Prop. 1996/97:100D2

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Deklarationsanstånd

1 §

Enligt nuvarande bestämmelser kan skattemyndigheten, under vissa

förutsättningar, medge den som är skyldig att lämna deklaration om skatt

anstånd viss tid med att lämna deklarationen och betala den skatt som skall

redovisas. Sådana bestämmelser finns i 53 § 2 mom. UBL, 7 § USAL samt

14 kap. 14 § och 16 kap. 1 § ML. Motsvarande bestämmelser kommer att

behövas även fortsättningsvis. Bestämmelser om anstånd med att lämna

skattedeklaration har tagits in i 10 kap. 24 §.

Om skattemyndigheten har medgett anstånd med deklarationens

avlämnande skall den också kunna medge anstånd med betalning av den

skatt som skall redovisas i deklarationen. En deklarationsskyldig som fått

anstånd med att lämna skattedeklaration skall emellertid inte ha en

ovillkorlig rätt att också få anstånd med hela den motsvarande

skattebetalningen. Tvärtom skall skattemyndigheten som ett villkor för att

bevilja anstånd med deklarationen kunna föreskriva att en delbetalning

skall göras med ett beräknat skattebelopp vilket så nära som möjligt

överensstämmer med det definitiva beloppet inom den frist som normalt

gäller för betalningen. Kan någon sådan beräkning inte göras bör en

schablonregel användas. Det kan t.ex. gälla ett belopp som motsvarar

genomsnittet av inbetalda belopp de tre senaste inbetalningsmånaderna.

Med ett villkor om delbetalning bör anstånd med deklarationen dessutom

kunna beviljas en något längre tid än utan ett sådant villkor.

Vad som sagts nu anses kunna gälla utan att en särskild bestämmelse om

detta tas in i lagen.

Att kostnadsränta skall tas ut även när anstånd med inbetalningen har

beviljats följer av 19 kap. 6 §.

Paragrafen motiveras främst av att det i vissa fall inte är praktiskt

möjligt att lämna en skattedeklaration eller, om deklaration inte skall

lämnas, räkna fram det belopp som skall betalas inom föreskriven tid. Det

kan t.ex. bero på hastigt uppkommande tekniska problem.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

Anstånd vid omprövning eller överklagande

2 §

Bestämmelser om anstånd vid omprövning eller överklagande finns för

närvarande i 49 § 1 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 6 § ML.

Uppbördslagen innehåller de materiella reglerna. De andra lagarna

innehåller endast en hänvisning till uppbördslagen. Den nu aktuella

paragrafen ersätter de nyss nämnda. Frågan om i vilka fall det kan anses

vara tveksamt om ett beskattningsbeslut kommer att stå fast har behandlats

i avsnitt 22.1.

De nya bestämmelserna innebär inte enbart att anståndsbeloppet inte

behöver betalas in under anståndstiden utan också att redan inbetalt belopp

kan komma att återbetalas om anstånd medges.

Utvidgningen av begreppet skattskyldig i 1 kap. 4 § medför att även

arbetsgivare som är betalningsskyldig för skatteavdrag enligt 11 kap. 19 §

omfattas av paragrafen. Någon särskild bestämmelse motsvarande 75 b §

UBL har därför inte ansetts nödvändig.

Bestämmelsen i första stycket punkt 1 gör det möjligt för

skattemyndigheten att bevilja anstånd utan att den skattskyldige har begärt

omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut, om det kan antas att

den skattskyldige helt eller delvis kommer att befrias från skatten.

Av andra stycket framgår för hur lång tid anstånd får beviljas. Stycket

ersätter 49 § 3 mom. första stycket UBL.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 2 §.

Bestämmelserna gäller ställande av säkerhet och ansvaret för kostnader-

na för säkerheten. Motsvarande bestämmelser finns nu i 49 § 2 mom. andra

och tredje styckena UBL.

I förhållande till utredningsförslaget har hänvisningen i första stycket

till

lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. kompletterats med de

aktuella lagrummen, dvs. 10-12 §§ och 13 § 2. Detta innebär att

bestämmelserna om överklagande i 19 § lagen om indrivning av statliga

fordringar m.m. inte blir tillämpliga när säkerhet skall ställas enligt

skattebetalningslagen. Ett beslut att inte ta emot säkerhet får till följd att

anstånd inte medges. Ett sådant beslut skall vara möjligt att överklaga

enligt 22 kap. skattebetalningslagen. I samband därmed skall även frågan

om säkerhet kunna prövas. Ett beslut som endast rör frågan om säkerhet

avses däremot inte kunna överklagas separat.

Som exempel på ett sådant särskilt skäl som enligt första stycket ger

skattemyndigheten möjlighet att medge anstånd utan att kräva säkerhet kan

nämnas det fallet att ärendet eller målet kan förväntas bli avgjort inom kort

tid och det därför är fråga om endast en kortare tids anstånd. En

förutsättning är givetvis att möjligheten för staten att få betalt för sin

fordran inte försämras.

Anstånd vid avyttring

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd vid en sådan avyttring som

föranleder inkomstbeskattning. Den avses gälla bl.a. vid avyttring av

fastighet, bostadsrätt, näringsverksamhet eller aktie eller andel i

handelsbolag. Paragrafen ersätter 48 § 4 och 5 mom. UBL. Den avses

däremot inte vara tillämplig i fråga om slutlig skatt som härrör från

mervärdesskatt. Möjligheten att bevilja anstånd är inte längre reglerad i

detalj. Det överlåts i större utsträckning än nu åt skattemyndigheten att

bestämma när anstånd skall beviljas. Någon skärpning av bestämmelserna

är inte avsedd.

När det råder ovisshet om avyttringens bestånd har anståndstidens längd

kortats genom att anståndsbeloppet skall betalas senast tre månader efter

det att anståndsorsaken har upphört att gälla. Dessutom får anstånd inte i

något fall beviljas för längre tid än två år. Anståndstiden avses beräknas

från skattens ordinarie förfallodag.

Särskilda skäl att medge anstånd enligt första stycket får anses finnas

när

skatten till följd av avyttringen blir särskilt hög. Om den slutliga skatten

till

följd av avyttringen blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet av den

genomsnittliga slutliga skatten för jämförbara taxeringsår bör anstånd

kunna komma i fråga enligt punkt 1. Särskilda skäl att medge anstånd

enligt punkt 2 bör kunna anses finnas avseende den del av skatten som med

minst ett halvt basbelopp överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit

tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång.

I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring

gjorts i

andra stycket.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

I paragrafen regleras inte vad som skall gälla om ytterligare

köpeskilling

blir tillgänglig för lyftning sedan beslut om anstånd har meddelats. I sådana

fall avses bestämmelserna i 11 § om förnyad prövning bli tillämplig.

Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

5 §

För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt

betalningsförmåga på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt endast i 48 § 2 mom. UBL. Den bestämmelsen gäller

enbart anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt,

kvarstående skatt och tillkommande skatt.

Den i första stycket av den nu aktuella paragrafen intagna anståndsbe-

stämmelsen ersätter den som nu finns i uppbördslagen. Til-

lämpningsområdet har utvidgats till att avse all skatt som skall betalas

enligt skattebetalningslagen.

I första stycket anges att bestämmelserna skall gälla också viss annan

personal än totalförsvarspliktig. Detta stämmer överens med vad som nu

sägs i första stycket av anvisningarna till 48 § UBL.

Enligt andra stycket får anståndstiden bestämmas till längst tre månader

efter den dag då tjänstgöringen upphör. Har anståndsbeloppet inte kunnat

betalas då skall statens fordran lämnas till kronofogdemyndigheten för

indrivning. Bestämmelser om detta finns i 20 kap. Skulle den

betalningsskyldige behöva en längre betalningsfrist än tre månader måste

han alltså vända sig till kronofogdemyndigheten och ansöka om uppskov

enligt bestämmelserna i 7 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m.

I samband med att skattemyndigheten meddelar ett beslut om anstånd

bör den också ange när skatten senast skall vara betald. Därvid bör

skattemyndigheten bestämma att skatten skall vara betald vid en

förfallodag som ligger inom ramen för den anståndstid som anges i

paragrafen.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av

dubbelbeskattning

6 §

Första stycket ersätter 49 § 2 a mom. UBL.

I andra stycket har tagits in bestämmelser om anståndstid. Den har

bestämts till längst tre månader efter dagen för beslut i ärendet.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

Anstånd i övriga fall

7 §

För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt

betalningsförmåga i 48 § 1 mom. första stycket UBL och 16 kap. 5 § första

stycket ML. Bestämmelserna i förevarande paragraf ersätter

bestämmelserna i uppbördslagen och mervärdesskattelagen. Jämfört med

anståndsbestämmelsen i uppbördslagen är den nu aktuella bestämmelsen

emellertid mer restriktiv även om den har ett mer vidsträckt

tillämpningsområde. Den gäller i fråga om all slags skatt som skall betalas

enligt den nu aktuella lagen.

Vad som avses med synnerliga skäl anges i avsnitt 22.2.

Anståndstiden är inte reglerad i paragrafen. Den får bestämmas av

skattemyndigheten i varje särskilt fall. Därvid avses skattemyndigheten

också få besluta att betalningen av ett skattebelopp skall få delas upp på

flera förfallodagar. Bestämmelsen ersätter i den delen 16 kap. 2 § andra

stycket ML. Den har utvidgats till att gälla all skatt som skall betalas enligt

skattebetalningslagen. Skattemyndigheten får själv bestämma vid vilka

förfallodagar betalningen skall fullgöras. Normalt bör betalningarna inte

spridas ut över en längre tidsperiod än tre månader. Särregleringen avses

bli tillämplig bl.a. i fråga om slutlig skatt som påförs efter den årliga

debiteringen av sådan skatt.

I sakens natur ligger att anstånd inte får beviljas under längre tid än

som

är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna anges i 9 §.

Gemensamma bestämmelser

8 §

I paragrafen har tagits in en generell bestämmelse om till vilken myndighet

en ansökan om anstånd skall ges in. Det är samma myndighet som skall ta

emot den aktuella skatten. Ett undantag görs emellertid för ansökan om

anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning.

Sådan ansökan skall ges in till den myndighet som handlägger ärendet om

dubbelbeskattning. Paragrafen ersätter bl.a. 50 § första stycket UBL.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 50 § tredje stycket UBL om

att beslut om anstånd skall meddelas skyndsamt har inte tagits med i

skattebetalningslagen. Detta behöver inte anges i lag.

Tillämpningsområdet för bestämmelsen har utvidgats till att avse alla

skatter, avgifter och räntor som skall betalas enligt skattebetalningslagen.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 48 § 1 mom. första stycket

UBL om att en anståndsansökan för att kunna prövas skall ha kommit in

senast den dag då den skatt som ansökningen avser senast skall betalas har

inte tagits med.

9 §

I paragrafen anges med vilket skattebelopp anstånd får beviljas. Den

ersätter bl.a. 49 § 2 mom. första stycket UBL.

10 §

I paragrafen anges att indrivning inte får begäras av skatt som omfattas av

ett anståndsbeslut. Paragrafen ersätter 51 § första stycket UBL. Paragrafens

tillämpningsområde har emellertid utvidgats till att avse alla skatter, räntor

och avgifter som skall betalas enligt skattebetalningslagen.

Någon avräkningsregel motsvarande den som nu finns i 51 § andra

stycket UBL har inte tagits med. Om den skattskyldige har rätt att få

tillbaka för mycket betald skatt får denna inte tas i anspråk för betalning av

den skatt som avses med anståndet. Den för mycket betalda skatten skall

registreras på skattekontot och om det då uppstår ett överskott på kontot

skall kontohavaren ha rätt att få överskottet utbetalt till sig. Detsamma

gäller om anståndsbeslutet avser en redan inbetald skatt.

Om någon har rätt att få tillbaka för mycket betalad skatt sedan ett

anståndsbeslut har meddelats och detta inte var känt då beslutet meddelades

kan det finnas skäl för skattemyndigheten att enligt 11 § ompröva

anståndsbeslutet.

11 §

I paragrafen har tagits in bestämmelser som ger skattemyndigheten

möjlighet att ompröva ett anståndsbeslut om den skattskyldiges

ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt. Motsvarande

bestämmelser finns för närvarande i 48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. andra

stycket UBL samt i 16 kap. 5 § andra stycket ML. Till det sist nämnda

lagrummet i UBL finns en hänvisning i 13 § första stycket USAL.

Särskilda skäl att ompröva anståndet kan finnas bl.a. i de fall den

skattskyldiges betalningssvårigheter har varit en väsentlig grund för

anståndet och fråga uppkommer om återbetalning av skatt till honom.

18 kap. Återbetalning av skatt

Återbetalning

1 §

Om en skattskyldig befrias från debiterad skatt eller om sådan skatt sätts

ned eller om den skattskyldige av någon annan anledning har betalat för

mycket skatt skall skattemyndigheten registrera det belopp som den

skattskyldige har rätt att återfå på dennes skattekonto. Detta framgår av 3

kap. 5 §. Inom vilken tid och under vilka förutsättningar den skattskyldige

har rätt att få för mycket betald skatt återbetald framgår däremot inte av

den paragrafen. Bestämmelser i detta hänseende har i stället tagits in i detta

kapitel.

I den nu aktuella paragrafen finns huvudregeln om i vilka fall skatt

skall

betalas tillbaka till den skattskyldige. Det skall ske om det vid den årliga

avstämningen av skattekontot, dvs. vid den avstämning enligt 11 kap. 14 §

som föranleds av den årliga debiteringen av slutlig skatt, uppkommer ett

överskott på den skattskyldiges skattekonto.

I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring

gjorts.

I 7 § finns undantag från huvudregeln. I 7 § första stycket 5 regleras

det

fallet att den skattskyldige anser det vara praktiskt att ett överskott på

skattekontot står kvar på kontot för att räknas av mot kommande

skattedebiteringar. Då fordras emellertid ett särskilt meddelande om detta

från den skattskyldige.

I 7 § första stycket 1-5 finns ytterligare fall då återbetalning inte

skall

ske.

2 §

Paragrafen, som ersätter 2 § första stycket och 3 § i lagrådsremissens

förslag, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I första stycket anges att återbetalning skall ske också av

överskjutande

belopp som visats vid annan kontoavstämning än den årliga om den

skattskyldige begär det och inte annat följer av 7 §. I stycket anges också

att återbetalning alltid skall ske dels om det överskjutande beloppet grundas

på ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, dels om det

överskjutande beloppet beror på en omprövning eller ett överklagande.

I andra stycket anges att första stycket inte gäller om något annat

följer

av 7 §.

3 §

Paragrafen, som ersätter 2 § andra stycket i lagrådsremissens förslag, har

utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I första stycket anges ytterligare ett fall då återbetalning får ske. Om

den

skattskyldiges arbetsgivare har gjort skatteavdrag för betalning av A-skatt

som ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige får avdraget belopp till den

del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga

avstämningen av skattekontot återbetalas om den skattskyldige begär det.

Bestämmelserna kan bli tillämpliga i de fall skattemyndigheten har

fattat

beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 6 kap. 5 § eller 8

kap. 29 §.

I andra stycket har tagits in regler som begränsar möjligheten till

förtida

återbetalning av för mycket betald preliminär skatt till en fysisk person. För

att återbetalning skall kunna ske under inkomståret krävs det särskilda skäl.

För återbetalning efter inkomstårets utgång krävs det att den skattskyldige

skall lämna en särskild självdeklaration eller i andra fall synnerliga skäl.

Bestämmelserna ersätter 45 § 2 mom. första stycket UBL.

Med lokutionen belopp som är betydande med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden avses detsamma som i 8 kap. 29 §. Som ett

exempel på ett sådant särskilt skäl som avses i bestämmelsen kan nämnas

att den skattskyldige har behov av medlen för ett angeläget inköp.

Bestämmelsen om återbetalning efter inkomstårets utgång i de fall den

skattskyldige inte skall lämna en särskild självdeklaration avses få en

restriktiv tillämpning och endast omfatta sådana situationer där det skulle

framstå som synnerligen obilligt att inte kunna få en återbetalning av den

överskjutande skatten i förtid. Exempel på sådana situationer kan vara

ianspråktagande av överskjutande belopp för betalning av redan restförda

skatter hos kronofogdemyndigheten eller felaktig handläggning hos en

skattemyndighet. Kravet på att det skall finnas synnerliga skäl bör också

innebära att återbetalning endast skall ske då det är fråga om väsentliga

belopp.

Av första stycket framgår att en förtida återbetalning av för mycket

betald preliminär skatt skall kunna ske till en juridisk person. Enligt tredje

stycket får hänsyn emellertid inte tas till kostnader för lön till delägare i

likhet med vad som gäller vid beslut om beräkning av skatteavdrag enligt

särskild beräkningsgrund enligt 8 kap. 11 §. Någon motsvarande

bestämmelse fanns inte i utredningens förslag. Stycket motsvarar i den

delen 45 § 1 mom. första stycket andra meningen UBL. I tredje stycket ges

också skattemyndigheten möjlighet att efter särskild ansökan återbetala ett

överskott på ett handelsbolags skattekonto till en delägares skattekonto. En

motsvarande bestämmelse finns i dag i 52 a § andra stycket UBL. I stycket

anges slutligen att en återbetalning får göras till ett handelsbolag endast om

det finns särskilda skäl. Även den bestämmelsen korresponderar med

bestämmelserna om beräkning av skatteavdrag enligt särskild

beräkningsgrund i 8 kap. 11 §. Med särskilda skäl avses i detta

sammanhang exempelvis att en uppdragsgivare i slutet av inkomståret gjort

ett förhållandevis stort skatteavdrag och att det av omständigheterna i det

aktuella fallet kan antas att det avdragna beloppet inte kommer att behövas

för att täcka bolagets kommande debiteringar på skattekontot.

Om det uppstår ett överskott av preliminär skatt som har sin grund i ett

beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 8 kap. 27 eller 28 §

skall överskottet registreras på den skattskyldiges skattekonto. Om detta i

sin tur leder till att det uppkommer ett överskott på skattekontot skall

överskottet, till den del det beror på ett överuttag av preliminär skatt,

betalas ut till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Detta anges

i fjärde stycket i förevarande paragraf. Motsvarande bestämmelser finns nu

i 45 § 3 mom. UBL.

I femte stycket anges att paragrafen inte gäller om något annat följer

av 7

§.

4 §

I paragrafen anges när en utbetalning som har sin grund i en överskjutande

ingående mervärdesskatt får ske. Bestämmelserna avses ge möjlighet att

innehålla så mycket av överskottet på skattekontot som behövs för

betalning av sådan skatt som skall betalas senast vid den första

förfallodagen i månaden enligt 10 kap. 20 §. Det är däremot inte

nödvändigt för skattemyndigheten att vänta till förfallodagen passerats

innan återbetalning sker. Det är tillräckligt att den skattskyldige har

redovisat de skatter och arbetsgivaravgifter som skall betalas senast vid den

aktuella förfallodagen.

En återbetalning enligt förevarande paragraf förutsätter en sådan

avstämning som avses i 2 § första stycket. Någon särskild bestämmelse om

detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig.

I förhållande till utredningsförslaget har paragrafen genom att

uttrycket

annan skatt justerats till skatt ändrats så att debiterad preliminär skatt

inte skall räknas av. Dessutom har en hänvisning till 10 kap. 20 § gjorts för

att klargöra att även sådan redovisad skatt som skall betalas senast vid

förfallodagen närmast före återbetalningen alltid skall räknas av innan

återbetalning får ske.

Överföring av skatt till en annan stat

5 och 6 §§

I paragraferna finns bestämmelser om överföring av i Sverige betald skatt

till en annan stat. De ersätter 69 a § UBL.

Vid tillämpningen av 5 § första stycket är det den preliminära skatt som

har betalats genom skatteavdrag här i landet som skall föras över till den

andra staten. Detta innebär att en överföring kan ske även om den

skattskyldiges skattekonto uppvisar ett underskott.

I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar

gjorts i

6 §.

Hinder mot återbetalning

7 §

I första stycket av paragrafen anges vissa begränsningar av möjligheten att

återbetala skatt.

Av punkt 1 framgår att belopp som understiger 100 kronor inte skall

återbetalas.

I punkt 2 regleras det fallet att det kan antas att beloppet skall föras

över

till en annan stat. Bestämmelserna ger skattemyndigheten möjlighet att

innehålla skatt i avvaktan på en framställning från den andra staten om

överföring av skatten. Bestämmelserna ersätter 68 § 4 mom. tredje stycket

UBL.

Punkt 3 gäller det fallet att kontohavaren i fråga om en fordran på

skatt

har medgetts ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga

fordringar m.m. I sådana fall får återbetalning ske endast till den del

överskottet överstiger den del av skattefordran som efter ackordet står kvar

obetald. Nu föreslagen regel om en restitutionsspärr vid skatteackord

stämmer överens med den ordning som redan tillämpas vid återbetalning

av skatt.

Punkt 4 ersätter nuvarande regler i 68 § 4 mom. UBL utom andra

stycket sista meningen (se punkt 5) och tredje stycket (se punkt 2). Punkten

ersätter också nuvarande regler i 68 § 3 mom. UBL som ger skattemyndig-

heten möjlighet att innehålla ett belopp som svarar mot skatt som i stället

debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan

ordning eller av en annan skattemyndighet. Punkten 4 ersätter dessutom

reglerna i 68 § 5 mom. UBL där det sägs att 3 och 4 mom. samma paragraf

även gäller då den skattskyldige har att betala särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

eller kupongskatt.

Punkten 5 saknar motsvarighet i utredningens förslag. Den har nu sin

motsvarighet i 68 § 4 mom. andra stycket sista meningen UBL.

Av punkt 6 framgår slutligen att en återbetalning inte heller skall

göras

om den skattskyldige har meddelat skattemyndigheten att beloppet skall

användas för betalning av framtida skatteskulder.

I andra stycket finns en ventil som medger återbetalning även av belopp

mindre än 100 kronor om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan vara att

den skattskyldige skall flytta ut från Sverige eller har avlidit. I det

sistnämnda fallet skall beloppet betalas ut till dödsboet. Det kan också vara

fråga om en juridisk person som skall upplösas.

I tredje stycket finns en hänvisning till lagen (1985:146) om avräkning

vid återbetalning av skatter och avgifter. I den delen ersätter paragrafen

68 § 5 mom. andra stycket UBL.

Innan återbetalning enligt 1, 2 eller 3 § sker skall kronofogdemyndig-

heten underrättas. En sådan underrättelse avses ske med hjälp av ADB-

teknik. Underrättelsens syfte är att ge kronofogdemyndigheten möjlighet

att ta det återbetalda beloppet i anspråk för betalning av skuld som ligger

för verkställighet hos myndigheten. Bestämmelser om sådan underrättelse

behöver inte ha lagform och tas därför inte med här.

I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar

gjorts.

Förbud mot överlåtelse

8 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att en fordran på skatt som skall

återbetalas enligt lagen inte får överlåtas innan beloppet kan lyftas. Syftet

med bestämmelsen är att hindra en skattskyldig som har skulder

registrerade hos kronofogdemyndigheten från att göra sådana dispositioner

som leder till att beloppet inte kommer att kunna utmätas. Paragrafen

motsvarar 68 § 6 mom. första stycket UBL. Den ersätter dessutom 16 kap.

10 § ML. Det i den sist nämnda paragrafen intagna förbudet mot utmätning

av en fordran på överskjutande skatt är inte längre absolut (se vidare

kommentaren till 9 §).

Lokutionen innan beloppet kan lyftas avses inte omfatta den

situationen att det har uppkommit ett överskott på ett skattekonto men den

skattskyldige avstår från att enligt 2 § begära att överskottet skall

återbetalas till honom eller enligt 7 § första stycket 6 meddelar att beloppet

skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Även i dessa fall

anses beloppet kunna lyftas. Det är ju tillräckligt med en begäran från den

skattskyldige. Det innebär att utmätning med stöd av vad som sägs i 9 §

första stycket får ske av ett sådant överskott.

Utmätning

9 §

Paragrafen innehåller särskilda förfaranderegler riktade till kronofogde-

myndigheten. Paragrafen gäller på grund av 1 kap. 4 första stycket även

avgift och sådan ränta som belöper på huvudfordringen. Paragrafen ersätter

68 § 6 mom. andra och tredje styckena UBL. Bestämmelserna gäller även

mervärdesskatt och ersätter det i 16 kap. 10 § ML intagna förbudet mot

utmätning av en fordran på överskjutande skatt vilket alltså inte längre är

absolut.

Av paragrafen följer att utmätning får ske av varje överskott som

uppkommit på ett skattekonto efter en skatteavstämning. När det gäller den

årliga avstämningen av skattekontot är emellertid en förutsättning att

kronofogdemyndigheten först getts tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt

lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 §

I första stycket anges vad som skall ske om en återbetalning inte kunnat

göras på grund av förhållanden som är hänförliga till den skattskyldige.

Paragrafen blir tillämplig t.ex. om den skattskyldige flyttat till en adress

som inte är känd för skattemyndigheten eller om han underlåter att lösa in

en återbetalning.

I förhållande till utredningsförslaget har en ändring av närmast

redaktionell natur gjorts.

Det belopp som skulle ha återbetalats skall, om det inte kunnat ske, stå

kvar på den skattskyldiges skattekonto. Det kan då tas i anspråk för att

täcka uppkommande skattefordringar.

I andra stycket anges vad som skall gälla om ett överskjutande

skattebelopp inte har kunnat återbetalas. Har det inte tagits i anspråk för att

täcka en skattefordran inom tio år från den skatteavstämning då beloppet

först uppkom skall det tillfalla staten. Tioårsfristen har valts med tanke på

att de allmänna reglerna om preskription i preskriptionslagen (1981:130)

nu tillämpas vid återbetalning av skatt enligt 68 § UBL.

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

1 §

I paragrafen anges vilka räntor som skall beräknas enligt lagen. En skuld

för skatt, dvs. ett underskott på skattekontot, medför kostnadsränta och en

fordran på skatt, dvs. ett överskott på skattekontot, medför intäktsränta. De

allmänna motiven bakom de föreslagna räntebestämmelserna finns i

avsnitten 13.1 och 13.2.

Vid inkomsttaxeringen skall gälla att kostnadsräntan inte får dras av

och

att intäktsräntan inte skall tas upp som intäkt. Bestämmelser om detta finns

i kommunalskattelagen (1928:370).

2 §

I första stycket finns den grundläggande bestämmelsen om beräkning av

ränta på skattekontot. Ställningen på kontot är utgångspunkten för

ränteberäkning enligt de särskilda bestämmelser om kostnadsränta och

intäktsränta i kapitlet. Ränteberäkningen skall ske dag för dag i fråga om

såväl kostnadsräntan som intäktsräntan.

Andra stycket har lagts till efter lagrådsföredragningen för att

förenkla

lagtexten. För skatt som avses i 4, 5 eller 7 § gäller ett fribelopp om 20 000

kr på vilket kostnadsränta inte beräknas fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3

maj taxeringsåret.

Basränta

3 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Vid beräkning

av såväl kostnadsränta som intäktsränta skall den aktuella räntesatsen

bestämmas med utgångspunkt i en basränta. I denna paragraf anges

grunderna för hur den skall räknas fram. Basräntan skall, som framgår av

paragrafen, grunda sig på den räntesats som gäller sexmånaders

statsskuldväxlar och fastställas till närmast hela procenttal. Den fastställda

basräntan skall gälla fr.o.m. den närmast kommande kalendermånaden.

Närmare bestämmelser om hur basräntan skall räknas fram bör ges i

förordning. Ett sätt skulle kunna vara att basräntan räknas fram genom att

säljräntan på statsskuldväxlarna avläses varje bankdag. Räntenoteringarna

fr.o.m. den 16 en månad t.o.m. den 15 i månaden därpå sammanvägs till en

genomsnittsränta. Beräkningarna bör skötas av främst Riksskatteverket.

Basräntan bör ändras endast om det kan ske med minst en procentenhet.

Kostnadsränta

Kostnadsränta på preliminär skatt

4 §

Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. Den period under

vilken räntan skall beräknas har justerats. Dessutom har en justering skett

med anledning av det nya andra stycket om fribelopp som förts in i 2 §

andra stycket.

Skattemyndigheten har möjlighet att intill den 30 juni året efter

inkomståret debitera F-skatt och särskild A-skatt. Efter inkomstårets utgång

får sådan skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl (11 kap. 3 §). I

förevarande paragraf anges efter vilken procentsats kostnadsräntan skall

beräknas i fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den

17 januari taxeringsåret. Ränta skall enligt första stycket utgå enligt

mellannivån, dvs. efter en procentsats motsvarande 125 % av basräntan,

och beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret.

Av andra stycket framgår att till den del skatten inte överstiger 20 000

kr skall räntan i stället beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en

räntesats som motsvarar basräntan.

Ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske. Betalas

skatten före förfallodagen utgår dock inte kostnadsränta efter den dag

betalning skett (se 10 §). Sker inte betalning i rätt tid tas på belopp över

10 000 kr hög kostnadsränta ut för tid efter förfallodagen (se 8 §).

Kostnadsränta på slutlig skatt

5 §

Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya

andra stycket som förts in i 2 §. Ränteberäkningsperioden har också

justerats på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast

skall ske.

Utgångspunkten för ränteberäkningen enligt första stycket är

naturligtvis

ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I fråga om skatt enligt

ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall kostnadsränta, efter avdrag

enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra

stycket 2 a och b, beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret t.o.m. den

dag betalning senast skall ske efter en räntesats motsvarande 125 % av

basräntan.

Som framgår av andra stycket skall dock räntan till den del det belopp

som betalas in efter den 12 februari taxeringsåret inte överstiger 20 000 kr

dock beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som

motsvarar basräntan (se avsnitt 13.2).

Ränta beräknas t.o.m. förfallodagen om inte skatten betalas dessförinnan

(se 10 §). Om betalning inte sker senast på förfallodagen tas därefter hög

kostnadsränta ut på belopp över 10 000 kr enligt 8 §. Vad som avses med

grundläggande beslut om slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §.

Ränta enligt denna paragraf skall inte beräknas på skattetillägg eller

förseningsavgift. Ränta på sådant belopp utgår först om betalning inte skett

i rätt tid. Detta har tydliggjorts genom att hänvisningen i paragrafen till 11

kap. 14 § andra stycket inte omfattar punkt 2 c. Det kan också noteras att

på grund av de särskilda regler som gäller för beräkning av kostnadsränta

på underuttag av preliminär skatt skall denna beräkning göras separat.

Därvid skall dock hänsyn tas till ställningen i övrigt på skattekontot (jfr 2

§).

Kostnadsränta vid anstånd

6 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag men med två

smärre ändringar. Perioden under vilken räntan skall beräknas har justerats

på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske.

Vidare har lokutionen dagen efter skattens ursprungliga förfallodag ersatt

dagen efter den då skatten skulle ha betalats, om anstånd inte hade

beviljats för att uttryckssättet skall motsvara det som valts i 7 §.

