Prop. 1996/97:5D1

4 Justitiedepartementets verksamhetsområde

Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde, vilket ingår i utgiftsområde 4.

Rättsväsendet, bedrivs forskning och utvecklingsarbete på det kriminalveten-

skapliga området framför allt vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och

Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Statens Kriminaltekniska laboratorium utför

viss kriminalteknisk forskning. Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag för forskning

rörande brottsoffer. Forskning som har betydelse för Justitiedepartementets

verksamhetsområde finns även vid universitet och högskolor.

Enligt vad myndigheterna har uppgivit avsätts under budgetåret 1995/96 (12

månader) i storleksordningen 22 miljoner kronor för forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet.

4.1 Organisationen av forskningen

4.1.1 Brottsförebyggande rådet

BRÅ inrättades år 1974 med uppgift att samordna samhällets och enskildas insat-

ser mot brott. Rådet skulle bl.a. följa och utvärdera forskning samt sprida

forskningsresultat inom sitt område. Redan från början har det också bedrivits

forskning vid BRÅ.

BRÅ är ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under

regeringen med uppgift att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta

med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det

kriminalpolitiska området. Tyngdpunkten i forskningsverksamheten har förskjutits

mot tillämpad forskning, utvärderingar, statistiska översikter och analyser.

Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten

blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över flera områden. Exempel på områden

som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, teorier

och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brotts-

förebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets

reaktioner på brott.

Regeringen har nyligen presenterat ett nationellt brottsförebyggande program.

För att genomföra intentionerna i programmet skall på sikt BRÅ:s verksamhet till

stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare.

BRÅ skall bl.a. bistå med information om brottsförebyggande arbete och i

samarbete med landets universitet och högskolor verka för att behovet av

kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort

behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika

brottsförebyggande projekt. I det arbete med att se över rättsväsendets

forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3 ingår även

att ta ställning till vilka förändringar som krävs för att BRÅ skall kunna öka

sina insatser på det brottsförebyggande området i enlighet med programmet. Dessa

förändringar beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild kommitté

verkar t.o.m. år 1997 för att genomföra intentionerna i det nationella brotts-

förebyggande programmet.

4.1.2 Polisväsendet

Sedan år 1988 finns en särskild forskningsenhet inom Rikspolisstyrelsen,

lokaliserad till Polishögskolan. Verksamheten vid enheten har under senare år i

allt större utsträckning fokuserats på frågor om polisens effektivitet, särskilt

när det gäller polisens roll i, och effekter av, det brottsförebyggande arbetet.

Forskningsenheten har under de senaste åren utökats med ytterligare forskare,

vilket möjliggjort en ökad forskning om det problemorienterade arbetssättet och

lokalt brottsförebyggande arbete.

I Statens kriminaltekniska laboratoriums (SKL) uppgifter ingår att bedriva

kriminalteknisk forskning samt att samla, bearbeta och publicera information om

sådan forskning. Forsknings- och utvecklingsverksamheten vid SKL syftar främst

till att förbättra laboratoriets metoder så att man kan genomföra sina

undersökningar snabbare och billigare och för att man skall kunna uppnå ett

högre bevisvärde beträffande undersökningsresultaten. Bland annat har nya

metoder införts inom DNA-området med mycket goda resultat. SKL stöder även

forensisk forskning utanför polisväsendet.

4.1.3 Brottsofferfonden

Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag bl.a. för att stödja forskning rörande

brottsofferfrågor. Frågor om bidrag från Brottsofferfonden prövas av ett av

regeringen utsett särskilt råd vid Brottsoffermyndigheten. Brottsoffer-

myndigheten skall se till att resultaten av den forskning och utveckling som

bedrivs med medel som lämnats från fonden offentliggörs. Brottsoffermyndigheten

arbetar tillsammans med olika forskningsråd för att initiera ytterligare

forskning om brottsoffer.

4.1.4 Universitet och högskolor

Inom universitet och högskolor bedrivs forskning som är av betydelse för

Justitiedepartementets ansvarsområde, t.ex. forskningen vid den kriminologiska

institutionen vid Stockholms universitet och det kriminalvetenskapliga nätverket

vid Lunds universitet. Vid de juridiska fakulteterna bedrivs forskning inom hela

det rättsvetenskapliga området.

I enlighet med vad som anfördes i den senaste forskningspropositionen (prop.

1992/93:170) har under de senaste åren en förstärkning av den kriminalveten-

skapliga forskningen vid universitet och högskolor möjliggjorts. Bland annat har

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) fått medel för att

stödja sådan forskning.

4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Forskning om brottsförebyggande |

| verksamhet, brottsoffer och ekobrottslighet bör prioriteras. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Målet för kriminalpolitiken är att minska

brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Brottsligheten skall

förebyggas och bekämpas genom en human och rationell kriminalpolitik grundad på

kunskap om brottsligheten och med utnyttjande av moderna och effektiva metoder.

Regeringen har slagit fast att kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och

ekonomisk brottslighet skall prioriteras och att brottsoffrens ställning skall

stärkas. Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer

kostnadseffektiv.

Forskningen bidrar med viktigt kunskapsunderlag för kriminalpolitiken.

Forskningsverksamheten inom rättsväsendet bör därför prioritera samma områden

som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. Nedan angivna forskningsområden

bör enligt regeringens mening därför särskilt prioriteras. Vid sidan om dessa

finns det ett fortsatt stort behov av forskning som kan ge underlag för ett

bättre resursutnyttjande inom rättsväsendet och för ett effektivare reaktions-

system.

4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet

En utgångspunkt för det nationella brottsförebyggande program som regeringen har

presenterat är att brottsligheten måste mötas med nya angreppssätt. För att

bryta trenden med ökad brottslighet och lägre andel uppklarade brott krävs bl.a.

ett omfattande och långsiktigt brottsförebyggande arbete.

I det nationella programmet framhåller regeringen att kriminalpolitiken måste

grundas på kunskap och realism. Det är viktigt att ta reda på hur verkligheten

ser ut och hur olika metoder att förebygga och beivra brott fungerar. Att det

behövs mer kunskap får dock inte utgöra hinder mot omedelbara åtgärder. Genom

att tillämpa den kunskap som redan finns kan ytterligare kunskaper vinnas. Av

stor betydelse är därför att de åtgärder som vidtas blir föremål för

utvärderingar.

Samtidigt skall det enligt programmet ske en fortsatt satsning på forsknings-

och utvecklingsprojekt rörande olika former av brottsförebyggande åtgärder, både

centralt och lokalt. Brottsförebyggande åtgärder kan delas in i två

huvudgrupper, sociala och situationella. De sociala åtgärderna, som syftar till

att minska benägenheten att begå brott, är ofta långsiktiga och ligger till

stora delar utanför rättsväsendet. De situationella åtgärderna, dvs. åtgärder

som syftar till att reducera tillfällen till brott, är av stor vikt för det

brottsförebyggande arbetet, särskilt på lokal nivå.

Forsknings- och utvecklingsprojekt rörande brottsförebyggande åtgärder med

sikte på skilda kriminalpolitiska problem såsom att förebygga tillfällighets-

brottsligheten, att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar och att

minska brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande brottslingarna bidrar med

viktig kunskap.

Den forskning rörande brottsförebyggande verksamhet som regeringen har pekat

på i det nationella brottsförebyggande programmet bör således ha hög prioritet.

4.2.2 Forskning om brottsoffer

Insatser för brottsoffer har under flera år varit en prioriterad fråga, inte

bara på det kriminalpolitiska området utan i samhället i stort. En särskild

utredare har tillsatts för att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren har

gjorts på brottsofferområdet

Forskningen om brottsoffer är dock fortfarande ett eftersatt område. Att det

bedrivs sådan forskning är emellertid av stor betydelse, bl.a. för att man i

framtiden skall kunna utveckla insatserna för brottsoffer.

Regeringen anser därför att forskning rörande brottsoffer är mycket angelägen.

Sådan forskning kan bedrivas inom en rad olika områden, såsom kriminologi,

sociologi, juridik, medicin och psykologi. Exempel på områden som det finns skäl

att uppmärksamma är varför vissa grupper är särskilt utsatta för brott, upprepad

viktimisering, samt brottsoffrens ställning inom rättsväsendet.

4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet

I regeringens strategi för samlade åtgärder mot ekobrottsligheten (skr.

1994/95:117, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412), som antogs av regeringen i

april 1995, framhålls att det är en prioriterad fråga att få till stånd en

ökning av forskningen om ekonomisk brottslighet. I strategin understryks att det

för framtiden behövs ett betydligt bättre underlag än som finns tillgängligt i

dag för att samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av den

ekonomiska brottsligheten och efter hand sätta in lämpliga och effektiva

motåtgärder. Det finns ett stort behov av ökade kunskaper, såväl hos statsmakter

och myndigheter som hos näringsliv, organisationer och allmänhet.

Det är väsentligt att behovet av forskning inom ekobrottsområdet tillgodoses.

Det behövs problemorienterad forskning som kan bidra till det underlag som

statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver för att kunna vidta

lämpliga och effektiva åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I detta

ligger också att forskningen skall kunna ha en roll vid utvärdering av insatser

som görs mot ekobrottsligheten.

En särskild utredare har på regeringens uppdrag utrett behovet av forskning om

ekonomisk brottslighet. Utredaren har i juni 1996 redovisat sitt arbete i

betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84).

I betänkandet framhålls att forskningen om ekonomisk brottslighet i dag är ett

försummat forskningsområde. Kunskaperna är bristfälliga när det gäller sådant

som ekobrottslighetens omfattning, struktur, orsaker och effekter. Som en

bakgrund till att ekobrottsforskningen blivit eftersatt anger utredaren bl.a.

att ämnet förutsätter tvärvetenskaplig forskning och saknar en naturlig

institutionell hemvist. En ytterligare svårighet är att det empiriska underlaget

för ekobrottsforskningen av naturliga skäl i många fall är svåråtkomligt.

Regeringen anser liksom utredaren att det är viktigt att vidta åtgärder för

att långsiktigt tillgodose samhällets behov av ökad forskning om den ekonomiska

brottsligheten. Frågan bör behandlas i samband med att regeringen tar ställning

till hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet i övrigt bör vara

organiserad i framtiden. Betänkandet ingår därför i underlaget för den översyn

av rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i

avsnitt 4.3.

4.3 Översyn av den framtida organisationen av forskningen inom rättsväsendet

--------------------------------------------------------------------

| - För att de samlade resurserna skall kunna utnyttjas på ett |

| effektivare sätt pågår en översyn inom Justitiedepartementet om |

| hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet bör vara|

| organiserad i framtiden. |

--------------------------------------------------------------------

Mycket av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs som underlag

för statsmakternas långsiktiga beslut på det kriminalpolitiska området bedrivs

inom rättsväsendet. Vid sidan av den forskning som bedrivs vid

universitet och högskolor, finns det alltså ett stort behov av en forsknings-

och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Resurserna för denna forsknings-

och utvecklingsverksamhet är emellertid splittrade.

Inom Justitiedepartementet har därför påbörjats ett arbete för att överväga

hur de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rätts-

väsendet skall utnyttjas i framtiden. I arbetet ingår bl.a. att bedöma om en

sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom

rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet,

skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resurs-

utnyttjande. Översynen skall utmynna i ett förslag till hur forsknings- och

utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden.

5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde

5.1 Inledning

I Utrikesdepartementets verksamhetsområde ingår utrikes-och säkerhets-politisk

forskning, forskning om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa, u-

landsforskning och migrationspolitisk forskning. Långsiktig

forskning på det utrikes- och säkerhetspolitiska området stöds genom anslag till

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska

Institutet (UI). Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet

stöds via Försvarets forsknings-anstalt (FOA).Stiftelsen Östekonomiska

Institutet erhåller bidrag för att genom forskning främja kunnandet i Sverige om

de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området. Den

biståndsmotiverade forskningen uppgår budgetåret 1995/96 till ca 613 miljoner

kronor och finansieras över biståndsbudgeten. Forskningen inom det

migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR), som är en myndighet under Socialdepartementet.

I nedanstående tabell framgår de anslag för forskning som finns inom

Utrikesdepartementets verksamhetsområde samt vilka utgiftsområden de hör till.

______________________________________________________________________

tkr Anvisat Förslag Beräknat Beräknat

95/96 97 98 99

______________________________________________________________________

Utgiftsområde 5

Stockholms internationella

fredsforskningsinstitut (SIPRI)32 36020 571 20 634 21 314

Forskning till stöd för ned-

rustning och internationell

säkerhet genom FOA 18 711 12 235 12 129 12 472

Utrikespolitiska

Institutet 15 5791 10 1121 10 1561 10 4911

Forskningsverksamhet av

särskild utrikes- och säker-

hetspolitisk betydelse 5 248 3 597 3 643 3 727

Stiftelsen Östekonomiska

Institutet 5 118 4 636 4 733 4 823

______________________________________________________________________

Summa 77 016 51 151 51 295 52 827

1 Varav ca hälften avser forskning.

______________________________________________________________________

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat

tkr 95/96 97 98 99

______________________________________________________________________

Utgiftsområde 7

U-landsforskning genom

Sida 600 000 395 000 400 000

Nordiska afrikainstitutet12 683 11 481

_______________________________________________________________________

Summa 612 683 406 481

5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Den utrikes- och säkerhetspolitiskt |

| motiverade forskningen fyller en viktig funktion såväl för att ge|

| underlag för ställningstaganden i internationella förhandlingar |

| om nedrustning och rustningskontroll som för att öka kunskapen |

| om och stimulera intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska |

| frågor. Den bör få fortsatt stöd. Programmet vid Utrikespolitiska|

| Institutet för forskning av särskild utrikes- och |

| säkerhetspolitisk betydelse bör förlängas. |

--------------------------------------------------------------------

Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen har två syften. Vid

Försvarets forskningsanstalt bedrivs forskning med inriktning på ämnesområden

som är föremål för internationella förhandlingar om nedrustning och

rustningskontroll. Det statliga stödet utgör även den finansiella basen för

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska

Institutet. Forskningen vid dessa institut har till syfte att hos fackmän och

allmänhet, såväl på det nationella som det internationella planet, öka kunskapen

och intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

SIPRI bedriver forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för fred

och säkerhet. Forskningen var tidigare inriktad på mass-förstörelsevapen,

vapenhandel och militärutgifter men har sedan det kalla krigets upphörande fått

en bredare inriktning. Genom en omfattande informationsverksamhet sprids SIPRI:s

forskningsresultat världen över.

Utrikespolitiska Institutets forskning hör nära samman med institutets

informationsverksamhet. Ett separat program för forskning av särskild utrikes-

och säkerhetspolitisk betydelse inrättades år 1993 och har förlängts till

utgången av innevarande år. Programmet, som koncentrerats på frågor som rör

Europa och Nordamerika, finansieras från ett separat anslag och faller således

utanför det allmänna anslaget för stöd åt in- stitutet. Programmet har nyligen

utvärderats av professor Olav F. Knudsen vid Oslos universitet, som fann att

kvaliteten på forskningsprojekten varit hög och att en betydande yngre kompetens

i ämnet byggts upp i landet som en följd av forskningsprogrammet.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen fäster stor vikt vid de

internationella förhandlingarna om nedrustnings- och rustningskontroll. Det

vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning vid Försvarets

forskningsanstalt är av betydelse för ett aktivt svenskt deltagande i

förhandlingsarbetet.

Det är angeläget att öka kunskapen om betingelserna för fredliga lösningar av

konflikter och för en stabil fred. Resultatet av SIPRI:s forskning fyller en

viktig funktion och institutet har ett mycket gott internationellt renommé.

Forskningen vid Utrikespolitiska Institutet utgör en väsentlig del av

institutets verksamhet. Med hänsyn till Europafrågornas allt större vikt och

resultatet av granskningen av institutets forskning av särskild utrikes- och

säkerhetspolitisk betydelse föreligger det goda skäl att fortsätta detta

forskningsprogram.

5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa

Östekonomiska Institutet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Östekonomiska Institutet bedriver |

| forskning och utredningssamarbete av hög kvalitet och har gott |

| internationellt anseende. Regeringen vill hjälpa institutet i |

| dess målsättning att befästa sin ställning som det internationellt|

| ledande forskningsinstitutet vad avser den ekonomiska |

| omdaningsprocessen i Östersjöregionen. |

| Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att det |

| statliga bidraget till Östekonomiska Institutet bör öka med 2 |

| miljoner kronor. |

--------------------------------------------------------------------

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bedriver sedan år 1989 avancerad forskning

kring den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. Forskningsresultaten

förmedlas till statliga myndigheter och näringsliv och bidrar till att täcka de

kunskapsbehov som finns i ämnet. Analyserna har med tiden blivit alltmer

komplexa, vilket ökat belastningen på Östekonomiska Institutet.

Skälen för regeringens bedömning: Östekonomiska Institutets fokus ligger på

det av riksdag och regering prioriterade närområdet, det vill säga Estland,

Lettland, Lituaen, Polen och nordvästra Ryssland. Det finns stort behov av

kvalificerad analys i Central- och Östeuropa. För att kunna attrahera forskare

av god internationell standard behöver institutet förstärkas.

I samband med regeringens uttalade mål om att intensifiera samarbetet i

Östersjöregionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997 under

utgiftsområde 5, verksamhetsområde Övriga utrikespolitiska frågor, att bidraget

till stiftelsen Östekonomiska Institutet ökar med 2 000 000 kronor till 4 636

000 kronor.

Övrigt

Medel för forskningssamarbete med Central- och Östeuropa har anvisats av

Utbildningsdepartementet till Svenska institutet, Kungl. Vetenskaps-akademien

samt till universitet och vissa högskolor. Samarbetet börjar nu utvecklas och

fördjupas vid universitet och högskolor. En utvärdering av samarbetet kommer att

göras.

I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen föreslagit

att en fond omfattande 1 miljard kronor inrättas för att stärka samarbetet och

utvecklingen i Östersjöregionen. Ömsesidigt kunskaps-utbyte hör här till de

områden som särskilt uppmärksammas.

5.4 Biståndsmotiverad forskning

Forskningssamarbete genom Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete

(Sida)

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det svenska forskningssamarbetet med u- |

| länder är genom sin omfattning och långsiktighet unikt i ett |

| europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev har |

| Sverige gjort mycket värdefulla insatser samtidigt som det |

| svenska forskarsamhället stimulerats att delta i u- |

| landsrelevant forskning. Sida bör vidareutveckla detta |

| forskningssamarbete i enlighet med de grundläggande principer |

| SAREC etablerade. |

--------------------------------------------------------------------

Genom sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna övertog Sida det

forskningssamarbete som Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) tidigare hade

ansvar för. De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-

ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från

delposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-

länder, stöd till internationella forskningsprogram och forskningsprojekt med

inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem, samt stöd till u-

landsforskning i Sverige.

Sammanläggningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna innebär förändrade

förutsättningar för forskningsbiståndet. De ökade möjligheterna till samverkan

med andra biståndsformer måste förenas med forsknings- biståndets särskilda mål,

vetenskaplig kvalitet och bibehållen lång-siktighet.

Den mest omedelbara förändringen är de nya förutsättningarna för bi- lateralt

forskningssamarbete. Detta samplaneras nu med övrigt bistånd inom ramen för

landstrategier. Därigenom ges större utrymme för samlade satsningar på högre

utbildning och forskning i samarbetsländerna, upp- följning av

forskningsresultat och integration av forskning i annat utvecklingssamarbete.

Forskningbiståndets inriktning kommer också att påverkas av de handlingsprogram

avseende fattigdom, hållbar ut- veckling, demokrati och mänskliga rättigheter

samt jämställdhet i biståndet, vilka Sida fått regeringens uppdrag att utarbeta.

Medel för verksamheten tilldelas över tredje huvudtitelns anslag C 2.

Utvecklingssamarbete genom Sida. Delposten för forskningssamarbete uppgår för

det förlängda budgetåret 1995/96 till 600 miljoner kronor. Stödet till u-

landsforskning i Sverige utgör 10 % av delposten, för budgetåret 1995/96 60

miljoner kronor. Ca 130 svenska universitets- och forskningsinstitutioner är

därutöver engagerade inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet.

Sida stöder, utöver delposten forskningssamarbete, även forskning och

forskningsrelaterad verksamhet i anslutning till och som komplement till det

bilaterala utvecklingssamarbetet. Sida medverkar i och finansierar dessutom en

betydande metodutvecklings- och försöksverksamhet.

Genom riksdagens ställningstagande till regeringens proposition 1995/96:153 är

jämställdhet mellan kvinnor och män ett nytt mål för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete inklusive forsknings-biståndet. Detta innebär att

jämställdhet skall främjas även i forsknings-samarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: Forskningssamarbetet spelar en strategisk

roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Sida är

även i forskningssammanhang i första hand en myndighet med uppgifter inom det

biståndspolitiska området. Sida har likväl genom avdelningen för

forskningssamarbete även en viktig uppgift vad gäller finansiering av u-

landsforskning i Sverige.

De särskilda resurser som tilldelas Sida för stöd till u-landsforskning i

Sverige syftar i första hand till att utveckla och upprätthålla en svensk

resursbas för utvecklingssamarbetet, såväl det bilaterala som det som sker genom

de internationella biståndsprogrammen. Sidas stöd till svensk u-landsforskning

bidrar även till att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares

sida i EU:s program för forskningssamarbete inom detta område.

SAREC:s styrelse beslutade tidigare om fördelning av medel till svensk u-

landsforskning. Denna uppgift har nu övertagits av Sidas forsknings- nämnd. Sida

har enligt regeringens mening även fortsättningsvis en viktig uppgift i egenskap

av forskningsråd för svensk u-landsinriktad forskning. Huvudansvaret för att

bibehålla och utveckla kunnande och forskning vad gäller u-länder och u-

landsrelaterade frågor åvilar främst universiteten och högskolorna. Även

forskningsråden och andra forskningsstödjande organ kan givetvis stödja

kunskapsutveckling inom området.

Regeringen har noterat att Sida fortsätter det inom SAREC utvecklade systemet

med regelbundna utvärderingar av finansierade forsknings- projekt samt att

internationell expertis därvid regelmässigt anlitas. Detta system ligger väl i

linje med vad som anförs i avsnitt 3.6 om kvalitet och relevans i forskningen.

Nordiska afrikainstitutet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Nordiska afrikainstitutet bör ytterligare|

| befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den |

| nordiska forskningen om Afrika. Den nordiska samsynen på och |

| den gemensamma finansieringen av institutets forskningsprogram |

| är av grundläggande betydelse. Institutet bör utveckla en ökad |

| långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma |

| finansiering. En viss del av verksamheten skall även framgent |

| vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag, bl.a. från |

| nordiska biståndsmyndigheter. |

--------------------------------------------------------------------

Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet och har

enligt sin instruktion (SFS 1995:1352) till uppgift "att inom Norden

- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika

- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanskaforskare,

- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier omAfrika,

- informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden."

Verksamheten vid Nordiska afrikainstitutet har intensifierats de senaste åren.

De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets inter-nationella

status har höjts. Det är angeläget att institutet fortsätter på den inslagna

vägen och förstärker de nordiska ländernas kunskaper om Afrika till gagn för en

välgrundad Afrikapolitik.

Institutets totala intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till ca 22,7 miljoner

kronor. Anslag under biståndsbudgeten svarade för 8,5 miljoner kronor och övriga

nordiska länders bidrag uppgick till ca 6 miljoner kronor.

5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Den migrationspolitiska forskningen ingår|

| som en viktig del i underlaget för utformning av |

| migrationspolitiken. En föränderlig omvärld ställer nya krav på |

| migrationspolitiken vilket medför att även forskningen måste |

| fortsätta att utvecklas. |

--------------------------------------------------------------------

Forskning inom det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som är en myndighet under

Socialdepartementet. IMER är ett nätverk av forskare inom det vida området

internationell migration och etniska relationer, vari den migrationspolitiska

forskningen ingår som en del tillsammans med forskning inom det

integrationspolitiska området. Det senare området handhas inom regeringen av

Inrikesdepartementet.

Även humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet fördelar medel till

forskningsprojekt som rör internationell migration och etniska relationer. Sedan

budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kronor till IMER-

forskningen. Det är inte meningsfullt att försöka göra en uppdelning av hur stor

del av IMER-forskningen som är att hänföra till det migrationspolitiska

respektive det integrationspolitiska området eftersom forskningsprojekten ofta

kan omfatta båda områdena eller behandlar dem som en helhet.

Skälen för regeringens bedömning: Migrationspolitiken är ett område som under

ett tiotal år har varit i ständig förändring, bl. a. beroende på en föränderlig

omvärld. Riksdagen och regeringen har beslutat att Sverige skall ha en

kontrollerad invandring. Regelverket för att åstadkomma detta bygger på den

kunskap inom det migrationspolitiska området som finns inom regeringskansliet,

förvaltning, organisationer och forskarsamhälle.

Inom en överskådlig framtid behövs mer forskning framförallt inom tre områden,

nämligen de individuella orsakerna till migration och hur de behandlas i

lagstiftningen, migrationen i ett makro-ekonomiskt samman-hang samt

återvandring.

Idag söker många asyl och inlemmas i den kostsamma och långvariga

asylprocessen trots att de inte har några egentliga asylskäl i enlighet med de

krav som är uppställda i den svenska utlänningslagstiftningen. En ambition finns

att söka minska antalet asylsökande som kommer in i asylprocessen i Sverige utan

att ha asylskäl. Att många asylsökande som uppenbarligen inte har tillräckliga

skäl för att få stanna i Sverige kommer in i asylprocessen påverkar den samlade

asylprocessen negativt. Det är inte minst inhumant för den enskilde individen.

Det är sällan bara en orsak som ligger bakom ett beslut att söka asyl. Ökad

kunskap om komplexiteten och de sammansatta orsakerna bakom asyl/migration samt

en utvidgad teoribildning bakom asyl/migrationsbeslutet är önskvärda.

Lagstiftningen i olika länder skiljer sig åt när det gäller att hantera

migranter och asylsökanden. Resultaten av dessa skilda rättssystem behöver

utvärderas och belysas vetenskapligt.

De komplexa situationer som skapar flyktingströmmar har krävt snabba politiska

beslut i de länder som har tagit emot flyktingar. I många fall har den politiska

åtgärden varierat trots att problemet varit detsamma. De nordiska länderna valde

delvis olika åtgärder när det gällde flykting-situationen i Bosnien och

Hercegovina. En vetenskaplig utvärdering av detta görs för närvarande inom ett

nordiskt tvärvetenskapligt projekt. Det finns behov av att denna typ av

forskning med ett direkt användarperspektiv utvecklas.

För alla samhällens utveckling finns ett visst behov av migration för att

samhället skall kunna fortsätta att utvecklas. Samtidigt är strävan att

människor inte skall tvingas lämna sin hembygd mot sin vilja. I vissa fall kan

det vara strukturomvandlingar som tvingar fram omflyttningar, i andra fall kan

det vara olika typer av katastrofer eller politiska förändringar som är de

bakomliggande orsakerna. Om strävan är att med politiska och andra medel

undanröja orsakerna bakom påtvingad flykt, behövs mer kunskaper om hur t.ex.

bistånd och handelspolitik påverkar orsakerna bakom migration.

Ett allt viktigare koncept inom migrationspolitiken är återvandring. FN:s

flyktingkommissarie hävdar att det eftersträvansvärda och mest lyckliga slutet

på en påtvingad asyl är att kunna återvända hem. Samtidigt visar erfarenheter av

återvandring att det är en mycket komplex process inom vilken tidsfaktorn spelar

en central roll. Ett återvändande kan ske under hela livscykeln, men det är

speciellt förhållanden under exilens första fem år som påverkar beslutet att

återvända eller ej. Viss forskning menar på att integration och återvändande är

positivt korrelerade medan andra finner motsatta orsakssamband. Hela

återvändandeprocessens komplexitet behöver belysas genom ytterligare

forskningsinsatser.

6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde

6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet

Försvarssektorns samlade satsning på FoU-verksamhet uppgår, i en vid tolkning av

OECD:s definition, till fyra miljarder kronor. Tre av dessa miljarder kan

hänföras till kostnader för utveckling av beställda system såsom stridsflygplan

m.m. Resterande en miljard kronor fördelar sig på forskning och utveckling av

avancerad teknik som förberedelse inför framtida beställningar av materiel samt

analys mm. Redovisningen nedan begränsar sig till dessa senare typer av FoU-

insatser.

I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under

Försvarsdepartementet.

--------------------------------------------------------------------

| Anvisat Förslag Beräknat Beräknat |

| 1995/96 1997 1998 1999 |

| |

|Försvarets 166 175 121 280 126 909 130 372 |

|forskningsanstalt |

| |

|Flygtekniska 30 244 30 710 31 666 32 675 |

|försöksanstalten |

--------------------------------------------------------------------

Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde bedrivs även forskning vid

Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Genom beslut den 12 september

1996 bemyndigas försvarsministern att tillkalla en organisationskomitté för att

lämna förslag till verksamhetsformer och organisation för en ny myndighet. Denna

nya myndighet, Försvarshögskolan, bildas efter avveckling av Militär- respektive

Försvarshögskolan, men med i princip samma uppgifter som de tidigare skolorna

haft. Forskning kommer sålunda att bedrivas men det kan inte nu närmare anges i

vilken omfattning eller inriktning.

Försvarsforskning finansieras även över andra anslag. De medel som under

kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter under

Försvarsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan forskning framgår

av nedanstående sammanställning.

Myndighet FoU-budget

1996 (mkr)

Försvarsmakten 850

Överstyrelsen för civil beredskap 25

Statens räddningsverk 30

Försvarsmakten och Försvarets materielverk har behov av forskning som grund för

sin prioritering, planering och verksamhet såsom utbildning och

materielanskaffning. Den militära försvarsforskningens inriktning fastställs i

nära dialog mellan försvarets forskningsorganisationer och forskningens

användare. Detta säkerställer att försvarsforskningen utgör en väl integrerad

del av Försvarsmaktens lednings- och produktionsprocess i fred.

Försvarsforskningen skapar också en kompetens som är viktig för

krigsorganisationen.

En allt viktigare del av militär beredskap utgörs av teknisk-vetenskaplig

kompetens. Kunskap är en strategisk resurs för att minska osäkerheter och risker

samt för att öka handlingsfriheten i fred, kris och krig. FoU-baserad kunskap

behövs för att skapa beslutsunderlag för det militära försvarets långsiktiga

utveckling. Den militärt inriktade försvarsforskningen bedrivs huvudsakligen av

Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten och

Militärhögskolan. Omfattningen av insatser inom forskning och analyser vid dessa

uppgår till ca 450 miljoner kronor per år. Satsningar på FoU-projekt inom

industrin uppgår till ca 400 miljoner kronor per år och avser främst utveckling

av teknik som förberedelse för utveckling av materielsystem.

Överstyrelsen för civil beredskap samordnar funktionsövergripande forskning

inom det civila försvaret. Forskningssatsningarna uppgår till ca 25 miljoner

kronor per år inom områden som kris- och riskhantering, sårbarhet och

beredskapshänsyn mm. Utöver detta avsätter Styrelsen för psykologiskt försvar ca

två miljoner kronor för forskning.

Statens räddningsverk finansierar forskningsprojekt inom sitt ansvarsområde, t

ex riskhantering, människors beteende, attityder och värderingar i förhållande

till olyckor, miljöeffekter av brandsläckning och miljövänliga släckmetoder.

Forskningssatsningarna uppgår till ca 30 miljoner kronor årligen. Utöver detta

driver räddningsverket ett antal projekt som finansieras av Överstyrelsen för

civil beredskap.

Regeringen är, utöver ovanstående forskning som beställs och inriktas av

respektive mottagare, via anslag direkt till forskningsutförare beställare av

försvarsforskning för ca 150 miljoner kronor, se ovanstående tabell. Denna

forskning utgörs av forskning gällande skydd mot ABC-stridsmedel samt forskning

och analyser för regeringens behov vid Försvarets forskningsanstalt och stöd

till bl a forskningsinvesteringar vid Flygtekniska försöksanstalten. Dessa

områden beskrivs närmare i totalförsvarspropositionen som överlämnas till

riksdagen den 19 september 1996.

6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning av försvarets forskningssystem

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Totalförsvarsforskning, som huvudsakligen|

| utgörs av teknisk forskning, är av central betydelse för |

| totalförsvarets inriktning och utveckling men är också en |

| betydelsefull nationell resurs som bör kunna utnyttjas även |

| utanför försvarssektorn. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Satsningarna på försvarsforskning motiveras

av försvarssektorns behov av att förstå den tekniska och vetenskapliga

utvecklingens betydelse för framtida hot. Försvarsforskning behövs också för att

inrikta och även möjliggöra upphandling av avancerade tekniska produkter vid

svensk industri. Försvarets behov av långsiktig och målinriktad

teknikupphandling och analyser har skapat ett system för kunskapsöverföring som

i vissa avseenden skiljer sig från det övriga svenska forskningssystemet.

Försvarsforskning bidrar till att minska gapet mellan högskoleforskning och

utvecklingsarbetet vid industrin genom långsiktiga behovsstyrda

forskningsprogram som sträcker sig längre än vad industrin normalt är beredd att

själv finansiera och genom att försvarets forskningsinstitut samverkar i nätverk

med industrin, högskolan och försvarsmyndigheter. Ur ett forskningspolitiskt

perspektiv utgör försvarsforskningen en viktig del av det nationella stödet till

teknisk FoU.

Det internationella samarbetet inom försvarsforskningsområdet regleras i

särskilda regeringsavtal. Inom ramen för dessa avtal sker en avsevärd

kunskapsöverföring till försvaret. Den säkerhetspolitiska utvecklingen under

senare år har underlättat en fortsatt utveckling av samverkan internationellt.

Sverige, liksom övriga Europa, står inför en internationalisering av försvars-

FoU som kan komma att gå mycket snabbt.

Några av förutsättningarna för att kunna delta i denna utveckling är tillgång

till hög kompetens som är attraktiv i ett internationellt utbyte. Industriellt

internationellt samarbete, där svensk försvarsindustri deltar, främjas av och är

en drivkraft för svensk försvarsforskning. Svensk FoU utgör bara någon procent

av världens samlade FoU-insatser. Sverige bör ha egen spetsteknologi inom

utvalda områden och samtidigt kunna nyttiggöra forskning och teknik från andra

länder. Inom områden med hög sekretess är vi hänvisade även i framtiden till att

utveckla vår egen teknologi.

Försvarsforskning utgörs främst av teknisk forskning, där nyttiggörande av

forskningen är väsentlig. Detta förhållande har skapat ett system för

kunskapsöverföring som bygger på avgiftsfinansiering där avnämaren av forskning

också är finansiär. Avgiftsfinansieringen som i princip infördes den 1 juli 1994

har medfört ökat avnämarintresse och en förbättrad dialog vid utformning av

forskningsprojekten. Användarperspektivet tillåts på detta sätt interagera med

relativt långsiktig forskning vilket kan skapa den dynamik ur vilken helt nya

idéer föds. Forskningsutförare utgörs till övervägande del av forskningsinstitut

men samverkan med universitet och högskolor förekommer i betydande omfattning.

Det pågår även ett arbete från försvarets forskningsutförare för att förbättra

samverkan med industrin. Detta har tidigare förekommit i mindre omfattning

eftersom det har ansetts försvåra Försvarets materielverks inhemska

konkurrensupphandling. Idag finns en formaliserad samverkan med alla landets

större försvarsindustrier där kunskapsöverföring sker systematiskt. Ett annat

exempel på ökad samverkan utgörs av gemensamma forskningsprogram till exempel

Nationellt Flygtekniskt Forskningsprogram (se 6.3.2).

Behoven ur det militära försvarets synvinkel av försvarsforskningsinstitut

består framförallt av att instituten har en annan typ av uppgift än

universiteten. Försvarets behov av forskning förutsätter att probleminriktade

projekt av tvärvetenskaplig karaktär kan genomföras. Det krävs också djupa

kunskaper om den miljö där forskningsresultaten skall användas och det krävs

forskningsorgan med förmåga att hantera sekretessbelagd information som kan

samverka med utländsk försvarsforskning. Inom universitet och högskolor saknas

för militära försvaret viktiga forskningsområden till exempel telekrigsteknik,

sensorsystem och stridsdelsteknik. Denna forskning möjliggörs inom försvarets

forskningsinstitut där problemen och förmågan att bidra med kunskap för att lösa

problemen står i centrum.

Begreppet dual-use användes ursprungligen inom amerikansk exportindustri för

produkter där man inte kunde avgöra om användningsområdet var av civil eller

militär art. Inom den svenska försvarssektorn används begreppet dual-use oftast

för att beskriva militär nytta av den utveckling som civila/kommersiella

drivkrafter medfört, tydligast inom datorutvecklingen. En naturlig konsekvens av

denna utveckling är att försvarsforskning i mycket ringa omfattning ägnar sig åt

sådan forskning och utveckling. I den mån den bedrivs syftar den till att

utnyttja civil FoU för försvarets räkning.

Begreppet dual-use kan även gälla omvänt då militär forskning har ett civilt

värde. Detta gäller bland annat tekniska övervakningssystem som kan användas för

övervakning av internationell brottslighet och miljöeffekter, flygteknologins

ömsesidiga beroende av militära och civila projekt, riskanalyser, bland annat

kemiska, lasersensorer för jordresurskartläggning och för bottenkartering i

svenska vatten. Ett nytt och konkret exempel på teknik som utvecklats är att

genom att utnyttja ofarligt låg mikrovågseffekt störa elektronisk

bränsleinsprutning och därigenom i polisiärt syfte kunna stoppa bilar.

Den internationella utvecklingen med exempelvis ökad internationell

brottslighet och terrorism tenderar att inom flera områden sudda ut gränserna

mellan militära och civila forskningsbehov. Ökad samverkan över sektorsgränserna

kommer att erfordras.

Försvarsforskningen, i grunden motiverad utifrån sektorns behov, har skapat

ett system där nyttiggörande av forskningen är det primära och där problemen och

förmågan att bidra med kunskap för att lösa problemen står i centrum. Den ur ett

forskningspolitiskt perspektiv intressanta förmågan till systemtänkande inom

försvarssektorn jämte det faktum att civil och militär forskning i ökande grad

är ömsesidigt beroende gör att försvarsforskning utgör en nationell resurs som

bör kunna utnyttjas även utanför försvarssektorn.

6.3 Samverkan inom forskning

6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya hot och risker i samhället

De senaste årens utveckling har medfört att Sverige vidgat perspektivet när det

gäller tänkbara risker, hot och påfrestningar i samhället. Den nya synen på

säkerhetsbegreppet sträcker sig från mer traditionella säkerhetspolitiska hot

till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna

samhällets sårbarhet.

I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse angavs att det I samhället

förekommer viss forskning om de nya hot och risker som regeringen tagit upp inom

ramen för det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Det bedrivs emellertid inte

någon samordning av forskningen på detta fält.

När det gäller forskning och analyser på nya områden samt när det gäller

analyser som ligger till grund för beslutsfattande, är det viktigt att ha ett

pluralistiskt synsätt. Det är av stor betydelse att skapa koordinering genom

samverkansformer där ömsesidigt kunskapsutbyte och idégenerering kan leda till

en god form av samordning som tillvaratar synergieffekter men undanröjer

eventuell risk för dubblering.

Regeringen avser därför att inrätta en särskild grupp för samverkan kring nya

hot och risker mot samhället. Denna fråga behandlas i proposition 1996/97:11 om

beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.

6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning och teknologi

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det nationella flygtekniska |

| forskningsprogrammet bör fortsätta på samma nivå som hittills |

| under ytterligare tre år. |

| Organet Nationellt Flygtekniskt Forum utgör en god modell för |

| samverkan mellan industri, sektorsmyndigheter samt universitet |

| och högskola. |

--------------------------------------------------------------------

Den svenska flygtekniska forskningen har sedan lång tid tillbaka utgjort ett

område av stor betydelse för både militär och civil tillämpning. Civil

flygindustri hade inte kunnat utvecklas utan den militära som grund. Idag har

dessa inriktningar stöd av varandra.

Flygindustrin har en dokumenterat viktig roll som generator av teknologi för

övrig verkstadsindustri. Detta gäller särskilt avancerat systemkunnande och

integrerad, komplex produktion där den högteknologiska flygindustrin

representerar ett infrastrukturkapital av samma typ som högre utbildning och

forskning.

I ett flertal länder sker strategiska satsningar på forskning inom det

flygindustriella området. Detta betraktas genom sin högteknologiska karaktär som

ett nyckelområde för att höja den nationella teknologinivån. Minskade militära

budgetar har dock medfört att en omfattande industriell strukturomvandling har

påbörjats med utökat internationellt samarbete. Sverige deltar i flera

internationella samarbetsprogram inom flygteknisk forskning och teknologi. Två

av dem beskrivs i avsnittet 3.13.1 om internationellt forskningssamarbete. Det

är samtidigt av stor vikt att inhemsk flygteknisk kompetens finns för

vidmakthållande av JAS 39 Gripen.

Den statliga flygtekniska utbildningen och forskningen är för närvarande

koncentrerad till Kungl tekniska högskolan (material- och strömningsteknik),

Linköpings universitet (flygplansbyggnad, flygsystembyggnad) och Chalmers

tekniska högskola AB (gasturbiner). Vidare bedrivs omfattande forskning vid

Flygtekniska försöksanstalten.

Sedan tre år tillbaka finns ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram som

finansieras gemensamt av staten och industrin vilka har avsatt 30 miljoner

vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete mellan företag,

institut och universitet och högskolor. Programmet löper ut under innevarande

budgetår.

Inom Sverige finns sedan år 1994 också Nationellt Flygtekniskt Forum som är

ett samverkansorgan mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och

högskolor, med målsättningen att verka för en optimal inriktning av den framtida

flygtekniska utvecklingen i Sverige. Nationellt Flygtekniskt Forum har bland

annat tagit fram skriften "Framtiden för svensk flygteknik - förslag till

målsättning och samordnade insatser".

Skälen för regeringens bedömning: Den flygtekniska forskningen i Sverige utgör

ett bra exempel på långtgående militär och civil integration. Det är viktigt att

även i framtiden uppmuntra och motivera sådan samverkan. Samverkan fungerar i

allmänhet väl inom respektive sektor. Utmaningen består i att brygga över

kulturella och andra skillnader och låta olika sektorer mötas för att vinna

synergieffekter. Problem finns i gränssnittet mellan högskola och industri samt

mellan civil och militär FoU-verksamhet. Det är också här som staten eller

statens organ mest direkt och naturligt kan påverka förutsättningarna till

exempel i kraft av finansiär och beställare.

Det nationella flygtekniska programmet är ett gott exempel på samverkan mellan

företag, institut samt universitet och högskolor. Detta program har utvärderats

på uppdrag av regeringen. Utvärderaren konstaterar att programmet har levt upp

till sin målsättning och att ett konstruktivt samarbete mellan företag, institut

samt universitet och högskolor har inletts. Samtliga berörda parter är positiva

till en fortsättning av programmet. Utvärderaren konstaterar vidare att

programmet leder dels till lösningar av verklighetsanknutna problem, dels till

nyrekrytering av kvalificerade medarbetare. Dessutom stödjer programmet en

teknikdrivande bransch och kan därmed få betydelse även för andra

industrigrenar. Industrin är enligt utvärderaren beredda att förlänga

existerande avtal och delta i fortsatt finansiering av programmet.

Utvärderaren föreslår, förutom en fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande

ekonomiska nivå, en fördjupad dialog mellan de företag, myndigheter, institut,

universitet och högskolor som har anknytning till det flygtekniska området.

Målsättningen med denna dialog är att åstadkomma en samlad syn på Sveriges

flygtekniska framtid. En lämplig plattform för fördjupad dialog torde vara

Nationellt Flygtekniskt Forum.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 en förlängning av det

nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga

realekonomiska nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska

beslutsperioden, varefter förnyad utvärdering bör ske. Det nationella

flygtekniska forskningsprogrammets fortsatta finansiering bör som förut delas

lika mellan staten och industrin.

Regeringen anser att den samverkan som inletts av organet Nationellt

Flygtekniskt Forum mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och

högskolor är av stor betydelse för att förbättra samverkan mellan de olika

aktörerna, skapa en gemensam syn på svensk flygteknik samt ge förslag till

nationell policy inom det flygtekniska området. Nationellt Flygtekniskt Forum

bör kunna tjäna som modell, där så är tillämpligt, även för andra områden än det

flygtekniska.

7 Socialdepartementets verksamhetsområde

Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras forskning och

utvecklingsarbete rörande insatser för individer och familjer, äldre och

personer med funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen, folkhälsa, hälso-

och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-arbetet initieras och bedrivs i

decentraliserade former, varvid Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utgör

ett nav för stora delar av FoU-verksamheten.

Utöver vad som anförs i det följande angående olika forskningsområden vill

regeringen framhålla att integrering av genusperspektivet är av stor vikt inom

alla forskningsgrenar och annan verksamhet. Ett utvecklingsprogram kommer att

igångsättas av Socialdepartementet för att med hjälp av myndigheter och andra

viktiga aktörer förankra genusperspektivet inom departementets hela

verksamhetsområde. Genom att analysera förslag och verksamhet utifrån bägge

könens perspektiv kommer verksamheten att kunna berikas och effektiviseras.

7.1 Organisation och resurser för FoU

Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg återfinns ett

flertal myndigheter under Socialdepartementet som ger stöd till och/eller utför

forsknings- och utvecklingsarbete. Totalt satsas inom utgiftsområdet omkring 200

miljoner kronor av anslagsmedel på forskning och utveckling varav hälften genom

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).

Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att förebygga

sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. FHI skall, för sin

vetenskapliga förankring, bedriva, initiera och ge stöd till forskning och

utveckling inom folkhälsoområdet. Detta sker bl.a. genom att FHI träffar

samarbetsavtal med forskningsmiljöer och centra för utveckling av målinriktat

folkhälsoarbete inom olika programområden samt sprider information om

resultaten. Särskild vikt ges därvid FoU-verksamhet inriktad mot sådana

förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största

hälsoriskerna.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) bedriver en

forskningsbaserad utvärdering av etablerade och nya medicinska metoder ur

medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. På basis av

utvärderingarna verkar SBU för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom

hälso- och sjukvården.

Smittskyddsinstitutets (SMI) forsknings- och utvecklingsarbete för att bekämpa

smittsamma sjukdomar utgör tillsammans med smittskyddsarbete tyngdpunkten i

SMI:s verksamhet och bedrivs som en integrerad del av övrig verksamhet vid SMI.

Ett nära samarbete sker med Karolinska institutet (KI).

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) bedriver forskning kring

risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Forskningsverksamheten skall

vara praktiskt tillämpbar inom det sociala området, inom hälso- och

sjukvårdsområdet samt inom arbetsmarknadsområdet. Finansiering sker delvis genom

anslag och delvis med externa medel. Verksamheten bedrivs i nära samarbete med

KI, Institutionen för stressforskning.

Socialstyrelsen (SoS) bedriver i viss omfattning forskningsanknutet

utvecklingsarbete inom ramen för Centrum för utvärdering av metoder i socialt

arbete (CUS). Dessutom har inom Socialstyrelsen byggts upp ett Epidemiologiskt

centrum (EpC) som bedriver forskningsanknutet utvärderingsarbete och ansvarar

för de stora epidemiologiska registren inom socialtjänsten samt hälso- och

sjukvården. Dessa register används flitigt i epidemiologisk forskning. SoS har

också byggt upp en social databas som kan vidareutvecklas. För att öka

utnyttjandet av registren vid EpC för forskningsändamål har SFR och Medicinska

forskningsrådet (MFR) beslutat att gemensamt ge ekonomiskt stöd till

stipendiatplatser vid EpC.

Det av staten och landstingsförbundet gemensamt finansierade Spri, hälso- och

sjukvårdens utvecklingsinstitut, ger staten och sjukvårdshuvudmännen underlag

för beslut som syftar till att främja svensk hälso- och sjukvård. Spri:s

utvecklingsarbete har tyngdpunkten inom hälsoekonomi, kvalitetsutveckling,

informationsteknik och informationsförsörjning.

Handikappinstitutet som har staten och landstingen som huvudmän, är samhällets

centrala organ när det gäller frågor om hjälpmedel till funktionshindrade

personer. Institutet har till ändamål att främja, samordna och medverka i

utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för målgruppen.

Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarar för institutionsvård av

missbrukare och ungdomar stöder forskning med betydelse för den egna

verksamheten samt för metodutveckling och kompetensutveckling av personal.

Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar- och ungdomsvården (IKM) är

nära knutet till SiS.

Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp återfinns

Riksförsäkringsverket (RFV), som har ansvar för att utvärdera trygghetssystemens

effekter för individ och samhälle. Detta arbete sker för närvarande

huvudsakligen inom RFV:s utvärderingsprogram men med viss forskarmedverkan.

Uppbyggnad pågår inom RFV av ett longitudinellt händelseregister som skall

möjliggöra analyser och forskning kring bl.a. utnyttjandet av de olika

trygghetssystemen.

Inom utgiftsområde 4, Rättsväsendet svarar Rättsmedicinalverket (RMV) för

utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för den egna verksamheten

rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. RMV är huvudman för

ett centralt arkiv av intresse för rättspsykiatrisk forskning, beläget vid den

rättspsykiatriska avdelningen i Stockholm. Ett rättspsykiatriskt inriktat

utvecklings- och forskningscenter är under uppbyggnad i samverkan med KI. Vid

RMV:s samtliga avdelningar utom en finns professorer med kombinationstjänster.

Förutom stöd till forsknings- och utvecklingsarbete från ovan nämnda organ

direkt under Socialdepartementet så finns det betydande andra medel för

forskning riktade främst mot hälso- och sjukvårdsområdet.

Statens stöd till medicinsk forskning utgörs främst av anslagen till universi-

teten, till Medicinska forskningsrådet (MFR) samt medel som betalas ut till

sjukvårdshuvudmännen med anledning av avtal om samarbete om läkarutbildning,

forskning m.m. vilka redovisas under utgiftsområde 16, Utbildning och

universitetsforskning. Till detta kommer FoU-verksamhet inom landsting och

företag främst inom läkemedelsbranschen.

Forskningsstöd på det medicinska området lämnas även av bl.a. Stiftelsen för

vård- och allergiforskning, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Apoteksbolagets

fond för forskning och studier i hälsoekonomi och socialfarmakologi.

Anslagsmedel till FoU inom Socialdepartementets verksamhetsområde, miljoner

kronor.

(Inom parantes anges bedömda belopp för FoU inom ramanslagen)

---------------------------------------------------------------------

| |Budget/ |Förslag/|Beräknat/ |Beräknat/|

| |bedömt |bedömt |bedömt |bedömt |

| |1995/96 |1997 |1998 |1999 |

---------------------------------------------------------------------

|Socialvetenskapliga | | | | |

|forskningsrådet (SFR) |140 |100 |of |of |

---------------------------------------------------------------------

|Statens institut för | | | |

|psykosocial miljö- |(ca 15) |(ca 11) |Omfatt- |

|medicin (IPM) | | | |

---------------------------------------------------------------------

|Folkhälsoinstitutet (FHI) |(ca 64) |(ca 42) |ning enl. |

---------------------------------------------------------------------

|Smittskyddsinstitutet |(ca 26) |(ca 25) |myndig- |

|(SMI) | | | |

---------------------------------------------------------------------

|Socialstyrelsen (SoS) |* |* |heternas |

---------------------------------------------------------------------

|Statens |(ca 15) |(ca 10) | m.fl |

|institutionsstyrelse | | |egen |

|(SiS) | | | |

---------------------------------------------------------------------

|Statens beredning för | | |priori- |

|utvärdering av medicinsk |1) |1) | |

|metodik (SBU) | | |tering |

---------------------------------------------------------------------

|Spri, hälso- och | | | |

|sjukvårdens utveck- |* 2) |* 2) | |

|lingsinstitut | | | |

---------------------------------------------------------------------

|Handikappinstitutet |* 3) |* 3) | |

---------------------------------------------------------------------

|Rättsmedicinalverket (RMV)|(ca 7) |(ca | |

| | |5,5) | |

---------------------------------------------------------------------

|Riksförsäkringsverket (RFV)|* |* | |

---------------------------------------------------------------------

|SUMMA |ca 270 | ca 200 | |

---------------------------------------------------------------------

* Uppgift saknas

1)SBU:s anslag 1997 föreslås bli 23,6 mkr varav 8 mkr tillfälliga medel.

Ytterligare medel kan tillkomma genom överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet. Avtal för 1997 ej klart. För 1996 fick SBU 10,5 mkr genom

sådan överenskommelse.

2)Spri får enligt överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet ett

statligt bidrag för sin verksamhet med 29,7 mkr för 1996. Hälso- och sjuk-

vårdshuvudmännen tillskjuter lika mycket. FoU-del ej specificerad. Avtal för

1997 ej klart.

3)Handikappinstitutet får totalt 51 mkr för 1996 enligt ettårig överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet. Fou-del ej specificerad. Avtal för 1997

ej klart.

7.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)|

|bör utveckla sitt samarbete med och stöd till övriga myndigheter|

|under Socialdepartementet. Dessutom bör SFR utöka sitt samarbete med|

|Skolverket kring frågor rörande stöd till forskning om barnomsorg och|

|skola (se även avsnitt 10.4.2.). Det är vidare regeringens mening|

|att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta professurer|

|i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4 och att SFR bör ingå i|

|den samverkansgrupp för forskningsråden som föreslås att främja tvär-|

|vetenskap i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. Vidare bör|

|SFR inom sitt anslag särskilt avsätta medel för att bygga upp och|

|vårda databaser för longitudinell forskning i enlighet med vad som|

|sägs i avsnitt 3.11.5. |

--------------------------------------------------------------------

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett brett mandat och ger stöd

till grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik

och folkhälsovetenskap. Forskningen som får stöd från SFR utförs nästan

uteslutande vid universitet och högskolor.

SFR har i sin fördjupade anslagsframställan betonat behovet av kontinuitet i

forskningssatsningarna samt pekat på att det inom stora delar av Social-

departementets verksamhetsområde finns behov av utökade forskningssatsningar.

