Prop. 1995/96:193

Regeringens skrivelse

1995/96:193

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1995

Skr.

1995/96:193

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 1996

Göran Persson

Thage G Peterson

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom

Europarådets ministerkommitté under år 1995.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

Innehållsförteckning

Skr. 1995/96:193

1 Förord...................................... 4

2 Ministerkommittémöten m.m....................... 4

2.1 96:e ministerkommittémötet.................. 4

2.2 97:e ministerkommittémötet.................. 6

2.3 Den fortsatta utvidgningen................... 7

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av

medlemsstaternas åtaganden.................. 8

2.5 Samarbete med andra internationella organisationer . . 9

2.6 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993 ..... 9

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligt

Europakonventionen................... 10

2.6.2 Skydd för nationella minoriteter .......... 10

2.6.3 Åtgärder for att bekämpa rasism, främlings-

fientlighet, antisemitism och intolerans ..... 11

3 Verksamhetens huvudområden .................... 12

3.1 Demokratifrågor .......................... 12

3.1.1 Mänskliga rättigheter .................. 12

3.1.2 Jämställdhet ........................ 15

3.1.3 Massmedier......................... 16

3.1.4 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor ... 16

3.1.5 Lokal demokrati och gränsöverskridande sam-

arbete ............................. 17

3.1.6 Bioetik............................ 18

3.1.7 Rättsfrågor ......................... 18

3.2 Sociala frågor och livskvalitet ................ 19

3.2.1 Social trygghet ...................... 19

3.2.2 Socialpolitik ........................ 20

3.2.3 Sociala stadgan ...................... 20

3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor.................. 22

3.2.5 Invandrares integration m.m.............. 22

3.2.6 Befolkningsstudier.................... 23

3.2.7 Hälso- och sjukvård................... 24

3.2.8 Miljö och regional planering............. 25

3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism............. 26

3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv........... 26

3.3.2 Idrott ............................. 30

3.3.3 Ungdomsfrågor ...................... 30

4 Verksamheten inom de s.k. partsöverenskommelsema .... 31

4.1 Partsöverenskommelsen på social- och hälso-

området................................ 31

4.2 Europafarmakopén......................... 32

4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond............ 33 2

4.4 Pompidougruppen......................... 35

4.5 ”Eurimages”............................. 36 Skr. 1995/96:193

4.6 Kommissionen för demokrati genom lag ......... 36

4.7 Europarådets Nord/Sydcentrum................ 37

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996 . . 38

1 Förord

Skr. 1995/96:193

I en resolution om förbindelserna med de nationella parlamenten, som

antogs år 1966 (nr 319), uppmanar Europarådets parlamentariska

församling regeringarna att årligen lägga fram en rapport om

verksamheten i Europarådets ministerkommitté för sina parlament.

Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser för åren 1967-94,

senast genom skr. 1994/95:215. Föreliggande redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 har

utarbetats inom Utrikesdepartementet efter samråd med de departement

inom vilka de ifrågavarande sakfrågorna bereds.

2 Ministerkommittémöten m.m.

Följande fem nya medlemmar upptogs under året i Europarådet: Lettland

(februari), Albanien och Moldova (juli) samt Makedonien (den tidigare

jugoslaviska republiken Makedonien) och Ukraina i november.

Utvidgningen berörs närmare i avsnitt 2.3 nedan.

Ministerkommittén höll sina 96:e och 97:e ordinarie möten den 11 maj

respektive den 9 november (se avsnitt 2.1 och 2.2).

Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer

i Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta

beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde, när

ministrarna inte är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde flera gånger

varje månad, utom i augusti, dels för att behandla allmänna frågor, dels

för att vid särskilda möten behandla ärenden rörande mänskliga

rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om 1996 års budget.

Tre ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet:

en konferens för ministrar med ansvar för idrottsfrågor i Lissabon den

17-18 maj, en konferens för ministrar ansvariga för social trygghet i

Lissabon den 29-31 maj och en konferens för ministrar med ansvar för

familjerelaterade frågor i Helsingfors den 26-28 juni. Två informella

ministermöten ägde rum, varav det ena i Luxemburg den 3-4 maj

behandlade ungdomsfrågor. Till det andra samlades justitieministrarna i

Bukarest den 5-7 juni.

Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1995 till ca 800

miljoner franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående

år. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till

sidoordnade verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på ca 39,5

miljoner kronor.

2.1 96:e ministerkommittémötet

Europarådet höll sitt 96:e ministerkommittémöte den 11 maj under

ordförandeskap av den cypriotiske utrikesministern Alecos Michaelides.

Den svenska delegationen leddes av biträdande chefen för UD:s politiska

avdelning ambassadören Anders Oljelund.

För de nordiska och baltiska delegationschefema föregicks mötet av ett

kort informellt samråd, som hade initierats av de baltiska

utrikesministrarna. Det leddes av Finlands utrikesminister Tarja Halonen

och utmynnade i en allmänt hållen rekommendation om ett regelbundet

samrådsförfarande mellan de berörda ländernas permanenta delegationer

i Strasbourg.

Ministerkommittémötet behandlade under en inledande informell del

Europarådets roll, bl.a. i ljuset av organisationens pågående utvidgning.

Ministrarna konstaterade att tio central- och östeuropeiska länder hade

beviljats inträde sedan år 1990. Ytterligare åtta hade ansökt om

medlemskap: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien,

Moldova, Ryssland, Ukraina och Vitryssland (fyra av dessa blev

medlemmar senare under året och ytterligare ett i februari 1996; jämför

avsnitt 2 och 2.3). Ministrarna uttalade beredskap att uppta

kandidatländerna i Europarådskretsen så snart grundläggande krav kunde

anses vara uppfyllda. Man beslutade att intensifiera såväl den politiska

dialogen som samarbetsprogrammen med berörda stater, i avsikt att

uppmuntra viktiga reformer beträffande Europarådets hörnstenar: respekt

för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Ministrarna konstaterade vidare att den kontinuerliga utvidgningen av

Europarådet krävde resurser. Finansieringsbehoven måste emellertid vägas

in i den pågående översynen av prioriteringar inom organisationen som

helhet Ministrarna gav sina ställföreträdare i uppdrag att analysera

generalsekreterarens förslag till ytterligare samarbetsprogram med Central-

och Östeuropa.

I anslutning till utvidgningsdiskussionen betonades betydelsen av att

fortsätta och fördjupa samarbetet med Europeiska unionen (EU) och

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta sågs

som ett led i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i

hela Europa. Man välkomnade att förhandlingarna om en europeisk

stabilitetspakt hade avslutats framgångsrikt i Paris den 21 mars.

Ånyo underströks det viktiga sambandet mellan minoritetsskydd och

stabilitet i Europa. Ministrarna uttalade fortsatt stöd för arbetet med ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella rättigheter av

särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter.

Flertalet länder, däribland Sverige, uttalade sig positivt om Europarådets

kommission mot rasism och intolerans (ECRI). Samtidigt poängterades att

dubbelarbete i förhållande till EU:s motsvarande kommission (den s.k.

Kahn-kommissionen) måste undvikas.

Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att den deklaration om

efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden, som hade antagits vid

föregående ministerkommittémöte (november 1994), nu hade

kompletterats med en tillämpningsprocedur.

I anslutning till ovanstående tog i princip samtliga västeuropeiska stater

tillfallet i akt att kommentera parlamentarikerförsamlingens

rekommendation nr 1266 om Turkiet. I denna rekommendation från den

26 april uppmanades ministerkommittén kräva att Turkiet skulle dels dra

tillbaka sina trupper från norra Irak, dels söka en fredlig lösning på

Skr. 1995/96:193

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

kurdfrågan, dels slutligen sätta upp en tidtabell for att anpassa sin Skr. 1995/96:193

konstitution och lagstiftning till Europarådets normer. De länder som

uttalade sig, däribland Sverige, var relativt samstämmiga i sin kritik av

Turkiet. Man noterade uppgiften att landet avsåg dra sig ur norra Irak

men uttryckte samtidigt oro över den bristande respekten för mänskliga

rättigheter. Vikten av att snarast genomfora planerade konstitutionella

reformer betonades. Sverige med flera länder uppmanade den turkiska

regeringen att finna en politisk lösning på den kurdiska frågan. Turkiet

genmälde att kritiken var ogrundad och menade att landet var i stånd att

lösa sina interna problem. Diskussionen utmynnade i en uppmaning från

ministrarna till sina ställföreträdare att för det första fortsätta en

konstruktiv dialog med Turkiet och för det andra utarbeta ett svar till

parlamentarikerförsamlingen på rekommendation nr 1266.

2.2 97:e ministerkommittémötet

Europarådet höll sitt 97:e ministerkommittémöte den 9 november under

ordförandeskap av den tjeckiske utrikesministern Josef Zieleniec. Den

svenska delegationen leddes av kabinettssekreterare Jan Eliasson.

Mötet föregicks även denna gång av ett kort sammanträffande mellan

de nordiska och baltiska delegationschefema, under ledning av Finlands

utrikesminister Tarja Halonen.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera

Makedoniens och Ukrainas inträde i Europarådet som organisationens

37:e och 38:e medlemsländer.

Mötets tema var demokratisk säkerhet i Europa. Europarådets

grundläggande värderingar utgjorde basen för en framgångsrik tillämpning

av det demokratiska säkerhetskonceptet. Man hoppades att de ideal som

organisationen står för skulle komma att omfatta hela Europa inom en

snar framtid. Som steg i rätt riktning välkomnade ministrarna de nya

medlemmarnas inträde liksom den parlamentariska församlingens beslut

att återuppta behandlingen av Rysslands medlemskapsansökan. Särskilt

EU-ländema uttryckte i sina inlägg stöd för ett snabbt ryskt upptagande

i Europarådet, medan de baltiska länderna var mer återhållsamma och

hänvisade till att villkoren först måste uppfyllas.

Den pågående utvidgningen ställde krav på effektiv övervakning av

efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, i förening med fortsatt stöd

till reformsträvanden. Ställföreträdarna uppmanades att, i en anda av

dialog och icke-diskriminering, snarast börja verkställa den deklaration om

övervakning som ministrarna antagit i november 1994. Några talare

pekade på behovet av samordning mellan Europarådet och OSSE på detta

område. En trovärdig övervakning fordrade ekonomiska insatser.

Detsamma gällde för samarbetsprogrammen, inte minst general-

sekreterarens kompletterande program för Ryssland och Ukraina.

Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien hade nu blivit en

internationellt prioriterad uppgift. Från Europarådets sida var man beredd

att bidra med den specialistkompetens som organisationen besitter. Det

möte som hållits mellan Europarådets och OSSE:s respektive

generalsekreterare och ordförandeländer i Prag den 27 oktober hade varit Skr. 1995/96:193

värdefullt. En viktig slutsats därifrån var att utnyttja respektive

organisations komparativa fördelar i återuppbyggnadsarbetet.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att de s.k. fyrpartsmötena

mellan representanter för Europarådet och EU nu åter ägde rum

regelbundet. Europarådets bidrag till EU:s s.k. reflektionsgrupp inför 1996

års regeringskonferens kommenterades i positiva ordalag av den gästande

representanten för EU:s ordförandeland, den spanske statssekreteraren

Carlos Westendorp.

I kampen mot främlingsfientlighet och rasism borde Europarådet och

EU i största möjliga utsträckning samordna sina ansträngningar.

Ministrarna uttalade fortsatt stöd för Europarådets kommission mot rasism

och intolerans (ECRI).

Skyddet för nationella minoriteter var en viktig faktor i strävandena att

uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i Europa. Ministrarna uttryckte

förhoppningen att år 1996 skulle föra med sig konkreta resultat i det

arbete på minoritetsområdet som initierats vid toppmötet i Wien hösten

1993 (jämför avsnitt 2.6.2).

USA:s och Japans begäran om observatörsstatus vid Europarådet

välkomnades av många talare och var enligt ministrarna att betrakta som

ett erkännande av organisationens politiskt viktiga arbete för demokratisk

säkerhet.