Kostnadsränta avses, till skillnad från vad som nu gäller i fråga om

anståndsränta, tas ut vid alla former av anstånd, dvs. även vid deklarations-

anstånd och vid anstånd på grund av nedsatt betalningsförmåga eller tjänst-

göring av totalförsvarspliktig. Bestämmelserna om anstånd finns intagna i

17 kap. (se avsnitt 22). Kostnadsräntan skall beräknas efter en räntesats

som motsvarar basräntan och skall beräknas fr.o.m. dagen efter den då

skatten skulle ha betalats om anstånd inte beviljats t.o.m. den dag betalning

senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Har anstånd

meddelats enligt 17 kap. 5 eller 7 §, dvs. anstånd vid

totalförsvarstjänstgöring eller vid nedsatt betalningsförmåga, skall räntan

dock beräknas fr.o.m. dagen efter den då anståndet beviljades. Den

avvikande bestämmelsen avseende räntetiden vid anstånd enligt 17 kap. 5

eller 7 § har sin grund i att beslut om sådant anstånd krediteras på

skattekontot den dag anståndet beviljas. Den skattskyldige tillgodoräknas

därför intäktsränta fr.o.m. dagen efter det att anståndet beviljades.

Utgångspunkten för ränteberäkningen är ställningen på skattekontot (jfr

2 § första stycket). Ränta utgår inte för tid efter det att betalning skett om

skatten betalas i förtid (jfr 10 §). Betalas skatten inte senast den dag

betalning senast skall ske enligt anståndsbeslutet tas hög kostnadsränta ut

enligt 8 § på belopp som överstiger 10 000 kr.

Kostnadsränta vid omprövning och överklagande

7 §

Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya

andra stycket som förts in i 2 §. Den period under vilken räntan skall

beräknas har också justerats.

Första stycket gäller beräkning av kostnadsränta på skatt som skall

betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol.

Ränta skall beräknas fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen

eller, när det är fråga om slutlig skatt, fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret,

t.o.m. den dag betalning senast skall ske med anledning av

skattemyndighetens eller domstolens beslut. Vad som avses med slutlig

skatt framgår av 11 kap. 9 §.

Som framgår av 2 § andra stycket skall kostnadsränta inte beräknas för

tiden fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3 maj på belopp upp till och med

20 000 kr. Det förtjänar också påpekas att förevarande paragraf naturligtvis

skall läsas tillsammans med bestämmelsen i 2 § första stycket, av vilken det

framgår att ränteberäkningen har sin utgångspunkt i ställningen på

skattekontot.

När en fastighet, för vilken frivillig skattskyldighet för uthyrning

föreligger enligt mervärdesskattelagen, säljs efter ett konkursutbrott och

återföringsskyldighet uppkommer, skall den mervärdesskatt som

konkursgäldenären (fastighetsägaren) gjort avdrag för återföras i dennes

sista mervärdesskatteredovisning (9 kap. 5 § femte stycket första meningen

och 13 kap. 28 § ML). Den skatt som konkursboet dragit av skall redovisas

av konkursboet. Enligt nuvarande lydelse av 16 kap. 12 § ML skall i detta

fall respitränta inte beräknas för återföring som görs i konkursgäldenärens

redovisning. I utredningens förslag finns ingen bestämmelse motsvarande

detta, vilket innebär att kostnadsränta skulle komma att beräknas från

konkursgäldenärens sista redovisningsperiod. Reglerna i

skattebetalningslagen bör emellertid, precis som i mervärdesskattelagen,

anpassas till denna speciella situation. Det är dock först när fastigheten sålts

som det blir känt hur stort belopp som skall återföras. I andra stycket har

därför tagits in en bestämmelse om att kostnadsränta i dessa fall inte skall

beräknas för tid fram t.o.m. den dag som det återförda beloppet skall

betalas enligt skattemyndighetens beslut.

Tredje stycket reglerar nivån på ränteuttaget. Räntan skall beräknas

efter

en räntesats som motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas på grund av

ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap.

19 § andra stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som

motsvarar basräntan plus 15 procentenheter.

Kostnadsränta vid för sen betalning

8 §

Bestämmelser om en administrativ sanktion vid för sen skattebetalning i

form av en dröjsmålsavgift finns för närvarande i 58 § UBL. Till dessa

bestämmelser finns hänvisningar i bl.a. 28 § USAL och 16 kap. 7 § ML.

När det gäller uppbörd av skatt enligt uppbördslagen finns ytterligare

räntebestämmelser vid för sen betalning i form av kvarskatteavgift (27 § 3

mom. UBL) och respitränta (32 § UBL). När det gäller arbetsgivaravgifter

och mervärdesskatt finns bestämmelser om respitränta i 14 § USAL

respektive 16 kap. 12 § ML. Bestämmelser om ränta vid betalningsanstånd

finns för närvarande i 49 § 4 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 13 §

ML.

Förevarande paragraf, som reglerar kostnadsränta vid för sen betalning,

ersätter till stora delar de nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift och

respitränta. Det kan här t.ex. vara fråga om att skatt visserligen redovisats i

tid men inte betalats in eller sådana situationer som regleras i 4-7 §§. Vid

för sen betalning tas hög kostnadsränta ut, vilket innebär att räntan

beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procent-

enheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kr skall dock ränta

beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Enligt 1 kap. 4 § första stycket skall vad som sägs i denna lag om skatt

och skattskyldig gälla även avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller i

fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig

att betala skattetillägget, avgiften eller räntan. Detta innebär att ränta

kommer att tas ut även på särskilda avgifter som inte betalas i rätt tid.

En avrundningsregel som skall tillämpas även vid ränteberäkning finns i

23 kap. 1 §.

Kostnadsränta vid indrivning m.m.

9 §

Låg kostnadsränta, alltså en räntesats som motsvarar basräntan, tas ut på

skattebelopp som lämnats för indrivning. Att ett belopp anses ha lämnats

för indrivning när det har registrerats i utsökningsregistret framgår av

2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Den låga kostnadsräntan skall

också tas ut för skatt som omfattas av ett beslut som lämnats till

kronofogdemyndigheten för verkställighet enligt lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Ränta beräknas fr.o.m.

dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.

Påförande av kostnadsränta m.m.

10 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I första stycket anges när kostnadsräntan skall påföras den

skattskyldige.

Det skall ske varje månad. Bestämmelsen medför sålunda en beräkning av

ränta på ränta.

Att kostnadsränta inte skall beräknas efter den dag betalning skett

eller

skattefordringen preskriberats följer av andra stycket.

Befrielse från kostnadsränta

11 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som ger skattemyndigheten

möjlighet att helt eller delvis befria den skattskyldige från skyldigheten att

betala kostnadsränta. Paragrafen ersätter 27 § 4 mom., 27 a §, 32 a §, 49 §

5 mom. och 58 § 6 mom. UBL, 13 § femte stycket, 14 § sista stycket och

28 § sista stycket USAL samt 16 kap. 7 § fjärde stycket och 14 § ML.

Motiven bakom bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 13.3.

Möjlighet finns alltså att i vissa fall efterge eller underlåta att

påföra en

kostnadsränta. Denna möjlighet avses främst gälla betalningsskyldiga som

inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand

grundas på omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som

exempel på en sådan omständighet kan nämnas sjukdom och med sjukdom

jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte

kunnat fullgöras av den betalningsskyldige själv eller annan som han

kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som

den betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att

betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat

förseningen upphört.

I en befrielsesituation kan det dessutom finnas anledning att väga in

hur

den skattskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid

omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse skall

medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid

exempelvis sjukdom eller olyckshändelse.

Kostnadsränta bör inte heller tas ut om en betalning inte kunnat

registreras på skattemyndighetens särskilda konto i rätt tid på grund av

något förhållande som skattemyndigheten har ansvar för.

Som befrielsegrund kan undantagsvis också betraktas det förhållandet

att ett betalningsinstitut som anlitats för inbetalningen inte på normalt sätt

kunnat överföra betalningen till skattemyndighetens konto, även om detta i

och för sig bör ses som en fråga mellan den skattskyldige och

betalningsinstitutet.

Intäktsränta

På inrådan av Lagrådet har bestämmelsen i 12 § i det remitterade förslaget

flyttas fram till 15 § som därefter betecknas 14 §. Paragraferna 13, 14 , 16

och 17 i det remitterade förslaget betecknas 12, 13, 15 respektive 16.

12 §

Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. I första meningen finns

bestämmelserna om när intäktsränta skall lämnas. Utgångspunkten för

ränteberäkningen är, förutom vad som anges i paragrafen, också

ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I paragrafens andra

mening anges utgångspunkten för ränteberäkningen i omprövnings- och

överklagandefall. Undantag från bestämmelserna finns i 13 §.

Bestämmelser om basräntan finns i 3 §.

En avrundningsregel som blir tillämplig vid ränteberäkningen finns i

23 kap. 1 §.

13 §

Första stycket innehåller två undantag från huvudregeln i 12 § när det

gäller intäktsränta. Punkt 1 omfattar skatt som skall betalas tillbaka på

grund av nedsättning enligt 11 kap. 13 § eller ett beslut om slutlig skatt.

Med beslut om slutlig skatt i detta sammanhang avses såväl grundläggande

beslut, som omprövningsbeslut och beslut av domstol. Punkt 2 tar sikte på

förtida återbetalning av preliminär skatt. Kompletterande bestämmelser till

första stycket finns i 16 §.

I andra stycket finns ytterligare ett undantag från huvudregeln i 12 §

som tar sikte på överskjutande ingående mervärdesskatt.

I förhållande till det remitterade förslaget har endast redaktionella

ändringar gjorts.

14 §

I paragrafen anges att även intäktsräntan skall bestämmas med

utgångspunkt i basräntan. Bestämmelsen ersätter tillsammans med 3, 13

och 14 §§ nuvarande regler om ö-skatteränta i 69 § 1 mom. UBL samt

restitutionsränta i 69 § 2 mom. UBL, 24 § USAL och 16 kap. 15 § ML.

I paragrafen anges också när intäktsräntan skall tillgodoföras den

skatt-

skyldige. Det skall ske månatligen. Bestämmelsen medför sålunda en

beräkning av ränta på ränta.

Ändrad ränteberäkning m.m.

15 §

I paragrafen anges vad som skall gälla om ett beslut som legat till grund för

ränteberäkningen ändras. Då skall ränteberäkningen göras om.

Paragrafen ersätter bl.a. 27 § 3 mom. tredje stycket, 69 § 1 mom. femte

stycket och 69 § 2 mom. UBL.

Paragrafen blir tillämplig även om den skattskyldige har fått anstånd

enligt 17 kap. 2 § och yrkandet om omprövning eller överklagandet har

bifallits. Bestämmelserna ersätter i den delen 49 § 4 mom. tredje stycket

UBL, 13 § fjärde stycket USAL och 16 kap. 13 § ML.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 4, 5, 7 och 13 §§. De

blir tillämpliga vid beräkning av både kostnadsränta och intäktsränta om

den 12 februari är en lördag eller en söndag och vid beräkning av

kostnadsränta om den 3 maj är en lördag eller en söndag. I dessa fall skall

ränteberäkningen ske fr.o.m. närmast följande tisdag.

I förhållande till det remitterade förslaget har hänvisningen till 8 §

slopats. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 §

Bestämmelser om indrivning finns för närvarande i bl.a. 59 § första stycket

UBL, 28 a § första och andra meningarna USAL och 16 kap. 16 § första

stycket ML. Förevarande paragraf ersätter nu nämnda bestämmelser.

I första stycket anges huvudregeln om när en skattefordran skall lämnas

för indrivning. När det gäller sådana sattskyldiga som är skyldiga att lämna

skattedeklaration eller som utan att vara skyldiga att lämna sådan

deklaration har F-skattsedel skall, enligt punkt 1, en skattefordran lämnas

för indrivning först när den uppgår till minst 10 000 kr. I övriga fall skall

en skattefordran lämnas för indrivning när den uppgår till minst 500 kr.

Detta anges i punkt 2.

I första stycket ges möjlighet att underlåta att begära indrivning om

särskilda skäl talar mot en sådan begäran. Exempel på detta är det fallet att

den skattskyldige har ansökt om anstånd med betalningen av skatten och

skattemyndigheten ännu inte har hunnit besluta i anståndsfrågan, men det

finns skäl som talar för att anstånd kan komma att medges.

I andra stycket finns en regel som kompletterar första stycket. Den är

tillämplig på skattskyldiga som avses i första stycket 1, när skatteford-

ringen understiger 10 000 kr men uppgår till minst 500 kr. Om ett sådant

belopp varit obetalt under en längre tid skall det lämnas för indrivning. Vad

som menas med längre tid anges inte här. Avsikten är att föreskrift om

detta skall kunna meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer. En utgångspunkt bör dock vara att tiden i vart fall inte bör vara

längre än sex månader.

Beloppsgränserna avviker delvis från vad utredningen föreslagit. Skälen

för de gränser som valts anges i avsnitt 14.2.

2 §

I paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, finns en regel

som kompletterar 1 §. Den ger skattemyndigheten möjlighet att i ett par

särskilt angivna fall, eller om det annars finns särskilda skäl, begära

indrivning även om villkoren för indrivning enligt 1 § inte är uppfyllda

(s.k. snabbrestföring).

Som exempel på särskilda skäl att begära indrivning utan att

förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda kan nämnas det fallet att en

skattskyldig systematiskt utnyttjar beloppsgränserna för att skaffa sig

kredit. Ett annat exempel är fall där det är fara i dröjsmål därför att den

skattskyldige är i färd med att göra sina tillgångar oåtkomliga för

exekution.

3 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att den skattskyldige skall uppmanas

att betala en skattefordran innan den lämnas för indrivning. Skatte-

myndigheten har emellertid möjlighet att begära indrivning utan att först

sända ut en betalningsuppmaning om det finns särskilda skäl. De skäl som

åsyftas är i huvudsak samma skäl som kan föranleda snabbrestföring enligt

2 §.

4 §

I första stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om indrivning i

lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

I andra stycket anges att vid indrivning får verkställighet enligt

utsök-

ningsbalken ske. Det innebär att verkställighet får ske utan föregående

dom. Av bestämmelsen följer att överlämnandet av ett underskott på ett

skattekonto för indrivning är att anse som exekutionstitel i fråga om det

överlämnade beloppet.

Motsvarande bestämmelser finns nu i 59 § andra stycket UBL, 28 a §

USAL och 16 kap. 16 § andra stycket ML.

5 §

I paragrafen hänvisas beträffande tidpunkten när ansökan om verkställighet

skall anses gjord till bestämmelserna i 2 kap 30 § tredje stycket

utsökningsbalken. Där föreskrivs att ansökan skall anses gjord när

indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för

automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för

kronofogdemyndigheten. Ansökningar om verkställighet i allmänt mål görs

vanligen hos Riksskatteverket på medium för automatisk databehandling.

När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser direkt hos en

kronofogdemyndighet som är behörig att pröva frågan om utmätning,

anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till

myndigheten. Den senare bestämmelsen har tillkommit med tanke på fall

där saken är så brådskande att de vanliga rutinerna för överlämnande för

indrivning inte kan användas.

Tidpunkten är av betydelse bl.a. vid beräkningen av ränta och

preskriptionstid.

Ränta

6 §

Genom bestämmelsen i första stycket klargörs att begäran om indrivning

omfattar också den ränta som belöper på det belopp som skattemyn-

digheten lämnat över för indrivning.

I andra stycket anges att det är kronofogdemyndigheten som skall

beräkna räntan på skattebeloppet för tiden efter det att beloppet har lämnats

för indrivning. Av detta följer inte med nödvändighet att räntan beräknas i

exekutionsväsendets ADB-system. En annan möjlighet är att den beräknas

i skattekontosystemet och att uppgifterna överförs därifrån till

kronofogdemyndigheten (jfr avsnitt 14.4). Av bestämmelsen följer dock att

det är kronofogdemyndigheten som ansvarar för att beräkningen av ränta

för tiden efter överlämnandet för indrivning är riktig.

I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 19 kap. 2, 3,

9 och 10 §§ om hur räntan skall beräknas sedan skattefordringen har

överlämnats för indrivning.

Konkurs

7 §

Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 59 § tredje stycket UBL, 28 a §

andra stycket USAL och 16 kap. 16 § fjärde stycket ML.

21 kap. Omprövning

På grund av bestämmelserna i 1 kap. 4 första stycket gäller allt vad som

sägs i detta kapitel om skatt och skattskyldig också avgift och avgifts-

skyldig. Detsamma gäller i fråga om ränta, skattetillägg och försenings-

avgift och den som är skyldig att betala räntan, skattetillägget eller

avgifterna.

Att begreppet arbetsgivaravgift också omfattar sådan särskild löneskatt

och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 §

lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

respektive 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift framgår av 1 kap.

3 §.

I kapitlet har de frister för omprövning av ett beslut om arbetsgivarav-

gifter och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de regler som gäller

för omprövning av beslut om mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen.

Beslut som kan omprövas

1 §

Paragrafen innehåller lagens huvudregel om omprövning. Paragrafen

ersätter 84 § förstaÄtredje styckena UBL, 50 § USAL samt 15 kap. 3 §

första och andra styckena ML. I förhållande till mervärdesskattelagen är

andra stycket nytt. Någon motsvarighet till 84 § fjärde stycket UBL behövs

inte, eftersom det ytterligare belopp som skall betalas skall hanteras på

samma sätt som annan skatt, dvs. registreras på skattekontot enligt 3 kap.

5 §.

2 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Genom paragrafen begränsas tillämpningsområdet för bestämmelserna i

förevarande kapitel. När det gäller ändring av ett beslut rörande preliminär

skatt på grund av att den skattskyldige har fått ändrade

inkomstförhållanden krävs sålunda att ändringen skall avse belopp som är

betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det

annars skall finnas särskilda skäl för ändring. Angående lokutionen

''''''''betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden'''''''' se

kommentaren till 10 kap. 1 §.

Om den skattskyldige inte är nöjd med ett beslut om ändring av

preliminär skatt gäller däremot bestämmelserna om omprövning i

förevarande kapitel. Bestämmelserna om omprövning gäller också i det fall

ett beslut behöver ändras på grund av en felräkning eller något annat

misstag.

3 §

Första stycket innehåller ett förbud mot omprövning av förvaltnings-

domstols avgörande. Det motsvarar 85 § UBL, 51 § andra stycket USAL

och 15 kap. 3 § tredje stycket ML.

I andra stycket finns ett undantag från första stycket för det fall att

Regeringsrätten har ändrat rättstillämpningen i den aktuella frågan. Det

ersätter 88 § UBL, 56 § USAL och 15 kap. 7 § ML.

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4 §

Paragrafen anger hur och när en begäran om omprövning skall göras hos

skattemyndigheten. Paragrafen motsvarar 86 § första och andra styckena

UBL, 52 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 4 § ML.

Begreppet uppbördsår används inte i skattebetalningslagen. Den tidsfrist

inom vilken omprövning får ske har i stället knutits an till det kalenderår

under vilket beskattningsåret har gått ut.

När det gäller sådan skatt som fastställs enligt bestämmelserna i

taxeringslagen är beskattningsåret det kalenderår som närmast föregått

taxeringsåret eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår

(brutet räkenskapsår), det räkenskapsår som gått ut närmast före taxerings-

året. Detta innebär att den föreslagna omprövningsfristen kommer att

överensstämma med den som gäller enligt 4 kap. 9 § TL. Detta gäller även

för mervärdesskatt.

När det gäller innehållen skatt och arbetsgivaravgifter motsvarar termen

beskattningsår, såvitt gäller innehållen skatt, inkomståret och såvitt gäller

arbetsgivaravgifter det kalenderår för vilket socialavgifter skall betalas,

dvs. det år som nu betecknas utgiftsår (se även kommentarerna till 1 kap.

6 §).

5 §

I paragrafen anges en kortare omprövningsfrist för vissa typer av beslut.

Den ersätter 86 § tredje stycket UBL och 53 § USAL. Paragrafens

tillämpningsområde har utsträckts till att gälla samtliga typer av

anståndsbeslut. Den gäller sålunda också i fråga om beslut om anstånd med

betalning av mervärdesskatt.

I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av

Riksskatteverket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4.

Om den skattskyldige inom den tid som anges i 4 eller 5 § har gett in

skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än

den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet

ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart sändas över till den

skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen

kom in till myndigheten eller domstolen. Detta framgår av 2 kap. 6 §.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande för det fall en

begäran om omprövning inte är behörigen undertecknad. Den ersätter 87 §

UBL, 54 § USAL och 15 kap. 6 § ML.

7 §

Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning

av beslut om skattetillägg. Den motsvarar 55 § USAL och 18 kap. 7 §

andra stycket första meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att

gälla även skattetillägg i fråga om skatteavdrag.

I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring

gjorts.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

8 §

I paragrafen anges tidsfristen för omprövning på initiativ av skattemyn-

digheten. Den ersätter 89 § UBL, 57 § första och andra styckena USAL

samt 15 kap. 8 § ML.

Den föreslagna bestämmelsen är mer generös mot den skattskyldige än

de nuvarande. Omprövning till den skattskyldiges fördel får ske utan

tidsbegränsning så snart det av för skattemyndigheten tillgängligt material

framgår att skattemyndigheten har meddelat ett felaktigt beskattningsbeslut

för den skattskyldige. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när

- slutlig skatt har fastställts till ett för högt belopp,

- tillgodoräknande enligt 11 kap. 16 § skett med ett för lågt belopp,

- det finns annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans

skattebesked,

- det finns en felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för

arbetstagares skatt,

- belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för

egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid

beräkningen av pensionsgrundande inkomst,

- det föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en

allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller

återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod

eller för någon annan skattskyldig,

- ett belopp som har räknats in i underlaget för arbetsgivaravgifter har

ansetts inte utgöra inkomst av anställning vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst.

Med hänsyn till den nu aktuella bestämmelsens vida tillämpningsom-

råde har det inte ansetts finns något behov i lagen av en särskild

bestämmelse om tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg

motsvarande den som nu finns i fråga om avgiftstillägg i 57 § tredje stycket

USAL. Förevarande paragraf skall alltså kunna tillämpas även när det

gäller skattetillägg som har sin grund i en felaktig redovisning av

skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt.

9 §

Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning

till den skattskyldiges nackdel. Den ersätter 90 § UBL, 58 § första och

tredje styckena USAL samt 15 kap. 9 § ML.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 58 § andra stycket USAL har

inte tagits med, eftersom den berett skattemyndigheterna stora bekymmer.

Detta illustreras av följande exempel.

Enligt 5 § USAL kan arbetsgivare hos skattemyndigheten göra en fram-

ställning om en jämkning av förmånsvärdet av bl.a. fri bil. Den ojämförligt

vanligast förekommande jämkningsorsaken är ''''''''omfattande tjänstekörning'''''''',

dvs. fall där arbetsgivaren som underlag för beräkning av såväl

skatteavdrag som arbetsgivaravgifter får bestämma förmånsvärdet till

endast 50 eller 70 % av fullt värde beroende på antalet beräknade körda mil

i tjänsten.

De flesta arbetsgivare som gör gällande att deras arbetstagares

tjänstekörning kommer att uppgå till det antal mil som fordras för en

jämkning av förmånsvärdet får begärd jämkning, eftersom skattemyn-

digheterna vid denna tid har svårt att motbevisa deras påstående. Inte sällan

kan emellertid skattemyndigheten mot slutet av året eller efter årets utgång

vid en kontroll av körjournal, reseräkningar o.d. konstatera att stipulerat

milantal inte alls uppnåtts. Detta medför att arbetstagaren beskattas för fullt

förmånsvärde vid inkomsttaxeringen och att detta värde läggs till grund för

beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Arbetstagaren får alltså en

förmån som inte motsvaras av de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren

betalat och dessutom i regel en kvarstående skatt.

Trots att det i efterhand kan konstateras att de uppgifter om

tjänstekör-

ningen som arbetsgivaren lämnat visat sig vara felaktiga kan skatte-

myndigheten enligt nuvarande bestämmelser i 58 § andra stycket USAL i

regel inte ompröva sitt jämkningsbeslut. Det är endast i undantagsfall som

skattemyndigheten kan visa ond tro hos arbetsgivaren vid tiden för dennes

begäran om ett jämkat förmånsvärde.

Efterbeskattning

10 §

Paragrafen är en inledning till bestämmelserna om efterbeskattning. Den

ersätter 91 § UBL, 59 § USAL och 15 kap. 10 § ML.

11 och 12 §§

I paragraferna anges när efterbeskattning får ske. De ersätter 92 § UBL, 60

och 61 §§ USAL samt 15 kap. 11 § ML.

Någon direkt motsvarighet till bestämmelserna i 92 § 2 och 3 UBL har

inte tagits med. Sådana brister i redovisningen av skatteavdrag avses falla

inom tillämpningsområdet för 11 § 1. Detta innebär i sin tur att

efterbeskattning får ske så snart arbetsgivaren inte i skattedeklarationen har

redovisat den ersättning, ränta eller utdelning från vilken han är skyldig att

göra skatteavdrag och inte heller det skatteavdrag han varit skyldig att

göra. Det har sålunda i detta sammanhang ingen betydelse om

arbetsgivaren har gjort skatteavdrag eller inte.

I förhållande till utredningsförslaget har 12 § 2, efter påpekande från

Riksskatteverket i remissvaret, slopats. Bestämmelsen fyller inte någon

funktion eftersom det inte längre är avgörande för avgiftsskyldigheten att

ersättningen hos mottagaren skall hänföras till inkomst av anställning. Det

som nu, efter den s.k. F-skattereformen, är avgörande är att mottagaren av

ersättningen har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt.

13 §

I paragrafens två första stycken anges bl.a att en förutsättning för efterbe-

skattning är att den avser belopp av någon betydelse. Föreskrifterna mot-

svarar 93 § UBL, 62 § USAL och 15 kap. 12 § ML. Någon motsvarighet

till bestämmelsen i 62 § andra stycket USAL har emellertid inte tagits med

(se kommentaren till 9 §).

Föreskriften i tredje stycket har i enlighet med Lagrådets yttrande,

hämtats från lagrådsremissens förslag till 15 kap 10 §. Föreskriften innebär

att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart skattetillägg eller

förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning eller något annat

uppenbart förbiseende skall rättas. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 12 §

ML. Den har utvidgats till att gälla även skatteavdrag och

arbetsgivaravgifter.

Tidsfrist för efterbeskattning

14 §

I paragrafen anges den tidsfrist inom vilken beslut om efterbeskattning

skall meddelas. Den ersätter 94 § första stycket UBL, 63 § USAL och 15

kap. 13 § ML.

När det gäller tidsfristen för efterbeskattning hänvisas till kommen-

tarerna till 4 §.

15 §

I första stycket anges en särskild tidsfrist för efterbeskattning i det fall när

en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en

allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller

återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod

eller för någon annan skattskyldig. Stycket ersätter 64 § första stycket

USAL och 15 kap. 14 § första stycket ML.

I förhållande till utredningsförslaget har en följdändring till

ändringen i

12 § gjorts i första stycket (se kommentaren till 12 §).

I andra stycket anges vad som skall gälla om en skattskyldig beviljats

anstånd med skattebetalningen. Bestämmelsen ersätter 94 § tredje stycket

UBL.

16 §

Paragrafen anger en särskild tidsfrist för efterbeskattning på grund av

oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om betalning eller

återbetalning av skatt.

Paragrafen ersätter 64 § andra stycket USAL och 15 kap. 14 § andra

stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring

gjorts.

17 §

I paragrafen anges vad som gäller om den skattskyldige har avlidit. Den

ersätter 94 § fjärde stycket UBL, 64 § tredje stycket USAL och 15 kap.

15 § ML.

18 §

Paragrafen anger ett undantag från den normala tidsfristen när det gäller

efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen

ersätter 65 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 16 § första och

andra styckena ML. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även

skatteavdrag.

19 §

I paragrafen anges den tidsfrist som gäller för efterbeskattning i samband

med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § tredje och fjärde

styckena USAL samt 15 kap. 16 § tredje stycket och 17 § ML.

Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

20 §

Genom paragrafen utvidgas tillämpningsområdet för 18 och 19 §§ till att

gälla även när en juridisk person företräds av någon mot vilken det har

företagits sådan åtgärd som avses i nämnda paragrafer. Den ersätter 66 §

USAL och 15 kap. 18 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även

skatteavdrag.

22 kap. Överklagande

I kapitlet har de frister för överklagande av ett beslut om arbets-

givaravgifter och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de

regler som gäller för överklagande av beslut om mervärdesskatt enligt

mervärdesskattelagen.

Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut

1 §

Paragrafen motsvarar 2 § i utredningens förslag.

I paragrafen anges att andra beslut än de som anges i 2 § får överklagas

och var dessa beslut skall överklagas. I paragrafen anges också vilka som

har rätt att överklaga ett beslut enligt lagen och hur överklagandet av ett

beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter skall ske. Den ersätter 96 §

UBL och 68 § USAL samt i vissa delar 20 kap. 1 § ML. Bestämmelserna

innebär bl.a. att beslut som fattats av Riksskatteverket och som får

överklagas skall överklagas hos länsrätten. Ett sådant överklagande skall

enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-

domstolar göras hos Länsrätten i Stockholms län. Vad gäller

befrielseärenden enligt 13 kap. 1 § skall dock överklagande ske hos

regeringen.

Ett antal av de beslut som skattemyndigheten tidigare fattade enligt

mervärdesskattelagen kommer nu att beslutas med stöd av skatte-

betalningslagen. Det gäller exempelvis beslut om s.k. enmansredovisning

(nuvarande 6 kap. 2 § ML), redovisningsperiod (nuvarande 14 kap. 8 §

ML) samt godkännande av representant för utländsk företagare och

säkerhet i sådana fall (nuvarande 22 kap. 6 § ML). Dessa beslut

överklagades tidigare hos Riksskatteverket. Genom den nya lydelsen av 20

kap. 1 § ML och 22 kap. 2 § skattebetalningslagen kommer de nu att

överklagas hos länsrätten.

I skattebetalningslagen kommer huvudregeln för redovisning av flera

verksamheter vara att den skall ske gemensamt. Beslut rörande detta

överklagas i dag hos Riksskatteverket (nuvarande 13 kap. 2 § ML). Beslut

om hur redovisning skall göras kommer i fortsättningen att överklagas till

länsrätten. Detsamma gäller beslut om uppdelning av inbetalning av skatt

(nuvarande 16 kap. 2 § ML) som i dag överklagas till Riksskatteverket. I

skattebetalningslagen behandlas denna fråga som en fråga om anstånd och

anståndsbeslut överklagas hos länsrätten.

Att ett överklagande skall vara skriftligt framgår av 3 § förvalt-

ningsprocesslagen (1971:291).

I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring

gjorts.

Beslut som inte får överklagas

2 §

Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag.

I paragrafen anges vilka beslut som inte får överklagas. Den gäller i

fråga om beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt

5 kap. 11 § första stycket, skatterevision enligt 14 kap. 7 §, anstånd enligt

17 kap. 6 § med betalning av skatt och föreläggande vid vite enligt 23 kap.

2 §. Paragrafen ersätter 97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § USAL samt 20

kap. 3 § ML.

I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring

gjorts.

Den skattskyldiges överklagande

3 §

Paragrafen innehåller huvudregeln om inom vilken tid ett överklagande

skall ske. Den ersätter 98 § första och fjärde styckena UBL, 70 § första och

fjärde styckena USAL samt 20 kap. 4 § första och andra styckena ML.

När det gäller tidsfristen för överklagande hänvisas till kommentarerna

till 21 kap. 5 §.