Den flyttning av resurser till SFR och SiS som

Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslagit avvisas av SFR som

dock anser sig kunna ta ett större ansvar för samordning av forskningsfrågor

mellan myndigheterna under Socialdepartementet.

Skälen för regeringens bedömning: SFR:s samarbete med och stöd till samtliga

övriga myndigheter under Socialdepartementet bör vidareutvecklas när det gäller

analys av forskningsbehov, val av metoder för stöd till forskning och spridning

av forskningsinformation. Regeringen kommer därför att ge SFR i uppdrag att

svara för initiativ inom området. Däremot finns det enligt regeringens mening

inga skäl att, som Forskningsfinansieringsutredningen föreslagit, flytta de

forskningsresurser som disponeras av FHI och SiS till SFR. Tvärtom innebär

dagens lösning ett större engagemang från de berörda myndigheterna i

forskningsfrågor och därmed även goda förutsättningar för ett bättre

nyttiggörande i verksamheten av forskningsresultat från olika håll.

Ansvaret för barnomsorgs- och förskolefrågor har under våren flyttats från

Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och Skolverket kommer därmed

att få ett ansvar för forskning inom detta område. Med anledning härav bör SFR

och Skolverket koordinera sina insatser kring frågor som rör stöd till forskning

om barnomsorg och skola.

En stor del av de projekt som SFR stöder är av tvärvetenskaplig karaktär och

det är enligt regeringens mening därför angeläget att SFR ingår i den

samverkansgrupp för forskningsråden för att främja tvärvetenskap som regeringen

avser att tillskapa. Denna beskrivs i avsnitt 10.2.6.

Regeringen anser att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta

professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4.

I budgetpropositionen för år 1997 föreslås SFR tillföras medel för

lokalkostnader så att SFR kan uppfylla riksdagens beslut om att principen om

full kostnadstäckning skall gälla vid utbetalning av forskningsmedel till

forskare vid universitet och högskolor. Dessutom föreslås SFR tillföras vissa

medel för utökade administrativa uppgifter i samband med ökade krav på

samordningsinitiativ enligt ovan inom Socialdepartementets område, nytt ansvar

för samordning och kanslifunktion för alkoholforskning samt utökade krav på

ekonomisk uppföljning av utbetalade forskningsmedel.

När det gäller stora datamaterial bör SFR få i uppdrag att inom sitt anslag

avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning.

I avsnitt 5, 7.3-7.6 och 15 kommenteras en del av den forskning som stöds av

SFR.

7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Regeringen avser ge Socialvetenskapliga|

|forskningsrådet (SFR) och Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att|

|fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angeläg-|

|na att prioritera ur samhällets och socialförsäkringsadministra-|

|tionens perspektiv. Vidare avser regeringen ge RFV i uppdrag att|

|undersöka möjligheten att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme|

|för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans för|

|socialförsäkringsområdet. |

--------------------------------------------------------------------

Forskning med relevans för socialförsäkringsområdet bedrivs vid universitet och

högskolor inom flera olika fakultetsområden. Behovet av forskningsbaserad

kunskap om de sociala trygghetssystemens funktion, effekter och effektivitet är

stort i och med den snabba omställning som pågår av dessa system och av

samhället i övrigt. Det är angeläget att få kunskap om hur förändringar påverkar

medborgarnas vardagsvillkor och få indikationer på hur välfärdssystemen kan

behöva utvecklas. Detta är ett av SFR:s prioriterade områden.

I en nyligen genomförd översikt över svensk forskning om välfärd som SFR låtit

göra konstateras att viktiga delar av socialförsäkringsforskningen är av hög

kvalitet men att det behövs mer och bättre forskning om effekter av offentliga

åtgärder och av andra strukturella villkor. Sådana studier kan avse effekter

såväl på makro- som på mikronivå. För att effektstudier skall kunna genomföras

krävs goda empiriska underlag. Detta har hittills varit något av en stötesten

eftersom det saknats lämpliga och lättillgängliga befintliga register att utgå

ifrån. Inom Riksförsäkringsverket (RFV) pågår emellertid konstruktion av en s.k.

händelsedatabas med vars hjälp longitudinella studier i stor skala kommer att

kunna möjliggöras.

Demografisk forskning är också av stor relevans för kunskapsuppbyggnaden kring

befolkningsförändringar och hur dessa långsiktigt kan komma att påverka bl.a.

socialförsäkringarnas kostnader. Av en utvärdering som SFR låtit göra framgår

att demografisk forskning inte har nått tillräcklig omfattning i Sverige.

De senaste åren har stora satsningar skett på aktiv rehabilitering och för-

säkringskassorna har därmed fått nya uppgifter. Dessa satsningar har skett

samtidigt som arbetslösheten har ökat mycket kraftigt. Forskning om rehabilite-

ringens villkor och effekter är mycket angelägen som underlag för ställnings-

taganden till eventuella förändringar i systemen. Sjuk- och

arbetsskadekommittén anser i betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid

sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) bl.a. att det behövs forsknings- och

utvecklingsinsatser som grund för en teoribildning i fråga om

arbetsförmågebedömning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Övergången mellan

medicinska behandlingsinsatser och rehabiliterande åtgärder rymmer många

komplexa frågor liksom även återgången till arbetsmarknaden efter

rehabilitering.

Socialförsäkringen är till sin karaktär regelstyrd med en mycket spridd

tillämpning vilket medför behov av mer tillämpad juridisk forskning om

funktionssättet i befintliga system.

Skälen för regeringens bedömning: De medel som Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) och RFV idag avsätter för forskning inom allmän

socialpolitik och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 procent) i relation

till socialförsäkringarnas totala omslutning. I Sjuk- och arbetsskadekommitténs

betänkande liksom i SFR:s ovan nämnda forskningsöversikt konstateras att det

finns behov av utökad forskning på socialförsäkringsområdet. SFR och RFV bör

därför få i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är

särskilt angelägna att prioritera ur samhällets och socialförsäkrings-

administrationens perspektiv. RFV bör också få i uppdrag att undersöka

möjligheterna att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme för en flerårig

satsning för att initiera forskning av relevans för socialförsäkringsområdet vid

universitet, högskolor och centrumbildningar. En sådan satsning skulle utgöra

ett värdefullt komplement till SFR:s forskningsstöd inom området. Forskning inom

socialförsäkringsområdet ställer krav på tvärvetenskapligt samarbete varvid

centrumbildningar med anknytning även till den regionala och lokala

försäkringsadministrationen kan komma att vara viktiga för den långsiktiga

kunskapsuppbyggnaden och som rekryteringsbas för forskare.

7.4 Forskning inom socialtjänstområdet

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskningen inom området|

|socialt arbete i högre grad inriktas mot systematisk kunskaps-|

|utveckling i syfte att förbättra den vetenskapliga grunden för det|

|sociala arbetet. |

| Det är vidare angeläget att en kraftsamling görs på alkohol-|

|forskningsområdet. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör därför|

|få ett särskilt samordningsansvar för alkoholforskningen, ett|

|samrådsforum med berörda finansiärer bör tillskapas och SFR därvid|

|svara för en sekretariatsfunktion. |

| Kontinuerlig forskning om barns villkor är angelägen varvid forsk-|

|ning kring utsatta barn särskilt bör prioriteras. |

| Forskning om äldre bör ha fortsatt hög prioritet varvid behovet av|

|tillämpad forskning särskilt bör uppmärksammas. |

--------------------------------------------------------------------

Den forskning som har relevans för socialtjänstområdet bedrivs i huvudsak vid

universitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden. Större delen av

forskningen är inriktad på generella problem medan tillämpad och praktiskt

orienterad forskning med inriktning på att förbättra socialtjänstens metoder och

resultat fortfarande har en blygsam omfattning. Utvecklingen av denna praktiskt

inriktade forskning kommer att ha stor betydelse för alla delar av

socialtjänstområdet.

Forskning om socialt arbete

Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck genom många

olika former av stödåtgärder. Biståndet skall enligt socialtjänstlagen utformas

så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd

och den hjälp de behöver.

Sedan 1970-talet är ämnet socialt arbete en vetenskaplig disciplin med f.n.

totalt tio professurer vid fyra universitet. Inriktningen av verksamheten

handlar företrädesvis om forskning i socialt arbete med anknytning till

samhällsarbete. Forskning kring socialt arbete inom äldre- och handikappområdena

förekommer i begränsad omfattning.

I den genomgång som Socialtjänstkommittén låtit göra av forskningens betydelse

för den resultatorienterade kunskapsutvecklingen inom social-tjänsten

konstateras att studier av det sociala arbetets resultat totalt sett inte fått

tillräckligt genomslag i forskningsinstitutionernas inriktning.

Huvudinriktningen av institutionernas forskning är framför allt allmänna

samhällsvetenskapliga frågeställningar och studier av olika gruppers sociala

villkor vilket motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men inte direkt bidrar till

en utveckling av sociala arbetsmetoder. Kommittén betonar också i sitt

delbetänkande (SOU 1995:58) betydelsen av regionala och lokala forsk-

ningsinsatser. Den framhåller som önskvärt att de medel som finns tillgängliga

för forskning och utvecklingsarbete inom Socialstyrelsen och andra centrala

myndigheter i ökad utsträckning används för att skapa och vidmakthålla en FoU-

struktur på regional och lokal nivå samtidigt som ökade insatser görs på

"klinisk" forskning inom socialtjänstens område.

Skälen för regeringens bedömning: Kraven på en effektivare resursanvändning

har resulterat i ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering av

verksamheten. För att dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs framförallt

forskningsbaserad metodutveckling i samarbete mellan forskare och praktiker.

Existerande och nya metoder i det sociala arbetet måste prövas systematiskt på

vetenskaplig grund och resultaten spridas till praktikerna i syfte att erhålla

en gemensam, växande kunskapsbas till grund för det professionella arbetet.

Utvecklingen av en "socialekonomisk" forskning som parallell till den nu

relativt framgångsrika hälsoekonomiska forskningen är också angelägen. Det kan

vidare finnas skäl att prioritera stora, tvärsektoriella longitudinella

forskningsprojekt i socialt arbete framför många små utvecklingsprojekt.

Forskning om missbruk

Missbruksfrågorna är svårhanterliga för samhället och individerna och kun-

skapsbehovet är därför mycket stort. Forskningen på området har fortfarande

betydande metodproblem. Det gäller såväl forskningen om missbrukets utbredning

och orsaker som forskningen om politik och metoder för att förebygga missbruk

liksom forskningen om vård och behandling av missbrukare.

Den socialvetenskapliga forskningen på området är inriktad mot såväl bruk som

missbruk av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande medel och har en

tydlig folkhälsovetenskaplig inriktning.

Alkoholforskningsutredningen, som Folkhälsoinstitutet 1994 initierade på

regeringens uppdrag, anser i sin slutrapport Forskning om alkohol att

alkoholforskningen behöver förstärkas kraftigt och att prioritering därvid bör

ske av konsumtions-, preventions- och behandlingsforskning. Utredningen pekar

också på behovet av en klarare ansvarsfördelning mellan finansiärerna samt

föreslår att ett speciellt alkoholforskningscentrum bildas vid Stockholms

universitet med inriktning mot konsumtionsforskning, att ett antal

mellantjänster inrättas samt att programstöd inrättas för preventions- resp

behandlingsforskning. Ökat projektstöd bör enligt utredningen kunna inrymmas

inom nuvarande finansiärers resurser. Totalt sett bör enligt utredningen 20-25

miljoner kronor tillföras alkoholforskningsområdet under en relativt kort

tidsperiod. Vidare anser man att en samrådsgrupp med alla finansiärer bör bildas

för att hantera ansvars-, fördelnings- och övriga samarbetsfrågor.

Remissinstanserna har i mycket stor utsträckning varit positiva till

utredningens förslag och samtliga som yttrat sig anser att alkoholforskningen

bör förstärkas.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är angeläget att

en kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet. Regeringen kommer därför att

ge SFR ett särskilt samordningsansvar för den socialvetenskapliga

alkoholforskningen och SFR skall därvid svara för en sekretariatsfunktion åt en

särskild samrådsgrupp i linje med utredningens förslag.

Utredningens förslag om att tillskapa ett nationellt centrum för

alkoholforskning bör beredas vidare av SFR tillsammans med övriga som ingår

samrådsgruppen. I detta sammanhang bör även övervägas hur en bättre samordning

av drogforskningen kan åstadkommas.

Forskning om barn och familj

Svensk forskning om barn och familj har stor bredd och är spridd över ett stort

antal forskningsdiscipliner och institutioner. Variationerna i probleminriktning

är därmed ganska omfattande. SFR har nyligen presenterat en forskningsöversikt

om barn- och familjeforskning på 1990-talet.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har uppmärksammats på behovet av

forskning om barn genom bl.a. Riksdagens skrivelse 93/94:251 om sexuella

övergrepp mot barn, genom Socialstyrelsens slutrapport från Barn i fokus--

projektet om tillämpad forskning inom området utsatta barn, genom

Barnombudsmannens årliga rapport 1996 i vilken en tvärsektoriell och

longitudinell forskning om förebyggande insatsers effekter och effektivitet

efterfrågas samt genom SFR:s forskningsöversikt om barn- och familjforskning.

Forskningsfrågan har även uppmärksammats i rapporten från Kommittén för FN:s

familjeår (SOU 1996:37), som pekar på behovet av en långsiktig strategi för

informationsförsörjning om barn och familj och ser upprättandet av en

longitudinell databas som ett sätt att skapa underlag för utvärdering, analys

och forskning. Socialtjänstkommittén har i sitt betänkande (SOU 1995:58) lagt

vikt vid s.k. klinisk forskning eller behandlingsforskning inom socialtjänstens

område.

Enligt regeringens mening är det viktigt med en kontinuerlig och bred forsk-

ning om barns villkor. Särskilt viktigt är det att öka kunskapen om utsatta

barns villkor. Den snabba samhällsutvecklingen skapar successivt nya ramar för

familjelivet och för barnens uppväxt och integrering i samhället.

Forskning om äldre

Samhällets totala kostnader för vård och omsorg om äldre uppgick år 1995 till ca

100 miljarder kronor varav ca 60 miljarder kronor utgjordes av kostnaden för

kommunernas äldreomsorgsverksamhet. Under de senaste decennierna har

förutsättningarna för äldrevårdens organisation och innehåll förändrats

kraftigt. En ökning har skett av antalet äldre samtidigt som samhällsekonomin

försämrats. Genom de stora strukturförändringar som skett på området Ädel-

reformen, handikappreformen och psykiatrireformen har kommunerna fått en allt

tydligare roll som bas för vård- och omsorgssystemen. De genomförda reformerna

har skapat möjligheter till ett mer effektivt resursutnyttjande. Den växande

gruppen äldre ställer emellertid fortsatt stora krav på samhällets förmåga att

klara de framtida vård- och omsorgsbehoven.

I forskningsöversikter har SFR redovisat såväl äldreforskning allmänt som

svensk äldreforskning med internationell anknytning.

Skälen för regeringens bedömning: En medveten och långsiktig kun-

skapsuppbyggnad är nödvändig för att skapa handlingsberedskap inför ökade krav

från den växande gruppen äldre. Äldreforskningsområdet måste även

fortsättningsvis ha hög prioritet. Behovet av tillämpad forskning är stort inom

vård och omsorg. Särskilt bör därvid framhållas behovet av forskning kring

effekter av insatta resurser, om samband mellan vårdbehov och vårdutbud, om

samverkan mellan vårdnivåer och funktioner i enskilda patientfall, den

informella sektorns och anhörigas betydelse, konsekvenser av nedskärningar och

förändrad vård- och behovsstruktur samt om äldreomsorgens kvalitet och innehåll.

Ökad kunskap om hur äldre skall kunna behålla sin hälsa och förhindra för tidigt

åldrande och åldersrelaterade sjukdomar samt om effekter av förebyggande och

tidiga insatser har stor samhällsrelevans och därför hög prioritet. Äldre med

invandrarbakgrund är därvid en viktig grupp.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har en viktig uppgift att följa

utvecklingen av forskningen på äldreområdet och tillse att en god balans skapas

mellan behoven av grundforskning och de här nämnda behoven av mer tillämpad

forskning inom vård och omsorg.

7.5 Forskning om handikapp

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Forskning om handikapp bör ha fortsatt hög|

|prioritet varvid behovet av tillämpad forskning särskilt bör upp-|

|märksammas. |

--------------------------------------------------------------------

Handikappforskningen är till sin karaktär tvärvetenskaplig. Samtidigt finns det

ett behov av att forskningen om handikapp inte isoleras från utvecklingen inom

olika moderdiscipliner. Balansen mellan tvärvetenskaplighet och

disciplinförankring är en ständigt närvarande fråga i forskning som, i likhet

med handikappforskningen, tar sin utgångspunkt i konkreta problem.

Det internationella intresset är starkt på området, t.ex. inom FN och EU. FN

har särskilt uppmärksammat medlemsstaterna på behovet av forskning om hur funk-

tionshindrade och deras familjer socialt och ekonomiskt påverkas i sin

livsföring.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett särskilt samordningsansvar

för forskning inom handikappområdet. Som ett led i detta har rådet tagit fram

flera översikter som belyser kunskaps- och forskningsläget på området. En

samordnande och främjande roll har också det av staten och landstingen gemensamt

finansierade Handikappinstitutet som också direkt medverkar i forsknings- och

utvecklingsarbete.

Ambitionen är att integrera handikappforskningen i de discipliner där frågorna

naturligt hör hemma. Samtidigt finns det behov av tvärvetenskapligt samarbete

vilket lett till centrumbildningar på olika universitetsorter.

Centrumbildningarna är viktiga för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och som

rekryteringsbas för forskare.

Skälen för regeringens bedömning: Teknisk forskning är betydelsefull för

utvecklingen på handikappområdet och stöds bl.a. av NUTEK inom programmet

Telematik för funktionshindrade. Som framgår av avsnitt 14.4.2 föreslås ett

nytt programblock för "Teknik för funktionshindrade och äldre". Det är

användningen och användbarheten av tekniken, som är avgörande för om den skall

bli en möjlighet för funktionshindrade att leva mer oberoende eller om den ska

bli ett hinder i deras vardag. Det är därför angeläget att forskning bedrivs

kring funktionshindrade personers användning av teknik liksom kring de etiska

aspekterna på teknikutveckling och teknikanvändning. Detta behandlas i avsnitt

3.11.6.

Ett annat område som är sparsamt utforskat i Sverige är hur samhället vid

fördelning av resurser tar hänsyn till personer med funktionshinder. Det råder

också en påtaglig brist på rättsvetenskaplig och rättssociologisk forskning med

fokus på aktuella förändringar av socialpolitiska system och värderingssystem.

Fördjupad kunskap behövs också om situationen för barn och andra anhöriga till

funktionshindrade.

Det finns personer med funktionshinder i de flesta yrken, men det finns inte

mycket forskning om funktionshindrade personers villkor i arbetslivet vilket

bl.a. visas i den forskningsöversikt som SFR tagit fram i samarbete med Rådet

för arbetslivsforskning. Det finns skäl att mer än tidigare uppmärksamma på

vilket sätt funktionshindrade personers kompetens bättre kan tas till vara i

arbetslivet. Kunskapen är bristfällig om vad som händer i mötet mellan

funktionshinder och förhållanden på arbetsmarknaden och om effekter av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller vilken betydelse som

utbildningsbakgrunden har i sammanhanget. Forskning om funktionshindrades

arbetsmarknad och arbetsförhållanden är således ett angeläget område. I det

sammanhanget är det viktigt att också få fram en kontinuerlig könsuppdelad

statistik över funktionshindrade personers situation på arbetsmarknaden som en

utgångspunkt för forskning t.ex. om funktionshindrade kvinnors situation.

7.6 Folkhälsoforskning

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: SFR bör få i uppdrag att i samråd med övriga|

|berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i|

|hälsa vilket redovisas i avsnitt 3.11.5. |

--------------------------------------------------------------------

Med folkhälsovetenskap menas (enl prop 1989/90:90) studiet av arbetslivets,

levnadsvanornas, miljöns, samhällsförhållandenas och vårdsystemets betydelse för

befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens effektivitet. SFR har ett

samordningsansvar för samhällsvetenskapligt, humanistiskt och juridiskt inriktad

hälso- och sjukvårdsforskning som avser bl.a. folkhälsa, hälsoekonomi och

vårdorganisation. Ett nära samarbete sker med Medicinska forskningsrådet kring

folkhälsofrågorna. Dessutom har Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att som

nationellt organ på vetenskaplig grund förebygga sjukdomar och annan ohälsa och

främja en god hälsa för alla. FHI har ett etablerat samarbete med institutioner

som bedriver folkhälsovetenskaplig forskning. Socialstyrelsen (SoS) har ett

ansvar för att följa och analysera folkhälsans utveckling och orsaker samt verka

för att forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom

Socialstyrelsens ansvarsområde kommer till stånd.

Den svenska folkhälsoforskningen har stor bredd och hävdar sig väl i

internationella sammanhang. Genom de internationellt sett delvis unika

förutsättningar som finns i Sverige i och med tillgång till data över individer

i longitudinella register som uppdateras efter hand och möjligheter till

sambearbetning av olika register finns det möjligheter för den svenska

folkhälsoforskningen att i vissa delar vara världsledande. Dessa stora

datamaterial måste betraktas som en nationell resurs som kontinuerligt måste

uppdateras vårdas för att värdet för forskningen skall bestå.

Den svenska epidemiologiska forskningen har granskats av en arbetsgrupp som

tillsatts av MFR och SFR och i vilken även Socialstyrelsen ingått. Även denna

grupp pekar i sin rapport Svensk epidemiologisk forskning på behovet av att

avsätta särskilda forskningsmedel för omfattande datainsamling och

registerhållning samt föreslår en rad åtgärder som SFR och MFR bör vidta för att

stärka den epidemiologiska forskningen. Förslagen innefattar även tankar på att

utveckla möjligheterna för utländska gästforskare att kunna arbeta med de

epidemiologiska registren. Vidare betonas behovet av att vidareutveckla åtgärds-

inriktad epidemiologi och metoder för utvärdering av olika typer av

folkhälsoinsatser.

I avsnitt 3.11.5 tar regeringen ställning till den utredning som Forsk-

ningsrådsnämnden (FRN) utförde år 1994 i samråd med SFR om samordning av och

efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning.

Folkhälsoforskningen har visat att det i Sverige, trots en allmänt sett

positiv hälsoutveckling, fortfarande finns påtagliga sociala skillnader i ohälsa

mellan och inom olika befolkningsgrupper. Ojämlikheten i hälsa har dessutom av

allt att döma ökat sedan 1980-talet och farhågor finns att denna ojämlikhet

fortsätter att accentueras. Mot denna bakgrund är det angeläget att fördjupa

analyserna om vilka faktorer som bestämmer ohälsans sociala fördelning samt om

åtgärder för att överbrygga hälsoklyftor i samhället. För att åstadkomma den

nödvändiga kraftsamlingen på området bedömer regeringen i avsnitt 3.11.5 att SFR

bör få i uppdrag att i samråd med övriga berörda utarbeta ett nationellt

forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa.

7.7 Smittskyddsforskning

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Forskning inom ämnesrådet smittskydd bör ha|

|fortsatt hög prioritet. |

--------------------------------------------------------------------

Den internationella utvecklingen ifråga om smittsamma sjukdomar kräver intensiv

uppmärksamhet, handlingsberedskap och åtgärder. Antalet infektionssjukdomar i

världen ökar och många mikroorganismer ändrar egenskaper och utbredning.

Tillsammans med att tidigare helt okända smittämnen dyker upp utgör de hot mot

folkhälsan.

Infektionssjukdomar är de vanligaste sjukdomarna i vårt land. Genom det ökade

utbytet med omvärlden via invandring, turism och handel med livsmedel är Sverige

idag mera utsatt än tidigare för sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Smittskyddsinstitutet (SMI) har ansvar för att utreda och medverka till att

relevanta åtgärder sätts in för att vid utbrott av epidemiska sjukdomar följa

spridningen av dessa samt snabbt spåra smittkällor. SMI har ett nära samarbete

med Karolinska institutet (KI). Sex av enhetscheferna vid SMI är också

professorer med olika specialinriktningar i smittskydd vid KI. För tre av dessa

tjänster beräknas medel under SMI:s anslag. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen att fr.o.m. budgetåret 1997 medel för samtliga professurer

beräknas under SMI:s anslag och att avtal sluts mellan SMI och KI om

finansiering och tjänstgöringsskyldighet för tjänsterna.

Regeringen har beslutat att förberedelserna skall fortsätta för att SMI år

1999 skall kunna flytta till nyrenoverade lokaler på KI:s område. Härvid ingår

bl.a. ett nytt säkerhetslaboratorium som kommer att kunna utgöra en nationell

resurs på smittskyddsområdet. För att det i Sverige även fortsättningsvis skall

kunna bedrivas kvalificerad forskning som kräver försök på djur, framför allt om

hiv/aids, kommer byggandet av ett nytt djurhus att ingå i satsningen. Denna

investering ökar de årliga lokalkostnaderna med 20-25 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen ser ett starkt behov av fortsatt

forsknings- och utvecklingsverksamhet inriktad på praktisk tillämpning av nya

vetenskapliga rön. I detta arbete har SMI en central position i landet. Kraven

på internationell samverkan inom smittskydd och mikrobiologisk forskning ökar

fortlöpande.

7.8 Forskning om elkänslighet

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens bedömning: Regeringen anser att ytterligare forskning|

|behövs på området, samt avser att ge Rådet för arbetslivsforskning i|

|uppdrag att senast år 1999 redovisa en forskningsöversikt och ut-|

|värdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat.|

--------------------------------------------------------------------

Elkänslighet är en fråga som väckt stor uppmärksamhet under senare år. Riksdagen

har bl.a. genom betänkandena 1993/94:BoU17 El-överkänslighet och 1994/95:BoU18

Byggnaders inomhusmiljö m.m. pekat på betydelsen av forskning om elkänslighet.

Bostadsutskottet har också framhållit att kraftfulla och effektiva åtgärder

måste vidtas för att komma till rätta med problemen kring elöverkänslighet.

Samtidigt konstaterar utskottet att det i dag inte finns någon allmänt

accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet. De slutsatser som

enligt utskottet bör dras är dels att kunskaperna kring problemen med

elöverkänslighet måste öka, dels att den kunskap och de praktiska erfarenheter

som trots allt redan finns måste tas till vara, systematiseras och föras ut till

berörda parter.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 9 november 1995 åt Rådet för

arbetslivsforskning (tidigare Arbetsmiljöfonden) att följa upp och sammanställa

resultaten av redan genomförd forskning om elkänslighet, redovisa såväl pågående

som planerade forskningsprojekt samt redovisa omfattningen av de forskningsmedel

som anvisas till forskning om elkänslighet. Av rådets redovisning av uppdraget

i samband med anslagsframställningen för år 1997 framgår bl.a. att det finns

stora svårigheter med att definiera elkänslighet och att det idag inte går att

få en realistisk uppfattning om problemets omfattning. I redovisningen

diskuteras hur väl belagda olika faktorer kan bedömas vara och vilka

inriktningar av fortsatt forskning som kan vara värda att pröva. Av

redovisningen framgår också att de senaste tre åren har externa anslag till

forskning om elöverkänslighet lämnats med minst 16 miljoner kronor vilket utgör

mer än hälften av alla externa anslag till forskning kring eventuella

hälsorisker av elektriska eller magnetiska fält. Därtill har sannolikt minst

lika stora belopp för forskning på området utgått via normala driftsbudgetar hos

flera högskolor, institut och företag.

Skälen för regeringens bedömning: Trots den stora forskningsinsats som skett

på elektriska och magnetiska fält har enighet ännu inte kunnat uppnås om

tolkning av resultaten. Ytterligare forskning pågår dock. En ny avstämning av

forskningsläget bör ske om några år. Regeringen avser därför att ge Rådet för

arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 1999 redovisa en utvärdering av

såväl svenska som internationella forskningsresultat på området. Med denna

utvärdering som grund bör en koncensuskonferens anordnas.

7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården

En god hälso- och sjukvård är en grundsten i den svenska välfärdspolitiken.

Målet är en god vård på lika villkor för hela befolkningen.

Hälso- och sjukvården svarar för en mycket central del av välfärden i sam-

hället och kostnaderna härför motsvarar drygt 7,5 % av BNP. Ett intensivt

förändringsarbete pågår på bred front, såväl framtvingat av ekonomiska skäl som

mot bakgrund av nya medicinska och folkhälsovetenskapliga kunskaper. Betydande

resurser satsas på forskning och utveckling inom området.

Den medicinska forskningen i Sverige är av hög internationell klass. Den

bedrivs vid universitet och högskolor, i landstingen, i företag och vid statliga

myndigheter. Medicinska forskningrådet har i samråd med Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt SFR utrett prioriteringar av

resurser till medicinsk forskning. I utvärderingsrapporten drar man bl.a.

slutsatsen att satsningarna på finansiering och förnyelse av högkvalificerad

forskning har varit framgångsrik och ändamålsenlig och att de svårigheter som

finns framför allt är beroende på tids- och resursbrist inom dagens hälso- och

sjukvård. Analysen pekar på att möjligheten att kombinera långsiktigt

forskningsarbete och klinikarbete har minskat under senare år, samtidigt som

kraven på förnyelse och anpassning till ett nytt kunskapsläge ökar.

Regeringen anser det vara av stor vikt att sjukvårdshuvudmännen kan finna

utrymme för FoU-arbete och frågan tas därför upp nedan under avsnitt 7.9.1

Kliniskt och folkhälsovetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete.

Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården

avlämnade nyligen sitt betänkande Jämställd vård olika vård på lika villkor. I

betänkandet betonas behovet av forskning som genererar könsspecifika kunskaper

om vårdbehov, effekter av olika vårdåtgärder och om vårdorganisationens kvalitet

och effektivitet. Regeringen delar utredningens uppfattning att en situation som

gagnar kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället på bekostnad av andra

är problematisk både ur rättvise- och etiksynpunkt.

Jämlikhet och jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att de

studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa i relation

till befolkningen. I praktiken innebär detta att kvinnor bör inkluderas i större

omfattning än tidigare. Enligt regeringens mening bör detta ägnas ökad

uppmärksamhet av de organ som finansierar forskning inom medicin, omvårdnad och

hälso- och sjukvård. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen

angående dessa frågor i samband med att ställningstagande till utredningen i sin

helhet redovisas.

Här kan också konstateras att kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation har i uppdrag att belysa vårdforskningens läge,

finansiering och organisation i den svenska hälso- och sjukvården. Utredningen

skall också överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen

i fråga om finansieringen av vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till

vårdforskningens utveckling. Utredningen avser att lägga fram ett förslag i

frågan under våren 1997.

De i avsnitt 7.1 nämnda myndigheterna SBU, SoS, FHI, IPM och SMI samt det för

staten och landstingen gemensamma utvecklingsinstitutet Spri svarar också för

viktigt stöd till området. Av den forskning som stöds av SFR går 20-25 % till

forskning om folkhälsa samt hälso- och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården är

också det kvalificerade utvecklingsarbetet av mycket stor betydelse. Såväl

utvecklingsarbetet som den viktiga omvårdnadsforskningen bedrivs framför allt i

landstingen.

7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete

--------------------------------------------------------------------

|Regeringens förslag: Till hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar|

|skall enligt hälso- och sjukvårdslagen höra att medverka vid finan-|

|siering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och ut-|

|vecklingsarbete. Härvid bör hälso- och sjukvårdshuvudmännen i den om-|

|fattning som behövs samverka med andra huvudmän samt med berörda|

|universitet och högskolor. Ett förtydligande om detta tas in i hälso-|

|och sjukvårdslagen. |

--------------------------------------------------------------------

Bakgrund

Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har i betänkandet Landstingens ansvar

för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1994:132) föreslagit att

landstingens del av ansvaret för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete

preciseras och lagfästs. Även Prioriteringsutredningen har fört fram ett

likartat förslag i sitt betänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5). Båda be-

tänkandena har remissbehandlats. En gemensam remissammanställning över de båda

utredningarnas förslag finns tillgänglig på socialdepartementet.

I och med omstruktureringen av hälso- och sjukvården och införandet av nya

ekonomiska styrsystem har förutsättningarna för det kliniska forsknings- och

utvecklingsarbetet förändrats. Det har därför uppstått ett behov av att

tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och landsting vad gäller

finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och

utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdens område.

Finansieringen av klinisk forsknings- och utvecklingsverksamhet sker

huvudsakligen genom statliga medel som anvisas universitet och högskolor, forsk-

ningsråd och med medel som betalas ut till sjukvårdshuvudmännen med anledning av

avtalen om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Sjukvårdshuvudmännen

bidrar dock också med betydande belopp. Kostnaderna har hittills vanligtvis

inrymts i de olika sjukvårdsenheternas anslag och har inte särskiljts från den

övriga sjukvårdsverksamheten. Man har därför inte haft full klarhet i hur mycket

resurser som gått till forsknings- och utvecklingsverksamhet. När nya

styrmetoder införts, med bl.a. ersättning för utförd prestation, är det inte

längre alltid möjligt att på samma sätt som tidigare budgetera resurser för

forskning på ett allmänt, för hela verksamheten gemensamt anslag. Det är därför

nödvändigt att försöka identifiera och särredovisa även kostnaderna för

forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete bygger i stor utsträckning på

samverkan mellan den medicinska forskningen, undervisningen och sjukvården. För

att upprätthålla forskningskompetensen och den svenska sjukvårdens kvalitet är

det av vikt att möjligheten till klinisk forskning såväl i den slutna som i den

öppna vården bevaras och utvecklas.

Frågan om primärkommunernas ansvar för den forskningsverksamhet som bedrivs

inom de delar av sjukvården som de är huvudmän för kommer att tas upp i ett

senare betänkande från Hälso- och sjukvårdsutredningen.

Beskrivning av forskningsområdet

Den medicinska forsknings- och utvecklingsverksamheten kan delas in i

grundforskning, klinisk forskning samt utvecklingsverksamhet.

Hälso- och sjukvårdsutredningen har gjort en uppdelning av den kliniska

forskningen i en experimentell del och en patientnära del. Den experimentella

kliniska forskningen kräver, enligt utredningen, ofta laboratoriemiljö och

metodologi från biomedicinsk grundvetenskap. Den patientnära kliniska

forskningen utgår från exempelvis studier av patienters undersökningsresultat,

reaktion på försök eller behandling eller genomgång av journalmaterial eller

register.

Många av remissinstanserna är rent allmänt positiva till hälso- och sjuk-

vårdsutredningens beskrivning av forskningsverksamheten. Flera av dessa har dock

kritiska synpunkter på avgränsningen mellan experimentell och patientnära

klinisk forskning. Man anser att det är en vetenskapsteoretiskt tveksam

indelningsgrund. Några pekar också på att det är en brist att

folkhälsovetenskaplig forskning inte nämns. Det framhålls bl.a. att huvudmännens

ansvar för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet även borde omfatta

metodutveckling som direkt handlar om hälso- och sjukvårdens folkhälsoarbete.

Prioriteringsutredningen talar i sitt betänkande om sådant forsknings- och

utvecklingsarbete som avser uppföljning och utvärdering av vårdens resultat.

Prioriteringsutredningen betonar att utvärdering är en förutsättning för att

kunna nyttja resurserna på bästa sätt och indirekt också en förutsättning för

att kunna göra väl avvägda prioriteringar. I detta instämmer en rad

remissinstanser.

En del av den forskning som bedrivs på patienter i sjukhusmiljö har karaktär

av grundforskning, dvs den syftar till att klarlägga orsaker och mekanismer

bakom sjukdomsuppkomst utan att ha någon omedelbar tillämpning i sikte. På samma

sätt kan en del forskning vid prekliniska institutioner ligga nära tillämpning i

klinisk praxis, t.ex. farmakologisk forskning kring läkemedel.

För att resultat från grundforskning skall kunna komma patienterna till del

krävs också att den patientnära forskningen och utvecklingsarbetet fungerar väl.

Under senare år har ett ökande samarbete skett mellan grundforskare och kliniska

forskare. Detta har bidragit till att forskningsframsteg numera snabbt kan

överföras till klinisk tillämpning och komma patienter till godo. Ett väl

fungerande samarbete och ett kunskapsutbyte mellan de olika länkarna i kedjan är

således nödvändigt. Detta för i sin tur med sig att det är svårt att dra

tydliga gränser mellan de olika leden i forskningsverksamheten och särskilja vem

som har ansvar för vad. De olika delarna går i varandra och är också starkt

integrerade i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Samtidigt finns ett behov

att klargöra ansvarsfördelningen och särskilja och identifiera kostnaderna för

forskningen. Frågan om hur ansvarsfördelningen mellan stat och landsting bör se

ut tas upp i följande avsnitt.

Sjukvårdshuvudmännens ansvar lagstadgas

Utredningarnas förslag: Hälso- och sjukvårdsutredningen har föreslagit att

hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med en bestämmelse som preciserar

landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklings-arbete. Det ansvar

som läggs på landstingen genom den nya bestämmelsen innefattar att medverka vid

finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och

utvecklingsarbete inom vården.

Prioriteringsutredningen har föreslagit att sjukvårdshuvudmännens nuvarande

ekonomiska ansvar för sådant forsknings- och utvecklingsarbete som avser

uppföljning och utvärdering av vårdens resultat bör lagfästas.

Remissinstanserna: Flertalet instanser som yttrat sig över Hälso- och

sjukvårdsutredningens förslag tillstyrker detta. Även en majoritet av de

remissinstanser som yttrat sig över Prioriteringsutredningens förslag är posi-

tiva.

Ett par remissinstanser känner en viss tveksamhet inför att lägga ett ansvar

på hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka vid planering och genomförande

av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Man anser att det kan finnas en

risk att forskningsprojekt som inte fyller de krav som kan och bör ställas på

vetenskaplig forskning får ekonomiskt stöd. Till dessa remissinstanser hör

Socialstyrelsen och Medicinska Forskningsrådet.

Några remissinstanser poängterar, liksom Hälso- och sjukvårdsutredningen,

vikten av att landstingen utvecklar ekonomiska redovisningssystem som gör det

möjligt att tydligare än för närvarande särskilja kostnader för forskning,

utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande verksamheten. En

sådan utveckling är nödvändig för att det skall bli möjligt att fördela ansvaret

för finansieringen av de olika verksamheterna någorlunda rättvist mellan staten

och landstingen. Vårdförbundet SHSTF, Landstinget Sörmland och Läkarförbundet

hör till dessa remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag: Ansvaret för forsknings- och utvecklings-

arbetet inom hälso- och sjukvården är som tidigare beskrivits delat mellan

staten och sjukvårdshuvudmännen. Det ansvar som läggs på hälso- och

sjukvårdshuvudmännen genom den nu föreslagna bestämmelsen innefattar att

medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings-

och utvecklingsarbete inom vården.

Regeringen konstaterar att ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk-

vårdshuvudmännen när det gäller klinisk forskning och utveckling är oklar. Detta

hänger bl.a. samman med att det är svårt att dra klara gränser mellan de olika

leden i det samlade FoU-arbetet, eftersom grundforskning, klinisk forskning och

utvecklingsverksamhet ofta går i varandra. De olika delarna ingår också ofta som

en del i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Allt detta medför att det kan

vara svårt att avgöra vad som skall anses vara ett statligt ansvar och vad som

bör ligga på sjukvårdshuvudmännen. Det ligger emellertid i sakens natur att

sjukvårdshuvudmännen som en del av sitt ansvar för att erbjuda en god hälso- och

sjukvård också tar ett betydande ansvar för att verksamheten utvecklas och

utvärderas.

I ett system där kliniker och mottagningar ersätts för faktiskt utförda pres-

tationer måste man hitta nya former för fördelningen av de resurser till

forskning och utveckling som tidigare ingått i sjukvårdsenheternas anslag. Det

finns annars en uppenbar risk att särskilt den patientnära forskningen

oavsiktligt drabbas. Oavsett vilket finansieringssystem som tillämpas måste man

sträva efter att förbättra styrningen och uppföljningen genom att utveckla

kostnadsredovisningen så att det om möjligt går att särskilja kostnaderna för

forskning, utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande

verksamheten.

Mot denna bakgrund står det klart att en ändring i hälso- och sjukvårdslagen

behövs som klargör att landstingen har en rätt och ett ansvar att bedriva denna

typ av forsknings- och utvecklingsarbete.

Den komplettering av hälso- och sjukvårdslagen som nu föreslås är allmänt

hållen och beskriver endast övergripande huvudmännens ansvar. Regeringen vill

dock betona att det inte är något nytt ansvar som läggs till landstingens

tidigare åtaganden utan snarare något som bekräftar och lagfäster de

förhållanden som nu råder. Syftet är på intet sätt att ändra någon tidigare

ansvarsfördelning. Förslaget får därför inte heller några konsekvenser för

resursfördelningen mellan stat och kommun. Omfattningen och inriktningen av den

av landstingen finansierade FoU-verksamheten är och förblir ett

landstingskommunalt beslut.

Preciseringen utgör också en viktig principiell markering av forskningens och

utvecklingsarbetets stora betydelse inom hälso- och sjukvården. Huvudansvaret

för forskningen åvilar liksom hittills staten, främst genom universitet och

högskolor. Förtydligandet i Hälso- och sjukvårdslagen innebär ingen förändring i

detta avseende.

Det har, som framgått ovan, riktats kritik mot Hälso- och sjukvårds-

utredningens indelning i patientnära och experimentell forskning. Enligt

regeringens mening bör utgångspunkten för vem som skall ha ansvar för den

kliniska forskningen vara huruvida problemställningen är direkt kopplad till en

klinisk frågeställning oavsett om forskningsmetoden är experimentell eller

epidemiologisk till sin karaktär.

Landstingens FoU-verksamhet inom folkhälsoområdet utgör en allt viktigare del

av tillämpad svensk folkhälsoforskning. Till landstingens ansvar hör enligt

hälso- och sjukvårdslagen att verka för en god hälsa hos befolkningen.

Landstingens FoU-ansvar omfattar enligt regeringens mening därför även de

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamheterna.

Samverkan

Utredningarnas bedömning: Utredningarna anser det angeläget att hälso- och

sjukvårdshuvudmännen finner former för samverkan kring den forsknings- och

utvecklingsverksamhet som dessa finansierar. Formerna för denna samverkan bör

inte regleras nu. En sådan samverkan bör i första hand byggas upp regionalt med

utgångspunkt från universitetssjukhusen och i nära samarbete med de medicinska

fakulteterna.

Remissinstanserna: Flertalet är allmänt positiva. Några pekar dock på att

samverkan med universitet inte alltid framstår som självklart eftersom kompetens

finns även på andra håll, exempelvis vid vårdhögskolorna.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är samverkan på

regional nivå en förutsättning för att FoU-verksamheten skall kunna utvecklas

och för att kunna genomföra gemensamma satsningar på angelägna FoU-projekt.

Det finns också ett ömsesidigt intresse av samverkan. Forskare vid

universiteten behöver kontakter med landstingens hälso- och sjukvårds-

organisation för den kliniska forskningen bl.a. för att inhämta erfarenheter

från den direkta vården. De som bedriver forskning inom sjukvårdshuvudmännens

verksamhetsområde har behov av kontakter med universitetens forskare för att

bland annat få tillgång till en kreativ forskarmiljö och för att genomgå

forskarutbildning. På samma sätt finns det behov av kontakter inom landstinget

mellan hälso- och sjukvården och vårdhögskolan.

Den patientnära kliniska vårdforskningen bygger på en helhetssyn på patienten

där alla landstingets personella resurser inom olika discipiner bör tas

tillvara. Det är därför inte enbart den medicinska fakulteten inom

universiteten som kommer ifråga för samverkan med hälso- och sjuk-

vårdshuvudmännen och den kliniska forskningen utan även samhällsvetenskaplig och

humanistisk fakultet är berörd. Detta med anledning av att bl.a.

omvårdnadsforskningen hör till dessa fakulteter.

Enligt regeringens uppfattning finns det idag inte behov av att reglera

formerna för denna samverkan. Det finns på många håll goda ansatser till

samverkan och den fortsatta utvecklingen bör följas noga.

Regeringen anser dock, liksom ett par av remissinstanserna, att hälso- och

sjukvårdshuvudmännens samverkan med universitet och högskolor bör betonas mer.

Universitetets och högskolans roll bör vara att göra den inomvetenskapliga

bedömningen av FoU-arbetets kvalitet och relevans. Samhällsföreträdarnas

uppgifter bör vara att bedöma samma arbete utifrån samhällsrelevans och svara

för prioriteringen med denna utgångspunkt. Det är viktigt att samverkan mellan

hälso- och sjukvårdshuvudmännen och universitet/ högskolor vidareutvecklas för

att FoU-aktiviteterna skall uppfylla vetenskapliga krav och resultaten därvidlag

utvärderas. Samverkan med andra aktörer, bl.a. vissa statliga myndigheter,

behöver också vidareutvecklas och fördjupas.

7.9.2 Författningskommentarer

Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

26 b §

Landstingen har idag ett delat ansvar för den kliniskt bedrivna forskningen.

Detta ansvar är inte reglerat. I den nya paragrafen föreslås att så sker.

Kommunerna har ansvar för en viss del av hälso- och sjukvården. Inom detta

område föreslås att kommunen skall ha ett ansvar som motsvarar landstingets.

Nämnda huvudmäns ansvar skall även omfatta folkhälsoforskningen. För

tydlighetens skull föreslås också en reglering av skyldigheten för huvudmännen

att samverka, inte bara med varandra utan även med andra intressenter.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen

(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård

2 §

För att det skall klart framgå att ansvaret för forskningen även åvilar de

kommuner som bedriver försöksverksamhet med kommunal primärvård anges det att

bestämmelsen som reglerar det i hälso- och sjukvårdslagen även skall tillämpas

på sådan primärvård.

8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

8.1 Inledning

Forskning om kommunikationer

Forskningen inom kommunikationsområdet domineras starkt av företagssektorn.

Elektronikindustrin, som innefattar tillverkning av bl.a. tele- och

dataprodukter, och transportmedelsindustrin är det två branscher som har de

högsta totala driftskostnaderna för forskning och utveckling (FoU) inom hela

industrin. Dessa två branschers sammanlagda driftskostnader för FoU uppgick år

1993 till över 12 miljarder kronor. Av industrins samlade FoU-insatser kan

därmed över 45 % hänföras till områden med stark kommunikationsanknytning.

Företagssektorns FoU-insatser är dock främst inriktade på att främja

industriell verksamhet med anknytning till olika produkter och i mindre grad på

att utveckla transporter och kommunikationer som sådana. Forskning för att

främja transporter och kommunikationer spelar således en relativt sett betydligt

större roll inom den offentliga sektorn.

De flesta myndigheter, verk och bolag som hör till Kommunikations-

departementets verksamhetsområde är på ett eller annat sätt involverade i

transport- och kommunikationsforskning. Samtidigt är emellertid också många

myndigheter utanför kommunikationssektorn, såsom Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), Byggforskningsrådet (BFR), Statens

naturvårdsverk (SNV) och flera myndigheter inom försvarssektorn, engagerade i

forskning rörande transporter och kommunikationer. Den dynamiska utvecklingen

inom informationsteknikområdet medför också att kopplingarna mellan

kommunikationssektorn och andra samhällssektorer tenderar att öka i omfattning.

Enligt Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik uppgick de statliga

insatserna för transport- och kommunikationsrelaterad FoU till ca 1 miljard

kronor under budgetåret 1994/95. Detta motsvarar i runda tal en tjugondel av de

samlade statliga insatserna för FoU. Knappt hälften av dessa insatser hänför sig

till myndigheter m.m. inom kommunikationssektorn.

Forskning och utveckling inom kommunikationssektorn

Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras

forskning och utveckling med inriktning på transporter, informationsteknik,

post- och telekommunikationer, meteorologi, hydrologi och oceanografi samt

geoteknik. Verksamheten vid Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Statens

väg- och transportforskningsinstitut (VTI) samt Statens geotekniska institut

(SGI) finansieras genom anslag som huvudsakligen används för forskningsändamål.

Vidare har Vägverket, Banverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut (SMHI) i uppgift att finansiera forskning och utveckling inom sina

respektive verksamhetsområden. Av övriga myndigheter, verk och bolag under

Kommunikationsdepartementet bedriver eller finansierar även Statens institut för

kommunikationsanalyser, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens Järnvägar,

Posten AB och Telia AB forsknings- och utvecklingsverksamhet i varierande

omfattning.

I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under

Kommunikationsdepartementet.

----------------------------------------------------------------

| Anvisat1) Förslag|

| 1995/96 1997|

----------------------------------------------------------------

|Kommunikationsforsknings- 197 735 150 771|

|beredningen |

----------------------------------------------------------------

|Forskning om el- och 61 000 20 000|

|hybridfordon |

----------------------------------------------------------------

|Statens väg- och transport- 49 356 32 205|

|forskningsinstitut |

----------------------------------------------------------------

|Summa 308 091 202 976|

----------------------------------------------------------------

1 Beloppen anges i tusental kronor

Kommunikationsforskning finansieras dock även över andra anslag. De medel som

under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter

under Kommunikationsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan

forskning framgår av nedanstående sammanställning. Samtliga medel avser

utgiftsområde 22 utom de som disponeras av SGI, vilka tillhör utgiftsområde 18.

------------------------------------------

Myndighet FoU-budget (mkr)

------------------------------------------

Banverket 100

------------------------------------------

Vägverket 200

------------------------------------------

KFB 173

------------------------------------------

VTI 33*

------------------------------------------

SMHI 20

------------------------------------------

SGI 15*

------------------------------------------

Summa 541

------------------------------------------

* Avser endast medel anvisade direkt över anslag

8.2 Kommunikationsforskningens mål

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: De övergripande mål och prioriteringar som|

| tidigare angivits för kommunikationsforskningen bör ligga fast. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Övergripande mål för kommu-

nikationsforskningen formulerades i 1993 års forskningspolitiska beslut. Dessa

mål bör enligt regeringens bedömning ligga fast. Det innebär att forskningen

inom kommunikationsområdet skall medverka till att ta fram underlag för att

uppnå de politiska mål som läggs fast för kommunikationssektorns utveckling samt

öka handlingsberedskapen inför problem som inte kan förutses i dag genom att

bygga upp en kunskaps- och kompetensbas för framtiden.

I avvaktan på ett nytt kommunikationspolitiskt beslut bör även tidigare

angivna prioriteringar kvarstå. Det innebär att miljö, infrastruktur,

telekommunikationer, informationsteknik, effekter av marknadsförändringar och

avregleringar, kollektivtrafik och trafiksäkerhet särskilt bör uppmärksammas i

forsknings- och utvecklingsverksamheten.

8.3 Kommunikationsforskningens organisation

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Den reform av kommunikationsforskningens |

| organisation som påbörjades genom 1993 års forskningspolitiska |

| beslut bör fullföljas. Den nu gällande ansvarsfördelningen för |

| övergripande kommunikationsforskning bör bibehållas. |

| Kommunikationsforskningsberedningen bör ges i uppdrag att i |

| sin årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande |

| forskning och utveckling som Banverket och Vägverket finan- |

| sierar, liksom den samordning av forskningsplaneringen som |

| skett mellan myndigheterna. |

--------------------------------------------------------------------

Kommunikationsforskningens organisation ändrades i flera viktiga avseenden som

en följd av 1993 års forskningspolitiska beslut. Reformen syftade till att

tydligare definiera statens ansvar inom kommunikationsforskningsområdet och till

att renodla rollerna som beställare, utförare och användare av forskning mellan

myndigheter, statliga verk och övriga berörda organisationer. Forskningen inom

transport-, post- och telekommunikationsområdet och därtill anknuten

informationsteknik integrerades bl.a. inom ramen för

Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) (tidigare

Transportforskningsberedningen) verksamhet. KFB fick ökade anslag och ett

samordningsansvar för den övergripande kommunikationsforskningen. KFB:s ansvar

för att stödja långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning betonades särskilt. Vid

sidan av KFB fick Vägverket och Banverket ett uttalat ansvar för att stödja

tillämpad samhällsmotiverad forskning inom sina respektive delsektorer. Vidare

klargjordes att Statens väg- och transportforskningsinstitut (tidigare Statens

väg- och trafikinstitut) skulle utvecklas mot ett renodlat institut för

tillämpad forskning och att bl.a. affärsverken inte längre skulle ha något

ansvar för övergripande forskning och utveckling.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av

den ovan beskrivna omorganisationen. RRV har redovisat uppdraget i rapporten

Delat ansvar för forskning - beställare och utförare inom kommunikationssektorn

(RRV 1996:22) .

RRV konstaterar därvid att reformen knappast kan sägas ha fått genomslag i

praktiken och i enlighet med statsmakternas intentioner även om den är genomförd

i de flesta formella avseenden. RRV kritiserar främst Banverket och Vägverket

för att dessa myndigheter ännu inte tagit sitt fulla ansvar som beställare av

övergripande forskning.

RRV anser dock att reformen i sina huvuddrag bör fullföljas men att det finns

några frågor som statsmakterna behöver ta hänsyn till. RRV framhåller således

att den avgränsning mellan långsiktig och tillämpad forskning som reformen

bygger på i praktiken är svår att upprätthålla. Gränsdragningsfrågorna bör

därför i vissa hänseenden omformuleras till frågor om gemensamt ansvar där vars

och ens roller preciseras. Vidare anser RRV att man närmare bör diskutera när

och i vilka former konkurrensmedlet är ett effektivt sätt att fördela resurser

till de mest kompetenta forskningsmiljöerna och att bygga upp kunskap inom nya

områden. RRV framhåller att marknadsrelationer och konkurrens inom området inte

kan ses som ett mål i sig och är möjliga endast inom ett bestämt utrymme.

RRV:s rapport har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser instämmer i

RRV:s grundläggande slutsats att reformen bör fullföljas. Banverket, Vägverket

och KFB instämmer i stora drag med den kritik som RRV riktat mot dem som

beställare av övergripande forskning. Vägverket anser att det bör övervägas om

inte verket även bör få ansvar för långsiktig kunskapsutveckling inom vägområdet

så att KFB kan koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor.

