Prop. 1995/96:9

Regeringens skrivelse

1995/96:9

Hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning vid förundersökning i brottmål

under år 1994

Skr.

1995/96:9

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 21 september 1995

Mona Sahlin

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1994 av bestäm-

melserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 9

Innehållsförteckning

Skr. 1995/96:9

1 Ärendet och dess beredning .................... 3

2 Närmare om hemlig teleavlyssning ............... 3

3 Närmare om hemlig teleövervakning ............... 5

4 Slutsatser................................ 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september

1995 ................................... 8

1 Ärendet och dess beredning

Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.

rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98)

med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen

(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna

och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572)

om särskild utlänningskontroll. Sistnämnda lag trädde i kraft den 1 juli

1991 och ersatte lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga

våldsdåd med internationell bakgrund, den s.k. terroristlagen.

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.

1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om

teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att

reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades

den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop.

1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående

tillämpningen av bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande

redovisning beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas.

Regeringen lämnade den 15 september 1994 en redogörelse till

riksdagen för tillämpningen under år 1993 av bestämmelserna i

rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

(skr. 1994/95:32, bet. 1994/95:JuU3, rskr. 1994/95:41). Regeringen

lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1994.

Redogörelsen bygger på uppgifter som Rikspolisstyrelsen har lämnat

i en skrivelse till regeringen den 4 september 1995. Redogörelsen

omfattar samtliga fall av hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning enligt rättegångsbalkens regler under år 1994.

Skr. 1995/96:9

2 Närmare om hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, som befordras via

ett allmänt tillgängligt telenät till eller från en viss teleanläggning, i

hemlighet lyssnas av eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för

återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas

både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan

telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och

datakommunikation. Hemlig teleavlyssning får enligt 27 kap. 18 §

rättegångsbalken användas vid förundersökning i brottmål om

minimistraffet för brottet är två års fängelse och vid försök,

förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är straffbar.

Dessutom krävs att någon är skäligen misstänkt för brottet och att

åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

Regeringen har den 18 maj 1995 överlämnat en proposition om

hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning till riksdagen (prop.

1994/95:227). I propositionen föreslås ändringar av ifrågavarande regler

i rättegångsbalken för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen på

teleområdet och till förändringarna på telemarknaden. Hemlig Skr. 1995/96:9

teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall enligt förslaget avse ett

telefonnummer, en kod eller annan teleadress - i stället för en

telefonapparat eller annan teleanläggning - som innehas eller annars kan

antas komma att användas av den misstänkte. Tillstånd till hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall i enlighet härmed

meddelas att gälla viss teleadress. Vidare föreslås att hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning med vissa begränsningar

skall kunna ske även utanför allmänt tillgängliga telenät.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

För all tvångsmedelsan vänd ning anses gälla tre allmänna principer.

De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 §

regeringsformen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och

proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets

befogenhet att använda tvångsmedlet skall vara bunden till det ändamål

för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en

myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt

behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.

Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje

stycket rättegångsbalken, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art,

styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad

som står att vinna med åtgärden.

Rikspolisstyrelsens redogörelse visar att domstol under år 1994, när

det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat

tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från

telefonapparater eller andra teleanläggningar som har innehafts eller

använts av 309 misstänkta personer. Som jämförelse redovisas nedan

antalet fall under åren 1969 1 - 1993.

1969

28

1978

102

1987

205

1970

39

1979

147

1988

210

1971

44

1980

220

1989

214

1972

34

1981

277

1990

214

1973

46

1982

313

1991

243

1974

44

1983

418

1992

258

1975

42

1984

414

1993

261

1976

64

1985

233

1977

122

1986

213

När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är

tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 81 fäll under

år 1994. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord,

försök till mord, grovt rån, förberedelse till grovt rån, grov våldtäkt,

1 Möjligheten att använda hemlig teleavlyssning vid misstanke om grova

narkotikabrott infördes år 1969.

grov penningförfalskning, grovt sabotage, sabotage och grov Skr. 1995/96:9

utpressning samt grov alimänfarlig ödeläggelse. Antalet fall de närmast

föregående åren var följande (1986 års siffra innnefattar inte den

telefonavlyssning som det året ägde rum i utredningen av mordet på

statsminister Olof Palme).

1983

17

1987

15

1991

31

1984

13

1988

15

1992

61

1985

6

1989

24

1993

84

1986

15

1990

13

Den genomsnittliga avlyssningstiden år 1994 var 43 dagar. Motsvarande

siffror för tidigare år var i antalet dagar 43 (1993), 47 (1992), 44

(1991), 46 (1990), 44 (1989), 48 (1988), 54 (1987), 53 (1986) och 60

(1985). Avlyssningstiden varierar dock. Under år 1994 förekom fall där

avlyssningstiden var så kort som en dag, medan den i några fall har

pågått i över 4 månader. I ett fall har avlyssningen pågått i över 10

månader.

Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den

misstänkte i knappt 52 procent av fallen år 1994, vilket kan jämföras

med drygt 56 procent av fallen 1993, 47 procent 1992, 48 procent

1991, 47 procent 1990, 51 procent 1989, 44 procent 1988, 68 procent

1987, 64 procent 1986 respektive 77 procent 1985. Avlyssningen har

under år 1994 inte gett något resultat i fråga om den misstänkte i drygt

29 procent av fallen och avlyssningen har avbrutits med kvarstående

misstanke i knappt 19 procent av fallen.