4 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vissa undantag från den tidsfrist

för överklagande som gäller enligt 3 §. Den ersätter 98 § andra stycket

UBL och 70 § andra stycket USAL.

I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av

Riksskatteverket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4.

5 §

Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om överklagande av

skattetillägg. Den ersätter 71 § USAL och 18 kap. 7 § andra stycket första

meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg

på grund av felaktig redovisning av skatteavdrag.

Förfarandet vid överklagande

6 §

Första stycket innehåller en hänvisning till de förfaranderegler som gäller

vid överklagande enligt taxeringslagen. Bestämmelsen ersätter 99 § 1

mom. UBL, 72 § första stycket USAL samt 20 kap. 5 7 §§ ML.

Andra stycket innehåller också en hänvisning till taxeringslagen. I

detta

fall gäller det överklagande av debiteringsbeslut till följd av taxeringsbe-

slut. Bestämmelsen motsvarar 98 § tredje stycket UBL.

Riksskatteverkets överklagande

7 §

Paragrafen reglerar de tidsfrister som gäller för överklagande av

Riksskatteverket. Den ersätter 100 § första och andra styckena UBL, 73 §

USAL samt 20 kap. 8 § första och andra styckena ML.

8 §

Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om talan om skattetillägg.

Den ersätter 75 § USAL och 20 kap. 8 § tredje stycket ML. Bestämmelsen

har utvidgats till att gälla även beslut om skattetillägg som har sin grund i

ett felaktigt skatteavdrag och förseningsavgift.

9 §

Första stycket innehåller en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos

länsrätten framställa yrkande om arbetsgivares skyldighet att betala

skatteavdrag. Detsamma gäller i fråga om arbetsgivares skyldighet att

betala arbetsgivaravgifter och skattskyldigs skyldighet att betala

mervärdesskatt. Den ersätter 74 § första stycket USAL. När det gäller

mervärdesskatt är bestämmelsen ny. Första stycket är avsett att tillämpas

om skattemyndigheten inte har fattat något beslut om betalningsskyldighet.

Andra stycket innehåller vissa förfaranderegler när det gäller

skattetill-

lägg. De ersätter 44 § andra stycket USAL.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 44 § första stycket USAL har

inte ansetts vara nödvändig och har därför inte tagits med i

skattebetalningslagen. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

Lagrådet har ifrågasatt om det är en lämplig ordning att låta sådana

framställningar som anges i paragrafen göras hos länsrätten. Enligt

Lagrådet bör ett annat system övervägas för de fall då en skattemyndighet

har underlåtit att fatta beslut om skattskyldighet.

Enligt regeringens mening är det svårt att se någon ordning som skulle

tillgodose de praktiska behoven bättre än den som föreslagits i lagråds-

remissen. Att låta Riksskatteverket besluta som första instans skulle gå

stick i stäv med strävandena att renodla verkets roll som centralmyndighet,

utan löpande operativa arbetsuppgifter. Regeringen vidhåller därför sitt

förslag.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 §

I paragrafen anges vilka beslut meddelade av länsrätten som inte får

överklagas. Den gäller beslut enligt 9 kap. 3 § om hur kostnader skall

beräknas vid skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter samt

beslut om redovisning av arbetsgivaravgifter i särskild ordning enligt 10

kap. 12 §. Paragrafen ersätter 76 § första stycket USAL. Till skillnad från

vad som nu gäller skall länsrättens beslut i fråga om anstånd med att lämna

skattedeklaration enligt 10 kap. 24 § första stycket få överklagas. Det skall

emellertid i ett sådant fall krävas prövningstillstånd av kammarrätten (se

11 § och kommentaren till den paragrafen). Redan i dag gäller att

överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna

mervärdesskattedeklaration får prövas av kammarrätten endast efter

prövningstillstånd.

I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring

gjorts.

11 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. En smärre

redaktionell ändring har dock gjorts.

I paragrafen finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av

länsrätten

får prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd. Paragrafen

ersätter 102 § UBL, 76 § andra stycket USAL och 20 kap. 9 § andra

stycket ML. Regleringen har utvidgats till att avse samtliga beslut som

anges i 4 § utom sådana som inte får överklagas enligt 10 §. Den gäller

dessutom beslut i fråga om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift

eller ränta och överföring av skatt till en annan stat.

12 §

I paragrafen finns en särskild bestämmelse om överklagande av länsrättens

eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Den

motsvarar 101 § andra stycket UBL.

13 §

Första stycket innehåller en hänvisning till förfarandebestämmelserna i

taxeringslagen för överklagande av länsrättens och kammmarrättens beslut

enligt denna lag. Den ersätter 101 § första stycket UBL, 77 § USAL och

20 kap. 9 § första stycket ML.

De angivna bestämmelserna i taxeringslagen gäller för alla som omfattas

av begreppet skattskyldig enligt skattebetalningslagen. De gäller sålunda

även för bl.a. arbetsgivare.

23 kap. Övriga bestämmelser

Avrundning

1 §

Paragrafen innehåller en avrundningsregel. Den gäller, på grund av 1 kap.

4 § första stycket, inte bara skatt utan också avgifter, ränta och särskilda

avgifter.

Paragrafen motsvarar såvitt avser skatt, avgift och ränta 22 § UBL,

skatteavdrag 39 § 1 a mom. fjärde stycket och 3 mom. andra meningen

UBL samt såvitt avser arbetsgivaravgifter 8 § andra meningen USAL och

hänvisningen till denna paragraf i 31 § samma lag. När det gäller

mervärdesskatt ersätter paragrafen 22 kap. 2 § ML.

Paragrafen avses gälla också vid beräkning av skattereduktion enligt 11

kap. 11 §.

Vite

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Den ersätter 83 § UBL, 27 §

tredje stycket USAL samt vissa delar av 14 kap. 16 och 27 §§, 17 kap. 2 §

andra stycket och 6 § första stycket samt 22 kap. 8 § ML.

I förhållande till utredningsförslaget har i första stycket av

redaktionella

skäl och i förtydligande syfte lagts till orden ett landsting (jfr 5 kap. 4

§).

Tillägget är dock inte nödvändigt eftersom det genom bestämmelsen i 1

kap. 3 § framgår att termer och uttryck som används i lagen har samma

innebörd som i bl.a. mervärdesskattelagen. I 1 kap. 16 § den lagen anges

att med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen

(1991:900).

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 §

I första stycket finns bestämmelser om en representant för enkelt bolag eller

partrederi. Syftet med bestämmelserna är att underlätta redovisningen och

betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som

kan hänföras till sådan verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag

eller ett partrederi. Paragrafen ersätter 6 kap. 2 § andra meningen ML.

Tillämpningsområdet har emellertid utvidgats till att avse även avdragen

skatt och arbetsgivaravgifter.

Bestämmelsen i första stycket är inte avsedd att ändra skyldigheten att

redovisa och betala den aktuella skatten i de fall representanten inte fullgör

sina åtaganden. Om den som delägarna har valt som representant inte

redovisar eller betalar in redovisade belopp skall skattemyndigheten, som i

dag när någon representant inte har valts, ha möjlighet att kräva att de

andra delägarna redovisar och betalar sina delar av skatten. Dessa skall

också vara betalningsskyldiga för eventuella förseningsavgifter eller

skattetillägg som påförs på grund av en för sen resp. oriktig redovisning.

Detta anges i andra stycket.

I förhållande till utredningens förslag har bestämmelsen i första

stycket

utvidgats till att gälla även skattebetalningen. Denna utvidgning är också

grund för andra stycket som saknar motsvarighet i utredningsförslaget.

Representant för utländsk företagare

4 §

I paragrafen anges att en utländsk företagare som är mervärdesskattskyldig

skall företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant här i

landet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § ML.

Behörighet att lämna uppgift

5 §

I paragrafen finns en hänvisning till bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen om

självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som är behörig företrädare

för olika rättssubjekt. Paragrafen ersätter 14 kap. 18 § ML.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om behörighet att lämna uppgift.

Paragrafen motsvarar 22 kap. 7 § ML men har utsträckts till att gälla

generellt vid tillämpningen av skattebetalningslagen.

Verkställighet

7 §

I paragrafen anges att en begäran om omprövning eller ett överklagande av

ett beslut om skatt eller av ett taxeringsbeslut inte inverkar på skyldigheten

att betala den skatt som beslutet gäller. Motsvarande bestämmelser finns nu

i 103 § första stycket UBL, 78 § första stycket USAL och 16 kap. 16 §

tredje stycket ML.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut som fattats

med stöd av lagen. Den ersätter 103 § andra stycket UBL och 78 § tredje

stycket USAL.

Gallring

9 §

I paragrafen anges genom en hänvisning till 4 kap. 13 § lagen om

självdeklaration och kontrolluppgifter hur länge handlingar som avlämnats

eller tillhandahållits enligt lagen skall förvaras.

Paragrafen ersätter 73 § andra stycket UBL och 17 kap. 1 § andra

stycket ML. I förhållande till den sist nämnda bestämmelsen har

förvaringstiden ändrats.

Ikraftträdande

Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 november 1997. Den

nya lagen skall enligt huvudregeln gälla i fråga om skatt på grund av 1999

och senare års taxeringar. Detta framgår av punkt 1 c. I punkterna 1 a och 1

b finns undantag från huvudregeln.

När det gäller F-skatt och särskild A-skatt skall den nya lagen

tillämpas

redan på skatt som avser inkomståret 1998. Detta anges i punkt 1 a.

När det gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som

skall redovisas i en skattedeklaration skall den nya lagen tillämpas första

gången på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998. Detta anges

i punkt 1 b.

Punkt 2 har införts på inrådan av Lagrådet. Av bestämmelsen framgår

att en F-skattsedel för inkomståret 1998 automatiskt kan utfärdas för den

som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel enligt uppbördslagen.

Vid debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998

kan bestämmelserna om en schablondebitering i 6 kap. 1 och 2 §§ den nya

lagen inte tillämpas fullt ut. Det behövs en särskild övergångsregel som

anger vilken skatt som beräkningen skall grundas på. En sådan regel har

tagits in i punkt 3.

En särskild övergångsregel behövs också för det fallet att en skattskyl-

dig, som har en skatteskuld debiterad enligt bestämmelserna i

uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller

mervärdesskattelagen, har rätt till en återbetalning av skatt enligt be-

stämmelserna i 18 kap. 1Ä4 §§ den nya lagen. Då har den skattskyldige rätt

att få tillbaka bara vad som överstiger skulden inklusive ränta och avgift

som är hänförlig till skulden. Detta anges i punkt 4.

När den nya lagen träder i kraft upphör de lagar som den nya

lagstiftningen är avsedd att ersätta att gälla. Uppbördslagen skall emellertid

fortfarande tillämpas i fråga om skatt, inklusive arbetsgivaransvar och

ställföreträdaransvar, avseende 1998 och tidigare års taxeringar och lagen

om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall tillämpas i fråga om

avgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år. Detta anges i punkt 5. Efter

föredragningen i Lagrådet har punkten förtydligats genom att det

uttryckligen anges att uppbördslagens bestämmelser även gäller

kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller tidiare års

taxeringar. Undantag från bestämmelserna i punkt 5 finns i punkterna 7

och 8.

När det gäller skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa

skall

bestämmelser om särskild skattetabell motsvarande dem som nu finns i 4 §

2 mom. UBL gälla till utgången av 1998. Detta framgår av punkt 6. I

förhållande till lagrådsremissens förslag har bestämmelsen om skatteavdrag

från kontant arbetsmarknadsstöd slopats med hänsyn till det förslag som

lagts fram i prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshets-

försäkring.

Arbetsgivarnas medverkan vid uppbörden av kvarstående skatt sker sista

gången i fråga om kvarstående skatt på grund av 1996 års taxering. Detta

anges i punkt 7. Kvarstånde skatt enligt 1997 och 1998 års taxeringar skall

betalas av den skattskyldige själv enligt bestämmelserna om sådana

inbetalningar i uppbördslagen.

Om någon har rätt till återbetalning av skatt eller avgift enligt

uppbördslagen eller lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

efter det att den nya lagen har trätt i kraft skall återbetalningen kunna

begränsas även på grund av en skatteskuld enligt den nya lagen.

Bestämmelser om detta finns i punkt 8.

I punkt 9 föreskrivs att de nya bestämmelserna om företrädaransvar i 12

kap. skall gälla även i fråga om tidigare uppkomna fordringar som omfattas

av ställföreträdaransvar enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärdeskatt och

mervärdesskattelagen. Äldre bestämmmelser skall dock gälla för mål som

anhängiggjorts före utgången av 1997.

I punkt 10 anges att reglerna i 14 kap. 3 7 §§ i den nya lagen skall

tillämpas även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt uppbördslagen,

lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärde-

skatt och mervärdesskattelagen. Föreskriften innebär att de nya

bestämmelserna om tredjemansrevision m.m. skall tillämpas från

ikraftträdandet även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt de

nämnda lagarna.

30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift

Den nya lagen ersätter 58 § UBL som inte har någon motsvarighet i

skattebetalningslagen. Någon ändring i sak av bestämmelserna om dröjs-

målsavgift föreslås inte. Den nya lagen blir tillämplig de fall där det hittills

har hänvisats till uppbördslagens föreskrifter om dröjsmålsavgift.

På inrådan av Lagrådet anges det uttryckligen i 1 § att lagen gäller

även

tull. I 7 § har till följd av detta gjorts ett motsvarande tillägg. I den

paragrafen har också, i förhållande till utredningens förslag, gjorts en

redaktionell ändring.

30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

11 kap.

2 §

Ändringarna i första stycket föranleds av att uppbördslagen har ersatts av

skattebetalningslagen och att skyldigheten att betala preliminär A-skatt

ersatts av en skyldighet att vidkännas skatteavdrag för betalning av den

preliminära skatten.

Tillägget i första stycket s föranleds av att vid utbetalning av

ersättning

från en semesterkassa skall arbetsgivaravgifter betalas även om mottagaren

har F-skatt. Ändringen har motiverats i avsnitt 21.2. Se även 5 kap. 6 §

skattebetalningslagen.

I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring föreslås också vissa ändringar i denna paragraf.

6 §

Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det

vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av den

pensionsgrundande inkomsten bortses från nu nämnda inkomster i den mån

summan av dem överstiger 7,5 förhöjda basbelelopp. I förevarande

paragraf första och andra styckena regleras beräkningen av pensionspoäng

för sådan inkomst.

Den ändring som nu görs i första stycket innebär att i den mån den

pensionsgrundande inkomsten kommer från inkomst av annat

förvärvsarbete skall pensionspoäng tillgodoräknas endst för den andel av

inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift är betald. Vid

andelsberäkningen skall inkomster som sjukpenning,

rehabiliteringspenning m.m. undantas. Samma procentuella andel skatter

och avgifter som har betalats på hela inkomsten oavsett hur hög denna har

varit, skall användas vid tillgodoräknande av pensionspoäng på den

pensionsgrundande inkomsten.

Har exempelvis en försäkrad haft en inkomst av annat förvärvsarbete

motsvarande sju förhöjda basbelopp och slutligt bara betalat 50 % av de

skatter och avgifter som skulle ha betalats, får denne endast tillgodoräknas

pensionspoäng på 50 % av den inkomsten, dvs. den försäkrade får samma

pensionspoäng som den som haft en inkomst motsvarande tre och ett halvt

förhöjda basbelopp och betalat alla sina skatter och avgifter.

Andelsberäkningen görs således före det att det första basbeloppet räknas

bort.

Förutom det förhållandet att någon pensionsgrundande inkomst inte

beräknas om summan av inkomst av anställning och inkomst av annat

förvärvsarbete inte överstiger ett förhöjt basbelopp har ytterligare en

spärregel införts. Denna spärregel innebär att även om pensionsgrundande

inkomst beräknats och det vid den senaste tidpunkten för betalning av

tilläggspensionsavgift framkommer att den betalda delen av avgiften är så

låg att andelen av den pensionsgrundande inkomsten av annat

förvärvsarbete sammanräknad med inkomst av anställning inte "når upp"

till ett förhöjt basbelopp skall inte någon pensionspoäng tillgodoräknas.

I första stycket har vidare den s.k. tvåårsregeln tagits bort. Denna

regel

innebar att den försäkrade utan hinder av att någon avgiftsbetalning inte

skett skulle tillgodoräknas pensionspoäng för de båda år som föregått det år

då pension skulle börja utges. I de fall tilläggspension har börjat betalas ut

och det senare, vid avstämningstidpunkten, framkommer att den försäkrade

inte betalat sina skatter och avgifter året eller de två åren före det då denne

börjat uppbära pension kan sådan tilläggspensionen med stöd av 20 kap.

4 § räknas om och det som betalats ut för mycket återkrävas.

I första stycket anges slutligen att pensionspoäng alltid skall

tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som kommer från inkomst

som sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. Anledningen härtill är att

den försäkrade inte betalar någon tilläggspensionsavgift på denna typ av

inkomst.

För att den som tar ut pension under år 1998 eller under år 1999

alltjämt

skall få tillgodoräknas pensionspoäng för båda åren 1996 och 1997 eller

endast för året 1997, även om han inte till fullo erlagt sina tilläggspensions-

avgifter, stadgas i övergångsbestämmelsen att lagrummet alltjämt skall

tillämpas i den äldre lydelsen när det gäller pensionspoäng och avgift för år

1996 och 1997.

6 a §

I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att om den försäkrade brister

i betalningen och därigenom inte tillgodoräknas pensionspoäng skall denne

inte heller få något vårdår. En sådan situation kan uppstå om den

försäkrade betalar endast en sådan liten del av tilläggspensionsavgiften att

den pensionsgrundande inkomsten understiger ett förhöjt basbelopp.

12 kap.

2 §

Ändringen i första stycket föranleds av att andra stycket har tagits bort.

Det borttagna andra stycket innebar att delningstalet skulle höjas om

inte pensionspoäng tillgodoräknades på grund av att tilläggspensions-

avgiften inte till fullo betalats. Detta har slopats för att det i det nya

systemet skall råda likhet mellan den som har låg inkomst och som betalar

t.ex. en tredjedel av sin tilläggspensionsavgift och då inte får

pensionspoäng och den som har hög inkomst och som betalar samma andel

av sin tilläggspensionsavgift och då tillgodoräknas pensionspoäng.

20 kap.

2 §

Femte stycket har slopats med hänsyn till att förhandsbeskedsinstitutet i

lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare inte fått någon mot-

svarighet i skattebetalningslagen.

Ändringarna i sjätte stycket föranleds av den ändrade terminologin, dvs.

att F-skattesedel har ersatts med F-skattsedel .

4 §

I första stycket har i sista meningen stadgandet om eftergift tagits

bort.

Detta stadgande har i stället införts i ett nytt tredje stycke. Ändringen är

endast redaktionell och någon ändring i sak är inte avsedd.

Ett nytt andra stycke har införts. I detta stycke anges att

försäkringskassan skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald

tilläggspension om pensionspoäng ändras på grund av underlåten eller

bristande avgiftsbetalning.

I det nya tredje stycket har stadgandet om eftergift införts.

Eftergiften

avser krav på återbetalning såväl enligt första som andra stycket.

I det tidigare andra stycket som nu blivit ett fjärde stycke har

tillagts att

försäkringskassan får göra avräkning vad gäller för mycket utbetald

tilläggspension.

Eftersom det inte längre är aktuellt att återkräva

tilläggspensionsavgift

som inte har betalats vid avstämningstidpunkten har också i det nya fjärde

stycket meningen om avdrag för obetald avgift tagits bort.

I övergångsbestämmelsen stadgas att föreskriften om avdrag på till-

läggspensionen alltjämt gäller i sin äldre lydelse när det gäller pensions-

poäng och avgift för år 1996 och 1997.

30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen

(1971:69)

1 §

Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersätts av skattebetalningslagen och att termen avgiftstillägg

utmönstras och ersätts av det enhetliga begreppet skattetillägg i den nya la-

gen.

6 §

Ändringen i första stycket har sin grund i att straffansvaret för

underlåtenhet att betala in skatt som innehållits för annan slopas, se avsnitt

24.1. Avkriminaliseringen rör inte bara skatt enligt skattebetalningslagen

utan även betalning av skatteavdrag enligt lagen om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl.

Straffansvaret för underlåtenheten att fullgöra föreskriven skyldighet att

innehålla skatt för annan, dvs. göra skatteavdrag, har behållits. Som

brottsrubricering har valts skatteavdragsbrott. Straffvärdet är oförändrat

varför straffskalan, fängelse i högst ett år behålls.

Det kan ifrågasättas om inte den straffbara gärningen att inte göra före-

skrivet skatteavdrag skulle kunna inordnas i 7 § och liksom övriga i den

paragrafen angivna brott betecknas som skatteredovisningsbrott. Emellertid

skiljer sig skatteavdragsbrottet Ä på samma sätt som även det nuvarande

betalningsbrottet Ä från redovisningsbrotten. Med hänsyn härtill och till att

7 § inte bör göras mindre överskådlig har straffbestämmelsen om

underlåtenhet att göra skatteavdrag behållits i en särskild paragraf.

30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift

13 §

Första stycket innehöll ursprungligen en hänvisning till uppbördslagens be-

stämmelser om indrivning, avkortning och avskrivning. Genom ändring i

lagen om felparkeringsavgift redan innan den trätt i kraft (se SFS

1976:1124) infördes en mer generell hänvisning till reglerna i

uppbördslagen. Samtidigt bemyndigades regeringen att meddela

föreskrifter om avvikelser från uppbördslagens regler om avkortning,

avskrivning och förfarandet i administrativt hänseende. Detta har

regeringen gjort. Den nuvarande hänvisningen till uppbördslagen har

därför i praktiken betydelse endast när det gäller indrivning. Sådana

bestämmelser bör, för att man skall få en så tydlig lagstiftning som möjligt,

finnas i samma lag som de materiella reglerna. Med hänsyn till detta har de

nuvarande bestämmelserna i första stycket slopats.

I de nya andra och tredje styckena har tagits in de ytterligare

föreskrifter

om indrivning och verkställighet som behövs. De motsvarar i dessa hän-

seenden uppbördslagens nuvarande bestämmelser.

I förhållande till utredningens förslag har i tredje stycket en

redationell

ändring gjorts.

30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen

(1977:792)

9 a §

Bestämmelsen, som är ny, ersätter 39 § 4 mom. UBL, se författnings-

kommentarerna till 1 kap. 6 § skattebetalningslagen.

Genom hänvisningen till föreskrifterna om befrielse från betalnings-

skyldighet i skattebetalningslagen har tillämpningsområdet för

möjligheterna till befrielse utvidgats och gjorts enhetligt. Att rekvisitet

särskilda skäl i nuvarande reglering i uppbördslagen ersatts av

skattebetalningslagens krav på synnerliga skäl markerar att befrielse skall

komma i fråga endast i undantagsfall.

30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

2 §

Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den

form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.

20 §

Mål om betalningssäkring skall i första hand prövas av den länsrätt som är

behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt för det år då framställning om betalningssäkring

görs. Ändringen i första stycket innebär att avgörandet i stället knyts till var

gäldenären hade sin hemortskommun den 1 november året före det

kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestämmande

av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som

nu har sagts, prövas målet av länsrätten i det län där verkställigheten kan

äga rum. Ändringen avser att underlätta tillämpningen av forumreglerna

och motiveras närmare i avsnitt 27.6.

30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

7 kap.

15 §

Ändringarna föranleds av att arbetsgivarnas medverkan vid betalning av

kvarstående skatt har slopats, se avsnitt 15.1.

30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m.

1 §

Ändringen är föranledd av att en ny rättshjälpslag träder i kraft den 1

december 1997.

3 §

I ett nytt tredje stycke föreskrivs att preskriptionstiden för fordringar som

har påförts enligt skattebetalningslagen är fen år från utgången av det

kalenderår då fordringen överlämnades för indrivning. Om indriv-

ningsuppdraget återtas upphör beräkningen av preskriptionstid. Ett skäl till

att indrivningsuppdraget återtas helt eller delvis kan vara att anstånd har

medgetts med betalningen.

Ändringen i andra stycket är föranledd av att uppbördslagen (1953:272)

upphör att gälla samtidigt som skattebetalningslagen träder i kraft.

En följdändring har gjorts i första stycket.

4 §

I andra stycket, som är nytt, anges att föreskrifterna i första stycket inte

gäller i fråga om fordringar som har påförts enligt skattebetalningslagen.

Medges anstånd helt eller delvis med betalningen av obetald skatt i skat-

tekontosystemet, återtas indrivningsuppdraget i motsvarande mån. Av 3 §

följer att beräkningen av preskriptionstid då upphör, varför den särskilda

spärregeln för anståndsfallen inte behövs när det gäller fordringar som har

påförts enligt skattebetalningslagen. Om något belopp är obetalt vid

anståndstidens utgång kan det leda till att det på nytt uppkommer ett

underskott som lämnas för indrivning. Ny preskriptionstid skall då

beräknas från tidpunkten för överlämnandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen

Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om preskription av

fordringar som har påförts enligt andra författningar än

skattebetalningslagen. Beträffande skälen för detta hänvisas till den

allmänna motiveringen, avsnittt 17.2. Fordringar som har påförts enligt

uppbördslagen, lagen (1968:430) om mervärdesskatt, lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen

(1994:200) preskriberas alltså enligt äldre bestämmelser. Det gäller även

om de överlämnas för indrivning efter det att skattebetalningslagen trätt i

kraft. Övergångsbestämmelsen vad gäller uppbördslagen är enbart

föranledd av att denna lag nämns i 3 § andra stycket sista meningen, som

nu upphävs. I övrigt krävs inga övergångsbestämmelser till ändringarna i 3

och 4 §§, eftersom nuvarande bestämmelser kommer att finnas kvar vid

sidan av de bestämmelser som nu införs vad gäller fordringar enligt

skattebetalningslagen. Ändringen i 1 § skall träda i kraft samtidigt som den

nya rättshjälpslagen, dvs. den 1 december 1997. Även här behövs det en

övergångsbestämmelse, eftersom det även senare kan komma att påföras

fordringar enligt den äldre lagen.

30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter

2 kap.

6 §

Ändringen i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag

till utformning av 10 kap. 26 § skattebetalningslagen. Ändringen innebär

att deklarationer, efter medgivande av Riksskatteverket eller skatte-

myndighet som verket bestämmer, också kan lämnas i form av ett

elektroniskt dokument. Se vidare kommentaren till 10 kap. 26 § skatte-

betalningslagen

Möjlighet att lämna deklarationer i form av ett elektroniskt dokument

införs inte nu i fråga om deklarationer som skall ges in till Jordbruksverket

eller Fiskeriverket.

3 kap.

5 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till utformning

av 14 kap. 4 § skattebetalningslagen. Ändringen i första stycket innebär

bl.a. att kontrolluppgifter kan avse annan persons beskattning än den som

den förelagde ingått rättshandlingen med. Föreläggandet får avse uppgift

som har betydelse för beskattning enligt lagen. I detta ligger bl.a. att före-

läggandet kan avse uppgift om sådan återbetalning som kan ske med stöd

av 5 kap. 6-7 §§. Kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig

kompensation för viss energiskatt faller dock utanför tillämpningsområdet

för bestämmelsen. Ansökan om sådan kompensation skulle göras före ut-

gången av september 1995 och lagen har därför numera begränsat intresse.

Punkt 2 av övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift som gör det

möjligt att förelägga om kontrolluppgift i fråga om sådan kompensation.

Det tidigare tredje stycket upphävs eftersom regler om tredjemans-

revision föreslås införda i 7 §.

7 §

Av paragrafens första stycke framgår att skatterevision får företas både för

kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och

fullständigt och för kontroll av den löpande redovisningsperiodens

räkenskaper och övriga handlingar.

I andra stycket har intagits bestämmelser om tredjemansrevision.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med förslaget till lydelse av 3 kap. 8

§ TL. I fråga om återbetalning enligt 5 kap. 6 och 7 §§ samt kompensation

enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt får

ändringen samma konsekvenser som förslaget till ändring av 5 § om

kontrolluppgift, se kommentaren till 5 § och övergångsbestämmelsen.

Tredje stycket rör kontroll av ansökan enligt lagen om tillfällig

kompensation för viss energiskatt. Bestämmelsen kan upphävas på grund

av att lagen inte längre är aktuell, se vidare kommentaren till andra stycket

och 5 §.

8 §

Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 3 kap. 9 § TL.

11 §

Paragrafen har ändrats på så sätt att även kassaapparatur och annan teknisk

utrustning får provas. Övriga ändringar är endast redaktionella.

14 §

Se kommentaren till 3 kap. 12 a § TL.

5 kap.

5 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

10 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

12 §

Hänvisningen till uppbördslagens bestämmelser om anståndsränta i

nuvarande andra stycket har ersatts av en bestämmelse som anger hur

anståndsräntan skall beräknas. Den nya bestämmelsen har tagits in i tredje

stycket som är nytt.

17 §

Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna för

betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person,

och handläggande domstol i mål om sådan betalningsskyldighet, som när

det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker genom

hänvisning till den lagen. Skälen för den ordning som valts har redovisats i

avsnitt 23.3.

7 kap.

1 §

Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta handlingar som getts in

med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i

enlighet med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15

kap. 1 § skattebetalningslagen.

4 §

Se kommentaren till 7 kap. 1 §.

6 §

Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 7 §

skattebetalningslagen.

8 §

Första stycket har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 8 §

skattebetalningslagen.

9 kap.

3 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen ersatts av

nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231) om

automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

1 §

Paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig vid all granskning avseende

skatter och socialavgifter och granskning enligt 69 och 70 §§ tullagen som

omfattar automatisk databehandling av personuppgifter i personregister.

3 och 6 §§

Begreppet revision har ersatts med granskning som en följd av att lagen

skall tillämpas även vid annan granskning än revision.

30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

(1990:324)

1 kap.

1 §

Paragrafen har ändrats med hänsyn till att den aktuella föreskriften i

mervärdesskattelagen som hänvisar till förevarande lag tagits in i

skattebetalningslagen.

4 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

2 kap.

2 §

Paragrafen har ändrats efter föredragningen i Lagrådet. Syftet med

ändringen är att samordna beslutsfattandet rörande taxering, debitering,

redovisning och betalning m.m. till den myndighet som är beslutande

myndighet enligt 2 kap. skattebetalningslagen. Från administrativ synpunkt

är det viktigt att det är endast en skattemyndighet som är behörig att fatta

beslut rörande varje skattskyldig oberoende av till vilket inkomstår eller

vilken månad beslutet är hänförligt. En sådan ordning är en förutsättning

för att man skall kunna ha endast ett skattekonto per skattskyldig och

därigenom kunna ge en samlad bild av den skattskyldiges ekonomiska

relation till skattemyndigheten, jfr 2 kap. 1-5 §§ SBL.

3 kap.

8 §

Paragrafen innehåller de bestämmelser som utgör ramarna för en

taxeringsrevision. Ändamålet med revisionen kan enligt ändringen i första

stycket antingen, liksom för närvarande, vara att kontrollera att

deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet uppfyllts riktigt och

fullständigt, eller också, vilket är nytt, om den reviderade på ett

tillförlitligt

sätt kan fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Detta

innebär att det blir möjligt att kontrollera löpande beskattningsårs

räkenskaper och andra handlingar. Kontrollen av löpande års räkenskaper

och andra handlingar får således utföras utan samband med granskning av

tidigare år.

