för

truppminor och laservapen.

Inrikes och rättsligt samarbete

Samarbetet på det inrikes och rättsliga området kräver åtgärder inom en

rad områden. Under 1995 har åtgärder vidtagits för att effektivisera

kampen mot narkotikahandel och annan grov kriminalitet. Det inter-

nationella polissamarbetet har fördjupats inom flera områden. Den strategi

för narkotikabekämpning som diskuterats under året syftar till att minska

både utbud och efterfrågan.

Europolkonventionen om den Europeiska polisbyrån, Europol, under-

tecknades i juli 1995. En avgörande fråga som återstår att avgöra är EG-

domstolens behörighet att tolka konventionen.

Inom det civil- och straffrättsliga området har medlemsstaterna sökt

effektivisera det rättsliga samarbetet. En ny konvention om ett förenklat

utlämningsförfarande undertecknades i mars 1995.

Vad avser arbetet inom asyl- och invandringsområdet har arbetet med

att dels ratificera den s.k. Dublinkonventionen, dels försöka slutföra

förhandlingarna om yttre gränskontrollkonventionen fortgått. Inte i något

av fallen har arbetet kunnat slutföras. Emellertid har en resolution om

minimigarantier för asylsökande antagits och rådet har också enats om en

gemensam ståndpunkt rörande en harmoniserad tolkning av flykting-

begreppet.

Samarbetet på tullområdet har bl.a. resulterat i den s.k. ClS-kon-

ventionen som undertecknades i juli 1995. Den syftar till att förhindra,

utreda och sakföra allvarliga brott mot narkotikalagar avseende införsel-

och utförsel av narkotika. Dessutom omfattar konventionen penningtvätt ' 1

vid narkotikahandel. Arbete har också bedrivits med förslag till en Skr. 1995/96:190

konvention om ökat tullsamarbete, den s.k. Neapel Il-konventionen.

Åtgärderna mot fusk och bedrägeri med gemensamma EU-medel har

prioriterats högt, såväl av unionen som helhet som av Sverige. När det

gäller de rent rättsliga åtgärderna som vidtagits har t.ex. medlemsstaterna

skrivit under den s.k. bedrägerikonventionen i juli 1995. Genom

konventionen straffbeläggs olika former av bedrägerier som riktar sig mot

EU:s finansiella intressen. I slutet av 1995 beslutade därefter rådet att

även anta en förordning om administrativa åtgärder och sanktioner som

skall vidtas vid exempelvis missbruk av gemenskapsmedel. Den svenska

kommissionären, Anita Gradin, är ansvarig för dessa frågor inom

kommissionen.

17

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

DEL 1

DEN ÖVERGRIPANDE POLITISKA

OCH INSTITUTIONELLA UTVECKLINGEN

I EUROPEISKA UNIONEN

Europa och Europeiska unionen står vid mitten av nittiotalet i en

brytningstid. Maastrichtfördraget breddade den 1 november 1993 den

europeiska integrationen till nya områden. Sverige, Finland och Österrike

inträdde den 1 januari 1995 i EU. Inför årtiondets slut samlar sig unionen

inför nya och avgörande utmaningar. De grundläggande målen för det

europeiska enhetsverket - solidaritet, fred och säkerhet, ekonomiska och

sociala framsteg - är lika aktuella som någonsin.

Under 1995 förbereddes den regeringskonferens som 1996 skall påbörja

en översyn av de grundläggande fördragen. Arbetet på den ekonomiska

och monetära unionen fortskrider. Tolv länder i Central- och Östeuropa

och i Sydeuropa söker sig idag mot medlemskap. EES-samarbetet och de

fördjupade kontakterna med kandidatländerna går vidare. Samarbetet

mellan EU och dess medlemsländer och länder och regioner i andra delar

av världen vidgas och utvecklas.

Samtidigt som EU har utvidgats och står inför en fortsatt utvidgning

fördjupas samarbetet inom unionen. Europas folk förs närmare varandra.

När det europeiska samarbetet nu åter går in i en mer dynamisk period

har Sverige, som fullvärdig medlem i EU, fatt ett vidgat inflytande över

den europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid.

1 Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i EU

1.1 De nya medlemsstaterna

Vid årsskiftet 1994/95 inträdde Österrike, Sverige och Finland som

medlemmar i EU. Antalet medlemsstater blev därmed 15.

Genom utvidgningen har befolkningen inom EU ökat från 345 till 366

miljoner och landytan med 37 procent. I Nordeuropa och Östersjöområdet

har EU fatt en helt ny roll. Av de nordiska ländernas befolkning finns nu

80 procent inom EU. Tillsammans har de nya länderna 11 röster vid

beslut i EU:s ministerråd, vilket är något mer än vad var och en av de

fyra största medlemsländerna har. Samtliga nya medlemsländer är

nettobidragsgivare till EU:s budget.

De nya medlemsländerna har övertagit EU:s fördrag och regelverk,

inklusive avtal med tredje land. I den mån länderna inför inträdet hade

speciella problem löstes dessa normalt genom övergångsbestämmelser.

Flera av dessa bestämmelser inklusive frågan om eventuell förlängning av

dem kommer att tas upp till beslut på nytt vid senare tillfälle, då de nya

medlemsstaterna sitter med och beslutar som medlemmar.

EES-avtalet, som slutligen hade trätt i kraft vid årsskiftet 1993/94, kom

att bli en viktig förberedelse för medlemskapet. För väsentliga delar av

den inre marknaden hade länderna infört regler - lagstiftning och

administrativa regelverk - som överensstämde med EU-reglema. I dessa

Skr. 1995/96:190

18

avseenden fanns det bara ett fåtal frågor att ta upp under förhandlingarna. Skr. 1995/96:190

Till de områden som i praktiken har inneburit störst förändringar jämfört

med EES-situationen hör anslutningen till den gemensamma jordbruks-

politiken. Deltagandet i EU:s regionalpolitiska program har även det fått

stora effekter i länderna. Flera av de olika frågorna behandlas i särskilda

sakkapitel i det följande.

1.2 Sverige som ny medlemsstat

1.2.1 Utgångspunkter

Inträdet i EU har inneburit en stor omställning för Sverige och den

svenska statsförvaltningen. Genom medlemskapet i EU har Sverige

inflytande på alla frågor som behandlas inom unionen. Ambitionsnivån i

EU-arbetet har varit hög. Svenska ståndpunkter har förts fram inom ett

flertal områden, frågor har definierats och initiativ har tagits, i vissa fall

tillsammans med andra medlemsländer. Arbetet i ministerrådet har av

naturliga skäl fått en betydande uppmärksamhet i regeringens och

riksdagens EU-arbete under detta första medlemsår.

Mängden frågor som hanteras har i och med medlemskapet ökat

påtagligt inom flera områden, t.ex. jordbruks-, miljö-, ekonomi/fmans- och

regionalpolitik. Samtidigt har det ställts höga krav på snabba ställnings-

taganden, eftersom Sverige som enskilt land inte ensamt kan påverka

dagordningen för EU:s beslutsprocess. Organisation och arbetsformer har

utvecklats med tyngdpunkt på dels beredningen i regeringskansliet och

inom myndigheterna (inklusive det arbete som utförs vid Sveriges

representation i Bryssel), dels samrådet med riksdagens EU-nämnd.

1.2.2 Sveriges prioriterade frågor

Med hänsyn till det mycket vida falt av frågor som behandlas inom EU

är det för ett land som Sverige betydelsefullt att tydligt definiera de

områden som anses som särskilt viktiga i EU-arbetet. Regeringen har

därför i bl.a. 1995 års regeringsförklaring angivit vilka områden som

prioriteras. Dessa är främst följande: sysselsättning och tillväxt, en hög

skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i EU:s institutioner, jämställd-

het mellan kvinnor och män, större inflytande för konsumenterna,

regional utjämning, frihandel, östutvidgningen, fred i det forna Jugo-

slavien, kampen mot internationell brottslighet inklusive narkotika-

bekämpning, fusk och bedrägeri mot gemenskapens budget samt

samarbetet inom Östersjöområdet.

1.2.3 Erfarenheter av Sveriges första medlemskapsår

Medlemskapet har inneburit många nya erfarenheter. Inom stats-

förvaltningen görs en kontinuerlig uppföljning av dessa. Regeringen har

också lämnat konkreta uppdrag när det gäller att analysera det första årets

19

erfarenheter (se avsnitt 1.2.4). Som exempel på några viktiga intryck kan Skr. 1995/96:190

anges följande.

En särskild utmaning har bestått i att möta den sammansmältning av

inrikes- och utrikespolitik som blir en effekt av samarbetet i unionen. De

beslut som fattas av EU:s ministerråd gäller i många fall lagstiftning om

frågor av klart inrikespolitisk karaktär.

Sverige trädde som ett nytt medlemsland in i EU:s pågående bered-

nings- och förhandlingsprocess. Flertalet av de frågor som Sverige hade

att ta ställning till under 1995 hade förberetts innan EU-medlemskapet.

Det har inneburit en viss ansträngning att tränga in i de många gånger

komplicerade frågor som har behandlats utan att, som de gamla medlems-

staterna, ha haft möjlighet att fullt ut följa frågorna från början. Frågornas

beredning sträcker sig inte sällan över flera år. Redan under detta första

år har Sverige dock fått konkret gehör för sina ståndpunkter i många

frågor. Sverige deltar nu i den tidiga beredningen av olika EU-ärenden

och far därmed möjlighet till den framförhållning som är en förutsättning

för ett framgångsrikt arbete i EU.

Det första medlemskapsåret har visat att små medlemsländer har goda

möjligheter till inflytande när de är väl förberedda och argumenterar för

genomtänkta förslag. Andra medlemsländer förväntar sig dessutom att

Sverige skall vara pådrivande inom områden, exempelvis öppenhets-

frågorna, där Sverige har viktiga erfarenheter.

Den sammantagna erfarenheten är att Sverige kan påverka i EU. Det

mindre medlemslandet är en faktor att räkna med. Med konsekvens och

fasthet, med samverkan med andra medlemsländer och med vilja att bidra

till gemensamma europeiska lösningar, kan ett för Sverige betydande

inflytande nås över unionens gemensamma politik.

Också den kulturella aspekten av medlemskapet har givit viktiga nya

erfarenheter. Sveriges företrädare har verkat i en ny miljö både vad gäller

organisation och arbetsformer och andra medlemsländers traditioner och

synsätt inom olika sakområden. Stor kraft har ägnats åt att ta till sig de

faktiska arbetsprocesserna liksom att lära sig förstå andras synsätt och

förmedla kunskap om våra egna. I detta sammanhang bör språkfrågan

beröras. Franska är det viktigaste arbetsspråket inom stora delar av EU:s

institutioner. Det innebär att många dokument först tas fram på franska

innan de översätts till övriga språk, vilket sker med viss fördröjning.

Tolkning till och från svenska har skett i begränsad men ökande

utsträckning. Institutionernas översättnings- och tolkningskapacitet har

under 1995 successivt men dock inte fullt byggts ut. Det är ur Sveriges

synvinkel sett ytterst viktigt att hävda det svenska språkets ställning i EU

(se avsnitt 5.9).

1.2.4 EU-medlemskapets inverkan på statsförvaltningens

organisation och arbetsformer

Sverige har gått in i medlemskapet utan att frångå den svenska förvalt-

ningsmodellen. Arbetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen och

mellan regeringen och myndigheterna har förblivit i princip oförändrad.

Någon ändring har inte heller skett beträffande statsmakternas förhållande Skr. 1995/96:190

till intresseorganisationer och andra berörda organ. Däremot har, som

nämnts ovan, medlemskapet inneburit att i första hand arbetsmetoderna

har anpassats till de nya förhållandena.

Med anledning av den svenska förvaltningsmodellens särskilda struktur

har regeringen uppdragit åt Statskontoret att kartlägga och analysera hur

EU-medlemskapet under det första året påverkat statliga myndigheters

organisation och arbetsformer och hur formerna för samverkan mellan

regering och förvaltningsmyndigheter har utvecklats. Statskontoret skall

redovisa sin bedömning av den svenska förvaltningsmodellens ändamåls-

enlighet i ett EU-perspektiv och vilka för- och nackdelar den medfört i det

praktiska arbetet.

En huvudrapport väntas under våren 1996.

2 Europeiska rådets möten

Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regerings-

chefer, möts normalt i slutet av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två

gånger per år. Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Essen

i december 1994 och från 1995 års två möten i Cannes och Madrid

återfinns i bilagorna 6.1, 6.2 och 6.3.

2.1 Mötet i Cannes

Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 var det första av EU:s

toppmöten där Sverige, Finland och Österrike deltog som fullvärdiga EU-

medlemmar. (De tre länderna hade dock i praktiken deltagit fullt ut vid

mötet i Essen i december 1994).

De viktigaste frågorna som diskuterades i Cannes var sysselsättningen,

Ekonomiska och monetära unionen (EMU), förbindelser med omvärlden,

inrikes och rättsliga frågor samt förberedelser för regeringskonferensen

1996.

2.1.1 EMU

Vid mötet i Cannes klargjorde Europeiska rådet att övergången till den

tredje etappen av EMU skall var genomförd senast den 1 januari 1999.

Europeiska rådet gav också ministerrådet (Ekofin) i uppdrag att tillsam-

mans med kommissionen och Ekonomiska och monetära institutet (EMI)

utarbeta ett scenario för införandet av gemensam valuta. För en utförlig

redovisning av EMU (se kapitel 13).

21

2.1.2 Sysselsättning

Skr. 1995/96:190

Åtgärder för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning intog en

framträdande plats vid mötet. Cannes-mötet hade i dessa frågor karaktären

av en mellanstation, då den huvudsakliga uppföljningen var förlagd till

påföljande möte, vilket ägde rum i Madrid i december. Vid Cannes-mötet

underströks betydelsen av att genomföra det fempunktsprogram som syftar

till att öka sysselsättningen samt minska arbetslösheten vilket man beslutat

om vid mötet i Essen 1994 (se kapitel 14).

Essen-punktema gäller:

- utbildningens roll för att stärka sysselsättningsmöjligheterna

- en sysselsättningsintensiv tillväxt

- minskade indirekta arbetskraftskostnader

- ökad effektivitet inom arbetsmarknadspolitiken

- förstärkta insatser för utsatta grupper.

Medlemsländerna uppmanades vid Essen-mötet att utarbeta fleråriga

program utifrån de fem punkterna och vid mötet i Cannes underströks

betydelsen av detta arbete. Det fattades även ett viktigt beslut om att låta

genomföra en studie av vilka effekter en förstärkt samordning av den

ekonomiska politiken och strukturpolitiken kan ge.

2.1.3 Utvidgning

I anslutning till Europeiska rådets möte ägde ett särskilt möte rum med

representanter från de associerade länderna i Central- och Östeuropa,

inklusive de baltiska länderna, samt Cypern och Malta. Vid Cannes-mötet

betonades vikten av att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslut-

ning inleds sex månader efter regeringskonferensen och med beaktande

av dess resultat. EU:s nästa utvidgning behandlas i 2.2.3 nedan samt i

kapitel 8.

2.1.4 Yttre förbindelser

En deklaration om situationen i före detta Jugoslavien antogs. Vidare

bekräftades vikten av Europeiska unionens relationer med bl.a. länderna

i Medelhavsområdet, Ryssland, USA, Japan, Sydafrika och Latinamerika.

Unionens intresse av att bidra till politisk stabilitet och välstånd i

Östersjöregionen bekräftades också.

2.1.5 Övrigt

Inom det inrikes och rättsliga området behandlades följande frågor:

Europol, informationsteknik för tulländamål, skydd av gemenskapens

finansiella intressen, viseringsfrågor, kampen mot rasism, kampen mot

droger, jämställdhet, europeiska audiovisuella verk och den språkliga

22

mångfalden. Skr. 1995/96:190

Med tillfredsställelse konstaterades att förberedelserna för regerings-

konferensen 1996 hade kommit igång och att den s.k. reflektionsgruppen

hållit sitt första sammanträde (se kapitel 4).

2.2 Mötet i Madrid

Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 behandlade framför allt

EMU, sysselsättning, utvidgningsfrågan och regeringskonferensen 1996.

2.2.1 EMU

Europeiska rådet antog ett scenario för införandet av den gemensamma

valutan. Det innebär i korthet att övergången till valutaunionen och

införandet av den gemensamma valutan skall genomföras i tre etapper, där

den gemensamma valutan senast den 1 januari 2002 fysiskt skall börja

introduceras. Man enades också om att den gemensamma valutans namn

skall vara euro. För en utförlig redovisning av EMU, se kapitel 13.

2.2.2 Sysselsättning

Mötet i Madrid innebar ett fortsatt framåtskridande för samarbetet om

sysselsättningsfrågorna. EU:s ministerråd, i dess sammansättning av

finansministrar och arbetsmarknadsministrar samt kommissionen,

presenterade en gemensam rapport som behandlade en vidareutveckling

av fempunktsprogrammet från Essen-mötet. Rapporten innebar en

konkretisering av en gemensam strategi för att bekämpa arbetslösheten.

Detta var den första avstämningen av det arbete som sker utifrån de fem

Essenpunktema. En årlig avstämning kommer att göras vid Europeiska

rådets möte i december varje år. Denna fråga redovisas närmare under

kapitel 14.

2.2.3 Utvidgning

Vid Europeiska rådets möte i Madrid underströks utvidgningens ekono-

miska och politiska betydelse för unionen. Den procedur som man kom

överens om för att förbereda förhandlingsstarten skall tillförsäkra

kandidatländerna lika behandling.

Europeiska rådet uttalade i Madrid att det strävade efter att den

inledande fasen i förhandlingarna med kandidatländerna i Central- och

Östeuropa skall sammanfalla med inledningen av förhandlingarna med

Cypern och Malta. Dessa skall i sin tur - enligt en tidigare överenskom-

melse mellan EU:s medlemsländer - inledas inom sex månader efter 1996

års regeringskonferens avslutning.

Sveriges målsättning är sålunda att medlemsskapsförhandlingar med

samtliga kandidatländer skall inledas samtidigt. Regeringen har under 23

1995 med prioritet verkat för detta, bl.a. för att säkerställa likabehandling

för de baltiska staterna och att kommissionens arbete med sina utlåtanden Skr. 1995/96:190

("avis") om kandidatländerna skulle komma igång så tidigt som möjligt.

2.2.4 Yttre förbindelser

Bland de utrikespolitiska frågor som stats- och regeringscheferna

diskuterade märks Ryssland, före detta Jugoslavien, samarbetsavtal främst

på handelsområdet med Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay

(Mercosurländema) och mötet med de associerade länderna i Central- och

Östeuropa.

2.2.5 Övrigt

Andra ämnen som behandlades vid mötet var bedrägeri och skydd av

gemenskapens finansiella intressen, den inre marknaden, små och

medelstora företag, miljö, jordbruk, fiske, jämställdhet och frågor under

rubriken ”ett medborgarvänligt Europa”. Dessa frågor behandlas vidare

under separata kapitel i det följande. Vid mötet fastslogs att regerings-

konferensen 1996 borde inledas den 29 mars 1996 i Turin.

3 Medelhavskonferensen

3.1 Medelhavspolitiken

Partnerskapet Europa-Medelhavet grundlädes vid Medelhavskonferensen

i Barcelona den 27-28 november 1995. Vid denna konferens deltog

regeringschefer och utrikesministrar från de berörda länderna samt

ordföranden och andra företrädare för kommissionen. Partnerskapet skall

utgöra basen för det framtida samarbetet mellan EU:s medlemsländer och

deras tolv Medelhavspartner Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,

Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den palestinska

myndigheten. Partnerskapet har till syfte att säkra fred, stabilitet och

välfärd i Medelhavsområdet och har angivits som en av EU:s strategiska

prioriteringar.

Barcelonakonferensen hade föregåtts av halvtannat års beredning i EU-

kretsen och förhandlingar med partnerländema/områdena. Det ursprung-

liga initiativet till samarbetet togs för drygt femton år sedan av Frankrike,

som presenterade idén om ett närmare samarbete mellan dåvarande EU-

medlemmar i Medelhavskretsen och de fem Maghreb-ländema, Algeriet,

Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien. Idén understöddes då av

vissa länder i nordvästra Afrika, men förberedelserna avstannade på grund

av ett flertal kriser, bl.a. Västra Sahara-konflikten samt de kriser som

uppstod mellan Frankrike och Storbritannien å ena sidan och Libyen å

den andra till följd av Lockerbie-katastrofen och den franska flyg-

incidenten över Niger. Med tiden kom idén att utvecklas och inriktas på

ett bredare och ambitiösare samarbete som skall omfatta hela regionen.

24

Barcelona-konferensen 1995 avslutades med att EU-ländema och deras Skr. 1995/96:190

tolv partner i Medelhavsområdet enhälligt antog en deklaration, som skall

utgöra basen för samverkan i regionen. Denna skall omfatta politik,

säkerhetspolitik, utvecklande av handel i strävan mot frihandel, finansiellt

stöd och utbyte inom vad som ofta kallas "den mänskliga dimensionen".

Från svensk sida har under förarbetet framförts vikten av att parterna

gör klara åtaganden på de mänskliga rättigheternas och demokratins

områden. Genomförande av frihandel är ett annat svenskt krav. Sverige

har även betonat behovet av att förbättra miljön. Kvinnornas rätt till

deltagande i alla samhällslivets sektorer är en annan viktig fråga för

Sverige. Detsamma gäller en utökad och fördjupad dialog mellan olika

kulturer och religioner.

3.2 Politiskt samarbete

Det politiska samarbetet skall ta formen av en dialog, där parterna skall

arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens framväxt.

Tanken bakom samarbetet är att genom en utveckling av demokratin

skapa en inre stabilitet i länderna, som i sin tur kan lägga grunden för

internationell stabilitet och fred i regionen. Parallellt med den politiska

dialogen skall också de säkerhetspolitiska aspektema behandlas gemen-

samt. I EU-kretsen finns det de som i förlängningen tänker sig en

utveckling mot en stabilitetspakt i Medelhavsregionen, med den pakt som

finns inom ramen för Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa

(OSSE) som förebild. Den fortsatta uppföljningen av Barcelona-

konferensen far dock utvisa hur långtgående samarbetet kommer att bli.

3.3 Handel

Handelssamarbetet skall utvecklas i riktning mot frihandel. Riktpunkt är

2010, då frihandel skall vara etablerad mellan EU och hela Medelhavs-

regionen. Om målet nås kommer partnerskapet Europa-Medelhavet att bli

jordens största frihandelsområde. Fram tills dess skall detta samarbete

regleras i enlighet med de associationsavtal som redan har förhandlats

fram eller som kommer att ingås inom de närmaste åren.

3.4 Bistånd

EU har förbundit sig att lämna finansiellt bistånd till partnerländema.

Förutom att tjäna som allmänt stöd för den ekonomiska utvecklingen i

regionen är tanken att stödet skall göra partnerländema bättre rustade att

möta konkurrensen från den europeiska industrin. Partnerländema kommer

dessutom att behöva både teknologiöverföring och investeringar. Biståndet

skall uppgå till 4,7 miljarder ecu för en femårsperiod.

25

3.5 ”Den mänskliga dimensionen”

I begreppet ”den mänskliga dimensionen” ryms åtaganden från samtliga

parter att arbeta för utbyte på alla nivåer mellan människor, dvs. inom

kultur-, utbildnings- och forskningsområdena. Kontakterna mellan folken

skall främjas bl.a. genom turism och ungdomsutbyte och samverkan

mellan enskilda organisationer (non-govemmental organisations, NGO:s).

Syftet är att partnerskapet skall tjäna som instrument för att överbrygga

motsättningar och misstro mellan och inom kulturer i regionen (det kristna

västerlandet, islam och judendomen).

4 Regeringskonferensen 1996

4.1 Bakgrund

Genom Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) som

upprättar Europeiska unionen har samarbetet inom kol- och stålgemen-

skapen (Parisfördraget), Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen (Romfördraget) och Fördraget om upprättandet av Euro-

peiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) utvidgats till att även

omfatta en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och ett rättsligt och

inrikes samarbete.

Enligt artikel N 2 i Maastrichtfördraget skall en regeringskonferens

sammankallas 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som

skall revideras i enlighet med de mål som anges i fördragets inledning.

En fördragsändring kräver ett enhälligt beslut av medlemsstaterna.

Ändringarna måste godkännas av varje medlemsstat i enlighet med deras

konstitutionella bestämmelser (t.ex. riksdagsgodkännande).

Konferensen inleds formellt den 29 mars 1996 vid ett särskilt möte med

Europeiska rådet i Turin. Redan under 1995 skedde dock omfattande

förberedelser, inte minst i den s.k. reflektionsgruppen. Vidare har EU:s

institutioner och organ lämnat särskilda yttranden med synpunkter på hur

Maastrichtfördraget och unionen har fungerat.

4.2 Reflektionsgruppen

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte på Korfu i juli 1994 att tillsätta

en reflektionsgrupp för att förbereda regeringskonferensen.

Gruppens första möte ägde rum i Taormina på Sicilien den 2 juni 1995.

Därefter hölls elva möten under hösten. Det sista ägde rum i december

månad, varefter en rapport överlämnades till Europeiska rådets möte i

Madrid.

Ledamöterna i reflektionsgruppen var representanter för medlems-

ländernas utrikesministrar. I gruppen ingick också en representant för

ordföranden i kommissionen samt två representanter för Europa-

parlamentet.

Ordförande i gruppen var Spaniens statssekreterare för europeiska

Skr. 1995/96:190

26

frågor. Svensk företrädare i gruppen var statssekreteraren i Utrikes- Skr. 1995/96:190

departementet Gunnar Lund.

4.2.1 Mandatet

Reflektionsgruppens mandat från Korfu var att gå igenom Maastricht-

fördraget och utarbeta förslag till ändringar av de bestämmelser som skall

revideras. Gruppen skulle också redovisa andra möjliga förbättringar med

utgångspunkt från hur fördraget fungerar. Med hänsyn till den kommande

utvidgningen skulle den dessutom granska och föreslå alternativa

lösningar på de institutionella frågor som behandlas i slutsatserna från

Europeiska rådets möte i Bryssel 1993, och den s.k. Ioannina-

kompromissen från utrikesministermötet i Grekland i mars 1994. (Dessa

frågor rörde röstviktning i rådet, antalet röster som krävs för kvalificerad

majoritet, antalet medlemmar i kommissionen samt reformer som kan

anses vara nödvändiga för att underlätta institutionernas arbete och säkra

att de fungerar väl vid en utvidgning).

Reflektionsgruppen fick ett tilläggsmandat vid Europeiska rådets möte

i Cannes i juni 1995. Enligt detta skulle gruppen också inrikta sig på

frågor av direkt intresse och betydelse för medborgarna i unionen. Det

gällde särskilt sysselsättning, miljöfrågor, inre och yttre säkerhet samt

subsidiaritetsfrågor.

4.2.2 Slutrapporten

Reflektionsgruppen behandlade frågor relaterade till institutionerna,

medborgarna och unionen, rättsliga och inrikes frågor, utrikes-, säkerhets-

och försvarspolitiska frågor samt vissa andra samarbetsområden.

Resultatet av gruppens arbete presenterades i form av en slutrapport till

Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995.

Rapporten inleds med ett policydokument. Därefter följer ett ca 40 sidor

långt dokument där man utförligt går igenom frågor som kan tänkas

komma upp under konferensen. För varje fråga anges majoritets-

respektive minoritetsuppfattningar.

Huruvida dessa frågor kommer att behandlas under själva konferensen

beror helt på vilka förslag till fördragsändringar de enskilda medlems-

länderna är villiga att föra upp på dagordningen.

I rapporten läggs stor vikt vid att unionen utvidgas och antar länderna

i Öst- och Centraleuropa som medlemmar. Andra viktiga frågor är att

unionssamarbetet utvecklas i samklang med medborgarna utifrån deras

behov och med hänsyn till krav på effektivt och demokratiskt inflytande.

Såväl policydokument som dokumentet om olika tänkbara alternativ till

lösningar är uppdelade i tre delar; medborgaren och unionen, effektiviser-

ing av unionen och förberedelser för utvidgning samt förbättrad utrikes-

politisk kapacitet. Frågor som Sverige prioriterar, såsom sysselsättning,

öppenhet och jämställdhet, finns i det första avsnittet och har utformats

på ett från svenska utgångspunkter positivt sätt.

Det råder skilda uppfattningar mellan större och mindre länder om hur

27

institutionerna skall reformeras med tanke på den förestående utvidg- Skr. 1995/96:190

ningen, liksom mellan dem som vill ha en mindre, respektive större,

gemenskapssfar i unionen. Gruppen var enig om att EU:s kapacitet att

hantera de nya säkerhetshoten måste förstärkas, men inte om hur detta

skulle ske. En stor majoritet av medlemmarna i gruppen var positiva till

åtgärder for förbättrad effektivitet i rättsligt och inrikes samarbete, men

motståndet mot en sådan utveckling är starkt från en liten minoritet av

EU-länder.

4.3 Institutionernas och andra EU-organs synpunkter inför

regeringskonferensen

EU:s institutioner lämnade sina synpunkter infor regeringskonferensen

till reflektionsgruppen. Gruppen kunde således utgå ifrån dessa syn-

punkter under arbetet hösten 1995.

Kommissionen

Kommissionens representant i reflektionsgruppen var kommissionär

Marcelino Oreja. I kommissionens rapport till reflektionsgruppen betonas

två nyckelord; demokrati och effektivitet. Enligt kommissionen bör

regeringskonferensens arbete utgå från nödvändigheten av att samman-

jämka kraven på ett mera demokratiskt, förståeligt och öppet EU samt

behovet av effektivitet, samordning och solidaritet i arbetet. Infor

regeringskonferensen är det inte fråga om att utöka EU:s kompetenser

utan att se till att utöva de kompetenser som finns på ett fullödigt sätt,

slås fast i rapporten.

I februari 1996 presenterade kommissionen sitt utlåtande om regerings-

konferensen. Kommissionen vill se en ambitiös regeringskonferens som

tar sig an de stora frågorna om Europas framtid. Dokumentet har två

kapitel - stärkandet av den politiska unionen och förberedelserna for

utvidgningen. Utgångspunkten är dels att MaastrichtfÖrdragets regelverk

måste förstärkas och effektiviseras, dels att utvidgningen måste stärka

unionen snarare än att späda ut den. Mot denna bakgrund behandlas EU-

arbetet under fyra huvudrubriker kring vilka resonemangen och förslagen

är grupperade. Det handlar om att stärka samarbetet på de interna

politikområdena, att stärka EU:s profil på det internationella planet, att

förenkla fordragsverket och beslutsprocedurerna samt att stärka institu-

tionerna inför den kommande utvidgningen.

Europaparlamentet

Europaparlamentet deltog i reflektionsgruppens arbete med två represen-

tanter. Parlamentet har infor regeringskonferensen föreslagit ett flertal

reformer.

Bland dessa kan nämnas en integrering av den gemensamma utrikes-

28

och säkerhetspolitiken samt rättsliga och inrikes frågor i gemenskaps- Skr. 1995/96:190

systemet.

Parlamentet vill också se en ökad grad av majoritetsomröstning. Detta

bör, menar parlamentet, ske för samtliga rådsbeslut med undantag av

särskilt känsliga beslut som fördragsändringar, konstitutionella beslut samt

beslut baserade på Romfördragets artikel 235.

En förenkling av beslutsprocesserna och en begränsning i antalet

beslutprocedurer till medbeslutande, samtycke och konsultation före-

språkas.

Europaparlamentet har vidare inför regeringskonferensen ställt sig

positivt till att i EU-fördraget införa en avdelning om sysselsättning.

EG-domstolen

EG-domstolen lämnade i en rapport i maj 1995 sina synpunkter inför

regeringskonferensen. Rapporten består av fyra avsnitt: domstolens roll i

EU, tillämpningen av Maastrichtfördraget, översynen av bestämmelserna

om domstolen samt tilltänkta ändringars påverkan på domstolen.

Domstolen uttalar sig således huvudsakligen om frågor som rör dess

framtida roll. Den anser att det är viktigt att domstolens ställning och

oavhängighet liksom den bindande verkan av dess domar säkras vid

framtida fördragsändringar.

Domstolen menar att dess kompetens bör utsträckas till att omfatta även

inrikes och rättsliga frågor. Detta inte minst för att förbättra de enskildas

ställning på dessa områden. I frågan om antalet domare är den mer

försiktig och tar inte klar ställning.

Förstainstansrätten

Förstainstansrätten lämnade ett bidrag i maj 1995. Den föreslår att det bör

anges i Romfördragets artikel 4 att det till EG-domstolen finns en

förstainstansrätt som biträder EG-domstolen. På så sätt skulle det

klargöras att det finns ett tvåinstanssystem inom EU. Rapporten behandlar

förstainstansrättens utveckling och den kraftiga ökningen av antalet

anhängiggjorda mål samt förslag till lösningar på sistnämnda problem.

Revisionsrätten

I sin rapport till reflektionsgruppen pekar revisionsrätten bl.a. på

problemen med att fa tillgång till den nödvändiga information som ligger

till underlag för att fullgöra rättens fördragsenliga uppdrag. Eftersom en

stor andel EG-medel förvaltas på nationell nivå kan följden bli att rätten

inte alltid far insyn i hur medlemsstaterna kontrollerar hur EG-medel

används. Motsvarande problem kan uppstå när gemenskapsmedlen

administreras i ett från kommissionen fristående organ. För att kunna

tillvarata sina rättigheter önskar revisionsrätten få rätt att föra talan vid

EG-domstolen.

29

Ekonomiska och sociala kommittén (ESK)

Ekonomiska och sociala kommittén har i ett särskilt yttrande framfört sina

ställningstaganden inför 1996 års regeringskonferens. I huvudsak innebär

yttrandet konkreta förslag till fördragsändringar i syfte att stärka

kommitténs roll. Bland annat begär ESK att regeringskonferensen ger

kommittén rättslig status som institution.

Regionkommittén

I sin rapport till reflektionsgruppen begär regionkommittén att de

regionala och lokala organen uttryckligen bör omnämnas i formuleringen

av subsidiaritetsprincipen. Det bör föreskrivas att regionkommittén och de

regioner som har lagstiftande makt far rätt att själva väcka talan mot

ogiltiga rättshandlingar och underlåtenhet att besluta. Kommittén bör

medges status som institution. Kommittén anser också att den bör erhålla

ett organisatoriskt och budgetmässigt självbestämmande i förhållande till

ESK, en starkare rådgivande funktion för kommittén och möjlighet att

samarbeta med kommissionen vad gäller initiativrätten. Dessutom anser

regionkommittén att regeringskonferensen bör driva på för att rättsliga och

inrikes frågor skall föras över till gemenskapens verksamhet till fördel för

de europeiska medborgarna.

4.4 Svenska förberedelser och samrådet med riksdagen

Samråd med riksdagen inför regeringskonferensen har genomförts

regelbundet under 1995. I juli 1995 redovisade regeringen, i en särskild

skrift, vissa svenska principiella intressen inför konferensen.

En skrivelse med redogörelse för förberedelsearbetet inför regerings-

konferensen samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som

konferensen kan komma att behandla överlämnades den 7 december 1995

till riksdagen (Regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens

1996).

Regeringen tillsatte i mars 1995 en kommitté med uppdrag dels att

genomföra kvalificerade utredningar kring de frågor som väntas komma

upp i regeringskonferensen, dels att anordna aktiviteter avsedda att

stimulera den offentliga debatten kring dessa frågor (dir. 1995:15).

Kommittén, som har antagit namnet EU 96-kommittén (UD 1995:02)

har följande ledamöter; Björn von Sydow (s) (ordförande), Berit Andnor

(s), Birgit Friggebo (fp), Helena Nilsson (c), Mats Odell (kds), Marianne

Samuelsson (mp), Yvonne Sandberg-Fries (s) och Sten Tolgfors (m).

Kommitténs arbete kommer att avslutas inom kort.

Skr. 1995/96:190

30

5 Institutionella frågor

5.1 Rådet

Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande organ, är det forum där

medlemsländerna for fram, diskuterar och jämkar ihop sina synpunkter.

Mötesverksamheten är omfattande och ett stort antal frågor behandlas.

Arbetets karaktär är ett resultat av en mångårig utveckling. Inrikes- och

utrikespolitiska former, principer och procedurer har kombinerats. Efter

hand har en ökad användning av majoritetsröstning inforts. Under åren har

en tydlig kultur med givande och tagande vuxit sig stark.

Varje utvidgning inverkar självfallet på arbetsformerna och kulturen.

Efter Sveriges inträde har exempelvis öppenhetsfrågoma forts framåt.

Sverige har tillsammans med andra likasinnade länder varit pådrivande for

att uppnå en högre grad av öppenhet, i synnerhet vad beträffar rådets

lagstiftningsarbete. Se närmare om detta i kapitel 6.

Det har under året framkommit viss kritik mot rådets arbetsmetoder.

Alltför många ärenden som borde kunna avgöras på lägre nivåer hamnar

på rådets bord. Underlag i olika frågor kommer fram på ett sent stadium,

vilket t.ex. kan försvåra samråd med nationella parlament. Detta är en

kritik som i allt väsentligt delas av Sverige. Det är angeläget att rådet

vidtar åtgärder for att arbetet skall kunna bedrivas effektivt.

5.1.1 Övrigt

Rådet har under 1995 haft ca 200 aktiva arbetsgrupper på olika områden,

inklusive arbetet inom ramen för andra pelaren (gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik) och tredje pelaren (inrikes och rättsligt samarbete). Rådet

har sammanträtt 76 gånger i sina olika sammansättningar och vid dessa

antagit 39 direktiv, 242 förordningar och fattat 175 beslut. Därtill kommer

ett antal informella ministermöten.

Av EU:s totala budget om ca 75 miljarder ecu går 4 miljarder till

administration. Antalet anställda vid rådssekretariatet är drygt 2 450 och

verksamheten kostar årligen ca 306 miljoner ecu (7,7 procent av de

administrativa kostnaderna).

5.2 Kommissionen

5.2.1 Ledamöter

Till följd av den senaste utvidgningen har kommissionen nu 20 ledamöter.

Dessa skall i sitt arbete agera i gemenskapens samlade intresse. Varje

ledamot är ansvarig för politiken inom ett eller flera generaldirektorat.

Anita Gradin nominerades av regeringen till den första svenska kommis-

sionären i Europeiska unionen. Varje kommissionär utses for en period

om fem år. Den nya kommissionen tillträdde i januari 1995.

Skr. 1995/96:190

31

5.2.2 Kommissionens arbetsprogram

I kommissionens arbetsprogram för 1995 fastställdes en rad generella

målsättningar; en stark tillväxt som kan generera arbetstillfällen, en stabil

ekonomisk och monetär union, en ökad ekonomisk social och regional

solidaritet, en större säkerhet och ett stabilt uppträdande i internationella

sammanhang samt en effektiv och öppen förvaltning. Slutligen skall

arbetet med 1996 års regeringskonferens inledas.

Antalet förslag till nya lagar nådde en höjdpunkt i samband med att den

inre marknaden genomfördes, och mängden förslag är på nedgående sedan

ett par år tillbaka. Med beaktande av effektivitetsaspekten och den s.k.

subsidiaritetsprincipen uttalade den nya kommissionen en ambition att

koncentrera sig på de viktigaste frågorna. Vid 1995 års början var antalet

nya prioriterade lagförslag 52, jämfört med de 180 förslag som kommis-

sionen presenterade under 1990.

Kommissionen betonade vidare att projekt som påbörjas måste slutföras

inom rimlig tid. Ett stort antal förslag var inte färdigbehandlade av rådet

och parlamentet vid årets början (mer än 100 sådana fall förekom). De

områden som kommissionen särskilt vill prioritera har varit genom-

förandet av den inre marknaden, energipolitiken och miljöpolitiken.

Ambitionen för kommissionen är att föra en politik med kontroll över

gemenskapsrätten samt att inleda en kamp mot bedrägerier med EU-

medel. Ett av den nytillträdda kommissionens första beslut var därför att

anta ett omfattande arbetsprogram mot bedrägerier (se kapitel 30).

5.2.3 Genomförandet av EMU

Bland övriga prioriteringar i kommissionens arbete märks att verka för att

den ekonomiska och monetära unionen slutförs inom de givna tidsramarna

samt att den gemensamma valutan blir verklighet. I detta syfte har

kommissionen givit ut en grönbok angående de tekniska förutsättningarna

för övergången till en gemensam valuta. Den blev vägledande inför

toppmötet i Madrid i december.

5.2.4 Det sociala området

Ett annat viktigt område är det sociala området där man bland annat har

genomfört flera initiativ om social trygghet. Frågor om jämställdhet,

äldreomsorg och handikappade har också diskuterats.

5.2.5 Europeisk konkurrenskraft

Kommissionen har arbetat med ett program med målsättningen att öka

industrins konkurrenskraft. I samma anda har en från kommissionen

fristående rådgivande grupp för den europeiska industrins konkurrenskraft

bildats. Man har även publicerat en vitbok om sysselsättning och tillväxt.

En vitbok om utbildning och yrkesutbildning har presenterats. Syssel-

sättningsfrågan utgör en av kommissionens främsta prioriteringar.

Skr. 1995/96:190

32

5.2.6 Övrigt

En fråga av stor vikt har under 1995 varit att utarbeta en strategi för den

kommande anslutningen av de central- och östeuropeiska länderna. En

vitbok behandlar harmonisering av lagstiftningen och en rapport om den

gemensamma jordbrukspolitiken har utarbetats som stöd för denna

strategi. Inför arbetet med kommissionens utlåtanden om dessa länder har

Sverige haft aktiva kontakter med kommissionen.

Kommissionen har även arbetat för att stärka unionens ställning i

världen, bl.a. för att sluta olika överenskommelser med Ryssland, USA

och Mercosurländema.

Vad gäller EU:s andra och tredje pelare dvs. utrikes- och säkerhets-

politiken respektive inrikes och rättsliga frågor, har året präglats av många

diskussioner om hur man skall få politiken inom dessa områden att

fungera mer effektivt. Genom Maastrichtfördraget fick kommissionen en

formell roll inom dessa områden, men i jämförelse med den roll som

kommissionen spelar inom den första pelaren är dess befogenheter i

praktiken relativt begränsade. Resultatet av samarbetet har inte motsvarat

förväntningarna.

Kommissionen har under året till rådet hänskjutit 600 förslag, rekom-

mendationer och utkast till rättsakter. Av dessa är 71 förslag till direktiv

och 290 förslag till förordningar. Antalet anställda vid kommissionen är

knappt 15 850 och verksamheten kostar årligen ca 2 929 miljoner ecu

(52,3 procent av de institutionella kostnaderna). Kommissionen har

deltagit i reflektionsgruppens arbete med två representanter (se kapitel 4).

5.3 Europaparlamentet

5.3.1 Ledamöter

Antalet ledamöter i Europaparlamentet ökade genom den senaste

utvidgningen från 567 till 626, varav 22 från Sverige, 21 från Österrike

och 16 från Finland.

Genom utvidgningen ökade också det antal medlemmar som krävs för

att bilda en egen partigrupp från 26 till 29 om samtliga kommer från

samma medlemsland. Europaparlamentet består nu av nio olika parti-

grupper. Under året bildades en ny partigrupp, Union för Europa, genom

en sammanslagning mellan Forza Europa och Europeiska Demokratiska

Alliansen. Union för Europa blev därmed med 54 ledamöter den tredje

största gruppen, efter Europeiska socialdemokratiska partiets grupp med

217 och Europeiska folkpartiet med 173 ledamöter.

I Sverige hölls det första direktvalet till parlamentet den 17 september

1995. Socialdemokraterna fick sju mandat, en minskning med fyra jämfört

med den tidigare fördelningen i enlighet med riksdagens sammansättning.

Kristdemokraterna förlorade sitt enda mandat. Vänsterpartiet erhöll två

nya mandat. Miljöpartiet fick tre ytterligare, och fick därmed fyra mandat

i parlamentet. För övriga partier var läget oförändrat. Valdeltagandet var

lågt, endast 41,3 procent.

Följande svenskar, fördelade på partigrupper, tog därmed plats i

Skr. 1995/96:190

33

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

Europaparlamentet:

Europeiska socialdemokratiska partiets grupp

Birgitta Ahlqvist (s)

Jan Andersson (s)

Anneli Hulthén (s)

Maj-Lis Lööw (s)

Maj-Britt Theorin (s)

Tommy Waidelich (s)

Sören Wibe (s)

Det europeiska folkpartiet

Gunilla Carlsson (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Staffan Burenstam Linder (m)

Per Stenmarck (m)

Ivar Virgin (m)

Den liberala, demokratiska och reformistiska gruppen

Hadar Cars (fp)

Hans Lindqvist (c)

Karl-Erik Olsson (c)

Den europeiska enade vänstem/nordisk grön vänster

Marianne Eriksson (v)

Jonas Sjöstedt (v)

Jörn Svensson (v)

Den gröna gruppen

Per Gahrton (mp)

Ulf Holm (mp)

Malou Lindholm (mp)

Inger Schörling (mp)

5.3.2 Verksamhet

Europaparlamentets inflytande har under senare år successivt ökat, främst

till följd av de ändringar som infördes i Maastrichtfördraget. På lagstift-

ningsområdet är parlamentet medbeslutande (med vetorätt) beträffande

beslut som avser den inre marknaden, utbildning, kultur, konsumentfrågor,

transeuropeiska nätverk, forskning och utveckling samt miljöfrågor. I ett

antal fall har ändringskrav från parlamentet på dessa områden lett till ett

särskilt förlikningsförfarande med rådet. Dess ökade politiska roll har

skapats genom att parlamentet fatt befogenhet att godkänna en nytillträdd

kommission, en procedur som tillämpades för första gången vid den

nuvarande kommissionens tillträde 1995. De nya bestämmelserna om

tillfälliga undersökningskommittéer och ombudsmannainstitutionen gör att

Europaparlamentet på ett annat sätt än förr kan övervaka EU:s aktiviteter.

Skr. 1995/96:190

34

Finländaren Jacob Söderman utsågs till unionens förste ombudsman med Skr. 1995/96:190

uppgift att undersöka klagomål om missförhållanden i gemenskapens

institutioner och organ.

Liksom Sverige har parlamentet verkat för en ökad offentlighet i rådets

arbete. Den uppförandekod om ökad offentlighet som antogs av rådet

under 1995 behandlas i kapitel 6.

De svenska parlamentsledamöterna var aktiva inom många områden,

inte minst avseende sysselsättning och sociala frågor, öppenhet, miljö och

samarbetet med de baltiska länderna. Samtliga engagerade sig för behovet

av åtgärder mot narkotikamissbruk. Ett betänkande om EU:s Östersjö-

strategi presenterades av den svenska parlamentarikern af Ugglas för

parlamentets utrikesutskott. Därefter antogs en resolution om förstärkning

av EU:s relation till Östersjöområdet med stor majoritet av parlamentets

ledamöter. I december gav parlamentet slutligen sitt samtycke till en

tullunion med Turkiet efter en lång tids debatt.

Europaparlamentet har under det gångna året utsett en svensk presschef,

Stig Berglind.

Antalet anställda vid Europarlamentet är ca 4 100 och verksamheten

kostar årligen ca 843 miljoner ecu (21,1 procent av de institutionella

kostnaderna).

5.4 EG-domstolen

5.4.1 Bakgrund

EG-domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka och döma i tvister om

tillämpningen av EG-rätten. Domstolens avgöranden är bindande för

medlemsstaterna. Till EG-domstolen är också knuten en förstainstansrätt

som prövar vissa typer av mål. Hans Ragnemalm och Pernilla Lindh är

de svenska domarna i EG-domstolen respektive förstainstansrätten.

Målen vid domstolen är av olika slag. De vanligaste och viktigaste är

målen om förhandsavgörande. På begäran av nationella domstolar i

medlemsstaterna lämnar domstolen bindande uttalanden om tolkningen av

fördragen eller giltigheten och tolkningen av rättsakter, som har beslutats

av gemenskapens institutioner. Andra måltyper vid domstolen är mål om

fördragsbrott, där kommissionen eller andra medlemsstater kan väcka

talan mot en medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sina åtaganden

enligt fördraget och mål om ogiltighet av rättsakter som beslutas av

institutionerna.

Medlemsstaterna har i likhet med institutionerna möjlighet att yttra sig

i mål om förhandsavgörande. I vissa typer av mål finns det också en

möjlighet för medlemsstaterna att intervenera, dvs. att föra talan vid sidan

av en av de ordinarie parterna i målet. Det är viktigt för medlemsstaterna

att utnyttja dessa möjligheter. Det gäller inte bara i de mål där den

nationella lagstiftningen är direkt berörd utan även i mål som kan påverka

inhemsk lagstiftning.

Antalet anställda vid EG-domstolen är knappt 950 och verksamheten

kostar ca 114 miljoner ecu (2,9 procent av de institutionella kostnaderna).

35

5.4.2 Svenska mål

Skr. 1995/96:190

Vid utgången av 1995 hade fyra svenska domstolar begärt förhands-

avgörande av EG-domstolen. I samtliga dessa mål har Sverige avgivit

yttrande. Landskrona tingsrätt har begärt förhandsbesked om huruvida

Systembolagets monopol att sälja alkoholdrycker till konsumenter är

förenligt med Romfördragets regler om fri rörlighet för varor. Även

högsta domstolen har begärt ett förhandsbesked av EG-domstolen. Den

frågan gäller om svenska regler som föreskriver att utländska käranden

kan åläggas att ställa säkerhet för rättegångskostnader när de väcker talan

vid svensk domstol strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 6 i

Romfördraget.

Marknadsdomstolen har vidare frågat om det är förenligt med EG-rätten

att förbjuda TV-reklam som syftar att fånga uppmärksamheten hos barn

under 12 år.

Slutligen har länsrätten i Stockholms län begärt ett förhandsbesked om

en bestämmelse i bilregisterkungörelsen, som har samband med de

svenska reglerna om tillverkaransvar för bilars avgasreningssystem, är

förenlig med EG-rätten.

Sverige har dessutom avgivit yttranden i ytterligare åtta mål där andra

medlemsstaters domstolar begärt förhandsbesked av EG-domstolen. Det

har då rört rättsfrågor som ansetts vara av särskild betydelse för svensk

lagstiftning.

Ett av de mål där Sverige har intervenerat avser statsstöd. Kommis-

sionen godkände 1994 ett franskt statsstöd på 20 miljarder francs till

flygbolaget Air France. Beslutet har överklagats dels av Storbritannien,

dels av sex flygbolag varav SAS är ett. Sverige har intervenerat till stöd

för Storbritannien och flygbolagen, som bl.a. hävdar att stödet på ett

negativt sätt påverkar konkurrenssituationen för andra flygbolag (se

avsnitt 9.5).

