Prop. 1997/98:150D1

1

Finansplan

.

1 Finansplan

1.1 Det går bra för Sverige

Sverige kan möta 2000-talet med betydande tillförsikt

och optimism. Grunden är lagd för en gynnsam

utveckling av den svenska ekonomin under de

kommande åren. Betydande ekonomiska framsteg

under den gångna mandatperioden kan i dag

summeras:

De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen

har nedbringats till en varaktigt låg nivå.

Bytesbalansen visar växande överskott.

Detta har lett till att de svenska räntorna har sjunkit

kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med andra

länder. Investeringarna ökar kraftigt. Den privata

konsumtionen växer i god takt. Den starka

exportutvecklingen kompletteras nu med en mera

livaktig hemmamarknad. Stora

produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad

kostnadsutveckling har gjort svenska företag

synnerligen konkurrenskraftiga. Förtroendet för

svensk ekonomi växer och optimismen och därmed

viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.

Därtill har politiska framgångar förbättrat

förutsättningarna för en hög tillväxt och en snabb

ökning i sysselsättningen:

Ett aktivt medlemskap i Europeiska Unionen har

medfört en större marknad för svenska företag, ökad

handel och nya möjligheter för

sysselsättningspolitiken.

Östersjösamarbetet understöder en demokratisk

utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde.

Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet i

hela Östersjöregionen.

Omställningen till ekologisk hållbarhet har

påbörjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och

satsningarna på energiforskning och teknisk

utveckling som förbättrad infrastruktur förbättrar

livskvaliteten för kommande generationer och stärker

svensk innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Pensionsöverenskommelsen mellan fem

riksdagspartier garanterar goda pensioner även i

framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället

en långsiktig stabilitet.

Blockpolitiken har övergivits till förmån för

gemensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det

skapar en god jordmån för hållbara regelverk för både

företag och individer, en stabil utveckling och ökad

kontroll över statsfinanserna.

Även utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt.

Arbetslösheten har det senaste året minskat med

omkring 100 000 personer. Detta har skett parallellt

med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har

minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i

den privata sektorn. Därtill har det stora intresset för

kunskapslyftet bidragit positivt till arbetsmarknadens

utveckling framöver. Det är en unik satsning på att

stärka kompetensen och självtilliten hos många

människor, som därefter kan återvända bättre rustade

till arbetsmarknaden.

Den omfattande saneringen av de offentliga

finanserna har gjort det möjligt att styra ökade

resurser till prioriterade områden. Särskilt viktigt är att

förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och

omsorgen om barn och gamla. I denna proposition

föreslås ytterligare tillskott till dessa områden.

Stora insatser har också gjorts eller görs på en rad

andra områden: utbildning och kompetensutveckling,

arbetsmarknadspolitiken, förbättringar av företagens

villkor, byggandet av Hållbara Sverige, höjda

barnbidrag, höjda ersättningsnivåer i

socialförsäkringarna och förbättrade pensioner.

Till detta kommer de särskilda insatser som nu

föreslås på sex viktiga framtidsområden: Investeringar

i kunskap, den nya tekniken, bättre förutsättningar för

entreprenörskap, ekologisk omställning, samarbete i

Europa och ökad delaktighet och integration i Sverige.

Dessa insatser äventyrar inte och får inte

äventyra målen för de offentliga finanserna. I själva

verket kommer målen om balans i år och överskott

under de kommande åren att överträffas med god

marginal. De statliga utgifterna håller sig inom

utgiftstaken respektive år och de offentliga utgifterna,

mätt som andel av BNP, minskar successivt.

De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte

bara till lägre räntor och ett ökat förtroende såväl i

Sverige som internationellt för den svenska

ekonomin. De skapar också en ökad handlingsfrihet i

framtiden. De ger utrymme för ökade insatser inom

skola, vård och omsorg. De gör det möjligt att

amortera på statsskulden och därigenom minska

bördorna på kommande generationer. De gör det

också möjligt att möta kommande

konjunktursvängningar.

Skattesänkningar i framtiden är möjliga att

överväga men endast om vissa villkor obetingat

uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan

en tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom

skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras

genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett

fördelningspolitiskt rättvist sätt.

En stabil grund har lagts för en hög ekonomisk

tillväxt under 1998 och de följande åren. Mycket talar

för att tillväxten under en följd av år kan uppgå till i

genomsnitt minst 3 procent per år. Detta är

betydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att hantera

ett antal stora uppgifter som Sverige står inför under

de kommande åren.

Sysselsättningen måste öka och arbetslösheten

minska. Målet att halvera den öppna arbetslösheten

till 4 procent år 2000 ligger fast. Att nå målet ligger

inom räckhåll med den ekonomiska utveckling som nu

kan förutses och med de åtgärder som har beslutats

tidigare eller som föreslås nu. Enligt regeringens

bedömning kommer målet att nås före utgången av år

2000.

Det är ett ambitiöst mål, men likväl endast ett

etappmål. På längre sikt måste ambitionen vara än

högre. Ambitionen bör vara att återskapa full

sysselsättning, där bortsett från en viss ofrånkomlig

friktionsarbetslöshet alla som vill och kan arbeta

också skall ha ett meningsfullt arbete. Detta

förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och att

arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.

Hög tillväxt är viktig inte bara för att öka

sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den

krävs även för att möta de ökade resurskrav inom bl.a.

vården och omsorgen som följer av den demografiska

utvecklingen och för att trygga en jämn och rättvis

fördelning av levnadsstandarden. Den krävs vidare

för att möjliggöra angelägna reformer och skapa

förutsättningar för ökade reallöner. Den krävs

dessutom om vi skall återvinna den relativt bättre

internationella position som Sverige hade före de år

under första hälften av 1990-talet, då den svenska

BNP-utvecklingen var negativ samtidigt som andra

länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Den återhämtning som skett i den svenska

ekonomin och i de offentliga finanserna sedan 1994 är

unik. Den hade inte varit möjlig utan samarbetet de

senaste åren mellan socialdemokraterna och

centerpartiet. Ett tufft och omfattande

saneringsprogram har genomförts, samtidigt som

villkoren för arbete, utbildning och företagande har

förbättrats. Det krävs en fortsatt uthållig och

ansvarsfull ekonomisk politik för att under de

kommande åren befästa framgångarna och skörda

frukterna av den förda politiken.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska politiken har varit framgångsrik i att

skapa en stabil grund för svensk ekonomi. Sverige

befinner sig i början av den första högkonjunktur på

30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en

expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden

kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik.

Styrkan i konjunkturuppgången kommer inifrån.

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under

1990-talet

Den svenska ekonomin under 1990-talet har

kännetecknats av tvära kast, från djupaste depression

till begynnande högkonjunktur. Under perioden 1991

1993 drabbades Sverige av den värsta

lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den totala svenska

produktionen föll med sammanlagt 5 procent.

Mellan 1991 1994 fördubblades statsskulden,

tredubblades arbetslösheten och mer än fyrdubblades

budgetunderskottet. Den öppna arbetslösheten steg

till 8 procent som en följd av att 450 000 arbetstillfällen

försvann, de flesta i privat sektor. Detta tillsammans

med ofinansierade skattesänkningar och reformer

medförde att underskottet i de offentliga finanserna

steg kraftigt. Det uppgick som mest till 12,3 procent av

BNP år 1993. De offentliga utgifterna som andel av

BNP ökade med 7 procentenheter mellan 1991 och

1994.

Misstroendet på grund av oförmågan att lösa de

ekonomiska problemen resulterade i räntekris och

kronfall. Osäkerhet och höga räntor bidrog till att

bruttoinvesteringarna föll med i genomsnitt 9 procent

per år 1991 1994.

En framgångsrik mandatperiod

Den ekonomiska politik som har förts sedan 1994 har

varit inriktad på att bryta den negativa ekonomiska

utvecklingen och skapa förutsättningar för en hög

och stabil tillväxt och en varaktig nedgång i

arbetslösheten. Två ömsesidigt förstärkande mål har

varit styrande för den ekonomiska politiken, dels målet

att den öppna arbetslösheten skall halveras och nå 4

procent år 2000, dels målet om sunda offentliga

finanser. Resultaten av den förda politiken är i de

flesta avseenden mycket gynnsamma. Inom snart sagt

samtliga ekonomiska områden har den ekonomiska

utvecklingen varit bättre under den nuvarande

mandatperioden än under den föregående perioden

1991 1994.

BNP-tillväxten beräknas under mandatperioden

uppgå till i genomsnitt 2,5 procent per år. Sverige

växer återigen.

De offentliga finanserna förbättras med 11,9

procentenheter av BNP under mandatperioden.

Innevarande år beräknas överskottet i de

offentliga finanserna vara 1,6 procent av BNP.

Sunda offentliga finanser är åter ett kännetecken

för Sverige.

Statsskulden som andel av BNP faller. Istället för

att använda mer och mer resurser för att betala

räntorna på statsskulden kan skolan, vården och

omsorgen prioriteras.

De långa räntorna har fallit kraftigt.

Räntemarginalen mot Tyskland är idag mindre en

tiondel än av vad den var 1994. Förtroendet för

svensk ekonomi är återupprättat.

Ett villalån på 500 000 kronor är i dag 1 900 kronor

billigare i månaden än under sommaren 1994.

Skuldsatta hushåll får en lättare situation.

Riksbanken har kunnat sänka de korta räntorna.

Sunda offentliga finanser och låga prisökningar

har gjort detta möjligt.

Inflationen och inflationsförväntningarna har

sjunkit och anpassat sig till inflationsmålet.

Därmed finns en viktig förutsättning på plats för

en väl fungerande lönebildning.

Arbetslösheten faller. År 1994 var den öppna

arbetslösheten 8,0 procent mätt som

årsgenomsnitt. I dag är den 6,7 procent. Målet om

en halverad öppen arbetslöshet till 4 procent nås

under år 2000.

Mellan 1994 till 1998 skapas det 93 000 jobb i den

privata sektorn. Den privata sektorn växer

återigen.

Sveriges affärer med omvärlden visar stora och

växande överskott. I år visar bytesbalansen ett

överskott på 3,5 procent av BNP. Därmed kan

Sveriges utlandsskuld minskas.

Näringslivet växer med närmare 4 procent per år.

Svenska företag är världsledande och vinner

marknadsandelar.

Näringslivets investeringar ökar under

mandatperioden med 10 procent per år. Vi bygger

för framtiden.

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998

och 1999

Världsekonomin utvecklas väl trots krisen i Asien. I

Sverige vände konjunkturen ordentligt uppåt under

1997. Den goda tillväxten väntas hålla i sig både 1998

och 1999.

Den internationella utvecklingen

Trots den finansiella krisen i Asien fortsätter världs-

ekonomin att utvecklas väl. Den starka

konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och

återhämtningen i EU väntas inte brytas till följd av den

ekonomiska krisen i Asien, förutsett att denna inte

fördjupas.

Svag inhemsk efterfrågan i kombination med

problem i den finansiella sektorn bidrar till fortsatt

stagnation i Japan. BNP-tillväxten väntas falla i Asien

som helhet och t.o.m. bli negativ i vissa av de

drabbade länderna, däribland Indonesien. För att en

gradvis uppgång i de asiatiska länderna skall äga rum

krävs att de påbörjade reformerna fullföljs. Dessutom

är det viktigt att industriländerna inte inför

importhinder för den asiatiska exporten.

I Förenta staterna har den inhemska efterfrågan

stigit kraftigt och BNP-tillväxten under 1997 blev den

högsta på nio år. Samtidigt sjönk både arbetslösheten

och inflationen. Den väl avvägda finans- och

penningpolitiken har lagt grunden för den

exceptionellt goda ekonomiska utvecklingen.