Föreskrifter om tredjemansrevision återinförs i andra stycket.

Bestämmelsen, att revision får göras även för att inhämta uppgifter av

betydelse för kontroll enligt första stycket av andra än den som revideras,

avser både sådan kontroll som görs då skattemyndigheten har kännedom

om namnet på den man vill granska eller den rättshandling man vill

granska och generella kontroller. Föreskrifterna i det tidigare andra stycket

upphävs eftersom revisionsinstitutet inte längre kopplas till avslutat

beskattningsår.

Föreskrifterna om den personkrets hos vilken taxeringsrevision får

genomföras flyttas från första till tredje stycket. Ändringen innnebär inte

någon förändring i sak.

9 §

Paragrafen har bl.a. ändrats i redaktionellt hänseende. I det första stycket

anges tillsammans med föreskrifterna i det nya andra stycket vad ett beslut

om taxeringsrevision skall innehålla. Föreskrifter om när beslutet skall

överlämnas till den reviderade har flyttats till det nya fjärde stycket. När det

gäller tredjemansrevisioner får skattemyndigheten, enligt det nya andra

stycket, om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vem eller vilken

rättshandling granskningen avser (se avsnitt 27.3.1).

Det tidigare andra stycket utgör ett nytt tredje stycke.

Den reviderade skall enligt fjärde stycket underrättas om beslutet

innan

revisionen verkställs. Enligt andra meningen kan den reviderade under-

rättas i samband med att revisionen verkställs om det är av betydelse att

vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket och kontrollen annars

kan mista sin betydelse. Skattemyndigheten kan således i vissa fall, om det

är av betydelse för revisionen, besluta att underrättelse skall ske först i

samband med verkställighet, även om huvudregeln fortfarande är att

underrättelse skall ske i förväg.

11 §

Genom ändringen i andra stycket får revisorn ta prov på varor och prova

kassaapparatur, särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk

utrustning (jfr avsnitt 27.3.5).

12 a §

I det nya andra stycket har intagits bestämmelser om återlämnande av

handlingar då den reviderade är försatt i konkurs. Efter avslutad revision

skall handlingarna normalt återlämnas till den reviderade. Om denne för-

satts i konkurs under revisionens gång, skall handlingarna i stället överläm-

nas till konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den

reviderade om överlämnandet (jfr avsnitt 27.3.4).

5 kap.

1 §

Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta uppgifter som getts in

med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i

enlighet med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15

kap. 1 § skattebetalningslagen.

2, 4 och 5 §§

Se kommentaren till 5 kap. 1 §.

6 och 7 §§

Föreskrifterna om särskild avgift har språkligt ändrats i enlighet med

utformningen av motsvarande bestämmelser i 15 kap. skattebetalnings-

lagen.

13 §

Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad och den nya

definitionen av slutlig skatt. Det som i dag kallas tillkommande skatt

innefattas i det nya systemet terminologiskt i beteckningen slutlig skatt.

Vidare ingår inte längre skattetillägg och förseningsavgift i den slutliga

skatten, jfr 11 kap. 9 och 10 §§ skattebetalningslagen.

30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter

1 kap.

2 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

2 kap.

2 §

Första stycket har ändrats så att deklarationer, efter medgivande från

Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer, också kan

lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Se vidare kommentaren till 10

kap. 26 § skattebetalningslagen.

I ett nytt andra stycke anges vad som avses med ett elektronisk

dokument. Definitionen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

8 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny

förmögenhetslagstiftning.

13 och 16 §§

Paragraferna har ändrats, eftersom mervärdesskattelagens bestämmelser

flyttats till skattebetalningslagen.

19 §

Av paragrafens första stycke framgår att de uppgifter som skall lämnas om

näringsverksamhet (SRU-uppgifter) skall lämnas i självdeklarationen. I 2

kap. 2 § stadgas att en deklaration skall lämnas på blankett enligt fastställt

formulär eller, efter särskilt medgivande i form av ett elektroniskt

dokument. Någon särskild reglering av på vilket sätt uppgifter om

näringsverksamhet skall lämnas kan därför inte anses nödvändig. De SRU-

uppgifter som i dag lämnas med hjälp av automatisk databehandling skall i

fortsättningen kunna lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med

hänsyn till det angivna har de nuvarande bestämmelserna i sjunde stycket

slopats.

Kravet på att SRU-uppgifter i framtiden skall ges in i ett elektroniskt

dokument innebär att det inte som i dag kommer att vara möjligt att lämna

in uppgifterna med hjälp av automatisk databehandling i en upptagning

som inte uppfyller kraven för att den skall anses vara ett elektroniskt

dokument. Det skall dock vara möjligt för regeringen att föreskriva att

SRU-uppgifter under en övergångstid skall få lämnas med hjälp av

automatisk databehandling utan att kraven som ställs för att upptagningen

skall anses utgöra ett elektroniskt dokument är uppfyllda. Detta för att det

uppgiftslämnande som i dag sker skall kunna anpassas till det nya systemet.

3 kap.

4 §

Ändringen motiveras av att skyldigheten att i kontrolluppgift redovisa hur

stor del av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter slopats. Syftet

med ändringen är att förenkla arbetsgivarnas redovisning, jfr 5 kap. 13 §

skattebetalningslagen.

7 och 9 §§

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersätts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

50 a §

I första stycket har tagits in en bestämmelse om att föreläggande får

avse

även rättshandling som företagits under innevarande kalenderår.

Det gamla andra stycket har tagits bort eftersom bestämmelser om

tredjemansrevision återinförts (se avsnitt 27.3.1).

57, 58 och 60 §§

Ändringarna föranleds av att regleringen i 53 § 1 mom. uppbördslagen om

förutsättningarna att få särskilt redovisningsnummer inte har fått någon

motsvarighet i skattebetalningslagen. Möjligheterna för skattemyndigheten

att när det behövs låta de skatt- och avgiftsskyldiga använda särskilda

redovisningsnummer kommer emellertid att finnas kvar. I vilka fall den

redovisningsformen bör användas blir skattemyndighetens sak att avgöra.

Skattemyndigheten får enligt 10 kap. 28 § skattebetalningslagen besluta att

viss verksamhet skall redovisas för sig.

30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Enligt 1 kap. 2 § skattebetalningslagen skall bestämmelserna i den lagen

gälla även vid redovisning och betalning av sådan skatt som avses i

förevarande lag.

2 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

föreskrifter i skattebetalningslagen.

9 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen

ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen.

Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan

vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

10 §

Se kommentarerna till 9 §.

11 §

Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid

redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

12 §

Se kommentarerna till 2 §.

14 §

Ändringen i första stycket motiveras av att termen uppbörd utmönstrats.

I fråga om ändringarna i andra stycket, se kommentarerna till 2 §.

15 §

Ändringarna i första stycket föranleds av att de särskilda bestämmelserna

om inbetalning av avdragen skatt i förevarande lag liksom de allmänna

bestämmelserna i uppbördslagen ersatts av motsvarande bestämmelser i

skattebetalningslagen.

Andra stycket har upphävts med anledning av att arbetsgivarnas med-

verkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

19 §

Paragrafen har utgått och ersatts av bestämmelser i skattebetalningslagen.

20 §

Se kommentarerna till 2 §.

30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340) om

ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta

21 §

Genom hänvisningen till skattebetalningslagen blir den lagens bestäm-

melser tillämpliga i fråga om överflyttning av ärenden och uppgifter.

Föreskrifterna i 1 kap. 2 § skattebetalningslagen om att den lagen

gäller

vid redovisning och betalning av särskild inkomstskatt innebär att

bestämmelserna i övrigt i förevarande paragraf kan utgå.

I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk

lösning valts. I stället för att ändra 21 § i såväl grundförfattningen som i

denna ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt

för ikraftträdandet av 21 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak

i förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget.

30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

2 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

föreskrifter i skattebetalningslagen.

12 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen

ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen.

Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan

vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

13 §

Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid

redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

14 §

I förhållande till lagrådsremissens förslag har en redaktionell ändring gjorts

i första stycket.

Enligt 16 kap. 3 § skattebetalningslagen skall en skatteinbetalning för

att

ha gjorts i rätt tid vara bokförd på skattemyndighetens konto senast på för-

fallodagen. Detta skall också gälla för betalningar av särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl. En motsvarande bestämmelse har därför

tagits in i första stycket i förevarande paragraf. Vidare har

redovisningstidpunkterna och förfallodagarna i förevarande lag anpassats

till de nya redovisnings- och betalningstidpunkterna enligt skattebetal-

ningslagen.

Sista stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan

vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

19 §

Ändringen föranleds av att termen uppbördsår utmönstrats.

20 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av mot-

svarande föreskrifter i skattebetalningslagen.

30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341) om

ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister m.fl.

23 §

Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av

motsvarande föreskrifter i skattebetalningslagen, dels av att beteckningen

uppbördsdeklaration i det nya systemet ersatts av en redovisningshandling

kallad skattedeklaration.

I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk

lösning valts. I stället för att ändra 23 § i såväl grundförfattningen som i

denna ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt

för ikraftträdandet av 23 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak

i förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget.

30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m.

2 §

Ändringarna föranleds av att bestämmelserna i uppbördslagen, lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden

mervärdesskattelagen ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen.

Detsamma gäller beträffande lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta.

19 §

I den nya paragrafen regleras den ordning i vilken betalningar skall räknas

av mot befintliga fordringar.

Enligt första stycket skall betalningar av skulder som är föremål för

indrivning som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och

härefter till övriga skulder i åldersordning, jfr 7 kap. 16 § andra stycket

utsökningsbalken.

Som anges i andra stycket är avräkningsordningen i första stycket inte

ovillkorlig. Om det exempelvis finns flera gäldenärer, dvs. en huvud-

gäldenär (huvudbetalare) och en eller flera sidogäldenärer (sidobetalare),

förekommer det att den som betalar begär att betalningen skall avse den

skuld som omfattas av solidarisk betalningsskyldighet. Det är då rimligt att

avräkning först sker från den skulden, jfr 16 kap. 11 § skattebetal-

ningslagen. Ett annat undantagsfall aktualiseras när det är fråga om ut-

landshandräckning. Betalningar som flyter in vid indrivning i en annan stat

skall hänföras till det handräckningsärende som föranlett indriv-

ningsåtgärderna. Detta gäller såväl när medel redovisas av en utländsk

verkställande myndighet som när gäldenären själv gör en betalning medan

handräckningsförfarandet pågår.

Enbart det förhållandet att den enskilde begär att ett belopp skall

tillgodoräknas för betalning av en viss skuld är däremot inte tillräckligt för

att avvika från avräkningsordningen i första stycket.

30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346) om

ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m.

2 §

Ändringen är en följdändring till den ändring som gjorts i samma paragraf i

vårt förslag till lag om ändring i lagen om indrivning av statliga fordringar

m.m.

30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

1 kap.

7 §

Ändringen föranleds av att 14 kap. upphör att gälla.

6 kap.

2 §

Paragrafens andra mening ersätts av 23 kap. 3 § SBL. Paragrafen

kompletteras med en hänvisning dit.

7 kap.

4 §

Ändringen föranleds av att 5 § USAL ersätts av 9 kap. 2 § SBL.

9 kap.

3 och 4 §§

Ändringen föranleds av att bestämmelserna om inbetalning av

mervärdesskatt har flyttats från mervärdesskattelagen till

skattebetalningslagen. Förutsättningarna för att fastighetsägaren skall få

göra avdrag är dels att den tidigare ägaren redovisat den återförda ingående

mervärdesskatten i en skattedeklaration, dels att han har betalat in skatt

enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen med motsvarande belopp

samt att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt bestämmelserna i

16 kap. 10 § SBL.

Enligt utredningens förslag skulle inbetalningen har gjorts "i samband

med eller efter" redovisningen. Tidsfristen har i regeringens förslag

begränsats i förhållande till utredningens förslag eftersom det är alltför

långtgående och kan medföra kontrollproblem. Enligt regeringens förslag

skall inbetalningen ha gjorts i samband med redovisningen, dock senast

före ingången av andra månaden efter den då redovisningen gjordes. Den

föreslagna tidfristen torde ändå vara förmånlig för den skattskyldige.

Tidsfristen måste ses mot bakgrund av att även om den skattskyldige skall

betala t.ex. arbetgivaravgifter och skatteavdrag under samma period så

hänförs hela inbetalningen till den återförda mervärdesskatten. Ett

alternativ till denna metod skulle kunna vara att likafördelningsmetoden

tillämpades även i dessa fall så att alla gjorda inbetalningar fördelades

mellan redovisade och debiterade skatter, inklusive redovisad återföring.

Denna metod skulle dock medföra svårigheter för såväl de skattskyldiga

som myndigheterna eftersom beräkningen av hur stor del av återföringen

som inbetalats påverkas varje gång någon redovisning eller betalning förs

upp på skattekontot.

I förhållande till utredningens förslag har i 4 § lagts till att det

intyg som

styrker köparens avdragsrätt också skall innehålla uppgift om att beloppet

betalats in till staten i enlighet med bestämmelserna i 3 §.

9 a kap.

11 §

Ändringen föranleds av att reglerna om redovisningsperiod flyttas över till

10 kap. SBL.

11 kap.

5 §

Ändringen föranleds av att 14 kap. 24 § upphör att gälla.

6 §

Rubriken närmast efter 6 § avser den tidigare gällande 7 §. Av förbiseende

upphävdes dock inte rubriken i samband med att 7 § upphävdes den 1

november 1995 (SFS 1995:700).

12 kap.

1 §

Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om

beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL). I

stycket har också gjorts en redaktionell ändring med hänsyn till att

nuvarande tredje och fjärde styckena har slopats. De förs över till 2 kap. 7

och 8 §§ SBL.

Vissa beslut rörande mervärdesskatt skall fortfarande fattas med stöd av

mervärdesskattelagen. Det gäller beslut att viss transaktion skall anses som

ett gemenskapsinternt förvärv trots att viss beloppsgräns underskrids (2 a

kap. 4 § ML), beslut om återbetalning i vissa fall av mervärdesskatt

avseende diplomaters bilar (3 kap. 26 b § ML), beslut om återbetalning av

mervärdesskatt till utländska företagare, ambassader, hjälporganisationer

m.fl. (10 kap. 1Ä8 §§ ML), beslut om redovisningsmetod (13 kap. 8 §

ML), beslut om återbetalning av felaktigt utbetald mervärdesskatt till

utländska företagare (19 kap. 7 § ML) samt beslut om rätten att utelämna

den skattskyldiges registreringsnummer i avräkningsnota (11 kap. 6 § ML).

Även ändringen i andra stycket föranleds av att bestämmelserna om

beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen.

1 a §

Ändringen föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har

flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL).

2 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att nuvarande bestämmelser i 14

kap. 28 § ML har flyttats till 10 kap. 31 § SBL.

3 §

Paragrafen har slopats, eftersom någon dröjsmålsavgift inte skall finnas i

det nya systemet för redovisning och betalning av mervärdesskatt och

bestämmelserna om ränta och skattetillägg har flyttats till

skattebetalningslagen. Paragrafen ersätts av 1 kap. 1 § 6 och 7 SBL.

13 kap.

1 §

Ändringen föranleds av att bestämmelserna i 1 aÄ5, 29 och 30 §§ och

bestämmelserna om redovisning i deklaration m.m. har flyttats till

skattebetalningslagen. På inrådan av Lagrådet har de i lagrådsremissen

föreslagna två styckena sammanförts till ett.

1 a §

Första stycket första meningen ersätts av 10 kap. 9 § 3-5, 17 § första

stycket 5 samt 31 § andra stycket andra meningen SBL.

Första stycket andra meningen och andra stycket ersätts av 10 kap. 30 §

SBL.

2 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL.

3 §

Första meningen slopas. Utredningen föreslog att den skulle ersättas med

10 kap. 14 § SBL. På Lagrådets inrådan slopades dock regeln helt. Se

författningskommentaren närmast ovanför kommentaren till 10 kap. 14 §

SBL. Upplysningen i andra meningen avser bestämmelser som flyttats till

skattebetalningslagen och har därför slopats.

4 §

Av den redovisningshandling Ä skattedeklaration Ä som skall lämnas enligt

bestämmelserna i skattebetalningslagen skall framgå bl.a. vilken

redovisningsperiod som redovisningen avser, se 10 kap. 17 § SBL.

Förevarande paragraf har därför slopats.

5 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 37 § SBL.

29 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket SBL.

30 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 33 § SBL.

14 kap.

1 §

Paragrafen ersätts av 3 kap. 1 § SBL.

2 §

Första stycket ersätts av 3 kap. 2 § SBL.

Andra stycket har slopats. Anmälan bör normalt göras vid samma

tillfälle som gäller för dem som redovisar mervärdesskatten i

skattedeklaration, dvs. i regel innan verksamheten påbörjas eller övertas

(jfr nuvarande 14 kap. 21 § ML). Detta följer av 3 kap. 2 § tredje stycket

SBL. Av den paragrafen följer också att vissa skattskyldiga dock

fortfarande skall anses ha fullgjort sin anmälningsskyldighet genom

lämnandet av självdeklarationen.

3 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 9 § 3Ä5, 11 § och 31 § första stycket SBL.

4 §

Paragrafen ersätts av bestämmelser i 10 kap. 25 §, 26 § och 32 § andra

stycket SBL.

Föreskrifterna att deklaration skall lämnas på heder och samvete har

slopats. Det innebär emellertid inte att kraven på uppgifternas riktighet

förändrats i något avseende.

5 §

Föreskrifterna i första meningen ersätts av 10 kap. 13 § första stycket SBL.

Andra meningen ersätts av 10 kap. 32 § första stycket första meningen

SBL.

6 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL. Jfr kommentaren till den

paragrafen.

7 §

Paragrafen slopas, jfr 10 kap. 13 och 37 §§ SBL.

8 §

Första stycket ersätts av 10 kap. 14 § SBL.

Andra stycket ersätts av 10 kap. 15 § SBL.

Regeln i tredje stycket om kortperiodiska bokslut slopas, se

kommentaren till 10 kap. 14 § SBL.

11 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 25 § SBL. Av 2 kap. SBL framgår till vilken

myndighet handlingarna skall lämnas.

12 §

Första stycket ersätts av 10 kap. 18 och 19 §§.

Andra stycket ersätts av 10 kap. 32 § första stycket andra meningen

SBL.

13 §

Paragrafen slopas. En regel om förlängning av redovisningstiden i vissa fall

finns i 10 kap. 18 § SBL.

14 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 24 § SBL, jfr 17 kap. 1 § SBL.

15 §

Paragrafen slopas. Av 10 kap. 18 och 19 §§ SBL framgår att en skattede-

klaration skall ha kommit in till skattemyndigheten ett visst datum. Frågan

om när en inbetalning skall anses vara gjord regleras i 16 kap. 3 § SBL.

16 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 27 § och 32 § tredje stycket samt 23 kap. 2 §

SBL.

17 §

Paragrafen ersätts av 14 kap. 2 § SBL.

18 §

Paragrafen ersätts av 23 kap. 5 § SBL.

19 §

Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § första stycket SBL.

20 §

Föreskrifterna i första meningen slopas. Motsvarande bestämmelser bör

meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

jfr kommentaren till 3 kap. 2 § SBL.

Andra meningen ersätts av 3 kap. 2 § andra stycket SBL.

21 §

Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § tredje stycket SBL.

22 §

Paragrafen ersätts av 3 kap. 3 § SBL.

23 §

Paragrafen slopas. Föreskrifter om beslut rörande skattskyldig har tagits in i

2 kap. SBL och om registrering i 3 kap. samma lag. Bestämmelser om

registreringsbevis behöver inte ha lagform, jfr kommentaren till 3 kap. 2 §

SBL.

24 och 25 §§

Paragraferna slopas. Nödvändiga föreskrifter bör meddelas av regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer. Jfr kommentaren till 3 kap. 2 §

SBL.

26 och 27 §§

Paragraferna ersätts av regleringen i 3 kap. 4 § och 23 kap. 2 § SBL.

28 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 31 § andra stycket SBL.

29 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL.

30 §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 16 § SBL.

30 a §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 34 § SBL.

30 b §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 35 § SBL.

30 c §

Paragrafen ersätts av 10 kap. 36 § SBL.

30 d §

Första stycket ersätts av 15 kap. 6 § första stycket SBL.

Andra stycket ersätts av 15 kap. 7 § SBL.

15 kap.

1 §

Paragrafen ersätts av 11 kap. 1 § SBL.

2 §

Första stycket ersätts av 11 kap. 16 § SBL.

Andra stycket ersätts av 11 kap. 18 § SBL.

3 §

Första stycket ersätts av 21 kap. 1 § första stycket SBL.

Andra stycket ersätts av 21 kap. 1 § tredje stycket SBL.

Tredje stycket ersätts av 21 kap. 3 § första stycket SBL.

4 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 4 § SBL.

5 §

Paragrafen ersätts av 2 kap. 6 § första och andra styckena SBL.

6 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 6 § SBL.

7 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 3 § andra stycket SBL.

8 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 8 § SBL.

9 och 10 §§

Paragraferna ersätts av 21 kap. 9 och 10 §§ SBL.

11 §

Första stycket ersätts av 21 kap. 11 § SBL.

Andra stycket ersätts av 21 kap. 12 § SBL.

12 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § första och andra styckena SBL.

13 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 14 § SBL.

14 §

Första stycket ersätts av 21 kap. 15 § första stycket SBL.

Andra stycket ersätts av 21 kap. 16 § SBL.

15 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 17 § SBL.

16 §

Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 21 kap. 18 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 21 kap. 19 § första stycket SBL.

17 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 19 § andra stycket SBL.

18 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 20 § SBL.

19 §

Paragrafen ersätts av 11 kap. 20 § SBL. Utredningen föreslog att

paragrafen skulle slopas, eftersom den ansåg det självklart att

skattemyndigheten skulle göra de ändringar i skattedebiteringen som följer

av ett beslut av en förvaltningsdomstol. Detta skulle inte behöva regleras i

lag. Regeringen anser dock att bestämmelsen bör finnas kvar, men

överföras till skattebetalningslagen.

20 §

Föreskrifterna i första och andra meningarna ersätts av 11 kap. 2 § första

stycket SBL.

Tredje meningen ersätts av 11 kap. 19 § andra stycket SBL.

21 §

Paragrafen ersätts av 11 kap. 2 § andra stycket SBL.

16 kap.

1 §

Paragrafen ersätts av 16 kap. 4 § samt 17 kap. 1 § SBL.

2 §

Första stycket första meningen ersätts av 16 kap. 6 § SBL. Andra meningen

ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 2 SBL.

Andra stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL.

3 §

Paragrafen ersätts av 16 kap. 2 och 3 §§ SBL.

4 §

Paragrafen slopas. Genom redovisning i skattedeklaration enligt 10 kap.

SBL och de ytterligare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer kommer samma skattesubjekt att

även fortsättningsvis kunna göra motsvarande kvittning.

Föreskrifter om återbetalning av skatt har tagits in i 18 kap. SBL.

5 §

Första stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL.

Andra stycket ersätts av 17 kap. 11 § SBL.

6 §

Paragrafen ersätts av 17 kap. 2 och 3 §§ SBL.

7 §

Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 8 och 11 §§ SBL.

8 och 9 §§

Paragraferna ersätts av de nya bestämmelserna om återbetalning av skatt i

18 kap. SBL.

10 §

Paragrafen ersätts av 18 kap. 8 och 9 §§ SBL.

11 §

Paragrafen slopas, jfr den föreslagna 22 kap. 1 § ML.

12 §

Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 7 § SBL.

13 §

Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 6 § SBL.

14 §

Paragrafen slopas. Nya bestämmelser om befrielse från ränta finns i 19 kap.

11 § SBL.

15 §

Paragrafen ersätts av reglerna om intäktsränta i 19 kap. 12Ä14 §§ SBL.

16 §

Första stycket ersätts av 20 kap. 1 § SBL.

Andra stycket ersätts av 20 kap. 4 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 23 kap. 7 § SBL.

Fjärde stycket ersätts av 20 kap. 7 § SBL.

17 §

Första och andra styckena ersätts av 12 kap. 6 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 12 kap. 7 § SBL.

Fjärde stycket ersätts av 12 kap. 12 § första stycket SBL.

Femte stycket ersätts av 12 kap. 13 § andra stycket SBL.

18 §

Paragrafen ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 1 och 12 kap. 13 § första

stycket SBL.

17 kap.

1 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 8 § andra stycket SBL.

Andra stycket ersätts av 23 kap. 9 § SBL.

2 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 3 § SBL.

Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL.

3 §

Paragrafen ersätts av 14 kap. 5 § SBL.

4 §

Paragrafen ersätts av 14 kap. 6 § SBL.

5 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 4 § SBL.

Andra stycket ersätts av 14 kap. 5 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 14 kap. 8 § första stycket SBL.

6 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL.

Föreskrifterna i andra stycket slopas, jfr kommentaren till 14 kap. 4 §

SBL.

7 §

Paragrafen ersätts av 14 kap. 7 § SBL.

18 kap.

1 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 1 § första och andra styckena samt tredje

stycket 2 SBL.

2 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 2 § SBL.

3 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 3 § SBL.

4 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 5 § första stycket SBL.

5 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 1Ä3 SBL.

6 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § SBL.

7 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 9 § SBL.

Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 21 kap. 7 § och 22 kap. 5 §

SBL.

8 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 8 § SBL.

Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 15 kap. 10 § SBL.

9 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § andra stycket SBL.

10 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 11 § SBL.

11 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 4 SBL.

12 §

Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § tredje stycket SBL.

13 §

Paragrafen ersätts av 15 kap. 12 § SBL.

19 kap.

12 §

Ändringen föranleds av att bestämmelserna om hur mervärdesskatt skall

redovisas har tagits in i skattebetalningslagen. I förhållande till

utredningens förslag görs även en hänvisning till 10 kap. 31 § första stycket

SBL för att täcka in de fall där skattedeklaration inte skall lämnas, utan

mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen.

13 §

Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om när skattedeklaration

resp. självdeklaration skall användas har tagits in i skattebetalningslagen.

14 §

Eftersom bestämmelserna om restitutionsränta har tagits bort och ersatts av

en intäktsränta som beräknas på saldot på skattekontot, behövs inte

undantaget i andra stycket. Som reglerna nu har utformats kan det aldrig bli

aktuellt med någon ränteberäkning i dessa fall.

20 kap.

1 §

I första stycket anges att överklaganden av beslut enligt denna lag skall

följa bestämmelserna om överklagande i skattebetalningslagen. Regeln har

flyttats hit från 3 § i utredningens förslag.

Andra stycket har ändrats så att det nu framgår att alla beslut som rör

återbetalning enligt 10 kap. 1Ä8 §§, dvs. även avvisningsbeslut, skall

överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Detta kommer även att gälla de

ärenden och mål som vid ikraftträdandet redan har anhängiggjorts hos

Skattemyndigheten i Dalarnas län och Länsrätten i Dalarnas län eller

Riksskatteverket.

Ett överklagande enligt andra stycket skall ha kommit in inom två

månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Denna regel har

flyttats till andra stycket från 3 § i utredningens förslag. Bestämmelsen

ersätter 4 § tredje stycket som upphävs.

2 §

Paragrafen slopas. Utredningen föreslog att 2 § skulle stå kvar, innebärande

att andra beslut av en skattemyndighet enligt mervärdesskattelagen än dem

som överklagas enligt 1 § skulle överklagas hos Riksskattevekret. Den

övervägande delen beslut som tidigare fattades med stöd av

mervärdesskattelagen kommer nu att fattas med stöd av

skattebetalningslagen och därmed överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. De fåtal kvarvarande typer av beslut som även

fortsättningsvis kommer att fattas med stöd av mervärdesskattelagen, och

därmed skulle komma att överklagas hos Riksskatteverket, är mycket

sällan förekommande. Enhetlighet uppnås om samtliga beslut av

skattemyndigheten rörande mervärdesskatt överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. I lagrådsremissen slopades därför regeln. Det kommer

därmed inte att finnas några beslut rörande mervärdesskatt som överklagas

hos Riksskatteverket.

I lagrådsremissen togs i paragrafen i stället in den hänvisning till 22

kap.

SBL som utredningen föreslagit skulle stå i 1 § första stycket första

meningen. Paragrafen gav en upplysning om var överklagandereglerna

avseende beslut enligt skattebetalningslagen rörande bl.a. mervärdesskatt

återfinns. Utredningens förslag till andra mening i 1 § slopades eftersom

den inte längre behövdes. Det följer av 22 kap. 1 § SBL och hänvisningen

i 20 kap. 1 § ML att besluten är överklagbara av den skattskyldige och

Riksskatteverket.

Lagrådet anser att upplysningen i 2 § i lagrådsremissen om att det i

skattebetalningslagen finns bestämmelser om överklagande av

skattemyndighetens beslut enligt den lagen förefaller onödig och bör kunna

utgå. Paragrafen har därför i propositionen slopats helt.

3 §

Paragrafen slopas. Bestämmelserna om vite och skatterevision i

mervärdesskattelagen har ersatts av motsvarande bestämmelser i 23 kap.

2 § resp. 14 kap. 7 § SBL. I den lagen finns också bestämmelser om att

förläggande av vite och beslut om skatterevision inte får överklagas (se

22 kap. 2 § SBL). Bestämmelserna rörande detta i den nu aktuella

paragrafen har därför slopats.

Utredningens förslag till 3 § innehållande huvudregeln om att över-

klagandebestämmelserna i skattebetalningslagen även gäller vid

överklagande av beslut enligt mervärdesskattelagen har flyttats till 1 §

första stycket.

Undantaget från huvudregeln innebärande att vissa beslut skall ha

kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet,

föreslog utredningen skulle stå i 3 § första punkten. Reglen har i stället

införts i 1 § andra stycket.

I förhållande till utredningens förslag har punkt 2 slopats. Detta är en

följd av att 2 § slopas.

4 §

Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 22 kap. 3 § SBL.

Bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till 20 kap. 1 § andra

stycket

ML.

5Ä7 §§

Paragraferna ersätts av 22 kap. 6 § SBL vilken hänvisar till motsvarande

bestämmelser i taxeringslagen.

8 §

Föreskrifterna i första och andra styckena ersätts av 22 kap. 7 § SBL.

Föreskrifterna i tredje stycket ersätts av 22 kap. 8 § SBL.

9 §

Föreskrifterna i första stycket ersätts av 22 kap. 13 § SBL.

Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 22 kap. 11 § 5 SBL.

22 kap.

1 §

Det nuvarande innehållet i paragrafen utgår. Bestämmelser av det slaget

hör hemma i förordningen (1990:1293) med instruktion för

skatteförvaltningen.

I paragrafen anges i stället att bestämmelser om betalning och

återbetalning av mervärdesskatt och förfarandet i övrigt finns i

skattebetalningslagen. Bestämmelserna i den lagen skall alltså gälla i fråga

om beräkning, debitering, redovisning och betalning av mervärdesskatt, jfr

1 kap. 1 § SBL.

2 §

Utredningen föreslog att paragrafen skulle ersättas av 23 kap. 1 § SBL.

Bestämmelsen bör dock finnas även i mervärdesskattelagen, eftersom

reglerna om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare,

utländska beskickningar m.m. enligt 10 kap. 1Ä8 §§ finns kvar.

3 §

Paragrafen slopas, jämför 15 kap. 7 § andra stycket, 18 kap. 7 § första

stycket 1 och 20 kap. 1 § SBL.

