Prop. 1996/97:41

Regeringens skrivelse

1996/97:41

Jämställdhetspolitiken

Skr.

1996/97:41

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 oktober 1996

Göran Persson

Ulrica Messing

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur jämställdhetspoliti-

ken har utvecklats hittills under mandatperioden och anger huvuddragen

i den fortsatta inriktningen av insatserna. Vidare ges en beskrivning av

Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområ-

det, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av de åta-

ganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Innehållsförteckning

Skr. 1996/97:41

I INLEDNING................................. 4

II REDOVISNING AV UTVECKLINGEN PÅ OLIKA

OMRÅDEN.................................. 7

1 Makt och inflytande ........................... 7

Könsfördelningen i statliga styrelser och kommittéer...... 8

Kvinnor och män i ledande ställning................. 9

Fortsatt arbete ................................ 11

2 Männen och jämställdhetsarbetet ................. 13

3 Våld mot kvinnor............................. 18

4 Jämställdhetslagen och JämO .................... 19

5 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik.............. 24

Inledning.................................... 24

Arbetsmarknadsfrågor........................... 27

Lönefrågor................................... 31

Arbetslivsfrågor............................... 33

6 Närings- och regionalpolitik ..................... 36

7 Utbildningspolitik............................. 41

Det offentliga skolväsendet ....................... 41

Högre utbildning och forskning .................... 45

8 Socialpolitik ................................. 48

9 Ungdomsfrågor m.m........................... 54

10 Idrottsfrågor................................. 55

11 Jämställdhet inom försvaret m.m.................. 56

III NYA FORMER FÖR JÄMSTÄLLDHETSARBETET .... 58

Inledning.................................... 58

Ett nytt arbetssätt.............................. 59

Insatser på central nivå.......................... 61

Insatser på regional nivå......................... 64

Insatser på lokal nivå ........................... 65

Fortsatt arbete ................................ 67

IV DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETS- Skr. 1996/97:41

ARBETET ....................................... 68

1 Europeiska Unionen ........................... 68

2 Det nordiska jämställdhetssamarbetet .............. 74

3 FN:s kvinnokonferens i Peking ................... 75

4 Genomförandet av åtagandena vid FN:s

kvinnokonferens.............................. 78

5 Övrigt internationellt jämställdhetsarbete ........... 83

FN:s kvinnokommission ......................... 83

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering

av kvinnor .............................. 83

Europarådet.................................. 84

OECD...................................... 85

Bilaga 1 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor

och män 86

Bilaga 2 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser 96

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 24 oktober 1996 ............................... 105

INLEDNING

Skr. 1996/97:41

Könstillhörigheten präglar oss alla, vare sig vi är arbetstagare, arbetsgiva-

re, chefer, politiker, barn, patienter, funktionshindrade eller tillhör en

etnisk minoritet. Det betyder inte att alla kvinnor är lika. Inte heller alla

män. Generellt sett prioriterar dock kvinnor och män, flickor och pojkar,

olika frågor och organiserar sina liv på olika sätt. De väljer olika

utbildning och olika yrken. De fördelar sin tid olika mellan förvärvsarbete

och obetalt hemarbete, vilket medför att de har olika tillgång till

ekonomiska resurser. De har också olika fritidsintressen och olika

konsumtionsmönster.

Makt och inflytande är också ojämnt fördelat mellan kvinnor och män,

i samhället liksom i familjen. En stor del av samhällets strukturer är

uppbyggda efter en manlig norm. Denna norm, som är synlig eller

osynlig, präglar i stor utsträckning även det sätt på vilket kvinnor och

män organiserar sitt familjeliv.

Denna i modem kvinnoforskning ofta kallade könsmaktordning, som

innebär mäns relativa överordning och kvinnors relativa underordning,

upprätthålls och återskapas fortfarande i vårt samhälle. Det sker medvetet

eller omedvetet genom beslut och handlingar i vardagen, arbetslivet,

politiken och i näringslivet. Dessa beslut och handlingar leder ofta till att

kvinnor på de flesta områden generellt sett far sämre villkor än män.

Att förändra denna ordning är jämställdhetspolitikens viktigaste

utmaning. En sådan förändring sker dock inte över en natt. Det är ett

långsiktigt arbete som kräver vilja, tålamod, engagemang och inte minst,

kunskap.

En förutsättning för att åstadkomma en omfördelning av makt och

resurser mellan kvinnor och män är att se och erkänna de olika villkor

som kvinnor och män lever under i vårt samhälle, och att förstå hur dessa

förhållanden påverkar organisationen av samhällets institutioner och

människors vardagsliv. Det kan också handla om att sätta frågetecken för

traditionella uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.

Ett nödvändigt villkor för en varaktig och djupgående förändring är

därför att synliggöra båda könens förutsättningar, behov och intressen

samt att omsätta den kunskap som erhålls i konkreta åtgärder på alla

områden. Ett sådant synliggörande kan bara åstadkommas genom att

frågor analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv och genom att hänsyn tas

till konsekvenserna för kvinnor och män i olika beslut som fattas i

samhället.

Att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på alla samhällsfrågor innebär

ett i många avseenden nytt och förändrat arbetssätt. Ett sådant arbetssätt

är dock, enligt regeringens uppfattning, den mest effektiva metoden för

att förändra de strukturer som vidmakthåller och återskapar mäns

överordning och kvinnors underordning. Regeringen har därför i sin

förklaring till riksdagen den 17 september 1996 angivit att ett jämställd-

hetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens politik. I avsnitt

III redogörs närmare för detta arbete.

Målen för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och Skr. 1996/97:41

män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla

väsentliga områden i livet. Vidare innebär det en jämn fördelning av makt

och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekono-

miskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande,

arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär

också lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av

personliga ambitioner, intressen och talanger delat ansvar för hem och

barn samt frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld. Dessa mål

redovisades för riksdagen i propositionen Delad makt, delat ansvar (prop.

1993/94: 147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290).

Som redovisas i denna skrivelse har framsteg gjorts när det gäller att

uppnå de uppsatta målen. Redovisningen bygger på underlag som har

lämnats från respektive departement.

Kvinnor har under senare år stärkt sina positioner på många områden

där de är underrepresenterade och Sverige har en världsledande ställning

i fråga om kvinnorepresentation. Det gäller inte minst i riksdag och

regering, men även på andra områden. Kvinnors ställning på arbets-

marknaden har ytterligare befästs och deras ekonomiska oberoende har

ökat. På utbildningsområdet har ett stort antal åtgärder för jämställdhet

genomförts. Det könsspecifika våldet mot kvinnor har synliggjorts, bl.a.

genom Kvinnovåldskommissionens arbete. Samtidigt har medvetenheten

ökat om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet, inte minst när

det gäller deras ansvar för hem och barn.

Många verksamheter pågår för närvarande runt om i landet i frågor om

jämställdhet mellan kvinnor och män. Som exempel kan nämnas de

strategier för länens jämställdhetsarbete som utarbetats av länsstyrelserna

och ett aktivt arbete för att analysera och följa upp resultaten från FN:s

kvinnokonferens i Peking, liksom för att öka kunskaperna om EU:s

medelffistiga jämställdhetsprogram. Sammantaget har dessa och andra

verksamheter lett till ökad bredd, kunskap och medvetenhet vilket i sin tur

kan sägas bidra till framsteg för jämställdhetsarbetet, även om dessa

framsteg på kort sikt inte alltid går att mäta i statistiska eller andra termer.

Emellertid återstår mycket att göra innan kvinnor och män åtnjuter

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i

samhället. Arbetet för ett jämställt samhälle kommer därför att fortsätta

med oförminskad styrka, inte minst när det gäller kvinnors villkor på

arbetsmarknaden. Målet att halvera den öppna arbetslösheten kommer att

ha avgörande betydelse för att kvinnor skall kunna stärka sin ställning på

arbetsmarknaden. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män kommer även

fortsättningsvis att uppmärksammas, liksom sexuella trakasserier. Det

föreslagna ökade stödet för Jämställdhetsombudsmannens arbete när det

gäller könsdiskriminering och aktiva åtgärder för jämställdhet på

arbetsplatsen är ett uttryck för den betydelse som regeringen faster vid

dessa frågor.

Kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska

resurser kommer att uppmärksammas, inte minst genom Kvinnomaktutred-

ningens (dir. 1994:102) arbete som är banbrytande och unikt i ett såväl Skr. 1996/97:41

nationellt som internationellt perspektiv.

Arbetet med att underlätta för både kvinnor och män att kunna

kombinera förvärvsarbete och föräldraskap fortsätter. Mäns uttag av

föräldraledighet är här av avgörande betydelse.

Under år 1997 kommer regeringen att lägga fram en samlad proposition

om våld mot kvinnor. Propositionen kommer att beröra insatser inom

ramen för rättsväsendet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården m.m.

Förslag kommer också att läggas fram i fråga om prostitution.

Framöver kommer frågor om metoder för att införliva ett jämställd-

hetsperspektiv på alla politikområden att få ökad betydelse. Resurser

kommer att avsättas för att intensifiera detta arbete på både central och

regional nivå. För att stimulera till ökad kunskap om kvinnors och mäns

skilda villkor och om de metoder som krävs för att utjämna dessa

skillnader kommer också särskilda satsningar på information om aktuella

jämställdhetsfrågor att genomföras.

Slutligen kommer det även fortsättningsvis att krävas stora insatser

inom ramen för det internationella jämställdhetssamarbetet. Den svenska

jämställdhetspolitiken är föremål för ett stort intresse inom FN, Europarå-

det, OECD och, inte minst, inom EU. Sverige och övriga Norden har här

en viktig roll att spela som föregångare och inspiratörer i arbetet med att

främja jämställdhet mellan kvinnor och män också i andra länder.

II REDOVISNING AV UTVECKLINGEN PÅ OLIKA OMRÅDEN Skr. 1996/97:41

1 Makt och inflytande

Att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och

män är ett viktigt jämställdhetspolitiskt mål. Det gäller såväl mellan

enskilda kvinnor och män som mellan kvinnor och män som grupper.

I ett internationellt perspektiv har Sverige kommit långt när det gäller

att fördela och omfördela makt mellan könen och betraktas av många

länder som föregångare på detta område. Den jämna könsfördelningen i

regeringen och den 40-procentiga andelen kvinnor i riksdagen väcker ett

mycket stort intresse internationellt, inte minst i andra EU-länder, för de

metoder som används i arbetet för kvinnors ökade inflytande.

Samtidigt måste det konstateras att, trots framgångar t.ex. i direktvalda

politiska organ, stora brister fortfarande finns när det gäller kvinnors

inflytande och maktförhållandet mellan könen. Dessa brister är starkt

förknippade med de formella och informella strukturer i samhället som på

många områden upprätthåller och i vissa fall förstärker mäns överordning

och kvinnors underordning. Denna maktens könssegregering har beskrivits

av Maktutredningen i betänkandet Demokrati och Makt i Sverige (SOU

1990:44), liksom av kvinnoforskningen. Maktutredningen presenterade

teorier och beskrivningar av det s.k. genussystemet och den kulturellt

nedärvda relation mellan könen som skapar och återskapar sociala

mönster, där t.ex. kvinnorna får huvudansvaret för hem och barn och

männen får huvudansvaret för arbetslivet. Den av regeringen under hösten

1994 tillsatta utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och

ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir. 1994:102), som

beräknas avsluta sitt arbete före utgången av 1997, kommer att ytterligare

öka kunskaperna i dessa frågor. Fem forskare har knutits till utredningen

som experter. Utredningen skall bl.a. göra statistiska kartläggningar,

sammanfatta tidigare forskning och även genomföra ny forskning. Under

år 1997 kommer ett antal rapporter att publiceras, bl.a. om ekonomisk

makt på olika områden och om ekonomiska regelsystem och ekonomiska

resurser samt om ekonomisk makt i familjen.

Att bryta det ojämna maktförhållandet mellan könen är ett långsiktigt

arbete som kräver insatser på en rad områden. Det gäller inte bara andelen

kvinnor på olika områden, utan också förändringar av sådana strukturer

i samhället som bidrar till eller förstärker den manliga normens företräde.

Jämställdhets- eller "kvinnofrågor" kan inte ses som isolerade politikom-

råden. Frågor om kvinnors och mäns skilda villkor måste ställas och

besvaras på i stort sett vaije område som är föremål för politiska eller

andra insatser. Först då erhålls ett beslutsunderlag som speglar förut-

sättningar och möjligheter för befolkningen i sin helhet. Det aktiva arbete

som regeringen bedriver för att se till att ett jämställdhetsperspektiv

integreras på alla områden kommer på sikt också att leda till en ökning

av andelen kvinnor i beslutsfattandet (se avsnitt III).

I det följande redogörs för insatser som rör könsfördelningen i statliga

styrelser och kommittéer samt kvinnor och män i ledande ställning.

Skr. 1996/97:41

Könsfördelningen i statliga styrelser och kommittéer

Den höga kvinnorepresentationen i riksdagen, 40 procent, överträffas inte

av något annat land. Närmast inom EU kommer Finland och Danmark

med 33 procent vardera. Holland har 31 och Tyskland 26 procent, medan

Storbritannien har nio och Grekland fem procent. Norge har 39 procent

kvinnliga parlamentsledamöter. Också i kommuner och landsting har

svenska kvinnor stärkt sin ställning avsevärt på senare år och utgör idag

41 respektive 48 procent.

Ett målinriktat arbete för att öka andelen kvinnor i statliga styrelser och

kommittér har också gett resultat. Som redovisas i bilaga 2 var andelen

kvinnliga ordinarie ledamöter i de statliga centrala och regionala

styrelserna 42 respektive 34 procent år 1995. Andelen kvinnor som

ordförande i de centrala styrelserna var 33 procent samma år.

Sedan år 1988 har könsfördelningen inom statliga myndighetsstyrelser

på central och regional nivå redovisats årligen för riksdagen. 1995 års

siffror redovisades översiktligt av jämställdhetsministem vid regeringens

information till riksdagen den 8 februari 1996 (riksdagsprotokoll

1995/96:52).

Fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna redovisas årligen

i Kommittéberättelsen. Mellan år 1994 och 1995 ökade andelen kvinnliga

(ordinarie) ledamöter i kommittéerna från 34 till 38 procent. Andelen

kvinnor som kommittéordförande var 20 procent år 1995.

Målen

Syftet med de årliga redovisningarna är att synliggöra utvecklingen mot

de mål för kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer som

sattes upp i propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop.

1987/88:105, 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364).

Arbetet för att nå dessa mål - 30 procent år 1992, 40 procent år 1995

och 50 procent år 1998 - har i stort gett mycket positiva resultat hittills.

För de centrala statliga styrelserna har målen kunnat nås på utsatt tid. Den

42-procentiga andelen kvinnor år 1995 innebar att målet för detta år t.o.m.

överskreds. För de regionala styrelserna har utvecklingen gått mer

långsamt och målen har inte kunnat nås fullt ut. Mellan år 1994 och 1995

ökade dock andelen kvinnor som ordinarie ledamöter i de regionala

styrelserna från 31 till 34 procent.

Den mindre positiva utvecklingen när det gäller de regionala styrelserna

ledde till att 1995 års mål om 40 procent kvinnor i de statliga styrelserna

sammantaget inte kunde uppnås, utan stannade på 38 procent.

Vidtagna åtgärder Skr. 1996/97:41

De åtgärder som hittills vidtagits för att driva på utvecklingen mot en

jämn könsfördelning i statliga styrelser m.m. kan indelas i tre kategorier:

stramare interna rutiner vid beredning av ärenden om uppdrag, synliggör-

ande av befintlig könsfördelning genom att sprida statistik samt olika

stimulansåtgärder för att öka andelen kvinnor.

Enligt regeringskansliets intema rutiner anmäls, som redovisats tidigare

(prop. 1990/91:113 samt 1993/94:147), fackdepartementens förslag till

uppdrag för godkännande till regeringskansliets jämställdhetsenhet innan

ärendet tas upp för beslut i regeringen. De organisationer eller myndig-

heter m.fl. som erbjuds en plats i en statlig styrelse eller kommitté

ombeds att lämna förslag på två namn, en man och en kvinna, för varje

erbjuden plats. Dessa rutiner kommer även fortsättningsvis att användas,

vilket efter överläggningar mellan regeringen och riksdagspartiernas

gruppledare också har bekräftats av statsrådsberedningen i ett brev till

gruppledarna den 4 juli 1996.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att årligen redovisa för-

delningen mellan kvinnor och män i de statliga styrelserna och kommitté-

erna för riksdagen.

De stimulansåtgärder som varit aktuella för att öka andelen kvinnor i de

statliga styrelserna m.m. har främst rört stöd till organisationer, myndig-

heter m.fl. för projekt och andra insatser från anslaget UO14C2. Särskilda

jämställdhetsåtgärder. Under innevarande mandatperiod har tonvikten legat

på projekt riktade till unga kvinnor. En särskild satsning har bl.a. gjorts

i Östergötland för att underlätta för unga kvinnliga politiker att delta i

fullmäktige- och nämndarbete.

Därutöver kan nämnas att Ungdomsstyrelsen och dåvarande Statens

Ungdomsråd har lämnat bidrag till ett flertal projekt i syfte att öka

ungdomars - i synnerhet flickors - möjligheter till inflytande.

I sammanhanget kan det också erinras om att statsbidraget till kvinnoor-

ganisationernas centrala verksamhet fr.o.m. innevarande budgetår delvis

ändrar karaktär. Den rörliga delen av bidraget, som tidigare var medlems-

baserat, har gjorts om till ett projektbidrag för förnyelse och utveckling

av kvinnoorganisationernas arbete (SFS 1982:865, ändrad senast

1995:673). Regeringens förhoppning är att denna förändring på sikt kan

bidra till att kvinnoorganisationerna engagerar nya grupper av kvinnor och

därmed också stärker kvinnors inflytande på olika områden.

Kvinnor och män i ledande ställning

Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på besluts-

fattande poster inom den offentliga sektorn, liksom i det privata näringsli-

vet, är en viktig demokrati- och maktfråga. En jämn könsfördelning på

alla nivåer gynnar dessutom effektivitet och lönsamhet.

På regeringens uppdrag publicerade Statistiska centralbyrån (SCB) under

hösten 1992 en studie, Man är chef, av kvinnor och män i ledande

ställning inom både privat och offentlig sektor. Studien visade bl.a. att 10

procent av cheferna i den privata sektorn och 30 procent i den offentliga

sektorn var kvinnor. Siffrorna i studien baserade sig på uppgifter från år

1990. Någon senare heltäckande statistik på området finns inte. Men vissa

tecken tyder dock på att utvecklingen mot en jämn könsfördelning inte

har gått i den takt som är önskvärd.

Vissa mindre undersökningar publiceras ibland i media. En sådan

undersökning från år 1995 visade t.ex. att endast 3 procent av personerna

i företagsledningen for 168 börsnoterade företag var kvinnor.

Det hävdas i bland i den offentliga debatten att Sverige har få kvinnliga

chefer, inte minst i näringslivet, jämfört med andra länder som t.ex.

Frankrike och USA. Det finns dock ingen internationell statistik som

möjliggör en sådan jämförelse, och därför går det inte att dra slutsatsen

att Sverige på detta område ligger efter andra länder.

Skr. 1996/97:41

Vidtagna åtgärder

År 1994 presenterade Utredningen om kvinnor och chefskap betänkandet

Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap (SOU 1994:3). Betänkan-

det, som bl.a. innehåller intervjuer med företagsledare, potentiella

kvinnliga chefer inom näringslivet samt chefsrekryterare, har mötts av ett

mycket stort intresse både i Sverige och utomlands. Utredningens

huvudförslag var inrättandet av en ledarskapsakademi.

Under 1995 bildades stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi efter

samråd mellan regeringen och företrädare från näringslivet och efter att

riksdagen, på regeringens förslag, hade anvisat 2,8 miljoner kronor som

stöd for stiftelsens uppbyggnadsarbete. Stiftelsens verksamhet i övrigt

finansieras huvudsakligen genom avgifter for årsabonnemang från företag

och enskilda. I stiftelsens styrelse ingår företagsledare från näringslivet.

För att man ska kunna tillgodogöra sig de teoretiska kunskaper som

forskning inom området organisation och ledarskap genererar, har ett

vetenskapligt råd knutits till styrelsen.

Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett ledarskap

i svenskt näringsliv som kännetecknas av en förmåga att identifiera,

utveckla och ta tillvara den samlade kompetensen och potentialen hos

såväl kvinnor som män. Detta sker huvudsakligen genom ledarfora och

temaseminarier riktade till företagsledare, chefer i företagsledning samt

övriga chefer i näringslivet på olika nivåer. Akademin initierar även viss

forskning.

Som SCB:s studie Man är chef visade är andelen kvinnor på chefsnivå

högre i offentlig än i privat sektor. Ändå återstår mycket att göra inom

stat, kommun och landsting for att öka andelen kvinnor på ledande

befattningar.

Staten bör, enligt regeringens uppfattning, vara föregångare i detta

arbete. Som redovisades i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100,

10

bil. 8 sid 12) är regeringens mål att kvinnor ska utgöra minst hälften av Skr. 1996/97:41

de nya myndighetschefer inom den civila statsförvaltningen som

regeringen utser under mandatperioden. Under perioden 20 oktober 1994

till 31 augusti 1996 utsågs 16 kvinnliga verkschefer, dvs. 25 procent.

Antalet nyanställda kvinnliga verkschefer har mer än fördubblats åren

1995-1996 i jämförelse med 1993 och 1994. Under mandatperioden har

kvinnliga verkschefer anställts vid t.ex. Kustbevakningen, Försvarets

Materielverk, Banverket, Invandrarverket och Alkoholinspektionen.

Arbetet med att ytterligare öka antalet kvinnliga verkschefer kommer att

fortsätta prioriteras.

Regeringen angav i förra årets budgetproposition utgångspunkten att de

statliga myndigheterna, på samma sätt som regeringen själv i fråga om de

regeringsutnämnda myndighetschefema, skulle sätta upp tmotsvarande mål

för andelen kvinnor och män på chefsnivå.

Statens fömyelsefond har under 1995-1996 genomfört ett chefsutveck-

lingsprogram för kvinnliga chefer inom statsförvaltningen. Programmet

skall bl.a. stimulera och stödja myndigheterna i deras ansträngningar att

föra fram fler kvinnliga chefer och uppmuntra kvinnor att söka an-

ställningar som chef. En utvärdering av programmet pågår under hösten

1996. Avsikten är att en liknande verksamhet skall kunna genomföras

fr.o.m. år 1997.

Arbetsgivarverket planerar för närvarande ett s.k. mentorsprogram för

nya och blivande kvinnliga chefer inom den statliga sektom.

Fortsatt arbete

Ett stort antal insatser behövs för att öka kvinnors makt och inflytande på

alla områden och nivåer i samhället, inom såväl privat som offentlig

sektor. Regeringens möjligheter att detaljstyra och direkt påverka

utvecklingen på detta område är begränsat, utom i de fall där regeringen

själv utser personer till statliga uppdrag eller i de fall regeringen beslutar

om anställning. Insikten om att ökad makt för kvinnor i vissa fall endast

kan åstadkommas genom omfördelning av makt från män till kvinnor

måste spridas och vinna acceptans i samhället i stort.

När det gäller uppdrag i statliga styrelser och kommittéer fortsätter

arbetet med att åstadkomma en jämn könsfördelning. Metoderna i detta

arbete har, som redovisats tidigare, gett positiva resultat och det finns

därmed ingen anledning att förändra arbetssättet. Självfallet kommer dock

särskilda ansträngningar att göras för att målet om en jämn könsfördelning

skall kunna uppnås år 1998. Ökad uppmärksamhet kommer att ägnas åt

kommittéväsendet, inte minst när det gäller andelen kvinnor som

ordförande. Uppmärksamhet skall även ägnas åt könsfördelningen i de

regionala statliga styrelserna. Det ankommer dock i huvudsak på de

politiska partierna och de regionala myndigheterna att intensifiera

insatserna i detta avseende.

Regeringen har i oktober 1996 avsatt medel från anslaget UO14C2.

11

Särskilda jämställdhetsåtgärder till Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet för ett projekt som syftar till att stimulera ett mer

aktivt jämställdhetsarbete för bl.a. ökad kvinnorepresentation i kommunala

nämnder och styrelser i tre kommuner och två landsting. Erfarenheterna

från projektet skall spridas över landet och en utvärdering skall redovisas

före 1998 års riksdagsval.

När det gäller frågan om kvinnor på chefsposter, välkomnar regeringen

näringslivets initiativ att bilda en ledarskapsakademi och ser detta som ett

uttryck för en vilja att åstadkomma förändring i frågor som rör kvinnors

och mäns makt och inflytande i arbetslivet. Ett målinriktat arbete som tar

tillvara erfarenheter i frågor som rör kvinnor och män på chefsnivå och

som drivs på av näringslivets egna företrädare är nödvändigt för att

påskynda utvecklingen mot en jämn könsfördelning mellan kvinnor och

män på ledande befattningar.

Synlighet är, som nämnts tidigare, avgörande för förändring. Statistikens

betydelse i detta sammanhang kan inte nog understrykas. Det är angeläget

att statsmakterna och andra kan följa utvecklingen löpande. Regeringen

har nyligen gett SCB i uppdrag att göra en förnyad studie över andelen

kvinnor och män i ledande ställning inom privat och offentlig sektor

liksom deras lönenivå. Studien bygger på siffror från 1995 och beräknas

vara klar i maj 1997. Därefter kommer regeringen att överväga hur

fortlöpande statistik på detta område skall kunna tas fram. Regeringen

kommer också att verka inom Europeiska Unionen för att få fram

jämförbar statistik mellan EU:s medlemsländer i dessa frågor.

Regeringen kommer vidare att intensifiera arbetet med rekrytering när

det gäller de regeringstillsatta tjänsterna som myndighetschefer inom

statsförvaltningen. Målet om 50 procent kvinnor i denna kategori under

mandatperioden står självfallet kvar. Det är regeringens uppfattning att

målformulering är ett verksamt medel i jämställdhetsarbetet. Erfaren-

heterna hittills, t.ex. när det gäller måluppfyllelsen i fråga om könsför-

delningen i statliga styrelser, är positiva. Utan mål och redovisning av

grad av uppfyllelse försvåras ett arbete med att formulera klara strategier

och åtgärder för förändring.

Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt att vidta åtgärder för att

främja ett mer aktivt arbete i dessa frågor hos de statliga myndigheterna.

Det är oacceptabelt att andelen kvinnor på chefsposter inom statsför-

valtningen, som bör vara föregångare på området, enligt den senaste

statistiken endast är 20 procent.

Enligt vad regeringen inhämtat underhand, har målformuleringar i fråga

om chefsbefattningar skett i mycket liten, om ens någon, omfattning vid

de statliga myndigheterna. Statliga arbetsgivare skall, liksom andra

arbetsgivare, enligt jämställdhetslagen (1991:433) bedriva ett aktivt och

målinriktat jämställdhetsarbete. Arbetsgivare med tio eller fler anställda

skall dessutom upprätta en jämställdhetsplan varje år. Planen skall

innehålla en redovisning av de aktiva åtgärder som arbetsgivaren har

vidtagit och avser att vidta. Det gäller inte minst i frågor om rekrytering.

Regeringen beslutade den 25 januari 1996 att tillkalla en särskild

Skr. 1996/97:41

12

utredare med uppdrag att göra en samlad bedömning av effekterna av Skr. 1996/97:41

delegeringen på arbetsgivarpolitikens område. Utredaren skall bl.a. ta fram

en modell för en samlad redovisning som belyser utvecklingen på det

arbetsgivarpolitiska området inklusive jämställdhetsarbetet. Därefter

kommer regeringen att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kan

behöva vidtas för att intensifiera myndigheternas arbete med att öka

andelen kvinnliga chefer.

Redan nu kommer regeringen att inom ramen för mål- och resultat-

dialogerna med myndighetschefema särskilt följa upp om myndigheterna

bedriver ett konkret och målinriktat arbete för att uppnå jämställdhet

mellan kvinnor och män, inte minst när det gäller att åstadkomma en

jämn könsfördelning på chefsnivå.

Regeringen kommer vidare att inbjuda Arbetsgivarverket och arbets-

marknadens parter inom det statliga området till överläggningar om vilka

ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att intensifiera arbetet i

rekryterings- och chefsfrågor. En annan fråga är kompetensutveckling för

de anställda om jämställdhetsfrågor generellt, både när det gäller

myndigheternas interna jämställdhetsarbete och i fråga om att anlägga ett

jämställdhetsperspektiv på den verksamhet som myndigheten bedriver.

2 Männen och jämställdhetsarbetet

Inledning

Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män.

Målet - ett jämställt samhälle - kan inte förverkligas genom insatser som

riktas enbart till kvinnor och som ensidigt syftar till att stärka kvinnors

position i arbetsliv och samhälle.

Den nödvändiga omfördelningen av makt och resurser i samhället berör

kvinnor och män i lika hög grad. Ökad makt för kvinnor i beslutsfattande

församlingar i samhället och inom arbetslivet innebär minskad makt för

män. Ökat ansvar och därmed ökad makt för män i det praktiska arbetet

med hem och barn innebär mindre ansvar och mindre makt för kvinnorna.

Samma princip om omfördelning gäller också andra delar av jämställd-

hetspolitiken. För att t.ex. bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden krävs

inte bara att kvinnor söker sig till nya utbildnings- och yrkesområden. Det

innebär i lika hög grad att män förändrar traditionella mönster.

Genom de stora förändringar som skett för kvinnor, bl.a. genom deras

ökade förvärvsfrekvens och ökade inflytande i politiska och andra

beslutande församlingar, har synen på mannen och vad som är manligt

förändrats. Det gäller framförallt den förändrade roll som män har i

familjen. Tidigare sågs mannen som ensam ansvarig för familjens

försöijning men i dag är de flesta familjer beroende av båda makarnas

inkomster. Män tar också ett allt större ansvar för det praktiska hemarbe-

tet och den dagliga omsorgen om barnen.

13

Regeringen har sedan mitten av 1980-talet på olika sätt försökt Skr. 1996/97:41

medverka till att ta upp frågor om mannen och mannens roll i jämställd-

hetsarbetet. Den s.k. Idégruppen for mansrollsffågor arbetade brett med

information och opinionsbildning om mansfrågor på olika samhällsom-

råden från 1983 till 1992. Gruppen ersattes då av Arbetsgruppen om

papporna, barnen och arbetslivet, den s.k. Pappagruppen, som i första

hand skulle behandla frågan om förutsättningar for män att ta ut en större

del av sin rätt till föräldraledighet. I Pappagruppens slutrapport (Ds

1995:2), som avlämnades i december 1994, föreslås bl.a. att ytterligare två

pappamånader införs (vilket innebär sammanlagt tre pappamånader) och

att enskild vårdnad som juridiskt begrepp avskaffas.

Pappagruppen har vidare föreslagit att ogifta föräldrar automatiskt skall

få gemensam vårdnad om sitt barn från det att faderskapet fastställts. Den

frågan har övervägts också av Vårdnadstvistutredningen som i sitt

betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU 1995:79) ansett att den

nu gälande ordningen skall bestå. Vårdnadstvistutredningen har föreslagit

en rad åtgärder för att öka användningen av gemensam vårdnad. Bland

annat har utredningen föreslagit att domstol skall kunna besluta om

gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig den vårdnads-

formen. Utredningen har också föreslagit att domstol skall kunna besluta

om umgänge inom ramen för gemensam vårdnad. Såväl Vårdnadstvistut-

redningens betänkande som de delar av Pappagruppens förslag som avser

de familjerättsliga bestämmelserna har remissbehandlats. Förslagen bereds

för närvarande inom regeringskansliet. Arbetet är inriktat på att en

proposition skall kunna presenteras våren 1997.

Frågor om män och jämställdhet har alltmer fokuserats på mäns

praktiska ansvar för sina små barn och relationerna till dem. Den

grundläggande frågan gäller barnens rätt att från tidig ålder ha nära

relationer till båda sina föräldrar och att ha tillgång till både kvinnliga och

manliga förebilder. Ett annat motiv för att män måste ta sin del av det

praktiska ansvaret för hem och barn är att kvinnor skall kunna etablera sig

och utvecklas i arbetslivet på samma villkor som män.

Mäns föräldraledighet

Reglerna om föräldraförsäkring och statistik om kvinnors och mäns uttag

av föräldraledighet diskuteras i avsnitt II.8. Här redovisas endast de

åtgärder som regeringen under senare år har vidtagit för att underlätta

fäders uttag av föräldraledighet.

Regeringen har sedan i slutet av 1980-talet årligen avsatt medel för

varierande projektverksamhet som syftat till att öka fäders uttag av

föräldraledighet. Det har främst handlat om informations- och utbildnings-

projekt som genomförts av landsting och enskilda företag, kommuner,

försäkringskassor och fackliga organisationer.

Erfarenheterna visar att information om pappaledighet via försäkrings-

kassorna ger relativt god effekt. Det s.k. pappaprojektet vid försäkrings-

14

kassorna i Värmland, med riktade informationsinsatser till de nyblivna Skr. 1996/97:41

papporna, resulterade i en tydlig ökning av ledighetsuttaget. För att ta till

vara och sprida dessa goda erfarenheter till andra delar av landet beviljade

regeringen i juni 1996 Riksförsäkringsverket tre miljoner kronor för en

landsomfattande informationskampanj om pappaledighet. Kampanjen skall

pågå i två år och omfatta information riktad till föräldrar, arbetsgivare och

anställda.

Regeringen har också beviljat medel till Stiftelsen Manscentrum i

Stockholm för en intervjundersökning om hur föräldralediga män

använder sin tid. Syftet med denna undersökning är att öka kunskapen om

mäns villkor under föräldraledigheten, om de förändrats över tid och om

de skiljer sig från kvinnors villkor. Projektet, som är en uppföljning av

liknande tidsmätningar som utfördes år 1986 och 1990, skall avslutas

under hösten 1996.