Arbetslösheten har sjunkit successivt och uppgår till

knappt 5 procent.

I EU fortsätter återhämtningen. Exportutvecklingen

har varit stark och räntorna är låga, vilket borgar för en

tilltagande investeringstakt. Den stora utmaningen i

EU är den höga arbetslösheten som fortfarande

överstiger 10 procent.

För Östersjöområdet fortsätter utsikterna att vara

goda. Tillväxten i Finland och Danmark väntas bli

stark, samtidigt som återhämtningen i Tyskland stärks.

BNP-tillväxten i Baltikum och Polen förutses avmattas

något efter en hög tillväxt under 1997. I Ryssland

väntas återhämtningen fortsätta efter det att BNP

ökade 1997 för första gången sedan

kommunistdiktaturen rasade ihop.

Den svenska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin tog ordentlig fart

under 1997. De närmaste åren kommer tillväxten att i

allt högre grad drivas av den inhemska efterfrågan,

främst investeringar och privat konsumtion, medan

exportens bidrag till tillväxten blir lägre. BNP växer

med 3 procent i år och med 3,1 procent nästa år under

förutsättning att löneutvecklingen blir i enlighet med

den som anges av arbetsmarknadens parter.

TABELL 1.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MDRK

R

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

1997

1998

1999

2000

2001

Privat konsumtion

922,

9

2,3

2,5

2,2

2,0

Offentlig konsumtion

449,

3

1,3

0,6

0,7

1,0

Stat

134,

2

2,5

0,5

0,5

0,5

Kommuner

315,

1

0,8

0,6

0,9

1,2

Bruttoinvesteringar

237,

9

7,2

7,6

7,0

5,7

Näringsliv ex.

bostäder

182,

8

7,8

6,1

4,9

2,7

Bostäder

23,8

8,8

23,

5

25,

0

25,

0

Myndigheter

30,5

2,8

4,0

2,2

2,3

Lagerbidrag

6,8

0,0

0,0

0,0

0,0

Export

761,

4

6,3

6,7

7,0

5,4

Import

639,

5

6,9

7,0

6,2

5,8

BNP

1738

,9

3,0

3,1

3,4

2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Exportkonjunkturen förefaller än så länge i en mycket

begränsad omfattning ha påverkats av utvecklingen i

Asien. Tack vare inte minst en stor

produktivitetsökning har svenska företag varit

framgångsrika på världsmarknaden. Trots något högre

löneökningar än i omvärlden fortsätter svensk

exportindustri att ta marknadsandelar.

Positivt är att de svenska företagen inte tycks höja

priserna i den omfattning som hade kunnat befaras. I

stället satsar företagen på att öka sina

marknadsandelar. Av den samlade värdeökningen av

industriproduktionen 1996 1998 beräknas över 80

procent bestå av volymökning och mindre än 20

procent av prisökningar. Som kontrast kan nämnas att

under den förra stora högkonjunkturen 1986 1989

stod volymökningen endast för 27 procent, medan

resterande 73 procent bestod av prisökningar.

Den totala investeringsaktiviteten väntas tillta

markant under åren 1998 och 1999. Det innebär att

produktionskapaciteten nu byggs ut i betydande

grad. Ett ljusnande arbetsmarknadsläge, stigande

inkomster och historiskt låga räntor innebär att

bostadsbyggandet ökar. Dessutom stimuleras

investeringarna av omställningsprogrammet för

energisektorn och det lokala investeringsprogrammet

inom Hållbara Sverige . Ett osäkerhetsmoment

kvarstår dock för industrins investeringar. Om

Asienkrisens globala effekter blir stora kan industrins

investeringar delvis skjutas på framtiden.

Efter tre år med stagnerande inkomster växer hus-

hållens realinkomster med drygt 2,5 procent i år och

nästa år. Detta i kombination med att de svenska

hushållens ekonomiska situation har förbättrats de

senaste åren medför att den privata konsumtionen

fortsätter att öka.

Nedgången i den offentliga konsumtionen upphör

och vänds i en liten uppgång i och med

resurstillskotten till kommunerna. Den kommunala

konsumtionen växer med 0,8 procent 1998 och 0,6

procent 1999. Detta tillsammans med den relativt

gynnsamma utvecklingen av BNP-tillväxten medför att

sysselsättningen utvecklas gynnsamt.

Den öppna arbetslösheten har minskat med 93 000

personer mellan februari 1997 och februari 1998, varav

39 000 var kvinnor och 54 000 män. Detta har skett

parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna har minskat. Den reguljära

sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn.

Därtill bidrar det stora intresset för kunskapslyftet

positivt till arbetsmarknadens utveckling.

Arbetslösheten mätt som årsgenomsnitt beräknas

minska från 8,0 procent 1997 till 5,7 procent 1999.

Genom en ansvarsfull lönebildning i kombination

med att det finns lediga resurser under hela perioden

blir tillväxten hög och inflationstrycket fortsatt lågt.

Löneökningstakten antas i prognosen vara i enlighet

med de avtal som träffats på den svenska

arbetsmarknaden, inklusive den av parterna antagna

låga löneglidningen. Det innebär löneökningar på 3,1

procent 1998 och 3,0 procent 1999.

1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001

Den gynnsamma kombinationen av ansvarsfull

lönebildning, goda vinster i näringslivet, låga räntor,

sunda statsfinanser och ökade resurser till skola, vård

och omsorg gör att den öppna arbetslösheten i slutet

av år 2000 beräknas uppgå till 4,0 procent. Därmed

uppnås riksdagens mål om en halverad öppen

arbetslöshet under år 2000. Mätt som årsgenomsnitt

blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent år 2000. De

flesta jobben tillkommer i den privata sektorn. Mellan

1994 och år 2000 beräknas det tillkomma 215 000 jobb i

den privata sektorn.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

1998

1999

2000

2001

KPI, årsgenomsnitt

0,9

1,2

2,0

2,0

Kostnadstimlön

3,1

3,0

3,0

3,0

Öppen arbetslöshet

6,7

5,7

4,4

4,0

Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

4,2

4,0

3,9

3,5

Antal sysselsatta

1,0

1,5

2,0

1,1

Real disponibel inkomst1

2,5

2,9

3,7

3,1

Hushållens nettosparkvot1

0,9

1,3

2,9

4,0

Tysk långränta

5,2

5,4

5,6

5,6

Svensk långränta

5,7

5,7

5,8

5,8

TCW-index3

120

,2

119

,5

118

,5

118

,0

1 Inkl. beräkningsteknisk överföring av offentliga överskottet utöver

de målsatta

2 10-års statsobligation, årsgenomsnittet

3 Årsgenomsnitt

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

TABELL 1.3 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Antal sysselsatta1

4378

4185

3964

3927

3986

3963

3922

3961

4020

4098

4144

Privat sektor1

2986

2821

2630

2633

2698

2698

2695

2726

2783

2848

2880

Offentlig sektor1

1404

1381

1328

1290

1287

1263

1223

1232

1236

1246

1260

Öppen arbetslöshet2

3,0

5,3

8,2

8,0

7,7

8,1

8,0

6,7

5,7

4,4

4,0

Konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska

åtgärder2

2,0

3,6

4,3

5,3

4,4

4,5

4,3

4,2

4,0

3,9

3,5

Relativt arbetskraftstal3

83,2

81,0

78,9

1

77,4

78,2

77,8

76,8

76,3

76,4

76,6

76,9

Kostnadstimlön4

5,7

3,7

2,8

2,4

3,3

6,1

4,5

3,1

3,0

3,0

3,0

1Tusental personer

2I procent av arbetskraften i genomsnitt under året

3Arbetskraften i procent av befolkningen i arbetsför ålder

4Årlig procentuell förändring

Anm.: För åren 1991 1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor

inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade

av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från

SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men

korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och

ungdomspraktikanter.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och

Finansdepartementet

BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,4 procent år 2000

för att sedan bromsas ned något till 2,6 procent 2001.

Investeringarna och den privata konsumtionen är de

viktigaste drivkrafterna bakom den höga tillväxten. I

den ekonomiska utvecklingen fram till 2001 antas

arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungera

väl, samtidigt som den internationella utvecklingen är

gynnsam. För både år 2000 och 2001 antas de

sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning

och arbetstidsförkortning bli desamma som för 1999,

dvs. 3 procent.

För att studera effekterna av en sämre utveckling

än den kalkylerade på arbetslöshet och offentliga

finanser har två olika känslighetsberäkningar gjorts i

bilagan Svensk ekonomi.

Sammanfattningsvis kan sägas att om den

internationella utvecklingen skulle bli sämre än vad

som antas i kalkylen blir den svenska exporten lägre.

Den svagare industrikonjunkturen får i så fall även

följdeffekter på hela den svenska ekonomin i form av

svagare tillväxt och sämre sysselsättning.

Sysselsättningen utvecklas svagare och

arbetslöshetsmålet uppnås ej.

Om löneökningarna blir högre än kalkylerat måste

Riksbanken föra en stramare penningpolitik, vilket

leder till att efterfrågan mattas av. Den svenska

exportindustrin får då också svårare att klara av

konkurrensen på den internationella marknaden.

Också då blir det svårigheter att halvera den öppna

arbetslösheten till år 2000.

1.3 Sunda offentliga finanser och

stabila priser ger fler jobb

Sunda offentliga finanser och stabila priser är en

förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och

därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är och

har de

senaste tre och ett halvt åren varit styrande för den

ekonomiska politikens utformning.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Finanspolitiken under mandatperioden

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna

OECD-ländernas näst största underskott med 12,3

procent av BNP. När den socialdemokratiska

regeringen tillträdde i oktober 1994 beräknades

lånebehovet för budgetåret 1994/95 till drygt 240

miljarder kronor var tredje krona i statsbudgeten ut-

gjorde en lånad krona. Förtroendet för Sverige var

lågt. På de finansiella marknaderna gjordes analyser

om kraftigt stigande inflation, alternativt att Sverige

snart skulle behöva söka hjälp av IMF. Situationen

var på väg att bli lika allvarlig som den som drabbade

en del asiatiska länder i slutet av 1997. Den

begynnande återhämtningen riskerade att avstanna.

Ytterst handlade detta om de demokratiska

institutionernas legitimitet.

Huvuduppgiften för den nytillträdda

socialdemokratiska regeringen blev därför att snabbt

och resolut sanera de offentliga finanserna.

Regeringen föreslog ett omfattande saneringsprogram

för att snabbt få stopp på ökningen av statsskulden.

Saneringsprogrammet konstruerades efter tre

grundläggande principer. Det skulle verka så snabbt

att statsskuldens ökning kunde hejdas tidigt. Det

utformades fördelningspolitiskt så att de som har det

bäst ställt bidrar mest. Dessutom prioriterades skolan,

vården och omsorgen framför transfereringar.

Saneringsprogrammet uppgick till 126 miljarder

kronor och har genomförts i och med budgeten för

1998. Storleken och profilen har kontinuerligt

anpassats för att uppnå de budgetpolitiska målen:

Statsskulden som andel av BNP skulle stabiliseras

senast 1996

I oktober 1991 var statsskulden 650 miljarder kronor. I

oktober 1994 hade statsskulden nästan fördubblats till

1 230 miljarder kronor. Statsskulden mätt som andel av

BNP nådde sin topp på 84 procent redan 1994 1995.

Målet uppfylldes.

Underskottet i de offentliga finanserna skulle högst

vara 3 procent av BNP 1997

Detta mål är uppfyllt. Underskottet i de offentliga

finanserna 1997 blev 1,1 procent av BNP enligt

svenska nationalräkenskaper och 0,8 procent av BNP

enligt det mått som används i EU-samarbetet. Sverige

uppfyller därmed detta konvergenskrav för deltagande

i EMU:s tredje etapp.