4 §

Paragrafen ersätts av 12 kap. 9 § SBL.

6 §

Paragrafen ersätts av 23 kap. 4 § SBL.

7 §

Paragrafen ersätts av 23 kap. 6 § SBL.

8 §

Paragrafen ersätts av 23 kap. 2 § första stycket andra meningen samt andra

och tredje styckena SBL.

9 §

Paragrafen ersätts av 13 kap. 1 § SBL.

Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 november 1997. Detta

anges i punkt 1.

Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om redovisnings-

perioder som gått till ända senast den 31 december 1997. Detsamma gäller

för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 §

tredje stycket förlängts så att perioden slutar under januari 1998. Detta

anges i

punkt 2. Lydelsen har i förhållande till lagrådsremissen, på Lagrådets

inrådan, formulerats om något.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till

återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn också tas till skyldigheten att betala

skatt enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Detta anges i punkt 3,

vilken på Lagrådets inrådan har formulerats om.

Den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § andra stycket skall tillämpas även

på ärenden och mål avseende tid före ikraftträdandet. Någon särskild ikraft-

trädandebestämmelse om detta behövs inte.

30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

5 §

Ändringen i första stycket, att en revision får genomföras i verksamhets-

lokalerna i de delar den inte utan svårighet kan genomföras på annan plats,

innebär inte någon ändring i sak. Vidare har ändring skett dels så att

sabotagerisken även kan gälla att relevant material förstörs, dels så att

sabotagerisken även kan avse det som får provas.

6 och 7 §§

Ändringarna innebär att sabotagerisken även kan gälla att handling för-

störs.

10 §

Tillämpningsområdet för granskning utan föregående föreläggande om

kontrolluppgift har i och med införandet av tredjemansrevisioner begrän-

sats till att avse personer som kan föreläggas att lämna kontrollluppgift

men inte kan revideras. Riskrekvisitet har med tanke på att granskning kan

ske hos privatpersoner och för att stämma med nivån på sabotagerisk i

övrigt enligt tvångsåtgärdslagen skärpts från kan befaras till påtaglig

risk . 1995 års tullag och den föreslagna skattebetalningslagen medför

också vissa redaktionella ändringar.

15 §

Första stycket första meningen har ändrats på så sätt att granskningsledaren

kan fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd om det finns en särskild

risk att handlingar som har betydelse för kontrollen eller det som får

inventeras, besiktigas eller provas undanskaffas, förvanskas eller förstörs

innan länsrätten kan fatta beslut. Ändringen i övrigt är av redaktionell

karaktär.

Ändringen i andra stycket motsvarar ändringen i 29 §, se också avsnitt

27. 7.

21 §

Ändringen är redaktionell.

28 §

Ändringen motsvarar förslaget till lag om ändring i 20 § lagen (1978:880)

om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter och motiveras närmare

i avsnitt 27.6.

29 §

Ändringen i andra stycket innebär att länsrätten om rätten ändrar ett beslut

om tvångsåtgärd får besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas.

Motiveringen för ändringen har utvecklats i avsnitt 27.7.

30 §

Ändringen är redaktionell och föranleds av ändringen i 1 §.

32 §

Paragrafen är ny. Se ändringen i 3 kap. 12 a § TL.

30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347) om

ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet

1 §

Ändringarna är redaktionella och beror främst på förslaget om en ny skatte-

betalningslag. Även det förhållande att tullagen endast utgör en

komplettering till vissa EU-anknutna föreskrifter och inte mer fullständigt

reglerar tullområdet medför vissa redaktionella ändringar.

30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

30 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

38 §

Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna för

betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person

som när det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker

genom hänvisning till den lagen. Skälen för den ordning som valts har

redovisats i avsnitt 23.3.

69 §

Andra stycket har tagits bort. Se ändringen i 3 kap. 50 a § LSK.

71 §

Paragrafen har ändrats på samma sätt som 3 kap. 9 § TL.

72 §

Andra stycket har ändrats på så sätt att tullmyndighetens befogenhet att vid

behov bestämma tid och plats för revisionen har tagits bort. Stycket har i

stället utformats på samma sätt som 3 kap. 10 § TL. Revisionen får

verkställas hos den reviderade om han medger det. Revision skall ske hos

den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan

betydande svårighet. Ändringen har motiverats i avsnitt 27.5.

75 §

Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 12 a § TL.

88 och 92 §§

Paragraferna har ändrats redaktionellt. Jfr 5 kap. 6 och 7 §§ TL. Även i

fortsättningen kommer att finnas ett visst utrymme för att beakta

omständigheter som är hänförliga till ett tullombud (jfr prop. 1986/87:166

s. 108).

30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)

1 och 20 §§

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden

mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. I

20 § har dessutom hänvisningen till den upphävda lagen (1982:1006) om

avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

slopats och hänvisningen till tullagen (1987:1065) ersatts av motsvarande

hänvisning till nu gällande tullag.

41 §

Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad. Det som i

dag kallas tillkommande skatt innefattas i det nya systemet terminologiskt i

beteckningen slutlig skatt, se avsnitt 6.2.

Anvisningar

till 23 §

punkt 23

Ändringen är föranledd av att det genom skattebetalningslagen inte längre

går att avgöra om en viss skatt är betald. Se vidare kommentaren till 9 kap.

3 § mervärdesskattelagen (1994:200).

30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

19 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden

mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

Vidare har bestämmelserna rörande ränta enligt tullagen (1973:670) och

lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersättningar slopats. Hänvisningen till räntebestämmelserna i

tullagen (1987:1065) har ersatts av en hänvisning till nu gällande tullag.

30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt

53 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

61 §

Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av

nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt

3 § 14 mom och 23 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om

viss

lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska

kyrkan

2 och 4 §§

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen samt att slutskattsedeln i den nya

lagen ersatts med ett besked om slutlig skatt.

30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om

statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

5 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring

7 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337) om

ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-

grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring

4 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.

4 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

Genom regleringen i skattebetalningslagen och hänvisningen till den

lagen innefattas även utgående mervärdesskatt i avräkningen enligt

förevarande lag.

30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)

19 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift. Någon ändring i sak är inte avsedd.

27 §

Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av

nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har vissa redaktionella

ändringar gjorts.

30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar

18 §

Ändringen i fjärde stycket punkt 2 föranleds av att mervärdesskattelagen

och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i aktuella hän-

seenden ersatts av skattebetalningslagen. Dessutom har en felaktig

hänvisning till bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och

avgiftsprocessen rättats (jfr SFS 1994:1914).

Ändringen i punkt 4 har sin grund i att termen uppbörd utmönstrats.

Beteckningen skatteförfattningarna avses omfatta även vad som hittills

benämnts uppbördsförfattningarna. I fråga om mål enligt skatteförfatt-

ningarna är det dock endast mål rörande preliminär skatt och anstånd som

skall handläggas av en lagfaren domare ensam.

30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m.

1 §

Ändringen rörande beteckningen ''''''''skatte- eller avgiftstillägg'''''''' är av

terminologisk art. Den föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen

den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör kallas skattetillägg.

Betalningar av skatt och socialavgifter enligt skattebetalningslagen

omfattas av förevarande lags tillämpningsområde. I det nya

skattebetalningssystemet ersätts dröjsmålsavgiften av en kostnadsränta.

Även övriga räntor och avgifter enligt uppbördslagen ersätts av

skattebetalningslagens räntereglering. Härutöver föreslås en särskild

förseningsavgift.

Förmånsrätt följer i dag med ränta på fordran enligt uppbördslagen, jfr

dock prop. 1995/96:170 s. 183. Dröjsmålsavgiften omfattas däremot inte

av förmånsrätt. Enligt förslag i nämnda proposition skall förmånsrätt inte

följa med ränta på skattefordringar.

Ränteregleringen i skattebetalningslagen skiljer sig till sin karaktär

liksom i fråga om nivå från dröjsmålsavgiften. Med hänsyn härtill och av

administrativa skäl skall förmånsrätt följa även med ränta på fordran enligt

skattebetalningslagen.

3 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

(1973:349)

7 kap.

9 §

Hänvisningen till 3 § 2 mom. under 1 tredje stycket UBL berör den lydelse

som ifrågavarande stycke hade före inkomståret 1991, se prop. 1989/90:74

s. 428 och SFS 1990:329.

Lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. upphörde att

gälla fr.o.m. den 1 april 1993 genom SFS 1992:680 och motsvarande

bestämmelser infördes samtidigt i uppbördslagen, se prop. 1991/92:112 s.

140.

Skatteavdrag skall nu göras enligt de allmänna bestämmelserna om

sådana avdrag i skattebetalningslagen.

Förevarande bestämmelse kan upphävas.

8 kap.

16 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av motsvarande bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift. Jämfört med uppbördslagens regler om sådan avgift sägs i

den nya lagen att bestämmelserna i denna gäller endast i de fall det särskilt

föreskrivs. Anmärkningen i förevarande paragraf om att dröjsmålsavgift

inte tas ut kan därför undvaras.

30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385)

10 kap.

10 §

Ändringarna i fjärde stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen,

lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella

hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast

avdrag för preliminär skatt.

30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160)

8 kap.

8 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)

18 kap.

46 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har en redaktionell

ändring gjorts.

30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

9 kap.

1 §

Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den

form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.

30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343)

1 §

Ändringarna i andra stycket 4 föranleds av att föreskrifterna i

uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen samt av att

skattebetalningslagen skall gälla också i fråga om skatt enligt lagen om

särskild inkomstskatt på vissa förvärvsinkomster. Dessutom har vissa

terminologiska ändringar gjorts.

2 §

Ändringarna i paragrafen är enbart av terminologisk art.

5 §

Ändringen i första stycket punkt 2 har sin grund i att mervärdesskattelagens

bestämmelser om registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap.

skattebetalningslagen.

I punkt 5 har begreppet samtaxering utmönstrats, eftersom begreppet

inte längre används i skattelagstiftningen.

Ändringen i punkt 7 föranleds av att i stället för slag av preliminär

skatt

som en person skall betala så skall sättet för betalning bestämmas.

6 §

Ändringen har sin grund i att mervärdesskattelagens bestämmelser om

registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.

17 §

Ändringen i första stycket föranleds av att arbetsgivaren inte längre skall

göra avdrag för kvarstående skatt.

30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344) om

ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

3 §

Någon uppräkning av vad som avses med skatt motsvarande den som finns

i 1 § uppbördslagen har inte tagits in i skattebetalningslagen. I stället anges

i 1 kap. 1 § lagens tillämpningsområde. Ändringen i första stycket 1

innebär att de skatter, avgifter och räntor som fullt ut omfattas av

skattebetalningslagen skall anses som skatt enligt skatteregisterlagen.

Ändringen i punkt 3 föranleds av att skattebetalningslagen fullt ut

gäller

även arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ändringen i punkt 4 föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen

den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas

skattetillägg.

Andra stycket har slopats med hänsyn till att det som sägs där följer av

punkt 1.

7 §

Ändringarna i punkt 2 och 14 föranleds av att föreskrifterna i

uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har

mervärdesskattelagens bestämmelser om revision m.m. tagits in i

skattebetalningslagen.

I fråga om ändringarna i punkt 3 se kommentaren till 1 § under avsnitt

30.41.

Ändringen i punkt 8 föranleds av att uppbördslagens bestämmelser

ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

Ändringen i punkt 24 har sin grund i att mervärdesskattelagens

bestämmelser om periodiska sammanställningar tagits in i 10 kap.

skattebetalningslagen.

Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i

skatteregisterlagen, m.m.

19 §

I andra stycket 1 har begreppet samtaxering utmönstrats, se kommentaren

till 5 § under avsnitt 30.41. Övriga ändringar är endast av terminologisk art.

Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i

skatteregisterlagen, m.m.

30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om

årsredovisning m.m. i vissa företag

4 kap.

10 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast

avdrag för preliminär skatt.

30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

1 kap.

2 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av

nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att nuvarande regler om

förhandsbesked i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

slopats.

2 kap.

3,5 a och 6 §§

Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att före-

skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

5 a § föreslås ändrad även i prop. 1996/97:150.

3 kap.

6 §

Se under kommentaren till 2 kap. 3, 5 a och 6 §§.

5 kap.

1 §

Ändringarna i första stycket föranleds Ä förutom i terminologiskt

hänseende Ä av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare

har andra stycket slopats med hänsyn till att 30 § UBL inte fått någon

motsvarighet i skattebetalningslagen.

3 §

Ändringarna i föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673)

27 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

34 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt

7 §

Ändringen föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om

avräkning av utländsk skatt

7 §

Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av

nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att lagen (1946:324) om

skogsvårdsavgift har upphört att gälla vid utgången av juni 1992 (SFS

1991:1849).

30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10)

10 kap.

29 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i

uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om

dröjsmålsavgift.

30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617)

3 kap.

11 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast

avdrag för preliminär skatt.

30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar

8 kap.

13 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast

avdrag för preliminär skatt.

30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)

60 §

Ändringarna föranleds av att uppbördslagens bestämmelser om anstånd

och anståndsränta ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen.

62 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-

lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om

TV-avgift

17 §

I den föreslagna lagen om dröjsmålsavgift sägs att sådan avgift skall betalas

endast i de fall det föreskrivs särskilt. Något undantag behöver därför inte

längre föreskrivas i förevarande lag.

30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529)

10 kap.

8 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-

lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om

tillstånd för anställning på fartyg

6 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-

lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel

10 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att före-

skrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalnings-

lagen.

30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt

på ränta på skogskontomedel m.m.

9 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i upp-

bördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmåls-

avgift. Någon ändring i sak är inte avsedd.

30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om

nedsättning av socialavgifter

14 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på pensionskostnader

5 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om

räntefördelning vid beskattning

10 §

Ändringen i fråga om den införda hänvisningen till skattebetalningslagen

föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i aktuella hänseenden

ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

Vidare har i den föreslagna lydelsen annuitet på avdikningslån inte

tagits

med, eftersom den pålagan inte längre är aktuell. Den sista taxering vid

vilken annuitet på avdikningslån kan förekomma synes vara 1996 års

taxering.

30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om

expansionsmedel

3 §

Hänvisningen till 27 § 2 mom. UBL har slopats, eftersom den be-

stämmelsen i aktuellt hänseende inte fått någon motsvarighet i

skattebetalningslagen. Såväl belopp som skall läggas till som belopp som

skall dras ifrån enligt förevarande lag ingår nämligen i den slutliga skatten

enligt skattebetalningslagen, se 11 kap. 14 § SBL. Jämför även 6 kap. 1 §

och 11 kap. 10 § SBL.

30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om

civilt försvar

6 kap.

21 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i

aktuella hänseenden ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter

7 §

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen

(1995:1554)

8 kap.

11 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623) om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

15 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231) om

skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 2001

års taxeringar

6 §

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya

bestämmelser i skattebetalningslagen.

Vidare har lagarna om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete

på bostadshus respektive för riskkapitalinvesteringar inte tagits med

eftersom skattereduktion enligt dessa lagar inte kan komma i fråga vid

1999 års taxering eller senare års taxeringar.

30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om

ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

2 kap.

4 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att

föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny

förmögenhetslagstiftning.

3 kap.

5 §

Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av att

föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i

skattebetalningslagen.

30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348) om

ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av

skatter och avgifter

1 §

Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att före-

skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Även

återbetalning eller annan utbetalning av särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta skall ske med tillämpning av bestämmelserna i

skattebetalningslagen.

Regeringens proposition 1996/97:100

Ett nytt system för skattebetalningar, m.m.

Del 2

Innehåll

Bilaga 1

Skattebetalningsutredningens sammanfattning av betänkandet

Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 3

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet

Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 11

Bilaga 3

Skatteflyktskommitténs sammanfattning av betänkandet

Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 12

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet

Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 14

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag 15

Bilaga 6

Lagrådets yttrande 155

Bilaga 7

Paragrafregister 220

Uppbördslagen (1953:272) 220

Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare 229

Mervärdesskattelagen (1994:200) 233

Skattebetalningslagen 240

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 258

Skattebetalningsutredningens sammanfattning av

betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar

(SOU 1996:100)

Bakgrund

Det system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som

tillämpas i dag har successivt reformerats i riktning mot ökad samordning

och effektivisering. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de

skattskyldiga har här varit i blickpunkten. Steg mot ett effektivare

skattebetalningssystem har tagits i början av 1980-talet genom bl.a. förenk-

lingar i de materiella bestämmelserna för beräkning av socialavgifter. Till

en effektivisering har vidare bidragit den sedan år 1985 samordnade

redovisningen och betalningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

Under framför allt senare år har verksamheten dessutom påverkats av

möjligheterna att i olika hänseenden ta till vara den tekniska utvecklingen.

Trots förändringar av det slag som nyss nämnts upplevs den nuvarande

ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Framför allt gör sig

problemen gällande för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-

givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet fortfarande svår-

tillgängligt och resurskrävande. Exempelvis är förfarandet för redovisning

och inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter i olika delar skilt

från betalningen av F-skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvar-

stående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Redovisnings-

tidpunkterna är olika liksom de redovisningshandlingar som används. Inbe-

talningar görs till skilda konton och rutinerna varierar vad gäller anma-

ningar att redovisa, påminnelser att betala och överlämnande för

indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt beroende på

vilken skatt eller avgift det är fråga om. Vidare regleras förfarandet i olika

lagar.

Mot denna bakgrund är det vårt uppdrag att effektivisera systemet för

redovisning och betalning av skatter och avgifter. Utgångspunkter vid ut-

formningen av ett sådant system är ökad enhetlighet, samordning och

förenkling. Vi föreslår i huvudsak följande.

Ett nytt skattebetalningssystem Ä ett skattekontosystem

Skattekontosystemet

Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter

samordnas i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skall

finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga

redovisningar och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det

F-skatt, innehållen preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och

mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen

kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av

ett skattekonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar

ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott.

På skattekontot bokförs löpande dels debiterade skatter, dels de skatter

och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar. För

skattskyldiga med anställningsinkomster bokförs slutlig skatt på kontot i

samband med att slutskattsedeln tas fram. En ny beräkning av den slutliga

skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag då skatten

eller avgiften förfaller till betalning. Vidare bokförs här Ä i samband med

att slutlig skatt debiteras Ä preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift.

Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda

handling Ä en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad.

När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt

skall redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till

mervärdesskatt.

Den 12 i månaden (i januari och augusti den 17) skall skattedeklaration

lämnas dels av den som enbart redovisar skatteavdrag och arbetsgivarav-

gifter, dels av den som har att redovisa mervärdesskatt varje månad om be-

skattningsunderlagen för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner

kronor. Den som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunderlag som

överstiger 40 miljoner kronor skall lämna skattedeklaration senast den 26 i

betalningsmånaden.

Skatter och avgifter skall betalas enligt följande.

Den 12 (i januari och augusti den 17) skall vara förfallodag för den som

enbart skall betala F-skatt eller avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

Samma betalningstidpunkter skall gälla om den skattskyldige skall betala

mervärdesskatt och beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt för

beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten

betalas då i andra månaden efter redovisningsperioden. För denna kategori

skattskyldiga samordnas betalningarna genom att förfallodagen för mervär-

desskatt senareläggs. I augusti samordnas förfallodagarna genom att be-

talningarna av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och F-skatt senareläggs

medan betalningstidpunkten för mervärdesskatt tidigareläggs något.

För skattskyldiga med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner

kronor senareläggs förfallodagen för betalning av mervärdesskatt till den

26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den

nuvarande senarelagda förfallodagen avseende mervärdesskatt för

redovisningsperioden juni. Denna kategori skattskyldiga skall betala F-

skatt, avdragen skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 (i januari den

17) varje månad under året.

Skatter och avgifter som påförs genom särskilda beskattningsbeslut

förfaller till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en

betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen.

Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts

på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.

Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo

skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och

avgifter på skattekontot. Den skatt- eller avgiftsskyldige kan således som

huvudregel inte styra en betalning till att avse en viss skatte- eller

avgiftsskuld. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver

anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden

fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den period som

är aktuell.

Varje månad som det har förekommit en transaktion stäms skattekontot

av. Avstämningen följs i regel av ett kontoutdrag. Samtliga konton stäms

av minst en gång per år. Om det vid avstämningen uppkommer ett

underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse att betala. Efter be-

talningsuppmaningen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indriv-

ning. Mindre underskott på ett skattekonto under viss tid bör emellertid

kunna godtas utan att indrivning aktualiseras. För kontohavare med

transaktioner på skattekontot varje månad skall som huvudregel ett

underskott på kontot lämnas för indrivning om det uppgår till minst 10 000

kronor. För övriga kontohavare skall beloppsgränsen vara 1 000 kronor.

Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för

kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras

när som helst under månaden. Under förutsättning att det i skattedeklara-

tionen lämnas redovisning för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall

återbetalning som grundas på en överskjutande ingående mervärdesskatt

kunna ske redan före den första förfallodagen i månaden.

Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan,

respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften. Även

dröjsmålsavgiften tas bort. På underskott eller överskott på ett skattekonto

räknas i stället kostnads- resp. intäktsränta löpande. Räntorna knyts till en

basränta som följer det allmänna ränteläget.

Ränta räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott eller överskott

uppkom på skattekontot. Om det är ett omprövningsbeslut eller

anståndsbeslut som är grund för ränteberäkning räknas ränta fr.o.m. dagen

efter den ursprungliga förfallodagen för resp. skatt.

Kostnadsräntan skall ha tre olika nivåer. Den lägsta kostnadsräntan (i

dagsläget ca 8 %, ej avdragsgill) beräknas dels på underskott som under-

stiger 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom omprövningsbeslut

eller grundas på anståndsbeslut. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas

ett belopp om 10 000 kronor från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under

taxeringsåret. På belopp häröver räknas kostnadsränta enligt en mellannivå

(i dagsläget ca 10 %, ej avdragsgill) under tiden den 13 februari Ä den 3

maj. Från och med den 4 maj under taxeringsåret räknas sådan ränta

oavsett beloppets storlek fram t.o.m. den dag som betalning senast skall

ske. Den högsta kostnadsräntan (i dagsläget ca 28 %, ej avdragsgill) tas ut

på underskott om minst 10 000 kronor. När en fordran lämnats för in-

drivning räknas låg kostnadsränta på beloppet.

Löpande skatteuträkning och debitering av slutlig skatt m.m.

Inom ramen för skattekontosystemet föreslås ett förfarande med löpande

skatteberäkning. Det är avsett för skattskyldiga som enligt nuvarande

ordning får sina slutskattesedlar i december under taxeringsåret, dvs. de

som normalt skall lämna särskilda självdeklarationer senast den 31 mars.

En skatteberäkning skall göras så snart skattemyndigheten har tillräckliga

uppgifter. De skattskyldiga underrättas efter hand om resultatet, men

tidigast i augusti under taxeringsåret. I samband härmed bokförs trans-

aktionerna på skattekontot. Återbetalningar görs löpande. Underskott

förfaller till betalning löpande efter nyssnämnda 30-dagars betalningsfrist.

På detta sätt tidigareläggs nuvarande inbetalningstidpunkt för kvarstående

skatt med upp till sex månader.

Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.

Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas

av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är

arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot. Det

skall användas på fordringar avseende obetald slutlig skatt om högst

10 000 kronor.

Betalning av pensionsavgifter

Regleringen av betalning av pensionsavgifter som betalas i form av egen-

avgift, dvs. av den som har F-skatt, ändras. Avgiften till tilläggspension

sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar.

Samtidigt skall sambandet mellan avgift och förmån stärkas. Den skattskyl-

dige skall inte längre vara garanterad fulla pensionsförmåner när, som i

dag, endast den del av all skatt som motsvarar tilläggspensionsavgiften

betalats. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter för ett in-

komstår har betalats skall i stället tilläggspensionsavgift anses ha betalats i

proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgifts-

debiteringarna för detta år. Pensionspoäng eller pensionsrätt skall härefter

räknas den skattskyldige tillgodo i förhållande till den proportionering av

betalningen av tilläggspensionsavgift som gjorts för året.

Fortsatt samordning av skatte- och avgiftsbetalningar

I skattekontosystemet skall ingå de i dag mest betydande skatte- och

avgiftsbetalningarna. Andra skatter och avgifter Ä exempelvis punktskatter

Ä bör inom en snar framtid också kunna ingå i skattekontosystemet.

Särskilda överväganden och åtgärder kan emellertid krävas i vissa fall.

Som vi ser det torde det på sikt finnas förutsättningar att hantera praktiskt

taget alla förekommande skatter och avgifter i ett enhetligt uppbyggt

skattekontosystem.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt och

andra särskilda frågor

Bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen

mellan den preliminära och slutliga skatten. Exempelvis skall RSV ges

ökade möjligheter att bestämma skattetabellernas utformning. Nämnas kan

också att de särskilda tabellerna för skatteavdrag som används vid korttids-

ersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I stället skall

skatteavdrag göras med 30 procent. På ersättning från arbetslöshetskassa

skall vidare avdrag göras enligt krontalstabeller efter olika kommunala

skattesatser. Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att

göra förhöjt skatteavdrag slopas också. Detsamma gäller beloppsgränsen

om 6 000 kronor vid skatteavdrag på föräldrapenning.

För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär

självdeklaration. En sådan skyldighet skall gälla t.o.m. den 30 november

under inkomståret. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått

kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den

preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av

preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-

skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den

period som verksamheten bedrivs.

Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga

en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan

handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och

uppgiftsskyldigheten fullgjorts.

Regleringen om F-skattebevis

Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en före-

tagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna

återkallas även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en kon-

kurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det

måste emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller

bolagets skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsle-

darens F-skattsedel skall få återkallas.

En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag

skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget har

handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för

företagsledaren.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på

grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges

endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla

skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla

vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.

Anståndstiderna vid anstånd med betalning av skatt på grund av avytt-

ring av fastighet m.m. begränsas något. Samtidigt görs regleringen mindre

detaljerad.

Betalningsskyldighet och sanktioner m.m.

Betalningsskyldigheten för skatter och avgifter

En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är

skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i

skattekontosystemet.

En ny form av automatiska beslut om betalningsskyldighet föreslås

(schablondebitering). Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte

fullgörs skall betalningsskyldigheten för perioden anses bestämd till det

högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts för

betalning för endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

Schablondebiteringen skall gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för

skattemyndigheten att bestämma betalningsskyldigheten efter skön.

Samtidigt utvidgas befogenheten att uppskatta skatte- och avgiftsbeloppen

för en viss period till att omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt.

Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för den som före-

träder ett rättssubjekt som är juridisk person görs generell och enhetlig.

Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i

skattekontosystemet. Dessutom görs det administrativa syftet med före-

skrifterna tydligare. Men i allt väsentligt behålls nuvarande subjektiva

förutsättningar och befrielsegrunder.

Det föreslås också att beslut om betalningsskyldighet för

ställföreträdare

skall fattas av skattemyndigheten som första instans. Besluten skall kunna

överklagas till länsrätten med rätt för den enskilde till muntlig förhandling i

länsrätten och kammarrätten.

Administrativa och straffrättsliga sanktioner

Tillämpningsområdet för nuvarande regler om skatte- och avgiftstillägg

utvidgas till att gälla också för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldig-

heter att redovisa skatteavdrag. Sanktionen benämns skattetillägg.

Underlåtenheten att betala in innehållen skatt anses i dag som en

straff-

bar gärning. I första hand torde det emellertid vara risken att bli personligt

betalningsskyldig som Ä både i det enskilda fallet och generellt Ä har en

avhållande verkan på arbetsgivaren från att inte betala in skatt. Mycket ofta

är det också så att den arbetsgivare som inte betalat skatten har gjort sig

skyldig till annat uppbördsbrott. Straffansvaret för underlåtenhet att betala

in innehållen skatt kan därför inte sägas fylla någon funktion utan föreslås

avskaffat.

Preskription

Utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden för skatter och avgifter

föreslås ändrad. En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på

ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då

ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning. Härigenom

förenklas hanteringen av preskriptionsfrågorna utan att systematiken i

skattekontosystemet rubbas.

En ny reglering Ä en skattebetalningslag

En ny uppbördslag föreslås Ä en skattebetalningslag. I lagen finns den

reglering av skattekontosystemet som behövs. Den innehåller också övriga

bestämmelser om beräkning och debitering av de skatter och avgifter som

ingår i det nya systemet. Lagen ersätter uppbördslagen (1953:272) och

lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt för-

farandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200). Den nya lagen

har gjorts mindre detaljerad än de äldre lagarna.

Konsekvenser

Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt förenklad

administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbetalningar.

Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrävande än i dag

främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration per

månad behöver lämnas. Med undantag för de största företagen som

redovisar mervärdesskatt blir det vidare fråga om endast en betalning varje

månad. Den samordnade redovisningen gör att in- och utbetalningar kan

kvittas redan på betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbetalningar

förenklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad

arbetsgivarmedverkan vid betalning av kvarstående skatt ger ytterligare

administrativa vinster för företagen.

För skattemyndigheterna samordnas och effektiviseras hanteringen av

redovisningar och betalningar, avstämningar, omföringar, betalningsupp-

maningar, ränteberäkningar, överlämnande för indrivning, m.m.

I ekonomiska termer innebär förslaget till ett skattekontosystem m.m.

med ökad enhetlighet och samordning besparingar för staten på i storleks-

ordningen 50 miljoner kronor per år. Även effekterna av de olika

delförslagen i övrigt avses i vart fall på sikt föra med sig besparingar för

det allmänna. Dessa besparingseffekter är svåra att precisera men förväntas

inte bli obetydliga.

En del av den administrativa besparingseffekten genereras genom

samordningen av förfallodagarna till den 12 i månaden. Den senare-

läggning av förfallodagen för mervärdesskatt från den 5 till den 12 resp.

från den 20 till den 26 i månaden som förslaget innefattar ger i sig en

negativ ränteeffekt för staten. Utrymme för dessa senareläggningar skapas

dels genom den för vissa skattskyldiga slopade särredovisningen av

mervärdesskatt under sommarperioden, dels genom de administrativa

vinsterna av ett nytt skattebetalningssystem.

Ikraftträdande

Skattekontosystemet liksom övriga förslag samt skattebetalningslagen

föreslås sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98.

Förteckning över remissinstanser beträffande

betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar

(SOU 1996:100)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksbanken, Riks-

åklagaren, Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, Datainspektionen,

Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statistiska

centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens löne- och

pensionsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt,

Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Totalförsvarets

pliktverk, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Bankgirocentralen

BGC AB, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer,

Företagarnas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation, HSB

Riksförbund, Konjunkturinstitutet, Kooperativa förbundet, Kooperationens

pensionsanstalt, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet,

Lantbrukarnas Riksförbund, Postgirot Bank AB, Svenska Arbets-

givareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet,

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska Rese- och

Turistindustrins Samarbetsorganisation, Svenska Revisorsamfundet,

Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers

Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund,

Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovis-

ningskonsulters Förbund och Tjänstemännens centralorganisation.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stock-

holm och Malmö.

Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i

Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Kopparbergs och

Jämtlands län.

Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund och

Sveriges Industriförbund har hänvisat till ett yttrande som avgetts av

Näringslivets Skattedelegation.

Dessutom har Stockholms handelskammare och Svensk Industriföre-

ning yttrat sig. Även dessa har hänvisat till det yttrande som avgetts av

Näringslivets Skattedelegation.