Försök med s.k. pappautbildning har också genomförts vid mödravårds-

centraler i Jämtlands, Gävleborgs, Älvsborgs och Malmöhus läns

landsting, samt i Malmö stad, fr.o.m. hösten 1994 t.o.m. december 1996.

Syftet med pappautbildningen, vilken genomfördes av manliga pappaut-

bildare och riktade sig till blivande och nyblivna fader, var främst att öka

mäns uttag av föräldraledighet, men också bl.a. att öka förståelsen av hur

föräldraskapet förändrar parrelationer. Projektet planerades och genomför-

des i samverkan mellan regeringskansliets jämställdhetsenhet och

Landstingsförbundet och finansierades via regeringens anslag för särskilda

jämställdhetsåtgärder. Enligt den utvärdering som har genomförts av

Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, Spri, är erfarenheterna av

projektet positiva. Det har också rönt ett stort intresse internationellt, inte

minst inom EU. Även bland de nordiska länderna är intresset stort. I t.ex.

Norge kommer den svenska modellen för pappautbildning att spridas över

hela landet.

Syftet med försöksverksamheten har varit att på sikt införliva pappaut-

bildning i landstingens föräldrautbildning. En nytillsatt arbetsgrupp inom

Socialdepartementet har fått i uppgift att kartlägga, beskriva och analysera

verksamheter med föräldrautbildning och föräldrastöd. Arbetsgruppen,

som också kommer att beröra frågan om pappautbildning, skall redovisa

sitt arbete i december 1996. Regeringen kommer att därefter överväga

vilka åtgärder som bör vidtas för att pappautbildning skall spridas till hela

landet och integreras i föräldrautbildningen.

År 1995 beviljade regeringen Jämställdhetscentrum i Karlstad medel för

att dels sammanställa en kunskapsöversikt, dels genomföra en attityd-

undersökning om pappaledighet. Syftet med kunskapsöversikten är att få

en samlad bild av befintliga studier, utredningar, rapporter m.m. som

handlar om mäns uttag av föräldrapenning. Kunskapsöversikten överläm-

nades till regeringen sommaren 1996 och är en viktig grund för attityd-

undersökningen som skall vara avslutad i december 1996. Syftet med

undersökningen är bl.a. att ta reda på kvinnors, mäns, arbetsgivares och

arbetskamraters inställning till kvinnors och mäns föräldraledighet. Såväl

kunskapsöversikten som attitydundersökningen kommer att vara viktiga

15

underlag i det fortsatta arbetet for att mäns uttag av föräldraledighet skall Skr. 1996/97:41

öka.

Män inom barnomsorg och skola

Bland de anställda i förskolor och fritidshem var endast 6 procent män år

1994. Mäns andel har varit oförändrad under 1990-talet. Regeringen har

under en följd av år beviljat medel för projekt som syftat till att öka

andelen män inom barnomsorgen samt inom, förskollärar- och fritids-

pedagogutbildningama.

Socialstyrelsen stöder fortlöpande kommunala utvecklings-, försöks- och

utvärderingsprojekt inom barnomsorgen. Ett prioriterat område har länge

varit utvecklingsverksamhet som bidrar till att öka antalet män i förskolan.

Under budgetåret 1994/95 beviljades medel till fem projekt som direkt

berörde mansrollen och mäns deltagande inom barnomsorgen. En ökning

av antalet män i förskolan och på fritidshem är viktig för att barn skall ha

möjlighet att möta både kvinnliga och manliga förebilder i sin vardag.

Regeringen följer därför utvecklingen och kommer, utifrån erfarenheterna

från pågående projekt och verksamheter på området, att återkomma med

förslag till hur andelen män inom barnomsorgen kan öka.

Även läraryrkena domineras i ökad utsträckning av kvinnor. Universitet

och högskolor med lärarutbildning har allt farre manliga sökande.

Regeringen tillsatte därför år 1995 en arbetsgrupp för att se över

lärarutbildningen (U 1995:B), göra en probleminventering och presentera

underlag för ett fortsatt utredningsarbete. Problemet med att för få män

söker till utbildningen påtalades i arbetsgruppens rapport Lärarutbildning

i förändring (Ds 1996:16). Mot denna bakgrund anger regeringen i

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16, avsnitt

5.3) att de universitet och högskolor som anordnar lärarutbildningar bör

vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen manliga lärarstudenter.

Män och våld

Under våren 1993 bildades nätverket Manlig front mot mäns övergrepp

på initiativ av männen i Rädda Barnens styrelse och som en reaktion mot

mäns övergrepp mot kvinnor och barn. Detta nätverk omfattar omkring

2500 män. År 1996 beviljade regeringen medel till nätverket för spridande

av information kring frågor om män och våld.

Regeringen har under mandatperioden också beviljat medel till Riksför-

bundet för behandlingshem i syfte att producera en videofilm om metoder

för behandling av våldsbenägna män.

I slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1995:60) föreslog Kvinnovåldskom-

missionen att två miljoner kronor årligen skall utgå till brottsoffeijourer

och mansjourer som erbjuder behandling av män med våldsproblematik.

Ett annat förslag var att påbörja en intensivövervakning av män som inte

respekterar ett utdömt besöksförbud. Betänkandet har remissbehandlats

16

och förslagen bereds för närvarande i regeringskansliet (se vidare avsnitt Skr. 1996/97:41

II.3).

Internationellt arbete

Sverige har även i olika sammanhang på nordisk, europeisk, och global

nivå lyft fram frågor om män och jämställdhetsarbete (se även avsnitt

IV.3). I april 1995 anordnade Nordiska ministerrådet en konferens om

mansffågor i Stockholm som Sverige hade huvudansvar for. Konferensen

utgjorde en del av Nordiska ministerrådets förberedelser inför FN:s

kvinnokonferens i Peking och dokumenterades i rapporten Nordens män

- en skiftande skara. Sverige bidrog också till FN:s kvinnokonferens med

en antologi på engelska, Men on Men, som innehåller åtta svenska mäns

tankar om jämställdhet, maskulinitet och föräldraskap. Boken distribuera-

des i närmare 10 000 exemplar i Peking och har även därefter efterfrågats

av flera länder.

Vidare planeras inom Europarådets ram - på svenskt initiativ - en

konferens att äga rum under 1997 om männens roll när det gäller att

uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Fortsatt arbete

Regeringen kommer även i fortsättningen att på olika sätt stödja ett aktivt

arbete för att fler män skall engagera sig i jämställdhetsarbetet. Det gäller

i första hand mäns ansvar för arbetet med hem och barn. Bland annat

kommer initiativ att tas för att det tidigare nämnda projektet om pappaut-

bildning skall spridas över hela landet. Uppmärksamhet kommer också att

ägnas åt frågor om hur andelen män inom barnomsorgen kan öka. Men

även andra frågor om män och jämställdhet är av betydelse.

Intresset för s.k. mansforskning växer. Genusforskningen, som behandlar

relationer mellan manligt och kvinnligt, har hittills i första hand utgått

från ett kvinnligt perspektiv. Röster höjs nu för att denna forskning också

skall bedrivas utifrån ett manligt perspektiv, t.ex. genom studier om

maskulinitet och dess betydelse när det gäller möjligheterna att åstadkom-

majämställdhet mellan könen. För att stimulera denna utveckling kommer

regeringen att lämna ett uppdrag om en kartläggning av befintlig

forskning och studier i dessa frågor i Sverige och utomlands.

Frågor om män som utövare av våld har också fatt ökad uppmärksamhet

på senare tid. Det faktum att en mycket stor del av det våld som utövas

i samhället, mot både kvinnor och män, utövas av män, har nu blivit

synligt på ett annat sätt än tidigare. Sambandet mellan våld, som i första

hand riktar sig mot kvinnor, och bristande jämställdhet har också

tydliggjorts. Kunskaperna behöver dock öka i dessa frågor. För att

stimulera till ökad kunskap och debatt kommer regeringen bl.a. att inbjuda

till en konferens om män och våld i januari 1997.

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

3 Våld mot kvinnor

Skr. 1996/97:41

Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor är allvarliga brott som

måste bekämpas. Våld mot kvinnor är också ett allvarligt uttryck for

bristande jämställdhet och därmed också för den obalans som råder i

maktförhållandet mellan kvinnor och män. Under senare år har ett flertal

åtgärder vidtagits för att motverka våld mot kvinnor och för att stödja,

hjälpa och skydda utsatta kvinnor.

Bland dessa åtgärder kan nämnas ny lagstiftning och ändringar i

befintlig lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal vålds- och

sexualbrott. Nya regler har även införts som ger ett ökat skydd för barn

när det gäller sexuella övergrepp. Satsningar har också gjorts på

förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning av personal som kommer

i kontakt med utsatta kvinnor, och på förbättringar av skyddet för de

kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för våld, t.ex. genom

larm och annan utrustning. Därtill kommer att kvinnojourerna under

senare år har fått ett utökat statligt stöd.

Regeringen anser att arbetet med att motverka våld mot kvinnor måste

intensifieras ytterligare. Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande

Kvinnofrid (SOU 1995:60), vilket överlämnades till regeringen i juni

1995, är härvid av stor betydelse. Förslagen i betänkandet omfattar flera

olika samhällsområden. De behandlar bl.a. frågor om hur myndigheter

inom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt rättsväsende skall handlägga

ärenden med anknytning till våld mot kvinnor och om hur kunskap och

kompetens skall höjas bland dem som arbetar med sådana ärenden. Vidare

föreslås ny lagstiftning, bl.a. ett nytt brott, "kvinnoffidsbrott", som har sin

utgångspunkt i att många kvinnor upplever övergrepp från närstående män

som en process och inte som en serie enskilda gärningar. Sådana

övergrepp föreslås bli kriminaliserade som ett särskilt brott under förut-

sättning att de utförda handlingarna är ägnade att varaktigt kränka

kvinnans integritet och skada hennes självkänsla. Därutöver föreslås ett

flertal lagändringar i brottsbalken föreslås, bl.a. genomgripande föränd-

ringar i bestämmelsen om våldtäkt och ett förstärkt skydd för barn som

utsatts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Kommissionen

föreslår vidare ett utökat stöd till kvinnojourerna liksom till mansjourema.

Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissin-

stansernas synpunkter finns i skriften Remissammanställning Kvinnofrid

(Ds 1996:28).

Under hösten 1995 invigdes Rikskvinnocentrum i Uppsala för kvinnor

som misshandlats och våldtagits. Centret kom till på förslag av Kvinno-

våldskommissionen i delbetänkandet Ett centrum för kvinnor som

våldtagits och misshandlats (SOU 1994:56). Rikskvinnocentrum har som

stöd för uppbyggnadsarbetet beviljats tre miljoner kronor från Socialde-

partementets utvecklingsanslag för vartdera budgetåret 1994/95 och

1995/96. I övrigt finansieras verksamheten av Uppsala läns landsting.

Rikskvinnocentrums huvuduppgifter är patientomhändertagande, ut-

bildning, forskning och information. En telefonlinje till centret är

18

bemannad dygnet runt. Det är öppet både for kvinnor i akut kris och för Skr. 1996/97:41

kvinnor som lever i långvariga misshandelsförhållanden. Intresset for

Rikskvinnocentrum är stort och erfarenheterna från verksamheten är

mycket goda. Regeringen utgår från att erfarenheterna från centret sprids

till andra landsting.

Av betydelse när det gäller våld mot kvinnor är också Utredningen

(Ju 1995:06) om utvärdering av åtgärder på brottsofferområdet

(dir. 1995:94) som tillsattes i januari 1996. Utredningen skall bl.a.

utvärdera lagen (1988:609) om målsägandebiträde och lagen (1988:688)

om besöksförbud. Vidare skall de förändringar som kan vara befogade i

t.ex. lagstiftning och myndigheters handläggningsrutiner föreslås. Arbetet

skall vara avslutat senast vid utgången av år 1997.

I sammanhanget bör även erinras om att Anknytningsutredningen

(A 1996:01), som tillsattes under våren 1996, bl.a. har till uppgift att

kartlägga hur vanligt det är att utländska medborgare, företrädesvis

kvinnor, utsätts för övergrepp i s.k. anknytningsärenden och hur vanligt

det är att en och samma person gör sig skyldig till upprepade övergrepp.

Utredningens arbete skall vara klart under våren 1997.

Kvinnovåldskommissionens förslag bereds f.n. inom regeringskansliet.

Som redovisades inledningsvis är avsikten att under år 1997 lägga fram

en samlad proposition med anledning av kommissionens förslag.

4 Jämställdhetslagen och JämO

Jämställdhetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg för att främja

kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och ut-

vecklingsmöjligheter i arbetet. Lagens konstruktion, med regler om

diskrimineringsförbud och regler om arbetsgivares skyldighet att vidta

aktiva ffamåtsyftande åtgärder för jämställdhet på arbetsplatsen, är unik

ur ett internationellt perspektiv. Få länder har t.ex. regler om aktiva

åtgärder och skyldighet för arbetsgivare att årligen upprätta en jämställd-

hetsplan. Vidare har få länder utanför Norden en Jämställdhetsombudsman

(JämO) för aktiv tillsyn över arbetsgivares jämställdhetsarbete på

arbetsplatsen.

Jämställdhetslagen har varit föremål för både utvärdering och ändringar

under senare år. Den nu gällande lagen trädde i kraft den 1 januari 1992

(prop. 1990/91:113, bet. 1990/91:17, rskr. 1990/91:288) och ersatte den

tidigare lagen (1979:118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet. Tillkomsten av den nya lagen föranleddes av betänkandet Tio

år med jämställdhetslagen (SOU 1990:41). Den 1 juli 1994 trädde ett

antal ändringar av den nya lagen i kraft (prop. 1993/94:147, bet.

1993/94:17, rskr. 1993/94:290).

Detta innebär att förhållandevis omfattande och genomgripande föränd-

ringar av lagstiftningen har ägt rum sedan år 1992. Bland annat har

lönediskrimineringsförbudet skärpts och anpassats till EU:s regler.

19

Innebörden av begreppet likvärdigt arbete har, till ledning för rättstillämp- Skr. 1996/97:41

ningen, preciserats närmare i förarbetena. Regler om indirekt diskrimine-

ring har också införts, liksom ett förbud mot trakasserier. Nya regler om

arbetsgivares skyldighet att kartlägga löneskillnader, att motverka sexuella

trakasserier och att underlätta både för kvinnor och män att förena

förvärvsarbete och föräldraskap har tillkommit. Sedan den 1 januari 1992

är arbetsgivare med tio eller fler anställda skyldiga att upprätta en årlig

jämställdhetsplan. Arbetsgivaren är numera också alltid skyldig att iaktta

lagens regler om aktiva åtgärder, även om det finns kollektivavtal. JämO:s

tillsyn har utökats på motsvarande sätt.

Sedan de nya lagändringarna trädde i kraft har JämO väckt talan vid

Arbetsdomstolen (AD) två gånger. Båda målen gällde ifrågasatt lönedi-

skriminering. I december 1995 avgjorde AD det ena målet som rörde

frågan huruvida en kvinnlig ekonom vid Kumla kommun hade varit utsatt

för lönediskriminering i förhållande till två manliga ekonomer på samma

arbetsplats. AD kom till slutsatsen att det var fråga om likvärdigt arbete

och att könsdiskriminering hade ägt rum. Domstolen biföll således JämO:s

talan.

Det andra målet, det s.k. bammorskemålet, rörde huruvida en kvinnlig

barnmorska vid Örebro läns landsting hade varit utsatt för lönediskrimine-

ring i förhållande till två manliga medicintekniker på samma arbetsplats.

AD kom till slutsatsen att JämO inte förmått visa att barnmorskans arbete

var likvärdigt med något av medicinteknikemas arbeten och ogillade

JämO:s talan. AD gick inte in på vilka skälen till löneskillnaden var och

tog således inte ställning till frågan om lönediskriminering hade ägt rum.

JämO har vid ett par tillfallen föreslagit skärpningar av jämställd-

hetslagen. Det har skett i en skrivelse till regeringen den 18 oktober 1994,

i myndighetens anslagsframställning för budgetåren 1997 - 1999, samt i

en skrivelse som överlämnades vid en uppvaktning hos jämställdhetsmi-

nistem den 29 augusti 1996.

JämO:s förslag till lagändringar har huvudsakligen rört bestämmelser

om löner och sexuella trakasserier, diskrimineringsförbudets omfattning

vid rekrytering, frågor om AD:s sammansättning i mål enligt jämställd-

hetslagen samt frågor om storleken på skadestånd vid diskriminering.

JämO framför bl.a. att det finns brister när det gäller lagens lönediskri-

mineringsförbud som bör åtgärdas. Bland annat bör begreppet likvärdigt

arbete definieras i lagtexten. JämO föreslår också, med hänvisning till en

dom i EG-domstolen i målet (C-l77/88) Dekker mot Stiching Vormings-

centrum, att lagens diskrimineringsförbud ändras så att det blir tillämpligt

även i fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön. Vidare bör,

enligt JämO, kravet på arbetsgivaren att kartlägga löneskillnaderna på

arbetsplatsen (9 a §) skärpas.

När det gäller sexuella trakasserier framför JämO att det i lagen bör

införas ett skadeståndssanktionerat diskrimineringsförbud enligt vilket det

skall betraktas som otillåten könsdiskriminering om arbetsgivaren

underlåter att förhindra eller åtgärda sexuella trakasserier mellan

arbetstagare. JämO föreslår vidare att begreppet sexuella trakasserier

20

definieras i lagtexten och att arbetsgivarens nuvarande skyldighet enligt Skr. 1996/97:41

6§ att verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier

eller trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering

specificeras.

Slutligen föreslår JämO att särskilda domförhetsregler tillskapas för AD,

i syfte att garantera en jämn könsfördelning bland dem som dömer i mål

om könsdiskriminering, och att jämställdhetslagens skadeståndsregler ses

över.

Regeringen anser att de frågor som JämO tar upp i sina skrivelser är

angelägna. Sexuella trakasserier på arbetsplatser kan självfallet inte

accepteras. Mycket tyder på att det finns bristande kunskaper på

arbetsmarknaden om både innebörden och konsekvenserna av sexuella

trakasserier samt om hur de skall motverkas. Detta har tydliggjorts av

både JämO och den projektverksamhet som bedrivits med stöd från

anslaget UO 14C2.Särskilda jämställdhetsåtgärder och som finns beskriven

i ett magasin om sexuella trakasserier, utgivet av Socialdepartementet år

1995. Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med JämO att det

finns starka skäl att se över reglerna om sexuella trakasserier. Regeringen

kommer därför att inleda ett sådant arbete under våren 1997. I samman-

hanget bör det även nämnas att Kvinnovåldskommissionen i sitt slut-

betänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) föreslog att frågan om sexuella

trakasserier bör ses över.

Regeringen ser även allvarligt på det faktum att de generella löneskill-

naderna mellan kvinnor och män tycks öka på vissa områden samt att

osakliga löneskillnader mellan könen förekommer. Lönediskriminering

som beror på kön måste bekämpas med alla medel. Den viktiga roll som

både arbetsmarknadens parter och JämO spelar i detta arbete kan inte nog

understrykas. Regeringen har vid ett flertal tillfallen tagit upp frågor om

löneskillnader mellan könen med parterna och deklarerat sin avsikt att

noga följa det arbete som bedrivs på området.

Det är vidare angeläget att frågor om lönediskriminering prövas i

domstol och regeringen välkomnar därför JämO:s insatser för att få till

stånd sådana prövningar. Samtidigt måste det konstateras att de två fall

som nyligen avgjorts i AD inte ger tillräcklig vägledning i fråga om

räckvidden av lönediskrimineringsförbudet. Inte heller i fråga om den nya

lagen i övrigt och de lagändringar som trädde i kraft år 1994 finns det

tillräckligt underlag att kunna bedöma räckvidden. Det är således, enligt

regeringens uppfattning, ännu för tidigt att med säkerhet kunna uttala sig

om gränserna för rättstillämpningen.

När det gäller frågan om lagens diskrimineringsförbud bör göras

tillämpligt även i fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön,

anser regeringen att det finns skäl att avvakta den fortsatta rättsutveck-

lingen i frågan. Någon lagändring bör därför inte nu aktualiseras.

I 1997 års budgetproposition har regeringen föreslagit en avsevärd

ökning av anslaget till JämO. Det innebär den största ökningen sedan

tillkomsten av myndigheten år 1980. Bakgrunden är det stora behov som

finns av att intensifiera arbetet med de frågor som jämställdhetslagen

21

reglerar, t.ex. frågor om lönediskriminering och arbetsgivares skyldighet Skr. 1996/97:41

att kartlägga löneskillnader på arbetsplatser med minst tio anställda. De

föreslagna ökade resurserna är avsedda att underlätta ombudsmannens

arbete med stöd, råd och information om lagens regler samt att frigöra

resurser för arbetet med anmälningar om könsdiskriminering.

JämO har föreslagit omfattande ändringar i jämställdhetslagen.

Regeringen anser emellertid att JämO genom det stora resurstillskott som

föreslagits får ökade möjligheter att driva frågor om t.ex. lönediskrimine-

ring, både rättsligt och i övrigt. Återkommande ändringar av lagstiftningen

måste, enligt regeringens uppfattning, vägas mot behovet av att reglerna

får verka och bli kända hos de aktörer som skall följa och tillämpa dem.

JämO har en viktig uppgift härvidlag.

När det gäller JämO:s önskemål om möjlighet att föra grupptalan i jäm-

ställdhetsmål kan erinras om det arbete som bedrivits av Grupptalanut-

redningen. I utredningens slutbetänkande Grupprättegång (SOU 1994:151)

föreslås bl.a. att grupprättegång skall kunna föras i Arbetsdomstolen enligt

jämställdhetslagen. Utredningens förslag bereds för närvarande inom

regeringskansliet. I samband med att regeringen tar ställning till förslagen

kommer även jämställdhetsiagens skadeståndsregler att ses över i den mån

så erfordras.

Regeringen anser det angeläget med en jämn könsfördelning i Arbets-

domstolen liksom i övriga domstolar och i andra samhällsorgan. Andelen

kvinnor i AD har ökat väsentligt under senare år. Den 1 januari 1996 var

36 procent av domstolens ledamöter och ersättare kvinnor, varav andelen

kvinnor bland ämbetsledamötema (ordförande, vice ordförande och s.k.

tredje man) var 51 procent och andelen kvinnor bland dem som samman-

taget utses av parterna var 29 procent. Arbetet med att åstadkomma en

ökad kvinnorepresentation på det statliga området sker bl.a. genom

målformulering samt särskilda rutiner inom regeringskansliet. Dessa frågor

beskrivs närmare i avsnittet II. 1. Regeringen kommer att ägna ökad

uppmärksamhet åt AD:s sammansättning vad avser kvinnor och män.

Partemas beredvillighet att hörsamma regeringens önskemål om ökad

kvinnorepresentation är då av största betydelse. Regeringen är dock inte

beredd att tillskapa särskilda regler för AD i denna fråga.

Sammanfattningsvis kommer regeringen att se över jämställdhetslagens

regler om sexuella trakasserier och trakasserier, liksom vid behov reglerna

om skadestånd. Regeringen bereder frågan om grupptalan. JämO, vars

verksamhet är omistlig i jämställdhetsarbetet, föreslås få väsentligt ökade

resurser att användas bl.a. i kampen mot lönediskriminering på grund av

kön.

Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att nu vidta någon

ytterligare åtgärd med anledning av JämO:s skrivelser.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO)

JämO:s arbetsmängd har ökat betydligt under senare år. Det beror främst

22

på tillkomsten av den nya jämställdhetslagen år 1992 samt de lagändring- Skr. 1996/97:41

ar som trädde i kraft under 1994, varigenom t.ex. myndighetens till-

synsansvar när det gäller lagens regler om aktiva åtgärder, inklusive krav

på upprättandet av årliga jämställdhetsplaner, utvidgades till att omfatta

hela arbetsmarknaden.

JämO:s ärendemängd ökade markant mellan verksamhetsåren 1993/94

och 1995/96. Anmälningarna om könsdiskriminering ökade exempelvis

från 106 till 298, främst beroende ett stigande antal fall av påstådd

lönediskriminering. Under samma period ökade antalet ärenden om aktiva

åtgärder från 386 till 556, delvis på grund av att JämO initierade ett större

antal granskningar av jämställdhetsplaner. Under 1994/95 uppkom en topp

när det gäller antalet anmälda fall av könsdiskriminering, framförallt

beroende på att elva gruppanmälningar om lönediskriminering lämnades

in vilka omfattade ett stort antal enskilda anmälningar.

Som redovisats ovan har JämO under 1994-1996 drivit två fall om

påstådd lönediskriminering i Arbetsdomstolen.

Under samma period har Jämställdhetsnämnden behandlat tre ärenden

då arbetsgivare på begäran av JämO vägrat att lämna in planer för sitt

jämställdhetsarbete. I samtliga tre fall har berörd arbetsgivare efter

föreläggande om vite lämnat in en jämställdhetsplan.

Inom området för arbetsgivares skyldighet att vidta aktiva åtgärder har

JämO under den aktuella perioden lagt ner stora resurser för att begära in,

granska och lämna stöd när det gäller upprättandet av jämställdhetsplaner.

Under 1994/95 begärdes t.ex. planer in från 57 arbetstagar- och 17

arbetsgivarorganisationer, samt från riksdagspartierna. Under 1995/96

begärdes planer in från arbetsgivare inom de tio största koncernerna,

mediabranschen, departementen och rättsväsendet. En satsning riktade sig

till 150 företag i Västerbotten. JämO:s arbete på detta område har, enligt

myndighetens egen bedömning, lett till en kvalitativ förbättring av

jämställdhetsplanema från berörda arbetsgivare.

Tidningen Jämsides upplaga har ökat kontinuerligt och ligger på 25 000

- 30 000 exemplar. Knappa ekonomiska resurser har dock gjort att man

har tvingats dra ner utgivningen av tidningen från sex till fyra nummer

per år. Vidare har en mängd rapporter och andra trycksaker utarbetats och

distribuerats, bl.a. handböcker om lönediskriminering, arbetsvärdering

respektive aktiva åtgärder.

I regleringsbreven för JämO för budgetåren 1994/95 och 1995/96 anges

som ett prioriterat verksamhetsmål att myndigheten aktivt skall verka för

att öka kännedomen hos arbetsgivare och arbetstagare om jämställd-

hetslagens krav, särskilt de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli

1994. JämO skall vidare öka insatserna i fråga om tillsyn och uppföljning

av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på aktiva åtgärder och upprättan-

de av jämställdhetsplan. Dessutom skall lönefrågor och frågor om sexuella

trakasserier prioriteras.

JämO:s resultatredovisning visar, som redovisas i budgetpropositionen

för år 1997, att resurserna har varit otillräckliga för att möta de ökade

krav som ställts på myndigheten, beroende på att dess tillsynsansvar har

23

utökats till att omfatta hela arbetsmarknaden i fråga om arbetsgivares Skr. 1996/97:41

skyldigheter att vidta aktiva jämställdhetsåtgärder och upprätta årliga

jämställdhetsplaner. Bristen på resurser har bl.a. gjort att JämO i flera fall

har begärt förlängda preskriptionstider. På grund av bristande resurser har

JämO, enligt sin årsredovisning, inte heller kunnat möta den ökade

efterfrågan på information och medverkan i utbildnings- och konferens-

verksamhet.

Regeringen har därför i budgetpropositionen föreslagit en ökning med

fem miljoner kronor av JämO:s budget. Förslaget om ökade anslag skall

ses som ett uttryck för den vikt som regeringen faster vid myndighetens

arbete och det behov som finns när det gäller att intensifiera insatserna till

stöd för respektive för tillsyn av arbetsgivares skyldigheter enligt lagen.

5 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

Inledning

Ett väl fungerande välfärdssamhälle som tar tillvara både kvinnors och

mäns vilja att arbeta och utvecklas är en god grund för tillväxt. Rättvis

fördelning av tillväxt och välfärd bygger i hög grad på en jämn fördelning

av löneinkomster, som i sin tur möjliggörs av en hög och jämn sysselsätt-

ning. Det är mot den bakgrunden som regeringen inom arbetsmarknads-,

arbetslivs- och den ekonomiska politiken prioriterar åtgärder för att

bekämpa arbetslösheten, öka sysselsättningen för både kvinnor och män

och samtidigt verka för en väl fungerande lönebildning.

En hörnsten i regeringens jämställdhetspolitik är kvinnors och mäns lika

möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har därför stor betydelse för jämställd-

heten mellan kvinnor och män. Trots att andelen kvinnor i arbetskraften

är i stort sett lika stor som andelen män har kvinnor i genomsnitt alltjämt

en svagare ställning än män på arbetsmarknaden. Därför är åtgärder för

att stärka kvinnors ställning och förbättra deras villkor i arbetslivet en

viktig jämställdhetspolitisk fråga.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980- talen har

tillsammans med en aktiv familjepolitik och utbyggnaden av barnomsor-

gen bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i allt större utsträckning. I

början av 1990-talet fanns i stort sett lika många kvinnor som män i

arbetskraften. Under de senaste åren har arbetskraftstalen sjunkit för både

kvinnor och män och var under andra kvartalet år 1996 76 procent för

kvinnor och 80 procent för män. Arbetslösheten har ökat för både kvinnor

och män.

Kvinnor arbetar oftare deltid än män vilket påverkar inkomstens storlek

och därmed möjligheten att kunna försörja sig. Cirka 40 procent av

kvinnorna och 8 procent av männen arbetar deltid. Skillnaderna i antalet

timmar i förvärvsarbete mellan kvinnor och män hänger samman med

24

fördelningen av hemarbetet. Av SCB:s tidsanvändningsstudie 1990/91 Skr. 1996/97:41

framgår att kvinnor i genomsnitt ägnar 33 timmar och män 20 timmar per

vecka åt hemarbete. Mödrar till barn under 7 år hemarbetar mest. Bland

män förvärvsarbetar fäder till barn under 7 år mest och bland kvinnor

förvärvsarbetar mödrar till barn i skolåldern mest. Minst skillnader i

tidsanvändning visar kvinnor och män i åldern 25-44 år utan barn.

Under den senaste tioårsperioden har dock kvinnor i flera avseenden

stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Fler kvinnor finns i arbetskraften.

Andelen heltidsarbetande kvinnor i åldern 20-64 år har ökat från 55

procent till knappt 61 procent under perioden 1987-1995. Vidare har

småbamsmödrar ökat sina faktiskt arbetade timmar och kvinnor utanför

arbetskraften ser sig i minskad utsträckning som hemarbetande. De

betraktar sig i större utsträckning än män som studerande eller arbets-

sökande.

Genom att kvinnor har ökat sin tid i förvärvsarbete har också deras

inkomster ökat. Fler kvinnor är ekonomiskt obeoroende av någon annan

for sin försörjning. En studie (Nermo, 1994) visar bl.a. att 12,6 procent

av kvinnorna var helt beroende av en man for sin försörjning år 1981. År

1991 hade andelen sjunkit till 3,4 procent.

Lönen är den viktigaste inkomstkällan for såväl kvinnor som män.

Enligt SCB:s inkomststatistik har den genomsnittliga arbetsinkomsten for

helårs- och heltidsanställda kvinnor i 1994 års priser ökat från 174 600

kronor 1988 till 182 900 kronor år 1994 dvs. med 5 procent. För männen

är motsvarande siffror 222 900 kronor respektive 238 200 kronor, en

ökning med 7 procent. Relationen mellan kvinnors och mäns genomsnittli-

ga arbetsinkomst har under perioden varit i stort sett oförändrad (kvinnors

genomsnittliga arbetsinkomst är 77 procent av mäns).

Män har under hela 1990-talet haft högre arbetslöshet än kvinnor. Kon-

junkturnedgången i början av 1990-talet drabbade främst industri- och

byggsektorn, som domineras av män. Det innebar att arbetslösheten bland

män ökade kraftigt under åren 1991-1993. Minskningen av sysselsättning-

en i offentlig sektor var störst under år 1993, vilket i första hand drabbade

kvinnor. År 1994 vände utvecklingen inom det privata näringslivet och

sysselsättningen ökade igen. Detta fick till följd att männens arbetslöshet

minskade medan kvinnornas fortsatte att öka. Kvinnornas arbetslöshet har

dock inte ökat så kraftigt att den överstiger männens.

De utomnordiska medborgarna har en svår situation på arbetsmarkna-

den. Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor med utländsk bakgrund har

sjunkit kraftigt under 1990-talet.

Både bland kvinnor och män har de lågutbildade drabbats hårdast av

arbetslösheten. I takt med att kompetenskraven höjs i arbetslivet far

arbetstagare med de kortaste utbildningarna allt svårare att behålla sina

anställningar. De som blivit arbetslösa har också allt svårare att komma

tillbaka i arbete. Under de senaste åren finns det tecken som tyder på att

grundskoleutbildade kvinnor har större problem att hävda sig på arbets-

marknaden än män med motsvarande utbildning.

Stora besparingskrav och neddragning av verksamheten i den offentliga

25

sektorn spelar särskilt stor roll för kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Den kommunala sektorn (kommuner och landsting) sysselsatte år 1995

drygt 1 miljon personer, varav kvinnor utgjorde ca 79 procent och män

ca 21 procent. Under perioden 1990-1995 minskade sysselsättningen, i

åldersgruppen 20-64 år, med ca 97 000 personer, varav kvinnorna

svarade för 74 procent och männen för 26 procent. Drygt 230 000 var

anställda i den statliga sektorn år 1995. Av dem var ca 40 procent kvinnor

och ca 60 procent män år 1995. I den statliga sektorn minskade antalet

anställda med 155 000 under åren 1990-1995. Relativt sett står männen

för en större del av minskningen men skillnaden är liten, 47 procent var

kvinnor och 53 procent var män.

Samtidigt med att arbetslösheten under de senaste åren ökat har också

otrygga former av anställningar ökat. Det gäller t.ex. tidsbegränsade

anställningar, där kvinnor är överrepresenterade. År 1995 var det 14

procent av alla anställda kvinnor, 20-64 år, som hade någon form av

tidsbegränsad anställning. Motsvarande siffra för män var 11 procent.