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans

Detta mål uppfylls med god marginal. År 1998

beräknas de offentliga finanserna uppvisa ett

överskott på 1,6 procent av BNP. Till viss del kan

detta överskott förklaras av bokföringsmässiga

faktorer. Räknas dessa bort krymper överskottet till 0,8

procent av BNP. Sverige tillhör de fyra länder i EU

som har de starkaste offentliga finanserna.

TABELL 1.4 EU-LÄNDERNAS OFFENTLIGA

ÖVER/UNDERSKOTT

PROCENT AV BNP

1998

Belgien

-1,7

Danmark

1,1

Finland

0,3

Frankrike

-2,9

Grekland

-2,2

Irland

1,1

Italien

-2,5

Luxemburg

1,0

Nederländerna

-1,6

Portugal

-2,2

Spanien

-2,2

Storbritannien

-0,6

Sverige 1

0,8

Tyskland

-2,5

Österrike

-2,3

EU

-1,9

1 Enligt Finansdepartementet (ENS-definition). Kommissionen anger

0,5 procent för Sverige

Källor: Europeiska kommissionen och Finansdepartementet

Målen för den ekonomiska politiken

De budgetpolitiska målen har starkt bidragit till en

stabil utveckling för den svenska ekonomin med

successivt lägre räntor. Utöver dessa mål finns det

även mål för arbetslösheten och för inflationen.

Erfarenheterna av mål för den ekonomiska politiken är

goda. De offentliga finanserna förbättras i snabb takt.

Arbetslösheten minskar. Inflationen är låg. Då

samtliga mål har stötts av en majoritet i riksdagen har

målen blivit kraftfulla och har i stor utsträckning

präglat svensk samhällsdebatt, den ekonomiska

politiken och därmed också den ekonomiska

utvecklingen.

Ambitionen har varit att formulera mål som skall

styra politiken och övriga aktörer i en

samhällsekonomiskt önskvärd riktning. Målen har

varit tydliga, lätt kommunicerbara och enkla att

beräkna. De mål som har väglett den ekonomiska

politiken har haft en avgörande betydelse för den

goda ekonomiska utveckling som redovisas i denna

proposition.

Saneringspolitiken

I och med innevarande år går Sverige från att vara ett

underskottsland till ett överskottsland. En

budgetsanering av denna internationellt sett

anmärkningsvärda omfattning har inte kunnat ske

utan att det påverkat privatpersoners ekonomi och

offentlig verksamhet. För att återfå förtroendet för

svensk ekonomi var det nödvändigt att strikt

genomföra saneringspolitiken med öppenhet och

tydlighet för att varaktigt minska risken för att Sverige

åter hamnar i statsfinansiella problem. Den nya

budgetprocessen har spelat en stor roll i detta

sammanhang. Den akuta finansiella krisen är nu

avklarad och Sverige har bättre möjligheter än på

länge att bibehålla stabilitet och amortera på

statsskulden. Några slutsatser kan nu dras om hur

budgetsaneringen gått till.

De offentliga finanserna har till största delen

sanerats med hjälp av utgiftsminskningar

År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna

10,3 procent av BNP. År 1998 visar de offentliga

finanserna överskott. Mellan 1994 och 1998 faller de

offentliga utgifterna som andel av BNP med 9,1

procentenheter. Under samma tid ökar de offentliga

inkomsterna som andel av BNP med 2,8

procentenheter.

Saneringen beror till största delen på strukturella

åtgärder

Enligt OECD hade Sverige 1994 ett strukturellt

underskottet på 9,1 procent av BNP. Enligt samma

beräkning har Sverige 1998 ett strukturellt överskott

på 1,0 procent av BNP. Av EU-länderna är det bara

Danmark som har ett större strukturellt överskott.

Saneringen beror inte på engångsbesparingar

Hela den sanering av de offentliga finanserna som

skett de senaste fyra åren består av varaktiga

förstärkningar av de offentliga finanserna. Regeringen

har lagt vikt vid att i konsolideringsprogrammet inte

räkna in sådana åtgärder som endast temporärt ökar

statens inkomster eller minskar dess utgifter. I det

finansiella sparandet, som är det mått regeringen,

liksom bl.a. EU värderar de offentliga finanserna

utifrån, inräknas inte exempelvis inkomster från

försäljningar av statliga bolag. Vidare räknas den bok-

föringsmässiga effekten av att AP-fondens fastigheter

bolagiseras bort vid regeringens bedömning av

balansmålet för 1998.

Saneringen av de offentliga finanserna har haft höga

fördelningspolitiska ambitioner

Regeringen har fortlöpande analyserat de

fördelningspolitiska konsekvenserna av

budgetsaneringen. Resultatet är att den femtedel av

hushållen som har det bäst ställt har bidragit med 43

procent av budgetsaneringen. Den femtedel av

hushållen som har det sämst ställt har bidragit med 11

procent. Ur ett jämställdhetsperspektiv har kvinnor

och män bidragit med ungefär lika mycket. Regeringen

är trots detta väl medveten om att saneringen av de

offentliga finanserna har inneburit påfrestningar för

många människor.

Finanspolitiken de kommande åren

Målet efter 1998 skall vara ett överskott i de offentliga

finanserna. Det finns en rad orsaker till att Sverige bör

ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna:

Den offentliga skulden kan amorteras av. Med en

stor skuld blir Sverige känsligt för räntevariationer

på de internationella kapitalmarknaderna. Den

största utgiftsposten i den svenska statsbudgeten

är räntorna på statsskulden som 1998 beräknas till

103 miljarder kronor.

Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett

normalt konjunkturläge finns det en marginal att

aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att

underskottet hotar att bli för stort och utlösa en

ränteuppgång.

Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre

kommer en bit in i 2000-talet att öka. Den offentliga

sektorn måste då vara stark nog för att möta denna

utveckling. Situationen är inte unik för Sverige,

men eftersom Sverige har höga ambitioner för den

offentliga välfärden, måste Sverige också ha höga

ambitioner för den offentliga sektorns finansiella

styrka.

En hög nivå på sparandet möjliggör en hög

investeringsnivå utan att Sverige får underskott i

betalningarna med andra länder. Därmed kan

Sveriges höga internationella skuldsättning

minskas samtidigt som produktionskapaciteten

kan höjas. Ett högt offentligt sparande bidrar till

ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv

inverkan på Sveriges långsiktiga

tillväxtmöjligheter.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP

Efter överläggningar med centerpartiet konkretiserade

regeringen överskottskravet för tiden efter 1998 till ett

långsiktigt mål om ett överskott på 2,0 procent av BNP

i genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en

konsekvens av detta beräknas den offentliga

nettoskulden som andel av BNP att försvinna omkring

år 2007.

TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Inkomstkvot

65,2

61,9

61,6

60,5

59,7

59,6

63,7

62,8

62,5

60,8

60,1

59,7

Skattekvot

55,8

52,8

51,1

50,2

49,8

49,9

54,1

54,2

53,9

52,9

52,4

52,3

Utgiftskvot

61,0

63,0

69,4

72,8

70,0

67,3

65,8

63,9

61,0

60,0

57,7

56,1

Statsskuldsräntor

4,5

4,4

4,7

5,5

6,3

6,5

6,6

6,1

5,3

5,0

4,2

3,8

Finansiellt sparande

4,2

-1,1

-7,8

-12,3

-10,3

-7,8

-2,1

-1,1

1,6

0,8

2,3

3,5

Statens lånebehov

(mdkr) 1

25

75

150

242

185

138

21

6

-1

-6

-24

-31

Nettoskuld1

-8,2

-5,3

4,8

11,0

21,9

23,6

20,3

21,7

20,0

18,1

15,8

13,1

Statsskuld1

45,5

47,9

61,1

78,3

84,0

84,0

83,6

82,4

78,6

74,7

69,9

65,4

Konsoliderad

bruttoskuld

43,8

53,0

67,1

76,0

79,3

78,0

77,2

76,9

74,3

71,0

66,8

62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

1 Vid överskott motsvarade de budgetpolitiska målen år 2000 och 2001.

Överskottsmålen för 1999, 2000 och 2001

Som en gradvis anpassning till det långsiktiga målet

skall de offentliga finanserna uppvisa överskott

motsvarande 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent år

2000 och 2,0 procent 2001.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som

kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition.

Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt

skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse

från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av

konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det

offentliga överskottet bli högre. På samma sätt bör det

offentliga överskottet bli lägre om tillväxten av

konjunkturmässiga skäl blir väsentligt lägre.

Lönebildningen spelar dock en avgörande roll. Om

löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger

vad arbetsmarknadens parter har kommit överens om,

inklusive den av parterna angivna löneglidningen,

kommer tillväxten i den svenska ekonomin med all

sannolikhet att bli lägre än den beräknade. Detta är i

så fall ett strukturellt problem, inte ett konjunkturellt.

Statsskulden

Statsskulden växte kraftigt under 1990-talets första

år. Räntekostnaderna för statsskulden utgör 1998 den

största posten i statsbudgeten. Mot bakgrund av

statsskuldsförvaltningens ökade betydelse

överlämnar regeringen i dag en proposition om

statsskuldspolitiken till riksdagen. I propositionen

föreslås att målet för statsskuldspolitiken skall vara att

långsiktigt minimera kostnaderna för statens

upplåning.

Steget in i 2000-talet

De offentliga finanserna fortsätter att utvecklas mer

positivt än vad som tidigare antagits för 1998 och

framåt. Huvudorsaken är att utgifterna blir lägre än

väntat. Det har därmed skapats ett utrymme för

ytterligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår

därför att ytterligare resurser tillförs skolan, vården

och omsorgen. En nivåhöjning av statsbidraget till

kommunerna görs med 4 miljarder kronor redan i år.

Dessutom föreslås en kraftsamling inom sex

framtidsområden som är av stor vikt för den svenska

tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och

kompetens, Delaktighet i informationssamhället,

Hållbara Sverige ett föregångsland , Företagande,

Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Samtliga dessa åtgärder är fullt beaktade i

beräkningarna av de offentliga finanserna. Även

tidigare framlagda propositioner, t.ex. de om

transportpolitik, bostadspolitik och

tandvårdsförsäkring, är fullt beaktade i beräkningarna.

De budgetpolitiska målen fortsätter därmed att vara

styrande för budgetpolitiken.

TABELL 1.6 NYA ÅTGÄRDER

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Framtidsområden

Kunskap och kompetens

1 030

1 100

1 460

Delaktighet i

informationssamhället

400

600

800

Hållbara Sverige ett

föregångsland

125

200

2 200

Företagande

1 780

2 070

1 780

Europeiskt samarbete

1 050

1 050

1 050

Ett Sverige för alla

350

350

800

Summa

4 735

5 370

8 090

Övriga reformer

Tandvårdsförsäkring

500

500

500

Bostadspolitisk proposition

och byggstimulanser

990

1 100

200

Frysning av

taxeringsvärden

810

490

420

Äldreproposition

300

300

300

Pensioner

1 420

2 980

3 090

Rättsväsendet

200

250

300

Bistånd

204

Kommuner

4 000

4 000

4 000

Övriga åtgärder

540

370

1 085

Summa

8 760

9 990

10

099

Totalt före finansiering

13

495

15

360

18

189

Avgår finansiering

3 875

4 105

4 380

varav utgiftsminskningar

1 875

1 905

2 180

nytt skalsteg i

inkomstskatten

2 000

2 200

2 200

TOTALT

9 620

11

255

13

809

Efter dessa förslag uppvisar de offentliga finanserna

ett överskott på 1,6 procent av BNP 1998 och 0,8

procent 1999. Detta överstiger de av riksdagen

fastlagda målen om balans 1998 och ett överskott på

0,5 procent av BNP 1999. Av överskottet 1998 är

emellertid 0,8 procentenheter endast

bokföringsmässigt, och avser bolagiseringen av AP-

fondens fastigheter. Resterande skillnader mot målen

1998 gör att Sverige redan i år kan påbörja en

amortering av statsskulden i syfte att stärka politikens

möjligheter och minska statens räntekostnader.