KFB föreslår för sin del att en ny gränsdragning görs mellan KFB och

Vägverket/Banverket så att de senares ansvar begränsas till att omfatta

verksamhetsnära FoU. Sjöfartsverket anger att man själv vill ha en

sektorsforskningsroll liknande Vägverkets och Banverkets.

Även forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) har lämnat en rad

förslag till förändringar som utredningen anser bör genomföras inom

sektorsforskningen. Beträffande Kommunikationsdepartementets område anser

utredningen att FoU-planeringen är förhållandevis ambitiös, såväl på

regeringsnivå som hos berörda myndigheter. Enligt utredningen uppfyller KFB de

flesta av de kriterier som utredningen anser bör gälla för organisationen av

sektorsforskningen. Forskningsfinansieringsutredningen anser dock att det bör

klargöras tydligare att ansvaret för långsiktig kunskapsutveckling för hela

sektorn åvilar KFB.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med

Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flertalet remissinstanser som yttrat

sig över utredningarnas förslag i denna del att den reform av

kommunikationsforskningens organisation som påbörjades genom 1993 års

forskningspolitiska beslut bör fullföljas. Regeringen delar också RRV:s

uppfattning att det är hög tid att berörda myndigheter utformar verksamheten i

enlighet med statsmakternas beslut.

Detta gäller i särskilt hög grad Banverket och Vägverket som ännu ej utformat

sin verksamhet som forskningsfinansiärer i enlighet med gällande instruktioner.

Samtidigt noterar regeringen att Vägverket nu fastställt en plan och strategi

för sin forskningsverksamhet och även i övrigt börjat inrätta verksamheten i

enlighet med de krav som bör ställas på en forskningsfinansierande myndighet.

Även Banverket anger att man avser att integrera forskningen i sitt

sektorsansvar. Enligt regeringens uppfattning återstår det dock mycket innan

Banverket kan sägas leva upp till sitt ansvar för den övergripande forskningen.

Ett första steg bör därvid vara att göra en tydligare åtskillnad mellan den

övergripande järnvägsforskning som skall bidra till hela samhällets

kunskapsförsörjning och sådan FoU som främst är betingad av Banverkets egna

interna utvecklingsbehov.

Beträffande KFB gör regeringen bedömningen att myndigheten arbetat ambitiöst

för att uppfylla sin nya roll. Regeringen vill dock särskilt betona

forskningsfinansiärernas gemensamma ansvar att skapa stabila

planeringsförutsättningar för forskningsutförarna. Detta ansvar gäller inte

minst att ge VTI bättre möjligheter till långsiktig planering och utveckling av

verksamheten eftersom VTI i så hög grad är beroende av ett fåtal beställare inom

kommunikationssektorn.

Banverket och Vägverket bör enligt regeringens uppfattning överväga att söka

öka sin samverkan med KFB som nu har väl utvecklade rutiner för att säkerställa

kraven på integritet, kvalitet och relevans i forskningen. Regeringen har

tidigare i avsnitt 3.6 förordat att forskningsråd och sektorsorgan gemensamt bör

utarbeta rullande planer över områden som skall utvärderas under de närmaste

följande åren och komma överens om en lämplig ansvarsfördelning för

genomförandet. En sådan samplanering är givetvis särskilt angelägen inom de

näraliggande områden som Banverket, Vägverket och KFB svarar för. En lämplig

lösning kan därvid vara att Banverket och Vägverket uppdrar åt KFB att

organisera utvärderingen av den övergripande forskning som verken finansierar.

Även ifråga om bl.a. information om och dokumentation av forskning skulle en

ökad samverkan med KFB kunna underlätta för Banverket och Vägverket att i rimlig

tid uppfylla sina uppgifter.

Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flera remissinstanser tar upp

frågan om hur ansvarsgränserna bör dras upp mellan de olika beställarna av

övergripande forskning. Forskningsfinansieringsutredningen förordar därvid

nuvarande ansvarsfördelning med ett förtydligande av KFB:s roll. RRV har för

egen del inget entydigt förslag, medan Vägverket och KFB förordar att

gränssnittet ändras, dock i olika riktning.

Regeringen är medveten om att den nu gällande gränsdragningen inte är

oproblematisk och kräver en smidig samverkan mellan berörda myndigheter.

Samtidigt anser regeringen att det är nödvändigt att ändå försöka avgränsa

respektive myndighets ansvar och kan därvid inte se att de förslag till ändrad

gränsdragning som framförts skulle medföra ökad tydlighet om de olika

myndigheternas roller. KFB:s förslag att Banverkets och Vägverkets ansvar skall

begränsas till att omfatta enbart s.k. verksamhetsnära FoU medan KFB skall

ansvara för all övergripande FoU ger upphov till nya definitions- och

avgränsningsproblem och kan också ha nackdelen att det blir svårare att ta till

vara de betydande samband och synergier som finns mellan verkens interna FoU-

behov och samhällets övergripande kompetens- och kunskapsförsörjning. Enligt

regeringens bedömning leder inte heller Vägverkets förslag, att KFB skall

koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor medan Vägverket

får ansvar för all forskning inom ramen för sitt sektorsansvar, till att

gränsdragningsproblemen elimineras. En sådan ansvarsuppdelning skulle också

kunna leda till ett alltför snävt perspektiv på den långsiktiga

kunskapsuppbyggnaden och medföra att systemsynen på transport- och

kommunikationsfrågorna går förlorad. I tidigare forskningspolitiska beslut har

det vidare framhållits som en styrka att myndighetsansvaret för den långsiktiga

kunskapsuppbyggande forskningen åvilar en från trafikgrenarna oberoende be-

ställare. Detta motiv äger enligt regeringens uppfattning alltjämt giltighet.

Enligt regeringens uppfattning kan avgränsningsproblemen inom

kommunikationsforskningen i hög grad hänföras till att kommunikationssektorn är

organiserad i trafik- och kommunikationsgrenar som var och en för sig har

speciella förutsättningar och problem men som samtidigt också delar en rad

gemensamma utgångspunkter och planeringsförutsättningar. Målet måste därför vara

att finna det gränssnitt som på bästa sätt skiljer ut det som från

forskningssynpunkt är specifikt för enskilda trafik- och kommunikationgrenar

från det som är generellt och av gemensamt intresse för hela

kommunikationssektorn. En sådan gränsdragning kommer aldrig att bli helt

invändningsfri men den måste enligt regeringens uppfattning ändå göras. Med

hänsyn till att den långsiktigt kunskapsuppbyggande forskningen till största

delen rör frågor av generellt intresse som är gemensamma för hela eller stora

delar av kommunikationssektorn, medan den tillämpade forskningen och utveck-

lingen i högre grad inriktas på trafikgrensvisa frågeställningar, drar

regeringen slutsatsen att nuvarande ansvarsuppdelning bör bibehållas.

Samverkan mellan de berörda myndigheterna, dvs. Banverket, Vägverket och KFB,

bör däremot intensifieras. Det ligger i sakens natur att denna samverkan i hög

grad måste utformas i ett fortlöpande samråd mellan myndigheterna. Ansvaret för

att denna samverkan kommer till stånd åvilar givetvis alla de berörda

myndigheterna men KFB har genom sin samordningsroll ett särskilt ansvar i detta

avseende. För att markera vikten av att en ökad samverkan och samplanering sker

mellan myndigheterna på detta område och samtidigt säkerställa att det sker en

löpande redovisning som är gemensam för hela den övergripande kom-

munikationsforskningen avser regeringen att ge KFB i uppdrag att i sin

årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande FoU som Banverket och

Vägverket finansierar, liksom den samordning av FoU-planeringen som skett mellan

myndigheterna.

Att nuvarande ansvarsfördelning bibehålles innebär att affärsverkens FoU och

den FoU som betingas av myndigheternas egna utvecklingsbehov inte heller

fortsättningsvis bör betraktas som övergripande forskning.

8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Banverkets och Vägverkets preciserade och|

| vidgade sektorsansvar för järnvägs- respektive vägtransport- |

| systemen i stort bör i princip följas av en motsvarande vidgning|

| av forskningsansvaret. Kommunikationsforskningsberedningen bör |

| dock även fortsättningsvis ha huvudansvaret för forsknings-, |

| utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom kollektiv- |

| trafikområdet. |

--------------------------------------------------------------------

Sedan det forskningspolitiska beslutet år 1993 har Banverkets och Vägverkets

roller som sektorsmyndigheter utvecklats och preciserats. Denna utveckling har

medfört att myndigheterna efterhand fått delvis nya uppgifter inom ramen för

sitt sektorsansvar. För Vägverkets del har denna utveckling redovisats i

propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m.

(prop. 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231). Frågan om Banverkets

motsvarande ansvar tas upp i budgetpropositionen för år 1997.

I propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m.

konstaterades bl.a. att Vägverkets forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsinsatser (FUD) bör samordnas med och vara ett komplement till den

forskning som KFB givits ett ansvar för enligt tidigare beslut. Samtidigt

aviserade regeringen att den avsåg att återkomma i forskningspropositionen

beträffande preciseringen av ansvarsfördelningen och samordningen av FUD-

verksamheten inom vägtransportsystemet.

Skälen för regeringens bedömning: De övergripande riktlinjer som bör gälla för

ansvarsfördelningen mellan finansiärerna av övergripande kommunikationsforskning

har redan beskrivits i föregående avsnitt. En naturlig följd av dessa riktlinjer

är att en förändring i sektorsansvarets omfattning i princip även bör följas av

en motsvarande förändring i forskningsansvarets omfattning.

Enligt regeringens bedömning är det främst på fyra områden som preciseringen

av Banverkets och Vägverkets sektorsansvar skulle kunna föranleda en förändring

i ansvarsfördelningen mellan trafikverken och KFB, nämligen inom infrastruktur-,

trafiksäkerhets- och fordons/drivmedelsforskningen samt inom den forsknings-,

utvecklings- och demonstrationsverksamhet som KFB finansierat inom

kollektivtrafikområdet. När det gäller FoU om infrastruktur och trafiksäkerhet

har Banverket, Vägverket och KFB enligt vad regeringen erfarit redan kommit fram

till en ansvarsfördelning som bör kunna gälla även under de nu aktuella

förutsättningarna. Även på fordonsområdet sker en samverkan mellan

myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning bör det även fortsättningsvis

ankomma på de tre myndigheterna att i samråd komma fram till en lämplig

ansvarsfördelning med utgångspunkt i de övergripande riktlinjer som nu angivits

och med beaktande av behovet av att upprätthålla kontinuiteten i den forskning

som bedrivs.

För kollektivtrafikforskningen, som till stor del är av tillämpad natur och

ofta med en inriktning mot rena utvecklings- och demonstrationsinsatser, kan det

framstå som naturligt att låta Banverket respektive Vägverket ta över en större

del av ansvaret som ett led i dessa myndigheters sektorsansvar. Mot detta kan

dock anföras att kollektivtrafikforskningen, även om den är tillämpad, ofta är

trafikslagsövergripande och måste grundas på en helhetssyn på transportsystemet.

Av betydelse är också att KFB under lång tid arbetat med detta forskningsområde

och efterhand byggt upp ett väl utvecklat nätverk för FUD inom kollektiv-

trafikområdet. Avnämarna av forskningsresultaten är vidare till stor del

kommuner, landsting, trafikhuvudmän och enskilda trafikföretag varför kopplingen

till Banverkets respektive Vägverkets egna kunskapsbehov inte är lika stark som

inom många andra områden för tillämpad transportforskning.

Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det inte kan vara rationellt

att förändra ansvaret för kollektivtrafikforskningen och splittra upp det på

flera olika myndigheter. Regeringen anser således att KFB även fortsättningsvis

bör ha huvudansvaret för kommunikationspolitiskt motiverad FUD inom

kollektivtrafikområdet. Samtidigt bör dock Banverket och Vägverket ges möjlighet

att påverka KFB:s forskningsprogram inom kollektivtrafikområdet och även kunna

finansiera forskning inom detta område om det bedöms vara angeläget med hänsyn

till myndigheternas sektorsansvar för kollektivtrafiken. Regeringen har redan

understrukit betydelsen av att Banverket, Vägverket och KFB har en nära

samverkan i frågor som rör transportforskning och vad som här anförts visar att

behovet av en sådan samverkan är stort inte minst inom kollektivtrafikområdet.

8.5 Resurser för övergripande kommunikationsforskning m.m.

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det finns många angelägna forskningsbehov|

| inom kommunikationsområdet som kan vara svåra att tillgodose |

| inom nuvarande resursramar. Utrymmet för nya utgifter är |

| emellertid mycket begränsat och forsknings- och utvecklings- |

| behoven under den kommande planeringsperioden måste därför i |

| huvudsak mötas inom befintliga resursramar. |

| Regeringen anser dock att ett resurstillskott är nödvändigt för|

| att förstärka forskning, utveckling och |

| demonstrationsverksamheten inom området kollektivtrafik och |

| samhällsbetalda resor. |

| Ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggande geoteknisk forsk- |

| ning inom infrastrukturområdet bör samlas till Statens |

| geotekniska institut och institutets budget förstärkas för att |

| möjliggöra ökade insatser inom detta område. |

| Regeringen anser att det är angeläget att Sveriges meteoro- |

| logiska och hydrologiska institut deltar aktivt i forsknings- |

| och utvecklingsarbete i Västeuropa och inom Östersjöregionen. |

--------------------------------------------------------------------

Anslagsfrågor behandlas i budgetpropositionen för år 1997. Regeringen tar dock

här upp vissa resursfrågor som aktualiserats genom den resultat-, omvärlds- och

resursanalys som forskningsmyndigheterna genomfört som underlag för regeringens

fördjupade prövning av verksamheten.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikations-

forskningsberedningen (KFB), Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har lämnat in fördjupade

anslagsframställningar för budgetåren 1997-1999 i enlighet med särskilda

direktiv som regeringen utfärdade den 28 februari 1995 respektive den 12 april

1995.

VTI har därvid föreslagit en särskild satsning på att vid institutet bygga upp

nya forskningsmiljöer inom följande områden; tätorternas trafik- och

trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimulering och körsimulator)

samt trafik, transporter och luftföroreningar.

KFB har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat konsekvenserna av

olika resursnivåer och för egen del förordat en betydande förstärkning av

ramanslaget fr.o.m. år 1997 för att möjliggöra en ökad forskning inom bl.a.

informationsteknikområdet och utökade utvecklings- och demonstrationsinsatser

inom kollektivtrafiken. Vidare anser KFB att ett särskilt program för

systemdemonstration av miljöanpassade transporter bör påbörjas år 1998.

SGI har i sin anslagsframställan föreslagit dels prioriteringar inom nuvarande

ram, dels utökade satsningar inom fem områden. Tre av satsningarna avser

insatser för forskning och utveckling inom riskvärderingssystem, nationella

geotekniska basresurser samt IT och geoteknik. SGI har vidare på regeringens

uppdrag utrett vilka skador som uppkommer till följd av geotekniska brister i

samband med bygg- och anläggningsverksamhet och därvid även redovisat

institutets bedömning av behovet av ökad geoteknisk kunskap med förslag till

forskningsinsatser inom olika ämnesområden.

SMHI konstaterar att myndighetens forskningsplan i stort sett ryms inom ramen

för SMHI:s anslag om dessa kan kompletteras med externa forskningsmedel i

hittillsvarande omfattning. SMHI anser att det är av stort nationellt intresse

att svensk klimatforskning ges bättre förutsättningar i enlighet med det

initiativ SMHI och ett antal svenska universitetsinstitutioner tagit men

framhåller att detta kräver stöd från den miljöstrategiska forskningsstiftelsen

MISTRA.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den bedömning som bl.a. KFB

gjort att det finns många angelägna forskningsbehov inom kommunikationsområdet

som kan vara svåra att tillgodose inom nuvarande resursramar. Det gäller

exempelvis, såsom KFB anför, inom informationsteknikområdet, energi- och

miljöområdet samt kollektivtrafikområdet. Det statsfinansiella läget medför

emellertid att utrymmet för nya utgifter är mycket begränsat och att forsknings-

och utvecklingsbehoven under den kommande planeringsperioden i huvudsak måste

mötas inom befintliga resursramar. Regeringen utgår därvid från att KFB gör en

samlad bedömning av hur tillgängliga medel bör disponeras i linje med de

riktlinjer som dragits upp i den av KFB fastställda inrikningsplanen för

kommunikationsforskningen. På motsvarande sätt måste även övriga myndigheter

prioritera sina insatser mot bakgrund av befintliga planer och tillgängliga

medel. I det följande redovisas dock vissa forskningsområden där det enligt

regeringens bedömning krävs ökade insatser.

Informationsteknologi

KFB övertog ansvaret för forskning om telekommunikationernas utveckling i

samband med bolagiseringen av Televerket år 1993. KFB:s program inom området

behandlar telesystemets roll i samhället, ekonomi och marknader, tillgänglighet,

säkerhet och risker samt områdets rättsliga frågor. Syftet är att tillgodose

behovet av kunskaps- och beslutsunderlag för den svenska telepolitiken och även

för utvecklingen av informationssamhället i vidare mening.

Enligt regeringens uppfattning är det uppenbart att den kommunika-

tionspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området måste tillmätas en allt

större vikt med hänsyn till de genomgripande konsekvenser för hela samhället som

utvecklingen mot informationssamhället väntas få. Med hänsyn till den snabba

tekniska utvecklingen, som bl.a. medför att olika tekniska system vävs samman på

ett nytt sätt, måste KFB:s i sin FoU-planering bygga på en helhetssyn på

informationssamhället. KFB:s verksamhet bör därför innefatta forskning om

informationshantering, kommunikation och systemtillgänglighet i vid mening. Mot

bakgrund av de kunskapsbehov som kan förutses är det således viktigt att KFB

fullföljer och vidareutvecklar sin verksamhet med sådan bredd.

För att bygga upp en verksamhet med den inriktning som beskrivits ovan

tillfördes KFB:s ramanslag 37,5 miljoner kronor under det förlängda budgetåret

1995/96. Insatsen redovisades som en överbryggningsinsats inför ett mera samlat

ställningstagande i forskningspropositionen. Mot bakgrund av vad som ovan

anförts gör regeringen nu bedömningen att denna förstärkning av KFB:s ramanslag

bör bibehållas på nivån 25 miljoner kronor per år under den kommande planerings-

perioden. Med hänsyn till att verksamheten fortfarande befinner sig i en

uppbyggnadsfas förutser regeringen att detta kommer att leda till en successivt

ökande FoU-volym inom området.

FUD om kollektivtrafik och samhällsbetalda resor

Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att öka forskningen avseende

s.k. samhällsbetalda resor (färdtjänstresor, skolresor, sjukresor m.m.) med

hänsyn till dessa resors omfattning och den stora potential för effektivi-

seringar och kvalitetshöjningar i denna trafik som bl.a. Samreseutredningen

pekat på i betänkandet Allmänna kommunikationer - för alla? (SOU 1995:70).

Vidare har även förutsättningarna för FoU-verksamheten inom kollektivtrafikområ-

det i övrigt ändrats, bl.a. genom ökat utnyttjande av konkurrensupphandling som

främst inriktats på att uppnå kostnadssänkningar i trafiken. Långsiktiga

kvalitets- och utvecklingsfrågor har däremot ofta fått stå tillbaka. Detta har

även medfört att incitamenten och utrymmet för forsknings- och

utvecklingsverksamhet från bl.a. trafikföretagens sida minskat så att det inte

länge är möjligt att på detta område upprätthålla samma krav på samfinansiering

från dessa aktörer som tidigare. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ett

resurstillskott är nödvändigt för att upprätthålla en tillräcklig FUD-verk-

samhet.

Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att KFB:s

ramanslag skall höjas med ca 19 miljoner kronor. Huvuddelen av höjningen görs

för att medge en förstärkning av forsknings-, utvecklings- och demon-

strationsverksamhet avseende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor. För

närvarande skall KFB enligt särskilda villkor i regleringsbrevet avsätta i

genomsnitt minst 15 miljoner kronor per år för FUD inom kollektivtrafikområdet.

Detta belopp bör under kommande planeringsperiod höjas till 30 miljoner kronor

per år och även innefatta FUD rörande ekonomi, organisation, fordon m.m. för

samhällsbetalda resor.

Denna ökade statliga insats hindrar naturligtvis inte att det även fort-

sättningsvis är angeläget att branschorgan och övriga kollektivtrafikin-

tressenter avsätter medel för att i samverkan med KFB finansiera sådan FUD som

är av gemensamt och generellt intresse för kollektivtrafiken och övriga

samhällsbetalda resor. Från bl.a. trafikpolitiska och miljöpolitiska

utgångspunkter är det viktigt att kollektivtrafikens attraktivitet kan

förstärkas. Ett sätt att åstadkomma detta är genom långsiktigt utveck-

lingsarbete. Regeringen har genom överläggningar med branschföreträdare erfarit

att det finns ett klart intresse av att fortsatta utvecklingsinsatser kan komma

till stånd inom kollektivtrafikområdet och att man från branschens sida delar

uppfattningen att det inte endast är ett statligt ansvar att finansiera FUD-

insatserna. Regeringen drar härav slutsatsen att det finns en växande beredskap

hos branschorgan m.fl. att medverka finansiellt i utvecklingsverksamhet med

generell och långsiktig inriktning. Regeringen avser mot denna bakgrund att ge

KFB i uppdrag att uppta förhandlingar med branschorgan och övriga kollektiv-

trafikintressenter i syfte att träffa en överenskommelse som preciserar

omfattningen av ett mera långsiktigt åtagande från dessa intressenters sida.

Energi- och miljöinriktad forskning

Beträffande KFB:s förslag avseende ett fyraårigt program för system-

demonstrationer av miljöanpassade transporter konstaterar regeringen att behovet

av omställningar inom transportsektorn för att kunna nå samhällets energi- och

miljömål har behandlats bl.a. av Trafik- och klimatkommittén,

Klimatdelegationen, Energikommissionen och Kommunikationskommittén. Bakgrunden

är att transportarbetet har ökat kraftigt under hela efterkrigstiden både när

det gäller persontransporter och godstransporter. Transportsektorns andel av

energianvändningen har också ökat kontinuerligt och utgör i dag drygt 22 %.

Transportsektorn står för ca hälften av den slutliga användningen av

oljeprodukter. Närmare 42 % av koldioxidutsläppen och mer än 4/5 av kväveoxidut-

släppen år 1993 härrörde från transportsektorn.

I Energikommissionens betänkande (SOU 1995:139) konstateras att utveckling av

ökade kunskaper kring själva transportsystemet framstår som en viktig fråga och

att behovet av förändringar spänner över hela området från samhällsplanering

till fordonsutveckling och bränsletillförsel. De energimotiverade insatserna

inom kommunikations- och transportforskningen bör bedömas mot bakgrund av

regeringens samlade ställningstagande till energipolitiken och

energiforskningen. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga i den

planerade energipropositionen.

Den samverkan som sker mellan bl.a. fordonsindustrin, NUTEK, Naturvårdsverket,

KFB, och Vägverket inom ramen för det s.k. fordonstekniska programmet (se

avsnitt 14.4.2) bör fortsätta. Det hittillsvarande arbetet har visat att det

finns ett stort behov av att utveckla samarbetet mellan industrin och

universitet och högskolor. Att detta kan ske är betydelsefullt från såväl

trafik- som industripolitiska utgångspunkter. En väsentligt ökad ambitionsnivå

med inriktning mot att höja fordonens miljö- och säkerhetsprestanda är

emellertid önskvärd. Därigenom skulle också Sveriges möjligheter att nyttiggöra

sig en större del av EU:s forskningsmedel inom området öka.

Väginformatik

I maj 1995 fick Vägverket i uppdrag att ta fram ett program för att utveckla

tillämpning av och försök med väginformatik1 i det svenska vägtrafiksystemet.

Uppdraget utförs inom ramen för ett programråd för väginformatik där förutom

Vägverket ingår Delegationen för transporttelematik, KFB, Naturvårdsverket,

NUTEK, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafik-

föreningen. För år 1996 avsatte regeringen 37,5 miljoner kronor för denna

verksamhet.

Enligt Vägverkets redovisning pågår nu inom programmet ett femtiotal projekt

fördelade på nio olika temaområden. Programmet har som viktigaste mål att belysa

samhällsnyttan med olika tillämpningar och funktioner.

Regeringen har i propositionen om Vägverkets sektorsansvar m.m. (prop

1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231) konstaterat att programmet

skall ses som ett första steg i en mer långsiktig strategi för att förbereda

ianspråktagandet av den nya tekniken. Genom detta riksdagsbeslut har Vägverket

också ålagts ett sektorsansvar för vägtransportsystemet som bl.a. innefattar

utveckling och användning av väginformatik. Med hänsyn till att en betydande

FUD-verksamhet påbörjats inom området och att Vägverket nu utarbetat en plan för

hela sin forsknings- och utvecklingsverksamhet anser regeringen det vara

lämpligt att forskningen inom väginformatikområdet i fortsättningen integreras i

den övriga forskningsverksamheten. Några särskilda medel bör därför inte längre

reserveras för detta ändamål.

Mot bakgrund av det preciserade sektorsansvaret är det emellertid enligt

regeringens uppfattning naturligt att Vägverket även fortsättningsvis bedriver

ett brett utrednings-, utvecklings- och forskningsarbete inom

väginformatikområdet med utgångspunkt i de trafikpolitiska målen. Enligt vad

regeringen erfarit har Vägverket också inlett planläggningen för en utökad

verksamhet där resultaten från programmet för väginformatik väntas utgöra en

viktig utgångspunkt. Programrådet för väginformatik tillkom bl.a. för att

säkerställa en fortsättning av det FUD-samarbete som inletts inom ramen för

Svenskt RTI-program. Regeringen anser att det även fortsättningsvis är angeläget

med en god samverkan mellan de olika myndigheter, kommuner och företag som är

berörda av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom detta område och att det

särskilt bör ankomma på Vägverket, KFB och NUTEK att verka för att en sådan

samverkan sker.

Forskningsmiljöer vid Statens väg- och transportforskningsinstitut

Beträffande VTI:s förslag att bygga upp nya forskningsmiljöer inom de tre

områdena tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik

(trafiksimulering och körsimulator) samt trafik, transporter och

luftföroreningar konstaterar regeringen att insatser inom samtliga dessa områden

är angelägna. Detta framgår också av de prioriteringar som regeringen redovisat

ovan. Med den ansvarsfördelning mellan beställare och utförare som nu tillämpas

inom kommunikationsforskningen är emellertid finansieringen av dessa insatser en

fråga främst för KFB, Vägverket eller Banverket.

Geoteknisk forskning

Regeringen bedömer att det är angeläget att ansvaret för långsiktig kun-

skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet stärks.

Banverket och Vägverket har ett ansvar för att finansiera tillämpad forskning

som är relevant för respektive verksamhet. Inom det geotekniska området finns

dock även sådana kunskapsbehov som har en bredare tillämpning varför denna

uppdelning av ansvaret på skilda trafikgrenar kan hämma en mera långsiktig

inriktning av forskningen.

Regeringen anser mot denna bakgrund att ansvaret för långsiktig kun-

skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet bör koncentreras

till SGI och föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att SGI:s budget

förstärks med 8 miljoner kronor för detta ändamål. Eftersom en stor del av

vinsten av dessa forskningsresultat kommer Banverkets och Vägverkets verksamhet

till del har denna förstärkning finansierats genom en överföring av medel från

utgiftsområde 22 till utgiftsområde 18. Den verksamhet som på detta sätt

tillförs SGI bör främst inriktas på att utveckla kostnadseffektiva geotekniska

metoder inom byggnation och underhåll av infrastruktur så att den kan uppfylla

höga krav på kvalitet och miljöhänsyn.

Inom sin forskningsverksamhet bör SGI öka insatserna för att utveckla system

för riskvärdering och kvalitetssäkring. Sådana system används för att bättre

optimera fysisk planering, utformning och produktion med hänsyn till geotekniska

krav och verksamheten bör i hög grad inriktas mot att kunna lämna bidrag till

det europeiska standardiseringsarbetet. Vidare bör SGI i samverkan med andra

aktörer utveckla metoder för att samordna och effektivisera det geotekniska

arbetet med hjälp av informationsteknik.

Forskningsmiljön vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bedriver ett omfattande

forsknings- och utvecklingsarbete inom meteorologi, hydrologi och oceanografi.

Under senare år har särskilt den klimatrelaterade forskningen ökat i betydelse.

Institutet har tillsammans med universiteten i Uppsala, Stockholm och Göteborg

erhållit externt stöd för uppbyggnad och drift av ett svenskt program för

regional klimatmodellering. Vidare har SMHI utsetts att vara forsknings- och

utvecklingsansvarigt inom EUMETSAT:s Satellite Application Facility-program. Det

innebär ett långsiktigt svenskt ansvarstagande för den europeiska utvecklingen

av moln- och nederbördsinformation från meteorologiska satelliter. I

Östersjöregionen har SMHI en central roll i det s.k. BALTEX-projektet som är en

del av en global forskningssatsning rörande klimatets dynamik.

Regeringen anser att det är angeläget att SMHI även fortsättningsvis deltar

aktivt i forsknings- och utvecklingssamarbetet i Västeuropa och inom

Östersjöregionen.

Transport- och kommunikationsforskning vid Högskolan i Dalarna

Transportforskningsutredningen konstaterade i sitt betänkande Råd för forskning

och kommunikationer (SOU 1992:55) att Sverige står på tröskeln till ett globalt

informations- och kunskapssamhälle och som nation inte får begränsa sig till att

bygga upp ett utökat vetande om transporter och kommunikationer enbart i form

av teknik och hårddata. Utredningen pläderade för att transport- och

kommunikationsforskningen måste både breddas och fördjupas. Den snabba

förändringen inom transporter och kommunikationer ställer mycket stora krav på

kompetensutveckling samt ett i högsta grad tvärvetenskapligt forsknings- och

utvecklingsarbete.

Mot bakgrund av utredningens betänkade har Högskolan Dalarna, Uppsala

universitet och Kungl. Tekniska högskolan föreslagit att en internationell

högskola för transport och kommunikation skall inrättas i samverkan mellan de

tre lärosätena. Genom en lokalisering till bl. a. Borlänge skulle högskoleut-

bildningen och forskningen få en naturlig anknytning till Banverket och

Vägverket och det utvecklingsarbete som bedrivs inom dessa. Förslaget har

remissbehandlats. Remissinstanserna anser att området är viktigt men många är

tveksamma eller avstyrkande till främst omfattningen och lokaliseringen av den

föreslagna satsningen.

Regeringen anser det värdefullt att utbildning och forskning kommer till

stånd i samarbete mellan lärosätena och de berörda statliga verken. Ett sådant

samarbete kan medföra intressanta och viktiga synergieffekter för forskning och

utbildning inom transportområdet men också för andra utbildnings- och

forskningsområden inom lärosätena. Samarbetet mellan Högskolan Dalarna, Uppsala

universitet och Kungl. Tekniska högskolan kan i lämplig samverkan med andra

berörda statliga organ vara betydelsefullt och utvecklingsbart

Förslaget att bygga upp en helt ny högskola för detta ändamål och med den

omfattning som skisseras av högskolorna är f. n. inte realistiskt. Emellertid

bör samarbetet, med de medel som redan nu ställs till forskningens förfogande,

kunna utvecklas mellan berörda lärosäten och statliga verk så att tvärvetenska-

plig utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning mot

transport- och kommunikationsområdet kan komma till stånd. Den Europeiska

Unionens forsknings- och utvecklingsprogram och program för det regionala

utvecklingsstödet, har möjligheter att finansiera satsningar av detta slag. I

denna proposition (avsnitt 3.5) föreslår regeringen ett ökat statligt inflytande

över de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Därmed ökar möjligheterna till en

samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser inom främst

forskningens område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära att

resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för nysatsningar på

forskningen vid vissa mindre och medelstora högskolor. Detta kan också få

betydelse för utvecklingen av transportforskningen vid Högskolan Dalarna.

**FOOTNOTES**

1 Informationsteknik tillämpad på vägtrafikområdet.

9 Finansdepartementets verksamhetsområde

9.1 Forskningens inriktning

Inom Finansdepartementets verksamhetsområde bedrivs för närvarande forskning vid

Konjunkturinstitutet. Vidare finansieras vissa forsknings- och

utvecklingsinsatser av Ekonomiska rådet.

9.2 Ekonomiska rådet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att verksamheten bör |

| bibehållas i nuvarande omfattning. |

--------------------------------------------------------------------

Ekonomiska rådets övergripande mål är att ta initiativ till forskning och

utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens utformning.

Vidare fungerar Ekonomiska rådet som en länk mellan Finansdepartementet

respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forskningen.

Skälen för regeringens bedömning: Ekonomiska rådet bedriver och initierar

forskningsprojekt. Vissa av projekten bedrivs helt eller delvis av rådets

medlemmar, men huvuddelen av den forskning som rådet initierar bedrivs av

utomstående. Ett vanligt förfarande är att rådet inbjuder till ansökningar inom

forskningsområden som rådet anvisar. Rådets uppgift är att identifiera

intressanta forskningsområden och göra vetenskapliga bedömningar av ansökningar

samt att senare i projekten bistå forskarna med synpunkter. Forskningsprojekten

redovisas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic

Policy Review, som utkommer med två nummer per år.

Ekonomiska rådet arbetar för närvarande med uppdraget att utreda

konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till EMU. Vidare stödjer och

leder rådet ett större forskningsprojekt rörande finansiella frågeställningar.

9.3 Konjunkturinstitutet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att arbetet med |

| miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997. |

--------------------------------------------------------------------

Konjunkturinstitutets forskningsverksamhet inriktas huvudsakligen mot att

utveckla ekonomiska metoder och modeller som utnyttjas dels i det egna arbetet,

dels av Regeringskansliet och av kommittéväsendet. Personalresurserna för

forskningsverksamhet uppgår till 10 personer. Under den närmaste treårsperioden

bedöms kompetenskraven öka ytterligare. Vid en oförändrad real resursram innebär

det att personalen kan komma att minska något under perioden. Enligt

Konjunkturinstitutet kommer de högre kraven i stället att mötas med en större

flexibilitet inom organisationen vilket bland annat innebär en utökning av pro-

jektanställningar och vissa inköp av extern expertis.

Den senaste lågkonjunkturen har avslöjat svårigheterna att fånga in ekonomiska

vändpunkter med traditionella ekonometriska modeller. Det nyligen införda

utgiftstaket för den statliga budgeten ställer samtidigt större krav på

tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser. Dessutom ökar behovet av ekonomiska

simuleringar. Forskningsarbetet har under de senaste åren inriktats på att

utveckla en ekonometrisk modell för kalkyler på medellång sikt. Med hjälp av

statistiska indikatorer har också utarbetats ett system som säkrare kan visa på

konjunkturomslag.

Mot bakgrund av statsfinansernas känslighet för den reala ekonomins

utveckling, skall Konjunkturinstitutet under perioden 1997-1999 fortsätta

arbetet med statistiska indikatorer som syftar till att ge bättre vetskap om den

svenska ekonomins närmaste framtidsutsikter. En ny typ av statistiska

indikatorer som uppskattar sannolikheten för en recession kommer att utvecklas.

När det gäller utvecklingsarbetet av Konjunkturinstitutets makroekonomiska

modell bör möjligheterna till simuleringar förbättras. De stora förändringar som

svensk ekonomi står inför innebär att kraven på modellbaserade simuleringar

ökar.

Skälen för regeringens bedömning: Konjunkturinstitutet har fått engångsmedel

fram till och med budgetåret 1995/96 för utveckling av miljöräkenskaper.

Projektet genomförs i nära samarbete med Statistiska centralbyrån. Svåra

metodproblem återstår dock att lösa. Samtidigt är arbetet på detta område

högprioriterat såväl nationellt som inom EU. Regeringen anser att arbetet med

miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997 och föreslår i

budgetpropositionen att 1,2 miljoner kronor årligen avsätts till

utvecklingsarbetet. Miljöräkenskapsarbetet inriktas de närmaste åren mot att

bygga in miljösambanden i Konjunkturinstitutest långfristiga modeller.

Därigenom kan miljörelaterade kostnader som följer av olika förslag uppskattas.

Även möjligheterna till ekonomiska analyser av miljöfrågor ökar.

10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

10.1 Inledning

Huvuddragen i regeringens forskningspolitik framgår av avsnitt 3.4. Mål för

forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken. Forskningen inom

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, som finansieras inom utgiftsområde

16. Utbildning och universitetsforskning, beskrivs närmare i avsnitt 3.11.1 De

statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning för perioden 1997-99.

Sammanfattning av medel för forskning inom utgiftsområde 16. Utbildning och

universitetsforskning (miljoner kronor):

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat

1995/961) 1997 1998 1999

Universitet och 8 386 5 647 5 801 5 994

högskolor

Forskningsråd 2 545 1 521 1 566 1 615

m.m.

Internationellt 572 327 181 185

samarbete

Vissa bibliotek, institut,505 361 370 381

bidrag m.m.

Dyrbar vetenskaplig 158 91 94 97

utrustning

Forskning om 12 8 - -

universitet och

högskolor

Forskning inom 40 8 8 8

skolväsendet

Summa 12 218 7 963 8 020 8 280

____________________________________________________________

1) Avser 18 månader

Som framgår av sammanställningen uppgår regeringens förslag avseende forskning

och forskarutbildning inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde för år

1997 till närmare 8 miljarder kronor för budgetåret 1997. En närmare redovisning

av förslagen ges i budgetpropositionen.

Till Utbildningsdepartementets verksamhetsområde avseende forskning hör

forskning och forskarutbildning, vetenskapliga bibliotek, viss övrig

infrastruktur för forskning, forskning om universitet och högskolor och

forskning inom skolväsendet.

Den grundläggande forskningen utgör en bas för såväl den högre utbildningen

som för övrig forskning och utveckling. Universitetens och högskolornas

utbildning skall vila på vetenskaplig grund, vilket förutsätter ett nära samband

mellan utbildning och forskning. Resultat från grundforskningen ligger ofta till

grund för tillämpad forskning och ny teknik. Stöd till forskning utgör vidare

ett sätt att tillgodose samhällets behov av personer med vetenskaplig utbildning

och kompetens.

Grundforskningen och forskarutbildningen bedrivs huvudsakligen vid tretton

universitet och högskolor. Dessa är de sju universiteten i Uppsala, Lund,

Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping samt Sveriges Lantbruksuniversitet (som

ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde), de tre fackhögskolorna

Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå samt de

enskilda högskolorna Chalmers tekniska högskola AB, Högskolan i Jönköping och

Handelshögskolan i Stockholm. De mindre och medelstora högskolorna förfogar över

särskilda medel för forskningsstödjande åtgärder. Därutöver finns vissa

särskilda forskningsinstitut och nationella inrättningar.

Huvuddelen av statens anslag för forskning kanaliseras antingen direkt till

universitetet och högskolor, huvudsakligen i form av fakultetsanslag eller via

forskningsråden och sektorsforskningsorganen. Andelen statligt finansierad

forskning via fakultetsanslagen varierar mellan olika fakultetsområden från

cirka 70 % inom de humanistiska och teologiska fakultetsområdena till cirka 40 %

för de medicinska och tekniska fakulteterna. Anslagen till forskning vid

fakulteterna omfattade budgetåret 1995/96 (tolv månader) 5,6 miljarder kronor.

Av dessa medel föreskrevs att minst 881 miljoner kronor fördelat på

fakultetsområde och utbildningsort skulle användas för studiefinansiering inom

forskarutbildningen. Härutöver anslogs medel till forskarutbildning av

forskningsråd och sektorsorgan m.fl.

Under senare år har även särskilda medel avsatts för forskningsstödjande

åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Dessa medel har varit avsedda för

att bidra till att öka omfattningen av forskningen vid dessa högskolor, öka

andelen forskarutbildade lärare samt öka andelen studerande som går vidare till

forskarutbildning. Totalt avsattes budgetåret 1995/96 (tolv månader) 163

miljoner kronor för insatser inom detta område.

Riksdagen har även beslutat att de konstnärliga högskolorna skall ägna sig åt

konstnärligt utvecklingsarbete. För detta ändamål anvisades budgetåret 1995/96

(tolv månader) nära 18,8 miljoner kronor.

Resurser inom verksamhetsområdet Nationella och internationella

forskningsinsatser innefattar Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanis-

tisk-samhällsvetenskapliga (HSFR), Medicinska (MFR), Naturvetenskapliga (NFR)

och Teknikvetenskapliga (TFR) forskningsråden samt Rymdstyrelsen.

Forskningsråden fördelar främst medel för forskningsprojekt vid universitet och

högskolor och har till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull

forskning. Resurserna avseende forskningsinsatser innefattar vidare vissa

bibliotek och forskningsinstitut, infrastruktur för forskning samt samordning av

forskningssamarbete mellan Sverige och EU, Europeisk forskningssamverkan och

dyrbar vetenskaplig utrustning. Inom området finns Kungl. biblioteket som är

Sveriges nationalbibliotek. Kungl. biblioteket har en viktig uppgift i att skapa

förutsättningar för forskning samt att stärka svensk informationsförsörjning.

Budgetåret 1995/96 (tolv månader) anvisades ca 2,6 miljarder kronor för

nationella och internationella forskningsresurser.

Regeringen redovisar i följande avsnitt 10.2 sin bedömning av vissa frågor

gällande forskningsrådsorganisationen och forskningsråden under

Utbildningsdepartementet. Forskningsbiblioteken har behandlats i avsnitt 3.10

och EU/FoU-rådet behandlades i avsnitt 3.13.5.

Forskningen vid universitet och högskolor beskrivs endast kortfattat i denna

proposition. En utförligare redovisning lämnas i budgetpropositionen för år

1997. Motsvarande gäller för institutet för Rymdfysik, polarforskning och

rymdforskning samt vissa bidrag för forskningsändamål (Svenska institutet,

Medelhavsinstituten samt Kungl. vetenskapsakademien) som således behandlas i

budgetpropositionen.

Institutet för rymdfysik bedriver och främjar forskning inom rymdfysik med

huvudverksamheten förlagd till Kiruna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen

för 1997 att institutet anvisas 36 miljoner kronor.

Anslaget för rymdforskning avser kostnaderna för svensk rymdforskning med

hjälp av satelliter, sondraketer och ballonger. Medlen disponeras av

Rymdstyrelsen (se avsnitt 14) och den svenska rymdverksamheten behandlas

utförligare i Närings- och handelsdepartementets avsnitt (14.5.1). Medlen under

anslaget fördelas på motsvarande sätt som forskningsrådens medel och de

generella bedömningar som regeringen gör beträffande dessa, t.ex. vad avser

förnyelse, kvalitet och tvärvetenskap gäller i tillämpliga delar även för detta

anslag. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 39 miljoner

kronor anvisas för rymdforskning, vilket innebär en viss besparing på anslaget.

Anslaget för polarforskning disponeras av Polarforskningssekretariatet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 22 miljoner kronor

anvisas för ändamålet vilket innebär i huvudsak oförändrad resursnivå i

jämförelse med innevarande år.

Inom utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid avsätts medel

för Arkivet för ljud och bild, vilket hör till Utbildningsdepartementets

verksamhetsområde. Budgetåret 1995/96 (12 månader) anvisades 23 miljoner kronor

till Arkivet för ljud och bild. Regeringens förslag i budgetpropositionen för år

1997 innebär en resursnivå om 25 miljoner kronor.

Den av regeringen i mars 1995 tillsatta utredningen om en översyn av det

svenska systemet för resurstilldelning till forskning har i betänkandet

Forskning och pengar (SOU 1996:29) lämnat en rad förslag beträffande

finansieringen av svensk forskning. Utredningen har sänts ut på remiss till

berörda myndigheter och organisationer. Regeringens överväganden med anledning

av utredningen och remissorganens synpunkter redovisas i avsnitt 3.12 och i

avsnitt 10.2.6 om stärkt samverkan mellan forskningsråden samt i de olika

departmentsavsnitten.

En särskild utredare har lämnat förslag beträffande forskarutbildningens

framtida utformning (Ds 1996:35). Denna utredning remissbehandlas för närvarande

och regeringen har för avsikt att behandla frågan i en proposition till

riksdagen under år 1997.

Viss sektorsforskning bedrivs inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. Ett

anslag för skolforskning disponeras av Skolverket. Detta används för att stödja

forskning om skolan, huvudsakligen vid universitet och högskolor. Anslaget

uppgår budgetåret 1995/96 (tolv månader) till drygt 27 miljoner kronor.

10.2 Forskningsrådsorganisationen

10.2.1 Inledning

Forskningsråden har en central roll inom den svenska grundforskningen i egenskap

av deras nationella företrädare för forskarsamhället vid universitet och

högskolor. Rådens majoritet består av valda representanter för högskolans

forskning. Många av de deltagande forskarna har vidare centrala uppgifter inom

fakulteter och institutioner, vilket ger en god grund för samverkan mellan

finansierande och utförande nivå.

Utbyggnaden av permanenta forskningsresurser vid de mindre och medelstora

högskolorna innebär att förutsättningarna för att utse ledamöter i

forskningsråden förändras. Regeringen avser att vidta erforderliga

förordningsändringar.

Forskningsrådens arbetsformer har under de senaste åren debatterats där bl.a.

medelsfördelningen till kvinnor, eventuellt gynnande av forskare i råd och

beredningsgrupper samt uppföljningen och kontrollen av medelsanvändningen

diskuterats. Vad gäller MFR har även beslutsformerna ifrågasatts och denna fråga

berörs utförligare i rådets avsnitt i det följande. I egenskap av offentliga

myndigheter har rådens verksamhet kunnat granskas i detalj av utomstående och

råden har till följd av analyser av bl.a. RRV och regeringsbeslut men också som

resultat av självprövning vidtagit olika åtgärder för att komma tillrätta med

problemen. Regeringen vill understryka vikten av att råden kontinuerligt och

kritiskt granskar sin egen verksamhet och noga följer upp hur anslagsmedlen

används. Regelbunden prövning av pågående tidskrävande projekt är angelägen

särskilt i nuvarande ansträngda budgetläge.

Rådens medel utgör tillsammans med fakultetsmedlen den huvudsakliga

grundforskningsresursen vid universitet och högskolor. Rådsmedlens betydelse för

kvalitet och förnyelse av den svenska grundforskningen är större än vad som

följer av deras relativa andel eftersom de är mer rörliga än fakultetsmedlen och

medelsanvändningen relativt snabbt kan anpassas till samhällets och forskningens

krav. Råden är därför en strategisk resurs i den nationella forskningspolitiken.

10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelse och kvalitet i forskningen

Forskningsrådens uppgift är att genom stöd till forskningsprojekt och

forskartjänster stödja och bygga upp vetenskapligt betydelsefull forskning inom

respektive verksamhetsområde. Rådens medel ges till tidsbegränsade projekt och

söks i konkurrens mellan forskare. Råden har därmed ett särskilt ansvar för att

i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten på den svenska

forskningen, förnya forskningen och främja rörlighet i systemet, både nationellt

och internationellt. De har också genom sin vetenskapliga kompetens och

överblick goda förutsättningar att uppfylla dessa krav. Internationella

utvärderingar är ett värdefullt instrument för att bedöma forskningens kvalitet.

Enligt regeringens uppfattning är det därför angeläget att samtliga

forskningsråd genomför utvärderingar av den rådsstödda forskningen. Det är

viktigt att dessa utvärderingar följs upp och leder till konkreta åtgärder.

Forskningsråden bör framgent även uppmärksamma samhällsrelevansen hos

forskningen och stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens

utveckling som för samhällets behov, vilket har angivits tidigare i denna

proposition, avsnitt 3.4. Råden bör i anslutning till uppföljning och

utvärdering av den forskning de stöder uppmärksamma projekt där

forskningsresultatet lett till eller kan leda till exploatering eller annan

direkt samhällsnytta. Råden bör vid behov stimulera berörda forskare att

nyttiggöra resultaten samt årligen lämna en samlad redovisning av forskning de

bedömer vara strategisk såväl ur samhällets som forskningens synvinkel.

Forskningsråden har även en viktig uppgift i att främja jämställdhet. I

regeringens proposition Jämställdhet mellan kvinnor och män inom

utbildningsområdet (1994/95:164) föreslogs en rad åtgärder i syfte att öka

jämställdheten vid universitet och högskolor. Bland annat har medel för

postdoktorala stipendier, gästprofessurer och för kvinnliga forskare fördelats

till forskningsråden. Samtliga forskningsråds och FRN:s instruktioner har

kompletterats med ålägganden att främja jämställdhet. Forskningsråden bör även

främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen.

Forskningsråden bör vidare lägga stor vikt vid samverkan över rådsgränserna.

Den tvärvetenskapliga forskningen bör ges stärkta förutsättningar att utvecklas.

I det följande föreslås att råden inrättar en särskild samverkansgrupp med

uppgift att främja tvärvetenskap och jämställdhet.

För att säkerställa förnyelse och föryngring förutsätter regeringen att

samtliga forskningsråd fastställer regler för den tid forskare kan sitta i

beredningsorgan till råden.

I det följande redovisas regeringens syn på rådens ansvar för att främja

förnyelse genom särskilda insatser för ökad rörlighet, föryngring och för nya

forskningsområden. Forskningsråden föreslås som ett led i detta arbete få

inrätta tidsbegränsade professurer.

10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande av rörlighet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det finns behov av ökade åtgärder för att|

| stödja yngre forskare och för att främja forskarnas rörlighet. |

| Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör därför få i uppdrag att|

| utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. |

| Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör även vidta åtgärder som|

| främjar forskarnas rörlighet såväl nationellt som internationellt.|

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Rådens årsredovisningar och anslagsframställningar ger en god bild av hur de

fördelar sina resurser för att uppnå de verksamhetsmål som regeringen

fastställt. Kvalitet, förnyelse, internationell anknytning och jämställdhet är i

detta sammanhang nyckelbegrepp.

Ansvaret för förnyelse av forskning innefattar både disciplinär och

interdisciplinär utveckling, främjande av geografisk rörlighet och inte minst

rekrytering av yngre forskare. De olika råden arbetar alla aktivt med dessa

frågor, om än i varierande omfattning, och en hel rad olika verksamheter ingår i

åtgärdsprogrammen. HSFR förbättrar sina möjligheter att särredovisa stödet till

yngre forskare och konstaterar att rörligheten inom den svenska akademiska

världen är låg. MFR ger särskilda bidrag till lovande yngre forskare och ökar

antalet rörliga forskarassistenttjänster. NFR avser att öka stödet till yngre

forskare och premierar rörlighet bl.a. genom ett särskilt stöd till hemvändande

postdoktorer som väljer att etablera sig på nya högskoleorter. TFR stöder yngre

forskare och rörlighet bl.a. genom olika doktorandprogram, t.ex.

industridoktorandprogrammet som bidrar till ökad rörlighet mellan industri och

universitet och högskolor.

Forskningsfinansieringsutredningen har i sitt betänkande Forskning och Pengar

(SOU 1996:29) analyserat stödet till yngre forskare från råd och sektorsorgan.

Utredningens analys bygger på en SCB-enkät till ett urval forskare. Av analysen

framgår att yngre forskare får väsentligt lägre bidrag än äldre forskare och att

råden i stort sett är de enda externa finansiärer som stöder forskare yngre än

35 år. Utredningen drar slutsatsen att ett av forskningssystemets problem är

svårigheten för yngre forskare att etablera sig som självständiga forskare.

Skälen för regeringens bedömning: Stödet till yngre forskare är av stor vikt

för förnyelsen av forskningen. Lovande yngre forskare bör på ett tidigt stadium

ges möjlighet att få medel i sådan omfattning att de kan arbeta självständigt.

Råden har i detta avseeende tagit på sig en särskild roll och fördelar betydligt

mer medel till yngre forskare än övriga finansiärer. Denna roll bör enligt

regeringens uppfattning ytterligare förstärkas. Regeringen avser att ge

forskningsråden under Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets

forskningsråd (SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) i uppdrag att

i samråd och med utnyttjande av de olika rådens erfarenheter av egna åtgärder

utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. Ett sådant program bör

ha tonvikten på perioden nära efter disputationen, dvs. avse åtgärder för

postdoktorer och forskarassistenter i form av fler tjänster och ökade

möjligheter till projektstöd. Råden bör med sin höga vetenskapliga kompetens

kunna identifiera särskilt lovande unga forskare.

Ökad geografisk rörlighet är ytterligare ett viktigt medel för förnyelsen av

svensk forskning och för att motverka stagnation och ökande medelålder i vissa

forskarmiljöer. Även här har råden i egenskap av nationellt ansvariga

grundforskningsfinansiärer ett stort ansvar. Den internationella rörligheten

varierar kraftigt mellan olika discipliner. Inom medicin, naturvetenskap och

teknik är det internationella perspektivet och därmed rörligheten över gränserna

en självklar del av forskningen. Inom delar av humaniora och samhällsvetenskap

är utbytet inte lika omfattande, delvis beroende på vissa ämnens nationella

karaktär men även beroende på bristande finansiella förutsättningar. Sverige

verkar inom EU för att öka det internationella utbytet inom dessa områden och

det blir en viktig uppgift för bl.a. HSFR, FRN och SFR att se till att dessa

möjligheter utnyttjas om Sverige vinner gehör för synpunkterna.

I detta sammanhang bör yngre kvinnliga forskares möjligheter särskilt

uppmärksammas. Den utvärdering som NFR gjort av sitt post- doktorprogram visar

att kvinnliga yngre forskare, till skillnad från manliga, inte utnyttjar

postdok-möjligheterna om de har familj. Till följd av förslag i propositionen

Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (1994/95:164) har

bl.a. särskilda medel fördelats till forskningsråden för postdoktorala

stipendier för kvinnor. Vidare har medel för forskarassistenttjänster för

underrepresenterat kön fördelats. Det är angeläget att forskningsråden nu

analyserar om ytterligare särskilda insatser skulle kunna gynna yngre kvinnliga

forskare. I en ännu opublicerad studie har två forskare undersökt betydelsen av

bl.a. publiceringsfrekvens, kön och personliga kontakter för den bedömning som

gjorts av sökande till forskarassistenttjänster vid MFR år 1995. Både kön och

personliga kontakter har enligt rapporten förvånansvärt stort inflytande över

rangordningen. Det är ännu för tidigt att dra entydiga slutsatser av studien.