Deltidsarbetslösheten har också ökat under 1990-talet, något som

drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. När andelen som arbetade

mindre än de skulle vilja låg som lägst bland kvinnorna, år 1989, var den

knappt 6 procent av det totala antalet anställda kvinnor i åldern 20-64 år.

År 1995 hade andelen ökat till 13 procent. Bland män i samma ålder

ökade andelen från knappt 2 procent år 1988 till 5 procent år 1995. Under

år 1996 har deltidsarbetslösheten börjat sjunka.

Sverige har en mycket könsuppdelad arbetsmarknad. Uppdelningen

förekommer på minst tre plan. Det första kan sägas vara uppdelningen

mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan olika

arbetsområden, kvinnor finns t.ex. i högre grad än män inom områden

som barnomsorg och vård medan män dominerar i tekniska yrken. Det

tredje planet av könsuppdelningen rör olika villkor inom yrken, t.ex. i

fråga om löner och positioner. Den könsuppdelade arbetsmarknaden

hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar till lägre sysselsätt-

ning. Regeringen anser därför att åtgärder för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden också fortsättningsvis kommer att vara nödvändiga inom

arbetsmarknadspolitiken. Biand annat har utbildning och kompetenshöj-

ning stor betydelse för att bryta könsuppdelningen och minska arbetslös-

heten. Vid konjunkturförändringar måste hela arbetskraften - dvs. både

kvinnor och män - kunna vara med och konkurrera om de nya jobben.

Förnyelsen av arbetslivet och det aktiva arbetsmiljöarbetet är en nödvän-

dig del av arbetet med att öka tillväxten och skapa nya jobb. Arbetets

organisation och utformning har stor betydelse för kvinnors och mäns

hälsa och kraven på forskningsinsatser inom detta område ökar. Det är

viktigt att ett jämställdhetsperspektiv beaktas från början då en ny

arbetsorganisation införs och att interna utvecklingsmöjligheter skapas i

arbetsorganisationen så att kvinnors och mäns kompetens kan utnyttjas

fullt ut. Här har också arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.

Regeringens viktigaste uppgift de närmast kommande åren är att halvera

den öppna arbetslösheten. I det arbetet kommer regeringen att beakta de

Skr. 1996/97:41

26

olika villkor som råder för kvinnor och män på och utanför arbets- Skr. 1996/97:41

marknaden. För närvarande ökar kvinnors arbetslöshet mer än mäns och

det är inom de traditionellt manliga arbetsområdena som tillväxten är

störst. Detta kräver särskilda åtgärder för att stärka kvinnornas situation.

I det följande redogörs för de åtgärder regeringen vidtagit under de

senaste två åren för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och

stärka kvinnornas situation på arbetsmarknaden samt de förslag som

riksdagen beslutat om med anledning av regeringens sysselsättningspropo-

sition (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307).

Åtgärderna redovisas under rubrikerna Arbetsmarknadsfrågor, Lönefrågor

och Arbetslivsfrågor.

Arbetsmarknadsfrågor

För att motverka den ökade arbetslösheten har regeringen kraftigt ökat

anslagen till arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet. De centrala

myndigheterna och länsstyrelserna har bl.a. uppgiften att inom sina

respektive myndighetsområden anvisa åtgärder eller fördela medlen på ett

sådant sätt att det bidrar till större smidighet på arbetsmarknaden,

förbättrar arbetsmiljön, ger bättre villkor för kvinnor och män på

arbetsmarknaden och ekonomiskt skydd vid arbetslöshet eller sjukdom.

För Arbetsmarknadsverket, som omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS), länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsinstitutet, arbetslivstjänster

och de lokala arbetsförmedlingarna, har regeringen i 1995/96 års

regleringsbrev slagit fast att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Ett av verkets över-

gripande mål är att jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka. Genom

väglednings-, utbildnings- och informationsinsatser som riktas till både

arbetssökande och arbetsgivare skall kvinnor och män ges större

möjligheter till ett vidgat yrkesval. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

skall också i högre grad än tidigare utnyttjas för att främja jämställdhet

på arbetmarknaden. Vidare anges i regleringsbrevet att arbetsförmedling-

en skall intensifiera sina ansträngningar för att motverka deltidsarbets-

lösheten.

För att regeringen fortlöpande skall kunna följa utvecklingen när det

gäller sysselsättningen för kvinnor respektive män har regeringen

föreskrivit att AMS i den kvartalsvisa rapporteringen till Arbetsmark-

nadsdepartementet fr.o.m. år 1996 skall redovisa statistik över verksam-

hetens resultat uppdelad på kvinnor och män.

Regeringen prioriterar insatser för att bryta den könsuppdelade arbets-

marknaden. Budgetåret 1994/95 tilldelades AMS 30 miljoner kronor och

för budgetåret 1995/96 45 miljoner kronor för projektverksamhet som

syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för

utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor. Aktiviteterna

inom projekten har varierat men vissa inslag har varit vanligt före-

kommande, såsom t.ex. vägledningsinsatser särskilt riktade till arbetslösa

27

kvinnor och deras behov av stöd, mentorprogram, studiebesök samt Skr. 1996/97:41

utbildningsinsatser i bl.a data och ekonomi för kvinnor. Ett 15-tal projekt

har haft som mål att hjälpa kvinnor att starta eget och ett 10-tal projekt

har avsett insatser som direkt har syftat till att underlätta for kvinnor att

göra inbrytningar på manligt dominerade arbetsplatser. Ett 15-tal projekt

har riktat sig enbart till män och några projekt till invandrarkvinnor.

Ungefär 200 projekt har beviljats medel for tiden fram till den 31

december 1996. AMS kommer under september 1997 att presentera en

kvalitativ uppföljning av de s.k. brytprojekt som genomförts under

budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96. Denna uppföljning kommer

även att redovisa erfarenheterna från det utvecklingsprogram som bedrivits

under samma period och där två deltagare från varje län deltagit. Inom

ramen för nästa års brytprojekt avser AMS att ge Arbetslivsinstitutet i

uppdrag att ur ett genusperspektiv analysera hur det nya sysselsättnings-

läget på arbetsmarknaden fungerar och vilken roll arbetsförmedlingen kan

spela.

Regeringen anser det vara av stor vikt att AMS fortsätter att utveckla

metoder för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnors och

mäns studie- och yrkesval måste breddas för att öka möjligheterna till

sysselsättning. Regeringen har därför i 1997 års budgetproposition (prop.

1996/97:1 utg.omr. 14 avsnitt 3) föreslagit att 30 miljoner kronor skall

avsättas för fortsatt verksamhet med brytprojekt under budgetåret 1997.

Utbildningsinsatser spelar en stor roll i ambitionen att på sikt bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. För att öka

kompetensen inom naturvetenskap och teknik infördes år 1995 ett särskilt

studiearvode, N/T-arvodet, för studier vid högskola och universitet. För

tillträde till dessa särskilda utbildningsplatser krävs minst fem års

yrkeserfarenhet och en ålder på lägst 27 år och högst 48 år. Regeringen

anser det särskilt angeläget att ansträngningar görs för att rekrytera

kvinnor till dessa utbildningar eftersom andelen kvinnor inom de sektorer

av arbetsmarknaden som anknyter till naturvetenskap och teknik är

mycket låg. I förordningen (1995:819) om vissa naturvetenskapliga och

tekniska högskoleutbildningar med särskilt vuxenstudiestöd föreskrivs att

vid i övrigt likvärdiga meriter skall urval till utbildningarna ske med

hänsyn till kön, om ett kön är underrepresenterat inom utbildningen.

Regeringen har givit Högskoleverket i uppdrag att följa upp denna

satsning som skall pågå till och med december 1997.

Datorteken kan bidra till att kvinnors intresse för yrken inom den

tekniska sektorn ökar. Datortek är en form av arbetsmarknadsutbildning

som tidigare var avsedd för arbetslösa ungdomar 20-24 år. Från och med

den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som fyllt 25. Deltagar-

na ges datorutbildning och de far samtidigt arbeta med bl.a. arbets-

marknadsinriktade projekt och jobbsökaraktiviteter. För många av dem

som blivit arbetslösa i samband med strukturförändringar inom den

offentliga sektorn kan nya möjligheter ges via datorteken. Hittills har

fördelningen mellan kvinnor och män varit jämn bland deltagarna och det

är viktigt att denna jämna könsfördelning behålls.

28

För att motverka arbetslöshet och underlätta omställningen i den

offentliga sektorn medverkade den dåvarande regeringen till möjligheten

att inrätta de s.k. kommunavtalen år 1992. Avtalen kan träffas mellan

länsarbetsnämnderna och kommuner och landsting. De innebär att

kommuner respektive landsting förbinder sig att satsa på utbildning istället

för att säga upp fast anställd personal. Länsarbetsnämnderna å sin sida

kan via åtgärdsmedel lämna bidrag till kostnader för utbildning av fast

anställd personal för att förhindra uppsägning. Medlen har i första hand

riktats till undersköterskor och vårdbiträden. Möjlighet att träffa s.k.

kommunavtal finns t.o.m. utgången av år 1997. Personalekonomiska

institutet vid företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet

har fått uppdraget att utvärdera utfallet av dessa avtal. En rapport

beräknas vara klar till årsskiftet 1996/97.

Kommuner och landsting har även i stor utsträckning använt sig av

systemet med utbildningvikariat - som är en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd för kompetensutveckling av anställda. Samtidigt har arbetslösa fått

en möjlighet att arbeta som vikarier för de som deltagit i utbildning/-

kompetensutveckling. Under budgetåret 1994/95 var 85 procent av alla

vikarier kvinnor.

I augusti 1995 tillsattes en utredning (A 1995:13, dir. 1995:119) för att

göra en kartläggning av situationen för kvinnor och män på arbets-

marknaden under 1990-talet, särskilt vad avser sysselsättning. Utredningen

hade inte uppgiften att lägga förslag till regeringen, syftet var främst att

belysa konsekvenser av neddragningar inom kvinnodominerade yrkesom-

råden på arbetsmarknaden. Slutbetänkandet Hälften vore nog - om

kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad (SOU 1996:56) presenterades

i april 1996. Utredaren gör bedömningen att arbetslösheten bland kvinnor

kommer att stiga under den närmaste tiden med tanke på den nuvarande

svaga utvecklingen inom kvinnodominerade yrkesområden i den enskilda

sektorn och inom offentlig sektor.

Betänkandet behandlas i sysselsättningspropositionen (prop.

1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) som lades fram av

regeringen sommaren 1996. Här presenteras några förslag ur propositionen

som har stor betydelse för att motverka framför allt kvinnors arbetslöshet:

- Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens ekonomiska

vårproposition (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304)

och sysselsättningsproposition (1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr.

1995/96:307) inleds den 1 juli 1997 den största enskilda satsning på

vuxenutbildningen som hittills gjorts. Den omfattar 100 000 nya

utbildningsplatser och riktar sig i första hand till arbetslösa som helt eller

delvis saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver skall satsningen

också vända sig till anställda som helt eller delvis saknar denna kompe-

tens. Huvudansvaret för att satsningen genomförs skall läggas på

kommunerna. Därigenom skapas den lokala förankring, det engegemang

och den lokala kreativitet som enligt regeringens bedömning är en

förutsättning för att denna satsning skall fa bästa möjliga genomslag.

Skr. 1996/97:41

29

Satsningen på utbildning kan få en särskilt betydelsefull roll för kvinnor Skr. 1996/97:41

och män i branscher som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar,

t.ex. inom vård och tillverkningsindustri. Den kan också aktivt bidra till

att bryta den könsmässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden. Genom

att kvinnor och män skaffar sig en treårig gymnasiekompetens, får de

större möjligheter att söka sig till branscher där sysselsättningsbehovet

förväntas öka i framtiden. Utbildningssatsningen kommer att pågå i fem

år.

- Den 1 januari 1997 införs regler om vikariatsstöd och utbildningsstöd.

Dessa innebär att en arbetsgivare kan få bidrag till lönekostnaden för en

vikarie, som arbetsförmedlingen anvisar, när en anställd får ledigt med

bibehållen lön för att studera eller för att starta egen näringsverksamhet.

Vikariatsstödet till arbetsgivaren kan utgå med högst 350 kronor per dag,

högst 50 procent av lönekostnaden, i högst sex månader. Arbetsgivaren

kan också få utbildningsstöd för arbetsgivarens kostnader för den

anställdes utbildning. Detta stöd kan utgå med högst 40 kronor per

utbildningstimme och högst 20 000 kronor per vikarie. Arbetsförmedling-

en skall kunna hjälpa till med bedömning av affärsidén och, om behov

finns, bekosta starta-eget-utbildning. Inom detta område kommer

exempelvis personal inom vård och omsorg samt kontorsadministration,

som till stor del består av kvinnor, att få möjlighet till kompetensutveck-

ling eller starta-eget-bidrag.

- Långtidsarbetslösa kvinnor, dvs. arbetslösa kvinnor som varit inskrivna

på arbetsförmedlingen i minst 24 månader, kommer från den 1 januari

1997 ges möjlighet att få förlängt starta-eget-bidrag. Starta-eget-bidraget

presenteras i avsnitt II.6. Syftet med det förlängda bidraget är att minska

arbetslösheten för kvinnor som tidigare varit anställda inom främst den

offentliga sektom samt att öka kvinnors företagande. Särskilt kommer

invandrarkvinnors möjligheter att tas tillvara. Bidraget kommer efter

förlängningen att kunna utgå i högst tolv månader. Kvinnorna kommer att

erbjudas vägledning, individuella utbildningsprogram samt möjlighet att

ingå i nätverk för att sprida idéer och kunskaper.

- Från och med den 1 november 1996 införs en ny arbetsmarknadspolitisk

åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Personer som har

fyllt 55 år och varit inskrivna på arbetsförmedlingen i minst 24 månader

och som uppbär arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i

åtgärden. Ersättningen till den som är arbetslös skall motsvara arbetslös-

hetsersättningen plus 45 kronor per ersättningsberättigad dag, enligt

förslag i budgetpropositionen för år 1997. En stor andel av de arbetslösa

i denna åldersgrupp har en låg genomsnittlig utbildning. Deras kunskaper

och erfarenheter är ofta knutna till tidigare arbete vilket innebär att de har

svårt att finna ny sysselsättning. Många är män som har arbetat i den del

av industrin som slogs ut under 1990-talets första år. Regeringens syfte

med åtgärden är att den offentliga sektorn skall ta tillvara dessa personers

30

kompetens samtidigt som de äldre skall finna en meningsfull sysselsätt- Skr. 1996/97:41

ning.

- Regeringen kommer under hösten 1996 att lämna ett uppdrag till

Riksrevisionsverket att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.

Regeringen anser det synnerligen angeläget att de olika villkor som

gäller för kvinnor och män på och utanför arbetsmarknaden beaktas i

arbetet för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Därför har

ett två-årigt projekt under namnet Samverkan, Arbete, Kön (SAK) startats

under hösten 1996. Det övergripande målet för projektet är att utarbeta

metoder och skapa kunskap för att minska arbetslösheten och utjämna

skillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och i arbets-

livet, särskilt i fråga om sysselsättning. En referensgrupp är knuten till

arbetet. Gruppens uppgift är att bidra med kunskap och erfarenhet från

arbetsmarknadens parter, politiken och forskningen.

Lönefrågor

Tillgänglig statistik visar att betydande löneskillnader mellan kvinnor och

män kvarstår. År 1995 låg kvinnornas genomsnittliga lön på 84 procent

av männens inom statsförvaltningen, medan motsvarande siffror inom

kommuner och landsting låg på 88 respektive 70 procent. För industritjän-

stemän låg kvinnornas genomsnittliga lön enligt preliminära uppgifter på

75 procent av männens. För industriarbetare finns f.n. ingen statistik för

1995 som är jämförbar med tidigare år.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom ovan nämnda stora

grupper minskade fram till i mitten av 1980-talet. Därefter avstannade

minskningen och i vissa grupper ökade skillnaderna något fram till år

1994. 1995 års siffror, som blev klara under senare delen av oktober

1996, tyder på att ökningen kan ha avstannat. Siffoma bör dock analyse-

ras ytterligare. (Se vidare bilaga 1, Fördelningen av ekonomiska resurser

mellan kvinnor och män.)

De generella löneskillnader som finns mellan kvinnor och män kan till

en del förklaras med kvinnors och mäns olika fördelning efter bl.a. yrke

eller befattning, kvalifikationsnivå, ålder och utbildning. Det finns

emellertid löneskillnader som inte går att förklara. Löneskillnadsutred-

ningen (SOU 1993:7) gjorde bedömningen att omfattningen av de

osakliga löneskillnaderna uppgick till mellan 1 och 8 procent i det

material som utredningen undersökt.

Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att bidra till att löneskill-

naderna mellan kvinnor och män synliggörs och motverkas. Genom

beslutet om propositionen (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU 17, rskr.

1993/94:290) Delad makt - delat ansvar infördes den 1 juli 1994 bl.a. en

ny bestämmelse i jämställdhetslagen som föreskriver att arbetsgivare med

31

tio anställda eller fler årligen skall kartlägga förekomsten av löneskillna-

der mellan kvinnor och män i skilda typer av arbeten och för olika

kategorier av arbetstagare. Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder

som motiveras av denna skall redovisas översiktligt i den jämställd-

hetsplan som arbetsgivaren är skyldig att upprätta varje år.

Syftet med denna lagändring var att genom ökad synlighet öka förut-

sättningarna för ett aktivt och medvetet arbete för jämställdhet och mot

osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på enskilda arbetsplatser.

I samband med lagändringen gavs JämO ökade resurser bl.a. för insatser

på löneskillnadsområdet. I propositionen gjorde regeringen även vissa

uttalanden till ledning för rättstillämpningen, om kriterier för bedöm-

ningen av likvärdigt arbete.

I det sammanhanget kan nämnas att JämO bedriver ett aktivt arbete i

frågor som rör arbetsvärdering och har bl.a. publicerat en handbok om

detta. Studier och redovisningar om metoder för arbetsvärdering tas nu

också fram i ökad utsträckning av arbetsmarknadens parter.

Under våren 1994 fick dåvarande Arbetsmiljöfonden i uppdrag av

regeringen att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och

kunskapsspridning om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader

mellan kvinnor och män. Detta uppdrag organiserades i ett särskilt

forsknings- och utvecklingsprogram - Lönebildning och arbetsvärdering

(LÖV) - som skall pågå till och med december 1997. Hittills har 15

miljoner kronor anslagits för arbetet. Intresset för LÖV-programmet har

varit stort både hos arbetsgivare och fackliga organisationer, inte minst i

kommuner och landsting. Inom programmet har projekt med inriktning på

utveckling av arbetsvärderingssystem och arbetsvärderingsmetodik

prioriterats. En antologi, Arbetsvärdering. Teori, praktik, kritik, har också

tagits fram. Boken är ett verktyg för dem som i olika funktioner

medverkar vid arbetsvärdering. Vidare pågår arbetet med att ta fram en

arbetsvärderingsmodell som är anpassad till svenska arbetsmark-

nadsförhållanden. Från och med den 1 juli 1995 fördes LÖV-programmet

över från Arbetsmiljöfonden till det nybildade Arbetslivsinstitutet.

Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för

att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor

och män. Regeringen gav därför ett uppdrag åt Statistiska centralbyrån

(SCB) år 1994 att utveckla lönestatistiken. Syftet var att göra en alternativ

uppläggning av statistik över lönestrukturer för att öka möjligheterna att

analysera lönebildningen och utvecklingen av kvinnors och mäns löner.

Uppdraget redovisades till regeringen våren 1995. För att ta tillvara de

förslag som SCB lämnat och genomföra nödvändiga förändringar i den

löpande lönestatistikredovisningen har Arbetslivsinstitutet fått regeringens

uppdrag att fr.o.m. budgetåret 1997 avsätta 2 miljoner kronor för

upphandling från SCB av en lönestatistik som är utformad så att den kan

ligga till grund för fördjupade analyser av löneskillnader mellan kvinnor

och män.

Lönebildningen är en fråga som parterna på arbetsmarknaden har

ansvaret för. Regeringen har dock på olika sätt varit aktiv när det gäller

Skr. 1996/97:41

32

att skapa en dialog med arbetsmarknadens parter i frågor som rör Skr. 1996/97:41

lönebildning och löneskillnader mellan kvinnor och män. År 1994 togs ett

initiativ till överläggningar med parterna för information om hur arbetet

med att motverka osakliga löneskillnader fortskred. Under våren 1996

anordnades en hearing med bl.a arbetsmarknadens parter om löneskillna-

der mellan kvinnor och män.

Att komma till rätta med osakliga löneskillnader och lönediskriminering

är en av jämställdhetspolitikens viktigaste frågor. Regeringen kommer

även i fortsättningen att vid behov ta olika initiativ på detta område.

Erfarenheterna från LÖV-programmet som beräknas kunna föreligga under

år 1997 kommer att ge ett bra underlag för det fortsatta arbetet i dessa

frågor hos berörda aktörer. Regeringen kommer då också att överväga om

ytterligare utvecklingsinsatser behövs. Nya överläggningar med arbets-

marknadens parter kommer också att äga rum.

Arbetslivsfrågor

Regeringens arbetslivspolitik syftar till att främja en god arbetsmiljö och

stötta anställdas, skyddsombuds och arbetsgivares arbetsmiljöarbete.

Vidare skall kompetensutveckling, flexibla arbetsorganisationer, ny teknik

samt jämställdhet mellan kvinnor och män främjas. En annan viktig

uppgift är att förebygga arbetsskador och annan ohälsa i arbetslivet och

härigenom undvika utslagning samt hjälpa kvinnor och män som drabbats

av ohälsa tillbaka till arbetslivet. Till arbetslivspolitiken hör också frågor

om arbetstider och arbetsrätt.

Inom yrkesområden som t.ex. vård och omsorg, där kvinnor är över-

representerade, är andelen belastningsskador och belastningssjukdomar

hög. Dessa skador och sjukdomar kan i många fall leda till att anställda

får svårigheter att behålla sitt arbete och riskerar att till slut slås ut från

arbetsmarknaden. Hittills har kvinnor varit starkt överrepresenterade bland

dem som drabbats av belastningsskador och belastningssjukdomar. En viss

utjämning mellan kvinnor och män tycks emellertid ha skett under de

senaste åren.

Det är viktigt att kvinnors och mäns olika villkor beaktas när arbets-

miljön utformas. Om man skall kunna åstadkomma ett arbetsliv på lika

villkor för kvinnor och män krävs att de normer, värderingar och

livsmönster som karaktäriserar kvinnor och män hanteras medvetet och

systematiskt. Arbetsmiljölagen (1977:1160) ställer krav på att arbetsförhål-

landena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och

psykiskt avseende.

Arbetarskyddsverket (AV), som består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)

och Yrkesinspektionen (Yl), har ålagts att särskilt uppmärksamma

kvinnors arbetsmiljö. Bland annat har ASS i sina tillsynsprogram för

perioderna 1992-1996 och 1997-1999 betonat vikten av att kvinnors

arbetsmiljö beaktas särskilt. Vidare har formerna för hur dessa aspekter

bättre skall kunna integreras i det löpande tillsynsarbetet utvecklats.

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Kvinnors arbetsförhållanden har även varit föremål för speciella projekt

inom ASS.

I början av 1990-talet genomförde AV, med stöd av särskilda medel

från regeringen, stora utbildnings- och metodutvecklingsinsatser när det

gäller belastningsergonomi samt psykiska och sociala frågor i arbets-

miljön. Detta har bl.a. medfört att Yl på ett helt annat sätt än tidigare

prioriterar arbetsmiljöproblem i kvinnodominerade branscher och yrken.

Krav som rör frågor om arbetsorganisation samt arbetsställningar och

arbetsrörelser har ökat markant de senaste åren.

Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning, som inrättades den

1 juli 1995, skall bl.a. främja forskning och utveckling om kvinnors

villkor i arbetslivet. Rådet skall även främja kvinnors deltagande i

forsknings- och utvecklingsarbetet. En strävan är att i pågående forskning

belysa kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningar i arbetslivet.

Arbetslivsinstitutets forskning är inriktad mot arbetslivsutveckling och

arbetsohälsofrågor. Utöver egen forskning skall institutet även stimulera

till olika slag av utbildnings- och utvecklingsinsatser i samarbete med

externa aktörer.

För att minska riskerna för arbetsmiljörelaterade besvär bedrivs vid

Arbetslivsinstitutet ett flertal studier om ohälsa inom branschområden som

domineras av kvinnliga anställda. Därvid uppmärksammas särskilt

allergier, överkänslighet samt belastningsbesvär inom vård, service, handel

och kontor.

Arbetslivsinstitutet har nyligen avslutat en utredning som syftat till att

ange framtida forskningsbehov. De områden som utpekas som särskilt

intressanta är skolan, media och kommunikation samt vård- och om-

sorgsarbetets omvandling.

Arbetslivsforskningens inriktning för perioden 1997-1999 redovisas i

regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 1996/97:5).

Rådet för arbetslivsforskning är en medelsbeviljande myndighet. Rådet

finansierar för närvarande ca 25 forskningsprojekt som rör kvinnors

villkor i arbetslivet. Program om kvinnors villkor i arbetsorganisationen

ingår som en del i rådets verksamhetsplan. Några program syftar bl.a. till

att belysa arbetsdelningen mellan kvinnor och män och mekanismer

bakom maktfördelningen mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Inom

andra program prioriteras forskning om bl.a. uppkomsten av kvinno-

dominerade yrken liksom betydelsen av ökad IT-användning. Hur

distansarbete påverkar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden är också

ett område som behandlas inom programmen. Vidare prioriteras forskning

för att belysa frågan om lika lön för likvärdigt arbete och vilka föränd-

ringar i lönebildningsprocessen som kan leda till en lönesättning som

beaktar principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Rådet har tagit initiativ till att utarbeta en kunskapsöversikt gällande den

forskning om kvinnors villkor i arbetsorganisationen som har utförts

hittills under 1990-talet. Rådet stödjer också ett arbete med att göra en

sammanställning av olika förändringsprojekt med inriktning på att

stimulera kvinnors karriärutveckling och fa in fler kvinnor i typiska

Skr. 1996/97:41

34

manliga yrken. Inom rådet pågår ett utredningsarbete för att främja Skr. 1996/97:41

kvinnors deltagande i forsknings- och utvecklingsarbetet.

Arbetslivsfonden bedrev ett särskilt program i syfte att uppmärksamma

kvinnors arbetmiljö i de arbetsplatsprogram som fonden lämnade bidrag

till, det s.k. Alfa Q-programmet. Programmet avslutades i samband med

att fonden avvecklades den 1 juli 1995. Stor vikt lades vid att sprida

insikt om att arbetsplatserna måste granskas utifrån de villkor som gäller

för kvinnor respektive män. Regeringen har uppdragit åt Arbetslivsinstitu-

tet att analysera och sammanfatta de resultat och effekter som Arbetslivs-

fondens insatser har givit upphov till. Institutet har i april 1996 kommit

in med en delrapport till Arbetsmarknadsdepartementet, Perspektiv på

Arbetslivsfonden - en analys och sammanställning av utvärderingar.

Institutet skall slutredovisa till Arbetsmarknadsdepartementet senast vid

årskiftet 1996/97. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen

i denna fråga.

1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02, dir. 1995:6) överlämnade sitt

slutbetänkande Arbetstid - förläggning och inflytande (SOU 1996:145) i

september 1996. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till ny arbetstidslag.

Utgångspunkten för kommitténs förslag är att ansvaret för arbetstids-

frågoma främst skall vila på arbetsmarknadens parter. Därför föreslås att

arbetstidslagen framöver skall vila på civilrättslig grund och tydligare

kopplas till arbetsmiljölagen. Kommittén föreslår att regeringen skall

avsätta statliga medel för en tvärvetenskaplig granskning av frågor som

rör arbetstid och arbetsorganisation. Vidare föreslår kommittén att staten

skall stimulera ytterligare försök med kortare arbetstider och samtidigt

erbjuda ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden. Kommittén

lämnar också ett antal förslag till arbetsmarknadens parter. Bland annat

föreslås att parterna bör teckna avtal om takten och inriktningen på

arbetstidsförkortningen och utforma avtalen så att individuella behov

tillgodoses. Vidare föreslås att parterna bör minska övertiden och

medverka till att fler människor kommer i arbete samt fortsätta att

utveckla flexibla arbetstidsmodeller. Arbetstiden föreslås maximeras till

högst 40 timmar i genomsnitt under en tioveckors period. Kommittén

föreslår också att arbetstagaren skall ges rätt att fa sina önskemål om

arbetstider sakligt prövade av arbetsgivaren. Betänkandet kommer att

skickas ut på remiss under hösten 1996. Den fortsatta beredningen av

betänkandet och remissinstansernas synpunkter kommer att ske under

våren 1997.

I maj 1996 överlämnade Arbetsrättskommissionen (A 1995:04)

rapporten Samarbetsavtal?. Kommissionen hade i uppdrag att identifiera

och söka långsiktiga lösningar på de problem som arbetsmarknadens

parter anser finns på arbetsrättens område. Parterna kunde inte enas inom

ramen för kommissionens arbete, men förklarade sig villiga att fortsätta

att förhandla. På det statliga området träffades en principiell överenskom-

melse i augusti 1996, men på övriga delar av arbetsmarknaden förmådde

parterna inte komma överens. Regeringen har därför tagit över frågan och

utarbetat en proposition (prop. 1996/97:16) med förslag till ändringar i

35

anställningsskyddslagen. I propositionen föreslås att deltidsanställda skall Skr. 1996/97:41

ges förtur till att få jobba mer tid eller heltid om arbetsgivaren har behov

av ytterligare arbetskraft. Detta förslag gynnar kvinnor som i högre grad

än män drabbats av deltidsarbetslöshet. Det införs också en begränsning

för vikariatsanställningar. Om en arbetstagare har varit anställd på vikariat

i längre än tre år under en femårsperiod övergår anställningen i en

tillsvidareanställning. Även detta förslag gynnar kvinnor i särskilt hög

utsträckning.

6 Närings- och regionalpolitik

Näringspolitikens uppgift är bl.a. att medverka till förnyelse och ut-

veckling av företagssektorn. Därvid måste näringspolitiken inriktas på att

underlätta framväxten av nya företag och tillväxten av befintliga företag.

Av särskild vikt är att underlätta nyetableringar och att främja tillväxt i

små och medelstora företag. De övergripande målen för regionalpolitiken

är uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor

skapas för medborgarna i hela riket. Regionalpolitiken skall bl.a. främja

uthållig ekonomisk tillväxt genom att ta till vara befintliga resurser och

bygga vidare på naturliga förutsättningar för varu- och tjänsteproduktion.

Skillnaden mellan närings- och regionalpolitiken och arbetsmark-

nadspolitiken är att insatserna inom arbetsmarknadspolitiken inte primärt

syftar till att stödja företagen utan till att stödja arbetslösa personer.

I Sverige finns det nästan en halv miljon företag. Av de personer i

åldrarna 16-64 år som drev eget företag år 1995 var 26 procent kvinnor

och 74 procent män. Det finns olikheter i fråga om hur kvinnor och män

driver företag, bl.a. i val av branscher, företagsformer och arbetssätt.

Olikheter finns också när det gäller motiv för start, attityder m.m. Kvinnor

som driver företag finns representerade inom alla sektorer av näringslivet

även om män dominerar företagandet inom de flesta näringsgrenarna, med

undantag av personlig service. Kvinnliga företagare återfinns i huvudsak

inom handel och service.

De viktigaste aktörerna på central nivå när det gäller samverkan mellan

arbetsmarknadspolitik samt närings- och regionalpolitik för att underlätta

ny- och småföretagande är Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) och ALMI Företagspartner AB. På

regional och lokal nivå verkar bl.a. länsstyrelser, länsarbetsnämnder,

ALMI regionalt, kommuner, arbetsförmedlingar och lokala nyföretagar-

centra i kommunerna.

De små och medelstora företagen intar en central plats i debatten om

tillväxt och ekonomisk utveckling. Kvinnor har traditionellt inte varit lika

aktiva som män när det gäller att starta och utveckla företag. Ett ökat

företagande både bland kvinnor och män är därför ett viktigt led i att öka

förnyelsen och tillväxten i svensk ekonomi.

Här redovisas stödåtgärder och andra initiativ som regeringen vidtagit

36

for att underlätta egenföretagandet.

Skr. 1996/97:41

Det tillfälliga småföretagsstödet

Det tillfälliga småföretagsstödet introducerades under budgetåret 1994/95.

Stödet lämnas till både "mjuka" (t.ex. utbildning och marknadsföring) och

"hårda" (t.ex. byggnader och maskiner) investeringar i småföretag över

hela landet. Regeringens mål med stödet var att skapa 4 000 nya

arbetstillfällen till den 30 juni 1995. Resultatet den 31 december 1995 var

9 596 nya jobb. Andelen arbetstillfällen som gått till kvinnor är ca 30

procent och till män ca 70 procent.

Starta-eget-bidrag

Starta-eget-bidraget, som infördes år 1992, är en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd som har betydelse för nyföretagandet. Bidraget utgår som

huvudregel i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl eller om

näringsverksamheten bedrivs i glesbygd kan bidrag lämnas under

ytterligare sex månader. Bidraget riktas till arbetslösa eller personer som

har sagts upp på grund av arbetsbrist och som riskerar att bli arbetslösa

samt till dem som är bosatta inom vissa glesbygdsområden. Ersättning ges

med ett belopp motsvarande arbetslöshetsersättning enligt lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller enligt lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd. Antalet sökande till detta bidrag har ökat

under 1994 och 1995. Av de personer som erhöll bidraget under år 1995

var ca 31 procent kvinnor och ca 69 procent män.

AMS redovisade i november 1995 en strategi för att stimulera kvinnor

att starta egna företag. Strategin består av insatser i form av vägledning,

utbildning och stödjande nätverk. Som grund för denna strategi ligger den

allmänna "Strategi för att Starta-eget-bidrag" som AMS styrelse antog år

1993 samt det "Nyföretagarprogram - Modell för Arbetsmarknadsverket"

som antogs i november 1994.