Sverige har även intervenerat i två mål vid förstainstansrätten rörande

öppenhet. I det ena målet har en naturorganisation (World Wide Fund for

Nature United Kingdom, WWF UK) begärt att från kommissionen få ta

del av handlingar rörande ett irländskt projekt att bygga ett turistcenter i

en nationalpark. Kommissionen har vägrat att lämna ut handlingarna och

WWF yrkar nu att det beslutet skall ogiltigförklaras. 1 det andra målet

yrkar Tidningen Journalisten att ett beslut av rådet att vägra att lämna ut

handlingar skall ogiltigförklaras. Sverige har intervenerat i målen på

Jounalistens och WWF:s sida (se avsnitt 6.3.1 och 6.4).

5.5 Revisionsrätten

5.5.1 Bakgrund

Revisionsrätten fick i samband med Maastrichtfördraget status som EU-

institution, och blev därmed den femte i raden av institutioner. Den har

i uppgift att granska användningen och redovisningen av EU-medel.

Revisionsrättens ledamöter har efter den senaste utvidgningen utökats till

femton, en från varje medlemsstat. Svensk ledamot är Jan O Karlsson.

36

Revisionsrättens granskningar sker dels vid respektive EU-institution, Skr. 1995/96:190

dels på plats i de länder där gemenskapsmedlen administreras. Dess

granskningsrätt följer av Romfördraget och av EG:s budgetförordning.

Rättens granskningar på nationell nivå sker med hjälp av landets externa

revisionsorgan, i Sverige följaktligen Riksrevisionsverket.

5.5.2 Årsrapporten, den årliga förklaringen och särskilda

rapporter

Revisionsrätten har i enlighet med fördraget producerat olika typer av

rapporter.

I årsrapporten sammanfattas de granskningar som har utförts under det

föregående budgetåret för olika sektorer samt för institutionernas

administration.

Den årliga förklaringen (déclaration assurance DAS) är en rapport över

redovisningen och förvaltningen av EU-medlen. År 1995 är det första år

under vilket en förklaring har avgetts. Förklaringen och årsrapporten

offentliggjordes i november 1995.

Revisionsrätten kan när som helst avge särskilda rapporter om enskilda

granskningar som har gjorts. Under året som gått har revisionsrätten

avgett sex särskilda rapporter.

Övriga institutioner kan när som helst begära yttranden från revisions-

rätten i särskilda frågor. Rådet är i sin tur skyldigt att begära yttranden

om förslag från kommissionen om bestämmelser av finansiell art.

Antalet anställda vid revisionsrätten är ca 500 och verksamheten kostar

årligen ca 97,3 miljoner ecu.

5.6 Ekonomiska och sociala kommittén - ESK

Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) har under 1995 haft tio

plenarmöten samt ett stort antal möten i de nio utskotten och kommitténs

arbetsgrupper.

Det gångna året var Sveriges första år som medlem i ESK, och sett från

svensk horisont har 1995 därför i första hand tjänat som läroår. Inte desto

mindre har de svenska representanterna varit aktiva i ett antal arbets-

grupper inom kommitténs arbetsområden i syfte att påverka yttranden och

initiativ.

Kommitténs medlemmar representerar arbetsmarknadens parter med

ledamöter från tre olika typer av intressenter; fackliga organisationer,

arbetsgivarorganisationer samt ett antal andra intressen på arbets-

marknaden, exempelvis jordbruks-, handikapp-, företagar- och konsument-

intressen. De svenska representanternas verksamhet har följaktligen

fokuserats på ett relativt brett spektrum av frågor.

Under 1995 har kommittén bl.a. behandlat ett direktivförslag avseende

prismärkning av konsumtionsprodukter. I sitt yttrande över förslaget

förordade ESK ett system med jämförpriser och gick därmed på den linje

som understötts av samtliga svenska representanter i kommittén.

37

5.7 Regionkommittén

Regionkommittén har under det gångna året haft fem plenarmöten. Den

svenska delegationen har med framgång hävdat att EU:s åtgärder vid

mediekoncentration över gränserna inte far ske på bekostnad av yttrande-

friheten. Kommittén har i ett yttrande över kommissionens studie Europa

2000 (markanvändning och gränsöverskridande miljöproblem) följt

Sveriges linje. Kommittén har slagit vakt om möjligheten för det enskilda

medlemslandet att fördela ansvaret för markanvändning och fysisk

planering mellan staten och den lokala nivån. På regionkommitténs eget

initiativ har den svenska delegationens vice ordförande Joakim Ollén

utarbetat ett yttrande angående konsekvenser av nya regler. Enligt

yttrandet bör de finansiella och administrativa konsekvenserna för

kommuner och landsting av nya EG-regler redovisas och utvärderas innan

reglerna antas.

De svenska ledamöterna i kommittén utnämns av EU:s ministerråd på

förslag av Sveriges regering. De nomineras av Svenska Kommunförbundet

respektive Landstingsförbundet.

Följande svenskar återfinns i kommittén:

Roger Kaliff (s), Kalmar (ordf)

Evalisa Birath (s), Stenungsund

Göran Färm (s), Norrköping

Bengt Holgersson (s), Lund

Gun-Britt Mårtensson (s), Östersund

Margot Wikström (s), Umeå

Maria Andersson (s), Stockholm

Joakim Ollén (m), Malmö (v ordf)

Bengt Mollstedt (m), Göteborg

Anders Gustav (m), Solna

Lars Nordström (fp), V. Frölunda

Kent Johansson (c), Skara

Ersättare:

Christina Tallberg (s), Stockholm

Lars Bjurström (s), Solna

Endrick Schubert (s), V Frölunda

Siwert Nordvall (s), Kiruna

Ulla Olander (s), Skövde

Ulla Pettersson (s), Visby

Sture Sandberg (s), Gävle

Anders Knape (m), Karlstad

Margareta Wallin-Johansson (m), Vagnhärad

Catarina Segersten-Larsson (m), Kil

Ulla Norgren (fp), Sundsvall

Arne Jonsson (c), Norrköping

Skr. 1995/96:190

38

5.8 Europeiska investeringsbanken och Europeiska

investeringsfonden

Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansieringsinstitution med

uppgift att erbjuda finansiering i syfte att främja integrationen. EIB:s

huvudsakliga uppgift är att finansiera projekt inom unionen, men banken

gör även insatser i tredje land (se avsnitt 25.3.8). EIB erbjuder finansier-

ing som ligger obetydligt över bankens upplåningskostnad. Banken

finansierar projekt som uppgår till minst 20 miljoner ecu och bidrar med

högst 50 procent av projektkostnaden. För mindre projekt använder EIB

finansiella mellanhänder i medlemsländerna. De vanligaste samfinan-

siärema är European Bank of Reconstruction and Development (EBRD),

Världsbanken och större privata finansieringsinstitutioner i medlems-

länderna.

EIB:s samlade utlåning under 1995 uppgick till 21,4 miljarder ecu. Av

denna gick 18,6 miljarder ecu till projekt inom unionen. För att möjlig-

göra denna utlåning mobiliserade banken under det gångna året 12,4

miljarder ecu på de internationella kapitalmarknaderna.

Finansieringen av de transeuropeiska nätverken (TEN) for transport,

telekommunikation och energiöverförsel inom EU uppgick till 7,3

miljarder ecu, varav 2,1 miljarder ecu gick till högprioriterade nätverk

(denna typ av insatser behandlas under avsnitt 10.2.1, 12.5, 14.1.5 och

16.3). Finansiering för ökad industriell konkurrenskraft och för små och

medelstora företag uppgick till totalt 3,4 miljarder ecu. Utlåning till

Sverige uppgick till 273 miljoner ecu och gick främst till projekt inom

energisektorn (111 miljoner ecu) och transportsektorn (76 miljoner ecu).

Europeiska investeringsfonden, som upprättades 1994, har till uppgift

att lämna garantier för utlåning till infrastrukturprojekt och till små och

medelstora företag. Kapitalinsatser i fonden har gjorts av EIB, kommis-

sionen och finansiella institutioner i medlemsländerna. Fonden, vars totala

kapital uppgår till 2 miljarder ecu, har under en inledande period utrymme

för att ge garantier på drygt 5 miljarder ecu.

5.9 Språkfrågan

5.9.1 Svenska språket i EU

Språkfrågan i EU kan sägas röra två delområden:

- de i dag elva officiella språken

- arbetsspråken inom olika organ och arbetsgrupper.

Romfördraget upprättades på franska, italienska, nederländska och tyska.

Samtliga texter har lika giltighet (artikel 248)'. Gemenskapens successiva

utvidgningar har i denna del inte föranlett justeringar av fördraget. I stället

har språkfrågan reglerats i respektive anslutningsakt. Akten från 1972

föreskriver t.ex. att även danska, engelska och iriska versioner av

Romfördraget skall ha samma giltighet. En svensk version fick sålunda

1 Samma sak gäller EuratomfÖrdraget och Maastrichtfördraget, medan Parisfördraget endast

har en autentisk språkversion, franska.

Skr. 1995/96:190

39

giltighet genom det svenska anslutningsfördraget.

Skr. 1995/96:190

5.9.2 Rådets förordning nr 1 om officiella språk

Förordningen fastslår att förordningar och andra handlingar med allmän

räckvidd skall utfärdas på samtliga officiella språk. Ändringar av regler

i fråga om språk för gemenskapens institutioner 2 kräver enligt artikel 217

i Romfördraget enhällighet i ministerrådet.

Unionen har i dag elva officiella språk: danska, engelska, finska,

franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska

och tyska.

Det svenska språkets ställning inom EU är av stor principiell betydelse.

Det är även väsentligt för våra fortsatta strävanden efter större öppenhet

och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet. Rådets förordning

nr 1 föreskriver nämligen att handlingar som en EU-medborgare ställer till

gemenskapens institutioner far, efter avsändarens val, avfattas på något av

de officiella språken. Svaret skall lämnas på samma språk. Regeringen

faster därför största vikt vid att tolkning och översättning till och från

svenska skall fungera på ett fullgott sätt inom institutionerna.

5.9.3 Brist på tolkar och översättare

Det råder brist på svenskspråkiga tolkar och översättare. Som exempel

kan nämnas att kommissionen vid utgången av 1995 hade tillgång till 50

svenskspråkiga översättare, att jämföra med det förutsedda behovet av

100. Detta behov förutses fyllas före utgången av 1997. Rådssekretariatet

räknar med att ha uppnått full styrka (50 översättare/granskare) senast

hösten 1996. Det första halvåret 1995 översatte kommissionen 22 000

sidor till svenska. Motsvarande siffra för andra halvåret var 29 000 sidor.

Totalt översattes alltså 51 000 sidor till svenska under 1995. Trenden är

klart ökande; samtidigt visar jämförelsen med antalet sidor som översatts

till danska - 91 000 - att målet ännu inte är nått.

Inledande svårigheter är inte unika vid en utvidgning av medlems-

kretsen, och det är ofrånkomligt att institutionerna behöver viss tid för

anpassning av sitt arbete. Utrikesdepartementet har därför utarbetat en

policy på språkområdet. Dess syfte är att på alla sätt verka för att EU-

institutionema tar sitt fulla ansvar för tolkning och översättning.

Regeringen beslutade våren 1995 att Delegationen för översättning av

EG:s regelverk mot betalning far utföra översättningsarbete åt unionens

institutioner. Översättningsuppdrag har främst utförts åt kommissionen och

EG-domstolen. Kommissionen har under hösten 1995 öppnat en översät-

tningsfilial i Stockholm. Svensk konferenstolkutbildning påbörjades av Tolk-

och översättarinstitutet (TÖI) läsåret 1993/94. Hösten 1995 startade en

ny kurs, delvis finansierad av kommissionen, med 15 deltagare.

EG-domstolens språkregler lyder dock inte under förordning nr 1.

40

5.10 Rekrytering av svenskar till EU-institutionema

under 1995

5.10.1 Inledning

Vägledande i rekryteringsarbetet har varit att prioritera tjänster, och föra

fram kandidater, på områden som har hög prioritet för Sverige i EU-

samarbetet. Regeringen identifierade inför medlemskapet ett antal för EU-

tjänster centrala områden; kampen mot arbetslöshet, en god livsmiljö och

uthållig tillväxt, ett öppet Europa, genomförandet av den inre marknaden,

värnandet om frihandeln, utvidgningen av unionen, industriella framtids-

frågor, regionalpolitik, forskning och utveckling, samt transport, kon-

sument- och jordbrukspolitik, narkotika- och alkoholfrågor, bistånd och

rättsfrågor.

Den svenska strategin att på ett mycket tidigt stadium presentera

kvalificerade kandidater - lika många kvinnor som män - för ett stort

antal prioriterade verksamhetsområden har visat sig ändamålsenlig. Av de

omkring 1 000 tjänster som fram till och med år 1999 skall bemannas

med svenskar var vid årsskiftet 1995/96 närmare 250 tillsatta. Sverige har

dessutom fått besätta tre A 1-tjänster (generaldirektör och biträdande

generaldirektör) i rådssekretariatet och kommissionen samt sju A 2-

tjänster (direktör) i kommissionen och parlamentet på prioriterade

områden.

5.10.2 Organisationen för det svenska EU-rekryteringsarbetet

Regeringskansliet har inrättat en organisation för EU-rekrytering, vars

uppgift är att bevaka och driva de svenska intressena under inlednings-

fasen. I organisationen ingår:

- Arbetsgruppen för EU-rekrytering, med statssekreterare från Statsråds-

beredningen, Utrikes-, Justitie-, Social - (jämställdhet) och Finans-

departementen. Gruppen beslutar om rekrytering till EU utifrån av

regeringen angivna prioriteringar.

- Regeringskansliets EU-rekryteringsfunktion under ledning av

statssekreterare Gunnar Lund, Utrikesdepartementet, och Sveriges EU-

representation i Bryssel, med uppgift att bevaka och driva svenska

intressen vad gäller EU-rekrytering, verkställa arbetsgruppens beslut

samt informera om rekrytering till EU.

- Forum Europa vid Regeringskansliets förvaltningskontor som bl.a.

informerar om rekrytering till EU och arrangerar träning inför olika

typer av antagningsprov.

- Referensgruppen för EU-rekrytering med representation från samtliga

departement. Referensgruppen har en rådgivande funktion.

- Information till myndigheter och intresseorganisationer.

5.10.3 Chefstjänster

Följande svenskar - tre kvinnor och fem män - har tillsatts på topp-

Skr. 1995/96:190

41

tjänster i EU: Anita Gradin, kommissionär, Allan Larsson, generaldirektör, Skr. 1995/96:190

Magnus Lemmel, biträdande generaldirektör i kommissionen, Kerstin

Niblaeus, generaldirektör i ministerrådssekretariatet, Hans Ragnemalm och

Pernilla Lindh, domare i EG-domstolen respektive Förstainstansrätten, Jan

O Karlsson, ledamot av revisionsrätten samt Claes de Neergaard, vice

president i Europeiska investeringsbanken.

På direktörsnivå har Sverige under 1995 tilldelats sju tjänster i

kommissionen och en i Europaparlamentets sekretariat. Av dessa har två

besatts med kvinnor och fem med män.

Rekryteringen på enhetschefsnivå har gått långsammare än beräknat. Ett

tiotal tjänster i kommissionen reserverades under 1995 för Sverige. Vid

årsskiftet 1995/96 var ännu ingen av dessa tjänster tillsatta. Inte heller i

övriga institutioner har motsvarande tjänster ännu tillsatts med undantag

för tjänsten som chef för parlamentets informationskontor i Stockholm.

5.10.4 Övriga fasta tjänster

Handläggartjänster har utannonserats och rekrytering påbörjats utifrån de

s.k. reservlistor som upprättas med kandidater som har blivit godkända i

uttagningsproven. Under 1995 erbjöds ett tjugotal svenskar hand-

läggartjänster i kommissionen och parlamentet.

Av tolk- och översättartjänstema är omkring 100 tillsatta. Beträffande

övriga tjänster, handläggarassistenter, sekreterare och teknisk personal, har

man kommit längst i rekryteringen av sekreterare, där ca 70 har anställts.

5.10.5 Svenskt inflytande

Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna inskränker sig till de allra

högsta nivåerna, dvs. topptjänstema och i någon mån även direktörs-

tjänstema.

Till topptjänstema har regeringen nominerat kandidater, vilka sedan

utsetts av EU och tillträtt sina befattningar under första halvåret 1995.

Beträffande direktörstjänstema i kommissionen har regeringens

inflytande kommit att begränsas i förhållande till den information som

kommissionen ursprungligen gav och som utgjorde utgångspunkt för

regeringens rekryteringsarbete. Till varje för Sverige reserverad tjänst vill

kommissionen att inte endast en utan flera kandidater presenteras. Den

beredningsprocess som tillämpas beträffande nominering av kandidater

inleds med att berört departement identifierar ett antal högt kvalificerade

kandidater för aktuell tjänst. Arbetsgruppen för EU-rekrytering fastställer

en kandidatlista och har att tillgodose att såväl en jämn könsfördelning

som en bred representation från svenskt arbetsliv tillgodoses. De svenska

kandidaternas ansökningar överlämnas till kommissionen som utifrån egna

urvalskriterier utser den kandidat som bedöms mest meriterad för

ifrågavarande tjänst. Rådet tillämpar en liknande ordning medan

parlamentet tillsätter direktörstjänster genom ett öppet utannonserings-

förfarande. 42

På enhetschefsnivå har regeringen ett visst inflytande över vilka tjänster

som skall reserveras för svenskar. Från enhetschefsnivå och därunder Skr. 1995/96:190

utannonseras tjänsterna i bl.a. svensk dagspress, och institutionerna

rekryterar självständigt utan inblandning från medlemsländerna.

5.10.6 Fördelningen av tjänster mellan kvinnor och män

Av de närmare 250 svenskar som hittills anställts är 75 procent kvinnor.

Flertalet av dessa tjänster finns i sekreterar- och tolk/översättar-

kategoriema. Av topptjänstema är tre av åtta tjänster bemannade med

kvinnor. Sverige har haft inflytande över tillsättningen av fyra direktörs-

tjänster. Två av dessa har bemannats med kvinnor. Vid tillsättning av

enhetschefer och kategorier därunder, har Sverige som tidigare nämnts,

inget inflytande. Ansvaret for att en jämn könsfördelning uppnås ligger

hos den institution som rekryterar. Arbetsgruppen for EU-rekrytering

kommer mycket noga att följa upp rekryteringen av svenskar på alla

nivåer och regelbundet sammanställa statistik uppdelad i kvinnor och män

per tjänstekategori och institution.

5.10.7 Nationella experter i kommissionen och

rådssekretariatet

Vid sidan av de ordinarie tjänsterna finns olika kategorier av tillfälliga

uppdrag och anställningar, bland annat s.k. nationella experter, vilka

anlitas för tjänstgöring på specifika områden för en begränsad tid,

maximalt tre år. Ett rimligt antal svenska nationella experter är 35. För

närvarande finns 34 svenska experter (11 kvinnor och 23 män) placerade

i 17 av kommissionens 25 generaldirektorat och ytterligare rekryteringar

diskuteras. Nationella experter kvarstår i sin anställning i hemlandet och

erhåller lön under tiden för EU-uppdraget.

6 Subsidiaritet, insyn och öppenhet

6.1 Subsidiaritet och proportionalitet

I artikel 3b i Romfördraget, som infördes genom Maastrichtfördraget,

återfinns principen om subsidiaritet, eller närhetsprincipen som den i vissa

sammanhang också kallas. 3 Principen skall tillämpas på de områden där

gemenskapen inte ensam är behörig att besluta. Den går i stort ut på att

beslut skall fattas så nära en medborgare som möjligt och kan för

tillämpningen delas upp i två led. Den första delen är att fastställa om en

verksamhet över huvudtaget skall regleras eller om det civila samhället

’ Det har påtalats av bl.a. den danske domaren i EG-domstolen Claus Gulman att det här

faktiskt rör sig om två olika principer. Medan närhetsprincipen är förankrad i MF:s preambel

där det talas om respekt förfolkens historia, kultur och traditioner och i art A med förskriften

att "besluten skall fattas så nära en medborgare som möjligt", har subsidiaritetsprincipen fått

sin definition i EG-fördragets art.3b.

43

och marknaden bör få verka fritt, utan regleringar. Det andra momentet Skr. 1995/96:190

gäller på vilken nivå en eventuell reglering skall ske. Kan en verksamhet

bättre eller lika bra regleras på en lägre nivå än på gemenskapsplanet, bör

regleringen också företas där. Den enskilda frågans specifika art bör

avgöra om en fråga skall lösas lokalt, regionalt, nationellt eller på

unionsnivå. Sverige har i EU-arbetet verkat för att det politiska ansvaret

läggs på lägsta effektiva ansvarsnivå.

Den första rapporten om subsidiaritetsprincipens tillämpning kom hösten

1993 med en uppföljning 1994 inför toppmötet i Essen. I december 1995

presenterade kommissionen en mer utförlig rapport om hur tillämpningen

av principerna om subsidiaritet och proportionalitet i EG-lagstiftningen

har beaktats i den lagstiftande verksamheten under 1995 samt hur man

avser att tillämpa principerna i förslaget till nya regler under 1996.

Rapporten från 1995 tog även upp förenklingsfrågoma under slagordet

"the new approach" bl.a. mot bakgrund av den s.k. Molitorrapporten.

Molitorrapporten skrevs av en oberoende grupp specialister som i

september 1994 fick i uppgift av kommissionen att utvärdera frågan om

rättslig och administrativ förenkling inom EU. Gruppen, som arbetade i

nära kontakt med ledande kommissionstjänstemän, lade fram sitt

betänkande i juni 1995. (SLA (94) 30 och KOM (95) 288 slutlig/2).

Under 1995 har antalet förslag till lagstiftning fortsatt att minska.

Dialogen med myndigheter och ekonomiska operatörer i form av

grönböcker, i vilka de första idéerna om eventuella åtgärder på gemen-

skapsnivå behandlas, och vitböcker, som innehåller mera strukturerade

förslag till gemenskapsregler, har utökats. Under 1995 avlämnades således

fyra grönböcker och två vitböcker i sådana ämnen som immaterialrätt,

turism, telekommunikationer, villkoren för övergång till EMU, länderna

i Central- och Östeuropa samt den inre marknaden. Man har även givit ut

andra konsultationsdokument.

Bilaterala dialoger har också hållits med myndigheter i Danmark,

Storbritannien och Tyskland på deras begäran för att diskutera tillämp-

ningen av subsidiaritet och proportionalitet i kommissionsförslag.

En viktig aspekt är att gå igenom det befintliga regelverket. I det avsnitt

i kommissionens rapport som behandlar existerande lagstiftning redovisas

vad som gjorts för att förenkla denna och göra den mera tillgänglig.

Instrumenten har här, som tidigare, varit konsolidering (redaktionellt

sammanförande av lagtexter som avser samma område) och kodifiering

(sammansmältning av ett antal sammanhängande rättsakter till en ny

rättsakt utan förändring av substansen). Upphävande av obsoleta,

föråldrade, rättsakter och revidering i sakligt hänseende av rättsakter har

också förekommit (se även avsnitt 9.6 Avreglering och regelreformering).

6.2 Öppenhet och insyn

Frågan om hur man bättre skall kunna tillgodose medborgarnas krav på

öppenhet och insyn i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen

har diskuterats länge inom EU och fick ökad aktualitet när det visade sig

att Maastrichtfördraget inte hade en tillräckligt bred förankring hos

44

medborgarna i flera av medlemsstaterna. Skr. 1995/96:190

Europeiska rådet har vid flera tillfällen uttryckligen framhållit behovet

av ökad insyn och öppenhet i EU:s arbete. Exempelvis fastslog medlems-

staternas stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte på Korfu

1994 att öppenheten inom EU inte var tillräcklig, och att anslutningen av

Sverige, Finland och Österrike öppnade nya möjligheter till forbättring i

detta avseende.

Sverige har under 1995 arbetat for att åstadkomma en ökad öppenhet

i den verksamhet som bedrivs inom EU:s institutioner. Avsikten är att

detta arbete skall fortsätta, bland annat vid den regeringskonferens som

inleds i mars 1996. Syftet är att ändra EU:s regler så att medborgarnas

möjligheter till insyn i institutionernas verksamhet säkerställs på ett

varaktigt sätt. Detta kan ske genom att regler om offentlighet skrivs in i

de grundläggande fördragen.

6.3 Öppenhet i rådets arbete

6.3.1 Nya steg mot öppenhet

Under 1995 har en betydelsefull utveckling fortsatt i riktning mot ökad

öppenhet i rådets arbete. Bakgrunden är att rådet och kommissionen den

6 december 1993 antog en uppförandekodex om tillgång till rådets och

kommissionens handlingar (EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 41). Den 20

december 1993 antog rådet vidare beslut 93/731/EG om allmänhetens

tillgång till rådets handlingar (EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 43)

varigenom uppförandekodexen genomförts på det rättsliga planet.

Under 1995 har utvecklingen mot ökad öppenhet i rådets arbete förts

framåt både genom politiska åtaganden av medlemsstaterna och genom ett

domstolsavgörande.

Vid allmänna rådets möte den 29 maj 1995 antogs, på initiativ av

Danmark och Sverige, tre resolutioner om tillämpningen av arbets-

ordningen.

Den första resolutionen behandlade offentliggörande av omröstnings-

resultaten i rådet. I artikel 7 i rådets arbetsordning ges bestämmelser om

när omröstningsresultaten i rådet skall offentliggöras. Bestämmelserna

innebär bl.a. att dessa resultat normalt skall offentliggöras när rådet

uppträder som lagstiftare. Rådet kan emellertid besluta att omröstnings-

resultaten skall vara hemliga. Genom den antagna resolutionen förbinder

sig medlemsstaterna att alltid offentliggöra omröstningsresultatet och att

inte utnyttja arbetsordningens möjlighet att hemlighålla resultatet.

Enligt rådets arbetsordning är rådets möten inte offentliga utom i de fall

som anges i artikel 6. Enligt denna artikel kan rådet enhälligt besluta,

under vissa angivna förutsättningar, att en viss debatt skall vara offentlig.

Offentliga debatter sänds via television. Enligt den andra resolutionen från

maj 1995 skall rådets debatter i större omfattning än tidigare vara öppna

för allmänheten och medierna.

Den tredje resolutionen innebär att det skall ges bättre information till

allmänheten inför möten där rådet avser att besluta om rättsakter. 45

Rådssekretariatet skall bl.a. helt eller delvis kunna offentliggöra de

textförslag som ligger till grund för rådets överläggningar (se avsnitt Skr. 1995/96:190

29.7).

Guardian-målet

Förstainstansrätten har i ett mål (T-l94/94 Carvel m.fl. mot rådet, det s.k.

Guardian-målet) för första gången prövat ett rådsbeslut om att vägra

lämna ut handlingar enligt reglerna om allmänhetens tillgång till rådets

handlingar. I domen anger domstolen att rådet borde ha gjort en

avvägning mellan å ena sidan medborgarens intresse av att fa tillgång till

rådets handlingar och å andra sidan rådets eventuella intresse av att

skydda sekretessen för dess överläggningar. Eftersom rådet brustit i den

individuella prövningen av Carvels begäran att få ta del av handlingarna

ogiltigförklarades beslutet. Rådet har därefter beslutat att lämna ut

samtliga begärda handlingar utom vissa delar av ett protokoll.

Journalisten-målet

För närvarande pågår ytterligare ett mål vid Förstainstansrätten (T-l 74/95,

Tidningen Journalisten mot rådet) angående prövning av ett rådsbeslut att

vägra att lämna ut handlingar. Målet har sin upprinnelse i att Tidningen

Journalisten prövat öppenheten i Sverige och i rådet. Tidningen Jour-

nalisten begärde att fa del av sammanlagt 20 handlingar och fick från

svenska myndigheter - helt eller delvis - ut 18 handlingar medan rådet

endast lämnade ut fyra. Till stöd för sin ogiltighetstalan åberopar

Journalisten bland annat att rådet inte gjort den, enligt Förstainstansrättens

dom i Guardian-målet nödvändiga, intresseavvägningen. Rådet har bestritt

Journalistens talan och hävdar bland annat att Sverige, genom utlämnandet

av handlingarna, brutit mot gemenskapsrätten. Sverige, Danmark,

Nederländerna och Europaparlamentet har anmält intervention på

Journalistens sida medan Frankrike och Storbritannien har gjort inter-

ventionsanmälan på rådets sida.

6.3.2 Rådets nya uppförandekodex

Den 2 oktober 1995 antog allmänna rådet en särskild uppförandekodex

om offentliggörande av protokoll och förklaringar i de fall rådet uppträder

som lagstiftare. I samband med att rådet beslutar om en rättsakt kan

medlemsstaterna och kommissionen fa egna förklaringar fogade till

protokollet, om t.ex. hur de ser på rättsaktens rättsliga grund eller hur en

bestämmelse i rättsakten skall förstås. Den rättsliga relevansen av dessa

förklaringar är oklar. Domstolen har inte tagit någon hänsyn till dem vid

sina bedömningar. Däremot kan förklaringarna leda till tysta sam-

förståndslösningar mellan medlemsstaterna, och de kan binda upp

kommissionen för en viss handlingslinje. Syftet med den antagna

uppförandekodexen är dels att minska bruket av förklaringarna, dels att

göra dessa offentliga.

46

Genom uppforandekodexen har medlemsstaterna skapat förutsättningar Skr. 1995/96:190

för att förklaringarna och protokollen skall bli offentliga. På samma sätt

som resolutionerna från maj 1995 är uppforandekodexen ett politiskt

instrument och inte i rättslig mening bindande.

Enligt artikel 4.2 i uppforandekodexen skall rådet vid ensidiga

förklaringar söka medlemsstatens samtycke innan förklaringen offentlig-

görs. Sverige har i ett brev till rådssekretariatet meddelat att alla de

förklaringar som Sverige kan komma att göra i framtiden är offentliga.

Rådet kommer därför inte att behöva begära Sveriges samtycke för att

offentliggöra en svensk förklaring.

6.4 Öppenhet i kommissionens arbete

Som nämnts ovan antog även kommissionen en uppförandekodex om

allmänhetens tillgång till rådets och kommissionens handlingar. Kommis-

sionen har för sin del genomfört uppforandekodexen genom beslut

94/90/EKSG/EG/Euratom (EGT nr L 46, 18.2.1994, s. 58).

Tillämpningen av kommissionens beslut kommer att bli föremål för

förstainstansrättens bedömning (T-l05/95 World Wide Fund for Nature,

WWF UK, mot kommissionen). I målet har WWF yrkat att kommis-

sionens beslut att vägra att lämna ut handlingar skall ogiltigförklaras.

Sverige har som enda medlemsland beslutat att intervenera i målet på

WWF:s sida.

6.5 Svenskt förslag om en fördragsreglerad

offentlighetsprincip

Redan i samband med medlemsförhandlingarna klargjorde regeringen den

svenska synen på frågan om öppenhet inom EU:s institutioner. Åtagandet

bekräftades genom en svensk förklaring om öppenhet som är fogad till

anslutningsavtalet.

Sverige vill uppnå att medborgarnas möjligheter till insyn i EU-

institutionemas verksamhet varaktigt säkerställs. Vår egen offentlighets-

lagstiftning visar att ett sätt att åstadkomma detta är att det i EU:s fördrag

skrivs in grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner

(skr. 1995/96:30, s. 19).

Regeringen avser att vid regeringskonferensen 1996 verka för att

fördragsändringar av denna innebörd genomförs.

Regeringen har efter samråd med EU-nämnden och konstitutions-

utskottet angivit vilka grundläggande principer som därvid bör komma

ifråga. Dessa principer är i sin tur inspirerade av den svenska tryckfrihets-

förordningen.

Huvuddragen i förslaget är följande. Varje unionsmedborgare skall ha

rätt att ta del av allmänna handlingar. En katalog skall ges över de

ändamål som kan motivera sekretess. Rådet bemyndigas att besluta om de

begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar som motiveras

av de angivna ändamålen. Vidare skall vissa förvaltningsrättsliga principer

47

införas hos institutionerna, bl.a. en skyldighet att registrera allmänna

handlingar, och en skyldighet att ha diarier som är öppna för allmänheten.

Dessa bestämmelser kompletteras med en möjlighet att fa ett beslut att

inte få ta del av en handling överprövat i EG:s förstainstansrätt.

Slutligen föreslås att offentliga funktionärer vid institutionerna skall ha

rätt att för publicering lämna upplysningar till massmedierna om sådana

kunskaper som de förväntat genom sina uppdrag, även om uppgiften

omfattas av tystnadsplikt.

De principer som bör slås fast i grundfördragen skall enbart gälla den

verksamhet som EU bedriver som organisation. Däremot skall medlems-

staterna liksom hittills själva bestämma vilka regler om offentlighet som

skall gälla på det nationella planet. Det är alltså inte fråga om att i

fördragen skriva in gemensamma principer om offentlighetslagstiftning i

de olika medlemsstaterna. De föreslagna principerna skall inte heller

kunna användas som rättslig grund för att offentlighetslagstiftningen inom

medlemsstaterna skall bli samstämmig.

Skr. 1995/96:190

7 EG:s budget

7.1 Avgiften till EG-budgeten

Budgeten omfattar Europeiska gemenskapernas samtliga förväntade

inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen (till ca 99

procent) av de s.k. egna medlen, som består av avgifter från medlems-

länderna. I viss utsträckning kan också utgifter avseende unionens andra

och tredje pelare hanteras inom ramen för EG-budgeten. Övriga inkomster

utgörs av eventuellt överskott från föregående år, diverse gemenskaps-

skatter, räntor på böter, EES-ländemas bidrag och övriga inkomster (se

bilaga 4).

Egna medel definieras i rådets beslut 88/376/EEG, Euratom, om

systemet för gemenskapernas egna medel. Den sammanlagda avgiften från

medlemsländerna till gemenskapsbudgeten består av fyra huvud-

komponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad

avgift och en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. I egna

medelsbeslutet ges också Storbritannien en budgetrabatt.

Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för EG

och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock

behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa

kostnader i samband med uppbörden.

Importavgifter på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på

sockerproduktionen, vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk, utgör i

likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskaps-

budgetens egna medel. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet

får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader

kopplade till uppbörden.

Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EG:s budget

beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets

mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen Skr. 1995/96:190

korrigeras härvid för (godkända) avvikelser från och variationer inom

EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålls.

Uttaget var för 1995 satt till högst 1,4 procent av momsbasen. Det

faktiska uttaget fastställs i budgeten för respektive år. Efter avslutat

budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognosticerade basen

så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålls.

Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas

på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för bud-

geteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens

samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan

övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn

till utfall.

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 träffades en

överenskommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering

under perioden 1993-1999. Överenskommelsen har därefter formaliserats

i ett nytt rådsbeslut om gemenskapens egna medel, 94/728/EG, Euratom,

vilket kommer att ersätta rådets beslut 88/376/EEG. För att beslutet skall

bli giltigt måste det dock enligt fördraget godkännas av medlemsländerna

i enlighet med respektive lands konstitutionella krav. Sverige har under

1995 genom riksdagsbeslut godkänt beslutet.

Rådsbeslutet 94/728/EG, Euratom, fastställer budgetens totala volym-

utveckling genom att fastställa utvecklingen för uttaget av egna medel.

Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens samlade bruttonational-

inkomst. Beslutet innebär att budgeten under perioden ökar från 1,20

procent till 1,27 procent av BNI 1999. Principerna för fördelningen

mellan medelsslagen fastställs också i egna medelsbeslutet. Där anges en

successiv förskjutning av tyngdpunkten från den mervärdesskattebaserade

avgiften mot BNI-avgiften. Detta tar sig uttryck i att uttaget i förhållande

till mervärdesskattebasen under perioden 1995-99 minskas i lika steg från

1,4 procent 1994 till 1 procent 1999, samt att taket för uttaget av den

mervärdesskattebaserade avgiften under samma period sänks, för

medlemsländer med BNI per capita lägre än 90 procent av gemenskaps-

genomsnittet till 50 procent 1995 och för övriga länder i lika steg under

perioden från 55 procent till 50 procent av BNI 1999. Detta är uttryck för

en önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlems-

länderna. I beslutet förlängs också den brittiska budgetrabatten.

För svensk del innebär detta att det svenska bidraget till budgeten under

perioden fram till 1999 successivt kommer att öka, dels till följd av den

ökande budgetomslutningen, dels till följd av den ökande progressiviteten.

Avgiften beräknas, liksom EG-budgeten, per kalenderår och betalas

månatligen enligt de regler som gäller för vart och ett av avgiftsslagen.

Tullavgift samt jordbruks- och sockeravgiftema betalas i enlighet med

faktisk uppbörd, medan den mervärdesskattebaserade avgiften och BNI-

avgiften betalas enligt i gemenskapsbudgeten budgeterade belopp och

kommissionens betalningsbegäran med anledning av likviditetsläget,

omräknade till kronor enligt en fastställd valutakurs. De betalningar som

gjorts på grundval av prognoser korrigeras dock i efterhand för att ta 49

hänsyn till utfall.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av Skr. 1995/96:190

medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften

enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen.

Avgiften för 1995 uppgick till 15 447 miljoner kronor. Återbetalningen

till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarade 4 531 miljoner

kronor. Nettoavgiften blev därmed 10 916 miljoner kronor.

Avgiften fördelade sig med 3 287 miljoner kronor på s.k. traditionella

egna medel, dvs. tullar, importavgifter på jordbruksprodukter och

sockeravgifter, och med 12 160 miljoner kronor på mervärdesskattebaserad-

och BNI-avgift, inklusive Sveriges andel av finansieringen av Stor-

britanniens budgetrabatt.

7.2 EG-budgeten under 1995

Vad gäller EG-budgeten är det två frågor som stått på dagordningen under

1995. Det är för det första den särskilda tilläggsbudget som lades tidigt

i våras, och vars syfte var att ställa de medel till förfogande som

motiverades av EU:s utvidgning med Sverige, Finland och Österrike.

Tilläggsbudgeten innebar höjningar på de flesta utgiftsområden av EG:s

budget. Anslagen höjdes bl.a. för EU:s institutioner för att de ska kunna

möta de krav som EU:s tre nya medlemmar ställer på t.ex. översättning

och tolkning till och från svenska och finska.

Den andra viktiga frågan är behandlingen av 1996 års budget, som

påbörjades under våren då kommissionen presenterade sitt budgetförslag.

Därefter har rådet och Europaparlamentet behandlat budgeten under

sommaren och hösten. I samband med budgetarbetet har bl.a. finansiering

av återuppbyggnaden av före detta Jugoslavien, infrastrukturinvesteringar

på transportområdet samt bistånd till Medelhavsregionen varit föremål för

diskussion mellan rådet och parlamentet.

I likhet med vad som gäller för den svenska budgetpolitiken driver

Sverige som medlem i EU en återhållsam budgetpolitik för EG-budgeten.

I budgetarbetet har Sverige dock prioriterat utgifter på bl.a. miljö-, konsument-

och infrastrukturområdet samt administrativa utgifter som är förknippade

med utvidgningen av EU med Sverige, Finland och Österrike. Sverige har

också prioriterat utgifter avsedda för återuppbyggnaden av före detta

Jugoslavien.

8 EU:s utvidgning

Efter den senaste utvidgningen av EU med Finland, Sverige och Österrike

kommer nästa utvidgning att gälla Cypern och Malta samt ett antal länder

i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum.

Östutvidgningen har varit en fråga som prioriterats högt av den svenska

regeringen under 1995. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt politiskt,

ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för ett enat Europa.

Under 1995 ansökte Rumänien, Slovakien, Lettland, Estland, Bulgarien

och Litauen om anslutning till unionen. Ungem och Polen ansökte 1994 Skr. 1995/96:190

om medlemskap (se avsnitt 26.2 och 26.4).

Europeiska rådets möte i juni 1993 i Köpenhamn gav politiskt

klartecken till nästa utvidgning och fastställde också allmänna villkor

härför. Europeiska rådet antog i Essen i december 1994 en ”förmedlem-

skapsstrategi” för att på ett systematiskt sätt underlätta Central- och

Östeuropas anpassning till EU och därmed till ett framtida medlemskap.

Under 1995 har denna förmedlemskapsstrategi omsatts i praktiken.

Europeiska rådet antog i Cannes i juni 1995 en vitbok om anpassning

av de berörda central- och östeuropeiska ländernas lagar och administra-

tiva strukturer till regelverket på EU:s inre marknad.

Syftet med vitboken är att underlätta och påskynda integrations-

processen i de berörda staterna genom att informera om särskilt viktiga

delar av EU:s regelverk kring den inre marknaden, verka för att nationella

lagar och förordningar anpassas till detta samt att nödvändiga adminis-

trativa strukturer i länderna upprättas. Det ankommer på varje enskilt

associationsland att välja i vilken takt och i vilken ordning olika områden

skall omfattas av integrationsprocessen.

Europeiska rådet fastställde under sitt möte i Cannes i juni 1995 att

förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning till unionen skall

inledas sex månader efter det att 1996 års regeringskonferens avslutats.

I Madrid i december 1995 underströk Europeiska rådet utvidgningens

politiska och ekonomiska betydelse för EU, och uttalade som sin strävan

att den inledande förhandlingsfasen för de associerade länderna i Central-

och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingarna med Cypern

och Malta inleds.

Sverige drev ståndpunkten att samtliga kandidatländer skulle behandlas

likvärdigt vilket också hörsammades i Europeiska rådets slutsatser. Den

svenska målsättningen är att medlemskapsförhandlingar för samtliga

kandidatländer skall inledas sex månader efter regeringskonferensens

avslutande.

Kommissionen uppmanades att förbereda utlåtanden över medlem-

skapsansökningama med sikte på att dessa s.k. ”avis” skall finnas klara

så snart som möjligt efter regeringskonferensens slut. Sverige har också

i aktiva kontakter med kommissionen verkat för att kommissionens arbete

med sina utlåtanden skulle komma igång så snart som möjligt.

Rådet kommer efter konferensens slut, och i ljuset av dess resultat samt

med beaktande av kommissionens yttranden, att snarast fatta de

nödvändiga besluten för att påbörja förhandlingarna med de aktuella central-

och östeuropeiska länderna.

Den procedur som man har kommit överens om för att förbereda

förhandlingsstarten skall tillförsäkra kandidatländerna lika behandling

fram till denna punkt. Kommissionen fick vidare i uppdrag att fördjupa

sina studier om utvidgningens konsekvenser för bl.a. jordbruks- och

regionalpolitiken, och att utarbeta en sammanfattande rapport i utvidg-

nings frågan.

Kommissionen uppmanades också att utarbeta en särskild studie över

utvidgningens finansiella konsekvenser mot bakgrund av kommande 51

beslut om ett s.k. nytt finansiellt perspektiv.

Förberedelsestrategin Skr. 1995/96:190

Vid toppmötet i Essen i december 1994 fick kommissionen i uppdrag att

årligen presentera en lägesrapport om förberedelsestrategin för associa-

tionsländema i Central- och Östeuropa, med särskild tonvikt på anpass-

ningen till den inre marknaden. Kommissionens rapport för 1995

behandlar de fyra huvudpunkterna i strategin; Europaavtalen, den

strukturerade dialogen, PHARE-programmet och anpassningen till den

inre marknaden.

När det gäller den s.k. strukturerade dialogen har ett antal över-

läggningar med kandidatländerna hållits på ministernivå i samband med

EU:s olika rådsmöten i utrikes-, inre marknads-, justitie-, ekonomi-, och

finans-, kultur-, forsknings-, jordbruks-, transport- och utbildningsfrågor.

Kommissionens rapport konstaterar emellertid att dialogens arbetsformer

kan förbättras. Det konstateras vidare att samarbete mellan EU och

Europaavtalsländema har inletts på exempelvis miljö-, konkurrens- och

utbildningsområdet. Rapporten framhåller önskvärdheten av en ökad EU-

anpassning i de central- och östeuropeiska länderna inom områden som

konkurrenspolitik, miljöfrågor, kärnsäkerhet, konsumentpolitik och

transportfrågor.

I fråga om EU:s biståndsprogram för Central- och Östeuropa, PHARE,

önskar kommissionen ökat stöd för infrastrukturprojekt och investeringar.

Ett växande ansvar kommer att läggas på mottagarländerna när det gäller

effektivitet och snabbhet i genomförandet av PHARE-programmen.

Rapporten beskriver de åtgärder som vidtagits för att med hjälp av

kommissionens vitbok underlätta Central- och Östeuropas anpassning till

EU:s inre marknad. Ett väsentligt stöd i detta arbete är möjligheten att

från den 1 januari 1996 vända sig till kommissionens särskilda centrum

för förmedling av experter, som avses etableras under våren 1996.

Utvidgningens allmänna effekter

Till Europeiska rådets möte i Madrid framlade kommissionen även en

sammanställning över de allmänna effekterna av en utvidgning med de central-

och östeuropeiska länderna.

1 rapporten konstateras att utvidgningen skall ses som en politisk

nödvändighet och som en viktig chans för EU. Om utvidgningen

förbereds och genomförs väl kommer den att stärka freden och säkerheten

och ge den europeiska ekonomin ny dynamik. Men kommissionen

understryker att den förestående anpassningsprocessen i kandidatländerna

och inom EU är både omfattande och besvärlig.

Kommissionen framhåller att effekterna av en utvidgning helt beror på

utvecklingen i Central- och Östeuropa de närmaste åren, och vid vilken

tidpunkt utvidgningen sker.

Utsikterna till ett framtida medlemskap bedöms redan ha haft positiva

effekter för demokratin, upprätthållandet av mänskliga rättigheter och

skyddet för minoriteter i Central- och Östeuropa. En utvidgning parad

med en utveckling av samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken 52

skulle stärka Europas inflytande i världen. Samarbetet inom det inrikes

och rättsliga området underlättas också. Det konstateras att kandidat- Skr. 1995/96:190

länderna ligger långt efter EU i ekonomisk utveckling men att de

representerar en stor tillväxtpotential.

Handel och investeringar är de främsta instrumenten för utveckling,

framhålls i rapporten. Europaavtalen ger Central- och Östeuropa tillträde

till den inre marknaden. Samtidigt kan det noteras att EU:s export till

dessa länder ökat trefalt sedan 1989 och importen har fördubblats. Enligt

rapporten bör man inte förstora de ekonomiska problemen eller anpass-

ningsbehoven som kan uppstå för EU vid en utvidgning.

Det är enligt rapporten svårt att idag fastställa det regelverk som

kandidatländerna kommer att möta inom den gemensamma jordbruks-

politiken och regional/strukturstödet. De finansiella konsekvenserna av

utvidgningen blir därför svåra att uppskatta, anser kommissionen.

Vikten av att de central- och östeuropeiska länderna anpassar sig till den

inre marknaden i enlighet med kommissionens vitbok understryks. Det

avgörande är dock inte införandet av nya lagar och förordningar utan

dessas effektiva genomförande och uppföljning, dvs. att en effektiv och

kompetent förvaltning skapas.

Även om utvecklingen inom Europaavtalsländema på sistone varit

positiv förutser kommissionen att det av ekonomiska, sociala eller

budgetära skäl finns behov av övergångslösningar på följande områden:

jordbruk, fri rörelse för arbetskraft, fri rörelse för kapital och finansiella

tjänster, energi, transporter, miljö, sociala protokollet samt konsument-

skydd.

EU:s struktur- och regionalpolitik kommer att behöva omprövas i ett

utvidgningsperspektiv. Enligt kommissionen finns behov av större

koncentration och flexibilitet i utformningen av denna typ av insatser.

Även om den slutliga målsättningen är klar, nämligen att integrera nya

medlemsländer fullt ut på samtliga områden, kommer det att bli nödvän-

digt att tillämpa övergångslösningar.

Kommissionens inför Madridmötet framtagna jordbruksrapport

understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), oavsett

utvidgningen, ytterligare behöver förändras i enlighet med ansatsen i 1992

års jordbruksreform, detta inte minst för att ligga i linje med unionens

WTO-åtaganden. Andra skäl är viljan att komma ifrån beroendet av

prisstöd som resulterar i en överskottsproduktion som svårligen kan

avsättas inom eller utom EU.

Den svenska inställningen till studien är generellt sett positiv i det

avseeendet att den förmedlar en insikt om reformbehovet och därmed

öppnar för fortsatta diskussioner om den närmare utformningen av den

framtida jordbrukspolitiken. När det gäller EU:s framtida jordbrukspolitik

har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté, som skall lämna

förslag till förändringar i ett system som regeringen anser vara krångligt,

byråkratiskt, dyrt och ineffektivt. Kommitténs uppdrag är att från svensk

utgångspunkt utarbeta ett samlat förslag till reformer av CAP och en

strategi för reformernas genomförande. Syftet med reformerna skall vara

att marknadsanpassa, avreglera och miljöanpassa CAP. Uppdraget skall

vara slutfört den 30 juni 1997.

53

DEL 2

DET EKONOMISKA OCH SOCIALA

SAMARBETSOMRÅDET

Inom det ekonomiska och sociala samarbetsområdet sker samarbetet

mellan medlemsländerna främst inom ramen för, och med utgångspunkt

i, den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och

kapital - och därtill angränsande politikområden. I det följande redogörs

för arbetet inom dessa områden. Inledningsvis följer en redovisning av de

övergripande åtgärder som vidtagits inom gemenskapen för att genomföra

den inre marknaden.

Inom EU har fram till i dag fattats beslut om i stort sett alla de åtgärder

- i huvudsak direktiv - som i kommissionens vitbok från 1985 ansågs

nödvändiga för att fullborda den inre marknaden. Situationen när det

gäller genomförandet av gemensamma regler i medlemsländerna är i

huvudsak tillfredsställande; i genomsnitt har över 93 procent av rätts-

akterna överförts till nationella bestämmelser. Sverige ligger, med över 96

procent genomförda rättsakter, i det absoluta toppskiktet. Vissa problem-

områden kvarstår, bl.a. den ekonomiskt viktiga offentliga upphandlingen

(se avsnitt 9.4), där ett stort antal medlemsländer släpar efter.

Sverige deltar, som medlem i unionen, i det fortsatta arbetet med att

genomföra den inre marknaden. Arbetet har nu lämnat den intensivt

lagstiftande fasen och övergått i en fas där tyngdpunkten läggs vid att fa

de gemensamma reglerna att fungera effektivt och någorlunda likformigt

inom hela den inre marknaden.

