Prop. 1996/97:49

Regeringens skrivelse

1996/97:49

Lägesrapport i fråga om den ekonomiska

brottsligheten

Skr.

1996/97:49

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 31 oktober 1996

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen innehåller den första av de årliga rapporter om läget beträffan-

de den ekonomiska brottsligheten, som regeringen i fortsättningen kom-

mer att redovisa till riksdagen.

I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som har vidtagits eller

som planeras för att förverkliga den strategi för samlade åtgärder mot

den ekonomiska brottsligheten, som regeringen beslutade i april 1995.

Åtgärderna är av många slag och avser bl.a. lagstiftning, myndigheternas

organisation och arbetssätt, internationellt samarbete, näringslivets

insatser samt forskning om ekonomisk brottslighet.

Till de åtgärder som genomförts hör effektivare lagstiftning om

skattebrott och näringsförbud, införandet i alla län av ett regionalt

samverkansorgan för bekämpning av ekonomisk brottslighet, ny

ekoutbildning för åklagare och poliser, effektivare rutiner för brotts-

utredning vid konkurs, inrättande av en delegation för samordning av

åtgärder mot EU-bedrägerier samt bättre stöd för näringslivets

affärskontroll.

Utredningar eller projekt pågår inom bl.a. följande områden:

- regler om företagsbot, miljöbrott, penningtvätt, skattekontroll, sekretess

och bolagsorgans ansvar

- sanering av utsatta branscher

- ökad kontroll i samband med tillståndsgivning, tillsyn och upphandling

- åtgärder mot bolagsplundring

- snabbare handläggning av ekobrottmål

- forskning om ekonomisk brottslighet.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 49

Regeringen har uppdragit åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att Skr. 1996/97:49

avarbeta arbetsbalansema av ekobrottmål. En arbetsgrupp har tillsatts

inom Justitiedepartementet för att föreslå åtgärder mot internationell

ekonomisk brottslighet.

Regeringen har i 1997 års budgetproposition dragit upp riktlinjerna för

en organisationsreform som bl.a. innebär att det under 1997 inrättas en

ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa och samordnande

uppgifter. Förslag utarbetas om en särskild organisation inom skatte-

förvaltningen för utredning av skattebrott.

Innehållsförteckning

Skr. 1996/97:49

1 Bakgrund................................ 4

1.1 Regeringens strategi mot den ekonomiska

brottsligheten ......................... 4

1.2 Genomförandet av strategin ................ 5

2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet............ 6

3 Effektivare myndigheter....................... 9

3.1 En ny myndighetsstruktur.................. 9

3.2 Utvecklande av myndigheternas kompetens....... 12

3.3 Styrning och uppföljning av myndigheternas

verksamhet........................... 14

3.4 Register och sekretess.................... 17

4 Förstärkt skattekontroll ....................... 18

5 Vissa näringslivsfrågor........................ 21

6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot

bolagsplundring m.m.........................23

7 Penningtvätt, konkurs och processfrågor............. 26

8 Effektivare sanktionsregler ..................... 29

9 Internationellt arbete......................... 31

10 Forskning och information ..................... 34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober

1996 ....................................... 36

1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 49

1 Bakgrund Skr. 1996/97:49

1.1 Regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten

Regeringen beslutade i april 1995 om en strategi för samhällets samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades i en

skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:217). Innehållet i strategin grundar

sig delvis på synpunkter och förslag som lagts fram år 1994 av

Riksdagens revisorer i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och

rättssamhället.

I strategin slås last som ett övergripande mål att påtagligt minska den

ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig

förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet.

Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering när det gäller att

förebygga, upptäcka, utreda och lagfora ekonomisk brottslighet. En ökad

tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet. Det innebär bl.a. att

kontrollen skall effektiviseras och att myndigheterna skall utveckla ett

problemorienterat arbetssätt.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall vara en prioriterad

verksamhet för myndigheterna. Särskild vikt skall läggas vid att

samordna myndigheternas prioriteringar och utveckla myndigheternas

samarbete samt att höja kunskaperna och myndighetskompetensen i fråga

om ekonomisk brottslighet.

En annan huvudpunkt i strategin är att näringslivet måste ta ett ökat

ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att

utveckla affärsetik och kontroll.

För att genomföra dessa mål i fråga om bekämpning av ekonomisk

brottslighet redovisas i strategin ett brett upplagt åtgärdsprogram inom en

rad områden, bl.a.

- förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning

- förbättrad myndighetsstruktur

- gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna

- affärsetik, intemkontroll och affärskontroll inom näringslivet

- snabbare utredning och process

- effektivare rutiner i samband med konkurs

- förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser, revisorer m.m.

- uppföljning av bankkrisen

- sanering av utsatta branscher

- kontroll i samband med tillståndsgivning m.m.

- effektivare lagstiftning om penningtvätt

- effektivare sanktionsregler

- aktivt internationellt arbete, bl.a. inom EU

- ökad forskning

- information till allmänheten

- effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet.

Riksdagen hade inget att erinra mot den framlagda strategin (bet.

1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412).

1.2 Genomförandet av strategin

Inom regeringen svarar justitieministern för samordning av åtgärder mot

ekonomisk brottslighet och därmed for genomförandet av strategin mot

sådan brottslighet.

För att biträda justitieministern i dessa frågor inrättades genom ett

regeringsbeslut i december 1994 en arbetsgrupp inom regeringskansliet,

regeringens ekobrottsberedning. Beredningen leds av en politiskt utsedd

ordförande och består i övrigt av tjänstemän från Justitiedepartementet,

Finansdepartementet och Näringsdepartementet.

Att genomföra strategin mot ekonomisk brottslighet kräver i många fäll

ändringar i lagstiftningen. En del lagstiftningsprojekt inom ekobrotts-

området pågick redan när strategin antogs. Åtskilliga andra projekt har

därefter igångsatts, i många fäll efter initiativ från eller annars under

medverkan av ekobrottsberedningen.

Lagstiftningsprojekten gäller bl.a. skattebrott, borgenärsbrott,

foretagsbot, näringsförbud, skattekontroll, penningtvätt och sekretess.

Långt ifrån alla projekt inom satsningen mot ekobrott handlar dock

enbart om ny lagstiftning. I flera fäll har regeringen tillsatt utredningar

för att mera förutsättningslöst se över en viss del av problemområdet och

föreslå åtgärder av skilda slag. Hit hör utredningar om sanering av

branscher som är särskilt utsatta för ekobrott, om åtgärder mot

internationell ekobrottslighet samt om hur det långsiktiga behovet av

forskning om ekonomisk brottslighet skall tillgodoses.

Regeringen har också i åtskilliga fäll lämnat uppdrag till myndigheterna

att utreda vissa ekobrottsfrågor eller att igångsätta och driva olika

utvecklingsprojekt. Bland uppdragen kan nämnas utredning om åtgärder

mot bolagsplundring samt projekt för att utveckla myndigheternas

kompetens, rutiner för handläggning av brott i samband med konkurs och

stöd till näringslivet när det gäller affarskontroll.

Ett första steg mot en effektivare myndighetsstruktur för eko-

brottsbekämpning har tagits genom att inrätta en Riksenhet mot

ekonomisk brottslighet samt, i alla län, ett regionalt samverkansorgan för

bekämpning av ekobrott. Myndigheterna har bl.a. i regleringsbrev givits

riktlinjer för att rikta in och utveckla sina åtgärder mot ekonomisk

brottslighet.

Frågan om en mera genomgripande förändring av myndighetsstrukturen

för ekobrottsbekämpning har utretts och utreds av ekobrottsberedningen.

På grundval av förslag från beredningen har regeringen i 1997 års

budgetproposition redovisat inriktningen av det fortsatta organisatoriska

reformarbetet. Inriktningen är att det under år 1997 skall inrättas en ny

myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa uppgifter och samord-

ningsuppgifter. Ekobrottsberedningen arbetar vidare med att utarbeta

förslag till en särskild organisation inom skatteförvaltningen för att utreda

skattebrott.

Projekten inom ramen för strategin mot ekonomisk brottslighet

redovisas närmare i den följande framställningen.

I regeringens ekobrottsstrategi aviseras att regeringen kommer att

årligen redovisa läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten i en

Skr. 1996/97:49

skrivelse till riksdagen. Föreliggande rapport utgör den första av dessa Skr. 1996/97:49

redovisningar.

2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet

Några huvudpunkter:

- En ny myndighetsstruktur för ekobrottsbekämpning

införs etappvis med böijan år 1997 då Ekobrottsmyndigheten

inrättas.

- Arbetet fortsätter för att efter hand effektivisera

lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet.

- Näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet främjas.

- Kunskapsnivån om ekobrottslighet höjs väsentligt genom

ökad forskning, information och myndighetskompetens.

Strategins fyra grundpelare

Regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten kan sägas bygga på fyra grundpelare, nämligen att

- lagstiftningen rörande ekonomisk brottslighet skall vässas

- en ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet

- myndigheterna skall bli effektivare när det gäller ekobrottsbekämpning,

inte minst genom att utveckla myndighetssamarbetet

- näringslivet måste ta ett större ansvar i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten.

Åtgärder som samverkar mot ett gemensamt mål

Inom ramen för dessa huvudområden omfattar strategin, som redan

framgått, ett stort antal projekt i form av utredningsarbete inom

kommittéväsendet, utarbetande och införande av ny lagstiftning, myndig-

hetsintemt och myndighetsövergripande arbete för att utveckla arbets-

metoder och kompetens m.m. De olika delarna av strategin kan inte ses

som isolerade komponenter, hur viktiga de än är redan var för sig. I

stället är det en bärande tanke bakom strategin att de olika delarna skall

samverka med varandra mot det övergripande målet att påtagligt minska

den ekonomiska brottsligheten. Införandet av ny bättre lagstiftning måste

exempelvis, för att få full effekt, kombineras med effektivisering av

verksamheten vid de myndigheter som skall tillämpa de nya reglerna.

Repressiva åtgärder måste kombineras med förebyggande arbete för att

resultaten skall bli bestående.

Att genomföra strategin mot ekonomisk brottslighet kräver sålunda

omfattande arbetsinsatser på stor bredd, ett arbete som nu är i full gång.

De allra flesta av de projekt som förutskickas i strategin har igångsatts

och en del har redan lett fram till ny lagstiftning eller andra förbättringar. Skr. 1996/97:49

Det är ingen överdrift att påstå att det nu finns ett högt förändringstryck

inom ekobrottsbekämpningen.

Ett fortsatt högt förändringstryck

Det är mycket viktigt att förändringstrycket förblir högt och att

reformarbetet fortsätter på samma stora bredd som hittills. I annat fall

riskerar man att förlora helhetsgreppet och samverkan mellan olika delar

i reformarbetet. Regeringen avser att driva reformarbetet inom

ekobrottsbekämpningen vidare med full kraft inom hela fältet av

angelägna reformer.