Kvoteringsregeln

De företagsstöd som berörs av den s.k. kvoteringsregeln i förordningen

(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd är lokaliseringsstödet och

sysselsättningsbidraget. Enligt denna regel (13§) skall minst 40 procent

av antalet arbetsplatser som tillkommer till följd av stöden förbehållas

vartdera könet. Om det finns särskilda skäl far undantag göras från

bestämmelsen. Lokaliseringsstödet omfattar dels lokaliseringsbidrag, dels

lokaliseringslån och kan ges i samband med investeringar i byggnader och

maskiner. Sysselsättningsbidraget är avsett att täcka en del av de ökade

37

kostnader som uppkommer i samband med nyanställningar. 1

Det har visat sig att det är svårt att leva upp till kvoteringsregeln. Av

de nyskapade jobb som tillkommit genom företagsstöden är kvinnors

andel lägre än mäns. Andelen nya jobb som kommit kvinnor till godo

genom lokaliseringsstödet har legat på mellan 30 och 38 procent under de

senaste fem åren. De beslut som togs av NUTEK om lokaliseringsstöd för

budgetåret 1994/95 medförde att 45 procent av de nya arbetstillfällena

kom kvinnor till godo, medan endast 27 procent tillföll kvinnor genom

länsstyrelsernas beslut. Det innebär att den totala andelen skapade

arbetstillfällen som kom kvinnor till godo under 1994/95 var 35 procent.

Genom sysselsättningsbidraget fördelades år 1995 31 procent av de

nyskapade jobben till kvinnor och 69 procent till män.

Regeringen anser det otillfredsställande att villkoret om könskvotering

inte uppfyllts och avser att uppdra åt NUTEK att närmare analysera

orsakerna och komma med förslag till hur målet kan nås.

Länsstyrelsernas projektverksamhet

Länsstyrelserna har sedan flera år möjlighet att bevilja medel till projekt

som skall gynna den regionala utvecklingen. Av medlen används ca 6

procent till projekt som är direkt inriktade på att främja jämställdhet

mellen kvinnor och män. De medel som länsstyrelserna avsätter för

jämställdhetsprojekt har fördubblats sedan budgetåret 1992/93.

Särskilda insatser för att öka kvinnors företagande

Under ett antal år har NUTEK på regeringens uppdrag bedrivit verksam-

het för att stödja kvinnor som startar eller driver eget företag. NUTEK:s

roll är att utveckla, möjliggöra och synliggöra kvinnors företagande. Det

görs bl.a. genom satsningar på pilotprojekt som riktar sig till kvinnor.

Företagsskolor för kvinnliga företagare, Kvinnor i småföretagsstyrelse -

styrelsepool och Att främja kvinnors uppfinnande är några exempel.

År 1992 fick NUTEK i uppdrag av dåvarande regeringen att kartlägga

villkoren för kvinnor som startar och driver företag. Bakgrunden var

arbetslösheten och svårigheten för kvinnor, speciellt i glesbygden, att hitta

en inkomstkälla. Resultatet blev att NUTEK fick i uppdrag att genomföra

ett åtgärdsprogram i de regionalpolitiska stödområdena. I 62 kommuner

introducerades kvinnliga affärsrådgivare med uppdrag att hjälpa kvinnor

som vill starta företag eller utveckla befintliga företag. Projektet är treårigt

1 I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att lokaliseringsbidrag

och utvecklingsbidrag slås samman till en stödform, regionalt utvecklingsbidrag.

Lokaliseringslån namnändras till utvecklingslån. Regeringen föreslår att stöd-

formerna tillsammans benämns regionalt utvecklingsstöd (prop.1996/97:1

utg.omr. 19 avsnitt 4.).

Skr. 1996/97:41

38

(1994—1996) men det står redan klart att nästan alla kommuner kommer Skr. 1996/97:41

att fortsätta med verksamheten, som nu delfinansieras med EU-medel.

Inriktningen på åtgärdsprogrammet är:

- rådgivning till kvinnor som vill starta företag,

- försök att med olika medel underlätta och stimulera kvinnors före-

tagande genom bl.a. kompetenscheckar, utbildning och stipendier,

- information och bistånd till organ som arbetar med kvinnors

företagande i stödområdet.

NUTEK har i oktober 1996 lämnat en slutrapport om projektet.

Regeringen avser att under hösten ta ställning till om och i så fall hur

arbetet med att stimulera kvinnors företagande i de regionalpolitiska

stödområdena skall fortsätta.

År 1995 uppdrog regeringen åt NUTEK att sammanställa de utveck-

lingsperspektiv som följer av de regionala strategier som alla länsstyrelser

har i uppdrag att ta fram. NUTEK skall också göra en samlad bedömning

av strategierna. Konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och

män skall belysas. Uppdraget skall redovisas till regeringen i december

1996.

Som ett led i strävan att fa en jämnare fördelning av regionala ut-

vecklingsresurser mellan kvinnor och män fick länsstyrelserna år 1994 i

uppdrag av dåvarande regeringen att medverka till att Regionala

resurscentra för kvinnor skapades. De skall bl.a. initiera lokala ut-

vecklingsprojekt, medverka till att lokala nätverk för kvinnor bildas samt

uppmuntra och genomföra kompetensutveckling. 123 av 24 län har beslut

tagits om att etablera regionalt resurscentrum. Totalt har 28 miljoner

kronor anslagits för verksamheten. Majoriteten av resurscentra är redan

operativa.

För att stödja och komplettera dessa centra beslutades år 1994 att

NUTEK, i samarbete med Glesbygdsverket, skulle ansvara för att ett

Nationellt resurscentrum byggs upp. NUTEK och Glesbygdsverket

redovisade i augusti 1996 hur verksamheten utvecklats och lämnade

förslag till fortsatt verksamhet. Regeringen kommer under hösten att ta

ställning till förslaget.

Företagarlån till kvinnor inrättades i augusti 1994. Orsaken var bl.a. att

olika undersökningar pekade på att kvinnor startar företag med ett

betydligt mindre kapital än män. För att kunna ansöka om det s.k.

nyföretagarlånet krävdes ett kapitalbehov på minst 330 000 kronor, vilket

ansågs missgynna kvinnor eftersom deras kapitalbehov ofta var lägre än

så.

Det särskilda företagarlånet kan ges till både kvinnor som startar företag

och till kvinnor som redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst

150 000 kronor och avse maximalt 50 % av lånebehovet. Från år 1994

t.o.m. utgången av år 1995 har 116 miljoner kronor lånats ut uppdelat på

1 756 lån. Enligt en undersökning baserad på 400 kvinnor som erhållit

företagarlånet beräknas den totala sysselsättningseffekten av dessa lån

uppgå till ca 3 000 personer på hel- eller deltid fram till utgången av

1995. Lånet har varit mycket efterfrågat. Under första budgetåret avsattes

39

50 miljoner kronor, vilket efter hand utökades, och för budgetåret 1995/96

anslog regeringen 149 miljoner kronor. Företagarlånet kan kombineras

med starta-eget-bidrag.

Utvecklingen inom IT-området skapar nya yrken och det visar sig att

många företag upplever brist på kvalificerad arbetskraft inom detta

område. Användningen av IT domineras i dag av män. Regeringen anser

därför att särskild uppmärksamhet bör riktas mot att förbättra kvinnors

möjligheter att lära sig IT. I mars 1996 beviljade Kommunikations-

departementet ett bidrag på två miljoner kronor till Folkrörelserådet Hela

Sverige ska leva för att med modem informationsteknik öka stöd och

rådgivning till lokala utvecklingsgrupper samt för att stimulera och utbilda

enskilda och företagare på landsbygden till ökad användning av in-

formationsteknik. Detta stöd riktar sig indirekt till kvinnor som har svårt

att finna arbetstillfällen i glesbygden. Folkrörelserådet lämnade i juli 1996

en delrapport över den verksamhet som bedrivits sedan projektet startade.

Kommunikationsdepartementet kommer särskilt att följa hur dessa medel

stöttar kvinnor.

Skr. 1996/97:41

Fortsatt arbete för att främja företagandet

Mot bakgrund av positiva erfarenheter och som ett viktigt led i arbetet

med att öka sysselsättningen kommer regeringen att fortsätta utveckla

åtgärder som främjar företagandet. Kvinnors företagande kommer särskilt

att uppmärksammas.

Ett treårigt program för småföretagsutveckling kommer att inrättas enligt

förslag i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222, bet.

1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). För detta program anvisas en miljard

kronor för att bl.a. tillsätta en delegation för förenkling av regelverk för

småföretagen och för fortsättning av det tillfälliga småföretagarstödet.

Regeringen kommer också att se över hur stödet till kvinnliga företagare

kan förbättras i olika avseenden.

För att granska vissa former av statliga företagsstöd tillsatte regeringen

under hösten 1995 en utredning (dir. 1995:124). Den s.k. Företagsstödsut-

redningen (N 1995:09) överlämnade sitt betänkande Kompetens och

kapital (SOU 1996:69) under våren 1996. I betänkandet föreslås en rad

förändringar som syftar till att stimulera tillväxten i de mindre företagen

och öka nyföretagandet bland kvinnor och män. Utredningen föreslog bl.a.

att ALMI Företagspartner AB skulle avsätta utökade resurser för

företagarlånet till kvinnor. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om

att staten i särskilda s.k. ägardirektiv, i samband med bolagsstämman

under våren 1996, har anmodat ALMI att avsätta en ram för sådan

långivning på totalt lägst 400 miljoner kronor. Företagsstödsutredningen

föreslog också att möjligheten att bevilja starta-eget-bidrag på halvtid för

kvinnor bör uppmärksammas samt att länsstyrelsen i sitt samordnings-

uppdrag bör se till att behovet av kvinnliga affärsrådgivare i länet är

tillfredsställt. Vissa av utredningens förslag och remissinstansernas

40

synpunkter utgör underlag för regeringens regionalpolitiska ställnings- Skr. 1996/97:41

taganden i 1997 års budgetproposition (prop. 1996/97:1 utg.omr. 19

avsnitt 3). Vidare avser regeringen att följa upp utredningens övriga

förslag genom ytterligare utredningar av vissa stödformer.

Av betydelse för småföretagsutvecklingen är även det forsknings-

program som utförs av stiftelsen Forum för Småföretagsforskning.

Stiftelsen, som är knuten till högskolan i Örebro, samordnar småföretags-

forskning i hela landet. Näringsdepartementet beviljade i maj 1996 medel

för stiftelsens forskningsprogram som bl.a. innehåller forskning om

kvinnors företagande samt utvärdering och uppföljning av näringspolitiska

insatser. Programmet skall genomföras i samråd med NUTEK.

I avsnitt II.5 föreslår regeringen även vissa arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i syfte att bl.a. stimulera nyföretagandet, särskilt bland kvinnor.

7 Utbildningspolitik

Utbildning har stor betydelse för människors livskvalitet och chanser på

arbetsmarknaden. Det är därför en central uppgift för regeringen att

säkerställa att flickor och pojkar, kvinnor och män, far utveckla alla sina

möjligheter och får en lika kvalificerad utbildning.

Genom kommunaliseringen av skolan liksom den ökade självständig-

heten för universitet och högskolor är riksdagens och regeringens uppgift

främst att ange mål och riktlinjer för verksamheten. Det konkreta, faktiska

arbetet utförs på lokal nivå. Det är där det avgörs om jämställdhetsmålen

omsätts i praktiken och påverkar det dagliga arbetet.

För att betona jämställdhetsarbetets betydelse och påskynda utveck-

lingen presenterade regeringen i februari 1995 propositionen Jämställdhet

mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet.

1994/95:UbU 18, rskr. 1994/95:405). Propositionen innehåller en rad

åtgärder avsedda att främja jämställdhet på såväl kort som lång sikt både

inom det offentliga skolväsendet och inom högre utbildning och forsk-

ning. Trots att ett målinriktat jämställdhetsarbete sedan länge pågått inom

utbildningsområdet har det visat sig att mycket återstår innan det råder

jämställdhet i skolan, inom vuxenutbildningen och i högre utbildning och

forskning.

Det offentliga skolväsendet

Enligt 1 kap 2 § första stycket i skollagen (1985:1100) skall alla barn och

ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och

ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga

skolväsendet för barn och ungdom. Således far inte t.ex. kön utgöra grund

för eller rent faktiskt leda till särbehandling. Vidare föreskrivs i tredje

stycket, samma paragraf, att var och en som verkar inom skolan bl.a. skall

41

främja aktning för varje människas egenvärde. Efter förslag i regeringens Skr. 1996/97:41

proposition 1994/95:164 ändrades skollagens 1 kap 2 § så att den lyder:

"den som verkar inom skolan skall främja jämställdhet mellan könen samt

bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för

kränkande behandling".

Motsvarande bestämmelser finns också för vuxenutbildningen.

Läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolfor-

merna, Lpo 94 och Lpf 94, följer upp lagens krav och understryker

skolans ansvar för att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika

rätt och möjligheter och för att motverka traditionella könsmönster.

De jämställdhetsmål som anges i centrala styrdokument skall brytas ned

till hanterbara och konkreta mål i skolornas skolplaner och arbetsplaner.

Regeringen följer utvecklingen genom Skolverkets återkommande

uppföljnings- och utvärderingsrapporter.

Jämställdhet som pedagogisk fråga

Samhällets värderingar och maktperspektiv påverkar skolan. Samtidigt har

skolan en unik möjlighet att under de viktiga barn- och ungdomsåren

påverka eleverna och öppna deras möjligheter att vidga sina perspektiv

och ta till vara och utveckla sina egna förutsättningar, oberoende av

könstillhörighet.

Det finns påvisbara skillnader mellan flickor och pojkar i skolan i sättet

att vara, i språk, i prestationer, i vad de vill arbeta med och hur de

arbetar, i val av ämnen och studieinriktning, etc. De könsbundna valen är

kanske lättast att konstatera och därför har jämställdhetsarbetet hittills

främst bedrivits inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering.

Men det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och

bedöma flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från

pojkarnas situation och läggs upp på deras villkor. Olika undersökningar

tyder också på att pojkarna far hjälp med det de inte kan, medan flickorna

får stöd och uppmuntran i det de redan kan. I läromedlen saknas ofta

flickornas värld och erfarenheter, vilket far konsekvenser för flickornas

självkänsla. Härigenom bidrar skolan till att bekräfta och konservera

samhällets könsmönster.

Regeringen har alltmer betonat att jämställdhet också är en pedagogisk

fråga, som förutsätter grundläggande kunskaper om rådande könsmönster

och om könstillhörighetens betydelse för lärandet. Detta förutsätter också

en insikt om att flickor och pojkar inte utgör några enhetliga grupper, lika

litet som vuxna kvinnor och män gör det. Rektor måste som pedagogisk

ledare ha ett särskilt ansvar för att undervisningen planeras och läggs upp

på ett sådant sätt att eleverna, oavsett kön, far likvärdiga möjligheter till

utveckling och lärande. Det handlar om det konkreta arbetet i klass-

rummet, om processer som är demokratiska och jämställda, och som

gynnar alla barns utveckling och lärande.

De som verkar i skolan kan inte inta ett könsneutralt förhållningssätt.

42

Om eleverna skall ges utrymme att utveckla sina individuella förut-

sättningar utan att begränsas av könstillhörighet, måste de i under-

visningen bemötas utifrån en kunskap om pojkars och flickors olika

erfarenheter samt om vad fördomar om vad som är kvinnligt och manligt

betyder i olika sammanhang. Jämställdhet kan därmed inte heller

reduceras till en attitydfråga, utan blir också en kunskapsfråga.

Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som

intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika

erfarenheter. I de enskilda ämnena bör lärama beakta och belysa både

kvinnliga och manliga aspekter på ett ämnesområde. Jämställdhets-

frågomas behandling i skolans ämnen är i dag ofta helt beroende av den

enskilde lärarens egen inställning, medvetenhet och kunskap. Detta

understryker vikten av att höja lärarnas kompetens.

Skolan skall vara en sammanhållen skola för alla. En återgång till någon

form av flick- och pojkskolor, eller flick- och pojkklasser, är inte

önskvärt. Däremot bör försök med olika former av enkönade grupper i

speciella sammanhang fortsätta. Sådan verksamhet kan bidra till att öka

kunskaperna om och erfarenheterna av hur undervisningen bör utformas

för att motsvara både flickors och pojkars respektive kvinnors och mäns

förutsättningar och intressen.

Skr. 1996/97:41

Fortsatt arbete

Regeringen har givit Skolverket i uppdrag att följa och utvärdera

jämställdheten i skolan. Skolverket utarbetar för närvarande på grundval

av regeringens uppdrag en strategi för jämställdhetsfrågoma och driver ett

övergripande projekt som syftar till att bl. a. följa utvecklingen av

jämställdheten i skolan och särskilt bevaka att jämställdhetsaspekter tas

upp i samband med utvärderings- och utvecklingsarbete inom Skolverket.

Regeringen följer detta arbete med stort intresse.

Regeringen har tillsatt en kommitté, Skolkommittén (U 1995:04, dir.

1995:19), med uppdrag att belysa det inre arbetet i det offentliga

skolväsendet för barn och ungdomar och att föreslå åtgärder för att

stimulera den pedagogiska utvecklingen. Direktiven för kommitténs arbete

anknyter i hög grad till vad som sägs i propositionen Jämställdhet mellan

kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet.

1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405) om vikten av att den svenska skolan

ger pojkar och flickor, kvinnor och män, en likvärdig utbildning oavsett

kön och att verksamheten i skolan bör bygga på kunskap om både likheter

och olikheter i kvinnors och mäns livserfarenheter. Kommittén skall

således belysa det inre arbetet i skolan, bl.a. ur ett jämställdhetsperspektiv.

Kommittén lämnar sin slutrapport den sista november 1997.

Den parlamentariska kommitté (U 1994:02, dir. 1994:29, tilläggsdir.

1994:128), som tillsatts för att följa den pågående utvecklingen av den

nya kursutformade gymnasieskolan, har också uppgiften att belysa hur

flickors och pojkars lika rätt till utbildning och möjligheter i gym-

43

nasieskolan främjas. Kommittén skall vara verksam till och med juni Skr. 1996/97:41

1997. Den skall årligen redovisa sina bedömningar.

Forskning har visat att det brister i kvalitén på undervisningen i de

naturvetenskapliga ämnena, särskilt i grundskolans lägre årskurser. Detta

missgynnar framför allt flickor. Åtgärder har under en följd av år vidtagits

for att förändra undervisningen i både naturvetenskap och teknik i syfte

att öka framför allt flickors intresse for dessa ämnen.

Sedan år 1985 har riksdagen anvisat särskilda medel till kommunerna

för att anordna sommarkurser for flickor i teknik. Andra exempel på

åtgärder är de följande:

- Sedan höstterminen 1992 anordnas vid universitet och högskolor

behörighets givande förutbildning - s.k. basår - for studerande utan

tillräcklig behörighet for högskolestudier inom naturvetenskap och teknik.

Syftet är att bredda rekryteringsunderlaget till dessa utbildningar. Ett

särskilt mål är att stimulera kvinnor att söka sig till dessa utbildningar.

Läsåret 1996/97 uppgår antalet basårsplatser i högskolan till 3 400. Från

och med läsåret 1995/96 ges denna utbildning även inom den kommunala

vuxenutbildningen där antalet basårsplatser läsåret 1996/97 uppgår till

4 000.

- Försök med fortbildning pågår vid Teknik- och naturvetenskapliga

centrum av grund- och gymnasieskolelärare som behöver stärka sina

kunskaper i teknik- och naturvetenskap.

- Nationella centrum i kemi vid Stockholms universitet och i fysik vid

Lunds universitet startades under år 1994. Ytterligare ett centrum, i teknik

vid Linköpings universitet, startades år 1996. Centrumen har till uppgift

att stimulera och utveckla grund- och gymnasieskolans undervisning i

ämnena i fråga.

- På regeringens uppdrag bedriver Skolverket och Högskoleverket sedan

år 1993 ett femårigt projekt kallat Naturvetenskap och teknik (NOT). (Se

avsnittet om högre utbildning och forskning.)

Vuxenutbildningssatsningen

I samband med den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222,

bet. 1995/96:FiU 15, rskr. 1995/96:307) beslöt riksdagen i juli i år att en

femårig vuxenutbildningssatsning skall genomföras med böljan den 1 juli

1997 och att särskilda statliga medel skall fördelas till kommunerna för

detta ändamål.

Satsningen kan fa en särskilt betydelsefull roll for kvinnor och män i

yrken och branscher som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar,

t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri.

Utbildningssatsningen kan också aktivt bidra till att bryta den köns-

mässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden.

I propositionen framhålls vikten av att söka okonventionella lösningar

när det gäller formerna för utbildningen. I det sammanhanget betonas att

särskild hänsyn måste tas till kvinnors och mäns olika arbets- och

44

livssituation.

Skr. 1996/97:41

Högre utbildning och forskning

I enlighet med regeringens princip för arbetet med jämställdhetsfrågor -

mainstreaming (se avsnitt III) - genomsyras politiken för högre utbildning

och forskning av ett jämställdhetsperspektiv. Jämställdhet inom den högre

utbildningen och forskningen är inte endast en rättvisefråga, utan en

demokratisk fråga och en kvalitetsfråga. Universiteten och högskolorna

har därför ett ansvar för att vidta åtgärder syftande till en jämnare

könsfördelning såväl horisontellt (dvs. till att motverka en uppdelning i

kvinnliga respektive manliga ämnesområden) som vertikalt (dvs. att skapa

en jämnare könsfördelning på samtliga nivåer) vid det egna lärosätet.

Samtidigt med ett sådant långsiktigt förändringsarbete krävs särskilda

åtgärder för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor

och män. Här redogörs för dessa särskilda åtgärder.

Regeringen har i enlighet med vad som föreslagits i propositionen

Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop.

1994/95:164, bet. 1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405) fördelat medel för

att inrätta 30 professurer och 73 forskarassistenttjänster för underrepresen-

terat kön. Vidare har via Högskoleverket 30 miljoner kronor fördelats för

att öka antalet doktorandtjänster som innehas av kvinnor. Medlen är

beräknade att finansiera cirka 120 tjänster.

Perioden närmast efter doktorsexamen är den tidpunkt när många

kvinnliga doktorer lämnar den akademiska världen. För att stimulera fler

kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär och meritera sig internationellt har

regeringen under hösten 1995 fördelat sammanlagt 14 miljoner kronor till

Humanistisk-samhällsvetenskapliga, Medicinska, Naturvetenskapliga och

Teknikvetenskapliga forskningsråden för postdoktorala stipendier för

kvinnliga forskare.

Råden har vidare anvisats 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1994/95

och 11,25 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för gästprofessurer

för kvinnliga forskare. Gästprofessurer ger goda möjligheter att inlemma

framstående internationella forskare i svensk forskningsmiljö. Särskilt

inom områden som har fa svenska kvinnliga forskare kan gästprofessurer

innebära inspiration för kvinnor att söka sig till området i fråga.

De forskningsfinansierande organen kan spela en central roll i jämställd-

hetsarbetet på forskningsområdet. FRN och forskningsråden under

Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

samt Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har sedan juli 1995 enligt

sina instruktioner i uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och

män.

För att främja jämställdhetsarbetet generellt har regeringen vidare ge-

nomfört förändringar i högskoleförordningens regler (SFS 1993:100) om

befordringsgrunder för lärare. Förändringarna tydliggör att det vid behov

är tillåtet med positiv särbehandling till förmån för underrepresenterat

45

kön. Vidare har en bestämmelse införts om att båda könen skall vara rep- Skr. 1996/97:41

resenterade i tjänsteförslagsnämndema samt att båda könen skall vara

representerade bland de sakkunniga om inte synnerliga skäl finns. Dess-

utom har en regel införts om krav på redovisning av hur tjänsteförslags-

nämndema har beaktat jämställdhetsaspekten vid bedömningen. Regering-

en har även fört in en skyldighet för universitet och högskolor att verka

för att studenter inte utsätts för sexuella trakasserier.

I syfte att förbättra det statistiska underlaget på utbildningsområdet när

det gäller könsaspekten har regeringen förtydligat och kompletterat förord-

ningen (1993:1153, ändrad 1994:1094) om redovisning av studier m.m.

vid universitet och högskolor.

Den 1 juli 1995 bildades Högskoleverket som enligt sin instruktion

inom sitt verksamhetsområde skall främja jämställdhet mellan kvinnor och

män.

Stora resurser satsas på utbyggnad av högskolans naturvetenskapliga och

tekniska utbildningar. För att klara expansionen med bibehållen kvalitet

är det väsentligt att rekryteringsunderlaget breddas, så att bl.a. antalet

kvinnliga studenter ökar. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att

stimulera ungdomars, och i synnerhet unga kvinnors, intresse för natur-

vetenskap och teknik.

NOT-projektet är som tidigare nämnts ett femårigt projekt som Hög-

skoleverket och Skolverket bedriver på regeringens uppdrag. Projektet

drivs i samarbete med skolor, högskolor och övriga samhället och syftar

till att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Till skillnad från

tidigare rekryteringskampanjer riktar sig projektet inte direkt till elever

utan till den omgivande vuxenvärlden, särskilt utbildningssystemet. En av

grundtankarna bakom projektet är att det för en allsidig utveckling behövs

fler kvinnor inom dessa ämnen. För att rekrytera fler elever i allmänhet

och kvinnor i synnerhet bör utbildningarnas innehåll och uppläggning

förändras.

Rådet för grundläggande högskoleutbildning, som numera är en del av

Högskoleverket, bereder ärenden som avser att främja och stödja insatser

för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pe-

dagogiska förnyelse. Inom ramen för ett uppdrag från regeringen att öka

rekryteringen av kvinnliga studenter till tekniska och naturvetenskapliga

utbildningar har rådet för åren 1992/93 - 1994/95 i nationell konkurrens

fördelat medel, till fem projekt. Trots att det ännu är för tidigt att

utvärdera resultaten är ökningen av andelen kvinnliga studerande till de

berörda utbildningsprogrammen över förväntan.

Regeringen har under våren 1996 givit Linköpings universitet i uppdrag

att i samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett tre-

årigt projekt syftande till förnyelse av ingenjörs- och civilingenjörsutbild-

ningarna. Linköpings universitet bör därvid främja ett nationellt erfaren-

hetsutbyte inom området. I uppdraget betonas särskilt vikten av att

andelen kvinnliga studerande ökar och av att samtliga studenter bibringas

kunskaper om dels de hinder som kvinnor inom mansdominerade yrken

möter i form av omvärldens attityder, dels insikter om fördelarna med en

46

jämnare könsfördelning. Skr. 1996/97:41

Andra åtgärder är, som tidigare har nämnts, den behörighetsgivande

förutbildningen (s.k. basår) samt den tidsbegränsade möjligheten att

studera naturvetenskap eller teknik med särskilt studiestöd (s.k. NT-svux).

Riksdagen beslutade våren 1993 efter förslag i propositionen Forskning

för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet. UbU 1992/93:15, rskr.

1992/93:388) att medel skulle anvisas under perioden 1993/94 - 1995/96

för jämställdhetsåtgärder inom universitet och högskolor. Ansökningar om

medel har kommit in från universitet och högskolor. Regeringen har för

budgetåren 1994/95 - 1995/96 fördelat drygt sju respektive nio miljoner

kronor.

Fortsatt arbete

I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) lägger

regeringen flera förslag för att i ökad utsträckning främja forskning med

ett genusperspektiv. Finansieringen av förslagen behandlas i budget-

propositionen (prop. 1996/97:1, UO 16). Här redogörs kort för dessa

förslag.

- 18 tjänster, varav sex professurer, med inriktning mot genusforskning

inrättas i ämnena litteraturvetenskap, sociologi, informationsteknologi,

folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik samt människa-maskin.

Regeringen föreslår att 10 miljoner avsätts för ändamålet.

- Ett resurstillskott om 4,9 miljoner föreslås för att inrätta ett nytt tema,

tema Genus, vid Linköpings universitet.

- Ett sekretariat med uppgift att utreda, skapa opinion, stimulera,

dokumentera och informera om genusforskning föreslås inrättas. En

resursförstärkning om 5 miljoner kronor tillförs Göteborgs universitet för

detta ändamål.

- Vidare föreslås att centrum/forum för kvinnliga forskare och kvinno-

forskning ges höjda bidrag. Utöver de åtta centrum som hittills fått

särskilt stöd ges bidrag även till Jämställdhetscentrum i Karlstad.

Regeringen föreslår att sammanlagt 8,4 miljoner kronor anvisas för dessa

centrum.

Regeringen anser att Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har goda

förutsättningar att vara ett nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-

och genusforskning. Regeringen föreslår därför i 1997 års budget-

proposition att 0,5 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.

Berörda universitet och högskolor åläggs i sina utbildningsuppdrag att

öka andelen kvinnliga studenter inom naturvetenskapliga och tekniska

utbildningar och att öka andelen manlig studenter inom lärar- och

vårdutbildningar.

Universitet och högskolor skall tillse att lärarna ges lämplig pedagogisk

utbildning, i vilken skall ingå ökade kunskaper om jämställdhet.

Lärosätena skall i sina årsredovisningar rapportera vilka åtgärder de har

vidtagit och Högskoleverket skall utvärdera lärosätenas insatser.

47

Regeringen har tillkallat en särskild utredare som skall föreslå en Skr. 1996/97:41

förändrad tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och

högskolor (dir. 1996:3). I direktiven till utredaren understryks att förslaget

skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Uppdraget skall

redovisas i början av december 1996. Efter remissbehandling avser rege-

ringen att presentera en proposition om hithörande frågor under våren

1997.1 denna proposition kommer regeringen även att närmare beskriva

det system som skall införas med rekryteringsmål för andelen kvinnor

bland nyrekryterade professorer. Målen aviserades i den tidigare nämnda

propositionen om jämställdhet inom utbildningsområdet.

8 Socialpolitik

Inledning

Inom socialpolitikens område ryms en rad frågor som är viktiga från

jämställdhetssynpunkt. Det gäller exempelvis frågor om föräldrapenning

och föräldraledighet, barnomsorg, kvinnors och mäns hälsa, kvinnor och

män med funktionshinder och äldreomsorg. Eftersom åtgärder inom dessa

områden kan slå olika för kvinnor och män, är det betydelsefullt att

analysera vilken effekt olika förslag far ur ett jämställdhetsperspektiv.

Ett familj e- och jämställdhetspolitiskt mål är att båda föräldrarna skall

kunna förena förvärvsarbete med ett aktivt föräldraskap. Ett delat ansvar

för barn och hem mellan föräldrarna torde - förutom att det gagnar

jämställdheten - leda till att barns behov av en nära relation till båda sina

föräldrar bättre kan tillgodoses. De medel som framförallt används för att

uppnå regeringens strävanden inom detta område är föräldraförsäkringen

och den utbyggda barnomsorgen.

Åtgärder inom hälso- och sjukvården är också viktiga från jämställd-

hetssynpunkt, eftersom det finns uppenbara skillnader mellan kvinnors och

mäns hälsa. Kvinnor har exempelvis ett högre ohälsotal än män samtidigt

som de i genomsnitt lever längre än män. Kunskaperna är dock brist-

fälliga när det gäller de faktorer som skiljer kvinnors och mäns hälsa,

delvis beroende på att en stor del av den forskning som bedrivs och den

statistik som produceras saknar ett könsperspektiv. Bristerna gäller inte

minst i fråga om personer med funktionshinder. Forskning visar dock att

det finns skillnader mellan könen när det gäller såväl upplevelsen av

funktionsnedsättningen som den faktiska tillgången på vård och service.

Signaler tyder även på att funktionshindrade kvinnor har en mer eftersatt

situation än funktionshindrade män.

Inom äldreomsorgen finns det också skillnader mellan kvinnor och män

i fråga om hälsa och sjuklighet. En mycket viktig aspekt i detta samman-

hang är att kvinnors behov är större än mäns, eftersom kvinnor har en

högre genomsnittsålder.

Socialdepartementet kommer att sätta i gång ett utvecklingsprogram för

48

att, med hjälp av myndigheter och andra viktiga aktörer, förankra ett Skr. 1996/97:41

jämställdhetsperspektiv inom departementets hela verksamhetsområde.

Genom att analysera förslag och verksamhet ur båda könens perspektiv

kommer verksamheten att kunna berikas och effektiviseras.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen, liksom rätten att vara ledig för vård av sjukt barn,

har byggts ut steg för steg under en följd av år. Betydelsefulla regelän-

dringar i syfte att öka faders uttag av föräldraledighet har genomförts

under första delen av mandatperioden. Några av dessa förändringar har

varit nödvändiga med hänsyn till statens finanser.

Den 1 januari 1995 togs ett viktigt steg när det gäller att främja faders

uttag av föräldraledighet genom införandet av en s.k. pappamånad i

föräldraförsäkringen. En annan viktig förändring från attitydpåverkande

synpunkt var introduktionen av en principiell likadelning av rätten till

föräldrapenningsdagar mellan föräldrarna, med möjlighet att överlåta den

del av denna rätt som inte utgör pappa- respektive mammamånad till den

andra föräldern. Vidare togs det s.k. vårdnadsbidraget bort och de 90

garantidagama återinfördes.

Som ett led i saneringen av statens dåliga finanser reducerades

dessutom, fr.o.m. den 1 januari 1995, ersättningsnivån i föräldraförsäk-

ringen från 90 till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten

(SGI), utom för de 60 dagar som utgör pappa- respektive mammamånad.

Slutligen infördes möjligheten för en förälder att överlåta rätten till

tillfällig föräldrapenning till en person som i stället för föräldern avstår

från förvärvsarbete för att vårda barnet.

Den 1 juli 1995 togs de två s.k. kontaktdagama bort med hänsyn till

statens finanser. Härigenom försvann rätten till föräldrapenning under två

dagar per år och förälder - mellan barnets 4:e och 12:e födelsedag - som

kunde tas ut i samband med besök på barnets daghem, skola eller

fritidsgård.