I detta syfte har bl.a. åtgärder vidtagits för att utveckla det admi-

nistrativa samarbetet och genomföra och tillämpa gemenskapslag-

stiftningen inom ramen för den inre marknaden, i enlighet med rådets

resolution EGT C 179 från 1994. Rådet har vidare 1995 antagit en

resolution EGT C 188 om enhetlig och effektiv tillämpning av gemen-

skapsrätten, och om sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av

dessa bestämmelser.

En förutsättning för att den inre marknaden skall fungera väl är att

aktörerna på marknaden förstår hur den fungerar och har förtroende för

regelverket. Kommissionen har, för att uppnå detta och för att öka den

egna kunskapen om marknadens funktion, tagit initiativ till s.k. inre-

marknadsveckor i medlemsstaterna. En sådan hölls i Sverige den 6-10

november 1995 genom seminarier i fem städer. Under veckan gavs

tillfälle till informationsutbyte mellan näringslivet och konsumenterna och

företrädare för kommissionen och svenska myndigheter.

9 Den gemensamma varumarknaden

Den fria rörligheten för varor inom gemenskapen skall säkerställas

antingen genom principen om ömsesidigt erkännande av likvärdiga

nationella regler eller genom att varorna uppfyller kraven i harmoniserad

lagstiftning.

I takt med att lagstiftningsarbetet blir allt mer fullbordat läggs större

Skr. 1995/96:190

54

vikt vid att få principen om ömsesidigt erkännande att fungera i praktiken Skr. 1995/96:190

och att identifiera sådana områden där principen inte fungerar. Ett uttryck

for detta är det beslut 95/3052/EG om ett informationsförfarande for

nationella åtgärder, som avviker från principen om fri rörlighet for varor,

som rådet antog den 13 december 1995. Informationsförfarandet skall

tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1997. Det innebär att nationella myn-

digheter blir skyldiga att meddela kommissionen och övriga medlems-

länder beslut, som innebär hinder för varor som är lagligen marknadsförda

eller tillverkade i något annat medlemsland.

9.1 Tekniska handelshinder

9.1.1 Informationsproceduren

Ett viktigt instrument i arbetet med att förhindra att nya handelshinder

uppkommer är informationsproceduren för förslag till standarder och

tekniska föreskrifter enligt direktivet 83/189/EEG. Detta direktiv har i

Sverige genomförts genom förordningen (EG) nr 2029/94 om tekniska

regler. Under året trädde ett ändringsdirektiv, 94/10/EG, i kraft, som bl.a.

innebär att anmälningsskyldigheten har utökats.

Kommerskollegium är den myndighet som tar emot och vidarebefordrar

anmälningar från andra medlemsstater och förmedlar eventuella yttranden

från Sverige. Kollegiet anmäler också svenska regelförslag, tar emot

yttranden från andra EU-länder och kommissionen och förbereder och

förmedlar de svar som kan bli aktuella från Sverige. Antalet anmälningar

i EU uppgick under 1995 till mellan 400 och 450. Sverige anmälde fem

föreskriftsförslag, samtliga inom miljöområdet, vilka föranledde en del

kommentarer från kommissionen och andra medlemsstater. Vissa

kommentarer hörde till det allvarligare slaget, s.k. detaljerade utlåtanden.

Ett sådant utlåtande, där det görs gällande att den föreslagna föreskriften

skulle medföra hinder för den fria varurörligheten, innebär bl.a. att den

anmälande staten inte får anta föreskriften förrän en sexmånadersfrist löpt

ut.

Kommentarerna föranleder ofta överläggningar, i första hand i den

kommitté som upprättats genom direktivet och som har en central roll när

det gäller frågor om fri rörlighet för varor. Kommittén skall bl.a. alltid

höras innan kommissionen ger de europeiska standardiseringsorganen i

uppdrag att utarbeta standarder.

9.1.2 Harmoniserad lagstiftning

Sedan slutet av 1980-talet har EU tillämpat en harmoniseringsmetod (nya

metoden) som innebär att man begränsar harmoniseringen av myndighets-

föreskrifter till väsentliga krav, medan de tekniska detaljlösningarna

fastställs av de europeiska standardiseringsorganen i s.k. harmoniserade

standarder. Tillverkarna ges möjlighet att välja mellan olika alternativ vid

bedömning av produkters överensstämmelse med direktivets krav.

Produkterna skall märkas med det s.k. CE-märket. Det har emellertid visat

sig att det tar lång tid att utarbeta de standarder som behövs för att Skr. 1995/96:190

direktiven skall kunna fungera på avsett sätt. Som exempel kan nämnas

att byggproduktdirektivet (se avsnitt 9.9), som trädde i kraft 1991, ännu

inte kan tillämpas eftersom harmoniserade standarder fortfarande saknas.

Initialt kan också bristen på, avsaknaden av eller bristande kännedom om

s.k. anmälda organ (organ som far bedöma om produkter överensstämmer

med EG-direktiv) förorsaka problem. I detta sammanhang kan nämnas att

kommissionen 1995 publicerade en reviderad förteckning över sådana

organ, EGT C 280.

Under året blev det obligatoriskt att tillämpa direktiven om maskiner,

89/392/EEG, personlig skyddsutrustning, 89/686/EEG, och aktiva

medicintekniska produkter för implantation, 90/385/EEG. Detta innebär

att produkter som omfattas av något av direktiven måste uppfylla kraven

däri för att fa släppas ut på marknaden. Från och med i år kan elektrisk

utrustning enligt lågspänningsdirektivet, 73/23/EEG, CE-märkas. Rådet

har vidare antagit ett direktiv, 95/16/EG om hissar enligt den nya

metoden. Direktivet, vars tillämpning blir obligatorisk den 1 juli 1999,

omfattar permanent installerade hissar i byggnader och anläggningar.

Antalet direktiv enligt den nya harmoniseringsmetoden uppgår för

närvarande till 17 stycken.

Under året presenterades ett förslag till nytt direktiv, enligt den nya

metoden, för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik, KOM (95)

130 slutlig. Direktivförslaget om marin utrustning, KOM (95) 269 slutlig,

har delvis utformats i enlighet med den nya metoden. Bland det som inte

överensstämmer med den nya metoden är att produkterna föreslås märkas

med ett märke som är utformat speciellt för dessa produkter.

Under 1995 kunde rådet nå fram till en gemensam ståndpunkt i fråga

om ett förslag till ett nya metoden-direktiv om tryckbärande utrustning.

Ståndpunkten kunde dock inte formellt antas förrän i början av 1996 på

grund av språkreservationer.

Sverige lyckades i slutskedet av arbetet att tillsammans med Danmark

och Finland fa förståelse för säkerhetskrav på vissa fastbränsleeldade

värmepannor med hänsyn till våra klimatförhållanden. Därigenom infördes

krav på tredjepartskontroll för dessa pannor i den gemensamma stånd-

punkten.

Harmoniseringsarbete på produktområden som inte är reglerade enligt

den nya harmoniseringsmetoden, såsom motorfordons-, livsmedels-, läkemedels-

och kemikalieområdena, har också fortsatt. Under 1995 har bl.a. en

ändring, 95/48/EG, antagits av direktiv 92/21/EEG om vikter och

dimensioner för personbilar. Ett nytt direktiv om vikter och dimensioner

för lastfordon har antagits under året. Direktivet ersätter direktiv

85/3/EEG och omfattar även nationella transporter. Vidare har ett direktiv,

95/1/EG, antagits om teknisk maxhastighet samt högsta vridmoment och

nettomotoreffekt för två- och trehjulingar.

Inom livsmedelsområdet har ett direktiv 95/2/EG om andra livsmedels-

tillsatser än färgämnen och sötningsmedel antagits. Direktivet ersätter

tidigare direktiv om konserveringsmedel, antioxidationsmedel och om

emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel. Lagstift- 56

ningen om rester av bekämpningsmedel på och i livsmedel har skärpts

genom flera ändringsdirektiv. Skr. 1995/96:190

Inom läkemedelsområdet skall den fria rörligheten vara genomförd den

1 januari 1998. Den 1 januari 1995 trädde ett antal rättsakter i kraft, som

innebär ett steg mot detta mål. Under året har fyra förordningar som

kompletterar existerande lagstiftning på området antagits.

Ett antal kompletterande rättsakter som reglerar marknadsföringen av

växtskyddsmedel har antagits, bl.a. direktiv 95/35/EG och 95/36/EG, som

kompletterar och ändrar i bilagorna till rådets direktiv 91/414/EEG om

utsläpp av växtskyddsmedel på marknaden. En ändring av förordningen

(EG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande

ämnen har också beslutats, (EG) nr 2268/95.

9.1.3 EU:s helhetssyn på provning och certifiering

Bakgrund

Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden har EU

utvecklat en helhetssyn för provning, certifiering och besiktning. Det

förfarande som tillämpas för att bestyrka att direktiven överensstämmer

skall bygga på samma grundläggande principer och erbjuda valfrihet

mellan olika kontrollförfaranden, där incitament till kvalitetsssäkring

finns. Vidare förordas en samordning av procedurerna för frivillig och

obligatorisk kontroll.

Samarbetet inom de europeiska organisationerna på ackrediterings-

området har bidragit till förutsättningarna för att ömsesidigt godtaga

provning och certifiering, både inom det obligatoriska och frivilliga

området. Från svensk sida har nio organ anmälts för ett 70-tal direktiv.

EU:s miljöstyrnings- och miljöredovisningsordning EMAS har börjat

fungera, och i Sverige har det första företaget fått sitt miljöstymings-

system kontrollerat av en ackrediterad miljökontrollant. Inom det frivilliga

området för provning och certifiering kan nämnas inrättandet av det

europeiska certifieringsmärket, ”the Keymark”, som uvecklats av de

europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC. Det återstår

dock att se vilket genomslag märket får.

Avtal med tredje land

I rådets resolution om en helhetssyn för teknisk kontroll anges bl.a. att

EG skall eftersträva att befrämja internationell handel genom att sluta

avtal med tredje land om ömsesidigt erkännande av provning och

certifiering (s.k. Mutual Recognition Agreements, MRA). Sådana avtal

syftar till att underlätta marknadstillträdet för varor och därigenom

befrämja varuhandeln mellan berörda länder. För närvarande bedrivs

förhandlingar med fem länder; Australien, Nya Zeeland, Kanada, USA

och Japan. Medlet är att upprätta avtal, där parterna ömsesidigt erkänner

hur överensstämmelse med uppställda krav (dvs. provning, certifiering,

inspektion, märkning osv.) skall fastställas. Provningen och certifieringen

skall utföras i exportlandet enligt importlandets krav på olika sektorer.

57

Förhandlingarna med Australien och Nya Zeeland är de som först Skr. 1995/96:190

förväntas vara avklarade (under 1996). Avtalsutkasten med dessa länder

omfattar för närvarande följande sektorer: maskiner, teleterminal-

utrustning, tryckkärl, läkemedel (GMP-inspektioner), medicinteknisk

utrustning, elektrisk materiel, elektromagnetisk kompatibilitet och

motorfordon (endast Australien).

Schweiz

Förhandlingar bedrivs också mellan EU och Schweiz inom ramen för de

s.k. sektorsförhandlingama (se avsnitt 26.1) för att etablera ett avtal

avseende tekniska handelshinder. Det avtal som här kan förutses har en

tudelad karaktär, då det dels skapar fri varucirkulation inom sektorer där

harmoniserade regler gäller (enligt den princip som gäller för EES-

avtalet), dels skapar ömsesidigt marknadstillträde inom sektorer där icke

harmoniserade regler gäller mellan partema (enligt de principer som gäller

för MRA).

God laboratoriesed

Enligt ett särskilt mandat förhandlar EU för att uppnå avtal om ömsesidigt

erkännande av god laboratoriesed (Good Laboratory Practice, GLP) enligt

OECD:s principer. Sådana förhandlingar förs för närvarande med de ovan

nämnda länderna samt med Israel. Ett förslag till avtal med Israel kommer

inom kort att presenteras av kommissionen för rådet.

Central- och Östeuropa

Diskussioner och överläggningar förs från EU-sidan med central- och

östeuropeiska länder ifråga om deras nationella produktkrav och certi-

fieringssystem. Detta gäller främst de länder med vilka EU har eller håller

på att sluta associationsavtal.

Inriktningen är närmast att anpassa reglerna i dessa länder till det

regelverk som gäller för EU:s inre marknad. En särskild vitbok med

riktlinjer för att befrämja anpassningen publicerades av kommissionen i

början av maj 1995, och godkändes av Europeiska rådet i Cannes i slutet

av juni 1995. En möjlig samarbetsform som nämns i associationsavtalen

är skapandet av MRA. Som tänkbara kandidater för sådana avtal har

hittills nämnts Ungem och Polen.

9.2 Livsmedelsfrågor

Harmoniseringsarbete på livsmedelsområdet har under året bedrivits om

bl.a livsmedelstillsatser, märkning av livsmedel, livsmedel för särskilda

näringsändamål, fastställande av högsta resthalter av bekämpningsmedel,

nya livsmedel, aromämnen, naturliga mineralvatten och kontaminanter.

Årets viktigaste frågor har varit följande.

58

9.2.1 Tillsatser i livsmedel

Skr. 1995/96:190

Den 30 juni 1994 beslutade rådet om två särdirektiv; ett om sötnings-

medel för användning i livsmedel, 94/3 5/EG, och ett om färgämnen för

användning i livsmedel, 94/36/EG. I direktiven anges vilka sötningsmedel

respektive färgämnen som får användas i livsmedel och eventuella villkor

för sådan användning. Enligt direktiven tillåts en betydligt vidare

användning av s.k. azofargämnen, som kan ge upphov till överkäns-

lighetsreaktioner, och sötningsmedlet cyklamat än vad som är tillåtet i

Sverige.

Regeringen beslutade i november 1995 att enligt artikel 100a.4 i

Romfördraget anmäla till kommissionen att Sverige avser att även i

fortsättningen tillämpa nuvarande nationella bestämmelser i fråga om

azofargämnen och sötningsmedlet cyklamat i livsmedel. Övriga delar av

de två direktiven har införts i Livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS

1995:31) om livsmedelstillsatser.

I februari 1995 fattade rådet beslut om direktiv 95/2/EG rörande övriga

tillsatser. Direktivet innehåller bestämmelser bl.a. om konserveringsmedel,

antioxidationsmedel och emulgeringsmedel. Även detta direktiv är infört

i Livsmedelsverkets kungörelse om livsmedelstillsatser.

9.2.2 Aromämnen

Ett förslag till förordning om fastställande av en gemenskapsprocedur för

godkännande av aromämnen som får användas i livsmedel har behandlats

under året. Förslaget omfattar aromämnen som framställts genom

fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer och kemiskt

syntetiska eller renframställda aromer. Rådet kom i november 1995

överens om bl.a. att en lista över godkända aromämnen för livsmedel

skall upprättas. Förslaget går nu vidare till parlamentet för en andra

läsning.

9.2.3 Tillsatser i traditionella livsmedel

I samband med att EG i juni 1994 fattade beslut om direktiv om

användning av färgämnen respektive sötningsmedel i livsmedel beslutade

rådet om en ändring i ramdirektivet om tillsatser. Direktivet ger vissa

möjligheter för medlemsländerna att behålla nationella förbud mot

tillsatser i en del traditionella livsmedel. Enligt direktivet skall kommis-

sionen överlämna ett förslag till rådet med kriterier för traditionella

livsmedel, för vilka medlemsländerna far bibehålla nationella förbud mot

vissa tillsatser, samt förslag till lista på sådana traditionella livsmedel.

Sverige har anmält önskemål om att bibehålla förbud mot färgämnen i

bl.a. saft, sylt, vissa charkprodukter, fruktyoghurt och obehandlad saltad

fiskrom samt förbud mot sötningsmedel i sillinläggningar.

I kommissionens förslag, som överlämnades till parlamentet och rådet

i april 1995, finns inte några svenska produkter med. Parlamentet har i en

rapport från november 1995 föreslagit att den svenska saften utan

59

färgämnen skall tas upp på listan.

9.2.4 Märkning av livsmedel

Ministerrådet antog i juni 1995 en gemensam ståndpunkt, (EG) nr 7/95,

om ett förslag till ändring i direktiv 79/112/EEG om märkning av

livsmedel. Sverige anser att de föreslagna ändringarna innebär en

förbättring av nuvarande märkningsregler.

Förslaget innebär bl.a. att utöver nuvarande krav på att märkningen av

livsmedel skall anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna,

så skall medlemsländerna kunna föreskriva att märkningen skall göras på

ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

Vidare föreslås utvidgade krav om att mängden av en ingrediens eller

kategori av ingredienser, som används vid tillverkningen eller beredningen

av ett livsmedel, skall anges i märkningen.

Förslaget innehåller även förtydligande bestämmelser om den beteck-

ning under vilken ett livsmedel saluhålls och krav på tilläggsinformation

om en beteckning på ett livsmedel kan medföra förväxling med andra,

liknande produkter.

9.2.5 Livsmedel för särskilda näringsändamål

Ett förslag till ändringar av bestämmelserna i direktiv 89/398/EEG om

livsmedel för särskilda näringsändamål har behandlats under året. Enligt

nuvarande regler skall särskilda direktiv utarbetas för nio olika kategorier

av sådana livsmedel. Enligt förslaget skall listan med kategorier minskas

till fyra kategorier, nämligen modersmjölksersättningar och tillskotts-

näringar, spannmålsbaserad barnmat och annan barnmat, livsmedel för

viktkontroll samt näringspreparat för särskilda medicinska ändamål. De

kategorier som föreslås strykas från ovan nämnda lista är natriumfattiga

livsmedel, inklusive natriumfattiga eller natriumfria dietsalter, glutenfria

livsmedel, livsmedel avsedda att intas i samband med mycket krävande

muskelarbete, särskilt för idrottande, samt livsmedel för personer med

störd kolhydratomsättning (diabetes).

9.2.6 Bekämpningsmedelsrester

Under året diskuterades procedurregler för fastställande av gränsvärden för

bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Sverige har i detta sammanhang

förordat en rådsprocedur framför en kommissionsprocedur. Parlamentet

kommer att behandla frågan i början av 1996.

9.2.7 Nya livsmedel

I oktober 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt beträffande förslag

till förordning om s.k. nya livsmedel (novel foods). Avsikten är att

fastställa regler och villkor för livsmedel och livsmedelsingredienser som

Skr. 1995/96:190

60

inte tidigare i någon utsträckning konsumerats inom gemenskapen. Sådana Skr. 1995/96:190

livsmedel skall genomgå en godkännandeprocedur innan de far saluhållas.

Vidare föreskrivs kriterier för märkning av dessa produkter. Sverige

röstade mot förslaget till gemensam ståndpunkt på grund av att de

föreslagna märkningsbestämmelsema enligt svensk uppfattning inte var

tillräckligt långtgående. Förslaget till förordningen om nya livsmedel

skall behandlas vid en andra läsning i Europaparlamentet i början av år

1996.

9.2.8 Naturliga mineralvatten

Rådet antog i december 1995 en gemensam ståndpunkt, (EG) nr 7/96 om

en ändring i direktiv 80/777/EEG om naturliga mineralvatten. Stånd-

punkten innebär bl.a. att ozonbehandling av naturliga mineralvatten skall

tillåtas för att avlägsna järn-, mangan- och svavelföreningar samt arsenik.

Sverige har inte kunnat stödja förslaget då någon närmare utredning av

riskerna för bildande av hälsovådliga biprodukter vid ozonbehandling inte

gjorts. Vidare anser Sverige att ozonbehandling inte är förenligt med

direktivets definition av naturliga mineralvatten, dvs. att naturliga

mineralvatten skall vara obehandlade.

9.2.9 Veterinära livsmedelsfrågor

En stor mängd bestämmelser beträffande import från tredje land av kött

och fisk har antagits. Bestämmelserna är huvudsakligen av detaljerad och

teknisk art.

I juni 1995 beslutade rådet om bestämmelser för mikrobiologisk

provtagning av salmonella i kött. I besluten slås fast att kött avsett för

Sverige och Finland skall undergå mikrobiologisk provtagning vid

ursprungsanläggningen enligt specificerade krav. Undantagna är anlägg-

ningar med godkända program motsvarande de program som gäller i

Sverige och Finland.

9.3 Offentlig upphandling

9.3.1 Allmänt

En av de grundläggande principerna för funktionen av den inre marknaden

är att alla leverantörer på lika villkor skall ha möjlighet att få offentliga

kontrakt, dvs. kontrakt som tilldelas av enheter som tillhör eller är knutna

till den offentliga sektorn. Sådana s.k. offentliga upphandlingskontrakt har

ett väsentligt ekonomiskt intresse med hänsyn till deras storlek. Den

offentliga upphandlingen motsvarar köp av varor, byggentreprenader och

tjänster för ett uppskattat totalvärde av 595 miljarder ecu för samtliga

medlemsländer.

Upphandlingen regleras av flera direktiv dels för upphandling av varor,

byggentreprenader och tjänster, dels för viss upphandling inom de s.k. g]

försörjningssektorerna, dvs. områdena vatten, energi, telekommunikation

och transporter. För att säkra effektiviteten av regelverket har man också Skr. 1995/96:190

beslutat om två s.k. rättsmedels- eller kontrolldirektiv.

9.3.2 WTO-anpassningen

Under våren 1995 förberedde kommissionen sitt förslag till hur upphand-

lingsdirektiven skulle ändras. Ändringen avsåg den anpassning till den nya

världshandelsorganisationen WTO som bedömdes nödvändig inför den 1

januari 1996. Kommissionens syfte var att åstadkomma att tillämpama av

såväl EU-regler som WTO-regler skulle ha ett regelverk att hålla sig till.

Ett övergripande syfte i övrigt var att åstadkomma sådana ändringar att

leverantörer inom EU skulle garanteras samma behandling i upp-

handlingen som leverantörer i WTO-ländema.

Kommissionens förslag, KOM (95) 107 slutlig, presenterades i mars för

rådet. Förslaget har under hösten 1995 bearbetats inom rådet i en

arbetsgrupp.

9.4 Konkurrensfrågor

Konkurrensfrågorna har fatt en allt större vikt i EU i takt med en ökad

fokusering på betydelsen av den europeiska industrins konkurrenskraft och

på den ökade liberaliseringen av världshandeln.

Till följd av WTO-avtalet har betydelsen av handels- och konkur-

renspolitikens närmande poängterats. En liberaliserad världshandel ställer

större krav på effektiva konkurrensregler och en samordnad och effektiv

tillämpning. EU har under året presenterat den s.k van Miert-rapporten

med förslag till handlingsplan om ökat multilateralt samarbete i konkur-

rensfrågor. Sverige har deltagit i diskussioner om förslaget och givit stöd

för det fortsatta arbetet. Sverige har även bidragit med synpunkter till

rådet inför bilaterala överenskommelser mellan EU och USA, samt EU

och Kanada, om ökat informationsutbyte om konkurrensärenden.

Det nära sambandet mellan konkurrensfrågor och konkurrenskrafts frågor

har också hållits fram. På industrirådsmötet hösten 1995 har Sverige bl.a.

framhållit betydelsen av klara spelregler, en icke-interventionistisk politik

och en effektiv konkurrens- och statsstödsövervakning.

Arbetet med konkurrensregler och konkurrensövervakning inom EU är

i huvudsak delegerat till kommissionen. Fem rådgivande kommittéer som

behandlar kartell- och monopolärenden samt lagstiftningsfrågor är knutna

till kommissionen.

Sverige har i dessa kommittéer samarbetat med kommissionen i enskilda

konkurrensärenden, som rör prövning av karteller respektive företags-

förvärv med s.k gemenskapsdimension. Vad gäller förvärv har bl.a.

europeisk busstillverkning och nordisk bryggerinäring genom samman-

slagning av Ringnes och Pripps prövats. Nordiskt satellitsamarbete genom

joint venture-bolaget Nordic Satellite Distribution (NSD) har varit föremål

för prövning liksom samarbetsavtalet mellan SAS och Lufthansa. Genom

ett samarbete mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter

har kommissionen genomfört platsundersökningar, s.k. gryningsräder, hos

62

40 papperstillverkare. Skr. 1995/96:190

Sverige har vidare deltagit i arbetet i dessa kommittéer vad gäller

revidering och utarbetande av EG:s framtida konkurrensregler. Ett

exempel är de nya reglerna för återförsäljaravtal för bilbranschen som

trädde i kraft den 1 oktober 1995. Den väsentliga förändringen där är att

återförsäljaren far större möjligheter att sälja fler än ett bilmärke. Till

skillnad från vad som gällt inom EU har återförsäljare enligt svensk

domstolspraxis haft denna möjlighet sedan 70-talet.

Ett förslag om ett nytt gruppundantag för avtal om tekniköverföring har

diskuterats. Likaså har ett förslag om revidering av förvärvskontrollen

behandlats. Förslaget gäller en sänkning av omsättningsgränser, s.k.

tröskelvärden, vilket skulle fa till följd att fler förvärv skulle hamna under

kommissionens prövning. Förslagen slutbehandlades inte under 1995.

9.5 Statsstöd

Medlemsstaternas möjligheter att stödja sina inhemska industrier styrs till

stor del av EG:s regelverk om statligt stöd. Orsaken är att nationella stöd

kan snedvrida konkurrensen mellan företag i olika länder på ett sätt som

inte anses förenligt med samarbetet inom EU. Sverige deltar nu i arbetet

med att utforma framtida riktlinjer för statligt stöd. Under året har detta

bl.a. gällt förslag till nya eller förändrade riktlinjer för stöd till forskning

och utveckling, stöd till små och medelstora företag samt regionalstöd till

stora investeringsprojekt. Sverige har stött kommissionens strävan att öka

klarheten i de ofta krångliga bestämmelserna och att hålla tillbaka

nivåerna när det gäller stöd som är tillåtet. Kommissionen har under året

antagit och publicerat nya regler för sysselsättningsstöd.

Vidare har Sverige fört diskussioner med kommissionens general-

direktorat för konkurrens och statsstöd, GD IV, om preciseringar eller

ändringar av vissa av våra nationella stödprogram för att dessa skall vara

förenliga med EG:s statsstödsregler. Det har t.ex. gällt det riktade

arbetsmarknadsstödet (RAS), som anmäldes som ett nytt stöd till

kommissionen i februari 1995, och redan existerande stödprogram som

rekryteringsstödet samt regler för stöd till forskning och utveckling.

Kommissionen har efter klagomål från civila helikopterföretag även

önskat ett förtydligande om bakgrunden och förutsättningarna för

militärens medverkan i landstingens upphandling av ambulans-

helikoptertjänster.

Kommissionen har under året presenterat ett antal dokument om

kommissionens konkurrens- och statsstödspolicy, som bl.a. var föremål för

diskussion i industrirådet i november 1995. Sverige framhöll vid mötet att

konkurrenspolitiken är en av de viktigaste beståndsdelarna för en

förbättrad industriell konkurrenskraft, och att konkurrenspolitiken kan

liknas vid själva kärnan i den inre marknaden.

Sverige har också utnyttjat möjligheten att bevaka hur andra medlems-

stater ger stöd. Under våren beslutade regeringen att tillsammans med

Storbritannien, SAS och ett flertal andra europeiska flygbolag överklaga

ett stöd till Air France (se avsnitt 5.4.2).

9.6 Avreglering och regelreformering

Nya initiativ har tagits vad gäller arbetet med regelförenkling och

avreglering för att uppnå enkla, effektiva och tillgängliga regler för

företagen. Frågans betydelse för de europeiska företagens konkurrenskraft

och därmed även för tillväxt och sysselsättning har betonats. Förslagen

har särskilt uppmärksammat de små och medelstora företagens situation.

Förenklingsarbetet anses även kunna bidra till att föra medborgarna

närmare EU.

Under sommaren presenterade en arbetsgrupp med oberoende experter

där även Sverige var representerat, den s.k. Molitorgruppen, en rapport

om effektivare och enklare regelutformning. Gruppen lade fram ett antal

generella förslag med konsolidering, förenkling om nödvändigt i form av

avreglering, översyner, konsekvensanalyser, konsultationsprocesser och

andra åtgärder för ökad tydlighet och enkelhet, tillgänglighet och

öppenhet. Maskinstandarder, livsmedelshygien, sysselsättning och

socialpolitik samt miljöfrågor studerades särskilt och förslag inriktade på

dessa områden presenterades (se avsnitt 6.1).

Under hösten uppmärksammades regelfrågorna i ett EU-perspektiv dels

i en rapport utförd av den europeiska sammanslutningen av industri- och

arbetsgivareförbund, UNICE, dels i en rapport från den s.k. Ciampi-

gruppen - som behandlar bl.a. konkurrenskraftsfrågor - där bl.a.

företrädare för svensk industri ingått.

Under hösten presenterade kommissionen en egen rapport till rådet,

”Förbättrad lagstiftning”. Rapporten tar sin utgångspunkt i subsidiaritets-

och proportionalitetsprincipema och behandlar bl.a. det arbete som utförts

för att bidra till förenkling och tydlighet. Områden av särskilt intresse för

översyn under 1996, inre marknaden, miljöpolitiken, gemensamma

jordbrukspolitiken, sociala politiken och energipolitiken har identifierats.

Även här inriktas arbetet på att göra lagstiftningen mer lättillgänglig för

företag och allmänhet. Detta förslag diskuterades bl.a. vid toppmötet i

Madrid i december 1995.

Sverige har i olika sammanhang framhållit vikten av regelförenklingar

och kvalitet i regelgivningen samt ökat samråd och öppenhet. Det är

också av stor vikt att regler utformas så att de inte medför onödiga

kostnader för företagen. Den svenska inställningen är att det är viktigt att

detta inte far hindra regler som skyddar viktiga intressen såsom liv, hälsa,

miljö och arbetsmiljö.

9.7 Skatteharmonisering

9.7.1 Koldioxid och energiskatt

Kommissionen presenterade i maj 1995 ett nytt förslag till direktiv om

införande av en koldioxid och energiskatt. Kommissionsförslaget har

successivt reviderats under höstens arbete i en rådsarbetsgrupp.

I likhet med det ursprungliga förslaget från 1992 avser förslaget en

separat koldioxid och energiskatt. Skatten skall inte enbart omfatta

mineraloljeprodukter, som EG:s mineraloljedirektiv, utan även kol-

Skr. 1995/96:190

64

bränslen, naturgas och elektrisk kraft. Till skillnad från 1992 års förslag Skr. 1995/96:190

är skatten frivillig på så sätt att medlemsstaterna kan välja att tillämpa en

O-skattesats under en övergångsperiod. En gemensam beskattningsordning

skall dock införas. Det finns ingen skyldighet att införa en positiv skatt

efter övergångsperiodens slut.

Även om det finns en stark vilja inom EU att nå fram till ett direktiv

om en gemensam koldioxid och energiskatt så har det visat sig vara svårt

att nå den nödvändiga enigheten. På Ekofin-mötet i oktober 1995 lyckades

man inte ena sig om några riktlinjer till den rådsarbetsgrupp som bereder

frågan.

Sverige har förespråkat en obligatorisk koldioxid och energibeskattning

som bör integreras med nuvarande mineraloljedirektiv.

9.7.2 EG:s andra momsförenklingsdirektiv

Det pågår för närvarande arbete inom EG med att utforma ett slutligt

mervärdesskattesystem för gemenskapen. Samtidigt har i april 1995,

genom andra förenklingsdirektivet (EGT nr L 102, 5.5.95, s. 18, Celex

395L0007) fattats beslut om förenklingar i gällande mervärdes-

skattesystem, den s.k. övergångsordningen. Direktivet skall vara genom-

fört i medlemsländernas lagstiftning senast den 1 januari 1996.

Förenklingarna avser i huvudsak transaktioner med vissa råvaror såsom

oljeprodukter, spannmål och basmetaller. Sådana varor skall kunna

omsättas skattefritt så länge de är placerade i särskilda skatteupplag.

Motsvarande bestämmelser finns för handel med tredjelandsvaror i

tullupplag. Vidare görs ändringar i fråga om beskattningsland för

inhemska transporttjänster, som har direkt samband med gemenskaps-

intema varutransporter och för arbeten på lös egendom som berör parter

i olika medlemsländer. Ändringarna innebär att skattskyldigheten

överflyttas på kunden i vissa fall. Reglerna ersätter nuvarande särreglering

i dessa fall och ger i princip samma beskattningsresultat. Vidare görs

vissa justeringar avseende beskattningsunderlaget vid varuimport. Utöver

omkostnader fram till första bestämmelseorten i importlandet skall även

inkluderas omkostnader som uppkommit vid transport till någon annan

bestämmelseort i importlandet eller i något annat EU-land, om denna ort

är känd vid tidpunkten för importen. Slutligen görs vissa preciseringar i

reglerna om skattefri varuförsäljning till resenärer från tredje land.

De ändringar i den svenska mervärdesbeskattningen som föranleds av

direktivet har införts genom lag 1995:1286 (jfr prop. 1995/96:58, bet.

1995/96:SkU13, rskr. 1995/96:72) och genom förordning 1995:1287.

9.8 Tullunionen

9.8.1 Bakgrund

Vid inträdet i tullunionen den 1 januari 1995 ersattes stora delar av de

svenska reglerna på tullområdet av EU-bestämmelser. Exempel är

bestämmelserna i tullkodexen, förordning (EG) nr 2913/92 och dess

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

tillämpningsföreskrifter samt tulltaxan, förordning (EG) nr 2658/87. De

motsvarande svenska reglerna upphörde att gälla vid utgången av år 1994.

Tullunionens regelverk bemyndigar i vissa fall medlemsländerna att

utfärda nationella tillämpningsbestämmelser. Exempel på nationell

lagstiftning är tullagen (1994:1550) samt lagen (1994:1547) om tullfrihet

m.m. I dessa lagars slutbestämmelser upphävs äldre svensk lagstiftning

samt föreskrivs om svenska övergångsbestämmelser.

Med stöd av artikel 36 i Romfördraget stadgas, i punkten 4 i övergångs-

bestämmelserna till tullagen (1994:1550), att bestämmelserna om anmälnings-

och uppgiftsskyldighet och tulltjänstemans möjlighet att kontrollera

fortfarande skall gälla vid den inre gränsen for ett antal varuslag. En

tulltjänsteman har därför lagligt stöd för att kontrollera om resande från

ett annat EU-land medför bl.a. narkotika, injektionssprutor, vapen,

dopingmedel, tobaksvaror och alkoholdrycker. Inom regeringskansliet

pågår förberedelser för en permanent lagstiftning om tullens

kontrollmöjligheter vid den inre gränsen.

Skr. 1995/96:190

9.8.2 Åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2000)

Kommissionen föreslog under året ett femårigt aktionsprogram kallat Tull

2000. Det övergripande målet för Tull 2000-programmet är att främja den

inre marknadens funktionssätt. EU:s tullprocedurer och kontroller måste

fungera stömingsfritt, och samtidigt garantera säkerhet for EU:s med-

borgare och företag. Procedurer och kontroller måste bidra till att skydda

gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt borga för

enhetlighet och konkurrensneutralitet. Åtgärdsprogrammet skall också

verka for öppenhet vid tillämpning av EG:s tullagstiftning; problem som

uppstår skall identifieras och tullprocedurer och kontroller vid EU:s yttre

gräns skall effektiviseras.

Nya arbetsmetoder, som främjar en effektivare tulladministration skall

utvecklas, t.ex. genomförande av riskanalyser och foretagsrevisioner, samt

utveckling och användning av modem informationsteknik.

Tull 2000-programmet skall genomföras framför allt

- genom att öka samarbetet inom utbildningsområdet bl.a. inom ramen

för EU:s gemensamma tullutbildningsprogram, det s.k. Matthaeus

programmet, och

- genom att förstärka utbytet av information och erfarenheter mellan

tullmyndigheter och näringsliv, t.ex. i form av informations- och

utbildningsverksamhet.

Sverige har under arbetets gång framgångsrikt drivit frågan om

förenkling av EU:s tullprocedurer och regelverk. Den slutliga versionen

av beslutsdokumentet innehåller således åtgärder som syftar till detta.

Rådet antog programmet som en gemensam ståndpunkt den 22

december 1995.

66

9.8.3 Resolution om datorisering av transiteringsordningar

Resolutionen om datorisering av transitordningar, som antogs den 23

november 1995, syftar till att effektivisera arbetet, och därmed förhindra

bedrägerier, i samband med försändning av oförtullade varor inom

gemenskapen eller mellan gemenskapen och EFTA-ländema, s.k.

transitering.

Resolutionen innebär att länderna har enats om att avsätta resurser och

att samarbeta så att en datorisering av transiteringsordningar kan

genomföras.

Under arbetets gång har stor enighet rått mellan medlemsländerna om

innehållet i resolutionen.

9.8.4 Tillämpning av undantag för exportdeklaration

Enligt huvudregeln i EG:s tullkodex skall exportdeklaration lämnas vid

det tullkontor som är ansvarigt för övervakning av den plats där expor-

tören är etablerad (kontrolltullkontoret) eller där varorna packas eller

lastas för att sändas på export. Undantag från huvudregeln får bl.a. göras

om det finns välgrundade eller styrkta skäl. Dessa skäl är inte definierade.

Generaltullstyrelsens tolkning av denna bestämmelse innebar, med

hänsyn till de långa avstånden mellan tullkontoren i Sverige, att många

företag riskerade att behöva åka långa omvägar med sitt gods innan detta

kunde exporteras. Från regeringens sida bedömdes en sådan tillämpning

ge svenska företag konkurrensnackdelar i förhållande till företag i andra

EU-länder med helt andra geografiska och befolkningsmässiga förutsät-

tningar.

På initiativ av Sverige uttalade tullkodexkommittén därför att en

omständighet som skulle kvalificera för undantag från huvudregeln är att

kontrolltullkontoret är beläget på ett sådant avstånd och i en sådan

riktning i förhållande till den plats där exportören är etablerad att det

skulle vara ekonomiskt oförsvarbart att tillämpa huvudregeln. Deklara-

tionen får då tas emot av det första tullkontoret på vägen från den plats

där exportören är etablerad till den plats där gemenskapens tullområde

lämnas.

Uttalandet av kommittén är att betrakta som en överenskommelse

mellan medlemsländerna och kommissionen, och det är de nationella

myndigheterna som har att utforma sina föreskrifter på ett sätt som

stämmer överens med vad som överenskommits i kommittén.

9.8.5 Svensk-norska gränstullsamarbetet

Svenska, norska och finska tullmyndigheter har ett nära samarbete, som

bl.a. underlättar för nordiska medborgare som ska passera gränsen mellan

dessa länder. Kommissionen har ifrågasatt om samarbetet med Norge är

förenligt med gemenskapsreglema, eftersom Norge inte är med i EU.

Sverige och Finland har avvisat kommissionens förslag om att avveckla

det existerande nordiska gränstullsamarbetet. På initiativ av Sverige och

Skr. 1995/96:190

67

Finland har kommissionen lagt fram ett förslag om förhandlingsmandat Skr. 1995/96:190

för kommissionen om att träffa ett avtal med Norge, som skulle ge den

nödvändiga juridiska grunden för att samarbetet ska kunna fortsätta.

Förhandlingar om en lösning kommer att fortsätta under våren 1996.

9.9 Byggfrågor

Under 1995 har arbetet i huvudsak rört tre direktiv, hissdirektivet,

linbanedirektivet och byggproduktdirektivet.

Under första delen av 1995 har arbetet med ett särskilt direktiv

95/16/EG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar

slutförts. Direktivet syftar till att åstadkomma fri handel med vanliga

personhissar inom gemenskapen. Direktivet kommer inte att påverka

Sveriges höga ambitioner vad gäller tillgängligheten för bl.a. handikap-

pade.

Under året har kommissionen arbetat med ett direktivförslag avseende

linbanor, KOM (93) 646 slutlig, vilket förväntas läggas fram under 1996.

Tidigare utkast till förslag har varit mycket omstridda då de omfattat drift

och andra byggnader m.m. i anslutning till linbanan samt avsetts gälla

retroaktivt. Sveriges ståndpunkt är att direktivet endast skall reglera själva

linbanan.

Byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, omfattar både byggnader och

anläggningar och trädde ikraft den 27 juni 1991. Direktivet syftar till att

främja och underlätta handel med byggprodukter. Målsättningen är därför

att produkterna skall förses med ett CE-märke, vilket normalt kräver att

produkten överensstämmer med en harmoniserad europeisk standard.

Arbetet med byggproduktdirektivet går mycket trögt och ännu finns inga

CE-märkta produkter. Kommissionen arbetar f.n. med en rapport om hur

arbetet skall fungera framöver (se avsnitt 9.1.2).

Som ett led i arbetet med att öka handeln med byggprodukter, har

Sverige fört fram förslag om att anordna en europeisk bostadsmässa.

Syftet med mässan är att unionens företag far visa att det med ett

gemensamt synsätt går att producera hälsosamma och miljöriktiga

bostäder till rimliga kostnader. Detta är särskilt angeläget för att skärpa

konkurrensen inom byggbranschen och begränsa byggkostnaderna och

därmed också boendekostnaderna.

10 Tj änstemarknaden

EG-reglema på tjänsteområdet handlar om att förbättra möjligheterna för

medborgare och företag att fritt kunna utöva näringar inom tjänstesektorn

i andra medlemsländer, på samma villkor som landets egna medborgare

och företag.

68

10.1 Finansiella tjänster

Kommissionen inrättade under år 1994 en arbetsgrupp för att belysa

frågor om finansiella konglomerat, dvs. företagsgrupper som består av

såväl försäkringsföretag som kreditinstitut och värdepappersföretag.

Arbetsgruppens arbete har fortsatt under 1995.

Europaparlamentet och rådet antog den 29 juni 1995 det s.k. BCCI-

direktivet, 95/26/EG, om ändring av vissa direktiv som styr kreditinstitut,

försäkringsföretag, värdepappersföretag och fondföretag. Avsikten med

direktivet är i korthet att förbättra tillsynsmyndigheternas möjligheter att

bedriva en effektiv tillsyn över finansiella företag. Sverige ställer sig

välvilligt till direktivet. Det avses vara genomfört i svensk lagstiftning den

1 juli 1996.

10.1.1 Bank och kreditväsendet

Den 4 december 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt avseende

direktivförslaget om gränsöverskridande kreditöverföringar (EG) nr 32/95.

Förslaget behandlas nu av parlamentet. Enligt direktivförslaget skall

medlemsstaterna införa regler om skyldighet för banker och andra institut,

som bedriver gränsöverskridande betalningsförmedling, att informera

kunderna om villkoren för en sådan förmedling. För att betalnings-

förmedlingen skall bli snabbare föreslås att det far ta, om inget annat

överenskoms, högst fem dagar, plus en dag, för pengarna att komma fram

till mottagaren. Vidare ges rätt för såväl beställaren som mottagaren att

fa ränta på pengarna om uppdraget inte fullgörs i rätt tid. Därutöver finns

bestämmelser som ger beställaren rätt att fa tillbaka sina pengar om

betalningsuppdraget av någon anledning inte skulle fullföljas. Sverige har

i huvudsak accepterat direktivförslaget även om man från svensk sida, till

skillnad mot vad som blev fallet, gärna sett att direktivet omfattat större

betalningar. Direktivet anses nämligen gälla endast överföringar som är

mindre än 25 000 ecu. Sverige hade också bl.a. invändningar, som inte

vann tillräckligt gehör, mot att återbetalningsskyldigheten inskränktes till

10 000 ecu och helt bortfaller om force majeure föreligger.

Direktivförslaget om rekonstruktion, likvidation och konkurs i kredit-

institut, KOM (88) 4 slutlig, innebär att ett förfarande om rekonstruktion,

likvidation eller konkurs i ett kreditinstitut, med filialer i andra medlems-

stater, endast skall fa inledas i det land där kreditinstitutet har sitt

huvudkontor (hemlandet). Hemlandets lag skall tillämpas på förfarandet.

Ett beslut om rekonstruktion, likvidation eller konkurs föreslås få samma

verkningar i alla medlemsstater som det har i hemlandet. Ett flertal möten

hölls i rådsarbetsgruppen under 1995, och avsikten är att direktivförslaget

skall behandlas på Ekofin-rådets möte den 6 maj 1996. Sverige stöder

direktivförslaget, som det nu ser ut efter bearbetning i rådet, och har inte

några reservationer i sak.

Rådet och Europaparlamentet har under 1995 behandlat ett direktiv-

förslag, KOM (95) 170 slutlig, om ändring av rådets direktiv 89/647/EEG

vad avser de behöriga myndigheternas godkännande av avtalsnettning.

Direktivförslaget hänger samman med det av Baselkommittén för

Skr. 1995/96:190

69

banktillsyn i juli 1994 antagna tillägget till reglerna om kapitaltäckning Skr. 1995/96:190

för kreditrisker. Baselkommitténs tillägg, liksom direktivförslaget, innebär

att bilateral nettning enligt avtal i större utsträckning kommer att kunna

godtas vid beräkningen av kapitalkrav. Sverige stöder direktivförslaget.

10.1.2 Försäkringsväsendet

Ett förslag till direktiv om likvidation av försäkringsföretag, KOM (86)

768 slutlig, har varit föremål för diskussioner i en rådsarbetsgrupp under

flera år. Vid ett sammanträde i gruppen den 17 mars 1995 enades man om

att rådssekretariatet bör uppmana kommissionen att lägga fram ett

omarbetat förslag. Någon sådan uppmaning har emellertid ännu inte

lämnats.

Kommissionen lade i oktober fram ett förslag till direktiv om komplet-

terande tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp,

KOM (95) 406 slutlig. De nuvarande EG-rättsliga solvensreglema för

försäkringsföretag skall iakttas för varje bolag för sig utan hänsyn till om

bolagen ingår i en grupp av försäkringsföretag. Direktivförslaget

innehåller regler avsedda att hindra att flera försäkringsbolag, som ingår

i en grupp av försäkringsföretag, kan använda ”samma” kapital för att

uppfylla solvenskraven. Varje bolag som ingår i en grupp skall således

vara solvent i sig utan att andra delar av gruppens kapital används för att

uppfylla solvenskraven. Förslaget innehåller vidare regler om informa-

tionsplikt för försäkringsföretag, övervakning av affärstransaktioner inom

en grupp och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter. De

föreslagna reglerna är ägnade att öka försäkringsbolagens stabilitet och

försäkringstagarnas trygghet. Sverige stöder därför i huvudsak direktiv-

förslaget.

10.1.3 Värdepappersmarknaden

Rådet antog i oktober 1995 en gemensam ståndpunkt beträffande ett

direktivförslag om system för ersättning till investerare, KOM (94) 585

slutlig. Förslaget, som är en motsvarighet till direktivet 94/19/EG om

system för garanti av insättningar, syftar till att ge skydd till kunder hos

värdepappersföretag för medel och värdepapper som anförtrotts företaget.

Vad gäller skyddet för värdepapper är det kundens förvärv av värdepap-

pren som skyddas. Direktivförslaget föreskriver att alla värdepap-

persföretag skall vara anslutna till ett system för ersättning till investerare,

och att minimiskyddet skall utgöra minst 20 000 ecu per investerare.

Några avgörande problem med att införliva det kommande direktivet i

svensk lagstiftning har inte identifierats.

Kommissionen lämnade i juli 1995 ett förslag, KOM (95) 360, till

ändring av direktivet 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag

och kreditinstitut och direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster inom

värdepappersområdet. Enligt förslaget skall en värdepapperskommitté

inrättas, som skall bistå kommissionen med att bl.a. anpassa direktiven till 70

den tekniska utvecklingen. Sverige accepterar innehållet i direktiv-

forslaget. Värdepapperskommittén är en motsvarighet till de redan Skr. 1995/96:190

existerande rådgivande kommittéerna inom bank- och försäkringsområden,

rådgivande bankrörelsekommittén (BAC) respektive försäkringskommittén

(IC).

I direktivförslaget KOM (94) 329 om ändringar i 1985 års direktiv om

fondföretag, 85/611/EEG, föreslås bl.a. att tre nya kategorier av fonder

skall omfattas av regleringen i direktivet. Förslaget behandlades i början

av året i en av rådets arbetsgrupper. Emellertid visade det sig att någon

majoritet inte kunde nås kring huvudpunkterna i ändringsförslaget. Rådet

sände i detta läge ett brev till kommissionen, i vilket rådet framförde

önskemål om en revidering av förslaget. Något sådant förslag lades inte

fram av kommissionen under 1995.

10.2 Telekommunikationer

Förberedelserna för en avreglering av marknaden för telekommunikationer

inom EU har pågått sedan slutet av 1980-talet. Sveriges inträde i unionen

sammanföll med vad som kan betecknas som slutspurten i denna process,

som skall vara genomförd senast den 1 januari 1998.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige i princip välkomnar de nya

regler som nu arbetas fram inom EU. Eftersom vi redan sedan flera år har

en konkurrensutsatt telemarknad i vårt land, är det en fördel om alla

medlemsländer så snart som möjligt accepterar samma spelregler. Den

svenska telelagen är redan utformad i linje med EU:s regelverk, men vissa

justeringar kan komma att bli nödvändiga.

Under året har det hållits två ministerrådsmöten, den 13 juni samt den

27 november. Däremellan har frågorna beretts i rådets arbetsgrupper samt

i den s.k. ONP-kommittén (Open NetWork Provision), som är ett

rådgivande organ till kommissionen.

Två viktiga grunddokument i den befintliga regleringen är det s.k. ONP-

ramdirektivet, 90/387/EEG, från 1990 och direktivet om konkurrens på

marknaden för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet, 90/388/EEG, från

samma år. Dessa direktiv utarbetades i en situation då de flesta länder

inom EU fortfarande hade statliga monopol, och direktiven måste därför

delvis omarbetas och kompletteras för att passa en konkurrensutsatt

marknad.

Ett centralt direktiv, 95/62/EG, inom ”ONP-familjen” är det direktiv

som avser reglerna för taltelefoni (ONP-voice). Syftet med direktivet är

bl.a. att harmonisera villkoren för tillgången till och användandet av

allmänna telenät för telefonitjänster, att fastställa användarens rättigheter

i förhållande till teleföretagen och att befrämja telefonitjänster på

unionsnivå. Parlamentet godkände direktivet efter en första läsning i maj,

och ministerrådet antog sedan en gemensam ståndpunkt i juni. Sedan

parlamentet emellertid i en andra läsning kommit med nya förslag till

ändringar antogs inte direktivet förrän på rådsmötet i november 1995.

Under våren 1995 förbereddes en mycket viktig rådsresolution om

införandet av ett framtida regelverk för telekommunikationer, där

principerna för avregleringen fastställdes. Efter vissa kompromisser, bl.a.

på initiativ av Sverige, antogs denna resolution av ministerrådet i juni. Skr. 1995/96:190

I juli 1995 presenterade kommissionen ett förslag till ett annat centralt

ONP-direktiv, det om samtrafik, KOM (95) 379. Samtrafik avser transport

och/eller avslutande (terminering) av en operatörs samtal i en annan

operatörs nät. Direktivförslaget innehåller regler om hur kostnaden för

samtrafik skall beräknas, hur den nationella regleringsmyndigheten skall

kunna övervaka priser och övriga villkor, hur konflikter skall lösas m.m.