Bland de projekt inom ramen för ekobrottsstrategin som redan har förts

till fullbordan kan nämnas inrättandet av regionala samverkansorgan samt

ny lagstiftning om skattebrott och näringsförbud. I några fall har ett

första steg i ett långsiktigt reformarbete genomförts, exempelvis genom

provisorisk lagstiftning om skatteflykt och punktskattekontroll i avvaktan

på en permanent lagstiftning samt genom att påbölja utvecklingen av nya

arbetsmetoder och ny organisation för myndigheterna.

Organisationsreformer

Närmast på tur bland mycket angelägna reformer står en effektivisering

av ekobrottsbekämpningens oiganisation. På grundval av ett utred-

ningsarbete inom regeringens ekobrottsberedning kommer under år 1997

en ny organisation för ekobrottsbekämpning att införas inom åklagar-

väsendet och polisen. Den nya organisationen innebär bl.a. att det

inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa och

samordnande uppgifter.

I en andra etapp av det organisatoriska reformverket kan förutses att

skattemyndigheterna kommer att ges nya uppgifter vid brottsutredningar

inom skatteområdet genom införandet av s.k. skattekriminalverksamhet.

Detalj förslag av den innebörden kommer inom kort att läggas fram av

ekobrottsberedningen. Efter beslut av statsmakterna bör skattekriminal -

verksamhet kunna införas med böijan under år 1998.

Lagstiftnin gsreformer

Inom lagstiftningsområdet pågår beredning inom regeringskansliet av

flera nya lagreformer inom ekobrottsområdet på grundval av redan

avlämnade betänkanden. I andra lagstiftningsprojekt kommer pågående

utredningsarbete att leda fram till att betänkanden med förslag till ny

lagstiftning och i vissa fäll andra åtgärder som kan redovisas inom det

närmaste halvåret. Dessa nu aktuella lagstiftningsprojekt rör bl.a.

skattekontroll, skatteflykt, företagsbot, ytterligare skärpningar i fråga om

näringsförbud och sanering av särskilt utsatta branscher. Andra aktuella

lagstiftningsprojekt rör bulvaner, bolagsplundring, sekretess i myndig-

hetssamarbetet samt förverkande av vinning från brott. Man kan förutse Skr. 1996/97:49

att ett stort antal lagförslag som berör ekonomisk brottslighet kommer att

läggas fram för riksdagen under år 1997 och kan träda i kraft efter hand

under 1997 och 1998.

Internationella frågor m.m.

Det är givetvis viktigt att reformarbetet i fråga om bekämpning av

ekonomisk brottslighet inte begränsas till att genomföra de projekt som

aviserats i regeringens skrivelse i april 1995. Ekobrottsstrategin måste

hela tiden utvecklas i takt med att nya reformbehov visar sig. Så sker

också. Bland de nya åtgärder som vidtagits kan nämnas att en arbets-

grupp tillsatts inom Justitiedepartementet med uppgift att kartlägga den

internationella ekonomiska brottsligheten och göra en övergripande

bedömning av vilka kriminalpolitiska reformbehov som föreligger för att

förhindra att den ökande internationaliseringen leder till att Sverige

drabbas av en ökad ekobrottslighet med internationell anknytning.

Näringslivsfrågor

Ett annat långsiktigt reformarbete är att utveckla näringslivets roll särskilt

när det gäller att förebygga ekonomisk brottslighet. Det är av avgörande

betydelse för att pressa tillbaka ekobrottsligheten att näringslivet kan

skydda sig effektivt mot att bli utsatt för sådan kriminalitet. Inom detta

viktiga område påböijas nu ett utredningsarbete efter överläggningar

mellan regeringskansliet och förteträdare för näringslivet.

Forskning om ekobrottslighet

Till de långsiktiga reformprojekten hör att väsentligt höja samhällets

kunskapsnivå när det gäller ekonomisk brottslighet och hur den bäst

bekämpas. I detta ligger bl.a. att bygga upp en kvalificerad forskning om

den ekonomiska brottsligheten och att skapa metoder för att sprida

kunskap inom detta angelägna ämne.

3 Effektivare myndigheter Skr.

3.1 En ny myndighetsstruktur

1996/97:49

Några huvudpunkter:

- Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har inrättats som

ett första steg mot en ny myndighetsstruktur.

- Finanspolisen har omorganiserats.

- Ekobrottsmyndigheten inrättas under år 1997.

- Förslag utarbetas till ny organisation for utredning

av skattebrott.

Riksenheten mot ekonomisk brottslighet m.m.

På central nivå finns en särskild samverkansorganisation för utredning

främst av ekobrott, benämnd Riksenheten mot ekonomisk brottslighet.

Riksenheten inrättades i juli 1995 efter ett utredningsarbete som på

regeringens uppdrag företagits av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och

Riksskatteverket. Organisation och verksamhet regleras i förordningen

(1995:1015) om Riksenheten mot ekonomisk brottslighet.

Riksenheten har inte ställning som egen myndighet. I stället utgör

enheten en samlokaliserad arbetsgemenskap där Statsåklagarmyndigheten

for speciella mål, Rikskriminalpolisens ekorotel samt expertis från

skatteförvaltningen och exekutionsväsendet arbetar under operativ ledning

av överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten.

Ekobrottsberedningen lade i januari 1996 fram rapporten (Ds 1996:1)

Effektivare ekobrottsbekämpning. I rapporten anför beredningen att

inrättandet av Riksenheten är ett steg i rätt riktning när det gäller att

effektivisera ekobrottsbekämpningen. Utvecklingspotentialen framstår

dock som begränsad med hänsyn till att Riksenheten saknar en enhetlig

administrativ ledning och budget. Ekobrottsberedningen föreslår därför

att Riksenheten upphör och ersätts av en ny myndighet,

Ekobrottsmyndigheten (se nedan).

Inom Rikspolisstyrelsen arbetar Finanspolisen sedan år 1994 med

åtgärder mot penningtvätt. Efter en utvärdering av det första årets

verksamhet har Finanspolisen fått en effektivare organisation med en

närmare knytning till Rikskriminalpolisens underrättelseverksamhet i

övrigt.

Ekobrottsberedningens rapport om effektivare ekobrottsbekämpning

I den nyss nämnda rapporten om effektivare ekobrottsbekämpning

redovisas förslag till en ny myndighetsstruktur för bekämpning av

ekonomisk brottslighet. Förslaget bygger på en ingående undersökning

och analys av nuvarande organisations sätt att fungera.

Ekobrottsberedningens undersökning bekräftar och fördjupar den

problembild i fråga om myndighetsverksamheten som redovisats av

riksdagens revisorer i deras rapport år 1994 om den ekonomiska

brottsligheten. Myndighetsorganisationen inom detta område är mycket Skr. 1996/97:49

splittrad. Samverkan och samarbete mellan myndigheterna förekommer

i alltför liten utsträckning. Myndigheterna gör ofta olika prioriteringar,

vilket leder till flaskhalsar i ärendehanteringen. Kompetens och resurser

för ekobrottsbekämpning har inte kunnat byggas upp och behållas

långsiktigt. Metodutveckling och myndighetssamarbete i strategiska

frågor har varit praktiskt taget obefintlig.

Dessa grundläggande problem kvarstår även om myndigheterna på

senare år, till följd av att statsmakterna anvisat särskilda medel för

ändamålet, åter har böljat bygga upp kompetens och resurser för

ekobrottsbekämpning.

Ekobrottsberedningen har formulerat krav som måste ställas på

myndigheternas ekobrottsbekämpning för framtiden. Bl.a. slås last att

myndigheterna skall utgå från en gemensam strategi för ekobrottsbe-

kämpningen som bygger på de mål för verksamheten som statsmakterna

har slagit fast. Kompetens och resurser skall byggas upp och säkras

långsiktigt hos myndigheterna. Myndighetsresursema skall vara

balanserade på alla nivåer så att det inte uppstår flaskhalsar i

ärendehanteringen till följd av att myndigheterna gör olika prioriteringar.

Arbetsmetoderna måste utvecklas och effektiviseras. Exempelvis finns det

skäl att i ökad utsträckning bedriva brottsutredning i åklagarledda

arbetsgrupper med olika slag av specialistkompetens, där arbetet sker i

projektform med en fastställd tidplan. Utredningstiderna måste

målmedvetet kortas. Ett exempel är det mål som satts på några håll att

utredningen av ekobrott genomsnittligt inte bör ta mer än nio månader.

Underrättelseverksamhet skall bedrivas med syfte bl.a. att ge underlag

för statsmakternas och myndigheternas egen inriktning av ekobrottsbe-

kämpningen. Ett förebyggande och problemorienterat arbete skall ges hög

prioritet, exempelvis i form av gemensamma kontrollaktioner.

Verksamheten skall följas upp. Ekobrottsbekämpningen skall bedrivas i

nära samverkan med annan brottsbekämpning eftersom ekobrott inte

sällan har samband med kriminalitet av annat slag.

I det anförda ligger långtgående krav på förbättringar och effektivise-

ringar av myndigheternas verksamhet i fråga om ekobrottsbekämpning.

För att myndighetsverksamheten skall kunna leva upp till dessa krav

föreslår ekobrottsberedningen att det inrättas en ny myndighet,

Ekobrottsmyndigheten, med operativa uppgifter på central och regional

nivå när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Till

ekobrottslighet räknas också miljöbrottslighet. Ekobrottsmyndigheten

föreslås också få till uppgift att samordna samhällets insatser mot den

ekonomiska brottsligheten.

Härutöver har ekobrottsberedningen redovisat ett principförslag om en

ny organisation för utredning av skattebrottmål, en skatte-

kriminalorganisation. Förslaget innebär att skattebrottmål skall utredas av

skattemyndigheterna på liknande sätt som tullmyndigheterna redan i dag

utreder mål om varusmuggling.

Ekobrottsberedningens förslag har remissbehandlats. De flesta

remissinstanserna ansluter sig till förslagen rörande kraven på den K

framtida ekobrottsbekämpningen. Också tankarna om en mera

sammanhållen struktur for myndigheternas ekobrottsbekämpning har fått Skr. 1996/97:49

ett positivt mottagande. Ett antal remissinstanser, huvudsakligen inom

polisväsendet och åklagarväsendet, menar att den föreslagna nya

myndighetsstrukturen inrymmer problem när det gäller avgränsning mot

och samverkan med annan brottsbekämpning. Åtskilliga idéer om

alternativa organisationslösningar har förts fram i samband med

remissbehandlingen.

Ekobrottsmyndigheten

Regeringen har i budgetpropositionen i september 1996 (prop. 1996/97:1)

lagt fest inriktningen av det fortsatta organisatoriska reformarbetet när det

gäller åklagarväsendets och polisväsendets verksamhet rörande

bekämpning av ekonomisk brottslighet. Regeringens överväganden

bygger på ekobrottsberedningens rapport och på vad som kommit fram

vid remissbehandlingen av denna. Regeringens ställningstagande innebär

följande.

Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten.

Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsområdet på

central och regional nivå.