Det är angeläget att samtliga råd uppmärksammar värderingar och mekanismer som

kan missgynna kvinnor vid beslut om tjänster eller medel för forskningsprojekt.

Även nationell rörlighet bör främjas av råden. I många länder, exempelvis USA,

krävs flyttning mellan universitet vid övergångar mellan olika steg i

forskarkarriären. Det är inte möjligt att i ett litet land som Sverige tillämpa

en sådan princip. Däremot bör det vara möjligt att göra det mer attraktivt att

byta lärosäte, t.ex. efter disputation eller vid övergången till

forskarutbildning. I den tidigare nämnda analysen av stödet till yngre forskare

som regeringen avser att låta råden genomföra bör också ingå att se över

möjligheterna att vidta ytterligare rörlighetsfrämjande åtgärder och att sprida

erfarenheter från de råd som redan i dag tillämpar sådana system till andra

finansiärer. Ytterligare en form av rörlighet bör särskilt uppmärksammas och

stödjas - den disciplinära, dvs. när forskare och forskargrupper förändrar sin

forskning och inriktning på ett avgörande sätt.

Regeringen kommer att ställa skärpta krav på återredovisning av uppgifter

rörande stöd till yngre forskare och rörlighet som gör det möjligt att bedöma

hur effektivt råden arbetar med dessa frågor.

10.2.4 Professurer vid forskningsråden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens förslag: Forskningsråden under Utbildningsdeparte- |

| mentet, Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet ges rätt |

| att inrätta och tillsätta professurer. Tjänsterna, som bör vara |

| tidsbegränsade till sex år, placeras vid ett universitet eller |

| en högskola i samråd med det berörda lärosätet. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

God forskning genererar ständigt nya angelägna frågeställningar och metoder som

kräver särskild forskarkompetens och utrustning. En hög kvalitet inom

forskningen förutsätter därför en stark förnyelseförmåga. Både för att den

etablerade forskningen skall förbli dynamisk och för att snabbt kunna bygga upp

nya forskningsområden krävs en nationell överblick och möjlighet att frigöra

resurser. Avvägningar mellan forskningsinriktningar och lokalisering av

forskningsresurser bör därför kunna ske ur ett nationellt perspektiv. Nationell

planering möjliggör även ett effektivt utnyttjande av begränsade medel så att en

kraftsamling kan ske kring betydelsefulla forskningsområden.

Avgörande för en god förnyelse inom forskningen är att forskningssystemet har

fungerande mekanismer för att initiera nyskapande verksamhet. Ett viktigt medel

för att inrikta forskningen mot önskade områden är att inrätta nya tjänster som

professor. Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor

vilka - efter förslag av respektive forskningsråd - inrättades och tillsattes av

regeringen. Dessa professurer har ofta avsett viktiga forskningsområden som

varit underrepresenterade vid universiteten. Tjänsterna kunde även användas för

att rekrytera en viss utländsk forskare att verka vid ett svenskt universitet

och därigenom berika den svenska forskningsmiljön. I prop. 1992/93:170 föreslogs

att de professurer som då fanns vid forskningsråden skulle föras över till de

universitet och högskolor där tjänsterna var placerade och att professurer

framgent inte skulle inrättas vid forskningsråden. Riksdagen biföll förslaget

(bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Budgetåret 1994/95 överfördes medel för

dessa tjänster från forskningsrådens anslag till fakultetsanslagen för

respektive universitet. (Prop. 1993/94:100 bil. 9.)

De utvärderingar av svensk forskning som forskningsråden låtit göra under de

senaste åren visar att svensk forskning idag har en generellt hög kvalitet och

att svenska forskare inom många områden är världsledande. Utvärderingarna pekar

emellertid även på svagheter. I vissa fall finns en tendens till svag förnyelse

inom olika forskningsområden. Professorstillsättningar har ofta använts som ett

sätt att värna kontinuitet snarare än förnyelse inom forskningen. Det finns även

viktiga områden där det saknas svensk forskning trots goda förutsättningar för

att bygga upp en kompetens på området. Vidare kritiseras en föråldrad

institutionsstruktur med en mångfald små institutioner där indelningen snarare

har historiska orsaker än bygger på dagens vetenskapliga frågeställningar och

behov. Denna indelning ses som ett hinder för forskningens förnyelse.

Skälen för regeringens förslag: För att upprätthålla en god kvalitet och

relevans i forskningen är det angeläget att kunna bygga upp forskning inom nya,

internationellt lovande områden. Det är även viktigt att kunna utveckla den

redan etablerade forskningen mot nya fruktbara angreppssätt. Då möjligheten att

inrätta professurer vid forskningsråden på förslag av den dåvarande regeringen

avskaffades år 1994 förlorade forskningsråden ett viktigt förnyelseinstrument.

Forskningsrådens nationella överblick bör nu i ökad utsträckning utnyttjas för

att etablera nya forskningsområden och öka dynamiken inom den svenska

forskningens utveckling. Forskningsråden under Utbildningsdepartementet

(Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet,

Naturvetenskapliga forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet) bör

därför ges rätt att inrätta och tillsätta professurer. Detsamma bör gälla för

Socialvetenskapliga forskningsrådet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Se

vidare avsnitt 7 respektive 11. Tjänsterna bör vara tidsbegränsade till sex år

och placeras vid ett universitet eller en högskola i samråd med lärosätet.

Rådsprofessurerna bör användas som ett förnyelseinstrument och för att

överbrygga gränser för att främja interdisciplinärt samarbete. Det ankommer på

regeringen att utfärda bestämmelser om möjligheten för råden att inrätta

professurer om riksdagen ställer sig bakom vad regeringen här förordar.

10.2.5 Tvärvetenskap

Regeringen uppdrog i juni 1995 åt forskningsråden under Utbildningsdepartementet

och åt FRN att i samråd med Forskningsfinansieringsutredningen föreslå åtgärder

som främjar tvärvetenskaplig forskning. Uppdraget avsåg att inom råden skapa

prioriterings- och beslutsstrukturer som gör det möjligt att värdera och stödja

tvärvetenskap. Forskningssamverkan som omfattar flera forskningsråd bedömdes

också vara angelägen och särskilt underströks vikten av broar mellan

humaniora/samhällsvetenskap och naturve- tenskap/medicin/teknik.

Forskningsråden och FRN har i januari 1996 redovisat uppdraget till regeringen.

De beskriver i rapporten två principiellt olika organisationsformer, dels en

satsning på ad hoc-samverkan mellan inomvetenskapligt starka forskargrupper,

dels institutionaliserad tvärve- tenskap. Inomvetenskapliga kvalitetsskäl talar

enligt myndigheterna för den första modellen medan kostnadseffektivitet talar

för den senare. Den avvägning som råden och FRN gör innebär att de föreslår att

samverkan mellan forskargrupper kopplat till en mäklar- och tolkfunktion i

finan- sieringsstrukturen prövas. Samverkan kan på sikt leda till fast

institutio- naliserad samverkan.

Råden och FRN föreslår åtgärder på flera plan, införande av veten- skapsteori i

all forskarutbildning, förändring av universiteten genom förändrad

meritvärdering vid tjänstetillsättning, bildande av storinstitu- tioner, centra

m.m., tilldelning av riktade bidrag till vetenskapliga tids- krifter med

tvärvetenskaplig profil för att förbättra publiceringsmöjlig- heterna samt

åtgärder för att underlätta för forskarna att erhålla forskningsanslag.

För mer närliggande områden som kan hanteras inom ett råd eller i samarbete

mellan olika råd bör, enligt förslaget, råden utveckla sitt hit- tillsvarande

arbete. För forskning som motiveras av ett identifierat kunskapsbehov i

samhället och som innebär stora tvärvetenskapliga steg skall FRN fungera som en

aktiv initieringsfunktion med en mäklar- och tolkroll. En fast sådan resurs

bildar ett särskilt kunskapscentrum, vars erfarenhet av tvärvetenskaplig

initiering underlättar framtida tvärvetenskapliga satsningar. Detta förslag

innebär en fortsättning utan större förändringar av det arbete som FRN hittills

bedrivit.

För att främja forskarinitierad tvärvetenskap föreslås i rapporten att råden

och FRN inrättar en samverkansgrupp bestående av rådens ordförande och

huvudsekreterare med uppgift att identifiera ur vetenskaplig synpunkt särskilt

lovande ämnesmässiga gränsområden och att följa upp de insatser som görs.

Forskningsfinansieringsutredningen har också behandlat frågan om främjande av

tvärvetenskap och utredningens förslag redovisas i det följande avsnittet. I

samband därmed redovisas även regeringens ställningstagande till FRN:s och

rådens förslag om inrättande av en samverkansgrupp med uppgift att bl.a. främja

tvärvetenskaplig forskning. Regeringen kommer senare att ta ställning till

förslagen beträffande forskarutbildning och tjänstesystemet då dessa frågor för

närvarande remissbehandlas respektive utreds.

10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Förslaget om inrättande av en forsknings-|

| rådsstyrelse bör ej genomföras. |

| I forskningsrådens instruktion bör införas att de skall inrätta|

| en samverkansgrupp för att främja tvärvetenskaplig forskning och|

| jämställdhetsfrågorna. Regeringen bör utse en extern ordförande i|

| gruppen. Gruppen bör omfatta forskningsråden under Utbildnings- |

| departementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, |

| Socialvetenskapliga forskningsrådet samt Rymdstyrelsen. Efter |

| tre år bör denna samverkansform utvärderas och |

| forskningsrådsorganisationen prövas på nytt. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

När det gäller forskningsrådsorganisationen föreslår Forskningsfinans-

ieringsutredningen i sitt betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29), att en

myndighet kallad Forskningsrådsstyrelsen inrättas med ansvar för

forskningsrådssystemet under Utbildningsdeparte- mentet. Denna myndighets

styrelse skall utses av regeringen och bestå av lika många forskare som

samhällsrepresentanter. Anslagen för forskningsrådsverksamhet skall enligt

förslaget anvisas till Forskningsråds- styrelsen som anslag till

forskningsområden (humaniora/sam- hällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och

teknik) istället för som sepa- rata anslag till forskningsråden.

Uppgifter, som nämns av utredningen i samband med förslaget till

forskningsrådsstyrelse, är - förutom de traditionella myndighetsuppgifterna -

t.ex. att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning, främja och stödja

kvinno- och jämställdhetsforskning, svara för kvalitet och effektivitet i

rådssystemet, främja erforderlig koncentration och profilering i forsknings-

stödet, svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat, genomföra

planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen samt effektivisera

och främja internationellt forskningssamarbete.

Utredningen anser att de argument som finns för en förändring av

forskningsrådsstrukturen inte är tillräckligt starka för att nu motivera en

förändring av forskningsrådens indelning. Det bör dock senare vara möjligt att

ta upp en diskussion om forskningsrådsindelningen inom den förändrade

övergripande organisation som föreslås. De naturvetenskapliga och

teknikvetenskapliga forskningsråden bör även i fortsättningen vara två separata

forskningsråd. Den biologiska forskningen bör även i fort- sättningen ha sin bas

i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Samverkan mellan de organisationer som

stödjer biologisk forskning bör förstärkas.

Vidare föreslår utredningen att en översyn görs av ansvarsfördelningen inom

det samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Skogs- och jordbruksforskningsrådet

(SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör ses som sektoriella

forskningsråd. Detta bör enligt utredningen leda till förändringar vad avser

ansvarsområde (fler sektoriella uppgifter) resp. sammansättning (starkare

inflytande för sektorerna).

Förslaget om en forskningsrådsstyrelse bemöts med stor tveksamhet av

remissorganen. En majoritet av remissinstanserna avvisar förslaget. Bland de

instanser som är positiva i princip ställer flera olika slag av villkor för

genomförande, t.ex. att forskarna är i majoritet i Forskningsrådsstyrelsen.

Forskningsråden själva bedömer styrelsen på olika sätt. HSFR anser att

förslaget inte är konsekvent utifrån utredningens egen behovsanalys. MFR anser

att förslaget innebär att ett pluralistiskt system ersätts med en centralistisk

konstruktion vars syfte i första hand är att underlätta och förenkla

statsmakternas inflytande och styrning. NFR tillstyrker förslaget om forskarna

får majoritet i styrelsen och styrelsen endast ansvarar för de gemensamma

koncernfunktionerna. TFR är avvaktande inför förslaget även om man anser att den

skulle bidra till att tydliggöra och stärka den långsiktiga grundforskningen.

FRN förordar i första hand en alternativ lösning med bättre samverkan i det

befintliga systemet.

Högskoleverket och flertalet av universiteten tillstyrker förslaget även om

flera instanser påpekar att även SFR och SJFR bör ingå i ansvarsområdet.

Sektorsorgan och nationella myndigheter utanför högskoleområdet, t ex RRV och

Statskontoret avvisar i allmänhet förslaget bl.a. med hänvisning till att det

leder till oklarheter i ansvars- och befogenhetsfördelningen.

Skälen för regeringens bedömning: Forskningsfinansieringsutredningen har på ett

övertygande sätt visat behovet av en stärkt samverkan mellan forskningsråden.

Dessa fungerar väl idag, men samarbetet när det gäller forskningsstöd är

begränsat och detsamma gäller mellan råden och FRN. Vissa viktiga uppgifter

skulle särskilt gynnas av en fastare samverkansform än vad som finns idag. Det

gäller t.ex. samverkan över disciplingränserna och jämställdhetsfrågorna.

Regeringen anser däremot inte att förslaget att inrätta en forsknings-

rådsstyrelse utgör en tillfredställande lösning på behovet av att åstadkomma

ökad samverkan. Förslaget är inte tillräckligt utvecklat för att medge en

bedömning av ansvarsfördelningen mellan forskningsråden och en

forskningsrådsstyrelse. Inrättandet av en forskningsrådsstyrelse skulle medföra

tillkomsten av ytterligare en organisatorisk nivå i forskningsrådssystemet.

Detta skulle ge en uppenbar risk för förlängda beslutsvägar och en tungrodd

organisation. Då förslaget samtidigt innebär att existerande rådsstruktur

bibehålles finns risk att existerande barriärer mellan forskningsområden inte

skulle påverkas av organisationsförändringen. Enligt regeringens mening skulle

en forskningsrådsstyrelse därför inte medföra tillräckliga samverkansvinster för

att motivera införandet av en tillkommande beslutsnivå.

Det finns naturligtvis andra möjligheter till förändringar som syftar till en

mer effektiv rådsorganisation, t.ex. en sammanslagning av samtliga råd med eller

utan SFR och SJFR. Även stora sektorsorgan skulle kunna ingå i en sådan

sammanslagen organisation. Sådana alternativa lösningar har inte analyserats.

Enligt regeringens mening saknas därför i dagsläget tillräckligt underlag för

att genomföra en mer genomgripande förändring av forskningsrådsorganisationen.

Mot denna bakgrund anser regeringen att ett bättre alternativ i nuläget är den

tidigare av råden själva föreslagna modellen med ett samråds-/ samordningsorgan,

vilken redovisats ovan under avsnittet om tvärvetenskap. Regeringen kan till

stora delar ställa sig bakom den analys som görs i rådens och FRN:s ovan nämnda

utredning. God tvärvetenskap utvecklas ofta från spontan samverkan mellan

forskargrupper. Det är därför väsentligt att såväl de forskningsfinansierande

organen som forskningsmiljöerna är organiserade så att de underlättar utbyte och

samverkan mellan forskare och forskningsområden.

Regeringen ser den föreslagna samverkansgruppen som ett väsentligt instrument

för att främja utvecklingen av det interdisciplinära samarbetet. Regeringen

avser genom ett tillägg i forskningsrådens instruktioner ge dem i uppdrag att

inrätta en sådan samverkansgrupp. Regeringen bör även utse en extern ordförande

för gruppen. Samverkansgruppen bör även omfatta Rymdstyrelsen, Skogs- och

jordbrukets forskningsråd samt det Socialvetenskapliga forskningsrådet, vilket

ytterligare främjar det tvärvetenskapliga samarbetet.

Utöver att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning bör samordningsorganet

främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen och bevaka och

samordna jämställdhetsinsatser.

Efter tre år, dvs. vid sekelskiftet, bör rådens uppdrag utvärderas. Om det

visar sig att råden med nuvarande organisation och indelning ej förmår utveckla

ett tvärsektoriellt samarbete måste organisationen omprövas i grunden.

10.2.7 Forskningsrådsnämnden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Forskningsrådsnämnden (FRN) bör fördela |

| särskilda projektbidrag för tidsbegränsade forskningsin- |

| formationsinsatser av enskilda forskare. I budgetpropositionen |

| för år 1997 föreslår regeringen att 1,7 miljoner kronor anvisas |

| till FRN för detta ändamål. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Forskningsrådsnämnden (FRN) har till uppgift att initiera och stödja forskning

som är angelägen ur ett brett samhällsperspektiv, att främja tvärvetenskap, att

finansiera dyrbar vetenskaplig utrustning och att genom

forskningsinformationsinsatser främja kontakterna mellan forskarna och

allmänheten. Nämnden inrättades år 1977 i samband med en övergripande

forskningsrådsreform. Motiven var att inrätta ett organ som länkade

forskarvärlden samman med det övriga samhället, som verkade för samverkan mellan

främst forskningsråden och som kunde bidra till den demokratiska utvecklingen

genom att skapa former för en bred debatt om forskningen.

FRN:s insatser sker antingen inom områden som utpekats av regering och riksdag

eller inom områden som nämnden själv identifierar. Insatserna sker ofta inom

forskningsfält som rör stora samhällsproblem och som inte hunnit konsolideras

organisatoriskt eller vetenskapsmetodiskt. En av FRN:s viktigaste funktioner i

forskningssystemet är att initiera nya och oetablerade, ofta tvärvetenskapliga,

forskningsområden och stödja dem under ett uppbyggnadsskede. När

forskningsområdet stabiliserats kan det sedan överföras till det ordinarie

FoU-systemet. FRN har härigenom en viktig komplementär roll i förhållande till

forskningsråden.

Bland de forskningsområden som FRN initierat märks bl.a. Europastudier, och då

främst studier av Central- och Östeuropas kulturella, etniska och religiösa

utveckling, biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning, riskforskning,

systemanalys samt naturresurs- och miljöforskning. Kvinno- och

jämställdhetsforskning, longitudinell forskning, ungdomsforskning och forskning

om teknik-samhälle är andra viktiga områden.

Att bedriva forskningsinformation till allmänheten är en annan av FRN:s

huvuduppgifter. FRN har ett permanent uppdrag att främja en öppen dialog i

forskningsfrågor. Forskningsinformation behandlas utförligare i avsnittet 3.9

Samverkan mellan högskola och samhälle - högskolans tredje uppgift i denna

proposition.

Regeringens förslag rörande stöd till longitudinell forskning behandlas i

avsnitt 3.11.5. Ungdomsforskning samt konsumentforskning behandlas i

Inrikesdepartementets avsnitt 15. Ett uppdrag till FRN avseende forskning till

stöd för en hållbar utveckling behandlas i avsnitt 3.11.3.

Skälen för regeringens bedömning: FRN:s verksamhet är angelägen och väl

motiverad. Detta gäller såväl forskningsstöd och forskningsinformation som stöd

till dyrbar vetenskaplig utrustning. Samhällets behov av forskning utvecklas

oberoende av vetenskapens disciplingränser och traditionella indelningsgrunder.

FRN fyller en viktig funktion som uttolkare av samhällets behov, varvid FRN

identifierar forskningsbehovet och kan avgöra vilken forskningsinsats som är

relevant och rimlig. Också när det gäller forskningsinformation är FRN en

betydelsefull länk mellan vetenskapssamhället och allmänheten.

Regeringen anser att FRN bör ges fortsatt nationellt ansvar för forsk-

ningsinformation till allmänheten. Särskild prioritet bör ges information-

sinsatser riktade mot grupper i samhället med låg utbildningsnivå och grupper

utan akademisk tradition.

Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att fördela särskilda projektbidrag för

forskningsinformation utöver FRN:s ordinarie stöd till forskningsinformation. I

budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 1,7 miljoner kronor för detta

ändamål anvisas till FRN. Projektbidragen skall fördelas till aktiva forskare

enligt samma principer som de reguljära forskningbidragen, men vara avsedda

uteslutande för informationsinsatser. Projektbidragen för informationsinsatser

ger den enskilde forskaren möjlighet att under en viss tidsperiod ägna sig åt

koncentrerad informationsverksamhet - exempelvis publicering av

populärvetenskapliga artiklar, föredragshållande m.m. Syftet med dessa särskilda

projektbidrag för forskningsinformation är att skapa förutsättningar för en mer

levande dialog mellan forskare och medborgare. FRN fördelar redan idag medel

till forskare för olika forskningsinformationsinsatser. Vilka ämnen som blir

föremål för informationsinsatserna definieras och formuleras dock av FRN själv.

De särskilda medel som nu föreslås bli anvisade till FRN för särskilda

projektbidrag skall inte användas av forskarna för insatser angivna av FRN, utan

för valfria insatser inom forskarens eget område.

När det gäller stöd till forskning bör FRN även fortsättningsvis ha rollen som

det nationella organ som initierar forskning inom nya områden vilka har särskilt

intresse för samhället och vilka faller utanför rådens verksamhetsområden. För

att skapa utrymme för förnyelse av forskningen är det angeläget FRN

kontinuerligt kritiskt granskar pågående program och projekt och ifrågasätter om

det är rimligt att de bedrivs med finansiering från FRN.

10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Humanistisk-samhällsvetenskapliga |

| forskningsrådets (HSFR) resurser bör förstärkas för att möjliggöra|

| ökat antal forskarrekryteringstjänster, särskilt inom det |

| humanistiska forskningsområdet. I budgetpropositionen för år 1997|

| föreslår regeringen att HSFR anvisas 5 miljoner kronor för detta|

| ändamål. HSFR bör ansvara för kompetensuppbyggnad som avser |

| ungdomsforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår |

| regeringen att 4,5 miljoner kronor överförs till HSFR:s anslag |

| samt att rådet får disponera 0,5 miljoner kronor under |

| Inrikesdepartementets anslag. Regeringen avser att ge HSFR i |

| uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och|

| föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning|

| inom kulturområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen, |

| utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor |

| inom kulturområdet att 2,5 miljoner kronor anvisas för ändamålet.|

| Medel till kollegiet för samhällsforskning, SCASSS, bör fr.o.m. år|

| 1997 beräknas under en egen anslagspost under rådets anslag. |

| Det är angeläget att HSFR utvecklar sin verksamhet med be- |

| aktande av regeringens ställningstaganden när det gäller |

| förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare |

| utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med |

| fakulteterna. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) uppgift är att främja

och stödja betydelsefull forskning inom kulturvetenskaperna, dvs. humanistiska,

religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner

och forskningsområden. Det finns inom HSFR:s ansvarsområde över två hundra olika

discipliner med flera forskningsmiljöer i internationell toppklass, något som

bl.a. visat sig i konkurrensen om projektstöd från EU.

Genom olika stödformer som projektanslag, tjänster och medel till utrustning

kan rådet dels stödja etablerad forskning av hög kvalitet dels bygga upp

forskning inom nya betydelsefulla områden.

Huvuddelen av HSFR:s resurser går till forskarinitierad grundforskning efter

kvalitetsgranskning och rangordning i rådet. Vid sidan av utdelandet av fria

projektmedel är utvecklandet och drivandet av större program rådets viktigaste

arbetsform. Det finns dels rådsinitierade program, t.ex. Jämförande

kulturforskning, Språkteknologi (tillsammans med NUTEK) och Forskning om Europa,

dels av riksdag och regering givna uppdrag att utveckla grundforskningen

beträffande vissa områden, bl.a. den offentliga sektorn, arbetsmarknaden och

kriminalvetenskap. Människa, samhälle och IT är en fortsättning på ett tidigare

av riksdagen beslutat program, Förutsättningar för och konsekvenser av

informationsteknologins användning. Exempel på nya programområden är Kultur och

samhälle i Väst- och Centralasien samt Vägar till uthållig utveckling -

beteenden, organisationer, strukturer. Det senare är ett stort tvärvetenskapligt

program, där HSFR samverkar med åtta andra finansiärer.

Rådet driver sedan flera år ett program med internationella utvärderingar av

hela discipliner. Detta är en väsentlig del av det inomvetenskapliga

kvalitetsarbetet. Det ger också en god nationell överblick över forskningen inom

de aktuella områdena. Utvärderingarna pekar på vissa brister, varav några måste

ses som strukturella för det svenska forskningssystemet, t.ex. bristande

rörlighet, och ger rekommendationer till åtgärder på olika plan, såväl lokalt

som på mer övergripande nivåer. Rådet arbetar aktivt med frågor som

forskarrörlighet, jämställdhet, nyttiggörande av kunskap samt med jävsfrågor.

HSFR bedriver härutöver olika typer av utåtriktad verksamhet genom bl.a.

seminarier, publiceringsbidrag och forskningsinformation.

HSFR är svenskt kontaktorgan för ett flertal nordiska och internationella

forskningsorganisationer och har tillsammans med Forskningsrådsnämnden

nationellt programansvar för EU:s socio-ekonomiska forskningsprogram TSER

(Targeted Socio-Economic Research). HSFR är svensk huvudman för samverkan med

Europeiska universitetsinstitutet (EUI) i Florens, som inrättats av

medlemsstaterna i EU för forskning och forskarutbildning inom vissa

samhällsvetenskaper, juridik och humaniora.

Skälen för regeringens bedömning: Inom kulturvetenskaperna, särskilt inom de

humanistiska disciplinerna, är de ekonomiska förutsättningarna att fullfölja en

forskarkarriär ofta sämre än vad fallet är inom medicin, teknik och

naturvetenskap. I många ämnen är möjligheterna till studiefinansiering inom

forskarutbildningen mycket begränsade. Det finns vidare få finansiärer av

forskningsprojekt, doktorandtjänster m.m. utanför högskolesystemet. Det råder

också brist på postdoktorala tjänster, något som hotar rekryteringen till

vetenskapligt arbete. Det är viktigt för kvaliteten på undervisningen att denna

bedrivs av vetenskapligt kvalificerade lärare.

HSFR har visat att det särskilt inom det humanistiska området finns ett starkt

behov av fler forskarassistent- och doktorandtjänster. Regeringen förordar i

budgetpropositionen att rådet tillförs ytterligare medel för inrättande av

forskarassistent- och doktorandtjänster (5 miljoner kronor).

Som nämnts i avsnittet 13.13.6 i denna proposition föreslår regeringen i

budgetpropositionen för år 1997 att nätverk för Europaforskning skall inrättas

inom ekonomi, juridik och statsvetenskap. Regeringen förutsätter att HSFR vid

sin fördelning av medel för doktorandtjänster uppmärksammar de särskilda

möjligheter som nätverken erbjuder de forskarstuderande.

Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett ungdomsforskningens

framtida inriktning, organisation och finansiering. Detta beskrivs närmare i

Inrikesdepartementets avsnitt 15 i denna proposition. FRN har haft uppdraget att

bygga upp en bred tvärvetenskaplig kompetens med avseende på ungdomsforskning.

Regeringen anser att initieringsfasen nu kan ses som avslutad och att det

fortsatta ansvaret för stödet till detta forskningsområde bör ges till HSFR.

Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de medel som riksdagen

tidigare avsatt för ungdomsforskning även fortsättningsvis skall användas för

detta ändamål och de medel som tidigare anvisats till FRN överförs i enlighet

härmed till HSFR:s anslag.

I Inrikesdepartementets avsnitt behandlas vidare forskning om offentlig sektor

liksom frågor avseende forskning om folkrörelser och kooperation, vilket berör

forskningsområden som ingår i HSFR:s ansvarsområde. Det är angeläget att HSFR

inom sina ramar beaktar behoven av forskning inom dessa områden.

I Kulturdepartementets avsnitt 13 tas frågor om forskning och utveckling inom

kulturområdet upp. Regeringen avser att ge HSFR i uppdrag att i samverkan med

berörda myndigheter inom området utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och

utveckling av sektorsforskning inom kulturområdet. Medel för ändamålet anvisas

under utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom

kulturområdet.

HSFR:s verksamhet är, som framgår av rådets anslagsframställning och

årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn till inriktning och

disponibla resurser. Regeringen bedömer att det förändringsarbete som rådet

inlett bör förändra verksamheten på ett sätt som motsvarar regeringens

forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ kunna fortsätta

detta arbete med beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller

förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Samspelet med samhället utanför

högskolan och med fakulteterna bör i enlighet med rådets egna bedömningar kunna

utvecklas.

Kollegiet för samhällsforskning (The Swedish Collegium for Advanced Study in

the Social Sciences, SCASSS), är ett institut för avancerade studier inom

samhällsvetenskap och humaniora. Verksamheten bedrivs i form av

gästforskningsprogram och internationellt organiserad forskning inom de aktuella

områdena. Riksdagen beslöt år 1995 (prop. 1994/95:100, bil. 9, bet.

1994/95:UbU15, rskr. 1994/95:353) att ge SCASSS ställning som nationell resurs

utan särskild fakultetsanknytning men med Uppsala universitet även

fortsättningsvis som värduniversitet. För kollegiet gäller förordningen

(1995:1079) om Kollegiet för samhällsforskning. Medel för kollegiets verksamhet

har förts till HSFR:s anslag och rådet utser styrelse för kollegiet. HSFR har

inhämtat synpunkter från universiteten i detta ärende. Regeringen avser att

fr.o.m. budgetåret 1997 beräkna medel för kollegiets verksamhet under en egen

anslagspost under rådets anslag

Regeringen föreslår i avsnittet 3.13.7 i denna proposition att Sverige

tillträder konventionen om grundandet av ett europeiskt forskningsinstitut.

Sverige ges därmed möjlighet till medlemskap i EUI med de fördelar detta innebär

för forskarstuderande och forskare. HSFR skall även fortsättningsvis vara

svenskt kontaktorgan för EUI.

10.2.9 Medicinska forskningsrådet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Medicinska forsk- |

| ningsrådet (MFR) fortsatt vidtar nödvändiga åtgärder och utvecklar|

| sin verksamhet med beaktande av regeringens ställningstaganden |

| när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Härvid|

| bör också utbytet mellan preklinisk och klinisk verksamhet ökas |

| baserat på de utredningar som studerat |

| prioriteringsmekanismerna inom medicinsk forskning. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

MFR fördelar resurser för medicinsk forskning inklusive de farmaceutiska,

odontologiska och veterinärmedicinska områdena. Verksamheten syftar till att

genom stöd till forskning öka förståelsen av orsakerna till sjukdom och

härigenom förbättra förutsättningarna för att förebygga, diagnosticera och

behandla sjukdomar. Rådet bidrar med ca 10 % av de offentliga medlen till

medicinsk forskning.

MFR stödjer forskning huvudsakligen genom bidrag till projekt och apparatur

samt finansiering av forskartjänster. Vid sidan av direkt forskningsstöd

bedriver MFR forskningsinformation i form av tryckt material, utställningar samt

fortbildning av lärare och journalister. Rådet ger också ekonomiskt stöd och

bedriver rådgivning inom försöksdjursområdet. MFR är nationell programansvarig

myndighet för det biomedicinska programmet inom EU:s ramprogram för forskning

och utveckling.

Utvärdering av prioriteringsmekanismer - MFR i samråd med SBU och SFR

Regeringen gav sommaren 1995 MFR i uppdrag att i samråd med Statens beredning

för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) och Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) belysa prioriteringsmekanismer och nyttoeffekter av

medicinsk forskning. MFR överlämnade i mars 1996 till regeringen rapporten

Prioritering av resurser till medicinsk forskning - mekanismer och bedömningar.

I rapporten konstaterar MFR att forskarinitierad grundforskning ofta

underbygger utvecklingen av kliniska forskningsframsteg och tillämpningar.

Prioriteringsarbetet enligt peer review-modellen fungerar väl och är ett

effektivt sätt att välja ut god, relevant och långsiktig forskning av hög

internationell kvalitet. Forskningsresultat tar ofta lång tid att omsätta i

praktisk sjukvård och industriella produkter. Långsiktighet och uthållighet är

därför en förutsättning för framgångsrik forskning.

Mot bakgrund av den beskrivning och analys som görs i rapporten sammanfattar

MFR att prioriteringssystemet hittills i viss mån har missgynnat större

risktagande och stöd till unga forskare. Rådet aviserar därför en ytterligare

förstärkning av sitt program med riktat stöd till yngre forskare. Vidare avser

rådet att utveckla och förbättra verksamheten med uppföljning och utvärdering av

pågående större projekt bl.a. genom platsbesök och anlitande av internationell

expertis.

MFR gör bedömningen att brist på forskningstid inom den kliniska verksamheten

är ett hinder för överföring av kunskap och kompetens mellan laborativ

grundforskning, klinikanknuten forskning och hälso- och sjukvården. Därför

förespråkar rådet att överbryggande tjänster mellan prekliniska institutioner

och kliniker samt annan form av stöd för forskning inom kliniken inrättas i

större utsträckning. Samverkan mellan MFR-stödd projektforskning och det genom

anslaget för landstingens forskning (ALF) finansierade klinikanknutna

forsknings- och utvecklingsarbetet bör uppmuntras och stödjas. Forskarutbildning

bör ges ökat meritvärde i den kliniska karriären.

Vidare betonar MFR betydelsen av att gemensamma interdisciplinära projekt och

gemensamma fora för seminarier och forskningsdiskussioner kommer till stånd.

Riktat projektstöd bör utgå till tvärvetenskapliga och interdisciplinära

forskningsprojekt. Även kliniska institutioners internationella utbyte bör

stimuleras. Slutligen menar MFR att samarbetet mellan universitetsanknuten

forskning och industriellt utvecklingsarbete bör stärkas. Forskarskolor är här

en bra form för samverkan.

Utvärdering av prioriteringsmekanismer - Centrum för forskningsetik i Göteborg

I september 1995 gav regeringen Centrum för forskningsetik i Göteborg i uppdrag

att, som utomstående instans och med delvis annorlunda utgångspunkter, genomföra

en snarlik studie om medicinsk forskningsfinansiering. I mars 1996 överlämnades

rapporten En analys av medicinsk forskningsprioritering till regeringen.

I rapporten konstateras att svensk medicinsk forskningsfinansiering

kännetecknas av mångfald och är svår att överblicka. En ökande andel av

medicinsk forskningsprioritering sker under forskningsrådsliknande former

samtidigt som forskare anses ha svårigheter med bedömning av forskningens

samhällsrelevans. Enligt rapporten hamnar klinisk forskning i kläm mellan å ena

sidan sjukvårdens besparingar och rationaliseringar och å den andra

rådsliknande, inomvetenskapliga prioriteringsmekanismer. Författarna föreslår

några mindre förändringar i MFR:s arbetssätt och organisation med syfte att

säkerställa ett bättre prioriteringsförfarande och att stärka förtroendet för

MFR. För att samhällsrelevansen på ett tydligare sätt skall komma in i

bedömningen av en viss typ av medicinsk forskning föreslås också förändringar i

rutinerna för den lokala fördelningen av anslaget för landstingens forskning

(ALF). Slutligen föreslås en nationell databas för forskningsanslag för att

forskningsfinansieringen bättre skall kunna överblickas.

Skälen för regeringens bedömning: De båda utredningarna har bidragit med

värdefulla översikter över den medicinska forskningsfinansieringen och dess

prioriteringsmekanismer. Det framgår bl.a. av utredningarna att MFR har ett

större inflytande på medicinsk forskningsfinansiering än vad som anges av dess

andel av de offentliga forskningsbidragen. Denna roll i forskningssystemet är

motiverad men ställer också krav på MFR. Utredningarna har visat på

förändringsbehov och det är angeläget att rådet i sin fortsatta planering

beaktar de förslag utredningarna presenterar. Vissa av förslagen har MFR

föregripit i sin senaste anslagsframställning t.ex. förstärkningar av stödet

riktat till yngre forskare samt tjänster och stipendier, som överbryggar mellan

preklinisk och klinisk verksamhet. Andra förslag kan MFR inte genomföra på egen

hand utan de måste åtgärdas i samarbete med exempelvis landstingen.

MFR har som framgår av rådets redovisningar i anslagsframställning m.m.

vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med missförhållanden som

påtalats bl.a. genom Justitiekanslerns rapporter (JK:s beslut 1994-12-12,

1995-03-27). Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag granskat och funnit

vissa brister i MFR:s rutiner för medelstilldelning och uppföljning av

forskningsprojekt (RRV 20-95-0959). Regeringen har den 14 mars 1996 beslutat om

åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter i denna rapport samt i

revisionsrapporter avseende de övriga forskningsråden. MFR har i den aktuella

debatten också anklagats för att missgynna kvinnor vid tilldelning av

forskningsbidrag och tjänster. Rådet har i sin senaste anslagsframställning i

ett program för särskilda jämställdhetsåtgärder betonat avsikten att öka andelen

kvinnor bland rådets anslagsmottagare och innehavare av forskartjänster. Detta

skall uppnås bl.a. genom att ta hänsyn till områden där kompetensen är hög bland

kvinnliga forskare, genom att åstadkomma balans mellan kvinnor och män i

prioriteringskommittéer och bland sakkunniga samt genom att tillsammans med

fakulteterna identifiera faktorer som underlättar forskarkarriären för kvinnor.

Det är viktigt att MFR i utvecklingen av sin verksamhet söker finna nya vägar

och att rådet i den processen är observant på den aktuella debatten. Mot

bakgrund av de svårigheter, och rentav försämrade förutsättningar, som båda

utredningarna pekar på när det gäller utbytet mellan preklinisk och klinisk

verksamhet, är det enligt regeringens mening angeläget att MFR ägnar denna fråga

särskild uppmärksamhet. Häri ingår att inom den kliniska forskningen öka

kunskapen om framsteg inom den grundläggande forskningen samt inom preklinisk

forskning höja medvetandet om sjukvårdens behov. Den i MFR:s utredning

redovisade verksamheten med värdering av medicinsk teknologi är av stort värde i

sammanhanget.

10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Naturvetenskapliga |

| forskningsrådet (NFR) fortsätter att utveckla sin verksamhet med|

| beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller för- |

| nyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare |

| utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med |

| fakulteterna. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

NFR har till uppgift att stödja och bygga upp naturvetenskaplig och matematisk

forskning. En huvuduppgift är granskning av forskningsansökningar och fördelning

av medel. En annan angelägen uppgift är de utvärderingar av svensk forskning som

NFR regelbundet genomför. Ytterligare ett viktigt arbete som utförs av rådet är

att göra bedömningar i olika forskningsfrågor. Sedan den 1 juli 1994 har NFR

ansvar för fördelningen av medel till de nationella forskningsanläggningarna.

Naturvetenskapliga forskningsrådet är även svenskt kontaktorgan för ett antal

internationella forskningsorganisationer och huvudansvarig myndighet för tre av

EU:s forskningsprogram.

I avsnittet om svenskt deltagande i internationellt forskningssamarbete

redovisas regeringens avsikt att initiera en översyn av Sveriges engagemang i

storskaliga internationella forskningsanläggningar.

Utvärderingar av matematisk och naturvetenskaplig forskning

Ett viktigt redskap i kvalitetsarbetet är de ämnesvisa internationella

utvärderingar som NFR regelbundet genomför sedan 20 år tillbaka. Nu har även

s.k. storutvärderingar gjorts av hela forskningsområden: fysik, kemi,

geovetenskaper, biologi och matematik. Dessa utvärderingar ger högt betyg åt den

svenska naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom vissa områden har

svensk forskning en ledande position internationellt sett, medan forskningen på

andra områden har en svagare ställning och borde utvecklas ytterligare. Även om

den vetenskapliga kvalitén är hög, riktas kritik mot bl.a. forskningens

organisation och tjänstestrukturen för den forskande personalen vid högskolan.

Utvärderingarna pekar på att det saknas en tydlig karriärstruktur i det

svenska forskningssystemet. Utvärderarna pekar särskilt på svårigheterna för

nydisputerade att gå vidare i forskningssystemet. Man rekommenderar en översyn

av tjänstestrukturen och en särskild satsning på den post-doktorala nivån.

Beträffande forskarutbildningen framförs genomgående kritik mot att denna i

Sverige påbörjas vid för hög ålder och tar för lång tid. Många doktorander

belastas för mycket med undervisning och det saknas tydliga incitament för en

snabbare genomströmning. Utvärderingarna rekommenderar en översyn av

forskarutbildningens uppläggning och finansiering med det yttersta målet att

sänka debutåldern för den egentliga forskarkarriären.

Forskningsfinansieringen kritiseras för bristande flexibilitet och incitament

till förnyelse. Rekommenderade åtgärder är framför allt en styrning av

forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett mål är att ge yngre

forskare en ökad självständighet i förhållande till före detta handledare och

andra etablerade och dominerande forskare.

Ett annat problem som utvärderingarna identifierar är den låga rörligheten

mellan olika lärosäten bland svenska studenter, doktorander och lärare.

Doktorander rekryteras sällan från andra lärosäten och de färdiga doktorerna som

fortsätter med en akademisk karriär tenderar att stanna vid hemmainstitutionen,

vilket ofta leder till att byte av forskningsinriktning försvåras eller

försenas. Här rekommenderas olika stimulansåtgärder för att öka rörligheten och

för att på andra sätt öka kommunikationen mellan systerinstitutioner i Sverige.

Utvärderingarna riktar även allvarlig kritik mot den uppdelning av uppgifterna

forskning och undervisning som ofta finns vid svenska lärosäten. Detta försvårar

lärarnas akademiska utveckling och kontakten mellan undervisning och forskning.

Rekommendationen är att alla akademiska tjänster bör innefatta både undervisning

och forskning. Vidare kritiseras lärosätenas indelning i alltför små och

specialiserade institutioner. Detta sägs bl.a. försvåra det vetenskapliga

utbytet mellan närliggande discipliner.

NFR finner i sin samlade bedömning av utvärderingarna att svensk

naturvetenskaplig och matematisk forskning har hög kvalitet. Även rådets

verksamhet får goda vitsord av utvärderarna och rådet tolkar detta så att

verksamhetens inriktning och innehåll i huvudsak varit riktiga under den senaste

sexårsperioden. Utvärderingarna visar dock enligt rådet att en ökad samverkan

med universiteten borde stimulera en utveckling i rätt riktning och leda till

ett bättre resursutnyttjande. Utvärderingen av svensk matematisk forskning visar

även att tillgången på forskartjänster är otillräcklig.

Skälen för regeringens bedömning: NFR:s verksamhet är, som framgår ur rådets

anslagsframställning och årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn

till inriktning och disponibla resurser. Regeringen bedömer att det

förändringsarbete som rådet självt inlett bör förändra verksamheten på ett sätt

som väl motsvarar regeringens forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget

initiativ kunna fortsätta detta arbete med beaktande av regeringens

ställningstagande när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans.

Samarbetet med samhället utanför högskolan och med fakulteterna bör, i enlighet

med rådets egen bedömning, ytterligare utvecklas. Det är vidare angeläget att

NFR uppmärksammar behovet av doktorandtjänster och forskartjänster samt övrigt

forskningsstöd till matematikområdet.

Regeringen har härutöver uppmärksammat flera av de problem som utvärderingarna

nämner. En översyn av forskarutbildningen har gjorts inom

Utbildningsdepartementet och remissbehandlas för närvarande. Även

lärartjänstorganisationen är under utredning.

10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Teknikvetenskapliga |

| forskningsrådet (TFR) utvecklar sin verksamhet med beaktande av |

| regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet,|

| kvalitet och relevans. Det är även angeläget att rådet utvecklar|

| sin forskningsinformationsverksamhet. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) har som främsta uppgift att stärka och

bygga upp svensk grundforskning och forskarutbildning. TFR gör långsiktiga

insatser för kunskapsuppbyggande forskning inom det tekniska ämnesområdet samt

inom vetenskapsområden som har relevans för svenskt näringsliv och andra

samhällssektorer. Rådet skall verka för att information om forskning och

forskningsresultat sprids samt att det sker en effektiv samverkan med andra

organ inom forskningsområdet.

TFR:s projektbidrag har till syfte att understödja vetenskaplig förnyelse och

kompetensuppbyggnad inom den tekniska grundforskningen. Utöver projektbidragen

fördelar rådet s.k. rambidrag till starka forskargrupper inom strategiskt

viktiga områden. Avsikten med rambidragen är att bygga upp vetenskaplig

kompetens i form av forskningsmiljöer med betydande bredd och djup. Det sker

genom att forskargrupper ges handlingsfrihet inom generösa ramar vad gäller tid,

ekonomi och val av forskningsinriktning. TFR:s forskningsinformationsverksamhet

har varit av begränsad omfattning.

Rådets stöd till yngre forskare innefattar bl.a. finansiering av s.k. TFR-

doktorander, doktorander i projekt, forskarassistenter, postdoktorer,

utlandsdoktorander och industridoktorander. TFR stödjer även s.k. adjungerade

industriforskare till industriforskningsprojekt med väsentligt inslag av teknisk

grundforskning.

TFR har det senaste året genomfört en utvärdering av den tillämpade

matematiken och av teknisk bullerforskning. Bägge utvärderingarna pekade på att

samarbetet mellan forskargrupper och mellan forskare och industrin bör

förstärkas.

För de kommande åren avser TFR att främja en internationellt stark

teknikvetenskaplig grundforskning inom landet, stärka och förnya den tekniska

forskarutbildningen samt inrikta förnyelsearbetet på att stödja strategiskt

viktiga men eftersatta områden och expansiva områden av betydelse för dagens och

morgondagens svenska tillväxtindustri. Exempel på områden är IT, bioteknik,

tillämpad matematik och teknisk mekanik.

Skälen för regeringens bedömning: TFR har under den tid rådet funnits

utvecklat sin verksamhet väl och framgångsrikt introducerat nya former för

forskningsstöd, inte minst vad gäller samverkan mellan grundforskning och

industri. Rådet har enligt regeringens bedömning skisserat ett väl avvägt

program för sin framtida verksamhet. Regeringen har i denna proposition angivit

inriktningen av det fortsatta arbetet vad gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet

och relevans. TFR bör med beaktande av regeringens ställningstaganden i nämnda

avseenden utveckla sin verksamhet under den aktuella planeringsperioden. Det är

även angeläget att rådet uppmärksammar behovet av doktorandtjänster samt övrigt

stöd till matematikområdet. Rådet bör vidare utveckla sin forskningsin-

formationsverksamhet.

10.3 Forskning vid universitet och högskolor

Forskning och forskarutbildning bedrivs vid sju statliga universitet: Uppsala

universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet,

Umeå universitet, Linköpings universitet och (inom Jordbruksdepartementets

ansvarsområde) Sveriges lantbruksuniversitet samt vid de tre fackhögskolorna

Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och högskolan i Luleå. Dessutom

bedrivs forskning och forskarutbildning vid de enskilda högskolorna Stiftelsen

Chalmers tekniska högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Handelshögsko-

lan i Stockholm. Medel har även tilldelats de mindre och medelstora högskolorna

för forskningsstödjande åtgärder.

I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5

Forskning och forskarutbildning) föreslår regeringen forskningssatsningar inom

olika områden för treårsperioden 1997-1999. I denna proposition presenteras

principer för rätten att benämnas universitet, förslag till forskningsanslag

till de mindre och medelstora högskolorna samt vissa frågor beträffande

forskarutbildningen och tjänsteorganisationen.

I anslagsframställningarna för treårsperioden har lärosätena i de flesta fall

begärt omfattande resursförstärkningar för lokaler för forskning men också för

utbyggnad av antalet forskningstjänster, framför allt för yngre forskare och ett

utökat studiestöd. Regeringen konstaterar att högskolan och dess forskning för

närvarande erhåller betydande belopp från forskningsstiftelserna och andra

externa finansiärer.

10.3.1 Universitetsbegrppet

Hittills har riksdagen beslutat vilka institutioner inom den högre utbildningen

som skall tilldelas rätten att benämnas universitet och regeringen har

fastställt detta i högskoleförordningen (1993:100). Här följer en kort

sammanfattning av vad regeringen föreslår beträffande rätten att benämnas

universitet. För utförligare motiveringar hänvisas till budgetpropositionen

(prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.2).

Med anledning av en framställning från rektorerna vid högskolorna i Karlstad,

Växjö och Örebro uppdrog Utbildningsdepartementet åt Högskoleverket att utreda

frågan om universitetsbegreppet. Verket har dels i en promemoria av den 15

november 1995 och dels i en senare rapport Kriterier för benämningen

universitet (Högskoleverkets rapportserie 1996:12R) redovisat uppdraget.

Regeringen föreslår att rätten att benämnas universitet skall tilldelas det

statliga lärosäte

- som har en grundutrbildning och forskning som är väl etablerad ochav god

vetenskaplig kvalitet,

- som har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildninginom

ett antal ämnesområden,

- som har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten ochforskning

inom ett antal ämnesområden,

- som har goda infrastruktuella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att

bedriva grundutbildning och forskning,

- som har goda internationella kontakter inom grundutbildning ochforskning,

- och som uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer ochatt

utfärda doktorsexamen.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av benämningen

universitet.

De lärosäten som redan uppfyller de kriterier för benämningen universitet, som

regeringen föreslagit, såsom Kungl. Tekniska högskolan och Karolinska

institutet, och vars namn är välkända, kan självfallet avstå från att ansöka om

att få använda benämningen. Om de emellertid önskar använda benämningen

universitet kan regeringen i sådant fall, utan hörande av Högskoleverket,

besluta om detta.

Högskolan i Luleå har i sin anslagsframställning begärt att få anta namnet

Luleå tekniska universitet. Regeringen bedömer att högskolan i och med de

resursförstärkningar som föreslås i budgetpropositionen för år 1997 väl

uppfyller kraven för att benämnas universitet och att högskolan inte behöver

undergå ytterligare prövning. Regeringen avser att genom en ändring i

högskoleförordningen tilldela Högskolan i Luleå namnet Luleå tekniska

universitet.

Med de resursförstärkningar som föreslås för de mindre och medelstora

högskolorna (avsnitt 3.8) bör det vara möjligt för vissa av dem att inom en snar

framtid kunna uppfylla kriterierna för benämningen universitet.

10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor

Regeringen presenterar i denna proposition, avsnitt 3.8, förslag att bygga ut

forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna. Ytterligare

motiveringar för denna satsning finns i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1,

utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.3).

10.3.3 Forskarutbildning

En av utbildningsdepartementet tillsatt utredare har redovisat förslag

beträffande forskarutbildningens organisering och finansiering i departe-

mentspromemorian Studiefinansiering och examina inom forskarutbildningen (Ds

1996:35). Förslagen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att

återkomma till denna fråga i en proposition under år 1997.

10.3.4 Lärartjänstorganisationen

Regeringen har tillsatt en utredare att se över tjänsteorganisationen inom

högskolan (dir. 1996:3). Uppgifter inom grundutbildningen skall bli lika

meriterande som forsknings- och forskarhandledningsuppgifter vid tillsättning av

tjänst som lärare vid högskolan. Förutsättningar för att skapa en jämnare

fördelning av de båda slagen av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av

lärare skall föreslås. Detta kommer att höja kvaliteten inom såväl

grundutbildning som forskning och forskarutbildning. Förslaget skall avlämnas

till regeringen i december 1996. Regeringen avser att återkomma till frågan om

lärartjänsterna i högskolan i en proposition år 1997 om högskolans

ledningsstruktur, tjänsteorganisation samt frågor om fakultetsindelning och

principerna för fördelning av fakultetsresurser.

10.4 Sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets område

En betydande del av den utbildning och forskning som bedrivs i Sverige

finansieras med medel från anslag under Utbildningsdepartementets utgiftsområde.

När det gäller forskning anvisas dessa medel i form av fakultetsanslag,

forskningsrådsanslag och anslag till andra forskningsfinansiärer. Den forskning

som finansieras via Utbildningsdepartementets anslag svarar mot behov inom en

rad olika samhällssektorer. Ofta görs dock en distinktion mellan forskning

finansierad av Utbildningsdepartementet och s.k. sektorsforskning. Den senare

svarar mot ett av en sektor definierat behov och finansieras ofta inom ramen för

sektorns egna resurser.

I det följande behandlas sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets

verksamhetsområde.

10.4.1 Forskning om universitet och högskolor

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Högskoleverket bör fr.o.m. år 1998 ansvara|

| för uppbyggnad och utveckling av kunskap om universitet och |

| högskolor. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Rådet för forskning om universitet och högskolor inrättades år 1992 i samband

med Universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) nedläggning. Rådet har till uppgift

att öka den vetenskapligt grundade kunskapen om högre utbildning och forskning,

samt stimulera till en kvalificerad och kritisk debatt om frågor som rör

forskning och högre utbildning.

Rådets verksamhet innebär forskningsstödjande insatser av flera olika slag. En

viktig del är rådets publiceringsstöd och det kontaktskapande arbetet med

internationella forskarnätverk och konferenser som rådet bedriver. En annan del

av verksamheten utgörs av direktstöd till grundforskning inom exempelvis

idéhistoria och statsvetenskap. Ett tredje område rör stöd till

forskningsinsatser direkt motiverade av sin relevans för sektorn utbildning och

forskning.

Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100. bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) att

den verksamhet som finansieras av Rådet för forskning om universitet och

högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall tillgodoses genom stöd från

forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag och vägas mot andra

angelägna ändamål inom berörda forskningsområden.

Skälen för regeringens bedömning: Forskning om universitet och högskolor har i

flera fall haft en direkt och avgörande betydelse för utvecklingen inom

högskolans område. Detta har också den utvärdering som gjorts av rådets

verksamhet visat. Den statsvetenskapliga forskning som rådets föregångare inom

UHÄ initierade under 1970- och 1980-talen inspirerade i hög grad till de

organisationsförändringar som skedde inom högskolesystemet under slutet av 1980-

talet. Rådets verksamhet har haft en betydelsefull praktisk roll när det gäller

att sprida kunskap om den svenska högre utbildningen och forskningen i utlandet.