Direktivet är komplicerat, omfattande och delvis kontroversiellt och har

behandlats ingående i rådets arbetsgrupp under hösten 1995. Arbetet

beräknas vara avslutat under första halvåret 1996.

I november 1995 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv,

KOM (95) 545, om regelverk för tillståndsgivning på teleområdet.

Även tjänstedirektivet har omarbetats och under året resulterat i tre olika

”nya” ändringsdirektiv som dock ännu inte antagits:

- Kabel-TV direktivet om avskaffandet av restriktioner för att erbjuda

teletjänster i kabel-TV-nät. Direktivet antogs i november 1995.

- Direktivet om mobil- och personkommunikation som fastställer rätten

för mobiloperatörer att etablera och använda egen eller annans infra-

struktur från den 1 januari 1996. Direktivet behandlar också frågor om

standardisering, frekvenskoordinering och samtrafik till och från mobila

nät.

- Direktivet om full konkurrens på teleområdet som fastställer rätten för

alla operatörer att erbjuda telefonitjänst via egen eller annans infrastruktur.

Under 1995 har diskussioner pågått, i seminarieform samt genom skriftlig

kommunikation, om definition av begreppet Universal Service, dvs.

samhällsomfattande bastjänster på teleområdet. Diskussionen har framför

allt gällt vilka operatörer som skall åläggas skyldighet att tillhandahålla

sådana tjänster samt hur dessa skall finansieras. Detta är mycket viktiga

frågor som måste lösas inför avregleringen. Kommissionen kommer att

presentera en rapport i ämnet under våren 1996.

Vid ett rådsmöte i oktober godkändes ett antal riktlinjer och projekt för

utvecklingen av EURO-ISDN. ISDN (Integrated Service Digital Net-

works) är telenät med högre överföringskapacitet än vanliga telenät. ISDN

är bl.a. ett sätt att överföra signaler för multimedia.

Under året har diskussion också pågått kring programmet INFO 2000

som skall stödja utvecklingen av mulitimediatillämpningar. Budgeten hade

ursprungligen beräknats till 100 miljoner ecu under tre år. Denna budget

skars dock ner till 65 miljoner ecu vid minsterrådet i november, varefter

rådet kunde enas om förslaget. Sverige har ställt sig kritiskt till detta

program då det fördelar merparten av budgeten till företag i branscher,

som ändå kan bedömas bli mycket lönsamma, och mindre till åtgärder

som avser att stärka kunskapen på användarsidan och därmed efterfrågan

på multimediatjänster.

10.2.1 Transeuropeiska nätverk på teleområdet (TEN)

Under året har arbete pågått med en serie riktlinjer för transeuropeiska nät

72

på teleområdet (se avsnitt 14.1.5). Riktlinjerna skall ange hur bidrag skall Skr. 1995/96:190

fördelas till projekt. Dessa kan vara förstudier och utredningar kring

teleapplikationer, utveckling av nät, användarutveckling inom universitet

och forskningscentra, distansarbete och distansundervisning. Riktlinjerna

skall även ange förutsättningarna för utveckling av t.ex. sjukvårds- och

transporttelematik. Programmet omfattar en budget på 278 miljoner ecu

under fyra år. Bidrag kommer att fördelas enligt rådets förordning (EG)

nr 2236/95 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på

området för transeuropeiska nät. En för ändamålet speciell finansierings-

kommitté har tillsatts. Kommittén har till uppgift att bedöma inkomna

ansökningar och prioritera bland dessa. Rådet har, i avvaktan på

parlamentets yttrande efter första läsningen, enats om innehållet i förslaget

till riktlinjer.

10.3 Postfrågor

Liksom på telekommunikationsområdet ligger Sverige i täten bland

medlemsstaterna när det gäller att främja en konkurrensutsatt post-

marknad. Arbetet mot en ökad konkurrens går utomordentligt trögt inom

gemenskapen, och Sverige har därför i olika sammanhang försökt driva

det framåt. Dessa strävanden har dock stött på motstånd från flertalet

andra medlemsstater.

Kommissionen publicerade i september 1992 en s.k. grönbok om

utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster, KOM (91) 476

slutlig. Denna grönbok utgjorde upptakten till arbetet att fa till stånd

gemensamma regler på postområdet inom gemenskapen. Efter det att

grönboken remissbehandlats publicerade kommissionen ett meddelande

om riktlinjer för utvecklingen av posttjänster i gemenskapen. Rådet och

parlamentet har därefter fattat beslut om olika resolutioner om utveck-

lingen av posttjänster i gemenskapen, KOM (93) 247 slutlig. Kommis-

sionen skulle enligt rådets resolution, 94/C 48/02, om utvecklingen av

posttjänster i gemenskapen ha lämnat ett förslag till direktiv före

sommaren 1994. På grund av stor oenighet, såväl inom kommissionen

som mellan olika medlemsländer, lyckades inte kommissionen enas om

ett förslag i tid.

Kommissionen beslutade först den 26 juli 1995 om förslag till ett

direktiv, KOM (95) 227 slutlig, om gemensamma regler för utvecklingen

av posttjänster i gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten.

Kommissionens förslag till direktiv innehåller följande huvudpunkter:

- En grundläggande postservice (universal service) måste säkerställas

inom gemenskapen

- Postmarknadema inom medlemsländerna avregleras stegvis

- Tjänster, vilka övergångsvis tillåts omfattas av monopol (exklusiva

tjänster), harmoniseras

- Riktlinjer anges för tillhandahållande av icke-exklusiva tjänster och

tillgång till nätet

- Avgifts- samt redovisningsprinciper fastställs

- Standarder för servicekvaliteten införs

- Förenklade och kundanpassade reklamationsförfaranden införs

- Harmonisering av tekniska standarder förutses

- Oberoende nationella tillsynsmyndigheter bildas.

Direktivförslaget skulle, om det antogs endast i vissa begränsade delar,

innebära att nuvarande reglering på postområdet i Sverige skulle behöva

förändras. Kommissionen lämnade samtidigt ett utkast till riktlinjer för

tillämpningen av konkurrensreglerna i Romfördraget på postområdet,

KOM (95) 830 slutlig. Riktlinjerna är inte rättsligt bindande utan skall ses

som en vägledning för medlemsländerna, postoperatörer, kunder m.fl.

Vid teleministerrådets möte den 27 november 1995 hölls en inledande

diskussion om direktivförslaget. På detta möte visade det sig att det finns

stora meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna. Framför allt råder

delade meningar om i vilken takt postmarknaden skall avregleras. Sverige

tillhör de länder som anser att nuvarande monopol på postmarknaden skall

avvecklas så snabbt som möjligt.

Vid mötet enades medlemsländerna vidare om rådskonklusioner, som

innebär att kommissionens riktlinjer för tillämpningen av konkur-

rensreglerna på postområdet skall publiceras samtidigt som direktivet, i

vart fall senast före utgången av 1996.

10.4 Turism

Kommissionen lade i april 1995 fram en grönbok om Europeiska

unionens framtida roll inom turistområdet. I dokumentet presenterar

kommissionen fyra olika alternativ för den framtida turistpolitiken inom

EU. Det första alternativet innebär att de nuvarande gemenskapsåtgärderna

skulle minskas eller helt upphöra, det andra att nuvarande ramar och

genomförandenivå bibehålls, det tredje att gemenskapens åtgärder

grundade på Fördraget om Europeiska unionen stärks, och det fjärde att

en generell turistpolitik etableras inom gemenskapen och tilldelas en

särskild avdelning i ett reviderat fördrag.

Kommissionen har fortsatt detta arbete genom exempelvis överlägg-

ningar med medlemsstaterna och företrädare för näringslivet, bl.a. i form

av en konferens i Bryssel i december 1995.

Ett handlingsprogram för att främja turism inom unionen har genomförts

under perioden 1993-1995. Budgeten uppgick till 18 miljoner ecu.

Handlingsprogrammet syftar till att utveckla turismen genom ett antal

projekt inriktade på bl.a. kulturturism, landsbygds- och miljöturism,

utbildning, kompetensutveckling och spridning av semestrar. En utvär-

dering av programmet beräknas vara klar under våren 1996. Därefter skall

man ta ställning till en eventuell fortsättning. Avgörande skall vara

medlemsstaternas bedömning av de förslag som kommissionen redovisat

i grönboken om turistpolitik.

Sveriges allmänna bedömning av det nuvarande handlingsprogrammet

är att det är splittrat på alltför många områden, särskilt med tanke på den

avsatta budgeten.

Rådet beslutade under hösten 1995 om ett direktiv för insamling av

statistisk information inom turistområdet.

Skr. 1995/96:190

74

11 Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknads-

och sociala frågor

Skr. 1995/96:190

Den fria rörligheten för personer utgör en av hörnpelarna i EU-samarbetet,

även om den inte ännu genomförts fullt ut (se avsnitt 11.1). Arbets-

kraftens fria rörlighet slås fast i Romfördragets artikel 48 och preciseras

närmare i ett antal direktiv och förordningar. Den innehåller i princip tre

beståndsdelar.

En EU-medborgare har rätt att utan arbetstillstånd arbeta eller etablera

verksamhet i ett annat medlemsland. Rätten att ta arbete var man vill

inom EU åtföljs av ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare

grundad på nationalitet och en rätt till samma anställnings-, löne- och

arbetsvillkor som värdlandets egna medborgare.

En arbetstagare har vidare rätt att ta med sig de sociala förmåner som

tjänats in vid arbete i ett land i de fall vederbörande flyttar till ett annat

land.

Den fria rörligheten kommer slutligen även icke-ekonomiskt aktiva

personer tillgodo såsom studerande och pensionärer. En viktig förutsätt-

ning är dock att man klarar sig ekonomiskt på egen hand och inte ligger

värdlandet till last.

11.1 Schengenavtalet

I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer

inom EU ingick Frankrike, Tyskland och Benelux-ländema 1985 det s.k.

Schengenavtalet, vilket syftade till en avveckling av alla personkontroller

vid de gemensamma inre gränserna. Senare har även Spanien, Portugal,

Italien, Grekland och Österrike skrivit på avtalet.

Schengenavtalets tillämpningskonvention började tillämpas den 26 mars

1995. Efter en inledande prövotid, trädde avtalet slutligt i kraft den 29

juni 1995, mellan sju av de tio EU-länder som anslutit sig. Italien,

Grekland och Österrike har hittills inte kunnat tillämpa avtalet, eftersom

man saknar relevant lagstiftning och vissa tekniska förutsättningar.

Frankrike, som i övrigt tillämpar avtalet, har med hänsyn till de terror-

handlingar man drabbats av åberopat en undantagsbestämmelse i avtalet

som tillfälligt möjliggör en fortsatt personkontroll vid de inre gränserna.

Sedan Danmark i maj 1994 ansökt om observatörskap i Schengen-

samarbetet, med sikte på fullt medlemskap, följde Finlands och Sveriges

motsvarande ansökningar den 19 respektive 20 juni 1995. De tre länderna

har alla, i sina ansökningar, gjort det uttryckliga förbehållet att den

nordiska passunionen måste kunna upprätthållas vid ett framtida

Schengenmedlemskap. Sverige gjorde även det förbehållet att de s.k.

kompensatoriska åtgärderna skulle uppfylla även svenska behov vad gäller

säkerhet och skyddsåtgärder, särskilt vad gäller kampen mot narkotika.

75

Vid sitt möte den 24 oktober 1995 uttalade sig exekutivkommittén Skr. 1995/96:190

”Schengens ministerråd” positivt till förhandlingar med de fem nordiska

länderna. Beträffande Norge och Island, som inte är EU-medlemmar,

konstaterade kommittén emellertid att en särskild institutionell lösning

måste hittas för att dessa skall kunna anslutas till Schengensamarbetet.

Under hösten 1995 genomförde Sverige en rad förberedande samtal,

såväl bilaterala med flera Schengenländer, som samnordiska. Schengens

ordförandeland, Belgien, inbjöd även de nordiska kandidatländerna till ett

flertal informationsmöten om Schengensamarbetet. En noggrann genom-

gång av de beslut, förklaringar, kommunikéer och andra dokument, som

antagits inom ramen för Schengensamarbetet, gjordes dessutom i de

nordiska huvudstäderna under hösten.

Vid årets sista möte den 20 december 1995 kunde Schengens exekutiv-

kommitté fatta beslut om att inleda förhandlingar med de nordiska

länderna med sikte på fullt medlemskap för de tre EU-medlemmama och

ett samarbetsavtal med Norge och Island.

Exekutivkommittén uttryckte även målsättningen att förhandlingarna

skall ha kommit så långt att man vid sitt nästa möte, den 18 april 1996,

skall kunna besluta att de fem nordiska länderna den 1 maj 1996 kan

inträda som observatörer i Schengensamarbetet.

Därefter torde, efter att anslutningsfördrag utarbetats och ratificerats av

alla nationella parlament, ett slutgiltigt Schengenmedlemskap för de

nordiska länderna kunna bli möjligt i början av år 1998.

11.2 Den sociala dimensionen

Den sociala dimensionen är ett begrepp för åtgärder som syftar till att

motverka negativa sociala effekter av den ökade konkurrensen på den inre

marknaden. Det innebär att termen den sociala dimensionen i första hand

berör medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Arbetskraftens fria

rörlighet, socialförsäkringsskydd för dem som flyttar till ett annat

medlemsland och ömsesidigt erkännande av examina är centrala ingre-

dienser i den sociala dimensionen.

Minst lika viktigt är samarbetet på jämställdhetsområdet, arbetsrätts- och

arbetsmiljöområdet samt utvecklingen av dialogen mellan arbetsmark-

nadens parter. Därutöver inrymmer den sociala dimensionen åtgärder

kopplade till strävan att minska de regionala obalanserna inom gemen-

skapen och åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funktionshindrade

på arbetsmarknaden.

På dessa områden har EU och medlemsländerna s.k. delad kompetens,

och beslut fattas i huvudsak på nationell nivå. Endast då föreslagna mål

inte kan uppnås av medlemsländerna själva aktualiseras beslut på

gemenskapsnivå.

De åtgärder som vidtas är lagstiftning, främst på arbetsmiljö-, arbets-

rätts- och jämställdhetsområdet, ekonomiskt stöd till sysselsättnings- och

utbildningsskapande åtgärder samt samarbetsprogram av olika slag.

Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Maastrichtfördragets

sociala protokoll, har arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal de

sluter getts en förstärkt roll. Om parterna så önskar, kan de nu med stöd Skr. 1995/96:190

av nämnda överenskommelse sluta avtal på gemenskapsnivå.

Detta förfarande har under året resulterat i ett avtal om föräldraledighet

mellan de europeiska privata och offentliga arbetsgivarorganisationerna

och den europeiska fackliga samorganisationen. Parterna har under året

även börjat behandla frågor om deltid m.m. (se avsnitt 11.5.4) och om

bevisbörda vid diskrimineringsfall (avsnitt 11.5.5).

11.3 Arbetsmarknadsfrågor

Arbetet med att skapa sysselsättning och kampen mot arbetslösheten har

högsta prioritet inom EU. Europeiska rådets möte i Madrid i december

1995 innebar att kampen mot arbetslösheten gavs ”maximal prioritet”, och

arbetet för att öka sysselsättningen lyftes fram som ”det huvudsakliga

sociala, ekonomiska och politiska målet för EU och dess medlemsländer”.

Under 1995 har uppföljningen av sysselsättningspolitiken stärkts liksom

samarbetet mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. De olika

medlemsländerna har bl.a. utarbetat fleråriga sysselsättningsprogram med

utgångspunkt från de riktlinjer som antogs vid Europeiska rådets möte i

Essen i december 1994 (se avsnitt 14.2).

Det svenska sysselsättningsprogrammet är en sammanfattning av de

åtgärder som regeringen föreslagit och vidtagit under främst 1995.

Finans- och arbetsmarknadsministrarna och kommissionen utarbetade

under 1995 en gemensam rapport till Europeiska rådets möte i Madrid.

Rapporten innebär ett steg framåt i utvecklandet av en gemensam strategi

för kampen mot arbetslösheten och för en ökad sysselsättning. I rapporten

ses arbetsmarknadspolitiken som en integrerad del av den ekonomiska

politiken på samma sätt som i Sverige. Flertalet rekommendationer i

rapporten ligger helt i linje med det svenska synsättet. Inom arbetsmark-

nadspolitikens område gäller det bl.a. rekommendationerna om ökad

satsning på utbildning, flexiblare arbetsorganisationer och en omläggning

från passiv till aktiv arbetsmarknadspolitik samt hög prioritering av

ungdomar, långtidsarbetslösa och jämställdhetsfrågor.

Vid rådsmötet i Madrid beslöt man att kontinuerligt utvärdera sysselsät-

tningsprogrammen och att utarbeta gemensamma indikatorer för dessa.

Till rådsmötet i december 1996 skall en ny gemensam rapport utarbetas.

Sverige hade velat ha en ambitiösare uppföljning av sysselsät-

tningsprogrammen. Under regeringskonferensen 1996 kommer Sverige

bl.a. att driva denna fråga för att ambitionerna för sysselsättnings-

utvecklingen skall höjas betydligt inom ramen för en sysselsättningsunion.

Under 1995 presenterade kommissionen ett program med syfte att stärka

gemenskapens samlade forsknings- och utredningsresurser på arbets-

marknads- och sysselsättningsområdet. Programmet behandlades i rådet,

dock utan att beslut kunde fattas.

77

11.4 Arbetsmiljöfrågor

11.4.1 Användning av arbetsutrustning

Kommissionen lämnade i mars 1994 ett förslag till en ändring i direktivet

89/655/EEG om minimikrav vid användning av arbetsutrustning, vilket är

ett s.k. arbetsmiljödirektiv antaget med stöd av artikel 118a i Rom-

fördraget. Förslaget har ändrats vid två tillfällen.

Förslaget har diskuterats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och

socialpolitiska frågor. Sverige har i rådsarbetet stött en komplettering av

direktivet i enlighet med förslaget. Sverige ställde sig också slutligen

bakom den i förhållande till kommissionsförslaget något ändrade

gemensamma ståndpunkten och det slutliga antaget av direktivet.

Rådet beslutade om en gemensam ståndpunkt vid ministermötet den 29

juni 1995 och antog ändringsdirektivet vid ministermötet den 5 december

1995.

Ändringsdirektivet innebär bl.a. tillägg av särskilda minimikrav för

mobil arbetsutrustning och lyftutrustning (särskild arbetsutrustning). Dessa

läggs i en ny punkt i en bilaga till direktivet. Dessutom införs en ny

bilaga med bestämmelser om användning av arbetsutrustning. Dessa

bestämmelser anger de mål som skall ligga till grund för det nationella

genomförandet och far därigenom en annorlunda utformning än mot-

svarande krav i andra arbetsmiljödirektiv. Genom nationell lagstiftning

och/eller praxis skall medlemsstaterna fastställa villkoren för att uppnå

den skyddsnivå som motsvarar dessa mål.

Förslaget innehåller vidare nya bestämmelser om kontroll av arbets-

utrustning, en ny bestämmelse om ergonomi och hälsa i arbetet och ett

tillägg om information till arbetstagarna. Vissa ändrade övergångsregler

införs också. Direktivet skall ha genomförts i medlemsländerna senast den

5 december 1998. Övergångsreglerna innebär dock att kraven på den

särskilda arbetsutrustning som får tilläggskrav börjar gälla först den 5

december 2000.

11.4.2 Rådsbeslut om delar av det fjärde handlings-

programmet för arbetsmiljöområdet

Kommissionen antog i juli 1995 det fjärde handlingsprogrammet för hälsa

och säkerhet i arbetet för perioden 1996-2000 (det fjärde arbets-

miljöprogrammet). Kommissionens program avser icke-legislativa

åtgärder, åtgärder som avser befintlig och ny lagstiftning samt säkerhet

och hälsa inom andra politikområden. Kommissionen har föreslagit att

rådet genom ett rådsbeslut antar programmet såvitt avser de icke-

legislativa åtgärderna och ger kommissionen i uppgift att genomföra de

åtgärder som återfinns i bilagor till beslutet. Kommissionen har också

föreslagit att en rådgivande kommitté inrättas, bestående av företrädare för

medlemsstaterna. Kommittén skall yttra sig om åtgärder inom ramen för

programmet.

Förslaget till rådsbeslut avser bl.a. vad som skall göras inom ramen för

ett särskilt delprogram - SAFE (Safety Action for Europé). Förslaget har

Skr. 1995/96:190

78

diskuterats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och socialpolitiska Skr. 1995/96:190

frågor. Sverige har i princip ställt sig positivt till förslaget. Något beslut

fattades inte under 1995.

11.5 Arbetsrätt

11.5.1 Utstationering av arbetstagare

Kommissionen lämnade i juni 1991 ett förslag till direktiv som gäller

tillfälliga arbeten inom ramen för tillhandahållande av tjänster i en

medlemsstat. Förslaget omarbetades av kommissionen sommaren 1993.

Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och

socialpolitiska frågor. Förslaget har också varit uppe på flera minister-

rådsmöten, dock utan att länderna kunnat enas.

Enligt förslaget skall direktivet vara tillämpligt då ett företag i ett

medlemsland tillfälligt skickar ut en anställd för att utföra arbetsuppgifter

i ett annat medlemsland. Direktivförslaget behandlar frågan om vilka

anställningsvillkor som skall gälla för den gästande arbetstagaren. Skall

anställningsvillkoren följa bestämmelserna i värdlandet, eller räcker det

med att anställningsvillkoren uppfyller de krav som gäller i det land där

det utskickande företaget finns? Huvudregeln i förslaget går ut på att det

på vissa centrala områden är värdlandets bestämmelser som skall gälla för

den gästande arbetstagaren. Vissa undantag görs dock för utplaceringar på

kortare tid.

Sverige har i stort sett varit positivt inställt till direktivförslaget. När det

gäller korttidsplaceringar har Sverige sagt sig kunna acceptera att

bestämmelser i värdlandet, rörande minimiregler om betald semester samt

minimilöner, inte skall tillämpas på arbetstagare som är i ett medlemsland

för en viss kortare tidsperiod. Sverige har framhållit att det är viktigt att

direktivet är skrivet på sådant sätt att våra branschavtal uppfyller de

generella krav som i förslaget ställs på ett kollektivavtal.

Under våren 1995, då Frankrike innehade ordförandeskapet, togs frågan

upp vid ett flertal möten i rådsarbetsgruppen. Medlemsländerna lyckades

dock inte ena sig vare sig i rådsarbetsgruppen eller på det minister-

rådsmöte som hölls i slutet av juni 1995. Under hösten 1995 har frågan

inte förts framåt.

11.5.2 Direktivet om europeiska företagsråd

Rådets direktiv 94/95/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller

ett förfarande med gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag

för information och samråd med arbetstagare, antogs den 22 september

1994. Syftet med direktivet är att förbättra arbetstagarnas rätt till samråd

och information i företag och koncerner som har verksamhet i flera EU-

länder.

I anslutning till att direktivet antogs skapades en arbetsgrupp, under

kommissionens ledning, för att samordna genomförandet av direktivet.

Arbetsgruppens uppgift har varit att utgöra ett forum för diskussion

79

mellan medlemsländerna om praktiska frågor rörande genomförandet av Skr. 1995/96:190

direktivet i nationell rätt. Särskilt har transnationella aspekter tagits upp.

Arbetsgruppen hade sitt inledande möte i november 1994 och höll under

våren och sommaren 1995 fem möten. Gruppen avslutade under

sommaren 1995 sitt arbete och sammanfattade sina slutsatser i ett särskilt

dokument.

Regeringen gav den 16 mars statsrådet Blomberg i uppdrag att tillkalla

en arbetsrättskommission som skulle söka lösningar på de problem som

arbetsmarknadens parter anser finnas på arbetsrättens område. Enligt

direktivet (dir. 1995:30) skulle arbetsrättskommissionen med förtur

behandla införlivandet av direktivet om företagsråd. Arbetsrätts-

kommissionen har noggrant följt ovan nämnda arbetsgrupps arbete.

Arbetsrättskommissionen överlämnade den 1 november 1995 ett

delbetänkande med förslag till ny lag om europeiska företagsråd.

11.5.3 Överlåtelsedirektivet

Rådets direktiv 77/187/EEG innehåller föreskrifter om skydd för

arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter och delar

av verksamheter, det s.k. överlåtelsedirektivet.

Direktivet är genomfört i svensk rätt (se proposition 1994/95:102,

1994/95:AU4, rskr. 1994/95:123).

Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ändring av direktivet.

Syftet med omarbetningen är att precisera direktivets tillämpningsområde

mot bakgrund av EG-domstolens praxis, särskilt såvitt avser entreprenad-

situationer, att göra direktivet mer flexibelt vid överlåtelser i insolvens-

situationer, samt att samordna lydelsen med vissa ändringar som gjorts i

andra direktiv.

Ändringsförslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för arbets-

marknads- och socialpolitiska frågor och på ministerrådsmötet den 29 juni

1995. Sveriges huvudståndpunkt har varit att inte motsätta sig att

direktivet omarbetas. Omarbetningen far dock inte medföra att direktivets

tillämpningsområde inskränks i förhållande till vad som gäller i dag.

Det omarbetade direktivet har också behandlats av Ekonomiska och

sociala kommittén samt av Europaparlamentets kommitté för arbets-

marknads- och sociala frågor.

11.5.4 Förslaget till direktiv om deltids- och visstidsanställda

År 1990 antog kommissionen tre olika förslag om förhållandena för

deltids- och visstidsanställda (”atypiska arbetstagare”), som ett led i

handlingsprogrammet för genomförandet av gemenskapens sociala stadga.

Ett av förslagen antogs år 1991, nämligen direktivet 91/383/EEG om hälsa

och säkerhet i arbetet för tillfälligt anställda.

Under det tyska ordförandeskapet hösten 1994 gjordes stora ansträng-

ningar för att komma vidare med de två övriga direktiven, som handlar

om förbättring av levnads- och arbetsvillkor för deltids- och visstids- 80

anställda. Sverige deltog i en rad möten i rådsarbetsgruppen vid vilka

förslag till ett sammanhållet direktiv diskuterades, och uttryckte en positiv Skr. 1995/96:190

inställning till de föreslagna skyddsreglema för deltids- och visstids-

anställda. Samtidigt poängterades att vi från svensk sida inte anser att

deltidsanställningar är ett effektivt sätt att komma till rätta med arbetslös-

heten i Sverige.

Vid arbetsmarknadsministrarnas möte i december 1994 stod det klart att

det inte skulle vara möjligt att uppnå ett enhälligt beslut på grundval av

kommissionens förslag under den närmaste tiden. Kommissionen valde

därför i stället att använda sig av ett förfarande enligt det s.k. sociala

protokollet.

Den 27 september 1995 inleddes samrådet med arbetsmarknadens parter

enligt artikel 3.2 i avtalet om social politik som är slutet enligt det sociala

protokollet. Parterna ombads ta ställning till den allmänna inriktningen av

åtgärderna på området. Först och främst ställdes frågan om parterna ansåg

att det behövs regler på gemenskapsnivå på området och, i så fall, vad

syftet med dessa regler borde vara (förhindra snedvridning av konkur-

rensen mellan medlemsländerna, åstadkomma likabehandling med

heltidsanställda, förhindra indirekt diskriminering av kvinnor). Parterna

skulle också ta ställning till vilken form åtgärderna borde ha (lagstiftning,

rekommendation, kollektivavtal etc.), och om åtgärderna borde vara

sammanhållna eller inriktade på var och en av arbetstagarkategoriema i

fråga. Slutligen ombads parterna yttra sig i frågan om räckvidden av en

eventuell likabehandlingsprincip för arbetstagare med olika anställnings-

former (anställningsvillkor, obligatoriska och icke-obligatoriska social-

försäkringsförmåner).

11.5.5 Föräldraledighet

Enligt det sociala protokollet kan, om arbetsmarknadens parter så önskar,

dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda till avtalsförhållanden.

Avtal om föräldraledighet har inom ramen för denna procedur under

hösten 1995 träffats mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå.

Kommissionen har med anledning av avtalet presenterat ett direktiv-

förslag. Avsikten är att direktivet skall antas av rådet under våren 1996.

11.6 Social trygghet

När det gäller EU:s regler för samordningen av medlemsstaternas sociala

trygghetssystem, i huvudsak förordning (EEG) nr 1408/71, har rådet fattat

beslut om vissa ändringar av reglerna. Bland annat ges alla försäkrade

medborgare i EU-ländema rätt till akut sjukvård vid vistelse i en annan

medlemsstat. De far också rätt att söka planerad sjukvård i en annan

medlemsstat. Även för personer, som på grund av sina särskilda arbets-

förhållanden vistas längre tider i en annan medlemsstat, förbättras rätten

till sjukvård. Den rätt de nu har till akut sjukvård utökas till att omfatta

all sjukvård som deras hälsotillstånd kräver. De genomförda ändringarna

gäller också för försäkrade medborgares familjemedlemmar. 81

Kommissionen överlämnade i juni 1995 ett förslag. KOM (95) 186

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

slutlig, till ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av Skr. 1995/96:190

principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags-

eller yrkesbaserade system för social trygghet. De föreslagna ändringarna

i direktivet syftar till att försäkra att direktivet är förenligt med artikel 119

i Romfördraget, så som den har tolkats av EG-domstolen, samt att nå

ökad klarhet om tillämpningen av direktivet. Förslaget har ännu inte

behandlats av rådet.

11.7 Jämställdhet mellan kvinnor och män

Sverige ger jämställdhet mellan kvinnor och män hög prioritet i EU-

arbetet. Att jämställdhet är ett centralt mål för EU underströks vid

toppmötena i Essen och Cannes.

Samarbetet på jämställdhetsområdet har under året koncentrerats till två

huvudfrågor; samordning av EU:s ställningstaganden inför FN:s fjärde

kvinnokonferens i Peking och antagandet av ett program för jämställdhets-

arbetet på EU-nivå för tiden 1996-2000.

EU spelade en viktig förhandlingsroll både i förberedelsearbetet för och

vid arbetet under Peking-konferensen, och bidrog i hög grad till konferen-

sens lyckade resultat. Sverige deltog mycket aktivt i den interna EU-

samordningen under ministerrådet och vann EU:s stöd i många frågor.

Efter konferensen har ministerrådet diskuterat uppföljningen av de

beslut som fattades, både på nationell nivå och på EU-nivå. Bland annat

kommer en årlig stående dagordningspunkt på ministerrådet att ägnas

frågor om uppföljning och genomförande av konferensens resultat.

I december 1995 antog ministerrådet ett program för samarbetet på

jämställdhetsområdet mellan åren 1996 och 2000. Programmet syftar

främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel och stöd till

projekt.

Projekt (huvudsakligen transnationella) och andra initiativ, som kan bli

följden av programmet, skall vara ett stöd för medlemsländernas egen

verksamhet. De områden som skall prioriteras är bl.a. jämställdhet på

arbetsmarknaden och i ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap,

könsfördelningen i beslutande organ, förbättrade möjligheter för kvinnor

att utnyttja sina rättigheter enligt EG-rätten på jämställdhetsområdet och

metoder och modeller för integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla

politikområden. En styrkommitté med representanter för medlemsstaterna

och kommissionen beslutar om det närmare genomförandet av program-

met.

Under året har rådet också antagit några resolutioner på jämställdhets-

området. En resolution angående en balanserad könsfördelning i besluts-

processen inbjuder medlemsländerna att bl.a. prioritera en ökad kvinno-

representation inom ramen för den nationella jämställdhetspolitiken. En

annan resolution gäller behandlingen av kvinno- och mansbilden i reklam

och medier, som lyfter fram mediernas roll i opinionsbildningen på

jämställdhetsområdet - med beaktande av nationell tryck- och yttrande-

frihet. Som ett led i uppföljningen av kvinnokonferensen har även en

resolution antagits under 1995 om integrering av jämställdhet i EU:s

biståndspolitik (se avsnitt 25.3.4). Skr. 1995/96:190

Kommissionen har under 1995 inlett diskussioner om ett instrument om

bevisbördan i jämställdhetsmål med arbetsmarknadens parter på EU-nivå,

enligt den procedur som föreskrivs i det till sociala protokollet fogade

avtalet om socialpolitik (artiklarna 3 och 4).

Som redovisas närmare under avsnitt 11.2 träffade arbetsmarknadens

parter enligt den ovan nämnda proceduren i december 1995 ett avtal om

föräldraledighet. Avtalet föreskriver tre månaders föräldraledighet för

vardera föräldern.

Som ny medlem har Sverige deltagit i kommissionens rådgivande

kommitté för jämställdhets frågor. Kommitténs arbete under 1995 har

förutom behandling av frågor om Pekingkonferensen i huvudsak bestått

i diskussioner om utformningen av jämställdhetsprogrammet samt

informations- och erfarenhetsutbyte kring nationellt jämställdhetsarbete,

och det arbete som bedrivs inom kommissionen på området.

11.8 Folkhälsa

Under 1995 har rådet antagit en gemensam ståndpunkt för de tre

folkhälsoprogrammen om cancer, om aids och andra smittsamma

sjukdomar samt om folkhälsoinformation och undervisning. Efter

förlikningsförhandlingar med Europaparlamentet har programmen slutligt

antagits i början av år 1996.

Kommissionen presenterade under sommaren 1995 en rapport om hur

andra politikområden påverkar folkhälsan. Vid hälsoministerrådet den 30

november 1995 antogs en resolution med anledning av rapporten. Under

året har även olika läkemedelsfrågor varit aktuella, och vid höstens

hälsoministerråd antogs resolutioner om generika, naturläkemedel,

receptgiltighet och läkemedel för sällsynta sjukdomar. Sverige har ställt

sig bakom samtliga resolutioner. En rapport om hälsoläget i unionen 1994

presenterades av kommissionen under hösten 1995. Hälsoministrama

antog ett uttalande med anledning av rapporten.

Vid hälsoministermötet i november 1995 presenterade det spanska

ordförandeskapet ett modifierat förslag till tobaksreklamdirektiv. I sin

originalversion innebär direktivet ett förbud mot såväl direkt som indirekt

tobaksreklam. I det modifierade spanska förslaget skjuts det indirekta

reklamförbudet på framtiden genom att rådet ber kommissionen att inom

tre år presentera ett förslag rörande detta.

Sverige välkomnade det spanska förslaget men menade att det fanns

många olösta frågor som måste övervägas. Förslaget föll vid hälso-

ministermötet. Frågan kommer eventuellt att föras vidare av det italienska

ordförandeskapet.

11.8.1 Narkotika

Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och

narkotikamissbruk är ett flerdimensionellt problem, som kräver åtgärder

inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik

83

narkotikastrategi måste därför inriktas på att minska både utbud och Skr. 1995/96:190

efterfrågan och är därmed en fråga för samtliga tre pelare. Artikel 129 i

Romfördraget utgör grunden för narkotikasamarbetet på folkhälsoområdet.

Europeiska rådet uttalade sig i det sammanhanget för att ett särskilt

verksamhetsprogram utarbetas, att ett samarbete etableras mellan EU och

Latinamerika, inklusive Västindien, för kampen mot narkotika samt

uppmanade ministerrådet och kommissionen att studera i vilken mån en

harmonisering av lagstiftningar i de olika medlemsstaterna skulle kunna

bidra till minskad användning och illegal handel med narkotika.

Kommissionen presenterade i juni 1994 ett förslag till åtgärdsprogram

för gemenskapen om förebyggande av narkotikamissbruk inom ramen för

åtgärder på folkhälsans område (1995-2000). En gemensam ståndpunkt

antogs vid hälsoministerrådet den 30 november 1995.

11.8.2 Narkotikafrågor utanför folkhälsoområdet

En global narkotikastrategi antogs vid Europeiska rådets möte i Cannes

i juni 1995. Denna globala plan kommer att kompletteras med mer

konkreta strategier för arbetet inom EU:s respektive pelare. Under

Europeiska rådet i Madrid den 15-16 december 1995 presenterade en

särskild grupp bestående av nationella narkotikaexperter planer och

konkreta förslag för genomförandet av den globala planen.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning, KOM (95) 296,

om samarbete mellan nordliga och sydliga länder inom bekämpningen av

narkotika och narkotikaberoendet. Detta förslag tar upp hur narkotika-

frågan skall hanteras inom ramen för EU:s biståndsverksamhet.

EU har inrättat ett särskilt europeiskt centrum för uppföljning av

narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och

bearbeta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna och

därefter kunna presentera tillförlitliga och jämförbara data om narkotika-

problemen. Under året har ett treårigt arbetsprogram antagits.

Se även avsnitt 27.2 - narkotika och organiserad brottslighet.

11.9 Samarbetsprogram på det sociala området

Rådet har under året behandlat två förslag från kommissionen till program

på det sociala området, programmen mot social utslagning respektive om

gemenskapsåtgärder för äldre. Rådet har inte kunnat nå enighet om

åtgärderna.

Helios II är gemenskapens tredje åtgärdsprogram för att främja

integrering av personer med funktionshinder på olika samhällsområden.

En stor del av arbetet i programmet sker genom erfarenhets- och

informationsutbyte samt i arbetsgrupper och andra organ. Under år 1995

har områden som gäller rehabilitering, utbildning, arbete, social integ-

rering och ökat oberoende prioriterats, och en rad aktiviteter har lanserats

inom dessa områden.

Sverige deltar i Helios-programmets rådgivande kommitté och 84

förbindelsegrupp liksom i Helios Disability Forum (från handikapp-

rörelsen). Svenska representanter - både från regeringen och från Skr. 1995/96:190

handikapporganisationerna - finns dessutom i en rad arbetsgrupper.

Sverige har utsett 39 organisationer, myndigheter, kooperativ m.m. som

deltar i olika utbytesaktiviteter. Ett par av dessa har också stått som

värdar för studiebesök i Sverige.

En svensk Helioskommitté har tillsatts för att fa en samordning på

nationell nivå av de initiativ, aktiviteter och åtgärder som genomförs inom

programmets ram.

Sverige har i den rådgivande kommittén engagerat sig i framför allt två

frågor. Den ena är att EU bör föra ut FN:s standardregler till medlems-

länderna. Den andra är att förbättra funktionshindrade personers möjlig-

heter att ta del av och fa nytta av gemenskapens samarbete.

11.10 Ungdomsfrågor

EU:s samarbete på ungdomsområdet berör främst ungdoms- och

ungdomsledarutbyte.

Efter utdragna förhandlingar mellan ministerrådet och Europa-

parlamentet antogs i mars 1995 den tredje fasen av ungdoms-

utbytesprogrammet, Ungdom för Europa. Programmet ger stöd till

ungdoms- och ungdomsledarutbyte och till gemensamma utvecklings-

projekt. Den tredje fasen sträcker sig över perioden 1995-1999 och har

en budget på sammanlagt 126 miljoner ecu. Programmet är uppdelat i fem

olika delprogram:

- verksamheter som riktar sig direkt till ungdomar

- verksamheter för ungdomsledare

- samarbete mellan organisationer och myndigheter

- utbyte med tredje land

- ungdomsinformation och ungdomsforskning.

Huvuddelen av medlen, drygt 70 procent, skall gå till verksamheter som

riktar sig direkt till ungdomar, främst ungdomsutbyte. Minst en tredjedel

av medlen skall riktas till missgynnade eller särskilt utsatta grupper av

ungdomar.

Sverige deltog genom EES-avtalet i fas två av programmet under år

1994. Sverige ser positivt på den utökning av programmet som sker

genom fas tre, då det ger svenska ungdomar ökade möjligheter att delta

i utbyten samtidigt som programmet nu även kan ge stöd till andra former

av samarbete än direkt utbyte.

Under året har ministerrådet även antagit två resolutioner inom

ungdomsområdet; en resolution om att utveckla samarbete vad gäller

information till och studier om ungdomar och en resolution om priori-

teringar i ungdomssamarbetet med länder utanför EU. Sverige har stött

båda resolutionerna.

85

11.11 Idrottsfrågor skr.

Någon gemenskapspolitik på idrottsområdet förutsågs varken i Rom-

fördraget eller i Enhetsakten från år 1987. EG-domstolen har dock i vissa

domar fastställt principen att idrotten bör underkastas gemenskapsrätten

i de fall den utgör en ekonomisk aktivitet inom ramen för den inre

marknaden.

Idrotten inom EU:s medlemsländer är organiserad på olika sätt. Detta

beror dels på olika nationella förhållningssätt, som formats med för

idrotten specifika ekonomiska och socio-kulturella förtecken. Idrottens

struktur bygger dessutom på såväl europeiska som internationella regler,

vilka bestämts inom ramen för idrottens egna organisationer.

Under såväl det franska som spanska ordförandeskapet har diskussioner

förts om olika frågor kring idrotten och EU. Medlemsländerna, inklusive

Sverige, delar uppfattningen att man bör bevara det nationella oberoendet

och den nationella suveräniteten på idrottens område. Vidare vill man

bevara idrottsorganisationemas autonomi inom det rättsliga systemet och

betona idrottsorganisationemas medansvar i att detta upprätthålls.

Den 15 december 1995 meddelade EG-domstolen dom i det s.k.

Bosman-fallet (mål C—415/93). I domen fastställs att tillämpningen av

vissa idrottsförbundsregler står i strid med artikel 48 i Romfördraget.

Domen innebär att en professionell fotbollsspelare, vars kontrakt med en

förening löpt ut, och som är medborgare i en medlemsstat, kan anställas

av en förening i en annan medlemsstat utan erläggande av en övergångs-,

utbildnings- eller utvecklingsersättning till moderföreningen. Vidare

innebär domen att det står i strid med artikel 48 att tillämpa regler som

idrottsförbund har utfärdat enligt vilka fotbollsföreningar, i tävlings-

matcher som förbunden arrangerar, endast far ställa upp ett begränsat

antal professionella spelare som är medborgare i andra medlemsstater.

För att skapa större förståelse mellan Europas folk har kommissionen

utarbetat ett idrottsprogram, det s.k. Eurathlonprogrammet. Syftet med

detta är att främja den roll som idrotten spelar för den sociala inte-

grationen, hälsomedvetandet och solidariteten människor emellan. Bidrag

kan ges till idrottsföreningar för projekt som omfattar minst tre medlems-

länder.

12 Transportpolitik

Arbetet med den gemensamma transportpolitiken koncentreras på de

förslag till åtgärder för en hållbar utveckling inom transportsektorn, som

läggs fram i kommissionens vitbok från år 1992 om den framtida

transportpolitiken. Bland dessa kan särskilt nämnas strävandena att uppnå

balans och en sund konkurrens mellan de olika transportslagen för att

därigenom styra utvecklingen mot säkrare, effektivare och mindre

miljöstörande transporter. Att motverka trängsel och olyckor i trafiken

genom att främja kollektivtrafik och kombinerade transporter står också

på programmet. Likaså att få fram lämpliga metoder för beräkningar av

1995/96:190

86

de externa kostnader transporterna orsakar samhället. Detta i syfte att nå Skr. 1995/96:190

fram till en rättvis prissättning av olika typer av transporter. Sverige delar

de i vitboken angivna grundläggande värderingarna om målen med den

gemensamma transportpolitiken och har inriktat sitt arbete särskilt på

miljö- och säkerhetsfrågorna.

12.1 Landtransporter

Trafiksäkerhet

Är 1991 inrättade kommissionen en högnivågrupp för trafiksäkerhet, i

första hand for att ta fram ett trafiksäkerhetsprogram, men också för att

utgöra ett forum för beredning av trafiksäkerhetsfrågor inom EU. En

given utgångspunkt för det nu pågående trafiksäkerhetsarbetet är det

trafiksäkerhetsprogram som antogs i juni 1993, KOM (93) 246 slutlig.

Under året har arbete bedrivits i fyra arbetsgrupper som behandlar

följande frågor; utbildning, trafikantbeteende inklusive frågor om

alkoholgränsvärden och hastighetsgränser, marknadsföring som är negativ

för trafiksäkerheten samt farligt gods. Sverige som har trafik-

säkerhetsfrågorna högt prioriterade anser att snabbare resultat av arbetet

vore önskvärda.

Väginformatik

Efter beslut av ministerrådet inrättades under året en högnivågrupp för

väginformatik. Ministerrådet har beslutat att två tillämpningar av denna

informationsteknik skall ges prioritet. Det gäller dels att skapa förutsätt-

ningar för att införa elektroniska vägavgiftssysten, dels att möjliggöra

utbyte av information mellan fordon och trafikledningscentraler via

RDS/TMC (digital kommunikation).

Yrkestrafik - vägtransportavtal med länder utanför EU

Kommissionen har under året givits mandat att förhandla om väg-

transportavtal med vissa länder utanför gemenskapen. Dels med Ungern,

Rumänien och Bulgarien avseende transiträttigheter vid godstransporter,

dels med de central- och östeuropeiska länderna utanför gemenskapen som

är med i den Europeiska transportministerkonferensen (CEMT) om avtal

om tillfällig passagerartrafik. Vidare har kommissionen fatt mandat att

föra landtransportförhandlingar med Schweiz.

Vikt och dimensioner för vägfordon i trafik inom gemenskapen

Frågan har gällt hur stora och tunga fordon som skall tillåtas i vägtrafik

inom unionen. Denna fråga har, sedan kommissionen skrev sitt utlåtande

om Sveriges ansökan om medlemskap i EU, varit av stor betydelse för

den svenska industrin och för miljön och trafiksäkerheten i Sverige.

87

Enträgna ansträngningar för att påverka beslutsfattare och tjänstemän inom Skr. 1995/96:190

EU:s institutioner och i de andra medlemsstaterna har därför gjorts från

svensk sida. Detta långvariga arbete, som bedrivits såväl av politiker och

tjänstemän som av företrädare för industrin, har under året fatt ett

tillfredsställande resultat.

För närvarande gäller nationella regler för trafik på det egna territoriet

och harmoniserade minimiregler, enligt direktivet 85/3/EEG, för trafiken

mellan medlemsstaterna. I december 1993 lade kommissionen fram ett

förslag som bl.a. syftar till att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar

vid nationell trafik i en medlemsstat med fordon som är registrerade i

andra medlemsstater (cabotage). Förslaget går ut på att också för

inrikestrafik harmonisera mått och vikter så att dessa blir lika i alla

medlemsstaterna.

Svenska fordon i inrikes godstrafik far vara 2,60 m breda, 24 m långa

och ha en totalvikt på upp till 60 ton. Höjden begränsas endast av de

regler som gäller för passage under broar och viadukter m.m.

Enligt kommissionens förslag skulle de ovan angivna värdena behöva

reduceras till 2,55 m, 18,75 m och 44 ton. Höjden skulle också begränsas

till högst 4 m. En minskning av värdena i Sverige skulle leda till att det

behövdes fler fordon för att transportera de volymer som tidigare

transporterats med 24-meterskombinationer med 60 tons totalvikt. Enligt

vissa konsekvensberäkningar skulle det utökade antalet fordon innebära

en ökning av transportkostnaderna med belopp på uppemot 6 miljarder

kronor årligen. Beräkningar har även gjorts som visar att avgasutsläppen

skulle öka med 15-20 procent och att trafikolyckorna också skulle öka.

Europaparlamentet har vid första läsningen föreslagit flera tekniska

ändringar av vilka de viktigaste är att man inte vill höja totalvikten från

40 till 44 ton, och att man vill utöka fordonslängden från ursprungligen

föreslagna 18,35 till 18,75 m. Kommissionen har ändrat förslaget i

enlighet med parlamentets synpunkter vad avser längden och genom

tillägg till direktivets ingress om miljö och trafiksäkerhet.

Medlemsstaternas inställning till förslaget har varit mycket varierande

i rådsarbetet. En falang motsatte sig t.ex. bestämt den föreslagna

höjningen av totalvikten från 40 till 44 ton. När det gäller harmonisering

av reglerna för den nationella trafiken hade praktiskt taget alla medlems-

stater problem med regler för tillåtna vikter.

En gemensam ståndpunkt kunde uppnås vid första läsningen i rådet vid

ett rådsmöte i september 1995. Ett kompromissförslag i syfte att lösa

Sveriges (och även Finlands) problem fick då gehör hos övriga medlems-

stater. Kompromissen gick ut på att i direktivet ta in en bestämmelse om

undantag från att tillämpa 18,75 m i nationell trafik för de medlemsstater

som garanterar konkurrensneutralitet. Detta sker genom att de tillåter att

fordon från andra medlemsstater far sammankopplas så att de uppnår

minst samma lastlängd som gäller för inhemska fordon. En förutsättning

är dock att sådana sammankopplade kombinationer på upp till 25,25 m

tillåts senast den 1 januari år 2004 (den s.k. modullösningen).

Det är värt att notera att den gemensamma ståndpunkten, på ordförande-

skapets initiativ, inte omfattar krav på nationell harmonisering av högsta 88

tillåtna vikt och höjd för lastbilar och inte heller av dimensioner för

fordon i persontrafik. Detta innebär bl.a. att Sveriges problem med Skr. 1995/96:190

busslängdema också är löst. Fordonsbredden är i normalfallet harmoni-

serad till 2,55 m (2,60 för fordon med kylanläggningar m.m.). Länder som

tillåter modullösningen far dock ha bredare fordon.

Körkort

I direktiv 80/1263/EEG om införande av ett gemenskapskörkort föreskrevs

bland annat om en gemenskapsmall för nationella körkort. Detta direktiv

upphör att gälla den 1 juli 1996 och ersätts av direktiv 91/439/EEG om

körkort. Även sistnämnda direktiv innehåller föreskrifter enligt vilka

medlemsstaterna skall införa nationella körkort i överensstämmelse med

den gemenskapsmall som beskrivs i en bilaga till direktivet. Här avses en

sexsidig trevikt handling i papper. EU:s ministerråd har vid möten den 28

september och den 7-8 december 1995 på svenskt initiativ behandlat

förslag till ändring av körkortsdirektivet och enats om innehållet i en

gemensam ståndpunkt i frågan. Förslaget till ändring berör i huvudsak

körkortets utseende och därmed sammanhängande frågor, och innebär att

en alternativ körkortsmall av kontokortsformat skall införas. Sverige har

arbetat för att detta förslag till ändring skall bli verklighet från och med

den 1 juli 1996. Ett slutligt beslut i ministerrådet väntas under våren

1996.

