Prop. 1996/97:3D1

Prop. 1996/97:3

Bilaga 1

Sammanfattning av Kulturutredningen

1 Kulturens betydelse

Ordet kultur har många innebörder. Vi använder ordet kultur som ett beskrivande,

inte som ett värderande eller normerande begrepp. Med kultur menar vi

konstarterna, medierna, bildningssträvanden och kulturarven.

Ett praktiskt/politiskt fungerande kulturbegrepp måste beröra både kulturens

kommunikativa sidor, processer och materiella uttryck. Det kulturpolitiska

ansvarsområdet, kulturpolitikens hemmaplan , är smalare än vårt kulturbegrepp.

Samarbete mellan det politiskt/administrativa kulturområdet och andra

samhällsområden är ytterst viktigt. Målen för kulturpolitiken bör gälla all

kulturverksamhet oberoende av till vilken samhällssektor aktörerna räknas.

Kulturens betydelse kan beskrivas utifrån olika perspektiv. För individen

fyller kulturen många funktioner som varierar mellan individer och under olika

skeden i livet. I vidaste mening ger kulturen människor en viktig del av deras

identitet. Men kulturen ger också redskap för var och en att själv forma den

egna identiteten, att uttrycka tankar och känslor och att påverka och förändra.

Konsten är ett kvalificerat uttryck för människans fantasi och kreativa förmåga.

De konstnärliga processerna och uttrycken är centrala för rikedomen i

kulturlivet. Massmedierna öppnar nya möjligheter för kommunikation och

kulturupplevelser. De ger också nya redskap för att uttrycka vem man är eller

vill vara. Samspelet mellan radion, televisionen och den levande kulturen är

en av nycklarna till ett mångsidigt och vitalt kulturliv. Varje generation måste

tillägna sig historisk och kulturhistorisk insikt, inte bara i det som varit,

utan också för att den visar vägen framåt genom att ge klarare uppfattning om

möjligheter och begränsningar.

Det finns ett nära samband mellan ett rikt och mångsidigt kulturliv och ett

öppet och demokratiskt samhälle. Kulturen utgör en väv som håller ihop

samhället.

Förnyelse och kontinuitet är två grundläggande dimensioner i kultur och

kulturpolitik. De samspelar dynamiskt. All förnyelse har sin utgångspunkt i ett

historiskt sammanhang.

2 Kulturen i ett föränderligt samhälle

Framtiden är inte uteslutande föränderlig och oförutsägbar. Det geografiska

läget, naturresurser, befolkningsstorlek, språkområde och bebyggelse är givna

eller stabila förutsättningar. Ökade internationella kontakter genom invandring,

resande, andra kontakter över nationsgränserna och snabb teknisk utveckling

ändrar existerande förhållanden och skapar nya förutsättningar.

Förändringar i arbetslivet pågår hela tiden. Det ställer nya krav på de an-

ställda och leder till att gränsen mellan arbete och fritid förändras.

Utbildning och kunskap är avgörande förutsättningar både för den enskildes

möjligheter och för samhällets utveckling. Ingen faktor har heller så starkt

samband med delaktighet i kulturlivet som utbildning.

Verkligheten ger näring åt fantasin. Den internationella upplevelseindustrin

kommer att expandera och erbjuda bilder av verkligheten och interaktiva pro-

dukter kring olika fantasivärldar. Den angloamerikanska dominansen är stor,

skildringar av våldet kommersialiseras. Att stimulera och stödja en mångsidig

kulturverksamhet som ger näring åt den skapande fantasin är angeläget.

Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen utmanar nuvarande värdesystem.

Frågor om globala problem kring fred, överlevnad, hushållning av naturresurser

och om nationella problem kring välfärd och omsorg om barn, gamla och sjuka

väcker liknande frågor.

Kampen för ett av humanistiska värden präglat samhälle med stort utrymme för

den enskilda människan måste prägla alla offentliga insatser.

3 De senaste 20 årens kulturpolitiska erfarenheter

Genom 1974 års beslut fick kulturområdet en mera jämbördig ställning med andra

samhällsområden där offentliga insatser görs. Målen har fungerat inspirerande på

kulturarbetet. Den politiska samsyn på kulturpolitiken som målen ger uttryck för

har haft stor betydelse för utvecklingen.

Strukturer och verksamheter på kulturområdet är sig lika över 20 år.

Några förändringar har skett. På radio- och tv-området har flera kanaler

kommit till, både svenska och utländska. Nätet av regionalt verkande kultur-

institutioner har stärkts. Lokala kulturinstitutioner har byggts ut. Centralt

producerade turnéer respektive vandringsutställningar har minskat till förmån

för regionalt förankrad verksamhet. Fria teatergrupper har blivit fler. Antalet

konstnärer har ökat betydligt, framför allt antalet kvinnliga konstnärer.

Konstområden, genrer och verksamhetsformer med stark institutionsstruktur har

ytterligare förstärkts. De statliga insatserna på kulturmiljövårdens område har

byggts ut och stödet till folkbildningsarbetet och amatörverksamheten har

förstärkts.

Samspelet mellan kulturområdet och andra samhällsområden har utvecklats. Roll-

och ansvarsfördelningen mellan staten, landstingen, kommunerna och

organisationslivet är förändrat endast på några enskilda punkter.

Kommunerna har fått utvidgade skyldigheter på flera områden, bl.a. i fråga om

skola och åldringsvård.

Offentliga medel har varit det dominerande styrmedlet i kulturpolitiken. De

offentliga medlen ökade under periodens första del. Därefter har anslagen i

stort sett legat stilla. Proportionerna mellan olika konstarter/verksamhetsfor-

mer har förskjutits.

Kulturvanorna har under perioden varit stabila både vad gäller egenaktiviteter

och besök. Den största förändringen gäller besök på musikevenemang som ökat

kraftigt. Utbyggd förskola och ökad medellivslängd är faktorer som påverkar

kulturvanorna.

Stora satsningar har gjorts framför allt på barn i förskoleåldern och yngre

skolbarn. De yngre barnen är också de som är mest kulturellt aktiva. Sambandet

mellan kulturvanor och utbildningsnivå är utomordentligt starkt.