För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de

offentliga finanserna till 2,3 procent respektive 3,5

procent av BNP. Även dessa år överträffas därmed de

budgetpolitiska målen som är 1,5 procent år 2000 och

2,0 procent 2001. Beräkningen är dock förhållandevis

osäker och är betingad bl.a. av en väl fungerande

lönebildning.

Att redan nu inteckna dessa beräknade överskott

vore att underminera den budgetsanering som har

genomförts. Risken skulle öka för att regeringen

senare skulle tvingas återkomma till riksdagen med

förslag om nedskärningar och skattehöjningar. Vid ett

flertal tillfällen tidigare har riksdag och regering

tecknat in ett framtida budgetutrymme utan att kunna

infria förväntningarna om vare sig budgetutfall eller

reformer. De mest flagranta felbedömningarna gjordes

i början av 1990-talet.

Utgiftstaket

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i

samband med vårpropositionen presenterar förslag till

nominella utgiftstak för tre år framåt. De av riksdagen

tidigare beslutade statliga utgiftstaken ligger fast.

Utgiftstaket för 2001 föreslås bli 770 miljarder kronor.

Detta motsvarar 36,8 procent av BNP. Därmed

fortsätter de statliga utgifterna att minska som andel

av BNP.

Pensionsreformen

Regeringen lägger i dag även fram propositioner om

det reformerade ålderspensionssystemet (prop.

1997/98:151 och prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa

propositioner bygger på den uppgörelse som 1994

slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga

partierna.

Ålderspensionssystement spelar en avgörande roll

för medborgarnas välfärd och det är av största vikt att

reglerna är pålitliga. Det är därför en framgång att det

råder en bred politiskt enighet om utformningen av

detaljerna i det nya ålderspensionssystement. De nya

reglerna för pensionsberäkning förenar krav på

rättvisa och effektivitet samtidigt som det i finansiellt

avseende ger ett mer stabilt system än dagens. Den

svenska pensionsreformen innebär långtgående

förändringar och har uppmärksammats i omvärlden.

Som ett av de första länderna genomför Sverige nu

den förändring som är nödvändig för att det allmänna

pensionssystemet skall kunna upprätthållas och klara

vad det utlovar i en tid då antalet pensionärer ökar.

Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera

trygghetssystemen.

1.3.2 Stabila priser

En grundval för den samlade ekonomiska politiken är

att prisstabilitet är en förutsättning för en

framgångsrik ekonomisk utveckling. Hög inflation

försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt

och därmed också för en stabilt hög sysselsättning.

Stabila priser skapar en god grund för en väl

fungerande lönebildning. Hög inflation minskar

möjligheterna till en god fördelningspolitik och en

rättvis fördelning av tillgångar och inkomster.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken

är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken

självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat

prisstabilitet som att den årliga ökningen av

konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med

en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och

står bakom inflationsmålet.

Riksbankens ställning stärks

För att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har

regeringen i november 1997 lämnat en proposition till

riksdagen som grundar sig på en

fempartiöverenskommelse om penning- och

valutapolitiken:

Riksbanken ges ett överordnat mål för sin

verksamhet vilket läggs fast i lag. Målet för

penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast

penningvärde. Eftersom Riksbanken är en

myndighet under riksdagen har banken därutöver

en skyldighet att stödja den allmänna ekonomiska

politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt

och en hög sysselsättning, i den mån detta inte

strider mot prisstabilitetsmålet.

I regeringsformen tas in ett förbud för varje

myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i

frågor som rör penningpolitik. En motsvarande

bestämmelse om att en ledamot av direktionen inte

får söka eller ta emot instruktioner när hon eller

han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i

riksbankslagen.

Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att

det i regeringsformen anges att denna eller denne

under den sexåriga mandatperioden får avsättas

endast om hon eller han inte längre uppfyller de

krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter

eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig

försummelse.

En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken som

innebär att fullmäktige ges en kontrollerande

funktion och att en direktion inrättas som skall

besluta i alla penningpolitiska frågor och leda

Riksbanken.

Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor

förs över från Riksbanken till regeringen.

Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det

växelkurssystem som regeringen beslutat om.

Riksdagen har i mars i år fattat ett första beslut om de

grundlagsändringar som föreslås i propositionen. Ett

andra beslut om grundlagsändringarna och beslut om

övriga lagändringar kommer att fattas av den nyvalda

riksdagen i höst.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten

har minskat och fortsätter att minska i den svenska

ekonomin:

Hushållens och företagens inflationsförväntningar

har fallit.

Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har

ökat om att Sverige inte kan ha

lönekostnadsökningar som märkbart avviker från

omvärldens.

Produktiviteten har ökat kraftigt.

Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex.

livsmedelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns

tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta

minskar företagens möjligheter att öka sina

prismarginaler eller övervältra kostnadsökningar

på konsumenterna. Sveriges inträde i EU har

bidragit till denna utveckling.

Asienkrisen har medfört att det globala

inflationstrycket har fallit ännu mer.

Riksbankens prisstabilitetsmål har fått en ökande

trovärdighet i den svenska opinionen.

Som ett resultat av den minskade

inflationsbenägenheten kan tillväxten bli hög och

arbetslösheten falla markant om löneökningstakten

blir i enlighet med de avtal som träffats på den

svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna

angivna löneglidningen.

Räntorna

Ett av huvudsyftena med saneringspolitiken som

inleddes i oktober 1994 har varit att skapa

förutsättningar för lägre räntor. Låga räntor har en

mycket stor betydelse för svensk ekonomi. Det ökade

förtroendet för den ekonomiska politiken syns tydligt

på de finansiella marknaderna. Sedan augusti 1994 har

de flesta räntorna mer än halverats:

De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på

nästan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag under

5,5 procent. Sommaren 1994 låg samma ränta på

drygt 12 procent.

Räntemarginalen mot Tyskland som under

sommaren 1994 var över 4,5 procentenheter för de

långa räntorna har fallit till under 0,4 procent.

De korta räntorna har sjunkit. Den låga inflationen

och det ökade förtroendet för den förda

ekonomiska politiken har medfört att Riksbanken

har kunnat sänka reporäntan. I början av 1996 var

reporäntan nästan 9 procent. I april 1998 var den

drygt 4 procent.

Räntekostnaderna har minskat kraftigt. I diagram

1.4 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett

normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan

1994. Jämfört med augusti 1994 har

månadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 900

kronor. En likartad utveckling har skett för

bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas

också av de sjunkande räntorna i takt med att de

sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.

Kronan

Kronans effektiva växelkurs ligger idag på ungefär

samma nivå som i januari 1997. Under denna period

har kronans kurs varit i stort sett oförändrad mot de

europeiska valutorna, medan dollarn har förstärkts

med ca 15 procent mot kronan och de övriga

europeiska valutorna. I diagram 1.5 visas ett

handelsvägt växelkursindex, inklusive bl.a. de

asiatiska valutorna. Lägre index betyder starkare

krona.

EMU

Den 1 januari 1999 inleds den tredje etappen av EMU

och då skall EU:s gemensamma valuta, euron, införas.

Beslut om urvalet av länder fattas av rådet i

sammansättningen stats- och regeringschefer i maj

1998. Kommissionen rekommenderade i mars i år att

elva medlemsstater deltar i valutaunionen från starten.

Riksdagen godkände i december 1997 i enlighet

med regeringens förslag i prop. 1997/98:25 att Sverige

inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU

inleds. I och med detta beslut har det stått klart att

Sverige inte kommer att delta i valutaunionen från

starten. Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare

svenskt inträde i valutaunionen. Om regeringen

senare finner att Sverige bör delta skall frågan

underställas svenska folket för prövning.

Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt

att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM.

Det nuvarande systemet med en rörlig växelkurs inom

ramen för en penningpolitik inriktad på prisstabilitet

fungerar väl.

För att varaktigt säkra sunda offentliga finanser i

den tredje etappen av EMU har medlemsstaterna

inrättat stabilitets- och tillväxtpakten. Den del av

pakten som gäller övervakning väntas träda i kraft

redan vid kommande halvårsskifte. Sverige och övriga

länder som inte väntas införa euron den 1 januari 1999

deltar också i pakten, med undantag för reglerna om

sanktioner och föreläggande. I pakten har

medlemsstaterna åtagit sig att ha ett medelfristigt mål

för de offentliga finanserna nära balans eller

överskott. Sverige har ambitiösare mål än EU och

kommer med god marginal att uppfylla detta åtagande.

1.3.3 Fler jobb

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land

som kännetecknades av full sysselsättning till ett land

märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994

försvann över 450 000 arbetstillfällen. Målet är att åter

ta Sverige tillbaka till full sysselsättning. Ett delmål är

att den öppna arbetslösheten skall nå ned till 4,0

procent under år 2000.

Regeringens strategi bygger på att kunniga

människor, ett gott företagsklimat och en omställning

till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil

ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till

skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att

möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både

kvinnor och män.

Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla

hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män,

skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och

kompetens. Arbetsmarknadspolitiken läggs om för att

öka kvaliteten på åtgärderna och i än större

utsträckning medverka till att minska flaskhalsar i den

uppåtgående konjunkturen och stigande

sysselsättningen. Det finns därmed gynnsamma

förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att

inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas

politiken.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar:

Arbets- och kompetenslinjen gäller.

Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen

genom att fler människor får arbete eller utbildning

som ger ökade möjligheter till arbete.

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de

kommande åren bör ske i den privata sektorn.

I den offentliga sektorn skall verksamheter

prioriteras framför transfereringar. Skolan, vården

och omsorgen utgör kärnan i välfärden.

Det krävs en väl fungerande lönebildning för att

stärka sysselsättningen.

Statsfinanserna skall vara sunda och priserna

stabila.

Den förda politiken ligger väl i linje med de fem

grundstenarna:

Arbets- och kompetenslinjen

Arbete och utbildning prioriteras. Lediga platser skall

tillsättas snabbt. Yrkesmässig och geografisk rörlighet

skall befrämjas. Arbetslösheten har under 1997

minskat betydligt. Detta beror till viss del på den

ökade sysselsättningen. Mellan februari 1997 och

februari 1998 ökade sysselsättningen med 38 000

personer.

Den främsta orsaken till den gynnsamma

utvecklingen är den stora utbildningssatsningen.

Under perioden 1997 2000 tillkommer det genom

hittills fattade beslut 60 000 permanenta

högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxen-

utbildning och kvalificerad yrkesutbildning genom det

s.k. kunskapslyftet. Till detta skall läggas den

omläggning av arbetsmarknadspolitiken som nu sker

mot mer yrkesinriktad utbildning och färre

praktikplatser. Ett viktigt inslag i denna omläggning är

den IT-satsning som regeringen gör tillsammans med

Industriförbundet. Därigenom stärks arbetskraftens

kompetens, ökas flexibiliteten på arbetsmarknaden,

motverkas inflationsdrivande bristsituationer och

främjas en väl fungerande lönebildning. Resultatet är

att arbetslösa människor får en möjlighet att

återkomma till arbetsmarknaden samtidigt som

utslagning av personer från arbetslivet förebyggs och

grunden läggs för en hög framtida tillväxt.

Den privata sektorn expanderar

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de

kommande åren bör ske i den privata sektorn. Inte på

grund av att den offentliga sektorn är för stor, utan på

grund av att den privata är för liten. Mellan september

1991 och september 1994 försvann över 300 000 jobb i

den privata sektorn i Sverige. Utan en stark bas

bestående av privat sysselsättning är det i längden

omöjligt att behålla en stark offentlig sektor.

