Prop. 1996/97:57

Regeringens skrivelse

1996/97:57

Hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning vid förundersökning i brottmål

under år 1995

Skr.

1996/97:57

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 28 november 1996

Göran Persson

Laila Fre i valds

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1995 av bestäm-

melserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig tele-

övervakning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 57

Innehållsförteckning

Skr. 1996/97:57

1 Ärendet och dess beredning .................... 3

2 Närmare om hemlig teleavlyssning ............... 3

3 Närmare om hemlig teleövervakning............... 6

4 Slutsatser................................ 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november

1996 ................................... 9

1 Ärendet och dess beredning

Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.

rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98)

med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen

(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna

och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572)

om särskild utlänningskontroll. Sistnämnda lag trädde i kraft den 1 juli

1991 och ersatte lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga vålds-

dåd med internationell bakgrund, den s.k. terroristlagen. Tillämpnings-

området för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är för

närvarande föremål för en översyn av en särskild utredare (Dir.

1996:64).

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.

1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om tele-

avlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. 1 samband med att reglerna

om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1

september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s.

55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av

bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning

beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas.

Regeringen lämnade den 21 september 1995 en redogörelse till riks-

dagen för tillämpningen under år 1994 av bestämmelserna i rätte-

gångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (skr.

1995/96:9, bet. 1995/96:JuUl, rskr. 1995/96:17). 1 samband med ut-

skottsbehandlingen av den redovisningen uppdagades vissa brister i

rapporteringen. Det handlade om två fäll där åklagaren vänt sig direkt

till domstol och fått avslag på sin framställan, vilket inte kommit till

polisens kännedom. Justitieutskottet uttalade därvid att utskottet utgår

från att regeringen ser till att det skapas gemensamma rapporterings-

rutiner för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i aktuella ärenden (bet.

1995/96:JuUl).

Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1995. Redo-

görelsen bygger liksom tidigare år på uppgifter som Rikspolisstyrelsen

har lämnat i en skrivelse till regeringen den 15 augusti 1996. Med an-

ledning av de ovan nämnda bristerna i förra årets redogörelse har även

Riksåklagaren i år i en skrivelse den 13 september 1996 till Justitie-

departementet lämnat uppgifter om antalet fall av hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning under år 1995. Dessa uppgifter stämmer

inte överens med uppgifterna från Rikspolisstyrelsen. Regeringen åter-

kommer till detta under avsnitt 4.

Skr. 1996/97:57

2 Närmare om hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär - sedan den 1 januari 1996 - att tele-

meddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod

1* Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 57

eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett Skr. 1996/97:57

tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap.

18 § första stycket rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få

ske krävs att någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Även försök,

förberedelse eller stämpling till dessa brott omfettas av bestämmelsen,

om gärningen är belagd med straff (18 § andra stycket). För tillstånd till

hemlig teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda.

Så t.ex. måste åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen.

Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och

för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom

telefex och datakommunikation. Efter lagändringar som trädde i kraft

den 1 januari 1996 kan avlyssning numera, med vissa begränsningar,

ske även utanför allmänt tillgängliga telenät.

För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer.

De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regerings-

formen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitets-

principen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att

använda tvångsmedlet skall vara bunden till det ändamål för vilket

tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet

får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och

en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitets-

principen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångs-

balken, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och

varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med

åtgärden.

Rikspolisstyrelsens redogörelse visar att domstol under år 1995, när

det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat

tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från

telefonapparater eller andra teleanläggningar som har innehafts eller

använts av 333 misstänkta personer. Som jämförelse redovisas nedan

antalet fall under åren 1969' - 1994.

1969

28

1978

102

1987

205

1970

39

1979

147

1988

210

1971

44

1980

220

1989

214

1972

34

1981

277

1990

214

1973

46

1982

313

1991

243

1974

44

1983

418

1992

258

1975

42

1984

414

1993

261

1976

64

1985

233

1994

309

1977

122

1986

213

1 Möjligheten att använda hemlig teleavlyssning vid misstanke om grova

narkotikabrott infördes år 1969.

När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är Skr. 1996/97:57

tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 83 fall under

år 1995. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord

och försök och förberedelse till mord, grovt rån samt medhjälp, försök,

förberedelse och stämpling till detta brott, människorov och försök till

grov allmänfårlig ödeläggelse. Antalet fåll de närmast föregående åren

var följande. 2

1983

17

1987

15

1991

31

1984

13

1988

15

1992

61

1985

6

1989

24

1993

84

1986

15

1990

13

1994

81

Den genomsnittliga avlyssningstiden år 1995 var knappt 50 dagar.

Motsvarande siffror för tidigare år var i antalet dagar 43 (1994), 43

(1993), 47 (1992), 44 (1991), 46 (1990), 44 (1989), 48 (1988), 54

(1987), 53 (1986) och 60 (1985). Avlyssningstiden varierar dock

kraftigt. Under år 1995 förekom ett fall där avlyssningstiden var så kort

som en dag, medan den i några fall pågick i över 7 månader. I ett fåll

pågick avlyssningen i 8 månader och 9 dagar.

Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den

misstänkte i 51 procent av fållen år 1995, vilket kan jämföras med

knappt 52 procent av fållen 1994, drygt 56 procent 1993, 47 procent

1992, 48 procent 1991, 47 procent 1990, 51 procent 1989, 44 procent

1988, 68 procent 1987, 64 procent 1986 respektive 77 procent 1985.

Avlyssningen har under år 1995 inte gett något resultat i fråga om den

misstänkte i drygt 30 procent av fållen och avlyssningen har avbrutits

med kvarstående misstanke i knappt 19 procent av fållen.

Enligt Riksåklagarens uppgifter har det totala antalet fåll av hemlig

teleavlyssning under år 1995, dvs. både med anledning av grova

narkotikabrott och andra grova brott, uppgått till 349. Detta är 67 fåll

mindre än vad Rikspolisstyrelsen redovisat. Regeringen kommenterar

detta i avsnitt 4.

Under år 1995 har det förekommit fyra fåll där en ansökan om hemlig

teleavlyssning lämnats utan bifåll av domstolen eller där

Rikspolisstyrelsen vid sin förhandsprövning har lämnat negativt besked

(jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Även Riksåklagaren har uppgett

att fyra ansökningar om hemlig teleavlyssning inte har vunnit bifåll.

2 1986 års siffra innnefattar inte den telefonavlyssning som det året

ägde rum i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

3 Närmare om hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om

telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss

teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.

Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid

förundersökning i brottmål, om det för brottet inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med

enbart fängelse i straffskalan. I övrigt gäller motsvarande regler som för

hemlig teleavlyssning.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1995

lämnades tillstånd i 44 fall till hemlig teleövervakning. Av dessa avsåg

33 fall narkotikabrott. Övriga fe.ll avsåg grovt rån, medhjälp/försök till

grovt rån, grovt bedrägeri, grov stöld, grovt mutbrott och förberedelse

till mord/människorov. Under år 1994 lämnades 68 tillstånd, varav 62

fall avsåg narkotikabrott. Övriga fall avsåg grov stöld, grovt häleri och

stämpling till grovt rån. Under år 1993 lämnades 60 ullstånd, varav 54

fall avsåg narkotikabrott, 3 fall mord och 3 fall andra brott.

Den genomsnittliga tiden för teleövervakning under år 1995 var

knappt 49 dagar. Motsvarande siffra for år 1994 var knappt 45 dagar

och för år 1993 knappt 35 dagar. Tiderna för teleövervakning under år

1995 varierar mellan 3 dagar och knappt 8 månader.

Teleövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga

om den misstänkte i drygt 52 procent av fallen. Övervakningen har inte

gett något resultat i 25 procent av fallen och de fall där åtgärden har

avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde knappt 23 procent.

Motsvarande procentsatser för år 1994 var 28, 44 och 28 och för år

1993 35, 10 och 55.

Under år 1995 har det inte förekommit något fall där en domstol har

lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte heller

något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat

negativt besked.

Enligt Riksåklagaren uppgår antalet ansökningar om tillstånd till

hemlig teleövervakning under år 1995 till 41, varav 2 inte har vunnit

bifall.

Skr. 1996/97:57

4 Slutsatser

Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att tvångsmedlen, i likhet med

tidigare år, främst har använts i förundersökningar där det funnits starka

misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med

narkotika. Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har

använts då andra spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan

från böljan befunnits otillräckliga. Huvudsyftet har alltjämt varit att

avslöja den mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och

försäljningen av narkotika inom landet.

Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av Skr. 1996/97:57

misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år

1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes. En

markant ökning av antalet tillstånd kan noteras under böljan av

1980-talet. Fram till år 1990 låg sedan antalet tillstånd på en ganska

konstant nivå motsvarande 1980 års nivå men har de senaste åren

återigen ökat. Jämfört med antalet tillstånd år 1994 har det skett en

ökning under år 1995 med 24 tillstånd.

Regeringen konstaterar att mängden beslagtagen narkotika har ökat

väsentligt de senaste åren. Antalet beslag av och mängden beslagtaget

kokain har dock minskat kraftigt under år 1995. Det finns emellertid

inga andra indikationer på att mängden kokain skulle ha minskat på den

svenska marknaden. Beslagsmängden amfetamin och heroin år 1995 är

den största som någonsin har redovisats. Regeringen noterar att den

kraftiga ökning av mängden beslagtagen amfetamin som skedde år 1994

- från 142 kilo år 1993 till 210 kilo året därpå - alltså fortsätter och att

beslagsmängden amfetamin år 1995 uppgick till drygt 278 kilo.