2.3 Den fortsatta utvidgningen

Vid en ceremoni den 10 februari upptogs Lettland i Europarådet.

Parlamentarikerförsamlingen hade dessförinnan, den 31 januari, enhälligt

rekommenderat ett medlemskap, varefter ministerkommittén, likaledes

enhälligt, beslutade inbjuda landet att ansluta sig till organisationen som

dess 34:e medlem. Den sakliga prövningen av Lettlands ansökan hade

dragit ut på tiden, bl.a. i avvaktan på att en för Europarådet godtagbar

medborgarskapslag skulle antas. Så skedde i juli 1994 och detta i

kombination med utlovade förbättringar i utlänningslagstiftningen öppnade

slutgiltigt vägen för medlemskap.

Invalen av Albanien och Moldova i juli respektive Makedonien och

Ukraina i november föregicks av diskussion om ländernas demokratiska

och juridiska utvecklingsnivå i förhållande till de kriterier som formellt

gäller för inträde i Europarådet. Slutresultatet blev dock i samtliga fall att

såväl den parlamentariska församlingen som ministerkommittén ställde sig

enhälligt positiva till medlemskap. I och med invalen av dessa fyra länder

hade Europarådet 38 medlemmar.

Störst intresse under året tilldrog sig emellertid Rysslands ansökan. Med

hänvisning till frågans betydelse för Europarådet följer här en kort

rekapitulering av ärendets beredning fr.o.m. den 6 maj 1992, det datum

då Ryssland ansökte om medlemskap.

I juni 1992 överlämnade ministerkommittén ansökan till

parlamentarikerförsamlingen för behandling. I oktober 1994 avgavs en

mycket kritisk rapport av de jurister som utsetts att granska förhållandena

i Ryssland. Icke desto mindre förespråkade under hösten 1994 de flesta Skr. 1995/96:193

västländer ett snabbt upptagande av Ryssland i Europarådets

medlemskrets. Den huvudsakliga motiveringen var att det vore av

överordnad betydelse att undvika bakslag för demokratiseringsarbetet i

Ryssland. Man kunde därför inte kräva att landet redan före tillträdet till

fullo skulle uppfylla de grundläggande kraven för medlemskap, utan det

skulle räcka med att ”vara på rätt väg”. Sverige anslöt sig till detta

synsätt.

Striderna i Tjetjenien, som inleddes i december 1994, kom av naturliga

skäl att påverka Rysslands kandidatur. Den 2 februari 1995 beslutade den

parlamentariska församlingen att tills vidare suspendera behandlingen av

ansökan. Den svenska regeringen fann detta steg välmotiverat samtidigt

som man betonade att stödet till den ryska demokratiseringsprocessen

måste fortsätta och intensifieras.

Mot bakgrund av att utvecklingen i Tjetjenien under sommaren tog en

vändning till det bättre och med stöd av undersökningar gjorda av

speciellt utsända rapportörer beslutade parlamentarikerförsamlingen den

26 september att återuppta prövningen av den ryska ansökan. Detta

välkomnades av bl.a. EU-ländema, i ett gemensamt uttalande den 2

oktober.

Utskottsbehandlingen under hösten resulterade i ett rapportutkast. Efter

grundlig diskussion i parlamentariska församlingens politiska utskott den

20 december antogs texten, dock inte enhälligt. Huvudlinjen i inläggen

var att Europarådets grundläggande värderingar bättre främjades med

Ryssland som medlem än utanförstående. Vissa ledamöter menade att det

även var en fråga om hela Europas säkerhet. Mot Ryssland kritiska

synpunkter framfördes också.

Trots den förnyade upptrappningen av krigshandlingarna i Tjetjenien

omkring och efter årsskiftet röstade parlamentarikerförsamlingen den 25

januari 1996 med stor majoritet för ett ryskt medlemskap. På basis av

parlamentarikernas rekommendation beslutade sedan ministerkommittén

på ställföreträdamivå den 8 februari enhälligt att inbjuda Ryssland att bli

Europarådets 39:e medlemsland. Den formella tillträdesceremonin ägde

rum den 28 februari, i närvaro av ryske utrikesministern Jevgenij

Primakov.

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av

medlemsstaternas åtaganden

Som kan utläsas i det föregående har en förskjutning ägt rum när det

gäller kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet,

från krav på en väl fungerande demokrati till det mera modesta

önskemålet att kandidatlandet skall ”vara på rätt väg”.

Av det ovannämnda följer ökade krav på effektiv övervakning - efter

tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta

bör kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv

riktning.

Som redan nämnts i avsnitt 2.1 antog ministerkommittén i maj en

procedur för att verkställa den i november 1994 antagna deklarationen om Skr. 1995/96:193

efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Enligt denna tillämp-

ningsprocedur skall övervakningen bl.a. grundas på konstruktiv dialog och

icke-diskriminering. Europarådets generalsekreterare har vidare att

presentera en översikt om medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden.

Översikten skall sedan behandlas i ministerkommittén under en följd av

möten.

Under hösten diskuterades ingående i ministerkommittén vilka teman

generalsekreteraren skulle ta upp i sin första översikt. Denna fråga är

känslig, inte bara ur de nya medlemsländernas perspektiv.

Ministerkommitténs diskussioner ledde emellertid till slutsatsen att

generalsekreterarens översikt skulle grundas på slutdeklarationen från

toppmötet i Wien hösten 1993. Slutdeklarationen handlar bl.a. om

medlemsländernas respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens

principer. En första översikt omfattande de 39 medlemsländerna

färdigställdes sedan i mars 1996.

Det är för tidigt att nu bedöma utfallet av dessa ansträngningar. Den

formella behandlingen av generalsekreterarens första rapport om

efterlevnaden av gjorda åtaganden inleds nämligen vid minister-

kommitténs möte i juni 1996. Den är tänkt att därefter fortsätta under

hösten 1996 och våren 1997. Det är under alla omständigheter värt att

notera att Europarådets ministerkommitté med denna granskning far

ytterligare en verksamhetsinriktning som tangerar OSSE-arbetet och

därmed ger anledning till ökat samarbete mellan dessa båda

organisationer.

2.5 Samarbete med andra internationella organisationer

Europarådet samverkar, som redan framgått, med flera internationella

organisationer, i synnerhet OSSE och EU men även Förenta nationerna

(FN). Allt talar för att detta samarbete kommer att utvidgas i framtiden.

Europarådet och OSSE har i hög grad likartade mål. Detta gäller särskilt

strävanden efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och

rättsstatens principer. Genom Europarådets utvidgning krymper vidare

skillnaden i medlemskrets: OSSE har för närvarande 55 medlemsstater

medan Europarådet har 39. Samtliga 39 Europarådsstater ingår numera i

OSSE.

2.6 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993

Europarådets toppmöte för medlemsländernas stats- eller regeringschefer

i Wien i oktober 1993 - det första och hittills enda i organisationens

historia - resulterade i en slutdeklaration med tre operativt inriktade

bilagor som behandlar reformering av övervakningssystemet enligt

Europakonventionen, skydd för nationella minoriteter respektive åtgärder

för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.

Mer än två år har gått sedan toppmötet ägde rum. Nedan följer en kort

summering av händelseutvecklingen på de av stats-och regeringscheferna Skr. 1995/96:193

prioriterade områdena.

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligt

Europakonventionen

I bilaga 1 till Wiendeklarationen understryks betydelsen av att reformera

de organ som skall övervaka efterlevnaden av den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (Europakonventionen). Syftet med en sådan

reform var att effektivisera systemet för att komma till rätta med det

ökande antalet icke fardigbehandlade ärenden och de långa

handläggningstidema. Vid Europarådets ministerkommittémöte i maj 1994

öppnades det elfte protokollet till Europakonventionen för undertecknande.

Protokollet upptar de konventionsändringar som reformen nödvändiggör

och innebär i korthet att de nuvarande övervakningsorganen (kommission

och domstol) skall ersättas med en permanent domstol med en ledamot

från varje konventionsstat.

Vid utgången av år 1995 hade protokollet ratificerats av 17

medlemsstater, däribland Sverige. Reformen träder i kraft ett år efter det

att samtliga konventionsstater har ratificerat protokollet.

2.6.2 Skydd för nationella minoriteter

I bilaga 2 till Wiendeklarationen uppmanas ministerkommittén att

utarbeta dels en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, dels

ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avsett att reglera

minoritetsrättigheter på det kulturella området.

Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter

(CAHMIN) har utarbetat en ramkonvention som antogs av

ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för

undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen träder i kraft tre

månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig

bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1995/96 ratificerats av

endast fyra stater, nämligen Rumänien, Slovakien, Spanien och Ungern.

En eventuell proposition om svensk ratifikation kan inte föreläggas

riksdagen förrän tidigast hösten 1996. Förslag härom torde behöva föregås

av sedvanlig remissbehandling.

Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de

principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra de nationella

minoriteterna ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och

rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en

nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya

materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det åligger

ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs. De

närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i

kommittén.

Vad beträffar toppmötets beslut om ett tilläggsprotokoll till

10

Europakonventionen var avsikten att i protokollet, som ett tillägg till Skr. 1995/96:193

rättighetskatalogen i Europakonventionen, uppta sådana kulturella

rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella

minoriteter. Arbetet på tilläggsprotokollet inleddes i CAHMIN i november

1994. Redan från början uppstod emellertid betydande problem med att

utforma en konventionstext. Någon enighet om utformningen av en sådan

har därefter inte gått att nå och ministerkommittén beslutade i början av

år 1996 att avbryta arbetet. En ny text bedömdes egentligen inte tillskapa

några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka redan existerande

rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.

2.6.3 Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet,

antisemitism och intolerans

Wiendeklarationens bilaga 3 är uppdelad i en deklaration och en

aktionsplan.

I aktionsplanen ingår en ungdomskampanj mot rasism, som lanserades

i Strasbourg den 10 december 1994 och som skall avslutas sommaren

1996. Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna

opinionen för att motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser. En

viktig komponent är ungdomars aktiva medverkan i programmen. Arbetet

hålls samman av en styrgrupp i Strasbourg samt av nationella kommittéer

i de deltagande länderna. Den svenska kommittén, Ungdom mot rasism,

har även arrangerat olika aktiviteter i Sverige. Under år 1995 anordnades

på internationell nivå bl.a. en stor manifestation med sex ungdomståg från

olika delar av Europa, varav ett från Norden. Dessa sammanstrålade i

Strasbourg, varvid en rad olika aktiviteter genomfördes under en s.k.

ungdomsvecka mot rasism.

Ett annat konkret resultat av aktionsplanen är tillsättandet av en

ministerkommittén underställd expertkommitté, kommissionen mot rasism

och intolerans (ECRI). Vid ECRI:s första möte i april 1994 valdes den

svenske diskrimineringsombudsmannen Frank Orton till ordförande. ECRI

lade under år 1995 fram förslag om sina arbetsformer, bl.a. om hur

utvärderingen och bedömningen av medlemsstaters olika åtgärder mot

rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans skall ske. Flertalet

stater, däribland Sverige, har uttryckt en preferens för att kommissionen

inte bör lämna sina rekommendationer och förslag direkt till

medlemsstaterna utan att detta bör ske genom ministerkommittén som

Europarådets högsta beslutande organ. ECRI har vidare föreslagit att ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen skall utarbetas, innehållande ett

utvidgat diskrimineringsförbud i förhållande till vad som gäller enligt

artikel 14 i Europakonventionen.