På regional nivå skall myndigheten finnas etablerad inom vart och ett

av landets sju åklagardistrikt. Vid sidan om de operativa uppgifterna skall

Ekobrottsmyndigheten som stabsorgan ha uppgifter i fråga om nationell

samordning, central redovisning och analys, brottsförebyggande

verksamhet, information m.m. Statsåklagarmyndigheten för speciella mål

upphör och dess uppgifter tas över av Ekobrottsmyndigheten.

Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten organiseras som huvudregel på

åklagarledda arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. Poliser och

annan personal från polisväsendet som ingår i organisationen kommer att

vara samlokaliserade med åklagarna och arbeta under åklagarledning. De

skall dock vara anställda vid myndigheter inom polisväsendet och inte vid

Ekobrottsmyndigheten. Denna får alltså inte ställning som polismyndighet

men väl som åklagarmyndighet. De sju distrikt i vilka åklagarväsendet

indelas skall utgöra den geografiska basen också för den nya

organisationens polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med denna

organisation kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt

att kunna bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av

olika specialistkompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av

ekobrottsbekämpningens effektivitet.

En hög specialistkompetens skall byggas upp inom ramen för den nya

organisationen. Den kommer att ha tillgång till spaning och

underrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Inom kompetensfåltet

kommer också att fella frågor om att förebygga ekonomisk brottslighet.

Samverkanspersoner från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

samt vid behov från andra myndigheter skall placeras hos myndigheten.

Den nya organisationen utformas så att där kan föras en sammanhållen

och konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig

personalförsöijning. I detta kan exempelvis ligga att Riksåklagaren och '

1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 49

Rikspolisstyrelsen överenskommer om vilka resurser inom polisväsendet

som skall ställas till utredningsorganisationens förfogande och att

Rikspolisstyrelsen av regeringen ges de befogenheter som behövs för att

genomföra överenskommelsen för polisens del. Specialister utan polisiär

ställning kan också anställas direkt vid Ekobrottsmyndigheten. I det

fortsatta oiganisationsarbetet kommer bl.a. att ligga att utarbeta ett

resursstymingssystem för den nya organisationen.

Arbetet med ny organisation bereds vidare inom Justitiedepartementet

i samråd med Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. I det sammanhanget

kommer erfarenheterna från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet att

tas till vara. Det är också viktigt att ta till vara det arbete som redan

pågår hos myndigheterna när det gäller att effektivisera bekämpningen av

ekonomisk brottslighet.

En central samrådsgrupp för berörda verkschefer kommer att inrättas

(Ekorådet).

Den nya organisationen kommer att inrättas redan under år 1997, så

snart behövliga föreberedelser har vidtagits.

3.2 Utvecklande av myndigheternas kompetens

Några huvudpunkter:

- Myndigheterna samordnar kompetenshöjande åtgärder.

- Ny utbildning för ekopoliser.

- Direktrekrytering av specialister till polisyrket.

Bekämpning av ekonomisk brottslighet ställer särskilda krav på

kunskaper och kompetens hos de berörda myndigheterna. I regeringens

strategi framhålls som en av huvudpunkterna att myndighetskompetensen

skall höjas genom en rad åtgärder, såsom gemensamma

utbildningsprogram där myndigheternas samfällda kompetens i fråga om

ekonomisk brottslighet utnyttjas.

Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Domstolsverket, Riksåklagaren,

Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket samt Patent-

och registreringsverket att i samverkan planera och genomföra

utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom domstolsväsendet,

åklagarväsendet, polisväsendet, tullverket, skatteförvaltningen och

exekutionsväsendet när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Arbetet samordnas av Riksåklagaren.

Som en följd av kompetenshöjningsuppdraget har de berörda

myndigheterna infört en rad nya utbildningar rörande bekämpning av

ekonomisk brottslighet. De flesta utbildningarna har tagits i bruk under

år 1996. För åklagarväsendets del har införts en grundläggande

ekoutbildning på två veckor. Utbildningen riktar sig inte till ekoåklagare

utan skall genomgås av samtliga åklagare. Inom polisen har införts en

grundläggande ekoutbildning på åtta veckor för kriminalpoliser som

utreder ekobrottmål men som inte tjänstgör vid ekorotel. Genom dessa

utbildningsinsatser blir åklagarväsendet och polisen bättre rustade att

Skr. 1996/97:49

12

handlägga enklare ekobrottmål i den lokala organisationen. Man kan Skr. 1996/97:49

därmed undvika att de enklare målen samlas på ekorotlar och andra

specialenheter och där förorsakar balanser och långa handläggningstider.

För ekoåklagare har införts en tredagarsutbildning i aktiebolagskunskap

i regi av Patent- och registreringsverket.

Inom polisen har omfattande utbildningsinsatser gjorts vid ekorotlama

under 1995 och 1996. Polisens utbildning av ekoutredare förnyas helt

från och med 1997. Rekryteringen till den nya utbildningen görs generellt

sett på ett relativt tidigt stadium i polismanskarriären. De blivande

ekoutredama kommer att utbildas under en period av två och ett halvt år.

Under den tiden varvas utbildning vid Polishögskolan med självstudier

och tjänstgöring vid egen polismyndighet. Polishögskolan har utarbetat

ett förslag till ny ekoutbildning som i vissa delar är öppen för deltagare

från olika samverkande myndigheter. Polishögskolans kurs i miljörätt har

också öppnats for åklagare och andra deltagare från samverkans-

myndigheter.

Inom domstolsväsendet införs en grundläggande ekoutbildning för

domare som inte redan har genomgått en sådan utbildning. Häri ligger

en rad nya utbildningar, nämligen grundläggande utbildning i

redovisning, kurs i skatterätt, kurs rörande skattebrott, seminarium om

handläggning av omfattande ekobrottmål, kurs i redovisning, aktie-

bolagskurs med inriktning på ekobrott samt kurs om informationssökning

i Patent- och registreringsverkets register.

Också inom tullverket har utbildningen utvecklats för att svara mot

ekobrottsbekämpningens krav. Personal från tullverket deltar i EU:s

tullutbildningsprogram, Matthaeusprogrammet. En ekoutbildning

genomförs inom tullverket som är öppen för deltagare från andra

myndigheter. Hit hör bl.a. kurser om punktskattekontroll och om

tullverkets bekämpande av ekobrott i en EU-värld. Inom tullverket

implementeras ADB-revision som ett verktyg för smidigare kontroll av

foretag med ADB-baserade räkenskaper. För detta ändamål utbildas ett

antal tulltjänstemän till ADB-revisorer. Rekryteringen till tullverket för

ekobrottsbekämpning inriktas numera till övervägande del på personer

med högskolekoinpetens.

I den nu översiktligt redovisade nya ekoutbildningen samverkar

myndigheterna med varandra i olika avseenden. Exempelvis svarar

Riksskatteverket for utbildningsinsatser i fråga om redovisning, som kan

anpassas för respektive samverkande myndighets behov. Riksskatteverket

svarar också för utbildningsinsatser inom exekutionsväsendet som riktas

även till samverkande myndigheter.

För att långsiktigt utveckla och säkra myndighetskompetensen i fråga

om ekobrottsbekämpning inrättas ett utbildningsråd med företrädare för

de samverkande myndigheterna. Rådets huvuduppgifter är att se till att

myndigheterna håller en hög och jämn kompetensnivå inom

ekobrottsområdet. En årlig utbildningskatalog skall ges ut genom

utbildningsrådets försorg. Kompetensprofiler för ekopersonal skall

upprättas av myndigheterna för att tjäna som underlag när

utbildningsbehovet för respektive yrkesgrupp bedöms. 13

Ekobrottsberedningen har lagt fram ett principförslag om att det skall

bli möjligt att direktrekrytera ekonomer och andra specialister till Skr. 1996/97:49

polisyrket för arbete som ekobrottsutredare (Ds 1996:1). Frågor om en

genomgripande reformering av polisrekrytering och polisutbildning

behandlas av en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet. I en delrapport

(Ds 1996:11) har gruppen redovisat förslag som bl.a. innebär att en

direktrekrytering av personer med olika slag av specialistkompetens till

polisyrket blir möjlig. Det blir nu en uppgift för Rikspolisstyrelsen att,

med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena över

dessa, detaljplanera en ny grundutbildning av poliser.

3.3 Styrning och uppföljning av myndigheternas

verksamhet

Några huvudpunkter:

- Ett regionalt samverkansorgan har inrättats i alla län.

- De regionala samverkansorganen har redovisat läget i fråga

om ekobrottsbekämpningen i respektive län.

- Myndighetsövergripande mål och riktlinjer för myndigheternas

arbete med ekobrottsbekämpning kommer att utfärdas.

- Arbetsbalansema vid polisens ekorotlar arbetas ned till år 1998.

Regeringens strategi innebär att styrning och uppföljning av

myndigheternas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skall bli

effektivare.

Central styrning

I regleringsbreven för budgetåret 1995/96 har de berörda myndigheterna

bl.a. ålagts att prioritera insatserna mot ekonomisk brottslighet samt att

utveckla och inrikta insatserna med utgångspunkt i regeringens strategi

mot ekobrottslighet. Direktiv av denna innebörd har lämnats till

åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet,

tullverket och länsstyrelserna.

Regeringen avser att i fortsättningen, vid sidan av regleringsbreven,

utfärda myndighetsövergripande mål och riktlinjer för myndigheternas

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Till skillnad från

bestämmelserna i regleringsbrev, som är myndighetsspecifika, skall de

myndighetsövergripande målen och riktlinjerna gälla generellt för de

berörda myndigheterna. De myndigheter som i första hand avses är

åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet,

tullverket och länsstyrelserna. Domstolsväsendet kommer att beröras

såvitt gäller administrativa frågor såsom kompetensutveckling.

Myndighetsövergripande mål och riktlinjer för år 1997 kommer att

utfärdas inom kort.

Genom de myndighetsövergripande målen och riktlinjerna får alla

berörda myndigheter gemensamma verksamhetsmål för

ekobrottsbekämpningen. Riktlinjer kan ges för verksamheter som Skr. 1996/97:49

regelmässigt kräver insatser av flera olika myndigheter. Härigenom blir

det lättare för statsmakterna att styra och följa upp

ekobrottsbekämpningen trots att den berör många myndigheter.

Regionala samverkansorgan

En särskild organisation för samordning av ekobrottsbekämpning på

regional nivå infördes den 1 augusti 1995 genom regler i förordningen

(1995:736) om regional myndighetssamverkan för bekämpning av

ekonomisk brottslighet.

I förordningen anges att det i varje län finns ett regionalt sam-

verkansorgan mot ekonomisk brottslighet. Det regionala samverkans-

organet leds av landshövdingen och består i övrigt av de regionala

cheferna inom åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen och

exekutionsväsendet. Också en företrädare för tullverket kan ingå.

Samverkansorganet har ställning av arbetsgrupp utan myndighetsstatus

och är administrativt knutet till länsstyrelsen.