Mellan 1994 och 1998 beräknas det tillkomma drygt

90 000 jobb i näringslivet. Det är en av anledningarna

till att den kommunala sektorn har kunnat tillföras mer

resurser. En fortsatt expansion av den privata sektorn

är nödvändig för att långsiktigt stärka Sverige.

Verksamheterna prioriteras

Skolan, vården och omsorgen stärks. Genom tidigare

fattade beslut tillförs den kommunala sektorn 8

miljarder kronor 1998 för att främja sysselsättningen

och säkra kvaliteten. År 1999 tillförs den kommunala

sektorn 12 miljarder kronor. År 2000 tillförs den

kommunala sektorn 16 miljarder kronor.

Nu föreslår regeringen en ytterligare nivåhöjning

med 4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. Därmed kommer

skolan, vården och omsorgen att ha tillförts

sammanlagt 20 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000

jämfört med 1996. Sammanlagt tillförs därmed 72

miljarder kronor extra under femårsperioden 1997

2001.

Lönebildningen

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är

annorlunda nu än förr. Förr var det, i vart fall under en

övergångstid, möjligt att misslyckas och leva med

konsekvenserna. Så är det inte längre.

Arbetsmarknadens parter har därför ett särskilt stort

ansvar att förvalta. Med rimliga och låga löneavtal kan

arbetslösheten pressas tillbaka. Blir löneökningarna

för höga biter sig massarbetslösheten fast. Det

ansvaret vilar tungt på alla som har ett inflytande på

svensk lönebildning.

De avtal som hittills slutits på den svenska arbets-

marknaden för de nämnda åren höjer de årliga

lönekostnaderna med 3,0 procent. Häri ingår den av

parterna antagna låga löneglidningen. Att hålla de

totala kostnadsökningarna på högst 3 procent bör

vara riktmärket för löneutvecklingen 1998 och de

kommande åren. Detta inkluderar såväl kostnader för

eventuell arbetstidsförkortning som löneglidning.

Det är av stor vikt att arbetsmarknadens parter

beaktar de nya förutsättningarna och gör sitt yttersta

för att möjliggöra en halvering av den öppna

arbetslösheten. Det gäller samtliga parter på den

svenska arbetsmarknaden, även de som redan har

tecknat avtal. De måste göra allt för att begränsa

löneglidningen till de historiskt mycket låga nivåer

som parterna har angivit.

De avtal som har träffats hittills i år tyder på ett

ökat ansvarstagande hos arbetsmarknadens parter

och att lönebildningen är på väg att anpassas till

förväntningar om en bestående låg inflation.

Sunda statsfinanser och stabila priser

När nuvarande mandatperiod inleddes beräknades det

statliga lånebehovet till över 240 miljarder kronor. År

1998 beräknas det statliga lånebehovet ha eliminerats

helt statsskulden kan istället amorteras med 1 miljard

kronor. År 1994 var underskottet i de offentliga

finanserna 10,3 procent av BNP. I år beräknas de efter

de förslag som föreslås i denna proposition visa ett

överskott på 1,6 procent av BNP. Inflationen bedöms

de närmaste åren hamna under eller nära Riksbankens

inflationsmål på 2,0 procent.

En nationell handlingsplan för sysselsättning

Sverige har under en längre tid varit drivande för att

sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s

dagordning. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 lades

grunden för ett intensifierat samarbete för ökad

sysselsättning genom ökat erfarenhetsutbyte mellan

medlemsländerna samt stärkt samordning och

övervakning av sysselsättningspolitiken. En

samordnad sysselsättningspolitik inom EU riktar

fokus på att medlemsländerna skall uppnå konkreta

resultat inom viktiga områden som långtids- och

ungdomsarbetslöshet, jämställdhet, entreprenörskap,

kompetensutveckling och de handikappades situation

på arbetsmarknaden.

Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 det

första toppmöte som uteslutande ägnades åt

sysselsättningsfrågan beslutade man att den nya

avdelningen om sysselsättning skulle få en konkret

och omedelbar innebörd. Ett antal

sysselsättningsriktlinjer som ligger till grund för det

fortsatta arbetet fastställdes. Dessa riktlinjer totalt

19 stycken skall infogas i nationella handlingsplaner

som utarbetas av medlemsländerna i ett flerårigt

perspektiv. Handlingsplanerna blir därmed ett slags

årsrapporter som redovisar på vilket sätt riktlinjerna

omsätts i nationella åtgärder. Sveriges handlingsplan

(bilaga 4) lämnas till EU-kommissionen i samband med

att denna proposition överlämnas till riksdagen.

De 19 riktlinjerna är indelade i fyra huvudområden:

att förbättra anställbarheten, att utveckla företagande,

att förbättra företagens och de anställdas

anpassningsförmåga och att stärka

jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde finns

ett antal riktlinjer som innehåller rekommendationer om

konkreta åtgärder.

Varje medlemsland skall ta ställning till samtliga

riktlinjer men det är upp till varje enskilt land att själva

utforma åtgärder på de områden som tas upp i

riktlinjerna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för

sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de

enskilda medlemsländerna.

Den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i

linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen

delar till fullo riktlinjernas synsätt att arbetskraftens

anställbarhet bäst främjas genom att aktiva åtgärder

med betoning på utbildning och kompetensutveckling

prioriteras framför passivt kontantstöd.

Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter

fram utbildning och kompetensutveckling som ett

viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk

arbetsmarknad. Riktlinjerna framhåller att detta arbete

bör ske i samverkan med arbetsmarknadens parter,

vilket passar väl in den svenska traditionen med

trepartssamarbete.

När det gäller långtidsarbetslöshet,

ungdomsarbetslöshet och andelen arbetslösa i aktiva

åtgärder finns dessutom kvantitativa mål. Sverige

uppfyller målen i alla tre fallen. När det gäller att

bekämpa långtids- och ungdomsarbetslösheten har

Sverige högre ambitioner. Aktiva åtgärder sätts

vanligen in på ett tidigare stadium än vad riktlinjerna

satt som mål. Därtill är andelen arbetslösa i aktiva

åtgärder den högsta inom EU.

Behovet av att stärka jämställdhetspolitiken har

förts fram som ett särskilt huvudområde. Detta är ett

stort framsteg, som bör följas upp av ett integrerat

jämställdhetsperspektiv även inom övriga

huvudområden. De aspekter som behandlas i

riktlinjernas övriga huvudområden t.ex.

långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva

åtgärder är av grundläggande betydelse för kvinnors

och mäns lika villkor på arbetsmarknaden.

Riktlinjerna slår fast att kvinnors ökade

sysselsättning är den avgörande faktorn för

jämställdhet. Synsättet överensstämmer väl med målet

för den svenska jämställdhetspolitiken som är rätten

till egen försörjning för alla individer, oavsett kön.

Lättillgänglig barnomsorg, betald föräldraledighet för

både kvinnor och män samt det faktum att skatte- och

socialförsäkringssystem har individ och inte hushåll

som minsta enhet, har spelat en avgörande roll i

Sverige för kvinnors och mäns nästan lika höga

sysselsättningsgrad i Sverige.

1.4 Skolan, vården och omsorgen

Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att prioritera

verksamheter före bidrag. Bland verksamheterna har

regeringen sedan den tillträdde konsekvent prioriterat

skolan, vården och omsorgen. Det har haft en

avgörande betydelse för den ekonomiska politiken. I

126 miljardersprogrammet för att sanera svensk

ekonomi efter perioden 1991 1994 har statsbidragen

till kommuner och landsting undantagits från

besparingar trots att så gott som alla andra

budgetposter har fått vidkännas omfattande

besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att

helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av

den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.

Kommuner och landsting har utsatts för svåra

ekonomiska påfrestningar. Alternativet att inte göra

något åt de statsfinansiella problemen hade

emellertid varit ännu värre också för kommuner och

landsting. Växande räntekostnader för statsskulden

hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett

resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken

kunde regeringen inom ramen för de budgetpolitiska

målen för ett år sedan föreslå ökade resurser till

kommuner och landsting. År 1997 tillfördes 4 miljarder

kronor, år 1998 ytterligare 4 miljarder kronor. Därmed

är stödet till kommuner och landsting under

innevarande år 8 miljarder kronor högre än vad det

annars hade varit. Skolan, vården och omsorgen

prioriteras.

I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en

ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den

kommunala sektorn 1999, och ytterligare 4 miljarder

kronor år 2000. Sammanlagt uppgår det föreslagna

resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000

jämfört med 1996. Skolan, vården och omsorgen

stärks.

Då den ekonomiska utvecklingen är bättre än

väntad föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder

tillförs innevarande år och framåt. Därmed blir

resurstillskottet 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder

kronor 1999 och 20 miljarder kronor år 2000 och framåt.

Under femårsperioden 1997 2001 tillförs därmed

kommuner och landsting sammanlagt 72 miljarder

kronor extra. Skolan, vården och omsorgen stärks

ytterligare. De nya resurserna skall användas till att

stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och säkra

sysselsättningen utan att kommunalskatten höjs.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen

har regeringen även beslutat överlämna propositionen

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop.

1997/98:113) i syfte att lägga fast mål och riktlinjer för

en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till

åtgärder inom vissa angelägna områden, främst

äldreomsorgen. Förslagen innebär att 300 miljoner

kronor tillförs per år under perioden 1999 2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov

för utbyggnad och anpassning av bostäder och

lokaler för äldre de närmaste åren, har regeringen

därutöver föreslagit att ett tillfälligt byggstöd om

totalt 400 miljoner kronor införs för åren 1998 och

1999. Dessutom lämnas stöd till kommuner med

övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet,

vilket gör att skolan, vården och omsorgen kan

prioriteras.

Även tandvården förstärks. Regeringen har nyligen

till riksdagen överlämnat propositionen 1997/98:112

Reformerat tandvårdsstöd. Där föreslås en förändrad

inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999.

Förslaget innebär en utökning av kostnadsramen för

tandvården med 500 miljoner kronor.

1.5 En offensiv för uthållig tillväxt

och ökad sysselsättning

Sverige skall ta steget in i 2000-talet genom en

offensiv politik som syftar till att uppnå uthållig hög

tillväxt och växande sysselsättning. Därigenom kan vi

långsiktigt värna välfärden.

Sex områden är av strategisk betydelse för den

svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och

kompetens, Delaktighet i informationssamhället,

Hållbara Sverige ett föregångsland, Företagande,

Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Sammanlagt omfattar de föreslagna åtgärderna 18

miljarder kronor för perioden 1999 2001.

1.5.1 Kunskap och kompetens

Det som produceras kommer i framtiden att i allt större

utsträckning bygga på kunskap, effektivitet och

kreativitet. Sveriges framgångar på världsmarknaden

blir avhängiga vår förmåga att snabbt finna nya

lösningar och utveckla nya produkter. Den viktigaste

investering vi kan göra de kommande åren i samhället

är därför att satsa på ökad kunskap och kompetens

genom breddutbildning och spetsforskning.

Sveriges framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft

med god utbildning. Det finns tre skäl att prioritera

utbildning tillväxt, fördelning och demokrati. Med en

hög utbildningsnivå i Sverige är det möjligt att ha en

uthålligt hög tillväxt och växande sysselsättning.

Utbildning är viktigt som fördelningspolitiskt

instrument för jämlika förutsättningar. För att fördjupa

och stärka demokratin är en satsning på utbildning

som kommer alla till del viktig. Politiken går därför ut

på att stärka hela utbildningssystemet från förskolan

till kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har

jobb.

Varje ung människa som lämnar grund- eller

gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett

misslyckande. Därför tillförs den kommunala sektorn

72 miljarder extra under femårsperioden 1997 2001. En

bättre skola kräver resurser till personal, till böcker,

till utveckling av pedagogiken och till ny teknik. Den

kräver också en engagerad lärarkår med möjligheter till

vidareutbildning och stimulans i sitt viktiga arbete.