I sammanhanget kan nämnas att det även inom EU har etablerats en

rådgivande kommission mot rasism och främlingsfientlighet, ofta benämnd

Kahn-kommissionen efter sin ordförande. Detta skedde i samband med

Europeiska rådets möte på Korfu i juni 1994. Ett år senare, vid toppmötet

i Cannes i juni 1995, fick Kahn-kommissionen mandat att - i nära

samarbete med Europarådet - studera förutsättningarna för att upprätta

vad som kommit att kallas ett observatorium mot rasism och Skr. 1995/96:193

främlingsfientlighet. Observatoriet skulle ha två huvuduppgifter, dels att

samla in information om rasistiska handlingar och analysera grunderna för

dessa, dels att utarbeta förslag till preventiva åtgärder och sanktioner mot

rasistiska tendenser och yttringar. Det råder för närvarande osäkerhet både

om Europarådets samspel med EU på området och om observatoriets

framtid.

3 Verksamhetens huvudområden

3.1 Demokratifrågor

3.1.1 Mänskliga rättigheter

Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen) av Europarådets fem nya medlemsstater: Albanien,

Lettland, Makedonien, Moldova och Ukraina. Vidare ratificerade Litauen

konventionen. Utöver de stater som under år 1995 erhållit medlemskap i

Europarådet var det vid årsskiftet 1995/96 endast Andorra och Estland

som inte ratificerat konventionen.

Ministerkommittén övervakade, enligt artiklarna 32 och 54 i

konventionen, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av

Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter

som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna

(Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog

441 resolutioner i sådana ärenden under året, vilket innebär en avsevärd

ökning av ministerkommitténs arbete i detta avseende jämfört med

föregående år. Det stora flertalet resolutioner rör mål mot Italien.

Två mål mot Sverige har behandlats av ministerkommittén under 1995,

målen Fredin II och Persson.

I målet Fredin II fann Europadomstolen i dom den 23 februari 1994 att

Regeringsrättens underlåtenhet att hålla muntlig förhandling i ett mål om

rättsprövning enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut inneburit brott mot kravet på rättvis rättegång i

konventionens artikel 6. Svenska staten ålades att utge skadestånd till

klaganden med 15 000 kronor samt ersättning för rättegångskostnader.

Sedan kommittén förvissat sig om att utdömt skadestånd erlagts och att

Regeringsrätten anpassat sin praxis till domstolens tolkning av artikel 6

antogs en slutresolution av ministerkommittén.

I resolution den 19 oktober 1994 i målet Persson fastställde

ministerkommittén Europakommissionens bedömning att de restriktioner

som gällde för en mors besök hos sin utvecklingsstörde son, medan denne

var intagen på ett vårdhem, inneburit brott mot skyddet för familjelivet i

konventionens artikel 8 och mot artikel 6, eftersom restriktionerna

saknade stöd i lag och inte kunde överprövas i domstol. Sonen avled

under målets handläggning. Ministerkommittén tillerkände modem ett 12

skadestånd om 200 000 kronor för konventionsbrotten samt ersättning för

rättegångskostnader. Ministerkommittén avvaktar svenska lagstiftnings- Skr. 1995/96:193

åtgärder innan en slutresolution kan antas.

Lagstiftningsåtgärder avvaktas av ministerkommittén också i målet

Holm, som rör jurys medverkan och dess sammansättning i ett

tryckfrihetsmål med politiska implikationer. I dom den 25 november 1993

hade Europadomstolen funnit att den svenska domstol som avgjorde

tryckfrihetsmålet inte varit oberoende och opartisk på grund av juryns -

helt i enlighet med svensk praxis - partipolitiska sammansättning.

Konsekvenserna av domen har behandlats i domarutredningens

betänkande. Domaren i Sverige infor framtiden - utgångspunkter for

fortsatt utredningsarbete (SOU 1994:99). Frågan om lagstiftningsåtgärder

med anledning av domen övervägs for närvarande inom regeringskansliet.

Under år 1995 registrerades 3 481 nya klagomål hos kommissionen,

varav 165 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1994 var 2 927

respektive 161. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att

öka, varför den genomsnittliga handläggningstiden for mål i

kommissionen är fortsatt lång. Vissa brådskande mål, t.ex. sådana som rör

brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. - behandlas dock med

fortur.

Under året hänsköts 113 mål till domstolens prövning. Av de

sammanlagt ca 530 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 31

klagomål mot Sverige. En redovisning av de domar som meddelats i mål

mot Sverige finns bl.a. i bilaga till regeringens proposition 1995/96:126,

Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen. Referat av de

domar som Europadomstolen avkunnat fram till år 1992 finns numera

också att tillgå i riksdagens offentliga databas, informationssystemet

RIXLEX.

Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt

liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter

(CDDH) och i dess expertkommittéer. CDDH har bl.a. behandlat det

förslag till tilläggsprotokoll till Europakonventionen som utarbetats av

expertkommittén for utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-DEV)

angående vissa ytterligare rättigheter för frihetsberövade. Det har dock

inte gått att nå enighet om en text som kan överlämnas till

ministerkommittén for antagande på grund av de starka

meningsskiljaktigheter som råder mellan staterna om utformningen av ett

sådant protokoll. Däremot har CDDH antagit och till ministerkommittén

överlämnat av expertkommittén for processuella frågor (DH-PR)

utarbetade överenskommelser om immunitet och privilegier för

ledamöterna av den nya domstolen, vilken kommer att upprättas då

protokoll nr 11 till Europakonventionen träder i kraft, samt om immunitet

for de personer som deltar i rättegångar infor den nya domstolen.

Yttranden har avgetts till ministerkommittén över resolutioner från

Europarådets parlamentariska församling angående dödsstraffets

avskaffande i krigstid, om begreppet lösdrivare i Europakonventionens

artikel 5:1 (e) samt om framsteg avseende kvinnans rättigheter. Arbetet

på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om jämställdhet mellan

kvinnor och män har bedrivits inom DH-DEV. Det har hitintills inte gått 13

att uppnå enighet bland medlemsstaterna om ändamålsenligheten av ett

1 ** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

sådant tilläggsprotokoll eller om dess utformning. Arbetet skall vara Skr. 1995/96:193

avslutat före årsskiftet 1996/97.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken

utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av

medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1995.

Som nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats

av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland, Lettland,

Makedonien, Moldova och Ukraina. Samtliga stater som ratificerat

konventionen har också accepterat den enskilda klagorätten samt

domstolens jurisdiktion.

Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har

ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland,

Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova, Schweiz och Ukraina.

Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och

rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning

av utlänningar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,

Andorra, Bulgarien, Estland, Grekland, Lettland, Liechtenstein, Litauen,

Malta, Makedonien, Moldova, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Turkiet

och Ukraina.

Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff

i fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,

Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Lettland,

Litauen, Makedonien, Moldova, Polen, Storbritannien, Turkiet och

Ukraina.

Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rätts-

säkerhetsgarantier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av

brottmålsdomar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,

Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Irland, Lettland,

Liechtenstein, Malta, Makedonien, Moldova, Nederländerna, Polen,

Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Turkiet och Ukraina.

Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde klaganden

rätt att själv hänskjuta ett mål till domstolens prövning, ratificerades av

Sverige den 21 april 1995 (se prop. 1994/95:115, Reformering av

övervakningssystemet enligt Europakonventionen). Protokollet hade vid

utgången av år 1995 ratificerats av 21 stater. Det trädde i kraft den 1

oktober 1994 gentemot de 12 stater som vid denna tidpunkt hade

ratificerat det. För Sveriges del trädde det i kraft den 1 augusti 1995.

Det elfte tilläggsprotokollet, som rör reformeringen av

övervakningsystemet enligt konventionen, hade vid utgången av år 1995

ratificerats av 17 stater, däribland Sverige (se ovannämnda prop.

1994/95:115). Protokollet träder i kraft ett år efter det att samtliga

konventions stater ratificerat det.

Övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför

konventi onsorganen.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som

trädde i kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1995

ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland,

Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova och Ukraina. Litauen har dock 14

undertecknat konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni

1988. För en närmare redovisning av konventionens innehåll hänvisas till

prop. 1987/88:133.

Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka

behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.

inledde sin verksamhet år 1990. Under 1995 besökte kommittén

Bulgarien, Italien, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien.

De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga

men kan offentliggöras, om den berörda staten begär det. Rapporten från

det första besöket i Sverige, som tillställdes Utrikesdepartementet i

februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar som den svenska

regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den rapport från

kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes regeringen i mars

1995.

I resolution den 22 juni 1995 utsåg ministerkommittén ordföranden i

den ryske presidentens kommission för mänskliga rättigheter Sergej

Kovaljev och den svenske diplomaten Raoul Wallenberg gemensamt till

mottagare av Europarådets särskilda pris för främjande av de mänskliga

rättigheterna. Priset utdelas i princip vart tredje år.

Skr. 1995/96:193

3.1.2 Jämställdhet

Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG)

sammanträdde två gånger under året. I början av februari ägde

konferensen ”Jämställdhet och demokrati: utopi eller utmaning” rum i

Strasbourg. Ordförande för konferensen var Sveriges vice statsminister

och jämställdhetsminister Mona Sahlin och Sloveniens premiärminister

Janez Dmovsek.

Två seminarier anordnades under 1995. Det ena behandlade kvinnor och

migration och ägde rum i juli i Strasbourg. Det andra handlade om

nationell politik rörande jämställdhet mellan kvinnor och män och ägde

rum i november i Budapest. Därutöver anordnades en hearing med

zigenska kvinnor från Väst-, Central- och Östeuropa i Strasbourg i

september.

Tre expertgrupper fortsatte sitt arbete: en - i samarbete med

styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) - om migration, kulturell

mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män, en om våld mot

kvinnor och en om rätt till fri abort. Sverige deltog i den förstnämnda

gruppen. Vidare antogs direktiv till dels en expertgrupp om intolerans,

rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män, dels en expertgrupp som

skall arbeta med metodutveckling för att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. Sverige kommer att ingå i

den sistnämnda gruppen.

Expertgruppen om jämställdhet och demokrati överlämnade sin

slutrapport som behandlar det för bl.a. Sverige kontroversiella begreppet

”likhetsdemokrati”. För att stimulera en fortsatt debatt beslutades att

rapporten skulle fa en vid spridning.

15

3.1.3 Massmedier

Skr. 1995/96:193

Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året

vid tre tillfallen. CDMM behandlade flera aktuella frågor, såsom våld i

medier, medier och intolerans, medier i ett paneuropeiskt perspektiv,

skydd för journalister, informationsfrihet och ny kommunikationsteknik.

Sverige deltog i följande arbetsgrupper och kommittéer under CDMM.

- Arbetsgruppen om piratkopiering. Gruppen, som leddes av en svensk

ordförande, slutförde sitt arbete med att genomföra ett seminarium

och publicera en handbok om piratkopiering.

- Arbetsgruppen om medier och våldsskildringar. Gruppen har till

uppgift att utarbeta lämpliga riktlinjer för våldsskildringar i medier.

- Arbetsgruppen om medier och intolerans. Gruppen skall utreda vilken

betydelse medierna har för utbredningen av rasism, främlingshat m.m.

samt på vilket sätt medierna kan bidra till att motverka sådana

företeelser.

- Kommittén om massmediekoncentration. Kommittén skall

sammanställa olika nationella rapporter samt vid behov föreslå

åtgärder mot skadlig mediekoncentration.

Ministerkommittén antog en rekommendation inom massmedieområdet,

som behandlar åtgärder mot piratverksamhet på ljud- och bildområdena.

3.1.4 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor

Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) är ett

forum för utbyte av erfarenheter och information om förändringar av den

asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Europarådets utvidgning mot

öst har påverkat inriktningen av CAHAR:s arbete och kommittén tog

under 1995 sikte på de nya medlemsländernas problem. Denna utveckling

har inte varit självklar för alla medlemsländer men från svensk sida anses

det angeläget att utvecklingen går i den riktningen. Det är viktigt att dessa

nya demokratier också skapar ett system för att kunna ta emot flyktingar

och pröva deras asylansökningar. Det är likaledes viktigt att deras

lagstiftning på området överensstämmer med de principer och värderingar

som utvecklats bl.a. inom Europarådet.