Skillnaderna mellan olika grupper förändras långsamt. Förlängd utbildning kan

dock leda till viss utjämning.

4 Mål för den nationella kulturpolitiken

Genom kulturpolitiken tar det offentliga ställning till kulturens betydelse,

olika verksamheters funktioner och angelägenhet, deras ekonomiska villkor och

behov av stöd.

De övergripande målen för kulturpolitiken ska uttrycka det som är viktigt för

den kulturella utvecklingen och ger ramen för kulturpolitiken som helhet. De

övergripande målen bör kompletteras med sektorsmål inom olika kulturområden och

verksamhetsmål för myndigheter, institutioner och bidrag. Frågan om metoderna i

kulturarbetet samt uppföljning och utvärdering av resultatet av olika insatser

behöver ägnas mer uppmärksamhet i framtiden, särskilt frågorna om hur man fångar

in kvalitativa förhållanden och långsiktiga effekter.

Liksom tidigare bör staten i första hand stödja och stimulera kulturverk-

samheten, inte reglera den.

Som mål för kulturpolitiken föreslår vi följande:

Kulturen ger människan glädje, insikt, många

uttrycksmöjligheter

och ett rikare liv.

Kulturpolitiken ska därför

- värna yttrandefriheten och ge reella

yttrandemöjligheter,

- verka för delaktighet och stimulera eget skapande,

- främja konstnärlig och kulturell förnyelse och

kvalitet,

- ta ansvar för kulturarven och främja ett positivt

bruk av dem,

- ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk,

utmanande och obunden kraft i samhället.

Medlen skiftar mellan olika verksamheter. Några allmänna medel är till-

gänglighet, decentralisering, medierna som kulturbärare och internationella

kontakter.

5 Motiv för offentligt kulturstöd

Grunden för kulturlivet är människors intresse och engagemang, enskilt eller

tillsammans med andra. Möjligheterna att tillgodose intressena skapas i stor

utsträckning av människorna själva. Deras val påverkas också av marknaden och av

beslut inom den offentliga sektorn.

Tre fjärdedelar av kulturutgifterna är privata utgifter. Det offentliga

kulturstödet varierar mellan olika kulturområden och verksamheter.

Utgångspunkten för våra förslag till mål för kulturpolitiken är att kulturen

har ett värde i sig. Men motiven för det offentliga kulturstödet och frågan om

de nuvarande statliga insatserna är ändamålsenligt utformade kan också

diskuteras utifrån ekonomisk teori och terminologi. Det visar på en rad motiv

för offentliga åtaganden.

Stöd till vissa branscher, litteratur, fonogram, kulturtidskrifter och film,

innebär att staten till förhållandevis låg kostnad främjar kvaliteten och bidrar

till ökad mångfald. Stödet till folkbildning och föreningsliv bidrar till att

upprätthålla en verksamhet som framför allt tar sikte på att öka delaktigheten i

kulturlivet. Särskilt viktigt är insatserna för att nå de lågutbildade. Motivet

för statens stöd till offentliga kulturinstitutioner är att de bedriver en

verksamhet som är betydelsefull ur ett nationellt perspektiv. Stödet till

konstskapare utanför institutionerna är kopplat till dels utnyttjandet av

konstnärernas verk genom inskränkning i upphovsrätten, dels möjligheten till

fortsatt och fördjupat konstnärligt arbete. Det statliga stödet till

kulturmiljövård utgår också från ett nationellt ansvarstagande och fungerar i

stor utsträckning som stöd och stimulans till privata fastighetsägare.

En särskild granskning av stödet till regionala kulturinstitutioner visar att

fortsatt statlig medfinansiering av dessa är nödvändig. Deras verksamhet är

viktig för att säkerställa en nationell kulturpolitik och innebär att

professionell kulturverksamhet permanent kan bedrivas på ett drygt trettiotal

orter landet runt. Kraven på institutionerna bör förtydligas. Skulle staten dra

sig ur finansieringen kan kommuner och landsting i dagens ekonomiska situation,

enligt vår bedömning, inte kompensera bortfallet av statsbidrag. Verksamheten

kommer att minska samtidigt som statens möjligheter att påverka den

kulturpolitiska inriktningen upphör.

6 Ansvarsfördelning och samverkan

Det mesta som sker i det levande kulturlivet har en starkt lokal förankring.

Det är därför många förhållanden som bäst kan bedömas på lokal nivå och som bör

finansieras inom ramen för ett lokalt ansvarstagande. Primärkommunernas ansvar

för stöd till kulturverksamhet är även i framtiden en grundval för de offentliga

kulturinsatserna.

De kulturverksamheter för vilka de enskilda kommunerna är för små som bas bör

även i framtiden i första hand organiseras på regional nivå. Samverkan inom

länen och över länsgränser kommer att behöva öka. På sikt kan den regionala

indelningen av landet komma att ändras vilket kan påverka det regionala

ansvarstagandet på kulturområdet.

Kommuner och landsting ska självklart formulera mål för den egna kultur-

politiken. Det är en styrka att det finns en samsyn om målen mellan stat,

landsting och primärkommuner.

Inom ramen för den nationella kulturpolitiken är det vissa uppgifter som bara

kan fullgöras av staten och andra som naturligen faller på staten. De är:

- åtgärder knutna till befogenheter som bara staten har,

- verksamheter som inte har någon särskild regional eller lokal förankring,

- verksamheter där det nationella helhetsperspektivet är dominerande,

- insatser för att åstadkomma en rimlig geografisk spridning.

Dialogen mellan företrädare för stat, landsting och kommuner om den kulturella

helheten i regionerna, vilka samlade utvecklingsbehov och utvecklingsidéer som

där finns, vilka prioriteringar respektive part vill göra o.dyl. behöver

utvecklas.

Grundläggande förutsättningar för kulturlivet skapas utanför kulturområdet.

Insikter och erfarenheter inom konst och kulturverksamhet i övrigt påverkar

utvecklingen på en lång rad andra områden och har betydelse för samhällsklimatet

i stort. Målen för kulturpolitiken bör gälla alla nivåer i samhället och alla

samhällssektorer.