Nästa förändring i föräldraförsäkringen kom den 1 januari 1996, då

ersättningsnivåerna sänktes till 85 procent av SGI för pappa- och

mammamånadema respektive 75 procent av SGI för de övriga 300

dagarna. Ersättningsnivån för de 90 garantidagama förblev dock

oförändrad med 60 kronor per dag. Också den tillfälliga föräldrapenningen

sänktes till 75 procent av SGI.

Som ett led i den fortsatta saneringen av statens finanser har regeringen

föreslagit en sänkning av ersättningen för pappa- respektive mammamåna-

den från 85 till 75 procent av SGI fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop.

1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). Riksdagen har ställt

sig bakom förslaget. Regeringen har emellertid även aviserat ett förslag

om en generell höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 80

procent av SGI år 1998.

Föräldrapenningen utnyttjas till största delen av mödrar, även om antalet

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

fäder som utnyttjar denna möjlighet har ökat något sett ur ett längre Skr. 1996/97:41

tidsperspektiv. Statistik från Riksförsäkringsverket (RFV) visar att fäderna

tog ut 11,4 procent av det totala antalet föräldrapenningsdagar år 1994.

Som en jämförelse kan nämnas att fäders andel av antalet ersatta dagar år

1985 låg på omkring 6 procent. År 1995 minskade emellertid fädernas

andel till 9,7 procent. En förklaring till minskningen kan, enligt RFV,

vara att möjligheten att ta ut föräldrapenning under semester försvann den

1 januari 1995. Vidare kan den stora ökningen av fäders uttag av

föräldrapenning under sommaren 1994 åtminstone delvis förklaras av att

de s.k. garantidagama successivt togs bort i samband med införandet av

vårdnadsbidraget den 1 juli.

RFV har gjort särstudier av hur föräldrar har tagit ut föräldrapenning för

barn födda i januari 1994 respektive 1995. Studierna visar att omkring 50

procent av papporna till barnen födda i januari 1995 tog ut åtminstone

någon dag (i genomsnitt 41 dagar) under barnets första levnadsår. För

barn födda i januari 1994 låg motsvarande siffra på omkring 30 procent

(i genomsnitt 58 dagar). Fler pappor har alltså använt möjligheten att vara

hemma med sina barn under deras första levnadsår, även om antalet

uttagna dagar har minskat. Ökningen av andelen föräldralediga pappor är,

enligt RFV, bl.a. en följd av de informationsinsatser som gjorts av

försäkringskassorna. Införandet av den s.k. pappamånaden den 1 januari

1995 är en annan trolig förklaring, även om effekterna av pappamånaden

inte kan redovisas fullt ut förrän tidigast år 2004 på grund av att för-

äldrapenningsdagama kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år.

Mäns andel av försäkrade personer som uppburit tillfällig föräldrapen-

ning för vård av sjukt barn låg år 1995 på drygt 39 procent, vilket innebär

att en viss minskning har skett under en tioårsperiod. De tio s.k. pappada-

gama, vilka ger rätt till tio dagar med tillfällig föräldrapenning i samband

med barns födelse, utnyttjas flitigt. Omkring 79 procent av de nyblivna

papporna år 1995 tog ut sådana dagar, jämfört med 83 procent år 1986.

Pappor tar i genomsnitt ut drygt nio av de tio dagarna.

Inom RFV pågår en utveckling för att förbättra redovisningen av

statistik om föräldraförsäkringen. Myndigheten fick i regleringsbrevet för

budgetåret 1994/95 i uppdrag att precisera vilka ytterligare åtgärder som

kommer att vidtas respektive kan vidtas för att förbättra och utveckla

sådan statistik. Redovisning av uppdraget lämnades i augusti 1995 i

rapporten Förbättringar av statistiken på föräldraförsäkringens område

(RFV redovisar 1995:16). Regeringen har för avsikt att fortsätta uppfölj-

ningen av RFV:s arbete med att utveckla denna statistik.

Angående insatser för att öka fäders uttag av föräldraledighet m.m., se

avsnitt II.2.

50

Skr. 1996/97:41

Barnomsorg

Sedan den 1 januari 1994 har varje kommun en lagstadgad skyldighet att

erbjuda förskoleverksamhet för barn som har fyllt ett år men inte har

uppnått skolpliktig ålder, samt skolbamomsorg för barn till och med 12

år som är inskrivna i grundskolan. Syftet med denna reglering är att

underlätta för båda föräldrarna att kunna förvärvsarbeta. Tillgänglig

statistisk visar att andelen små barn inom barnomsorgen ökar. I slutet av

år 1995 hade 72 procent av förskolebarnen mellan ett och sex år

barnomsorgsplats. Ett år tidigare låg siffran på 67 procent. Den största

ökningen under år 1995 skedde vid fritidshem där antalet inskrivna barn

ökade med 18 procent, delvis beroende på förändringarna i kommunernas

verksamheter för sexåringar.

År 1995 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att fortsätta sitt

jämställdhetsarbete inom barnomsorgen. Myndigheten skall härvid bygga

vidare på tidigare kunskaper och erfarenheter från liknande arbete. In-

riktningen av den nya projektverksamheten - Får pojkar och flickor

samma chans? - är bl.a. att öka intresset för och medvetenheten om

jämställdhetsfrågor hos personal inom barnomsorgen, samt att öka kun-

skaperna om jämställdhet i den pedagogiska verksamheten och om vuxnas

betydelse som förebilder för barn. Regeringen ställde 2 miljoner kronor

till Socialstyrelsens förfogande för att genomföra verksamheten, varav

minst 1,5 miljoner kronor efter ansökan skall fördelas till kommuner och

högskolor som vill delta i utvecklingsarbetet. Projekt där högskola och

kommun samverkar skall särskilt prioriteras. Projektverksamheten skall

vara avslutad senast den 31 december 1997. Högskolorna har tidigare

beviljats projektmedel för att utveckla kurser i jämställdhetsfrågor i

förskollärar- och fritidspedagogutbildningama.

Om åtgärder för att stimulera fler män att arbeta inom skola och

barnomsorg, se avsnitt II.2.

Hälsa

Svenskarnas hälsa är mycket god i ett internationellt perspektiv. Men

inom landet finns det stora skillnader i hälsa och levnadsförhållanden

mellan olika socioekonomiska grupper - liksom mellan kvinnor och män.

Vissa uppgifter tyder dessutom på att dessa skillnader ökar. Unga kvinnor

med kort utbildning, låg lön och monotont arbete utan inflytande är en

grupp vars hälsosituation tycks försämras. Trots att kvinnor har ett högre

ohälsotal än män har de en högre genomsnittlig levnadsålder än män. År

1995 var exempelvis mäns medellivslängd 76,2 år och kvinnors 80,1 år.

Mäns hälsa har i jämförelse med kvinnors ägnats mycket uppmärksam-

het inom den medicinska forskningen, forskningen om arbetsmiljö etc. Att

forskningsresultat som enbart baseras på män antas vara relevanta för

kvinnor kan givetvis försvåra förståelsen av orsakssammanhang. I proposi-

tionen (1993/94:147) om jämställdhetspolitiken framhöll den dåvarande

51

regeringen att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att öka kunskaperna Skr. 1996/97:41

om kvinnors hälsa, inte minst inom ramen för läkarutbildningen. Under

hösten 1995 anslog regeringen därför 1,5 miljoner kronor till de medicin-

ska fakulteterna för utveckling av kurser i kvinnors hälsa och jämställd-

hetskunskap. Syftet är att kurserna på sikt skall ingå som en del av

läkarutbildningen.

Inom Folkhälsoinstitutets särskilda program Kvinnors hälsa pågår ett

utvecklingsarbete som syftar till att få in ett kvinnoperspektiv i folk-

hälsoarbetet. Särskilda insatser görs på områdena tobak, alkohol och

droger, skador, allergi, mat och motion.

Inom Kvinnors Hälsa beviljades under 1994-95 medel till lokala och

regionala utvecklingsprojekt som bl.a. rör kvinnor och stress, självhjälp

och invandrade kvinnor. Projekten skall avrapporteras under hösten 1996.

Särskilda insatser för att hjälpa unga kvinnor har vidare genomförts.

Bland annat har olika yrkesgrupper som arbetar med unga människor fått

utbildning om ätstömingar, rökning, alkohol och narkotika. Under 1996

påbörjades vidare en satsning på personal med höga ohälsotal inom

landstingens hälso- och sjukvård samt inom den sociala omsorgen i

kommunerna. Folkhälsoinstitutet genomför sitt arbete, som beräknas pågå

under tre år, i samarbete med andra intressenter på området.

Under hösten 1994 tillsatte regeringen en utredning om bemötandet av

kvinnor och män inom hälso- och sjukvården. Utredningen har bl.a. haft

i uppdrag att kartlägga hur kvinnor och män bemöts och behandlas inom

hälso- och sjukvården samt att analysera vilka effekter bemötandet kan få

vid vård och behandling. Betänkandet Jämställd vård - Olika vård på lika

villkor (SOU 1996:133) överlämnades till regeringen i augusti 1996.

Utredningen presenterar en rad förslag som rör patientens ställning,

forskning, utbildning, tillsyn, uppföljning och utvärdering samt sjukvårds-

huvudmännens ansvarsområden. Bland annat föreslås en ökad integrering

av genusperspektivet inom medicinsk forskning, omvårdnadsforskning

samt hälso- och sjukvårdsforskning. Vidare betonas vikten av att

könsspecifika kunskaper om hälsa och sjukvård integreras i utbildningen

och fortbildningen av läkare och annan vårdpersonal. Utredningen föreslår

vidare att Högskoleverket i sin pågående utvärdering av läkarutbildningen

även granskar hur könsperspektivet tas upp i olika faser av utbildningen.

Man föreslår också att nya kunskaper med ett könsperspektiv skall

genereras vid regionala kunskaps- och FoU-centra. Förslagen kommer

inom kort att sändas ut på remiss, för att sedan bli föremål för beredning

inom regeringskansliet.

Funktionshinder

Under de senaste åren har forskning om funktionshinder visat att det finns

skillnader mellan könen när det gäller upplevelsen av funktionsnedsätt-

ningen och den faktiska tillgången på stöd och service. Fler kvinnor än

män anser att de behöver mer praktisk daglig hjälp än vad de nu får.

52

Kvinnor tycks vidare inte ha samma möjligheter som män att utnyttja Skr. 1996/97:41

teknikutvecklingen på hjälpmedelsområdet. Då signaler tyder på att

kvinnor har en mer eftersatt situation än män, finns det ett behov av att

få en bild av kvinnors villkor på olika samhällsområden samt en

uppfattning om på vilka områden kunskapen kan förbättras. Möjligheterna

att få en bättre könsuppdelad statistik på området bör också ses över.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att få en klarare bild av

funktionshindrade kvinnors situation på olika områden. Medel har bl.a.

avsatts från Allmänna arvsfonden för praktiskt utvecklingsarbete inom

området kvinnor och handikapp. Resultaten av ett antal projekt med denna

inriktning har presenterats i en nyligen utkommen skrift med titeln

Kvinnor i rörelse. Medel från Allmänna arvsfonden kommer även

fortsättningsvis att avsättas för utvecklingsprojekt med syfte att förbättra

situationen för kvinnor med funktionshinder.

Stimulansbidrag för perioden 1994-1997 har avsatts till olika projekt

som syftar till att utveckla habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna för

personer med funktionshinder. Medel har även avsatts för att stimulera

utvecklingen på hjälpmedelsområdet. Det pågår inom dessa områden olika

projekt för att stärka kvinnors rehabiliteringsmöjligheter och tillgång till

hjälpmedel.

Inom ramen för Välfärdsprojektet har ett antal studier påbörjats under

1995/96 för att öka kunskapen om levnadsförhållandena för kvinnor med

funktionshinder samt att få reda på vilka skillnader som finns i fråga om

livsvillkor för kvinnor och män. Resultaten av dessa studier kommer att

presenteras i bokform under hösten 1996.

Enligt regleringsbrevet för Handikappombudsmannen för budgetåret

1995/96 skall bl.a. frågor som rör kvinnor med funktionshinder prioriteras

i myndighetens verksamhet. I Handikappombudsmannens rapport till

regeringen år 1995 behandlas bl.a. de problem och behov som föreligger

när det gäller statistiken på området. Regeringen kommer att lägga stor

vikt vid uppföljningen av de resultat i fråga om kvinnor med funktions-

hinder som Handikappombudsmannen redovisat i sin rapport. Det gäller

särskilt arbetet med att göra den officiella statistiken könsuppdelad och

analyserad.

Åldreomsorg

Kvinnor lever i genomsnitt längre än män. År 1995 låg kvinnors och

mäns medelålder på 80,1 respektive 76,2 år. Medellivslängden fortsätter

att öka, och år 2010 beräknas män i genomsnitt bli 77,7 år och kvinnor

82,1 år. Variationen i medellivslängd är en förklaring till att kvinnors

behov är större än mäns inom äldreomsorgen, såväl i särskilda boendefor-

mer som inom hemtjänsten. Vid årskiftet 1995/96 utgjorde kvinnorna 65

procent av det totala antalet personer som beviljades hemtjänst. Samtidigt

var nära 70 procent av boende i särskilda boendeformer kvinnor.

På anhörigområdet är det vanligt att äldre makar vårdar varandra. Bland

53

"yngre äldre" vårdar män i lika hög grad sina fruar som tvärtom. När det Skr. 1996/97:41

gäller de riktigt gamla står oftast kvinnliga anhöriga - döttrar och

svärdöttrar - för merparten av omsorgen och omvårdnaden, medan

manliga anhöriga mer hjälper till på det praktiska planet. I årets budget-

proposition föreslås ett särskilt bidrag på 7,5 miljoner kronor för

utveckling av metoder för stöd till anhöriga. Detta regeringsinitiativ kan

särskilt sägas komma kvinnor till del genom att det ofta är kvinnor som

utför tunga omsorgsuppgifter.

9 Ungdomsfrågor m.m.

Regeringens ungdomspolitik syftar till att anlägga ett ungdomsperspektiv

på allmänna åtgärder inom olika sektorer, utifrån ungdomars behov och

livssituation. Då det finns skillnader mellan flickors och pojkars situation

på områden som utbildning, arbetsmarknad, fritid osv. är det viktigt att

ungdomspolitiken, liksom alla andra politikområden, genomsyras av ett

jämställdhetsperspektiv. (Om makt och inflytande se avsnitt II. 1, om

arbetsmarknad se avsnitt II.5, om utbildning se avsnitt II.7.)

Regeringen beslutade i maj 1995 att tillsätta en särskild utredare med

uppgift att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor respektive män samt

att analysera fördelningen av de offentliga resurserna ur ett jämställd-

hetsperspektiv. Fritidsutredningen lämnade sitt betänkande Fritid i

förändring - om kön och fördelning av fritidsresurser (SOU 1996:3) i

början av 1996. Utredningen visar bl.a. att stat och kommun satsar mer

pengar på idrott än på kultur, mer på anläggningar än på fritidsgårdar.

Eftersom pojkar i högre utsträckning än flickor idrottar på anläggningar

och flickor i högre utsträckning än pojkar söker sig till kultur och

fritidsgårdarnas öppna verksamhet, blir följden att stat och kommun satsar

mer på pojkar än på flickor. I betänkandet presenteras ett antal förslag

som kan leda till en mer jämställd fritid. Bland förslagen kan nämnas

särskilda riktlinjer för jämställdhet i statlig och kommunal fritidspolitik,

resurser till forskning om kvinnors och flickors fritid, samt resurser för

lokal utveckling av nyskapande kultur- och fritidsverksamhet som utgår

från flickors behov och där invandrarflickors situation särskilt upp-

märksammas. Betänkandet har remissbehandlats och sammanställning av

remissvaren pågår inom Inrikesdepartementet.

Ungdomsstyrelsen skall främja goda uppväxtvillkor för ungdomar och

verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen.

Myndigheten beviljades särskilda medel för projektet Stärka flickor i

föreningslivet, som syftade till att ta reda på vad flickor vill göra inom

föreningslivet och om föreningslivets traditionella arbetssätt passar flickor.

Fritidsutredningen visade bl.a. att det fortfarande finns behov av särskilda

satsningar för flickor och regeringen har därför beräknat ytterligare medel

för detta ändamål för budgetåret 1997. Från och med budgetåret 1995/96

skall vidare Ungdomsstyrelsens redovisning av medlemsantalet i de

54

ungdomsorganisationer som får grundbidrag vara uppdelat efter kön och Skr. 1996/97:41

ålder. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 gav regeringen Ungdoms-

styrelsen i uppdrag att lämna en fördjupad redovisning av ungdomars

uppväxtvillkor. En sådan redovisning skedde i rapporten Krokig väg till

vuxen. Ungdomsrapporten 1996, som lämnades till regeringen i maj 1996.

Ungdomars uppväxtvillkor redovisas genomgående ur ett könsperspektiv

i rapporten.

Ungdomsstyrelsen har även fått regeringens uppdrag att under bud-

getåret 1995/96 fordela 8 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till

stöd för projekt som syftar till att stärka ungdomars möjlighet att påverka

lokalsamhällets utveckling.

I syfte att stärka flickors självkänsla och skapa förutsättningar för att

deras behov och resurser särskilt uppmärksammas inom föreningslivet

fördelades under budgetåret 1994/95, efter ansökan hos regeringen, drygt

900 000 kronor från Allmänna arvsfonden till en rad olika projekt, t.ex.

Stiftelsen Kvinnoforum, Tjej verksamheten "Flingorna" på Fryshuset,

Nacka missionsförsamling, Ungdomsföreningen LIFE i Göteborg och

Föreningen Markan i Hässleholm.

Som ett led i Europarådets handlingsplan for bekämpning av rasism,

främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans beslutade regeringen år

1994 om en ungdomskampanj med temat Ungdom mot rasism. Med

flickor från Rinkeby och Kungsholmen i Stockholm bildades kampanjens

tjejprojekt i syfte att öka kunskapen om flickors särskilda erfarenheter

samt möjligheter att delta i arbetet for en ökad förståelse mellan svenskar

med olika etnisk tillhörighet.

10 Idrottsfrågor

I RiksidrottsfÖrbundets (RF) jämställdhetsplan från 1989 sägs bl.a. att

idrotten skall vara jämställd när det nya seklet börjar. På riksidrottsmötet

(RIM) i november 1995 presenterades en utvärdering av jämställd-

hetsplanen där det bl.a. konstateras att de delmål om jämställdhet som

skulle uppnås under 1995 inte hade uppnåtts. För att påskynda jämställd-

hetsarbetet fattade RIM därför beslut om vissa stadgeändringar som bl.a.

innebär att olika idrottsorganisationer åläggs att garantera representation

från båda könen i vissa stadgereglerade organ. I sin anslagsframställan for

åren 1996/97 säger RF att man avser att fokusera bl.a. jämställd idrott.

Regeringen är angelägen att statens stöd till idrotten används for att

påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män.

Idrottsrörelsen bör därför särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten

när det det statliga stödet används. Regeringen kommer senare i dag att

bemyndiga ansvarigt statsråd att tillkalla en parlamentarisk kommitté, Stöd

till idrotten (dir. In 1996:84), med uppdrag att utvärdera befintliga mål

samt att föreslå nya och tydligare mål for statens stöd till idrotten.

55

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast under december 1997. Det Skr. 1996/97:41

är regeringens förhoppning att de fortsatta ansträngningarna inom

Riksidrottsförbundet, fram till riksidrottsstämman år 1997 och den

parlamentariska kommitténs förslag, skall göra att förbundets övergripande

mål i jämställdhetsplanen från år 1989 - att idrotten skall vara jämställd

när det nya seklet börjar - uppnås.

11 Jämställdhet inom försvaret m.m.

Sedan ett antal år pågår ett aktivt jämställdhetsarbete inom totalförsvaret

och fredsräddningstjänsten. Detta jämställdhetsarbete är framförallt inriktat

på att genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma

villkor som män, samt att öka antalet kvinnor inom respektive område.

Regeringen ställer sig bakom de förslag till att öka antalet kvinnor i

försvaret som framkommit i försvarsmaktplan 97 och förutsätter att man

inom totalförsvaret, liksom inom fredsräddningstjänsten, fortsätter sitt

aktiva jämställdhetsarbete.

Totalförsvaret

För att öka antalet kvinnliga officerare har bl.a. ändringar gjorts i

officersförordningen (1994:882) som innebär slopade ålderskrav till

nivåhöjande officersutbildning samt att befordran till en högre militär grad

kan ske i direkt anslutning till genomförd nivåhöjande utbildning med

godkända betyg. Dessa ändringar medför att familjebildning minskar i

betydelse som hinder för karriär inom officersyrket, något som annars

drabbar kvinnor i högre utsträckning än män.

Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnliga

officerare i propositionerna Totalförsvar i förnyelse (prop. 1995/96:12)

samt Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). För att få fler

kvinnor till officershögskoloma bör man exempelvis se över de fysiska

kraven till olika befattningar samt kriterierna i övrigt vid antagningen. En

kvinnlig representant bör finnas i varje antagningsnämnd. Nätverk för

kvinnliga officerare bör fa administrativt och ekonomiskt stöd från

Försvarsmakten. Distansundervisningen bör utökas för att underlätta

vidareutbildning. Åtgärder bör slutligen vidtas för att öka informationen

om möjligheten för kvinnor att genomgå pliktutbildning. Detta kan ske på

olika sätt, t.ex. genom reklam i tidningar och etermedier samt genom

information i skolor.

I april 1995 genomförde Försvarsdepartementet en konferens för

kvinnliga officerare och aspiranter i syfte att ge tillfälle för kvinnorna att

träffas och utbyta erfarenheter samt att föreslå åtgärder för att öka antalet

kvinnliga officerare. Senare under året gjorde departementet en enkät-

56

undersökning för att ta till vara kvinnliga officerares erfarenheter och

idéer. I februari 1996 skickades en likalydande enkät till ett antal

slumpvis utvalda manliga officerare. Resultatet från dessa enkätundersök-

ningar visar att manliga och kvinnliga officerare har olika upplevelser och

synpunkter i en rad frågor som gäller villkor och förändringar av det

militära försvaret. Enkätresultatet har varit ett av underlagen i regeringens

arbete med höstens proposition om totalförsvaret.

Enligt Försvarsmaktens jämställdhetspolicy skall alla föräldrar kunna ta

ut lagstadgad föräldraledighet. Vidare skall föräldrar som båda är anställda

inom försvarsmakten samtidigt kunna delta i övningsverksamhet, då så är

nödvändigt. Dessutom sägs att man avser att ge fortsatt stöd till mentor-

skap som ett sätt att stödja såväl kvinnor som män och samtidigt ta till

vara erfarenheter och kunskaper. Inom Försvarsmakten pågår även ett

projekt - Den Kreativa Olikheten - för att ta till vara kulturella olikheter

— manlig/kvinnlig, civil/militär, gammal/ung - genom utbildning i

kvinnligt och manligt beteende. Regeringen vill fortsätta att prioritera

detta projekt.

Den 1 juli 1995 öppnades en möjlighet för kvinnor att på samma villkor

som män fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning

(Lag (1994:1810) respektive Förordning (1995:240) om möjlighet för

kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning).

I förhållande till vad som gällde tidigare innebär den nya lagstiftningen

förändringar i två hänseenden. Dels kan en kvinna fullgöra värnplikt även

om hon inte har för avsikt att bli officer eller blir klassad som be-

fälslämplig och dels är en kvinna som har skrivits in för utbildning

bunden av samma lagstadgade plikt som en man i motsvarande situation.

Skr. 1996/97:41

Fredsräddningstjänsten

Mot bakgrund av att det i dag inom fredsräddningstjänsten finns kvinnliga

brandingenjörer och deltidsbrandmän - men inga heltidsbrandmän - håller

Statens räddningsverk på med en studie av vilka hinder som finns för

kvinnor inom yrket. Med utgångspunkt från denna studie avser Rädd-

ningsverket att föreslå åtgärder för att möjliggöra rekrytering av kvinnor.

Två projekt är knutna till studien. Det ena är ett uppdrag till Försvarets

forskningsanstalt (FOA) att anpassa utrustning, materiel och metoder för

kvinnor. Det andra projektet avser översättning till svenska av en

amerikansk handbok om olika förslag som syftar till att göra det möjligt

att rekrytera kvinnor till räddningstjänsten. Inom Räddningsverket avser

man vidare att granska förhållandet att den nya lagen om totalförsvarsplikt

inte tycks ha inneburit att fler kvinnor visat intresse för att genomföra

tjänstgöring som totalförsvarspliktig med civilplikt inom räddnings-

tjänsten.

57

III NYA FORMER FÖR JÄMSTÄLLDHETSARBETET

Skr. 1996/97:41

Inledning

Sverige har under en lång följd av år haft både en politisk och en

administrativ organisation på central nivå för att utveckla jämställd-

hetsarbetet. Jämställdhetsministem samordnar jämställdhetsfrågoma i

regeringen och formar jämställdhetspolitiken. Eftersom jämställdhet

mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället är målet att

jämställdhetsfrågor skall ingå som en del i alla politikområden och att alla

statsråd tar ansvar för jämställdhetsfrågoma inom sina respektive

ansvarsområden.

Vi har kommit långt i Sverige när det gäller att skapa lika villkor och

förutsättningar för kvinnor och män, inte minst på det formella planet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män finns inskrivet i grundlagen. Sedan

1980 regleras jämställdhetsfrågor i arbetslivet i jämställdhetslagen. På

några samhällsområden, bl.a. inom skolan, högskolan och inom socialför-

säkringens område, beaktas också jämställdhetsaspekten inom ramen för

gällande lagstiftning. Jämställdhetsombudsmannen ser till att jämställd-

hetslagen följs.

För att komma längre också när det gäller jämställdhet mellan kvinnor

och män i praktiken har olika arbetsformer prövats. Strategier har

upprättats för regeringens konkreta jämställdhetsarbete både i ett långt och

ett kort perspektiv. I tre särpropositioner (prop. 1987/88:105, bet.

AU 1987/88:17, rskr. 1987/88:364 och UbU 1987/88:34, rskr.

1987/88:365, prop. 1990/91:113, bet. AU 1990/91:17, rskr. 1990/91:288,

prop. 1993/94:147, bet. AU 1993/94:17, rskr. 1993/94:290) och årligen i

budgetpropositionen har centrala initiativ och andra insatser på jämställd-

hetsområdet redovisats. År 1995 lämnades också propositionen Jämställd-

het mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164,

bet. 1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405).

I regeringskansliet finns sedan början av 1980-talet en särskild enhet

som bistår jämställdhetsministem i arbetet att samordna och utveckla

jämställhetsarbetet. Enheten har bl.a. till uppgift att i förväg granska alla

förslag ur ett jämställdhetsperspektiv innan regeringen fattar beslut.

Sedan mitten av 1980-talet har regeringen också årligen avsatt särskilda

medel i budgetpropositionen för att pröva nya metoder och modeller i

jämställdhetsarbetet. Dessa medel har främst använts för att stödja

regional och lokal utveckling på jämställdhetsområdet.

För att motverka brister i jämställdhet och den obalans som råder i

fördelningen av makt och resurser mellan kvinnor och män har insatser

främst riktats mot att förbättra kvinnors villkor. Det har hittills medfört

att jämställdhetsfrågor i första hand uppfattas som en angelägenhet för

kvinnor och inte för män eller för samhället i sin helhet. De åtgärder som

vidtagits för att stärka kvinnors ställning och öka deras inflytande har i

58

huvudsak varit sidoordnade och genomförts utöver ordinarie verksamhet. Skr. 1996/97:41

Inte sällan görs insatserna i form av projekt som på olika sätt finansieras

med tillfälligt avsatta, ofta utifrån kommande resurser. Syftet med sådana

sidoordnade projekt har både varit att öka kvinnornas resurser och

kunskaper på olika områden och att pröva och utforma nya arbetssätt och

organisationsformer som bättre tar tillvara och utvecklar också kvinnors

resurser. Erfarenheter visar att även om viss projektverksamhet övergått

i mer reguljära former har den ordinarie verksamheten inom de myndig-

heter, företag och organisationer som drivit projekten inte påverkats i

någon större utsträckning.

Kvinno- och jämställdhetsforskningen har under de senaste åren bidragit

till att öka kunskapen om orsaker och mekanismer bakom den segregering

och hierarkisering som fortfarande råder i samhället, med män i över-

ordnad och kvinnor i underordnad ställning. Det har tillsammans med

hittills vunna erfarenheter på jämställdhetspolitikens område lett till en

starkare prioritering av att jämställdhetsarbetet inriktas på förändring av

de strukturer i samhället, både formella och informella, som bidrar till att

upprätthålla eller förstärka en negativ könsuppdelning och den ojämna

maktfördelning som råder både mellan grupper av kvinnor och män och

mellan enskilda.

I propositionen Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147) gjorde

den dåvarande regeringen bedömningen att jämställdhetsarbetet borde

kompletteras och breddas med utgångspunkt i ett synsätt som i ökad

utsträckning beaktar det ojämna maktförhållandet mellan könen och

kvinnors och mäns skilda villkor på olika samhällsområden.

Ett nytt arbetssätt

Vid regeringens tillträde hösten 1994 framhölls i regeringsförklaringen att

statsministerns ställföreträdare skulle ha övergripande ansvar för att i

förväg granska regeringens politik och säkerställa att den skulle bidra till

jämställdhet i arbetsliv och samhällsliv. En delegation (S 1994:1) för

jämställdhet mellan kvinnor och män tillkallades.

Genom en sådan organisation av jämställdhetsarbetet markerades att

jämställdhetspolitiken inte kan utformas isolerad från andra politikom-

råden utan skall ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda

områden i samhället och när uppföljning och utvärdering genomförs.

Minst lika viktigt är det att ett jämställdhetsperspektiv finns med när

analyser och konsekvensbeskrivningar genomförs i beredningen av förslag

till reformer och andra förändringar.

Att på detta sätt införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla politikom-

råden kallas med en internationell term mainstreaming. Detta arbetssätt

har också under det senaste året lyfts fram i det internationella jämställd-

hetssamarbetet. (Se vidare avsnitt IV.)

Mainstreaming kan översättas med att införliva ett jämställdhetsper-

spektiv i huvudfåran inom varje politikområde. Det innebär att jämställd-

59

hetsfrågor inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av ordinarie Skr. 1996/97:41

verksamhet. Ett jämställdhetsperspektiv skall ingå som en självklar del i

allt arbete. Den engelska termen används för att poängtera att det inte

bara handlar om att kompensera de brister som råder för ettdera könet på

något område eller att integrera kvinnors frågor i strukturer som byggts

upp enligt manliga normer. Det handlar istället om ett helt nytt synsätt.

Gamla strukturer skall förändras och nya byggas utifrån analyser av de

olika villkor som råder för kvinnor och män. Konsekvensbeskrivningar av

hur förslag till förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män

skall genomföras på alla områden och ligga till grund för beslut.

Mainstreaming skall leda till att könsperspektivet tydliggörs och beaktas

inom alla delar av regeringens arbete och i statliga verk och myndigheter.

Syftet är att ett sådant integrerat arbetssätt skall påskynda utvecklingen

mot jämställdhet. Inte minst viktigt är att fler aktörer tar ansvar för

jämställdhetsfrågor och verkar för att de jämställdhetspolitiska målen

uppfylls. Genom att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla områden

och på alla nivåer i den statliga verksamheten kommer kvinnor och män

att involveras i jämställdhetsarbetet i sina ordinarie arbetsuppgifter. Detta

kommer bl. a. att leda till ökad kunskap på området hos många.

En grundläggande förutsättning för att det ovan beskrivna arbetssättet

skall omsättas i praktiken är att den högsta politiska ledningen har en

stark och uttalad vilja att driva på och utveckla arbetet för nå de

jämställdhetspolitiska målen.

En annan viktig förutsättning är att det finns tillräcklig kunskap i alla

departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställd-

hetspolitiken och om de villkor som råder för kvinnor och män på olika

områden. Detta gäller särskilt ledningen som har en nyckelroll när det

gäller uppgiften att införliva ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten.

Handläggare och experter behöver tillräckliga kunskaper för att kunna

sätta de politiska målen inom sina arbetsområden i relation till de

jämställdhetspolitiska målen.

Vidare krävs, åtminstone initialt, ett systematiskt, organiserat arbete på

såväl central som regional och lokal nivå för att ett nytt arbetssätt för

jämställdhetsarbetet skall få genomslag. Modeller och metoder för att

införliva ett jämställdhetsperspektiv behöver utvecklas. Inte minst gäller

det att utveckla rutiner och arbetssätt som säkerställer att jämställdhets-

frågoma beaktas i löpande planerings- och uppföljningsarbete inom olika

områden.

Regeringen har utformat det strategiska arbetet för att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i alla politikområden utifrån följande utgångs-

punkter:

- Förhållanden för kvinnor respektive män måste synliggöras på alla

områden.

- Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett kunskapsområde. Inom

många myndigheter, företag och organisationer saknas tillräckliga

60

kunskaper hos ledningen och andra i ansvarig ställning för att pröva Skr. 1996/97:41

verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv.

- Nya arbetssätt och metoder behöver utvecklas för att införliva jämställd-

hetsfrågor i det dagliga politiska och administrativa arbetet.

- Systematisk uppföljning av arbetet med att införliva ett jämställd

hetsperspektiv i alla politikområden behövs för att samla erfarenheter

och kunna bedöma behovet av utvecklingsinsatser.

- För att kunna motverka den ojämna fördelningen av makt och resurser

mellan kvinnor och män bör det alltjämt avsättas resurser för särskilda

jämställdhetsåtgärder på prioriterade områden. Projekt och utvecklings-

arbete behövs för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet och för

att utveckla metoder som kan användas för att på sikt säkerställa att

jämställdhetsfrågor införlivas i ordinarie verksamhet. Inte minst viktigt

är det att utveckla metoder för att kunna följa upp hur jämställd-

hetsarbetet fortlöpande utvecklas sedan det blivit en integrerad del i

olika verksamheter.