Licensiering av järnvägsföretag

Även på järnvägsområdet strävar gemenskapen efter att säkerställa

trafiksäkerheten. Ett direktiv 95/18/EG om att järnvägsföretag för att fa

bedriva trafik måste ha tillstånd och om villkoren för meddelande av

sådana tillstånd, har antagits under 1995. Företagen måste, innan

verksamheten påbörjas, kunna uppfylla de krav som ställs på gott

anseende, ekonomisk förmåga samt yrkesmässig kompetens.

Ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat kan gälla i hela gemen-

skapen. Direktivet gäller dock ej för stads-, förorts- eller regional-

transporter samt för transporter under Engelska kanalen. Varje medlems-

stat skall utse det organ som är ansvarigt för utfärdandet av tillstånd.

Järnvägsföretag som uppfyller kraven enligt direktivet har rätt att fa

tillstånd. Tillståndet skall gälla så länge som järnvägsföretaget uppfyller

de skyldigheter som anges i direktivet. Järnvägsföretagen skall också

efterleva de bestämmelser i nationell lagstiftning som är förenliga med

gemenskapens lagstiftning. Detta gäller särskilt:

- tekniska och operationella krav för jämvägstjänster

- säkerhetskrav som tillämpas på personal, rullande materiel

- bestämmelser om hälsa, säkerhet och sociala förhållanden

89

Tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastruk-

turavgifter

Ett direktiv, 95/19/EG, som slutligt antagits under året har tillkommit för

att säkerställa att järnvägsföretag och internationella sammanslutningar,

som vill utföra internationella transporter enligt direktiv 91/440/EEG, far

tillgångtilljämvägsinfrastrukturkapacitetpåicke-diskriminerande grunder

inom gemenskapen. Direktivet anger de övergripande principer som skall

gälla vid tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet (banupplåtelse) och

för uttag av banavgifter. I direktivet finns också regler för hur man

ansöker om banupplåtelse, och rättigheter och skyldigheter för ansökande

företag respektive infrastrukturförvaltare.

Interoperabilitet i systemen för höghastighetståg

Våren 1994 presenterades ett förslag till rådsdirektiv om ett europeiskt

höghastighetsnätverk för tåg. Syftet bakom detta var att skapa ett ramverk

av regler, som innehöll standarder för höghastighetståg och tekniska

specifikationer för interoperabilitet. Mot bakgrund av att medlemsstaterna

inte var för sig utvecklat system som möjliggjort interoperabilitet tog

kommissionen initiativet till att utarbeta ett förslag om regler detta.

Skiljelinjer finns bl.a. mellan de medlemsstater som önskar stor flexibilitet

och de som önskar en snävare definition.

Att man inom EU försöker att utarbeta normer om interoperabilitet för

den tekniska utrustningen samt för infrastrukturen har Sverige ansett vara

av högt värde. Detta är framför allt viktigt för den framtida tåg-

utvecklingen, där själva tågindustrin har varit varje lands hemindustri,

något som inneburit korta produktionsserier och höga utvecklings-

kostnader.

Den gemensamma ståndpunkt som antagits av rådet fastställer de krav

som skall uppfyllas för att driftkompatibiliteten hos de transeuropeiska

jämvägssystemen för höghastighetståg skall kunna genomföras inom

gemenskapen. Exempelvis måste kraven på infrastrukturen uppfyllas.

Infrastrukturen för höghastighetståg utgörs av de sträckor som är speciellt

konstruerade för att kunna trafikeras med höga hastigheter eller ombyggda

för att kunna trafikeras med höga hastigheter. Höghastighetssträckor

omfattas av nya sträckor för hastigheter på 250 km/h, ombyggda sträckor

för hastigheter på 200 km/h samt av sträckor som under särskilda

omständigheter måste trafikeras med lägre hastigheter. Driften av

höghastighetstågen förutsätter en mycket god överensstämmelse mellan

infrastruktur och rullande materiel.

12.2 Inre vattenvägar

Under år 1995 har rådet antagit en gemensam ståndpunkt om ett förslag

till direktiv, KOM (94) 359 slutlig, om harmonisering av villkoren för att

erhålla nationella båtförarcertifikat för gods- eller personbefordran på

gemenskapens inre vattenvägar. Direktivet syftar till att nationella

Skr. 1995/96:190

90

båtförarcertifikat ömsesidigt skall godkännas av medlemsstaterna utan Skr. 1995/96:190

krav på utbyte.

Vidare antogs en ändring i förordning (EG) nr 1101/89 om strukturella

förbättringar inom inlandssjöfarten. Förordningen avser att gynna en

strukturrationalisering av fartygsbeståndet inom inlandssjöfarten och

innehåller bestämmelser om skrotningsplaner m.m. för visst mindre

tonnage. Ändringen i förordningen syftar till att skapa möjligheter till

medfmansiering av skrotningspremier från gemenskapens budget.

Under året antogs även en gemensam ståndpunkt om ett förslag till

förordning, KOM (95) 167 slutlig, om gemensamma regler för person-

och godstransporter på inre vattenvägar mellan medlemsstaterna i syfte att

genomföra frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster. Förordningen

var en formalisering av det faktiska gällande läget.

12.3 Sjöfart

Sjösäkerhet

Sjösäkerheten är en prioriterad fråga för Sverige i EU-arbetet. Under

1995 har rådet följt upp den resolution om säkerheten på färjor som rådet

antog under hösten 1994 med anledning av de senaste årens stora

fartygsolyckor. Rådet har bl.a. antagit en förordning om säkerhets-

organisationen vad gäller ro-ro-passagerarfartyg (roll-on/roll-off-fartyg).

Förordningen innebär att den av FN:s internationella sjöfartsorganisation

IMO antagna resolutionen om sjösäkerhetsorganisation, ISM-koden

(International Safety Management Code), skall tillämpas vid trafik med

ro-ro-passagerarfartyg till eller från gemenskapens hamnar fr.o.m. den 1

juli 1996. Sverige har under 1995 redan antagit en lag som avser

genomförandet av ISM-koden för alla fartyg, inte bara passagerarfartyg.

Under året har även ett direktiv, 95/21/EG, om s.k. hamnstatskontroll

slutligt antagits av rådet. Direktivet om tillämpning av internationella

normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende-

och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens

hamnar och framförs i vatten som ligger under gemenskapens jurisdiktion,

tar fasta på normer i internationella konventioner som antagits i bl.a. IMO

och ILO. Enligt direktivet skall ett hamnstatskontrollsystem inom

gemenskapen, likt det som idag finns etablerat mellan 15 europeiska stater

samt Kanada (Memorandum of Understanding on Port State Control),

säkerställa en enhetlig tillämpning av de internationella normerna.

Direktivet skall vara införlivat med svensk rätt senast den 30 juni 1996.

Rådet har vidare under året diskuterat ett förslag till direktiv om

gemensamma normer för godkännande av marin utrustning inom

gemenskapen. Ett beslut i frågan kan förväntas under 1996.

Gemensam sjöfartspolitik

Under året har den europeiska gemenskapens sjöfartspolitik diskuterats,

91

men några gemensamma slutsatser har inte dragits i rådet. Kommissionen Skr. 1995/96:190

har meddelat att man inom kort avser att presentera ett strategiskt

dokument i frågan.

Närsjöfart

Rådet har antagit en resolution om nödvändiga åtgärder för att utveckla

närsjöfarten i Europa i syfte att bidra till en varaktig rörlighet inom

transportområdet. Åtgärderna avser bl.a. olika forskningsprojekt, studier

av hamnars konkurrensförutsättningar och administrativa procedurer samt

utveckling av elektroniskt informationsutbyte.

Cabotage

Kommissionen har lämnat en rapport om genomförandet av rådets

förordning om tillämpning av principen att fritt tillhandahålla tjänster på

sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage). Kommissionen

konstaterar i rapporten att förordningens effekter än så länge är relativt

små, men att de förväntas bli större i takt med att de temporära undantag

som idag finns i förordningen upphör. Kommissionen har även utvärderat

det tillfälliga undantag som bl.a. innebär att fartyg i det danska inter-

nationella sjöfartsregistret har tillträde till cabotage inom gemenskapen.

Kommissionen anger att man för närvarande inte vill föreslå förändringar

i cabotageförordningen för att dessa fartygs temporära tillträde skall kunna

förlängas efter 1996.

Kommissionen föreslår vidare i sin rapport att cabotageförordningen bör

ingå i EES-avtalet, dock under förutsättning att fartyg registrerade i det

norska internationella sjöfartsregistret inte får tillgång till cabotage enligt

förordningen.

Statistik på sjöfartsområdet

Rådet har under 1995 antagit ett direktiv, 95/64/EG, om förande av

statistik beträffande gods och passagerare till sjöss. Direktivet är en

uppföljning av kommissionens vitbok från år 1992 om den framtida

transportpolitiken, där värdet av information om transportflöden av

personer och gods betonas. Direktivet skall vara införlivat med svensk rätt

senast den 1 januari 1997.

12.4 Luftfart

Marktjänster vid flygplatser

Under 1995 har rådet uppnått en gemensam ståndpunkt beträffande ett

direktivförslag, KOM (94) 590 slutlig, angående marknadstillträde för

marktjänster (ground handling) vid flygplatser. Direktivet innebär

successiva regler om öppnande av handlingmarknaden vid större

92

flygplatser inom gemenskapen under åren 1998-2001. Rådet kommer att Skr. 1995/96:190

fatta beslut under år 1996.

I Sverige hade nationella beslut om införande av utökad konkurrens för

marktjänstema vid de största flygplatserna (Arlanda och Landvetter)

fattats redan före det att EU:s direktivförslag diskuterades. Bland annat

har Luftfartsverkets (LFV) handlingverksamhet bolagiserats 1995 och en

tredje operatör utöver LFV och SAS tillkommer från 1996. Sverige har

därför varit en aktiv tillskyndare av EU:s regelverk på området.

Överbelastning och krissituationer

Under 1995 har rådet beslutat om en resolution om problem orsakade av

överbelastning och krissituationer i lufttrafiken i Europa. Resolutionen

innebär att EU stödjer samarbetet inom flygledningsorganisationen

Eurocontrol, bl.a. med att utarbeta och fastställa en miniminivå för

ledning av lufttrafiken i händelse av krissituationer.

Den överbelastningssituation som resolutionen inriktas mot föreligger

inte i Sverige, bl.a. till följd av vår integrerade civila och militära

flygtrafikledning. Sverige och de nordiska länderna deltar och arbetar

aktivt i Eurocontrol och ECAC (det europeiska civila luftfartsorganet) för

att finna nya samordnade lösningar på flygtrafikledningsproblemen i

Europa. Sverige stödjer de målsättningar som anges i minister-

rådsdeklarationen.

Förhållandet till tredje länder

Kommissionen har under året lagt fram ett förslag till mandat för

kommissionen att föra luftfartsförhandlingar med USA. Kommissionen

anser det naturligt att man far ett sådant mandat och att genomförandet av

den inre marknaden på luftfartsområdet också ger EG formell kompetens

att föra sådana förhandlingar med tredje länder. Den sistnämnda frågan

är emellertid omtvistad, vilket bl.a. framgår av EG-domstolens yttrande

1/94 angående avtalet om tjänstehandel inom ramen för världshandels-

organisationen WTO. Arbetet med beredningen av kommissionens förslag

pågår, bl.a. i ljuset av en av ministerrådet sommaren 1995 från kommis-

sionen begärd rapport om utbytet av gemensamt uppträdande.

Under 1995 har ett antal medlemsstater (Sverige, Danmark, Finland,

Österrike, Belgien, Luxemburg) ingått s.k. open skies-avtal med USA.

Kommissionen har beträffande dessa stater ifrågasatt om de brutit mot

sina förpliktelser enligt Romfördraget genom att träffa avtal med tredje

land på ett område där kompetens för EG föreligger. Ett formellt

förfarande om detta pågår parallellt med beredningsprocessen i rådet

beträffande förhandlingsmandatet.

Kommissionen har under året fått mandat för att föra luftfarts-

förhandlingar med Schweiz. Dessa förhandlingar pågår.

Rådet har under året i konklusioner erkänt de skandinaviska ländernas

intresse av likalydande luftfartsavtal med tredje länder.

93

12.5 Transeuropeiska nätverk för transporter

Under året har transeuropeiska nätverk (TEN) för transporter behandlats

på följande olika sätt inom EU (se avsnitt 14.1.5):

- Beslut om rådets förordning (EG) nr 2236/95 om allmänna regler för

gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät.

- Beslut i kommissionen om ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-

projekt.

- Ännu ej avslutad beslutsprocess om gemenskapens riktlinjer för

utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet.

Finansieringsförordningen är gemensam för transportnätet, telenätet och

energinätet och utgör den rättsliga grunden för det ekonomiska stöd som

genom årliga beslut i finansieringskommittén fördelas till projekt av

gemensamt intresse. I 1995 års EG-budget fanns 275 miljoner ecu avsatta

för transportnätverket. Av dessa har 9,35 miljoner ecu tilldelats följande

svenska projekt:

- utredning av uppgradering/nybyggnad av delar av järnvägen

Stockholm/Malmö till höghastighetsbana

- utredning av uppgradering av Nordlänken (Göteborg-Mellerud-Komsjö)

- genomförandet av delprojekt på Västkustbanan (Göteborg-Malmö)

- utredning av ett nordiskt flygtrafikledningssystem, ”Automatic

Dependant Surveillance Broadcast-network”

- projektstöd till införandet av ny radartrafikledning RADAR 2000.

Därtill har den med Danmark gemensamma kust till kust- delen av

Öresundsförbindelsen erhållit projektstöd på 10 miljoner ecu.

Vad beträffar förslaget till gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det

transeuropeiska transportnätet antog rådet en preliminär gemensam

ståndpunkt i mars 1995, som överlämnades till parlamentet för en första

läsning. Parlamentet beslutade om 126 ändringsförslag. Rådet antog i

september 1995 slutligt sin gemensamma ståndpunkt, som överlämnades

för en andra läsning i parlamentet. Parlamentet beslutade den 13 december

1995 om 147 ändringar i och tillägg till den gemensamma ståndpunkten.

Enligt Romfördraget skall beslut fattas enligt medbeslutandeförfarandet,

vilket innebär att rådet och parlamentet skall vara överens, och att

oenigheter skall lösas i ett förlikningsförfarande.

Den gemensamma ståndpunkten återspeglar helt Sveriges synpunkter när

det gäller de kartor som berör svenska projekt som återfinns i en bilaga

till riktlinjerna. Vad gäller både finansieringsförordningen och den

gemensamma ståndpunkten om riktlinjerna har Sverige drivit och fått

gehör för skrivningar som medför att miljöfrågor skall beaktas i arbetet

med de transeuropeiska nätverken.

12.6 Transport av farligt gods

Sverige har under 1995 verkat för att gemensamma säkerhetsregler för

transport av farligt gods antas. Under året har direktivförslaget, KOM (95)

Skr. 1995/96:190

94

424 slutlig, om transport av farligt gods på järnväg behandlats. Vidare har Skr. 1995/96:190

direktivet 95/50/EG för enhetliga regler för kontroller av farligt gods

antagits. Också ett direktivförslag rörande säkerhetsrådgivare för transport

av farligt gods har beretts under året.

13 Den ekonomiska och monetära unionen

13.1 EMU-processen under 1995

13.1.1 Inledning

Sverige har under 1995, som nybliven EU-medlem, deltagit i EMU:s

andra etapp. Detta innebär bl.a. att Sverige deltar i procedurerna för

samordning av den ekonomiska politiken.

EMU:s tredje etapp, valutaunionen, skall vara genomförd 1999. Innan

valutaunionen upprättas ställs krav på en ekonomisk utveckling mot

stabilitet i medlemsstaterna. I detta avseende spelar de s.k. konvergens-

kriterierna om stabila priser, sunda offentliga finanser, stabila växelkurser

och låga räntor en central roll. Endast ett fatal länder uppfyller i dagsläget

kriteriet om offentliga finanser, medan konvergensen vad avser inflation

är betydligt bättre.

13.1.2 Förberedelser för den tredje etappen av EMU

Förberedelserna för den tredje etappen av EMU intensifierades under året.

Viktiga beslut, kopplade till införandet av den gemensamma valutan,

fattades vid Europeiska rådets möte i Cannes, men framförallt vid mötet

i Madrid i december.

Europeiska rådet fastslog, både i Cannes och i Madrid, att den tredje

etappen av EMU skall inledas den 1 januari 1999. Det är därmed inte

längre aktuellt att starta den tredje etappen tidigare. Europeiska rådet

antog på mötet i Madrid ett scenario för införandet av den gemensamma

valutan (se avsnitt 13.2).

Vid mötet i Madrid beslutades också att namnet på den gemensamma

valutan skall vara euro, och att euron senast den 1 januari 2002 skall

börja introduceras som betalningsmedel i valutaunionen.

För svenskt vidkommande var också presentationen av det svenska

konvergensprogrammet en av årets viktigaste händelser (se avsnitt 13.4).

Programmet mottogs positivt av Ekofin-rådet.

Vid Madridmötet beslutades att utreda de frågor som aktualiseras av att

en del av länderna kommer att stå utanför valutaunionen då denna inleds

(relationen mellan ”ins & outs”). En annan viktig fråga som Madridmötet

behandlade gäller budgetdisciplin i tredje etappen. Tyskland framlade i

november 1995 ett förslag om en s.k. stabilitetspakt. Förslaget går ut på

att säkra att ett land i valutaunionen inte kan föra en oansvarig finans-

politik. Denna fråga skall studeras vidare.

95

13.1.3

Förfarandet vid alltför stora underskott

Skr. 1995/96:190

Sverige blev 1995 för första gången föremål för en prövning inom ramen

för förfarandet vid alltför stora underskott i den offentliga sektorns

finanser. Förfarandet innebär att Ekofin-rådet gör en bedömning av

huruvida ett enskilt medlemsland har ett alltför stort underskott i den

offentliga sektorns finanser. Bedömningen baseras på läget vad avser

underskottet i de offentliga finanserna i förhållande till BNP samt den

offentliga skulden (konsoliderad bruttoskuld) i förhållande till BNP.

Ekofin-rådet bedömde att Sverige, i likhet med elva andra medlems-

länder, hade ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

och rådet utfärdade därför en rekommendation för Sverige om hur

underskottssituationen skall rättas till. Tyskland, Luxemburg och Irland

bedömdes inte ha alltför stora underskott.

13.1.4 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

Rådet antog i juli 1995 de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken. De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger

inriktningen på och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen

och de enskilda medlemsländerna under det kommande året.

Riktlinjerna innehåller mål för pris- och växelkursstabilitet, sunda

offentliga finanser, främjande av konkurrenskraft och hållbar tillväxt samt

sysselsättning och arbetsmarknad. Sverige deltog aktivt i utformningen av

dessa riktlinjer.

13.1.5 Utredning om EMU

Regeringen tillsatte under hösten en kommitté som skall utarbeta

faktaunderlag om effekterna av att delta respektive inte delta i valuta-

unionen.

Utredningen skall studera följande frågor:

- vilka blir de allmänna konsekvenserna av en monetär union

- vilka blir effekterna av att delta i den tredje etappen av EMU jämfört

med att inte delta

- vilka åtgärder skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk

utveckling om Sverige väljer att delta i den monetära unionen

respektive att inte delta

- vilken typ av växelkursarrangemang vore lämpligt mellan de länder

som deltar i unionen och de som inte deltar

Utredningen skall presentera sitt betänkande i oktober 1996. Det skall

vara ett underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i

frågan om Sveriges deltagande i den tredje etappen 1997.

13.2 Scenariot för införandet av den gemensamma valutan

En av de viktigaste händelserna på EMU-området under året var

utarbetandet av ett scenario för införandet av den gemensamma valutan,

euron. Detta program antogs av Europeiska rådets möte i Madrid i

december.

Bakgrunden till behovet av att utarbeta ett scenario är att Romfördraget

inte i detalj specificerar hur införandet av den gemensamma valutan,

euron, skall gå till. Det fanns därför ett behov av klargöranden.

Arbetet med att utarbeta ett scenario inleddes under våren då kommis-

sionen presenterade sin s.k. grönbok om praktiska åtgärder vid införandet

av den gemensamma valutan. I detta dokument utvecklade kommissionen

sin syn på hur övergången till EMU:s tredje etapp och införandet av den

gemensamma valutan skulle genomföras. Grönboken blev en viktig

katalysator för det fortsatta arbetet. Ekofin-rådet uppmanades vid

Europeiska rådets möte i Cannes att utarbeta ett scenario som skulle

kunna antas i Madrid.

EMI (Europeiska monetära institutet, se avsnitt 13.3 för en närmare

beskrivning av EMI:s arbete) presenterade vidare i november sin version

av hur övergången till den tredje etappen av EMU och införandet av den

gemensamma valutan skulle kunna genomföras. EMI:s förslag låg

tillsammans med det förslag som utarbetades av Ekofin-rådet, till grund

för det scenario som senare antogs av Europeiska rådet i Madrid.

Enligt detta scenario skall övergången till den tredje etappen och

införandet av euron som den gemensamma valutan ske i tre faser.

Etapp 2b inleds när beslutet om vilka länder som skall delta i valuta-

unionen fattats. Detta beslut kommer att fattas så tidigt som möjligt och

före den 1 juli under 1998 av rådet, i dess sammansättning av stats- och

regeringscheferna. I samband med detta sätts en frist (senast 1 januari

2002) för införandet av sedlar och mynt. Under etapp 2b skall också den

Europeiska centralbanken, ECB, inrättas och göras operationell så att den

kan bedriva den gemensamma penningpolitiken från och med första dagen

av etapp 3, dvs. den 1 januari 1999. Lagar, som är kopplade till ECB och

dess verksamhet, måste också antas. Redan under 1996 skall en

förordning som reglerar eurons rättsliga status utarbetas.

Etapp 3, dvs. den faktiska starten av valutaunionen, inleds den 1 januari

1999 då växelkurserna låses oåterkalleligt och den gemensamma valutan,

euron, blir en självständig valuta. Penning- och valutakurspolitiken

kommer att bedrivas i euro. Nya omsättningsbara statsskuldspapper ges

ut i euro. Euron kommer stegvis att tas i bruk i det finansiella systemet.

Det medför att nationella mynt och sedlar under en period kommer att

vara legala betalningsmedel i respektive land. Perioden från den 1 januari

1999 till tidpunkten då euron införs i form av mynt och sedlar benämns

etapp 3 a.

Vid starten av etapp 3b, dvs. senast den 1 januari 2002, börjar man rent

fysiskt att införa euro-sedlar och euro-mynt. De nationella valutorna

upphör i slutet av denna etapp att fungera som betalningsmedel. Denna

process skall vara avslutad senast den 1 juli 2002, då euron blir det enda

legala betalningsmedlet i valutaunionen.

Skr. 1995/96:190

97

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

13.3 Verksamheten i Europeiska monetära institutet

(EMI)

Riksbanken finansierar den svenska kapitalinsatsen i EMI och deltar för

svensk del i EMI:s arbetsgrupper. Riksbankschefen är ledamot av EMI:s

råd.

EMI har till uppgift dels att stärka samordningen mellan centralbankerna

för att främja prisstabilitet och att övervaka utvecklingen i medlems-

länderna, dels att förbereda den verksamhet som Europeiska central-

bankssystemet (ECBS) skall bedriva när den monetära unionen förverk-

ligas. EMI presenterade i april en årsrapport om sin verksamhet och i

november en rapport om utvecklingen mot konvergens och förberedel-

serna för etapp tre.

Under 1995 har EMI hållit regelbundna samråd med centralbankerna om

inriktningen av deras penningpolitik för att främja en god prisstabilitet,

övervakat valutautvecklingen inom det europeiska monetära systemet

(EMS), samordnat åtgärder för att underlätta gränsöverskridande

betalningar, samrått i frågor som rör stabiliteten i det finansiella systemet

m.m.

EMI:s övervakning av medlemsländernas förberedelser för etapp tre

inbegriper bl.a. anpassningen av de penningpolitiska instrumenten, och att

lagstiftningen för centralbankerna uppfyller fördragets krav på oberoende.

Såväl medlemsländerna som kommissionen har remitterat nya lagförslag

på det finansiella området till EMI för yttrande. Regeringen konsulterade

EMI inför ändringar i riksbankslagen. För att förbereda ECBS:s verksam-

het i etapp tre har EMI under 1995 fortsatt arbetet med utformningen av

de penningpolitiska instrumenten och förfarandena.

EMI har vidare förberett framtagandet av statistik, som är jämförbar i

medlemsländerna, och som kan användas som underlag för den gemen-

samma penningpolitiken. Ett gemensamt system för att genomföra stora

betalningar som kan säkerställa enhetliga finansiella villkor i hela

valutaunionen är under uppbyggnad. EMI har vidare överlagt kring

formerna för att genomföra valutapolitiken och förvalta valutareserverna

i ECBS. Dessutom arbetar EMI med att förbereda utgivningen av sedlar

i euro. Ett särskilt arbete bedrivs också för att harmonisera redovis-

ningsreglerna och integrera datasystemen mellan centralbankerna.

En viktig arbetsuppgift för EMI under 1995 har varit att utarbeta ett

underlag till Europeiska rådet, som vid sitt möte i Madrid i december

antog ett scenario (se avsnitt 13.2) för övergången till gemensam valuta.

Till stöd för EMI:s arbete låg bl.a. kontakter med bankväsendet.

Europeiska rådet baserade, som tidigare nämnts, i sin tur scenariot på

EMI:s förslag samt på en rapport från Ekofin-rådet.

Skr. 1995/96:190

98

13.4 Det svenska konvergensprogrammet

I Maastrichtfördraget fastställdes de konvergenskrav som skall vara

uppfyllda för att ett land skall kunna delta i EMU:s tredje etapp. I

fördraget anges att medlemsstaterna skall ”anta fleråriga program avsedda

att åstadkomma den varaktiga konvergens som är nödvändig for genom-

förandet av EMU, särskilt beträffande prisstabilitet och sunda offentliga

finanser”. (Detta stadgande gällde till inledningen av etapp två dvs. 1

januari 1994, men Ekofin-rådet har beslutat om att medlemsstaterna bör

fortsätta att utarbeta denna typ av program).

Det svenska konvergensprogrammet presenterades i juni 1995. Det

mottogs mycket väl av rådet. Budgetmålsättningama välkomnades och

omfattningen av redan vidtagna åtgärder bedömdes som imponerande.

Rådet framhöll även att programmets upplägg och innehåll var exempla-

riskt i förhållande till rådets uppförandekod. Programmet byggde i

huvudsak på den ekonomiska politik som regeringen och riksdagen hade

fattat beslut om under riksdagsåret 1994/95. I konvergensprogrammet

framhölls att inriktningen av den svenska ekonomiska politiken låg väl i

linje med EU:s allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, och att

konvergenskriterierna lade grunden for god tillväxt och hög sysselsättning.

Av programmet framgick att Sverige har goda möjligheter att uppfylla

konvergenskriterierna. Det offentliga underskottet beräknades komma att

uppgå till ca 3 och en halv procent 1997 och understiga 1 procent 1998.

Statsskulden beräknades stabiliseras som andel av BNP 1996 och därefter

sjunka. För att nå konvergenskriteriets referensvärde for den offentliga

sektorns underskott - 3 procent av BNP - till 1997 och for att helt

eliminera underskottet till 1998 behövde de offentliga finanserna enligt

programmet förstärkas med ytterligare ca 8 miljarder kronor både 1997

och 1998. Regeringen underströk dock att beräkningarna var osäkra, och

att den avsåg att senare stämma av konvergensprogrammet och då

återkomma med en ny bedömning av vilka åtgärder som krävdes for att

nå de budgetpolitiska målen. I programmet framhölls att regeringen var

fast besluten att se till att konvergenskriterierna uppfylldes för svensk del.

Samtidigt betonades att regering och riksdag senare kommer att ta

ställning till frågan om ett svenskt deltagande i den ekonomiska och

monetära unionens tredje etapp. Ytterst är det riksdagen som fattar detta

beslut.

Konvergensprogrammet innehöll även en redovisning av arbets-

marknadspolitiken och medelfristiga prognoser för sysselsättning och

arbetslöshet samt av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar utveck-

ling ur miljösynpunkt. Det betonades att det var av största vikt att

bekämpningen av arbetslösheten gavs samma ambitiösa behandling som

konvergenskriterierna.

I konvergensprogrammet angavs att regeringen kommer att följa upp

konvergensprogrammet, och att en avstämning skall göras varje halvår

med början hösten 1995. Den första avstämningen redovisades i samband

med tillväxtpropositionen i november 1995. Den visade på en i många

avseenden mer gynnsam bild av den ekonomiska utvecklingen än den som

angavs i konvergensprogrammet. Pristrycket hade avtagit, räntorna hade

Skr. 1995/96:190

99

fallit snabbare och den svenska kronan hade stärkts mer än vad som

antagits i konvergensprogrammet. Samtidigt hade ett gynnsammare läge

skapats för förbättringen av de offentliga finanserna. Underskottet i de

offentliga finanserna beräknades nu underskrida referensvärdet på 3

procent redan 1997.

För 1998 beräknade man att balans skulle ha uppnåtts, och detta utan

att ytterligare åtgärder vidtagits, utöver det program för konsolidering av

de offentliga finanserna som redovisades i konvergensprogrammet.

Skuldkvoten beräknades stabiliseras som andel av BNP ett år tidigare än

vad som angavs i konvergensprogrammet. Detta innebar att regeringen

inte fann anledning att föreslå ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Det

framhölls emellertid att regeringen, i enlighet med vad som angavs i

konvergensprogrammet, skall göra en ny avstämning under våren 1996

och då återkomma till frågan om det krävs ytterligare åtgärder.

Skr. 1995/96:190

14 Tillväxt och sysselsättning

14.1 Handlingsplanen om tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel 1993 antogs en handlingsplan

baserad på kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning. Europeiska rådet deklarerade i slutsatserna från Bryssel-

mötet att avsikten var att Europeiska rådet skulle göra en årlig uppföljning

av handlingsplanen i december varje år. Sedan Brysselmötet har

handlingsplanen vidareutvecklats, både i det reguljära arbetet i minister-

rådet och vid Europeiska rådets möten. Bland annat har nya element som

hämtats ur kommissionens vitbok kommit till. Detta arbete har fortgått

under 1995 och en större avstämning gjordes således vid Europeiska

rådets möte i Madrid i december. I detta avsnitt ges en redogörelse för de

delar av handlingsplanen inom vilka arbete har bedrivits under året.

Ytterligare information om handlingsplanens olika delar finns i andra

kapitel i årsberättelsen.

14.1.1 Ekonomisk politik

Vitboken och handlingsplanen förutsätter en öppen ekonomi och baseras

på de generella ekonomisk-politiska principer om sunda offentliga

finanser, stabila priser och stabila växelkurser, vilka kännetecknar en stark

ekonomi.

Vid Europeiska rådets möte i Cannes enades stats- och regerings-

cheferna om att en studie skulle göras av den ömsesidigt gynnsamma

effekt som kan uppnås genom en förstärkt samordning av den ekonomiska

politiken och strukturpolitiken. Kommissionen lämnade en första rapport

om detta till Madridmötet.

100

14.1.2 Sysselsättning

Gemensam rapport om sysselsättning

Vid Europeiska rådets möte i Essen 1994 ombads rådet (i dess samman-

sättning av ekonomi- och finansministrar och i dess sammansättning av

arbetsmarknadsministrar) och kommissionen att följa utvecklingen av

sysselsättningen och åtgärderna i medlemsländerna samt att rapportera

årligen till Europeiska rådet. En gemensam rapport om detta lämnades till

Madridmötet av de bägge ministerrådskonstellationema och kommissionen

(se avsnitt 14.2.1). Rapporten innebar ytterligare konkretisering av en

gemensam sysselsättningsstrategi.

Nationella sysselsättningsprogram

Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 ombads medlems-

länderna att utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån

rekommendationer på fem nyckelområden. Under året har medlems-

länderna lämnat in nationella sysselsättningsprogram och en första

utvärdering har skett. Vid Europeiska rådets möte i Madrid ombads

länderna att i sina sysselsättningsprogram prioritera vissa områden, vilka

utgör en vidareutveckling av fempunktsprogrammet från Essenmötet 1994

(se avsnitt 14.2.2).

Vitbok om utbildning och yrkesutbildning

I slutsatserna från Cannesmötet i juni 1995 framhölls att utbildning och

lärlingssystem utgör viktiga faktorer för att förbättra sysselsättningen och

konkurrenskraften inom unionen. Under 1995 beslutade kommissionen att

anta en vitbok om utbildning och yrkesutbildning som underlag för

diskussion med och mellan medlemsstaterna (se avsnitt 20.2.3)

14.1.3 Små och medelstora foretag

I slutsatserna från Cannesmötet betonade Europeiska rådet att små och

medelstora företag har en avgörande betydelse för ny sysselsättning. På

Europeiska rådets uppmaning lade kommissionen under hösten fram en

rapport om politiken rörande små och medelstora företag och om

möjligheterna att öka effektiviteten, reducera de administrativa avgifterna

samt underlätta deras deltagande i utbildnings- och forskningsprogram (se

avsnitt 15.2).

14.1.4 Inre marknaden, administrativ/rättslig förenkling och

konkurrenskraft

I handlingsplanen angavs, beträffade den inre marknaden, att upp-

följningen skulle ske med hjälp av kommissionens årliga rapport om hur

den inre marknaden fungerar. En sådan uppföljning har skett under det

Skr. 1995/96:190

101

gångna året och kommissionen överlämnade sin tredje rapport till Skr. 1995/96:190

Europeiska rådet i Madrid i form av en sammanfattande kort rapport. Den

fullständiga rapporten, KOM (96) 51, antogs den 20 februari 1996.

Kommissionens politik har under 1995 organiserats utifrån sex riktlinjer

för åtgärder på den inre marknaden och framsteg har gjorts inom samtliga

områden även om det återstår mycket att göra.

Arbetet har i huvudsak inriktats på att förenkla och fullständiga

regelverket, fullfölja den inre marknaden för medborgare, främja en

effektivare inre marknad för näringslivet, bereda väg för informations-

samhället, påskynda arbetet med transeuropeiska nätverk och stödja

Central- och Östeuropas anpassning till den inre marknadens krav och

säkerställa en likvärdig tillämpning.

Kommissionen lämnade en rapport till Madridmötet om genomförandet

av 1993 års program för revidering av befintlig lagstiftning. Bland annat

föreslog kommissionen ett program för att på ett bättre sätt följa upp att

regler som är viktiga för den inre marknadens funktion ändras så att de

politiska målen om fri rörlighet kan nås.

I slutsatserna från mötet i Essen 1994 angav Europeiska rådet en avsikt

att fortsatt fasta särskild uppmärksamhet vid Europas konkurrenskraft, och

noterade samtidigt kommissionens planer att inrätta en högnivågrupp för

konkurrenskraftfrågor. Denna grupp lämnade en första rapport till

Cannesmötet (Ciampi-rapporten). Ciampi-gruppens andra rapport

överlämnades till Europeiska rådet inför Madridmötet.

14.1.5 TEN - transeuropeiska nätverk

TEN generellt

1 handlingsplanen för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning

poängterades de transeuropeiska nätverkens betydelse. Där angavs att den

årliga uppföljningen i Europeiska rådet, vad gäller de transeuropeiska

nätverken, bl.a. skall ske med hjälp av lägesrapporter från kommissionen

om framstegen beträffande projekten. En sådan rapportering har skett

under året.

En förordning, innehållande regler för finansiering av transeuropeiska

nätverk med medel från EU:s budget, antogs av ministerrådet under året.

I förordningen anges allmänna regler och former för det finansiella stödet.

Förordningen innehåller även regler för urval av projekt samt procedurer

för bedömning och beslut om stöd.

Transport-, tele- och energinätverk

Ett första steg i utvecklingen av de transeuropeiska nätverken var, enligt

handlingsplanen, att riktlinjer antogs för de typer av projekt där sådana

ännu inte fanns (konventionella tågförbindelser, flygplatser, hamnar, el

och gas). Vad gäller transportnätverk diskuteras för närvarande riktlinjerna

i parlamentet i en andra läsning (se avsnitt 12.5). I telerådsarbetsgruppen

pågår arbete med att utarbeta riktlinjer för tele-TEN (se avsnitt 10.2.1).

Vad beträffar energinätverket antog rådet under 1995 en gemensam Skr. 1995/96:190

ståndpunkt, som behandlar riktlinjer och kriterier. Europaparlamentet har

vid sin andra läsning lämnat ett antal ändringsförslag som för närvarande

diskuteras i rådsstrukturen (se avsnitt 16.3).

Miljönätverk

På initiativ av Europeiska rådet 1994 undersöktes frågan om lämpliga

nätverk även på miljöområdet. Bakgrunden var att infrastrukturen på

miljöområdet ansågs vara lika viktig som den på transport- och telekom-

munikationsområdena. Kommissionen fick i uppdrag att utarbeta förslag

på gemensamma miljöprojekt. Kommissionen har nu i samråd med

medlemsstaterna utarbetat kriterier för sådana projekt och har föreslagit

att ett begränsat antal pilotprojekt väljs ut och genomförs (se avsnitt 22.4).

14.1.6 Informationssamhället

I handlingsplanen för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, som

antogs i Bryssel, underströks behovet av att Europa snabbt anpassar sig

till den nya informations- och kommunikationsteknologin. I Cannes 1995

uppmanade Europeiska rådet till fortsatt införande av ett regelverk som

kan säkerställa utvecklingen av det s.k. informationssamhället.

14.1.7 Forskning och utveckling

Den samordning av medlemsländernas och gemenskapens politik avseende

forskning, som Europeiska rådet efterlyste vid mötet i Bryssel 1993, har

följts upp i kommissionens interna arbete under 1995 (se avsnitt 20.2).

14.1.8 Dialog mellan arbetsmarknadens parter

I handlingsplanen från Brysselmötet betonade Europeiska rådet vikten av

att en dialog mellan arbetsmarknadens parter etableras på lämpliga nivåer.

Arbetsmarknadens parter möttes vid en stor konferens i Paris i mars 1995

samt i Florens i oktober 1995. Vid mötet i Florens antog arbets-

marknadens parter ett gemensamt uttalande inför Madrid-mötet. Till det

gemensamma uttalandet har fogats arbetsgivarsidans respektive arbets-

tagarsidans egna utvärderingar av framstegen vad gäller sysselsättningen.

14.1.9 Den audiovisuella sektorn

Den audiovisuella sektorn finns upptagen i kommissionens vitbok för

tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Kommissionen uppmanades

i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Essen 1994 att lägga förslag

om en revidering av direktivet ”TV utan gränser” och om ett nytt

MEDIA-program. Beslut om ett nytt program för stöd till utbildning,

103

utveckling och distribution inom det audiovisuella området för tiden Skr. 1995/96:190

1996-2000 (MEDIA II) fattades vid kulturrådet den 21 juni 1995.

Beträffande utbildningsdelen togs ett slutligt rådsbeslut den 20 november

1995. Kommissionen presenterade även vid samma tidpunkt ett förslag

om ett garantisystem för audiovisuella tjänster (se avsnitt 21.3).

14.2 Sveriges agerande i sysselsättningsfrågorna i EU

14.2.1 Svenska prioriteringar

I den enhetsrapport som lämnades gemensamt till Europeiska rådet i

Madrid i december 1995 har flera frågor som Sverige drivit fått stort

utrymme. Arbetslösheten kvarstår som den viktigaste frågan för såväl EU

som de enskilda medlemsländerna. En aktiv arbetsmarknadspolitik och

utbildning betonas tydligt. Vad gäller samordning av makro- och

strukturpolitik, föreslås att kommissionens arbete skall fortsätta också

1996. Dessutom är jämställdhetsfrågor ett av tre områden som prioriterats

för fortsatt arbete.

Som framgått av det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet lägger

Sverige tyngdpunkten vid aktiva åtgärder. Däremot läggs mindre vikt vid

passiva åtgärder, som t.ex. att sänka indirekta arbetskraftskostnader för

vissa aktiviteter och regioner. Viktigare är utbildning och en aktiv

arbetsmarknadspolitik som medel för att höja produktiviteten.

Sverige anser att det fortsatta arbetet för tillväxt och sysselsättning

måste integreras med ökade miljöhänsyn och en aktivare miljöpolitik. De

möjligheter som finns att beskatta miljöskadlig verksamhet och i stället

sänka arbetsbaserade skatter bör tas tillvara.

Övervakningen av sysselsättningsfrågorna

En annan fråga som drivits är att övervakningen av sysselsättnings-

frågorna bör bli lika ambitiös som övervakningen av konvergens-

processen.

Procedurer liknande dem som används vid övervakningen av konver-

gensprocessen skall, så långt det är möjligt, användas vid övervakningen

av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Det kan ske genom inrättande

av effektiva procedurer för övervakning av de fleråriga sysselsättnings-

programmen. I detta arbete skall medlemsstaternas kompetens vad gäller

sysselsättningspolitiken respekteras helt och fullt. Utfallet av toppmötet

i Madrid är positivt, men mer behöver göras innan verkningsfulla

procedurer för övervakning av sysselsättningspolitiken kan sägas vara

inrättade.

Inför EU:s regeringskonferens

Att bekämpa den höga arbetslösheten i Europa är ett centralt mål i EU-

samarbetet. Detta mål bör enligt svensk syn främjas inom ramen för 1996

104

års regeringskonferens. Mot denna bakgrund har Sveriges representant i Skr. 1995/96:190

den s.k. reflektionsgruppen, som förberedde regeringskonferensen,

föreslagit att ett avsnitt om en europeisk sysselsättningsunion skrivs in i

Romfördraget. Ett sådant avsnitt skulle stadfästa gemensamma mål,

gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa

principer for sysselsättningspolitiken. I fördraget borde också starkare

mekanismer skapas for samordning mellan finans- och arbetsmarknads-

ministrarna, och en särskild sysselsättningskommitté upprättas med

företrädare på statssekreterarnivå från finans- och arbetsmarknads-

departementen. En ökad samordning av den ekonomiska politiken bör

eftersträvas for att nå en jämnare tillväxt och sysselsättning. Sveriges

representant i reflektionsgruppen har under konferensens förberedelser lagt

fram förslag i denna riktning. Dessutom bör fördraget ändras med syfte

att stärka procedurerna för övervakning av medlemsländernas och

gemenskapens åtgärder för sysselsättningen.

Samordning av ekonomisk politik och strukturpolitik

Vid Europeiska rådets möte i Cannes fick kommissionen och Ekofin-rådet

i uppdrag att studera den ömsesidigt gynnsamma effekt som kan uppnås

genom en förstärkt samordning av den ekonomiska politiken och

strukturpolitiken och att rapportera om detta till Madridmötet i december

1995. En slutrapport skall presenteras före utgången av 1996. En sådan

koordinering av politiken kan enligt svensk mening bidra till stabila

priser, sunda offentliga finanser samt en hög och varaktig sysselsättning.

Sverige har aktivt drivit på detta arbete. En ökad samordning av den

ekonomiska politiken i EU som helhet kan, enligt svensk syn, vara positiv

för tillväxt och sysselsättning.

14.2.2 Det svenska nationella sysselsättningsprogrammet

Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är for närvarande

ett av Europeiska unionens och medlemsländernas allvarligaste problem.

Arbetslösheten är inget isolerat fenomen i enskilda medlemsländer. Den

svenska regeringen faster mycket stor vikt vid den gemensamma

uppföljning av Essenbeslutet som rådet, kommissionen, medlemsländerna

och parterna nu genomför.

Medlemsländerna rekommenderades vid mötet att koncentrera sina

sysselsättningsfrämjande åtgärder till fem nyckelområden, de s.k.

Essenpunktema.

Dessa fem områden är:

1. utbildningens roll for att stärka sysselsättningen

2. en sysselsättningsintensiv tillväxt

3. minskade indirekta arbetskraftskostnader

4. en effektivare arbetsmarknadspolitik

5. förstärkta insatser for utsatta grupper.

105

Vid sidan av de fem Essenpunktema uppmärksammas i vitboken och

EU:s sysselsättningsstrategi också kvinnornas ställning på arbets-

marknaden samt behovet av en starkare integrering av ekonomisk politik

och miljöpolitik.

Det framhölls vid Essenmötet att hänsyn bör tas till respektive lands

specifika ekonomiska och sociala situation. Det är således en sak för varje

medlemsland att bedöma den egna situationen och att välja var tyngd-

punkten i det nationella sysselsättningsprogrammet skall ligga.

Den svenska sysselsättningspolitiken är inriktad på en långsiktigt hållbar

utveckling som bygger på en god produktivitetsutveckling och tillväxt. En

sådan utveckling nås, enligt svensk mening, inte i första hand genom

åtgärder inriktade på att allmänt subventionera lågproduktiva verksamheter

eller på att öka inkomstklyftorna i samhället. I stället inriktas politiken på

insatser för att underlätta nyetablering, expansion och nyanställningar,

samt för att öka flexibiliteten, bl.a. genom att stärka arbetskraftens

kompetens och konkurrensförmåga. Det betyder att Sverige i programmet,

som färdigställdes hösten 1995, lägger särskild vikt vid åtgärder som kan

hänföras till utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och insatserna

för särskilda grupper.

15 Näringspolitik

Närings- eller industripolitik som ett gemensamt politikområde fanns

ursprungligen inte med i Romfördraget utan infördes först i samband med

Maastrichtfördraget (i enhetsakten hade dock befogenheter inom

politikområdet forskning och teknisk utveckling givits till gemenskapen).

Redan från början av 70-talet har dock gemensamma insatser förekommit

för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. Dessa insatser

baserades på ett antal beslut vid toppmöten och i ministerrådet.

I dag regleras näringspolitiken i Romfördragets artikel 130 där det

föreskrivs att gemenskapen och medlemsländerna skall säkerställa att

nödvändiga förutsättningar finns för industrins konkurrensförmåga.

Insatser skall inriktas på att påskynda industrins anpassning till struktur-

förändringar och för att främja en god industriell miljö.

15.1 Näringspolitikens inriktning

Näringspolitiken har under 1995 varit föremål för diskussion i rådet vid

två tillfällen. Därutöver genomfördes ett informellt möte mellan närings-

ministrarna i juli i Bilbao. Näringspolitiken har också rönt uppmärksamhet

vid Europeiska rådets möten i Cannes och Madrid (se avsnitt 14.1.4).

Den näringspolitiska diskussionen under året har omfattat en rad olika

områden. En utgångspunkt har varit den resolution om förstärkning av

gemenskapens industriella konkurrenskraft som rådet antog i november

1994.

Ett genomgående drag i de ställningstaganden som rådet gjort har varit

Skr. 1995/96:190

106

markeringen av en allsidigt sammansatt näringspolitik. En näringspolitik Skr. 1995/96:190

som innefattar grundläggande förutsättningar för näringslivets utveckling

i form av bl.a. effektiva marknader, kompetensförsörjning och främjande

av forsknings- och utvecklingsverksamhet. Nödvändigheten av att

integrera näringspolitiska insatser, konkurrenspolitik och forskningsfrågor

har framstått allt tydligare. Ett horisontellt angreppssätt, dvs. att se

näringslivet som en helhet och inte branschvis, har vunnit gehör.

Av generella frågor kan nämnas att rådet bl.a. uppmärksammat

informationsteknologins näringspolitiska effekter, utvecklingen inom

tjänstesektorn - i synnerhet producentinriktade tjänster - samt industriell

samverkan med tredje land, bl.a. med Östeuropa och Medelhavsområdet.

Sverige har ställt sig bakom de riktlinjer som fastställts av rådet.

Inriktningen av den svenska näringspolitiken överensstämmer till

övervägande del med dessa riktlinjer.

15.2 Småföretagspolitik

Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 betonade rådet att små

och medelstora företag har en avgörande betydelse för att skapa tillväxt

och sysselsättning. Stats- och regeringscheferna gav kommissionen i

uppdrag att inför mötet i Madrid den 15-16 december 1995 lägga fram

en rapport om gemenskapens politik på småföretagsområdet, med förslag

till åtgärder för att öka politikens effektivitet (se vidare 14.1.3).

Kommissionens rapport om små och medelstora företag som dynamisk

källa till sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft inom EU, beskriver

de problem som små och medelstora företag i dag ställs inför och lämnar

flera förslag till hur dessa problem skulle kunna lösas. I det följande

redovisas de viktigare förslagen.

Medlemsstaterna föreslås drastiskt minska företagens administrativa

arbete, vad gäller bl.a. skatter och socialförsäkringar, genom att harmoni-

sera regelsystem och tillvägagångssätt. De föreslås också förenkla

förfarandet för personer som startar företag.

Kommissionen å sin sida bör medverka till att förenkla och förbättra

kvaliteten på gemenskapens regelverk samt utarbeta förslag till ett enklare

momssystem och förstärka rollen för de s.k. Euro Info Centra. Medlems-

staterna och kommissionen bör vidare förbättra samrådet med små och

medelstora företag inom ramen för den sociala dialogen och i berörda

kommittéer när olika initiativ och åtgärder föreslås och utvärderas.

Vad gäller finansiering bör ett mål vara att det skall kosta lika mycket

att använda företagets eget kapital till investeringar i företaget som det

kostar att låna i bank. För att uppnå detta föreslås en skattelättnad för

företag som använder eget kapital till investeringar.

De nuvarande subventionerade lånen till små och medelstora företag via

Europeiska investeringsbanken bör fortsätta att beviljas. Vidare föreslås

att ramen för lånegarantier från Europeiska investeringsfonden utökas, och

att gemenskapen ger fonden möjlighet att använda en del av sitt kapital

för en tilltänkt riskkapitalverksamhet.

10

Bildandet av en gemensam europeisk aktiemarknad för små och

medelstora foretag bör underlättas genom att de återstående hindren tas Skr. 1995/96:190

bort under år 1996.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att öppna marknader för

konkurrens, där monopol eller lagliga hinder fortfarande finns. Dessutom

bör informationen om offentlig upphandling förbättras och regional

gränsöverskridande handel stimuleras.

Vidare bör kommissionen och medlemsstaterna vidta åtgärder för att

stimulera tillkomsten av teknikbaserade företag. Användningen av

informations- och kommunikationsteknologi bör främjas. Små och

medelstora företag bör i högre utsträckning medverka i gemenskapens

olika forsknings- och utbildningsprogram.

Slutligen fastställs att den inre marknaden måste genomföras i sin

helhet. För att kunna öka småföretagens konkurrenskraft på marknader

utanför gemenskapen föreslås att befintliga insatser fortsätter, och att

nätverken förbättras, liksom även åtgärder inriktade på exportrådgivning

och industriellt samarbete.

Frågan om internationalisering bör enligt kommissionen bli en av

huvudpunkterna i gemenskapens fleråriga program för små och medelstora

företag och hantverksföretag 1997-2000.