Vi lägger en grund för statens framtida prioriteringar på kulturområdet genom

att:

- ange viljeinriktningen för kulturpolitiken,

- avgränsa det statliga ansvarsområdet,

- söka så effektiva medel som möjligt för de statliga insatserna,

- i övrigt diskutera profil och proportioner i det statliga kulturstödet.

7 Kulturen i internationell belysning

Den ökade internationaliseringen slår igenom i många olika avseenden. Den

erbjuder en rad nya möjligheter samtidigt som den väcker förslag om åtgärder för

att skydda det som är inhemskt.

Kultursamarbetet inom EU innebär dels att kultur ses som en dimension som bör

genomsyra hela samhällsutvecklingen, dels som ett område för särskilda

programinsatser. Det är viktigt att de nya möjligheter som medlemskapet i EU

erbjuder till fullo utnyttjas. Ansvariga sektorsmyndigheter bör ge hög prioritet

åt bevakning av och information om frågor som rör EU.

Nordiskt och europeiskt kultursamarbete bör föras vidare inom ramen för

existerande organisationer. Det regionala kultursamarbetet över nationsgränserna

kommer att öka.

Ansvaret för internationellt samarbete bör ligga på respektive kulturinstitu-

tion. Löpande internationella kontakter och stöd till konstnärligt utbyte bör

ingå i respektive sektorsansvarig myndighets uppgifter Svenska institutets

uppgifter i det avseendet bör begränsas.

Den samlade kunskapen om export av svensk konst och kultur är mycket

bristfällig. En kartläggning bör snarast göras som pekar på möjligheter och

hinder.

Prop. 1996/97:3

Bilaga 1

8 Kulturvanor och förändringsstrategier

Kultur, i bemärkelsen aktiviteter och utbud man väljer att delta i, berör i

stort sett alla svenskar men på olika sätt och i olika omfattning. Men en del

står helt utanför det levande kulturlivet och deltar aldrig i studier,

amatörverksamhet eller i olika kulturevenemang. Skälen att inte delta handlar

dels om påtagliga hinder som geografiska avstånd, arbets- och

familjeförhållanden, kostnader, språksvårigheter eller handikapp, dels om

psykologiska och sociala mekanismer. Brist på kunskap om konstnärliga och

kulturella koder är ett annat skäl.

Skillnaderna i kulturvanorna mellan olika individer och grupper är stora. Den

grupp som är mest aktiv i kulturlivet är unga, välutbildade kvinnor och den

grupp som är minst aktiv är äldre lågutbildade män. Generellt är kvinnor mer

kulturellt aktiva än män och högutbildade mer aktiva än lågutbildade. Det finns

både direkta och indirekta samband mellan utbildning och kulturvanor.

Kulturvanor är en del av ett större sammanhang och ingår i ett mönster av

sociala vanor, kontakter och relationer med andra människor.

Det som avgör om människor deltar i kulturlivet eller inte är framför allt två

faktorer - om man vill och om man kan. För att öka delaktigheten i kulturlivet

är det därför drivkraften och möjligheterna som ska stärkas.

Viktiga led i en strategi för förändring är:

- väl fungerande samspel mellan kulturpolitiken och politiken på andra sam-

hällsområden, inte minst inom det sociala området och utbildningssektorn,

- lyhördhet för människors behov och initiativ,

- publikarbete utifrån olika målgruppers situation,

- massmediernas betydelse för att öka delaktigheten.

Inom ramen för denna strategi föreslår vi en satsning på länskonstnärer inom

olika kulturområden.

9 Börja med barnen

De estetiska uttrycken är av grundläggande betydelse för ett barns förmåga att

tolka och förstå vad som händer i omgivningen och att uttrycka upplevelser och

känslor.

De viktigaste förutsättningarna för att odla det lilla barnets estetiska ut-

tryck finns i dess nära omgivning, i hemmet, förskola och skola. Utbudet i

massmedierna spelar en viktig roll. Staten bör ställa krav på att svenska radio-

och tv-företag sänder program på tider som passar barnen och som bidrar till att

vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser.

En betydande del av insatserna inom kulturområdet avser barn. Staten,

landstingen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att se till helheten så

att tillgängliga resurser utnyttjas på ett effektivt sätt.

Förskolan har möjligheter att låta barn ägna sig åt kulturverksamhet.

Uppgiften att främja barns estetiska uttrycksförmåga och att låta barnen möta

och ta del av olika konstnärliga uttrycksformer bör förstärkas i förskolans ar-

bete.

Personalens kunskaper och inställning är avgörande. En utvärdering bör göras

av förskollärarutbildningen särskilt med avseende på estetiska och praktiska

ämnens ställning och på samspelet mellan estetiska verksamheter och barns

utveckling.

Kunskapen om hur barn kan tillgodogöra sig kulturella upplevelser och att

utveckla modeller och metoder för att göra möten mellan konsten och barnen

meningsfulla bör ökas och spridas genom särskilda insatser.

De estetisk/praktiska ämnena ger möjligheter i eget skapande. Kulturverk-

samheter bör integreras i övrig undervisning och i verksamheter som rör skolan

som helhet. En nationell utvärdering som belyser främst dessa aspekter bör göras

av Skolverket.

Lärarnas engagemang för kultur är avgörande för allt kulturarbete i skolan. En

särskild satsning i skolan på att stärka de unga egna uttrycksmöjligheter bör

göras.

Musikskolor spelar en viktig roll för intresset för musik och möjligheten till

egen utövning. En utveckling av musikskolor till att också omfatta verksamheter

inom andra konstområden är betydelsefull. En ökning av antalet kulturskolor är

positivt.

10 Ungdomars vilja och val

Kulturpolitiska insatser för ungdomar måste göras med utgångspunkt i de villkor

som gäller för dagens unga.

Ungdomars förhållningssätt till olika kulturyttringar påverkas från många

håll. Normer och värderingar i hemmen, vad som anses som legitimt i samhället,

vad som är accepterat i kamratkretsen och budskapen i massmedierna präglar dem.