Skatteflyktskommitténs sammanfattning av

betänkandet Översyn av revisionsreglerna

(SOU 1996:79)

Kommittén har haft i uppdrag att ompröva de bestämmelser beträffande

skatte- och tullmyndigheternas kontrollbefogenheter som trädde i kraft den

1 juli 1994 och föreslå de lagändringar som behövs för att få en

ändamålsenlig lagstiftning på kontrollområdet. Kommittén har härvid haft

att sammanväga intresset av att myndigheterna har instrument till sitt

förfogande för att utöva en effektiv kontroll med kravet att lagstiftningen

tillgodoser rimliga rättssäkerhetsgarantier.

I detta delbetänkande presenteras ett flertal lagändringar som alla har

till

syfte att förbättra myndigheternas möjligheter att bedriva sin kon-

trollverksamhet på ett effektivare men för de enskilda rättsäkert sätt.

Sålunda föreslår kommittén att revision skall få företas för kontroll av det

löpande beskattningsårets (eller periodens) räkenskaper och andra

handlingar. Vidare föreslås ett återinförande av regler om så kallad

tredjemansrevision. Kommittén föreslår också att skattemyndigheten och

tullmyndigheten inom ramen för en revision i samverkan skall ha

möjlighet att besluta att den reviderade inte skall underrättas i förväg om att

revision skall ske. Kommittén föreslår vidare att skattemyndigheten även

vid annan revision än enligt lagen om punktskatter och prisregle-

ringsavgifter skall ha befogenhet att ta varuprov och prova apparatur, samt

att det skall införas bestämmelser om att skattemyndigheten och

tullmyndigheten efter avslutad revision får överlämna omhändertagna

handlingar till konkursförvaltare i stället för till den reviderade. Kommittén

föreslår att bestämmelserna om tredjemansföreläggande i mervär-

desskattelagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

utformas i enlighet med 3 kap. 50 a § lagen om självdeklarationer och

kontrolluppgifter samt att motsvarande bestämmelser om tredjemansföre-

läggande införs i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare. Vidare föreslås att föreläggande om kontrolluppgift skall

kunna avse uppgift om det löpande beskattningsårets eller periodens

handlingar.

Ytterligare en ändring i uppbördslagen föreslås; beslutsbehörigheten bör

tillkomma skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren vid det aktuella

tillfället är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens

skatt. Vidare föreslås att lagen om automatisk databehandling vid

taxeringsrevision m.m. skall vara tillämplig även vid annan kontroll än

revision. Kommittén föreslår vissa ändringar i tvångsåtgärdslagen. Det

finns anledning att befara att rekvisitet påtaglig risk på grund av vissa

förarbetsuttalanden kommit att tolkas på ett alltför restriktivt sätt.

Kommittén föreslår därför att rekvisitet byts ut mot särskild risk. Vidare

föreslås ett förtydligande av 5 § första stycket samt att tvångsåtgärd enligt

nämnda lagrum skall få vidtas även då sabotagerisken gäller det som får

provas. Kommittén föreslår också en utvidgning av granskningsledarens

befogenhet att fatta interimistiska beslut; det skall vara möjligt även då det

föreligger sabotagerisk beträffande det som får inventeras, besiktigas eller

provas. Vidare föreslås, till följd av förslaget om återinförande av

tredjemansrevision, att 10 - 12 §§ skall upphävas. Slutligen föreslås viss

ändring i bestämmelserna i 15 § andra stycket och 29 § andra stycket

tvångsåtgärdslagen.

Förteckning över remissinstanser beträffande

betänkandet Översyn av revisionsreglerna

(SOU 1996:79)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslern,

Riksskatteverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,

Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stock-

holms län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kronobergs

län, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen, Föreningen Auktoriserade

Revisorer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Företagarnas

Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Kooperativa för-

bundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholms Handelskammare,

Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska

Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Redovisningskonsulters För-

bund. Dessutom har Svensk Industriförening yttrat sig.

Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i

Stockholms, Kristianstads, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län.

Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har

avgett ett gemensamt yttrande. Stockholms Handelskammare, Svenska

Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriför-

bund och Svensk Industriförening har i sina remissvar anslutit sig till ett

gemensamt yttrande från Näringslivets skattedelegation. Svenska Arbets-

givareföreningen avstyrker dock att skattemyndigheten ges en rätt att

underrätta om revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verk-

ställs.

Centralorganisationen SACO/SR, Juridiska fakultetsnämnden vid

Uppsala universitet, Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige

och Tjänstemännens Centralorganisation har meddelat att man inte har

några synpunkter på betänkandet eller avstår från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om betalning av skatter och avgifter

Innehållsförteckning

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

1Ä2 §§ Lagens tillämpningsområde

3Ä6 §§ Definitioner

2 kap. Beslutande myndighet

1 § Beslut som rör skattskyldiga

2 § Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska

intressegrupperingar

3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga

4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv

5-6 § Överflyttning av ärenden och uppgifter

7 § Riksskatteverkets befogenheter

8 § Avgörande i skattenämnd

9 § Upplysningar om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

3 kap. Registrering och skattekonton

1 § Registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

2 § Anmälan för registrering

3 § Uppgiftsskyldighet

4 § Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

5-6 §§ Skattekonton

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

1-2 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt

3 § Skattsedel på preliminär skatt

4-9 §§ Utfärdande av F-skattsedel

10-11 §§ Återkallelse av F-skattsedel

12 § Utfärdande av A-skattsedel

5 kap. Skatteavdrag

1 § Skyldighet att göra skatteavdrag

2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete

8-9 §§ Skatteavdrag från ränta och utdelning

10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag

12 § Arbetstagarens skyldigheter

13-15 §§ Arbetsgivarens skyldigheter

16 § Föreläggande att göra skatteavdrag

6 kap. Beräkning av F-skatt

1 § Skyldighet att betala F-skatt

2-4 §§ Beräkning av F-skatt enligt schablon

5-6 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering

7 § Ändrad beräkning av F-skatt

8 § Hänsyn till andra belopp

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

1 § Skyldighet att betala särskild A-skatt

2 § Beräkning av särskild A-skatt

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

1-7 §§ Skatteavdrag enligt skattetabell

8-10 §§ Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

11-13 §§ Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

14-25 §§ Underlag för beräkning av skatteavdrag

26 § Skatteavdrag från förskott

27-28 §§ Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

29 § Ändrad beräkning av skatteavdrag

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

1-3 §§ Arbetsgivaravgifter

10 kap. Redovisning av skatt

1 § Inledande bestämmelse

2-8 §§ Preliminär självdeklaration

9-24 §§ Skattedeklaration

25-27 §§ Hur en deklaration skall lämnas

28 § Avgiftsspecifikation

29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt

37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling

11 kap. Beskattningsbeslut

1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut

3-10 §§ Preliminär skatt

11-18 §§ Slutlig skatt

19-24 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter

25 § Beslut om vissa debiteringsåtgärder

12 kap. Ansvar för skatt

1 § Inledande bestämmelse

2 § Arbetstagares ansvar för preliminär skatt

3-4 §§ Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §

5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

6-8 §§ Företrädare för juridisk person

9 § Dödsbo

10-12 §§ Regress

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

2 § Andra bestämmelser om befrielse

14 kap. Utredning i skatteärenden

1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig

2 § Skyldighet att föra anteckningar

3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift

6 § Besök eller annat personligt sammanträffande

7 § Skatterevision

8 § Utlämnande av uppgifter

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift

1-6 §§ Skattetillägg

7 § Förseningsavgift

8-9 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift

10-12 §§ Beslut

13-14 §§ Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och

mervärdesskatt

16 kap. Inbetalning av skatt

1 § Mottagande skattemyndighet

2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto

4-8 §§ När skatten skall vara betald

9-10 §§ Avräkning av inbetalda belopp

11 § Fördelning av skatteskuld

12 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon

skattskyldig

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

1 § Anstånd vid deklarationsanstånd

2-3 §§ Anstånd vid omprövning eller överklagande

4 § Anstånd vid avyttring

5 § Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

6 § Anstånd vid handläggning av ärende om und vikande av

dubbelbeskattning

7 § Anstånd i övriga fall

8-11 §§ Gemensamma bestämmelser

18 kap. Återbetalning av skatt

1-4 §§ Utbetalning

5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat

7 § Hinder mot utbetalning

8 § Förbud mot överlåtelse

9 § Utmätning

10 § Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

19 kap. Ränta

1-2 §§ Grunder för ränteberäkning

3 § Basränta

4-12 §§ Kostnadsränta

13-16 §§ Intäktsränta

17-18 § Ändrad ränteberäkning

20 kap. Indrivning

1-5 §§ Begäran om indrivning

6 § Ränta

7 § Konkurs

21 kap. Omprövning

1-3 §§ Beslut som kan omprövas

4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige

8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

10-13 §§ Efterbeskattning

14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning

22 kap. Överklagande

1 § Beslut som inte får överklagas

2 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets

beslut

3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande

6 § Förfarandet vid överklagande

7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande

10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

23 kap. Övriga bestämmelser

1 § Avrundning

2 § Vite

3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi

4 § Representant för utländsk företagare

5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift

7-8 § Verkställighet

9 § Gallring

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid beräkning, debitering, redovisning och betalning

av

1. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket

taxeringslagen (1990:324),

3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller

avgift

som avses i 1Ä5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

(1979:1152), och

7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1Ä6.

2 § Lagen gäller också vid betalning av

1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta,

2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i

1, och

3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.

Definitioner

3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i

de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324)

om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med

arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän

löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift.

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även

1. avgift och avgiftsskyldig,

2. skatteavdrag och den som är skyldig att göra skatteavdrag, samt

3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig

att

betala skattetillägg, avgift eller ränta.

Med skatt likställs

1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig

för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt

denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla

bolag, och

2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på

grund

av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.

Med skattskyldig likställs

1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de

skatter som anges i 1 §,

2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt

enligt

10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en

F-skattsedel

enligt 4 kap. 5 §, och

4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall

svara

för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som

bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi .

5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat

föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

6 § I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut lön,

arbetstagare: den som tar emot lön,

beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370),

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen

(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda

lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,

förfallodag: dag då skatt skall ha betalats enligt 16 kap. 4 §,

huvudinkomst: lön som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för

arbete,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

lön: sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är

skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter,

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,

om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §

kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt

räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver

verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för

någon delägare i bolaget,

sidoinkomst: lön som inte utgör arbetstagarens huvudinkomst,

skatteavdrag: avdrag från lön för betalning av arbetstagarens prelimi-

nära skatt,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående

mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats.

2 kap. Beslutande myndighet

Beslut som rör skattskyldiga

1 § Beslut enligt denna lag som rör en skattskyldig fattas av skatte-

myndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för det

löpande beskattningsåret ligger, om inte annat följer av 2Ä5 §§. Om den

skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av

Skattemyndigheten i Stockholms län.

Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska

intressegrupperingar

2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län

där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.

Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av

skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte. Om

intressegrupperingen saknar säte i landet, fattas beslutet av Skattemyn-

digheten i Stockholms län.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3Ä5 §§.

Beslut som rör registrerade skattskyldiga

3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas

av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad, om inte

annat följer av 5 §.

Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv

4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av

förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2

mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas

län.

Överflyttning av ärenden och uppgifter

5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta

beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får

ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte

medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta

att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss

skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.

6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till

en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå

anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över

till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till

myndigheten.

Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om

omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten

ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den

skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran

kom in till domstolen.

Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.

Riksskatteverkets befogenheter

7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet

har enligt 14 kap.

Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om

förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och 8 §§ som rör en periodisk

sammanställning om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.

Avgörande i skattenämnd

8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband

med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324)

skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i

skattenämnden om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.

3 kap. Registrering och skattekonton

Registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

1 § Skattemyndigheten skall registrera den som är arbetsgivare och den

som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Första stycket gäller inte den som är mervärdesskattskyldig endast på

grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1

och 2 mervärdesskattelagen.

Anmälan för registrering

2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras

enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.

Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för

mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.

Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan

den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den

vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1

eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt

10 kap. 31 § skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen anses ha

fullgjort anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen.

3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har

ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om

ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två

veckor från det att ändringen inträffade.

Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 §

eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller

att

lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra

anmälan eller lämna underrättelse finns.

Skattekonton

5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som

är skattskyldig enligt denna lag.

Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett

skattekonto.

På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall beta-

las in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen skatt,

gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för

indrivning.

6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels för varje månad stämma av

inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon

avstämning behöver dock inte göras för månader då inte något annat

belopp än ränta har tillgodoförts eller påförts.

En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige

begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

Skyldighet att betala preliminär skatt

1 § Preliminär skatt skall betalas för inkomståret enligt bestämmelserna i

6Ä8 kap. med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den

slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.

2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller

enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).

Skattsedel på preliminär skatt

3 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på

preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-

skattsedel och A-skattsedel).

Utfärdande av F-skattsedel

4 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången

av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.

5 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 7 eller 8 §, efter ansökan

utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva

näringsverksamhet här i landet.

6 § Skattemyndigheten får besluta att en F-skattsedel utfärdas för en fysisk

person under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande.

Villkoret skall framgå av skattsedeln.

7 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag

enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.

8 § En F-skattsedel får inte utfärdas

1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad

enligt

10 § första stycket 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,

2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad på

någon annan grund än som avses under 1 så länge grunden för återkallelsen

finns kvar, eller

3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått

en

sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10 §.

För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en

sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10 §

8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller

bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i

konkurs.

Om det finns särskilda skäl får en F-skattsedel utfärdas trots vad som

sägs i första eller andra styckena.

F-skattebevis

9 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda

ett F-skattebevis. Villkor enligt 6 § skall framgå av F-skattebeviset.

Återkallelse av F-skattsedel

10 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel om innehavaren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

3. inte följer villkor som meddelats med stöd av 6 § eller på annat sätt

missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration

eller, i

fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)

om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling

med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund

för taxering,

5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en

utsträckning som inte är obetydlig,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs,

8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett

fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att

återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande

som kan hänföras till företagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en

företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en

F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande

som avses i 3Ä5, 7 eller 8.

Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten avstå från

återkallelse.

11 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga

innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till

myndigheten.

Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda

uppdragsgivare som myndigheten känner till.

Utfärdande av A-skattsedel

12 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för

1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och

2. skattskyldig som har en F-skattsedel med ett sådant villkor som avses

i 6 §.

5 kap. Skatteavdrag

Skyldighet att göra skatteavdrag

1 § En arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i

detta kapitel vid varje tillfälle då lön betalas ut.

Skatteavdrag från ersättning för arbete

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3 eller 4 §, göras från

kontant ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. pension,

2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom.

första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370),

4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av

anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen,

5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i

näringsverksamhet,

6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan

liknande periodisk utbetalning som utgör utgift i utbetalarens närings-

verksamhet, och

7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1

mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-

sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid

utmätning, konkurs eller ackord.

3 § Skatteavdrag skall inte göras om

1. ersättningen uppgår till mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till

mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren

understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk

person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i

utbetalarens näringsverksamhet,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell

förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och

ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i

bolaget,

6. ersättningen är familjebidrag till mottagare som tjänstgör inom

totalförsvaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt

11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till

mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till följande

mottagare:

1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kom-

muner,

2. en F-skattsedelsinnehavare, med undantag av ersättning som anges i

6 §,

3. en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,

4. en utländsk juridisk person, eller

5. en mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från

skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.

Första stycket 3 och 4 gäller inte om ersättningen betalas ut för

näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i

landet.

5 § Med en F-skattsedelsinnehavare avses i denna lag en person som har

F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den

betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas om den

lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som

även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress

samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer.

Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas om den som

betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.

En betalningsmottagare som har F-skattsedel med sådant villkor som

avses i 4 kap. 6 § anses ha F-skattsedel endast om den åberopas skriftligen.

I fråga om ersättning som avses i 2 § andra stycket skall mottagaren inte

anses ha F-skattsedel.

6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från

1. dagpenning från arbetslöshetskassa,

2. kontant arbetsmarknadsstöd,

3. korttidsstudiestöd,

4. särskilt vuxenstudiestöd, och

5. ersättning från semesterkassa.

Anmälningsskyldighet

7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar

en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana

förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som

betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta

till skattemyndigheten.

Skatteavdrag från ränta och utdelning

8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta

och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas

för enligt 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter.

9 § Skatteavdrag skall inte göras från

1. ränta på ett konto, om räntan uppgår till mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till en annan juridisk person än ett svenskt

dödsbo eller till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,

3. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt

undantagen från beskattning i Sverige,

4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)

om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan uppgår till mindre än

1 000 kronor,

5. ränta på ett konto för klientmedel,

6. ränta som betalas ut tillsammans med annat belopp, om det är okänt

för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och

utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3

kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,

eller

7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna

kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och

kontrolluppgifter.

Beslut om befrielse från skatteavdrag

10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från

viss ersättning för arbete

1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för

den i

Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där

ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i

mer än en av staterna, eller

2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller

anställningsförhållanden, skulle medföra avsevärda besvär för

arbetsgivaren eller om det annars finns särskilda skäl.

11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i andra stycket,

besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för

1. en arbetstagare som har hemvist här i landet men utför arbete i en

annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande

av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller

2. en arbetstagare som har hemvist i den andra staten enligt 1 men utför

arbete här i landet.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut

och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet

i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket

besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.

En förutsättning för beslut enligt första eller andra stycket är att

avdrag

för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.

Arbetstagarens skyldigheter

12 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran

av utbetalaren

1. visa upp sin A-skattsedel,

2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,

3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 §

första stycket får godtas, eller

4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller

intyg

från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra

skatteavdrag från ersättningen.

En arbetstagare som har fått ett beslut om ändrad beräkning av

skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst

slag av ersättningar.

Arbetsgivarens skyldigheter

13 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal-

ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort

som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.

14 § En arbetsgivare skall följa ett beslut enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 §

om skatteavdrag för en arbetstagare från och med det första

utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av

beslutet.

15 § Om en arbetstagare kan visa att ett skatteavdrag har gjorts med för

högt belopp och beloppet ännu inte betalats in till skattemyndigheten, skall

arbetsgivaren mot kvitto skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden till

arbetstagaren.

Föreläggande att göra skatteavdrag

16 § Den som inte gör skatteavdrag eller inte lämnar uppgift som avses i

13 §, får föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

6 kap. Beräkning av F-skatt

Skyldighet att betala F-skatt

1 § F-skatt skall betalas av den som har fått en F-skattsedel.

Beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär

taxering.

Beräkning av F-skatt enligt schablon

2 § F-skatt skall, om inte annat följer av 5 §, beräknas enligt schablon med

utgångspunkt från den skattskyldiges senast bestämda slutliga skatt vid den

årliga taxeringen året före inkomståret.

3 § F-skatt som beräknas enligt schablon skall, för annan skattskyldig än

handelsbolag, tas ut med

1. 110 % av det belopp som avses i 2 §, eller

2. 105 % av det belopp som avses i 2 §, om det understiger samma års

debiterade preliminära skatt, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt

7 §.

För handelsbolag skall preliminär skatt tas ut med det belopp som avses

i 2 §.

F-skatt enligt denna paragraf får inte tas ut med ett lägre belopp än

som

motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.

4 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till mervär-

desskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdesskatt inte

ingår i det belopp som avses i 2 §.

Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden

september andra året före inkomståret till och med augusti året före

inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den

preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall

redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har

fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.

Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering

5 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär

taxering)

1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt enligt den

årliga

taxeringen året före inkomståret,

2. om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration,

3. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den

preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt

för inkomståret, eller

4. om det finns andra särskilda skäl.

6 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som lämnats i

en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.

Ändrad beräkning av F-skatt

7 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att

uppnå att den preliminära skatten bättre stämmer överens med den

beräknade slutliga skatten.

Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är

betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det

finns andra särskilda skäl.

Hänsyn till andra belopp

8 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till

1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom

skatteavdrag, och

2. sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodo-

räknas den skattskyldige utöver preliminär skatt.

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

Skyldighet att betala särskild A-skatt

1 § Skattemyndigheten får besluta att särskild A-skatt skall betalas av den

som inte har fått en F-skattsedel. Ett sådant beslut får meddelas om

överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slut-

liga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast A-skatt betalas.

Beräkning av särskild A-skatt

2 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap.

2Ä8 §§ om beräkning av F-skatt.

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag enligt skattetabell

1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en

fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om

inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.

Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för

arbetstagaren.

Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får

skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under

det föregående inkomståret.

Allmänna skattetabeller

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt

allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till

en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande

tillfällen.

3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika

inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på

att

1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i

tabellen,

3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än

kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och

avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och

4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag

än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och

grundavdrag.

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att

kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.

Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är

skyldig att betala allmänna egenavgifter.

Särskilda skattetabeller

4 § Skatteavdrag skall göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning

och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt

första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in-

komster enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ange det

skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I

övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

5 § För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49

§ kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt

särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att

sjömännen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen

och skattereduktion enligt 11 kap. 13 § andra e stycket. I övrigt gäller

bestämmelserna i 3 §.

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget

6 § Om en fysisk person inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 5 kap.

12 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort

där arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut,

ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara

30 % av ersättning som är sidoinkomst för mottagaren.

Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren fått besked av

skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.

Frivillig förhöjning av skatteavdraget

7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från

huvudinkomsten skall göras med större belopp än som följer av

bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med

det begärda beloppet från och med det första utbetalningstillfället två

veckor efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.

Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om

minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå

arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.

Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

Ersättning för arbete

8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av

1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,

2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och

är

sidoinkomst för mottagaren,

3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut

vid regelbundet återkommande tillfällen, och

4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.

Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med

ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras

enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, m.m.

9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras

med 30 % om mottagaren har F-skattsedel.

Ränta och utdelning

10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §

skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska

värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den

skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

11 § För enskilda fall får skattemyndigheten besluta hur skatteavdraget

skall beräknas från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst

och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar (särskild

beräkningsgrund).

Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från

vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om

mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att

skatteavdrag skall göras också med hänsyn till detta.

12 § När skattemyndigheten beslutar om särskild beräkningsgrund i fråga

om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska

personens kostnader för lön till delägare.

Beslut om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till ett

handelsbolag får fattas endast om det finns särskilda skäl.

13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om

särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skatteavdrag inte skall

göras från viss ränta eller utdelning.

Underlag för beräkning av skatteavdrag

Beräkning av förmånsvärde

14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra

förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda

värde.

Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall

ersättningen

beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.

I fråga om skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan

förmån, som utges på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som

slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses

som arbetsgivare. Sådan skattepliktig intäkt skall räknas med först när

arbetsgivaren har fått kännedom om att arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.

15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än

semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller.

Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är

väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en

bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet

beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom

området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock

värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid

beräkning av arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra

stycket, skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.

17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna

i kommunalskattelagen (1928:370).

Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna

till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån

av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.

Drickspengar

18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också

drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten

och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn

tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.

Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan

tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-

skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del

ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3

a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.

Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna

till

33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall

som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av

samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på

hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som

betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första

stycket även under en viss längre tid.

Annan ersättning för kostnader i arbetet

20 § Från någon annan ersättning för kostnader i arbetet än sådan som

avses i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:

1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren

inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela

ersättningen.

2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som

mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas

på den överstigande delen.

Kostnadsavdrag

21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande

avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:

1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen

eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och

2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.

22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast

om

1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid

inkomsttaxeringen, och

2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens

ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.

Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket

lagen (1981:691) om socialavgifter, är tillämplig på arbetstagaren, skall

kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon

skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost-

naderna skall beräknas.

Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall

arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Hemresor

23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten, trots

bestämmelsen i 22 § första stycket, besluta att skatteavdrag skall göras utan

hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa

med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del

förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av

enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

(1928:370).

Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag

24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av

fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-

länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller

uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.

Folkpension

25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut

tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av

skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt

grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer

överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret.

Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om särskild beräkningsgrund måste

dock följas.

Skatteavdrag från förskott

26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall

skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela

ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.

Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas

skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella

tidsperioden.

När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del

av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

27 § För en arbetstagare som är försatt i konkurs får skattemyndigheten

efter ansökan av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med

mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten

därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.

Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som

enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver

preliminär skatt.

28 § Bestämmelsen i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-

myndighet när lön skall tas i anspråk genom utmätning.

Ändrad beräkning av skatteavdrag

29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag

för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga

skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.

Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-

ligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver

preliminär skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 16 § 2 a och b.

Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är

betydande med hänsyn till arbetstagarens förhållanden eller om det finns

andra särskilda skäl.

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de

procentsatser och på det underlag som anges i

1. 2 kap. 1 och 3Ä5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 § lagen om (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-

värvsinkomster, och

3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i

enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i

punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen

(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av

förmånen om

1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån

enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 §

kommunalskattelagen (1928:370), eller

2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med

mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3

andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens

beslut.

3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag

för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen

(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna

kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens lön från arbetsgivaren

under beskattningsåret.

Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje

styckena.

10 kap. Redovisning av skatt

Inledande bestämmelse

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om preliminär självdeklaration och

löpande redovisning av skatt samt särskilda bestämmelser om redovisning

av mervärdesskatt.

Preliminär självdeklaration

Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration

2 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av

1. den som ansöker om F-skattsedel, och

2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt

vid

taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt

enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är

betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.

En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om

beräknade inkomster och utgifter för inkomståret samt om förmögenhet

som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga

skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som

beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett

belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,

skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.

4 § I de fall som avses i 2 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna

någon preliminär självdeklaration för inkomståret efter den 30 november

samma år.

5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är

deklarationsskyldig enligt 2 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.

En skattskyldig får lämna preliminär självdeklaration även i andra fall.

När en preliminär självdeklaration skall lämnas

6 § En preliminär självdeklaration enligt 2 § 1 skall lämnas när ansökan

görs.

I de fall som avses i 2 § 2 skall den preliminära självdeklarationen

lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den

skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att

skyldigheten uppkom.

7 § En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14

dagar efter det att förhållandena ändrades.

Uppgift om kommande utbetalningar

8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att

för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas

komma att betalas ut under inkomståret.

Skattedeklaration

Skyldighet att lämna skattedeklaration

9 § En skattedeklaration skall lämnas av

1. den som har betalat ut lön eller i annat fall har gjort ett

skatteavdrag,

2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras

från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta,

3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) om

inte annat följer av 30 eller 31 §,

4. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen,

och

5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.

10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är

deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.

11 § Skattemyndigheten skall också besluta att mervärdesskatt som annars

skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första

stycket, skall redovisas i en skattedeklaration

1. om den skattskyldige begär det, eller

2. om det finns särskilda skäl.

Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i 1,

minst

två på varandra följande beskattningsår.

12 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten gå med på att en

arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person

som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på

något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta

kapitel.

13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.

Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig

skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en eller flera

perioder och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver

någon deklaration inte lämnas.

Andra stycket gäller den som är skattskyldig till mervärdesskatt endast

om han enligt 31 § skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration.

Redovisningsperioder

14 § Redovisningen i en deklaration skall göras löpande för bestämda

tidsperioder (redovisningsperioder).

15 § Redovisningsperioden omfattar en kalendermånad.

För en sådan skattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration

och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en skattedeklaration samt

för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden

för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. Detta gäller endast om

beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import

för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor.

16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en

självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser

när det gäller inkomstbeskattning.

Vad en skattedeklaration skall ta upp

17 § En skattedeklaration skall ta upp

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,

3. följande uppgifter om skatteavdrag :

a) den lön från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag,

b) avdraget belopp,

4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:

a) den lön för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

b) avdrag enligt 9 kap. 3 §,

c) periodens avgifter,

5. följande uppgifter om mervärdesskatt:

a) utgående skatt,

b) ingående skatt,

c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan

EG-länder, och

6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av

skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

När en skattedeklaration skall lämnas

18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-

underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för

beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna

skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag mervärdesskatt för

ha kommit in till skatte- och arbetsgivaravgifter redovisningsperioden

myndigheten senast för redovisningsperioden

12 februari januari december

12 mars februari januari

12 april mars februari

12 maj april mars

12 juni maj april

12 juli juni maj

17 augusti juli juni

12 september augusti juli

12 oktober september augusti

12 november oktober september

12 december november oktober

17 januari december november

19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-

underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för

beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna

skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten

har beslutat något annat enligt 21 §.

Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter

ha kommit in till skatte- och mervärdesskatt för redovisningsperioden

myndigheten senast

26 februari januari

26 mars februari

26 april mars

26 maj april

26 juni maj

26 juli juni

26 augusti juli

26 september augusti

26 oktober september

26 november oktober

27 december november

26 januari december

20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den

tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och

arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad återbetalning begärs,

eller som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och

arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats eller fastställts.

Första stycket gäller inte landsting och kommuner.

21 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten besluta att en sådan

arbetsgivare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och

arbetsgivaravgifter i en skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i

månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari den 17.

Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § 1Ä4.

22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som

enligt 32 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration,

skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag och arbetsgivar-

ha kommit in till skatte- avgifter för redovisningsperioden

myndigheten senast

12 februari januari

12 mars februari

12 april mars

12 maj april

12 juni maj

12 juli juni

17 augusti juli

12 september augusti

12 oktober september

12 november oktober

12 december november

17 januari december

23 § Kommuner och landsting skall lämna skattedeklaration endast enligt

uppställningen i 18 § med undantag för januari och augusti då deklara-

tionen i stället skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i

månaden.

24 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten bevilja en

skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om

anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då

deklarationen skulle ha kommit in.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut,

skall

anståndet omprövas.

Bestämmelser om anstånd med inbetalning av skatt finns i 17 kap. 1 §.

Hur en deklaration skall lämnas

25 § En preliminär självdeklaration, en skattedeklaration eller en särskild

skattedeklaration skall lämnas till skattemyndigheten enligt fastställt

formulär.

26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från

Riksskatteverket, eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,

lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas

emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning vars

innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

27 § Om den som är deklarationsskyldig inte lämnar deklaration eller om

deklarationen är ofullständig, får skattemyndigheten förelägga den

deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den.

28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss

verksamhet skall redovisas för sig.

Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt

29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda

bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.

30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den

utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.

Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i

1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas

särskilt.

Redovisning i självdeklaration eller särskild skattedeklaration

31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen

exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret

beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig

att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa

mervärdesskatten i den deklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat

annat enligt 11 §.

I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-

serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen

(1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för

redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.

Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor

som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen

(1994:200) skall dock redovisa mervärdesskatten i en särskild

skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35

dagar efter förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall

lämnas.

Periodisk sammanställning

32 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för

mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en

periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och

överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får

föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för

varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.

33 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.

Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med

hjälp av automatisk databehandling.

34 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-

derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.

Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till

får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under

förutsättning att

1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,

2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen

för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,

3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §

mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per

kalenderår, och

4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §

mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.

35 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas in till Riks-

skatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter

utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får

gå med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.

Redovisningsskyldighet vid avveckling

36 § Om en verksamhet avvecklas skall redovisningen fullgöras till och

med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.

11 kap. Beskattningsbeslut

Innebörden av beskattningsbeslut

1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall

betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.