Som en följd av att den s.k. Wienprocessen avslutats har man, främst

på grund av starkt tryck från de central- och östeuropeiska länderna,

beslutat att CAHAR tillsammans med styrkommittén för migrationsfrågor

(CDMG) skall arrangera ett möte per år för att diskutera

migrationsströmmar och migrationspolitik i Europa. Ett första sådant möte

hölls i november.

Under året fortsatte diskussionen om s.k. säkra länder ur transitländemas

perspektiv, för vilken Ungern hade tagit fram ett underlag. Baserad på ett

dokument utarbetat av Europarådets rättsavdelning hölls en inledande

diskussion om Europakonventionen och rätten för asylsökande att

överklaga ett avvisningsbeslut.

Expertkommittén för dubbla medborgarskap (CJ-PL) ändrade under

1995 namn till expertkommittén för medborgarskapsfrågor (CJ-NA).

CJ-NA höll under året två möten. Kommittén fortsatte då att granska

16

det av kommitténs arbetsgrupp omarbetade utkastet till konvention om Skr. 1995/96:193

frågor som uppstår i samband med dubbla medborgarskap. Det fastslogs

bl.a. att den nya konventionen bör utformas så att en anslutning inte

innebär att staterna måste acceptera flerfaldigt medborgarskap.

Konventionen skall därför innehålla vissa allmänna principer rörande

medborgarskap och vara vägledande när vissa konsekvenser av dubbelt

medborgarskap skall regleras.

Vid sina två möten diskuterade kommittén vidare särskilt om det skall

vara tillåtet att göra skillnad på personer som förvärvat medborgarskap

genom födsel respektive genom naturalisation. I en del länder är det

möjligt att i vissa fall återkalla medborgarskap för den senare gruppen.

Frågan om när beslut om förlust av medborgarskap skall kunna fattas

diskuterades ingående, i synnerhet hur missbruk skall förhindras av regeln

om förlust av medborgarskap på grund av brist på samhörighet.

Kommittén enades om att ta in en generell bestämmelse om att varje

stat skall ge personer som är permanent boende i landet en möjlighet till

naturalisation.

Arbetsgruppen fick i uppdrag att omarbeta texten i enlighet med de

förslag som lämnades av kommittén. Kommitténs arbete med

konventionen beräknas kunna slutföras under 1996.

3.1.5 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete

Den nya organisationen för kommunalt och regionalt samarbete inom

Europarådet, den s.k. kommunalkongressen (CLRAE), fortsatte sitt arbete

under året.

Kongressen behandlade bl.a. följande frågor: övervakning av

tillämpningen av den europeiska konventionen om kommunal

självstyrelse, lokala och regionala myndigheters personal, samverkan

mellan den offentliga och den privata sektom, gränsöverskridande

samarbete inom skolverksamheten och problem inom geografiska

nationsgränsområden. Enligt en ny konsultationsprocedur skall

ministerkommittén innan den slutligt antar konventioner och

rekommendationer inhämta kommunalkongressens yttrande.

Styrkommittén för kommunala och regionala frågor (CDLR) höll två

möten i Strasbourg. Kommittén arbetade med att ta fram en rad

rekommendationer. De gäller en europeisk stadga om lokala offentliga

tjänster inklusive brukarinflytande och brukarmedverkan, folkomröstningar

och folkinitiativ, hanteringen av kommunala budgetunderskott och

kommuners skuldsättning, ekonomisk samverkan mellan kommunerna och

näringslivet samt kommunernas roll i miljöpolitiken.

Kommittén diskuterade vidare bl.a. användningen av resultatmått i

kommunal verksamhet, storstädernas och storstadsregionernas ställning

samt begränsningar av kommunal beskattning och finansiell

skatteutjämning. I fortsättningen kommer kommittén även att arbeta vidare

med frågor som rör regionaliseringen och dess påverkan på kommunal

självstyrelse, struktur och funktion av lokal och regional demokrati i de

enskilda medlemsländerna, status och anställningsvillkor för kommunalt

anställd personal, rättslig kontroll över och revision av kommunal Skr. 1995/96:193

verksamhet, valsystem och valprocedurer på lokal nivå, beräknings-

metoder för statsbidrag till kommunerna och beskattning samt aktiviteter

som kan ha särskilt intresse för medlemsländerna i Central- och

Östeuropa.

Verksamheten inom den särskilda expertkommittén för gräns-

överskridande samarbete (LR-R-CT) under CDLR fortsatte. Arbetet

omfattade ett tilläggsprotokoll till den europeiska ramkonventionen om

samarbete över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan.

Protokollet antogs av ministerkommittén i oktober och det undertecknades

och ratificerades av Sverige den 9 november. Tilläggsprotokollet syftar till

att underlätta och utveckla det gränsöverskridande samarbetet. Bland annat

skall kommunala myndigheter på ömse sidor om en nationsgräns ha rätt

att bilda gemensamma organ för sådant samarbete. Vidare har en handbok

med praktiska råd för lokalt och regionalt gränssamarbete publicerats. En

översikt med goda exempel på samarbete som rör medlemmar av etniska

folkgrupper bosatta inom geografiska områden som sträcker sig över flera

stater har också utarbetats.

För utvecklingen av gränsöverskridande samarbete i Central- och

Östeuropa inrättade ministerkommittén under året en rådgivande

kommitté.

3.1.6 Bioetik

Styrkommittén för bioetik (CDBI) höll under år 1995 tre möten. Arbetet

med förslaget till en ramkonvention om bioetik fortsatte. Konventionen

kommer att omfatta alla slags medicinska tillämpningar på människan. En

rad svåra frågor återstår att ta ställning till, exempelvis om mänskliga

embryon skall få tillskapas enbart för forskningsändamål och på vilka

premisser genterapi skall fa göras.

Till konventionen planeras ett antal protokoll. Tre arbetsgrupper

behandlar för närvarande förslag till protokoll om dels forskning på

människa, dels transplantationsfrågor, dels skydd av embryot. Beslut har

fattats om ytterligare ett protokoll, om genetiska test. Någon arbetsgrupp

har dock ännu inte tillsatts.

Arbetsgruppen för skydd av embryot påbörjade sin verksamhet under

året. För 1996 planerar den ett internationellt symposium om bl.a. frågor

kring assisterad befruktning och forskning på embryon.

3.1.7 Rättsfrågor

Ministerkommittén antog under året en konvention om utövandet av barns

rättigheter. I konventionen ges regler om rätt för barn att fa information

om och att fa komma till tals i rättegångar som rör dem. Sverige har

undertecknat konventionen.

På familjerättsområdet antogs även rekommendationen R(95)6 om

tillämpning av konventionen om erkännande och verkställighet av 18

utländska vårdnadsavgöranden, m.m.

Vidare antog ministerkommittén rekommendationen R(95)5 om Skr. 1995/96:193

överklagandeforfarandet i tvistemål. I rekommendationen ges en rad

riktlinjer, vilka syftar till att effektivisera förfarandet bl.a. genom

begränsningar av flödet av mål till andra instans och av prövningens

omfattning där. Rekommendationen med förklaringar är återgiven och

behandlas i Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett reformerat

hovrättsforfarande (SOU 1995:124).

Ministerkommittén antog också en rekommendation, R(95)ll, med

principer for sammanställningar av rättsliga avgöranden.

Styrkommittén for juridiskt samarbete (CDCJ) höll sina 63:e och 64:e

möten. Det sedvanliga samarbetet i rättsfrågor under kommittén fortsatte

bl.a. i olika expertgrupper om familjerätt, förvaltningsrätt, integritetsskydd

i datasamhället och korruption.

På det straffrättsliga området antog ministerkommittén under året

rekommendationerna R(95)12 om ledningen av rättsväsendet och R(95)13

om straffprocessuella problem som har samband med informations-

teknologin.

Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll sitt 44:e möte. Vid detta

behandlades de ovannämnda båda rekommendationerna. Utredningsarbete

pågår bl.a. om korruption, straffrättsliga åtgärder till skydd for miljön

samt kriminalpolitik och strafflagstiftning mot bakgrund av att Europa

befinner sig i en tid av förändringar.

Folkrättskommittén (CAHDI) höll sina 9:e och 10:e möten. CAHDI

bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ

ombildades till en kommitté direkt underställd ministerkommittén. CAHDI

skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda folkrättsliga

frågor på begäran av ministerkommittén, av CDCJ eller på eget initiativ.

Staterna representeras i CAHDI företrädesvis av utrikesministeriernas

rättschefer.

Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att

se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och

att tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna

inom Förenta nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har

bl.a. statspraxis rörande statssuccessionema till följd av de stora

omvälvningarna i Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits

som kunnat läggas till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor

som uppkommit med anledning av de nya statsbildningarna.

En informell konferens med de europeiska justitieministrarna hölls i

Bukarest i juni. Vid konferensen behandlades justitiedepartementens roll

i ländernas lagstiftningsarbete.

3.2 Sociala frågor och livskvalitet

3.2.1 Social trygghet

Ministerkommittén antog under året 15 resolutioner om tillämpningen

under tiden 1 juli 1992-30 juni 1993 samt 15 resolutioner om

tillämpningen under tiden 1 juli 1993-30 juni 1994 av den europeiska

balken om social trygghet och protokollet till denna i de medlemsstater

19

som ratificerat dessa instrument. I resolutionerna CSS(95)12 och Skr. 1995/96:193

CSS(95)27 konstaterade ministerkommittén att Sverige fortsatt att uppfylla

sina förpliktelser enligt balken och protokollet.

I maj månad hölls i Lissabon en konferens för ministrar ansvariga för

social trygghet. Temat för konferensen var ”Stadigvarande vårdbehov och

social trygghet”. Från Sverige deltog socialförsäkringsminister Anna

Hedborg.

Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger.

Kommittén undersökte bl.a. möjligheterna att utge en publikation med en

jämförande redogörelse för socialförsäkringens finansiering i

medlemsstaterna. Arbetet på detta område fortsätter under år 1996.

Kommittén beslöt att inrätta två tillfälliga expertkommittéer för att

studera två problemområden. Den ena, som blir av multidisciplinär

karaktär, skall arbeta vidare med ministerkonferensens tema om

stadigvarande vårdbehov. Den andra skall studera socialförsäkringens

situation under svåra ekonomiska förhållanden och ta särskild hänsyn till

frågor av intresse för Central- och Östeuropa.

Kommittén anordnade under hösten i Wien en kurs i internationella

socialförsäkringsfrågor för tjänstemän vid nationella ministerier och

myndigheter.

3.2.2 Socialpolitik

Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde en gång

under år 1995.

Styrkommitténs stora pågående projekt behandlar barnens situation i

Europa. Tre delprojekt tar upp barns och ungdomars delaktighet i familje-

och samhällsliv, barnomsorg respektive barn på institution. CDPS har

lyckats intressera även andra styrkommittéer att ta upp barnfrågor. 1

samordningsgruppen för projektet finns tolv andra styrkommittéer med.

Projektet kommer att avslutas med en konferens i Leipzig, i samarbete

med den tyska regeringen, under våren 1996. Denna multidisciplinära

inriktning är ett led i Europarådets utveckling av nya arbetsformer.

Kommitténs arbetsformer diskuteras även mot bakgrund av det starkt

ökade medlemsantalet i organisationen.

Styrkommittén planerar en europeisk fattigdomsrapport. Andra pågående

eller planerade arbeten berör sociala konsekvenser av ungdomars

arbetslöshet, föräldrautbildning och de stora städernas sociala problem.

Den 26-28 juni genomfördes i Helsingfors en konferens för ministrar

med ansvar för familjerelaterade frågor.