För många ungdomar är kulturlivet en arena för strävan att markera sin

självständighet i förhållande till samhället i övrigt, liksom att finna en egen

identitet och utvecklas till självständiga individer.

De viktigaste kulturpolitiska insatserna för ungdomar görs på lokal nivå.

Flexibla lokaler och satsningar på ungdomar som själva inte väljer att delta i

organiserad verksamhet är angelägna. Kultur i form av estetiska verksamheter,

kunskap om massmedier och kunskaper om historiska sammanhang och traditioner bör

nå alla elever och ingå i alla program i gymnasieskolan.

Insatser för att stärka ungdomars eget skapande ser vi som ett centralt inslag

i en samlad ungdomspolitik. En kraftfull satsning bör göras med medel ur

Allmänna arvsfonden.

Ungdomars kreativa förhållningssätt till bildmedierna måste bejakas. Även

annat massmedieinriktat arbete attraherar de unga. Ett kraftfullt stöd till mul-

timedieverkstäder bör införas och fördelas av Kulturrådet.

Kulturens roll i föreningslivet bör förstärkas.

Det är angeläget att kulturinstitutionerna utformar sin verksamhet bl.a. med

utgångspunkt i de ungas värld. Det är vid övergången från gymnasieskolan till

fortsatt utbildning eller förvärvsarbete som det ojämna intresset för kultur-

livet blir tydligt. Nuvarande studeranderabatt bör omformas till en generell

ungdomsrabatt. I de kulturområdesvisa kapitlen läggs en rad förslag som bl.a.

syftar till ökad rörlighet och dynamik inom kulturlivet och som bör skapa bättre

förutsättningar för en verksamhet med inriktning på ungdomar.

Kulturinstitutioner bör ges i uppdrag att upprätta bokslut där man kan avläsa

vilka insatser institutionerna gjort för barn och ungdom, vilka effekter som

uppnåtts och vilka slutsatser som dras för den framtida verksamheten.

11 Etniska och språkliga minoriteter

Invandringen har starkt påverkat det svenska samhället. Konstnärligt skapande är

uttryck för grundläggande mänskliga behov. Det kan därmed bidra till att bygga

broar mellan människor av olika nationaliteter och etnisk tillhörighet.

Stöd till professionellt konstnärligt skapande tar sin utgångspunkt i kravet

på kvalitet. Konstnärer med invandrarbakgrund ska stödjas på samma grunder som

gäller för konstnärer med svensk bakgrund. Stödet till invandrarorganisationer

bör öka.

Att behärska det svenska språket är nödvändigt för att ta sig in och verka i

samhället och bli delaktig i det svenska kulturlivet. Språk och kultur är

oupplösligt förenade med varandra och den viktigaste identitets- och kulturbä-

raren. Undervisning i det egna språket är därmed ett stöd till att bevara och

uttrycka det egna kulturella arvet.

Kulturinstitutioner och särskilt museerna har en viktig uppgift att förmedla

kunskap och upplevelser om historia och kulturliv i Sverige också till invand-

rare.

I verksamheter med konstnärer av olika etniskt ursprung skapas nya uttryck.

Det finns skäl att stödja en utveckling av etniskt gränsöverskridande och

mångkulturell verksamhet.

Samerna tillerkänns i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land en

särställning gentemot andra språkliga och etniska minoriteter. Stödet till

samisk kultur och forskning bör förstärkas. En samisk teater bör inrättas.

Insatser bör även fortsättningsvis göras föra att bevara språket och kulturen

i Tornedalen.

12 Funktionshindrades kulturella möjligheter

Kulturpolitiken syftar till att erbjuda kultur till alla. Åtskilliga

förbättringar för de funktionshindrade har gjorts, men ytterligare insatser

behövs. Den fysiska tillgängligheten bör förbättras och brister i anpassningen

av kulturutbudet bör åtgärdas. Att utveckla de egna kulturella uttrycken bör

vara en fråga för handikapporganisationerna själva och för de studieförbund de

samarbetar med. Vikten av en nära dialog mellan de funktionshindrade och

kulturinstitutionerna betonas.

Ledsagare och assistenter till funktionshindrade bör få utbildning på kul-

turområdet. Krav på handikappanpassning bör slås fast för samtliga marksändande

radio- och tv-kanaler. Nya tekniska lösningar bör utnyttjas för omvandling av

text till syntetiskt tal och för att förse svenska filmer med text redan i

samband med visning på biograf.

13 Kulturen i vardagsmiljöerna

Kulturen är en del av vardagen. I arbetslivet kan konsten utgöra en frigörande

och inspirerande kraft och bidra till att utveckla personal och företag. Gemen-

skapen på arbetsplatser kan betyda mycket för dem som inte har vanan att delta i

kulturlivet. Arbetsplatser är också en viktig del av vårt gemensamma kulturarv.

Det är angeläget att utvecklingen av kulturlivet leder till ökad delaktighet,

jämlikhet och jämställdhet. Mot den bakgrunden är det statliga stödet till

kultur i arbetslivet ett viktigt medel.

Området där vi bor är också en plats för social och kulturell gemenskap.

Gränserna mellan arbetstid och fri tid kommer troligen att förskjutas i framti-

den. Boendemiljön är därmed en viktig utgångspunkt för arbetet med att vidga

människors delaktighet i kulturlivet. En samsyn bör utvecklas för satsningar på

kulturverksamhet i människors olika miljöer.

Vi betonar betydelsen av kulturverksamhet och kulturaktiviteter som inslag i

vårdsektorns olika delar för såväl de vårdade som för personalen.

14 Eldsjälarna och organisationerna

Engagerade människor och ett brett förankrat, vitalt föreningsliv är nödvändiga

förutsättningar för ett levande kulturliv.

Föreningslivet i vid mening berör de flesta svenskar. Många föreningar

bedriver någon form av verksamhet som berör kulturområdet.