Uppgiften för det regionala samverkansorganet är att verka för en

effektivisering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom in-

formationsutbyte, överläggning och samordning beträffande verksam-

hetsplanering för statliga myndigheter inom länet. Verksamheten avser

också samverkan med andra statliga myndigheter samt med kommuner,

näringsliv och organisationer.

Till samverkansorganets uppgifter hör att inom länet

1. skapa en samlad bild av den ekonomiska brottsligheten,

2. tidigt uppmärksamma nya inslag i den ekonomiska brottsligheten,

3. utarbeta en gemensam strategi för kampen mot ekonomisk brotts-

lighet,

4. ta initiativ till gemensamma kontrollaktioner, och

5. utvärdera gjorda insatser.

De regionala samverkansorganen är avsedda som paraplyorganisation för

myndighetssamarbetet på regional nivå. Samarbetet i konkreta ärenden

och utvecklingsprojekt skall givetvis bedrivas i andra former, exempelvis

i gemensamma arbets- eller projektgrupper med deltagande av chefer på

mellannivå och handläggare. Men det är en uppgift för det regionala

samverkansorganet att se till att det finns en sådan fungerande

samarbetsorganisation inom länet.

Myndigheternas lägesrapporter

De regionala samverkansorganen skall utarbeta en årlig rapport till

regeringen om den ekonomiska brottsligheten. Länsstyrelsen skall senast

den 1 februari ge in rapporten till de berörda centralmyndigheterna, näm-

ligen Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och

Riksskatteverket. Riksåklagaren svarar för samordning av rapporteringen

15

till regeringen genom att senast den 15 mars ge in länsstyrelsernas

rapporter till Justitiedepartementet med ett gemensamt yttrande från

centralmyndigheterna. Indikationer på nya brottsformer samt andra

förhållanden som genast bör komma till regeringens kännedom skall

rapporteras i särskild ordning genom Riksåklagarens försorg.

En första rapport från den regionala verksamheten har redovisats i

mars 1996. Av rapporten framgår att de regionala samverkansorganen

har inlett arbetet i samtliga län men hunnit olika långt när det gäller att

skaffa sig en överblick över ekobrottsligheten, samordna

myndighetsverksamheten och initiera gemensamma projekt. Under

samverkansorganen finns regelmässigt olika slag av arbetsgrupper för

myndighetssamarbete i konkreta frågor.

De regionala samverkansorganen har också redovisat förslag till

förbättringar i fråga om ekobrottsbekämpningen, bl.a. ändringar i

sekretesslagstiftningen för att öka myndigheternas möjlighet att informera

varandra om frågor av betydelse för att förebygga eller ingripa mot

ekonomisk brottslighet (se avsnitt 3.4).

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och

Riksskatteverket har i sitt gemensamma yttrande över de regionala

rapporterna gjort en sammanställning av ekobrottsbekämpningen i länen

sådan som den framgår av rapporterna.

Sammanställningen bekräftar den tidigare allvarliga bilden av den

ekonomiska brottsligheten och understryker vad som redan framhållits

från många håll om att brottsligheten är särskilt omfattande i storstäderna

och då särskilt i Stockholm. Från samverkansorganet i Stockholms län

rapporteras sålunda att situationen visat sig vara betydligt allvarligare än

vad som kunnat befaras. Skattebedrägerier, bolagsplundring och

branschrelaterad brottslighet synes höra till de vanligaste slagen av

allvarlig ekobrottslighet. En av de tydligaste utvecklingslinjerna är att de

internationella inslagen i ekobrottsligheten blir allt vanligare. Den

ekonomiska brottsligheten med anknytning till Östeuropa synes dock ännu

inte ha ökat i den utsträckning som befarats. Angrepp mot EU:s

finansintressen (bidragsfusk m.m.) befaras allmänt bli ett växande

problem men synes ännu inte ha föranlett konkreta brottsutredningar i

någon större utsträckning.

I de regionala rapporterna redovisas åtskilliga planerade eller

genomförda gemensamma aktioner från berörda myndigheter. I många

fall handlar det om kontrollaktioner mot branscher som är särskilt utsatta

för ekonomisk brottslighet. Hit hör den riksomfattande kontrollaktionen

avseende restaurangbranschen, Operation krogsanering, men också

kontrollaktioner avseende exempelvis den yrkesmässiga trafiken

respektive städbranschen. Ett brett samarbete har initierats för att

förebygga ekonomisk brottslighet i samband med vissa mycket stora

ekonomiska projekt, exempelvis byggandet av Oresundsbron och

Mälarbanan.

Operation krogsanering har också redovisats i särskild ordning, varvid

framkommit bl.a. följande. Bland de närmast berörda organen finns

skattemyndigheterna, polisen, kronofogdemyndigheterna, kommunerna

och försäkringskassan. Också andra aktörer medverkar i vissa fall, såsom

Skr. 1996/97:49

16

yrkesinspektionen, branschorganisationer och fackliga organ. Skr. 1996/97:49

Erfarenheterna från Operation krogsanering är enligt uppgift mycket

goda. Antalet serveringstillstånd som dras in på grund av oegentligheter

har ökat. Skatterevisioner har lett till betydande höjningar av debiterade

skatter och avgifter. Effekterna är positiva också när det gäller

inbetalning av skatteskulder inom restaurangbranschen.

Polisen har i olika avseenden utvecklat sina metoder när det gäller

ekobrottsbekämpning. Ekorotlama har genomgående datoriserats. Som

förebyggande åtgärd genomförs på flera håll aktioner tillsammans med

skatteförvaltningen inom ramen för det s.k. PEK-projektet (Preventiv

Ekonomisk Kontroll). I verksamheten ingår information till nystartade

foretag men också särskilda kontroller av kända ekobrottslingar. I många

län redovisas särskilda satsningar på spaning och underrättelseverksamhet

för att tidigt upptäcka och ingripa mot ekobrott.

Rikspolisstyrelsen rapporterar att de satsningar som gjorts under senare

år inom ekobrottsbekämpningen ännu inte har lett till förbättrat resultat

i form av ökad produktivitet inom utredningsverksamheten. Det beror

enligt Rikspolisstyrelsen bl.a. på att ärendena är så komplicerade. Till

bilden hör också att polisen har haft stora pensionsavgångar av

ekoutredare, vilket föranlett en kompetenssvacka som åtgärdas genom

nyrekryteringar och utbildningsinsatser. Den ökade satsningen på

förebyggande arbete m.m. kan också ha föranlett en tillfällig svacka i

fråga om den brottsutredande verksamheten. Statistiken tyder på en

minskad produktivitet, även om antalet arbetstimmar inom

ekobrottsbekämpningen ökat med en procent.

Avarbetning av arbetsbalanser av ekobrottmål

Regeringen uppdrog i mars 1996 åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och

samtliga länsstyrelser att genomföra ett projekt i syfte att väsentligt

minska antalet ekobrottsutredningar i arbetsbalans hos polismyndigheter

och åklagarmyndigheter. Arbetet skall vara klart senast vid utgången av

juni 1998. Bakgrunden till uppdraget är att Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen år 1995 på regeringens uppdrag inventerat

arbetsbalansema av ekobrottsutredningar och funnit att det fanns omkring

6100 öppna ärenden på polisens ekorotlar. För att verkställa uppdraget

har Riksåklagaren i juni 1996 uppdragit åt åklagarmyndigheterna att

organisera avarbetningen efter samråd med länspolismästama.

3.4 Register och sekretess

Några huvudpunkter:

- Reglerna om polisregister moderniseras.

- Sekretess i ekobrottsbekämpningen ses över.

I regeringens strategi framhålls att det är mycket viktigt för en effektiv

17

ekobrottsbekämpning att myndigheterna kan ta tillvara den moderna Skr. 1996/97:49

informationsteknikens möjligheter till snabb och säker

informationshantering. Det är därför viktigt att reglerna om

myndighetsregister och sekretess, inom ramen för ett gott

integritetsskydd, är effektiva och ändamålsenliga.

En särskild utredare har redovisat förslag till ändringar i reglerna om

polisregister (SOU 1996:35). Bl.a. har utredaren föreslagit en

lagreglering av polisens underrättelseregister. Utredaren arbetar vidare

med en total översyn av polisregisterlagstiftningen.

Ekobrottsberedningen har gjort en enkät bland berörda myndigheter om

i vad mån sekretesslagstiftningens nuvarande utformning hindrar en

effektiv ekobrottsbekämpning. På grundval av detta material tillkallas

inom kort en särskild utredare med uppdrag att se över

sekretesslagstiftningen inom ekobrottsbekämpningens område. Ett mål för

utredningen skall vara att effektivisera bekämpningen av ekonomisk

brottslighet genom att göra det möjligt för berörda myndigheter och

andra organ att i ökad utsträckning lämna information om sådant som har

betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk brottslighet.

Inom utredningsuppdraget fäller bl.a. regler om informationsutbyte

mellan myndigheter i det brottsförebyggande arbetet, vid planering av

gemensamma kontrollaktioner och vid utredning av misstänkt ekonomisk

brottslighet.

4 Förstärkt skattekontroll

Några huvudpunkter:

- Den gamla skatteflyktslagen har återinförts som tillfällig lösning.

- Förslag till vässade regler i skatteflyktslagen har utarbetats.

- Skärpt lagstiftning för skattekontroll utarbetas.

- Skärpt lagstiftning mot fusk inom mervärdesskattens

område utarbetas.

- Provisorisk lagstiftning om punktskattekontroll har införts i

avvaktan på permanent lagstiftning.

Regeringens strategi innebär att skattekontrollen skall stärkas för att

förebygga ekonomisk brottslighet och öka upptäcktsrisken vid sådan

brottslighet.

Skatteflykt, revision m.m.

Den tidigare skatteflyktslagen, som upphävdes under den borgerliga

regeringen, har från och med juli 1995 återinförts som en tillfällig

lösning i avvaktan på ytterligare skärpningar av lagstiftningen inom

området (prop. 1994/95:209, bet. 1994/95:SkU30, rskr. 1994/95:348,

SFS 1995:575). Förslag till ytterligare förändringar i fråga om reglerna

mot skatteflykt har i mars 1996 lagts fram av Skatteflyktskommittén (Fi

1995:04, dir. 1995:11) i betänkandet Översyn av skatteflyktslagen,

Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44).

Skatteflyktskommittén har också redovisat delbetänkandet Översyn av

revisionsreglema (SOU 1996:79). Betänkandet innehåller åtskilliga

förslag för att förbättra skattekontrollen. Sålunda föreslås att revision

skall få företas för kontroll av det löpande beskattningsårets eller den

löpande periodens räkenskaper och andra handlingar. Det föreslås också

att regler om s.k. tredjemansrevision återinförs och att det åter skall bli

möjligt att genomföra s.k. överraskningsrevision, dvs. revision som

genomförs utan föregående underrättelse till den som skall revideras.

Regler av denna innebörd fanns tidigare men upphävdes år 1994, vilket

kommittén funnit har gått ut över kontrollens effektivitet. Kommittén

arbetar vidare med frågor om kontroll av tillfällig handel och en

permanent lösning av frågan om punktskattekontroll (se nedan).