Uppskattningsvis 60 procent av den i Sverige beslagtagna mängden

amfetamin har tillverkats i Östeuropa. Antalet beslag under år 1995

avseende amfetamin har, trots den ökade beslagsmängden, minskat

något jämfört med år 1994. Antalet beslag av heroin har emellertid ökat

kraftigt. Under år 1995 har mängden beslagtagen cannabis ökat

väsentligt jämfört med det föregående året medan antalet beslag i

princip är oförändrat.

Regeringen konstaterar ånyo att det är alldeles uppenbart att läget på

narkotikaområdet alltjämt är djupt oroande. Det kan därför inte komma

i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i den angelägna kampen mot

narkotikabrottsligheten. Hemlig teleavlyssning kan uppenbarligen inte

heller avvaras i kampen mot annan grov brottslighet. Den relativt

omfettande avlyssning som skett på grund av misstanke om bl.a. mord

och grovt rån bekräftar detta. Det kan noteras att antalet tillstånd under

år 1995 för annan grov brottslighet än narkotikabrott i princip är

oförändrat jämfört med de två föregående åren. Det nu sagda innebär

dock inte något ändrat ställningstagande när det gäller vikten av att

värna om den personliga integriteten. Det är alltjämt angeläget att

åtgärderna begränsas så långt som möjligt vad gäller både antalet

avlyssningar och den tid som avlyssningen pågår. Som tidigare fram-

hållits måste den framtida utvecklingen när det gäller hemlig tele-

avlyssning följas noggrant. Det kan emellertid konstateras att den

hemliga teleavlyssningen även under år 1995 har varit framgångsrik.

Som nämnts inledningsvis är reglerna om hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning föremål för en översyn.

Vad avser de redovisade siffrorna for hemlig teleövervakning är det

främst, i likhet med tidigare år, vid förundersökningar rörande

narkotikabrott som detta tvångsmedel kommer till användning. Det kan

konstateras att den hemliga teleövervakningen under år 1995 dels har

förekommit i avsevärt färre fell än under år 1994, dels har varit mycket

framgångsrik. Hemlig teleövervakning har under år 1995 varit lika 7

effektivt som hemlig teleavlyssning, vilket inte brukar vara fellet. Det

är tydligt att hemlig teleövervakning utgör ett viktig redskap i den Skr. 1996/97:57

brottsutredande verksamheten, inte minst i kampen mot narkotika-

brottsligheten.

Vad gäller det forhållandet att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen

har redovisat olika uppgifter om antalet tillstånd m.m. är det enligt

regeringens mening uppenbart att detta beror på att rapporterings-

rutinema inte är samordnade och att ärendena redovisas på olika sätt.

Så till exempel kan ett avlyssningsärende redovisas som flera beslut om

man i stället for att ta sikte på den misstänkte personen i ärendet ser till

antalet teleanläggningar som omfattas av beslutet. Den möjligheten finns

också att ett beslut om förlängning av ett tidigare beslut om hemlig

teleavlyssning eller hemlig teleövervakning räknas som ett separat

tillstånd av en myndighet medan den andra myndigheten endast beaktar

det ursprungliga beslutet. Vidare kan det förhållandet att flera

misstänkta personer omlättas av ett beslut ge upphov till skilda uppgifter

när ärendet redovisas. Det kan också förekomma att en begäran från

åklagaren om tillstånd till en tvångsåtgärd, som domstolen lämnar utan

bifall, aldrig kommer till polisens kännedom.

Rikspolisstyrelsens rapportering bygger på mångåriga och väl

inarbetade rutiner mellan styrelsen och polismyndigheterna medan de

uppgifter som Riksåklagaren har lämnat bygger på uppgifter som i

efterhand och vid ett tillfälle inhämtats från landets åklagarmyndigheter.

Av Riksåklagarens skrivelse framgår att redovisningen inte kunnat ske

enligt de rutiner som Rikspolisstyrelsen tillämpar och att viss osäkerhet

råder om den beräkningsgrund som tillämpats vid respektive åklagar-

myndighet. Enligt regeringens mening är det nödvändigt att även Riks-

åklagaren lämnar underlag till regeringen. Regeringen konstaterar med

anledning härav, i likhet med riksdagens justitieutskott, att det för fram-

tiden måste skapas för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemen-

samma rapporteringsrutiner i aktuella ärenden (bet. 1995/96:JuUl).

Regeringen har därför i dag givit dessa myndigheter i uppdrag att se till

att så sker och att en gång om året före augusti månads utgång lämna

regeringen en gemensam redogörelse för användningen av hemlig tele-

avlyssning och hemlig teleövervakning under föregående år. Uppdraget

gäller även för myndigheternas rapportering avseende tillämpningen

under år 1996.

Justitiedepartementet Skr. 1996/97:57

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,

Schori, Blomberg, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,

Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:57 Hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1995.

gotab 52735, Stockholm 1996