Studieförbunden spelar en viktig roll genom studiecirklar och som arrangörer

av kulturprogram. Öppenheten mot allmänheten är ett tydligt kännetecken för

deras arbetssätt. Kulturföreningars roll liknar studieförbundens, men

verksamheten är inriktad på viss kulturform. Värdet av studieförbunds och

föreningars verksamheter menar vi är:

- bredden i den skapande verksamheten,

- mångfalden i kulturprogram och annan kulturverksamhet,

- öppenheten för människor och tankar,

- rollen som en kraft i samhällets demokratiska, sociala och kulturella ut-

veckling.

Studieförbunds och föreningars fyra roller inom kulturområdet är att ge rum

för egen verksamhet, svara för arrangemang, rekrytera publik samt fördjupa

kunskaper och påverka beslut.

Motiven för det offentliga stödet till folkbildningen är dels dess egenvärde,

dels att den fungerar som ett instrument för utbildnings- och kulturpolitiken.

Det talar för att anslaget till folkbildningen även fortsättningsvis hålls

samman som ett enda anslag.

Folkbildningen behöver spela en stor, aktiv och förnyande roll på kultur-

området. Vi ser t.ex. stora möjligheter till utveckling av folkbildningsarbetet

i ökat samspel med organisationer, kulturinstitutioner, konstnärer och andra

eldsjälar. En nära dialog mellan Statens kulturråd och folkbildningens organi-

sationer bör upprätthållas.

Kulturföreningarna spelar stor roll för den enskildes möjligheter att möta

likasinnade, att själv vara aktiv och odla det egna intresset. Statens stöd till

kulturföreningarna bör förstärkas.

15 Det konstnärliga arbetets former och villkor

Det konstnärliga arbetet går tillbaka på uttrycksbehov som svarar mot olika

sinnesintryck. En av dess viktigaste funktioner är av identifierande karaktär.

Det har också en utforskande och experimentell hållning och därigenom en

förnyande och vitaliserande effekt på samhället.

Villkoren för det konstnärliga arbetet måste vara generösa. Kraven på kvalitet

måste göras tydliga.

Den konstnärliga arbetsmarknaden karaktäriseras av att utbud är större än

efterfrågan. Ökningen av antalet konstnärer har de senaste decennierna varit

betydligt större än ökningen av antalet arbetstillfällen. Många konstnärer kan

inte försörja sig på sitt konstnärliga arbete.

Kulturarbetsmarknaden blir allt mer en uppdragsmarknad, vilket bl.a. leder

till att egenföretagande och frilansverksamhet ökar.

På lång sikt är det på den privata marknaden som nyckeln till ökade arbets-

och inkomstmöjligheter ligger. Det arbetsmarknadspolitiska intresset av att

vidga den privata marknaden sammanfaller, på ett övergripande plan, med

kulturpolitikens strävanden att öka delaktigheten och deltagandet i kulturlivet.

Med den permanenta obalansen som råder på kulturarbetsmarknaden kan det ligga

nära till hands att begränsa tillströmningen till de konstnärliga yrkena men vi

vill inte förorda sådana åtgärder.

Vi föreslår att fortbildnings- och vidareutbildningsmöjligheterna för konst-

närligt verksamma byggs ut vid de konstnärliga högskolorna.

16 En samlad konstnärspolitik

Kulturpolitiken syftar bl.a. till att skapa bästa möjliga förutsättningar för

det yrkesmässigt konstnärliga arbetet.

Upphovsrättslagen bör aktivt användas som ett instrument inom kulturområdet.

Frågan om ett generellt konstnärsstöd behandlas utförligt. En analys av

förslag till egenavgiftsfond pekar på en rad nackdelar som leder till slutsatsen

att en sådan fond ej bör inrättas. Ett alternativt förslag till generellt stöd i

form av en inkomstförstärkning benämnt konstnärstillägg har också övervägts.

Inte heller det förslaget bör genomföras. Mot denna bakgrund föreslår vi en

kraftig ekonomisk förstärkning av nuvarande selektiva konstnärsstöd bl.a. genom

att inkomstgarantierna behålls i nuvarande omfattning, långtidsstipendierna

byggs ut till 150 stycken, medlen för statsbidrag, projektbidrag och arbetssti-

pendier, internationellt utbyte och allmänna konstnärspolitiska insatser ökas.

En del av de arbetsmarknadspolitiska medel som dels avser utbildning, dels

svarar mot den strukturella arbetslösheten bör överföras till kulturområdet.

Arbetsmarknadsverkets insatser bör i ökad utsträckning anpassas till de

speciella förhållanden som råder på det konstnärliga området.

17 Massmediernas möjligheter

Vi ser massmedierna som en del av kulturpolitiken. Yttrandefriheten och den

konstnärliga friheten utgör grunden för deras roll i kulturlivet och i samhälls-

debatten. Massmedierna gör det möjligt att sprida kultur till många. Nya ut-

trycksformer utvecklas och genom förenklad produktionsteknik ökar också den

enskildes uttrycksmöjligheter.

Det är angeläget att motverka maktkoncentration inom medievärlden.

Det är viktigt med ett kraftfullt offentligt ansvarstagande för att bevara och

utveckla public service-verksamheten som förmedlare av ett varierat utbud av hög

kvalitet med stort utrymme för inhemska uttryck. De mottagaravgiftsstödda

företagen bör upprätta public service-bokslut.

Även villkoren för reklamfinansierade tv- och radiokanaler bör innefatta krav

av kulturpolitisk karaktär.

Antalet för tv bearbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar bör

öka genom ökat samarbete med teatrar och orkestrar i landet. Dramaten och Operan

i Stockholm bör ge högre prioritet åt att utnyttja radio och tv för att nå hela

befolkningen.

Nya nätverk och informationssystem bör säkras för fritt tankeutbyte. Insatser

bör göras för att utveckla databaser inom kulturområdet och göra informationen

tillgänglig för allmänheten. Ett särskilt kulturnät Kulturnät Sverige bör

kunna skapas för att öka tillgängligheten till den samlade kunskapen och

informationen inom kulturinstitutionerna. Statens kulturråd ges i uppdrag att ta

initiativ till en försöksverksamhet med informationsstationer på bibliotek.

Utveckling av multimedieproduktioner av hög kvalitet inom kulturområdet bör

göras, bl.a. genom satsning på ett kreativt centrum.