Skr. 1996/97:49

Punktskattekontroll

En provisorisk reglering av frågor om punktskattekontroll har den 1 juli

1996 införts genom lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga

vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (prop.

1995/96:197, bet. 1995/96:SkU30, rskr. 1995/96:291). Bakgrunden är

att det visat sig uppstå en omfettande och svårbemästrad kriminalitet

genom att produkter av angivet slag fördes in från andra EU-länder utan

att de svenska reglerna om punktskatter följdes. De nya reglerna innebär

bl.a. att skattemyndighet, med biträde av polisen, får kontrollera att det

som är eller kan antas vara yrkesmässiga transporter av varor genomförs

enligt gällande lagstiftning om skatt på energi såvitt avser

mineraloljeprodukter, alkoholskatt samt tobaksskatt. I gränsnära områden

har tullmyndigheterna också kontrollbefogenheter inom den angivna

lagstiftningen. En permanent kontrollagstiftning inom detta område

utarbetas inom Skatteflyktskommittén.

Självdeklaration och kontrolluppgifter

Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05, dir. 1995:12) har i uppdrag att se

över bl.a. reglerna om självdeklaration och kontrolluppgifter m.m. I

uppdraget ligger bl.a. att utarbeta så enkla regler som möjligt när det

gäller uppgiftsskyldighet, utforma en obligatorisk uppgiftsskyldighet om

reavinster och reaförluster när det gäller försäljning av aktier och andra

finansiella instrument, föreslå förbättringar när det gäller

kontrolluppgifter avseende vissa inkomster i utlandet och se över reglerna

om skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning på grund av

utebliven deklaration. Utredningen har lagt fram delbetänkandet Artikel

6 i Europakonventionen och skatteutredningen (SOU 1996:116).

19

Skattebetalning Skr.

Skattebetalningsutredningen har i sitt slutbetänkande Ett nytt system för

skattebetalningen (SOU 1996:100) redovisat förslag till betydande

förändringar i fråga om rutinerna för de flesta skatter och avgifter.

Utredningen föreslår ett system som innebär att det för varje skattskyldig

skall finnas ett skattekonto på vilket redovisningar och inbetalningar till

staten registreras ungefär som på ett vanligt bankkonto. Redovisningen

av källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall göras i samma

deklaration. Det nya systemet avses bl.a. ge ökade möjligheter till

skattekontroll. Ärendet bereds vidare inom Finansdepartementet med

sikte på att regeringen skall kunna förelägga riksdagen en proposition

våren 1997.

Mervärdesskattekontroll m. m.

Riksskatteverket har i sin fördjupade anslagsframställning för åren 1997-

1999, på uppdrag av regeringen, redovisat en rad förslag om förenklingar

och andra ändringar i skattelagstiftningen med syfte att effektivisera

hanteringen och förbättra skattekontrollen.

Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria, som

redovisats i juni 1996, med förslag till åtgärder inom mervärdesskattens

område. Förslagen utgör delvis en vidareutveckling av förslag från

Riksskatteverket. Bl.a. föreslås att reglerna om skyndsam återbetalning

av överskjutande ingående mervärdesskatt ändras så att de bättre ger

uttryck för hur återbetalningarna bör hanteras med hänsyn till kravet på

att skattemyndigheterna skall kunna utföra en från samhällssynpunkt

acceptabel skattekontroll. Promemorian innehåller också förslag rörande

reglerna om den skattskyldiges redovisning och om bevisningen för de

materiella förutsättningarna för återbetalning av överskjutande ingående

mervärdesskatt. Ärendet bereds vidare inom Finansdepartementet.

Skatteförvaltningen och tullverket

Också på fältet är utvecklingsarbetet i fråga om skattekontrollen en

prioriterad fråga, som närmare har redovisats i budgetpropositionen

(prop. 1996/97:1). Exempelvis håller den s.k. grundhanteringen på att

effektiviseras för att skapa ett större resursutrymme för förstärkningar

när det gäller skattekontroll. Särskilda medel för skattekontroll har

tillförts successivt. Uppbyggnaden har slutförts budgetåret 1995/96, då

skatteförvaltningen disponerar 200 miljoner kronor på tolvmånadersbasis

för detta ändamål. Inom tullverkets område har tyngdpunkten flyttats

från initial kontroll till efterkontroll. Detta har möjliggjorts genom att ett

nytt delsystem i tulldatasystemet, efterkontrollsystemet, tagits i bruk.

Som ett led i samarbetet mellan de nordiska tullförvaltningama har inletts

ett projekt med nordiska simultanrevisioner, vilket innebär att

tullmyndigheter i skilda nordiska länder samtidigt företar revision i

exempelvis multinationella koncerner. Tullverket deltar i det inter-

1996/97:49

20

nationella brottsbekämpande samarbetet, bl.a. inom ramen för Skr. 1996/97:49

Östersjösamarbetet och EU-samarbetet (se avsnitt 9). Utvecklingen av

bilaterala samarbetsavtal med andra länder fortsätter.

Kontrollfunktionerna inom staten

Kontrollfunktionerna inom staten förstärks med 100 miljoner kronor år

1997, 120 miljoner kronor 1998 och 125 miljoner kronor 1999 (prop.

1995/96:150). Inom den ramen avsätts resurser även för bekämpning av

ekobrotten.

5 Vissa näringslivsfrågor

Några huvudpunkter:

- Dialog har upptagits mellan statsmakterna och näringslivet

om att utveckla näringslivets roll i ekobrottsbekämpningen.

- Affärskontrollen inom näringslivet underlättas

genom bättre service från myndigheterna.

- Aktiebolagslagen vässas.

- Näringslivets egenåtgärder mot ekobrott utreds.

Regeringens strategi innebär att näringslivet måste ta ett större ansvar när

det gäller att skydda sig mot eller annars förebygga ekonomisk

brottslighet. I detta ligger att näringslivet måste utveckla etiken i

affärsförhållanden samt förbättra intemkontroll och s.k. affärskontroll.

Affarskontroll

Med affarskontroll avses att näringsidkare, innan de ingår avtal,

kontrollerar att den tilltänkta affärspartnern inte framstår som oseriös

med hänsyn till vad som kan inhämtas ur tillgängliga register eller på

annat sätt.

Det är ett allmänt intresse att underlätta för näringslivet att företa en

säker affärskontroll. I linje härmed uppdrog regeringen i juni 1995 åt

Patent- och registreringsverket (PRV) att verka för en ökad affärskontroll

genom att utveckla ett lämpligt och lättillgängligt underlag för sådan

kontroll. Uppdraget bygger på förslag som PRV har framfört till

ekobrottsberedningen om att affärskontrollen kan underlättas genom att

offentliga uppgifter i aktiebolagsregistret och andra register kan göras

lättare tillgängliga och marknadsföras till näringslivet. PRV föreslog bl.a.

att verket skulle utveckla ett intyg om att vissa nyckelkrav är uppfyllda,

exempelvis att ett bolag har behörig styrelse och har ingivit stadgade

bolagshandlingar. I uppdraget till PRV ligger också att uppgifter för

affärskontroll skall göras lättare tillgängliga också från register som förs

21

hos andra myndigeter, exempelvis skattemyndigheter. Skr. 1996/97:49

En första etapp av den nya servicen införs under år 1996 och innebär

att PRV tillhandahåller ett särskilt företagsbevis med ett stort antal

nyckeluppgifter ur bl.a. aktiebolagsregistret, som förs hos PRV. Bl.a.

finns uppgifter om antal förändringar när det gäller styrelseledamöter

eller revisorer under det senaste året samt uppgift om årsredovisningarna

för de senaste tre åren kommit in och godkänts av PRV. Det nya

företagsbeviset marknadsförs av PRV. I en andra etapp utreder PRV

behov och möjligheter när det gäller att infora ytterligare uppgifter i

företagsbeviset, exempelvis uppgifter om aktieägare, oren

revisionsberättelse, F-skattesedel, momsregistrering och restförd skatt.

Möjligheterna att förbättra affärskontrollen i samband med

kreditupplysning utreds av utredningen om vissa bulvanförhållanden

m.m. (se avsnitt 6).

Andra associationsrättsliga frågor

Aktiebolagskommittén har i ett delbetänkande (SOU 1995:44) föreslagit

ändringar i fråga om aktiebolagslagens bestämmelser om bolagsstämma,

bolagets ledning, revision och skadestånd. En regel föreslås om

skyldighet för revisor att underrätta åklagare om brottsmisstanke i vissa

fell. Underrättelseskyldigheten skall gälla i det fell revisorn har riktat

anmärkning mot ett förhållande i revisionsberättelsen och dessutom har

anledning att anta att detta utgör ett brott eller ett led i ett brott samt

innebär väsentlig skada eller fera för sådan skada. Ärendet bereds inom

Justitiedepartementet.

Andra bolagsrättsliga frågor kommer att behandlas inom en utredning

som kommer att tillsättas inom Justitiedepartementet. Utrednings-

uppdraget kommer att grunda sig på förslag från Riksåklagaren i en

rapport om åtgärder mot bolagsplundring (se avsnitt 6).

Näringslivets egenåtgärder i övrigt

Efter diskussioner mellan ekobrottsberedningen och företrädare för

näringslivet tillkallar regeringen en utredare för att ta fram ett underlag

för överläggningar mellan regeringen och näringslivet rörande

näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet. I uppdraget ligger

att kartlägga vad som kan göras för att näringslivet genom frivilliga

åtgärder skall förbättra sitt eget skydd mot sådan brottslighet. Underlaget

skall belysa både vad näringslivet kan och vill göra för att förbättra sitt

skydd mot ekobrottslighet och vad statsmakterna kan göra för att främja

sådana egenåtgärder inom näringslivet. Utredaren skall ta fram

underlaget i fortlöpande dialog med näringslivet.

6 Branschsanering, upphandling och åtgärder

mot bolagsplundring m.m.

Några huvudpunkter:

- Branscher som är särskilt utsatta för ekobrott saneras.

- Ökad kontroll vid tillståndsgivning och tillsyn utreds.

- Reglerna om skrothandel utreds.

- Ökad kontroll i samband med upphandling utreds.

- Åtgärder mot bolagsplundring utreds.

- Åtgärder mot vissa bulvanförhållanden utreds.

Branschsaneringsutredningen m.m.

En särskild utredare tillkallades i november 1995 efter beslut av

regeringen för att utreda frågor om branschsanering och andra åtgärder

mot ekonomisk brottslighet (Ju 1995:11, dir. 1995:142).

Bakgrunden till uppdraget är att vissa branscher erfarenhetsmässigt är

särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Utredaren skall identifiera

sådana branscher och föreslå branschspecifika åtgärder mot

ekobrottsligheten i resp, bransch. Åtgärderna skall utformas så att de inte

äventyrar marknadens funktioner och andra allmänna intressen.

Till det som skall övervägas hör ett ökat inslag av vandelskontroll i

vissa branscher. Utredaren skall också överväga former av

branschsanering som bygger på egenåtgärder inom näringslivet,

exempelvis genom medverkan av branschorganisationer som ett alternativ

eller ett komplement till åtgärder från det allmännas sida.