I likhet med det föregående året har det under år 1994 inte

förekommit något fall där en domstol inte har bifallit en ansökan om

hemlig teleavlyssning. Rikspolisstyrelsen har även under den nu aktuella

tidsperioden tillämpat en viss förhandsprövning av avlyssningsärendena

(jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Rikspolisstyrelsen har inte

lämnat negativt besked i något fall.

3 Närmare om hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om

telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss

teleanläggning som är ansluten till ett allmänt tillgängligt telenät eller att

en sådan anläggning stängs av för telemeddelanden. Tvångsmedlet får

enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid förundersökning i

brottmål, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med enbart fängelse i

straffskalan. I övrigt gäller motsvarande regler som för hemlig

teleavlyssning. Som tidigare nämnts har regeringen nyligen överlämnat

en proposition till riksdagen i vilken föreslås ändringar av bl.a. reglerna Skr. 1995/96:9

om hemlig teleövervakning (se avsnitt 2).

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1994

lämnades tillstånd i 68 fall till hemlig teleövervakning. Av dessa avsåg

62 fäll narkotikabrott. Övriga fäll avsåg grov stöld, grovt häleri och

stämpling till grovt rån. Under år 1993 lämnades 60 tillstånd, varav 54

fäll avsåg narkotikabrott, 3 fäll mord och 3 fäll andra brott. Även under

år 1992 lämnades 60 tillstånd, varav 57 avsåg narkotikabrott och 3

avsåg grov stöld och grovt rån.

Den genomsnittliga tiden för teleövervakning under år 1994 var 44,8

dagar. Motsvarande siffra för år 1993 var knappt 35 dagar och för år

1992 drygt 47 dagar. Tiderna för teleövervakning under år 1994

varierar mellan tio dagar och fem månader.

Teleövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga

om den misstänkte i 28 procent av folien. Övervakningen har inte gett

något resultat i 44 procent av fällen och de fäll där åtgärden har

avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde 28 procent.

Motsvarande procentsatser för år 1993 var 35, 10 och 55 och för år

1992 25, 37 respektive 38.

Under år 1994 har det inte förekommit något fall där en domstol har

lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte heller

något fäll där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat

negativt besked.

4 Slutsatser

Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att tvångsmedlen, i likhet med

tidigare år, främst har använts i förundersökningar där det funnits starka

misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med

narkotika. Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har

använts då andra spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan

från böljan visat sig otillräckliga. Huvudsyftet har alltjämt varit att

avslöja den mera omfättande narkotikasmugglingen till Sverige och

försäljningen av narkotika inom landet.

Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av

misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år

1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes. En

markant ökning av antalet tillstånd kan noteras under böijan av

1980-talet. Fram till år 1990 låg sedan antalet tillstånd på en ganska

konstant nivå motsvarande 1980 års nivå men har de senaste åren

återigen ökat. Jämfört med antalet tillstånd år 1993 har det skett en

ökning under år 1994 med 48 tillstånd.

Liksom tidigare år kan regeringen konstatera att antalet beslag av

främst heroin och amfetamin, liksom den mängd som har beslagtagits,

har ökat successivt under senare år. Antalet beslag under år 1994

avseende amfetamin har ökat något jämfört med år 1993.

Beslagsmängden amfetamin har dock ökat mycket kraftigt år 1994 och

är den högsta som någonsin redovisats. Antalet beslag avseende heroin Skr. 1995/96:9

har minskat jämfört med det föregående året men mängden beslagtagen

heroin är i stort sett densamma. Antalet beslag avseende kokain år 1994

är detsamma som år 1993. Mängden beslagtagen kokain har dock mer

än fördubblats.

Det är alldeles uppenbart att läget på narkotikaområdet alltjämt är

djupt oroande. Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig

teleavlyssning i den angelägna kampen mot narkotikabrottsligheten.

Hemlig teleavlyssning kan uppenbarligen inte heller avvaras i kampen

mot annan grov brottslighet. Den relativt omfattande avlyssning som

skett på grund av misstanke om bl.a. grovt rån bekräftar detta. Det nu

sagda innebär dock inte något ändrat ställningstagande när det gäller

vikten av att värna om den personliga integriteten. Det är alltjämt

angeläget att åtgärderna begränsas så långt som möjligt vad gäller både

antalet avlyssningar och den tid som avlyssningen pågår. Som tidigare

framhållits måste den framtida utvecklingen när det gäller hemlig

teleavlyssning följas noggrant. Det kan emellertid konstateras att den

hemliga teleavlyssningen även under år 1994 har varit framgångsrik.

Vad avser de redovisade siffrorna för hemlig teleövervakning är det

främst, i likhet med tidigare år, vid förundersökningar rörande

narkotikabrott som detta tvångsmedel kommer till användning. Det kan

konstateras att den hemliga teleövervakningen under år 1994 inte har

varit lika framgångsrik som under år 1993, trots att antalet tillstånd har

ökat något. Att hemlig teleövervakning inte är lika effektivt som hemlig

teleavlyssning är naturligt med tanke på tvångsmedlens olika

användningsområden. Hemlig teleövervakning utgör likväl en viktig del

i den brottsutredande verksamheten, inte minst i kampen mot

narkotikabrottsligheten.

Justitiedepartementet Skr. 1995/96:9

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,

Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg,

Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:9 Hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1994.

gotab 49024, Stockholm 1995