Dessutom krävs förstärkta insatser när det gäller

utveckling och kontroll av kvalitet och resultat i

skolan. En nationell skolpolitik skall säkra en likvärdig

skola.

Regeringen avser att genomföra ett

tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i

skolan. För detta ändamål kommer regeringen att

föreslå att 110 miljoner kronor avsätts årligen 1999

2001. Programmet kommer att i korta drag innehålla

följande:

Kvalitetskontrollen bör stärkas på såväl central

som lokal nivå. Skolverket har i uppdrag att undersöka

behovet av utökade sanktionsmöjligheter. En nationell

inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för

att granska skolan. Läraryrket bör utvecklas och

rekryteringsbasen för lärarutbildningen breddas. En

ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara mot

dagens krav på pedagogiskt ledarskap. En nationell

provbank bör byggas upp som stöd för lärares arbete.

De nationella kursproven i gymnasieskolan skall bli

obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot

arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram

utvecklas. Den moderna lärlingsutbildningen skall

fortsätta att utvecklas. Undervisningen i

naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En

ny frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen har

en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas med

musik- och kulturskolan. Ett IT-program för skolan

skall presenteras. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen med förslag på de punkter som kräver

riksdagens beslut.

Inom vuxenutbildningen tillkommer 140 000 platser

under perioden 1997 2000 i kunskapslyftet. För att

möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under

läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det särskilda

utbildningsbidraget ett andra år. Det innebär att

många kan fortsätta att välja kunskap och kompetens

framför passiv arbetslöshet.

Regeringen föreslår vidare att stipendierna för

ungdomar under 20 år som med godkänt resultat

genomgått ett basår med naturvetenskaplig och

teknisk inriktning bibehålls. Försöksverksamheten

med kvalificerad yrkesutbildning förlängs t.o.m. 2001

och utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m.

1999.

Den kraftfulla utbyggnaden av högskolan över hela

landet fortsätter. Genom att de mindre och medelstora

högskolorna förstärks med fasta forskningsresurser

blir de allt starkare krafter även för den regionala

utvecklingen. Antalet studerande inom civil- och

högskoleingenjörsutbildningarna samt inom

naturvetarutbildningarna ökar särskilt för att svara

mot kraven inom dessa områden. Antalet civil- och

högskoleingenjörer beräknas år 2005 därigenom ha

mer än fördubblats sedan mitten av 1980-talet, till

drygt 100 000 civilingenjörer under 65 år och omkring

200 000 övriga ingenjörer inklusive

gymnasieingenjörer. Högskolans samverkan med det

omgivande samhället utvecklas på alla nivåer.

Även de som har arbete måste ges tillfälle till

fortbildning och vidareutbildning.

Kompetensutveckling i arbetslivet är av betydelse för

svenskt näringslivs möjligheter att hävda sig i en allt

starkare internationell konkurrens och för kvaliteten i

den offentliga sektorns verksamhet. Därför har

regeringen tillsatt en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet för kompetensutveckling i

arbetslivet. Arbetsmarknadens parter deltar i

arbetsgruppen vars uppgift är att lämna förslag till hur

parternas gemensamma arbete för ökad

kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av

regeringen. Arbetsgruppen skall avrapportera sitt

arbete senast den 12 juni 1998.

TABELL 1.7 KUNSKAP OCH KOMPETENS

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Särskilt utbildningsbidrag

år 2

520

Kvalificerad

yrkesutbildning

400

815

1 000

10-punktsprogrammet

110

110

110

Övriga insatser

175

350

Totalt

1 030

1 100

1 460

1.5.2 Delaktighet i informationssamhället

Informationstekniken betyder mycket för Sveriges

konkurrenskraft. Med våra världsledande

kunskapsföretag skall Sverige bibehålla positionen

som en ledande IT-nation.

I den nya informationstekniken ligger stora

möjligheter till förändring. Här finns både

tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter

att nå ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre

liv. Därför måste hela Sveriges befolkning bli delaktig i

informationssamhället. Användningen av IT

domineras i dag av män. Detta är en effekt av, och

bidrar till att upprätthålla, en könsuppdelad

arbetsmarknad.

Regeringen har ansvar för att IT och kunskap om

IT skall komma så många människor som möjligt till

del. Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att

människors vilja till arbete och skapande tas tillvara

och att kompetensen hos både kvinnor och män

utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför leda

till att öka kvinnors användning av IT.

I mars 1996 lades propositionen 1995/96:125

Åtgärder för att bredda och utveckla användningen

av informationsteknik. I propositionen redovisades

mål för en övergripande IT-strategi. Dessutom

identifierades tre prioriterade områden

rättsordningen, utbildningen och samhällets

informationsförsörjning, där ett antal mål ställdes upp

för varje område. Det redovisades också ett

handlingsprogram för att bredda och utveckla

användningen av IT.

Regeringen har senare redovisat bedömningar av

vissa centrala frågor för ökad tillväxt och

sysselsättning i informationssamhället. Dessutom har

redovisats ett stort antal genomförda, pågående och

kommande åtgärder inom handlingsprogrammet för att

bredda och utveckla användningen av IT. Exempel på

sådana åtgärder är en utredning om elektroniska

betalningsmedel, en utredning om en ev. samordnad

lagstiftning för radio, TV och tele, IT-kommissionens

verksamhet, datalagskommitténs verksamhet och IT-

stiftelsens verksamhet. Regeringen har också lagt fram

riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utveckla den

statliga förvaltningen.

Regeringen har därutöver satsat cirka 1,3 miljarder

kronor under perioden 1997 1999 på ett nationellt

program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat

av en överenskommelse mellan regeringen,

Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.

Utbildningen bedrivs i projektform inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta

10 000 personer som får en högkvalitativ utbildning.

Därmed minskar risken för flaskhalsar i den snabbt

växande ekonomin.

I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig

förvaltning i medborgarnas tjänst har regeringen lagt

fram riktlinjer för IT-användningen i den statliga

förvaltningen.

Millennieskiftet innebär en risk för allvarliga

störningar i olika elektroniska system, vilket bl.a.

föranlett regeringen att tillsätta en 2000-delegation

med uppgift att bevaka omställningsarbetet i olika

samhällssektorer.

Inom de olika utgiftsområdena planerar regeringen

omfattande åtgärder, som kommer att stimulera IT-

användningen i sig, men även ge andra positiva

effekter. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare

1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999 2001 för

särskilda insatser, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder

kronor, läggs på skolan. Regeringen avser att

förelägga riksdagen ett program för IT i skolan.

Utgångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper

och möjligheter att använda datorer som ett modernt

informationsverktyg.

Inom universitetsdatanätet SUNET skall ytterligare

uppgradering av överföringskapaciteten göras.

IT-anpassningen av myndigheternas

informationssystem skall fortsätta och påskyndas.

Målet är att förenkla samhällsinformationen för

medborgarna och företagen t.ex. skall Internet kunna

användas för att fylla i blanketter. Även inom

statsförvaltningen skall Internet i ökad utsträckning

användas för att effektivisera samverkan mellan

myndigheter. Den elektroniska handeln i Europa skall

stimuleras. Informationsnätverk skall etableras med

inriktning på handel och investeringar i

Östersjöregionen. En databas med hushållsrelaterad

miljöinformation planeras i Konsumentverkets regi för

att öka kunskapen om miljöfrågor. En särskild

kompetensutveckling rörande IT för anställda inom

offentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift

under de kommande åren. Vidare föreslås en satsning

på IT inom kulturområdet. En ny IT-kommission skall

tillsättas.

TABELL 1.8 IT

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Utbildning

340

540

740

Övrigt

60

60

60

Totalt

400

600

800

1.5.3 Hållbara Sverige ett föregångsland

Den globala marknaden för miljöteknik samt

miljöanpassade och resurssnåla produkter växer

snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen

för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge

konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader.

Därför är den ekologiska omställningen också en del

av politiken för att stärka det svenska näringslivet och

öka sysselsättningen.

Sverige skall vara ett föregångsland och en

pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.

Under de kommande tre åren stimuleras teknisk

utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att

12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets

kommuner.

Den nära dialogen med näringslivet är avgörande.

Många företag har insett vikten av hållbar produktion

och miljövänliga varor. Regeringen vill stärka detta

samarbete och fortsätta investeringsprogrammen in i

nästa århundrade. Genom att bli ett föregångsland kan

Sverige få ökad konkurrenskraft och bli ett bättre land

att leva i, även för våra barn och barnbarn.

Riksdagen antog under våren 1997 i samband med

den energipolitiska propositionen 1996/97:84 En

uthållig energiförsörjning ett program som omfattar 9

miljarder kronor under en sjuårsperiod för att uppnå

effektivare energianvändning och ökad användning

av förnybara energikällor. Omställningen av

energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett

föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt

hållbar utveckling. Dessutom har det beslutats om ett

femårigt program för investeringsbidrag på 1 miljard

kronor för kretsloppsanpassning av byggnader och

teknisk infrastruktur.

Riksdagen beslutade i samband med

budgetpropositionen för 1998 om lokala

investeringsprogram för att främja en ekologisk hållbar

utveckling. Totalt har 5,4 miljarder kronor avsatts för

de lokala investeringsprogrammen för perioden 1998

2000. Gensvaret har hittills varit stort. Ett trettiotal

kommuner kommer i ett första steg att beviljas bidrag

till sina ansökningar om stöd till investeringsprogram.

Av landets 288 kommuner har 286 lämnat in

intresseanmälningar. Stödet föreslås utökas med 2

miljarder kronor för år 2001.

Miljöövervakningen förstärks. För att säkra den

biologiska mångfalden i skogen tillförs ytterligare

resurser för naturvård, biotopskydd och inköp av

mark. Miljötillsynen samt insatser för rådgivning och

information till skogsägarna förstärks. Den goda

ekonomiska utvecklingen har möjliggjort att medel

tillskjuts för att kompensera för tidigare gjorda

besparingar som var nödvändiga av statsfinansiella

skäl.

Även bostadspolitiken läggs om i ekologisk

riktning. I propositionen 1997/98:119 Bostadspolitik

för hållbar utveckling reformeras det nuvarande

räntebidragssystemet och kompletteras med ett

investeringsbidrag för ekologiskt hållbara

investeringar i flerbostadshus.

TABELL 1.9 HÅLLBARA SVERIGE ETT

FÖREGÅNGSLAND

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Miljö- och naturvård

125

200

200

Lokala inv. program

2000

Totalt

125

200

2200

1.5.4 Företagande

Sedan 1994 har antalet anställda i företag med färre än

100 anställda ökat med 100 000. Över 27 000 nya

företag har bildats varje år. Det är rekordnivåer.

Entreprenörskap och nyföretagande har en avgörande

betydelse för tillväxt och sysselsättning.

Insatser för att främja entreprenörskap och

förbättra förutsättningarna för företagande föreslås

därför. Fram till och med år 2000 kan 100 000 nya

företag ha bildats i Sverige.

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av

särskild betydelse för mindre företag genomförts bl.a.

vad gäller skatteområdet, tillgången på riskkapital och

regelförenklingar. Enskilda näringsidkare och delägare

i handelsbolag har fått regler mer likvärdiga dem som

gäller för aktiebolagen. För nystartad enskild

näringsverksamhet har en möjlighet att kvitta

underskott i aktiv näringsverksamhet mot

tjänsteinkomster införts. En lättnad i

ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag

har införts. Socialavgifterna har reducerats för att

särskilt gynna de mindre företagen. En nybildad sjätte

AP-fond har fått möjlighet att investera i onoterade

aktier för 10 miljarder kronor.