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Madrid framhålls behovet

av regelförenkling, bättre tillgång till information, utbildning och

forskning, fullföljande av den inre marknaden samt internationalisering av

småföretag. Vidare framhålls behovet av förstärkning av småföretagens

finansiella miljö genom bättre tillgång till kapitalmarknaderna samt

utveckling av Europeiska investeringsfondens roll vad gäller små och

medelstora företag. Kommissionen uppmanas enträget att förverkliga

målen så snart som möjligt inom ramen för nästa integrerade program för

små och medelstora företag.

Enligt Sveriges mening bör småföretagspolitiken betonas i Europeiska

unionens politik. Småföretag har en avgörande betydelse för att skapa nya

arbeten.

15.3 Branschfrågor

Kommissionen presenterade under 1994 ett meddelande om den euro-

peiska läkemedelsindustrin. I meddelandet redovisas bl.a. utveckling,

konkurrenskraft och sysselsättning inom europeisk läkemedelsindustri, och

jämförelser görs med utvecklingen på läkemedelsområdet i bl.a. USA och

Japan. Läkemedelssektorns beroende av hälso- och sjukvårdspolitiken

analyseras. För att ge underlag för en näringspolitisk diskussion om

läkemedelssektorn analyseras vidare ett antal andra områden av stor

betydelse för den europeiska läkemedelsindustrin, bl.a. fullföljandet av

den inre marknaden, forskning och utveckling, patent- och immateriella

rättigheter och villkoren för den nya biotekniken. Kommissionens

meddelande behandlades i rådets arbetsgrupp för näringspolitik i december

1995. Ett förslag till resolution presenterades vid årsskiftet 1995/96.

Kommissionen lade under 1995 fram ett meddelande om den europeiska

tekoindustrins konkurrenssituation. Huvudsyftet med studien är att

analysera effekterna av Uruguayrundan på gemenskapens tekoindustri. På Skr. 1995/96:190

denna punkt är slutsatsen att ett flertal faktorer påverkar den europeiska

tekoindustrins konkurrenskraft, och att Uruguayrundan bara är en faktor

av flera. Kommissionen tar vidare bl.a. upp frågan om export till tredje

land och användningen av informationsteknik inom tekoindustrin.

Gemenskapsåtgärder inom dessa områden kan enligt kommissionen stärka

den europeiska tekoindustrin. Meddelandet väntas ligga till grund för ett

förslag till slutsatser som beslutas av rådet.

Inom ramen för OECD har ett avtal träffats mellan EU, Japan, Norge,

Sydkorea och USA, som i princip innebär att allt statligt stöd till

varvsindustrin skall upphöra fr.o.m. ingången av år 1996. Avtalet har

emellertid ännu inte trätt i kraft, eftersom USA och Japan ännu inte

deponerat sina ratifikationsinstrument hos OECD.

Som en foljd av OECD-avtalet har rådet under hösten 1995 fattat beslut

om två förordningar, som införlivar avtalets regler i gemenskapsrätten.

Förordningarna behandlar förbud dels mot statligt stöd till varvsindustrin,

dels mot s.k. skadlig prissättning. Förordningarna skall träda i kraft den

dag som OECD-avtalet träder i kraft. För tiden fram till denna dag har

rådet beslutat att förlänga och fortsatt tillämpa det s.k. sjunde varvs-

direktivet, dock längst t.o.m. den 1 oktober 1996.

Ett förslag till vad som bör göras på gemenskapsnivå som komplement

till nationell skogspolitik har utarbetats i Europaparlamentet. I oktober

1995 hölls en hearing i parlamentets jordbruksutskott om detta förslag.

Vid denna sammankomst meddelades att Sverige avstyrker en gemensam

skogspolitik.

15.4 Kol- och stålfrågor

Under 1995 svängde konjukturen kraftigt uppåt, vilket medförde att

flertalet företag inom stålindustrin åter blev lönsamma. Därmed minskade

intresset för den strukturplan för branschen som kommissionen hade

utarbetat hösten 1994.

Inom olika arbetsgrupper, framför allt rådets, har industrins konkur-

renssituation analyserats. Ett antal struktur- och omställningslån har

beviljats.

En diskussion påbörjades också om hur den verksamhet, som bedrivs

inom ramen för Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), bör

avvecklas i och med att fördraget som reglerar denna (Parisfördraget)

upphör år 2002. Forskningsverksamheten inom ramen för EKSG är

omfattande och håller en hög kvalitet. Alternativa förslag om att fortsätta

denna verksamhet med stöd av det överskott som väntas uppkomma vid

avvecklingen har börjat övervägas.

15.5 Kooperativa frågor

I mars 1992 lade kommissionen fram tre förslag till rådsförordningar,

KOM (91) 273 slutlig, med stadgar för europeiska (ideella) föreningar, för 109

europeiska kooperativa föreningar (SCE) och för europeiska ömsesidiga Skr. 1995/96:190

försäkringsbolag. Till förordningarna är kopplade direktiv med bestäm-

melser om de anställdas medinflytande i de olika associationerna.

Förslagen skall beredas i samarbete med Europaparlamentet och Ekono-

miska och sociala kommittén, vilka båda har varit starkt pådrivande med

avseende på förslagens tillkomst. Endast förslaget till SCE har hittills

beretts i en rådsarbetsgrupp.

Förslaget till SCE skall göra det möjligt för företag att i kooperativ

form utnyttja den inre marknadens fördelar på samma villkor som gäller

för andra företag. Förslaget till SCE är en parallell till det tidigare

förslaget om europeiska aktiebolag, som trots långvariga och stora

ansträngningar ännu inte lett fram till något beslut.

Både det franska och spanska ordförandeskapet har drivit arbetet i

rådsarbetsgruppen energiskt. Ett tilläggsförslag, om möjlighet att bilda

SCE genom fusion av nationella kooperativa företag i minst två medlems-

stater, har diskuterats ingående under det spanska ordförandeskapet.

Beträffande förordningen har stora framsteg uppnåtts. Flertalet av

reservationerna har kunnat hävas. Det fortsatta arbetet blockeras emellertid

av motsättningar om direktivet om arbetstagarnas inflytande (se avsnitt

11.5). Kommissionen tog i slutet av 1995 ett initiativ till att försöka lösa

konflikten.

Under det spanska ordförandeskapet togs ett förslag upp om ett flerårigt

arbetsprogram (1994-1996) för kooperativa företag, föreningar, ömse-

sidiga bolag och föreningar och stiftelser i gemenskapen.

Förslaget är en motsvarighet till flerårsprogrammet för små och medel-

stora företag. Enligt svensk uppfattning är de åtgärder som föreslås i

programmet generellt sett mycket bra. Med hänsyn till budgetens storlek

för programmet, 5,7 miljoner ecu på tre år, har Sverige dock liksom flera

andra medlemsstater ansett att förslaget är för vidlyftigt och därför bör

förverkligas i administrativt sett enklare former.

16 Energipolitik

Energi finns inte med i Romfördraget som ett gemensamt politikområde.

Genom Maastrichtfördraget ändrades Romfördraget och gemenskapens

verksamhet omfattar numera även åtgärder på energiområdet (artikel 3,

punkt 1). Samarbete inom energiområdet förekommer inom flera områden,

bl.a. vad avser försörjningstrygghet, forskning, energihushållning och

statistikinsamling.

För närvarande pågår arbete med att skapa en inre marknad för el och

att etablera s.k. transeuropeiska nätverk för el och gas. Vidare förs

diskussioner om en gemensam energipolitik.

16.1 Den inre marknaden för el

Sedan mitten av 1980-talet har ett arbete pågått inom EG med sikte på att

110

öppna medlemsländernas el- och gasmarknader för konkurrens. Syftet är Skr. 1995/96:190

att skapa gynnsamma förutsättningar för handel med el och gas och att

underlätta etablering för företag inom el- och gassektom. Ett direktiv-

förslag överlämnades av kommissionen år 1992.

Förslaget mötte dock starkt motstånd bland medlemsländerna och i

parlamentet, bl.a. avseende införandet av regler om allmän tillgänglighet

för ledningsnäten (third party-access, TPA). Utifrån de synpunkter som

framkom överlämnade kommissionen i februari 1994 ett reviderat

direktivförslag om elmarknaden. En viktig förändring jämfört med

ursprungsförslaget var att reglerna om TPA ersatts med regler om s.k.

förhandlad TPA, dvs. en skyldighet för nätägare att förhandla med större

producenter och förbrukare.

Även det reviderade direktivförslaget har mött stark kritik från vissa

medlemsländer, främst Frankrike. Under våren 1994 föreslog Frankrike

ett s.k. ensamköparsystem (single buyer system), som medlemsländerna

skulle kunna välja som alternativ till TPA-systemet. Ensamköparsystemet

baseras på en högre grad av centralplanering. Nätägama skulle enligt detta

system inte principiellt vara skyldiga att upplåta näten åt tredje part.

På uppdrag av rådet har kommissionen gjort en jämförande analys av

de två systemen. I en rapport, som presenterades i februari 1995, drar

kommissionen slutsatsen att det franska systemet i dess nuvarande

utformning är oförenligt med Romfördraget. Emellertid bör det genom ett

antal modifieringar kunna göras fördragsenligt och möjligt att tillämpa

parallellt med TPA-systemet.

Vid rådsmötet i juni 1995 bekräftades i huvudsak kommissionens

slutsatser. Rådet konstaterade samtidigt att ett antal frågor återstod att

diskutera, framför allt frågan om tillgängligheten till ledningsnäten.

Utifrån de synpunkter som framförts presenterade det spanska ord-

förandeskapet i juli ett kompromissförslag, där medlemsländerna ges rätt

att välja mellan systemet med förhandlad nättillgång och ensamköpar-

systemet. Förslaget har diskuterats under hösten.

Det svenska agerandet har skett utifrån två viktiga utgångspunkter; dels

att de gemensamma reglerna inte utformas på ett sätt som hindrar eller

försvårar genomförandet av den svenska elmarknadsreformen och en

gemensam nordisk elmarknad, dels att en avreglering av EU:s energi-

marknader måste ske med beaktande av ömsesidighet, dvs. att likvärdiga

villkor råder för medlemsländerna vad beträffar handel och etablerings-

möjligheter.

Något formellt beslut med anledning av direktivförslaget fattades inte

under året.

16.2 Vitboken om energipolitik

Energi finns inte med i Romfördraget som ett särskilt samarbetsområde.

Vid regeringskonferensen i Maastricht diskuterades ett gemensamt

energipolitiskt program för EU. Förslaget antogs inte, men i en särskild

förklaring till unionsfördraget framgår att frågan skall behandlas igen vid

111

1996 års regeringskonferens. Skr.

Kommissionen, som har uppdraget att utarbeta en rapport inför

regeringskonferensen, presenterade i början av 1995 en s.k. grönbok om

gemensam energipolitik. Vid energirådsmötet i juni 1995 antogs en

resolution, där rådet konstaterade att grönboken var ett viktigt bidrag till

debatten om en gemensam energipolitik.

I december 1995 överlämnade kommissionen en vitbok om gemensam

energipolitik. Motiven för vitboken anges vara att, mot bakgrund av

energifrågornas betydelse för EU, skapa en sammanhållen och konsistent

ram för gemensamma åtgärder. Till vitboken finns fogat ett arbetsprogram

för kommissionen för den kommande femårsperioden.

I vitboken sammanfattas nuvarande trender i energiförsörjningen och

prognoser för framtiden. Vidare behandlas ett antal aspekter på energi-

försörjning och energipolitik, såsom integration av marknaderna,

problemen med ett ökat beroende av länder utanför EU och behovet av

forskning och utveckling. Mot denna bakgrund analyseras behovet av

gemensamma energipolitiska åtgärder och instrument.

16.3 Transeuropeiska nätverk för energi

Vid mötet i juni 1995 antog energirådet gemensamma ståndpunkter

avseende två förslag till beslut som syftar till att främja utbyggnaden av

el- och gasnät (se avsnitt 14.1.5). Det ena förslaget behandlar riktlinjer,

mål och prioriteringar samt kriterier för vilka projekt som skall anses

utgöra TEN-projekt. I en bilaga finns en ”vägledande” förteckning över

ett antal sådana projekt. Bland dessa återfinns två projekt inom elenergi-

området som berör Sverige, nämligen en förstärkning av förbindelsen

Sverige-Finland och den s.k. Baltic Ring.

Det andra förslaget anger åtgärder som gemenskapen och medlems-

länderna bör vidta för att skapa en gynnsam ram för utveckling av el- och

gasnät.

Energirådets ståndpunkter har under hösten behandlats av parlamentet.

Dess yttrande vad gäller riktlinjebeslutet innefattar bl.a. två ändringar i

projektbilagan, nämligen omnämnande av Ryssland (Kaliningrad) i

samband med kraftledningsnät för Östersjöländerna och tillägg av ett

projekt betecknat ”Samnordiska och baltiska gasnätet:

Norge-Danmark-Sverige-Finland-Baltiska staterna”.

Vad avser det sistnämnda projektet har bl.a. Sverige framfört att det inte

har konkretiserats tillräckligt för att kunna tas upp i förteckningen.

Eftersom listan kommer att revideras finns det möjlighet att på ett senare

stadium föreslå kompletteringar. Som alternativ till att föra upp projektet

på listan har diskuterats en särskild deklaration angående naturgasnätverk.

En sådan deklaration skulle fastställa att utvecklingen och integreringen

av naturgasnät i alla medlemsländerna är ett intresse för gemenskapen,

och att projektförslag skall presenteras så fort projekten kan betraktas som

mogna.

Riktlinjebeslutet omfattas av medbestämmandeproceduren. Eftersom

rådet inte frångått sin ursprungliga ståndpunkt har förlikningsförhandlingar

1995/96:190

112

med parlamentet inletts i slutet av november 1995. De inledande mötena Skr. 1995/96:190

inför förlikningen mellan rådet, parlamentet och kommissionen har enbart

behandlat frågan om parlamentets inflytande i det fortsatta arbetet, främst

beträffande projektlistan.

16.4 Övriga energifrågor

Gemenskapens regelverk på energiområdet är av begränsad omfattning

och har under 1995 genomgått endast små förändringar; bl.a. har de

fleråriga diskussionerna kring ett direktivförslag om effektivitetsnormer

för kyl- och frysskåp slutförts.

Förslag till tre program inom energiområdet har diskuterats under året

utan att enighet uppnåtts. Det gäller programmet för effektiv energi-

användning (SAVEII), ett demonstrationsprogram för icke-nukleär energi

(THERMIE II) och ett utkast till program för internationellt samarbete

inom energiområdet (SYNERGY).

Kommissionen har under 1995 ägnat uppmärksamhet åt för-

sörjningsfrågoma. 1 ett meddelande om försörjningen av gas har

kommissionen påpekat att, samtidigt som naturgasen ökar sin andel inom

nästan samtliga medlemsstater, kommer importberoendet från tredje land

att öka från dagens ca 40 procent till ca 60 procent år 2010. Man vill

därför fa igång en diskussion om den framtida inriktningen av EU:s

gassektor, och om vad som kan göras på gemenskapsnivå för att förbättra

försörjningstryggheten. Från kommissionens sida har man också velat få

igång en diskussion om vissa beredskapsfrågor när det gäller olja och gas.

Under året har det europeiska energistadgefördraget, ett gemenskaps-

initiativ, börjat tillämpas provisoriskt i avvaktan på att det ratificeras av

ett tillräckligt antal länder. Ett särskilt sekretariat har bildats, och EU:s

administrativa befattning med stadgearbetet har därmed minskat.

Vidare har Euro-medelhavssamarbetet lyfts fram av ordförandeskapen.

Vid Barcelonakonferensen om Medelhavsfrågor i november 1995

förklarades energisektorn ha en nyckelroll i det ekonomiska samarbetet,

och man beslutade att stärka och intensifiera dialogen på området.

17 Jordbrukspolitik

17.1 EU: s j ordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitikens (CAP) innebörd är att det regelverk

som styr förhållandena inom EU på marknaderna för jordbruks- och

livsmedelsprodukter skall vara gemensamt. De övergripande målen för

politiken anges i Romfördraget. De centrala medlen består av gränsskydd

mot tredje land, interna marknadsregleringar och exportsubventioner.

Därutöver finns vissa struktur- och regionalpolitiska stöd samt gemen-

samma veterinära och fytosanitära regler. Grundläggande i detta samman-

hang är den gemensamma finansieringen ur EG-budgeten. Det förekom- j ] 3

mer även rent nationella stöd, s.k. statsstöd, vars tillämpning ska prövas

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

av kommissionen för att inte stå i strid med Romfördragets konkur- Skr. 1995/96:190

rensregler.

EU:s jordbrukspolitik är en högprispolitik. När den infördes var syftet

att öka jordbrukets produktion genom ökad lönsamhet i jordbruket.

Metoden var framgångsrik. Produktionen ökade stadigt liksom jord-

brukarnas inkomster. Produktionsunderskotten förbyttes dock snart i

överskott. Överskotten avsattes bl.a. med subventioner på världsmark-

naden.

Under trycket av GATT-förhandlingama under slutet av 1980- och

början av 1990-talet påbörjades en omläggning av EU:s jordbrukspolitik.

Avsikten var att minska produktionen och därmed behovet av subven-

tionerad export. Målet för 1992 års jordbruksreform var att förbättra

balansen på marknaden och garantera ökad stabilitet i det enskilda

lantbruket. Samtidigt skulle reformen ge jordbrukssektorn säkrare villkor

i allmänhet och en klarare bild av framtidsutsikterna. Reformen innebar

att priserna sänktes, i en första omgång på bl.a. spannmål och nötkött, för

vilket jordbrukarna kompenserades med direkta arealbidrag och djur-

bidrag. Övergången från prisstöd till direkt inkomststöd var en principiell

nyhet. I reformen ingick också att lägga en del av marken i träda. Enligt

beslutet skall reformen omfatta även andra produktområden och vara helt

genomförd under 1996.

Sverige har vid ett flertal tillfallen pekat på behovet av en förändring

och modernisering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därvid har

som svensk uppfattning framförts att en förändring av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik skall sikta mot en minskad användning av marknads-

regleringar och en sänkning av den interna prisnivån på jordbruks-

produkter. De produktionsbegränsningar, trädeskrav, kvoter m.m. som

finns skall successivt avvecklas. De inkomstförluster som kan uppstå för

EU:s jordbrukare bör, om så bedöms nödvändigt, kompenseras genom

direkt inkomststöd som på sikt bör fasas ut. För de åtgärder som är

motiverade av regionalpolitiska och miljöpolitiska skäl bör ersättning

betalas i särskild ordning till jordbrukaren.

Ett nyckelområde i den kommande utvidgningen av unionen är den

gemensamma jordbrukspolitiken. I den strategi för att bereda anslutningen

av de central- och östeuropeiska länderna samt de baltiska staterna som

Europeiska rådet fastställt ingår regelbundna överläggningar mellan EU-

ländemas och associationsländemas jordbruksministrar.

Kommissionen har under året redovisat en analys av jordbruket i de tio

central- och östeuropeiska länderna inklusive de baltiska länderna. Vidare

har olika expertgrupper, på kommissionens uppdrag, analyserat konse-

kvenserna av en utvidgning för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Kommissionen har vidare presenterat en vitbok rörande bl.a. de framtida

riktlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken inför en utvidgning.

Vitboken, som understryker behovet av en fortsatt reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken, har fatt svenskt stöd. Från svensk sida

har tillfredsställelse uttryckts över kommissionens klara ställningstagande

för en successiv sänkning av prisnivån för jordbruksprodukter inom EU

som ett led i förberedelserna inför östutvidgningen. Även om förslaget, ] ] 4

enligt Sveriges mening, inte är tillräckligt långtgående, utgör det en bra

grund för den fortsatta behandlingen av den gemensamma jordbruks- Skr. 1995/96:190

politikens framtid.

I juni 1995 beslutade ministerrådet om en större agromonetär förändring

vad gäller nationella valutor, som märkbart stiger i värde i förhållande till

ecu:n. Förändringen består i att direktstöden värdeskyddas t.o.m. 1999

samt att jordbruket far ges nationell kompensation för de sänkta priserna

under tre år. Sverige röstade mot beslutet främst därför att värdesäkringen

av direktstöden numera tar en betydande del av de sammantagna

jordbruksutgiftema i EG-budgeten i anspråk.

17.2 Regional- och miljöfrågor

Sverige har under 1995 utarbetat ett miljöprogram för jordbruket i

enlighet med förordning (EG) nr 2078/92. Programmet skall bl.a.

medverka till att miljömålen för jordbruket uppfylls. Miljöprogrammet har

också en viktig regionalpolitisk funktion genom att förutsättningar ges för

att behålla jordbruket i norra Sverige.

Kommissionen har godkänt det svenska förslaget. Delar av programmet

började genomföras under 1995. Enligt preliminära bedömningar har

anslutningsgraden varit god. Kostnaderna är på 1 500 miljoner kronor per

år under en femårsperiod, varav EU betalar hälften.

Miljöprogrammet omfattar åtgärder för att bevara och gynna den

biologiska mångfalden och odlingslandskapets kulturvärden genom t.ex.

traditionell skötsel av ängs- och hagmarker. I skogsbygderna och i norra

Sverige omfattas även upprätthållandet av det öppna landskapet (vall och

betesmark) för att förhindra nedläggning och igenväxning.

I programmet ingår också särskilda insatser i miljökänsliga områden för

att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan i form av växtnärings-

läckage t.ex. genom anläggning av våtmarker, fånggrödor och skydds-

zoner. Särskilda åtgärder finns också i programmet för att bevara

utrotningshotade husdjursraser.

Miljöprogrammet avser även att främja övergången till ekologisk odling

med målsättningen att 10 procent av den svenska arealen skall vara

ekologiskt odlad år 2000. För samtliga åtgärder inom miljöprogrammet

avsätts dessutom medel för särskilda informations- och utbildningsinsatser

riktade till lantbrukare.

Regeringen har under 1995 lagt en proposition om skogliga åtgärder på

åkermark. Kostnaderna är på 160 miljoner kronor totalt för en fyraårs-

period varav EU betalar hälften. Stödet är avsett till lövskogsplantering

på åker i slättbygdsområdena. Ett förslag kommer att lämnas till

kommissionen under 1996.

Inom ramen för s.k. mål 5a-åtgärder (strukturstöd till jordbruket) har

förslag överlämnats till kommissionen om utformningen av kompen-

sationsbidrag till mindre gynnade jordbruksområden i Sverige, inves-

teringsstöd till livsmedelsindustrin samt startstöd till yngre jordbrukare.

Ett förslag till utformning av ett nationellt stöd i norra Sverige har också

överlämnats. Tillsammans med miljöstödet och kompensationbidraget ;

utgör detta det nya norrlandsstödet. Med undantag för det nationella stödet

medfinansieras dessa åtgärder av gemenskapen. Skr. 1995/96:190

Avgränsningen av de svenska områden som uppfyller kraven för att

klassas som mindre gynnade områden har publicerats i direktiv

95/498/EG. Medfinansieringen från EU är ca 25 procent utom i mål 6-

området där den är ca 50 procent. Totalt beräknar man betala ut knappt

600 miljoner kronor.

Kommissionen fattade under 1995 beslut om att godkänna ett svenskt

startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- eller rennärings-

företag. Medfinansieringen från EU är 50 procent utom i mål 6- området

där den är 75 procent. Initialt har totalt ca 40 miljoner kronor per år

anslagits.

Kommissionen har utarbetat ett förslag till samlat programdokument för

investeringsstöd till den som förädlar eller saluför produkter från

jordbruket eller skogsbruket.

17.3 Animaliefrågor

På animalieområdet dominerades arbetet under 1995 av EG:s olika

regleringssystem, de s.k. marknadsordningama.

I vissa fall var EG:s regelverk direkt tillämpligt. Detta gällde för

griskött, ägg och fjäderfakött. I andra fall, där någon form av produktions-

rätter utgör del i systemet, måste fördelningen av en tillförhandlad

landskvot göras på gårdsnivå. På mjölkområdet utgör dessa produktions-

rätter i princip en övre gräns för vad den enskilde tillåts producera medan

de för amm- och dikor och tackor är en förutsättning för att erhålla

bidrag.

Särskilt problemfylld har fördelningen av landskvoten för mjölk varit.

Efter regeringsskiftet hösten 1994 lades ett nytt förslag om fördelnings-

principer fram. En ny förordning och nya föreskrifter utfärdades.

Antalet mjölkproducenter som skulle komma att begära mjölkkvot enligt

särregler hade underskattats. Fördelningen enligt de gällande reglerna,

visade sig inte rymmas inom den svenska landskvoten. Den regeländring

som visade sig vara nödvändig drabbade vissa producentgrupper särskilt

hårt.

I slutet av augusti 1995 träffade regeringen en överenskommelse med

centerpartiet och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Överenskommelsen

innebär att kostnaden för en eventuell tilläggsavgift för kvotåret 1995/96

skall delas mellan staten och LRF. Detta s.k. friår innebär således att

landskvoten inte fördelas på producentnivå förrän kvotåret 1996/97.

Reglerna för att erhålla bidrag för AM- och dikor och tackor är

komplicerade. Detta ledde till att många svenska producenter inte sökte

bidrag under det första medlemskapsåret. Därför begärde Sverige att fa

genomföra ytterligare en ansökningsomgång för respektive bidrag, vilket

kommissionen biföll.

För att djurbidrag skall betalas måste djuren vara märkta med öron-

brickor. Samtliga djur skulle vara märkta före den 1 januari 1996. Detta

krav visade sig dock omöjligt att uppfylla. Sverige fick därför uppskov till

den 29 februari 1996 med att genomföra dessa regler.

Ett annat inslag i EG:s regleringsverksamhet är olika prisstödsverktyg. Skr. 1995/96:190

Marknadsordningen for far- och getkött omfattar bl.a. ett system med

privat lagring av lammslaktkroppar. Systemet fungerar som ett säkerhets-

nät om marknadspriserna faller under en fastställd miniminvå.

Under hösten 1995 föll de svenska priserna på lammkött långt under

denna nivå. Sverige begärde därför att fa öppna systemet med privat

lagring. Den svenska begäran bifölls av kommissionen. Totalt har 133 ton

lammkött lagts i lager. Åtgärden har haft en stabiliserande effekt på de

svenska priserna.

Den svenska marknadssituationen för ägg har påverkats negativt av

importen av finska ägg. I medlemskapsförhandlingama fick Finland

möjlighet att bevilja nationellt stöd till bl.a. äggnäringen. Enligt svensk

mening har detta stöd snedvridit konkurrensen mellan svenska och finska

producenter. Sverige valde därför att i december 1995 ansöka om

skyddsåtgärder mot importen av finska ägg. Kommissionen avslog dock

den svenska begäran.

Marknadssituationen för griskött inom EU karakteriserades av stabilitet

under 1995. Problemen på marknaden består i höjda foderpriser samt

Japans beslut om att höja tullar på griskött med 24 procent från den 1

november 1995. Det är främst den danska marknaden som har drabbats

av beslutet. Detta ger också återverkningar på den europeiska marknaden.

Mot denna bakgrund beslutade förvaltningskommittén för griskött att

öppna ett system med privat lagring. En annan stor fråga under året har

varit implementeringen av det nya GATT-avtalet.

I syfte att ge likvärdiga förutsättningar för bearbetade jordbruks-

produkter ges industrin inom EU, under vissa villkor, tillgång till

jordbruksråvaror till världsmarknadspris. Utjämningssystemet innebär att

tull tas ut vid import och att bidrag utbetalas vid export.

En av de viktigare frågorna för Sverige har varit förhandlingarna om ett

temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att bibehålla existerande

handel med bearbetade jordbruksprodukter. Förhandlingarna kompli-

cerades av Norges beslut om att kraftigt höja tullarna på området fr.o.m.

den 4 oktober 1995. Sverige har under hösten 1995 haft täta kontakter

både med kommissionen och Norge för att komma fram till ett avtal.

17.4 Vegetabiliefrågor

Den jordbrukspolitiska diskussionen inriktades främst på behovet av att

utsträcka 1992 års jordbruksreform till att omfatta fler produktområden.

Därvidlag koncentrerade man sig på reformering av marknadsordningama

på vegetabilieområdet, särskilt marknadsordningama för ris, frukt och

grönsaker. Med motiv att fullborda jordbrukspolitikens varutäckning

gjordes på nytt ett försök att uppnå enighet om behovet av att inrätta en

särskild marknadsordning för potatis.

Reformbeslut uppnåddes enbart för ris. Under det första halvåret 1996

kommer beslut om tillämpningsföreskrifter med anledning av reform-

beslutet. Det föreligger kvalificerad majoritet om huvuddragen i reformen,

vilken bl.a. innebär en viss övergång från prisstöd till direktstöd, i detta

fall i form av arealbidrag till enskilda odlare. Skr. 1995/96:190

Reformen av marknadsordningen för färsk frukt och grönsaker syftar

bl.a. till att minska en överskottsproduktion. Den innebär vidare att

marknadsregleringen och dess garanterade odlarpriser i stort sett

avvecklas. De medel som frigörs genom reformen skall i stället gå till en

satsning på stöd till producentorganisationer och branschorganisationer.

Detta görs genom delfinansiering av s.k. driftsfonder, vilka producent-

organisationerna kan använda för bl.a. marknadsföring, förbättrad

produktkvalitet och utveckling av miljövänlig odlingsteknik. Reform-

förslaget har behandlats vid ett stort antal ministerråds- och råds-

arbetsgruppsmöten under hösten och vintern. Beslutet om reform kan

komma att fattas under våren 1996. Sverige har riktat kritik mot bl.a.

förslaget om branschorganisationernas verksamhet. Dessa ges alltför stor

makt, vilket ses som ett hot mot den fria konkurrensen och mot kon-

sumentintressen. Dessa organisationer föreslås nämligen fa befogenhet att

upprätta regler och avtal, som kan göras gällande även för icke-medlem-

mar.

Förslaget om bearbetade produkter innebär i huvudsak en konsolidering

av nuvarande marknadsordning.

Under våren 1995 förlängdes EG:s sockerreglering med ytterligare sex

år till 2000/01. Detta innebär att sockerkvotema finns kvar oförändrade,

och att ingen reform avses genomföras på detta område före sekelskiftet.

Sverige hade föredragit en genomgripande reform i linje med den som

genomförts bland annat för spannmål. Man motsatte sig dock inte

beslutet, eftersom en överväldigande majoritet var för en förlängning.

Beträffande träda sänktes, för regleringsåret 1996/97, den obligatoriska

uttagsplikten till 10 procent för både fastliggande och roterande arealuttag.

Orsaken var de mycket små globala lagren av spannmål och allt högre

spannmålspriser. Sverige stödde beslutet med hänvisning till att de höga

foderprisema påverkade lönsamheten inom animaliesektom negativt. Den

högre produktion som det sänkta trädeskravet medför syftar således till att

stabilisera marknadspriserna inom EU på en lägre nivå.

Försöken att för bananer uppnå en kompromiss om ändring av den inom

och utom EU handelspolitiskt kontroversiella marknadsordningen

misslyckades. Anledningen härtill var intern oenighet såväl inom

kommissionen som mellan medlemsländerna bl.a. om frågan huruvida

kommissionen bör återuppta diskussionerna med USA för att undanröja

hotet om en WTO-panel. Även frågan om kvothöjning, till följd av

utvidgningen, samt den därtill knutna licenstilldelningen lämnades olöst.

Under 1995 tillämpades ett för svenskt vidkommande förmånligt

övergångsarrangemang för bananimporten till Sverige. Från och med 1996

tillämpas bananregimen till fullo även i Sverige.

Kommissionen har i början av 1996 lagt fram en rapport om banan-

ordningens funktion. I samband med ministerrådsmötet i januari 1996, då

”bananer” stod på dagordningen, meddelades att kommissionen har för

avsikt att snarast möjligt lägga fram ett kompromissförslag baserat på

rapporten, som även innefattar de två tidigare presenterade kommis-

sionsförslagen. 118

17.5 Djurhälsa och djurmiljö

Frågan om användning av hormoner inom animalieproduktionen har i

allra högsta grad varit aktuell under året. Med utgångspunkt från två

kommissionsförslag, KOM (93) 441 slutlig från 1993 arbetar en råds-

arbetsgrupp sedan ett par år tillbaka med förslag till direktiv, dels

undersöker man vilka hormoner och liknande substanser som överhuvud-

taget skall få användas inom animalieproduktionen i veterinärmedicinskt

syfte, dels hur kontrollen av eventuella rester av dessa substanser i djur

och djurprodukter skall organiseras. I samband med detta arbete aktuali-

serades också frågan om användning av hormoner i produktionshöjande

syfte, vilket är förbjudet inom hela EU. Även det rådande förbudet mot

import till EU av kött från hormonbehandlade djur har diskuterats. Detta

importförbud anses av de exporterande länderna, t.ex. USA, strida mot

gällande internationella handelsregler enligt GATT:s SPS-avtal, då dessa

länder anser att förbudet inte vilar på vetenskaplig grund. Det faktum att

Codex Alimentarius-kommissionen i juli 1995 beslutade att godkänna ett

förslag om högsta resthalter i animaliska livsmedel för fem hormoner,

som i vissa länder används i tillväxtbefrämjande syfte inom animalie-

produktionen, komplicerade situationen ytterligare.

På kommissionens initiativ anordnades under senhösten en konferens,

vars syfte var att med hjälp av ledande vetenskapsmän på området

fastlägga en solid och objektiv grund för kommande beslut i fråga om

användningen av tillväxtstimulerande substanser.

Sverige har på olika nivåer inom EU verkat för att det nuvarande

förbudet mot hormoner i produktionshöjande syfte inte skall uppluckras.

Även frågan om produktionsstimulerande antibiotika aktualiserades

under året, i och med att användningen av substansen avoparcin för

användning till mjölkkor kom upp till diskussion och omröstning i

ministerrådet. Genom bl.a. Sveriges ställningstagande mot substansen är

nu användning av avoparcin till mjölkkor förbjuden inom hela EU.

Sveriges uppfattning är att all användning av antibiotika i produk-

tionsstimulerande syfte skall förbjudas.

I fråga om foder har vidare ett rådsdirektiv, 95/53/EG, om fastställande

av principerna för organisationen av den officiella kontrollen antagits

under året. Dessutom har arbete pågått med direktiv rörande bl.a.

utsläppande av foderråvaror på marknaden samt marknadsföring av

foderblandningar.

Vid förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen begärde

Sverige tilläggsgarantier för ett antal djursjukdomar, som vi inte har i

Sverige eller som vi bedriver kontrollprogram mot. Kommissionen skulle

så snart som möjligt pröva ansökningarna beträffande dessa sjukdomar.

I väntan på beslut från kommissionen fick Sverige, under ett år från den

dag anslutningsfördraget trädde i kraft, tillämpa de nationella bestäm-

melserna avseende dessa sjukdomar. Ettårsperioden gick ut den 1 januari

1996. Sverige har hos kommissionen begärt förlängning av ettårsperioden.

Denna framställning har inte prövats av kommissionen utan frågan om

tilläggsgarantier har i stället tagits upp i Ständiga veterinärkommittén.

Vid ett möte i Ständiga veterinärkommittén den 6 december 1995 togs

Skr. 1995/96:190

119

frågan om Sveriges ansökan om tilläggsgarantier upp. Resultatet från detta Skr. 1995/96:190

möte blev att Sverige under 1996 skall fa möjlighet att behålla sina

nationella regler för vissa sjukdomar hos fjäderfa, svin och fisk. Under

1996 skall kommissionen med Sverige diskutera och utvärdera Sveriges

ansökan beträffande ovan nämnda sjukdomar. Därefter fattar man beslut

huruvida Sverige skall fa tilläggsgarantier för dessa sjukdomar eller inte.

Beträffande övriga sjukdomar, där vi under 1995 kunde behålla våra

nationella bestämmelser, gick ettårsperioden ut vid årsskiftet, vilket

innebär att Sverige inte längre kan behålla sina nationella bestämmelser.

Sverige har av EU beviljats tilläggsgarantier för Aujeszkys sjukdom och

IBR/IPV. Beträffande SVC och EDS-76 gäller ESA:s beslut till dess att

kommissionen fattar något beslut. Slutligen har Sverige beviljats

sjukdomsfrihetsstatus för bovin tuberkulos, bovin brucellos samt

newcastlesjukan. Vad gäller PRRS har Sverige fatt en treårig övergångstid

från den dag anslutningsfördraget trädde i kraft.

I juni antog ministerrådet ett direktiv som fastställer regler om

transporttider, raster och veterinärbesiktningar vid djurtransporter. Sverige

var ett av de mest pådrivande länderna för sådana regler men kunde inte

rösta för förslaget, eftersom transporttiderna, enligt svensk uppfattning, för

vissa djurslag fortfarande är för långa och rasterna för korta. Sverige ville

också att djuren ska veterinärinspekteras inför varje transport. Dessa

inspektioner är enligt svensk uppfattning inte tillräckligt klargjorda i

direktivet.

Sverige har tillsammans med bland andra Storbritannien och Tyskland

drivit frågan om skärpta bestämmelser för det sätt som gödkalvsupp-

födning bedrivs på inom stora delar av EU. Sverige fick vid jordbruks-

ministermötet i december gehör för kraven. Kommissionen avser föreslå

högre dj urskyddskrav för kalvar.

18 Fiskepolitik

18.1 Externa resurser

FN-konventionen om vandrande fiskbestånd

Under sommaren 1995 slutförhandlades FN-konventionen om vandrande

fiskbestånd. Den slutliga konventionen blev en kompromiss mellan

kuststaternas och fjärrfiskenationemas intressen. Den svenska linjen

präglade i hög grad slutöverenskommelsen. Konventionen medför att

regionala organisationer utgör en bas för regleringen av fisket i det fria

havet och skapar regionala fora där konflikter på världshaven lättare kan

lösas.

Sveriges bilaterala avtal med Norge

Höstens förhandlingar om fiske år 1996 i Västerhavet, dvs. Nordsjön,

Skagerack och Kattegatt, ledde till överenskommelser mellan EU och

Norge ifråga om dels Nordsjön, dels Skagerack.

120

Skr. 1995/96:190

Fisket i Nordvästatlanten

I mars 1995 uppstod en konlikt mellan EU avseende fisket efter liten

hälleflundra på internationellt vatten utanför Kanadas kust. EU och

Kanada träffade en bilateral överenskommelse, som därefter multi-

lateraliserades inom den regionala organisationen i området (North

Atlantic Fisheries Organisation, NAFO). Överenskommelsen innebär att

man från och med år 1996 fastställer en högsta tillåtna fangstmängd av

arten per år, fördelar kvoten mellan parterna enligt fastställda andelar och

förbättrar kontrollen i området.

Fiskeavtal med Marocko

EU:s fartyg tvingades lämna marockanska fiskevatten med utgången av

april 1995, eftersom de pågående förhandlingarna inte lett till något nytt

avtal. Marocko krävde kraftiga nedskärningar i antalet fiskelicenser.

Spanien, med ca 700 fartyg med rätt att fiska i marockanska vatten,

drabbades hårt. I november enades parterna om ett avtal som bl.a. innebar

att fisket minskas successivt över den fyraåriga avtalstiden och att

kontrollen förstärks.

18.2 Interna resurser

Skärpta kontrollbestämmelser

EU:s gemensamma regler för kontroll av fiskeinsatsen i bl.a. Irländska

sjön skärptes genom striktare krav på rapportering av fartyg som fiskar i

flera fiskezoner. Åtgärderna visar på en utveckling i riktning mot en

noggrannare kontroll även i vatten där svenskt fiske bedrivs. En viktig del

i ett nytt kontrollsystem utgörs av övervakning via satellit. I svenska

vatten har försök med satellitövervakning påbörjats under 1995.

EU-stöd till kontrollåtgärder 1996-2000

Mot bakgrund av senare års minskande fiskeresurser och generellt alltför

höga fiskekapacitet antog ministerrådet i december 1995 ett förslag om

avsevärd ökning av EU:s medfinansiering av medlemsländernas kontroll-

kostnader. Under den kommande femårsperioden bidrar EU med totalt

205 miljoner ecu (motsvarande 35-50 procent av kostnaderna), bl.a till

investeringar och förbättrad utbildning. Sverige har ansökt om med-

fmansiering på 103 miljoner kronor (ca 8,8 miljoner ecu). För 1995 har

Sverige beviljats drygt 18 miljoner kronor.

121

18.3 Marknadsfrågor

Minimipris på lax importerad från Norge

EU införde i december ett minimipris (3 400 ecu/ton) på norsk lax för att

minska effekterna av det kraftiga prisfallet på EU-marknaden. Det stora

utbudet av norsk lax skapar problem framförallt för EU:s laxodlare. Även

den svenska vattenbruksnäringen drabbas hårt.

18.4 Strukturfrågor

Strukturprogram för fiskerinäringen

I november 1995 godkände kommissionen det s.k. mål 5a-programmet för

den svenska fiskerinäringen. Det innebär att strukturstöd på 115 miljoner

ecu, varav 40 miljoner ecu från EG-budgeten, finns tillgängliga för

perioden 1995-1999 för hela landet utom mål 6-området. Cirka en

fjärdedel av medlen skall gå till förnyelse och modernisering av fiske-

flottan. Stora satsningar görs också på vidareförädling och marknadsföring

av fiskeprodukter samt på bl.a. vattenbruk. Inom mål 6- området har

avsatts 8,6 miljoner ecu, varav drygt 5 miljoner ecu från EU, för

motsvarande insatser.

Utvecklingsprogram för fiskeflottan (MAGP III)

MAGP III är ett av de viktigaste instrumenten EU tillämpar för att minska

fisket. I december beslutade kommissionen om ett program för Sverige

under 1995-96. I programmet konstateras att den svenska fiskeflottan i

stort sett har stått i proportion till tillgängliga fiskeresurser. Ett av

flottsegmenten skall dock under perioden skäras ned med 8 procent.

Socio-ekonomiskt stöd

Nedskämingskraven på medlemsländernas flottor kan få negativa socio-

ekonomiska effekter, i synnerhet i fiskeberoende områden. Ministerrådet

antog i juni 1995 ett förslag som syftar till att lindra effekterna av

omstruktureringen genom bl.a. förtidspensionering av fiskare. Sverige

anser att förtidspensionering är en nationell angelägenhet och stödde

därför inte förslaget.

19 Regional- och strukturpolitik

19.1 Allmänt

Tillväxt, ekonomisk gemenskap och minskade regionala skillnader har

varit viktiga målsättningar för EG:s, och senare EU:s, verksamhet

Skr. 1995/96:190

122

alltsedan Romfördraget undertecknades 1957. Skr. 1995/96:190

EU består av länder och regioner som befinner sig på olika ekonomiska

nivåer och som har skilda förutsättningar att ta del av de positiva effekter

som den inre marknaden för med sig. I vissa fall kan genomförandet av

den inre marknaden innebära påfrestningar för de svagaste regionerna. För

att stärka gemenskapen och minska klyftorna mellan olika delar av

unionen är därför regional- och strukturpolitiska insatser högt prioriterade

i EU:s verksamhet. Under perioden 1995-99 är omkring en tredjedel av

EG:s totala budget avsatt för dessa ändamål.

Till skillnad från jordbrukspolitiken är EU:s regional- och strukturpolitik

inte helt gemensam - här kompletterar i stället gemensamma och

nationella åtgärder varandra. Medlemsländerna kan således själva, inom

ramen för t.ex. statsstödsreglema, bedriva en aktiv regionalpolitik. Därtill

kommer insatser som görs genom EG:s budget genom de s.k. struktur-

fonderna. För att fa del av strukturfondsmedlen krävs i varierande grad

också nationell medfinansiering, för Sveriges del främst från stat,

kommun eller landsting. Fondema administreras av kommissionen. De är

inte några fonder i egentlig mening, utan årliga utgiftsposter i EG:s

budget.

Med inträdet i EU har de regionalpolitiska frågorna fått en helt ny

dimension för Sverige. Regionalpolitiken är inte längre en rent nationell

angelägenhet, utan vi är delaktiga i åtgärder som förutom oss själva rör

utsatta regioner över hela unionen, inklusive dess s.k. ultraperifera delar

(t.ex. Azorerna eller Franska Västindien).

I och med att regelverket för innevarande strukturfondsperiod, 1995-99,

beslutades av ministerrådet före 1995 har det under året endast varit ett

fåtal, mindre frågor av regional- och strukturpolitisk karaktär som varit

aktuella för behandling i ministerrådet.

19.2 Målområden

Inom den gemensamma regionalpolitiken finns fyra strukturfonder:

regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden och fiskerifonden. Av

strukturfondsmedlen fördelas ungefär 90 procent på sju olika mål. Vissa

av målen är geografiskt begränsade medan andra kan omfatta medlems-

länderna i sin helhet. Vidare avsätts 9 procent av strukturfondsmedlen för

de s.k gemenskapsinitiativen, medan 1 procent går till pilotprojekt m.m.

Syftet med EG:s strukturfonder är som nämnts att öka den ekonomiska

och sociala samhörigheten mellan medlemsländerna och motverka ett

Europa med allt för stora regionala skillnader.

Den största delen av strukturfondsmedlen fördelas på följande mål:

Mål 1: Utveckling och strukturell anpassning av svagt utvecklade

regioner (BNP/capita under 75 procent av EU:s genomsnitt)

Mål 2: Omvandling av regioner som påverkats av industriell tillbakagång

Mål 3: Bekämpning av långtidsarbetslöshet och underlättande av

ungdomars inträde på arbetsmarknaden

Mål 4: Kompetensutveckling av anställda för att underlätta omställningen

vid strukturförändringar

Mål5a: Underlättande av lantbrukets och fiskets omstrukturering och Skr. 1995/96:190

modernisering

Mål5b: Utveckling av landsbygdsområden

Mål 6: Utveckling av glest befolkade områden (farre än 8

invånare/kvadratkilometer).

Mål 1, 2, 5b och 6 är geografiska och berör endast vissa avgränsade

områden. Mål 3, 4 och 5a är horisontella och berör hela medlemslandet.

Mål 1 är inte aktuellt för Sveriges del. Mål 6 är ett resultat av

medlemskapsförhandlingama, som avslutades i början av 1994. En viktig

utgångspunkt i förhandlingarna var att EU, vid ett svenskt medlemskap,

måste ta särskild hänsyn till de speciella förhållanden - främst glesheten

och de långa avstånden - som kännetecknar våra regionalpolitiskt högst

prioriterade områden. Den svenska ståndpunkten resulterade i att mål 6

infördes i EG:s regelverk, och samtidigt bestämdes även det svenska mål

6-områdets geografiska avgränsning samt hur mycket strukturfondsmedel

regionen skulle tillföras.

Det är kommissionen som, efter förslag från och förhandlingar med

medlemslandet, beslutar om de geografiska och ekonomiska ramarna för

strukturfondsmålen. I slutet av mars 1995 fattade kommissionen ett

preliminärt beslut om medelsfördelningen för samtliga mål, samt om den

geografiska avgränsningen av målen 2 och 5b. Beslutet innebar bl.a. att

den svenska regeringen fick igenom sitt krav att få ytterligare pengar till

mål 6-området. Stödet ökade med 50 miljoner ecu.

Under perioden 1995-1999 kommer Sverige att ta emot ca 1,4 miljarder

ecu från strukturfonderna. Totalt omfattar EG:s strukturfonder ca 150

miljarder ecu för samma period. Ett villkor för att EU-stödet skall betalas

ut är att det kompletteras med svenska offentliga medel, samt i vissa fall

privata medel. Vidare har Sverige förbundit sig att under hela program-

perioden hålla en garanterad nivå på de offentliga utgifterna för struktur-

åtgärder. Detta brukar kallas additionalitetsprincipen.

För samtliga mål gäller att förslag till program för hur struktur-

fondsmedlen ska användas utarbetas av medlemslandet och godkänns av

kommissionen. En viktig svensk utgångspunkt har varit att det nationella

programarbetet organiseras med största möjliga demokratiska förankring.

En bred medverkan och inflytande från medborgare och andra intressenter

i regionerna har varit en förutsättning. I vissa fall har regeringen utsett

särskilda utredare som utarbetat förslag, i andra är det berörd länsstyrelse

som fått i uppdrag att utarbeta programförslag.

För mål 2, 5b och 6 gäller att beslutsgrupper fattar beslut om hur

pengarna konkret ska användas för enskilda projekt. I dessa deltar

företrädare för länsstyrelse, länsarbetsnämnd, landsting och kommuner.

Regeringen utser, efter förslag från nämnda organ, ledamöter i grupperna.

Kommuner och landsting är i majoritet i grupperna. Länsstyrelserna har

sekretariatsansvar. För beslut om projekt inom mål 3 har regionala

partnerskap inrättats för att bistå länsarbetsnämnderna. Beslut om projekt

inom mål 4 fattas av svenska EU-programkontoret för utbildning och

kompetensutveckling i samverkan med regionala partnerskap. Över-

124

vakningskommittéema har till uppgift att ge riktlinjer for, följa upp och Skr. 1995/96:190

utvärdera genomförandet av programmen. I övervakningskommittéerna

deltar representanter från kommissionen, olika departement, myndigheter,

intresseorganisationer och, i förekommande fall de nämnda besluts-

grupperna. Regeringen utser de svenska representanterna. Närings- och

teknikutvecklingsverket är kommittésekretariat för mål 2 och 6, Arbets-

marknadsstyrelsen för mål 3, svenska EU-programkontoret för utbildning

och kompetensutveckling för mål 4, medan Glesbygdsverket är sekre-

tariat för mål 5b.

19.2.1 Mål 2

Fem mål 2-områden har avgränsats i Sverige; norra Norrlandskusten,

Ångermanlandskusten, Bergslagen, Fyrstad och delar av Blekinge.

Tillsammans omfattar de cirka en miljon människor. Budgeten för

perioden 1995-1999 ligger på 160 miljoner ecu från strukturfonderna och

350 miljoner ecu i offentlig nationell finansiering. Privata medel

tillkommer.

Programförslag till de fem områdena lämnades in till kommissionen i

mitten av juni, förhandlades i oktober och undertecknades den 22

november. I de regionala utvecklingsplanerna prioriteras satsningar på små

och medelstora företag. Vidare innehåller programmen kompetenshöj ande

åtgärder, vissa infrastrukturella satsningar samt satsningar på att utveckla

natur- och kulturmiljöer för att främja turismen. Programmen beräknas ge

ca 20 000 nya arbetstillfällen.

Beslutsorganisationen för mål 2 består av fem beslutsgrupper, en för

varje geografiskt avgränsat område. Under hösten 1995 utsåg regeringen

ordförande och ledamöter i beslutgruppema. En övervakningskommitté

följer genomförandet av programmen i respektive område. Över-

vakningskommittéerna sammanträdde för första gången den 20 december

1995.