Inom uppdraget fäller också frågor om att effektivisera särskilt det

förebyggande arbetet mot ekobrottslighet genom en mera utvecklad

kontroll i samband med tillståndsgivning, bidragsgivning och tillsyn

rörande företag eller näringsidkare. En ytterligare fråga är

effektiviseringar av regler om tillsyn och sanktioner i den nya

alkohollagen (1994:1783) mot bakgrund bl.a. av erfarenheterna från den

samordnade regionala tillsynen över restaurangbranschen (Operation

krogsanering). Uppdraget skall vara slutfört i april 1997.

En särskild utredare har tillkallats för att se över lagstiftningen för

handel med skrot och begagnade varor (N 1996:01, dir. 1996:1). I

uppdraget ligger också att se över tillsynen över detta område. Till det

som särskilt skall beaktas i utredningsarbetet hör intresset av en effektiv

brottsbekämpning och av en väl fungerande konkurrens.

Upphandling

Riksrevisionsverket fick i februari 1996 i uppdrag av regeringen att

utreda hur kontrollen i samband med offentlig upphandling kan fördjupas

för att förebygga ekonomisk brottslighet. Uppdraget avser all offentlig

upphandling och berör alltså även kommunerna.

Skr. 1996/97:49

23

Verket skall bl.a. överväga om reglerna i lagen (1992:1528) om Skr. 1996/97:49

offentlig upphandling bör preciseras när det gäller kontrollen av

leverantörer. Vidare skall övervägas om underlaget för kontrollen bör

breddas genom ytterligare registerkontroller än som görs i dag eller på

något annat sätt. Inte minst skall övervägas hur man skall kunna undvika

att kontrollunderlaget blir mindre säkert när det gäller utländska

leverantörer. Uppdraget skall vara slutfört före utgången av år 1996.

Åtgärder mot bolagsplundring

Regeringen uppdrog i oktober 1995 åt Riksåklagaren att kartlägga

problemställningar och möjliga åtgärder mot bolagsplundring. Med

bolagsplundring avses att ett aktiebolag eller en annan juridisk person

berövas sina tillgångar genom olika brottsliga förfaranden, vanligen i

samband med att bolaget överlåts.

Uppdraget redovisades i en rapport i februari 1996. Av rapporten

framgår att bolagsplundring under senare år har blivit en allt vanligare

form av ekonomisk brottslighet. Myndigheterna har ofta svårt att

förhindra och beivra bolagsplundring effektivt. Det beror bl.a. på att det

är svårt att få fram en gärningsman med hänsyn till att brottsplanen

regelmässigt innebär att styrelsen byts med täta mellanrum eller att

styrelse saknas eller att bolaget utåt företräds av en bulvan, en s.k.

målvakt.

Rapporten innehåller åtskilliga uppslag till åtgärder mot bolags-

plundring. Riksåklagaren framhåller att förslagen i första hand skall ses

som en idékatalog över åtgärder som kan vara värda att utreda närmare.

Förslagen avser såväl lagändringar inom skatterättens, associationsrättens

och straffrättens områden som utveckling av arbetsmetoder i

myndigheternas verksamhet.

Uppslagen i rapporten fordrar genomgående en närmare utredning

innan det är möjligt att ta ställning till respektive reformfråga. Ett sådant

fördjupat utredningsarbete har kommit till stånd när det gäller flertalet

uppslag i rapporten. Följande schematiska uppställning behandlar några

av de viktigare frågorna, av vilka de flesta behandlas närmare i andra

avsnitt.

* Reglerna om otillåten vinstutdelning behandlas av Aktiebolags-

kommittén (Ju 1990:08).

* Ett antal andra associationsrättsliga frågor kommer att behandlas av

en utredare inom Justitiedepartementet. Hit hör bl.a. frågor om

åtgärder för att komma till rätta med problemen kring styrelselösa

aktiebolag.

* Vandelsprövning i samband med tillståndsgivning behandlas av

Branschsaneringsutredningen (Ju 1995:11).

* Åtgärder mot illojal användning av bulvaner samt frågor om

generalfullmakt, ägarregister för mindre aktiebolag och översyn av

lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall,

m.m. behandlas av Bulvanutredningen (Ju 1996:06. dir. 1996:55).

24

* Sekretessfrågor kommer att behandlas av den särskilde utredare som Skr. 1996/97:49

skall se över frågor om sekretess i samband med bekämpning av

ekonomisk brottslighet (se avsnitt 3.4).

* Konkurskarantän behandlas av den särskilde utredaren som ser över

bestämmelser om betalningsunderlåtelse och konkurs m.m. i lagen

om näringsförbud (N 1996:03, dir. 1996:20).

* Vissa skattefrågor ses över inom Finansdepartementet.

* Finansinspektionens roll ses över av Banklagskommittén (Fi 1995:09,

dir. 1995:86).

* Ökad kontroll i samband med upphandling ses över av Riks-

revisionsverket.

Bulvanutredningen

En särskild utredare tillkallades i juni 1996 för att se över åtgärder mot

vissa bulvanförhållanden m.m. (Ju 1996:06, dir. 1996:55). Syftet är att

förhindra eller försvåra att främst ekonomisk brottslighet bedrivs med

bulvaner som täckmantel.

Åtgärder kan enligt direktiven övervägas inom skilda lagstift-

ningsområden, exempelvis inom straffrätten, förvaltningsrätten och

civilrätten. Också andra åtgärder än lagstiftning kan övervägas, såsom att

utveckla myndigheternas kompetens och arbetsmetoder.

Till det som särskilt skall uppmärksammas hör hur myndigheter med

tillstånds- eller tillsynsuppgifter skall kunna få betydligt bättre

möjligheter än i dag att förhindra att reglerna exempelvis för att få ett

tillstånd eller för att bedriva en viss verksamhet kringgås genom

användning av bulvaner.

Vidare skall övervägas hur det kan göras lättare att avslöja illojala

bulvanförhållanden i andra sammanhang, exempelvis när ett företag

träder i affärsförbindelse med ett annat företag (s.k. affärskontroll).

Därvid skall övervägas om registeruppgifter avseende brottsmålsdomar

rörande ekonomisk brottslighet bör göras tillgängliga i samband med

kreditupplysning.

I uppdraget ingår att överväga vilka regelförändringar som kan och bör

genomföras för att hindra att ett beslut om näringsförbud kringgås genom

användning av bulvaner eller på annat sätt.

Utredaren skall också se över lagen (1985:354) om förbud mot

yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. med syfte att göra lagen till ett

effektivare instrument i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Uppdraget skall vara slutfört före utgången av december 1997.

25

7 Penningtvätt, konkurs och processfrågor

Några huvudpunkter:

- Skärpt lagstiftning mot penningtvätt utreds.

- Effektivare regler om förverkande av vinning från brott utreds.

- Ändamålsenligare konkursregler har inforts.

- Effektivare rutiner för brottsutredning vid konkurs har införts.

- Snabbare handläggningsrutiner av ekobrottmål utarbetas.

Regeringens strategi innebär att åtgärderna mot penningtvätt skall göras

effektivare för att öka möjligheterna att upptäcka misstänkta

transaktioner. Rutinerna i samband med konkurs skall effektiviseras

väsentligt. Brottmålshanteringen skall snabbas upp genom effektivare

brottsutredning och en modernisering av rättsprocessen.

Penningtvätt

Penningtvätt innebär att pengar som någon fått på olagligt sätt genom

olika transaktioner förs in i den legala ekonomin så att de ser ut att vara

lagligen åtkomna. Grunder för åtgärder mot penningtvätt finns i

internationella regelverk till vilka Sverige har anslutit sig, bl.a.

konventioner inom FN:s och Europarådets ramar samt EG-direktiv. Det

svenska regelverket finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot

penningtvätt. Reglerna innebär bl.a. att banker m.fl. skall kontrollera

vissa slag av transaktioner och i vissa fall anmäla transaktionerna till

Rikspolisstyrelsen.

Regeringen beslutade i november 1995 att tillkalla en särskild utredare

för att utreda vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att effektivisera

bekämpningen av penningtvätt (Fi 1995:18, dir. 1995:132).

Enligt direktiven skall utredaren utvärdera hur reglerna om penningtvätt

tillämpas. Med utgångspunkt därifrån skall övervägas en breddning av

penningtvättlagens tillämpningsområde till andra slag av rörelser där

penningtvätt enligt erfarenheten förekommer. Vidare skall utredaren

överväga om det behövs bättre sanktioner, straffrättsliga eller

administrativa, mot penningtvätt.

Bland andra frågor som folier inom utredningen om skärpt bekämpning

av penningtvätt kan nämnas om det behövs förändringar av

sekretessregler för att förbättra informationsutbytet mellan banker och

myndigheter rörande penningtvätt, om pengar som misstänks ha samband

med penningtvätt skall kunna "frysas” hos det mottagande företaget i

väntan på polisens utredning samt om det bör införas regler för bevakad

överföring av pengar, dvs. om att låta misstänkta pengar passera genom

transaktionssystemet under polisiär övervakning för att se vem de

slutligen hamnar hos. Utredningen skall vara klar före utgången av mars

1997.

En viss fråga om penningtvätt har redan förelagts riksdagen i

regeringens proposition 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel. I

Skr. 1996/97:49

26

anslutning till förslag om en ny valutaväxlingslag föreslås att Skr. 1996/97:49

penningtvättlagen ändras så att den blir tillämplig på den som driver

valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning. De nya reglerna föreslås

träda i kraft den 1 januari 1997 (bet. 1996/97:NU5).

Förverkande av vinning från brott

En fråga som har nära samband med penningtvätt är möjligheterna att

förverka vinning från brott. Den internationella organiserade

brottsligheten, inte minst inom ekobrottsområdet, har under senare år

genererat mycket stora vinster, som regelmässigt investeras i ny

brottslighet eller i det seriösa näringslivet. Frågan om att effektivt kunna

förverka sådana kriminellt genererade tillgångar har alltmer trätt fram

som en av huvudfrågorna inom det internationella kriminalpolitiska

arbetet.

Regeringen avser att inom kort tillkalla en särskild utredare för att

utreda hur man kan effektivisera reglerna om att förverka vinning från

brott.

Uppföljning av bankkrisen m.m.

En utredning, Banklagskommittén (Fi 1995:09, dir. 1995:86), har tillsatts

för att se över tillstånds- och tillsynsreglema inom bankområdet mot

bakgrund bl.a. av erfarenheterna från bankkrisen. I uppdraget ligger att

överväga om vårdslös kreditgivning bör kriminaliseras.

Att frågan om vårdslös kreditgivning skall ses över har

rekommenderats i en rapport från Riksåklagaren: Vissa iakttagelser vid

utredning av ifrågasatta brottsliga förfaranden i banker och finansinstitut

(rapport 1995:1). Rapporten har utarbetats inom ramen för Riks-

åklagarens specialoperation (RÅSOP).