3.2.3 Sociala stadgan

Ett nytt tilläggsprotokoll till den sociala stadgan antogs av

ministerkommittén vid ett möte i juni. Protokollet innehåller regler om ett

kollektivt klagomålsförfarande och grundar sig på det förslag som ad hoc-

kommittén för översyn av stadgans materiella innehåll m.m. 20

(CHARTE-REL) lade fram år 1992. Protokollet syftar till att utveckla och

effektivisera stadgan genom ett mer aktivt deltagande av organisationerna

på arbetsmarknaden och genom att även ge s.k. frivilligorganisationer en

roll. Organisationerna ges enligt vissa villkor rätt att anföra klagomål över

bristfällig tillämpning av stadgan. När protokollet öppnades för

undertecknande den 9 november var Sverige en av de sju stater som

undertecknade det. Undertecknandet skedde med förbehåll för ratifikation.

Det krävs fem ratifikationer för att protokollet skall träda i kraft.

Förslaget till en reviderad social stadga, som överlämnades till

ministerkommittén i slutet av 1994, var under 1995 föremål för yttranden

från den oberoende expertkommittén och från den parlamentariska

församlingen. Förslaget behandlades sedan av en särskild rapportörgrupp

för mänskliga rättigheter vid ett flertal möten. Efter att ha antagits av

ministerkommittén öppnades den reviderade stadgan för undertecknande

den 3 maj 1996. Sverige var bland de länder som undertecknade vid

öppningstillfallet.

Italien och Österrike ratificerade under året ändringsprotokollet till

sociala stadgan, det s.k. Turinprotokollet. Därmed har nio länder

ratificerat detta protokoll. För att det skall träda i kraft krävs ratifikationer

av samtliga stater som är bundna av stadgan. Protokollet tillämpas dock

redan nu i de delar som inte kommer i konflikt med stadgans lydelse.

Ministerkommittén behandlade förslaget till nytt rapporteringssystem

men full enighet uppnåddes inte. Försöksperioden med årliga rapporter

enligt ett visst schema avslutades därmed utan att något nytt system kunde

träda i stället. Nya försök görs för att hitta en kompromisslösning som

kan accepteras av alla berörda.

Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i juni att anta vissa, men inte

alla, av de förslag till rekommendationer som fanns i regeringskommitténs

slutrapport för år 1994. Sverige fick härvid en första rekommendation

riktad mot sig. Kritiken rör efterlevnaden av artikel 19:8 och gäller bristen

på möjlighet att överklaga de beslut om utvisning som regeringen fattar

med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, den s.k.

terroristlagen. I det skydd för migrerande arbetstagare som den aktuella

artikeln syftar till anses ingå en rätt att fa även ett sådant utvisningsbeslut

prövat av ett oberoende organ. Också Grekland och Irland fick

rekommendationer på denna punkt. Det kan tilläggas att flera stater, bl.a.

Norge, Danmark, Island och Österrike, inte har ratificerat denna artikel.

När beslut om de individuella rekommendationerna fattas av

ministerkommittén far endast de tjugo länder som är bundna av stadgan

delta. För beslut krävs enkel majoritet av de röstberättigade staterna och

två tredjedels majoritet av de röstande. För att en rekommendation skall

antas måste således minst elva röstberättigade stater vara för den. Även

regeringskommittén började under året tillämpa en sådan omröstningsregel

när kommittén tar ställning till förslag om rekommendationer. Det har lett

till färre beslut.

Regeringskommittén sammanträdde tre gånger för den återkommande

granskningen av staternas rapporter om tillämpning av stadgan mot

bakgrund av de slutsatser som den oberoende expertkommittén

presenterat. Årets granskning gällde sju av stadgans artiklar, bl.a. regler

om skydd för minderåriga och om migrerande arbetstagare. Dessutom

Skr. 1995/96:193

21

behandlades rapporter om vissa icke ratificerade artiklar. Såväl Skr. 1995/96:193

regeringskommittén som oberoende expertkommittén noterade positiv

utveckling på många områden. Vad gäller Sverige uppmärksammades

åtgärder för att underlätta för invandrare att ”starta eget”.

Regeringskommittén beslöt föreslå ytterligare rekommendationer

beträffande Grekland och Italien samt förnyade rekommendationer i några

fall där förhållandena inte förändrats sedan föregående år. Ett sådant

gällde Sverige och kritiken angående terroristlagstiftningen.

Ministerkommittén antog förslagen vid sitt möte i december.

3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor

Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde inte

under 1995 men kommitténs byrå möttes den 13-14 september. Vid

byråmötet presenterades rapporten ”Barn och arbete i Europa”, som

utarbetats av den svenska forskaren Ingrid Stymne. Expertkommittén för

harmonisering av arbete och familjeliv överlämnade också ett utkast till

rekommendation.

En arbetsgrupp förberedde en studie om initiativ för att skapa nya

arbetstillfällen vid sidan om den vanliga arbetsmarknaden. Ett antal

forskare skall var för sig besöka några medlemsländer för att studera vilka

former sådana initiativ kan anta.

I stället för styrkommitténs uteblivna möten samlades fyra

expertkommittéer vid två tillfallen under året i Strasbourg. För att

samtliga medlemsstater som så önskade skulle kunna delta i de olika

kommittéernas möten förlädes dessa i anslutning till varandra.

Ledamöterna i styrkommittén är fördelade på de fyra expertkommittéerna,

där också två konsulter och representanter för andra internationella

organisationer deltar. Kommittéerna arbetar med de sociala och

ekonomiska konsekvenserna av omstruktureringen av Europas ekonomier

och ett flertal rapporter har tagits fram. Sverige är representerat i den

kommitté som behandlar de sociala och ekonomiska konsekvenserna av

ändrade arbetsmönster i samband med omstruktureringen (EM-CST).

Kommittéernas arbete skall slutföras under 1996.

Vid ett möte i november sammanträdde högre tjänstemän för att

förbereda Europarådets 6:e arbetsmarknadsministerkonferens, som

Rumänien skall vara värd för i september 1997. Inför konferensen har

samtliga medlemsländer ombetts att framföra synpunkter på om CDEM

skall finnas kvar och i så fall vilka slags frågor kommittén skall behandla.

3.2.5 Invandrares integration m.m.

Styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig huvudsakligen åt

att utveckla det europeiska samarbetet om frågor som rör invandrares

integration. Erfarenheter från så gott som hela Europa visar att invandrare

möter allt större svårigheter i sin integration, samtidigt som uttryck för

rasism, främlingsfientlighet och antisemitism tenderar att öka. 22

Erfarenhetsutbytet mellan Europas länder på detta område blir därför allt

viktigare. Skr.

Arbetet inom CDMG kom under året att i mycket präglas av det ökande

antalet medlemsstater i Europarådet. I takt med att organisationens nya

central- och östeuropeiska medlemmar deltar också i CDMG har en

förskjutning av verksamheten varit ofrånkomlig. Många av de nya

medlemmarna är mera intresserade av olika aspekter på migrationsfrågor

än av integrationsfrågor.

Ett uttryck för ovannämnda tendens var det möte som arrangerades

gemensamt av CDMG och expertkommittén för asylrättsliga frågor

(CAHAR) i november, som ett led i fortsättningen av den s.k.

Wienprocessen. Syftet var att utbyta information och erfarenheter om

migrationsströmmar och migrationspolitik i Europa. Avsikten är att

fortsättningsvis anordna ett sådant möte en gång per år.

CDMG arrangerade i juni och oktober möten där experter från olika

länder kunde komma samman och diskutera gemensamma erfarenheter

utifrån ett antal landbaserade projekt. Vid det första tillfället behandlades

invandrartäta bostadsområden och vid det andra olika sätt att mäta

integration.

Vidare fortsatte ett flertal arbetsgrupper under CDMG sin verksamhet

på skilda områden av betydelse för invandrares integration. En sådan

arbetsgrupp har berört frågan om huruvida det för invandrarkvinnor kan

föreligga en konflikt mellan jämställdhetsperspektivet och rätten att leva

i enlighet med sin egen kultur. En annan arbetsgrupp har studerat och

analyserat kulturella och religiösa aspekter av integrationsprocessen. I

båda fallen lades rapporter fram i början av 1996.

I övrigt lade CDMG ner ett omfattande arbete på förberedelserna inför

det europeiska migrationsministermötet i Warszawa i juni 1996.

3.2.6 Befolkningsstudier

Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under året endast ett

möte (den 17-19 oktober). Mycket av den löpande verksamheten har i

stället tagits över av byrån, som sammanträdde fyra gånger och i vilken

Sverige var representerat.

En varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt över

befolkningsutvecklingen i medlemsländerna samt att diskutera såväl

övergripande demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder.

Insamlingsförfarandet sköts direkt av sekretariatet. Översikten och den

analytiska texten skrivs av en av kommitténs medlemmar, senast

representanten från Italien. Datainsamlingen är ej att likna vid en

”statistikbyrås” utan syftar till att samla ihop så aktuell statistik som

möjligt, ofta preliminär, och utifrån den göra analyser och dra slutsatser.

Den årliga översikten ger den mest aktuella och kompletta bilden av

befolkningsstatistik täckande hela Europa. Arbetet sker i nära kontakt med

såväl EU:s statistikkontor (Eurostat) som FN:s ekonomiska kommission

för Europa (ECE) i Geneve.

Förutom den ovannämnda, årligen utkommande ”Aktuella demografiska

utvecklingstendenser i Europa” färdigställdes under 1995 publikationen

1995/96:193

23

”Åldrandet och dess konsekvenser för det socio-ekonomiska systemet”. Skr. 1995/96:193

Initiativ togs också till att ytterligare förbättra marknadsföringen av

kommitténs olika publikationer.

Expertgruppen POS-MED, som behandlar den demografiska obalansen

i Medelhavsområdet, höll två möten för att planera och ta fram underlag

till en konferens som skall äga rum i Palma de Mallorca i oktober 1996,

i nära samarbete med nationella och lokala myndigheter. Syftet är att

främja en öppen dialog mellan Europa och länder söder och öster om

Medelhavet. Konferensen, som är tänkt att vara mellanstatlig men med en

vetenskaplig bas, avses omfatta runt 200 personer och vänder sig till

befolkningsstatistiker, ekonomer, parlamentariker, representanter för

regionala och lokala myndigheter samt framträdande representanter för

såväl europeiska som övriga stater runt Medelhavet. Följande fyra

rapporter har färdigställts inför konferensen:

- Syd-nordmigration; aktuella trender och framtidsperspektiv

- Demografisk utvecklingsdynamik i Medelhavsområdet; potentiell

migration till Europa

- Invandring, demografiska trender och arbetsmarknad

- Utveckling, samarbete och internationell migration; EU och Maghreb.

Expertgruppen POS-MIN, som ägnar sig åt den demografiska

situationen för nationella minoriteter i Europa, höll två möten. Den första

fasen i arbetet, som bestod av en faktainsamling via enkät, avslutades

under året. Trots ämnets känsliga karaktär gick insamlingen av data

mycket smidigt, med litet bortfall. Av totalt 43 länder i Europa besvarade

37 enkäten. En anledning till det ringa bortfallet är betoningen på att det

är en vetenskaplig studie, där man endast frågar efter vilka variabler som

finns åtkomliga i olika källor. Resultatet av enkäten väntas bli utnyttjat i

samband med ECE:s och Eurostats rekommendationer inför folkräkningen

år 2000.

En ny expertgrupp för intern migration och regional

befolkningsdynamik (POS-REG) är under bildande. En förstudie har

genomförts genom enkät till 28 länder. Resultatet blev positivt.

Tillgängligheten av och kvaliteten på data var så god att man kan gå

vidare. EU-kommissionen har uttryckt stort intresse för samarbete. Via

Europeiska regionala utvecklingsfonden satsar man redan i dag mycket

pengar på att minska regionala olikheter. Definitivt beslutsfattande om

samarbetets utformning, finansiella frågor m.m. återstår dock. Oavsett vad

som händer med samarbetet med EU är avsikten att under år 1996 påbörja

en översiktlig studie av den interna omflyttningen i Europa (avfolkningen

av landsbygden, urbaniseringen och förändringar i migrationsströmmama).

I steg två avser man gå vidare med en analys av utvecklingen och söka

finna förklaringsvariabler till de observerade migrationsströmmama och

den regionala befolkningsutvecklingen.