19.2.2 Mål 3

Europeiska socialfondens mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på

arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet och integrera dem som

riskerar att uteslutas från arbetsmarknaden.

Sverige överlämnade i april 1995 ett förslag till program för mål 3,

vilket därefter har varit föremål för överläggningar mellan kommissionen

och den svenska regeringen. Kommissionen antog i december 1995 ett

samlat programdokument för mål 3.

Sverige har för programperioden 1995-1999 tilldelats 347 miljoner ecu.

Till detta kommer nationell medfinansiering med 424 miljoner ecu.

Bidraget från Europeiska socialfonden motsvarar ca 2 procent av den

nationella budgeten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De svenska mål 3-insatsema skall inriktas på kompetensutveckling,

skapande av sysselsättning via datortek/aktivitetscentra, vägledning och i2‘

rådgivning, utveckling av små och medelstora företag och hjälp till egen

företagarverksamhet. Mål 3-programmet ligger väl i linje med den Skr. 1995/96:190

svenska s.k. arbetslinjen, där syftet är att engagera de arbetssökande i

aktiva åtgärder som platsförmedling, rådgivning och utbildning för att de

snabbt ska komma in på arbetsmarknaden. Satsningarna inom mål 3-

programmet är av offensiv karaktär och överenstämmer väl med den

aktiva arbetsmarknadspolitik som Sverige allmänt vill verka för inom EU.

Ansvarig myndighet för mål 3 i Sverige är Arbetsmarknadsstyrelsen. 1

varje län finns ett regionalt partnerskap bestående av bl.a. arbets-

marknadens parter, som tillsammans med länsarbetsnämnden svarar för

genomförandet av insatserna. Övervakningskommittén för mål 3 höll sitt

första sammanträde den 6 mars 1996.

19.2.3 Mål 4

Europeiska socialfondens mål 4 syftar till att ge erforderlig kompetens-

utveckling till anställda som hotas av arbetslöshet på grund av strukturella

förändringar i små och medelstora företag.

Sverige överlämnade i april 1995 ett förslag till program för mål 4,

vilket därefter har förhandlats mellan kommissionen och den svenska

regeringen. Kommissionen har i februari 1996 antagit ett samlat program-

dokument för mål 4 i Sverige.

Under programperioden 1996-1999 bidrar Europeiska socialfonden med

173 miljoner ecu. Den nationella medfinansieringen är lika stor.

Det svenska mål 4-programmets övergripande syfte är att åstadkomma

kompetensutveckling hos anställda i samband med en förändring av

arbetsorganisationen i företaget. Målgruppen är anställda i företag med

upp till 49 anställda, men kan i vissa fall omfatta anställda i företag med

upp till 250 anställda. För att bl.a. möta Sveriges behov av stöd till

kvinnor inom vårdsektorn, har 15 procent av medlen för nedan beskrivna

checksystem avsatts för anställda i små- och medelstora verksamheter på

kommun- och landstingsnivå.

Centralt administreras programmet av Delegationen för genomförande

av vissa EU-program, utbildning och kompetensutveckling m.m. En viktig

förutsättning för genomförandet är de regionala parternas medverkan.

Regionala partnerskap, bestående av berörda myndigheter på läns- och

kommunnivå samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, skall

utarbeta länsvisa programplaner.

Det svenska mål 4-programmet utgår från en helhetssyn på organi-

sationsförändring och kompetensutveckling. För ändamålet har ett

checksystem i två steg utvecklats. Som ett led i steg 1 görs först en analys

av behovet av kompetensutveckling i företaget samtidigt som en

handlingsplan för företagets organisatoriska utveckling utarbetas. För att

kunna sätta igång utvecklingsprojekt ges, som en andra del av check-

systemets steg 1, utbildning och kompetensutveckling till nyckelpersoner

i företaget. Företagaren själv står för hälften av kostnaderna. Europeiska

socialfonden och svenska staten svarar för den andra hälften av kost-

naderna.

Checksystemets steg 2, vilket utgör huvudinsatsen inom mål 4, innebär

126

att utvecklingsprojekt genomförs genom olika kompetens- Skr. 1995/96:190

utvecklingsinsatser för anställda. Kostnaderna fördelas på samma sätt som

i steg 1.

19.2.4 Mål 5a

Mål 5a behandlas under avsnitt 17.2.

19.2.5 Mål 5b

I Sverige har mål 5b delats upp i fem områden;

Västerbotten/Gävleborg/Dalama, västra Sverige, sydöstra Sverige, Gotland

och skärgården. Det sistnämnda området omfattar alla öar i Sverige utan

landförbindelse men med fast boende befolkning. Totalt berör mål 5b 8,5

procent av landets befolkning. För perioden 1995-1999 skjuter EG till

138 miljoner ecu och den svenska offentliga sektorn 322 miljoner ecu.

Privat finansiering tillkommer.

I mitten av juni lämnade regeringen in förslag till utvecklingsplaner för

de fem mål 5b-områdena till kommissionen. Förhandlingar mellan

regeringen och kommissionen ägde rum i november och kommissionen

förväntas slutligt godkänna programmen under mars 1996.1 de föreslagna

planerna prioriteras satsningar på att utveckla de små och medelstora

företagen samt ökad diversifiering av de areella näringarna. Andra viktiga

uppgifter är att utveckla turism och natur- och kulturmiljöer och lokal

utveckling. Programförslagen väntas leda till ungefar 10 000 nya

arbetstillfällen.

Varje område skall ha en beslutsgrupp, med undantag för

Västerbotten/Gävleborg/Dalama, där det kommer att finnas två besluts-

grupper. Genomförandet av programmen följs av fem övervakningskom-

mittéer. Såväl beslutsgrupper som övervakningskommittéer beräknas börja

arbeta under våren 1996.

19.2.6 Mål 6

Mål 6 berör 43 kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Västemorrlands,

Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Området täcker

halva Sveriges yta och omfattar 5 procent av landets befolkning. Den

ekonomiska ramen från strukturfonderna är 252 miljoner ecu för perioden

1995-1999. Svenska offentliga finansiärer bidrar med lika mycket. Härtill

kommer privat finansiering. Gemenskapsinitiativ i mål 6-området som

bl.a. Interreg och LEADER omfattar 28 miljoner ecu från struktur-

fonderna och lika mycket från svenska offentliga finansiärer.

Förslag till utvecklingsprogram för mål 6 lämnades till kommissionen

i slutet av april 1995. Under sommaren förhandlade regeringen och

kommissionen om den slutliga utformningen av programmet, som var

färdigt att undertecknas i böljan av november. Detta gjordes i Kiruna av

127

den kommissionär som är ansvarig för regionalpolitiken, Monika Wulf- Skr. 1995/96:190

Mathies.

Programmet består av fem insatsområden; företagsutveckling, kompe-

tensutveckling, jordbruk/fiske/naturresurser, lokal utveckling samt samisk

utveckling. Tyngdpunkten i programmet ligger på företagsutveckling med

inriktning på små och medelstora företag och turistsektom. Kompetens-

utveckling och lokal utveckling är andra viktiga områden. Insatserna inom

ramen för programmet förväntas resultera i ca 9 000 nya eller bibehållna

arbetstillfällen.

Den formella organisationen för genomförandet av mål 6-programmet

består av en övervakningskommitté, sju länsvisa beslutsgrupper och en

beslutsgrupp för gemensamma frågor, som omfattar hela mål 6-regionen.

Under 1995 utsåg regeringen ledamöter till de länsvisa beslutsgrupperna.

Övervakningskommittén höll sitt första möte den 19 december, då den

preliminärt fastställde den länsvisa fördelningen av medel för åren 1995

och 1996.

19.3 Gemenskapsinitiativ

Gemenskapsinitiativen infördes 1988, som ett komplement till EG:s

övriga strukturpolitik. Syftet är att genom utvecklingsprojekt stärka ett

europeiskt, transnationellt och regionalpolitiskt samarbete.

Underprogramperioden 1994-99 finns 13 gemenskapsinitiativ, för vilka

totalt 9 procent av strukturfondsmedlen har avsatts. Sverige har tilldelats

ca 128 miljoner ecu till gemenskapsinitiativen utanför mål 6-området för

perioden. Till detta kommer nationell medfmansiering, såväl offentlig som

privat.

Följande gemenskapsinitiativ är aktuella för Sveriges del:

- Interreg II; syftar till att öka det gränsregionala samarbetet

- Leader II; syftar till att, genom lokal mobilisering, skapa förut-

sättningar för en positiv landsbygdsutveckling

- Employment; syftar till att öka möjligheterna till arbete för handikap-

pade, utsatta grupper och ungdomar samt till att öka jämställdheten

på arbetsmarknaden

- Adapt; syftar till att stärka de anställdas förmåga att klara av

strukturförändringar och påskynda tillkomsten av nya jobb

- Konver; syftar till att bidra till ekonomisk utveckling, bl.a. genom

utveckling av näringslivet, i regioner som är starkt beroende av

försvarssektom

- SME; syftar till att utveckla småföretagandet, genom bl.a. marknads-

utveckling, användning av ny teknik och utveckling av miljöstrategier

- URBAN; syftar till att finna lösningar på problem av bl.a. ekonomisk,

social och miljömässig karaktär i storstadsområden

- PESCA; syftar till att, genom olika insatser för fiskenäringen,

underlätta hanteringen av de sociala och ekonomiska konsekvenserna

som krisen inom fiskenäringen ger upphov till.

128

Under hösten 1995 överlämnade regeringen till kommissionen program- Skr. 1995/96:190

förslag för samtliga initiativ, med undantag för KONVER som över-

lämnas i början av 1996. Kommissionen har i december 1995 godkänt

operativa program för Employment och Adapt. Beslut om övriga initiativ

kommer att fattas under det första halvåret 1996.

Försöksverksamhet, pilotprojekt, nätverksbyggande m.m. disponerar 1

procent av strukturfonderna.

20 Utbildning och forskning

20.1 Allmänt

Utbildnings- och forskningspolitiken är enligt Maastrichtfördraget

uteslutande medlemsländernas ansvar. Det stöd till samarbete och utbyte

mellan länderna som fördraget ger utrymme för sker i första hand i

program, som genomförs under fastställda tidsperioder. År 1995 startade

Europeiska unionens fjärde ramprogram för forskning och utveckling och

de tidigare utbildningsprogrammen ersattes av Sokrates för skola och

högre utbildning och Leonardo da Vinci för yrkesutbildning.

Utbildningsministrarna har under året mötts två gånger i rådet, som bl.a.

godkänt särskilda åtgärder för att främja livslångt lärande samt samarbets-

avtal med USA och Kanada. Rådet har också i resolutioner och slutsatser

angivit viktiga områden för erfarenhetsutbyte m.m. i de nya utbildnings-

programmen.

Forskningsministrama har mötts tre gånger och under året fattat beslut

om bl.a. en ökning av medlen till det ljärde ramprogrammet med

anledning av de nya medlemsländernas inträde i EU.

Utbildning, forskning och utveckling har under året fått en alltmer

framträdande roll i Europeiska unionens förbindelser med omvärlden,

liksom i EU:s övergripande arbete för att främja tillväxt och syssel-

sättning. I kampen mot rasism och främlingsfientlighet har utbildning

blivit ett viktigt samarbetsområde.

20.2 Utbildning

20.2.1 Utbildningsprogrammen

Rådet fattade beslut om Leonardoprogrammet i december 1994. En första

uppgift för det franska ordförandeskapet blev att få till stånd underlag för

ett gemensamt beslut av rådet och Europaparlamentet om Sokrates. Efter

förlikning om vissa formella delar av programbeslutet antogs programmet

i mars 1995.

Det första året har i första hand inriktats på insatser för att informera

om de möjligheter som programmen ger till utvecklingsprojekt och

utbyten och att hantera ansökningarna för projekt inom de olika del-

programmen.

Sedan den 1 juli administreras det svenska deltagandet i EU:s olika

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

utbildningsprogram inom skola och yrkesutbildning av Delegationen för Skr. 1995/96:190

genomförande av vissa EU-program inom utbildning och kompetens-

utveckling m.m., medan Högskoleverket ansvarar för program för den

högre utbildningen.

20.2.2 Europeiska året för livslångt lärande

I oktober beslöt rådet och Europaparlamentet att förklara 1996 som det

europeiska året för livslångt lärande. Det kommissionsförslag från 1994

som låg till grund för beslutet hade dock huvudsakligen beretts under de

tyska och franska ordförandeskapen hösten 1994 och våren 1995.

Under det europeiska utbildningsåret kommer EU att stödja kampanjer,

konferenser, projekt och rapporter m.m, som uppmärksammar betydelsen

av en god utbildning och möjligheter till kompetensutveckling i arbetslivet

i ett perspektiv av livslångt lärande.

Förberedelsearbetet påbörjades under hösten. Som stöd för det svenska

genomförandet av temaåret inrättade Utbildningsdepartementet i november

en kommitté med representanter för berörda departement, myndigheter

och organisationer.

20.2.3 Nya initiativ från kommissionen

Utgångspunkten för det europeiska året är de överväganden om utbild-

ningssystemens betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen i

Europa, som kommissionen presenterade 1993 i vitboken om tillväxt,

konkurrenskraft och sysselsättning. I sina slutsatser från mötet i Cannes

i juni 1995 underströk Europeiska rådet vikten av insatser på utbildnings-

området för att främja en tillväxt som skapar nya arbetstillfällen och för

att föra in de unga och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden (se avsnitt

14.1).

Mot denna bakgrund antog kommissionen i november en vitbok om

utbildning för kunskapssamhället, KOM (95) 590 slutlig, som överläm-

nades till Europeiska rådet vid dess möte i Madrid i december. Kommis-

sionen har där förslagit åtgärder inom ramen för befintliga EU-program,

som bl.a. skall syfta till att främja inlärning av nya kunskaper och

färdigheter samt att motverka utslagning från samhälls- och arbetsliv.

En vidare diskussion om centrala utbildningsfrågor på 2000-talet

inleddes i september, då kommissionen tillkallade en s.k. reflektionsgrupp

med experter från medlemsländerna. Gruppens arbete skall vara avslutat

1997.

Under året har en arbetsgrupp utrett produktionsvillkoren för och

användningen av multimedia för utbildningsändamål samt utarbetat förslag

till utvecklingsåtgärder. Gruppen inrättades av kommissionen i mars inom

ramen för de initiativ som beskrivs under avsnitt 20.3.2 nedan. En första

redovisning av arbetsgruppens slutsatser lämnades vid rådsmötet med

utbildningsministrarna i oktober. Sverige föreslog där att kommissionen

skulle stödja en utvidgning av det nordiska skoldatanätet till alla 130

medlemsländer.

I december 1994 lämnade kommissionen ett meddelande till rådet om Skr. 1995/96:190

möjligheter att förbättra systemen för akademiskt, respektive yrkesmässigt

erkännande av examina i syfte att undanröja hinder på detta område för

den fria rörligheten. Kommissionen föreslog bl.a. att ett nätverk skulle

inrättas för informationsutbyte mellan medlemsländerna om frågor som

rör examenserkännanden samt system för kvalitetsutvärdering av

utbildningar i olika länder.

I februari inbjöds medlemsländerna att föra en bred diskussion på

nationell nivå och därefter yttra sig om slutsatser och förslag i med-

delandet. Medlemsländernas yttranden lämnades i juli, och kommissionen

har under hösten med en expertgrupp diskuterat utformningen av ett

slutgiltigt förslag till rådet.

20.2.4 Initiativ från ordförandeländerna

En angelägen fråga för det franska ordförandeskapet var att fa till stånd

åtgärder för att främja språklig mångfald inom EU.

I mars 1995 antog utbildningsministrarna en resolution om ökad kvalitet

och mångfald i språkundervisningen. Resolutionen rekommenderar bl.a.

att alla elever i den obligatoriska skolan far minst två års undervisning i

två eller flera språk, utöver modersmålet, och att man främjar under-

visning även i de mindre EU-språken.

I juni 1995 antog allmänna rådet slutsatser om vikten av att respektera

och bevara den språkliga mångfalden inom unionen och gav samtidigt

kommissionen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att

bevaka EU:s arbete på detta område.

Under det franska ordförandeskapet uppmärksammades också vikten av

kvalitet i yrkesutbildningen i slutsatser som arbetsmarknads- och

socialministrarna antog i maj 1995. Kommissionen fick bl.a. i uppdrag att

främja informationsutbyte mellan medlemsländerna och arbetsmarknadens

parter. Detta kunde ske genom att framhålla goda exempel på samarbete

mellan exempelvis företag och yrkesutbildare i syfte att förbättra

tillgången och efterfrågan på yrkesutbildning samt kvaliteten på de

tjänster som erbjuds.

Under det spanska ordförandeskapet antog utbildningsministrarna i

oktober 1995 en resolution om åtgärder inom utbildningsområdet för att

motverka rasism och främlingsfientlighet. I resolutionen uppmanas

kommissionen att, i samarbete med medlemsländerna, utnyttja de olika

EU-programmen så effektivt som möjligt för sådana åtgärder. Kommis-

sionen uppmanas också att stödja erfarenhetsutbyte om åtgärder för att

främja respekt för kulturell mångfald och för att integrera elever med

olika bakgrund i utbildningssystemen.

Vidare antog utbildningsministrarna slutsatser om betydelsen för

utbildningskvaliteten, av föräldrars, elevers m.fl. medverkan i besluten om

skolans arbete. Rådet enades om att uppmuntra ett informations- och

erfarenhetsutbyte på detta område och uppmanade kommissionen att

främja lämpliga åtgärder inom ramen för Sokratesprogrammet.

Andra frågor som ordförandeländerna prioriterat är vuxenutbildning, ^1

utvärdering av utbildning samt rörlighet för doktorander. Skr. 1995/96:190

Sverige har välkomnat de franska och spanska initiativen, som dock inte

får några bindande konsekvenser.

20.2.5 Internationellt samarbete

Samarbete med de associerade länderna

I enlighet med besluten om Sokrates och Leonardo har de associerade

länderna under året kommit överens med kommissionen om en tidsplan

som innebär att länderna successivt börjar medverka i programmen 1997.

Tidsplanen och andra förutsättningar diskuterades av utbildnings-

ministrarna i EU-ländema och de associerade länderna vid ett första,

informellt möte i samband med rådsmötet den 23 oktober 1995.

Samarbetsavtal

Under hösten 1995 ingicks avtal mellan EU och USA och Kanada om

samarbetsprogram inom den högre utbildningen och yrkesutbildningen.

Beslut om avtalet med USA fattades av utbildningsministrarna i oktober,

och avtalet med Kanada antogs av allmänna rådet i december.

Genom programmen kan institutioner för högre utbildning och

yrkesutbildning i EU-ländema och Nordamerika fa ekonomiskt stöd till

gemensamma projekt och till informationsutbyte. Avtalet med USA

omfattar också Fulbrightstipendier för studier och forskning. Programmen

skall komplettera annat utbildningssamarbete mellan EU:s medlemsländer

och USA och Kanada och syfta till att främja ömsesidig förståelse,

rörlighet och utbyte mellan kontinenterna. De genomförs till att börja med

under perioden 1995-1999.

Utbildningssamarbetet med USA kommer att utökas ytterligare genom

den handlingsplan för utvidgat samarbete som EU och USA antog i

Madrid den 3 december 1995. De gemensamma åtgärder för informations-

utbyte, kontakter och kunskapsöverföring, som överenskommelsen

omfattar, skall syfta till att stärka banden mellan människor på båda sidor

om Atlanten.

Medelhavssamarbetet

Vid Medelhavskonferensen i november enades deltagarna om att

genomföra gemensamma utbildningsprogram och utbyten. Som ett första

steg förstärks Med-Campus-programmet för utbyte med institutioner för

högre utbildning i medelhavsländerna. Utbildningssamarbetet är bl.a.

också tänkt att omfatta yrkesutbildning och teknisk utveckling i utbild-

ning.

132

20.2.6 Övriga utbildningsfrågor Skr. 1995/96:190

År 1995 anslöt sig Sverige till konventionen för Europaskolorna. I Bryssel

har redan två avdelningar inrättats för barn till svenska tjänstemän i EU:s

institutioner.

20.3 Forskning

20.3.1 Fjärde ramprogrammet

Svenskt deltagande

Programverksamheten kom igång under 1995. EU/FoU-rådet har tagit

fram preliminära data från de första ansökningsomgångarna. Enligt dessa

uppgifter blir det ett mycket gynnsamt utfall för Sverige med ett starkt

ökat svenskt deltagande i jämförelse med det andra och tredje ram-

programmet. Svenska forskare och företag deltar i ca 20 procent av de

hittills godkända ansökningarna. Det är framför allt inom programmen för

bioteknologi, miljö och i standardiseringsprogrammet som det svenska

deltagandet är mycket omfattande. Utvecklingen har också varit gynnsam

inom livsmedels-, transport- och marinvetenskapsprogrammen.

Ökning av budgeten

När EES-avtalet trädde i kraft fick Sverige möjlighet att till fullo delta i

EU:s programverksamhet, och för detta betalade Sverige, i likhet med

övriga EES-länder, en avgift till EU. Sedan Sverige blivit medlem i EU

ingår avgiften för forskningsprogrammen i medlemskapsavgiften.

I och med Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i unionen har

ramen för gemenskapens budget, ökat med cirka 7 procent. I beslutet om

det fjärde ramprogrammet, som fattades i april 1994, ingick inte EES-

ländemas bidrag. Detta innebar att budgeten för ramprogrammet, efter de

nya medlemsländernas anslutning, således borde räknas upp med en

liknande procentsats.

Vid forskningsrådsmötet i oktober 1995 fattades därför ett beslut om att

budgeten för det fjärde ramprogrammet skulle räknas upp med 6,5

procent.

20.3.2 Tillägg till det fjärde ramprogrammet

I beslutet om det fjärde ramprogrammet ingick en möjlighet att öka

ramprogrammets budget med ca 700 miljoner ecu. En värdering av hur

ramprogrammet bidragit till att öka EU-industrins konkurrenskraft skall

bl.a. ligga till grund för eventuell tilläggsbudget.

Under våren 1995 tillsatte kommissionären Edith Cresson, ansvarig för

forskning, i samarbete med kommissionären Martin Bangemann, ansvarig

för industri, telekommunikation och IT och kommissionären Neil

Kinnock, ansvarig för transport, ett antal interna arbetsgrupper inom

kommissionen. Dessa har till uppgift att utarbeta förslag till projekt som,

i samverkan med redan existerande projektverksamhet inom det fjärde Skr. 1995/96:190

ramprogrammet, kan genomföras med de medel som eventuellt kommer

att tillföras forskningssamarbetet.

De arbetsgrupper som hittills har bildats är följande:

- den nya generationens flyg

- multimedia i utbildning

- morgondagens bil

- vacciner och virussjukdomar

- tåg och järn vägssystem i framtiden

- intermodala transporter

- marina system i framtiden

Under 1995 har arbetet inom grupperna pågått med stor intensitet.

Kommissionen planerar att lägga fram ett förslag våren 1996.

20.3.3 Internationellt samarbete

Gemensam strategi för det internationella samarbetet inom forskning

och vetenskap

Vid rådsmötet i oktober presenterade kommissionen ett förslag till

riktlinjer för en strategi för det internationella samarbetet inom forskning

och teknisk utveckling. I dokumentet, KOM (95) 489 slutlig, föreslås att

Europeiska unionen bör observera följande övergripande mål och principer

för det internationella FoU-samarbetet:

- att stärka Europas konkurrensförmåga och utveckla teknologi för

framtida marknader

- att utveckla partnerskap inom forskning och teknik med EU:s grann-

länder

- att ta sin del av ansvaret och bedriva FoU-verksamhet för att lösa 2000-

talets stora problem

- att främja FoU-verksamhet som gynnar en hållbar tillväxt i utvecklings-

länderna

- att dela med sig av information inom forskning och teknik och bidra till

storforskningsprojekt och spjutspetsteknologi

Rådet kommer att slutföra beredningen av förslaget under 1996.

Samarbetsavtal

Under 1995 har kommissionen, på uppdrag av medlemsstaterna, för-

handlat om samarbetsavtal med Israel, Schweiz och Kanada. För Israels

del innebär avtalet att landet kan delta i aktiviteterna inom det fjärde

ramprogrammet på i princip samma sätt som EES-ländema. Kommis-

sionen har också inlett ett arbete om avtal med Sydafrika.

134

Medelhavssamarbetet

I anslutning till Medelhavskonferensen i november 1995 sammanträdde

för första gången den uppföljningsgrupp som etablerats för samarbetet

inom forskningsområdet. Vid mötet framkom behovet av en dialog och

ett informationsutbyte internt mellan medelhavsländerna utanför unionen.

Under våren 1996 kommer detta samarbete att utvecklas.

Samarbetet med de associerade länderna

Samarbetet med Öst- och Centraleuropa intensifierades under 1995. Vid

rådsmötet i juni 1995 utbytte ministrarna från EU och de associerade

länderna information om det hittillsvarande forskningssamarbetet. Man

klargjorde bl.a. att länderna kan delta i aktiviteterna inom ramen för det

fjärde ramprogrammet.

Rådets kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning (CREST)

tillsatte under hösten en ad-hoc grupp som har i uppgift att utarbeta ett

förslag till hur de associerade länderna mer praktiskt skall kunna knytas

till EU:s forskningssamarbete.

20.3.4 Samarbete inom fusionsforskning

Vid forskningsministermötet i oktober 1995 diskuterades det stora

internationella samarbetsprojektet på fusionsforskningsområdet mellan EU,

USA, Japan och Ryssland och det pågående utvecklingsarbetet för en

kommande försöksreaktor ITER (International thermonuclear experimental

reactor). Rådet antog ett antal slutsatser som ledning för kommissionens

agerande vid mötet i ITER:s styrelse i december 1995.

I förberedelserna till ministermötet framförde Sverige följande

synpunkter, vilka också vann gehör. Med hänsyn till de mycket stora

kostnaderna och det utdragna tidsperspektivet för ett kommande projekt,

till att det för närvarande råder osäkerheter kring de andra parternas

möjligheter att delta i finansieringen och till att det finns en risk för att

en alltför stor och ensidig satsning på fusionsforskning kan tränga undan

andra viktiga forskningsfält på energiområdet, är behovet stort av en

extern bedömning av ITER-projektet. Enighet nåddes om att den externa

bedömning, som enligt planerna skall komma till stånd, skall utföras av

oberoende experter och omfatta alla aspekter av projektet, såväl veten-

skapliga, tekniska, miljömässiga som socioekonomiska.

20.3.5 Övriga forskningsfrågor

Årsrapport

År 1995 lade kommissionen för första gången fram en årsrapport för

Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling.

Årsrapporten har tillkommit genom en förändring av artikel 130p i

Skr. 1995/96:190

135

Maastrichtfördraget. Skr.

Årsrapporten, som avser 1994, presenterades för ministrarna vid

rådsmötet i oktober 1995. I rapporten förs fram att samarbetet inom

forskning och vetenskap fungerar tillfredsställande. Rapporten kommer att

ytterligare beredas av rådets organ.

INTAS

År 1993 bildades INTAS, en särskild stiftelse för att kanalisera stödet till

forskning och forskare från f.d. Sovjetunionen. Finansieringen står

kommissionen till största delen för. Under 1995 behandlade ministrarna

frågan om ett fortsatt mandat för INTAS. Man enades om att mandatet

utsträcks till 1998, men att förutsättningarna för verksamheten förändras

något. Bland annat förstärks kommissionens roll i besluten om projekten.

21 Kultur och medier

21.1 Allmänt om kultur och medier

EU:s rådsarbete under år 1995 har på kulturområdet präglats av planering

för kulturella satsningar i enlighet med den i Maastrichtfördraget

beslutade kulturartikeln 128. Inom medieområdet har beslut fattats om

fortsatta och utökade satsningar. Vidare har olika direktiv som berör

medieområdet - framförallt det s.k. TV direktivet - varit under behand-

ling.

Rådet har tagit initiativ till studier och utvecklingsarbete i frågor av

gemensamt intresse för medlemsländerna. Sverige har i EU:s rådsarbete

i kultur- och mediefrågor lyft fram följande aspekter:

- slå vakt om den kulturella mångfalden och varje medlemslands

suveränitet inom kulturområdet i enlighet med artikel 128

- hävda de små språkens intresse vid utformningen av kulturprogram

- beakta noggrant barns och ungdomars villkor vid utformningen av

direktiv och stödprogram

- verka för ökad öppenhet och insyn i administrationen av stöd-

programmen

- prioritera positiva stödåtgärder framför regleringar

21.2 Kulturprogram

Kalejdoskop

Kalejdoskop, programmet för stöd till konstnärliga och kulturella

aktiviteter, startade som ett pilotprojekt inom kommissionen 1990. Ett

förslag från kommissionen lades fram 1994 om att permanenta program-

met, och detta har under 1995 diskuterats i rådet.

Vid ministerrådets möte den 21 juni 1995 antogs en gemensam

ståndpunkt efter relativt besvärliga förhandlingar. Denna avvek från

1995/96:190

136

kommissionens förslag på två viktiga punkter. Dels ansåg rådet att Skr. 1995/96:190

programmets varaktighet skulle bestämmas till tre år i stället för de av

kommissionen föreslagna fem åren. Dels beslöt rådet att programmets

budget skulle vara 26,5 miljoner ecu för de tre åren i stället för föreslagna

68 miljoner ecu för de fem åren. Sverige har stött detta förslag.

Artikel 128 föreskriver att medbestämmandeproceduren används, därför

måste parlamentet godkänna rådets beslut. Frågan om Kalejdoskop

hänsköts till förlikningskommittén, eftersom det rådde oenighet mellan

rådet och parlamentet i fråga om bl.a. programmets budget, varaktighet

och styrning. En överenskommelse, som i huvudsak överensstämde med

rådets ståndpunkt, nåddes i början av 1996.

Tre svenska ansökningar erhöll stöd från 1995 års pilotprojekt.

Ariane

Sedan 1989 har ett pilotprojekt drivits inom kommissionen för att stödja

spridningen av litterära och dramatiska verk samt referensverk genom

översättning och vidareutbildning av översättare. Under 1995 var

målsättningen att en gemensam ståndpunkt skulle uppnås för att göra detta

projekt, som skall kallas Ariane, permanent.

Vid rådsmötet i juni lyckades man dock inte uppnå en gemensam

ståndpunkt eftersom en av medlemsstaterna ifrågasatte behovet av ett

sådant program. Förslaget har därefter vilat. Vissa öppningar markerades

under december månad, vilket gör det möjligt för ministerrådet att under

1996 åter ta upp frågan. Sverige har hela tiden stött Ariane och poängterat

vikten av detta program i synnerhet för de små språkområdena inom

Europeiska unionen.

Från 1995 års pilotprojekt erhöll ett svenskt förlag stöd för översättning

till svenska medan två utländska förlag erhöll stöd för översättning av

sammanlagt tre svenska författare.

Raphael

Inom EU har under året pågått förhandlingar om att i enlighet med artikel

128 inrätta ett program för insatser för det europeiska kulturarvet, men en

överenskommelse om programmet har ännu inte träffats, främst beroende

på skilda uppfattningar om programmets budget. Detta s.k. Raphael-

program, som är tänkt att löpa under en femårsperiod, innehåller bl.a. stöd

till europeiska ”kulturarvslaboratorier”, nya tjänster och tekniker,

nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte, samarbete med tredje land samt

åtgärder för att förbättra medborgarnas tillgång till kulturarvet.

Kommissionen har sedan 1988 drivit pilotprojekt till stöd för res-

taurering och bevarande av kulturarv. Detta år har temat varit religiösa

minnesmärken och byggnader. En svensk ansökan, Skogskyrkogården i

Stockholm, erhöll stöd.

137

21.3 Medieprogram m.m.

MEDIA II

EU:s kulturministrar enades den 21 juni 1995 om principerna för en

fortsättning på det program - MEDIA - för utveckling av europeisk

audiovisuell industri som löpt sedan 1991. Det slutliga beslutet fattades

den 20 november 1995. 310 miljoner ecu kommer att fördelas i stöd till

den europeiska TV-, film- och videoindustrin under åren 1996-2000 (se

avsnitt 14.1.9).

Sverige ser positivt på att MEDIA-programmet far fortsätta med ökade

resurser. MEDIA II skall stärka den europeiska konkurrenskraften på det

audiovisuella området. Vid fördelningen av stöd ska EU, på bland annat

svenskt initiativ, ta särskild hänsyn till att länder där mindre spridda språk

talas kan utveckla sin audiovisuella produktion.

Garantifond

Kommissionen har lagt fram ett förslag till garantifond för stöd till

europeisk audiovisuell produktion. Fondens kapital föreslås bli 200

miljoner ecu varav EU-budgeten skall täcka 90 miljoner ecu och den

finansiella marknaden resterande 110 miljoner ecu. Fonden skall

komplettera MEDIA Il-programmet. Garantifonden föreslås handhas av

den Europeiska investeringsfonden (EIF) (se avsnitt 14.1.9).

21.4 Direktiv

Det direktiv som brukar kallas ”TV utan gränser”, 89/552/EEG. trädde i

kraft 1989 och syftar till att säkerställa fri rörlighet för TV-sändningar.

Enligt direktivet skall det medlemsland som svarar för en viss sändning

se till att denna följer landets lagar, och att den uppfyller minimireglerna

i direktivet. Mottagande länder skall säkerställa fri mottagning och inte

hindra vidaresändning av TV-program från andra medlemsländer.

Direktivet innehåller regler om europeiska programkvoter, reklam och

sponsring, skydd för barn och ungdom samt rättelse av felaktiga

sakuppgifter.

Kommissionen har sett över direktivet och lagt fram förslag om

ändringar. Förslaget innebär bl.a. att jurisdiktionreglema förtydligas, att

reglerna om europeiska programkvoter blir mer tvingande samt att det

införs särskilda regler om försäljningsprogram i TV.

Efter mycket ingående diskussioner, där framför allt frågan om de

europeiska programkvotema har visat sig vara kontroversiell, nåddes en

politisk principuppgörelse vid ett kulturministermöte den 20 november

1995. Överenskommelsen innebär att kvotsystemet behålls oförändrat,

men att det skall ses över efter fem år. En kontaktkommitté skall

upprättas för att underlätta tillämpningen av direktivet. Vid mötet

meddelades att kommissionen, på svenskt initiativ, avser att genomföra en

studie om barn och TV-reklam.

Skr. 1995/96:190

138

Beslut om en gemensam ståndpunkt har inte kunnat fattas under 1995 Skr. 1995/96:190

eftersom parlamentets yttrande över kommissionens forslag ännu inte

förelegat.

Det s.k. TV-standarddirektivet, 95/47/EG, om tillämpning av standarder

för sändning av televisionssignaler) trädde i kraft den 23 november 1995.

Direktivet omfattar avancerade televisionstjänster såsom bredbilds-TV,

högupplösnings-TV och digital TV och innehåller föreskrifter om

bildformat, sändningssystem, avkodningsutrustning, TV-mottagare,

kabelsändningar och tillträdeskontroll.

Kommissionen har lagt fram förslag till tekniska förändringar av

direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts

bort från en medlemsstats territorium.

21.5 Övriga frågor

Bland de frågor där EU under 1995 har tagit initiativ till studier och

utvecklingsarbete kan särskilt nämnas:

- kulturstatistikfrågor (rådsresolution om arbete för ökad jämförbarhet

mellan medlemsländerna och bättre utnyttjande av gemensamma

statistikresurser samt för klarläggande av relationen mellan kultur och

ekonomi)

- kultur och multimediafrågor (rådsresolution om inrättande av arbets-

grupp för studium av dessa frågor)

- bokpriser (rapport från kommissionen)

I rådets eller kommissionens regi har expertkonferenser hållits dels i

ovanstående frågor, dels i andra frågor som teater- och musikliv, museer,

kultur och turism.

Kontakterna med de central- och östeuropeiska länderna har intensi-

fierats. En rådsresolution har antagits med syfte att bistå dessa länder med

uppbyggnadsarbete inom kultur- och mediesektom samt att ge nämnda

länder ökade möjligheter till deltagande i EU:s verksamhet inom kultur-

och medieområdet.

22 Miljöfrågor

22.1 Allmänt om EG:s miljöarbete

Miljön infördes som ett eget politikområde i Romfördraget först genom

enhetsakten år 1987. Miljöns roll i EU stärktes ytterligare genom

Maastrichtfördraget. Rättsakter som avser miljöfrågor började dock antas

långt tidigare, och det finns nu mer än 200 rättsakter som avser miljön.

Av stor betydelse är de handlingsprogram på miljöområdet som sedan

1972 presenterats av kommissionen och därefter behandlats av rådet. Det

nuvarande handlingsprogrammet från år 1992 löper fram till sekelskiftet.

Programmet är bl.a. viktigt för kommissionens prioriteringar av vilka 139

förslag som skall lämnas till rådet.

Under 1995 har fyra möten med miljöministrarna hållits i rådet. Vidare Skr. 1995/96:190

har både det franska och det spanska ordförandeskapet hållit informella

ministermöten om allmänna miljöfrågor och om planfrågor. Rådet har

fattat beslut om en gemensam ståndpunkt i flera viktiga frågor, bl.a. om

det nya direktivet om integrerad tillståndsprövning av miljöfarliga

verksamheter och ramdirektivet om luftkvalitet. I övrigt har förberedelser

infor internationella förhandlingar tagit upp en stor del av rådets arbete.

Kommissionen har under året lämnat några förslag till rättsakter till

rådet. De viktigaste är en ny förordning om ekonomiskt stöd på miljö-

området (LIFE), ett nytt direktiv om utsläppskrav for arbetsfordon och

ändringar i förordningen om avfallstransporter.

22.2 Den svenska strategin för miljöarbetet

Det svenska miljöpolitiska arbetet i EU grundar sig på den strategi som

regeringen i mars 1995 redovisade för riksdagen (skr. 1994/95:167).

Huvuduppgiften är att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling i Europa

i linje med slutsatserna från Riokonferensen. Regeringen redovisar i

skrivelsen fyra prioriterade sakområden som ligger till grund för det

svenska miljöarbetet i EU:

- kampen mot försurning och klimatförändringar

- arbetet för kretsloppsanpassning

- en höjd ambitionsnivå när det gäller kemikaliekontroll och minskad

användning av bekämpningsmedel

- bevarande av biologisk mångfald

I det följande ges en kortfattad redogörelse för miljöarbetet i EU år 1995

med betoning på de prioriterade områdena.

22.3 Utvecklingen på de prioriterade områdena

22.3.1 Försurning och klimatpåverkan

Någon samlad politik för att komma till rätta med problemen med

försurning av mark och vatten har tidigare inte funnits inom EU. Sverige

begärde därför vid miljörådsmötet i mars 1995 att kommissionen skulle

utarbeta en särskild strategi mot försurning. Begäran mottogs positivt, och

kommissionen har arbetat med frågan under året med bistånd från svensk

expertis. Vid ministermötet i december presenterade kommissionen en

rapport om läget på försumingsområdet. I denna konstateras bl.a. att

nuvarande och planerade åtgärder på EU-nivå och nationell nivå inte är

tillräckliga för att nå slutmålet, som enligt EG:s femte miljöhandlings-

program är att inte överskrida de kritiska belastningsgränserna. För att nå

detta mål krävs ytterligare åtgärder och en samordning med arbetet i

konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Rådet

instämde i kommissionens slutsatser och uppmanade kommissionen att

identifiera de ytterligare åtgärder som behövs för att nå slutmålet och att

lägga fram en genomarbetad strategi om försurning snarast möjligt och Skr. 1995/96:190

senast före utgången av första halvåret 1997.

EU har under 1995 fattat flera viktiga beslut som rör begränsningen av

luftföroreningar. Vid miljörådsmötet i juni fattades beslut om en

gemensam ståndpunkt om kommissionens förslag, KOM (94) 109 slutlig,

till ramdirektiv om luftkvalitet. Avsikten med direktivet är att skapa en

sammanhållen strategi, byggd på gemensamma principer för utarbetandet

av luftkvalitetsnormer för olika luftföroreningar. Direktivet innehåller en

tidtabell för kommissionens arbete med de olika föroreningarna. Förslag

till gränsvärden för en första grupp av ämnen ska läggas fram i slutet av

1996. Efter förslag från Sverige beslöts vid ministermötet om en snabbare

tidtabell än som ursprungligen planerades när det gäller gränsvärden för

bensen och koloxid.

Vid mötet i juni beslutade miljöministrarna också om en gemensam

ståndpunkt om förslaget till direktiv om tillståndsprövning av industri-

anläggningar (det s.k. IPPC-direktivet, Integrated Pollution Prevention and

Control, KOM (93) 575 slutlig). Direktivet innebär krav på en integrerad

prövning av utsläpp till luft, mark och vatten från miljöfarliga verksam-

heter, i huvudsak liknande den som görs i Sverige enligt miljöskyddslagen

(1969:387). Direktivet är en viktig utveckling av de gemensamma

miljöreglema, som hittills inriktats på separata regelsystem för förorening

av luft, mark och vatten. Det far inga stora konsekvenser för Sverige, men

medför att nya prövningssystem måste byggas upp i flera medlemsstater.

Sverige bidrog till en utveckling av direktivtexten bl.a. vad avser vikten

av att ta hänsyn till avfallsfrågor vid tillståndsprövningen och att beakta

gränsöverskridande utsläpp.

Vid miljöministermötet i oktober fattades en gemensam ståndpunkt om

kommissionens förslag, KOM (94) 559 slutlig, till ändring av direktiv

88/77/EEG om utsläpp av avgaser från tunga fordon. Ändringen innebär

en lindring av det tidigare beslutade gränsvärdet för partikelutsläpp från

vissa av fordonen i denna kategori. Sverige motsatte sig ändringen och

åberopade att det finns tillgänglig teknik för att uppfylla det strängare

gränsvärdet. Ändringen enligt den gemensamma ståndpunkten blev dock

mer begränsad än vad som från början hade föreslagits av kommissionen.

Vid ministermötet i december fattades en gemensam ståndpunkt om

kommissionens förslag, KOM (94) 558 slutlig, om ändring av direktiv

70/220/EEG om utsläpp av avgaser från lätta fordon. Beslutet innebär att

nya avgaskrav för lätta lastbilar och bussar införs med början år 1997. De

gränvärden som beslutades av rådet var strängare än de som föreslagits

av kommissionen.

Ett omfattande arbete pågår nu i kommissionen med att utarbeta förslag

till en ny generation avgaskrav, som skall börja tillämpas kring sekel-

skiftet. Sverige har under året aktivt deltagit i detta arbete och har bl.a.

bidragit med underlag för utvecklingen av ett gemensamt system, enligt

svensk modell, för ett tillverkaransvar för avgasreningen. Vidare pågår ett

arbete med att väsentligt skärpa EU:s krav på drivmedlens miljö-

egenskaper. Detta är ett område där erfarenheter i Sverige med miljö-

klassad diesel och bensin gett värdefulla bidrag till kommissionens arbete. 141

När det gäller klimatfrågan presenterade kommissionen i maj 1995 ett

nytt förslag om en gemensam energi- och koldioxidskatt. Arbetet med Skr. 1995/96:190

detta förslag pågår i rådet. Sverige har en pådrivande roll, men det har

hittills inte varit möjligt att nå en gemensam ståndpunkt om en obliga-

torisk, enhetlig, energibeskattning. Rådet har också vid flera tillfällen

arbetat med frågan om EU:s samlade ståndpunkt i det fortsatta förhand-

lingsarbetet inom klimatkonventionen.

22.3.2 Kemikalier och bekämpningsmedel

Sverige uppnådde i medlemskapsförhandlingama fyraåriga övergångs-

lösningar för de direktiv som rör bl.a. klassificering och märkning av

farliga ämnen och preparat samt begränsning av saluförande och

användning av farliga ämnen (begränsningsdirektivet). Vid miljörådsmötet

i mars 1995 lovade kommissionen att påbörja den översyn av EG-

lagstiftningen på dessa områden, som skall ske enligt anslutningsfördraget.

Enligt kommissionen är en utgångspunkt for översynen att inget medlems-

land skall behöva sänka sina krav. Arbetet har påbörjats i expertgrupper

under kommissionen. Vid rådsmötet i december togs frågan upp på nytt

av de nya medlemsländerna. Kommissionen presenterade då en läges-

rapport om det pågående arbetet i expertgrupper m.m.

I slutet av 1994 ändrades begränsningsdirektivet och nya regler infördes

om användning av kreosot för träimpregnering genom direktiv 94/60/EG.

Ändringen beslutades så sent att de nya reglerna inte kom att omfattas av

medlemskapsförhandlingama, men Sverige framförde i samband med

förhandlingarna kritik mot de regler som var på väg att antas. De

existerande svenska bestämmelserna innebär på några punkter strängare

restriktioner för användning av kreosot än vad som följer av direktivet.

Med hänsyn bl.a. till vad som är känt om hälsoriskerna med kreosot

beslöt regeringen i december 1995 att anmäla till kommissionen, i

enlighet med artikel 100a.4 i Romfördraget, att man avser att fortsätta att

tillämpa nu gällande nationella bestämmelser om kreosot. Anmälningar

med motsvarande innehåll har lämnats av flera andra medlemsländer.

I övrigt behandlades vid flera rådsmöten kommissionens förslag, KOM

(93) 351 slutlig och KOM (95) 387 slutlig, om ett direktiv om saluförande

av bekämpningsmedel (biocider). Enligt direktivförslaget skall ett

godkännande av ett medel i en medlemsstat i princip gälla även i de andra

staterna. En s.k. jämförande utvärdering av ett medel, i enlighet med den

svenska substitutionsprincipen, skall enligt förslaget göras innan medlet

godkänns. Beslut om direktivförslaget väntas först under 1996.

22.3.3 Kretsloppsanpassning

Efter ett nordiskt initiativ enades EU:s miljöministrar vid miljörådsmötet

i juni om att det principbeslut som fattats av Baselkonventionens parter

om att förbjuda avfallstransporter till länder utanför OECD i sin helhet

bör tas in i konventionstexten. EU-linjen blev framgångsrik vid det möte

med Baselkonventionens parter som ägde rum i september, och EU:s 142

miljöministrar enades därefter vid ministermötet i oktober om att

principbeslutet också skall tas in i EG:s förordning (EEG) nr 259/93 om Skr. 1995/96:190

övervakning och kontroll av avfallstransporter. Förbudet mot avfallsexport

gäller omedelbart för avfall för deponering, och fr.o.m den 1 januari 1998

när det gäller avfall för återvinning. Beslut om en gemensam ståndpunkt

fattades också om kommissionens förslag, KOM (91) 102 slutlig, till

direktiv om miljökrav för avfallsdeponier. Ett principbeslut om en

gemensam ståndpunkt hade fattats redan år 1994, men rådet ansåg att den

rättsliga grunden för direktivet borde vara artikel 130s i stället för artikel

100a i Romfördraget. Detta medförde i sin tur att parlamentet måste höras

en extra gång.

I kommissionens expertgrupper pågår ett arbete för att utveckla

gemenskapens avfallstrategi. De svenska insatserna under året har

koncenterats till att utveckla producentansvaret i EG-reglema.

22.3.4 Biologisk mångfald och naturvård

Efter ett långvarigt arbete fattades i juni beslut om en gemensam

ståndpunkt om kommissionens förslag, KOM (93) 599 slutlig, beträf-

fande en ny CITES-förordning, som beräknas träda i kraft den 1 janauri

1997. Förordningen kommer att förbättra tillämpningen i EU av konven-

tionen om internationell handel med vilda djur och växter (Convention on

International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora -

CITES). Förordningens regler utgör minimiregler och ger medlemsstaterna

möjlighet att vidta strängare skyddsåtgärder.

Sverige deltog mycket aktivt i arbetet med att uppnå en gemensam

ståndpunkt för EU inför höstens möte med parterna i konventionen om

biologisk mångfald. Resultatet av konventionsmötet blev också positivt,

främst genom att man kunde enas om att inleda förhandlingar om ett

protokoll om biosäkerhet med fokus på bl.a. handel med genetiskt

modifierade organismer. Vid rådsmötet i december enades man om att

begära en gemenskapsstrategi för biologisk mångfald från kommissionen

tidigt under år 1997.

Sverige har under året delredovisat de områden som skall ingå i ett

sammanhängande nät av skyddsvärda naturområden i Europa (Natura

2000). Sverige har också understrukit behovet av att stödja naturvården

i de central- och östeuropeiska länderna.

22.4 Övriga frågor

22.4.1 Miljökonsekvensbeskrivningar

Vid rådsmötet i december 1995 fattades beslut om en gemensam

ståndpunkt om kommissionens förslag till ändring av direktiv 85/337/EEG

om miljökonsekvensbeskrivningar. Genom ändringen kommer kraven att

höjas på medlemsstaternas regler om urval (screening) av vilka projekt i

bilaga 2 till direktivet som skall miljökonsekvensbeskrivas (för projekt i

bilaga 1 skall en sådan beskrivning alltid göras). Antalet projekt som

räknas upp i bilagorna utökas kraftigt. Ändringarna syftar också till att

uppnå en anpassning till reglerna i Esbo-konventionen om miljö- Skr. 1995/96:190

konsekvenbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang.

22.4.2 LIFE och gemensamma miljöprojekt

Miljöfonden LIFE skall bidra till utveckling och genomförande av

gemenskapens miljöpolitik. Under året fastställdes en gemensam

ståndpunkt med anledning av kommissionens förslag, KOM (95) 135

slutlig, till en ny LIFE-förordning, som skall gälla från och med 1996 och

fram till sekelskiftet. Sverige och flertalet medlemsstater förordade en

större budgetram (600 miljoner ecu) för stödet än vad som föreslagits av

kommissionen. Man enades om en kompromiss som innnebär att budgeten

fastställs till 450 miljoner ecu men att en översyn skall göras efter två år.

Bland de förberedande åtgärder som berättigar till stöd ingår bl.a. åtgärder

mot försurning, vilket hade föreslagits av Sverige.

Under året har kommissionen i samarbete med medlemsländerna

utarbetat förslag till hur gemensamma miljöprojekt skulle kunna genom-

föras av flera medlemsländer tillsammans, s.k. Joint Environmental

Projects (JEPS). Syftet är att projekten skall förstärka gemensamma och

mer koordinerade investeringar i infrastruktur på vatten- och avfalls-

områdena, bidra till kostnadseffektivitet samt stimulera till utveckling och

användning av ny teknik.

22.4.3 Räddningstjänst, farlig industriell verksamhet

På räddningstjänstområdet, som är en del av det internationella miljö- och

transportsamarbetet, pågår ett omfattande samarbete. Det avser bl.a.

industri-, kemikalie- eller miljöolyckor och transport av farligt gods (se

avsnitt 12.6).