Insatser på central nivå

För att synliggöra förhållanden för kvinnor respektive män i det

utredningsmaterial som ligger till grund för regeringsförslag på olika

områden beslutade regeringen i november 1994 om allmänna direktiv (dir.

1994:124) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa

jämställdhetspolitiska konsekvenser. Det är riktlinjer om att förslag som

läggs fram skall innehålla en analys och redovisning av de jämställd-

hetspolitiska konsekvenserna. Sådana konsekvensbeskrivningar och

analyser är en förutsättning för att regeringen skall kunna bedöma

effekterna av reformförslag och andra förändringar ur ett jämställd-

hetsperspektiv. Regeringen kommer under år 1997 att göra en samlad

bedömning av vilka effekter beslutet om detta direktiv fått.

För att kunna genomföra könsspecifika analyser måste tillgänglig

statistik och annat faktamaterial vara könsuppdelat. Statistiska central-

byrån (SCB) har ett särskilt program för jämställdhetsstatistik. Inom

programmet utvecklas kontinuerligt metoder för att kunna presentera

statistik på olika samhällsområden uppdelad på kvinnor och män. Bland

annat ges skriften På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet

regelbundet ut. Den senaste utgåvan kom i juni 1996. För att tillgodose

samhällets behov av könsuppdelad statistik har regeringen beslutat om ett

tillägg i instruktionen (1994:1108) för SCB om att all officiell individ-

baserad statistik skall vara könsuppdelad när inte särskilda skäl talar

däremot.

För att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet har

regeringen anordnat särskilda utbildningstillfallen för chefer inom

61

regeringskansliet och för myndighetschefer. Sedan hösten 1994 har Skr. 1996/97:41

utbildning anordnats för statsråd, statssekreterare, pressekreterare samt

politiskt sakkunniga. Vidare har landshövdingar, biskopar, rektorer för

universitet och högskolor, myndighetschefer samt chefer i Arbets-

marknadsverket deltagit i utbildningen. Utbildningstillfallen anordnas

fortlöpande för nyckelgrupper inom regeringskansliet och i centrala

statliga verk och myndigheter. Utbildning kommer med början i november

1996 att fortlöpande anordnas också för alla nya ordförande och

huvudsekreterare i utredningar och kommittéer.

För att bidra till att kunskaper i jämställdhet ökar på alla nivåer i

samhället och bland anställda både i privat och offentlig sektor har

regeringen vid flera tillfällen lämnat projektstöd för utveckling av kurser

i jämställdhet. Bland annat har universitet och högskolor beviljats medel

för att utveckla kurser eller avsnitt i kurser som skall ingå som en del av

den grundläggande högskoleutbildningen inom olika ämnesområden.

Exempel som kan nämnas är lärarutbildningen, förskollärar- och

fritidsledarutbildningen och läkarutbildningen. Vidare har särskilda

resurser tillförts Socialstyrelsen för att myndigheten genom projektverk-

samhet skall öka kunskaperna om jämställdhet i det pedagogiska arbetet

inom barnomsorgen. (Se vidare avsnitt II 8.)

Under åren 1994 och 1995 genomförde Jämställdhetsarbetares förening

i samarbete med Stockholms universitet en pilotkurs på grundnivå (20

poäng) i jämställdhetskunskap. Utbildningen riktade sig i första hand till

dem som i sitt arbete har ett samordningsansvar för jämställdhetsfrågor.

Utvärderingen av pilotkursen var mycket positiv och utbildningen eller

delar av den planeras kunna genomföras under läsåret 1996/97 både i

Stockholm och på andra orter i landet. Kortare eller längre kurser med

motsvarande innehåll har också utvecklats vid andra universitet och ingår

nu i kursutbudet.

Regeringen ser arbetet som pågår vid universitet och högskolor för att

utveckla och integrera kurser och delkurser om jämställdhetsfrågor i olika

utbildningsområden som ett viktigt medel i arbetet med att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i olika verksamheter.

Inom regeringskansliet har ledningen på varje departement ansvaret för

att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställd-

hetsperspektiv integreras i all verksamhet. Jämställdhetsenheten, som

sorterar under jämställdhetsministem, har en samordnande, rådgivande och

pådrivande roll gentemot departementen. Jämställdhetsenheten har även

uppgiften att granska t.ex. förslag till propositioner, utredningsdirektiv och

tillsättningar av ledamöter i statliga styrelser och kommittéer ur jämställd-

hetssynpunkt, innan regeringen fattar beslut. Genom ett sådant förfarande

medverkar enheten till att säkerställa att jämställdhetsaspekten beaktas i

regeringens beslutsunderlag på alla områden där det är relevant.

Hösten 1994 tillkallade den dåvarande jämställdhetsministem en expert

till jämställdhetsdelegationen med uppgiften att stödja departementen i

deras arbete att utveckla och förbättra metoderna för jämställdhetsarbetet.

Syftet var också att öka kunskaperna om jämställdhetsfrågor bland chefer

62

och handläggare. Hittills har ungdomsenheten på Inrikesdepartementet, Skr. 1996/97:41

Arbetsmarknadsdepartementet och Justitiedepartementet fått sådant

expertstöd. Expertinsatsen har framfor allt handlat om att i olika

situationer precisera och omsätta de övergripande riktlinjer som gäller på

jämställdhetsområdet till praktisk handling. Arbetet har utgått från aktuella

problem och frågor i de olika departementen och från tjänstemännens

aktuella arbetsuppgifter. De praktiska resultaten hittills är bl. a. att

statistikindelningen i några fall ändrats, att nya aspekter lagts till pågående

arbeten och att vissa utbildningsbehov identifierats.

Genom de förändrade styrformerna, med en tydligare inriktning mot mål

och resultatstyrning, har regeringen ökade möjligheter att styra och följa

utfallet av hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Såväl statliga

verk och myndigheter som organisationer och andra som far statligt

finansiellt stöd kan uppmanas att redovisa hur verksamheten utfaller ur

jämställdhetssynpunkt. Jämställdhetsmål kan fastställas i olika styrdoku-

ment som t. ex. instruktioner till myndigheter, regleringsbrev, regler för

vissa anslag eller bidrag eller andra särskilda regeringsbeslut. Dessutom

kan särskilda uppdrag ges för att främja jämställdhet. Resultaten kan

sedan följas upp i årsredovisningen eller i form av särskild utvärdering.

Här ges några exempel på hur jämställdhetsfrågor har behandlats i olika

styrdokument.

I samband med budgetförslag om statens stöd till idrotten har regering

och riksdag under de senaste åren särskilt uppmärksammat jämställd-

hetsarbetet inom idrottsrörelsen. I regleringsbrevet för innevarande

budgetår uppmanas Riksidrottsstyrelsen att snarast till regeringen redogöra

för utvärderingen av ett genomfört jämställdhetspolitiskt program. Vidare

anges att om inte målen i programmet nåtts skall styrelsen föreslå

ytterligare åtgärder. Särskilt skall kriterierna för hur statsbidraget fördelas

uppmärksammas.

I instruktionen för forskningsråden och Forskningsrådsnämnden finns

infört ålägganden om att främja jämställdhet.

I regleringsbrevet till universitet och högskolor för innevarande budgetår

anges bl.a. att de i sin verksamhet skall sträva efter att öka antalet

kvinnliga lärare/forskare. Vidare skall särskilda insatser göras för att

stimulera kvinnliga doktorander vid tekniska och matematisk-naturveten-

skapliga fakulteter att delta i forskarutbildning i samverkan med näringsli-

vet.

Som ytterligare ett exempel kan nämnas att Kulturdepartementet i

regleringsbrev för 1995/96 föreskrivit att Statens kulturråd skall redogöra

för sin bidragsgivning med avseende på eventuella skillnader mellan

kvinnor och män. I samma beslut har i verksamhetsmålen för Konstnärs-

nämnden angivits att nämnden skall bredda bevakningen av konstnärernas

ekonomiska och sociala situation, varvid skillnader mellan kvinnliga och

manliga konstnärer skall uppmärksammas.

Som exempel på särskilt uppdrag kan nämnas att regeringen uppdragit

åt Boverket att studera markanvändning, bebyggelse och rumslig

utveckling ur ett jämställdhetsperspektiv. Boverket har redovisat uppdraget

63

i en rapport Hela Samhället. Jämställdhetsaspekter på fysisk planering Skr. 1996/97:41

som överlämnades till Inrikesdepartementet i oktober 1996. Ärendet

bereds för närvarande inom departementet.

Alla departement ansvarar för uppföljning och utvärdering av insatserna

på jämställdhetsområdet på samma sätt som de ansvarar för uppföljning

inom övriga politikområden. På jämställdhetsområdet handlar uppfölj-

ningen t.ex. om hur jämställdhetsperspektivet får genomslag inom

departementets olika sakområden, vilka resultat som uppnåtts, hur

analyser och jämställdhetspolitiska konsekvenser redovisas i de betänkan-

den och rapporter som lämnats av särskilda utredare eller kommittéer samt

hur könsfördelningen är bland ledamöter i statliga styrelser och kommit-

téer.

För att jämställdhetsministem skall få en bild av regeringens samlade

jämställdhetsarbete och kunskap om behovet av ytterligare insatser inom

jämställdhetspolitiken har dennas statssekreterare regelbundet möten med

alla statssekreterare. Inför budgetarbetet anordnas särskilda statssekreterar-

träffar om jämställdhetsfrågor i varje departement. I dialogen med

departementen diskuteras bl.a. mål, metoder och arbetsformer för

jämställdhetsarbetet, särskilda frågor med anknytning till jämställdhet

inför budgetarbetet och hur jämställdhetsanalyser genomförs. Fördelningen

av kvinnor och män i beslutande organ och på ledande befattningar i

departement och myndigheter tas också upp.

En sådan kontinuerlig kontakt med departementen är av stort värde i

arbetet att samordna och vidareutveckla metoderna för jämställdhetsarbetet

i regeringskansliet.

Inom ramen för regeringens anslag UO14C2 Särskilda jämställdhetsåt-

gärder görs fortlöpande särskilda satsningar för att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män. Regeringen anser det angeläget att det arbete

som pågår för att införliva jämställdhetsfrågor i ordinarie verksamhet

kompletteras med möjligheten att genom särskilda insatser driva på

utvecklingen på angelägna områden. Ett sådant område är att öka kvinnors

makt och inflytande. Regeringen prioriterar också insatser för att

underlätta för män att ta ut sin del av föräldraledigheten. Andra exempel

på särskilda satsningar är projektstöd till högskolorna för att öka

kunskaperna hos blivande läkare om kvinnors hälsa, ett projekt om

jämställdhetsarbete i kommunerna och projektstöd för att utveckla ett

jämställt arbetssätt inom barnomsorgen.

Insatser på regional nivå

För att förverkliga målen för jämställdhetspolitiken krävs ett samman-

hållet, strategiskt arbete på alla nivåer i samhället. De nationella målen

måste omsättas och förankras på såväl regional som lokal nivå.

Länsstyrelserna har sedan mitten av 1980-talet både genom centrala

initiativ och genom egna prioriteringar vidtagit en rad åtgärder inom

utbildnings-, arbetsmarknads- och regionalpolitikens områden för att

64

främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Framförallt har insatser Skr. 1996/97:41

gjorts för att förändra och förbättra kvinnors villkor i arbetsliv och

utbildningssystem.

Från och med budgetåret 1994/95 gavs länsstyrelsen ett vidgat ansvar

att samordna och utveckla jämställdhetsarbetet i regionen. Särskilda medel

avsattes för en länsexpert för jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsexperten

skall vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess ansvar att bedriva ett

initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och uppföljande jämställd-

hetsarbete. Jämställdhetsexperten skall också vara en kunskapsresurs för

andra länsexperter och medverka till att ett jämställdhetsperspektiv

införlivas i länsstyrelsens sakområden.

Länsstyrelsen har på motsvarande sätt som regeringen uppgiften att

utveckla metoder och modeller för att inom sitt ansvarsområde säkerställa

att åtgärder och förslag analyseras ur jämställdhetssynpunkt. Den strategi

som länsstyrelserna redovisat till regeringen för sitt utåtriktade jämställd-

hetsarbete den 1 oktober 1996 har här stor betydelse.

Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budgetåret 1994/95 framgår

tydligt att tillsättandet av en länsexpert för jämställdhetsfrågor medfört att

jämställdhetsfrågoma lyfts fram på olika sakområden och att alla

länsstyrelser har ett målinriktat jämställdhetsarbete.

Som tidigare nämnts i avsnitt II 6. Närings- och regionalpolitik har

särskilda resurscentra för kvinnor byggts upp i så gott som alla län. Syftet

är att särskilt uppmärksamma kvinnorna som en resurs i den regionala

utvecklingen. Hittills är erfarenheterna av verksamheten i de regionala och

lokala resurscentra relativt begränsade.

Regeringen följer kontinuerligt utvecklingen av jämställdhetsarbetet i

länen.

Insatser på lokal nivå

På den lokala nivån har många kommuner och landsting i projekt och

genom utvecklingsarbete prövat olika vägar att främja jämställdhet mellan

kvinnor och män. Flest insatser har riktats till kvinnor och handlat om att

öka kvinnors makt och inflytande i samhället och att stärka deras ställning

på arbetsmarknaden. Projekt har också genomförts för att underlätta för

män att vara föräldralediga.

Under en femårsperiod, 1989 - 1993, genomfördes ett s.k. pilotprojekt

i de tre kommunerna Bengtsfors, Södertälje och Umeå i syfte att öka

kunskaperna om hur jämställda villkor för kvinnor och män kan uppnås

genom en samordning av insatser inom alla politikområden. Projektverk-

samheten har kontinuerligt utvärderats i ett antal delrapporter. En

slutrapport skall lämnas till regeringen i december 1996.

Det är på den lokala nivån som jämställdhet mellan kvinnor och män

kommer till konkreta uttryck. Relationerna mellan könen utvecklas i

familjen, i skolan, på arbetsplatsen, i lokala organisationer och i närsam-

hället i övrigt. Mot den bakgrunden har kommunerna ett stort ansvar för

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

att ge ramar som underlättar och påskyndar utvecklingen mot jämställdhet. Skr. 1996/97:41

Kommunerna är arbetsgivare för över 700 000 anställda, varav 80

procent är kvinnor. Förutom sitt arbetsgivaransvar har kommunerna ansvar

för samhällsplanering, lokal utveckling, skola samt omsorg och service

som möjliggör kvinnors och mäns förvärvsarbete. Alla dessa verksamheter

har central betydelse för jämställdhetsfrågor. Kommunen har också ansvar

för jämställdhetsfrågor i sin roll som demokratisk organisation.

Kvinnornas andel i kommunalpolitiken har ökat betydligt. De nyvalda

kvinnorna uttrycker en stark vilja till förändring både när det gäller

formen för det politiska arbetet och politikens innehåll. Det är en positiv

kraft som måste tas tillvara. Nya förhållningssätt bör därför utvecklas så

att både kvinnors och mäns kompetens och engagemang kan påverka

utvecklingen.

Utvärderingen av pilotkommunproj ektet visar att det i de tre deltagande

kommunerna inte funnits ett övergripande, samordnat jämställdhetsarbete,

varken inom den verksamhet som riktas mot kommuninvånarna eller för

det interna arbetet bland de anställda. Jämställdhetsprojekt inom enskilda

förvaltningar eller områden har inte lett till att kommunerna har utvecklat

en samlad strategi. Vidare visar utvärderingen att det som är avgörande

för om jämställdhetsfrågan integreras i beslut och planering är att både

den politiska ledningen och de högsta chefstjänstemännen har en uttalad

positiv hållning till jämställdhetsfrågan och att de tar ett tydligt ansvar för

jämställdhetsarbetet i organisationen. Det kan t.ex. handla om att anställa

eller utse personer med särskild kompetens på jämställdhetsområdet som

extra resurs i organisationen.

Kvinnor dominerar bland de anställda men de har underordnade posi-

tioner. De få chefstjänstemän som finns på den högsta nivån är i de flesta

fall män. Utvecklingen i de tre pilotkommunema, Bengtsfors, Södertälje

och Umeå, visar tydligt att viljan att driva ett jämställdhetsarbete är

beroende av chefers kunskap och intresse. Om manliga chefer på den

högsta nivån har en avvisande eller neutral inställning till jämställdhet

påverkas underställda chefer negativt oavsett om de är kvinnor eller män.

Det omvända gäller också.

Trots motstånd bland kommunens chefstjänstemän far jämställdhets-

frågan ökad legitimitet i en kommun om kvinnor innehar tunga politiska

poster. Regeringens insatser och uppföljning av insatserna har också haft

stor betydelse för legitimiteten av pilotkommunemas jämställdhetsarbete.

Det har vidare haft stor betydelse att jämställdhetsarbete pågått på olika

nivåer och i olika delar av kommunernas verksamhet under projekttiden

och att det funnits en fungerande "jämställdhetsapparat", dvs. en

projektledare/jämställdhetshandläggare och jämställdhetsombud.

Bland annat mot bakgrund av erfarenheterna från pilotkommunproj ektet

anser regeringen att det är synnerligen angeläget att jämställdhetsfrågoma

lyfts fram på ett tydligare sätt i alla delar av den kommunala verksam-

heten och att framförallt den politiska och den verkställande ledningen

ställer krav på att allt förändringsarbete skall analyseras och följas upp ur

ett jämställdhetsperspektiv.

66

För att stimulera ett brett utvecklingsarbete som skall leda till att ett Skr. 1996/97:41

jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden i kommunerna

beviljade regeringen hösten 1995 Svenska Kommunförbundet 2 miljoner

kronor för ett tvåårigt projekt. Avsikten med projektet är att ta fram ny

kunskap och praktiska exempel på vad jämställdhet inom olika verksam-

hetsområden (t.ex. samhällsplanering, barnomsorg) innebär och hur man

kan införliva ett jämställdhetsperspektiv i såväl den politiska som i den

administrativa beslutsprocessen.

Svenska Kommunförbundets programberedning Kommunerna och

Jämställdheten som leder projektet har i en första fas av sitt arbete

inventerat forsknings- och utredningsmaterial samt initierat ny forskning

med genusperspektiv inom de kommunala verksamhetsområdena

barnomsorg, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, kultur- och

fritidsverksamhet, miljö och samhällsplanering. Beredningen har också

utarbetat en metod, kallad 3 R, som tillämpas när sakpolitiska områden

skall analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Arbetet går nu in i sin

andra fas - att med kunskapsmaterialet som grund pröva och vidareut-

veckla metoder för att kunna göra en jämställdhetsanalys av den kommu-

nala verksamheten. I ett projekt, kallat JÄMKOM, kommer beredningen

tillsammans med nio kommunala nämnder att analysera var och hur i

beslutsprocessen en jämställdhetsanalys bör göras. Vidare ingår i projektet

att undersöka varje nämnds sakpolitiska område ur ett jämställdhetsper-

spektiv. I en slutfas kommer sedan kunskaper och erfarenheter att spridas

till alla kommuner.

Fortsatt arbete

Jämställdhetsfrågor skall ingå i det ordinarie planerings- och uppföljnings-

arbetet. Detta låter sig inte göras med några enkla medel. Det är ett arbete

på lång sikt som kräver politisk vilja och ett systematiskt, tålmodigt

arbete. Det kräver också kunskap och insikt om maktstrukturerna i

samhället och om bakomliggande orsaker till att kvinnor och män lever

under olika villkor.

Regeringen kommer att avsätta resurser för att fortsätta det arbete som

påbörjats med att utveckla arbetssätt och metoder för att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i alla politikområden på central, regional och lokal

nivå.

67

Skr. 1996/97:41

IV DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETSARBETET

I följande avsnitt redogörs för jämställdhetsarbetet inom Europeiska

Unionen, Norden, FN, Europarådet och OECD. En redogörelse lämnas om

erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i Peking samt om hur arbetet i

Sverige fortskrider när det gäller genomförandet av de åtaganden som

gjordes vid konferensen.

1. Europeiska Unionen

Samarbetet i Ministerrådet

Ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) har sedan Sveriges

medlemskap den 1 januari 1995 behandlat ett flertal ärenden som rör

jämställdhet mellan kvinnor och män. Under år 1995 kom arbetet att

koncentreras kring olika förberedelser inför FN:s kvinnokonferens i

Peking (se nedan). Därutöver fattade ministerrådet beslut om ett medel-

ffistigt handlingsprogram för jämställdhet för åren 1996-2000. Tidigare

handlingsprogram för jämställdhet inom EU har beslutats av kommissio-

nen, varför rådets beslut kan ses som en väsentlig ambitionshöjning och

ett förstärkt politiskt åtagande för jämställdhet.

Programmet syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda

exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. De områden som skall

prioriteras i projektverksamheten är bl.a. jämställdhet på arbetsmarknaden

och i ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap, kvinnors inflytande och

förbättrade möjligheter för kvinnor att utnyttja sina rättigheter enligt EG-

rätten på jämställdhetsområdet. Modeller och metoder för att integrera ett

jämställdhetsperspektiv på alla politikområden (mainstreaming) är ett av

programmets huvudsyften.

Programmets budget är 30 miljoner ecu, vilket innebär oförändrat anslag

i förhållande till det förra programmet. I en bilaga till beslutet om

programmet beklagade ett flertal medlemsländer, däribland Sverige, att det

inte hade varit möjligt att enas om en höjning av budgeten för program-

met.

En styrkommitté under rådet bestående av representanter från med-

lemsländerna har inrättats för att följa tillämpningen av jämställdhetspro-

grammet och för att fatta beslut om de projekt som skall beviljas medel

med anledning av programmet. Av de 643 ansökningar som kommit in,

beslutade kommittén i september 1996 att bevilja medel till 69 projekt.

Av dessa var tre svenska. Flera svenska aktörer deltar även som

samarbetspartners i projekt som initieras av andra medlemsländer. En ny

ansökningsomgång planeras till år 1997.

Under 1995 fattade rådet också beslut om en resolution om en

balanserad fördelning av kvinnor och män i beslutsfattandet. Resolutionen

uppmanar medlemsländerna att prioritera en ökad kvinnorepresentation.

68

Arbetsmarknadens parter på Europanivå träffade samma år kollektivav- Skr. 1996/97:41

tal om föräldraledighet i enlighet med den procedur som föreskrivs i det

till det sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik. Kollektivavta-

let, som bl.a. föreskriver att vardera föräldern skall ha rätt till tre

månaders föräldraledighet, är det första som träffats med anledning av

Maastrichtfördraget och får därför ses som en stor framgång. Det innebär

också ett genombrott i Europa för en politik som utgår från att båda

föräldrarna har ansvar för barnen. Avtalet har kodifierats genom rådets

beslut om direktiv 96/34/EG.

Under 1995 antog rådet även en resolution om kvinnor och media som

lyfter fram mediernas roll i opinionsbildningen på jämställdhetsområdet

- med beaktande av nationell tryck- och yttrandefrihet. Behandlingen av

denna fråga i rådet, dels i resolutionen, dels i en rekommendation om en

balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen, som för

närvarande är under utarbetande (se nedan), var inte utan problem för

vissa medlemsländer, däribland Sverige. Problemen föranleddes av förslag

till skrivningar som utgick från uppfattningen att medlemsländerna skulle

åta sig att styra innehållet i media för att på så sätt se till att den bild av

kvinnor som presenteras i media är realistisk. Sedan resolutionstexten

bearbetats kunde dock Sverige ställa sig bakom förslaget.

Som ett led i uppföljningen av FN:s kvinnokonferens i Peking (se

nedan) har rådet (utvecklingsrådet) även antagit en resolution om

integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s biståndspolitik och en

arbetsgrupp inom EU, med experter från medlemsländerna, arbetar nu

med konkreta förslag till hur resolutionen skall uppfyllas.

Ett flertal ärenden bereds för beslut i ministerrådet under hösten 1996

och framöver. Det gäller den tidigare nämnda rekommendationen om

kvinnor och män i beslutsprocessen som innebär en vidareutveckling av

den under 1995 antagna resolutionen i samma ämne. Det gäller också ett

förslag till resolution om jämställdhet mellan kvinnor och män i

strukturfonderna.

På lagstiftningssidan finns för närvarande flera förslag från kommissio-

nen. Ett behandlar ändringar i rådets direktiv 76/207 EEG om genomfö-

randet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om

tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Förslaget till ändring (KOM (96) 93 slutlig), är föranlett av EG-domsto-

lens dom om positiv särbehandling i mål C 450/93 Eckhard Kalanke mot

Freie Hansestadt, Bremen, och syftar till att klarlägga att sådan särbehand-

ling, i den mån den inte strider mot EG-rätten, är tillåten.

Frågan om positiv särbehandling är angelägen för Sverige. Det är, från

svenska utgångspunkter, av stor betydelse att slå fast att positiv särbe-

handling fullt ut är förenlig med likabehandlingsprincipen och att alla

former av sådan särbehandling är tillåten, om medlemslandet så önskar.

Sverige har, som framgått ovan, även föreslagit fördragsändringar med

denna innebörd vid regeringskonferensen.

Ett förslag till direktiv (KOM (96) 340 slutlig) om fördelningen av

bevisbördan i mål om könsdiskriminering kommer också att behandlas av

69

rådsarbetsgruppen för sociala frågor under hösten, sedan arbetsmarknadens Skr. 1996/97:41

parter på Europanivå i enlighet med konsultationsproceduren i avtalet om

socialpolitik inte kunnat enas om kollektivavtal i frågor som rör bevis-

bördan. Ett liknande förslag behandlades senast år 1988 i rådet men

enighet kunde inte uppnås. Avsikten är nu att söka anta ett direktiv i

dessa frågor med stöd av Maastrichtfördragets avtal om socialpolitik

(artikel 3).

Kommissionen har också föreslagit en ändring i rådets direktiv 86/378

EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och

män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

Förslaget till ändring (KOM (95) 186 slutlig) är föranledd bl.a. av

domstolens dom i målet 262/88 Barber mot Guardian Royal Exchange

Assurance Group. Även detta förslag bereds under hösten för beslut i

ministerrådet.

Slutligen kan nämnas att rådet under både 1995 och 1996 diskuterat

uppföljningen av Pekingkonferensen. Sådana årliga diskussioner kommer

att fortsätta.

Kommissionens jämställdhetsarbete

Inom kommissionen finns en jämställdhetsenhet som sorterar under

generaldirektorat V. Enheten förbereder bl.a. kommissionens beslut i

jämställdhetsfrågor, inklusive de som föreläggs ministerrådet för

antagande. Jämställdhetsprogrammet för åren 1996-2000 utgör basen för

enhetens arbete framöver. Enheten svarar också för det administrativa

arbetet med nätverk och kommittéer, ger ut rapporter i aktuella ämnen och

verkar på olika sätt för att föra ut information om EU:s jämställd-

hetsarbete.

Sverige deltar i kommissionens rådgivande kommitté för jämställdhets-

frågor i vilken ingår representanter från medlemsländerna och arbets-

marknadens parter. Kommitténs arbete under 1995 och 1996 har

huvudsakligen rört behandling av frågor med anknytning till FN:s

kvinnokonferens i Peking, diskussioner om utformningen av jämställd-

hetsprogrammet samt informations- och erfarenhetsutbyte om det arbete

som bedrivs inom kommissionen och i medlemsländerna. Kommittén

utgör ett värdefullt forum för idé- och informationsutbyte samt kon-

taktskapande.

Under våren 1996 antog kommissionen ett meddelande (KOM (96) 67

slutlig) benämnt Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i

gemenskapens hela politik och i samtliga insatser (mainstreaming).

Meddelandet innehåller en redogörelse för vad som hittills uppnåtts och

framtida perspektiv på gemenskapsinsatser på vissa områden. Kommissio-

nen kommer att fortsätta arbetet med att integrera ett jämställdhetsper-

spektiv på alla områden inom EU. Det är ett arbete som Sverige faster

stor vikt vid och söker driva på. Den inom kommissionen bildade

jämställdhetsgruppen, vilken leds av kommissionens ordförande Jaques

70

Santer och i vilken ingår ett antal kommissionärer, bl.a. den svenska Skr. 1996/97:41

kommissionären Anita Gradin, har en viktig uppgift i arbetet med att

införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla områden inom kommissionen.

Kommissionen har utsett generaldirektorat V till "pilotdirektorat" för

jämställdhetsfrågor. Vissa administrativa rutiner har också skapats för att

samordna jämställdhetsfrågoma inom kommissionen.

Under sommaren 1996 antog kommissionen slutligen det sedan tidigare

aviserade meddelandet (KOM (66) 336 slutlig) Vägledning för tillämpning

av lika lön för lika arbete för kvinnor och män i arbetslivet. Dokumentet

är tänkt att utgöra ett stöd för medlemsländernas och arbetsmark-

nadspartemas arbete i dessa frågor men har inte rättslig status och

kommer inte att behandlas av rådet.

Kommissionen beslutade sommaren 1996 också att inleda konsultatio-

ner med arbetsmarknadens parter på Europanivå om frågor som rör

sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Enligt en utvärderingsrapport om

medlemsländernas lagstiftning och arbete med dessa frågor som kommis-

sionen nyligen publicerat återstår mycket att göra för att motverka

sexuella trakasserier och syftet med samtalen med parterna är därför att

diskutera hur ett arbete i dessa frågor kan intensifieras.

Under hösten 1996 kommer kommissionen att vidta vissa organisatoris-

ka förändringar avseende de nätverk för jämställdhet som funnits en

längre tid inom ett antal områden. Tanken är att koncentrera resurserna

och pröva nya arbetsmetoder.

EU:s regeringskonferens

I de pågående förhandlingarna vid EU:s regeringskonferens med uppgift

att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras, har

Sverige drivit att jämställdhetsfrågoma skall finnas med på dagordningen

och få en så bred och genomgripande behandling som möjligt. Bland

annat bör jämställdhet mellan kvinnor och män vara ett centralt mål för

hela EU och ett jämställdhetsperspektiv bör integreras på alla områden.

Jämställdhetsfrågoma bör lyftas fram i ett eget kapitel i fördraget och

artikel 119 bör utvidgas till att omfatta hela arbetslivet. En redovisning av

Sveriges principiella inställning återfinns i regeringens skrivelse till

riksdagen (skr. 1995/96:30) EU:s regeringskonferens 1996.

EU-96-kommittén har i betänkandet Jämställdheten i EU (SOU

1996:43) redovisat två expertrapporter i jämställdhetsfrågor. I den ena,

EG-rätten och jämställdheten, återfinns bl.a. förslag till tänkbara för-

dragsmässiga förändringar på jämställdhetsområdet inför regeringskon-

ferensen. Där finns också en uppföljning av skriften EG-domstolen och

jämställdheten, En rättsfallsöversikt (Ds 1993:77), med beskrivning av

aktuella domar från EG-domstolen. Den andra expertrapporten behandlar

frågor om skillnader mellan kvinnors och mäns förhållningssätt till EU.

Den 3 september 1996 presenterade Sverige, vid EU:s regeringskon-

ferens, förslag till fördragsändringar på jämställdhetsområdet. Förslaget,

71

som fick ett förhållandevis positivt mottagande, innehåller förslag till Skr. 1996/97:41

ändringar i artiklarna 2 och 3 Romfördraget, artikel B unionsfördraget

samt en utvidgning av nuvarande artikel 119 till att omfatta även frågor

om lika villkor i arbetslivet och en legal bas för samarbete på jämställd-

hetsområdet i stort. Det svenska förslaget innehåller också skrivningar

som utgår från att likabehandlingsprincipen är förenlig med positiv

särbehandling. Förslaget presenterades för riksdagens EU-nämnd den 30

augusti.

Kvinnor och män i ELJ:s institutioner

Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn

könsfördelning bland de svenskar som sedan medlemskapet fått tjänster

inom EU:s institutioner. Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna

inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna, dvs. topptjänstema (A 1)

och i någon mån även direktörstjänstema (A 2). En närmare redovisning

av organisation m.m. av det svenska EU-rekryteringsarbetet finns i

regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i

Europeiska Unionen under 1995.

I juli 1996 fanns totalt 380 svenskar anställda i EU:s institutioner, varav

289 var fast anställda och 91 temporärt anställda. Av de totalt anställda

var 266 kvinnor och 114 män, av de fast anställda var 205 kvinnor och

84 män och av de temporärt anställda var 61 kvinnor och 30 män. Sverige

har således fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.

På A-nivå, dvs. chefer och handläggare, fanns vid samma tid 29 kvinnor

och 37 män i institutionerna. Av dessa var en majoritet anställda i

kommissionen, 26 kvinnor och 27 män. Värt att notera är att 6 av 10

svenskar på enhetschefstjänster i kommissionen var kvinnor per den 1 juli

1996.

Andelen kvinnor totalt i EU-kommissionen är dock fortfarande mycket

låg även om vissa förbättringar har skett under de senaste två åren. Per

den 1 januari 1996 uppgick andelen kvinnor på A-nivå (chefer och hand-

läggare) i kommissionen till 15,5 procent, jämfört med 13, 5 procent

samma tid år 1994.

En närmare redovisning av tillgängliga uppgifter om kvinnor och män

i EU:s institutioner återfinns i betänkandet Jämställdheten i EU

(SOU1996:43). Sverige driver i EU bl.a. att könsuppdelad statistik i

dessa frågor skall redovisas årligen.

Erfarenheter och prioriteringar framöver

Sverige har kommit långt i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor

och män i ett EU-perspektiv. Många EU-länder efterfrågar svenska

erfarenheter på jämställdhetsområdet och Sverige ses ofta som en förebild.

Samtidigt kan konstateras att det finns skillnader mellan länderna både i

fråga om synen på jämställdhet och på vilka metoder som bör användas

72

i jämställdhetsarbetet. Många länder ser lagstiftning som den viktigaste Skr. 1996/97:41

metoden att åstadkomma förändringar, även på områden som ligger

utanför arbetslivet, medan andra ser lagstiftning mer som ett komplement

till andra typer av insatser.