Den av regeringen tillsatta

småföretagsdelegationen har lagt fram ett flertal

regelförenklingsförslag. Regeringen har redan fattat

beslut avseende flera av dessa. Som exempel kan

nämnas mindre restriktiva regler vid beviljande av F-

skattsedel och lindring av skattetillägg vid

periodiseringsfel i momsredovisningen.

Det som utan tvivel gynnat svenska företag mest är

regeringens kraftfulla och omfattande åtgärder för att

stärka de offentliga finanserna, vilket lett till att dessa

nu också är i balans. Räntenivåerna har halverats och

investeringarna har som följd av detta ökat kraftigt.

Att genomföra ofinansierade skattesänkningar

riskerar att allvarligt försämra företagsklimatet. Den

gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna

möjliggör nu ytterligare finansierade

skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång till

riskkapital.

Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden

i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas.

Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier

utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker avskaffas.

Dessutom avskaffas den särskilda

fastighetsskatten på vattenkraftverk, vilket innebär en

lättnad främst för den elintensiva industrin.

Avdragsreglerna för pensionskostnader,

beskattningen av personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda näringsidkare

förenklas.

Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv

och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade

redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.

Många nya teknikbaserade företag och andra

småföretag med betydande tillväxtpotential saknar

finansiella resurser för att ta till vara sina

utvecklingsmöjligheter. Staten kompletterar

marknaden genom s.k. såddkapital via NUTEK.

Resurserna för främst detta ändamål och annan

småföretagsutveckling föreslås öka med 50 miljoner

kronor per år under en treårsperiod.

Regeringens insatser för att stimulera kvinnors

företagande är flera. Företagarlån till kvinnor,

rådgivning till kvinnliga företagare samt lokala och

regionala resurscentra för kvinnor är några exempel.

Regeringen stödjer även forskningsprogram om

kvinnors företagande för att öka kunskapen på

området.

Regeringen går nu vidare med

regelförenklingsarbetet.

Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är

att endast en blankett och en myndighetskontakt

skall behövas. Regeringen avser att genomföra

sådana förenklingsåtgärder under innevarande år.

Patent- och registreringsverket ges huvudansvaret

för att inom sex månader föreslå konkreta åtgärder.

Myndigheternas handläggningstider skall i ett

första steg förkortas med 25 procent i särskilt

utvalda ärenden. Regeringen avser att skärpa

existerande punktlighetsmål i regleringsbreven

samt att införa sådana för samtliga handläggande

myndigheter. Kontroll och uppföljning skall

skärpas.

Uppgiftsbördan för företagen skall minskas.

Regeringen avser att genomföra åtgärder för att

väsentligt minska företagens obligatoriska

uppgiftsinlämnande samt öka återanvändningen

av företagsdata.

Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas

ytterligare. Regeringen avser att prioritera

förenklingsarbetet avseende tullfrågor, både

nationell och på gemenskapsnivå.

I regeringens fortsatta arbete kommer

småföretagsperspektivet än mer att sättas i centrum.

Regeringen avser därför, när Småföretagsdelegationen

lagt sitt slutliga förslag, att presentera ett program för

regelförenkling bl.a. innehållande ett system för att

säkerställa att effektiva konsekvensanalyser görs av

hur olika förslag påverkar småföretagen och ett

generellt direktiv för utredningsväsendet om att

småföretagens speciella förutsättningar skall beaktas.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk

ekonomi. Regeringen kommer att återkomma till

riksdagen om konkurrenspolitikens inriktning med en

skrivelse eller i annat lämpligt sammanhang.

Regeringen bedriver sedan flera år ett arbete mot

den ekonomiska brottsligheten. Bl.a. har

lagstiftningen skärpts beträffande näringsförbud och

skattekontroll. Arbetet fortsätter och inriktas på att

motverka ekobrotten på nationell och internationell

nivå.

TABELL 1.10 FÖRETAGANDE

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Sänkta skatter

1 730

2 020

1 730

Såddkapital m.m.

50

50

50

Totalt

1 780

2 070

1 780

1.5.5 Europeiskt samarbete

Regeringen är djupt engagerad i arbetet att bygga upp

ett starkt och fredligt Europa inför 2000-talet. Tack

vare det europeiska samarbetet knyts länder allt

närmare varandra och gamla motsättningar löses upp.

Med flera nya medlemmar kan Europeiska unionens

grundläggande syften fred, demokrati och

ekonomisk utveckling främjas ytterligare.

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under

denna tid har EU:s samarbete fördjupats, t.ex. i

gemensamma ansträngningar för att öka

sysselsättningen. En väsentligt del av EU:s arbete är

nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i

gemenskapen. Regeringen ser som en av sina absolut

viktigaste uppgifter att bidra till en framgångsrik

anslutning av kandidatländer.

Utvidgningen kan och bör genomföras utan att

budgettaket som andel av BNI ökar. För att underlätta

utvidgningen måste emellertid det budgetutrymme

som nu finns under detta tak förbehållas nya

medlemmar.

EU-medlemskapet har väsentligt ökat Sveriges

förutsättningar att påverka Europas utveckling. Det

har också inneburit nya möjligheter för vårt lands

medborgare och företag. Ökade insatser behövs

emellertid för att förbättra kunskaperna om den

svenska Europapolitiken och om hur dessa

möjligheter kan tas till vara. Angeläget är också att

göra konkreta insatser för att bättre utnyttja de nya

marknadsmöjligheterna i Europa.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige för

första gången att vara ordförandeland. Detta innebär

att Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och

företräda EU utåt. Det innebär också att Sverige

kommer att stå värd för viktiga möten som av tradition

äger rum i ordförandelandet, såsom möten i

Europeiska rådet och informella ministerrådsmöten.

Att vara ordförandeland ställer stora krav på

organisatorisk kompetens och administrativa resurser.

Resurser för detta arbete har avsatts.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program på

800 miljoner kronor årligen för utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa. Programmet skall bidra

till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett

dynamiskt och demokratiskt integrerat Europa.

Samarbetet inriktas på att påskynda Estlands,

Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt

att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i

europeiska samarbetsstrukturer. Samarbetet inom det

sociala området skall utökas under kommande

treårsperiod. Regeringen avser att intensifiera

samarbetet i Norden och i lämpliga delar sammanlänka

detta med det näringslivsrelaterade samarbetet i

Östersjöregionen.

Sveriges utvecklingssamarbete med Estland,

Lettland, Litauen och Polen på rättsområdet

intensifieras för att påskynda ländernas medlemskap i

EU samt för att öka rättssäkerheten och minska

brottsligheten i vårt närområde.

En särskild satsning för att vidareutveckla

samarbetet mellan Sverige och Polen görs under 1999.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för

sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare en

miljard kronor avsatts, den s.k. Östersjömiljarden.

Medlen används inom områdena energi, miljö,

infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk

exportindustri. Verksamheten har varit framgångsrik

och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör

ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den

kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner

kronor per år. Regeringen strävar bl.a. efter att uppnå

ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och

medelstora företagen. Därmed kan Sverige bidra till att

Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion.

För att öka kunskapen om Europapolitiken och

dess möjligheter avsätts nya resurser. Det planeras

bl.a. en särskild informationsinsats om euron och om

praktiska effekter för näringsliv och konsumenter av

att Sverige inte deltar i valutaunionen vid starten 1999.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-

och handelsmöjligheterna i det nya framväxande

Europa genom bl.a. insatser för småföretagen,

förstärkt regional exportfrämjarorganisation i Sverige

och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella

land- och språkkunskaper.

Den internationella marknaden erbjuder för många

företag okända möjligheter. Det gäller inte minst den

upphandling som sker i internationella organisationer.

Genom sin kompetens och kapacitet borde svenska

företag ha bättre utsikter att vinna kontrakt än vad

som i dag är fallet.

TABELL 1.11 EUROPA

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Central- och

Östeuropa

800

800

800

Östersjöinsatser

200

200

200

Informationsinsatser

20

20

20

Marknadsplats Europa

30

30

30

Totalt

1050

1050

1050

1.5.6 Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring

blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald.

Närmare en miljon av landets invånare är födda

utomlands. I en internationaliserad värld har ett land

med en internationell befolkning ett försprång. Att ta

till vara denna fördel kommer att kräva både

förändrade attityder och politiska insatser. Detta blir

en av det kommande seklets stora utmaningar.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund

har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden

som andra har, och förfärande ofta lever de i det

närmaste isolerade från det övriga Sverige. Alla som

bor i Sverige skall kunna känna sig hemma här,

oavsett etnisk bakgrund. Språket är nyckeln till det

svenska samhället. Den som inte behärskar svenska

språket hamnar lätt utanför det gäller inte minst

arbetsmarknaden. Undervisningen i det svenska

språket måste därför stärkas.

Riksdagen fattade i december 1997 beslut om mål

och riktlinjer för den framtida integrationspolitiken.

Beslutet grundade sig på förslag i regeringens

proposition Sverige, framtiden och mångfalden från

invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/89:16)

Enligt propositionen skall samhällets etniska och

kulturella mångfald vara en utgångspunkt för den

generella politikens utformning på alla

samhällsområden och nivåer. En ny myndighet

inrättas den 1 juni 1998 med ansvar för att

integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag

på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera

integrationsprocesserna i samhället. I propositionen

redovisas också hur introduktionen av nyanlända

invandrare kan förbättras. Vidare har regeringen under

budgetåret 1995/96 och 1997 betalat ut sammanlagt

180 miljoner kronor i stöd till utvecklingsprojekt i

utsatta bostadsområden. För perioden 1998 2000 har

490 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.

Integrationspolitiken skall värna grundläggande

demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors och

mäns lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell

bakgrund.

För att vända utvecklingen, minska segregationen,

uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sverige

för alla föreslås ett resurstillskott under den

kommande treårsperioden. Insatser planeras inom

olika områden. Av central betydelse är åtgärder för att

ge goda kunskaper i det svenska språket från tidig

ålder, skapa goda villkor på arbetsmarknaden och att

få till stånd en varaktig förbättring av situationen i

utsatta bostadsområden med stor andel invånare med

invandrarbakgrund. Vidare bör den potential som

kultur och idrott har som brobyggare mellan olika

kulturer utnyttjas för att åstadkomma en ökad

integration.

Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen

en storstadspolitisk proposition under våren.

Storstadens möjligheter ligger i dess mångfald,

skaparkraft och tillväxtpotential. Storstadens problem

är i första hand de snabbt växande klyftorna mellan

rika och fattiga och mellan infödda och inflyttade

svenskar. Regeringens politik syftar till att bejaka

storstadens möjligheter, utan att lämna stora grupper

utanför samhällets gemenskap, utbildningssystemet,

bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, kulturlivet och

de demokratiska mötesplatserna.

Regeringen har vidare för avsikt att under våren

lämna förslag om skärpt lagstiftning mot etnisk

diskriminering i arbetslivet.

TABELL 1.12 ETT SVERIGE FÖR ALLA

MILJONER KRONOR

1999

2000

2001

Totalt

350

350

800

1.5.7 Trygghet och solidaritet

Utöver de sex framtidsområdena görs satsningar inom

en rad områden som stärker Sverige inför sekelskiftet:

Ett tryggare Sverige

Den enskilda individen har ett självklart krav på

trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.

Tryggheten och rättssäkerheten uppnås genom en

effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande

verksamhet. Mot bakgrund av de ökade krav som

ställts på rättsväsendet de senaste åren tillförs

ytterligare 200 miljoner kronor 1999, 250 miljoner

kronor år 2000 samt 300 miljoner kronor 2001. De nya

medlen skall bl.a. användas för att säkerställa

närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottslighet

samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

Pensioner

Det reducerade basbeloppet höjs. Basbeloppet har

sedan 1993 reducerats med två procent vid

beräkningen av pensioner. Dessutom begränsades

uppräkningen av basbeloppet med anledning av

prisförändringar från och med år 1995 som ett led i

arbetet med saneringen av statens finanser. Storleken

av uppräkningen knöts till storleken av statens

budgetunderskott.