3.2.7 Hälso- och sjukvård

Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) är verksam inom

tre programområden: utbildning och planering inom hälso- och

24

sjukvården, etiska aspekter i vården och hälsoupplysning. Skr. 1995/96:193

CDSP höll under år 1995 två möten. Kommittén arbetar i första hand

genom expertgrupper, som tar fram underlag för rekommendationer och

rapporter m.m., men också genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs

vid samverkan med och en rationell arbetsfördelning i förhållande till

andra internationella organ verksamma inom området, främst EU och

Världshälsoorganisationen (WHO).

CDSP svarar för planeringen av den 5:e europeiska hälsominister-

konferensen, som kommer att äga rum i Warszawa den 7-8 november

1996 på temat ”Vård på lika villkor och patientens rättigheter i samband

med reformer inom hälso- och sjukvården”.

Samordningen av blodtransfusions- och transplantationsverksamheten i

Europa är viktiga inslag i CDSP:s arbete. I frågor av detta slag gör sig

etiska krav och aspekter liksom specifika säkerhetskrav särskilt gällande.

CDSP följer nära verksamheten inom och redovisar synpunkter till de

andra grenar av Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst

styrkommittén för bioetik (CDBI) och sådant som gäller den juridiska

regleringen av patientrelaterade data inom sjukvård och forskning.

Det allmänna informationsutbudet inom kommittén bedöms särskilt vara

av betydelse för de nytillkomna central- och östeuropeiska länderna i

Europarådet.

Under år 1995 slutförde CDSP bl.a. följande:

- Rekommendationer om skydd för blodgivare och mottagare vid

blodtransfusioner

- Rekommendation om omvårdnadsforskning

- Riktlinjer för kvalitetssäkringar i sjukvården

- Rapport om utbildning av sjuksköterskor.

Bland pågående aktiviteter kan nämnas:

- Expertgrupp om hälso- och sjukvård för befolkningsgrupper som

vistas på institution

- Expertgrupp om lagreglerat skydd för psykiskt störda vid tvångsvård

- Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation

- Expertgrupp om hälsoproblem i familjer med ensamstående föräldrar.

3.2.8 Miljö och regional planering

Styrkommittén för miljöfrågor (CDPE) höll ett möte i juni, med

redovisning av pågående verksamheter. Bland annat fattades beslut om en

alleuropeisk naturvårdsstrategi, vilken sedan i oktober antogs av det

alleuropeiska ministermötet i Sofia. Därtill redovisades arbetsläget

beträffande projekt om kustplanering, turism och miljövård, ekologiskt

nätverk, allemansrätten och s.k. Diploma-områden i Europa.

Ministerkommittén beslutade på CDPE:s initiativ att anta

rekommendationen R(95)10 om hållbar turism i skyddade områden.

Europarådets Naturvårdsår genomfördes i 42 länder. I Sverige inriktades

insatserna på odlingslandskapet. Under Statens naturvårdsverks ledning

har 18 olika myndigheter och organ genom utställningar, utgivande av

böcker och broschyrer och andra aktiviteter visat på odlingslandskapets

värde och behovet av fortsatta skyddsåtgärder. Skr. 1995/96:193

Frågor rörande regional utveckling och planering behandlas av den

särskilda fackministerkonferensen för ministrar med ansvar inom detta

område samt av den ämbetsmannakommitté som förbereder konferensens

sessioner. Arbetet präglades under året av förberedelserna för den 11 :e

sessionen (CEMAT 11), som skall äga rum 1997 på temat ”Uthållig

regional utveckling/fysisk planering och skydd av vattenresurser”.

Årets förberedelseseminarier behandlade ”Utmaningar som möter det

europeiska samhället inför år 2000” respektive ”Allmänhetens deltagande

i regional utveckling/fysisk planering i olika europeiska länder”.

I oktober arrangerade Europarådet och EU-kommissionen tillsammans

ett seminarium om gemensamma utvecklings- och planeringsfrågor.

Sekretariatet stod för insamling och vidare distribution av

medlemsländernas aktuella dokument rörande regional utveckling och

planering. Inom ämbetsmannakommittén fördes en diskussion om

ministerkonferensens styrande dokument, den s.k. Torremolinosstadgan.

3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism

3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv

1954 års europeiska kulturkonvention ger även länder som inte är

medlemmar av Europarådet möjlighet att delta i rådets utbildnings- och

kultursamarbete. Sedan år 1989 har ett stort antal länder i Central- och

Östeuropa successivt tillträtt kulturkonventionen. Vid utgången av 1995

var totalt 44 stater anslutna till konventionen.

Med den kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan år

1991 bedrivs arbetet med programfrågor främst inom styrkommitténs

(CDCC) fyra specialkommittéer. CDCC har huvudsakligen en

sammanhållande funktion.

CDCC:s plenarsession hölls den 24-26 januari. Generaldebatten gällde

frågan om huruvida 1954 års kulturkonvention skulle behöva revideras

med hänsyn till dels det stora antalet nytillkomna medlemmar, dels

behovet av en bättre samordning med FN:s organ för utbildning,

vetenskap och kultur (Unesco) och EU. Något behov av omarbetning

ansågs inte föreligga. Övriga huvudfrågor för CDCC och dess byrå var

de framtida prioriteringarna och relationen till utrikesministrarnas

ställföreträdare. I prioriteringsdiskussionen har Sverige betonat ökad

uppmärksamhet på barns och ungdomars behov och förordat projekt med

denna inriktning. Sverige har också ifrågasatt den nuvarande strukturen,

med CDCC som ett stort övergripande beslutsorgan med oklara uppgifter

vid sidan av de fyra specialkommittéema.

Utbildningskommittén (CC-EDUC)

Inom ramen för kommitténs arbetsprogram fortsatte under året två projekt

där Sverige medverkar. Det gällde dels ”Språkundervisning och

språkinlärning för europeiskt medborgarskap”, som syftar till att stödja

26

läroplansutveckling och lärarutbildning i moderna språk, dels ”Den Skr. 1995/96:193

europeiska dimensionen i sekundärutbildningen”, som skall främja

utvecklingen av undervisningen från grundskolans sista årskurser till och

med gymnasiet samt utveckla utbildningens europeiska dimension.

I språkprojektet sattes arbetet i gång med att utveckla en gemensam ram

för fastställande av mål och metoder för undervisningen samt förslag till

ett s.k. individuellt språkpass för dokumentation av förvärvade

språkkunskaper. Vidare initierades utarbetandet av ”tröskelnivåer” för sju

nya språk, inklusive ryska. I projektet anordnades också fem arbetsmöten

för lärare m.fl. samt sju seminarier och konferenser, vilka syftade till att

stödja utvecklingen på språkundervisningsområdet i de nya

medlemsländerna.

I skolprojektet är dokumentation av sekundärutbildningen i

medlemsstaterna liksom intressanta utvecklingsprojekt m.m. inom

utbildningens ram en viktig del. Under 1995 publicerades fjorton

länderguider och sex monografier, bl.a. en beskrivning av det s.k.

Östersjöprojektet. Vidare anordnades två symposier, varav det ena

behandlade utbildningsreformer i Central- och Östeuropa. Det nätverk för

skolkontakter som etablerats genom projektet utvidgades i både

geografiskt och verksamhetsmässigt hänseende genom det ökande antal

länder som anslutit sig till kulturkonventionen. Nätverkets årliga

seminarium hölls i Schweiz.

Projektet ”Historieundervisning i det nya Europa”, som startade 1994

och bl.a. har resulterat i en handbok för historielärare, avslutades med ett

symposium i Prag.

I lärarfortbildningsprogrammet, som tillhör utbildningskommitténs

reguljära verksamhet, deltog under år 1995 cirka 1 000 lärare.

Kommittén sammanträdde den 19-21 mars och den 26-27 september.

En huvudfråga på dagordningen var Europarådets verksamhet på

utbildningsområdet efter 1997. Från svensk sida framfördes att

utbildningsarbetet måste dels inriktas på sådant som inte genomförs av

andra organisationer, dels koncentreras på aktiviteter som avser utveckling

av utbildningens innehåll, respekt för mänskliga rättigheter och demokrati

samt den europeiska dimensionen. Sverige underströk också betydelsen

av regelbunden information om pågående och planerade aktiviteter, i syfte

att uppnå effektivitet och trovärdighet i verksamheten.

En annan viktig fråga, vilken kommittén ägnade en av sina regelbundna

halvdagsdiskussioner, var samarbetet med EU inom utbildningsområdet.

Sverige framhöll vikten av att undvika dubbelarbete när allt fler av

Europarådets medlemsländer medverkar också i EU:s utbildnings-

verksamhet. Ett nära samarbete mellan de båda organen avseende

exempelvis lärarutbildning, språkundervisning, vuxenutbildning samt

informations- och erfarenhetsutbyte förordades från svensk sida samtidigt

som man välkomnade de regelbundna kontakter som under året

etablerades mellan Europarådets utbildningssekretariat och EU-

kommissionen.

Kommittén arbetade också med en rekommendation till nytt projekt om

utbildning för demokratiskt medborgarskap samt med planeringen av den 27

utbildningsministerkonferens som skall äga rum 1997.

Skr. 1995/96:193

Kommittén för högre utbildning (CC-HER)

Arbetet med en för Europarådet och Unesco gemensam konvention om

erkännande av examina ledde under 1995 till att ett utkast kunde

remissbehandlas i medlemsländerna.

Inom de två huvudprojekten ”Tillträde till högre utbildning” och

”Legislativa reformprogrammet” genomfördes ytterligare ett antal

seminarier. Det sistnämnda projektet undergick viss utvärdering som

kommer att bilda underlag för ett senare ställningstagande om en

eventuell förlängning. Vidare inleddes inom ramen för projektet

utarbetandet av en serie skrifter om lagstiftning inom den högre

utbildningen i Europa.

Frågan om vissa forskningsaktiviteter inom kommittén bereddes vidare.

Kulturkommittén (CC-CULT)

Kommittén sammanträdde den 26-28 april och den 8-10 november.

Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att

prägla arbetet i kommittén. De nya frågeställningar som fortlöpande

uppkommer ökar kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten.

Den nya budgetproceduren, som ger specialkommittéema möjlighet att

göra omprioriteringar inom givna ramar, är ägnad att underlätta en sådan

anpassning. För att de nya medlemsländerna skall få tillfälle att diskutera

sina speciella problem har en ordning införts med ett särskilt möte för

dessa länder dagen före kommitténs plenarmöte. Förmötet leds av

kommitténs ordförande.

En annan faktor som påverkar kommittéarbetet är de kulturpolitiska

länderförhören. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag

åt muntligt förhör med något medlemsland.

Under år 1995 granskade kommittén Italiens och Estlands kulturpolitik.

Ett stort antal länder, främst i Central- och Östeuropa, är aktuella för

granskning under de närmaste åren, vilket förväntas vålla vissa praktiska

och resursmässiga problem. De särskilda förhållandena i de nya

medlemsländerna liksom anhopningen av projekt kräver förändringar i

såväl metodiken som de praktiska arrangemangen.

En för närvarande viktigt uppgift för kommittén är att ta fram en

europeisk rapport om kulturens betydelse för samhällsutvecklingen.

Rapporten är ett svenskt initiativ och knyter an till det arbete som utförts

av FN-kommissionen för kultur och utveckling. Ett första rapportutkast

utgjorde diskussionsunderlag för ett seminarium på politisk nivå i

Bratislava den 16-18 juni kring temat ”Kultur och utveckling i Europa;

aktuella frågor, problem och policyaltemativ för det 20 :e århundradet”.

Rapporten beräknas bli färdigställd under första hälften av 1996.