Rådet har också bidragit till att förmedla kunskaper om den internationella

forsknings- och utbildningspolitiska debatten till Sverige. Vidare var det

rådets föregångare inom UHÄ som tog initiativ till etablerandet av forum för

kvinnoforskning under 1970-talets senare hälft.

Högskoleverket är central myndighet för frågor som rör universitet och

högskolor. Verket har bl.a. till uppgift att följa upp och utvärdera utbildning

och forskning, ha tillsyn inom sitt ansvarsområde och bevaka förhållanden och

tendenser som är av betydelse för högskolans verksamhet. Regeringen anser det

därför angeläget att Högskoleverket, i egenskap av sektorsmyndighet för

högskoleområdet, även svarar för utredningsarbete och faktasammanställningar

samt analyserar behov av för området relevant sektorsforskning. Regeringen

finner det vidare angeläget att Högskoleverket tillvaratar och vidareutvecklar

den kompetens och det internationella nätverk som Rådet för forskning om

universitet och högskolor byggt upp inom området. Eftersom rådet avvecklas först

år 1998, bör Högskoleverket ha goda förutsättningar att i samråd med rådet,

bygga upp en lämplig organisatorisk struktur och erforderlig kompetens för denna

verksamhet. Den grundforskning som rådet finansierat, exempelvis inom ämnena

idéhistoria och statsvetenskap, bör fr.o.m. år 1998 kunna ges stöd från de

reguljära forskningsfinansierande organen, däribland Humanistisk-

samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

10.4.2 Forskning inom skolväsendet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns ett stort |

| behov av att statsmakterna kan inrikta forskningen mot områden |

| av särskild betydelse för skol- och förskoleområdet. Skolverket bör|

| därför stimulera och stödja sådan forskning. Som sektorsföreträdare|

| bör Skolverket öka sina insatser för att sprida kännedom om |

| forskning av intresse för skola och förskola, oavsett finansiär.|

| Av statsfinansiella skäl föreslås i budgetpropositionen en |

| besparing om 20 miljoner kr på anslaget A 3. Forskning inom |

| skolväsendet. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Statens skolverk ansvarar för skolsektorns behov av forskning för att uppnå för

skolväsendet angelägna samhällsmål. För forskning inom skolväsendet anvisas

innevarande budgetår om 18 månader drygt 40 miljoner kronor.

Forskning av intresse för skolområdet finansieras förutom via Skolverkets

forskningsanslag även av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

(HSFR), Forskningsrådsnämnden (FRN), Riksbankens Jubileumsfond (RJ),

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt Arbetsmiljöfonden (AMFO). Under

perioden 1990/91 - 1994/95 uppgick bidrag från råd och fonder till skolrelaterad

projektforskning till drygt 125 miljoner kronor.

Skolverket föreslår, i sin fördjupade anslagsframställning om forskning 1997 -

1999, att forskningen i stort skall ges den omfattning under den kommande

treårsperioden som den har för närvarande. Den hittillsvarande inriktningen mot

långsiktiga forskningsinsatser, som ger möjlighet till varaktiga kontakter med

centrala forskningsmiljöer, bör fullföljas.

Sektorsforskningen inom Skolverket har varit föremål för flera utredningar.

Den särskilda utredaren som tillsatts för att göra en översyn av fördelningen av

ansvar, arbete och kompetens mellan skolans myndigheter samt mellan dessa och

Utbildningsdepartementet anför i sin rapport Staten och skolan - styrning och

stöd (Ds 1995:60) att det nu finns skäl för en grundlig prövning av formerna för

finansiering av skolforskning. Ett sådant skäl är att kommunerna numera har det

odelade driftansvaret för skolväsendet och därmed även ett ökat ansvar för

forskning. Lärare och skolledare är viktiga nyttjare och inspiratörer av

forskning och borde ges ökat inflytande och ökade kunskaper om

forskningsresultat. Ett annat skäl för omprövning av forskningsfinansieringen är

lärarutbildningens svaga forskningsanknytning. Samarbetet mellan de två

skolmyndigheterna - Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i

skolan - har heller inte fungerat friktionsfritt när det gäller forskning för

handikappade och specialpedagogiska frågor.

Utredaren presenterar tre alternativa förslag. Alternativ ett innebär en

precisering av Skolverkets instruktion bl.a. så att forskningens avnämare ges

ett starkare inflytande över forskningsansökningars relevans. Alternativ två

innebär att skolforskningsmedlen överförs till något forskningsråd. Det tredje

alternativet innehåller förslag om att inrätta ett konsortium för skolforskning

med kommun-, skolledar. och lärarförbunden.

Av remissinstanserna ser kommuner och lärarorganisationer oftast positivt på

förslaget om ett konsortium, medan Skolverket, SFR och flera universitet

föredrar fortsatt sektorsforskning via den statliga skolmyndigheten. FRN

skisserar en modell med dels Skolverket som ansvarig för sektorsforskningen,

dels ett konsortium av aktörer med ett bredare intresse i utbildnings- och

kompetensfrågor.

Sektorsforskningen har också varit föremål för förslag från Forsknings-

finansieringsutredningen som i sitt betänkande Forskning och pengar (SOU

1996:29) föreslår en förändrad organisation av sektorsforskningen. Den

förändringsmodell som anges innebär att såväl skolforskningsmedlen inom

Skolverket som medlen för forskning om universitet och högskolor inordnas i

HSFR.

Skolverket pekar i sitt remissyttrande på negativa norska erfarenheter av ett

system som liknar det av Forskningsfinansieringsutredningen föreslagna. Verket

ser en betydande risk för att vitala delar inom det pedagogiska

forskningsområdet skulle bli underförsörjt med forskningsmedel, något som vore

olyckligt då sektorsforskningen är beroende av en stark inomdisciplinär

forskning. Verket avvisar därför förslaget till förändring.

Skälen för regeringens bedömning: Forskning av intresse för utbildningsområdet

stöds för närvarande såväl av Skolverket som av olika forskningsråd. Av

Skolverkets fördjupade anslagsframställning framgår att Skolverkets andel

motsvarar ca 40-50 % av de medel som satsats på skolforskning under 1990-talet.

Regeringen ser det som värdefullt att utbildningsområdet i vid bemärkelse kan

stödjas av forskning ur olika aspekter och av flera olika finansiärer.

De förslag om förändring av forskningsverksamheten inom skolväsendet som

framförts är, enligt regeringens mening, inte tillräckligt utvecklade för att

utgöra underlag för en förändrad organisation. Skolverkets forskningsprogram har

funnits i drygt tre år. Det är därför ännu för tidigt att dra några slutsatser

av en långsiktande verksamhet som forskning. Den av verket initierade

utvärderingen av forskningsprogrammet bör därför fortsätta.

Statens behov av att kunna initiera och stödja forskning av särskilt intresse

för skol- och förskoleområdet är stort. Sett mot den bakgrunden fyller

Skolverkets forskningsprogram en betydelsefull uppgift när det gäller att

stimulera sådan forskning. Regeringen anser att det även fortsättningsvis bör

ankomma på Skolverket att initiera och stödja sådan forskning.

Flera forskningsintressenter och finansiärer inom utbildningsområdet ökar

behovet av överblick över vilken forskning som bedrivs inom olika områden bl.a.

för att underlätta analyser av behov av nya forskningsområden. Vid sidan om

utbildningsområdet är barnomsorgsforskning, forskning om funktionshinder och

även den forskning som bedrivs inom barn- och ungdomsområdet av stort intresse

för att öka kunskapen om skolan och skolans roll för barn och ungdom. Detta

kräver att sektorsmyndigheten har en god överblick och kunskap om andra

forskningsområden vars resultat kan vara av värde för skolområdet. Skolverket

har här en mycket viktig uppgift som sektorsföreträdare.

Regeringen ser det som nödvändigt att Skolverket kraftfullt ökar sina insatser

för att skaffa sig en god överblick över all forskning av intresse för skola och

förskola, oavsett finansiär. Översikter och sammanställningar inom olika områden

bör göras regelbundet. Verksamhetsmålen för forskningsprogrammet skall ge god

överblick över för skol- och förskoleområdet relevant forskning som underlag för

behovsanalyser. Därvid blir det en väsentlig uppgift för Skolverket som

sektorsmyndighet att svara för sammanställning, publicering och spridning av

forskningsresultat så att de kommer skolans personal och andra intressenter till

del.

Av statsfinansiella skäls måste såsom redovisats i budgetpropositionen en

besparing på 20 miljoner kronor tas ut på anslaget A 3. Regeringen gör

bedömningen att en stor del av besparingen skall kunna kompenseras genom medel

från de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Stöd till forskningsprojekt löper ofta

över flera år varför en snabbt genomförd förändring av stödet till forskning

skulle vålla problem. Såsom föreslagits i budgetpropositionen bör Skolverket

därför under år 1997 få rätten att disponera delar av det relativt betydande

överskottet under sitt ramanslag för att, i den mån verket bedömer det

behövligt, stödja forskning.

I propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) har regeringen

redovisat sin avsikt att integrera skola med förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg. Statens skolverk avses bli ansvarig myndighet för tillsyn,

uppföljning, utvärdering och utveckling. Det är därvid av betydelse att även

forskningsmedel hanteras på ett likartat sätt mellan skolans och förskolans

område. Skolverket bör på samma sätt som för skolområdet kunna stödja och

stimulera forskning inom angelägna och eftersatta områden även inom

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Inom skolans och barnomsorgens områden

ser regeringen det som angeläget med en närmare samordning av

forskningsfinansieringen mellan Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och

Skolverket. Skolverket bör därför involveras vid SFR:s bedömningar inom dessa

områden och bör hålla SFR väl informerat om sina egna satsningar på området.

I budgetpropositionen föreslås att resurser avsätts för lärarutbildningarnas

forskningsanknytning. Detta kommer att bidra till ökad forskning och kunskap om

skola och förskola.

Skolverkets sektorsansvar för forskning inom ett område som omfattar såväl

skola som barnomsorg aktualiserar en förändring av sammansättningen av de

beredningsorgan som bedömer forskningsansökningars vetenskapliga relevans för

skolområdet. Regeringen har för avsikt att bredda sammansättningen av ett sådant

rådgivande organ för skolforskning.

10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område

En arbetsgrupp knuten till Utbildningsdepartementet har gjort en översyn av

högskolans lärarutbildningar. I betänkandet Lärarutbildning i förändring (Ds

1996:16) föreslår arbetsgruppen en förstärkning av lärarutbildningarnas

vetenskapliga bas.

En satsning på forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område

är angelägen av flera skäl. Lärarutbildningens forskningsanknytning främjas och

lärarutbildarnas kompetens höjs. Satsningen kommer att på sikt ge fler

forskarutbildade lärare i skolan, vilka får naturliga kontakter med högskolan.

Dessutom främjas en allmän kompetenshöjning av skolans lärare. Slutligen är det

angeläget med en ökad forskning och kunskap om skolan och i förlängningen bör

denna forskning kunna påverka praktiken i skolan och i högskolan.

Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att medel anslås

för forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område. Uppbyggnaden

av denna satsning kommer att ske under de närmaste tre åren. Forskningen skall

bedrivas i projektform. Projekten skall ha relevans för skolområdet eller

lärarutbildningen samt ha ett betydande inslag av forskarutbildning för yngre

lärarutbildade projektmedarbetare. Forskningsprojekten förutsätts få en viss del

av sina resurser från respektive högskola. Regeringen, eller det organ

regeringen bestämmer, föreslås besluta om fördelningen av dessa forskningsmedel.

10.5 Institutet för framtidsstudier

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Institutet för |

| framtidsstudier även fortsättningsvis bedriver |

| problemorienterade framtidsstudier i syfte att ge underlag för |

| strategiskt beslutsfattande inom offentlig och privat sektor. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

Institutet för framtidsstudier (IF) är en stiftelse som har till uppgift att i

egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig analys

och därmed sammanhängande verksamhet. Institutet skall informera om framtida

möjligheter och hot i samhällsutvecklingen och därmed stimulera till en öppen

och bred diskussion om Sveriges framtid. I syfte att uppnå dessa målsättningar

samarbetar institutet med universitet, högskolor, andra forskningsinstitut,

myndigheter, organisationer, företag och enskilda forskare, såväl inom landet

som i de nordiska länderna och i andra länder.

IF:s verksamhet utvärderades på uppdrag av regeringen under år 1994. Utredaren

konstaterade att institutet förefaller vara en väl fungerande, aktiv och

produktiv forskningsorganisation. I utvärderingen riktades kritik mot de

dominerande inslag av teknikoptimism och brist på sociala perspektiv som i viss

mån präglat verksamheten vid institutet. Utvärderingen har remissbehandlats och

majoriteten av remissinstanserna ger stöd åt utvärderarens slusatser. Institutet

för framtidsstudier reviderade med anledning av utvärderarens kritik delar av

forskningsprogrammet för perioden 1995-2000.

Skälen för regeringens bedömning: Institutets för framtidsstudier inriktning

och arbetsformer gör det till ett viktigt komplement till det ordinarie statliga

forskningssystemet. Institutets arbete med att stimulera till offentlig debatt

kring framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen är viktigt och bör

utvecklas ytterligare. Institutet kan i detta avseende spela en betydande roll

för att förbättra kontakterna mellan vetenskapsamhället och allmänheten. En

annan av institutets viktigaste uppgifter är att bedriva problemorienterade

framtidsstudier i syfte att ge underlag för strategiskt beslutsfattande inom

offentlig och privat sektor. Det är i detta sammanhang viktigt att formerna för

att redovisa resultaten av dessa studier är sådana att resultaten till fullo

kommer de beslutsfattande organen till del.

11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

11.1 Resurser för forskning

Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning för vård

och nyttjande av de biologiska naturresurserna.

I följande tabell redovisas sammanfattningsvis resurserna till utbildning,

forskning och utveckling inom departementets ansvarsområde. Beloppen avser

utgiftsområde 23.

Belopp (miljoner kronor)

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat

bå 1995/96 bå 1997 bå 1998 bå 1999

SLU 1 420,7 980,8 1 019,3 1 061,2

SJFR 315,6 216,2 221,0 226,0

SUMMA 1 736,3 1 197,0 1 240,3 1 287,2

Till detta kommer vissa FoU-medel vid sektorsmyndigheterna under

Jordbruksdepartementet, i första hand Statens jordbruksverk och Fiskeriverket.

Därutöver kommer de medel som på tilläggsbudget för innevarande budgetår anmälts

till riksdagen för åren 1996-1998, sammantaget 46,5 miljoner kronor för

forskning om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion samt sammantaget 122

miljoner kronor till Stiftelsen Lantbruksforskning. Dessa frågor behandlas under

avsnitt 11.5.

11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska naturresurser

Jordbruksdepartementet ansvarar för forskning rörande skogsbruk, jordbruk,

trädgårdsnäring, grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd,

fiske och vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård.

Skogsvetenskaplig forskning bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och

Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut (SkogForsk). Forskning med anknytning

till skog och skogsbruk bedrivs även i viss utsträckning vid andra universitet.

Skogsforskningen finansieras för statens del både genom direkta anslag till SLU

och genom bl.a. forskningsanslag från Skogs- och jordbrukets forskningsråd

(SJFR). Inom ramen för det nordiska samarbetet finansieras även viss forskning

på skogsområdet.

Jordbruks- och trädgårdsnäringsforskning bedrivs huvudsakligen vid SLU. Vid

SLU bedrivs även en omfattande forskning, i första hand naturvetenskaplig, till

stöd för utvecklingen inom andra samhällssektorer. Den kan beröra miljö,

bioenergi etc. Teknisk FoU inom jordbruks- och miljöområdet bedrivs vid det

halvstatliga Jordbrukstekniska institutet (JTI). Med statligt stöd bedrivs vid

Svalöf Weibull AB växtförädling av icke kommersiella grödor. SJFR har på

regeringens uppdrag lämnat förslag om forskningsbehovet för en ökad ekologisk

jordbruks- och trädgårdsproduktion samt om inriktningen av den framtida

trädgårdsforskningen. Inom jordbruks- och trädgårdsforskningen finns sedan länge

ett väl fungerande nordiskt samarbete.

Forskning rörande landskapsplanering och planering i tätorter utförs i

huvudsak vid SLU. Det gäller både forskning för planering i det storskaliga

landskapet och för planering av tätorternas parker, grönytor och andra

rekreationsmarker. SJFR har ett särskilt ansvar för forskning och information om

grönytor och hemträdgårdar.

Veterinärmedicinsk forskning utförs huvudsakligen vid SLU och är av betydelse

för en rad viktiga områden i samhället, bl.a. animalieproduktionen, djurskyddet,

livsmedelskontrollen, miljöövervakningen samt hälso- och sjukvården för

sällskapsdjur. SLU lämnar därutöver ett väsentligt bidrag till den allmänna

biomedicinska forskningen.

SJFR svarar för ett nationellt program för livsmedelsforskning. Verksamheten

utförs vid flertalet av landets universitet och vid Institutet för livsmedel och

bioteknik (SIK). Forskningen spänner från den mer råvaruinriktade forskningen

till industriella tillämpningar samt konsumentaspekter. SLU har ett särskilt

ansvar för kopplingen mellan råvaruproduktion och livsmedelsförädling samt för

frågor rörande livsmedelskvalitet.

SJFR och Fiskeriverket administrerar tillsammans ett nationellt program

Fiskforskning för Sverige. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är att

Fiskeriverket i huvudsak skall bedriva utvecklingsverksamhet, medan SJFR i allt

väsentligt skall svara för finansieringen av grundforskningen och viss tillämpad

forskning.

Beträffande renforskningen så utförs den i första hand av SLU. Vid SLU finns

en professur i renskötsel inrättad. SJFR finansierar därutöver i samverkan med

bl.a. Svenska Samernas Riksförbund ett särskilt forskningsprogram inom

rennäringsområdet.

Viltforskningen tillförs medel ur jaktvårdsfonden efter beslut av regeringen.

Medlen fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd efter förslag av

vetenskapliga kommittén för viltforskning, huvudsakligen i enlighet med ett

samlat program för viltforskningen. Svenska jägareförbundet erhåller också

bidrag ur fonden för sin verksamhet. Förbundet har bl.a. en särskild

forskningsavdelning.

Inom EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling finansieras inom de

olika delprogrammen forskning av stort intresse för de areella näringarna.

Viktiga delprogram är Jordbruk och Fiske (FAIR), Miljöprogrammet och

Bioteknologiprogrammet. SJFR är ansvarig myndighet för delprogrammet FAIR, som

omfattar även skogsbruk, livsmedel och landsbygdsutveckling. Svenska forskare

har varit framgångsrika att erhålla medel från EU. Vid FAIR- programmets två

första ansökningsomgångar har sammantaget 54 projekt med svenskt deltagande

beviljats medel, vilket betyder att svenska forskare deltar i 37 % av samtliga

av EU-kommissionen beslutade projekt.

11.3 Forskningsmyndigheter

Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde finns två stora forsknings-

myndigheter, Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets

forskningsråd.

11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

SLU:s mål skall vara att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och

människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning,

fortlöpande miljöanalys och information.

SLU:s övergripande mål är formulerat utifrån ett sektorsansvar och SLU skall

bedriva sin verksamhet inom jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering,

livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk

samt veterinärmedicin.

Verksamheten skall, utöver sektorsansvaret, karaktäriseras av helhetssyn,

kvalitet, effektivitet och samverkan inom landet samt internationellt.

SLU består av tre fakulteter för utbildning och forskning; fakulteten för

jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk (JLT-fakulteten), skogsveten-

skapliga fakulteten och veterinärmedicinska fakulteten. Därutöver finns gemen-

samma funktioner för administrativ service, information, bibliotek etc.

SLU har en bred kompetens inom det biologiska området. SLU har antagit ett

strategidokument, Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000- talet, i vilket

verksamheten beskrivs. SLU framhåller att verksamheten under senare år

förändrats på många sätt och anpassats till nya förutsättningar. Nyttjandet av

de biologiska naturresurserna är en väsentlig bas för Sveriges materiella

välstånd. Enligt SLU:s bedömning är det rimligt att ekonomiska, tekniska och

biologiska kunskaper om de biologiska naturresurserna kommer att efterfrågas i

ökad utsträckning i framtiden. Konsumenternas krav får allt större genomslag

även i de primära produktionsleden.

11.3.2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

SJFR skall enligt sin instruktion främja och stödja i första hand grundläggande

och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av de biologiska

resurserna med särskild inriktning på de areella näringarna.

SJFR är organiserat så att under styrelsen (rådet) är verksamheten indelad i

elva beredningsorgan som täcker såväl den grundläggande som den mer tillämpade

forskningen. Sålunda täcker SJFR följande områden: organismbiologi, cellbiologi

& kemi, ekologi, ekonomi & samhälle, jordbruk, skogsbruk, hortikultur, fisk,

livsmedel, rennäring samt areell produktion och långsiktig samhällelig

försörjning.

11.3.3 Övrigt

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) är en fristående akademi med visst

statsbidrag. KSLA och Forskningsrådsnämnden (FRN) har lämnat förslag till

samordning och inriktning av forskning rörande landsbygdsutveckling m.m. Statens

jordbruksverk och Fiskeriverket finansierar, inom sina respektive

ansvarsområden, visst utvecklingsarbete och undersökningsverksamhet.

11.4 Prioriteringar för framtiden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: SLU:s strategidokument "Med natur- |

| resurser i fokus - SLU inför 2000-talet" bör utgöra en god grund|

| för den vidare utvecklingen av universitetet. |

| En redovisning från SLU och SJFR över vilka åtgärder som |

| vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i |

| samhället bör begäras. |

| SJFR bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som |

| regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap i |

| enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. |

| SJFR bör liksom övriga forskningsråd återfå rätten att inrätta |

| professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4. |

| En översyn av forskningen och undersökningsverksamheten på |

| fiskets område bör göras. Frågan behandlas i budgetpropositionen|

| tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket. |

| Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att SJFR |

| omvandlas till ett sektorsforskningsråd, med en ändrad |

| sammansättning av SJFR:s styrelse, bör enligt regeringens |

| mening ej genomföras. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

FN:s prognoser pekar mot en global folkmängd på mellan sju och åtta miljarder

om 20 år. Detta ställer krav på en väsentligt ökad produktion av livsmedel,

fibrer och bränsle. Samtidigt måste naturresurserna bevaras långsiktigt.

Samhället måste ställas om till ett kretsloppssamhälle. Det finns risk för att

de ökande kraven på livsmedels-produktionen kan komma att motverka

miljötänkandet och inriktningen mot en långsiktig hållbarhet.

Svensk miljöpolitik och miljöforskning har ett gott internationellt rykte och

hög standard. Riodeklarationens mål och målen för miljöforskningen inom jord-

och skogsbruk är grundpelare för att åstadkomma ett uthålligt nyttjande av

naturresurserna. För att nå dessa mål behövs ett ökat kunnande om ekologiska

processer i skogs- och jordbruksekosystemen.

När samhället efterfrågar nya arbetsmöjligheter måste även stor hänsyn tas

till den omgivande miljön. Sverige har i ett globalt perspektiv goda

förutsättningar att genom forskning och utveckling utveckla de areella näring-

arna så att de står i samklang med internationella konventioner på miljöområdet.

Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan för

det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter ca 191 000 personer, varav ett

stort antal i glesbygden. Skogen utgör dessutom en rekreationskälla för jakt och

friluftsliv.

Skogen täcker arealmässigt ca 54 % av landytan och skogsmarken har därför

betydelse för den totala miljön vad avser exempelvis grundvattennivåer,

vattenkvalitet och slutligen tillståndet i havet. Skogen ger också livsrum och

överlevnadsmöjligheter för djur och växter och är därför av avgörande betydelse

för biodiversiteten.

Skogs- och jordbruksråvaror ger möjlighet till framställning av helt nya

produkter. I framtiden kommer allt fler substanser att kunna utnyttjas till

födoämnen, djurföda, biobränslen, industriråvara och farmaceutiska preparat. För

att möjliggöra en framgångsrik, alternativ och resurssnål produktion till dagens

i huvudsak oljebaserade produktion är kunskaperna om råvarans egenskaper från

skogs- och jordbruksväxter nödvändiga.

Livsmedelsindustrin är en av Sveriges största näringar. Den direkta

sysselsättningen är mycket stor, ca 60 000 personer, och indirekt sysselsätts

ett än större antal. Framställning av livsmedel med hög kvalitet är ett mycket

viktigt område där konsumentkraven visar på en högre betalningsförmåga för

livsmedel med hög kvalitet. Livsmedelsintagets sammansättning har ett direkt

samband med folkhälsotillståndet.

Sverige är pådrivande när det gäller att sätta upp normer för hantering av

husdjur. Utan ett väl utarbetat kunskapsunderlag kommer dessa ansträngningar att

vara förgäves.

I Europaperspektivet är jordbruksforskningen också ytterst central.

Jordbrukets miljöfrågor, djurens hälsa och sambanden mellan människors kost och

hälsa är viktiga forskningsområden. En fri marknad för livsmedel medför att

svenska företag och produkter måste hitta konkurrensfördelar. Miljövänliga

produkter måste tas fram från sunda råvaror. Allt detta kräver betydande

forskningsinsatser, både vad avser djup och bredd. Forskningen måste medverka

till ekonomisk tillväxt och stadigvarande sysselsättning inte minst på

landsbygden. Beredskapen för en eventuell global bristsituation måste också

förstärkas.

Den gemensamma jordbrukspolitiken inom den Europeiska unionen (CAP) står inför

betydande förändringar som kan komma att få stora strukturella konsekvenser. En

eventuell anslutning av de central- och östeuropeiska länderna till unionen

kommer också att få återverkningar på livsmedelsproduktionen inom hela unionen.

Framtida forskning inom departementets ansvarsområde kommer sannolikt att bli

än mer internationell. EU:s forskningsprogram är delvis ett steg i denna

riktning. Frågor som berör resurshushållning och miljöaspekter har sedan

lång tid betonats av de nordiska länderna och svenska forskare har en

framskjuten position inom området. Principen om ett sektorsansvar för miljön

medför ett ökat behov av kunskaper om näringarnas påverkan på miljön och de

åtgärder som sätts in för att minimera negativ miljö-påverkan.

Skälen för regeringens bedömning: SLU och SJFR har i sina fördjupade

anslagsframställningar tagit upp viktiga framtidsfrågor som samhället står inför

att lösa.

Det strategidokument Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000-talet som SLU

redovisat är inriktat på flera av ovanstående områden och utgör därvid enligt

regeringens bedömning en god grund för den vidare utvecklingen av universitetet.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan endast begränsade medel ställas

till förfogande för nya reformer. Utöver vad som avser grundutbildningen vid SLU

och forskning om träråvaran samt forskning om ekologisk jordbruks- och

trädgårdsproduktion bör SLU och SJFR därför pröva om till regeringen i övrigt

lämnade förslag till reformer kan finansieras inom ramen för befintliga

resurser.

Inom jordbruksforskningen måste såväl grundläggande som sektoriellt inriktade

frågor belysas och för att lösa frågor över olika ämnesområden bör den

tvärvetenskapliga forskningen i ökad utsträckning stimuleras. Rådsmedlen utgör

därvid en viktig källa till förnyelse inom fakulteterna.

För att främja det tvärvetenskapliga arbetet bör en samverkansgrupp inrättas.

I denna bör forskningsråden under Utbildningsdepartementet,

Socialvetenskapliga forskningsrådet och SJFR ingå. Se även avsnitt 10.2.6.

En bättre samordning av samhällets FoU-insatser bör eftersträvas. I

Naturvårdsverkets redovisning Forskning och utveckling för bättre miljö 1996

läggs förslag om en bättre samordning mellan de olika forskningsfinansiärerna på

miljöområdet. Dessa frågor behandlas under avsnitt 3.11.3.

Regeringen vill även framhålla och understryka behoven av forskning som berör

samhälleliga, kulturella och sociala frågor både nationellt och internationellt.

Det skogsindustriella området är ett annat område där de offentliga och

privata resurserna bättre behöver samverka. Från flera håll, bl.a. i rapporten

Ökat industriellt utnyttjande av skogsråvara som SJFR utarbetat i samråd med

berörda branschforskningsinstitut framhålls behovet av nya FoU-resurser men

också behovet av en ökad samordning. Dessa frågor behandlas även under avsnitt

3.11.9.

Den statligt finansierade forskningen inom livsmedelsområdet har länge varit

inriktad på att ge grundläggande kunskap om råvarornas biologiska, kemiska och

fysikaliska uppbyggnad. Under avsnitt 3.11.10 aviserar regeringen vissa åtgärder

för att samordna forskningsresurserna på livsmedelsområdet. Insatser behöver

göras för att stärka den mer industrinära livsmedelsforskningen. Åtgärderna

omfattar även den forskning som belyser hur produktens egenskaper karaktäriseras

för att tillgodose konsumenternas önskemål.

KSLA, Forskningsrådsnämnden (FRN), SLU och SJFR har i olika sammanhang pekat

på forskningsbehovet för att utveckla landsbygden. Dessa frågor har även en

framträdande plats inom EU:s forskningsprogram. Forskningen spänner över många

skilda områden. Regeringen anser att forskning som gäller landsbygden är viktig,

bl.a. för en bättre förståelse av landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Under

avsnitt 3.11.11 föreslås vissa åtgärder för en bättre samordning av forskningen.

Det är viktigt att forskningsresultaten når ut i samhället. Det gäller inte

bara att finna bättre former för samverkan mellan forskning och näringsliv utan

också mellan forskning och det övriga samhället. Allmänhet och konsumenter

behöver bättre kunskaper om forskningsresultaten. Ett stort ansvar vilar på

forskarsamhället och ansvariga forskningsmyndigheter att tillse att

forskningsresultaten når ut i samhället. Under avsnitt 3.9 föreslås att

högskolans uppgift att sprida kunskap och att samverka med det omgivande

samhället förtydligas. För forskningsmyndigheterna inom Jordbruksdepartementets

ansvarsområde har denna uppgift varit prioriterad. Detta hindrar emellertid inte

att samverkansformerna med samhälle och näringsliv ytterligare behöver

utvecklas. Regeringen avser att senare begära en redovisning av SLU och SJFR om

vilka åtgärder som vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i

samhället.

Östersjösamarbetet är en viktig del av regeringens politik. Detta gäller inte

minst inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde, där frågor om miljö,

biodiversitet, livsmedelsproduktion, den gemensamma jordbruks-politikens

effekter etc. är aktuella. Initiativ har tagits av de nordiska

lantbruksuniversiteten, forskningsråden samt KSLA. Det Nordiska

lantbruksuniversitetet (NOVA) har bildats med syfte att fördjupa samarbetet

mellan de nordiska lantbruksuniversiteten. NOVA samverkar nära med sin baltiska

motsvarighet Baltic Agricultural University (BOVA). På motsvarande sätt

samverkar de i Norden och Baltikum verksamma forskningsråden inom jord- och

skogsbruk.

SJFR har lämnat förslag om en förstärkt trädgårdsforskning. Förslaget

förutsätter nya resurser, omfördelningar av medel inom SJFR och att

trädgårdsnäringen tillskjuter medel. Trädgårdsnäringens Riksförbund har i ett

annat sammanhang föreslagit att en Trädgårdsnäringens utvecklingsfond inrättas

för finansiering av för näringen angelägen verksamhet, bl.a. insatser för

näringens utveckling. Regeringen avser att senare återkomma i denna fråga.

Regeringen har under avsnitt 3.7 redovisat sina förslag till åtgärder som

skall främja jämställdheten inom forsknings- och utbildningsområdet. Bl.a. bör

ett sekretariat för genusforskning inrättas vid Göteborgs universitet. Det är

angeläget att SLU och SJFR aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på

forskningsområdet. Genom att i sin verksamhet främja jämställdheten mellan

kvinnor och män kan SLU och SJFR påverka könssammansättningen i forskarkåren.

Det kan gälla rekryteringsfrågor till högre vetenskapliga tjänster,

representationen i myndigheternas beredande organ etc.

Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor, vilka

efter förslag av respektive forskningsråd inrättades och tillsattes av

regeringen. I prop. 1992/93:100 föreslogs att de professurer som då fanns vid

forskningsråden borde föras över till det universitet där tjänsten var placerad.

Sålunda överfördes tre tjänster från SJFR till SLU. Budgetåret 1994/95

överfördes även medel för dessa tjänster från SJFR:s anslag till SLU:s.

Professurer är ett viktigt instrument för förnyelsen av forskningen. Då

möjligheten att inrätta professurer upphörde förlorade forskningsråden ett

viktigt förnyelseinstrument. Forskningsråden bör därför erhålla möjligheten att

inrätta professurer utan regeringens beslut. Tjänsterna bör dock vara

tidsbegränsade till sex år. SJFR bör omfattas av förslaget. Se även avsnitt

10.2.4.

Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslår bl.a. att forsk-

ningsmedel från departementets sektorsforskningsorgan, Jordbruksverket och

Fiskeriverket förs från dessa till SJFR. Regeringen återkommer till denna fråga

i budgetpropositionen inför år 1998. I Sverige är den nationella

forskningen på fiskets område splittrad. Fiskeriverket och SJFR genomför

tillsammans ett forskningsprogram Fiskforskning för Sverige. Forskningen bedrivs

bl.a. vid Fiskeriverkets tre laboratorier och vid SLU:s vattenbruksinstitution i

Umeå. Universitetsforskningen på fiskets område är splittrad till ett flertal

institutioner med i regel relativt små forskargrupper. Det finns ett ökat behov

av samordning nationellt och mot bakgrund av den gemensamma fiskepolitiken inom

EU (CFP). Regeringen avser att göra en översyn av forskningen och undersök-

ningsverksamheten på fiskets område. Frågan behandlas i budgetpropositionen

tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket.

Forskningsfinansieringsutredningen föreslår att SJFR omvandlas till ett

sektorsforskningsråd och att därmed styrelsens sammansättning förändras så att

forskarsamhället inte längre har majoritet i rådet. För närvarande utser

forskarsamhället genom val i en elektorsförsamling sju ledamöter i SJFR och

regeringen fem inklusive ordföranden. SJFR är enligt regeringens uppfattning

uppbyggt på ett sådant sätt att det kan fullgöra uppdraget både vad avser

grundläggande kompetensuppbyggnad och att lösa sektoriella frågeställningar. En

ändring av rådets sammansättning är därmed inte aktuell.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att Sveriges lant-

bruksuniversitet anvisas 980,8 miljoner kronor och att Skogs- och jordbrukets

forskningsråd anvisas 216,2 miljoner kronor.

11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Av tillgängliga medel, av från EG- |

| budgeten finansierad kompensation för revalvering av |

| jordbruksomräkningskursen, bör sammantaget 46,5 miljoner kronor |

| för åren 1996-1998 disponeras för forskning för utveckling av |

| ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. |

| Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området. |

| Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) bör ges i uppdrag |

| att i samverkan med näringen genomföra ett sammanhållet forsk- |

| ningsprogram. Vidare bör sammantaget 122 miljoner kronor |

| tillföras Stiftelsen Lantbruksforskning för forskning och |

| utveckling samt marknadsbefrämjande åtgärder inom |

| jordbrukssektorn. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning: Riksdagen har fattat beslut om att 10 % av landets åkerareal bör

vara ekologiskt odlad år 2000. För att nå dit erfordras bl.a. att ett kun-

skapsunderlag tas fram genom ett framåtsyftande FoU-program. Kompetensuppbyggnad

är viktig för att understödja den ökning av den ekologiska produktionen som

efterfrågas av konsumenterna samt en utveckling i riktning mot ett miljöanpassat

samhälle. En sådan satsning kan även bidra till globalt användbar kunskap om

naturresurshushållning.

Regeringen uppdrog den 25 januari 1996 åt SJFR att utreda behovet av forskning

inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR har i rapporten

Ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion utrett kunskapsläget, pågående

forskning och behovet av fortsatt forskning.

I regeringens vårproposition (prop. 1995/96:150 sid 159-160) anförs att av de

medel som utgår som kompensation för att den svenska kronan revalverats gentemot

ecun bör huvuddelen användas för forskning och utveckling inom jordbrukssektorn.

Det sammantagna beloppet uppgår till 173 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår att resurserna för

forskning rörande ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring

förstärks med sammantaget 46,5 miljoner kronor under åren 1996-1998.

Regeringen avser att när riksdagen fattat beslut uppdra åt SJFR att planera

och genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och

trädgårdsproduktion. SJFR skall samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning.

Forskningsprogrammet bör, enligt regeringen, främja:

- en god vetenskaplig utveckling, bl.a genom ökad tvärvetenskaplighet

- näringens långsiktiga utveckling

- samverkan och dialog mellan forskningen och hela kedjan från producent till

konsument.

Forskningsprogrammet bör omfatta:

- kompetenshöjande och problemorienterade forskningsprojekt inom ekologisk

jordbruks- och trädgårdsproduktion

- forskartjänster

- internationell samverkan. SJFR bör verka för att det ekologiska synsättet på

jordbruks- och trädgårdsproduktion i ökad utsträckning vinner insteg i EU:s

forskningsprogram.

Det ankommer på SJFR att besluta om och genomföra forskningsprogrammet. SJFR

bör samråda med berörda intressenter om programmets inriktning. Med hänsyn till

finansieringen skall SJFR samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning.

Regeringen utgår från att Stiftelsen Lantbruksforskning genom sina medel

medverkar till att jordbruket och trädgårdsnäringen ställs om mot en mer

ekologiskt hållbar produktion där bl.a. vikt läggs vid att underlätta

uppfyllelsen av riksdagens målsättning att 10 % av landets åkerareal bör vara

ekologiskt odlad år 2000 samt att stiftelsen i övrigt samverkar med SJFR i

forskningsfrågor.

Beträffande disponeringen av de s.k. revalveringsmedlen har regeringen samrått

med Lantbrukarnas riksförbund. Medlen kan tas i anspråk redan under innevarande

budgetår. Regeringen förordar att sammantaget 168,5 miljoner kronor tas i

anspråk för forskning och utveckling enligt följande disposition. Resterande 4,5

miljoner kronor beräknas tas i anspråk för andra ändamål.

(tusental kronor)

1996 1997 1998

Skogs- och jordbrukets forskningsråd 21 000 17 000 8 500

Stiftelsen Lantbruksforskning 64 000 39 000 19 000

Regeringen har för avsikt att underställa kommissionen förslaget för god-

kännande. Ändamålet kan komma ifråga endast under förutsättning att slutlig

överenskommelse mellan Sverige och EU-kommissionen om medelsdispositionen

uppnås.

Ekologiskt lantbruk syftar till en produktion som bygger på förnyelsebara

resurser, på ett långsiktigt optimalt utnyttjande av solenergin och av

ekosystemens produktionsförmåga samt cirkulation av näringsämnen. Produktionen

bör omfattas av en helhetssyn inom växtodlingen, animalieproduktionen och

trädgårdsproduktionen. Produktionen baseras i möjligaste mån på naturgivna och

förnyelsebara resurser, medan användning av naturfrämmande ämnen, som

handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel, undviks.

En god hälsa hos husdjuren bör främjas och de bör ges möjlighet till ett

naturligt beteende och en värdig tillvaro. Det ekologiska lantbruket strävar

efter att vara ekonomiskt bärkraftigt så att det ger lantbrukaren en skälig

inkomst, en säker arbetsmiljö och konsumenterna ekologiskt producerade livsmedel

till rimliga priser. Det ekologiska lantbruket strävar också efter att stärka

banden mellan landsbygd och tätort, samt mellan producent och konsument.

Regeringen konstaterar att många av de målsättningar som ingår i dagens

ekologiska produktion bör vara generellt önskvärda inom svensk jordbruks- och

trädgårdsnäring. Inte minst måste näringarnas miljöfrågor ses utifrån ett

internationellt perspektiv. Även om det saknas helt entydiga bedömningar, anser

många att ekosystemens begränsningar redan nu, eller inom en snar framtid, har

nåtts och att en ökad produktion därför inte är möjlig i många delar av världen.

Regeringen bedömer att jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring är centrala

näringar i ett framtida kretsloppssamhälle och att detta bör ligga till grund

för den framtida forskningen. Sambandet mellan stad och landsbygd, kopplat till

kretslopp av näringsämnen och energiproduktion samt möjligheter till långsiktiga

arbetstillfällen är viktiga bidrag från näringarna. Kvalitet, miljöhänsyn,

etiska värden liksom globala hänsyn bedöms vara viktiga komponenter för

konsumenterna i framtiden. Genom en kraftfull satsning på forskning och

utveckling bör Sverige enligt regeringens bedömning ta ytterligare ett steg mot

ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfacetterad

arbetsmarknad. Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området.

12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde bedrivs forskning inom

områdena arbetsmarknad och arbetsliv.

I följande tabell redovisas resurserna till forskning och utveckling inom

departementets ansvarsområde. (Beloppen redovisas i tkr)

----------------------------------------------------------------------

|UTGIFTSOMRÅDE|Anvisat |Förslag |Beräknat |Beräknat |

|14 |1995/96 |1997 |1998 |1999 |

----------------------------------------------------------------------

|1. Rådet för |39.000 |25.972 |25.328 |26.189 |

|arbetslivs- | | | | |

|forskning | | | | |

|(RALF) | | | | |

----------------------------------------------------------------------

|Arbetslivs- |319.518 |212.308 |208.415 |209.385 |

|institutet | | | | |

|(ALI) | | | | |

----------------------------------------------------------------------

|2. Forskning |891.965 |522.785 |463.777 |463.763 |

|och | | | | |

|utveckling | | | | |

|inom ar- | | | | |

|betslivs- | | | | |

|området | | | | |

----------------------------------------------------------------------

|Expert- |7.500 | | | |

|gruppen för |(1:a huvud- | | | |

|arbets- |titeln) | | | |

|marknads- | | | | |

|politiska | | | | |

|studier | | | | |

----------------------------------------------------------------------

|Institutet | |8.083 |8.083 |8.083 |

|för arbets- | | | | |

|mark- | | | | |

|nadspoli- | | | | |

|tiska studi- | | | | |

|er | | | | |

----------------------------------------------------------------------

|Summa |1257.983 |769.148 |705.520 |707.337 |

----------------------------------------------------------------------

1. Avser endast förvaltningskostnader

2. Disponeras av RALF och ALI

Forsknings- och utvecklingsmyndigheter inom arbetsmarknadsdepartementets

ansvarsområde är Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet samt

Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier.

12.1 Sammanfattande inledning

Arbetslösheten är för närvarande Sveriges största samhällsproblem. Regeringens

högt ställda målsättning med en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ställer

höga krav på arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken.

En aktiv och tydlig arbetslivspolitik spelar en viktig roll i kampen mot

arbetslösheten. Frågor om arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompeten-

sutveckling har långsiktiga kopplingar till tillväxt och sysselsättning.

Arbetslivet utvecklas i allt snabbare takt. Ny teknik och nya flexibla

produktionssystem kan bidra till en positiv utveckling av arbetslivet, men kan

också skapa nya hälsoproblem. Arbetslivsforskningen har en viktig uppgift att

identifiera de nya risker och hälsoproblem som kan uppstå, samt att identifiera

faktorer av betydelse för en positiv utveckling. Förmågan att tillämpa ny

teknik, ny arbetsorganisation och att bedriva återkommande kompetensutveckling

påverkar på sikt arbetsmarknadspolitikens möjligheter att angripa

arbetslöshetsproblemet. Arbetslivsforskningen måste därför inriktas mot ökad

kunskapsutveckling kring komplexa utvecklingsmönster. Genom samordning och

samverkan mellan olika verksamhetsgrenar som forskning, utbildning,

kompetensutveckling, kunskapsförmedling och praktisk arbetslivsutveckling

förstärks möjligheterna att uppnå goda resultat.

Förväntningarna på arbetsmarknadspolitiken är stora. Betydande resurser

satsas i syfte att komma till rätta med de djupgående svårigheterna på

arbetsmarknaden. Det är angeläget med forskning och utvärdering för att finna de

bakomliggande orsakerna till utvecklingen på arbetsmarknaden och kunna bedöma

effekterna av de insatta resurserna. Resultatet av dessa utvärderingar har en

avgörande betydelse när det gäller den framtida utformningen och genomförandet

av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsproblemen är dock komplexa och måste

lösas genom en kombination av generella och selektiva åtgärder inom en rad

olika ansvarsområden.

12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens förslag: Ett nytt oberoende institut för utvärdering|

| av arbetsmarknadspolitiken inrättas den 1 januari 1997. |

| Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier |

| avvecklas under budgetåret 1997. |

| |

| Regeringens förslag: Rådet för arbetslivsforskning skall även |

| stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Arbetsmarknadens och arbetslivets framtida

utveckling är mångfaldig och svårtolkad, där betydande ovisshet råder. Vissa

tendenser kan dock urskiljas. En sådan är en ökad internationalisering av

ekonomin som följd av ett ökat utlandsberoende. De två senaste decennierna har

olika scenarier om framtidens arbetsliv och arbetsmarknad presenterats i

idédebatt och forskning. Delar av den svenska arbetsmarknadspolitik som nu

bedrivs är utformad efter förhållanden och erfarenheter från ett annorlunda

arbetsmarknadsläge. Under de senaste åren med en kärv arbetsmarknadssituation

har en rad olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder ersatts av andra former av

insatser i syfte att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt befinner sig nuvarande

åtgärdsvolymer på en nivå som är högre än någonsin tidigare. Gamla

kunskapsbilder raseras och ny kunskap måste byggas för att framgångsrikt kunna

angripa problemen.

Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA)

Expertgruppen har som sin främsta uppgift att initiera och biträda vid

utvärderingsstudier inom arbetsmarknadspolitikens område, samt se till att

resultaten blir tillgängliga och kända. Forskningsprogrammen innefattar

utvärderingar, effekter och utfall av såväl enskilda arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och politikområden som arbetsmarknadspolitikens roll i ett större

sammanhang. I expertgruppen ingår företrädare för arbetsmarknadsdepartementet,

myndigheter, arbetsmarknadens parter samt forskarsamhället. EFA:s uppdrag riktar

sig främst mot mikroorienterade utvärderingsstudier och Humanistiskt

samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver

makrororienterade studier och studier kring arbetsmarknadens funktionssätt.

Behov av förnyad organisation av utvärdering

Utredningen om forskning och pengar (SOU 1996:29) har föreslagit att de medel

som EFA, HSFR, AMS och RALF disponerar för forskning om arbetsmarknaden läggs

samman i ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet

samtidigt som EFA avvecklas.

Arbetsmarknadspolitiken har efterhand fått utökade resurser. Antalet åtgärder

har utökats och nya provats, samtidigt som omfattningen ligger på nivåer som

aldrig tidigare prövats i Sverige. Det betyder bl. a. att de resultat som

tidigare utvärderingar kommit fram till inte är tillämpliga på dagens

förhållanden. Kommunerna har vidare fått en allt större roll i genomförandet av

den nationella arbetsmarknadspolitiken. Sammantaget leder detta till ett

väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial inför

utformningen av arbetsmarknadspolitiken.

Det är således viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna snabbt och

kontinuerligt blir utvärderade. Regeringen föreslår därför att ett nytt

oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas

fr. o. m. den 1 januari 1997 under arbetsmarknadsdepartementet och att EFA

samtidigt successivt avvecklas under 1997. Institutets uppgift skall vara att

göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Till institutet knyts en

referensgrupp där arbetsmarknadens parters medverkan möjliggörs. Under

institutets uppbyggnadstid får redan pågående projekt slutföras för att senare

utvärderas och analyseras. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997

under verksamhetsområde 14, anslag A 6. att 8 miljoner kronor anvisas för

inrättande av nytt institut. Samtidigt föreslås att Rådet för

arbetslivsforskning ges ett utvidgat uppdrag att stödja forskning inom

arbetsmarknadspolitikens område.

Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att även berörda myndigheter har

möjlighet att följa upp och utvärdera sin egen verksamhet. Utan fungerande

uppföljnings- och utvärderingsresurser på myndighetsnivå skulle det bli omöjligt

att med en godtagbar kvalitè genomföra den resultatstyrning som den nya

budgetprocessen kräver.

12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet

--------------------------------------------------------------------

| |

| Regeringens bedömning: De arbetsorganisatoriska frågorna har |

| stor betydelse för att främja framtida sysselsättningsutveckling|

| och en god arbetsmiljö. Forsknings och utvecklings |

| myndigheterna inom arbetslivsområdet bör därför inom sina |

| respektive ansvarsområden särskilt prioritera dessa frågor. Stöd|

| till arbetsplatsanknutet förändrings- och utvecklingsarbete i |

| samverkan med företag och den offentliga sektorn samt effektiva |

| former för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning mellan |

| forskning och arbetsliv bör ges särskild uppmärksamhet. |

| Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet medför att |

| frågor som berör individens villkor och arbetsmarknadens funk- |

| tionssätt är viktiga områden för arbetslivsforskningen och bör |

| belysas ur ett brett perspektiv. |

--------------------------------------------------------------------

Inledning

FoU-politiken inom arbetslivsområdet syftar till att stimulera forskning och

utveckling för att skapa en god arbetsmiljö. Åtgärderna inom området syftar även

till att föra ut kunskaper till arbetslivet samt att återföra erfarenheter från

arbetslivet till forskarvärlden. Inom området bedrivs såväl forskning som

utvecklingsarbete.

FoU-verksamheten inom området bedrivs förutom vid universitet, högskolor och

branschforskningsinstitut, vid ett särskilt forskningsinstitut,

Arbetslivsinstitutet. Finansieringsorgan för FoU inom sektorn är Rådet för

arbetslivsforskning.

Sektorsforskningen på arbetslivsområdet har en tyngdpunkt på frågor om

arbetsmiljö i vid bemärkelse. Forskningen är ofta mångdisciplinär vad gäller

frågeställningar och forskningsinriktningar. Exempel kan vara forskning och

utveckling för olika grupper i arbetslivet, t.ex kvinnors villkor, sjukvårdens

arbetsmiljö, äldre arbetskraft, yrkesförares arbetsmiljö.

Studier av riskfaktorer i arbetslivet och arbetsrelaterade skador förutsätter

kompetens inom många olika områden t. ex. teknik, medicin, fysiologi, kemi, och

psykologi. Sådan forskning kan avse belastningsskador, kemiska hälsorisker,

elektromagnetiska hälsorisker m.m. Forskning och utvecklingsarbete som avser

arbetsorganisatoriska frågor kräver bl.a. företagsekonomisk,

beteendevetenskaplig och juridisk kompetens.

Under senare tid har en förskjutning successivt skett från en mer renodlad

arbetsmiljöforskning mot en ökad andel forskning rörande arbetsorganisatoriska

frågor och arbetsmarknad. Det handlar alltmer om kompetensutveckling,

yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosociala arbetsmiljöfrågor,

teknikutveckling m. m. i relation till arbetsorganisation och ledningsfrågor.

Utmärkande för arbetslivsforskningen är också samverkan med arbetsmarknadens

parter och övriga sektorsintressenter. Ett omfattande och växande samarbete

finns också mellan sektorsforskningsmyndigheterna och universitet och högskolor.

Arbetslivsforskningen bedrivs i internationellt samarbete med ett omfattande

kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet

Genom beslut av riksdagen den 11 maj 1995 (prop 1994/95:158, bet. 1994/95:AU9,

rskr. 1994/95:336) gäller fr.o.m den 1 juli 1995 en ny myndighetsorganisation

för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Tre myndigheter avvecklades

och två nya myndigheter, Rådet för arbetslivsforskning som har en

medelsbeviljande funktion och Arbetslivsinstitutet som är verksamhetsutförande,

inrättades.

Rådet för arbetslivsforskning

Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift att planera, initiera och stödja

forskning och utveckling som är av betydelse för arbetslivets område.

Rådet skall särskilt utarbeta övergripande program för forskning och

utveckling samt utifrån dessa program stödja forsknings- och utvecklingsprojekt.

Vidare skall rådet svara för att den finansierade verksamheten återkommande

följs upp och utvärderas, stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad med

mångvetenskaplig inriktning samt främja forskning om kvinnors villkor i

arbetslivet. Rådet skall också informera om sin verksamhet och resultaten av den

forskning och det utvecklingsarbete som rådet stödjer samt främja

internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte.

Rådet har delat in sin verksamhet i tre programområden, arbetsmiljö,

arbetsorganisation och arbetsmarknad.

FoU inom arbetsmiljöområdet omfattar hälsa och säkerhet i arbetslivet.

Prioritering sker av forskning som berör stora arbetsgrupper och allvarliga

risker, liksom förmedling av ny kunskap som kan få stor betydelse för

arbetslivets utveckling. Skillnader i risk och ohälsa mellan män och kvinnor

uppmärksammas i större utsträckning. Arbetsgrupper och nätverk har bildats med

andra finansiärer, varvid FoU-insatser på såväl arbetsplats- som samhällsnivå

diskuteras. Det ligger också på programmet att stödja studier som syftar till

att utifrån skilda aspekter utvärdera långsiktiga effekter av olika aktörers

arbetsmiljöförbättrande åtgärder på såväl individ-, företags- som samhällsnivå

samt utveckla metoder för sådana studier. Fördjupade utvärderingar av effekter

av olika insatser skall också appliceras på programmets egna satsningar.

Inom arbetsorganisationsområdet stöder rådet forskning och utveckling som

syftar till att finna effektiva organisationsformer som samtidigt befrämjar

individens utveckling och hälsa. I utvecklingen av nya organisationsformer och

forskningen kring sådan verksamhet beaktas särskilt kvinnor och mäns ibland

olika utgångspunkter. Förutom fortsatt stöd till forskning om

arbetsorganisatoriska förhållanden avser rådet även att verka för att den

kunskap som finns prövas i utvecklingsprojekt och implementeras i arbetslivet.