Konstnärsnämnden ges i uppdrag att ge stöd till utveckling och förnyelse av de

konstnärliga uttrycken i massmedierna och genom datatekniken.

Ansvaret för kulturpolitisk uppföljning och utvärdering på massmedieområdet

bör läggas på någon existerande myndighet på kultur- och medieområdet.

18 Kulturarv - grunden vi står på

De kulturarv som format vår omvärld är den grund som alla står på och den

baskunskap som berör alla. Kunskap om och förståelse för det samhälle man lever

i och de historiska skeenden som format det. är förutsättningar för att kunna

delta aktivt i den demokratiska processen. Vi betonar att ett aktivt för-

hållningssätt till kulturarven måste prägla ett humanistiskt samhälle.

En vidgad syn på kulturarven innebär att de genomsyrar arbetet inom alla

samhällssektorer. Rätt utnyttjat ger kulturarven en bas för integration i en vid

gemenskap. Fel utnyttjat riskerar allmänna symboler att tas över av grupper med

syftet att forma front mot de utanförstående.

Kulturmiljön kan ses som en för alla tillgänglig historiebok öppen att läsas

av var och en som medvetet söker kunskap men också som förmedlare av intryck på

en omedveten nivå.

De konstnärliga arven kommer till uttryck i kulturinstitutionernas arbete och

i pågående konstnärligt skapande.

Kulturarven ska vara åtkomliga för alla. Det ställer krav på museer, arkiv,

bibliotek, kulturvårdsmyndigheter och konstnärliga institutioner.

19 Kulturmiljövård i ett brett perspektiv

Förändrad näringsstruktur, stora befolkningsomflyttningar och ökad invandring

har lett till att kulturmiljövården får en allt mer strategisk roll. Behovet av

att relatera sig till historien och ta avstamp i de värden som finns materiellt

och immateriellt ökar. Vikten av en varierad och innehållsrik miljö som förenar

historisk förankring med nytillskott av hög kvalitet betonas.

Kulturmiljövården ska utgå från en helhetssyn på människan och hennes miljö.

Den måste därför spela en tydlig roll inom övriga samhällssektorer.

Arbetet med kulturmiljövården har sin tyngdpunkt på kommunal nivå. Många

kommuner saknar egen kompetens. Länsmuseernas roll som regional resurs är

betydelsefull.

Insatser för vård och förvaltning av kulturmiljön bygger på ett långsiktigt

ansvarstagande. Förhållandet mellan arbetsmarknadsinsatser och stöd till vård

och underhåll av kulturarv bör ses över. Villkoren för statens bidrag till re-

gionala museer bör preciseras för att en rationell ansvarsfördelning och effek-

tiv samverkan på kulturmiljövårdens områden ska komma till stånd. Även

Riksantikvarieämbetets ansvar och befogenheter att följa upp verksamhet bör

preciseras.

20 Behovet av mångfald, geografisk balans och ökad flexibilitet

Kulturpolitiken ska skapa förutsättningar för verksamhet på en rad olika områden

och inom olika konstarter och genrer. Verksamheten ska vara tillgänglig för så

många som möjligt. Den bör kunna bedrivas över hela landet och det bör råda en

rimlig balans mellan landets olika delar.

För att öka mångfalden av konstarter, genrer och verksamhetsformer föreslås

att:

- nuvarande stora skillnader i statliga och offentliga insatser för verksamhe-

ter, konstarter och genrer med respektive utan institutioner reduceras,

- proportionerna mellan satsning på kulturinstitutioner och stöd till profes-

sionell verksamhet i andra former förändras,

- det statliga stödet till regionalt verkande kulturinstitutioner bör stödja

och stimulera en ökad profilering,

- att nuvarande fördelning av det offentliga stödet till producenter, distribu-

törer, mottagare och publikorganisationer övervägs.

Huvudansvaret för att verkliga idén om kultur i hela landet ligger på lokal

nivå. Insatser på regional nivå bör utformas så att de kommer hela länet till

del. Fördelningen av statligt stöd till regionala institutioner bör ta större

hänsyn till kravet på konstnärlig kvalitet och förutsättningar för konstnärlig

och kulturell utveckling.

En viss förskjutning av det producerande uppdraget från Riksteatern,

Rikskonserter och Riksutställningar till regional nivå föreslås.

Vi föreslår att den högt statligt finansierade kulturen i Stockholm medfi-

nansieras av Stockholmsregionen.

För att främja konstnärlig utveckling och förnyelse inom en konstriktning,

genre eller verksamhetsform föreslås att nationella uppdrag ska kunna ges till

vissa institutioner eller verksamheter på olika håll i landet.

Uppdragen till kulturinstitutionerna bör utformas med hänsyn till avvägning

mellan samhällsuppdrag och frihet, förnyelse och kontinuitet samt ett

producerande och ett vidare arbetssätt. Huvudmännen har ansvar för att insti-

tutionerna ökar sina ansträngningar att få en större och bredare publik.

Människors intresse och engagemang för kultur utgör basen för kulturlivets

finansiering.

Det statliga stödet till regionalt verkande kulturinstitutioner reformeras och

ett system med regionala grundbidrag införs. Andelen rörliga grundbidrag bör

vara stor. Ett samlat statsanslag till regionalt verkande kulturinstitutioner

föreslås införas.

21 Teater

Teatern, med sin kombination av ord, bild, rörelse, ljud och musik, erbjuder

allkonstverkets möjligheter och fascination. Kontakten mellan scen och salong är

en viktig dimension för aktörerna och för publikens upplevelse.

Vi föreslår sektorsmål för teaterområdet.

Landsting, kommuner och övriga berörda bör utarbeta teaterpolitiska program i

länen som underlag för avvägningar av framtida insatser.

Vi föreslår vidare omfördelning inom ramen för statsbidraget till regionalt

verkande teatrar till förmån för teatrar som tar ett stort regionalt ansvar och

till förmån för musikteater och dans. En viss minskning av Riksteaterns produk-

tion av dramatisk teater bör ske genom mindre utbud i de tre storstadsområdena.