Som beskattningsbeslut anses också

1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,

2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,

3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 §

mervärdesskattelagen (1994:200), och

4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

9Ä13 §§ mervärdesskattelagen.

2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut

fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra

tillgängliga uppgifter.

En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redo-

visningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får

skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under

beskattnings-året. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den

senast aktuella redovisningsperioden.

Preliminär skatt

F-skatt och särskild A-skatt

3 § Vid debitering av F-skatt eller särskild A-skatt med ledning av

preliminär taxering tillämpas bestämmelserna om slutlig skatt i 11Ä14 §§.

4 § F-skatt eller särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte

uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje

månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7 §.

Skattemyndigheten får besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall

betalas endast under vissa kalendermånader om

1. den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av

kalenderåret,

2. det finns särskilda skäl, och

3. den skattskyldige begär det.

6 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under

inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under

inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.

F-skatt och särskild A-skatt får inte debiteras efter den 30 juni året

efter

inkomståret. Efter inkomstårets utgång får sådan skatt debiteras endast om

det finns särskilda skäl.

A-skatt

7 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 12 §,

skall skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av

bestämmelsen i 14 § 1.

Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari

under

inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från

vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om

tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt.

8 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige

ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela

krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.

9 § I de fall som avses i 8 kap. 11 §, skall skattemyndigheten med ledning

av bestämmelserna i 12Ä14 §§ bestämma den särskilda beräkningsgrund

efter vilken skatteavdrag skall beräknas.

Sen ändring av kommunal skattesats

10 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom

beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan

beaktas vid tillämpningen av 3, 7, 8 eller 9 §, skall den tidigare skattesatsen

tillämpas.

Slutlig skatt

11 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den

årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan

bestämmas också genom omprövningsbeslut och beslut av domstol.

Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 12 §

minskad med skattereduktion enligt 13 §.

Vad som ingår i slutlig skatt

12 § I slutlig skatt ingår

1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första och fjärde styckena

taxeringslagen

(1990:324),

2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,

3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster, och

4. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Skattereduktion

13 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital

enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte

överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten.

Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till

49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges

skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg

som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt

handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under

en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av

det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.

Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för

underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal

inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

Vad som gäller när den slutliga skatten bestäms

14 § När den slutliga skatten bestäms gäller att

1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den

skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-

ortskommunen, och

2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på

grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den

allmänna försäkringskassan.

För hög F-skatt eller särskild A-skatt

15 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga

skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.

Skatt att betala eller att få tillbaka

16 § För att avgöra om den skattskyldige skall betala in skatt eller få

tillbaka skatt skall skattemyndigheten

1. från den slutliga skatten göra avdrag för

a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

b) A-skatt som den skattskyldige skall betala på grund av beslut enligt 12

kap. 2 §,

c) preliminär skatt som den skattskyldiges arbetsgivare dragit av,

d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått

överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta och enligt lagen (1991:591) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under

beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller

stadigvarande vistats här,

2. till den slutliga skatten lägga

a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket,

b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket,

c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324), och

3. göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §.

Besked om slutlig skatt

17 § Ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige

senast den 15 december taxeringsåret.

Tilläggspensionsavgift

18 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av

tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt

följande.

Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten

anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den

slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som

motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar

som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av

slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.

Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men

före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av

obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den

skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs.

Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett

grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före

utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.

Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har

betalats ändå vara det som räknats fram enligt första-tredje styckena.

Avgift som inte har betalats enligt andra eller tredje stycket tas inte ut.

Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter

Deklaration i rätt tid

19 § Har en skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett

beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.

20 § Om den skattskyldige enligt 10 kap. 13 § har uppgett att någon skatt

inte skall redovisas för redovisningsperioden, anses skatten genom ett

beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt deklarationen annars

skulle ha lämnats.

Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration

21 § Om deklarationen inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller om

någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad skatt

anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas

senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om

inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan.

22 § Om den som är skyldig att redovisa skatteavdrag, arbetsgivaravgifter

eller mervärdesskatt inte har gjort det, får skattemyndigheten vid

omprövning enligt 21 kap. bestämma den skatt som skall betalas. Om

skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter,

gäller bestämmelserna i 23 och 24 §§.

23 § Varje skatt som enligt 21 § bestämts till noll kronor skall genom

omprövning bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för

den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisnings-

perioderna (schablonbeskattning). Beslut rörande mervärdesskatt skall

dock kvarstå om endast överskjutande skatt har bestämts för de tre

perioderna.

24 § Om skatt inte kan beräknas tillförlitligt på grund av att den

skattskyldige inte lämnat skattedeklaration eller på grund av brister i

deklarationen eller bristfälligt underlag för den, får skatten vid omprövning

bestämmas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad

som kommit fram (skönsbeskattning).

Beslut om vissa debiteringsåtgärder

25 § Om ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324)

har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift

eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i

debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en allmän

förvaltningsdomstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.

12 kap. Ansvar för skatt

Inledande bestämmelse

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att skatt skall betalas också av en

annan person än den som i första hand är skyldig att betala skatten.

Arbetstagares ansvar för preliminär skatt

2 § Om en arbetsgivare inte har gjort föreskrivet skatteavdrag, får

skattemyndigheten besluta att arbetstagaren är skyldig att betala

skattebeloppet. Ett sådant beslut får fattas efter det att det grundläggande

beslutet om arbetstagarens slutliga skatt fattats endast om det kan antas att

den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.

Beslut enligt första stycket får inte gälla handelsbolag.

Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §

3 § Om någon, som i sin egen näringsverksamhet betalar ut ersättning för

arbete till en F-skattsedelsinnehavare eller någon annan som åberopat en F-

skattsedel, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §, får skattemyndigheten

besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen

och räntan på skatten.

I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller,

när ett

handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet

avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.

4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas om

1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och

betala skatt inom föreskriven tid, eller

2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.

A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

5 § Skattemyndigheten får, under de förutsättningar som anges i andra

stycket, besluta att arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet skall

betalas

1. av den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär

skatt och som bedriver näringsverksamhet, och

2. på sådan ersättning som den skattskyldige har fått för sitt arbete

inom

näringsverksamheten.

Som förutsättning för ett beslut gäller att

1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten

att utbetalaren inte insåg att han eller hon var arbetsgivare och rimligen

saknade anledning att räkna med det, och

2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna

enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.

Företrädare för juridisk person

6 § Om någon som företrädare för en juridisk person inte inom föreskriven

tid betalar skatt enligt denna lag, är också företrädaren skyldig att betala

skatten och räntan på denna. Detta gäller dock endast om det innan skatten

skulle ha betalats inte har vidtagits de åtgärder som krävs för att få till

stånd

en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till

samtliga borgenärers intressen.

Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som lett till att den

juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt

med ett för stort belopp, är också företrädaren skyldig att betala beloppet

och räntan på detta.

Om det finns särskilda skäl får företrädaren helt eller delvis befrias

från

betalningsskyldigheten.

7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid

allmän domstol.Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den

juridiska personen har preskriberats.

8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i

Sverige bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina

förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna.

Dödsbo

9 § Om skatt skulle ha betalats enligt denna lag av någon som avlidit eller

den avlidnes dödsbo för den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig

skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och,

om boet har skiftats, dödsbodelägare för skatten i den omfattning som

föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.

Regress

10 § En arbetsgivare som har betalat preliminär skatt för arbetstagaren utan

att ha gjort föreskrivet skatteavdrag får kräva arbetstagaren på beloppet.

11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § får kräva F-skattsedelsinne-

havaren på beloppet.

Har arbetet utförts av någon annan än F-skattsedelsinnehavaren får

också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-

avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.

12 § En företrädare som har betalat skatt enligt 6 § får kräva den juridiska

personen på beloppet.

En redare som har betalat skatt enligt 8 § får kräva sjömannens

arbetsgivare på beloppet.

13 § Regressfordran enligt 10Ä12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för

indrivning av skatt.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

regressfordran enligt första stycket.

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt

eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag

eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns

synnerliga skäl.

Beslut enligt första stycket gäller även skattetillägg, förseningsavgift

och

ränta.

Andra bestämmelser om befrielse

2 § Bestämmelser om befrielse finns även i 15 kap. 8 och 9 §§ samt 19

kap. 11 §.

14 kap. Utredning i skatteärenden

Den skattskyldiges rätt att yttra sig

1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig,

om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts

ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att

yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen

(1986:223).

Skyldighet att föra anteckningar

2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för

fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för

kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Föreläggande att lämna uppgift

3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara

deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över

en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av

annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara

bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra

räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är

annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, som har betydelse för

beskattning enligt denna lag, om rättshandling mellan den som föreläggs

och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Om det

finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första

meningen föreläggas.

En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp

handling eller lämna över kopia av handling.

5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om

handlingar och uppgifter som skall undantas gäller även vid föreläggande

enligt 3 eller 4 §.

Besök eller annat personligt sammanträffande

6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av

betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot

räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten

komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall

göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt

sammanträffande.

Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler, inventarier,

lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.

Skatterevision

7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att

deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och

fullständigt eller, om uppgiftsskyldigheten ännu inte uppkommit, att

förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldigheten.

Skattemyndigheten får också besluta om skatterevision för att inhämta

uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än

den som revideras.

Skatterevision får göras hos

1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt

bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt

jordbruksbokföringslagen (1979:141),

2. någon annan juridisk person än dödsbo,

3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,

4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och

5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4

§.

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i

3 kap. 9Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324).

Utlämnande av uppgifter

8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll

av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt

bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).

Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings-

lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift

Skattetillägg

Oriktig uppgift

1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet

har lämnat en uppgift som befinns oriktig till ledning för beskattningen

skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller om en sådan

uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har godtagits

efter prövning i sak.

Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften

hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats

den skattskyldige.

Skattetillägget är i stället 10 % när

1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga

uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för

skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före

utgången av året efter beskattningsåret, eller

2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd

fråga.

Schablonbeskattning

2 § Vid schablonbeskattning enligt 11 kap. 23 § skall skattetillägg tas ut.

Skattetillägget är 20 % av skatten enligt beslutet om beskattning.

Skönsbeskattning

3 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 24 § skall skattetillägg tas ut.

Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av

skönsbeskattningen

bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts

enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än

muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall

tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar

rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas

ut enligt 1 §.

Invändningar som rör annan fråga

4 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-

vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.

När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs

5 § Skattetillägg tas inte ut

1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten uppenbart

framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande från den

skattskyldige som inte är muntligt,

2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men

avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett

avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift

i sak,

3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller

4. om den skattskyldige har avlidit.

6 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 eller 3 § på grund av att den

skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om

deklarationen kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvalt-

ningsdomstol inom två månader från utgången av den månad då beslutet

fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-

gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om

beslutet, skall skattetillägget undanröjas om en skattedeklaration har

kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.

Förseningsavgift

7 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig

att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort

detta inom föreskriven tid.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift

8 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-

seningsavgift

1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband

med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande

förhållande att den framstår som ursäktlig,

2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med

hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller

3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller

avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg när det belopp som

kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är

obetydligt.

9 § Bestämmelserna i 8 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse

inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller

målet om skattetillägg eller förseningsavgift.

Beslut

10 § Beslut om efterbeskattning enligt 21 kap. 10 § får inte avse enbart

skattetillägg eller förseningsavgift, utom i de fall som avses i 21 kap.

12 § 1.

11 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om

beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då

domstolens beslut fick laga kraft.

12 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras,

skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som

föranleds av det nya beskattningsbeslutet.

Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt

13 § Bestämmelserna i 1-12 §§ gäller även den som lämnat oriktiga

uppgifter och därigenom har registrerats enligt 3 kap. 1 §.

14 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de

fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.

16 kap. Inbetalning av skatt

Mottagande skattemyndighet

1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om

skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1Ä4 §§.

Inbetalning till särskilt konto

2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig-

hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag.

3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på

skattemyndighetens särskilda konto.

När skatten skall vara betald

Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har

redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som

deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,

19 eller 22 §.

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-

klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be-

räknas överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt

och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast

den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden.

Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt

10 kap. 31 § andra stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen

skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 31 § tredje stycket.

F-skatt och särskild A-skatt

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den dag i varje

månad under tiden februariÄjanuari som den skattskyldige skall ha betalat

eventuell avdragen skatt enligt 4 §.

F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång

skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de

månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten

debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, den följande

månaden.

Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december

inkomståret, skall skatten betalas enligt 7 §.

Grundläggande beslut om slutlig skatt och beslut på annat sätt

6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt

skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90

dagar har gått från beslutsdagen.

Skatt som har beslutats av skattemyndigheten på annat sätt än som avses

i första stycket och 5 § första och andra styckena skall ha betalats senast

den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från

beslutsdagen.

Skattemyndigheten får besluta att en annan förfallodag skall gälla, om

det finns särskilda skäl.

Överskjutande ingående mervärdesskatt

7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning mot överskjutande

ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26 i den månad

inbetalningen skulle vara gjord, anses ha gjorts på förfallodagen. I övriga

fall anses inbetalningen ha gjorts när avräkningen sker.

Kommuner och landsting

8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran

enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Avräkning av inbetalda belopp

9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller

10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt

denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt.

I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild

bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.

10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten

(huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är

skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande:

En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också

huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella

övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med

inbetalningen begär något annat.

Fördelning av skatteskuld

11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det

behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden

fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella

perioden, om inte annat följer av 9 § andra stycket eller 10 § eller någon

annan lag.

Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig

12 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-

uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom

sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla

staten.

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Anstånd vid deklarationsanstånd

1 § Om det finns skäl att bevilja anstånd med att lämna en skattedeklaration

enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten bevilja anstånd med

inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.

Anstånd vid omprövning eller överklagande

2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt

1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt

eller delvis från skatten,

2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett

beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att

bli skyldig att betala skatten, eller

3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut

eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande

skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att

betala skatten.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då

beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning

eller med anledning av överklagandet.

3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att

skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den

skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad

garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock

beviljas utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis

obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i

anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om

säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten

gäller då i stället skattemyndigheten.

Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för

ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en

del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning

lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6Ä11 §§ lagen (1989:479) om

ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.

Anstånd vid avyttring

4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-

beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den

skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det

finns särskilda skäl och

1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller

2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.

Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i

första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader

efter den dag då anståndsorsaken upphörde.

Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av

tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60

dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som

skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre

därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av

1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,

2. krigsfrivillig personal,

3. hemvärnspersonal,

4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då

tjänstgöringen upphör.

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av

dubbelbeskattning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att

handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av

dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den

skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då

beslutet i ärendet fattades.

Anstånd i övriga fall

7 § Om det finns synnerliga skäl får skattemyndigheten bevilja anstånd

med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än de som

avses i 1Ä6 §§.

Gemensamma bestämmelser

8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den

skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd

enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om

dubbelbeskattning.

9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna.

10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.

11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats

väsentligt sedan anstånd beviljats, eller om det finns andra särskilda skäl,

får anståndet omprövas.

18 kap. Återbetalning av skatt

Utbetalning

1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 § att det

belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större

än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas

tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.

2 § Visar en annan avstämning än den som avses i 1 § att det finns ett

överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas

tillbaka, om inte annat följer av 3 eller 7 §.

Återbetalning får också ske av belopp som motsvarar preliminär skatt,

som den skattskyldiges arbetsgivare har dragit av men som ännu inte

tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet

annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.

Vid återbetalning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska

personens kostnader för lön till delägare. Återbetalning till ett handelsbolag

får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan

återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns särskilda skäl.

Utbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av

preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27

eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.

3 § Återbetalning till den skattskyldige enligt 2 § får göras endast om

1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om

överskjutande

ingående mervärdesskatt,

2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut

eller

beslut av domstol, eller

3. den skattskyldige har begärt det.

4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående

mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter

redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.

20 § skett och denna skatt räknats av.

Överföring av skatt till en annan stat

5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i

Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige

har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall

föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.

Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i

en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av

dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall

föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.

En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten

sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att

inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen

får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för

beskattningsåret.

6 § Om skatt förs över enligt 5 § andra stycket skall intäktsränta enligt

19 kap. inte beräknas.

En fordran på skatt som skall föras över får inte överlåtas.

Hinder mot utbetalning

7 § En återbetalning enligt 1 eller 2 § skall inte göras av belopp som

1. inte uppgår till 100 kronor,

2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,

3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt

lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt

och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats,

5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt

och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma

att beslutas, eller

6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för

betalning

av framtida skatteskulder.

Om det finns särskilda skäl får även belopp som inte uppgår till 100

kronor återbetalas.

Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen

(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Förbud mot överlåtelse

8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas

tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.

Utmätning

9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.

En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den

årliga avstämningen, får dock utmätas först efter det att kronofogde-

myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146)

om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Bestämmelserna i 5 kap. 1Ä3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid

utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund

av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på

grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall

beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.

Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller

staten.

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras

ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2 § Ränteberäkningen skall, om inte annat föreskrivs i detta kapitel,

grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna

lag som den skattskyldige har varje dag.

Basränta

3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta)

som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.

Förändringar av räntesatsen som understiger en procentenhet skall inte

påverka basräntan. Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de

närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan

skall gälla från och med närmast kommande kalendermånad.

Kostnadsränta

Kostnadsränta på preliminär skatt

4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter

den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som

motsvarar 125 % av basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med

den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till den

del skatten inte överstiger 20 000 kronor räknas dock ränta i stället från och

med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Kostnadsränta på slutlig skatt

5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig

skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1 och tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a

och b, beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar 125 % av

basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med den 13 februari

taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till den del det belopp

som betalas in efter den 17 januari taxeringsåret inte överstiger 20 000

kronor räknas dock räntan i stället från och med den 4 maj taxeringsåret

efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Kostnadsränta vid anstånd

6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall

betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsräntan efter en räntesats

som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med

dagen efter den då skatten skulle ha betalats om anstånd inte beviljats till

den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd.

Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och

med dagen efter den då anståndet beviljades.

Kostnadsränta vid omprövning och överklagande

7 § När det är fråga om skatt som skall betalas på grund av ett

omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsräntan

efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas

från och med dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller,

när det är fråga om slutlig skatt och annat inte sägs i tredje stycket, från och

med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske

med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut.

När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka

på grund av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen

mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan beräknas från och

med dagen efter den dag betalning senast skall ske enligt beslutet.

Om omprövningsbeslutet eller domstolens beslut avser slutlig skatt och

någon del av tidigare debiterad slutlig skatt för samma beskattningsår har

betalats in efter den 17 januari taxeringsåret skall, om den delen understiger

20 000 kronor, kostnadsräntan beräknas från och med den 4 maj

taxeringsåret på den del av skatten som motsvarar skillnaden mellan 20

000 kronor och vad som betalats in utan föregående debitering.

Kostnadsränta vid för sen betalning

8 § Om betalning inte sker i rätt tid skall ränta för tid efter den dag skatten

senast skulle ha betalats, om inte annat följer av 9 §, beräknas efter en

räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del

skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en

räntesats som motsvarar basräntan.

Kostnadsränta vid indrivning m.m.

9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten

för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan

efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas

från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i

utsökningsregistret.

10 § Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning skett eller statens

fordran på skatten preskriberats.

Kostnadsräntan påförs för varje månad.

Befrielse från kostnadsränta

11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från

kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.

Intäktsränta

12 § Intäktsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av

basräntan.

13 § Intäktsräntan beräknas från och med dagen efter den då den

skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto

eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för

betalning av skatt eller betalas tillbaka, om inte annat följer av 14 §.

14 § Intäktsräntan skall beräknas från och med den 13 februari

taxeringsåret för

1. skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 15 § eller ett

grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1 och

tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a och b, eller

2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket på

grund av att den preliminära skatten beräknas överstiga den slutliga

skatten.

För överskjutande ingående mervärdesskatt som redovisats i

skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för

avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den

då deklarationen senast skall ha kommit in.

15 § Intäktsräntan tillgodoförs varje månad.

Ändrad ränteberäkning m.m.

16 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta

ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.

17 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta

enligt 4, 5, 7 och 8 §§ samt intäktsränta enligt 14 § första stycket beräknas

från och med närmast följande tisdag.

Om den 3 maj är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta enligt 4

och 5 §§ samt 7 § andra stycket beräknas från och med närmast följande

tisdag.

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Skatt som inte är betald i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot

det, lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om det obetalda

beloppet uppgår till

1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna

skattedeklaration eller har F-skattsedel,

2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.

I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall skatt

också

överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om ett belopp på

minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.

2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §

1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs-

ansökan,

2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs,

3. om ett dröjsmål skulle äventyra indrivningen eller

4. om det annars finns särskilda skäl.

3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala

skatten, om inte särskilda skäl talar mot det.

4 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Det finns bestämmelser om indrivning också i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m.

5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns

i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.

Ränta

6 § Om ett skattebelopp har överlämnats för indrivning, skall kronofog-

demyndigheten också driva in räntan på beloppet.

Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att

skattebeloppet har lämnats för indrivning.

Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 3, 9 och

10 §§.

Konkurs

7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall skatt överlämnas till

kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891)

om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte

är inne.

21 kap. Omprövning

Beslut som kan omprövas

1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva

ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning

eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns

andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett

beslut följer av 22 kap. 6 §.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får

skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller

för omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett

beslut,

om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den

skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det sätt som gäller för

ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29 §.

3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-

valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en

länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om

beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som

har meddelats efter beslutet.

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt.

Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till

skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under

vilket beskattningsåret har gått ut.

Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av

ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör

sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna

tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan

handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit

in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.

5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten

inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet om det

gäller

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-

avgifter, eller

7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.

6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av

den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det får

skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas.

Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs

om begäran inte undertecknas.

7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut

om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge

beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga

kraft.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får

omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast

sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har

gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det

av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett

beskattningsbeslut är felaktigt.

9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte

meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under

vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket

samt 11 och 12 §§.

Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett

omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter

utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant

omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen

kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången

av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Efterbeskattning

10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till

nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 §

under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11Ä20 §§ (efterbeskatt-

ning).

11 § Efterbeskattning får ske om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller

inte fattats på grund av att den skattskyldige

1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat

någon oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslutet,

2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål om betalning eller

återbetalning

av skatt enligt denna lag, eller

3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.

12 § Efterbeskattning får också ske

1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart

förbiseende skall rättas, eller

2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut

eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller

återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod

eller för någon annan skattskyldig.

13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser

belopp av någon betydelse.

Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständig-

heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten

tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.

Tidsfrist för efterbeskattning

14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat

följer av 15Ä20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det

kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den

tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som

föranleder ändringen.

Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på en

kammarrätts eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagande,

får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter

utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.

16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett

omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt

enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men

senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller

domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.

17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning

meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då

bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.

18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket

skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott

som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den

skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas

för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid

som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den

skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut

enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 §

skattebrottsla-

gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.

19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas

före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna

åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra

stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd

som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den

skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas

inom sex månader från dödsfallet.

Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen,

undanröjas

av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den

förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller

beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller

inte bifalls till någon del.

20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons

beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot

den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt

vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).

22 kap. Överklagande

Beslut som inte får överklagas

1 § Följande beslut får inte överklagas: beslut i fråga om

1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,

2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,

3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och

4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §.

Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut

2 § Andra beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de som

avses i 1 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-

skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos

regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av

Riksskatteverket.

Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller

11Ä13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha

kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket

beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det

sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober

samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den

dag då klaganden fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till

nackdel för honom eller henne.

4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då

klaganden fick del av beslutet om det gäller

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar-

avgifter, eller

7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.

5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om

skattetillägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett

skattetillägget inte har fått laga kraft.

Förfarandet vid överklagande

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5Ä7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när

en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.

Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut

gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.

Riksskatteverkets överklagande

7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist

som enligt 21 kap. 8, 9 och 14Ä20 §§ gäller för beslut om omprövning på

initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader

från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och

det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha

kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan

om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras

samtidigt.

9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall

betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall

betala mervärdesskatt.

Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt

denna

lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 § Följande beslut av länsrätten får inte överklagas: beslut i fråga om

1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-

avgifter, och

2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.

11 § Överklagande av följande beslut av länsrätten får prövas av

kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd: beslut i fråga

om

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. befrielse från skatt, och

7. överföring av skatt till en annan stat.

12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om

avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10Ä24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller

för mål enligt denna lag.

23 kap. Övriga bestämmelser

Avrundning

1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt

denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.

Vite

2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite om det finns

anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas

staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.

Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe-

ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är

behörig enligt dessa lagar.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets

lämplighet bedömas.

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi,

får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av

delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara för redovisningen och

betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som

hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet

i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen

skall finnas tillgängligt hos delägaren.

Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare

befrias

från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för

redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.

Representant för utländsk företagare

4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen

(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av

skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den

utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen

av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i

övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller

mervärdesskatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens

betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas

tillgängligt hos representanten.

Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk

person och har ett fast driftställe här i landet.

Behörighet att lämna uppgift

5 § Bestämmelserna om skyldigheten för ställföreträdare att lämna

självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall

lämnas enligt denna lag.

6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person

anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att

uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Verkställighet

7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt

denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att

betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.

8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som

föranleder åtgärden inte fått laga kraft. Motsvarande gäller vid verk-

ställighet enligt utsökningsbalken.

Gallring

9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för

skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första

gången när det gäller

a) F-skatt och särskild A-skatt; på skatt som avser inkomståret 1998,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration; på skatt som avser

redovisningsperioden januari 1998,

c) annan skatt; på skatt som avser det beskattningsår som gått ut

närmast

före den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998

enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 2Ä4 §§ den nya

lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på

grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1

och 3 mom. uppbördslagen (1953:272).

3. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i

skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen

(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ den nya lagen rätt

att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är

hänförlig till skulden.

4. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:

a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 5 eller 6,

fortfarande skall tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 eller tidigare års

taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och

b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om

inte annat följer av 6, fortfarande skall tillämpas i fråga om

arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller

ränta på dessa.

5. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant

arbetsmarknadsstöd skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild

skattetabell grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal

inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal.

6. Bestämmelserna om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av

kvarstående skatt i 39 § 1 a mom., 40 § 2 mom., 41 § 2 mom., 42 §, 43 §

1 mom. andra och tredje styckena, 54 § 1 mom. femte stycket, punkt 2 av

anvisningarna till 39 § samt första och tredje styckena av anvisningarna till

40 § uppbördslagen tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt

enligt 1996 års taxering. Kvarstående skatt enligt 1997 och 1998 års

taxeringar skall betalas av den skattskyldige enligt bestämmelsen i 16 kap.

7 § första stycket denna lag.

7. Bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5

mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare tillämpas också då den som har rätt att återfå ett belopp skall

betala skatt enligt denna lag.

8. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk

person i 12 kap. tillämpas även i fråga om innehållen skatt enligt

uppbördslagen (1953:272), arbetsgivaravgifter enligt lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt mervärdesskatt enligt

lagen (1968:430) om mervärdeskatt och mervärdesskattelagen (1994:200).

Detsamma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och

dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål om

betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.

9. Bestämmelserna i 14 kap. 3 7 §§ skall i tillämpliga delar tillämpas

från ikraftträdandet i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt

a) uppbördslagen (1953:272),

b) lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller

c) mervärdesskattelagen (1994:200).

2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta och som inte i

rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, skall i de fall det

särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som

anges i denna lag.

2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med

1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då

beloppet skall betalas (förfallomånaden),

2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter

förfallomånaden,

3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter

förfallomånaden,

4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad

ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter

förfallomånaden.

Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio

dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.

3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda

beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut

med motsvarande belopp.

4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-

skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall

dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.

Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-

demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.

5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med

inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot

enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och

avgifter.

6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om

avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att

betala dröjsmålsavgift.

7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för

överklagande av den skatt, avgift eller ränta som föranlett

dröjsmålsavgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11 kap.

2 §2

Med i n k o m s t a v a n s t ä l l-

n i n g avses lön eller annan er-

sättning i pengar eller andra skatte-

pliktiga förmåner, som en försäkrad

har fått såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst. Med lön likställs

kostnadsersättning som inte enligt

10 § uppbördslagen (1953:272)

undantas vid beräkning av

preliminär A-skatt. Sådan

skattepliktig intäkt i form av rabatt,

bonus eller annan förmån som

utgår på grund av kundtrohet eller

liknande, skall också anses som

inkomst av anställning, om den som

slutligt har stått för de kostnader

som ligger till grund för förmånen

är någon annan än den som är

skattskyldig för förmånen. Till

sådan inkomst räknas dock inte från

en och samme arbetsgivare utgiven

lön som under ett år ej uppgått till 1

000 kronor. Till sådan inkomst

räknas inte heller intäkt som avses i

32 § 1 mom. första stycket h och i

kommunalskattelagen (1928:370)

eller sådan ersättning som anges i 1

§ första stycket 2Ä6 och fjärde

stycket lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa för-

värvsinkomster. I fråga om arbete

som har utförts utomlands bortses

vid beräkningen av pensions-

grundande inkomst från sådana

lönetillägg som betingas av ökade

levnadskostnader och andra

särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet. Såsom in-

komst av anställning anses även

Med i n k o m s t a v a n s t ä l l-

n i n g avses lön eller annan er-

sättning i pengar eller andra skatte-

pliktiga förmåner, som en försäkrad

har fått såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst. Med lön likställs

kostnadsersättning som inte enligt 8

kap. lagen (1997:000) om betalning

av skatter och avgifter undantas vid

beräkning av skatteavdrag. Sådan

skattepliktig intäkt i form av rabatt,

bonus eller annan förmån som

utgår på grund av kundtrohet eller

liknande, skall också anses som

inkomst av anställning, om den som

slutligt har stått för de kostnader

som ligger till grund för förmånen

är någon annan än den som är

skattskyldig för förmånen. Till

sådan inkomst räknas dock inte från

en och samme arbetsgivare utgiven

lön som under ett år ej uppgått till

1 000 kronor. Till sådan inkomst

räknas inte heller intäkt som avses i

32 § 1 mom. första stycket h och i

kommunalskattelagen (1928:370)

eller sådan ersättning som anges i 1

§ första stycket 2Ä6 och fjärde

stycket lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa för-

värvsinkomster. I fråga om arbete

som har utförts utomlands bortses

vid beräkningen av pensions-

grundande inkomst från sådana

lönetillägg som betingas av ökade

levnadskostnader och andra

särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet. Såsom in-

komst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-

penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-

rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av

regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för

försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning

för

merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen

(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-

försäkring,

i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning

enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och

vid svenskundervisning för invandrare (sfi),

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

eller

motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag

som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den

mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när

de

startar egen rörelse,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård,

q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs

självstän-

digt,

r) ersättning som en allmän

försäkringskassa utger enligt 20 §

lagen (1991:1047) om sjuklön.

I fråga om ersättning i pengar

eller andra skattepliktiga förmåner

för utfört arbete i annan form än

pension, i fråga om ersättning till

idrottsutövare från visst slag av

ideell förening samt i fråga om

ersättning från vinstandelsstiftelse

eller annan juridisk person med

motsvarande ändamål gäller i

tillämpliga delar bestämmelserna i 3

kap. 2 § andra stycket samt 2 a §

tredje och fjärde styckena.

r) ersättning som en allmän

försäkringskassa utger enligt 20 §

lagen (1991:1047) om sjuklön,

s) semesterersättning från semes-

terkassa.