Den arbetsmarknadspolitiska forskningen berör många discipliner. Kvalificerad

arbetsmarknadsekonomisk forskning med olika profil bedrivs i dag vid de flesta

universitet. Rådet stödjer f.n forskning och utveckling om individens villkor på

arbetsmarknaden, förändrade kompetenskrav och nya former för arbete,

arbetsmarknadens reglering, flexibilitet och trygghet, jämställdhet,

diskriminering samt arbetslivsinriktad rehabilitering. Då det idag finns ett

utökat behov av utvärderingsforskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder

avser rådet att förutom den tidigare inriktningen mot individ och arbetsplats

även stödja forskning om arbetsmarknads politiska effekter utifrån ett

ekonomiinriktat perspektiv.

Den forskningsinformation som är ett resultat av rådsfinansierad FoU avses i

första hand att spridas av projekten själva. Rådets informationsinsatser avser

främst synteser och presentationer av större, sammanhängande problemområden.

Spridning sker också genom standardisering, jämförande provning, föreskrifter,

formulerande av gränsvärden etc. En annan viktig form för nyttiggörande av

resultat är när forskningsinformation genom forskarnas medverkan i olika

utbildningar eller produktion av läromedel, presenteras för studenter vid

universitet och högskolor.

Arbetslivsinstitutet

Arbetslivsinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning,

utbildning, utvecklingsprojekt och internationellt samarbete som rör arbetsliv,

arbetsmiljö, kvinnors villkor i arbetslivet och relationerna på arbetsmarknaden.

Institutet skall i detta arbete samverka med andra myndigheter, vetenskapliga

institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet. Relevans för

arbetslivets utveckling och vetenskaplig kvalitet ska utgöra två viktiga

bedömningsgrunder för institutets verksamhet. Mångdisciplinär och

tvärvetenskaplig forskning skall utgöra ett av institutets kännetecken.

Kontaktytorna mellan institutet och högskolan utgör en i flera avseenden

nödvändig utgångspunkt för den framtida verksamheten. Inom vissa delar förbereds

mera omfattande samarbetsavtal i syfte att öka förändringspotentialen och den

långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom prioriterade delar av

arbetslivsforskningen.

En internationell kommitté har tillsatts med inriktning på institutets

internationella utbyte och kontakter.

En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och

kunskaper om arbetslivets utveckling. Myndigheten svarar idag för ett nationellt

ansvarsbibliotek för arbetsmiljömrådet.

Forskningsverksamheten har två olika utgångspunkter: arbetslivsutveckling och

arbetsohälsofrågor. Strukturellt kan insatserna i likhet med Rådet för

arbetslivsforsknings verksamhet delas in i forskning avseende arbetsmiljö,

arbetsorganisation samt arbetsmarknad. En viss förskjutning av tyngdpunkten inom

arbetsmiljöforskningen kommer på sikt att ske mot en ökande andel forskning som

rör arbetsorganisation och arbetsmarknad. En förskjutning kommer också att

gradvis ske från en betoning av risker mot ett ökat intresse för hur

arbetsmiljön skapas och förändras.

Inom arbetsmarknadsområdet betonas arbetslöshet och sysselsättningspolitiska

problem samt arbetsrätt och partsförhållanden.

Forskningsområdet arbetsorganisation och ledningsfrågor ses i relation till

såväl kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosocial

arbetsmiljö och internkontroll av arbetsmiljön som konkurrenskraft, kundnytta

och teknikutveckling, bl a avseende produktionsteknik och IT.

Inom det arbetsmedicinska området koncentreras inriktningen på allergi och

annan överkänslighet i hud och luftvägar, ohälsa av psykosocial arbetsmiljö och

arbetsorganisation, psykosocial ohälsa och påverkan på nervsystem och

sinnesorgan. Riskbedömning och forskning fördjupas även mot förebyggande

arbetshälsovårdsarbete.

Institutets insatser inom det ergonomiska området avser forskning kring

människans förutsättningar och behov i samspelet människa-teknik-miljö.

Verksamheten berör också arbetets organisation, skade- och hälsoaspekter.

Inom det toxikologiska och kemiska området sker fokus på forskning kring

aktuella riskkemikalier och riskbedömningsdata, skademekanismer,

exponeringsmarkörer och kemiska analysmetoder som grund för gränsvärdesättning

och övervakningsarbete.

En viktig tyngdpunkt inför framtiden blir det ökade samarbetet med universitet

och högskolor när det gäller forskarutbildning. För att fortlöpande och

tidsbegränsat kunna knyta forskarstuderanden till verksamheten reglerades

institutets möjligheter att anställa doktorander och forskarassistenter genom

ändring i förordningen vilken trädde i kraft den 1 augusti 1996. För närvarande

planeras i samverkan med högskolor s.k forskarskolor med inriktning mot

arbetslivet. Även i övrigt sker en omfattande samverkan med ett flertal

universitet och högskolor. Ett samarbete med folkbildningsorganisationerna har

påbörjats. En rad kortare och längre utbildningar riktade mot olika

yrkesgrupper, bl a företagshälsovårdens experter, genomförs fortlöpande.

Arbetslivsinstitutet stödjer utveckling i arbetslivet genom egna insatser,

verksamhet i samarbete med andra institutioner/organisationer som har till

uppgift att stödja utvecklingen i arbetslivet och genom att främja aktiviteter

som i huvudsak bedrivs av andra huvudmän. Ett särskilt utvecklingsråd har

bildats för att generera och bereda sådana utvecklingssatsningar som institutet

genomför i samverkan med anknytande organisationer, parter och FoU-miljöer. En

betydande del av institutets verksamhetsmedel utnyttjas för denna typ av

aktiviteter. Programmen drivs i form av ett större antal lokala

arbetsplatsprojekt.

Arbetslivsinstitutet har ålagts att utveckla nya former för det finansiella

stöd till arbetsmarknadens parter som utgick från dåvarande Arbetsmiljöfonden.

Bidragsverksamheten kommer att tonas ned till förmån för olika typer av

samarbetsaktiviteter mellan Arbetslivsinstitutets forskningskompetens och

arbetslivets aktörer.

Skälen för regeringens bedömning: För enskilda, företag och förvaltningar

kommer anställdas möjligheter till utveckling att bli allt mer betydelsefullt,

om de skall kunna svara mot ökade krav på effektivitet, flexibilitet och

kvalitet. För arbetstagarna innebär dessa krav också ökade inslag av flexibla

arbetstidsordningar, mer flexibla anställningsformer och därigenom ökad

otrygghet i anställningen. Förändrad arbetsorganisation och förändrade

arbetsformer med ökade inslag av arbete i grupper, projektarbetsformer m. m.

ställer nya krav på kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga och kreativitet.

Sammantaget kommer utvecklingen att innebära stora förändringar av den

psykosociala arbetsmiljön. Att följa och studera denna utveckling och dess

konsekvenser samt att bidraga med kunskap och förslag till förbättringar är

viktiga uppgifter för arbetslivsforskningen.

De företagsekonomiska målen med hög lönsamhet och produktivitet är inte

oförenliga med kraven på en god arbetsmiljö. Snarast är förhållandet så att ett

utvecklande arbete med möjlighet till inflytande och ansvar är en viktig

förutsättning för att uppnå de företagsekonomiska målen.

Den forskning som bedrivs inom området bör i hög grad vara praktisk och

problemorienterad för att på ett optimalt sätt bidra till en kontinuerlig och

långsiktig kunskapsutveckling och därmed till god produktivitet,

sysselsättningsutveckling och goda arbetsmiljöer. En förutsättning för

arbetslivspolitikens framgångar är att den genomförs med utgångspunkt från

sakliga och väl underbyggda kunskapsunderlag. En samlad bild av arbetslivets

utveckling är möjlig genom insamling och analys av de underlag, statistik och

data som finns på olika håll. Genom användande av IT kan kunskapen göras lätt

tillgänglig för spridning till forskare och samhälle. Arbetslivsinstitutet bör

i samarbete med berörda myndigheter inom ramen för sin roll som nationellt FoU-

institut för arbetslivsfrågor svara för uppbyggnad av en sådan "kunskapsbank".

Ett viktigt område för arbetslivsforskningen är kvinnors villkor i

arbetslivet. I enlighet den vad som tidigare nämnts i avsnitt 3.7 om

genusperspektiv och jämställdhet bör genusperspektivet beaktas inom samtliga

forsknings- och utvecklingsområden. Särskilt angeläget är det att få ökad

kunskap om de mekanismer som återskapar könssegregeringen i arbetslivet. Ett

annat prioriterat område är att få till stånd data och kunskapsunderlag som rör

könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik.

För att säkerställa relevansen av insatserna inom forskningen är det viktigt

att ytterligare utveckla formerna för utbyte av kunskap och erfarenheter mellan

forskarna, aktörerna inom arbetsmiljöområdet och arbetslivet. Vidare bör de små

och medelstora företagens behov av kunskap och kompetensutveckling särskilt

beaktas.

Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet innebär att frågor om

arbetsmarknadens funktionssätt, arbetsrätten, partsrelationer och om

förhållanden som ger en ökad psykisk belastning i arbetslivet särskilt bör

uppmärksammas i arbetslivsforskningen.

Då det idag finns ett ökat behov av utvärderingsforskning avseende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör rådet förutom den tidigare inriktningen mot

individ och arbetsplats även stödja forskning om arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och effekter utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

De arbetsorganisatoriska frågorna har fått en allt större betydelse inte bara

ur arbetsmiljösynpunkt utan också för att främja en god sysselsätt-

ningsutveckling. Hur arbetet organiseras påverkar verksamheternas effektivitet,

produktivitet och konkurrenskraft och därmed också hur tillväxten och

sysselsättningen utvecklas. En fortsatt utveckling av arbetsorganisationen bör

därför främjas.

Rådet för arbetslivsforskning och Arbetslivsinstitutet redovisar i sina

respektive fördjupade anslagsframställningar en förskjutning av inriktning och

resurser för arbetslivsforskningen, från mera traditionella arbetsmiljöfrågor

till frågor som rör arbetsorganisation, förändringsprocesser och arbetsmarknad.

Regeringen bedömer denna förskjutning som strategiskt relevant utifrån

samhällets behov och stöder den av myndigheterna angivna inriktningen. Det är

dock av yttersta vikt att relevansen och kvaliteten avseende FoU inom området

kontinuerligt följs upp och bedöms.

13 Kulturdepartementets verksamhetsområde

Kulturdepartementets ansvarsområde inom forskning omfattar kultur och medier och

finansieras inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Den

grundläggande medie- och kulturvetenskapliga forskningen på universitet och

högskolor beslutas och planeras av forskarna själva på framförallt

inomvetenskapliga grunder. Den sektoriella medieforskningen utförs i regel av

akademiska institutioner på uppdrag av en utomstående intressent. Detta gäller

också delar av den sektoriella forskningen inom kulturområdet. Inom

kulturområdet har flera av områdets myndigheter ett direkt ansvar i forskningens

organisation; som beställare av sektorsforskning, som basinstitutioner för annan

forskning vid arkiv och museer samt som myndigheter med ansvar för långsiktiga

forskningsprojekt.

Statligt stöd utgår till följande ändamål;

- medel för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,

- forskning och dokumentation om medieutvecklingen.

I följande tabeller redovisas sammanfattningsvis anslagsutvecklingen gällande

forskning och utveckling inom departementets ansvarsområden.

J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet

Sammanställning över medelsfördelningen (tkr)

1995/96 Förslag Beräknat Beräknat

(18 mån) 1997 1998 1999

Statens kulturråd 3 481 2 188 2 242 2 309

Ansvarsmuseerna 3 219 2 023 2 073 2 135

Riksarkivet 15 426 9 695 9 935 10 233

Riksantikvarieämbetet 24 136 15 170 15 546 16 011

Naturhistoriska riksmuseet 8 030 5 047 5 172 5 327

Språk- och folkminnesinstitutet 808 508 521 536

Till regeringens disposition 2 500 2 562 2 639

Totalt 55 100 37 131 38 052 39 190

J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen

Sammanställning över medelsfördelningen (tkr)

1995/96 Förslag Beräknat Beräknat

(18 mån) 1997 1998 1999

NORDICOM vid Göteborgs 900 820 832 832

universitet

Totalt 900 820 832 832

13.1 Kulturområdets forskning

-----------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Såväl de sektorsansvariga myndigheterna som |

| museerna och arkiven redovisar viktiga behov av forskningsin- |

| satser. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumenta- |

| tions-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i |

| strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt|

| vad gäller museerna. |

| De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har |

| ett ansvar för att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom |

| kultursektorn och till allmänheten. Detta arbete bör förstärkas. |

| Myndigheterna bör tydligare prioritera denna verksamhet. |

-----------------------------------------------------------------------

13.1.1 Inledning

Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete inom

kultursektorn. Medlen nyttjas för projekt inom Statens kulturråds,

ansvarsmuseernas (Statens historiska museum, Statens konstmuseer,

Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum - etnografiska och Stiftelsen

Nordiska museet), Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Språk- och

folkminnesinstitutets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för grund-

forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.

De tre sektorsmyndigheterna, Statens kulturråd, Riksarkivet och Riks-

antikvarieämbetet har huvudansvar när det gäller att fånga upp den kunskap som

är resultatet av forskning vid universitet och högskolor. De har också ansvar

för att det forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för den egna

verksamhetens kunskapsförsörjning kommer till genomförande. De tre myndigheterna

fungerar som beställare av forskning och anslagsgivare till forskningsprojekt. I

första hand förutsätts universitet och högskolor utföra forskningen medan

utvecklingsverksamheten utförs av myndigheterna själva. Inom museiområdet har

ansvarsmuseerna ett särskilt ansvar för att bl.a. dokumentera och vetenskapligt

bearbeta samlingar som har anförtrotts myndigheten. Språk- och

folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt

bearbeta och publicera material om personnamn, dialekter, folkminnen, folkmusik,

ortnamn m.m.

Kulturmyndigheterna har ett betydelsefullt ansvar för att tillhandahålla

arkivhandlingar, föremål och annan dokumentation som underlag och material för

forskning. Flera av myndigheterna har ansvar för långsiktiga forskningsprojekt

där grundläggande dokumentation, materialbearbetning och publicering oftast

utgör huvudmoment. Sådana projekt finns bl.a. inom Riksarkivet,

Riksantikvarieämbetet och flera av museerna. Tillkomsten av ett antal

forskningsfonder har medfört att resurserna till området har förstärkts,

exempelvis via Riksbankens jubileumsfond, genom medlen till Stiftelsen

Framtidens kultur och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning.

Skälen för regeringens bedömning:

Gränsdragning mellan forskning och övrig verksamhet

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet bör vara långsiktiga och

hålla en hög kvalitet. Myndigheterna har i sina årsredovisningar i stor

utsträckning redovisat kvalitetsmått på sin forsknings- och utvecklingsverk-

samhet. Även ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och

detsamma gäller givetvis flera andra museer. I redovisningarna av

forskningsverksamhetens karaktär finns dock oklarheter beträffande den

vetenskapliga kvaliteten och hur forskningsprojekten prioriterats. Med denna

utgångspunkt finner regeringen att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt

museernas förhållande till forskning. Enligt regeringens bedömning bör flera av

museernas forskningsverksamhet tydligare avgränsas gentemot andra verksamheter.

Det är betydelsefullt att forskning förbehålls problematiserade vetenskapliga

arbeten och inte ges en alltför allmän innebörd. Gränsdragningen mellan vad som

är insamlings-, dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad

som i strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt vad

gäller museerna.

Forskningsinformation och samverkan mellan kulturinstitutioner

De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har ett ansvar för

att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom kultursektorn och till

allmänheten. För att forskningens resultat ska komma till nytta fordras att

kontakterna mellan forskningsvärlden och det övriga samhället är intensiva och

ömsesidiga. Regeringen instämmer med Kulturutredningen, som i sitt betänkande

Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) efterlyser en aktivare samverkan

mellan bibliotek, museer, folkbildning, organisationer och universitet och

högskolor. Detta synsätt är också i samstämmighet med den politik som lanseras

för dessa områden i regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik.

Regeringen vill särskilt understryka vikten av att långsiktigt utveckla

forskningsinformationen inom det kulturpolitiska fältet. Denna fråga behandlas

mer utförligt i avsnittet 3.9 i denna proposition.

Forskningsinformation är på många håll ett försummat område. Det behövs

genomtänkta modeller för att presentera forskningserfarenheter och dess

tillämpningar. Det finns ett stort behov av att sammanställa, analysera och föra

ut myndigheternas samlade erfarenheter från sin forsknings- och

utvecklingsverksamhet. I fråga om forskningens organisation anser regeringen att

myndigheterna i högre grad bör arbeta med tematiska projekt och

gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med

myndigheterna inom området. I regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik

anges flera sådana teman där en gemensam forsknings- och utvecklingssatsning

skulle ge ny kunskap och nya perspektiv.

Kulturmiljö

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) avser att för kommande budgetperiod organisera sin

forskning inom två ramprogram; "Kulturlandskapets innehåll och förändring" samt

"Teknisk-antikvarisk kunskapsuppbyggnad". Inom ramprogrammen planerar RAÄ

forskning till stöd för de programområden som myndigheten prioriterar i sin

fördjupade anslagsframställning; kulturarvet i arkitektur och samhällsplanering,

långsiktigt hållbar byggnadsvård, vårt industrihistoriska arv, historiens

landskap och kulturarv, samt turism och regional utveckling. Ett flertal av

RAÄ:s forsknings- och utvecklingsprogram är långsiktiga men inom de redan

etablerade programmen presenteras även nya enstaka projekt. RAÄ planerar

exempelvis en större satsning på byggnadskonsten och avser att under den

kommande treårsperioden stimulera och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt

gällande estetiska aspekter och värderingsproblem i samband med bevarandet av

kulturhistoriskt värdefulla byggnader. RAÄ betonar vikten av att öka

kompetensutvecklingen inom kulturmiljösektorn som ett sätt att ge

förutsättningar för forskning och utbildning av betydelse för kulturmiljön.

Regeringens bedömning är att RAÄ:s program för kulturmiljöns sektorsforskning

har en utformning som gör att kulturmiljöarbetet ges ett väl fungerande stöd i

forsknings- och utvecklingsverksamheten. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 15 170 000 kr anvisas

Riksantikvarieämbetet.

Arkiv

Riksarkivet avser att till stor del fortsätta redan påbörjade forsknings- och

utvecklingsprojekt under kommande treårsperiod. Myndigheten prioriterar dels en

fortsatt satsning på databasutvecklingen och informationsberedningen i syfte att

skapa en nationell databas, dels en förstärkning och utveckling av

arkivvetenskaplig forskning, dels också en utveckling av insatserna på den

moderna arkivbildningens och informationsteknologins område. Inom varje

delprojekt finns även en del nya projektförslag. Riksarkivet föreslår bl.a. en

undersökning av arkivbildningen i företag, t.ex. de digitala teknikernas

inverkan på hur företagen arkiverar dokument. Riksarkivet planerar också att

genomföra en studie som syftar till att ta fram generella rutiner för

multimediapresentation av arkivinformation. Regeringen finner Riksarkivets

prioriteringar väl motiverade. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år

1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och

utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 9 695 000 kr anvisas Riksarkivet.

Statens kulturråd

Statens kulturråd stödjer både utvärderings- och forskningsinriktade projekt.

Under den kommande budgetperioden begär Statens kulturråd medel för att bl.a.

fortsätta redan påbörjade utvärderings- och utvecklingsstudier inom

kulturområdet. Rådet avser bl.a. att ta på sig ett större ansvar för forsknings-

och utvecklingsinformation genom bl.a. seminarier/konferenser, inventeringar och

utvecklingsverksamhet. Regeringen finner Statens kulturråds val att koncentrera

sina insatser till dels forskningsinformation och till dels forskning om

kulturpolitikens drivkrafter och effekter som väl genomtänkta. Enligt

regeringens bedömning bör dock Statens kulturråd under den kommande

treårsperioden i högre grad koncentrera sin forsknings- och

utvecklingsverksamhet på rena forskningsprojekt. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 188 000 kr anvisas

Statens kulturråd.

Museer

Genom de särskilda medlen till ansvarsmuseernas forsknings- och ut-

vecklingsverksamhet har angelägen museiforskning kunnat genomföras som normalt

inte får stöd av forskningsråden. Dokumentationen av och tillgängligheten till

samlingarna har förbättrats. Ansvarsmuseerna framhåller att samverkan mellan

museerna och universiteten har förbättrats. Ansvarsmuseerna har i sina

anslagsframställningar utvecklat behoven av forskning för sin

verksamhetsutveckling. Naturhistoriska riksmuseet har en särställning inom

museiväsendet genom att där bedrivs akademisk forskning med inriktning på

förhållandet mellan människa, miljö och natur. Viss grundforskning förekommer

också vid andra museer.

Ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och detsamma

gäller givetvis flera andra museer. Med denna utgångspunkt finner regeringen som

tidigare nämnts att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt museernas

förhållande till forskning. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-,

dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i strikt

mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas. Regeringen finner det

positivt att centralmuseerna samverkat till en gemensam anslagsframställning

angående forsknings- och utvecklingssatsningar inför kommande treårsperiod.

Anslagsframställningen visar emellertid att det krävs en ytterligare beredning

innan centralmuseernas ansvar för forskning och deras roll i

forskningsorganisationen kan preciseras tydligare. Innan en närmare precisering

har gjorts är det dock svårt att göra bedömningar av vilka resurser som

centralmuseerna bör förfoga över för ändamålet. I avsnittet 3.11.1 i denna

proposition, har regeringen fäst uppmärksamheten på några aspekter på

forskningen om kulturarvet som berör bl.a. museerna. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 023 000 kr anvisas

ansvarsmuseerna.

Språk- och folkminnesinstitutet

En stor del av Språk- och folkminnesinstitutets forskningsresurser är bundna i

långsiktiga projekt. En del av dessa projekt och därmed åtföljande

publiceringsåtaganden är resultatet av specificerade uppdrag, givna redan i de

enskilda verksamheternas uppbyggnadsfas. De flesta av dessa åtaganden befinner

sig i långt framskridet stadium i sina publiceringsplaner. Enligt regeringens

bedömning bör Språk- och folkminnesinstitutet prioritera fullföljandet av redan

påbörjade långsiktiga forskningsprojekt samt arbeta vidare med digitaliseringen

av materialet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop.

1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser

inom kulturområdet att 508 000 kr anvisas Språk- och folkminnesinstitutet.

13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet

Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden bör tvärvetenskaplig

forskning inom områden av betydelse för kulturarvet respektive kultursektorn i

stort initieras. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) bör

ges i uppdrag att, i samverkan med berörda myndigheter och institutioner, utreda

och föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom

kulturområdet.

13.2.1 Inledning

Mellan människors utbildning och kulturintresse finns av naturliga skäl starka

samband. Universitet och högskolor utbildar för yrken inom kulturområdet men

också stora yrkesgrupper för områden där kulturingår som en del i arbetet.

Framöver kommer det att ställas krav på kunskaper utöver de rent

yrkesförberedande. Dit hör fördjupade teoretiska kunskaper,

problemlösningsförmåga och vetenskaplig orientering av mer bred och allmängiltig

art. Även ur ett internationellt perspektiv efterfrågas kunskaper och

färdigheter som ger oss möjligheter att bättre förstå och hantera kulturella och

samhälleliga processer. Dit hör frågor som rör hur vi identifierar och tolkar

kulturarv och identitet, nationalstaternas framtid och den framväxande

regionaliseringen, religion och etnicitet, europeiseringens och globaliseringens

inverkan på vårt andliga och materiella kulturarv, hur vi närmar oss

miljömässigt hållbar utveckling, kulturens roll som utvecklingsfaktor osv.

Områden som de uppräknade fordrar delvis nya tvärvetenskapliga ansatser inom

högre utbildning och forskning.

Skälen för regeringens bedöming:

Ökat behov av tvärvetenskaplig forskning inom kulturområdet

Det finns sedan länge en koppling mellan universitet och högskola och museerna,

kulturmiljövården och arkiven via de traditionella museiämnena och numera finns

även en viss forskning i museologi samt kulturvårdsinriktad forskning. Det finns

dock behov av ökad fokusering på nya disciplinöverskridande problem, som uppstår

i möten mellan konst och teknik, kultur och turism m.m., och som frambringar nya

och angelägna forskningsområden, exempelvis hållbar byggnadsteknik,

kulturturism, kultur och sysselsättning, kultur och äldre, ungdomars

kulturpreferenser etc. Dessa ämnesområden skär genom både universitetsämnen och

discipliner och den forskning som svarar mot kulturområdets behov bör därför i

högre grad vara tvärvetenskaplig till sin karaktär. I gränstrakterna till de

etablerade akademiska disciplinerna och i mötena mellan ekonomi, naturvetenskap,

teknik, samhällsvetenskap och humaniora kan ny utvecklingsbaserad och innovativ

kunskapsproduktion äga rum. Kulturområdet är, i likhet med t.ex. miljöområdet,

per definition horisontellt. Detta medför också i praktiken att den mest

fruktbara och sektorsrelevanta forskningen är genuint tvärvetenskaplig. Ett

brett perspektiv där forskningen från olika utgångspunkter inriktas på

kulturarvet är väsentligt för områdets utveckling och vitalitet. Med kulturarv

menas då både materiella och andliga lämningar i dåtid som nutid. Begreppet

innefattar t.ex. föremål, byggnader, kulturmiljö men också skriftliga och

muntliga minnen, för en utveckling och närmare definition, se propositionen om

kulturpolitik (prop. 1996/97:3). En av flera viktiga uppgifter för framtida

forskning om kulturarvet är att problematisera urvalsprocessen. Vem definierar

och har definierat vad som är vårt kulturarv? För vilka syften och ur vilka

perspektiv?

Sektorsforskning inom kulturområdet och behovet av nya inriktningar

I likhet med Kulturutredningen (betänkandet Kulturpolitikens inriktning SOU

1995:84) och flera av remissinstanserna till denna anser regeringen att det

finns ett stort behov av ökad forskning inom kulturområdet. Utredningen föreslår

två tvärvetenskapliga områden; kulturarvet och ett område som den kallar

kulturvetenskap och som är en sektorsmotiverad forskning inom kulturområdet.

Utredningen föreslår att frågan om ett centrum för kulturvetenskaplig forskning

studeras vidare. Man betonar också behovet av att en forskarutbildning i

kulturvetenskap på sikt bör komma till stånd. Utredningen framhåller att det bör

göras en samlad översyn av utbildningssituationen vad gäller vård och

förvaltning av kulturarvet samt gestaltning och byggande. Utredningen betonar

också att forskningsinformationen om den kulturpolitiska forskningens resultat

behöver utvecklas. Flera av remissinstanserna påpekar att det finns ett stort

behov av att etablera nya ämnen inom det kulturpolitiska området och att ge

dessa forskningsanknytning.

"Kulturvetenskap" finns inte som en akademisk disciplin. De kulturvetenskapliga

program inom grundutbildningen som finns vid flera lärosäten, berör ett flertal

discipliner. Det finns emellertid ett flertal forskare som arbetar inom de för

utbildningen relevanta områdena. Regeringen finner det angeläget att kartlägga

denna forskning. Hit hör bl.a. forskning om kultur och kulturpolitik, t.ex.

kulturekonomi och kulturadministration och gränsöverskridande möten mellan

konst, kultur och vetenskap men också t.ex. konserveringsteknik, byggnadsvård

och naturvetenskapliga ämnesområden. Denna fråga behandlas också i kapitel

3.11.1 i denna proposition.

Enligt regeringens uppfattning finns det starka skäl, inte minst ur

kulturpolitisk synpunkt, att under den kommande treårsperioden bygga upp

forskning inom dessa två tvärvetenskapliga områden. Först bör dock en ingående

forskningsöversikt göras, för att definiera forskningsfält och identifiera

kunskapsluckor. Denna kartläggning och analys måste göras i nära samverkan

mellan universiteten, forskarsamhället, forskningsfinansiärerna och berörda

myndigheter och institutioner. Uppbyggnaden av forskningsområdena bör t.ex.

kunna utgå från tidigare erfarenheter, bl.a. uppbyggnaden av ämnet biblioteks-

och informationsvetenskap. Detta betyder bl.a. att arbetet kan ske genom en

flerårig process under vilken "öronmärkta" forskningsmedel ställs till

forskarsamhällets förfogande och fördelas genom en aktiv samverkan mellan

finansierade organ och berörda forskningsmiljöer. De forskargrupper som är mest

framgångsrika kan sedan utgöra det naturliga navet i en eventuell

centrumbildning. En sådan strategi kan med fördel tillämpas för att bygga upp

forskningskompetensen såväl när det gäller kulturarvsforskningen som övrig

forskning av betydelse för kultursektorn, t.ex. kulturpedagogik,

kulturadministration och forskning om kulturpolitikens drivkrafter och effekter.

Regeringen avser att ge Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

(HSFR) i uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och

förslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom

kulturområdet. Kartläggningen skall innefatta kulturarvet och

kulturvårdsinriktad forskning men också gränsöverskridande ansatser mellan konst

och vetenskap och andra kulturområden. HSFR bör utifrån denna översikt bygga upp

och stödja forskning inom ett sammanhållet program för forskning om vårt

kulturarv och om olika kulturområden samt sträva efter en förbättrad

forskningsinformation och nyttiggörande av forskningens resultat. HSFR stöder

forskning inom flera områden som ingår eller har nära anknytning till

sektorsforskningen inom kulturområdet. Därmed kan synergieffekter skapas som

förstärker sektorsforskningen inom kulturområdet. Den samverkansgrupp för

tvärvetenskap mellan forskningsråden som regeringen har föreslagit i avsnittet

10.2.6 i denna proposition bör i sammanhanget bidra till arbetet och därmed till

att programmet får en bred tvärvetenskaplig inriktning. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och

utvecklingsfrågor inom kulturområdet att 2 500 000 kr anvisas för ändamålet

(prop. 1996/97:1).

13.3 Massmedieområdets forskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden kommer |

| den sektoriella massmedieforskningen i högre grad inriktas på |

| frågor rörande makt och inflytande över massmedierna, särskilt |

| massmediekoncentration, och hur ny teknik påverkar utvecklingen |

| inom massmediebranschen. |

--------------------------------------------------------------------

Sedan början av 1990-talet har ägarstrukturen på radio- och TV-området

förändrats främst till följd av tillkomsten av kommersiell radio och TV. Detta

har även medfört att det utländska ägandet ökat. Även inom pressområdet har ett

tidigare stabilt ägarmönster brutits och utländska ägarintressen har etablerat

sig i Sverige. Den nya tekniken kommer till viss del att innebära att

massmedierna smälter samman och att produktionen av massmedierna successivt

förändras. Konsumtionsmönster kan i framtiden även förändras till följd av den

nya tekniken. Detta innebär att massmedieforskningen i allt högre grad kommer

att inrikta sig på frågor om t.ex. massmediekoncentration och hur den nya

tekniken kan förändra utvecklingen av massmediebranschen.

Skälen för regeringens bedömning:

Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146), redovisningar från

NORDICOM samt rapporter från den statliga kommittén Rådet för mångfald inom

massmedierna (Ku 1995:1) har legat till grund för regeringens bedömning av

forskningen inom massmedieområdet. I det följande redovisas resultaten.

Programråd för massmedieforskning

Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146) lade i december 1994

fram ett förslag om massmedieforskning för bransch och samhälle. Förslaget

innebar att ett programråd för massmedieforskning skulle inrättas i samverkan

mellan stat och bransch där branschen till övervägande del skulle finansiera

verksamheten. Den slutliga utformningen av verksamheten och finansieringen

skulle utformas i avtal mellan bransch och stat. Vid remissbehandlingen framkom

att utredningens förslag inte hade fullt stöd. Mot bakgrund av kritiken om

förslaget om organisationen av den sektoriella massmedieforskningen bör de

organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för den sektoriella massmedie-

forskningen som helhet ytterligare övervägas. Förslaget bereds för närvarande

inom regeringskansliet.

Kulturutredningen har därutöver i sitt betänkande Kulturpolitikens inriktning

(SOU 1995:4) pekat på behovet av en utvecklande och stödjande funktion för de

traditionella massmedierna och de elektroniska medierna. Utredningen pekar

särskilt på behovet av en kulturpolitiskt inriktad uppföljning och utvärdering

av massmedieområdet. Även detta har kommenterats i remissyttranden. Förslaget

behandlas i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik.

Mediekoncentration

Rådet för mångfald inom massmedierna är en statlig kommitté (Ku 1995:1) som har

bl.a. till uppgift att följa och analysera medieutvecklingen särskilt när det

gäller frågor rörande ägande och maktkoncentration inom medierna. Fem rapporter

har presenterats sedan rådet inrättades i mars 1995. Rapporten 1995:1 Vad är

mediekoncentration? är en diskussionsrapport om begrepp och teorier som

förekommer i litteraturen och i den politiska debatten om mediekoncentration

m.m. Rapporten 1995:2 Mediekoncentration - En bibliografi är en presentation av

litteratur inom området. Rapporten 1995:3 Svenska medieägare - Ägarförändringar

och samarbetsprojekt 1995, utgör en del av underlaget för en systematisk

genomgång av ägarförhållandena i svenska medier. Rapporten 1996:1 Privat

lokalradio är en översikt över den privata lokalradions förutsättningar och

omfång i Sverige. 1996:2 Yttrandefriheten, grundlagarna och mediekoncentrationen

- rapport från seminarium den 14 februari 1996 med dokumentation av inlägg och

anföranden vid seminariet. Rådet kommer under 1996 att bl.a. ge ut en mer

genomarbetad studie om ägande och ägandeförändringar inom svenska massmedier, en

undersökning om svenska journalisters inställning till mediekoncentration, samt

studier rörande ny teknik och massmediekoncentration och musikindustrin samt

massmediekoncentrationen.

NORDICOM

Regeringen anser att NORDICOM:s uppgift att göra information tillgänglig om

medie- och kommunikationsforskning är synnerligen angelägen. Även NORDICOM:s

arbete med att utarbeta mediestatistik och följa medieutvecklingen är av stor

vikt som underlag för statsmakterna beslut. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen, prop. 1996/97:1, utgiftsområde 17, anslag

J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen att 820 000 kr anvisas

NORDICOM för år 1997.

NORDICOM ges i uppdrag att fungera som internationellt dokumentations- och

forskningscentrum inom området våldsskildringar i medier. UNESCO har anslagit 50

000 USD. Kompletterande finansiering kan komma att ske från EU, svenska fonder

och medieföretag. Regeringen föreslår att

1 500 000 kr anvisas för ändamålet i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1,

utgiftsområde 16, under anslaget B 6. Göteborgs universitet: Forskning.

14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde

14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation

Till Närings- och handelsdepartementets område hör stöd till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete, samt energiforskning.

Sammanfattning av anslagen för forskning och utveckling redovisas i tabellen

nedan (miljoner kronor).

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat

1995/96 1997 1998 1999

(18 mån.)

Teknisk FoU 1 603,0 783,4 681,3 697,4

Rymdverksamhet 820,4 576,1 534,8 548,1

Energiforskning 310,1 235,8 231,9 237,6

Geovetenskaplig 7,3 4,9 4,7 4,9

forskning

Provnings- och 72,9 45,9 45,9 45,9

mätteknisk FoU

Regionalpolitisk 12,1 7,9 7,8 8,0

forskning

Konkurrens- 7,6 1,7 1,8 1,8

forskning

Summa 2 833,4 1 655,7 1 508,2 1 543,7

Utgiftsområden

Följande utgiftsområden berörs:

Utgiftsområde 19, Regional utjämning och utveckling:

Regionalpolitisk forskning

Utgiftsområde 21, Energi:

Energiforskning

Utgiftsområde 24, Näringsliv:

Teknisk FoU, Rymdverksamhet, Geovetenskaplig forskning Provnings- och mättek-

nisk FoU och konkurrensforskning

Kommentar till resursutvecklingen

Det statsfinansiella läget har framtvingat en kraftig minskning av de medel som

anvisas över budgeten för teknisk forskning och utveckling. Regeringens

ambition, vilken redovisas i denna proposition i avsnitt 3.4. är att huvuddelen

av dessa besparingar skall kompenseras genom stiftelsemedel. Regeringen anser

att Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att överföra 300 mkr från

anslaget för teknisk forskning och utveckling till kompetensutveckling inom

högskolan inte skall genomföras.

Forskningsstödjande och forskningsutförande organ

Statsmakterna har länge avsatt en stor del av anvisade medel inom det

näringspolitiska området till teknisk forskning och utveckling (FoU) för att

stimulera näringslivets tillväxt. De statliga insatserna för teknisk FoU görs i

huvudsak inom högskolesystemet, inom industriforskningsinstituten och i någon,

men i mycket begränsad omfattning, som ett direkt stöd till företagens egen FoU.

Därtill innebär medlemskapet i EU att företag, högskolor och institut har

möjlighet att delta i europeiska FoU-projekt och erhålla visst finansiellt stöd

för detta.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för att verkställa

huvuddelen av FoU-insatserna inom Närings- och handelsdepartementets område.

Verket utvecklar kontinuerligt metoderna för detta.

Det svenska deltagandet i det internationella rymdsamarbetet inom European

Space Agency, ESA, innehåller insatser för forskning men är till övervägande del

inriktat på teknisk utveckling av högt kvalificerade produkter inom rymdområdet.

Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i regeringens

kommande energiproposition. Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar

viss grundläggande geovetenskaplig forskning. Sveriges provnings- och

forskningsinstitut AB bedriver ett omfattande arbete för att utveckla standarder

och lämpliga provningsförfaranden.

Staten stödjer regionalpolitisk forskning vid Statens institut för regional

forskning, SIR. Sedan tre år tillbaka finansierar Konkurrensverket viss

forskning om konkurrensfrågor.

14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling

14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoU inom näringslivet

Som framgår av avsnitt 3.3 är insatserna i Sverige för FoU totalt väl i nivå med

de länder som satsar mest. Näringslivets andel av FoU-insatserna är stor. Ett

fåtal stora koncerner inom läkemedel, telekommunikation och transportmedel

svarar för huvuddelen. Näringslivets FoUverksamhet är främst inriktad mot

utveckling och endast i liten grad mot forskning. Staten står för finansieringen

av huvuddelen av den tekniska forskningen. Denna forskning är till sin

omfattning relativt liten i förhållande till näringslivets satsningar på

utveckling. De större och mer FoU-intensiva företagen ökar sina kontakter med

högskole- och institutsforskningen. Många små och medelstora företag har dock

både begränsade egna utvecklingsresurser och svagt utvecklade kontakter med

forskningen inom sina verksamhetsområden.

14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökade kunskapskrav

Takten i den internationella utvecklingen av teknik och tekniska system är hög.

Det ställer stora krav på företagen och högskolesystemet att upprätthålla och

förnya kunskapen i takt med utvecklingen i omvärlden. Internationaliseringen

ställer ökade krav på företagen att ständigt ligga vid forskningsfronten.

Komplexiteten i företagens tekniktillämpningar ökar samtidigt som

produktcyklerna blir kortare. Företagen har svårigheter att själva upprätthålla

en forskning med både tillräcklig bredd och djup. De blir därmed beroende av att

en relevant kunskapsbildning sker inom universitet och högskolor eller i andra

forskningsorganisationer där staten bidrar till finansieringen. De små och

medelstora företagen har ett växande behov av kunskap och kompetens. De blir för

sin utveckling alltmer beroende av de större företagens utvecklingsresurser, av

industriforskningsinstituten och av forskningen vid högskolan. Ur ett tillväxt-

perspektiv är inte bara kunskapsutvecklingen i sig viktig utan även hur kunskap

och kompetens sprids i näringslivet. Det har också stor betydelse hur

problemställningar i näringslivet kan föras in i högskolan.

Det finns ett stort behov av insatser för att göra ny teknik tillgänglig för

framförallt små och medelstora företag. Regeringen har föreslagit insatser på

området i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/1996:222, Vissa

insatser för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för

budgetåret 1995/96, finansiering m.m.). Det gäller bl.a. kunskapsspridning till

små och medelstora företag från mindre och medelstora högskolor,

industriforskningsinstitut och från större företag via s.k. industriella

utvecklingscentrum.

14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagens lokalisering

Den svenska FoU-miljöns konkurrenskraft är väsentlig för näringslivet.

Framförallt de företag som är internationellt verksamma har stora möjligheter

att dra nytta av och samverka med forskare och forskningsinstitutioner i andra

länder. Om tillgången är bättre i andra länder till utbildade människor och till

forskningsmiljöer som upprätthåller en kvalificerad både grundläggande och

tillämpad forskning inom viktiga områden för företagen, kan dessa komma att

välja att göra sina framtida investeringar i egna FoU-resurser utanför Sverige.

En sådan utveckling skulle leda till att det svenska FoU-systemet gradvis

utarmades.

Den svenska FoU-miljön måste ur näringslivets synvinkel vara minst lika bra

som andra länders för att främst de större internationellt verksamma företagen

skall ha råd att bibehålla och öka sina forsknings- och utvecklingsresurser i

Sverige. Regeringen ser det som en viktig uppgift att skapa en FoU-miljö i

Sverige som är konkurrenskraftig jämfört med FoU-miljöer utomlands.

14.3 Teknikpolitiska instrument

Regeringen anser att det finns ett stort behov av insatser för att stödja

strukturutvecklingen inom näringslivet, att tillgodose näringslivets behov av

nya kunskaper och kompetens och att sprida kunskaper till och mellan företag.

För att åstadkomma detta har ett antal teknikpolitiska instrument utvecklats.

Dessa syftar till att öppna nya kunskapsområden vid högskolan, stärka den

vetenskapliga kompetensen inom olika områden, öka samarbetet inom högskolan

genom att stimulera disciplinövergripande forskning, öka samverkan mellan

högskoleforskningen och näringslivet, öka deltagandet i det internationella

FoU-samarbetet, särskilt inom EU, bidra till bransch- och företagsnära tillämpad

forskning, bidra till nätverksbyggande inom näringslivet samt öka rörligheten

mellan högskola och näringsliv.

14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellan högskola och näringsliv

FoU-program

NUTEK har tillgång till mycket omfattande nätverk av forskare nationellt och

internationellt verksamma inom högskola, institut och näringsliv. I nätverken

ingår även ledande företrädare för näringslivet inom viktiga ut-

vecklingsområden. Detta har varit en viktig förutsättning för att NUTEK har

kunnat utveckla långsiktiga programsatsningar för forskning inom de medicinska,

naturvetenskapliga och tekniska områdena. Gemensamt för dessa insatser är att de

bidragit till att utveckla kompetens inom högskolan på områden som bedömts vara

av stor betydelse för näringslivet på lång sikt. Insatserna har grundforsknings-

karaktär och är långsiktiga. För närvarande löper ca 50 sådana FoU-program.

Näringslivet engagerar sig aktivt i verksamheten, i styr- och referensgrupper

eller på annat sätt.

Materialkonsortier

NUTEK och Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) presenterade gemensamt år

1990 förslaget att sammanföra ett antal forskargrupper som arbetade på olika

aspekter inom ett större gemensamt materialområde till forskningskonsortier för

att gemensamt utveckla kunskapen inom området. Idag finns nio sådana konsortier

(se vidare avsnitt 14.4.1).

Kompetenscentrum

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Satsningen på kompetenscentrumen bör |

| fortsätta. |

--------------------------------------------------------------------

Kompetenscentrumen är ett initiativ från NUTEK för att utveckla högskolans

samverkan med näringslivet. Syftet är att skapa starka forskningsmiljöer vid

svenska högskolor som företag aktivt och uthålligt medverkar i och därmed

långsiktigt drar nytta av. Högskolan kan samtidigt dra nytta av företagens

kunskaper. I forskningsarbetet deltar regelmässigt företagens forskare.

Kompetenscentrumen har utformats på grundval av en betydande svensk och

internationell teknikpolitisk erfarenhet. De syftar till att skapa effektiva

samverkansformer mellan högskola och näringsliv där båda parters utveckling står

i fokus. Kompetenscentrum är för närvarande den mest utvecklade formen för

samarbete mellan näringsliv och högskola inom mer avgränsade och avancerade

kunskapsområden.

Kompetenscentrumen är långsiktiga men tidsbegränsade satsningar på 5-10 år.

Urvalet har föregåtts av en omfattande och noggrann process i bred konkurrens

mellan olika forskargrupper och högskolor.

Under de gångna två åren har 28 kompetenscentrum etablerats. Verksamheten vid

dessa byggs nu upp inom ett brett fält av strategiskt viktiga områden.

Skälen för regeringens bedömning: Såväl NYFOR som RRV anser att kompetenscentrum

har en stor potential (se avsnitt 3.9).

Regeringen delar bedömningen och anser att kompetenscentrum är ett viktigt

initiativ för att åstadkomma samverkan mellan högskola och näringsliv.

Satsningen på kompetenscentrumen bör fortsätta.

Särskilda FoU-program

I syfte att stärka konkurrenskraften inom strategiska industriområden har

regeringen inrättat fyra särskilda program för forskning vid högskolor och

institut inom branscherna flyg-, fordons-, verkstads- och träråvarubaserad

industri (se avsnitten 6.3.2. och 14.4.2). Dessa program förutsätter satsningar

från berörd industri på minst samma nivå som de statliga.

EU:s FoU- program

EU:s FoU-program bidrar i hög grad till att stärka samarbetet mellan näringsliv

och högskola. NUTEK är huvudansvarig myndighet för programmen

informationsteknik, kommunikationsteknik, industri- och materialteknik, marin

teknik, icke nukleär energiteknik, standardisering, mätning och provning samt de

aktiviteter som rör spridning och exploatering av forskningsresultat. Ansvaret

innebär att NUTEK för dessa program skall ge information, råd och hjälp till

näringslivet och det svenska forskarsamhället i syfte att öka det svenska

deltagandet i EU:s program för forskning och utveckling. EU/FoU-rådet har ett

övergripande ansvar för bl.a. allmän informationsverksamhet om EU:s FoU-program

och för serviceverksamhet av generell karaktär. EU:s FoU-program behandlas

utförligt i avsnitt 3.13.

14.3.2 Industriforskningssystemet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det pågående strukturarbetet har stor |

| betydelse för att stärka och effektivisera den industrinära |

| forskningen. Kommittén för omstrukturering och förstärkning av |

| industriforskningssystemet, KOFI, upphör i och med utgången av |

| november månad år 1996. Det bör ankomma på regeringen att besluta|

| om hur det fortsatta strukturarbetet skall bedrivas. |

--------------------------------------------------------------------

Statens syfte med insatserna för en industrinära forskning inom ramen för

industriforskningsinstituten är bland annat att tillhandahålla en infrastruktur

för teknisk utveckling och kompetensspridning som är lättillgänglig, opartisk

och problemlösande inte minst för små och medelstora företag.

Industriforskningsinstituten har en kapacitet att bidra till kompetensupp-

byggnad och ökad konkurrenskraft hos dessa vilken hittills inte fullt ut tagits

till vara.

Industriforskningssystemet har de senaste åren varit föremål för ett omfattan-

de utredningsarbete. För närvarande arbetar en kommitté, Kommittén för omstruk-

turering och förstärkning av industriforskningssystemet, KOFI, för att

åstadkomma struktur- och organisationsförändringar. I KOFI deltar företrädare

för näringsliv, högskola och sektorsforskningsorgan.

Skälen för regeringens bedömning: Kommittén avlämnade en delrapport till

Näringsdepartementet den 1 april 1996 med förslag till kriterier som bör gälla

för institut som i fortsättningen erhåller statsbidrag till sin basforskning. I

rapporten som är ett värdefullt steg i strukturarbetet, ingår också förslag

till en ny finansieringsmodell.

Kommittén har identifierat några institut som kan utgöra pilotfall i

strukturarbetet och har inlett diskussioner med industriintressenterna, vilka är

huvudfinansiärer av verksamhetena, liksom med Stiftelsen för kunskap och

kompetensutveckling som enligt sina stadgar förfogar över medel för aktiekapital

och för att täcka vissa direkta kostnader vid omstrukturering av instituten. De

aktuella förhandlingarna förväntas resultera i modellavtal som kan vara

vägledande för det fortsatta strukturarbetet.

Regeringen anser att industriforskningssystemet är ett viktigt instrument för

att främja sysselsättningen genom att stärka företagens konkurrenskraft. Det

pågående strukturarbetet syftar till att effektivisera och stärka den

industrinära forskningen. Industriforskningsinstituten har också en roll att

spela som brygga mellan EU-forskningen och de små- och medelstora företagen.

Kommittén KOFI upphör i och med utgången av november månad år 1996. Det bör

ankomma på regeringen att besluta om hur det fortsatta strukturarbetet bör

bedrivas. De i KOFI:s delrapport nämnda kriterierna för uppbyggnaden av framtida

institut och den finansieringsmodell som föreslås av kommittén utgör en viktig

utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och

kompetensförsörjning

Företagens förmåga att utnyttja ny kunskap och teknik i sin affärsverksamhet är

av avgörande betydelse för ökad tillväxt. För närvarande finns betydande brister

när det gäller överföring av kunskap och kompetens till små och medelstora

företag. Flera insatser, med en inriktning som inte tidigare prövats i Sverige,

har dock gjorts under de senaste åren i syfte att förbättra denna situation. I

det följande berörs sådana insatser i de av NUTEK ledda pilotprogrammet vid

industriforskningsinstituten, de regionala företagskonsortierna liksom i

programmen för förbättrad tekniköverföring.

Pilotprogram vid industriforskningsinstituten

NUTEK anslog den 1 december 1994 medel för ett pilotprogram för tekniköverföring

till små och medelstora företag. Programmet genomförs av några utvalda

industriforskningsinstitut. Det omfattar nu ca 11 miljoner kronor per år.

Genom att staten tar på sig ett initialt finansieringsansvar för verksamhet

som vänder sig till små och medelstora företag utanför intressentkretsen,

inklusive kooperativa sådana, kan instituten aktivt uppsöka dessa. En

utvärdering av programmet presenterades i mars 1996. Den visar

sammanfattningsvis på ett hittills lyckat resultat.

Erfarenheter från Sverige och från utlandet visar att det är svårt att få full

kostnadstäckning för en inledande kontaktverksamhet riktad till små och

medelstora företag. Där kontakter etablerats är situationen en annan.

Kortsiktiga projekt kan vara helt kommersiella. Ju mer långsiktiga projekten är

desto svårare är det för ett litet företag med liten kapitalbas och omsättning

att finansiera huvuddelen av forskningsprojektet. Regeringen föreslår i prop.

(1995/96:222) Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, att

programmet skall fortsätta och utvidgas.

Regionala utvecklingskonsortier

Regeringen har för perioden åren 1995-2000 avsatt sammanlagt 170 miljoner kronor

till regionala utvecklingskonsortier med små och medelstora företag inom

regionalpolitiskt prioriterade områden (se avsnitt 14.5.4). I projektet

utvecklas företagsnätverk i syfte att nå en större efterfrågan på

kompetensutveckling. Som kompetensresurs används institut, universitet och

högskolor samt större företag.

Program för förbättrad tekniköverföring

Regeringen gav hösten 1995 NUTEK i uppdrag att under en treårsperiod genomföra

ett program för tekniköverföring med syfte att förbättra möjligheterna för små

och medelstora företag att utnyttja teknik i sin affärsutveckling. För ändamålet

anvisades 50 miljoner kronor.

Regeringen noterar att det bland företagen finns ett betydande intresse för

att bilda lokala grupperingar av företag för tekniköverföring. Det är enligt

regeringens uppfattning värdefullt att företagens behov och efterfrågan så långt

som möjligt är styrande vid utformningen av ett effektivare system för

tekniköverföring i Sverige. Härutöver erfordras åtgärder som syftar till en

utökad samverkan mellan aktörerna och en för företagen mer effektiv

hänvisningsservice.

14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande

Inom teknikområden med bred tillämpningspotential skapar utvecklingen många

affärsmöjligheter. Regeringen anser att det är värdefullt att stödja

forskningsbaserade företag för att därigenom kommersialisera ny teknik. Sådana

företag bildas främst genom s.k. avknoppning från högskolor och institut.

Stöd lämnas även till kvalificerade innovationer i tidiga skeden av

utvecklingen hos små, ofta nystartade företag, s.k. såddfinansiering. Projekten

har ofta hög risk. NUTEK är en viktig aktör på riskkapitalmarknaden i detta

segment. Stödet sker främst genom villkorslån eller lån mot royalty.

14.4 Strategiska kunskapsområden för näringslivets utveckling

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Insatser bör göras inom kunskapsområden som|

| är strategiska för näringslivets utveckling i ett längre |

| tidsperspektiv. Verksamhet bör därför bedrivas inom områdena |

| framväxande teknikområden, industriella processer och produkter |

| samt inom de fyra nya insatsområdena mindre företags kompetens- |

| och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning, |

| komplexa tekniska system samt människa, teknik, organisation. |

| Den ansvariga myndigheten, NUTEK, bör besluta om den detalje- |

| rade utformningen och fördelningen av forsknings- och utveck- |

| lingsinsatserna. I budgetpropositionen anvisas medel för denna |

| verksamhet under anslaget Teknisk forskning och utveckling. |

--------------------------------------------------------------------

Offentliga insatser för utveckling av de framväxande teknikområdena

informationsteknik, bioteknik och materialteknik kan lägga en grund för

förnyelse och tillväxt inom stora delar av näringslivet. Strategisk

teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och det europeiska FoU-

samarbetet EUREKA är väsentliga instrument i en tillväxtskapande politik för att

främja och stödja nyetableringar av företag med forsknings- och teknikbaserade

affärsidéer.

Verkstadsindustrin (inkl. transportmedel), processindustrin (skog, kemi,

livsmedel, metallurgi), materialindustrin (stål och metall, plast, trä, betong),

den elektrotekniska industrin, läkemedelsindustrin och den medicintekniska

industrin har avgörande betydelse för svensk ekonomi. Forskning och utveckling

inom området industriella produkter och processer är av stor betydelse för

bibehållen konkurrenskraft inom dessa industrigrenar.

Förändrade omvärldsförutsättningar kräver offentliga insatser inom ett antal

viktiga områden. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens-

och teknikförsörjning, människa-, teknik-, organisation (MTO) samt

tjänsteproduktion och IT-användning.