Förväntningarna på det svenska medlemskapet och vad detta kan

komma att innebära för EU:s jämställdhetsarbete är stora. Detta har ställt

särskilda krav på svenska insatser på skilda områden.

Redan under observatörsfasen inledde därför Sverige ett aktivt arbete for

att peka på behovet av att jämställdhetsfrågoma lyftes fram och integrera-

des i andra politikområden, inte minst på sysselsättningsområdet. De

svenska ansträngningarna kulminerade vid toppmötet i Essen, då Sverige

lyckades få gehör for förslaget att få in jämställdhetsfrågoma i slut-

dokumentet. Det var då första gången som dessa frågor togs upp vid ett

toppmöte. Sverige har därefter aktivt bevakat att jämställdhetsfrågoma

ingår som en naturlig del i uppföljningen av beslutet i Essen, både vad

avser insatser från kommissionen och i de fleråriga sysselsättningsprogram

som medlemsländerna skall upprätta.

Sverige har även arbetat aktivt med att lyfta fram vikten av en bättre

könsfördelning bland de anställda i EU:s institutioner och i olika

beredande organ inklusive expertgruppen. Dessa frågor har, utan tvekan,

fått en större tyngd inom EU sedan Sveriges och Finlands medlemskap

och ett flertal åtgärder vidtas nu inom kommissionen för att förbättra

situationen.

Frågan om integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla områden

inom EU och av alla EU:s institutioner (mainstreaming) har också lyfts

fram mycket aktivt av Sverige. Inte minst gäller det under beredningen av

rådets beslut om jämställdhetsprogrammet då Sverige fick gehör for

förslag att detta skulle vara ett av programmets prioriterade områden.

Mainstreaming i förhållande till EU innebär bl.a. att EU:s samlade

insatser på områden som utbildning, forskning, arbetsmarknad, sociala

frågor m.m. skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv och föregås av en

analys av hur olika åtgärder påverkar kvinnor respektive män. Det innebär

också, t.ex. i fråga om finansiering av olika insatser för jämställdhet, att

medel inte bara skall avsättas från budgeten for jämställdhet utan även

kunna, när det finns behov, finansieras från andra utgiftsområden.

Sverige kommer att fortsätta sina ansträngningar på de ovan nämnda

områdena. Regeringen kommer också i övrigt att bidra till att ett

jämställdhetsperspektiv tydliggörs i hela EU-samarbetet. Ett aktivt

informellt samarbete både på politisk och på tjänstemannanivå pågår

mellan Sverige och andra EU-länder. Därtill kommer regeringen under

förhandlingarna vid EU:s regeringskonferens att göra särskilda an-

strängningar för att jämställdhetsfrågoma skall lyftas fram i EU:s fördrag.

73

Skr. 1996/97:41

2. Det nordiska jämställdhetssamarbetet

Det nordiska jämställdhetssamarbetet ligger väl i linje med den svenska

jämställdhetspolitiken. År 1995 antogs ett nytt nordiskt samarbetsprogram

på jämställdhetsområdet för åren 1995-2000. I enlighet med Nordiska

rådets rekommendation skall programmet kompletteras med en årlig

handlingsplan.

Nordiska ministerrådet (NMR) kommer under de närmaste åren att

koncentrera sitt jämställdhetssamarbete till verksamhet som främjar

kvinnors och mäns lika tillgång till de politiska och ekonomiska

beslutsprocesserna, kvinnors och mäns lika ekonomiska ställning och

inflytande - inte minst i fråga om lika lön - samt ett jämställt arbetsliv.

Man kommer vidare att prioritera verksamhet som dels förbättrar

möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena föräldraskap och

förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och den internationella

utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att effektivisera arbetet inom

de prioriterade områdena kommer NMR också att verka för att jämställd-

hetsaspekter beaktas inom alla politikområden lokalt/regionalt, nationellt

och nordiskt.

I september 1995 invigdes Nordiska Institutet för Kvinno- och Köns-

forskning (NIKK) i Oslo. Institutets uppgifter är att inom ramen för det

nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk forskning

samt att informera om forskningsresultat på området. Arbetet kommer att

ge ökade kunskaper och möjliggöra effektivare insatser på jämställd-

hetsområdet. Det kommer också att bli betydelsefullt för det internationel-

la samarbetet när det gäller forskning och utveckling.

Under år' 1995 startade inom det nordiska samarbetet projektet "Halva

makten - nordiska kvinnor på väg" som syftar till att med stöd av

existerande forskning, särskilt kvinnoforskningens nyare teori- och

begreppsutveckling, fördjupa analysen av problematiken kring kvinnors

politiska makt och maktlöshet. Under år 1995 genomfördes vidare

konferensen Nordens män i Stockholm. De nordiska ländernas jämställd-

hetsministrar kom under uppföljningen av konferensen bl.a. överens om

att främja ett fortsatt aktivt arbete i frågor som rör män och jämställdhet

- ur ett såväl nordiskt som globalt perspektiv. Slutrapporten från

konferensen översattes till engelska och ingick i det material som

presenterades vid FN:s kvinnokonferens i Peking i september 1995.

Nordiska ministerrådet finansierade också ett nordiskt rum/en monter vid

NGO-konferensen i Peking där nordiska kvinnoorganisationer, nätverk och

grupper erbjöds att presentera sin verksamhet.

En nordisk mansgrupp Män i Norden tillsattes under 1996 för att

utarbeta en handlingsplan på området. Dessutom påbörjades ett treårigt

projekt i samtliga nordiska länder för att pröva metoder och finna en

modell för hur ett jämställdhetsperspektiv kan införlivas i ungdoms-

politiken och arbetsmarknadspolitiken i respektive land. År 1997 skall en

konferens med ämnet Kvinnor, arbete och ekonomi hållas på Island.

74

Konferensen är en uppföljning av det nordiska likalöneprojektet och syftar Skr. 1996/97:41

till att analysera vad de omfattande förändringarna i arbetsmarknadspolitik

och ekonomisk politik innebär för kvinnorna i de nordiska länderna.

Nordiskt-baltiskt samarbete

Under de senaste åren har olika insatser gjorts för att stödja jämställd-

hetsarbetet i de baltiska länderna. Under ett symposium i Lettland våren

1995 diskuterades Lettlands nationella rapport inför Pekingkonferensen

om kvinnornas situation i landet.

En uppföljning av Pekingkonferensen på Island i slutet av år 1995

resulterade bl.a. i ett förslag om att en nordisk-baltisk konferens skulle

genomföras i något av de baltiska länderna under år 1997. En sådan

konferens förbereds för närvarande och planeras äga rum i Valmeria i

Estland under hösten 1997.

3. FN:s kvinnokonferens i Peking

I september 1995 avhölls FN:s fjärde kvinnokonferens. Konferensen antog

enhälligt en deklaration och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet på

nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. En första

svensk rapport från konferensen, Rapport från FN:s fjärde kvinnokon-

ferens i Peking, 1995-09-29, finns tillgänglig på Arbetsmarknadsdeparte-

mentet och har skickats ut brett till organisationer m.fl. Fullständig

dokumentation från konferensen, inklusive en översättning av hand-

lingsplanen till svenska, kommer att redovisas av Utrikesdepartementet i

den s.k. blåboksserien under hösten 1996. Utrikesdepartementet har också

färdigställt en skrift med samlad information om och analys av FN:s

världskonferenser under nittiotalet.

Sveriges medverkan i konferensen och de svenska positionerna i

förhandlingsarbetet förbereddes av en interdepartemental beredningsgrupp.

En särskild kommitté, Pekingkommittén (SI993:08), med bred samman-

sättning och med jämställdhetsministem som ordförande, var rådgivande

instans i förberedelsearbetet (dir. 1993:70). Kommittén antog bl.a. ett s.k.

positionspapper, Sverige inför FN:s fjärde kvinnokonferens (Socialdeparte-

mentet, Augusti 1995).

På uppdrag av FN överlämnade Sverige i juni 1994 en s.k. national-

rapport inför konferensen, Shared Power - Shared Responsibility.

Rapporten beskriver utvecklingen mot jämställdhet i Sverige sedan FN:s

förra kvinnokonferens i Nairobi år 1985.

Sverige lämnade ekonomiska bidrag till konferensen och dess förbe-

redelser om över 40 miljoner kronor.

Särskilt tillfredsställande var det stora antal frivilligorganisationer som

deltog i Peking, både vid den officiella konferensen och vid det särskilda

Forum som avhölls delvis parallellt med konferensen. Från Sverige deltog

75

ett hundratal representanter för frivilligorganisationer vilket delvis hade Skr. 1996/97:41

möjliggjorts genom resebidrag från regeringen.

Frivilligorganisationemas närvaro i Peking utgjorde kulmen på ett

mycket intensivt förberedelsearbete runt om i Sverige, ett arbete som

regeringen sökte underlätta genom finansiering av ett särskilt s.k. NGO-

sekretariat.

Förhandlingsresultatet från Pekingkonferensen får anses som till-

fredsställande och över förväntan. Även om Sverige på flera områden

verkade för längre gående åtaganden, bl.a. när det gäller rättighetsfrågor

(t.ex. kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, sexuella och reprodukti-

va rättigheter, homosexuellas rättigheter) samt i fråga om kvinnor och

beslutsfattande och kvinnors roll i ekonomin, och inte minst, männens roll

i jämställdhetsarbetet, kan ändå den antagna handlingsplanen sägas utgöra

ett uttryck för en samlad politisk vilja att vidta konkreta och i vissa fall

kraftfulla åtgärder på nationell nivå för att stärka kvinnors ställning och

förbättra deras villkor på i stort sett alla samhällsområden. Farhågor för

att de starka motsättningar som kommit till uttryck i förberedelsearbetet

rörande frågor om sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors roll i familjen

samt mänskliga rättigheter m.m., skulle leda till ett misslyckande för

konferensen, kan inte sägas ha blivit besannade.

I slutfasen av förberedelsearbetet, som också var det mest arbetsin-

tensiva, och under själva konferensen agerade Sverige som medlem i EU.

Erfarenheterna från konferensen visar att möjligheterna att få gehör för

ståndpunkter vid en global konferens av denna karaktär ökar väsentligt när

de framförs av en stor förhandlingspart som EU, jämfört med om Sverige

skulle ha agerat ensam. Inom EU-kretsen rådde en förhållandevis stor

samsyn i de flesta substansfrågor som behandlades av konferensen.

Sverige lyckades vinna EU:s stöd för många svenska textförslag. Ett

flertal av dessa kunde sedan, i form av EU-positioner, efter förhandlingar

antas av konferensen.

Sverige var starkt bidragande till att Pekingdokumentet tar upp frågor

om mainstreaming på ett i FN-sammanhang nytt och genomgripande sätt.

Bland annat kunde konferensen enas om att i stort sett i varje kapitel i

handlingsplanen föra in en paragraf, som var ett svenskt textförslag, som

ålägger regeringar att integrera ett jämställdhetsperspektiv på respektive

politikområde. Sverige drev också aktivt förstärkta åtaganden i bl.a. frågor

om kvinnors inflytande, kvinnor och ekonomi, kvinnors mänskliga

rättigheter och våld mot kvinnor. Sverige bidrog även till att konferensen

kunde bekräfta att våldtäkter inom ramen för väpnade konflikter utgör

krigsförbrytelser och att framgång kunde nås i frågor om kvinnors

sexuella rättigheter.

I syfte att stärka FN:s arbete med jämställdhetsfrågor och verka för att

ett jämställdhetsperspektiv integreras i hela FN:s arbete drev Sverige

mycket starkt att FN:s generalsekreterare skulle rekommenderas att

tillsätta en hög tjänst för dessa frågor i sitt kansli. Generalsekreteraren har

efter konferensen hörsammat denna rekommendation och tillsatt en sådan

tjänst.

76

Under konferensens förberedelsearbete och vid själva konferensen sökte

Sverige också få gehör för uppfattningen att jämställdhetspolitiken är en

angelägenhet för både kvinnor och män och inte bör betraktas som enbart

en kvinnofråga. Sveriges ansträngningar för att ett sådant synsätt skulle

prägla konferensens slutdokument fick dock begränsat stöd. Många,

främst utvecklingsländer, ser det som nödvändigt att prioritera insatser

riktade till kvinnor, främst fattiga kvinnor.

Detta var bl.a. bakgrunden till beslutet att Sveriges officiella bidrag till

konferensen skulle vara antologin Men on Men, vilken innehåller åtta

svenska mäns personliga reflexioner om jämställdhet, maskulinitet och

föräldraskap. Antologin delades ut till samtliga länder och intresserade

organisationer m.fl. under konferensen och väckte stort intresse. Den

efterfrågas fortfarande.

I detta sammanhang vill regeringen ta upp en fråga som vid ett par

tillfällen förts fram i motioner i riksdagen och behandlats av Utrike-

sutskottet. Det gäller frågan om att på svenskt initiativ få till stånd en FN-

konferens om mansrollen. Frågan behandlas i Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU24, mom. 12 och i Utrikesutskottets yttrande (1995/96:UU2y)

till Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU30, Bilaga A 4.5.

Utrikesutskottet har bl.a. gett regeringen tillkänna att regeringen på

lämpligt sätt och i samverkan med övriga nordiska länder bör aktualisera

denna fråga vidare i FN och andra lämpliga forum. Efter det att regering-

en lämnat kompletterande information om ärendets beredning har utskottet

utgått från att regeringen även framgent på lämpligt sätt håller riksdagen

informerad om hur arbetet i frågan fortlöper.

Som regeringen tidigare redovisat för utskottet anordnade Nordiska

ministerrådet i april 1995 en konferens om mansrollsfrågor i Stockholm.

Sverige hade huvudansvaret för projektet. Konferensen var en del av det

nordiska förberedelsearbetet inför Pekingkonferensen och dokumenterades

i rapporten Nordens Män.

Sverige har efter Pekingkonferensen fortsatt att driva dessa frågor, bl.a.

i FN:s kvinnokommission. Därvid sökte Sverige, vid kommissionens möte

i mars 1996, få gehör för att frågan om mansrollen skulle komma upp

som en egen punkt på kommissionens dagordning då kommissionen

behandlar frågor om uppföljning av Pekingkonferensen. Detta lyckades

delvis, men inte fullt ut. Kommissionen beslutade att under den årliga

dagordningspunkt som behandlar uppföljningen, inkludera ett ämne med

rubriken "uppkommande frågor, trender och nya förhållningssätt som

påverkar kvinnors situation eller förhållandet mellan kvinnor och män".

Från svensk sida anfördes att man avsåg tolka detta ämne som en

möjlighet att ta upp frågor om männens roll och Sverige uppmanade

också övriga EU-länder och andra att göra detta.

Därefter har Sverige sökt stöd inom Europarådet för att organisationen

skall inbjuda till en europeisk konferens om mansrollen. Sverige har nu

fått gehör inom Europarådet för detta och en konferens kommer att äga

rum under år 1997. Konferensens innehåll och utformning planeras

närmare under hösten 1996. Sverige deltar aktivt i förberedelsearbetet.

Skr. 1996/97:41

77

Sverige kommer att fortsätta ansträngningarna i det internationella Skr. 1996/97:41

samarbetet för att lyfta fram frågor om männens roll i jämställdhets-

arbetet.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen anordnar en konferens i

Stockholm i början av år 1997 som bl.a. belyser frågor om män och våld.

4. Genomförandet av åtagandena vid FN:s kvinnokonferens

Enligt paragraf 297 i den vid Pekingkonferensen antagna handlingsplanen

skall FN:s medlemsstater, företrädesvis före utgången av år 1996, ha

utarbetat strategier och riktlinjer för hur åtagandena i handlingsplanen

skall genomföras på nationell nivå. FN:s generalsekreterare har i ett brev

till samtliga medlemsstater, med hänvisning till paragraf 297 och till

beslut i generalförsamlingen 1995 (resolution 50/203) och ECOSOC 1996

(resolution 1996/6), inbjudit staterna att rapportera om hur genomförandet

av handlingsplanen fortskrider. Rapporteringen, som är frivillig, skall vara

FN tillhanda i tillräcklig tid för att kunna utgöra underlag för 1998 års

möte med FN:s kvinnokommission (se nedan). Sverige kommer att

rapportera till FN under böljan av 1997 efter samråd bl.a. med Jämställd-

hetsrådet.

Handlingsplanen innehåller 361 paragrafer. Vissa är av enbart be-

skrivande karaktär och andra innehåller krav på åtaganden av mer eller

mindre konkret natur. Det bör noteras att handlingsplanen inte bara riktar

sig till regeringar, även om dessa har huvudansvaret för genomförandet,

utan även till andra aktörer såsom nationella, regionala och internationella

organisationer, näringslivet, arbetsmarknadens parter m.fl. Aktörer inom

FN pekas också ut.

Det ankommer således på en mängd olika organisationer och organ,

nationellt såväl som internationellt, att genomföra åtagandena i planen.

Regeringen utgår från att ett analys- och strategiarbete i dessa frågor

pågår inom många organisationer och hos andra aktörer som pekas ut i

planen.

För regeringens del har ett arbete för att identifiera hur Sverige lever

upp till åtagandena bedrivits under innevarande år inom regeringskansliet.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige, vad ankommer på regeringen,

i stort lever upp till kraven i handlingsplanen.

De frågor som handlingplanen behandlar är i stort desamma som utgör

grunden i den svenska jämställdhetspolitiken, undantaget sådana frågor

som är direkt relaterade till situationen i utvecklingsländerna eller till

kvinnors villkor i områden under väpnade konflikter. Å andra sidan

bedriver Sverige ett aktivt arbete för att integrera ett jämställdhetsperspek-

tiv i biståndsarbetet, både nationellt och internationellt samt verkar på

olika sätt för att stärka kvinnors möjligheter att komma i åtnjutande av

mänskliga rättigheter, både under väpnade konflikter och i andra

sammanhang. Detta innebär att det stora flertalet frågor i handlingsplanen

på ett eller annat sätt är och kommer att vara aktuella för Sverige under

78

perioden fram till år 2000. Skr. 1996/97:41

För Sverige blir det därför naturligt, trots att vi redan i dag uppfyller

åtagandena i handlingsplanen, att fortsätta att arbeta vidare med så gott

som samtliga de frågor som tas upp i planen. Det blir således också

anledning att återkomma till riksdagen i frågor som rör uppföljningen av

Pekingkonferensen.

Redan nu bör dock några frågor lyftas fram med anledning av hand-

lingsplanens olika kapitel.

Kvinnor och fattigdom. Riksdagen ställde sig den 29 maj 1996 bakom

regeringens förslag om jämställdhet mellan kvinnor och män som ett nytt

biståndsmål i det svenska utvecklingssamarbetet (prop. 1995/96:153 bet.

UU 1995/96:18 rskr. 1995/96:272). Jämställdhetsmålet skall, liksom de

övriga målen för biståndet, klargöra och precisera det övergripande målet

att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Riktlinjer för hur målet skall nås

har utarbetats inom Utrikesdepartmentet (regeringsbeslut 1996-06-13).

Riktlinjerna avses omfatta samarbetet med såväl u-länder som med

länderna i Central- och Östeuropa och huvudprincipen är att ett jämställd-

hetsperspektiv skall integreras i hela utvecklingssamarbetet. När det gäller

samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa slutförs nu inom

Utrikesdepartementet ett arbete med en studie över hur jämställdhets-

frågoma bättre kan främjas i samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utrikesdepartementet leder nu även ett expertarbete på regeringens

uppdrag i syfte att kartlägga vilken kompetens som finns i jämställdhets-

frågor i Sveriges internationella utvecklingssamarbete och på grundval av

kartläggningens resultat lämna förslag till eventuella insatser för att

förstärka kompetensen på området.

Sverige bedriver ett aktivt arbete för att de internationella finansie-

ringsinstitutionerna skall integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin

verksamhet. Exempelvis deltar Sverige i Världsbankens interna uppfölj-

ning av Pekingkonferensen, bl.a. i den kommitté som granskar bankens

utvärderingsverksamhet och som f.n. leds av den svenska exekutivdirek-

tören. Vidare finansierar Sverige en del av en studie inom ramen för

Världsbankens särskilda program för Afrika om hur jämställdhetsperspek-

tivet har integrerats i bankens strukturanpassningsprogram i tre afrikanska

länder.

Sverige planerar för närvarande ett stöd till demokratiutveckling i länder

i f.d. Sovjetunionen via FN/UNDP. Syftet är bl.a. att inrikta stödet på

åtgärder som motverkar bristande jämställdhet.

Jämställdhet är ett av fyra prioriterade områden inom Sida. På myndig-

heten pågår för närvarande ett arbete med att ta fram en handlingsplan för

att stärka jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet. Sida har

vidare valt ut fyra samarbetsländer, Vietnam, Tanzania, Namibia och

Bangladesh, för särskilda jämställdhetsinsatser med Pekingdokumentet

som bas.

Sammantaget anser regeringen att de ovan vidtagna åtgärderna innebär

en avsevärt höjd ambitionsnivå för att uppmärksamma jämställdhets-

frågoma i utvecklingssamarbetet. En sådan ambitionsnivå är nödvändig,

79

inte minst mot bakgrund av dessa frågors betydelse för den politiska,

sociala och ekonomiska utvecklingen i u-ländema. Sverige kommer att på

olika sätt fortsätta att verka för att en sådan ambitionsnivå präglar också

det utvecklingssamarbete som bedrivs i FN:s regi.

Kvinnors hälsa. Ett flertal åtgärder har vidtagits i Sverige på detta

område på senare år. Dessa åtgärder redovisas närmare i avsnittet II 8. om

Socialpolitik. Vid världskonferensen om befolkning och utveckling i Kairo

år 1994 etablerades bl.a. reproduktiv hälsa som ett bredare samlingsbe-

grepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduk-

tion. Detta bredare synsätt på frågor som tidigare i internationella

sammanhang gick under benämningen familjeplanering, bekräftades vid

Pekingkonferensen. Därtill kunde man i Peking ytterligare utveckla dessa

frågor, inte minst när det gäller synen på sexualitet och kvinnors rätt att

ha kontroll över och fritt bestämma över sin sexualitet.

Sverige driver aktivt i FN och inte minst i dess program och fonder att

resultaten från Kairo- och Pekingkonferensema i detta avseende skall

genomsyra de aktiviteter som genomförs av FN. Bland annat har Sverige

aktivt bidragit till att styrelsen för FN:s befolkningsfond (UNFPA)

beslutat fokusera fondens verksamhet på frågor om sexuell och reproduk-

tiv hälsa. Dessa frågor kommer självfallet även att utgöra en viktig del i

det svenska utvecklingssamarbetet.

Våld mot kvinnor. Som redovisats tidigare under avsnittet II 3. är

Kvinnovåldskommissionens förslag i betänkandet (SOU 1995:60)

Kvinnofrid för närvarande under beredning inom regeringskansliet. En

remissammanställning finns tillgänglig (Ds 1996:28). Kvinnovåldskom-

missionens förslag spänner över ett brett fält och berör flera departement.

Även kapitlet om våld mot kvinnor i Pekinghandlingsplanen berör många

olika områden och frågor. Det är regeringens avsikt att lägga fram en

samlad proposition i frågor som rör våld mot kvinnor under 1997.

Regeringen anser att dessa frågor måste prioriteras än mer framöver, både

i Sverige och internationellt. Sverige kommer internationellt att fortsätta

sitt stöd till det arbete som bedrivs av FN:s särskilda rapportör i frågor

om våld mot kvinnor.

Regeringen kommer under 1997 att ta ställning till Prostitutionsutred-

ningens betänkande (SOU 1995:15) Könshandeln. Betänkandet innehåller

en kartläggning och översyn av samhällets åtgärder mot prostitutionen

liksom förslag om bl.a. kriminalisering av könshandeln och ett utvidgat

koppleriansvar. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig på

Socialdepartementet (Dnr. S95/1330/IFO).

Kvinnor och ekonomi. Detta avsnitt i handlingsplanen, som i stora delar

behandlar frågor om sysselsättning och arbetsliv, präglas i vissa delar av

de särskilda problem som många kvinnor i utvecklingsländerna står inför.

Det gäller t.ex. kvinnor på landsbygden, behovet att stärka kvinnors rätt

till ägande, det obetalda arbetets roll m.m. Sverige och övriga EU deltog

mycket aktivt i arbetet med att få till stånd skrivningar om bl.a. kvinnors

rätt till ekonomiskt oberoende byggt på eget förvärvsarbete och om mäns

ansvar för arbetet med hem och barn. Dessa ansträngningar lyckades till

Skr. 1996/97:41

80

en del men inte fullt ut.

Frågor om kvinnor och ekonomi och kvinnors villkor på arbets-

marknaden är centrala i den svenska jämställdhetspolitiken och beskrivs

närmare under avsnitten 2-4. I detta sammanhang vill regeringen lyfta

fram det faktum att ett uppdrag kommer att lämnas till Riksrevisionsver-

ket under hösten 1996 att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv, i enlighet med Pekingdokumen-

tets paragraf 164. Den utredning som arbetar med att belysa fördelningen

av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

och vars arbete beräknas vara avslutat före utgången av år 1997, kommer

att ge värdefull ny kunskap. En statlig utredning kring dessa frågor är

unik i ett internationellt perspektiv. Det är därför regeringens avsikt att

söka sprida resultaten av utredningens arbete utanför Sverige.

Kvinnor i beslutsfattandet. Av Pekingdokumentet framgår att endast tio

procent av ledamöterna i medlemsländernas lagstiftande församlingar är

kvinnor. Andelen kvinnor på ministerposter världen runt är lägre än så.

Inget land förutom Sverige har en jämn könsfördelning i regeringen.

Sveriges och de nordiska ländernas arbete med frågor om kvinnorepresen-

tation röner mot denna bakgrund ett alldeles särskilt intresse från många

länder. Sverige framhåller ofta i internationella sammanhang att den höga

andelen kvinnor i riksdag och regering är ett resultat av en kombination

av politisk vilja och krav från organisationer och enskilda och att de

resultat som åstadkommits i Sverige på detta område i stort, har åstad-

kommits genom ett målinriktat aktivt arbete utan tvångsåtgärder.

Enligt handlingsplanen skall alla regeringar nu övervaka och utvärdera

framsteg på detta område, bl.a. genom att skapa av rutiner för detta inom

regeringskanslierna samt genom regelbunden insamling av könsuppdelad

statistik över andelen kvinnor och män på olika nivåer i beslutsfattandet

inom privat och offentlig sektor och årlig statistik över andelen kvinnor

och män inom respektive lands regeringskansli. Ett sådant åtagande kan,

när det uppfylls, utgöra en väsentligt förbättrad bas för förändring i många

länder.

Sverige har vidtagit en rad åtgärder för att synliggöra fördelningen

mellan kvinnor och män på beslutsfattande poster i samhället. I detta

sammanhang kan erinras om att SCB nyligen fatt regeringens uppdrag att

göra en studie över andelen kvinnor och män på chefsnivå inom offentlig

och privat sektor. En liknande studie utfördes av SCB år 1990.

Statistik över kvinnor och män på olika nivåer inom regeringskansliet tas

fram två gånger per år. Till detta kommer det arbete som pågår för att öka

andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer, och den projektverk-

samhet på området som bedrivits under ett antal år inom frivilligorganisa-

tionema, i många fall med ekonomiskt bidrag från regeringen. Detta

arbete redovisas närmare i avsnitt II 1.

Som framgår av det avsnittet återstår mycket att göra för att åstadkom-

ma en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på chefsposter, inte

minst inom näringslivet. Den nyligen inrättade stiftelsen Näringslivets

Ledarskapsakademi har här en mycket viktig roll att spela.

Skr. 1996/97:41

81

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Institutionella mekanismer i jämställdhetsarbetet. Sverige har i ett

internationellt perspektiv en väl utvecklad organisation för jämställdhets-

frågor på central nivå. Internationellt används ofta begreppet "national

machinery" för att beskriva en sådan organisation. FN har under en följd

av år uppmanat medlemsländerna att skapa en organisation inom

regeringskanslierna för jämställdhetsfrågoma. Allt fler länder har nu

hörsammat denna uppmaning, inte minst inför och efter kvinnokon-

ferensen och i dag har i stort sett alla medlemsländer en sådan organisa-

tion. I handlingsplanen uppmanas medlemsländerna nu även att se till att

ansvaret för jämställdhetsfrågoma vilar på högsta möjliga nivå.

Sverige, de nordiska länderna samt några EU-länder har kommit långt

i detta avseende och våra erfarenheter efterfrågas ofta. Som redovisats i

avsnitt III pågår ett aktivt arbete i regeringskansliet och på andra håll för

att utveckla metoder och modeller för arbetet med att integrera ett

jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Detta arbete drivs framåt

av jämställdhetsministem med hjälp av jämställdhetsenheten på Arbets-

marknadsdepartementet som tillsammans med JämO utgör stommen i

Sveriges "national machinery" för jämställdhet på central nivå. Därtill

kommer de 24 länsexpertema som har samordnande uppgifter på regional

nivå.

Enligt regeringens uppfattning måste jämställdhetsfrågoma, för att nå

framgång, organiseras på central nivå på ett sätt som tillåter överblick,

kontroll och samordning inom regeringskansliet. Så har skett i Sverige

och jämställdhetsministem och jämställdhetsenheten har i dag verktyg för

detta arbete. Sådana verktyg saknas dock fortfarande i stor utsträckning

i många länder.

Kvinnors mänskliga rättigheter. Frågor om kvinnors fulla möjligheter

att åtnjuta de mänskliga rättigheterna kom att få ett stort utrymme under

Pekingkonferensen och behandlas i slutdokumentet både i ett särskilt

avsnitt och i andra avsnitt t.ex. de om våld mot kvinnor och kvinnors

hälsa. Pekingkonferensen bekräftade de resultat som uppnåtts vid

världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien år 1994 och lyckades

även konkretisera och förtydliga dessa. Regeringen verkade aktivt vid

konferensen för att få till stånd kraftfulla åtaganden på detta område.

Sveriges aktiva arbete för att uppmärksamma kvinnors villkor i olika

fora som rör mänskliga rättigheter, inte minst FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna, kommer att fortsätta. Frågor om våld mot kvinnor

i väpnade konflikter och i andra sammanhang, olika kulturella och

religiösa sedvänjors effekter för kvinnors lika rättigheter samt regeringars

skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa kvinnors och flickors fulla

åtnjutande av de mänskliga rättigheterna intar här en central roll.

FN:s särskilda rapportör i frågor om våld mot kvinnor utför ett mycket

angeläget arbete för att synliggöra och påtala övergrepp mot kvinnor.

Sverige uppmuntrar rapportörens verksamhet. Vid Pekingkonferensen

uttalade dåvarande jämställdhetsministem att Sverige kommer att ge

ekonomiskt stöd till rapportörens verksamhet och till FN:s center för

mänskliga rättigheter i syfte att få till stånd konkreta insatser av råd-

Skr. 1996/97:41

82

givande och kunskapsbefrämjande karaktär. Formerna för ett sådant stöd Skr. 1996/97:41

bereds för närvarande inom regeringskansliet.

5. Övrigt internationellt jämställdhetsarbete

FN:s kvinnokommission

Den 11-22 mars 1996 ägde det 40:e mötet med FN:s kvinnokommission

rum. Genom kvinnokommissionens formella ansvar för förberedelser och

uppföljning av FN:s kvinnokonferens kom mötet i stor utsträckning att

behandla frågor med anknytning till konferensen. Norge innehar nu den

s.k. nordiska platsen i kommissionen. Sverige deltar dock aktivt som

observatör.

Vid kommissionens möte diskuterades bl.a. hur kommissionen skall

följa genomförandet inom FN-systemet och i medlemsländerna av

åtagandena i Peking. Det arbetsprogram som beslutades innebär att olika

kapitel i handlingsplanen kommer att diskuteras varje år. Så kommer

1997 års möte att ägnas frågor om utbildning, kvinnor och ekonomi samt

kvinnors inflytande. År 1998 behandlas frågor om våld mot kvinnor,

kvinnor i väpnade konflikter, mänskliga rättigheter och flickebarnets

situation. År 1999 behandlas kvinnors hälsa samt mainstreaming och

andra institutionella frågor. År 2000 kommer kommissionen att göra en

samlad utvärdering av var länderna och FN-systemet befinner sig i

förhållande till handlingsplanen.

Kommissionen beslutade också att varje år diskutera hur ett jämställd-

hetsperspektiv har integrerats inom hela FN-systemet samt behandla s.k.

nya frågor som kan ha betydelse för jämställdhet och som inte behandlas

i Pekingdokumentet, t.ex. frågor om mansrollen.

Ett antal s.k. högnivåmöten för uppföljning av Pekingkonferensen

kommer också att äga rum inom ramen för ECOSOC:s arbete före år

2000. ECOSOC kommer även att ägna sitt s.k. samordningssegment

sommaren 1997 åt frågor om jämställdhet i biståndet.

Informella diskussioner fördes vid kvinnokommissionens möte om

behovet av en ny världskvinnokonferens. Därvid framkom att många

länder vill använda resurserna för konkreta insatser för jämställdhet

nationellt. En ny världskonferens är således för närvarande inte aktuell.

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är

en av de sex mest centrala internationella konventionerna om mänskliga

rättigheter. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade

konventionen år 1980. 153 stater har f.n. ratificerat konventionen. Till

konventionen har emellertid ett förhållandevis stort antal reservationer

avgivits. Ett flertal av dessa är långtgående och står i strid med kon-

83

ventionens ändamål och syfte, vilket inte är tillåtet. Sverige arbetar aktivt Skr. 1996/97:41

for att få stater att dra tillbaka sådana folkrättsstridiga reservationer, bl.a.

genom skriftliga invändningar.

Till konventionen är en s.k. övervakningskommitté (CEDAW) knuten.

Kommittén granskar de rapporter om tillämpningen av konventionens

bestämmelser som stater skall lämna in vart fjärde år. Sverige lämnade i

maj 1996 sin ijärde tillämpningsrapport. Rapporten kommer att granskas

av kommittén tidigast under år 1997 och troligtvis inte förrän under år

1998.