Under året diskuterades kommitténs program för tiden efter 1997. Från

svensk sida framhölls att kulturverksamheten måste ha en klar

Europarådsprofil som är logisk för omvärlden. Avslutade projekt skall inte

automatiskt ersättas av nya inom samma områden. Den kulturpolitiska

ländergranskningen bör dock få fortsatt prioritet, inte minst som ett medel

28

för att delge de central- och östeuropeiska medlemmarna erfarenheter av Skr. 1995/96:193

praktisk kulturpolitik. En samordning med EU:s kulturverksamhet är

angelägen, både vad gäller mötestider och programinnehåll. Från svensk

sida betonades också att Europarådets kulturbudget på ca 7 miljoner

franska franc förutsätter betydande nationella kompletteringsinsatser för

att en meningsfull verksamhet skall kunna bedrivas. Därför måste det

framtida arbetsprogrammet planeras utifrån medlemsländernas behov och

önskningar och i nära kontakt med berörda nationella fackdepartement.

Förberedelserna inför kulturministermötet i Budapest hösten 1996

fortsatte. Huvudtema för konferensen blir ”Den europeiska filmens

framtid”. I anslutning till mötet förväntas en europeisk konvention om

skydd för det audiovisuella arvet öppnas för undertecknande.

Kulturarvskommittén (CC-PAT)

Kommittén sammanträdde den 8-10 mars. Av besparingsskäl håller

kommittén numera endast ett möte om året. Ett särskilt arbetsutskott

samlas vid ytterligare två tillfallen. Arbetet inom kommittén är organiserat

i tre ansvarsområden: policy och styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och

specialistsamverkan samt utbildning och levandegörande.

Under året intensifierades förberedelserna inför den 4:e konferensen för

ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor, som skall hållas i Helsingfors

1996. Mötets tema blir ”Kulturarvet - en ekonomisk och social

utmaning”.

Sverige har haft experter från Riksantikvarieämbetet och Statens

historiska muséer i fem av kommitténs tjugo arbets- och expertgrupper,

nämligen de för arkeologifrågor, luftföroreningar, kulturlandskap, teknisk

assistans och ”Öppet hus”. Sverige har tagit på sig en ledande ställning

i alla de grupper man medverkat i. Under året antogs en rekommendation

om kulturlandskap, R(95)9. Bronsålderskampanjen fortsatte genom

utställningar i fem länder. En konferens genomfördes i bohusländska

Tanum den 7-11 september på temat ”Kommunikation i Europa under

bronsåldern”. På ”Öppet hus”-dagen den 10 september hölls mer än 300

industribyggnader runtom i landet tillgängliga för besök av allmänheten.

Ett förslag till revidering av rekommendationen R(88)5, som behandlar

kontroll av det yttre förfall av det arkitektoniska arvet som påskyndas av

miljöförstöring, har arbetats fram på CC-PAT:s uppdrag under svenskt

ordförandeskap. Sverige har också planerat och inbjudit till ett seminarium

på detta tema som skall hållas i Stockholm 1997.

En europeisk stiftelse för utbildning inom restaureringsområdet har

bildats. Detta kunde ske genom en omvandling av bl.a ”Pro Venetia

Viva”. Ett litet sekretariat för stiftelsens behov har upprättats.

Kulturarvets politiska och sociala dimension har fått förnyad aktualitet

bl.a. genom förstörelsen av kulturarvet i före detta Jugoslavien. Tekniskt

samarbete och specialstöd till Central- och Östeuropa var fortsatt

prioriterat i kommitténs arbete. Under året utarbetades handlingsplaner för

de flesta central- och östeuropeiska länderna. Sverige medverkar i detta

arbete, främst beträffande de baltiska staterna.

Skr. 1995/96:193

3.3.2 Idrott

Under året antogs två rekommendationer av ministerkommittén. Det

gällde dels rekommendation R(95) 16 angående unga människor och idrott,

i vilken särskilt uppmärksammas vikten av idrott ur hälsosynpunkt,

förståelse för etiska värden och tolerans samt idrottens betydelse i skolan.

Den andra rekommendationen till medlemsstaterna, R(95)17, behandlar

idrottens betydelse för samhället och fokuserar speciellt på hälsoaspekter,

socialisation samt idrottens betydelse för ekonomin.

I maj deltog Sverige vid den 8:e europeiska konferensen för ministrar

ansvariga för idrottsfrågor i Lissabon. Följande dokument antogs vid

konferensen: en resolution om ett europeiskt manifest angående unga

människor och idrott, en deklaration om idrottens samhälleliga betydelse,

en resolution om tolerans och idrott samt en resolution om europeiskt

idrottssamarbete.

Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) höll sitt 18:e möte i februari

månad. Vid detta möte diskuterades förberedelserna inför den europeiska

idrottsministerkonferensen, som ägde rum senare under våren (jämför

ovan). Vid behandlingen av CDDS verksamhetsprogram och budget för

det kommande året framförde den svenska delegationen att särskild vikt

borde läggas vid samarbetet med de nya medlemsländerna i Central- och

Östeuropa. Det programmet inom CDDS är av stor betydelse för både den

idrottsliga och den demokratiska utvecklingen i de aktuella staterna.

CDDS genomförde verksamhet bl.a. inom program för ungdom och

idrott, idrottslagstiftning, idrottsanläggningar samt den frivilliga idrotten.

Konventionen mot läktarvåld hade vid årets slut ratificerats av 27 länder

och undertecknats av ytterligare 7 länder. Sverige har deltagit i arbetet

inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen.

Vid årsskiftet 1995/96 hade 27 länder ratificerat konventionen mot

dopning medan ytterligare 11 länder hade undertecknat densamma.

Sverige har varit aktivt inom övervakningsgruppen för konventionen och

ansvarade under 1995 för ledningen av arbetsgruppen för rättsliga frågor

och dopning.

3.3.3 Ungdomsfrågor

Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 15:e och

16:e möten. En huvudfråga var genomförandet av den stora

ungdomskampanjen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och

intolerans (jämför avsnitt 2.6.3). I övrigt fortsatte verksamheten i

arbetsgrupper kring ungdomsinformation, ungdomars delaktighet och

inflytande i samhällslivet samt möjligheter för ungdomar att besöka andra

länder.

I maj arrangerades ett informellt ungdomsministermöte i Luxemburg

och i december invigdes ett andra europeiskt ungdomscenter i Budapest.

Europeiska ungdomsfonden (EYF) delade ut 17,3 miljoner franska franc

i bidrag. Sammanlagt anordnades 122 ungdomsprojekt inom områden som

miljö, rasism och främlingsfientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom

30

delades bidrag ut till de internationella ungdomsorganisationernas Skr. 1995/96:193

administration och tidningar. Totalt fick 36 publikationer eller

utbildningsmaterial stöd. I Central- och Östeuropa genomfördes 13

aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som upprättats som en

del av Europarådets stöd till utvecklingen i denna del av Europa. Totalt

deltog 8 505 ungdomar, varav 245 från Sverige, i arrangemang som

ungdomsfonden finansierat. Sverige bidrog med 406 318 franska franc

(2,54 %) till EYF:s budget.

Europeiska ungdomscentret (EYC) i Strasbourg anordnade 44 seminarier

för ungdomar, 3 ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 3 s.k.

konsultativa möten och 1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 376

ungdomar, varav 72 från Sverige.

4 Verksamheten inom de s.k.

partsöverenskommelsema

4.1 Partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet

Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för handikappfrågor

(CD-P-RR) under partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet.

Arbetet bedrivs - förutom vid kommitténs ordinarie möten - i

expertgrupper, varav Sverige deltar aktivt i två. Den ena är inriktad på

WHO:s internationella klassifikation för skada/sjukdom, funktions-

nedsättning och handikapp. Den andra behandlar frågan om övergång från

skyddat till ordinarie arbete.

Kommittén har tillsatt ytterligare expertgrupper. En arbetar med en

handbok för att öka tillgängligheten för personer med

funktionsnedsättning, en annan med att upprätta ett europeiskt nätverk för

handikapprojekt. Teman som äldre och handikapp samt yrkesinriktad

rehabilitering behandlas också inom olika expertgrupper.

CD-P-RR:s ordinarie möte hölls i Bryssel den 6-9 juni. Till mötet hade

svensken Bengt Lindqvist, FN:s specielle rapportör för standardregler för

att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och

jämlikhet, inbjudits för att berätta om sitt arbete. Frågan om en regional

rådgivare för sådana standardregler för länderna i Central- och Östeuropa

diskuterades. Om idén förverkligas skulle rådgivaren vara kopplad till

Europarådet.

Sverige var vidare representerat i flera expertgrupper som tillsatts av

den likaledes under partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet

etablerade hälsokommittén (CD-P-SP). I de aktuella expertgrupperna

behandlades frågor rörande bekämpningsmedel samt olika aspekter av

livsmedelshantering.

31

4.2 Europafarmakopén

Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om

utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller

kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel.

Den har bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen.

Tjugofem länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU

deltar därmed som medlem vid mötena i Europafarmakopékommissionen.

Dessutom deltar ytterligare tio länder samt WHO som observatörer. Bland

observatörsländema finns Australien, Canada och Kina.

Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den

1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i

medlemsländerna den 1 juli 1987 och sedan dess har det årligen kommit

ut ett nytt häfte med monografier (standarder) och föreskrifter. Under år

1995 utgavs ytterligare ett häfte (fascicule 19), vilket avslutar den andra

upplagan av Europafarmakopén, som därmed innehåller 1 025

monografier fördelade enligt följande: kemiska och biologiska produkter

759; generella metoder och monografier för beredningsformer 34;

immunologiska produkter och blodprodukter 96; läkemedel och

preparationer framställda ur växter 56; förpackningar och kirurgiska

suturer 44; radiofarmaceutiska preparationer 36.

Under år 1995 lades stora ansträngningar ned på utarbetandet av den

tredje upplagan av Europafarmakopén som kommer att ges ut sommaren

1996. Nyheterna i denna upplaga är bl.a.:

- att Europafarmakopén kommer att ges ut i bokform med ett

kumulativt tillägg varje år

- att de engelska titlarna på monografierna blir huvudtitlar och latin blir

undertitel

- att utbytet av de analysmetoder som krävt användning av ”farliga”

substanser och lösningsmedel samt försök på djur fullföljs

- att harmonisering med det internationella enhetssystemet (SI)

genomförs.

Under år 1995 fastställdes 274 monografier (104 nya och 170

reviderade) för införande i Europafarmakopén. Den stora ökningen av

antal nya och reviderade monografier från de senaste åren fortsätter

således.

Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under året.

I de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material, som skall

ingå i farmakopén, medverkade 18 svenska experter hämtade från

Läkemedelsverket, farmaceutiska fakulteten, läkemedelsindustrin och

Apoteksbolaget. De olika experterna ansvarar för ett omfattande

experimentellt förarbete på sina respektive laboratorier. Arbetet samordnas

i Sverige av Svenska farmakopékommittén och resultatenheten

Standardisering vid Läkemedelsverket.

Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels

kvalitet. Den tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid

registrering och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets

beredning och hantering av läkemedel.

Ett nytt sätt att utarbeta monografier för Europafarmakopén, som

Skr. 1995/96:193

32

komplement till de andra, startades på prov under år 1993. Det innebär att Skr. 1995/96:193

originaltillverkaren av en läkemedelsråvara tillsammans med det nationella

farmakopélaboratoriet utarbetar ett förslag till en monografi redan innan

patenttiden för substansen gått ut. Sverige har deltagit vid utarbetandet av

två sådana substansmonografier. Den första av dessa har publicerats i

fascicule 19 av Europafarmakopén. Den andra färdigställdes under året för

publicering i den tredje upplagan. Provverksamheten har fallit väl ut och

kommer därför fortsättningsvis att bli en av de metoder som används.

År 1994 genomfördes en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet.

Beslut togs då om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och

bruksfärdiga läkemedel man skall arbeta med under de närmaste åren.

Bland dessa återfinns flera viktiga substanser med svenskt ursprung. För

svenskt vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det

viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid prioriteringen.