Regeringen föreslår i de följande avsnitten insatser inom strategiska

kunskapsområden. Dessa beskrivs närmare under rubrikerna framväxande

teknikområden, industriella processer och produkter samt nya insatsområden.

14.4.1 Framväxande teknikområden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: NUTEK:s insatser för forskning och |

| utveckling inom informationsteknik, bioteknik och materialtek- |

| nik bör fullföljas och nya utvecklas. |

| NUTEK:s insatser på IT-området bör i högre grad främja an- |

| vändningen av informationsteknik såväl inom privat som inom |

| offentlig verksamhet, inte minst rörande tjänsteutvecklingen |

| inom kommuner och landsting. Regeringen avser att ge NUTEK i |

| uppdrag att lämna förslag om en ny programstruktur för FoU på IT-|

| området. NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad |

| inom bör i ökande utsträckning inriktas mot forskning kring |

| industriell programvaruteknik och utveckling av metoder för |

| komplexa system. |

| NUTEK:s insatser för strategisk teknikutveckling, |

| teknikbaserad såddfinansiering och EUREKA-samarbete bör |

| fortsätta. |

--------------------------------------------------------------------

Informationsteknik

Sverige tillhörde de länder som tidigt uppmärksammade informationsteknikens

möjligheter och därför satsade på kunskapsuppbyggnad. Under 1980-talet genomför-

des ett nationellt mikroelektronikprogram (NMP), vilket efterföljdes av ett

systemtekniskt inriktat program (IT 4) som slutfördes år 1992. Tillsammans

innebar dessa båda program satsningar från staten och näringslivet på närmare

två miljarder kronor. Dessa satsningar var mycket viktiga för att öka

forsknings- och utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor i Sverige.

Under år 1991 genomfördes utredningen IT 2000 (Ds 1991:63). IT 2000 gav

förslag till riktlinjer för en IT-politik inom främst det näringspolitiska

området, där forskning och utveckling gavs fortsatt hög prioritet. Det

resulterade bl.a. i att ett nytt kraftfullt FoU-program på IT-området

tillskapades inom NUTEK. För det första anslagsåret (1993/94) anvisade riksdagen

358 miljoner kronor för satsningar på basteknik som utgår från näringslivets

behov av IT-forskning och utbildning samt på FoU för god IT-användning. Som

tidigare redovisats i avsnitt 3.11.7, anser IT-kommissionen (SB 1995:01) i sitt

delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU inom IT-området har varit alltför

teknikdriven. Kommissionen menar att utvecklingen i högre grad bör styras

utifrån ett användarperspektiv.

Riksdagen har efter förslag (prop. 1995/96:125) beslutat om Åtgärder för att

bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Där föreslås att

statsmakternas roll ska vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som

befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en IT-utveckling som i hög

grad drivs av många enskilda och lokala initiativ måste statens insatser

härvidlag ses som en del av och samverka med den mängd utvecklingsaktiviteter

som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och i olika lokala

nätverk och organisationer. Vidare föreslås att staten skall prioritera

uppgifter inom de tre områdena rättsordningen, utbildningen samt samhällets

informationsförsörjning. På det näringspolitiska området framhåller regeringen

vikten av att främja åtgärder som ökar näringslivets och inte minst de små och

medelstora företagens IT-användning samt främjar utvecklingen av svensk

programvaruindustri. Forskning inom industriell programvaruteknik och utveckling

för hantering av komplexa system föreslås få ökad prioritet. Samarbetet mellan

forskningen vid universitet och högskolor och näringslivet bör utvecklas.

NUTEK har i sin anslagsframställning bl.a. förordat ett närmare samarbete

mellan staten och kommunerna för att underlätta tjänsteutvecklingen med hjälp av

IT. NUTEK framhåller att statens satsningar på bl.a. FoU i större utsträckning

än hittills bör beakta tjänsteföretagens behov. Stöd för utveckling av

framtidens IT-baserade tjänster bör enligt NUTEK ske i nära samverkan med

användarna. NUTEK önskar utveckla sitt programarbete på sådant sätt att

utvecklare/tillverkare och inköpare/konsumenter bättre finner varandra. NUTEK

framhåller vikten av att en ökad satsning på IT-användning kompletteras med stöd

för att stimulera en inhemsk IT-produktion.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen tillstyrker de förslag till

inriktning som anförts av IT-kommissionen och av NUTEK. Den föreslagna politiken

bör genomföras utifrån nedanstående riktlinjer, vilket samtidigt förutsätter

utökade uppdrag för NUTEK.

Regeringen föreslår att NUTEK:s FoU-insatser på IT-området i högre grad än

idag bör inriktas på att främja användningen av informationsteknik inom såväl

privat som offentlig verksamhet, inte minst avseende tjänsteutvecklingen inom

kommuner och landsting, för att därigenom skapa bättre förutsättningar för de

svenska IT-företagens förnyelse och tillväxt.

Härigenom breddas NUTEK:s uppgift till att omfatta hela tjänstesektorn

inklusive den offentliga. Genom NUTEK:s ökade medverkan för en bredare

samhällelig IT-användning förbättras möjligheterna att tillgodose såväl behoven

av förnyelse och tillväxt i näringslivet som behoven av kostnadsreduceringar och

kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Samtidigt

förbättras förutsättningarna för användarna att utveckla kunskapsintensiva

tjänster med höga förädlingsvärden.

NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad bör i ökande

utsträckning inriktas mot forskning kring industriell programvaruteknik och

utveckling av kunskaper om och metoder för komplexa system. Forskning och

utbildning inom detta område är av strategiskt intresse för svenskt näringsliv.

Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen av NUTEK:s verksamhet på

IT-området avser regeringen att ge NUTEK i uppdrag att före utgången av år 1997

lämna förslag till regeringen om en ny programstruktur för FoU på IT-området.

Förslaget bör utformas med beaktande av andra forskningsfinansiärers insatser

och uppgifter på IT-området och i samråd med bl.a.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Rådet för arbetslivsforskning.

Bioteknik

Biotekniken integrerar natur- och ingenjörsvetenskaper och bygger på resultat av

ett antal genombrott inom den naturvetenskapliga grundforskningen.

I utredningen Biologi och Teknik i Samverkan, BoTiS (NUTEK rapport R 1995:5)

har representanter från industri och högskola kartlagt och prioriterat behov och

möjligheter inom bioteknikområdet, främst bland små och medelstora företag. I

enlighet med utredningens rekommendationer föreslår NUTEK för nästa

treårsperiod insatser inom bioteknikområdet. Dessa består av fem delområden,

nämligen kombinatorisk kemi, IT och mätteknik i biotekniska processer, bioin-

formatik, bioelektronik och ny sekvenseringsteknik för DNA. Samtliga delområden

innebär en kombination av moderna biovetenskaper och informationsteknik i form

av mikroelektronik eller programvaruhantering. Möjligheter till internationellt

samarbete t.ex. inom EU:s program finns då förslaget har en tydlig inriktning

mot delområden som väntas få en större volym under det femte ramprogrammet inom

EU.

Skälen för regeringens bedömning: Biotekniken har en stor utvecklingspotential.

Sverige bör därför sträva efter en god position inom bioteknisk forskning och

utveckling. Sambandet mellan forskning och produktutveckling inom

bioteknikområdet är tydligt. För bioteknikföretagen är samarbete med universitet

eller små specialiserade utvecklingsbolag ofta nödvändigt. Tillgång till

högkvalitativ forskning är ett livsvillkor för avancerade bioteknikföretag. Det

är av vikt att pågående FoU-insatser inom området genomförs och att NUTEK

vidarutvecklar dem och sin roll med hänsyn till andra forskningsfinansiärer på

området.

Materialteknik

Materialkonsortierna initierades av NUTEK i samarbete med Naturvetenskapliga

forskningsrådet (NFR) år 1990. Syftet var att inom högskolan bygga upp miljöer

för industrirelevant, tvärvetenskaplig forskning inom materialområdet.

Under de fem första åren byggdes konsortierna upp. Materialkonsortierna

inriktades inledningsvis på kompetensuppbyggnad. Industrins samarbete med

konsortierna har ökat kontinuerligt. Industrin och, i någon mån EU, bidrar i dag

med nästan lika mycket som övriga finansiärer vilket är ett uttryck för ett

starkt näringslivsintresse. Programmet inom de tvärvetenskapliga

materialkonsortierna planeras fortsätta enligt de ursprungliga planerna och

avslutas år 2000.

NUTEK föreslår även ett nytt programblock inom materialteknikområdet under

benämningen "Nya komponenter för morgondagens näringsliv". Det syftar till att

bygga upp helt ny kunskap om material, processer och teknik för komponenter och

mikrosystem, som bedöms kunna ge möjligheter att utveckla nya typer av produkter

och tjänster inom områden där svensk industri idag har begränsad produktion

eller FoU. Programblocket omfattar såväl forskning som överföring av kunskap

från högskolan till industrin. Satsningen bedöms vara en viktig bas för

deltagande i förväntade satsningar inom materialområdet i EU:s femte

ramprogram.

Skälen för regeringens bedömning: Konsortiernas arbetsmetoder och organisation

studerades av internationella experer i en första utvärdering år 1991. Nästa

utvärdering gjordes år 1992 (NUTEK/NFR:s rapport R 1992:45). De bästa

konsortierna ansågs vara av världsklass. Två konsortier, som ej uppfyllde de

ställda kriterierna, avvecklades. I december 1995 utfördes en tredje utvärdering

av de nio återstående (NUTEK/NFR:s rapport R 1995:46). Det konstaterades i denna

att konsortierna väl tagit vara på rekommendationerna från tidigare

utvärderingar och varit mycket framgångsrika. Det noterades också att det finns

potential för ytterligare industrisamarbeten inom några konsortier. Regeringen

anser att verksamheten inom materialkonsortierna bör fortgå enligt uppgjorda

planer samt att nya planerade insatser inom materialteknik bör genomföras.

Strategisk teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och

EUREKA

Inom framväxande teknikområden uppstår ofta ett stort antal teknikbaserade

affärsidéer med hög kommersiell potential. Dessa idéer befinner sig olika långt

från en teknisk och kommersiell realisering och de har också olika grad av

förankring i etablerade företag. Marknadskrafterna är ofta inte tillräckliga för

att driva en idé som är baserad på nya forskningsrön och radikalt ny teknik fram

till produktstadiet. Detta gap mellan forskning och produktutveckling är ett

hinder för att teknik som har särskilt stor potential skall få ett första

fotfäste utanför forskningsvärlden. Teknikbaserade affärsidéer med stor

tillväxtpotential, företrädesvis i mindre, ofta nystartade företag, är i många

fall förknippade med en så hög risk att den normala riskkapitalmarknaden inte är

beredd att finansiera genomförandet av dessa.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är viktigt att

stödja forsknings- och teknikbaserat nyföretagande som sker genom s.k.

avknoppning från högskolor och forskningsinstitut. Ett program vid NUTEK för

strategisk teknikutveckling, som innebär stimulans och stöd till förstudier och

verifiering av radikalt nya forskningsnära och teknikbaserade produktidéer i ett

så tidigt skede att en affärsplan endast mycket vagt kan formuleras, kan enligt

regeringen spela en viktig roll för att öka denna form av nyföretagande.

NUTEK har även en viktig roll i att stödja teknikbaserade affärsidéer. Det

sker genom s.k. såddfinansiering och att i övrigt ge rådgivning och service för

att projekt skall ges goda förutsättningar att utvecklas till ett skede då de

kan prövas av efterföljande finansiärer enligt de normer som gäller på

riskkapitalmarknaden.

Inom ramen för det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA kan

teknikintensiva företag samarbeta med företag och forskningsinstitutioner i

övriga Europa för att utveckla nya produkter, system och metoder. NUTEK är

Sveriges projektkoordinator i samarbetet. NUTEK bör även fortsättningsvis

stimulera och stödja svenska företags deltagande i EUREKA. Finansieringen av

projekten vilar i första hand på företagen. De medel som särskilt avsatts inom

anslaget Teknisk forskning och utveckling används till förstudier av projekt och

som projektmedel till i första hand små företag. Projektmedel bör i vissa fall

kunna utgå till större företag till exempel när små företag eller

forskningsinstitutioner deltar i projektet eller när ett större svenskt företags

medverkan i ett EUREKA-projekt bedöms ha positiv betydelse för svensk

kompetensuppbyggnad inom ett visst område.

14.4.2 Industriella processer och produkter

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Inom området process- och produkt- |

| utveckling bör pågående FoU-program fullföljas och föreslagna nya|

| genomföras. |

| Det tidigare inrättade programmet för träråvarubaserad industri|

| bör förlängas i ytterligare tre år. |

| Regeringen avser att göra en översyn av de samlade insatserna |

| för fordonsforskning och utarbeta övergripande mål för denna. |

| Det tidigare inrättade fordonstekniska programmet bör förlängas|

| med fem år. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma |

| detaljerna i organisationen av programmet och att förhandla |

| fram ett avtal med deltagande parter. Ansträngningar bör göras för|

| att komplettera programmet med ett antal större målstyrda |

| projekt bl.a. för förbättring av fordonens miljö- och |

| säkerhetsegenskaper. |

| Övriga pågående och planerade FoU-program inom transportteknik |

| och logistik bör fullföljas. |

| FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för fortsatt |

| framgångsrik förnyelse och utveckling av näringslivet inom detta|

| område. |

--------------------------------------------------------------------

Process- och produktutveckling

Inom området process- och produktutveckling pågår samt föreslås av NUTEK ett

antal fleråriga forsknings- och utvecklingsprogram inom verkstadsteknik,

produktframtagningsprocesser, mätteknik, processstyrning och underhåll,

industriell tillväxt och förnyelse mot miljöanpassad och uthållig produktion,

miljöanpassning av produkter samt miljövärderingssystem.

Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr.

1992/93:399) om riktlinjer för ett treårigt forskningsprogram för

träråvarubaserad industri med delad finansiering mellan stat och industri.

Programmet löper ut under innevarande budgetår. En fortsättning av programmet

bedöms av deltagarna och berörda myndigheter som väsentlig för

kunskapsförsörjningen av den träråvarubaserade industrin.

Skälen för regeringens bedömning: Den industriella teknikens utveckling mot ökad

komplexitet kräver ständigt nya kunskaper för ökad effektivitet i produktionen.

Insatser behövs därför för att stödja forskning och utveckling inom områden med

väsentlig industriell potential. Regeringen anser att det är av vikt att

pågående och nya FoU-insatser inom området processer och produktutveckling

fullföljs och vidareutvecklas. Regeringen anser vidare att det tidigare

inrättade programmet för träråvarubaserad industri har fyllt en viktig funktion

för utvecklingen av denna industri. Programmet bör förlängas i ytterligare tre

år med en statlig finansiering om 10 miljoner kronor per år. En riktlinje i ut-

formningen av programmet bör vara att deltagande företag skall bidra till

programmet med minst motsvarande finansiering.

Transportteknik och logistik

Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr.

1992/93:399, bet. 1992/93:FÖU13, rskr. 1992/93:393) om riktlinjer för ett

fordonstekniskt forskningsprogram (FFP) och ett flygtekniskt forskningsprogram

(NFFP), båda treåriga med delad finansiering mellan stat och industri. Med stöd

av riksdagens beslut godkände regeringen i december 1993 ett förslag till avtal

mellan staten och fordonsindustrin om ett fordonstekniskt forskningsprogram och

i januari 1994 ett förslag till avtal mellan staten och flygindustrin om ett

nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Programmen löper ut innevarande

budgetår. Regeringen har inför den forskningspolitiska propositionen låtit en

särskild utredare utvärdera programmen.

Utredaren av det fordonstekniska forskningsprogrammet rekommenderar en

fortsättning av programmet på oförändrad eller något förhöjd nivå. Företagen är

beredda att finansiera sin del av ett fortsatt program på en nivå som motsvarar

dagens. Utredaren rekommenderar vidare en förlängd tidshorisont för en bättre

anpassning till den tid som åtgår för en doktorsexamen, förslagsvis till fem år.

Utredaren föreslår dessutom att FFP kompletteras med ett eller flera större,

övergripande, målstyrda projekt genererade i samarbete mellan parterna. Inom

flera länder finns sådana målinriktade forskningsprogram. USA har t.ex.

övergripande mål för sitt fordonsprogram, bl.a. utveckling av en personbil med

starkt förbättrad bränsleekonomi, emissions- och säkerhetsegenskaper. Projekt av

detta målinriktade slag kan antingen vara konkurrensneutrala där flera företag

samverkar, eller av konkurrensskäl drivas av enskilt fordonsföretag i samarbete

med högskolor och institut, helst även under medverkan från leverantörsföretag.

För projekt av detta slag bör FFP överväga att utöver staten och företagen vända

sig till andra finansieringskällor.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att ta ininiativ till att i

samarbete med berörda myndigheter utveckla övergripande mål för de statliga

forsknings- och utvecklingsinsatserna inom fordonsområdet, bl.a när det gäller

miljö och säkerhet. Härvid bör särskilt beaktas de mål om minskad bränsleförb-

rukning som EU:s ministerråd antog i juni 1996, som bl.a. kommer innebära behov

av att utveckla motorer som är betydligt mer bränslesnåla än i dag. Därvid bör

också utredas hur myndighetsprogrammen inom fordonsområdet hos KFB,

Naturvårdsverket, NUTEK och Vägverket kan utformas för att nå de övergripande

målen.Regeringen anser att det fordonstekniska forskningsprogrammet har varit

mycket betydelsefullt för utvecklingen inom det fordonstekniska området och ett

viktigt instrument för att öka samverkan mellan berörda företag, högskolor,

institut och myndigheter. Det fordonstekniska programmet bör förlängas med fem

år med en statlig finansiering på oförändrad nivå om 30 miljoner kronor per år.

Efter tre år bör dock en utvärdering och avstämning göras inför slutfasen.

Deltagande företag skall bidra till programmet med insatser som minst motsvarar

statens finansiering. En översyn av programmets mål och arbetssätt bör ske

inledningsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma detaljerna i

organisationen av programmet och att förhandla fram ett avtal med deltagande

parter. Därutöver bör ansträngningar göras för att komplettera de existerande

insatserna med större projekt som är direkt relaterade till de övergripande

målen. Detta arbete bör ske i dialog med berörda parter. För detta slag av

projekt - för vilka FFP bör vara koordinator - skall finansiering sökas från

andra finansieringskällor.

Det flygtekniska forskningsprogrammet har inneburit ett närmare samarbete

mellan flygindustrin och högskolan som varit mycket betydelsefullt för

förstärkning av svensk flygindustris konkurrenskraft. Programmet behandlas

utförligare i avsnitt 6.3.2, där bl.a en förlängning föreslås.

Ökade krav på förbättrad miljö, säkerhet och effektivitet i vägtransporterna

kan mötas genom ökad IT-användning. Ett antal program för användning av IT inom

transport- och logistikområdena planeras av NUTEK i samverkan med industrin samt

i tillämpliga delar KFB, Vägverket och Naturvårdsverket. Programmen bygger på de

positiva erfarenheterna från det svenska RTI-programmet (Road Transport

Informatics). Regeringen anser att pågående och planerade FoU-insatser inom

transportteknik och logistik bör fullföljas och vidareutvecklas. Förut-

sättningarna för de fortsatta FoU-insatserna inom väginformatikområdet behandlas

utförligt i avsnitt 8.5.

Medicinsk teknik

Inom NUTEK:s verksamhetsområde pågår för närvarande programmen Minimalt invasiv

medicinsk teknik, Immunteknologi och Telematik för funktionshindrade.

För förnyelse och förstärkning inom området medicinsk teknik föreslår NUTEK

tre programblock. Dessa utgörs av Teknik för morgondagens sjukvård, Teknik för

funktionsnedsatta och äldre samt Läkemedelsteknik.

Programblocket Teknik för morgondagens sjukvård avser att stimulera svenska

forskare och företag till samverkan för framtagning av internationellt

konkurrenskraftiga produkter och system för sjukvården. Delområden är

biokompabilitet, medicinsk IT-användning och minimalt invasiv behandling.

Teknik för funktionsnedsatta och äldre utgörs av ett tvärtekniskt programblock

med fokus på produkter och system för transportmiljö, bostadsmiljö,

arbetsplatser, konsumentvaror och hemtjänst. Insatserna planeras beröra

arbetsplatsens utformning, kollektivtrafik, distansarbete, speciella

handikapphjälpmedel och teknik för omvårdnad och förlängt kvarboende i hemmiljö.

Delområden är telematik för funktionshindrade samt kompletterande nya insatser.

Satsningen utgör även en bra bas för svenskst deltagande i EU:s Telematikprogram

för handikappade och äldre.

Programsatsningen Läkemedelsteknik syftar till förnyelse och utveckling av

näringslivet med utgångspunkt från efterfrågan på god hälsa och effektiva

läkemedel. Delområden är immunteknik, infektionssjukdomar samt teknik för

tillförsel av läkemedel.

Skälen för regeringens bedömning: Medicinsk teknik är en tidig avnämare av

resultat från områden som IT, materialteknik och bioteknik. Svensk industri har

kompetens för utveckling, tillverkning och internationell marknadsföring av den

typ av produkter som är vanliga inom medicinsk teknik. Svensk medicinteknisk

industri kännetecknas av ett stort antal små och medelstora företag med

världsledande produkter som har goda förutsättningar att fortsätta växa och

förnya den svenska industristrukturen.

FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för att bidra till goda

förutsättningar för fortsatt framgångsrik förnyelse och utveckling av

näringslivet inom detta område.

14.4.3 Nya insatsområden

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Området komplexa tekniska system är |

| angeläget för utvecklingen av det svenska näringslivet. NUTEK bör|

| genomföra de planerade insatserna och vidarutveckla en strategi |

| för ökade insatser i samverkan med företag som arbetar inom |

| strategiska teknikområden. |

| Insatser bör genomföras för att stödja mindre företags kompetens-|

| och teknikförsörjning. NUTEK bör närmare utforma dessa åtgärder.|

| Insatser bör även göras på området tjänsteproduktion och IT-an-|

| vändning. Det bör ankomma på NUTEK att närmare utforma och |

| genomföra insatser inom området. |

| Området Människa, teknik, organisation (MTO) bör få genomslag |

| inom NUTEK:s olika arbetsområden. Ett utvidgat samarbete med |

| övriga forskningsfinansierande organ bör eftersträvas. Insatserna|

| som föreslås inom MTO bör fullföljas enligt uppgjorda planer. |

--------------------------------------------------------------------

Offentliga insatser inom ett antal nya områden har identifierats som strategiskt

viktiga i förhållande till förändrade omvärldsförutsättningar. Dessa är komplexa

tekniska system, mindre företags kompetens och teknikförsörjning,

tjänsteproduktion och IT-användning samt människa, teknik, organisation (MTO).

Komplexa tekniska system

Traditionella svenska produkter får en mer uttalad systemkaraktär, där olika

komponenttekniker och olika kunskapsområden integreras. Denna utveckling kräver

metoder och verktyg för att analysera, konstruera och använda kombinationer av

s.k hård- och mjukvara. Ökade övergripande krav såsom säkerhet, livscykel- och

kretsloppstänkande, miljö- och energikrav, men också förhållanden som har att

göra med kvalitet, kostnadseffektivitet och kortare ledtider, är faktorer som

ökar komplexiteten i de tekniska systemen och därmed också svårigheterna att

konstruera, strukturera, utveckla och hantera systemen. Exempel på komplexa

tekniska system är JAS 39 Gripen, telekommunikationssystem och styrsystem för

verkstads- och processindustrin.

Skälen för regeringens bedömning: Flera svenska storföretag har en stark

position inom området. Internationellt pågår dock en intensiv utveckling och

kompetensuppbyggnad. Det finns risk för att den svenska kunskapen inte är

tillräcklig i bredd och djup för att bidra till utvecklingen av en

konkurrenskraftig industri inom områden med högt förädlingsvärde. Det gäller

inte minst för små och medelstora företag för vilka komplexiteten i de tekniska

systemen ökar. Regeringen föreslår därför att NUTEK ges i uppdrag att genomföra

insatser på området.

Små och medelstora företags kompetens- och teknikförsörjning

Förmågan att utnyttja ny teknik är en viktig faktor i företagens tillväxtför-

utsättningar. Kraven ökar på både bredd och djup i företagens tekniska

kompetens som en följd av en allt snabbare teknikutveckling och det faktum att

produkter och processer i ökande utsträckning är beroende av olika slags teknik.

Många små och medelstora företag är illa rustade att möta dessa ökade krav både

vad gäller egen kompetens och i fråga om förmågan att uttnyttja externa tekniska

resurser. Det finns för närvarande betydande brister i det svenska systemet vad

gäller överföring av kunskap och kompetens till framför allt små och medelstora

företag. NUTEK genomför inom området, som tidigare nämnts i avsnitt 14.3.3, ett

treårigt program för förbättrad tekniköverföring.

Skälen för regeringens bedömning: De verksamheter som bedrivs av NUTEK i form

av regionala företagskonsortier, program för tekniköverföring,

nätverkssatsningar, samt inom det tidigare nämnda pilotprogrammet vid

industriforskningsinstituten är viktiga åtgärder för att höja kompetensen i små

och medelstora företag. Regeringen anser att dessa insatser är viktiga och att

de bör utvecklas vidare. Regeringen har vidare aviserat en satsning i den s.k.

sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) på Industriella Ut-

vecklingscentrum som är ett annat viktigt initiativ för att koppla ihop de

större och de mindre företagens kompetens.

Tjänsteproduktion och IT-användning

Tjänsteproduktionen sysselsätter idag mer än två tredjedelar av arbetskraften

men insatserna för FoU är idag främst inriktade mot produktion av varor.

Tjänsteproduktionens betydelse växer också som en del av den industriella

utvecklingsmiljön.

Tjänsteproduktionen har sedan länge haft en svag produktivitetsutveckling.

NUTEK:s insatser för tjänsteproduktion och IT-användning har successivt ökats

och innefattar insatser riktade mot bl.a. samhällsservice, sjukvård, äldreomsorg

och programvaruindustri.

Skälen för regeringens bedömning: Genom det vidgade uppdraget till NUTEK som

föreslås under avsnitt 14.4.1 förstärks användarperspektivet och ges en starkare

inriktning mot tjänstesektorn. Ett mycket viktigt område är samspelet mellan

kunskapsföretag inom tjänstesektorn och industriföretagen.

NUTEK ingår i dag som en part i ett internationellt forskningsprojekt som

syftar till att utveckla kunskap om tjänstesektorns roll för innovationer i

näringslivet i sin helhet.

Regeringen avser att återkomma med eventuella ytterligare teknikpolitiska

insatser på området när resultaten från detta projekt föreligger.

Människa, teknik, organisation (MTO)

Inom näringslivet och inom den offentliga sektorn har samspelet mellan

utvecklingen av ny teknik, nya sätt att organisera arbete och nya arbetsroller

och kompetenskrav blivit allt viktigare. De stora förändringar av

arbetsorganisationen med decentralisering av ansvar och befogenheter som

genomförts inom många företag ställer nya krav på tekniken. Utvecklingen inom

informationstekniken stödjer på flera sätt de organisationsförändringar som

bland annat är resultatet av ökade marknadskrav och en förändrad syn på

utformningen av styrsystemen i företag och offentliga organisationer. Exempel på

förändringar som går att observera tydligt är ett ökat samarbete i nätverk, i

projekt och i organisationsformer som är tillfälliga och där

kommunikationstekniken möjliggör en frikoppling i tid och rum.

Skälen för regeringens bedömning: Svenskt näringsliv har goda förutsättningar

för att bli internationellt ledande i att skapa arbetsformer som på ett

effektivt sätt kan dra nytta av och i arbetet utveckla goda kunskaper hos

arbetskraften. I detta arbete blir nya förhållningssätt, synsätt och perspektiv

på tekniken allt viktigare. Det är inte länge sedan som förhållandet mellan

människa och teknik präglades av konfliktfyllda synsätt. Stödet till teknisk

utveckling kompletterades med separata insatser för forskning som rörde

arbetsmiljöfrågor och psykosociala konsekvenser. De senaste tio åren har

samarbetet vidgats mellan NUTEK och Rådet för arbetslivsforskning. Det är i dag

uppenbart att det finns ett kunskapsområde av stort gemensamt intresse mellan

dessa myndigheter. De gemensamma satsningar som gjorts i mindre skala bör

utvidgas. Det gäller i hög grad även samarbetet mellan dessa två

sektorsmyndigheter och kommunikationsforskningsberedningen, KFB, där t.ex.

telematiken är ett viktigt område i skärningen mellan de olika organisationernas

områden.

14.5 FoU inom vissa områden och näringar

14.5.1 Rymdverksamhet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Den svenska rymdverksamhetens inriktning |

| bör bibehållas. Det är dock önskvärt att en större uppmärksamhet ägnas|

| användaraspekterna i de utvecklingsprojekt som syftar till |

| praktiska tillämpningar. Sverige bör fortsätta att utveckla och |

| nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning och |

| rymdteknik i internationellt samarbete. Sverige bör även |

| fortsättningsvis verka för ett kostnadseffektivt europeiskt |

| rymdprogram inom ESA vad gäller forskning och teknisk ut- |

| veckling. De speciella möjligheter för Kiruna-regionen, som det |

| nordliga läget ger för rymdverksamhet, tas väl till vara. |

| Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden|

| som regeringen avser att tillskapa. |

--------------------------------------------------------------------

Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett viktigt fält

för grundforskningen. Den kan utnyttjas för experiment och processer som inte är

möjliga på jorden. Rymdverksamhet ger möjligheter till praktiska tillämpningar

som t.ex. global miljöövervakning, väderprognoser och telekommunikation över

stora avstånd. Användningen av rymden förutsätter ett omfattande tekniskt

utvecklingsarbete, som i betydande omfattning måste bedrivas i internationellt

samarbete.

Rymdstyrelsen

Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska

rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning och utveckling.

Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta iniativ till forskning

och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för internationellt rymdsamarbete,

bereda tillståndsärenden och utöva kontroll av rymdverksamhet i Sverige. En

betydande del av verksamheten avser att bevaka Sveriges intressen i det

internationella rymdsamarbetet, främst inom det europeiska rymdorganet European

Space Agency (ESA).

Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag under Närings- och

handelsdepartementet avseende dels rymdverksamhet och dels förvaltningskostnader

samt anslag under Utbildningsdepartementet avseende rymdforskning såväl

nationellt som i europeisk samverkan.

Internationell rymdverksamhet

Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i internationellt

samarbete, i första hand inom ramen för ESA, och bilateralt i synnerhet med

Frankrike. Deltagandet i ESA är uppdelat på obligatoriska program och

frivilliga tillämpningsprogram. De obligatoriska programmen, som utgör stommen i

ESA:s verksamhet, omfattar basverksamhet, det vetenskapliga programmet samt för

närvarande även ett transformeringsprogram med syfte att effektivisera ESA:s

verksamhet. Medverkan i obligatoriska program sker med bidragsandelar som

beräknas utgående från medlemsländernas BNI. Den svenska BNI-andelen uppgår för

närvarande till 3.23 %. Deltagandet i de frivilliga tillämpningsprogrammen sker

med andelar motsvarande ett förväntat utbyte i form av industribeställningar och

med hänsyn till användarintresse. Sveriges genomsnittliga andel i de frivilliga

programmen är för närvarande 2,5 %.

Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA bestäms i stor utsträckning av

den speciella kompetens som utvecklats under en lång följd av år. Det gäller

svenska forskargruppers deltagande i vetenskapsprogram samt områdena

mikrogravitation och fjärranalys. Inom dessa områden spelar Esrange och

institutionerna i Kirunaområdet en stor roll, t.ex. för uppskjutning av

sondraketer och mottagning av data från fjärranalyssatelliter. Det gäller även

företagens deltagande på hög teknisk nivå, t.ex. Saab Ericsson Space med

feltoleranta datorer för satelliter och för styrning av Ariane-raketen, Volvo

Aero Corporation med motordelar för Arianeraketens extrema driftsförhållanden

och Rymdbolaget med rymdtjänster som t.ex. drift av rymdbasen Esrange och ESA:s

satellitstation Salmijärvi.

ESA:s råd på ministernivå år 1995

Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande möten med ESA:s

råd på ministernivå. Det senaste mötet ägde rum i Toulouse hösten 1995. Mötet i

Toulouse föregicks av en period av osäkerhet vad gäller bl.a. programvolym och

finansieringsmöjligheter beroende på den kärva ekonomiska situationen i

flertalet medlemsländer. En viktig fråga vid mötet var hur Europa skulle kunna

delta i samarbetet om den internationella rymdstationen Alpha. Projektet leds av

USA under medverkan av Ryssland, Japan och Kanada. Det finns en stark politisk

vilja från Europa att medverka i projektet, som är det största internationella

samarbetsprojektet någonsin. Vid ministerrådsmötet fattades bl.a. beslut om

Europas deltagande i rymdstationssamarbetet och tre komplementära program för

Ariane. De prioriteringar som regeringen gör innebär svenskt deltagande i den

internationella rymdstationen, Ariane 5 infrastrukturprogram, Ariane 5

uppgraderingsprogram och Ariane 5 teknikprogram.

Nationell rymdverksamhet

Den nationella rymdverksamheten är en förutsättning för deltagande i

internationellt rymdsamarbete. Inom det nationella programmet ryms rymdforskning

och forskning i nära tyngdlöshet, fjärranalys och industriutveckling. Ett

betydelsefullt inslag är småsatellitprogrammet, som bedrivs i internationell

samverkan men under svensk ledning. Det är ett viktigt komplement till de stora

ESA-satsningarna och optimerar det svenska teknisk-vetenskapliga deltagandet i

ESA. Arbete pågår för att i början av år 1998 sända upp satelliten Odin, som är

den tredje i raden av svenska forskningssatelliter. Odin, som är tekniskt mycket

avancerad, kommer att användas av astronomer för att bl.a. studera det

interstellära mediet och däri pågående stjärnbildning. Den kommer också att

användas av atmosfärsforskare för att studera den globala fördelningen av

kemiska ämnen och föreningar som är av betydelse för jordens atmosfär, bl.a.

ozon. Målet för fjärranalysverksamheten är att dels stödja forskning och

tillämpning, dels föra ut fjärranalystekniken till operativa tillämpningar i det

svenska samhället. Industriutvecklingsprogrammet syftar till en långsiktig

kompetenshöjning inom rymdindustrins specialområden med hjälp av samfinansierade

utvecklingsprojekt.

Kiruna har en central roll i den svenska rymdverksamheten. Rymdbasen Esrange

används för att sända upp sondraketer och ballonger för forskning inom bl.a.

materialfysik, astronomi, atmosfärkemi och biovetenskap. Närheten till nordpolen

skapar speciella förutsättningar för uppgifter i samband med satelliter i polära

banor. Från Esrange styrs och kontrolleras de svenskledda

forskningssatelliterna, vars data behandlas av forskarna på bl.a. Institutet för

Rymdfysik i internationellt vetenskapligt samarbete. Från Esrange styrs och

kontrolleras även fjärrsatelliterna i SPOT-programmet som rör ett samarbete med

Frankrike.

Rymdutredningen

Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 (dir. 1994:103) chefen för

Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att

genomföra en genomgripande översyn av den svenska rymdverksamheten.Utredningen

lade i september 1995 fram sitt slutbetänkande (SOU 1995:78). Den svenska

rymdverksamheten. Betänkandet har remitterats. En remissammanställning finns

tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet.

Utredningen har gjort en allmän genomgång av nuläge och trender inom

rymdverksamheten, granskat inriktningen på det svenska rymdprogrammet, studerat

ESA:s verksamhet, analyserat förändringar i omvärlden samt gjort en översiktlig

kartläggning av användningen av rymdtjänster i Sverige.

Utredningen konstaterar att rymdtekniken kommit till bred användning inom

många samhällssektorer och att Sverige fått betydande återbäring på gjorda

investeringar. Rymdverksamheten har en stor potential för framtida användning.

Utredningen föreslår nya övergripande mål för den statliga rymdverksamheten,

såväl den som bedrivs i Rymdstyrelsens regi som i andra myndigheter och statliga

företag. Med utgångspunkt i de övergripande målen bör mätbara verksamhetsmål

kunna formuleras av respektive myndigheter.

Bland utredningens slutsatser, förslag och rekommendationer kan nämnas bl.a.

följande.

Utredningen finner det angeläget att rymdverksamheten tillförs sådana resurser

att den kan fortsätta att utvecklas nationellt och internationellt. Mot bakgrund

av att Sverige i rådande ekonomiska läge inte bedöms kunna öka sin andel i ESA

generellt till BNI-nivå bör anslaget till Rymdstyrelsen bibehållas på 1994/95

års nivå.

Det är angeläget att Sverige upprätthåller ett nationellt och ett antal

bilaterala rymdprogram för att kunna utveckla svenskt rymdkunnande inom valda

områden samt delta i och dra nytta av de internationella samarbetena.

ESA har uppnått goda resultat och nått en ledande ställning inom flera

områden. Sverige bör stödja effektivisering av ESA:s verksamhet.

EU:s ambition att spela en roll som främjare och användare av rymdteknik är

positiv. Utredningen anser vidare att den statliga rymdverksamheten ger

rymdföretagen möjlighet att konkurrera på den internationella rymdmarknaden.

Företagen ges möjlighet till högteknologisk utveckling i internationellt

samarbete och samverkan med högskolor inom ett antal spjutspetsområden. Det är

viktigt att befrämja företagens verksamhet genom ett långsiktigt åtagande av

staten inom rymdområdet.

Det är angeläget att slå vakt om de verksamheter som har etablerats i Kiruna

och att dessa ges mesta möjliga stöd för fortsatt utveckling.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser uttrycker en uppskattande bedömning om utredningen som

en värdefull översikt över den svenska rymdverksamheten. Remissinstanserna

instämmer allmänt i utredningens förslag till övergripande målformulering,

slutsatser, förslag och rekommendationer. Yttrandena begränsas i de flesta fall

till de områden som är av särskilt intresse för respektive svarsinstans. Några

remissinstanser anser det vara angeläget med en utvärdering av svensk

rymdforskning. Betydelsen av ESA-engagemanget framhålls generellt, liksom att

vidareutveckla Kirunaregionens fördelar för rymdverksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: Internationellt samarbete är en förutsättning

för all rymdverksamhet Projektens storlek och omfattning förutsätter att de

genomförs i samarbete mellan flera länder. Behovet av att samla nationella

resurser i Europa främjade tidigt en europeisk integration inom rymdområdet.

Detta har skett genom upprättande av det europeiska rymdorganet ESA och dess

föregångare. Sverige har sedan starten deltagit i och bidragit till denna

process.

Genom statens satsningar har svenska företag fått tillgång till ett europeiskt

nätverk för industriellt samarbete. Genom deltagande i bl.a. ESA-projekt har

företagen kunnat utveckla högteknisk, konkurrenskraftig kompetens inom vissa

nyckelområden. De främsta rymdföretagen, Saab Ericsson Space, Volvo Aero

Corporation och Rymdbolaget har uppnått framskjutna positioner inom sina

specialområden, vilket avspeglas i att företagen också erhåller kommersiella

beställningar på en global marknad dominerad av stora industrikoncerner. Ett

15-tal svenska företag är engagerade i europeisk rymdutveckling. De satsningar

som staten gjort i vissa utvecklingsprogram, t.ex. Ariane-programmet, har givit

mångfalt tillbaka i efterföljande produktion för de i projekten deltagande

företagen. För Saab Ericsson Space och Volvo Aero Corporation ger rymdprojekten

nya kunskaper, som sprids inom respektive koncern och till underleverantörer.

Svenska forskare har fått tillgång till satelliter för sina instrument och till

internationella forskningsdata. Sveriges nordliga läge har utgjort en tillgång

för såväl svenska som internationella forskare och satellitoperatörer. Den

rymdanknutna verksamheten i Kiruna-regionen har under åren expanderat. Den

beslutade lokaliseringen till Kiruna av ett miljödatacentrum baserat på

satellitdata och ett rymd- och miljöforskningsinstitut skulle inte ha varit

möjlig utan den kunskaps-, erfarenhets- och institutionella grund som lagts av

många års rymdsatsningar.

Användare av rymdteknik (meteorologi, kommunikation, navigering m.m.) har fått

tillgång till satelliter och europeiska organisationer för nyttjande och drift.

Europeiska kommissionen har i ökande utsträckning visat intresse för användning

av rymdteknik för genomförande av sin politik inom bl.a. kommunikations-,

jordbruks- och miljöområdena.

Det är regeringens uppfattning att rymdsatsningarna kommit Sverige väl till

godo, såväl från näringspolitiska, forskningspolitiska, regionalpolitiska som

europapolitiska synpunkter.

Regeringen delar utredningens uppfattning att det rymdtekniska kunnandet hos

industrin bör få fortsatt möjlighet till långsiktig utveckling i internationell

samverkan. Vidare bör samverkan mellan företagen och högskolorna vad gäller den

högtekniska utvecklingen öka ytterligare.

Vad gäller remissinstansers påpekande om behovet av utvärdering av

rymdforskning har regeringen erfarit att en utvärderingsprocess har påbörjats i

samarbete mellan Rymdstyrelsen och Naturvetenskapliga forskningsrådet avseende

rymdfysikområdet. Regeringen har i avsnitt 3.13.1 redovisat sin avsikt att göra

en översyn av Sveriges deltagande i internationella storskaliga

forskningssamarbeten. Även deltagandet i ESA:s vetenskapliga program bör ingå i

en sådan översyn.

Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som

regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap (se avsnitt 10.2.6).

Regeringen är positiv till utredningens förslag till en ny övergripande

målformulering för all statligt finansierad rymdverksamhet. Inom ramen för denna

kan mätbara verksamhetsmål formuleras av respektive myndighet. Hittillsvarande

mål för svensk rymdverksamhet, vilka uttrycks som utrikes/europapolitiska,

näringspolitiska, forskningspolitiska och regionalpolitiska, ryms inom den

föreslagna nya målformuleringen.

14.5.2 Utvecklingen av energisystemet

Det statliga energiforskningsprogrammet har bedrivits sedan år 1975. Riksdagen

beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399) om

energiforskningsprogrammets inriktning. De övergripande målen för

energiforskningen är att skapa vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens

inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och

omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1991 om

riktlinjer för energipolitiken.

Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 innefattat stöd till

bl.a. forskning och utveckling av teknik för tillförsel av biobränslen. Ny

miljövänlig teknik för förbränning och förgasning av fasta bränslen har

utvecklats och kommit till användning, liksom ny teknik för effektivare

energianvändning. Betydelsefulla steg har tagits i utvecklingen av vindkraft.

Kunskap och kompetens har vidare byggts upp främst inom universiteten och

högskolorna, när det gäller teknik som beräknas kunna bli kommersiellt

tillgänglig under de kommande decennierna. Det gäller exempelvis

energilagringsteknik och solceller.

Genom energiforskningsprogrammet har kunskapen om de specifikt svenska

förhållandena, energislagens möjligheter och teknikens förutsättningar med tiden

lett till en fokusering på insatsområden med goda framtidsutsikter som kan bli

strategiskt viktiga för Sverige i omställningen av energisystemet. Flera

utvärderingar ger belägg för att energiforskningen är av god kvalitet.

Det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet var som störst i början på 1980-talet. Efter år 1984 har

insatserna koncentrerats och det statliga stödet har efter hand minskat. Under

perioden 1975 - 1993 har energiforskning och utveckling utgjort i genomsnitt 5 %

av statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser. Budgetåret 1994/95 var

andelen drygt 2 %.

Energikommissionen har granskat de pågående energipolitiska programmen för

omställning och utveckling av energisystemet och analyserat behovet av

förändringar och ytterligare åtgärder. En utgångspunkt för kommissionens arbete

har varit 1991 års energipolitiska mål att på kort och långt sikt trygga

tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

Energikommissionen har redovisat slutbetänkandet (SoU 1995:139) Omställning av

energisystemet i december 1996 med överväganden om bl.a. energiforskningen. Till

betänkandet har fogats ett omfattande underlag (SOU 1996:140, del 1-4).

Betänkandet har remissbehandlats och yttrandena har sammanställts i (Ds

1996:55).

Kommissionen har inom ramen för sitt arbete genomfört en analys av de resultat

som har nåtts inom ramen för 1991 års energipolitiska överenskommelse.

Energiforskningsprogrammets betydelse för omställningen har därvid bedömts mot

bakgrund av hur de senaste årens omvärldsförändringar har påverkat

förutsättningarna för omställningen av energisystemet. Det gäller bl.a.

medlemskapet i EU och betydelsen av insatser i internationella projekt.

Flertalet remissinstanser instämmer med kommissionens överväganden eller lämnar

det utan invändning.

Kommissionen pekar på ett behov av förändringar i energiforskningsprogrammet.

Energiforskningen skall tillsammans med övriga energipolitiska program effektivt

bidra till att möjliggöra omställningen av energisystemet. Forskningen och

övriga insatser vid universitet och högskolor för utvecklingen av förnybara

energislag och ny energiteknik bör därvid nära samordnas med utveckling och

demonstration av ny elproduktionsteknik. Det är viktigt att den kunskap och de

erfarenheter som erhålls genom programmet sprids till berörda aktörer som

kraftföretag, kommuner och tillverkare. Särskilda resurser bör därför, enligt

Energikommissionen, reserveras för demonstrations- och pilotanläggningar, t.ex.

för den förgasningsteknik som är under utveckling.

Finansieringen av insatser för forskning, utveckling och demonstration är i

dag i stort sett lika fördelad mellan staten, kraftföretagen och den

tillverkande industrin. Energikommissionen anser att de statliga insatserna bör

ha ett mer långsiktigt perspektiv än marknadsaktörernas. Staten bör därvid i

högre grad prioritera kunskaps- och kompetensutveckling genom finansiering av

energiforskning vid universitet och högskolor.

Enligt Energikommissionen motiveras ett samlat statligt nationellt

energiforskningprogram av såväl energi- och miljöfrågornas dignitet och

komplexitet i samhället som att det på sikt fordras en effektivare och för

miljön acceptabel tillförsel och användning av energi.

Energikommissionens analys överensstämmer i detta avseende med bedömningarna i

Energiforskningsgruppens Energiforskningens mål och medel (Ds 1992:122) och

IVA:s studie åren 1991-1992 av det statliga energiforskningsprogrammet Energi

för kommande generationer.

Energikommissionen förordar mot denna bakgrund att energiforskningen åter ges

större resurser och att energiforskningsprogrammet kompletteras med strategier

och specifika åtgärder som bidrar till teknikens utveckling och

marknadsanpassning. Sverige bör fortsatt prioritera forskningsområden och

internationellt samarbete där insatserna kan väntas ge ett väsentligt bidrag

till omställningen av det svenska energisystemet. Den nationella utvecklingen på

energiområdet kan stärkas om svenska fördelar utnyttjas mer aktivt för att

fördjupa och ta tillvara det internationella samarbetet. Det är av stor vikt att

de forskningsresultat och den tekniska utveckling som kommer fram i andra länder

integreras med det svenska utvecklingsarbetet. Det svenska deltagandet i det

internationella forskningssamarbetet bör utföras mer målinriktat med syfte att

stärka svensk forskning och utveckling och demonstration på energiområdet.

Strategisk omvärldsbevakning genom teknik- och områdesöversikter samt in-

ternationell bevakning bör ges en större tyngd i verksamheten. Effektiviseringen

av energiforskningsinsatserna är dock otillräckliga för att fullt ut kompensera

för att statens satsningar på energiforskning har minskat under det senaste

årtiondet. Från att ha haft en internationellt sett hög nivå har Sverige nu

mindre energiforskning än jämförbara länder.

Det är regeringens uppfattning att utvecklingen av ett långsiktigt hållbart

energisystem är en omfattande uppgift som ställer stora krav på hela samhället.

Energiforskningen och den tekniska utvecklingen har en strategiskt viktig

funktion i denna process som förutsätter gemensamma insatser från staten och

näringslivet. De framtida insatserna måste vara både kraftfulla och

målinriktade. Kraftfulla insatser till energiforskning, utveckling och

demonstration inom prioriterade områden bidrar på sikt till den svenska

industrins förnyelse.

Regeringen avser att återkomma med förslag vad gäller inriktningen och

utformningen av energiforskningen i den kommande energipolitiska proposition där

samverkan med övriga energipolitiska program och åtgärder betonas.

14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen avser att utfärda närmare |

| anvisningar för att stärka mät- och provningsteknikens ställning i|

| näringslivsinriktad FoU. |

--------------------------------------------------------------------

Provnings- och mätteknik har breda branschövergripande tillämpningar. Området

har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningsprogram. Uppgifter inom

detta område utförs för staten av Sveriges provnings- och forskningsinstitut

(SP). Genom en kvalificerad provnings- och mätteknik uppnås stärkt industriell

konkurrenskraft och bättre förutsättningar för tillämpning av ny teknik,

produktutveckling och kvalitetssäkring. Vidare ges en god grund för rationella

samhällsbeslut avseende säkerhet, resurshushållning och god miljö. Ett effektivt

undanröjande av handelshinder genom relevanta och reproducerbara standarder och

metoder leder till ömsesidig acceptans av provningsresultat och certifikat.

Skälen för regeringens bedömning: Provnings- och mätteknik är väsentliga

storheter i FoU-processen inte minst för att föra forskningsresultat till nyttig

användning. I dessa sammanhang är en god nivå på den statliga infrastrukturen

inom provnings- och mätteknik en väsentlig del. Inom bl.a. miljöområdet kommer

krav att ställas på utvärdering, certifiering och systembedömning. Kretslopp-

stänkandet behöver kopplas till nya omfattande områden av teknisk utvärdering.

Regeringen har för avsikt att skapa bättre förutsättningar för att provnings-

och mätteknik ges en starkare ställning i näringslivsinriktad FoU. Detta kräver

ett utvecklat samarbete mellan SP och högskolor, näringslivet,

forskningsinstitut och sektorsforskningsorgan. Regeringen avser att ge SP i

uppdrag att bidra till ett sådant ökat samarbete samt att aktivt arbeta för

industrins utnyttjande av FoU-resultat och teknikutbyte med andra länder genom

deltagande i internationella projekt. Utvecklingen och samordningen av

provnings- och mättekniken bör inriktas på följande områden:

konkurrenskraft/kvalitet, utveckling av små och medelstora företag,

hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt deltagande i EU:s

forskningsprogram.

14.5.4 Regionalpolitisk forskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: En oberoende utvärdering av SIR Statens |

| Institut för regional forskning, bör genomföras under andra |

| halvåret 1997. Utvärderingen bör bl.a. ge underlag för hur den |

| framtida forskningen om regionala frågor bör vidareutvecklas. |

| Utvärderingen bör omfatta såväl SIR:s forskningsprogram för |

| perioden 1993-1996 som myndighetens verksamhet och dess |

| betydelse för den regionala utvecklingen. |

--------------------------------------------------------------------

De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa och

valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.

Den nationella regionalpolitikens uppgift är att säkerställa vissa mål när det

gäller boende, arbete och god miljö i landets alla delar.

En grundläggande förutsättning för att de regionalpolitiska målsättningarna

skall kunna förverkligas är att regionalpolitiska hänsyn genomsyrar hela

regeringens arbete. Levnadsförhållanden och förutsättningarna för tillväxt

påverkas av betydligt fler åtgärder än de som inbegrips i utgiftsområde 19,

regional utjämning och utveckling. Exempelvis påverkar beslut om

kommunikationssystems utformning, insatser på kulturområdet, riktlinjer för

statliga verk och högre utbildning på olika sätt möjligheterna att nå de

regionalpolitiska målen.

I regeringens vårproposition (1995/96:150) framhölls att den regionala

utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma hela landet till del.

Varje region bär på en egen tillväxtkraft, och denna måste tas tillvara för att

det sammanlagda resultatet skall bli så positivt som möjligt.

Kunskap som regional utvecklingsmotor

På senare tid har kunskap och kunskapsproduktion uppmärksammats som en allt

viktigare faktor för regional utveckling. De mindre och medelstora högskolorna

har en nyckelroll i den bemärkelsen att de har en växande betydelse för det

regionala arbetslivet både genom direkt kunskapsöverföring och tillgång till

kvalificerad arbetskraft.

Regeringen beslutade i februari 1994 och i maj 1995 att avsätta totalt 170

miljoner kronor av regionalpolitiska medel för att främja vissa forsknings- och

utvecklingsinsatser i regionalpolitiskt prioriterade områden. Målet med

satsningen är att i gemensamma verksamhetskoncept uppgradera företagens

kompetens och teknisk kapacitet och att skapa nya länkar till både små och stora

företag inklusive kooperativa sådana företag samt institut och högskolor. Ett

stort antal idéer och ansökningar presenterades varav 80 slutgiltiga förslag

lämnades in. Efter ett ingående bedömningsarbete har NUTEK, som ansvarar för

projektet, valt ut 22 företagsgrupperingar om ca 220 företag. En lägesrapport

skall inkomma i juni 1997 och en slutrapport i juni 2000.

Regionalpolitisk forskning

Statens institut för Regionalforskning, SIR, har i sin nuvarande form funnits i

cirka tre år. I samband med att SIR blev en självständig myndighet i februari

1993 omlokaliserades verksamheten till Östersund. SIR:s övergripande mål är att

initiera och samordna forskning om regional utveckling samt att sprida kunskap

om denna. Institutet har omfattande kontakter med forskare vid universitet,

högskolor och forskningsinstitut i och utanför Sverige.