I takt med att fasta musikteatrar tar ett regionalt turnéansvar kan Riksteaterns

produktion av musikteater minska. Fortsättningsvis bör Riksteatern tilldelas

uppdrag i fråga om dans, barn- och ungdomsteater, Finsk teater, Tyst Teater och

mångkulturell ensemble.

Operans i Stockholm och Dramatens turnéansvar bör öka, stödet till fria

teatergrupper förstärkas och en Samisk teater inrättas.

Allt stöd till amatörteatern bör gå direkt till amatörteaterns organisationer.

22 Dans

Dansen är en av de äldsta formerna för kommunikation mellan människor. Som

social funktion är dansen välkänd. Som konstupplevelse har dansen haft

begränsade utvecklingsmöjligheter och inte varit tillgänglig för en bred publik

på samma sätt som musik och teater.

Vi föreslår sektorsmål för dansområdet.

Olika insatser för att främja intresset för dans bör göras bl.a. i skolan och

för att förbättra arrangörssituationen.

Vi föreslår vidare totalt sett ökat stöd till dansen. Det bör bl.a. leda till

att regionala institutioner med dansensembler ges bättre förutsättningar så att

kontinuerlig dansverksamhet av hög kvalitet säkras i regionerna. Riksteaterns

ökade uppgifter på området bör leda till en bättre spridning av danskonsten i

landet. Antalet länsdanskonsulenter bör öka. Stödet till de fria dansgrupperna

utökas samtidigt som det koncentreras.

Stödet till dokumentation av dans bör öka.

23 Musik

Musiken är det mest vittförgrenade och omfattande konstområdet. Musiken gör, i

högre grad än andra konstformer, traditioner levande på ett medryckande och

engagerande sätt. För många, särskilt de unga, är musiken ett sätt att uttrycka

sin identitet.

Vi föreslår sektorsmål för musikområdet.

Vi föreslår vidare att landstingen och kommunerna gemensamt och i samverkan

med övriga intressenter utarbetar regional musikpolitik som underlag för

kommunernas, landstingens och statens avvägningar av insatser i länen och om

samarbete mellan länen.

Länsmusiken bör utvecklas till ett samordnande, initierande och stödjande

regionalt musikorgan. Det generella stödet minskas med hälften, och en betydande

del av det frigjorda statsbidraget bör användas för ett selektivt stöd till

genreprofilering av länsmusiken och till genreprofilerade centra för jazz,

folkmusik, körliv och kammarmusik.

En viss minskning bör ske av anslaget till Rikskonserter. Medlen för ut-

vecklingsarbete och konsertproduktion förs samman till ett belopp som fördelas

av en särskild arbetsgrupp efter ansökan från länsmusiken och andra arrangörer.

Fortsatt stöd till Stockholms Blåsarsymfoniker förutsätter att landstinget i

Stockholms län tar huvudmannaskapet för orkestern.

Statens olika stöd till fonogramproduktion sammanförs till ett stöd som

fördelas av Statens kulturråd.

24 Bild och form

Bilden som kommunikationsform och uttrycksform blir allt mera betydelsefull. Vi

möter ständigt bilder av högst skiftande kvalitet. Konstbilden informerar,

uttrycker och förmedlar känslor. Den möter stark konkurrens från ett brett utbud

av bilder.

Bild- och formkonsten kan inte längre enbart definieras som skulptur, måleri,

teckning, grafik, foto osv. utan omfattar även installationer, performance,

video och multimedia.

Vi föreslår sektorsmål för bild- och formområdet.

Stödet till det konstbildande arbetet bör förstärkas. Sveriges Konstföre-

ningars Riksförbund och Folkrörelsernas Konstfrämjande tillförs ökade medel för

utställningsersättning. Konstnärsnämnden tillförs ökade resurser för

internationellt konstnärs- och utställningsutbyte.

Förslag läggs fram om att inrätta ett designråd.

Regional bild- och formplanering som omfattar hela konstlivet i länet bör

göras av landstingen och kommunerna i samverkan med övriga intressenter. Delar

av det statliga stödet till regionala museer knyts till insatser på bild- och

formområdet.

25 Arkitektur

Ett samhälles vilja att uttrycka sig och manifestera sig har i alla tider varit

nära sammanbundet med dess byggande. Arkitektur är den konstart alla påtagligt

lever i. Den påverkar oss medvetet och omedvetet. Arkitekturen är tillämpad

konst med starka bindningar till funktionella och tekniska krav liksom till

givna ekonomiska och politiska villkor.

Vi föreslår att regeringen ger Boverket i uppdrag att tillsammans med andra

berörda ta fram underlag för ett arkitekturpolitiskt handlingsprogram. I detta

bör bl.a. kvalitetsbegreppet behandlas liksom utbildningsfrågor och

Arkitekturmuseets verksamhetsprofil.

26 Film

Film är en ung konstform. Den förenar och förmerar egenskaper från andra

konstområden. Film är ett effektivt medium för masspridning av rörliga bilder.

Bland de unga är intresset för film mycket stort.

Ökade insatser bör göras för bevarandet av film.

Stödet till produktion av film bör göra det möjligt att tilldela konstnärligt

angelägna produktioner större belopp än vad nuvarande ordning medger. Åtgärder

bör vidtas för att de grundläggande ambitionerna i filmavtalet vad avser

fördelningen av produktionsstödet mellan för- och efterhandsstöd uppfylls.

Vi föreslår stöd till regionala filmproduktionsfonder och till regionala film-

och mediecentra.

27 Litteratur och bibliotek

Språket är utomordentligt viktigt som identitets- och kulturbärare. Det är av-

görande för den enskildes möjlighet att förstå vad som händer i tillvaron och

för utbyte av tankar och idéer. Ett rikt och levande språk förutsätter

förankring i det språkliga arvet och en kontinuerlig och varsam förnyelse.

Vi föreslår att Statens kulturråd får i uppdrag att dels särskilt uppmärksamma

behovet av översättningar av litteratur från för svensk publik mindre kända

språkområden och kulturkretsar, dels i samarbete med bokbranschen lägga fram

förslag till åtgärder för att öka möjligheterna att köpa äldre litteratur och

klassiker i bokhandeln. I det fall bredden i utgivningen minskar och/eller

bokhandeln uppvisar ökade ekonomiska svårigheter bör åtgärder övervägas.