Samarbetet mellan den europeiska farmakopén och representanter för

den amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén om

harmonisering av de olika farmakopéemas bestämmelser fortsatte under

år 1995. För närvarande arbetar man med ett antal hjälpsubstanser i

läkemedel där behovet av harmonisering anses störst. Den första

harmoniserade monografin publicerades i fascicule 18 (Laktos

monohydrat) och man har nu färdigställt ca 30 harmoniserade

monografier.

En konsekvens av EU:s medverkan i Europafarmakopén är att ett ökat

samarbete initierats mellan läkemedelskontrollema i Europa vad gäller det

laborativa kontrollarbetet, utöver det redan existerande samarbetet inom

inspektionsverksamheten. EU har utsett Europafarmakopésekretariatet i

Strasbourg som samordnare av denna verksamhet. Ett antal kollaborativa

studier och provningsjämförelser har genomförts inom detta samarbete,

som har anknytning både till det europeiska farmakopéarbetet och till

kontrollarbetet. Detta praktiska samarbete är mycket viktigt för att

åstadkomma en gemensam, enhetlig syn på läkemedels kvalitet.

Verksamheten har starkt stöd från svenskt håll och Sverige har deltagit i

de aktuella studierna.

4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond

Vid årsskiftet 1995/96 var samtliga Europarådets medlemsländer utom

Albanien, Andorra, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Makedonien,

Moldova, Polen, Rumänien, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien, Ukraina,

Ungern och Österrike anslutna till sociala utvecklingsfonden.

Härutöver är Heliga Stolen medlem. Den socialistiska federativa

republiken Jugoslavien var associerad medlem under femårsperioden

1986-1991. Ytterligare central- och östeuropeiska länder har visat intresse

att bli medlemmar. I början av 1996 inträdde således Litauen och

Rumänien i fonden.

Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning

(1 ecu = 8,54 svenska kronor vid årsskiftet 1995/96).

Fondens utlåningsverksamhet ökade åter under 1995, efter att under de

två föregående åren ha minskat i omfattning på grund av uppstramade Skr. 1995/96:193

utlåningsrutiner m.m. Nyutlåningen uppgick således under 1995 till 412

miljoner ecu.

Den totala balansomslutningen vid årsskiftet 1995/96 var 9 784 miljoner

ecu och 1995 års överskott var 68 miljoner ecu.

Under perioden 1990-1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken

gällde dels att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det

förekommit allvarliga brister i finansförvaltning, låneverksamhet,

projektuppföljning, intemadministration och samarbetsklimat. Kritiken

ledde bl.a. till att fondens högste verkställande tjänsteman tvingades

lämna sin befattning i slutet av 1993.

Under år 1995 bedrev den nya ledningen ett fortsatt omfattande

översynsarbete i syfte att komma till rätta med fondens problem. Bland

annat fattades beslut om ytterligare nya rutiner avseende utlåning och

finansförvaltning. Betydande förändringar har även genomförts i fondens

inre organisation. Ett övergripande mål är att återigen sätta den sociala

målsättningen i centrum för verksamheten. De nya stadgar som utarbetats

har dock ännu inte ratificerats av två medlemsländer, Nederländerna och

Spanien.

Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår

till ca 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,8 % av medlemsländernas

insatser. Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1

miljoner ecu är ett garantiåtagande. Sverige har uppmanats att betala in

ytterligare 994 000 ecu.

Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete med att

omorientera och sanera fondens verksamhet. Sverige har bl.a. eftersträvat

att utlåningen skall fa en bättre geografisk fördelning och koncentreras till

de socialt mest angelägna projekten, att en större andel av vinsten skall

användas för lån på särskilt fördelaktiga villkor samt att flera länder skall

ansluta sig till fonden. Sverige har inte lånat några medel genom fonden.

Fonden bildades ursprungligen, år 1956, som ett instrument i

flyktingpolitiken, men är numera även inriktad på att medverka till att

lindra verkningarna av naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-,

sysselsättnings- och bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana

investeringar är av stort socialt värde. På senare tid har även ett antal

större utbildnings- och sjukvårdsprojekt finansierats.

I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera

länderna i Central- och Östeuropa i verksamheten utökades år 1991

fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas

behov kommer att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad

gäller risktagande som projektplanering och administration.

Ministerkommittén har också uttryckt starka önskemål om att fonden skall

delta i återuppbyggnaden av före detta Jugoslavien, främst Bosnien och

Hercegovina.

Medlemsstaternas insatser i fonden uppgick den 31 december 1995 till

sammanlagt 1 297 miljoner ecu i form av inbetalda medel,

garantiåtaganden och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer.

Härtill kommer att fonden vid utgången av året hade reserver och 34

vinstmedel på 531 miljoner ecu.

Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga Skr. 1995/96:193

villkor ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden

bedöms av det amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha

högsta kreditvärdighet, AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen

förmedlas sedan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som

beskrivits ovan.

En liten del av utlåningen har sedan länge skett på speciellt fördelaktiga

villkor. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av fondens

vinstmedel. Under året beslutades att denna utlåning fortsättningsvis skall

ske genom en särskild för ändamålet inrättad lånefond.

Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1995 har fonden finansierat

projekt i medlemsländerna om totalt 9 324 miljoner ecu. Vid årsskiftet

utestående lån uppgick till 6 153 miljoner ecu, varav 45 miljoner ecu som

subventionerade lån. De största låntagarna under senare år (1986-1995)

har varit Turkiet (38 % av lånemedlen), Italien (26 %), Grekland (13 %),

Cypern (10 %), Spanien (5 %) och Tyskland (5 %). De ändamål som fått

mest lån är åtgärder för flyktingar och migranter, bostadsbyggande, lån i

samband med infrastrukturinvesteringar samt landsbygdsutveckling.

4.4 Pompidougruppen

Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för

erfarenhetsutbyte om narkotikafrågor i Västeuropa. Initiativet togs av den

dåvarande franske presidenten Georges Pompidou och var ett svar på det

växande narkotikaproblemet i Europa. Gruppen hade fram till år 1980

ingen formell status men blev då en samarbetsgrupp inom Europarådet.

Ursprunglingen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet har

ökat och uppgick under år 1995 till 28 länder. Samarbetet omfattar de

flesta västeuropeiska staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa.

Ytterligare central- och östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis

delta i olika aktiviteter anordnade av gruppen. Den svenska regeringen har

ställt medel till förfogande för att underlätta dessa länders deltagande i

konferenser, symposier och andra möten.

Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att

minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens

område. Samarbetet är således tvärsektoriellt. De ministrar som ansvarar

för samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart tredje år och

beslutar då om inriktningen på samarbetet fram till nästa ministermöte.

Mellan ministermötena sammanträder representanter för medlemsländerna

(s.k. permanenta korrespondenter) två gånger om året för att besluta om

konkreta åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade

insatser i sina respektive länder.

Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för

Pompidougruppens arbete under de följande tre åren. Programmet betonar

vikten av efterfrågedämpande insatser och av att den tvärsektoriella

inriktningen behålls. Sverige deltar aktivt, bl.a. genom medverkan i det

omfattande epidemiologiska samarbete som pågår. I detta ingår en

europeisk skolundersökning av elevers drogvanor, som leds och

samordnas av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Skr. 1995/96:193

(CAN). Vidare pågår ett särskilt tränings- och utbildningsprogram för

personer verksamma inom narkotikaområdet i Central- och Östeuropa.

Sverige är tillsammans med Norge och EU:s PHARE-program

huvudbidragsgivare. Sverige hade också tagit initiativet till ett seminarium

om nya drogmönster bland ungdomar som hölls i november.

Utöver detta genomfördes under 1995 möten i olika arbetsgrupper

rörande bl.a. polissamarbete, prekursorer (ämnen som kan användas vid

illegal framställning av narkotika), tullsamarbete samt insatser för

kvinnliga missbrukare.

4.5 ”Eurimages”

I slutet av år 1988 etablerade Europarådet genom en parts-

överenskommelse en europeisk fond för stöd till filmproduktion, kallad

”Eurimages”. Under år 1995 förfogade fonden över cirka 220 miljoner

kronor. De länder som deltar i partsöverenskommelsen bidrar till

finansieringen i relation till sin storlek. Sveriges bidrag, som utbetalas via

Svenska filminstitutet, uppgick 1995 till cirka 4 miljoner kronor.

En grundförutsättning för erhållande av stöd är att minst tre europeiska

länder är involverade. Fonden finansierar maximalt 20 % av projektets

budget. Stöd utgår inte bara till spelfilm utan också i vissa fall till

dokumentärfilmer. Även renodlade TV-filmer och -serier kan komma i

fråga. Länder som inte deltar i EU:s Media Il-program kan också fa stöd

för distribution och biografer.

Under fondens sju första år (1989-1995) delades bidrag ut till 427

europeiska samproduktioner, till ett sammanlagt belopp av 779 miljoner

franska franc. Under 1995 erhöll 99 projekt bidrag från ”Eurimages”.

Fonden gav också distributionsstöd till ett femtiotal projekt.

4.6 Kommissionen för demokrati genom lag

Den europeiska kommissionen för demokrati genom lag

(Venedigkommissionen) bildades i Venedig den 20 januari 1990. Den

etablerades på italienskt initiativ under Europarådets överinseende och är

knuten till Europarådet genom en partsöverenskommelse.

Kommissionen, som är sammansatt av experter i statsrätt utsedda av

respektive lands regering, skall bl.a. verka för att sprida information om

de olika rättssystemen i Europarådets medlemsstater liksom även i de

icke-medlemsstater som samarbetar med kommissionen. För Sveriges del

har förre justitieombudsmannen Hans Ragnemalm utsetts att ingå i

kommissionen.

Till kommissionens viktigare uppgifter hör att, som expertorgan och på

begäran, bistå de före detta kommunistiska staterna i Central- och

Östeuropa vid utarbetandet av nya demokratiska konstitutioner, baserade

på Europarådets grundläggande principer. Samarbetet bedrivs så att

mindre grupper av kommissionsmedlemmar, med ansvar för ett visst land,

36

granskar och successivt reviderar upprättade lagförslag. Ofta följs arbetet Skr. 1995/96:193

upp med besök i landet i fråga. Kommissionens verksamhet har satt

åtskilliga spår i de nya konstitutioner som antagits.

Kommissionen var under år 1995 involverad i den författningsreform

som initierats i Grekland liksom i lagstiftningsarbete bl.a. i Albanien,

Armenien, Georgien, Kirgizistan, Lettland, Moldova, Ryssland, Ukraina,

Ungern och Vitryssland. Kommissionen samarbetade också med

Sydafrika. Den kommer även att ha en roll att spela i återuppbyggnaden

av Bosnien och Hercegovina.

4.7 Europarådets Nord/Sydcentrum

Europarådets Nord/Sydcentrum, eller som det fullständiga namnet lyder

Europeiskt centrum för globalt ömsesidigt beroende och solidaritet,

etablerades år 1989 genom en partsöverenskommelse. Sedan Grekland

tillträtt överenskommelsen sommaren 1995 har den för närvarande 15

medlemmar.

Centret, som har sitt säte i Lissabon, skall fungera som ett ramverk för

europeiskt samarbete i syfte att öka medvetandegraden hos allmänheten

om nord-sydfrågor i ett globalt perspektiv och främja solidaritet i linje

med Europarådets mål och principer.

Centrets styrelse består av representanter för fyra intressentgrupper:

medlemsstaternas regeringar, parlamentariker, enskilda organisationer samt

regionala och lokala myndigheter. Sverige är medlem av styrelsen under

perioden 1995-1997.

Nord/Sydcentret finansieras dels av medlemsstaterna, dels genom

frivilliga bidrag. De frivilliga bidragen kommer i huvudsak från EU-

kommissionen och tillfaller företrädesvis programverksamheten.

37

Utrikesdepartementet Skr. 1995/96:193

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Uusmann,

Ulvskog, Sundström, Lindh, Åhnberg, Pagrotsky

Föredragande: statsrådet Peterson

Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:193 Redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995.

38

gotab 49948, Stockholm 1996