Reglerna om tillstånd och tillsyn i fråga om verksamhet på det

finansiella området har skärpts genom ändringar i bl.a. bankrörelselagen

(1987:617) från den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23,

rskr. 1995/96:285, SFS 1996:746). Genom ändringarna genomfördes

också EG:s s.k. BCCI-direktiv som innebär förbättrade tillsyns-

möjligheter över finansiella företag, särskilt sådana med internationell

anknytning. Direktivet har tillkommit mot bakgrund av upplösningen av

Bank for Credit and Commerce International (BCCI) och andra liknande

händelser där det visat sig att en effektiv tillsyn från myndigheternas sida

omöjliggjorts av att verksamheten varit splittrad på många skilda länder.

Genom ändringar i insiderlagen (1990:1342) utvidgas förbudet mot

insiderhandel till att avse alla förekommande finansiella instrument (prop.

1995/96:215). Det införs förbud för vissa befattningshavare i

aktiemarknadsbolag och dess moderbolag att göra korttid saffärer med

aktier i bolaget.

27

Konkurs

Skr. 1996/97:49

Konkurslagen (1987:672) har ändrats från den 1 juli 1995 i flera

avseenden som har betydelse för bekämpning av ekonomisk brottslighet

(prop. 1994/95:189, bet. 1994/95:LU31, rskr. 1994/95:411, SFS

1995:793). Ändringarna gäller bl.a. innehållet i konkursbouppteckningen

och edstemats räckvidd. Vidare har ett register över fysiska personers

och dödsbons konkurser inrättas vid Patent- och registreringsverket.

Genom ändringar i sekretesslagen från den 1 april 1996 har nya regler

införts hos tillsynsmyndighet i konkurs och åklagare för uppgifter inom

exekutionsväsendet som angår misstankar om att en gäldenär begått viss

ekobrottslighet (prop. 1995/96:127, bet. 1995/96:KU24, rskr.

1995/96:181, SFS 1996:155).

Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete för att söka vägar

att effektivisera konkurshanteringen i stort mot bakgrund bl.a. av

uttalanden i riksdagen om behovet av effektiva åtgärder i samband med

konkurs för att utreda ekonomisk brottslighet (bet. 1993/94:LU20). I

underlaget för arbetet ingår också Riksrevisionsverkets rapport Tillsyn

vid konkurs (RRV 1994:13).

Riksåklagaren och Riksskatteverket lade år 1994 fram en rapport med

förslag till åtgärder för att effektivisera brottsutredning i samband med

konkurs, den s.k. Rubicon-rapporten. I rapporten föreslås bl.a. att

konkursförvaltaren skall anmäla brottsmisstankar till åklagare tidigare än

i dag, att åklagaren skall kunna använda konkursförvaltaren som biträde

samt att fortlöpande dialog skall hållas mellan åklagare, tillsynsmyndighet

(kronofogdemyndighet) och konkursförvaltare.

Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen

och Riksskatteverket att effektivisera rutinerna för brottsutredning i

konkurs med utgångspunkt från förslagen i Rubicon-rapporten. Projektet

samordnas av Riksåklagaren. För att genomföra projektet har det utsetts

en projektledning med en referensgrupp samt regionala samordnare för

utveckling av brottsutredningsrutinema vid konkurs. Omkring 30

seminarier hålls under år 1996 på olika platser i landet med deltagande

av åklagare, poliser, konkursförvaltare och revisorer samt företrädare för

tillsynsmyndigheter, skattemyndigheter och specialindrivningsenheter vid

kronofogdemyndigheterna.

Processfrågor

En generell översyn av den organisatoriska strukturen inom dom-

stolsväsendet pågår genom försorg av Domstolsorganisationskommittén

(Ju 1995:05, dir. 1995:102). Översynen görs med utgångspunkt bl.a. i

de ökande kraven på domstolarnas kompetens och förmåga att handlägga

allt svårare mål. I direktiven till utredningen framhålls inte minst de

ökade kraven i fråga om handläggning av mål om ekonomisk brottslighet.

Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Domstolsverket och Riksåklagaren

att ta fram ett underlag om hur handläggningen av stora ekobrottmål vid

domstol kan göras snabbare och annars rationellare inom ramen för

gällande regelverk samt i vad mån processreglema för sådana mål

28

behöver ändras. Uppdraget har redovisats i en rapport i juni 1996. Skr. 1996/97:49

Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet.

8 Effektivare sanktionsregler

Några huvudpunkter:

- Effektivare sanktionsregler mot skattebrott har inforts.

- Effektivare sanktionsregler mot överträdelser inom miljörätten

föreslås.

- Effektivare regler om borgenärsbrott föreslås.

- Reglerna om företagsbot ses över.

- Skärpta regler om näringsförbud har införts.

- Ytterligare skärpning av reglerna om näringsförbud utreds.

Skattebrott m.m.

Skattebrottslagen (1971:69) har ändrats med verkan från den 1 juli 1996

(prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS

1996:658). Ändringarna bygger på förslag från Skattebrottsutredningen

(Fi 1993:08).

Avsikten med ändringarna är att effektivisera lagföringen av

skattebrott. Skattebrottslagen har med dessa ändringar gjorts generellt

tillämplig på alla skatter. Skattebedrägeribrottet, som nu benämns

skattebrott, har ändrats från effektbrott till farebrott. Betydande delar av

den kriminalisering som tidigare reglerats i uppbördslagen och andra

författningar inom skatteområdet har överförts till skattebrottslagen.

Utredningen har därefter, efter att ha ändrat namn till Borgenärs-

brottsutredningen, lagt fram betänkandet Boigenärsbrott (SOU 1996:30).

I betänkandet föreslås att reglerna i 11 kap. brottsbalken om

borgenärsbrott ändras så att de blir effektivare. Ärendet bereds inom

Justitiedepartementet.

Miljöbrott

Miljöbalksutredningen (M 1993:04) har redovisat ett delbetänkande med

förslag till en ny miljöbalk (SOU 1996:103).

Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar

utveckling i samhället, där nu levande och kommande generationer

tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva i. Till detta ändamål

lägger utredningen fram förslag till omfattande lagregleringar, bl.a. en

miljöbalk.

När det gäller de straffrättsliga frågorna innebär Miljöbalksutred-

ningens förslag bl.a. att straffbestämmelserna på miljörättens område

fördelas mellan brottsbalken och miljöbalken. Straffen för överträdelser

på miljöområdet föreslås bli skärpta. Också underlåtenhet att vidta

29

skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått inom kemikalieområdet Skr. 1996/97:49

straffbeläggs. I miljöbalken föreslås vidare en regel om förverkande av

egendom som varit föremål för brott, bl.a. avseende kemiska produkter.

Också fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller

medförts vid brott skall enligt förslaget förverkas.

Den som i näringsverksamhet överträder generella föreskrifter,

påbörjar verksamhet utan tillstånd eller anmälan eller överträder särskilda

villkor som har föreskrivits för verksamheten skall enligt förslaget kunna

påföras en miljösanktionsavgift. Ett beslut om miljösanktionsavgift skall

vara direkt verkställbart. Miljösanktionsavgiften skall påföras av

tillsynsmyndigheten enligt en taxa som regeringen beslutar om.

Företagsbot

En särskild utredare har tillkallats för att utreda frågor om företagsbot

efter beslut av regeringen i juni 1995 (Ju 1995:06, dir. 1995:95). Syftet

är att effektivisera ekobrottsbekämpningen genom sanktioner vid brott i

näringsverksamhet.

Regler om företagsbot finns i brottsbalken. Reglerna har kritiserats för

att vara svåra att tillämpa i praktiken, med följd att de inte har kommit

till användning i den utsträckning som varit avsedd.

I den särskilde utredarens uppdrag ingår att kartlägga och utvärdera hur

reglerna om företagsbot tillämpas. Mot bakgrund av utvärderingen skall

utredaren utarbeta förslag till ett effektivt sanktionssystem såvitt avser

brott i näringsverksamhet. Vid det arbetet skall utredaren överväga om

ett system med företagsbot bör ersättas med ett ansvarssystem med straff

som riktar sig mot juridiska personer i likhet med vad som finns i vissa

andra länder. Utredarens arbete kommer att redovisas första halvåret

1997.

Näringsförbud

Lagen (1986:436) om näringsförbud har ändrats med verkan från den 1

juli 1996 (prop. 1995/96:98, bet. 1995/96:LU22, rskr. 1995/96:212, SFS

1996:314). Ändringarna bygger på förslag från Näringsförbudsut-

redningen i betänkandet Ett renodlat näringsförbud (SOU 1995:1).

Ändringarna innebär bl.a. att reglerna om näringsförbud skärps genom

att näringsförbud i princip görs obligatoriskt vid brott i närings-

verksamhet, om brottsligheten inte är ringa. Förbudstiden sträcks ut från

högst fem år till högst tio år. Huvudregeln är att näringsförbud meddelas

för fem år och att förbudstiden sträcks ut till tio år i grova fall och vid

återfall. Beslut om näringsförbud skall kungöras.

Utredningen föreslog att reglerna om näringsförbud i anledning av

konkurs och underlåtenhet att betala skatt skulle avskaffas med hänsyn

till att de i praxis tillämpades så sällan. Regeringen intog en annan

ståndpunkt i den ovan nämnda propositionen. Det är enligt regeringens

mening angeläget att behålla möjligheten att besluta om näringsförbud vid j,

grova skatteundandraganden och upprepade konkurser utan att brott

föreligger. Mot bakgrund härav beslutade regeringen i mars 1996 att Skr. 1996/97:49

tillkalla en särskild utredare för att se över bestämmelserna om

betalningsunderlåtelse och konkurs i lagen om näringsförbud (N 1996:03,

dir. 1996:20). Utredaren skall utarbeta förslag med syfte bl.a. att

effektivisera användningen av näringsförbud vid betalningsunderlåtelse

och konkurs. Dessutom skall utredaren överväga om grova

åsidosättanden av t.ex. marknads- och konkurrensrättsliga regler,

arbetsmiljö- och miljörättsliga regler samt civilrättsliga regler som inte

har samband med brott m.m. skall kunna vara självständiga grunder för

näringsförbud.

9 Internationellt arbete

Några huvudpunkter:

- En konvention om bedrägeri rörande EU-medel har antagits.

- Nya EU-regler för administrativa sanktioner för

bidragsfusk m.m. rörande EU-medel har införts.

- En delegation samordnar svenska myndigheters åtgärder mot

bedrägeri rörande EU-medel.

- Europolkonventionen har undertecknats.

- En aktionsgrupp mot organiserad brottslighet runt Östersjön har

bildats.

- Behovet av åtgärder i övrigt mot internationell

ekonomisk brottslighet utreds.

Regeringens strategi innebär att Sverige aktivt skall verka för att utveckla

det internationella samarbetet mot ekonomisk brottslighet.