Skälen för regeringens bedömning: Regionalpolitiken, liksom övrig politik som

syftar till att främja den regionala utvecklingen, måste vara väl förankrad i

kunskap om de nationella och internationella drivkrafter som bidrar till att

forma de regionala utvecklingsförloppen. Det är också viktigt att ha kunskap om

olika åtgärders effekter och effektivitet. Bidrag från forskningen är en viktig

del av detta. En betydande del av relevant forskningsmässig kunskap kommer

främst från allmän ekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i

Sverige och utomlands. Det är dock angeläget att det i Sverige bedrivs forskning

som vilar på regionalpolitisk grund. I detta sammanhang spelar SIR (f.d. ERU),

en viktig roll. SIR har byggt upp en fungerande regionalpolitisk forsknings-

institution. Regeringen avser att ge myndigheten i uppdrag att formulera ett

forskningsprogram för åren 1997-99. Forskningsprogrammet bör bestå av två

huvuddelar, dels konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU (i enlighet med

uppdrag i regleringsbrev 94/95, dels regional utveckling ur ett

jämställdhetsperspektiv. Inriktningen på SIR:s forskning stämmer väl överens

med de mål som formulerats. De resultat som uppnåtts bedöms som goda. Tillämpad

samhällsvetenskaplig forskning är dock en komplex verksamhet. Särskilda avstäm-

ningar bör göras med jämna mellanrum. En oberoende utvärdering av SIR bör göras

under andra halvåret 1997.

14.5.5 Konkurrensforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Särskilda medel bör anvisas för främjande av|

| konkurrensforskning under perioden 1997-99. Medlen bör |

| disponeras av Konkurrensverket. |

--------------------------------------------------------------------

Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och juridiska

vetenskaperna och har som syfte att öka förståelsen kring bl.a. marknaders

funktionssätt och hur offentliga regleringar påverkar olika marknader. I

enlighet med förslag i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg

har riksdagen under perioden 1993/94 - 1995/96 anslagit särskilda medel

motsvarande knappt 20 milj. kr för främjande av forskning inom

konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkurrensverket efter samråd med

det till verket knutna Rådet för konkurrensfrågor. I samband med

förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslagstiftning som infördes den 1 juli

1993 konstaterades att forskningen på konkurrensområdet var relativt begränsad.

Det gällde bl.a. empiriska forskningsresultat inom den ekonomiska vetenskapen av

relevans för svenska förhållanden. Med utgångspunkt från bedömningen att konkur-

renspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på kunskaper om olika marknaders

funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter samt även effekter av vidtagna

åtgärder för att främja konkurrensen, framhölls betydelsen av att i ökad

utsträckning kunna basera det konkurrensfrämjande arbetet på resultat från

forskning. Ett viktigt resultat av hittillsvarande insatser är att

organisationen och formerna för det forskningsfrämjande arbetet etablerats.

Tyngdpunkten i det löpande arbetet har legat på att informera om möjligheterna

att få stöd till konkurrensforskning och att ta ställning till de

projektansökningar som kommit in till verket. Totalt har det under perioden

kommit in ca 100 ansökningar om stöd, vilket motsvarar ett ansökt belopp om ca

70 miljoner kronor. Den summa som hittills anslagits till eller bundits upp i

forskningsprojekt uppgår till ca 15 miljoner kronor. Kännetecknande för arbetet

under uppbyggnadsskedet har varit den uttalade kvalitetsinriktningen vid

beviljandet av forskningsstöd.

Skälen för regeringens bedömning: Betydande enighet råder bland såväl svenska

som utländska bedömare att bristande konkurrens är en bidragande orsak till

nuvarande samhällsekonomiska problem i Sverige. Regeringen har i samband med den

s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) också framhållit konkurrensens

betydelse för möjligheten att få en ökad tillväxt och därmed också att komma

till rätta med den höga arbetslösheten. I det sammanhanget finns det alltjämt

skäl att understryka betydelsen av att det konkurrensfrämjande arbetet baseras

på resultat från relevant forskning. Regeringen gör därför bedömningen att det

är av vikt att resurser avsätts även framgent så att det aktiva stödet till

konkurrensforskning i nuvarande form inte blir en tillfällig och alltför

kortsiktig insats. De medel som avsätts för perioden 1997-1999 bör även

fortsättningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket

knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att

uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning. Behovet av

besparingar på statsbudgeten innebär dock att en större neddragning av anslaget

måste göras budgetåret 1997. För att hålla nivån på det forskningsfrämjande

arbetet uppe bör neddragningen tillfälligt kunna mötas med hjälp av de medel som

reserverats från tidigare år. För budgetåren 1998 och 1999 avser regeringen

genom omprioriteringar dock kunna öka utrymmet i förhållande till anslaget för

1997, i enlighet med förslag i budgetpropositionen.

14.5.6 Forskningsprogram på turismens område

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Ökade insatser bör göras inom forskning om|

| turism som ett led i en stärkning av turistnäringen. Riksdagen |

| har vid behandlingen av propositionen, Vissa åtgärder för att |

| halvera arbetslösheten till år 2000, beslutat att anvisa medel |

| för ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.|

| Regeringen avser att ur denna ram anvisa 11 miljoner kronor |

| som motfinansiering till en satsning inom EU:s strukturfonder. |

--------------------------------------------------------------------

Turistdelegationen har på regeringens uppdrag utarbetat ett handlingsprogram för

utveckling av svensk turism, vilket inlämnats till regeringen i maj 1996.

Kompetensutveckling är ett av de områden i handlingsprogrammet där, enligt

Turistdelegationen, insatser krävs. Turismens ekonomiska, sociala och

miljömässiga roll i samhällsutvecklingen ställer nya krav på utbildning och

forskning. Beredskapen för såväl konkreta insatser i samverkan med näringsliv

och samhälle som utvecklingsinsatser för att möta framtida behov är idag

begränsad.

I programmet för åren 1995-1999 för mål 6-området inom EU:s strukturfonder,

delprogrammet 2.1 Forskning och utveckling, föreslås en satsning på forskning om

turism vid Mitthögskolan i Östersund. Denna har utarbetat ett förslag till

forskningsprogram med tyngdpunkt på ämnesområdena destinationsutveckling,

företagandets villkor, turismen och informationstekniken, turismen och miljön,

säkerhets- och riskfrågor samt kulturarv och interkulturella aspekter.

Forskningsprogrammet har en tvärvetenskaplig ansats som omfattas av ett flera

akademiska discipliner.

Högskoleverket har på regeringens uppdrag utrett behovet av och

vidareutvecklat det program för forskning om turism som har utarbetats av

Mitthögskolan. Högskoleverket föreslår vidare att Turistdelegationen får i

uppdrag att undersöka möjligheten att göra en nationell insats för

kompetensutveckling i turistbranschen med hjälp av EU:s strukturfonder mål 2, 4

och 6 samt det föreslagna kunskapscentret vid Mitthögskolan.

Kostnaden för det förslag till forskningsprogram som Mitthögskolan presenterat

är 95 miljoner kronor under en femårsperiod. Den svenska motfinansieringen för

femårsperioden sker genom medverkan av statliga, regionala och kommunala organ

samt genom Mitthögskolans egen prioritering. Därtill kommer insatser från

näringen. På grundval av detta kan beslut om EU-finansieringen fattas under

hösten 1996 av Övervakningskommittén för Mål 6.

Skälen för regeringens bedömning: Turismen avses få större betydelse både som

näring och för sysselsättningen. Regeringen anser att näringen har en potential

som ännu inte till fullo utnyttjats, delvis beroende på bristande kunskaper.

Kunskapsutveckling inom turismområdet behöver därför stärkas i Sverige.

Av den svenska motfinansieringen återstår totalt 11 miljoner kronor de fyra

sista åren av femårsperioden. Regeringen har, inom ramen för de medel som

anvisats för småföretagsutveckling i propositionen om vissa åtgärder för att

halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,

finansiering m.m. (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307)

anvisat 11 miljoner kronor totalt för denna fyraårsperiod för att på så sätt

säkra den svenska motfinansieringen av det föreslagna forskningsprogrammet.

15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde

Inrikesdepartementets verksamhet omfattar frågor som rör kommuner och landsting

under utgiftsområde 25, frågor som rör länsstyrelser, byggande och bostäder,

fysisk planering och byggd miljö samt lantmäteri under utgiftsområde 18, frågor

som rör invandrares introduktion och integration i det svenska samhället under

utgiftsområde 8, folkrörelsefrågor, idrottsfrågor och ungdomsfrågor under

utgiftsområde 17 samt kooperationsfrågor och konsumentfrågor under utgiftsområde

24. Inrikesdepartementet har ett övergripande ansvar för forskning och

utvecklingsarbete som rör dessa områden.

Mycket av den forskning som har betydelse för Inrikesdepartementets

verksamhetsområden bedrivs vid universitet och högskolor. Huvuddelen av den

forskning som bedrivs finansieras genom anslag under utgiftsområde 16:

Utbildning och universitetsforskning (Utbildningsdepartementet).

Byggforskningsrådet (BFR) ansvarar för samordning och utveckling av forskning

kring byggnader och den byggda miljön. Socialvetenskapliga forskningsrådet

(SFR) ansvarar i huvudsak för grundforskning och tillämpad forskning inom det

integrationspolitiska området. För konsumentforskning finns ett särskilt anslag

under Inrikesdepartementets huvudtitel som sedan 1990 anvisats till

Konsumentverket.

I nedanstående tabell redovisas de anslag för forskning som finns under

Inrikesdepartementets huvudtitel (miljoner kr):

---------------------------------------------------------------------

Område Anvisat Förslag båBeräknat Beräknat

bå 1995/96 1997 bå 1998 bå 1999

---------------------------------------------------------------------

Byggforsk- 247,1 169,2 174,4 179,3

ningsrådet

---------------------------------------------------------------------

Konsument- 3,0 2,1 2,1 2,2

forskning

---------------------------------------------------------------------

Summa: 250,1 171,3 186,5 191,5

---------------------------------------------------------------------

15.1 Forskning om den offentliga sektorn

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att åtgärder vidtas för att|

| vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Det är |

| vidare angeläget att resultat från forskning om den offentliga |

| sektorn i ökad utsträckning kommer till användning i praktiskt |

| samhällsarbete. |

--------------------------------------------------------------------

Riksdagen har vid olika tillfällen markerat att forskning om den offentliga

sektorn bör ges hög prioritet. I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop.

1989/90:90, bet. 1989/90:FiU28, rskr. 1989/90:329) anvisade riksdagen

ytterligare medel till ett programarbete för forskning om den offentliga

sektorn. I november 1991 beslutade riksdagen att godkänna regeringens förslag

rörande forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, bet. 1991/92:

FiU4, rskr. 1991/92:14).

Beslutet innebar att de medel som anvisats för denna forskning och som

budgetåret 1992/93 uppgick till totalt 17,5 miljoner kr fördelades så att 8

miljoner kr avsattes till två centrumbildningar i Stockholm och Göteborg och 9,5

miljoner kr avsattes till HSFR för finansiering av ett statsvetenskapligt och

ett företagsekonomiskt forskningsprogram. Samtliga statsvetenskapliga

institutioner har medverkat i programmet "Demokrati i förändring - svenska

kommuner och landsting i det lokala välfärdssamhället". Det andra programmet

avser företagsekonomi och har betecknats "Institutionell omvandling i den

offentliga sektorn."

Skälen för regeringens bedömning:Regeringen har i avsnitt 3.9 föreslagit ett

förtydligande i högskolelagen om högskolans tredje uppgift i vilken ingår att

samverka med det omgivande samhället och sprida kännedom om verksamheten. I

rapporten Forskning om offentlig sektor (Ds 1996:21) har dåvarande

Civildepartementets arbetsgrupp för forskningsfrågor lämnat förslag om olika

vägar som bör kunna prövas för att vidareutveckla dialogen mellan praktiker och

forskare. Där föreslås att frågor av mer övergripande karaktär bör kunna

redovisas i forskningsöversikter som ger en samlad bild av den kunskap som finns

i en aktuell fråga. En annan väg som bör prövas är utbytestjänstgöring mellan

forskningsinstitutioner och förvaltningar. Arbetsgruppen föreslår vidare att en

återkommande mässa om forskning och utvecklingsfrågor bör genomföras.

Regeringen har tidigare i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.2 uttalat att

samtliga forskningsråd bör genomföra utvärderingar av den rådsstödda

forskningen. I proposition 1991/92:16 Forskning om offentlig sektor betonade

regeringen att forskningsprogrammet om den offentliga sektorn bör ses i ett

sammanhang även om det är uppdelat på två centrum och flera disciplinprogram.

Första fasen av programmet löper till den 1 juli 1997. Planeringsarbetet för en

andra femårsperiod har inletts. HSFR kommer att genomföra en samlad utvärdering

av den forskning om den offentliga sektorn som initierades i denna proposition.

Det är angeläget att få en bedömning av forskningens resultat, hur resultaten

spridits och vilka som är användare av forskningsresultaten. Inför den andra

planeringsperioden bör övervägas om organisationen med två centrumbildningar och

två disciplinprogram har fungerat som avsetts eller om det finns anledning att

föreslå förändringar. HSFR kommer att genomföra sin utvärdering under år 1997.

Sedan forskningsprogrammet Forskning om offentlig sektor inleddes har

behovet av forskning rörande vissa områden ytterligare accentuerats. Hit hör

bl.a. forskning rörande demokrati och folkstyre, den offentliga sektorns

effektivitet och den offentliga sektorns förändringsbehov med hänsyn till

utvecklingen i samhället. Statsmakterna har ett stort behov av kunskapsunderlag

för beslutsfattande om offentlig sektor.

Ett annat angeläget område är forskning om folkrörelser och kooperation

verksamhet och som har relevans för forskningsområdet offentlig sektor. Frågor

rörande dessa områden behandlas i avsnitt 15.6 Forskning om folkrörelser och

kooperation verksamhet.

15.2 Byggforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och |

| utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. |

| Byggforskningsrådet (BFR) bör öka samfinansieringen i de projekt|

| som stöds samt verka för ett ökat europeiskt engagemang i |

| byggforskningen. BFR bör ha det övergripande ansvaret för den |

| forskning som avser energianvändning i byggnader och byggd |

| miljö. Formerna för kunskapsspridning bör ses över. |

--------------------------------------------------------------------

Förståelsen av den byggda miljöns påverkan på människan och hennes omgivning

ökar. Illa utformade miljöer kan leda till ökad brottslighet, segregation samt

sociala och psykiska problem. Bristfälligt utformade eller utförda byggnader

ger upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och förbrukar för mycket energi.

För att komma tillrätta med de problem som byggandet ger upphov till krävs en

helhetssyn och en förståelse för byggandet som system.

För att kunna åtgärda problemen på byggområdet krävs en bred kunskapsbas.

Tvärvetenskaplig forskning behövs för att lösa t.ex. problemen med s.k. "sjuka

hus", belysa förvaltningsaspekterna i ett långsiktigt perspektiv samt förbättra

möjligheterna att ta till vara kvaliteterna i det som byggs. En bred samverkan

mellan olika disciplinområden krävs för att ge förutsättningar för en hållbar

utveckling.

BFR:s vetenskapliga nämnd har påvisat sambandet mellan samfinan-sierad,

tillämpad forskning och ökad kvalitet i grundforskningen. Genom samverkan

mellan högskola och näringsliv ökar kompetensen hos forskarna och möjligheten

för näringslivet att nyttja resultatet av forskningen.

Skälen för regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och

utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. Regeringen avser

att ge BFR i uppdrag att under år 1997 kartlägga vilken statligt finansierad

forskning som pågår inom området samt vilka statliga verk och myndigheter som

stöder eller bedriver sådan forskning. Uppdraget bör också innefatta att

redovisa en plan för samordning av insatserna.

För att utnyttja forskningsanslaget mer effektivt skall BFR öka

samfinansieringen i de projekt som stöds. BFR skall också sträva efter en ökad

samverkan och medfinansiering med andra statliga forskningsfinansiärer.

Under åren 1997 - 1999 är det angeläget att BFR prioriterar forskning kring

former för samordning av samhällsplanering, planlagstiftningens tillämpning,

hållbar stadsutveckling och ekologiskt uthållbart byggande, ny och billigare

byggteknik för en effektivare bygg- och förvaltningsprocess, kvalitetssäkring i

byggprocessen och en förbättrad inomhusmiljö.

BFR skall verka för ett ökat europeiskt engagemang inom byggforskningen och

medverka till initiering av svenska forskningsprojekt med stöd av medel från

Europeiska gemenskapen.

BFR skall ha det övergripande ansvaret för den forskning som avser

energianvändning i byggnader och byggd miljö. Den energiforskning som

finansieras av NUTEK när det gäller teknik och produktutveckling skall

samordnas med BFR.

BFR skall under perioden se över formerna för kunskapsspridning. Strävan skall

vara att brukarfinansiera informationsverksamheten i största möjliga mån.

Informationsverksamhet som inte efterfrågas skall avvecklas.

15.3 Forskning inom området lantmäteri

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Sverige har unika förutsättningar inom |

| geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom forsk- |

| ningen. |

--------------------------------------------------------------------

Verksamheten med lantmäteri (fastighetsbildning, plangenomförande, geodetisk

verksamhet, landskaps- och fastighetsinformation, kartläggning m.m.) utgör en

nödvändig förutsättning för många verksamheter i samhället. Riksdagen har tagit

ställning till att samhällets informationsförsörjning, bl.a. landskaps- och

fastighetsinformation, är en prioriterad statlig uppgift (prop. 1995/96:125,

bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).

Vid universitet, högskolor och institut bedrivs forskning och utveckling inom

ämnen som berör lantmäterifrågor. Detta sker med stöd av medel från

forskningsråd m.fl. Lantmäteriverket har enligt sin instruktion (SFS 1995:1418)

i uppgift att bedriva utvecklingsverksamhet inom sitt verksamhetsområde samt

forskning inom området geodesi. Olika ideella föreningar m.m. utför ett viktigt

arbete kring lantmäteriområdets utveckling.

Skälen för regeringens bedömning: Behovet av forskning och utveckling inom

området lantmäteri påverkas genom den snabba övergången till digitala metoder.

Traditionella arbetsformer omvandlas till geografisk informationsteknik.

Regeringen har i proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla

användningen av informationsteknik framhållit att Sverige har unika

förutsättningar inom geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom

bl.a. forskning för att stödja nya tillämpningar och tjänster med anknytning

till geografiska data. Insatserna för forskning och utveckling inom området kan

därför ses som en del av den generella utvecklingen inom IT-området (jfr. bl.a.

avsnitt 3.10 och 3.11).

Regeringen har i avsnitt 14.4.1 uttalat att NUTEK bör ges i uppgift att före

utgången av år 1997 lämmna förslag till regeringen om en ny programstruktur för

FoU på IT-området. FoU-insatserna inom området geografiska informationssystem

m.m. bör ingå i en sådan programstruktur.

I avsnitt 14.5.1 Rymdverksamhet har regeringen framhållit att Sverige bör

fortsätta att utveckla och nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning

och rymdteknologi i internationellt samarbete. Ett sådant område där Sverige har

en jämförelsevis stark ställning internationellt är fjärranalys i vilket

geografiska informationssystem är en viktig del. Detta område kan förutspås en

kraftig marknadstillväxt under den kommande tioårsperioden.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen för år 1997 att en professur inom

lantmäteriområdet skall inrättas vid Lunds universitet.

15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning med |

| anknytning till integration av invandrare i det svenska |

| samhället ges hög prioritet av alla berörda offentlíga |

| forskningsfinansiärer. |

--------------------------------------------------------------------

Svårigheterna för flyktingar och invandrare att integreras i samhället visar

sig i de flesta traditionella invandringsländerna i Europa. På många håll

omprövas de politiska målen och medlen och ett aktivt sökande efter nya idéer

pågår.

Det är främst Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som ansvarar för

grundforskning och tillämpad forskning inom detta område. Ett av

verksamhetsområdena vid SFR är internationell migration och etniska relationer

(IMER). Den kunskap som kan genereras genom bl.a. IMER- forskningen är av stor

betydelse för utvecklingen inom såväl migrations- som integrationsområdet.

Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kr till

IMER-forskningen.

Med stöd av SFR har en översikt gjorts av svensk IMER-forskning under 30 år.

Den visar bl.a. att den stora ökningen av anslagen till IMER-forskningen har

bidragit till att antalet disputationer ökat avsevärt under de senaste åren.

IMER-forskning bedrivs i dag vid ett trettiotal institutioner och centra.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.11.5 betonat att

även forskningen måste medverka i strävandena mot en ökad integration i

samhället. Mot bakgrund av svårigheterna för invandrare att integreras i det

svenska samhället och de allvarliga samhälleliga konsekvenser som bristande

integration kan få bör forskning med anknytning till integration ges en hög

prioritet av alla berörda offentliga forskningsfinansiärer.

Särskilt viktiga områden är:

- arbetsmarknad, arbetsliv, utbildnings- och försörjningsfrågor,

- etniska relationer, rasism och etnisk diskriminering,

- situationen och utvecklingen i segregerade bostadsområden,

- invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i det politiska livet och

i folkrörelserna,

- samhällets och samhällsinstitutionernas anpassning till den kulturella

mångfalden.

Regeringen anser det vara angeläget att IMER-forskning bedrivs på olika håll i

landet. Områdets tvärvetenskapliga karaktär gör centrumbildningar lämpliga och

regeringen anser det därför vara positivt att en ny Temainstitution inrättas vid

Linköpings universitet, Tema Etnicitet, där tvärvetenskapliga kunskaper kan

samlas. Detta redovisas under Utbildningsdepartementets avsnitt 10.

Invandrarpolitiska kommittén pekar i sitt slutbetänkande Sverige, framtiden

och mångfalden (SOU 1996:55) på att det inom regeringskansliet saknas en

funktion som har erfarenheter både av vad statsmakterna behöver veta för att

förbättra invandrarpolitiken och av hur forskningsprojekt skall läggas upp.

Genom en sådan funktion kan närmare kontakter knytas mellan forskare och

beslutsfattare till nytta för båda parter. Motsvarande kompetens finns i

regeringskansliet på flera andra politikområden. Betänkandet remissbehandlas för

närvarande. Frågan kommer därefter att beredas i regeringskansliet.

Invandrarpolitiska kommittén pekar också på IMER-forskningens behov av

longitudinella databaser för att kunna följa invandrares integration på olika

samhällsområden. Denna fråga har ett visst samband med behovet av att mera

systematiskt följa upp och utvärdera invandrarpolitiken. Under avsnitt 3.11.5

förordar regeringen att 15 miljoner kr bör avsättas för longitudinell forskning.

I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997

föreslås att medel för detta ändamål anvisas till FRN. För att få ett bättre

underlag för utveckling av integrationspolitiken föreslår regeringen också i

budgetpropositionen att anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet ökas och att

det till en del även skall kunna disponeras av regeringen för finansiering av

kunskapsinhämtning och utvärderingar.

15.5 Ungdomsforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Ansvaret för stödet till ungdomsforskning|

| bör överföras från Forskningsrådsnämnden (FRN) till Humanistisk-|

| samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). En programkommitté|

| för ungdomsforskning bör tillskapas. |

--------------------------------------------------------------------

Sedan år 1988 har ett särskilt stöd givits till ungdomsforskningen genom FRN.

Detta har bl.a. inkluderat ett miljöstöd som bidragit till att särskilda centra

för ungdomsforskning har utvecklats vid sex universitet. Under budgetåret

1995/96 uppgick det totala stödet till 5 miljoner kr.

Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över ungdomsforskningens

framtida inriktning, organisation och finansiering. I rapporten Svensk

ungdomsforskning (1996) föreslås att miljöstödet successivt avvecklas och att

resurserna i stället används till projektmedel och forskartjänster.

Ungdomsstyrelsen föreslår vidare att ansvaret för ungdomsforskningen förs över

från FRN till ett forskningsråd, förslagsvis HSFR, och att en tvärvetenskaplig

programkommitté inrättas för att bedöma ansökningar och fördela forskningsmedel.

Programmet föreslås löpa under en sexårsperiod. Den föreslagna förändringen

syftar enligt Ungdomsstyrelsen till att utveckla forskningen, höja kvaliteten

och integrera centras verksamheter i universitetens reguljära verksamhet

samtidigt som den markerar att ungdomsforskningens initieringsfas nu är

avslutad.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att tillkomsten av

ungdomsforskningscentra har bidragit till att intresset för ungdomsforskning har

ökat. Detta är särskilt markant bland unga forskare. Den existerande forskningen

skiftar dock mycket i kvalitet och innehåll.

Regeringen delar Ungdomsstyrelsens uppfattning att stödet nu bör ändras från

stöd till administration av centrumbildningar till stöd för forskartjänster och

större projekt. Därmed kan forskningens initieringsfas avslutas och forskningen

konsolideras. Ansvaret för ungdomsforskningen bör i enlighet härmed föras över

till HSFR.

För att bl.a. stärka forskningens samhällsrelevans bör en programkommitté

tillskapas för att utveckla forskningen i önskvärd riktning. Ungdomars

etablering och marginalisering i samhällslivet samt etnicitet och identitet är

områden där det enligt regeringens uppfattning finns behov av ytterligare

forskning.

I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997

föreslås att 4,5 miljoner kr avsätts för ungdomsforskning inom HSFR:s

forskningsanslag. Avsikten är dessutom att 0,5 miljoner kronor från anslag under

Inrikesdepartementets huvudtitel genom regleringsbrev skall anvisas HSFR för

ungdomsforskning.

15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att berörda|

| forskningsfinansiärer uppmärksammar behovet av forskning om |

| folkrörelser och kooperation. |

--------------------------------------------------------------------

Inom folkrörelseområdet har flera förslag till forskningsprogram tagits fram

under det senaste året. I rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell

verksamhet (Ds 1995:30) föreslås att forskningsprojekt inom området med

mångvetenskaplig inriktning bör stimuleras. Tre forskningsfält bör enligt

förslaget prioriteras. Det gäller förutsättningarna för att ideell verksamhet

överhuvudtaget skall uppstå och utvecklas. Det gäller den ideella verksamhetens

organisation och för det tredje dess betydelse för människor, bygder,

samhällsliv och näringsliv etc.

I rapporten Forskning om kooperativ företagssamhet (EFI, Handelshögskolan i

Stockholm, 1996) redovisas en bakgrund till forskningen om kooperativt

företagande, pågående forskning och behov av forskning. Förslag lämnas om

organisation och finansiering av denna forskning.

Fritidsutredningen redovisar i sin slutrapport Fritid i förändring (SOU

1996:3) forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att tillgodogöra

sig de offentliga medel som finns inom fritidsektorn. Vidare föreslås forskning

om flickors och kvinnors fritid. Denna forskning bör enligt utredningen kopplas

till det föreslagna handlingsprogrammet för forskning om ideell verksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: Genom 1993 års forskningspolitiska beslut

ställde sig riksdagen bakom förslaget att låta utarbeta ett handlingsprogram för

forskning om ideell verksamhet. Regeringen anförde i propositionen ( prop.

1992/93:170 s. 507) att forskning som belyser gränszonen mellan ideell, privat

och offentlig verksamhet är särskilt angelägen.

Regeringen anser det angeläget att berörda forskningsfinansiärer uppmärksammar

behovet av forskning om folkrörelser och kooperation. Forskning om dessa områden

ingår bl.a. i HSFR:s ansvarsområde, vilket behandlas i avsnitt 10.2.8 i denna

proposition. Det är angeläget att HSFR inom sina ramar beaktar behovet forskning

inom dessa områden.

15.7 Konsumentforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Forskningsrådsnämnden|

| (FRN) utarbetar ett samordnat program för att initiera och |

| bygga upp långsiktig forskningskompetens inom konsument- |

| forskningen. |

--------------------------------------------------------------------

I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:LU22,

rskr. 1989/90:331) anvisade riksdagen 2 miljoner kr till Konsumentverket för

konsumentforskning. Beloppet har därefter varit oförändrat. I 1993 års

forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr.

1992/93:392) betonade riksdagen vikten av att forskningen på det

konsumentpolitiska området utvecklas.

Samtidigt som regeringen lade fram proposition 1994/95:140 Aktiv

konsumentpolitik för riksdagen tillkallades en särskild utredare med uppgift att

ta fram ett program för konsumentforskningen. I betänkandet Forskning för vår

vardag (SOU 1996:10) konstaterar utredaren att varken vardagslivets betydelse i

samhällsekonomin, turbulensen i hushållens verklighet eller vardagens sociala

roll uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i dagens forskning. Därför

behöver forskning inom området förstärkas. I betänkandet föreslås att ett nytt

forskningsråd inrättas med ansvar för konsumentforskningen. Även förslag till en

alternativ modell redovisas där FRN ges ansvaret för forskningsområdet.

Vidare har regeringen i en skrivelse till riksdagen om konsumentpolitiken i EU

(skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU 26, rskr. 1995/96:292) angett avsikten att

verka för konsumentforskning inom EU.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med de flesta

remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till nytt forskningsråd för

konsumentforskning, att ett sådant inte bör inrättas. Regeringen anser dock att

denna forskning är angelägen och avser att uppdra åt FRN att utarbeta ett

samordnat program för att initiera och bygga upp långsiktig forskningskompetens

inom konsumentforskningen.

En samordning av sådan forskning ligger väl i linje med FRN:s roll i det

svenska forskningsfinansieringssystemet. Nämnden har erfarenheter av liknande

satsningar inom riktade, samhällsrelevanta forskningsprogram och långsiktig

kompetensuppbyggnad.

Utgångspunkten för uppdraget bör vara den kartläggning och analys som har

gjorts i betänkandet Forskning för vår vardag. De forskningsområden som bör

prioriteras är hushållens resurser, system för varor och tjänster, säkerhet,

funktion, miljöhänsyn och kostnader samt konsumentpolitikens instrument och

organisationernas roll. Det är viktigt att företrädare för Konsumentverket och

konsumentorganisationer knyts till arbetet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att drygt 2 miljoner kronor

skall anvisas för konsumentforskning under Inrikesdepartementets huvudtitel.

Regeringen avser att i regleringsbrev ställa medel till FRN:s disposition för

utveckling av konsumentforskning.

16 Miljödepartementets verksamhetsområde

16.1 Miljöforskningen i Sverige

Miljöforskningen i Sverige finansieras av många olika huvudmän och ansvaret

delas av ett flertal aktörer såsom forskningsråd, myndigheter, stiftelser och

näringsliv. Detta finns närmare beskrivet i rapporten Forskning och utveckling

för bättre miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8) samt i betänkandet

Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Miljöforskningen kan sägas ha två

roller - dels forskning om miljö-problemens orsaker och dess effekter, dels

forskning om åtgärder och lösningar. Indelningen är schablonartad, i praktiken

flyter forsknings-områdena ofta in i varandra.

Den sektorsövergripande miljöforskningen som i huvudsak är inriktad på att

klarlägga och mäta miljöproblem samt ange åtgärdsbehov finansieras främst från

Miljödepartementets huvudtitel via Naturvårds-verket. Grundläggande forskning

med miljöanknytning finansieras av grundforskningsråden från

Utbildningsdepartementets huvudtitel och forskning kring åtgärder och lösningar

finansieras i allmänhet från de olika sektorsforskningsorganen.

Under den innevarande forskningsperioden har dessutom tillkommit den, i

huvudsak, åtgärdsinriktade forskning som finansieras via EU och genom Stiftelsen

för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt Stiftelsen för Internationella

Institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet. Totalt sett

uppgår den statligt finansierade miljöforskningen (13 finansiärer) till ca 400

miljoner kronor per år.

Inriktningen på den miljörelaterade forskningen beskrivs dels inom de olika

departementens verksamhetsområden, dels i avsnittet 3.11 Forskning inför 2000-

talet.

16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Det statliga anslaget till Naturvårdsver-|

| ket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I |

| budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår |

| regeringen besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget |

| till miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att|

| huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med medel |

| från MISTRA. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Inom Miljödepartementets verksamhetsområde

finansieras för närvarande miljöforskning via ansla-gen A5 Miljöforskning och A7

Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som båda disponeras av

Naturvårdsverket. I budget-propositionen för 1997 (1996/97:1) föreslår

regeringen att de båda ansla-gen förs samman till ett benämnt A5 Miljö- och

kretsloppsforskning. Stockholms internationella miljöinstitut får ett statligt

bidrag via anslaget A10 och strålskyddsforskningen finansieras via anslaget B1

Statens strål-skyddsinstitut (se tabell 16.1).

Tabell 16.1 Översikt över forskningsanslagen inom Miljödepartementets

verksamhetsområde.

--------------------------------------------------------------------

| Anslag | Resurser 1997 |

--------------------------------------------------------------------

| A5 Miljö- och kretslopps- | 135 492 000 kronor |

| forskning | |

--------------------------------------------------------------------

| A10 Stockholms internatio- | 12 000 000 kronor |

| nella miljöinstitut | |

--------------------------------------------------------------------

| B 1 Statens strålskyddsinsti- | ca 14 000 000 kronor |

| tut | |

--------------------------------------------------------------------

Den miljöforskning som finansieras via Naturvårdsverket har som främsta syfte

att ta fram vetenskapligt underlag som kan ligga till grund för miljöpolitiken

och miljöarbetet inom olika sektorer, så att miljöhoten kan upptäckas, mätas och

förebyggas. Forskningsresultaten skall också ge underlag för arbetet inom de

olika internationella konventionerna. Miljöforskningsanslaget fördelas av

Naturvårdsverkets forskningsnämnd som under innevarande budgetår (18 månader)

har 175 miljoner kronor till sitt förfogande. Forskningsnämnden finansierar i

första hand riktad grundforskning och tillämpad forskning som till 85% bedrivs

vid universitet och högskolor. Fokus ligger på:

1) förebyggande miljöforskning och problemdimensionering, dvs. miljö-problemens

ursprung, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på

ekosystem och människans hälsa,

2) bedömningsgrunder för miljökvalitet och belastning,

3) styrmedel.

Forskningsnämnden finansierar ett 20-tal forskartjänster inom universitet och

högskolor för särskilt prioriterade områden i syfte att bygga upp kompetens.

Den 1 juli 1995 sammanfördes Avfallsforskningsrådet med Naturvårds-verket och

en ny Avfallsforskningsnämnd inrättades vid verket (SFS 1995:824). Nämnden

finansierar i första hand tillämpad forskning och utvecklingsprojekt för en

kretsloppsanpassning av samhället, med ett tvär-vetenskapligt helhetsperspektiv

som utgångspunkt. Omkring 200 forskare i ett 90-tal projekt är finansierade med

medel från Avfallsforsknings-nämnden som under innevarande budgetår disponerar

35 miljoner kronor.

Via Naturvårdsverket finansieras också statens del av den med näringslivet

samfinansierade forskningen vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning

(IVL). IVL bedriver i huvudsak tillämpad och åtgärds-inriktad forskning.

Utformningen av forskningsprogrammen sker genom diskussioner mellan

näringslivsintressenter, Naturvårdsverket och IVL. Genomförandet leds och följs

av representanter för dem som medverkar i finansieringen samt av IVL. Formerna

beslutas separat för varje program.

Utvärderingen av svensk miljöforskning (Ds 1992:72) visade att den av

Naturvårdsverket finansierade forskningen varit relevant och att svensk

miljöforskning får höga betyg och uppskattande omdömen vad gäller vetenskaplig

kvalitet och relevans.

De totala medlen till miljöforskning har på senare år ökat främst genom

tillkomsten av MISTRA och EU. Samtidigt har det statsfinansiella läget varit

sådant att staten tvingats göra besparingar på anslaget till miljöforskning

(prop. 1994/95:100). Detta innebär i dagens situation en förskjutning mot

forskning kring åtgärder och lösningar och också en begränsning av samhällets

inflytande över de medel som används för miljöforskning. Det statliga anslaget

till Naturvårdsverket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår regeringen

besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget till miljö- och

kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att huvuddelen av dessa besparingar

skall kompenseras med medel från MISTRA.

16.3 Områden som bör prioriteras

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Prioriteringarna för innevarande forsk- |

| ningsperiod gällande områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald,|

| kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig |

| forskning i stort bör kvarstå även under näst-kommande period. |

| Indelningen i temaområden som föreslås av arbetsgruppen bakom |

| rapporten Forskning och utbildning för bättre miljö (Naturvårds-|

| verkets rapport 4514-8) stämmer väl överens med den allmänna |

| sektorsindelningen av samhällets politikområden. Denna indelning|

| kan också åstadkomma en tydligare överensstämmelse mellan de |

| miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska |

| priorite-ringarna. Strukturen tydliggör behoven av |

| tvärvetenskapliga insatser där bl.a. den samhällsvetenskapliga |

| forskningens roll påvisas. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Inför den innevarande forskningsperioden

tillsatte regeringen en utredning om miljöforskning. Utredningens förslag

Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) utgjorde underlag till regeringens

proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg. Utredningen föreslog

då ökade eller oförändrade satsningar bl.a. inom områdena klimatförändringar

inkl. växthusgaser, ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter.

Utredningen föreslog också ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt

ett långsiktigt stöd till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen

framhöll regeringen också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald.

Inför 1997 års forskningsprogram har tretton huvudfinansiärer av svensk

miljöforskning presenterat rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö

1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8). Rapporten lyfter fram behovet av

forskning kring de förändringar av samhällssystem och livsstilar som är

nödvändiga för att nå en hållbar utveckling. Ökad vikt läggs vid

samhällsvetenskaplig forskning, systemtänkande och helhets-perspektiv. I

rapporten föreslås att Forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet

samlas under sju temaområden som utgår från olika verksamheter, aktörer och

deras kunskapsbehov. För varje temaområde presenteras också ett eller flera

huvudansvariga initiativtagare bland sektorsorganen enligt följande modell:

Kunskap för miljöanpassning - olika finansiärer,

Uthållig markanvändning - Skogs- och jordbrukets forskningsråd,

Nordiska kusthav - Naturvårdsverket,

Uthålliga städer - Byggforskningsrådet,

Miljöanpassat energisystem - Närings- och teknikutvecklingsverket,

Miljöanpassat transportsystem - Kommunikationsforskningsberedningen

Miljöanpassad produktion och konsumtion - Naturvårdsverket.

Inom dessa områden skall Naturvårdsverket främst svara för övergripande

miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om miljö-problemens

orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystemen

och människans hälsa. Naturvårdsverkets forsk-ningsnämnd är dessutom

huvudansvarig initiativtagare till temaområdet Nordiska kusthav där ökade

satsningar föreslås vad gäller forskning om kustzonens nyttjande och skydd samt

bedömningsgrunder och strategier för bärkraftigt nyttjande. Tillsammans med

Avfallsforskningsnämnden vid verket är man också initativtagare till forskning

kring miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är

Avfallsforsk-ningsnämndens åtgärdsinriktade forskningsprogram för en

kretsloppsan-passning av samhället av central betydelse. Regeringen gör den be-

dömningen att prioriteringarna från innevarande forskningsperiod gällande

områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden samt

samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även under

nästkomande period.

Ett område som också bör prioriteras under den kommande forsk-ningsperioden är

en sektorsövergripande forskning om eventuella risker för miljö och hälsa av

miljögifter med hormonella effekter.

Det är vidare regeringens bedömning att nyss nämnda temaområden stämmer väl

överens med den allmänna sektorsindelningen av samhällets politikområden och

också kan åstadkomma en tydligare koppling mellan de miljöpolitiska ambitionerna

och de miljöforskningspolitiska priorite-ringarna. Strukturen tydliggör också

behoven av tvärvetenskapliga insat-ser där bl.a. den samhällsvetenskapliga

forskningens roll påvisas.

Regionala och lokala behov av forskningsresultat

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör även i fortsättningen|

| verka för ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga |

| aktörer inom miljöområdet och också för en ökad spridning av |

| forskningsresultat. Till stöd för detta bör lokala och regionala|

| myndigheter samt andra aktörer inom miljöområdet bidra genom att|

| formulera sina problem och identifiera forsknings-behoven. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Regionala och lokala myndigheter arbetar allt

mer med horisontella åtgärder för att uppnå målet om en hållbar

samhällsutveckling i enlighet med bl.a. Agenda 21. Integreringen av miljöarbetet

i alla samhällssektorer medför också att den lokala nivån får en allt viktigare

roll. Detta synliggör behovet av samarbete mellan forskarvärlden och övriga

samhällsaktörer. Forskningsresultat och erfaren-heter måste bearbetas,

presenteras och spridas på ett sådant sätt som gör dem användbara på lokal nivå.

En effektiv och relevant kunskaps-spridning, t.ex. vad gäller utvecklingsarbete

och tillämpad forskning, skall vara riktad till kommuner, organisationer,

företag m.fl. Men det är också viktigt att behoven av nya lösningar och metoder

på det lokala planet når berörda forskare (se även avsnitt 3.9). Det är

regeringens bedömning att Naturvårdsverket även i fortsättningen bör verka för

ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga aktörer inom miljöområdet och

också för en ökad spridning av forskningsresultat. Lokala och regionala myndig-

heter samt andra aktörer inom miljöområdet bör därför formulera sina problem och

identifiera forskningsbehov.

Det internationella samarbetet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör också i fortsättningen|

| följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och|

| övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda |

| myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa |

| funktioner i samhället. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Forskningsarbetet inom EU ger oss underlag

för främst regionala och internationella miljöfrågor. För att Sverige som ett

litet land skall kunna tillgodogöra sig världens forsk-ningsresultat krävs att

vi har en nationell högkvalitativ forskning. Svenska forskare som deltar i det

internationella forskningssamarbetet kan ta hem och nyttiggöra resultat från

miljöforskningen utomlands. Sveriges hittills-varande framgång i det

internationella miljöarbetet baseras till stor del på kunskaper som forskningen

bidragit med. Miljöforskningens starka ställ-ning visar sig bl.a. i det stora

deltagandet från svensk sida i EU:s särprogram om miljöforskning Environment and

Climate. Naturvårds-verket är ansvarig myndighet i Sverige för detta program

inom det nu rullande fjärde ramforskningsprogrammet. Hittills har svenska

forskare deltagit i ca 400 projektansökningar till ovan nämnda program (vilket

utgör ungefär en fjärdedel av det totala antalet) och av dessa har drygt 80

stycken beviljats medel. Svenska miljöforskare är framför allt fram-gångsrika

inom områden som globala förändringar, yttre miljö och hälsa samt

samhällsvetenskaplig miljöforskning. Naturvårdsverket bör också i fortsättningen

följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och övriga

aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda myndigheter föra ut

forskningsresultaten till operativa funktioner i samhället.

Jämställdhet

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete med jämställd- |

| hetsfrågorna bör få fortsatt prioritet. |

--------------------------------------------------------------------

I avsnitt 3.7 redogör regeringen för sin syn på jämställdhet och genusper-

spektiv.

Naturvårdsverket har följt upp fördelningen mellan kvinnor och män vad avser

fördelningen av ansökningar och beviljade projekt. Här visar det sig att 19 % av

ansökningarna har lämnats in av kvinnor och 21 % av beviljade projekt har

tilldelats kvinnor. Naturvårdsverkets forsknings-nämnd har antagit en policy

Strategi för jämnare fördelning mellan kvinnor och män i Naturvårdsverkets

miljöforskning. Nämndens mål är att nå en jämn fördelning i nämndens

vetenskapliga kommittéer, projektgrupper och extra forskartjänster. Inom

forskningsavdelningen på Naturvårdsverket finns en jämställdhetsgrupp som

arbetar med dessa frågor, bl.a. kartläggs jämställdhetssituationen vid de

universitet och högskolor som söker medel. Det är regeringens bedömning att

Natur-vårdsverkets arbete med jämställdhetsfrågorna bör få fortsatt prioritet.

16.4 Klimatforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: De prioriteringar som föreslås i rapporten|

| Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39) överensstämmer väl med |

| riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling |

| för bättre miljö 1996 liksom med de prioriteringar som tidigare |

| angivits för den av Naturvårdsverket finansierade forskningen. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Människans påverkan på jordens klimat kommer

att bli en av de viktigaste miljöfrågorna under 2000-talet. Regeringen inrättade

år 1993 en särskild delegation för klimatfrågor (M1993:13) med uppgift bl.a. att

samordna den nationella forskningen inom klimatområdet och svara för en

sammanhållen rapportering av klimatforskning. I rapporten Klimatrelaterad

forskning (SOU 1996:39) som överlämnades till regeringen i februari 1996 redogör

Klimatdelegationen för sina bedömningar av forskningsbehov inom olika delar av

den klimatrelaterade forskningen. Delegationen konstaterar bl.a. att en ökad

forskning på klimatområdet är av avgörande betydelse för att beslutsunderlag av

rimlig kvalitet skall ställas till förfogande.

Budgetåret 1994/95 satsades ungefär 300 miljoner kronor på klimatrelaterad

forskning uppdelad i tre kategorier, naturvetenskaplig, teknisk och

samhällsvetenskaplig forskning. Ungefär 75 % av medlen gick till forskning inom

områdena transport och energi.

Den naturvetenskapliga forskningen finansieras främst av Naturveten-skapliga

forskningsrådet (NFR), Naturvårdsverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd

(SJFR) och Närings- och Teknikutvecklingsverket (NUTEK). Forskningen bedrivs

huvudsakligen vid universitet och hög-skolor samt vid Sveriges Meterologiska och

Hydrologiska Instutut (SMHI). I rapporten framhålles att inom den

naturvetenskapliga klimatforskningen bör den grundläggande klimatforskningen

prioriteras av Naturvårdsverket under kommande år. Studier av grundläggande

fysikaliska processer behöver intensifieras för att bygga upp en veten-skaplig

bas. En ökad förståelse för de grundläggande processerna behövs för att kunna

studera effekterna av klimatförändringarna på ekosystem och de samhällsekono-

miska sektorerna; särskilt jordbruk, skogsbruk och fiske.

Vidare pekar rapporten på att omställningen av energisystemet i vårt land

kommer att kräva utveckling av ny teknik. Den tekniska klimat-relaterade

forskningen, som främst finansieras av NUTEK, måste därför inriktas mot att

utveckla biobränsleenergi, nya energikällor samt energi-effektivisering och

energihushållning.

Den tredje kategorin klimatrelaterad forskning har samhällsvetenskaplig

karaktär. Finansiärer här är bl.a. Naturvårdsverkets avfallsforsknings-nämnd,

Byggforskningsrådet (BFR), Forskningsrådsnämnden (FRN) och

Kommunikationsforskingsberedningen (KFB). Områden som enligt rap-porten bör

prioriteras är styrmedel för att påverka olika system (t.ex. transport- och

energisystem), riktad grundforskning om livsstilsfrågor samt samhällsplanering.

Det är regeringens bedömning att de priorite-ringar som föreslås i rapporten

Klimatrelaterad forskning gällande Miljö-departementets verksamhetsområde väl

överensstämmer med riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling

för bättre miljö 1996 liksom de prioriteringar som tidigare angivits för den av

Naturvårdsverket finansierade forskningen.

16.5 Biologisk mångfald

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: En ökad inriktning mot tvärdiciplinära |

| insatser behövs inom forskning kring biologisk mångfald i syfte |

| att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen fungerar |

| och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas hållbart. |

| Naturvårdsverket bör inom befintliga budgetramar söka att |

| finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som |

| kan komplettera insatserna inom andra sektorer. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: De biologiska resurserna i de ekologiska

produktionssystemen utgör grunden för mänsklig existens. Vår kunskap om hur

systemen fungerar är fortfarande mycket bristfällig och förlust av biologisk

mångfald sker bl.a. därför när vi utnyttjar de biologiska resurserna. Ökade

kunskaper behövs om våra djur- och växtarter, om hur de ekologiska systemen

fungerar samt om hur systemen skall kunna utnyttjas utan att de långsiktigt

föröds. Fortsatt grundläggande forskning behövs därför om såväl de enskilda

arterna som ekologiska samband och processer. Samtidigt finns en stor potential

att utveckla nya produktionssystem och nya produkter baserade på förnyelsebara,

miljö-vänliga biologiska resurser. Inför framtiden behövs därför en ökad inrikt-

ning mot tvärdiciplinära insatser för att koppla samman de ovan nämnda

forskningsområdena i syfte att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen

fungerar och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas håll-bart.

Forskningen bör därför fokuseras på några huvudområden:

- Taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunska-per om

organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska resurser.

Taxonomin måste också knytas till den ekologiska och tekniska forskningen på ett

tydligare sätt. Den moderna biotekniken har försett oss med ett nytt kraftfullt

verktyg för att snabbt öka kunskaperna om de genetiska resurserna.

- Ekologisk forskning med inriktning på de ekologiska systemens reaktio-ner på

människans nyttjande och hur nyttjandet kan ske på ett hållbart sätt. Viktig är

att utveckla miljöindikatorer som beskriver tillstånd i och påverkan på natur-

och kulturlandskap.

- Teknisk forskning med inriktning dels på nya miljöanpassade bruk-ningsmetoder

inom de areella näringarna, dels på ny produktutveckling inom livsmedel,

jordbruk, läkemedel och andra industriprocesser för att skapa nya arbeten och

byta ut miljöskadliga processer och produkter mot biologiskt baserade

miljövänliga ersättningsprodukter.

- Samhällsvetenskaplig och ekonomisk forskning med inriktning mot att utveckla

styrmedel och samhällsvärdering av biologisk mångfald. Metoder för restaurering,

miljökonsekvensbeskrivningar och kostnads-/nyttoanalys behövs också i samband

med utformning av nya brukningsstrategier i jord- och skogsbruket.

I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Naturvårdsverket ökade

satsningar inom bl.a. forskning kring biologisk mångfald. Verket konsta-terar

samtidigt att det inom budgeten endast finns utrymme för om-prioriteringar. Det

är regeringens bedömning att Naturvårdsverket inom befintliga budgetramar bör

söka att finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som faller

inom verkets ansvarsområde och bidrar till den ovan beskrivna inriktningen.

Naturvårdsverket bör på så sätt komplettera forskningen inom andra sektorer.

16.6 Strålskyddsforskning

--------------------------------------------------------------------

| Regeringens bedömning: Regeringen delar bedömningen i betänkandet|

| Långsiktig strålskyddsfortskning (SOU 1994:40) om prioriterade |

| forskningsinsatser på strålskyddsområdet. Regeringen anser dock |

| att insatser på det molekylärbiologiska området för att förbättra|

| kunskapen om mekanismerna kring strålningens verkan samt |

| samhällsvetenskaplig riskforskning som har betydelse för |

| strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av Statens strålskydd-|

| sinstitut då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga |

| kompetensuppbyggnaden. |

--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Den grundläggande strålskyddsforskningen i

Sverige bedrivs ofta i små grupper och det finns bl.a. problem med samordning

och ekonomi. För att utreda bl.a. dessa strukturella frågor och för att

kartlägga strålskyddsforskningen i landet tillsattes våren 1993 en särskild

utredning (Utredningen om forsk-ningsverksamheten inom strålskyddsområdet, Dir.

1993:45). Utredningen överlämnade sitt betänkande Långsiktig

strålskyddsforskning (SOU 1994:40) i mars 1994.

Utredningen anger i sitt betänkande att den särskilt studerat situationen för

den grundläggande strålskyddsforskningen. Man konstaterade att stödet till den

riktade grundforskningen på strålskyddsområdet är för litet, och föreslår

särskilda insatser för denna forskning, motiverat av behovet av långsiktighet

och kompetensuppbyggnad. Med riktad grundforskning avser utredningen sådan

forskning vars inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning

på strålskyddsområdet. I utredningen anges också speciella forskningsområden

som bör prioriteras samt att ett antal tjänster som högskolelektor och

forskarassistent bör inrättas. De speciella områden som bör prioriteras enligt

utredningen är bl.a.:

- ökad kunskap om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande

strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av de nya tekniker som utvecklas

inom molekylärbiologin;

- fortsatt förbättring av mätteknik samt kvantitativa uppskattningar av de

hälsorisker som kan uppkomma till följd av exponering för joniserande och icke-

joniserande strålning;

- fortsatt utveckling av rutiner och metoder för att ge möjligheter till

reducering av människans exponering för oönskad joniserande och icke-joniserande

strålning och därmed reducera hälsoeffekter, och att finna de bästa metoderna

för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan

- samhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för

strålskyddsområdet.

När det gäller deltagande i EU:s forskningsprogram på strålskydds-området är

utredningens slutsatser att det är värdefullt för Sverige om vi fortsatt deltar

i programmet, att fördelarna främst ligger i de ökade kontakterna med forskare

inom EU-länderna, och att det behövs en stark nationell strålskyddsforskning för

att aktivt kunna deltaga i EU-programmet och för att kunna utforska

frågeställningar av nationell natur.

Prioriterade områden under nästkommande forskningsperiod

Strålning förekommer överallt i vårt samhälle. Riskerna förenade med strålning

är inte så väl kända som vore önskvärt. Det är därför angeläget med ökade

kunskaper inom området. Sådana kunskaper kan bara erhållas genom

forskningsinsatser. Några exempel från senare år där ökad kunskap behövs är

sambandet mellan UV-strålning från solen och hud-cancer, det misstänkta

sambandet mellan fäders exponering för joniserande strålning och leukemi hos

deras barn, det oväntat många och snabbt manifesterade antalet fall av

sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl och det

misstänkta sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält från

kraftledningar och canceruppkomst.

Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten. Strålning

uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor engagerar. Dessa frågor

berör mycket påtagligt den enskildes vardag och liv antingen det gäller oro för

röntgenundersökningar eller radon, rädsla för närbelägna kraftledningar eller

radioaktivt nedfall från svåra kärn-kraftsolyckor.

Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i dag ett sektorsansvar för den

tillämpade och riktade grundforskningen på strålskyddsområdet samt har rätt att

dela ut forskningsanslag.

Regeringen delar utredningens bedömning om prioriterade forsknings-insatser på

strålskyddsområdet. Regeringen gör dock bedömningen att insatser på det

molekylärbiologiska området för att förbättra kunskapen om strålningens

verkningsmekanismer samt samhällsvetenskaplig risk-forskning som har betydelse

för strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av SSI då sektorsansvaret även

omfattar den långsiktiga kompetensuppbyggnaden.

Bilaga 1. Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett Europeiskt

universitetsinstitut

Bilaga 2. Konventionen av den 18 juni 1972 om ändring av konventionen om

grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,

Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,

Östros, Messing.

Föredragande: statsrådet Tham och statsråden Freivalds, Hjelm-Wallén, Peterson,

Wallström, Klingwall, Uusmaan, Åsbrink, Åhnberg, Winberg, Ulvskog, Sundström,

Andersson, Blomberg, Lindh

________________

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:5 Forskning och samhälle.