I fråga om ersättning i pengar el-

ler andra skattepliktiga förmåner för

utfört arbete i annan form än

pension och semesterersättning från

semesterkassa, i fråga om ersättning

till idrottsutövare från visst slag av

ideell förening samt i fråga om

ersättning från vinstandelsstiftelse

eller annan juridisk person med

motsvarande ändamål gäller i

tillämpliga delar bestämmelserna i 3

kap. 2 § andra stycket samt 2 a §

tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller

annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är

bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den

försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3

kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på

svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till

svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från

utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett

bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av

Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för

tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från

främmande

makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,

som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk

medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk

medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i

riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riks-

försäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för

tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall

anses som arbetsgivare.

20 kap.

2 §3

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som

vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och

11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har

eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §

likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt

barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt

barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid

tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension

barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,

om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt

då han avled.

Vid tillämpning av denna lags

bestämmelser om sjukpenninggrun-

dande inkomst och pensions-

grundande inkomst gäller vad som i

22 c § lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare sägs om iakttagande

av förhandsbesked.

Vid tillämpning av bestämmel-

serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket

skall den som lämnat uppgift om

innehav av en F-skattesedel i en an-

budshandling, en faktura eller

någon därmed jämförlig handling,

som även innehåller uppgifter om

utbetalarens och betalningsmotta-

garens namn och adress eller andra

för identifiering godtagbara

uppgifter samt uppgift om betal-

ningsmottagarens personnummer

eller organisationsnummer anses ha

en sådan skattsedel. Uppgiften om

innehav av en F-skattesedel gäller

även som sådant skriftligt

åberopande av F-skattesedeln som

avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket.

Det som nu sagts gäller dock inte

om den som betalar ut ersättningen

känner till att uppgiften om innehav

av en F-skattesedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den

som lämnar oriktig uppgift finns i

skattebrottslagen (1971:69).

Vid tillämpning av bestämmel-

serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket

skall den som lämnat uppgift om

innehav av en F-skattsedel i en an-

budshandling, en faktura eller

någon därmed jämförlig handling,

som även innehåller uppgifter om

utbetalarens och betalningsmotta-

garens namn och adress eller andra

för identifiering godtagbara upp-

gifter samt uppgift om betalnings-

mottagarens personnummer eller

organisationsnummer anses ha en

sådan skattsedel. Uppgiften om

innehav av en F-skattsedel gäller

även som så-dant skriftligt

åberopande av F-skattsedeln som

avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket.

Det som nu sagts gäller dock inte

om den som betalar ut ersättningen

känner till att uppgiften om innehav

av en F-skattsedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den

som lämnar oriktig uppgift finns i

skattebrottslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998.

1Lagen omtryckt 1982:120.

2Senaste lydelse 1996:1395.

3Senaste lydelse 1996:665.

4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan

avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

Lagen tillämpas inte i fråga om

1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för

varusmuggling,

2. skatte- eller avgiftstillägg,

ränta, dröjsmålsavgift, förse-

ningsavgift eller liknande avgift.

2. skattetillägg, ränta, dröjs-

målsavgift, förseningsavgift eller

liknande avgift.

6 §2

Den som uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet underlåter att

fullgöra föreskriven skyldighet att

innehålla skatt eller inbetala skatt

som innehållits för annan, döms för

skattebetalningsbrott till böter eller

fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet underlåter att

fullgöra skyldighet att göra skatte-

avdrag, på sätt som föreskrivs i

lagen (1997:000) om betalning av

skatter och avgifter döms för

skatteavdragsbrott till böter eller

fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

1Senaste lydelse 1996:657.

2Senaste lydelse 1996:658.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsav-

gift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

13 §2

Om inte något annat följer av

denna lag gäller uppbördslagen

(1953:272) i tillämpliga delar i

fråga om felparkeringsavgifter.

Reglerna om dröjsmålsavgift skall

dock inte tillämpas. Regeringen får

föreskriva avvikelser från

uppbördslagen, när det gäller det

administrativa förfarandet i fråga

om felparkeringsavgifter.

Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år

efter

den dag då överträdelsen skedde.

Om en felparkeringsavgift inte

betalas efter ett sådant åläggande

som avses i 6 § andra stycket skall

Vägverket begära indrivning av

avgiften. Regeringen får meddela

föreskrifter om att indrivning inte

behöver begäras för ett ringa

belopp.

Bestämmelser om indrivning

finns i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar

m.m. Vid indrivning får verk-

ställighet enligt utsökningsbalken

ske oavsett om åläggandet inte har

fått laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Lagen omtryckt 1987:25.

2Senaste lydelse 1993:900.

6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen

(1977:792)

Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall

införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

9 a §

Vid tvångsförvaltning av fastighet

skall förvaltaren anses som

arbetsgivare enligt lagen

(1997:000) om betalning av skatter

och avgifter beträffande av honom

förvaltad egendom. Bestämmel-

serna i 13 kap. 1 § nämnda lag om

befrielse från betalningsskyldighet

gäller även förvaltaren.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första

gången i fråga om lön för inkomståret 1998.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §1

Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på

1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det

allmänna som inte betecknas som skatt,

2. skatte- eller avgiftstillägg,

ränta, dröjsmålsavgift, försenings-

avgift eller liknande avgift, om den

fordran som tillägget, räntan eller

avgiften avser får betalningssäkras.

2. skattetillägg, ränta, dröjs-

målsavgift, förseningsavgift eller

liknande avgift, om den fordran

som tillägget, räntan eller avgiften

avser får betalningssäkras.

Betalningssäkring får användas också

1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för

belopp som avses i första stycket,

2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken

säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse

mellan Sverige och främmande stat.

20 §2

Mål om betalningssäkring prövas

av den länsrätt som är behörig i

fråga om gäldenärens taxering till

skatt enligt lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt för det

beskattningsår, då framställning om

betalningssäkring görs. Finns inte

behörig domstol enligt vad som nu

sagts, prövas målet av länsrätten i

det län, där verkställigheten kan äga

rum.

Mål om betalningssäkring prövas

av länsrätten i det län där

gäldenären hade sin hemorts-

kommun den 1 november året före

det kalenderår då framställning om

betalningssäkring görs. Vid bestäm-

mande av hemortskommun gäller

bestämmelserna i lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt i tillämpliga

delar. Finns inte behörig domstol

enligt vad som nu har sagts, prövas

målet av länsrätten i det län, där

verkställigheten kan äga rum.

Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där

behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§

taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om

betalningssäkring.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg

för

utgiftsåret 1997 och tidigare år.

Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ-

ningar som gjorts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1996:685.

2Senaste lydelse 1990:372.

8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

15 §1

Avdrag för preliminär skatt har

företräde framför utmätning av lön. Utmätning för underhållsbidrag med

företrädesrätt enligt 14 § och förrättningskostnaderna i målet har företräde

framför avdrag för kvarstående skatt. Vid utmätning av lön för annan fordran har

avdrag för kvarstående skatt företräde. En fordran enligt 14 § första stycket 1

har företräde framför förrättningskostnaderna i målet.

Avdrag för preliminär skatt har

företräde framför utmätning av lön.

En fordran enligt 14 § första

stycket 1 har företräde framför

förrättningskostnaderna i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1995:298.

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1982:188) om preskription

av skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

En fordran preskriberas fem år

efter utgången av det kalenderår då

den förföll till betalning, om inte

annat följer av andra stycket.

Har en fordran fastställts till sitt

belopp

1. sedan den förfallit till betal-

ning eller

2. sedan föreskriven tid för av-

lämnande av deklaration eller annan

redovisning för fordringen gått ut,

räknas preskriptionstiden i fråga

om sådan del av fordringen som

dessförinnan inte varit indrivnings-

bar från utgången av det kalenderår

då fastställelsen ägde rum. Punkt 2

gäller dock inte i fråga om en

fordran som har påförts enligt

uppbördslagen (1953:272).

En fordran preskriberas fem år

efter utgången av det kalenderår då

den förföll till betalning, om inte

annat följer av andra eller tredje

stycket.

Har en fordran fastställts till sitt

belopp

1. sedan den förfallit till betal-

ning eller

2. sedan föreskriven tid för av-

lämnande av deklaration eller annan

redovisning för fordringen gått ut,

räknas preskriptionstiden i fråga

om sådan del av fordringen som

dessförinnan inte varit indrivnings-

bar från utgången av det kalenderår

då fastställelsen ägde rum.

En fordran som har påförts en-

ligt lagen (1997:000) om betalning

av skatter och avgifter preskriberas

fem år efter utgången av det

kalenderår då den lämnades för

indrivning. Om ett sådant indriv-

ningsuppdrag återtas upphör be-

räkningen av preskriptionstid för

det belopp som omfattas av åter-

kallelsen.

4 §

Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis

anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån

tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att

gälla.

Föreskrifterna i första stycket

gäller inte i fråga om fordringar

som påförts enligt lagen (1997:000)

om betalning av skatter och

avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall

fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-

bördslagen (1953:272).

1Senaste lydelse 1984:861.

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5

kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

6 §1

Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om

skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig

händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskatt-

ningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration

även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att

redovisa.

Deklarationen skall avges på

heder och samvete samt upprättas

på blankett enligt formulär som

fastställs av Riksskatteverket, Jord-

bruksverket eller Fiskeriverket.

Deklarationen skall avges på

heder och samvete samt upprättas

på blankett enligt formulär som

fastställs av Riksskatteverket, Jord-

bruksverket eller Fiskeriverket.

Efter särskilt medgivande av Riks-

skatteverket eller skatte-myndighet

som Riksskatteverket bestämmer får

deklaration avges i form av ett elek-

troniskt dokument. En sådan

deklaration får tas emot av Riks-

skatteverket för skattemyndighetens

räkning.

Med ett elektroniskt dokument

avses i denna lag en upptagning

vars innehåll och utställare kan

verifieras genom ett visst tekniskt

förfarande.

3 kap.

5 §2

Beskattningsmyndigheten får

förelägga den som är eller kan

antas vara bokföringsskyldig enligt

bokföringslagen (1976:125) eller

skyldig att föra räkenskaper enligt

jordbruksbokföringslagen

(1979:141) och annan juridisk per-

son än dödsbo att lämna uppgift,

visa upp handling eller lämna över

en kopia av handling rörande

rättshandling mellan den som före-

läggs och annan person (kontroll-

uppgift), om det behövs till ledning

för beskattning av den andre per-

sonen eller för kontroll av ansökan

av honom om återbetalning av eller

kompensation för skatt. Om det

finns särskilda skäl får även annan

person än som avses i första

meningen föreläggas att lämna

kontrolluppgift.

Beskattningsmyndigheten får

förelägga den som är eller kan

antas vara bokföringsskyldig enligt

bokföringslagen (1976:125) eller

skyldig att föra räkenskaper enligt

jordbruksbokföringslagen

(1979:141) eller som är annan juri-

disk person än dödsbo att lämna

uppgift, som har betydelse för

beskattning enligt denna lag, om

rättshandling mellan den som före-

läggs och den med vilken han

ingått rättshandlingen (kontroll-

uppgift). Om det finns särskilda

skäl får även någon annan person

än som avses i första meningen

föreläggas.

En kontrolluppgift enligt första

stycket får även avse att visa upp

handling eller lämna över en kopia

av handling.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta

att

det annars inte följs.

Den som föreläggs kan, om

föreläggandet medför att han måste

lägga ned ett betydande arbete för

att fullgöra det, i stället ställa

nödvändiga handlingar till

beskattningsmyndighetens för-

fogande för granskning.

7 §3

Beskattningsmyndigheten får

besluta om skatterevision för att

kontrollera att deklarations- och

uppgiftsskyldigheten fullgjorts

riktigt och fullständigt.

Skatterevision får även ske för

att kontrollera att den som ansökt

om återbetalning av eller

kompensation för skatt lämnat

riktiga och fullständiga uppgifter i

sin ansökan.

Beskattningsmyndigheten får

besluta om skatterevision för att

kontrollera att deklarations- och

annan uppgiftsskyldighet fullgjorts

riktigt och fullständigt eller, om

uppgiftsskyldigheten ännu inte

uppkommit, att förutsättningar

finns att fullgöra uppgiftsskyldig-

heten.

Beskattningsmyndigheten får

besluta om skatterevision också för

att inhämta uppgifter av betydelse

för kontroll enligt första stycket av

någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-

skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra

räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan

juridisk person än dödsbo.

8 §4

Ett beslut om skatterevision

skall överlämnas till den revider-

ade innan revisionen verkställs.

Beslutet skall innehålla uppgift om

ändamålet med revisionen och om

möjligheten att undanta handlingar

och uppgifter enligt 15 och 15 a §§.

Ett beslut om skatterevision skall

innehålla uppgift om ändamålet

med revisionen och om möjlig-

heten att undanta handlingar och

uppgifter enligt 15 och 15 a §§.

Vid revision som avses i 7 §

andra stycket får beskattnings-

myndigheten om det finns särskilda

skäl utesluta uppgift om vilken

person eller rättshandling

granskningen avser.

I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas

att

verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas

om beslutet innan revisionen

verkställs. Är det av betydelse med

sådana åtgärder som avses i 11 §

andra stycket får dock underrättelse

ske i samband med att revisionen

verkställs om kontrollen annars kan

mista sin betydelse .

11 §5

Vid skatterevision får räken-

skapsmaterial och andra handlingar

som rör verksamheten granskas om

de inte skall undantas enligt 15 §.

Med handling förstås framställning

i skrift eller bild samt upptagning

som kan läsas, avlyssnas eller på

annat sätt uppfattas endast med

teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta

prov på varor som används, säljs

eller tillhandahålls på annat sätt i

verksamheten. Vidare får han in-

ventera kassan, granska varulager,

inventarier, fordon, särskild räknar-

apparatur, mätapparatur och till-

verkningsprocesser. Han får också

prova särskild räknarapparatur och

mätapparatur.

Vid skatterevision får

räkenskapsmaterial och andra

handlingar som rör verksamheten

granskas om de inte skall undantas

enligt 15 §. Med handling förstås

framställning i skrift eller bild samt

upptagning som kan läsas,

avlyssnas eller på annat sätt

uppfattas endast med teknisk

hjälpmedel.

Revisorn får ta prov på varor

som används, säljs eller tillhanda-

hålls på annat sätt i verksamheten.

Vidare får han inventera kassan,

granska varulager, inventarier,

fordon, särskild räknarapparatur,

mätapparatur och tillverknings-

processer. Han får också prova

kassaapparatur, särskild räknar-

apparatur, mätapparatur och annan

teknisk utrustning.

14 §6

En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial

och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som

möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i

konkurs när handlingarna skall

återlämnas skall beskattningsmyn-

digheten överlämna handlingarna

till konkursförvaltaren. Beskatt-

ningsmyndigheten skall underrätta

den reviderade om att handling-

arna överlämnats till konkurs-

förvaltaren.

Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet

av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

5 kap.

5 §7

Om ett beskattningsbeslut över-

klagats, den skattskyldige begärt

omprövning eller det annars kan

antas att skatten kommer att sättas

ned, kan den skattskyldige av

beskattningsmyndigheten få an-

stånd med att betala skatten. Be-

stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3

mom. uppbördslagen (1953:272)

gäller då i tillämpliga delar.

Om ett beskattningsbeslut över-

klagats, den skattskyldige begärt

omprövning eller det annars kan

antas att skatten kommer att sättas

ned, kan den skattskyldige av

beskattningsmyndigheten få

anstånd med att betala skatten. Be-

stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och

11 §§ lagen (1997:000) om

betalning av skatter och avgifter

gäller då i tillämpliga delar.

10 §8

Dröjsmålsavgiften tas ut enligt be-

stämmelserna i 58 § 2 5 mom.

uppbördslagen (1953:272).

Dröjsmålsavgiften tas ut enligt

bestämmelserna i lagen (1997:000)

om dröjsmålsavgift.

12 §9

Ränta skall utgå på

1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till

den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.

I fall som avses i första stycket 1

utgår räntan från den dag då skatten

skulle ha betalats enligt 1 § första

stycket till och med den dag då

skatten skall betalas enligt

beskattningsmyndighetens beslut. I

fall som avses i första stycket 2

skall bestämmelserna om ränta i

49 § 4 mom. uppbördslagen

(1953:272) tillämpas.

I fall som avses i första stycket 1

utgår räntan från den dag då skatten

skulle ha betalats enligt 1 § första

stycket till och med den dag då

skatten skall betalas enligt

beskattningsmyndighetens beslut. I

fall som avses i första stycket 2

skall bestämmelserna om ränta i 19

kap. 6 § lagen (1997:000) om

betalning av skatter och avgifter

tillämpas.

Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis

från

skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.

17 §10

Har någon, i egenskap av

företrädare för skattskyldig som är

juridisk person, uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet underlåtit att

betala in skatt i den tid och ordning

som anges i 2 kap. 6 9 §§ samt 5

kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans

med den skattskyldige betalnings-

skyldig för skatten. Betalningsskyl-

digheten får jämkas eller efterges

om det föreligger särskilda skäl.

I fråga om betalningsskyldighet

för företrädare för skattskyldig som

är juridisk person och som inte be-

talat in skatt i den tid och ordning

som anges i 2 kap. 6 9 §§ samt 5

kap. 1 och 2 §§ gäller

bestämmelserna i 12 kap. 6 § första

och tredje styckena, 7 §, 12 § första

stycket och 13 § samt 22 kap. 13 §

andra stycket lagen (1997:000) om

betalning av skatter och avgifter.

Talan om att ålägga betalnings-

skyldighet enligt första stycket skall

föras vid allmän domstol. Talan får

inte väckas sedan den skattskyldiges

betalningsskyldighet för skattebe-

loppet har bortfallit enligt lagen

(1982:188) om preskription av

skattefordringar m. m.

Den som fullgjort betalnings-

skyldighet för skattebelopp enligt

första stycket får söka beloppet åter

av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskrip-

tionslagen (1981:130) gäller i fråga

om regressfordran enligt tredje

stycket.

7 kap.

1 §11

Har den skattskyldige i

deklaration eller annat skriftligt

meddelande som han under

förfarandet avgett till ledning för

beslut rörande beskattningen,

lämnat uppgift som befinns oriktig,

skall en särskild avgift

(skattetillägg) påföras honom.

Skattetillägget är tjugo procent av

det skattebelopp som inte skulle ha

påförts om den oriktiga uppgiften

hade godtagits. Detsamma gäller

om den skattskyldige har lämnat en

sådan uppgift i mål om skatt och

uppgiften inte har godtagits efter

prövning i sak.

Om den skattskyldige på något

annat sätt än muntligen under

förfarandet har lämnat en uppgift

som befinns oriktig till ledning för

beslut rörande beskattningen, skall

en särskild avgift (skatte-tillägg) tas

ut. Skattetillägget är tjugo procent

av det skattebelopp som inte skulle

ha påförts om den oriktiga

uppgiften hade godtagits.

Detsamma gäller om den skatt-

skyldige har lämnat en sådan

uppgift i mål om skatt och

uppgiften inte har godtagits efter

prövning i sak.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den

oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den

skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som

till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars

skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av

en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt

första eller andra stycket.

Har den skattskyldige inte

lämnat deklaration och har skatt

beslutats genom uppskattning enligt

4 kap. 13 §, påförs den

skattskyldige skattetillägg. Skatte-

tillägget är tjugo procent av den

skatt som till följd av

uppskattningen påförs den

skattskyldige utöver den skatt som

skulle ha påförts enligt de skriftliga

uppgifter han kan ha lämnat till

ledning för beskattningen. Till den

del uppskattningen innefattar

rättelse av en oriktig uppgift från

den skattskyldige påförs dock

skattetillägget enligt första eller

andra stycket.

Har den skattskyldige inte

lämnat deklaration och har skatt

beslutats genom uppskattning enligt

4 kap. 13 §, påförs den

skattskyldige skattetillägg. Skatte-

tillägget är tjugo procent av den

skatt som till följd av

uppskattningen påförs den

skattskyldige utöver den skatt som

skulle ha påförts enligt uppgifter

han på något annat sätt än

muntligen kan ha lämnat till ledning

för beskattningen. Till den del

uppskattningen innefattar rättelse av

en oriktig uppgift från den

skattskyldige påförs dock

skattetillägget enligt första eller

andra stycket.

Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar

rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.

4 §

Skattetillägg påförs inte i

samband med rättelse av en felräk-

ning eller en misskrivning, som

uppenbart framgår av deklarationen

eller ett annat skriftligt meddelande

från den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inte heller i

den mån avvikelsen avser

bedömning av ett skriftligt yrkande

och avvikelsen inte gäller uppgift i

sak.

Skattetillägg påförs inte i

samband med rättelse av en

felräkning eller en misskrivning,

som uppenbart framgår av

deklarationen eller av något annat

meddelande från den skattskyldige

som inte är muntligt.

Skattetillägg påförs inte heller i

den mån avvikelsen avser

bedömning av ett yrkande, som

framställts på något annat sätt än

muntligen, och avvikelsen inte

gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte

skattetillägg.

6 §12

Skattetillägg och försenings-

avgift skall efterges helt, om

felaktigheten eller underlåtenheten

kan antas ha ett sådant samband

med den skattskyldiges ålder,

sjukdom, bristande erfarenhet eller

därmed jämförligt förhållande att

den kan anses ursäktlig. Detsamma

gäller om felaktigheten eller

underlåtenheten framstår som

ursäktlig med hänsyn till den

oriktiga uppgiftens beskaffenhet

eller annan särskild omständighet

eller om det framstår som uppenbart

oskäligt att ta ut tillägget eller

avgiften.

Skattetillägg får helt efterges

även när det belopp som kunde ha

undandragits genom felaktigheten

eller underlåtenheten är att anses

som ringa.

Den skattskyldige skall befrias

helt från skattetillägg och förse-

ningsavgift

1. om felaktigheten eller

underlåtenheten kan antas ha ett

sådant samband med den

skattskyldiges ålder, sjukdom,

bristande erfarenhet eller liknande

förhållande att den framstår som

ursäktlig.

2. om felaktigheten eller

underlåtenheten framstår som

ursäktlig med hänsyn till uppgiftens

art eller någon annan särskild

omständighet, eller

3. om det framstår som uppen-

bart oskäligt att ta ut skattetillägget

eller avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt

från skattetillägg när det belopp

som kunde ha undandragits genom

felaktigheten eller underlåtenheten

är obetydligt.

Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit.

8 §13

Bestämmelserna om eftergift

skall beaktas även om något

yrkande om detta inte har

framställts, i den mån det föranleds

av vad som har förekommit i

ärendet eller målet om särskild

avgift.

Bestämmelserna i 6 § skall

beaktas även om något yrkande om

befrielse inte har framställts, i den

mån det föranleds av vad som har

förekommit i ärendet eller målet om

särskild avgift.

Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg

skall

beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg

som föranleds av beskattningsbeslutet.

9 kap.

3 §14

Fråga om utdömande av vite

prövas av länsrätten i det län där

beskattningsmyndigheten är

belägen. Har vite samtidigt förelagts

med stöd av en bestämmelse i

taxeringslagen (1990:324) eller

enligt lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontroll-

uppgifter prövas frågan av den

länsrätt som är behörig enligt dessa

lagar. Har vite i annat fall samtidigt

förelagts med stöd av denna lag och

mervärdesskattelagen (1994:200)

görs prövningen av den länsrätt som

är behörig enligt sistnämnda lag.

Fråga om utdömande av vite prö-

vas av länsrätten i det län där

beskattningsmyndigheten är be-

lägen. Har vite samtidigt förelagts

med stöd av en bestämmelse i

taxeringslagen (1990:324) eller

enligt lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontroll-

uppgifter prövas frågan av den

länsrätt som är behörig enligt dessa

lagar. Har vite i annat fall samtidigt

förelagts med stöd av denna lag och

lagen (1997:000) om betalning av

skatter och avgifter görs prövningen

av den länsrätt som är behörig

enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets

lämplighet bedömas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och

med den 1 januari 1998.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § gäller fortfarande i fråga om

kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss

energiskatt.

3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om

betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.

4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite

som

samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).

1Senaste lydelse 1993:462.

2Senaste lydelse 1994:474.

3Senaste lydelse 1994:474.

4Senaste lydelse 1994:474.

5Senaste lydelse 1994:1906.

6Senaste lydelse 1994:474.

7Senaste lydelse 1990:331.

8Senaste lydelse 1992:639.

9Senaste lydelse 1992:639.

10Senaste lydelse 1996:670.

11Senaste lydelse 1991:1906.

12Senaste lydelse 1991:1906.

13Senaste lydelse 1991:1906.

14Senaste lydelse 1994:214.

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om

automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om

automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §1

Denna lag gäller vid myndighets

revision avseende skatter och

socialavgifter samt enligt 75 § tull-

lagen (1987:1065), när åtgärden

innefattar automatisk databehand-

ling av personuppgifter i personre-

gister enligt datalagen (1973:289).

Denna lag gäller vid myndighets

granskning avseende skatter och

socialavgifter samt vid granskning

enligt 69 och 70 §§ tullagen

(1994:1550), när åtgärden inne-

fattar automatisk databehandling av

personuppgifter i personregister

enligt datalagen (1973:289).

3 §2

Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp

av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig

integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen

(1973:289).

Den som verkställer revisionen

skall lämna Datainspektionen de

uppgifter om den automatiska data-

behandlingen som inspektionen

begär för sin tillsyn.

Den som verkställer gransk-

ningen skall lämna Data-

inspektionen de uppgifter om den

automatiska databehandlingen som

inspektionen begär för sin tillsyn.

6 §3

Den som har beslutat om revi-

sionen och den hos vilken

revisionen sker får överklaga

Datainspektionens beslut enligt

denna lag till regeringen. Även

Justitiekanslern får överklaga ett

sådant beslut för att ta till vara

allmänna intressen.

Den som har beslutat om gransk-

ningen och den hos vilken

granskningen sker får överklaga

Datainspektionens beslut enligt

denna lag till regeringen. Även

Justitiekanslern får överklaga ett

sådant beslut för att ta till vara all-

männa intressen.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senastete lydelse 1994:478.

2Senaste lydelse 1994:478.

3Senaste lydelse 1994:478.

12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11

och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4 7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 6

§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt

eller

avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som

avses i 2 § första stycket 1 5 och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter

(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål

om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag

gäller även i fråga om förfarandet

för fastställelse av mervärdesskatt i

vissa fall framgår av 14 kap. 28 §

mervärdesskattelagen (1994:200).

Att bestämmelserna i denna lag

gäller även i fråga om förfarandet

för fastställelse av mervärdesskatt i

vissa fall framgår av 10 kap. 31 §

lagen (1997:000) om betalning av

skatter och avgifter.

4 §

I lagen (1990:325) om själv-

deklaration och kontrolluppgifter

finns bestämmelser om skyldig-

heten att lämna uppgifter till

ledning för taxering. I fråga om

debitering och uppbörd av skatt

gäller bestämmelserna i uppbörds-

lagen (1953:272).

I lagen (1990:325) om själv-

deklaration och kontrolluppgifter

finns bestämmelser om skyldig-

heten att lämna uppgifter till

ledning för taxering. I fråga om

redovisning, bestämmande och

betalning av skatt gäller be-

stämmelserna i lagen (1997:000)

om betalning av skatter och

avgifter.

2 kap.

2 §

Beslut i taxeringsärende fattas av

skattemyndigheten i det län där den

skattskyldiges hemortskommun för

taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige saknar

hemortskommun i landet, fattas be-

slutet av Skattemyndigheten i

Stockholms län.

Beslut i taxeringsärende fattas av

skattemyndigheten i det län där den

skattskyldiges hemortskommun är

belägen. Beslut som rör ett handels-

bolag fattas av skattemyndigheten i

det län där bolaget enligt uppgift i

handelsregistret har sitt

huvudkontor. Beslut som rör en

europeisk ekonomisk intresse-

gruppering fattas av skattemyndig-

heten i det län där intressegrupper-

ingen har sitt säte.

Om den skattskyldige saknar

hemortskommun i landet eller

annan sådan anknytning som

anges i första stycket, fattas beslutet

av Skattemyndigheten i Stockholms

län.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta

beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant

uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det

kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

3 kap.

8 §2

Skattemyndigheten får besluta

om taxeringsrevision för att

kontrollera att skyldighet enligt

lagen (1990:325) om självdeklara-

tion och kontrolluppgifter fullgjorts

riktigt och fullständigt. Taxerings-

revision får göras hos den som är

eller kan antas vara bokföringsskyl-

dig enligt bokföringslagen

(1976:125) eller skyldig att föra

räkenskaper enligt jordbruksbok-

föringslagen (1979:141) och hos

annan juridisk person än dödsbo.

Om revisionen kan antas bli

omfattande får den påbörjas även

innan deklaration skall avlämnas,

om det beskattningsår som

revisionen avser gått ut.

Skattemyndigheten får besluta

om taxeringsrevision för att

kontrollera att deklarations- och

annan uppgiftsskyldighet enligt

lagen (1990:325) om självdeklara-

tion och kontrolluppgifter fullgjorts

riktigt och fullständigt eller, om

uppgiftsskyldigheten ännu inte

uppkommit, att förutsättningar

finns att fullgöra uppgiftsskyldig-

heten.

Skattemyndigheten får besluta

om taxeringsrevision också för att

inhämta uppgifter av betydelse för

kontroll enligt första stycket av

någon annan än den som revideras.

Taxeringsrevision får göras hos

den som är eller kan antas vara

bokföringsskyldig enligt bok-

föringslagen (1976:125) eller

skyldig att föra räkenskaper enligt

jordbruksbokföringslagen

(1979:141) och hos annan juridisk

person än dödsbo.

9 §3

Ett beslut om taxeringsrevision

skall överlämnas till den

reviderade innan revisionen

verkställs. Beslutet skall innehålla

uppgift om ändamålet med

revisionen och om möjligheten att

undanta handlingar och uppgifter

enligt 13 och 14 §§.

Ett beslut om taxeringsrevision

skall innehålla uppgift om

ändamålet med revisionen och om

möjligheten att undanta handlingar

och uppgifter enligt 13 och 14 §§.

I ett beslut om revision som avses

i 8 § andra stycket får

skattemyndigheten om det finns

särskilda skäl utesluta uppgift om

vilken person eller rättshandling

granskningen avser.

I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän

förordnas

att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas

om beslutet innan revisionen

verkställs. Är det av betydelse för

revisionen med sådana åtgärder

som avses i 11 § andra stycket får

dock underrättelse ske i samband

med att revisionen verkställs om

kontrollen annars kan mista sin

betydelse.

11 §4

Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör

verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.

Vid revision får revisorn även

inventera kassan, granska lager,

maskiner och inventarier samt

besiktiga lokaler och byggnader

som används i verksamheten.

Vid revision får revisorn

inventera kassan, granska lager,

maskiner och inventarier samt

besiktiga lokaler och byggnader

som används i verksamheten.

Revisorn får också ta prov på varor

som används, säljs eller tillhanda-

hålls på annat sätt i verksamheten