Angrepp på EV:s finansiella intressen

I och med Sveriges inträde i EU har det blivit en viktig fråga inom

ekobrottsbekämpningen att förebygga och ingripa mot bidragsfusk och

andra angrepp på EU:s finansiella intressen. Åtskilliga åtgärder har

vidtagits inom det området. Bl.a. har medlemsländerna enats om

gemensamma ramar både för straffrättsliga och administrativa sanktioner

när gemenskapsmedel har undanhållits, mottagits eller använts felaktigt.

Det straffrättsliga ramverket finns i en konvention om skydd för

gemenskapens finansiella intressen (”bedrägerikonventionen”), som

skrevs under i juli 1995. Konventionen innebär att medlemsländerna åtar

sig att straffbelägga olika former av bedrägerier mot EU:s finansiella

intressen. Ett protokoll har utarbetats där medlemsländerna åtar sig att

straffbelägga mutbrott och bestickning av tjänstemän, både nationella

tjänstemän och EU-tjänstemän, som kan skada EU:s finansiella intressen.

Den svenska strafflagstiftningen uppfyller redan väsentligen kraven i

dessa instrument.

31

Ett administrativt ramverk finns i en förordning om skydd av Skr. 1996/97:49

gemenskapens finansiella intressen, (EG) nr 2988/95. Förordningen

innehåller regler om administrativa åtgärder och sanktioner samt om

kontroll på plats inom medlemsländerna. Reglerna skall kompletteras

med bestämmelser i de berörda sektorsregelverken.

Inom EG-kommissionen finns ett särskilt organ, UCLAF, for utredning

av frågor om bedrägerier m.m. mot EU:s finansiella system. UCLAF har

byggts ut och utgör nu ett centrum för arbetet såväl inom EU som

nationellt när det gäller att bekämpa kriminalitet av detta slag. Svenska

myndigheter utvecklar efter hand sitt samarbete med UCLAF.

På hemmaplan har regeringen låtit tillkalla en delegation

(bedrägeridelegationen) med uppdrag att vara ett samverkansorgan för

åtgärder mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv

hantering och användning av EU-relaterade medel i Sverige (Fi 1996:04,

dir. 1996:29, jfr prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr.

1994/95:67). Till delegationens uppgifter hör att främja samarbete mellan

berörda myndigheter när det gäller utredning och sanktionering av

misstänkta fall samt att främja att myndigheterna utvecklar en hög

kompetens inom området. Det operativa ansvaret vilar däremot på

myndigheterna. Delegationen skall vidare ta fram underlag för nationella

behov och underlag för EG-organen när det gäller kriminalitet och

missbruk rörande EU-medel samt åtgärder däremot. I kommittén ingår

företrädare för berörda departement och myndigheter.

I maj 1996 hölls på svenskt initiativ ett seminarium i Saltsjöbaden om

brottsförebyggande arbete. Vid seminariet utarbetades ett antal

rekommendationer till ministerrådet med inriktning på att ge det

brottsförebyggande arbetet en mera framträdande roll inom EU. Bland

de åtgärder som behandlades fanns också förebyggande åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten.

Internationell rättshjälp m.m.

Ekobrottsberedningen har gjort en översiktlig studie av det internationella

samarbetet hos myndigheterna inom åklagarväsendet, polisen,

skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och tullverket. Myndigheterna

har därvid framhållit att det internationella samarbetet är tungrott och

långsamt både i fråga om rättshjälp och i skattesammanhang. Detta är

frågor som i många fall måste lösas genom ett brett och långsiktigt

arbete, både bilateralt och multilateralt, för att förenkla de internationella

instrument som reglerar samarbetet och för att effektivisera den praktiska

hanteringen av internationella samarbetsfrågor på myndighetsnivå.

Inom EU har en arbetsgrupp inrättats för att behandla frågor om att

effektivisera den internationella rättshjälpen. Det handlar bl.a. om att öka

möjligheterna till direkt kommunikation mellan de olika staternas

myndigheter, att förenkla förfarandet vid framställning om bevisupp-

tagning och att använda modem teknik i samband med vittnesförhör på

begäran av en främmande stat.

32

Det internationella polissamarbetet inom den europeiska kriminal- Skr. 1996/97:49

polisbyrån Europol kommer att få stor betydelse inte minst när det gäller

kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om penningtvätt, en central fråga

i ekobrottssammanhang. Europolkonventionen undertecknades i juli 1995

(EGT nr C316, 27.11.95, s.01). En proposition kan föreläggas riksdagen

i slutet av 1996 eller i böijan av 1997.

För att åstadkomma en mera ändamålsenlig hantering av gränsöver-

skridande konkurser har det inom EU utarbetats en konvention om

insolvensförfaranden. Konventionsreglema innebär bl.a. att en gäldenär

skall försättas i konkurs i det medlemsland där han har sina huvudsaktiga

intressen, att konkursen omfattar samtliga gäldenärens tillgångar inom

EU och att konkursförvaltaren har behörighet att agera inom hela EU.

Östersjösamarbetet

Sverige samarbetar med länderna runt Östersjön bl.a. inom ramen för

den s.k. Östersjökonferensen om bekämpande av internationell

brottslighet. Vid regeringschefskonferensen i Visby i maj 1996 slogs fest

att det finns ett stort behov av direkta och konkreta åtgärder för att

bekämpa den organiserade brottsligheten, inbegripet också ekonomisk

brottslighet. Regeringscheferna enades om att tillsätta en grupp bestående

av personliga representanter med uppgift att, under svenskt

ordförandeskap, till 1997 års toppmöte utarbeta åtgärder för omedelbart

genomförande samt andra konkreta förslag i syfte att stärka det regionala

samarbetet på området. Detta skall ske genom ett nära samarbete mellan

berörda myndigheter i Östersjöländerna, exempelvis polis, tull och

kustbevakning.

Internationella ekobrottsgruppen

En arbetsgrupp tillsattes i oktober 1996 inom Justitiedepartementet med

uppgift att överväga åtgärder på lång sikt mot internationell ekonomisk

brottslighet. Arbetsgruppen skall utarbeta förslag till inriktningen av det

fortsatta utvecklings- och reformarbetet när det gäller åtgärder mot denna

kriminalitet.

Ett huvudmål för arbetet är att den fria rörligheten inom EU inte, som

en oönskad bieffekt, skall leda till en ökning av den ekonomiska

brottsligheten för svenskt vidkommande. Inom arbetsgruppens uppdrag

feller också åtgärder mot sådan ekobrottslighet som har anknytning till

länder utanför EU.

I uppdraget tigger att översiktligt kartlägga den aktuella brottsligheten

och att göra en prognos av den framtida utvecklingen. Framför allt gäller

det att identifiera de hot som är eller kan bli farligast för ekonomin och

det demokratiska samhällsskicket och som det därför är viktigast att ta itu

med. Mot bakgrund av hotbildsbedömningen skall arbetsgruppen lägga

fram förslag till inriktningen av de åtgärder som kan behövas från

regeringen. Åtgärderna kan vara av skilda slag. Det kan exempelvis

handla om att sätta igång lagstiftningsprojekt, att initiera och driva vissa

frågor i internationella fora eller att uppdra åt myndigheterna att bedriva Skr. 1996/97:49

ett visst utvecklingsarbete. Det handlar alltså inte om att utarbeta

konkreta lagförslag o.dyl. utan om att föreslå hur det fortsatta utrednings-

och utvecklingsarbetet bör inriktas. Arbetsgruppens arbete skall vara klart

före utgången av juni 1997.

10 Forskning och information

Några huvudpunkter:

- En ny organisation för forskning om ekobrott utreds.

- Brottsförebyggande rådet svarar för vissa

informationsinsatser om ekobrott.

- Ekobrottsmyndigheten tilldelas medel för information

om ekobrottslighet.

Forskning

En särskild utredare har på regeringens uppdrag sett över behovet av

forskning om ekonomisk brottslighet (Ju 1995:12, dir. 1995:143). Målet

för översynen har varit att få till stånd forskning som kan bidra till att

effektivisera kampen mot ekobrottslighet. Utredaren har redovisat sitt

uppdrag i betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84).

Utredaren finner att forskningen om ekonomisk brottslighet är mycket

eftersatt i Sverige. För närvarande bedrivs mycket litet forskning i detta

ämne, och ekobrottsforskningen har inget organisatoriskt hemvist inom

forskningsvärlden. Problemen sammanhänger bl.a. med att ekobrotts-

forskning spänner över flera skilda discipliner: juridik, företagsekonomi,

nationalekonomi, kriminologi, rättssociologi, datavetenskap m.m.

I betänkandet föreslås bl.a. att det inrättas ett centrum för

ekobrottsforskning inom universitetsväsendet. Detta centrum skall ägna

sig åt såväl grundforskning som tillämpad forskning och skall garantera

en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom ämnesområdet. Till

ekobrottscentrum bör knytas minst åtta disputerade forskare inom olika

discipliner och lika många doktorandtjänster

I juni 1996 uppdrog Justitiedepartementet åt rikspolischefen Sten

Heckscher att biträda departementet med en utredning om hur forsknings-

och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i

framtiden (Ju 1996:C). I uppdraget ligger att överväga om de samlade

resurserna inom det angivna området kan användas på ett bättre sätt.

Därvid skall bl.a. bedömas om en sammanläggning av den forsknings-

och utvecklingsverksamhet som i dag bedrivs främst vid

Brottsförebyggande rådet och Polishögskolans forskningsenhet skulle leda

till forskningsmässiga fördelar och ett effektivare resursutnyttjande. I

underlaget för utredarens överväganden ingår det ovan nämnda

betänkandet Ekobrottsforskning. Avsikten är alltså att frågan om

ekobrottsforskningens organisation skall avgöras i sammanhang med

34

organisationen av annan forskning som berör rättsväsendets område och Skr. 1996/97:49

att utredaren skall lägga fram ett organisationsförslag som avser såväl

ekobrottsforskningen som annan forskning inom rättsväsendets område.

Utredningsarbetet skall vara klart senast vid utgången av år 1996.

Information

Riksdagen har anvisat 10 miljoner kronor for information om ekonomisk

brottslighet (bet. 1993/94:JuU19).

Med hänvisning härtill uppdrog regeringen i mars 1995 till

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att planera och genomföra utbildnings-

och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet. Huvuddelen av

insatserna bör genomföras under budgetåren 1995/96 och 1997. I

uppdraget ligger att bredda informationsunderlaget exempelvis genom

forskning och utvärdering rörande olika företeeleser som har samband

med den ekonomiska brottsligheten.

Inom ramen för uppdraget planerar BRÅ bl.a. en satsning på

information och utbildning riktad till skolan. För genomförande av

uppdraget ställs efter hand resurser till BRÅ:s förfogande från de medel

som riksdagen, enligt vad som anförts ovan, anvisat.

Också Ekobrottsmyndigheten (avsnitt 3.1) kommer att tilldelas medel

från anslaget för informationsinsatser rörande den ekonomiska

brottsligheten.

35

Justitiedepartementet Skr. 1996/97:49

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,

Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,

Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten.

gotab 52390, Stockholm 1996

36