Vid miljörådsmötet i juni beslutades om en gemensam ståndpunkt om

det direktiv som skall ersätta det tidigare s.k. Seveso-direktivet om

industriolyckor, direktiv 82/501/EEG. Det nya direktivet kommer att

innebära en mer långtgående harmonisering av åtgärderna för att

förebygga allvarliga olyckor i verksamheter som hanterar farliga ämnen.

Direktivet ställer krav på åtgärder för att begränsa följderna för män-

niskor, miljö och egendom av en eventuell olycka och omfattar hela

hanteringen inom industrin, inte bara tillverkning och lagring som

tidigare. Sverige fick i slutbehandlingen gehör för att myndigheternas

information skall hållas tillgänglig för allmänheten i syfte att uppnå

största möjlig öppenhet och att kommissionen ges i uppdrag att genom-

föra en grundlig översyn av vilka tröskelvärden för miljöfarliga ämnen

som bör tillämpas.

Behandlingen av ett kommissionsförslag om inrättandet av ett hand-

lingsprogram rörande gemenskapsåtgärder för främjande av räddnings-

tjänst (Civil Protection) har påbörjats under året.

144

22.4.4

Kärnsäkerhet och strålskydd

Under året bedrivs ett intensivt arbete i rådets arbetsgrupp för att nå

enighet om kommissionens förslag, KOM (94) 298 slutlig, till grundläg-

gande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagares och allmänhetens hälsa

mot de faror som kan orsakas av joniserande strålning. 1 december kunde

man konstatera att det förelåg enhälligt stöd för en gemensam ståndpunkt

om direktivförslaget.

Under året avslutades också förhandlingarna med USA om ett sam-

arbetsavtal på kämenergiområdet.

23 Konsumentfrågor

23.1 Allmänt

Konsumentpolitiken inom EU har ännu inte samma tradition och

betydelse som i Sverige. Intresset för konsumentfrågor växer dock, vilket

belyses av några viktiga förändringar inom konsumentområdet som skett

under 1995. Bland annat har enheten för konsumentfrågor inom kommis-

sionen, Consumer Policy Service, omvandlats till ett eget general-

direktorat, GD XXIV. Vidare har kommissionens rådgivande organ i

frågor av konsumentintresse, Consumer Consultative Council, ombildats

till Consumer Committee, som avses bli mer flexibel och effektiv än sin

föregångare.

Två konsumentministerrådsmöten ägde rum under året.

Inför EU:s regeringskonferens har synpunkter och idéer till ändringar

i Romfördraget, vilka Sverige avser att driva under konferensen, tagits

fram. Ändringarna syftar till att stärka och bredda den rättsliga grunden

för en gemensam europeisk konsumentpolitik. Det bör klart framgå av

fördraget att det är ett mål för unionen att främja konsumentintresset.

23.2 Viktigare direktiv och resolutioner

Under år 1995 har ett direktivförslag, KOM (95) 276 slutlig, om

prisinformation till konsumenter varit föremål för behandling. Sverige har

drivit frågan om jämförpriser och är tillfreds med det innehåll som

direktivet nu har. Det innebär att det svenska jämförprissystemet kan

behållas och i fortsättningen troligen kommer att bilda norm för jämför-

prissystemet inom EU. En gemensam ståndpunkt kan komma att nås vid

konsumentministerrådsmötet den 23 april 1996.

Vidare har ett direktivförslag om reklam, KOM (94) 151 slutlig, som

innehåller jämförelser, behandlats. För att undanröja handelshinder har

förslaget utformats som ett totalharmoniserande direktiv, och innebär att

jämförelser med konkurrenter eller varor i reklamen som huvudregel skall

vara tillåtna. Förslaget var inledningsvis så utformat att det fanns en risk

för att de svenska reglerna om otillbörlig marknadsföring inte skulle

kunna tillämpas på reklam innehållande en jämförelse. Efter svenska

Skr. 1995/96:190

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

insatser har förslaget utformats så att medlemsstaterna fortfarande kan Skr. 1995/96:190

ingripa mot reklam som är otillbörlig från andra utgångspunkter än själva

jämförelsen. Vid konsumentministerrådsmötet den 9 november 1995

antogs en gemensam ståndpunkt, som under våren 1996 kommer att

överlämnas till parlamentet för yttrande.

Direktivet 89/552/EEG om TV utan gränser är under översyn. Direk-

tivet, vars innehåll och funktion närmare beskrivs under avsnitt 21.4, skall

möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar över gränserna, och innehåller

bl.a. regler om reklam. Sverige har aktivt verkat för ett införande av

förbud mot TV-reklam riktad till barn. Kommissionen skall därför

genomföra en studie om reklamens effekter på barn. Vidare har Sverige

yrkat att direktivet tillförs klargöranden, som ger medlemsländerna rätt att

ingripa mot ”egna” annonsörer som kringgår nationell lagstiftning. Vid

kulturministerrådsmötet den 20 november 1995 beslöt rådet och kommis-

sionen att i denna fråga anta en deklaration som förtydligar medlems-

ländernas rätt att hävda nationell lagstiftning gentemot sina annonsörer.

Två direktivförslag om produktmärkning har behandlats. Det ena rör

ändringar i direktivet 79/112/EEG om märkning av livsmedel och

innehåller bl.a. regler om mängddeklarationer av vissa ingredienser i

livsmedel. Efter det att parlamentet i december 1995 lämnade sitt yttrande

har ett förlikningsförfarande inletts, vilket innebär att parlamentet och

rådet gemensamt skall träffa överenskommelse om en slutlig direktivtext.

Det andra förslaget rör märkning av ädelmetaller och syftar till att

harmonisera medlemsländernas märkningssystem. Under hösten har dock

flera länder, däribland Sverige, signalerat ett tydligt motstånd mot

förslaget, eftersom vi inte anser att det ligger i konsumenternas intresse

att fa en detaljreglering på området.

Miljömärkningsarbetet, som regleras av rådets förordning (EEG) nr

880/92, har gått långsammare än väntat, och vid miljöministerrådsmötet

den 18 december 1995 framfördes stark kritik mot kommissionens sätt att

bedriva verksamheten. En utvärdering av systemet skall inledas under

nästa år.

Ett direktivförslag om gränsöverskidande betalningar, vilket syftar till

att förbättra kvaliteten på betalningar över gränserna, har under året

behandlats av rådet och parlamentet. Förslaget, som beskrivs närmare

under avsnitt 10.1.1, innehåller bl.a. förbud mot avgiftsuttag från mer än

en av de inblandade bankerna, krav på förbättrad information till kunden

samt förbättrade ersättningsmöjligheter.

Ett annat direktivförslag, som under året har varit föremål för behand-

ling av rådet och parlamentet, rör distansavtal. Som närmare framgår av

avsnitt 24.3 är avsikten att stärka konsumentskyddet vid köp av varor och

tjänster då säljare och köpare inte träffar varandra när avtalet ingås, t.ex.

vid telefon-, TV- och postorderförsäljning.

Med utgångspunkt från två grönböcker, om garantier vid konsumentköp

och tvistlösning, förbereder kommissionen för närvarande förslag till

direktiv inom respektive område. Med garantier avses förutom avtalade

garantier det skydd som lagen ger konsumenten när det är fel på varan.

Arbetet med tvistlösning syftar till att ge konsumenterna tillgång till ett 146

enklare, snabbare och billigare tvistlösningsförfarande inom EU.

Kommissionen förväntas att under våren 1996 presentera ett direktiv- Skr. 1995/96:190

förslag på detta område.

Vid konsumentministerrådsmötet den 9 november 1995 antogs tre reso-

lutioner. Den första avser s.k. mirakelprodukter, dvs. produkter som utan

belägg sägs förbättra hälsotillståndet. Kommissionen skall genomföra en

studie av de problem som finns på området, samt vilka regler som är

tillämpliga. I resolutionen om konsumentkrediter uppmanas kommissionen

att på grundval av sin rapport om tillämpningen av konsumentkredit-

direktivet 87/102/EEG lämna lämpliga förslag till åtgärder på konsument-

kreditområdet. I resolutionen om konsumentutbildning uppmanas

kommissionen att utarbeta förslag till åtgärder för att öka utbildningsnivån

och informationsutbytet för konsumenter.

23.3 Det konsumentpolitiska handlingsprogrammet

Kommissionen antog den 31 oktober 1995 ett nytt konsumentpolitiskt

program för perioden 1996-1998. I programmet presenteras tio priori-

terade områden, som kommer att vara vägledande för kommissionens

arbete med konsumentfrågor fram till år 1999.

Kommissionen avser att verka för förbättrad upplysning och information

till konsumenter genom att komplettera, se över och kontinuerligt

uppdatera det regelverk som krävs för att beakta konsumentintressena

inom den inre marknaden, behandla de konsumentproblem som finns vid

köp av finansiella tjänster och grundläggande allmännyttiga tjänster, verka

för att informationssamhället kommer konsumenterna till godo och för ett

stärkt förtroende för livsmedel, främja en miljövänlig konsumtion, stärka

och öka konsumentrepresentationen inom EU, hjälpa länder i Central- och

Östeuropa att utveckla konsumentpolitiken, samt genom att vidta

konsumentpolitiska åtgärder i länder i tredje världen.

23.4 Skrivelse om konsumentpolitiken i EU - mål och

inriktning för det svenska arbetet

I juni lade Civildepartementet fram en departementspromemoria om den

svenska konsumentpolitiken i ett EU-perspektiv (DS 1995:32), i vilken ett

förslag till strategi för Sveriges fortsatta arbete med konsumentfrågorna

inom EU presenteras. Promemorian utgör underlag för en skrivelse som

har lämnats till riksdagen i mars 1996 (skr. 1995/96:181).

24 Civilrätt m.m.

För att inre marknaden skall kunna fungera effektivt har man även infört

gemensamma bestämmelser på ytterligare områden inom EG. Det har bl.a.

varit nödvändigt att skapa likvärdiga förutsättningar för företags-

verksamheten i form av gemensamma bolagsrättsliga bestämmelser. Av

147

motsvarande skäl har det på det immaterialrättsliga området kommit till Skr. 1995/96:190

stånd en långtgående harmonisering av lagstiftningen. För att få en väl

fungerande gemensam inre marknad krävs även samarbete på konsument-

politikens område. Under våren 1995 har rådet antagit en gemensam

ståndpunkt beträffande ett direktiv om skydd för konsumenter vid s.k.

distansavtal. Vidare har under året det s.k. dataskyddsdirektivet antagits,

som behandlar skyddet för enskildas personuppgifter. Kommissionen har

utarbetat ett direktivförslag för att underlätta utövandet av advokatyrket

i en annan medlemsstat.

24.1 Bolagsrätt

Under våren 1995 var kommissionens förslag till ett trettonde bolags-

rättsligt direktiv om uppköpserbjudanden uppe till behandling i en

rådsarbetsgrupp. Direktivförslaget behandlar bl.a. frågan om hur den som

erbjuder sig att köpa upp poster av aktier och andra värdepapper i bolag

skall utforma och offentliggöra erbjudandet. Särskilt har frågan om s.k.

erbjudandeplikt uppmärksammats. Erbjudandeplikt innebär att den som

erbjuder sig att köpa upp en så stor del av andelarna i bolaget att hans

delägande kommer att överskrida en viss gräns är skyldig att erbjuda sig

att förvärva även de återstående andelarna. Frågan om erbjudandeplikt har

varit kontroversiell och bl.a. Sverige har motsatt sig regler om erbjud-

andeplikt. På grundval av en enkät bland medlemsstaterna som gjordes

under försommaren har kommissionen därefter arbetat med att revidera

förslaget.

Bland de bolagsrättsliga direktiven finns flera som rör redovisning. I

november 1995 överlämnade kommissionen till rådet ett meddelande om

en ”ny strategi” på redovisningsområdet. Bakgrunden till detta var att det

allt oftare har ifrågasatts om EU:s redovisningsdirektiv är förenliga med

annan internationell redovisningspraxis, sådan den kommer till uttryck i

International Accounting Standards (IAS) eller i amerikanska redo-

visningsrekommendationer. Kommissionen har förklarat att EU bör bidra

till den internationella harmoniseringen som i dag sker under ledning av

International Accounting Standards Committee (LASC). I anslutning till

det har kommissionen föreslagit olika åtgärder, bl.a. att eventuella

skillnader mellan redovisningsdirektiven och IAS analyseras, och att man

inom EU söker finna gemensamma ståndpunkter i frågor som skall

behandlas inom IASC. Avsikten är att detta arbete skall koncentreras på

koncernredovisning. Kommissionens meddelande föregicks av samråd

med medlemsstaterna inom ramen för den s.k. kontaktkommittén för

redovisningsfrågor. Från svensk sida var man positiv till kommissionens

förslag.

24.2 Immaterialrättsliga frågor

24.2.1 Mönsterskydd

I december 1993 lade kommissionens fram ett förslag till en förordning,

148

KOM (93) 342 slutlig, och ett direktiv, KOM (93) 344 slutlig, om Skr. 1995/96:190

mönsterskydd. Den föreslagna förordningen innebär att ett gemensamt

skyddssystem för industriella mönster inrättas. Avsikten är att denna

gemenskapsmönsterrätt skall utgöra ett komplement till medlemsstaternas

nationella mönsterskydd. Enligt förordningen skall i princip all slags

design - estetisk såväl som funktionell - kunna skyddas i upp till 25 år.

En förutsättning för detta skydd är dock registrering hos Harmoniserings-

kontoret i Alicante. För oregistrerade mönster föreslås ett mer begränsat,

treårigt skydd. Direktivet syftar att harmonisera medlemsstaternas

nationella mönsterskyddssystem.

Under året har både förordningen och direktivet varit föremål för

fortsatt behandling i en rådsarbetsgrupp. Trots att samtliga medlemsstater

anser att den rättsliga grunden för förordningen bör vara Romfördragets

artikel 235 - och inte artikel 100a som kommissionen åberopat - har

något beslut om ändrad rättsgrund inte fattats. Europaparlamentet lämnade

i oktober sitt yttrande över direktivet. Däremot har parlamentet ännu inte

yttrat sig över förslaget till förordning.

Vad beträffar förslagens sakliga innehåll, är samtliga medlemsstater

positiva till såväl inrättandet av en gemenskapsmönsterrätt som har-

monisering av nationell mönsterrätt. Alla stater utom en stöder också

förslaget om att skyddet för registrerade mönster i förordningen komp-

letteras med ett mer begränsat skydd - ett rent kopieringsförbud - som

inträder automatiskt redan då en produkt förs ut på marknaden.

På andra punkter går dock meningarna isär. Den mest kontroversiella

frågan är den s.k. reparationsregeln, som innebär att man av konkur-

rensrättsliga hänsyn begränsar mönsterrätten i fråga om vissa reservdelar

till bl.a. bilar. En annan fråga som är omtvistad är hur långtgående krav

på nyhet och egenart som skall ställas för att ett mönster överhuvud taget

skall kunna skyddas. Även om Sverige i likhet med övriga medlemsstater

stödjer förslagens grundtankar, har man från svensk sida riktat kritik mot

flera inslag i regelverken.

24.2.2 Tilläggsskydd för växtskyddsmedel

Kommissionen lade i december 1994 fram ett förslag till förordning om

införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel, KOM (94) 579 slutlig.

Förordningsförslaget innebär att det införs en möjlighet att ansöka om

ett tilläggsskydd för ett redan patentskyddat växtskyddsmedel. Tilläggs-

skyddet söks i varje medlemsland där sådant skydd önskas och träder i

kraft vid utgången av patentets giltighetstid. Det omfattar en period av

högst fem år och har samma rättsverkan som patentet. Förordnings-

förslaget motsvarar i allt väsentligt innehållet i en redan gällande

förordning om tilläggsskydd för läkemedel.

Förslaget har under 1995 behandlats i en rådsarbetsgrupp och ett första

yttrande har avgetts av Europaparlamentet. Rådet antog den 27 november

1995 sin gemensamma ståndpunkt. Sverige har inte haft något att erinra

mot den utformning som förordningen fatt i den gemensamma stånd-

punkten och var följaktligen för att den antogs.

24.2.3

V äxtforädlarrätt

Skr. 1995/96:190

Rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt

trädde i kraft i september 1994. Förordningen inrättar ett system genom

vilket nya växtsorter kan ges ett immaterialrättsligt skydd på gemenskaps-

nivå. Själva verksamheten sattes i gång i april 1995.

Eftersom rådet inte har fattat något beslut om var Växtsortmyndigheten

skall ligga, har handläggningen av de ansökningar som kommit in

behandlats av en provisorisk organisation i Bryssel. Någon chef för

myndigheten har heller inte utsetts. Chefen för den belgiska växtsort-

myndigheten har därför interimistiskt lett verksamheten.

Kommissionen antog under året tillämpningsföreskrifter som reglerar

jordbruksundantag inom växtförädlarrätten, förordning (EG) nr 1768/95.

Dessa regler gäller villkoren för och omfattningen av bönders rätt att

använda utsäde som de själva producerat av skyddade växtsorter. Frågan

bereddes i den ständiga kommittén för växtförädlarrätt. I detta arbete

deltog företrädare för Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och

Statens växtsortnämnd. Sverige verkade i kommittén för att reglerna

skulle fa en så enkel och lättförståelig utformning som möjligt. Dessa

strävanden var inte helt framgångsrika men gav ändå visst resultat.

24.2.4 Rättsligt skydd för databaser

Rådet antog under första halvåret 1995 en gemensam ståndpunkt om ett

direktiv om rättsligt skydd för databaser. Avsikten med direktivet, som

slutligt antogs i januari 1996, är att harmonisera medlemsländernas

upphovsrättsliga regler på området och att bidra till goda förutsättningar

för informationssamhället. Genom direktivet far databaser upphovsrät-

tsligt skydd på samma nivå i hela gemenskapen. Samtidigt ges ett särskilt,

inte lika långtgående, skydd åt sådana databaser som det ligger en

väsentlig investering bakom men som inte uppfyller kraven på upphovs-

rättsligt skydd. Det upphovsrättsliga skyddet för databaser innefattar, med

vissa inskränkningar, uteslutande rätt för upphovsmannen att förfoga över

databasen genom att framställa exemplar av den och gör den tillgänglig

för allmänheten. Det särskilda skyddet innebär med vissa undantag rätt att

hindra utdrag och återanvändning av väsentliga delar av databasens

innehåll.

Genom förhandlingarna har Sverige kunnat påverka utformningen så att

direktivet står i god samklang med nordisk upphovsrättslig tradition. Det

betyder bl.a. att det inte finns något system med tvångslicenser utan i

stället möjlighet för länderna att göra klara inskränkningar i ensamrätterna

och att rätten att tillhandahålla allmänna handlingar är säkerställd. Det är

egentligen bara på en punkt som Sverige föredragit en annan lösning,

nämligen en inte lika restriktiv inställning till kopiering för enskilt bruk.

24.2.5 Rättsligt skydd för bioteknologiska uppfinningar

Kommissionen lade 1988 fram ett förslag till direktiv om rättsligt skydd

150

för bioteknologiska uppfinningar KOM (88) 496. Avsikten med direktiv- Skr. 1995/96:190

forslaget var att harmonisera medlemsstaternas patentlagstiftning rörande

dessa uppfinningar. Framfor allt syftade forslaget till att åstadkomma

enhetlighet kring frågan om i vilken utsträckning bioteknologiska

uppfinningar skall vara patenterbara. Förslaget visade sig vara mycket

kontroversiellt och det dröjde ända till februari 1994 innan rådet antog en

gemensam ståndpunkt. Emellertid föreslog Europaparlamentet vid sin

andra läsning ett antal ändringar som inte kunde accepteras av rådet. En

förlikningskommitté tillsattes då som i januari 1995 antog ett gemensamt

utkast. Sverige stödde det gemensamma utkastet. Detta röstades emellertid

ned av Europaparlamentet den 1 mars 1995 med påföljd att det föreslagna

direktivet inte kunde antas.

Kommissionen beslöt i december 1995 att lägga fram ett nytt förslag till

direktiv om rättsligt skydd för bioteknologiska uppfinningar, KOM (95)

661 slutlig. Det nya förslaget har överlämnats till Europaparlamentet för

ett första yttrande.

24.3 Distansavtal

Under våren antogs i rådet en gemensam ståndpunkt beträffande ett

direktivförslag om skydd för konsumenter vid s.k. distansavtal (se avsnitt

23.2). Det är avtal om köp av varor och tjänster i sådana fall då säljare

och köpare inte träffar varandra vid avtalet. Exempel är s.k. teleshopping,

postorderförsäljning och telefonförsäljning.

De viktigaste punkterna i förslaget är att konsumenten har en ånger-

vecka efter det att avtalet träffats och att det ställs stora krav på säljaren

när det gäller att lämna information till konsumenten. I övrigt innehåller

direktivförslaget bl.a. regler om maximitid för leverans, om förbud mot

att leverera varor som inte har beställts och om krav på förhands-

medgivande av konsumenten för att marknadsföring skall få ske via

telefax. Bestämmelserna är tvingande till konsumentens favör.

Finansiella tjänster (bl.a. krediter och försäkringar) täcks inte av

direktivförslaget. Inte heller köp i varuautomater, avtal om fast egendom

eller köp vid auktion täcks. Sverige har välkomnat direktivförslaget och

ställt sig bakom den gemensamma ståndpunkten.

Just före årsskiftet lämnade Europaparlamentet sitt yttrande med förslag

om vissa ändringar. Direktivet kan förväntas bli antaget under år 1996.

24.4 Dataskydd

I oktober 1995 antogs direktivet 95/46/EG om skydd för enskilda personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av

sådana uppgifter (det s.k. dataskyddsdirektivet). Direktivet innebär att alla

medlemsstater inom EU skall anta lagar om behandling av person-

uppgifter, som ger en enhetlig nivå på integritetsskyddet. Bakgrunden är

bl.a. tillkomsten av den inre marknaden 1993, som förutsätter att

151

personuppgifter skall kunna föras fritt mellan de olika medlemsstaterna. Skr. 1995/96:190

Direktivet skall vara införlivat med medlemsstaternas nationella lagstift-

ning senast den 24 oktober 1998.

Direktivet omfattar såväl automatisk databehandling av personuppgifter

som manuella register och innebär ett långtgående skydd för den

personliga integriteten.

Sverige har i förhandlingarna arbetat hårt för att få till stånd lösningar

för att direktivet inte skall stå i motsättning till vår grundlagsfästa

offentlighetsprincip. Detta arbete har varit framgångsrikt. Det finns nu inte

någon bestämmelse som står i direkt strid med en tillämpning av

offentlighetsprincipen.

Förutom att Sverige under förhandlingarna fått till stånd ändringar av

enskilda artiklar jämfört med tidigare förslag, har vi för att undanröja alla

eventuella oklarheter vid tolkningen av direktivets förenlighet med

offentlighetsprincipen verkat för ett uttryckligt omnämnande av denna

princip. På svenskt initiativ har därför en klausul tagits in i direktivets

ingress, som klargör att Sverige kan ta hänsyn till offentlighetsprincipen

när direktivet genomförs i svensk lagstiftning.

Regeringen har tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju

1995:08), som bl.a. har fått i uppdrag att analysera på vilket sätt direktivet

skall genomföras i svensk lagstiftning samt att lägga fram förslag till en

ny lag på området. Enligt direktiven skall kommitténs arbete vara avslutat

senast den 31 mars 1997 (dir 1995:91).

24.5 Etableringsrätt för advokater

Kommissionen har utarbetat ett direktivförslag, KOM (94) 572 slutlig, om

stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den

i vilken auktorisationen erhölls.

Det finns i dag två direktiv som rör advokaters möjligheter att verka

utomlands; rådets direktiv 77/49/EEG om underlättande för advokater att

effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster och rådets

direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examens-

bevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års

studier.

Förslaget till ett andra advokatdirektiv avser att ge advokater en ny

möjlighet att stadigvarande utöva advokatverksamhet i ett annat medlems-

land än det land där de har erhållit sin behörighet/advokattitel.

Målsättningen enligt förslaget är att en advokat som vill etablera sig i

ett annat medlemsland helt skall integreras i värdlandet. För att uppnå det

syftet skall en utländsk advokat tillåtas att verka i värdlandet och utöva

samma typ av verksamhet som värdlandets advokater under en period av

fem år. I den svenska lagstiftningen blir enbart marginella förändringar

nödvändiga om förslaget genomförs.

Förslaget har behandlats i en rådsarbetsgrupp som har sammanträtt fem

gånger under 1995. Någon enighet om förslaget har inte uppnåtts i

arbetsgruppen. Sverige har ställt sig positivt till ett etableringsdirektiv för

advokater, men framfört invändningar i ett par avseenden. Det handlar om

den tidsbegränsade rätten att verka i ett annat medlemsland och frågan om Skr. 1995/96:190

tvingande integration. Förslaget kan nämligen tolkas på det sättet att den

till fem år begränsade rätten att bedriva verksamhet i ett annat medlems-

land innebär att en svensk advokat måste söka inträde i värdlandets

advokatorganisation eller upphöra med advokatverksamhet i värdlandet,

när de fem åren löpt ut. En sådan regel far negativa konsekvenser för de

svenska advokater som i dag arbetar i t.ex. London, Bryssel och Paris,

och som inte har något intresse av de fördelar ett medlemskap i den

inhemska advokatorganisationen kan ge.

153

DEL 3

EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED Skr. 1995/96:190

OMVÄRLDEN

Sveriges medlemskap i EU har inneburit ett deltagande i unionens utrikes

relationer. Därigenom har svensk utrikespolitik fatt en ny dimension,

vilken kompletterar Sveriges tidigare bilaterala förbindelser och del-

tagande i multilaterala fora som FN och världshandelsorganisationen

WTO. EU:s utrikesrelationer kan indelas i tre större delområden; utrikes-

och säkerhetspolitik, gemensam handelspolitik samt biståndspolitik. EU:s

samlade agerande inom dessa områden ger en styrka och tyngd i

världspolitiken, som de enskilda medlemmarna på egen hand inte skulle

kunnat uppnå.

EU:s engangemang i de flesta världspolitiska frågor av vikt har för

svensk utrikespolitik inneburit en stor utmaning. Ett aktuellt exempel är

hanteringen av krisen i före detta Jugoslavien, där de tre delområdena

ovan alla spelat en viktig roll. Sverige har tydligt etablerat sig som en

pådrivande förespråkare för ett effektivare samarbete vad gäller utrikes-

och säkerhetspolitiken och biståndsfrågoma. Också när det gäller ökad

frihandel har Sverige haft en tydlig profil.

25 Yttre förbindelser - allmänt

25.1 Utrikes- och säkerhetspolitik

EU:s samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området for-

maliserades genom Maastrichtfördraget. I detta förutses ett mer utvecklat

samarbete inom ramen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

(GUSP). Samarbetet har samlats inom den s.k. andra pelaren, som är

mellanstatlig till sin karaktär och inom vilken beslut fattas med enhäl-

lighet.

Inom ramen för GUSP möts utrikesministrarna regelbundet för att

diskutera utrikespolitiska frågor. Däremellan äger en intensiv mötes-

verksamhet på tjänstemannanivå rum. GUSP kommer att vara föremål för

en översyn vid 1996 års regeringskonferens. Sverige har deltagit aktivt

inom GUSP och kommer att arbeta för ett mera effektivt samarbete.

Basen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken står att finna

i Maastrichtfördragets avdelning V, artiklarna J 1-11. Huvudartiklama är

de som definierar de instrument som står till unionens förfogande inom

ramen för GUSP, dvs. gemensamma ståndpunkter, artikel J 2, samt

gemensam åtgärd, artikel J 3. Andra instrument som står till unionens

förfogande är gemensamma deklarationer och demarscher.

I artikel J 2 föreskrivs att rådet, så snart det anser det behövligt, skall

fastställa en gemensam ståndpunkt. Det är därefter medlemsstaternas

skyldighet att tillse att deras nationella politik överenstämmer med den

gemensamma ståndpunkten. Under 1995 antogs gemensamma stånd-

punkter bl.a. beträffande före detta Jugoslavien, situationen i Nigeria,

Burundi och Angola samt förblindande laser.

I artikel J 3 fastställs att den mest långtgående av samarbetsformema,

154

gemensam åtgärd, skall beslutas enligt riktlinjer från Europeiska rådet. Skr. 1995/96:190

När ministerrådet beslutar om en gemensam åtgärd skall detta ange

åtgärdens exakta räckvidd samt de allmänna och särskilda mål som

unionen vill uppnå med åtgärden. Vid behov skall man bestämma tidsram

och med vilka finansiella medel samt enligt vilka förfaranden och på vilka

villkor som den gemensamma åtgärden genomförs. En gemensam åtgärd

skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden

och handlande. Under 1995 genomförde EU bl.a. följande gemensamma

åtgärder; stöd till EU-administrationen i Mostar, stöd till fredsprocessen

i Mellanöstern, truppminor samt s.k. dual use-produkter. Gemensamma

ståndpunkter och åtgärder samt GUSP-deklarationer finns förtecknade i

bilaga 3.

25.1.1 Säkerhetspolitik

Det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU, som bedrivs i ett flertal

arbetsgrupper, har under året varit inriktat på aktuella frågor i Europa med

relevans för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Till sådana frågor hör EU:s framtida utvidgning till Central- och

Östeuropa, relationerna med Ryssland och Ukraina, diskussionerna inom

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OS SE) om en

gemensam säkerhetsmodell inför det 21:a århundradet, EU:s regerings-

konferens 1996, de transatlantiska relationerna inklusive EU:s utrikes-

politiska dialog med USA, stabilitetspakten, arbetsrelationen mellan EU

och Västeuropeiska unionen (VEU), samt utvecklingen i Medelhavs-

området, för att nämna några exempel.

Arbetet har inte minst bedrivits i form av en informell dialog om den

löpande utvecklingen på ovannämnda områden. Olika bedömningar och

bakgrundsinformation har redovisats. Det har funnits en allmän strävan

att nå fram till ett gemensamt synsätt i specifika frågor, men de diskus-

sioner som har förts har även tjänat syftet att föra en bred och kon-

tinuerlig diskussion som en del i en långsiktig process. En viktig del av

verksamheten har bestått i regelbundna dialogmöten med kandidatländerna

från Central- och Östeuropa.

Sverige har i det säkerhetspolitiska samarbetet haft tillfälle att ge uttryck

för sina ståndpunkter i aktuella frågor. Från svensk sida har bland annat

betonats vikten av EU:s östutvidgning för Europas framtida säkerhet,

vikten av ett fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland samt Ukraina

och betydelsen av en vidgad dialog med de länder i Central- och

Östeuropa som är kandidater till EU-medlemskap. Sverige har även

framhållit betydelsen av att EU förblir en mot omvärlden öppen organi-

sation.

25.1.2 Mänskliga rättigheter

Stärkandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna utgör en av

hörnstenarna i EU:s politik, och är ett av målen med EU:s gemensamma 155

utrikes- och säkerhetspolitik. Detta har resulterat i ett stort antal åtgärder

under 1995 som omsatts i intern EU-politik, i EU-aktioner avseende tredje Skr. 1995/96:190

land och i avtal som EU har ingått med sådana länder. EU har också

hållit gemensamma anföranden och angivit gemensamma handlingslinjer

i olika internationella fora.

Samordningen inom EU på mänskliga rättighetsområdet har under 1995

stärkts ytterligare. Vid FN:s 50:e generalförsamling hösten 1995 hölls en

rad gemensamma anföranden, bl.a. om förhållandena i enskilda länder

rörande de mänskliga rättigheterna, om barnets rättigheter, om genom-

förandet av konventioner om de mänskliga rättigheterna samt om

uppföljningen av kvinnokonferensen. EU var också huvudförslagsställare

eller medförslagsställare till ett antal viktiga resolutioner på området.

Sverige deltog aktivt i utarbetandet av dessa anföranden och resolutions-

texter.

Den 51 :a mänskliga rättighetskommissionen i början av 1995 blev ett

av de första större internationella möten där Sverige deltog i sin nya

egenskap av EU-medlem. Erfarenheterna blev att den nära samordningen

av mänskliga rättighetsfrågor inom EU tar tid och binder resurser men att

detta område också utgör ett ytterst betydelsefullt forum för Sverige. EU

är en av huvudaktörerna på mänskliga rättighetsområdet och har tagit

initiativet till flera av mänskliga rättighetskommissionens viktigaste

aktioner.

På FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995 kom EU,

genom att anta gemensamma ståndpunkter på bl.a. mänskliga rättighets-

området, att spela en huvudroll. Även här tog Sverige en mycket aktiv

del. Slutdokumentet blev handlingsinriktat och överträffade förvänt-

ningarna.

EU har vidare deltagit med en rad insatser på de mänskliga rättig-

heternas område inom ramen för OSSE, främst i före detta Jugoslavien

och vid mötet i Warszawa i oktober 1995 om den mänskliga dimensionen.

Ett närmare EU-samråd inom ramen för Europarådets verksamhet på

mänskliga rättighetsområdet har vidare inletts.

EU har under 1995 konsekvent tagit upp situationer där allvarliga

kränkningar av de mänskliga rättigheterna ägt rum eller hotat att äga rum.

Detta har skett genom den reguljära politiska dialogen med enskilda

länder eller genom särskilda uppvaktningar. Under året har EU publicerat

över ett stort antal deklarationer eller uttalanden och genomfört många

uppvaktningar i tredje länder.

25.1.3 Nedrustning

Inom samtliga nedrustningsområden förekom under året ett nära samarbete

inom EU-kretsen. I FN:s generalförsamlings första utskott, där ned-

rustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU ett gemensamt

anförande. EU-kretsen röstade på samma sätt beträffande 16 av de 24

resolutioner som förelädes för omröstning. Endast vid omröstningen om

den resolution som uppmanar till kämvapenprovstopp var röstfördelningen

mellan EU-ländema helt splittrad med såväl jaröster som nejröster och

avståenden. Sverige och nio andra EU-medlemmar röstade ja till denna

resolution. Skr.

Allmänna rådet antog den 12 maj 1995 en gemensam åtgärd om

truppminor. Aktionen omfattande bistånd till minröjning, ett gemensamt

exportmoratorium samt samarbete för att stärka truppmineprotokollet vid

översynskonferensen om konventionen om särskilt inhumana vapen, som

arbetar under svenskt ordförandeskap. I enlighet med denna gemensamma

åtgärd har EU, efter förslag och bidrag inte minst från svensk sida,

genomfört diplomatiska uppvaktningar om truppminor i ett stort antal

länder. EU ger också betydande bidrag till humanitär minröjning. Sverige

har sedan länge verkat för ett förbud mot blindande laservapen. Detta krav

fastställdes som gemensam ståndpunkt av EU och översynskonferensen

antog vid sitt första möte under hösten ett protokoll som förbjuder sådana

vapen. Ett nära samråd har ägt rum under året mellan medlemmarna i EU

inom ramen för konventionerna om biologiska och kemiska vapen.

25.1.4 Icke-spridning

Konferensen om granskning och förlängning av icke-spridningsavtalet

(Non-Proliferation Treaty, NPT), som ägde rum i New York den 27 april

- 12 maj 1995, föregicks av ett intensivt förberedelsearbete inom EU. En

gemensam åtgärd som innebar uppvaktningar i ett stort antal länder,

framför allt i tredje världen, för att förlängningen av NPT på obestämd

tid skulle godtas, avslutades under våren. Åtgärden gav önskat resultat då

samtliga avtalsparter utan omröstning beslutade att förlänga avtalet på

obestämd tid.

Under NPT-konferensens granskningsdel drev Sverige delvis en egen

linje i frågor om kämvapennedrustning under fördragets artikel VI.

Förutsättningar saknades för gemensamt EU-agerande på detta område.

Sverige framlade - liksom Österrike och Irland - egna nationella texter,

medan ordförandelandet Frankrike lade fram en för övriga tolv EU-stater

gemensam text.

25.1.5 FN

Det förekommer regelbundet och mycket omfattande samarbete och

samordning inom EU-kretsen i FN-frågor. EU-ländemas FN-delegationer

i FN-huvudstädema New York, Geneve, Wien, Nairobi m.fl. förbereder

och samordnar, under ordförandeskapets ledning, EU :s ställningstaganden,

tal m.m. i praktiskt taget alla aktuella frågor.

Under rubrikerna Mänskliga rättigheter (25.1.2) och Nedrustning

(25.1.3) ges mer detaljerade exempel på sådan verksamhet. Detsamma

gäller för frågor som FN:s fredsbevarande verksamhet, humanitär

verksamhet och biståndsverksamhet, budgetarbetet och inte minst i

reformarbetet rörande FN:s finanser, institutioner och verksamhet (se

avsnitt 25.3.6). Samma intensiva samarbete förekommer i samband med

särskilda konferenser - under 1995 kan särskilt nämnas det sociala

toppmötet och kvinnokonferensen (avsnitt 11.7) - men också vid

generalkonferenser, vid vissa fackorgans styrelsemöten och kom-

1995/96:190

157

mittémöten etc.

EU är sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN. Sverige upprätt-

håller sin aktiva roll i FN-sammanhang. Grundliga förberedelser har gett

ett tillfredsställande genomslag. Som medlem i den betydelsefulla

EU-gruppen kan Sverige sägas ha vunnit i inflytande, även om den

nationella profilen kanske blivit mindre framträdande. En huvudregel är

att då det råder enighet inom EU i en fråga framförs enbart EU:s

gemensamma ståndpunkter, medan det vid oenighet står varje land fritt att

i samråd med ordförandeskapet framföra nationella synpunkter. I

samband med de senaste årens FN-konferenser - som sociala toppmötet

och kvinnokonferensen - har en praxis utvecklats som innebär att EU

agerar samordnat. Gemensamma ståndpunkter har utarbetats och

ordförandelandet har fört ländernas talan vid förhandlingarna. Kandidatur-

frågor samordnas normalt inte - det förekommer t.ex. ingen samordning

av kandidaturer till FN:s säkerhetsråd.

Den nordiska profilen upprätthålls efter läglighet. Detta sker antingen

genom att övriga nordiska länder ansluter sig till EU:s linje eller genom

nordiska framträdanden.

25.1.6 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE)

Grundläggande för EU-samordningen under året var den gemensamma

synen på OSSE-frågoma som framförhandlades inför toppmötet i

Budapest i december 1994. En central fråga har varit stödet till OSSE:s

omvandling från konferens till internationell organisation med inriktning

på ett brett säkerhetsbegrepp och konfliktförebyggande verksamhet.

De fem stora frågor inom OSSE:s ram som varit föremål för sam-

ordning och gemensamt agerande från EU:s sida har varit följande.

Säkerhetsmodellen

Toppmötet i Budapest 1994 beslutade om utvecklingen av en ”modell för

europeisk säkerhet för det 21:a århundradet”. Under 1995 var EU

pådrivande för att göra detta arbete till en bred, förtroendeskapande

process med syfte att långsiktigt stärka OSSE.

Tjetjenien

Efter krisens inledning i december 1994 gjordes en serie uppvaktningar

i Moskva för att stödja OSSE-ordförandeskapets strävanden att etablera

en mission i Grosnyj, med uppgift att vara ett stöd i förhandlingarna

mellan parterna och för att övervaka humanitära hjälpinsatser.

Stabilitetspaktens uppföljning

EU:s första gemensamma åtgärd, den s.k. stabilitetspakten, överfördes

Skr. 1995/96:190

158

formellt till OSSE vid slutkonferensen i Paris i mars 1995. Inledande Skr. 1995/96:190

diskussioner inom OSSE har sedan hållits under året i syfte att inom

ramen for stabilitetspakten åter etablera de baltiska och centraleuropeiska

samarbetsgruppema. Dessutom introducerades i samband med fredsavtalet

rörande före detta Jugoslavien ett franskt förslag om en ny samarbets-

grupp avseende Sydösteuropa.

Konflikt- och krishantering

Under året förekom vidare en omfattande och löpande samordning i en

rad frågor rörande konflikt- och krishantering i OSSE-området. Sverige

har bl.a. drivit frågan om en särskild mekanism för tidig förvarning.

EU-ländema genomförde också en tematiskt inriktad samordning av

frågor inom ramen för den ekonomiska respektive mänskliga dimensionen

inom OSSE inför de särskilda konferenser som ägt rum i dessa frågor i

Prag respektive Warszawa under september och oktober 1995.

Aktioner i före detta Jugoslavien

EU har även inom OSSE:s ram drivit en aktiv politik beträffande före

detta Jugoslavien. OSSE och EU har gemensamt etablerat missioner för

att stödja grannstater till Serbien-Montenegro som drabbades av de

ekonomiska sanktionerna mot Serbien. Inom EU har man också samordnat

stödet för OSSE:s uppdrag att ordna och övervaka valen i Bosnien och

Hercegovina.

25.1.7 Exportkontroll av strategiska produkter

Artikel 223 i Romfördraget gör det möjligt för medlemsstaterna att

undanta produktion och handel med krigsmateriel från EU:s gemensamma

regler. Samarbetet inom EU präglas därför av förhållandet att varje EU-

medlem har sin egen nationella lagstiftning i fråga om krigsmateriel-

export. Det finns emellertid inom ramen för GUSP ett informationsutbyte

och en dialog kring allmänna gemensamma kriterier avseende krigs-

materielexport.

Exportkontrollen av strategiska produkter, som inte räknas till krigs-

materiel, s.k. dual use-produkter, är däremot föremål för ett gemensamt

samrådsförfarande och agerande. Förordningen (EG) nr 3381/94 om

kontroll av strategiska produkter syftar till fri rörlighet för dessa produkter

(med vissa undantag) inom EU samt exportkontroll gentemot tredje land.

Förordningen tillämpas sedan den 1 juli 1995 och blev samtidigt svensk

lag.

Kommissionen har inrättat en samordningsgrupp där medlemsstaterna

regelbundet möts för att diskutera tillämpningen av förordningen om

exportkontroll för s.k. dual use-produkter.

159

25.2 Den gemensamma handelspolitiken

Den gemensamma handelspolitiken är en grundpelare i EU-samarbetet.

Sverige, som är beroende av sin utrikeshandel, har ett starkt intresse av

ett öppet internationellt handelssystem. Som EU-medlem är vår strävan

att EU:s handelspolitik även fortsatt, och i ökad utsträckning, skall drivas

i frihandelsvänlig riktning.

I frågor som berör den gemensamma handelspolitiken fattas besluten av

gemenskapen med kvalificerad majoritet och blir bindande för medlems-

staterna. Ett omfattande nät av avtal med andra länder har ingåtts. På

grund av den styrka som ett gemensamt agerande ger är EU, vid sidan av

USA, den viktigaste aktören i den globala handelspolitiken. EU är vidare

en framstående tillskyndare av det multilaterala regelverket, i första hand

världshandelsorganisationen WTO. Kommissionen företräder medlems-

länderna i de flesta frågor där gemenskapen har befogenheter.

De handelspolitiska frågorna behandlas främst i den s.k. 113-kommittén,

som har fatt sitt namn efter Romfördragets artikel 113 om den gemen-

samma handelspolitiken.

25.2.1 Världshandelsorganisationen WTO

WTO.s ikraftträdande

Världshandelsorganisationen WTO utgör sedan den 1 januari 1995 den

rättsliga och institutionella basen för det multilaterala handelssystemet.

WTO har under 1995 samexisterat med GATT-avtalet (General Agree-

ment on Tariffs and Trade) från 1947, men kommer från och med 1996

att helt ersätta GATT. De hittills mest omfattande multilaterala handels-

förhandlingarna, den s.k. Uruguay-rundan, ledde fram till undertecknandet

av slutakten i Marrakech i april 1994, där ansvariga ministrar från hela

världen fattade beslut om att inrätta världshandelsorganisationen. WTO

omfattar en större del av världshandeln än GATT, eftersom även handeln

med tjänster och immaterialrätt täcks av regelverket. Även viktiga

områden som jordbruk och teko har införlivats. En viktig del av WTO är

tvistlösningssystemet med ett överprövningsorgan som skall omöjliggöra

politiska blockeringar vid tvister. Ett viktigt inslag i WTO är också att

man tillgodosett ett politiskt överinseende genom ministermöten vartannat

år.

Sveriges befattning med WTO-frågoma sker i hög grad - men inte helt

- inom ramen för EU:s gemensamma externa handelspolitik.

Vissa kvarstående förhandlingar från Uruguay-rundan

I samband med slutförhandlingama från Uruguay-rundan visade det sig

inte vara möjligt att avsluta förhandlingarna om finans, sjöfarts- och

personrörlighetstjänster, och tidsfristen utsträcktes därför till den 30 juni

1995 för finans- och personrörlighetstjänster och den 30 juni 1996 för

sjöfartstjänster. Beslutet att förlänga förhandlingarna om telekom-

munikationstjänster fram till den 30 april 1996 hade fattats redan tidigare.

Skr. 1995/96:190

160

Förhandlingen om personrörlighet avslutades den 28 juli 1995. Den Skr. 1995/96:190

resulterade bl.a. i att EU, som haft huvudsakligen defensiva intressen,

utökade sitt erbjudande till att omfatta vissa kategorier av tjänste-

leverantörer, som nu tillåts verka utan företagsetablering i det mottagande

landet.

Finanstjänsteförhandlingen kunde inte avslutas i tid, främst därför att

USA ansåg att Japan, Korea och Brunei, Filippinerna, Indonesien,

Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam (ASEAN-ländema) inte gjort

tillräckligt långtgående åtaganden. Efter omfattande förhandlingar kunde

den avslutas den 28 juli 1995, dock utan USA:s fulla deltagande. I den

uppnådda överenskommelsen frångår USA nämligen principen om s.k.

mest-gynnad-nation.

I samband med avslutningen av finanstjänsteförhandlingen spelade

Sverige en mycket aktiv och pådrivande roll för att EU-ländema internt

skulle kunna enas om att stå fast vid det erbjudna marknadstillträdet.

Detta var av avgörande betydelse för att förhandlingen skulle kunna

avslutas. Kommissionens vice ordförande Sir Leon Brittan har också vid

flera tillfällen uttryckt sin uppskattning över Sveriges agerande. Det måste

ses som en mycket positiv företeelse att EU genom att stå fast vid sitt bud

kunde spela en ledande roll och verka för frihandel på ett sätt som man

sällan tidigare gjort.

Under slutet av 1995 intensifierades EU:s förberedelser inför WTO:s

första ministermöte, som äger rum i december 1996.

25.2.2 De transatlantiska handelsförbindelserna

Under året har behovet av ett förstärkt transatlantiskt samarbete dis-

kuterats flitigt. Vid toppmötet EU-USA i Madrid den 3 december kunde

man enas om en deklaration och om en gemensam, konkret handlingsplan.

Planen innehåller förslag till samarbete inom bl.a. de utrikes- och

säkerhetspolitiska områdena, rättsligt och inrikes samarbete, bistånd och

parlamentarikersamarbete.

De mest konkreta förslagen finns inom områdena handel och ekonomi.

Transatlantiskt samarbete skall här ytterst syfta till att stärka det multi-

laterala handelssystemet och WTO. Man har identifierat enskilda områden

- s.k. byggstenar - som särskilt lämpade för ytterligare handels-

liberalisering.

Sverige har varmt förespråkat ett förstärkt transatlantiskt samarbete och

också aktivt deltagit i utarbetandet av handlingsplanen. Sverige lanserade

således tidigt tankar på att med byggstenar söka skapa en ”Transatlantic

Economic Area”. Den ansats som återfinns i handlingsplanen stämmer i

stor utsträckning överens med detta förslag (se även avsnitt 26.9).

25.2.3 UNCTAD/GSP och råvarusamarbete

Sverige samordnar sin verksamhet inom FN:s konferens för handel och

utveckling (UNCTAD) med sitt EU-arbete. IUNCTAD förekommer dock

både blandad och s.k. exklusiv kompetens, eftersom vissa delar av

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190

UNCTAD:s verksamhet ligger utanför den gemensamma handelspolitiken. Skr. 1995/96:190

Inriktningen av UNCTADrs framtida arbete skall fastställas vid

UNCTAD IX-konferensen, som hålls i Sydafrika den 26 april—11 maj

1996. Förberedelserna inför konferensen har inom EU under 1995

inriktats mot att dels utvärdera arbetet inom UNCTAD, dels utarbeta en

gemensam strategi för EU-ländema i syfte att effektivisera UNCTAD:s

arbetsformer och genomföra en prioritering av dess verksamhetsområden.

Detta är nödvändigt för att frigöra resurser för utveckling och för att

undvika dubbelarbete i relation till andra internationella organisationer.

Ett av UNCTAD:s arbetsområden där gemenskapen har exklusiv

kompetens är inom det s.k. generella preferenssystemet (Generalized

System of Preferences, GSP). GSP utgör UNCTAD:s viktigaste framgång

och innebär att u-ländemas export till i-ländema erhåller särskilt förmånlig

tullbehandling. I och med EU-medlemskapet tillämpar Sverige EU:s

preferenssystem. Den 1 januari 1995 införde EU ett reviderat GSP-system

för industrivaror. Förmånerna ges genom en procentuell nedsättning av

mest-gynnad-nations-tullen, som varierar beroende på industrivarornas

känslighetsgrad. För jordbruksprodukter ges tullnedsättning i vissa fall

inom ramen för en kvot. Ett förenklat system för jordbruksvaror, där

kvoterna förväntas tas bort, kommer att förhandlas under 1996.

Sverige fortsätter att delta i det internationella råvarusamarbetet, men

den tidigare höga profilen har under 1990-talet ersatts av en betydligt

lägre aktivitetsnivå med anledning av ändrade politiska och ekonomiska

förutsättningar. Tron på regleringstänkande har successivt fått vika för

marknadsanpassade lösningar på råvarusektoms problem.

Medlemskapet i EU minskar Sveriges möjligheter att agera på egen

hand inom råvaruområdet. I den mån internationella råvaruavtal innehåller

reglerande mekanismer utgör de en del av den gemensamma handels-

politiken, och då har EU exklusiv kompetens. För andra råvaruavtal gäller

blandad kompetens. Råvaruavtal där EU har exklusiv kompetens är socker

och olivolja. Råvaruavtal med blandad kompetens mellan medlems-

länderna och EU är kaffe, kakao, naturgummi, jute, tropiskt timmer och

spannmål.

25.2.4 Övriga internationella förhandlingar

Investeringar

Under 1995 har förhandlingar inletts i OECD om ett multilateralt avtal

om investeringar (MAI). Avtalet syftar till att förbättra möjligheterna för

företag att investera utomlands, och att skydda investeringarna när de

genomförts. I förhandlingarna deltar OECD-ländema och kommissionen,