Vi föreslår att en bibliotekslag införs. Lagen garanterar de avgiftsfria bok-

lånen och innehåller regler om ett väl fungerande nationellt nätverk.

Verksamheten på länsbiblioteken bör bli mer flexibel bl.a. vad gäller in-

riktningen av konsulenttjänsterna. Medel bör omfördelas från länsbiblioteken

till lånecentralerna. Statens kulturråd ges i uppdrag att, i samråd med Kungliga

biblioteket och andra berörda, utveckla ett katalogdatorsystem omfattande all

utgivning av allmänlitteratur som kan göras tillgänglig för allmänheten.

28 Museer, utställningar

Museerna speglar utifrån sina föremål, bilder och andra data förändringar i

naturen och i människors liv och verksamhet genom årtusenden.. Verksamheten

spänner över ett brett fält och omfattar, förutom den publika delen, även

insamling, vård och dokumentationsarbete.

Vi föreslår sektorsmål för museiområdet.

Balansen mellan rollerna att samla, vårda, visa och forska och att göra de

rätta avvägningarna i satsningar på naturvetenskap, teknik, konst och kultur-

historiska är av stor betydelse för museisystemets möjligheter i ett snabbt för-

änderligt samhälle.

Vi föreslår vidare två nationella uppdrag för museerna: att dokumentera vår

egen tid och att utveckla museet som läromedel.

Museiforskningen ska finansieras med externa medel och museerna ges möjlighet

att vara representerade i de humanistiska forskningsområdena.

Riksutställningars medel för central produktion minskas och fördelningen av

medlen bör göras av en för ändamålet sammansatt grupp.

Landsting och kommuner bör gemensamt och i samverkan med övriga berörda

formulera museipolitiken i respektive län genom regionala museiprogram.

Statens kulturråd ska vara sektorsmyndighet på museiområdet. Ett museiråd

inrättas och knyts till kulturrådet.

Riksantikvarieämbetet skiljs från de i organisationen ingående historiska

museerna.

29 Kultur och turism

Kultur och turism har många beröringspunkter. Som turist kommer många i kontakt

med kulturyttringar som man annars sällan möter. I vissa regioner befruktar

satsningar på kultur och turism varandra. Samarbetet mellan ansvariga organ

behöver förstärkas och kulturen bör få en mer framskjuten ställning i lokala och

regionala turismsatsningar.

30 Lokaler för kultur

Goda lokaler är en förutsättning för en mångsidig kulturverksamhet nära

människorna. Överlag bedrivs kulturverksamhet i goda och välutrustade lokaler.

Offentligt stöd till kulturlokaler är angeläget.

Vi föreslår att kulturpolitiska bedömningar ska vara det centrala vid för-

delning av stöd till icke statligt ägda kulturlokaler. Sådant stöd ska även

kunna utgå till biografer.

31 Vissa frågor om kultur, högre utbildning och forskning

Högre utbildning och forskning spelar stor roll inom alla samhällssektorer, men

sambanden med kulturområdet är fler och mer djupgående än med många andra

områden.

Både kultur och forskning handlar om tankens frihet, om sökande efter nya

kunskaper och djupare insikter, om kreativitet och kommunikation.

Det finns ett stort behov av fortbildning och vidareutbildning inom kultur-

sektorn. En ettårig kompletterande museologisk utbildning bör inrättas.

Den kulturvetenskapliga grundutbildningen behöver förbättras och ges

forskningsanknytning. På sikt bör kulturvetenskap etableras som en egen

vetenskaplig disciplin med egna forskningsresurser.

För att kunna bedriva en verkningsfull kulturpolitik behövs bättre kunskaper

om kulturpolitikens drivkrafter och effekter. Frågan om att inrätta ett centrum

för kulturvetenskaplig forskning bör studeras vidare.

Samverkan mellan forskarsamhället och kulturlivet i fråga om forsknings-

information till allmänheten bör öka.

32 Former för statens styrning

Grunderna för den nationella kulturpolitiken formuleras som normer, anges genom

mål och regler. En tydligt uttalad ansvarsfördelning klargör roller och

förväntningar. Inom dessa ramar är pengar det dominerande styrmedlet.

Den statliga kulturbudgeten behöver reformeras och antalet anslag minska

kraftigt.

Vi föreslår några mindre förändringar i den statliga myndighetsstrukturen.

Sektorsansvaret behöver göras tydligare. Formerna för Kulturrådets samarbete med

andra organ inom område bör utvecklas. Rådet tilldelas uppgifter inom

massmedieområdet.

Uppföljning och utvärdering bör tillföras ökade medel. Behovet av tillför-

litlig och kontinuerlig produktion av statistik på kulturområdet är stort.

33 Kostnadsbedömningar och finansiering

Vi föreslår ökade statliga insatser inom flera områden och förslag till finan-

siering. Det innebär att reformerna inte leder till budgetförsvagningar. Efter-

som vårt uppdrag haft övergripande karaktär har vi ej preciserat storleken på

insatser eller finansieringskällor.

Tyngdpunkten i våra förslag till ökade insatser ligger på:

- barn och ungdom,

- verksamhet över hela landet,

- konstnärlig verksamhet.

Om moms införs på kulturområdet bör en reducerad skattesats tillämpas.

Konsekvenserna av ett eventuellt införande bör noggrant analyseras innan beslut

fattas.

Prop. 1996/97:3

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996

Närvarande:_statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,

Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,

Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Kulturen ger människan glädje, insikt, många

uttrycksmöjligheter

och ett rikare liv.

Kulturpolitiken ska därför

- värna yttrandefriheten och ge reella

yttrandemöjligheter,

- verka för delaktighet och stimulera eget skapande,

- främja konstnärlig och kulturell förnyelse och

kvalitet,

- ta ansvar för kulturarven och främja ett positivt

bruk av dem,

- ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk,

utmanande och obunden kraft i samhället.

Regeringen beslutar proposition 1996/97:3 Kulturpolitik