I detta sammanhang kan nämnas att kommittén är mycket arbetsbe-

lastad. De nordiska länderna har därför föreslagit en ändring av kon-

ventionens artikel 20 i syfte att möjliggöra utökad mötestid för granskning

av rapporter. Förslaget har antagits av generalförsamlingen och skall nu

ratificeras av två tredjedelar av konventionsstatema för att kunna träda i

kraft. Sverige ratificerade förslaget den 17 juli 1996.

En arbetsgrupp under FN:s kvinnokommission har inrättats med uppgift

att behandla frågan om ett tilläggsprotokoll för att möjliggöra klagorätt för

enskilda till konventionen. Arbetsgruppen är öppen för samtliga med-

lemsstater och i arbetet deltar även konventionens övervakningskommitté

CEDAW. Sverige har ställt sig positiv till ett tilläggsprotokoll. Arbets-

gruppen kommer att mötas nästa gång i samband med kvinnokommisssio-

nens möte i mars 1997.

Europarådet

Europarådet har till uppgift att arbeta för demokrati och mänskliga

rättigheter. Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig

del av denna uppgift. Sverige deltar i styrkommittén för jämställdhet

mellan kvinnor och män (CDEG) som träffas 2-3 gånger om året.

Kommittén anordnar också konferenser och seminarier. Under 1995 ägde

konferensen "Jämställdhet och demokrati: utopi eller utmaning" rum i

Strasbourg. Ordförande för konferensen var Sveriges vice statsminister

och jämställdhetsminister Mona Sahlin och Sloveniens premiärminister

Janez Dmovsek.

Vidare anordnades två seminarier, ett om kvinnor och migration och ett

om nationell politik rörande jämställdhet mellan kvinnor och män.

Därutöver anordnades en hearing med zigenska kvinnor från Väst-,

Central- och Östeuropa.

Ett arbetssätt som utvecklats under senare år är inrättandet av särskilda

expertgrupper med uppgift att belysa och komma med förslag i olika

frågor. Följande grupper har utsetts och arbetat under perioden: en - i

samarbete med styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) - om

migration, kulturell mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män,

en om våld mot kvinnor och en om rätt till fri abort. Sverige deltog i den

förstnämnda gruppen. Under 1996 bildades en expertgrupp om intolerans,

rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män och en expertgrupp som

84

arbetar med metodutveckling för att införliva ett jämställdhetsperspektiv Skr. 1996/97:41

i alla politikområden. Sverige ingår i den sistnämnda gruppen. Gruppernas

rapporter behandlas sedan i styrkommittén.

En viktig fråga för kommittén är förslaget om ett eventuellt tilläggspro-

tokoll om jämställdhet mellan kvinnor och män till Europakonventionen

om mänskliga rättigheter. Förslaget har behandlats av expertkommittén för

utveckling av mänskliga rättigheter (DH-DEV) i för vilken Sverige för

närvarande är ordförande och av styrkommittén för mänskliga rättigheter

(CDDH). De båda kommittéerna kom till motsatt slutsats i fråga om

behovet av ett tilläggsprotokoll om jämställdhet. Frågan har nu lämnats

till ministerkommittén som också har att ta ställning till om man skall

undersöka andra lösningar än ett tilläggsprotokoll på dessa frågor.

Sedan år 1994 presenterar Europarådets generalsekreterare en årlig

rapport om jämställdhetsarbetet inom Europarådet.

För år 1997 förbereds bl.a. en fjärde jämställdhetsministerkonferens i

Turkiet med temat Demokrati, kulturell mångfald och jämställdhet mellan

kvinnor och män. Vidare planeras - på svenskt initiativ - en konferens

om mäns roll när det gäller att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och

män.

OECD

Sveriges engagemang i det internationella jämställdhetsarbetet gäller också

OECD där Sverige deltar i organisationens arbetsgrupp om kvinnors roll

i ekonomin. Gruppen, som möts en gång per år, initierar studier och

rapporter och anordnar konferenser och seminarier som på olika sätt berör

frågor om kvinnor och ekonomi. För närvarande utarbetas rapporter om

ensamstående föräldrars situation och den framtida utvecklingen inom

kvinnodominerade yrkesområden, t.ex. när det gäller lön. Vidare förbereds

en konferens om kvinnors rörlighet på arbetsmarknaden.

Gruppen behandlar också frågor om hur ett jämställdhetsperspektiv

införlivas på andra områden inom OECD:s verksamhet.

Den svenska utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och

ekonomiska resurser mellan kvinnor och män är föremål för ett stort

intresse inom gruppen.

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser

mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning återfinns i propositionen 1994/95:100,

bilaga 6.10.

Genom den utredning (dir. 1994:102) som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av

ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män kommer kunskaperna på

detta område att öka väsentligt. Syftet är bl.a. att ytterligare utveckla den årliga statistikredo-

visningen.

Årsinkomstens storlek beror framför allt på skillnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande.

Skillnader i lön och inkomst kan påvisas med flera olika mått. Till en del kan olikheter

förklaras med skillnader i yrke, befattning, kvalifikationsnivå, arbetsmarknadserfarenhet,

utbildning och ålder. Vissa av dessa faktorer kan dock vara statistiskt svåråtkomliga.

Under år 1995 fanns 80 procent av kvinnorna i arbetskraften enligt AKU. 45 procent arbetade

heltid, 25 procent lång deltid, 5 procent kort deltid medan 5 procent var arbetslösa. Något

större andel, 85 procent, av männen fanns i arbetskraften och 71 procent arbetade heltid. 7

procent var deltidsanställda, huvudsakligen lång deltid, medan 7 procent var arbetslösa.

Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret

för arbetet med barn och hem. En annan orsak är arbetsmarknadsskäl, dvs att det inte går att

få längre arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också

studerar eller för att de är sjukliga eller delpensionerade. Andelen deltidsarbetande har ökat

från år 1990 till år 1995 efter att tidigare under 1980- talet ha minskat.

I tabell 1 visas sambandet mellan lön och formell skolmässig utbildningsnivå för kvinnor och

män i olika sektorer. Av tabellen går inte att utläsa om det finns ett samband mellan

utbildningen och det ansvar och de arbetsuppgifter som individen har. Uppgifterna avser

samtliga anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO-grupper och tjänstemän,

medan för den privata sektorn redovisas tjänstemän och arbetare var för sig. Till skillnad mot

tidigare års redovisning omfattar uppgifterna såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen

för deltidsanställda har räknats om till heltidslön.

86

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning

på utbildningsnivå år 1994. Kronor per månad

Kvinnor

Antal

Män

Kvinnors

lön rel.

mäns, %

Månadslön

Antal

Månadslön

Statligt anställda

Förgymnasial utbildning

12 300

13800

9 000

15000

92

Gymnasial utbildning

46 400

13700

38 000

15500

88

Eftergymn < 3 år

15 000

15500

30 200

17700

88

Eftergymn > = 3 år

22 000

17600

40 400

20500

86

Forskarutbildning

2 800

21900

9 300

25000

87

Kommunalt anställda

Förgymnasial utbildning

86 500

12700

20 400

13900

91

Gymnasial utbildning

270 600

13100

50 800

14600

90

Eftergymn < 3 år

103 200

14500

28 000

16300

89

Eftergymn > = 3 år

101 600

17100

43 600

19300

89

Forskarutbildning

600

23200

1 800

27600

84

Landstingsanställda

Förgymnasial utbildning

14 900

12600

3 800

13300

95

Gymnasial utbildning

107 000

13500

18 400

14300

94

Eftergymn < 3 år

63 500

15300

9 100

15900

96

Eftergymn > - 3 år

34 300

19300

17 900

27200

71

Forskarutbildning

900

28900

2 800

37500

77

Tjänstemän privat sektor

Förgymnasial utbildning

54 400

14600

59 800

18300

80

Gymnasial utbildning

191 700

14900

208 900

19100

78

Eftergymn < 3 år

56 100

16600

89 800

20200

82

Eftergymn > = 3 år

34 700

20100

73 300

25900

78

Forskarutbildning

700

26400

4 000

29900

88

Arbetare privat sektor

Förgymnasial utbildning

126 600

12700

240 400

14100

90

Gymnasial utbildning

157 100

12500

368 200

14100

89

Eftergymn < 3 år

19 400

12400

32 100

13700

90

Eftergymn > = 3 år

3 200

12600

4 800

13900

91

Källa\ SCB, Lönestatistiken

87

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller det som om män får

större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i utbildning än kvinnor. Inom samtliga

kategorier har kvinnor lägre lön än män.

Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns lön för heltidsanställda åren 1973-1994.

Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då näringsgrens- och sektorstrukturen har

förändrats i hög grad under de 20 år den omspänner. Dessa sektorsförskjutningar kan påverka

lönerelationen mer eller mindre tydligt inom olika områden. Lärarnas övergång från statligt

till kommunalt reglerade löner år 1991 är ett exempel på detta. Även överflyttningen av ca

60 000 personer från landsting till kommuner i samband med ÄDEL- reformen har påverkat

sektorstrukturen. Därtill har omfattande bolagiseringar (bl.a.Telia och Posten) av statliga

affärsdrivande verk medfört att deras personal i statistiken numera räknas till privat sektor.

För gruppen industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden mellan kvinnors och

mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för privat anställda tjänstemän är det en större

spännvidd mellan löner för olika befattningar, vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön

för kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar av privat

tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.

Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1994, heltidsanställda

Privat sektor Offentlig sektor

Industri-

arbetare

Industri

tjänstemän

Stats-

anställda

Primär-

kommunalt

anställda

Landstings-

anställda

1973

84

63

81

74

1977

88

70

86

82

1981

91

72

89

85

1985

90

73

91

87

75

1989

90

75

89

83

74

1991

90

75

85(90)*

87(84)*

75

1993

91

77

84

86

73

1994

91

75

84

87

71

1995

Uppgifter jämförbara med

77**

84

88

70

tidigare år saknas

* Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt

anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen

varit densamma som tidigare år.

Källa: SCB, lönestatistiken

** Preliminär uppgift

88

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a.

genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat och till följd av låglönesatsningar.

Löneskillnaderna minskade fram till mitten av 1980-talet, men därefter har en viss ökning

skett inom några sektorer. 1995 års siffror tyder på att ökningen kan ha avstannat.

Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och dess betydelse för

kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del av tabell 3. Tabellen visar att

ju mindre rutinbetonat arbete, desto större skillnad mellan medellöner. På yrkesnivåer med

större lönespridning är antalet män betydligt fler än antalet kvinnor, vilket påverkar relationen

mellan kvinnors och mäns löner.

Tabell 3 Månadslön i olika sektorer och ansvarsområden år 1994. Kronor per månad

Kvinnor

Män

Kvinnors

lön rel. mäns,

%

Antal

Månadslön

Antal

Månadslön

Tjänstemän privat sektor

339 000

15 700

438 100

20 500

77

Ledande ställning

5 100

31 500

29 700

35 800

88

Självständigt kvalificerat arbete

84 400

19 300

235 200

21 900

88

Kvalificerat arbete

163 900

14 800

141 300

16 400

90

Rutinarbete

85 700

13 000

31 900

13 800

95

Arbetare privat sektor

309 700

12 500

654 700

14 100

89

Kommunalt anställda

563 500

14 000

145 000

16 400

86

SKAF - området

325 100

13 000

55 600

13 700

95

TCO/ SACO - området

238 400

15 500

89 500

18 000

86

LandstingsanstäUda

220 800

14 900

52 300

20 200

74

SKAF - området

94 500

13 600

20 500

13 700

99

TCO/ SACO - området

126 300

15 900

31 800

24 400

65

Kyrkokommunalt anställda

11 400

13 200

7 400

14 000

94

Statligt anställda

101 800

15 000

133 500

18 100

83

SKAF= Svenska Kommunalarbetarförbundet TCO= Tjänstemännens Centralorganisation SACO= Sveriges

Akademikers Centralorganisation. Uppgifterna avser hel- och deltidsanställda. Deltidsanställdas månadslön har räknats

om till heltidslön.

Källa: SCB, lönestatistiken

89

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg relativ lön beroende på

en stor andel män med förhållandevis hög lön, bl.a. läkare. Inom SKAF-området är

lönespridningen liten och kvinnors relativa lön blir 99 procent av männens.

Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och befattningsstruktur

motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs av genomsnittliga löner mellan

sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan vara mycket varierad. Även utbildningens

struktur i de olika sektorerna varierar som framgår av tabell 1.

Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan en skillnad påvisas mellan kvinnors och

mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön

även de transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning) som är knutna till arbetet och

kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar av löner faller på det år utbetalning

sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet.

Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivå

och socioekonomisk grupp år 1994, tkr

Kvinnor Män Kvinnors inkomst

Antal Inkomst Antal Inkomst r e 1 . mäns, %

Samtliga

1 757 000

144,7

1 697 000

208,8

69

Deltidsarbetande 1 - 49 %

318 000

76,2

183 000

75,9

100

Deltidsarbetande 50 - 90 %

557 000

123,3

197 000

136,2

91

Helårs- o heltidsarbetande

882 000

182,9

1 317 000

238,2

TI

därav

Arbetare o lägre tjänstemän

413 000

162,9

585 000

191,8

85

Tjänstemän på mellannivå

207 000

192,8

300 000

249,3

77

Högre tjänstemän

99 000

233,2

207 000

341,3

68

Företagare/lantbrukare

32 000

87,3

115 000

108,9

80

Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning

eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Ägare av fämansbolag räknas som anställd.

Källa: SCB Be 21 SM 9601

Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även om endast hälften arbetar heltid mot ca 78

procent av männen. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män för deltidsarbetande påverkas

av hur många procent av heltid som arbetet omfattar. Inkomstskillnaden för heltidsarbetande

påverkas förutom av arbete i olika yrken och näringsgrenar av att kvinnor i högre utsträckning

än män är föräldralediga och att företagare i större utsträckning är män.

90

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsarbetande män är 3 000 kr lägre

inom privat sektor än inom offentlig sektor och uppgår till 235 200 kr. För kvinnor uppgår

motsvarande arbetsinkomst till 176 200 kr inom offentlig sektor och till 187 500 kr inom

privat sektor.

För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande och pensionärer får

man övergå till sammanräknad förvärvsinkomst, vilket är ett taxeringsmässigt begrepp som

består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens storlek beror

förutom av lön på skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra

företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.

Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensionsförsäkring och periodiskt

understöd) och förlustavdrag utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man bort

grundavdrag eller särskilt grundavdrag för pensionärer för att få den beskattningsbara

förvärvsinkomsten.

I tabell 5 redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad förvärvsinkomst större än noll.

Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år särredovisas som ensamstående/sambeskattade

med barn. Ensamstående/sambeskattade utan barn är således vissa inkomsttagare under 18 år,

personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålderspensionärer.

Tabell 5 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1994, tkr

Kvinnor

Män

Kvinnors

inkomst

rel. mäns, %

Antal

Inkomst

Antal

Inkomst

Totalt

3 516 000

116,7

3 364 000

170,6

68

Ensamstående utan barn

1 544 000

104,7

1 592 000

132,7

79

Ensamstående med barn

262 000

130,4

47 000

196,6

66

Sambeskattade utan barn

979 000

116,8

1 098 000

192,1

61

Sambeskattade med barn

731 000

136,9

628 000

226,9

60

20-64 år

2 424 000

136,4

2 499 000

189,5

72

65-74 år

443 000

94,6

385 000

160,4

59

75 - år

479 000

72,9

302 000

117,1

62

Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet.

Källa: SCB Be 20 SM 9601.

91

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Inkomstrelationema i tabellen är influerade av att både förvärvsarbetande och pensionärer

ingår. Kvinnors högre grad av deltidsarbete medför lägre årliga inkomster, vilket tycks ha lika

stor betydelse för inkomstrelationen för sambeskattade med eller utan barn. Att kvinnors

inkomster är låga i förhållande till mäns bland pensionärer beror sannolikt på att kvinnor har

ATP-pension i lägre omfattning än män.

Som framgår av tabell 6 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten med stigande ålder. För

kvinnor är inkomsten som störst i åldersgruppen 35 - 49 år medan den för män når sitt högsta

genomsnittliga belopp i 50 - 64 års gruppen. Detta beror både på arbetskraftens samman-

sättning i form av heltids-/deltidsarbete, utbildning, karriärmöjligheter och lönenivå cch på

arbetslöshet.

Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskattningsbar för-

värvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 20 procent inträder. Kapitalskatten

är 30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och förmögenhetsskatt i slutlig skatt.

Åldersgruppen 50-64 år betalar något mer slutlig skatt än den yngre gruppen 35-49 år trots

något lägre förvärvsinkomster. Skatteutfallet påverkas år 1994 av mycket stora realisations-

vinster vid försäljning av aktier, då skattesatsen var 12,5 procent under detta år.

Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1994 är lägre för kvinnor

än för män inom varje redovisad åldersgrupp. Poängen har minskat jämfört med tidigare år,

speciellt för kvinnor och män i yngre åldrar.

Andelen utan pensionspoäng år 1994 ökar för både kvinnor och män. Andelen påverkas av

konjunkturen och hur många som ingår i arbetskraften.

Enligt RFV:s statistik för år 1994 ökade andelen personer i åldern 16-64 år med maximal

pensionspoäng (6,50, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp) till 3,5 procent för kvinnor. Det är

den största andelen och antalet sedan år 1960 när ATP-systemet infördes . Antalet kvinnor

med ATP-poäng var dock lägre år 1994 än i början av 1990-talet. Andelen män med maximal

poäng var 17,4 procent år 1994, vilket är lägre än vid början av 1990-talet. Fortfarande är

det mer än fem gånger så många män som kvinnor som uppnår maximal ATP-poäng.

Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män i alla åldrar som följd av att

deltidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor. Att veckoarbetstiden för män överstiger 40

timmar i genomsnitt beror delvis på övertid men också på att egna företagare ingår i

underlaget.

92

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Tabell 6 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år 1994

1994

1993

16-19

20-24

25-34

35-49

50-64

Samtliga

20-64

Samtliga

20-64

Sammanräknad förvärvsinkomst,tkr

kvinnor

19,0

85,1

126,0

150,3

147,6

136,4

132,1

män

20,2

96,6

166,5

212,9

215,7

189,5

183,7

Slutlig skatt, tkr

kvinnor

4,6

24,2

36,1

45,8

45,7

41,1

38,1

män

4,9

28,5

51,8

73,9

79,6

65,1

58,8

Genomsnittlig ATP-poäng

kvinnor

0,74

2,05

2,80

3,38

3,41

3,10

3,08

män

0,92

2,48

3,91

4,58

4,63

4,21

4,24

Andel utan ATP-poäng

kvinnor

91,5

30,5

13,4

8,1

13,4

13,6

13,0

män

90,8

29,6

12,0

7,6

8,6

11,7

10,5

Medelarbetstid per vecka, tim

kvinnor

21,5

32,9

32,9

33,9

31,1

33,2

32,8

män

26,1

37,7

40,5

41,8

37,7

40,6

40,3

Källa: SCB Be 20 SM 9601 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).

Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1994, tkr

Kvinnor

Män

Antal

Över-

skott

Antal

Under-

skott

Antal

Över-

skott

Antal

Under-

skott

Totalt

2 196 000

11,5

1 407 000

16,0

1 721 000

22,0

1 808 000

25,1

Ensamst utan barn

1 337 000

9,2

431 000

12,5

1 139 000

11,9

675 000

16,6

Ensamst med barn

49 000

14,2

183 000

17,4

7 000

75,9

37 000

32,9

Sambeskattade u barn

606 000

15,3

323 000

14,8

483 000

34,2

580 000

24,9

Sambeskattade m barn

205 000

15,1

470 000

19,4

92 000

78,0

516 000

35,8

20-64 år

933 000

14,5

1 297 000

16,6

689 000

36,8

1 637 000

26,2

65-74 år

329 000

16,1

78 000

9,1

236 000

27,9

128 000

16,4

75- år

409 000

13,2

28 000

7,6

243 000

19,8

39 000

11,1

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst

Källa-, SCB Be 20 SM 9601

93

8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster. I tabell 7 redovisas

uppgifter för dem som har överskott resp, underskott av kapital. Medelvärdena avser den

grupp som har över- respektive underskott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män

har ett överskott av kapital även om medelbeloppen är lägre och att fler män har underskott

av kapital.

I tabell 8 nedan framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag i sina

deklarationer för inbetalda pensionspremier. De avdragna beloppen är dock något lägre och

uppgår i genomsnitt till två tredjedelar av männens avdrag.

Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1994,

andel procent och avdragsbelopp, tkr

Kvinnor

Andel

%

Män

Avdrag

tkr

Andel

%

Avdrag

tkr

Totalt

19,0

7,3

16,8

10,0

Ensamst utan barn

10,8

7,5

11,3

8,2

Ensamst med barn

23,5

4,6

21,2

8,2

Sambeskattade u barn

19,9

10,4

17,3

13.1

Sambeskattade m barn

33,5

5,6

29,7

8,6

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag

Källa: SCB Be 20 SM 9601

Försäkringspremie får dras av som allmänt avdrag med upp till 35 200 kronor (ett basbelopp)

och dessutom 10 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 10 men inte 20

basbelopp.

94

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Tabell 9 Tillgångar och skulder fördelade efter familjens taxeringskod år 1993,

medelvärden, tkr

Ensamstående

Sambeskattade

Kvinnor

Män

Smähus

219,0

225,8

390,0

Bostadsrätter

40,6

40,4

61,1

Bankmedel/värdepapper

128,8

142,8

264,2

Övrigt

36,8

44,8

69,0

Summa tillgångar

192,7

227,4

602,3

Skulder

127,9

171,4

380,5

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag

Källa: SCB Be 20 SM 9501

Uppgifter om tillgångar och skulder är hämtade från taxeringsstatistiken som underlag för

beräkning av skattepliktig förmögenhet och finns endast tillgängliga t.o.m. år 1993. Från år

1994 finns endast uppgift om summa förmögenhet för dem med skattepliktig förmögenhet om

minst 800 000 kronor. Tillgångar och skulder får fördelas mellan hushållsmedlemmama efter

familjens val.

95

Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central

och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att

kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentatio-

nen i statliga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, bet.

1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) om jämställdhetspolitiken inför 90-

talet. Det första etappmålet som angavs i propositionen om 30 % kvinnor

år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition

(1992/93:100, Bil. 12, s. 337 f.). År 1995 hade centrala och regionala

styrelser sammantaget 38 % kvinnor. Det är en ökning med tre pro-

centenheter sedan år 1994. Det totala antalet redovisade styrelser på

central nivå var 114 år 1995 jämfört med 122 år 1994. Årets redovisning

avser förhållanden per den 1 juli 1995. Andelen kvinnor i statliga

kommittéer redovisas årligen i kommittéberättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med

beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100, 1995:1322)

modell. Detta för att åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill

redovisas även könsfördelningen i de affärsdrivande verken samt några

myndigheter som har råd istället för styrelse. Med detta avses även

insynsråd som nämns i 5§ i den nya verksförordningen (1995:1322).

Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie

ledamöterna ökat med tre procentenheter sedan 1994 års redovisning. De

uppgår nu till 42 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande).

Högst andel kvinnliga ledamöter finns liksom föregående år i styrelser

under Socialpartementet, 53 %, tätt följt av Kulturdepartementet med

50 % kvinnliga ledamöter.

Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 23 % till 33 % sedan förra

årets redovisning. Utbildningdepartementet, Civildepartementet och

Miljödepartementet har lika många kvinnliga som manliga ordföranden i

sina styrelser.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i sex regionala myndighets-

grupper jämfört med sju i förra årets redovisning. Arbetslivsfondema

upphörde 1 juli 1995 (prop. 1992/93:100). ALMI Företagspartner som

ersatt dessa är bolag och redovisas inte. Försäkringskassor finns med i

redovisningen eftersom de har vissa myndighetsliknande uppgifter.

Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den

1 juli 1995. Redovisningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna fått

i uppgift att lämna.

Kvinnorna utgjorde 34 % av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordföran-

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

96

de). Motsvarande andel för år 1994 var 31 %. Av tabell 3 framgår att flest

kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 47 %, en

ökning med sex procentenheter. Lägst andel kvinnor har Länsskattemyn-

dighetemas styrelser med 31 % vilket är en minskning med tre procenten-

heter och Skogsvårdsstyrelsema som ökat med 11 procentenheter och nu

ligger på 24 %.

Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på

län. Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel

kvinnliga ledamöter har Västerbottens län och Jämtlands län med 43%,

för Jämtlands del en ökning med nio procentenheter. Störst ökningen står

Örebro län för som ökat sin andel kvinnor från 28% till 42%. Längst ner

på listan återfinns Kalmar län med 23 %. I 19 läns regionala styrelser har

kvinnornas andel ökat, i fem län minskade den.

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

97

Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser

fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträda-

re

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Dep.

1995

Ordförande

antal

kv m

Ledamöter inkl, ordförande

kvinnor

antal

1995

%

1995

%

1994

män

antal

1995

%

1995

%

1994

samtliga

antal

1995

%

1995

Ju

2

3

17

43

42

23

57

58

40

100

UD

1

4

19

42

36

26

58

64

45

100

Fö

2

10

27

27

27

74

73

73

101

100

S

3

8

52

53

51

46

47

49

98

100

K

5

6

36

41

36

51

59

64

87

100

Fi

1

9

27

33

32

55

67

68

82

100

U

3

3

24

48

49

26

52

51

50

100

Jo

1

5

17

35

37

32

65

63

49

100

A

3

4

30

48

40

33

52

60

63

100

Ku

8

10

74

50

52

75

50

48

149

100

N

3

10

35

35

32

64

65

68

99

100

C

2

2

16

49

44

17

51

56

33

100

M

3

3

20

39

31

32

61

69

52

100

Totalt

37

77

394

42

39

554

58

61

948

100

98

Tabell 2. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade

på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare

Ordförande Antal ledamöter

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Centrala myndigheter

inkl, ordförande

kv m

kv

m

samt-

liga

Justitiedepartementet

Domstolsverket

1

2

7

9

Rikspolisstyrelsen

1

2

5

7

Kriminalvårdsstyrelsen

1

3

4

7

Brottsförebyggande rådet

1

5

3

8

Datainspektionen

1

5

4

9

Utrikesdepartementet

SIDA

1

3

4

7

Forskningsnämnden inom SIDA

1

4

4

8

Nordiska affikainstitutet

1

2

3

5

Exportkreditnämnden

1

4

9

13

Svenska Institutet

1

6

6

12

Försvarsdepartementet

F ortifikations verket

1

3

6

9

Försvarets materielverk

1

3

3

6

Militärhögskolan

1

2

6

8

Kustbevakningen

1

1

7

8

Överstyrelsen for civil beredskap

1

3

7

10

Statens räddningsverk

1

3

5

8

Styrelsen för psykologiskt försvar

1

1

8

9

Försvarets forskningsanstalt

1

3

8

11

Försvarshögskolan

1

2

7

9

Flygtekn. försöksanstalten

1

1

6

7

Statens försvarshistoriska

museer

1

2

7

9

Överklagandenämnden för

totalförsvaret

1

3

4

7

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

1

5

5

10

Läkemedelsverket

1

3

4

7

Statens institut för psykosocial

miljömedicin

1

7

4

11

99

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Ordförande Antal ledamöter

inkl, ordförande

Centrala myndigheter

kv m

kv

m

samt-

liga

Rättsmedicinalverket

1

2

5

7

Riksförsäkringsverket

1

6

3

9

Folkhälsoinsti tutet

1

4

6

10

Statens nämnd for internationella

adoptioner

1

6

5

11

Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodik

1

4

5

9

Nämnden för vårdartjänst

1

6

2

8

Smittskyddsinsti tutet

1

3

4

7

Statens institutionsstyrelse

1

6

3

9

Kommunikationsdepartementet

Statens järnvägar

1

3

5

8

Banverket

1

4

4

8

Vägverket

1

5

3

8

Sjöfartsverket

1

4

4

8

Handelsflottans kultur- och

fritidsråd

1

3

7

10

SMHI

1

3

4

7

Luftfartsverket

1

2

5

7

Statens väg- och transport-

forskningsinstitut

1

2

6

8

Statens geotekniska institut

1

3

3

6

Post- och telestyrelsen

1

3

5

8

Kommunikationsforsknings-

beredningen

1

4

5

9

Finansdepartementet

Riksgäldskontoret

1

1

7

8

Generaltullstyrelsen

1

3

4

7

Statistiska centralbyrån

1

5

5

10

F inansinspektionen

1

2

4

6

Riksrevisionsverket

1

4

6

10

Riksskatteverket

1

2

8

10

100

Skr. 1996/97:41

Ordförande Antal ledamöter Bilaga 2

inkl, ordförande

Centrala myndigheter

kv

m

kv

m

samt-

liga

Statens löne- och pensionsverk

1

2

5

7

Bankstödsnämnden

1

0

8

8

Statens fastighetsverk

1

4

4

8

Statens lokalförsöijningsverk

1

4

4

8

Utbildningsdepartementet

Kungliga biblioteket

1

4

5

9

Centrala studiestödsnämnden

1

7

4

11

Institutet för rymdfysik

Statens psykologisk-pedagogiska

1

3

5

8

bibliotek

1

3

3

6

Arkivet för ljud och bild

1

3

3

6

Högskoleverket

1

4

6

10

Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksverk

1

3

5

8

Statens livsmedelsverk

1

3

8

11

Fiskeriverket

1

2

5

7

Statens utsädeskontroll

1

3

4

7

Statens maskinprovningar

1

3

6

9

Statens veterinärmedicinska anstalt

1

3

4

7

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen

1

4

3

7

Arbetslivsinstitutet

1

5

4

9

Arbetarskyddsstyrelsen

1

2

5

7

Rådet för arbetslivsforskning

1

4

3

7

Glesbygdsverket

Expertgruppen för forskning

1

6

6

12

om regional utveckling

1

5

7

12

Statens invandrarverk

1

4

5

9

Kulturdepartementet

Statens kulturråd

1

8

5

13

Riksarkivet

Riksantikvarieämbetet och statens

1

4

5

9

historiska museer

Livrustkammaren, Skoklosters slott

1

6

4

10

och Hallwylska museet

1

4

3

7

101

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Ordförande Antal ledamöter

inkl, ordförande

Centrala myndigheter

kv

m

kv

m

samt-

liga

Naturhistoriska riksmuseet

1

4

5

9

Statens sjöhistoriska museer

1

4

6

10

Folkens museum - etnografiska

1

2

4

6

Arkitekturmuseet

1

4

3

7

Statens musiksamlingar

1

3

5

8

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

1

5

2

7

Svenskt biografiskt lexikon

1

3

4

7

Statens biografbyrå

1

4

3

7

Granskningsnämnden for Radio

och TV

1

2

5

7

Presstödsnämnden

1

4

5

9

T altidningsnämnden

1

3

4

7

Konstnärsnämnden

1

6

7

13

Nämnden för utställningar av

nutida svensk konst i utlandet

1

3

2

5

Nämnden för hemslöjdsfrågor

1

5

3

8

Näringsdepartementet

Närings- och teknikutvecklingsverket

1

4

6

10

Statens råd för byggnadsforskning

1

3

5

8

Sprängämnesinspektionen

1

3

4

7

Sveriges geologiska undersökning

1

2

4

6

Styrelsen för ackreditering och

teknisk kontroll

1

3

5

8

Rymdstyrelsen

1

3

4

7

Patent- och registreringsverket

1

2

6

8

Elförsöijningsnämnden

1

2

9

11

Oljekrisnämnden

1

2

3

5

Affärsverket svenska kraftnät

1

2

4

6

Skogsstyrelsen

1

4

5

9

Boverket

1

4

5

9

Statens bostadskreditnämnd

1

1

4

5

Civildepartementet

Lotteriinspektionen

1

3

2

5

Kammarkollegiet

1

3

5

8

Konsumentverket

1

5

5

10

Ungdomsstyrelsen

1

5

5

10

102

Centrala myndigheter

Ordförande

Antal ledamöter

inkl, ordförande

kv

m

kv

m

samt-

liga

Miljö- och naturresursdepartementet

Statens naturvårdsverk

1

5

6

11

Statens lantmäteriverk

1

4

3

7

Centralnämnden för fastighetsdata

1

2

5

7

Statens strålskyddsinstitut

1

4

5

9

Kemikalieinspektionen

1

3

6

9

Statens kämkraftinspektion

1

2

7

9

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie

ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Myndighetsgrupper

Kvinnor %

1995

1994

Förändring

procentenheter

F örsäkringskassor

47

41

+6

Länsskattemyndigheter

31

34

-3

Kronofogdemyndigheter

36

32

+4

Länsarbetsnämnder

39

36

+3

Länsstyrelser

33

25

+8

Skogsvårdsstyrelser

24

13

+11

Samtliga

34

31

+3

103

Skr. 1996/97:41

Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på Bilaga 2

län; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Län

Kvinnor %

1995

1994

Förändring

procentenheter

Västerbotten

43

42

+1

Jämtland

43

34

+9

Västmanland

42

33

+9

Örebro

42

28

+14

Värmland

41

30

+11

Kristianstad

41

35

+6

Stockholm

41

35

+6

Halland

39

34

+5

Skaraborg

35

26

+9

Gotland

35

33

+2

Älvsborg

35

32

+3

Gävleborg

34

39

-5

Kronoberg

33

30

+3

Göteborg o Bohus

33

35

-2

Östergötland

31

29

+2

Västernorrland

31

27

+4

Dalarna

31

30

+1

Södermanland

31

32

-1

Uppsala

30

28

+2

Jönköping

29

27

+2

Norrbotten

29

28

+1

Malmöhus

27

21

+6

Blekinge

26

28

-2

Kalmar

23

26

-3

Samtliga

34

31

+3

104

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1996/97:41

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,

Andersson, Winberg, Uusmann, Sundström, Lindh, Johansson, von

Sydow, Klingvall, Ähnberg, Pagrotsky, Messing

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken.

105

gotab 52296, Stockholm 1996