Regeringen föreslår i denna proposition att

basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla

prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år

1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen

föreslår också att pensionerna för år 1999 beräknas

utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället

för med två procent. För år 2000 och framåt beräknas

pensionerna från ett icke reducerat basbelopp.

Internationell solidaritet

Regeringen ser biståndet som ett viktigt instrument

för att främja internationell säkerhet och solidaritet.

Efter betydande nedskärningar sedan 1992 beslutade

riksdagen på regeringens förslag att biståndsramen

för år 2000 skulle höjas från 0,70 till 0,72 procent av

bruttonationalinkomsten (BNI). I syfte att ytterligare

markera Sveriges internationella ansvarstagande

föreslår regeringen nu en fortsatt ökning av

biståndsramen till 0,73 procent av BNI år 2001. Totalt

sett beräknas biståndet öka med 200 miljoner kronor år

2001.

1.6 Rättvisa skatter

I år går tio procent av de totala skatteintäkterna till att

betala räntorna på statsskulden. Även om den

offentliga sektorns finanser nu visar överskott

kommer skattebetalarna under mycket lång tid

framöver att betala priset för de gångna årens stora

underskott.

Skatter har inte något egenvärde utan motiveras

endast av vad intäkterna används till. Den egentliga

skattekvoten, dvs. den formella skattekvoten plus det

offentliga underskottet, visar hur mycket skatt som

måste betalas för att välfärden skall vara finansierad.

Ofinansierade skattesänkningar som låg bakom den

formellt sett lägre skattekvoten i början av 1990-talet

innebar endast att skatteuttaget försköts framåt i

tiden.

Saneringen av de offentliga finanserna har i huvudsak

kunnat ske rättvist. Skattehöjningarna har varit en

starkt bidragande orsak till detta. Höginkomsttagare

har bidragit främst genom höjda kapitalskatter, men

även låg- och medelinkomsttagare har fått känna av

skattehöjningar.

Allt eftersom statsfinanserna förbättras i snabb takt

finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder.

Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga

men endast om vissa villkor obetingat uppfylls.

Generella skattesänkningar får inte ske innan en

tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan,

vården och omsorgen. De får inte finansieras genom

skuldsättning. Och de måste utformas på ett

fördelningspolitiskt rättvist sätt.

Den tillfälliga värnskatten upphör från och med

1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994. För att

säkerställa att målet om rättvis fördelning som

uttalades i samband med skattereformen skall vara

uppfyllt införs samtidigt ett ytterligare steg i

skatteskalan för inkomster över 32 400 kr per månad.

Den sammantagna effekten blir att omkring 1 miljon

inkomsttagare får lägre marginalskatt. Höjningen av

barnbidragen och flerbarnstilläggen, som genomförts

vid årsskiftet, är också i linje med skattereformen

1990 1991. Genom att brytpunkten för statlig skatt

inte har höjts i takt med inkomstökningarna har stora

grupper löntagare börjat betala statlig inkomstskatt.

Den utvecklingen bör vändas så att reformens

intention att högst 15 procent av inkomsttagarna skall

betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

1.6.1 En skattepolitik för företagande

En rad åtgärder har genomförts för att stimulera de

små och medelstora företagen. En huvudinriktning har

varit att förbättra tillgången på riskkapital.

Skattesänkningarna med inriktning på små och

medelstora företag uppgår till omkring 7 miljarder

kronor per år. Lättnaden i ägarbeskattningen för

onoterade bolag och nedsättningen av

arbetsgivaravgifter på den del av lönesumman som

understiger 850 000 kr är två exempel. Enskilda

näringsidkare har fått motsvarande lättnader.

Dessutom har en möjlighet att kvitta underskott i

nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst

införts.

Regeringen bedriver ett brett arbete för att minska

krånglet och göra det enklare att bli och vara

företagare. Ett nytt och enklare system för

redovisning och betalning av skatter och avgifter,

skattekonton, har nyligen trätt i kraft. Skattetilläggen

vid periodiseringsfel har halverats. Villkoren för att få

F-skattsedel har mjukats upp. För att ytterligare

förbättra villkoren för företagande föreslår regeringen

nu en rad nya åtgärder:

Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag genom

att taket för avsättningar till periodiseringsfond

återställs till 25 procent. Därmed underlättas

expansion med hjälp av kvarhållna vinster.

Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade aktier

utvidgas för att ytterligare underlätta expansion

med hjälp av externt kapital.

Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade

aktier utvidgas.

Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, vilket

innebär en lättnad främst för mindre företag.

Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk

avskaffas, vilket innebär en lättnad främst för den

elintensiva industrin.

Avdragsreglerna för pensionskostnader förenklas.

Beskattning av personaloptioner förenklas.

Avdraget för pensionssparande för enskilda

näringsidkare förenklas.

Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv

och kan nu även lägga förslag som innebär

förenklade redovisningsregler särskilt för de

mindre företagen.

En översyn pågår av hela energiskattesystemet för att

förbättra miljöeffekterna. Resultatet kommer att

redovisas 1999. Det finns nu ingen anledning att av

miljöskäl höja det totala uttaget av energiskatter, även

om enskilda skatter kan förändras. Beskattningen av el

i produktionsledet har dock haft negativa effekter för

den elintensiva industrin. Den särskilda

fastighetsskatten på vattenkraftverk föreslås därför

avskaffas. Detta kommer att innebära sänkta elpriser

för såväl industrin som för konsumenterna.

Regeringen avser att presentera en ny samordnad

utformning av de skatter som träffar vägtrafiken.

Syftet är att, inom ramen för ett i huvudsak oförändrat

skatteuttag, uppnå bättre styreffekter vad gäller

trafiksäkerhet och miljö. Redan under våren har dock

regeringen lagt förslag om bl.a. förlängd skattefrihet

för elbilar och en ny utformning av avgaskraven för

lätta lastbilar och bussar.

1.6.2 Skattekontroll för rättvisa

För att skattesystemet skall kunna upprätthålla sin

legitimitet är det viktigt att de skatter och avgifter som

beslutas också blir betalda. Kontroll och uppföljning

är av avgörande betydelse.

Möjligheterna till skattekontroll har kraftigt

förbättrats under mandatperioden. Generalklausulen

mot skatteflykt har fått en ny och effektivare

utformning. Särskilda skattebrottsenheter byggs upp

inom skattemyndigheterna. På så sätt tas den

kompetens och erfarenhet som finns inom

skatteförvaltningen bättre till vara. Dessutom undviks

de flaskhalsproblem som tidigare varit vanliga.

Under våren har regeringen lagt fram förslag om

reformerat förhandsbesked. Möjligheterna till

skatteplanering i samband med koncernöverlåtelse har

minskats. Kontrolluppgiftsskyldigheten har utvidgats

ytterligare så att så gott som alla affärer med

värdepapper omfattas.

Tullen får ansvar för en ny kontrollverksamhet över

hela landet som gäller yrkesmässiga transporter av

punktskattepliktiga varor. Tullen ges även bättre

möjligheter att kontrollera postpaket som innehåller

alkohol och tobak.

Den kraftiga ökning av smuggling av cigaretter är

ett problem som inte enbart kan lösas med ökad

kontroll. För att förhindra att smugglingen, och de

inslag av organiserad brottslighet som följer i dess

spår, får en ökad spridning föreslår regeringen en

sänkning av skatten på cigaretter.

1.6.3 Skattepolitiken och

internationaliseringen

Vissa länder utnyttjar kapitalets rörlighet till att locka

till sig kapital och investeringar från andra länder. Det

sker bl.a. genom att de erbjuder bättre skattevillkor för

utländska etableringar än vad som gäller företag som

är verksamma inom landet. Sverige har aktivt drivit på

för att diskutera detta inom EU. Arbetet har varit

mycket framgångsrikt, och under hösten 1997 kunde

medlemsländerna enas om gemensamma

uppföranderegler för att motverka skadlig

skattekonkurrens. Arbetet fortsätter nu för att även få

till stånd gemensamma regler om beskattning av räntor

och andra kapitalinkomster. Det är nödvändigt att

ägna fortsatt uppmärksamhet åt de effekter

internationaliseringen kan ha på svensk

kapitalbeskattning och punktskatter.

1.6.4 Fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattningen.

Detta understryks av att räntorna på bostadslån är

avdragsgilla. För att fastighetsskatten skall vara så

rättvis som möjligt bör taxeringsvärdet avspegla

marknadsvärdet på ett så korrekt sätt som möjligt. En

särskild utredare har därför fått i uppdrag att se över

taxeringsförfarandet. I avvaktan på att utredningens

analys av omräkningsförfarandet blir klar föreslås att

den frysning av taxeringsvärdena på 1997 års nivå

som beslutades för 1998 också skall gälla för 1999.

En ny utredning skall se över

fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den

skattemässiga neutraliteten mellan olika

upplåtelseformer. Utredningen skall även överväga

om det finns något lämpligt sätt att förbättra villkoren

för fastboende i attraktiva kustområden och stimulera

miljöinvesteringar.

1.7 Fördelningspolitiken

Svensk ekonomi utstod i början av 1990-talet den

största prövningen i modern tid med negativ tillväxt,

sänkta reallöner och kraftigt stigande arbetslöshet.

Som ett resultat av detta raserades de offentliga

finanserna. I januari 1995 beräknades lånebehovet till

229 miljarder kronor. Sverige stod inför en

statsfinansiell kollaps.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade

pengar. Utan en fast grund bestående av sunda

offentliga finanser finns det i längden inte något

utrymme att bedriva en rättvis fördelningspolitik. Det

är därför de svagaste grupperna har allra mest att

vinna på starka offentliga finanser.

I och med 1998 års budget har

saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor fullföljts.

En av de viktigaste principerna för regeringens arbete

med utformningen av programmet var att alla

medborgare rättvist skulle dela på bördorna.

Tvärtemot vad många befarat, pekar

fördelningspolitiska analyser på att krisen och

budgetsaneringen har klarats med en bevarad relativt

jämn fördelning av de ekonomiska resurserna. Genom

välfärdspolitiken har bördorna av den djupa

ekonomiska krisen och saneringen av de offentliga

finanserna i huvudsak fördelats rättvist.

Den femtedel av hushållen som har högst

ekonomisk standard har bidragit med 43 procent av de

sammantagna budgetförstärkningarna, medan den

femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med

ca 11 procent. Den tiondel av hushållen med högst

standard har fått vidkännas den största minskningen i

förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas

dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort sett

lika för kvinnor och män.

I diagrammet nedan visas den slutliga analysen av

saneringsprogrammets fördelningseffekter. Hushållen

är i diagrammet indelade i tio lika stora grupper, s.k.

deciler. I decil 1 finns de hushåll som har den lägsta

ekonomiska standarden. I decil 10 finns de hushåll

som har den högsta ekonomiska standarden.

Konsekvenskalkylen omfattar de direkta effekterna av

i stort sett alla föreslagna och beslutade åtgärder i

skatte- och bidragssystemen fram till och med 1998 års

budgetproposition.

Som en följd av den höga arbetslösheten och de

växande klyftorna i löner och kapitalinkomster mellan

1991 och 1997 har spridningen i marknadsinkomster

ökat betydligt. Detta har dock till stor del

kompenserats av transfererings- och skattesystemet.

Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster har

spridningen i disponibla inkomster inte ökat nämnvärt

sedan 1991.

Andelen hushåll som har en låg ekonomisk

standard (under 50 procent av medianinkomsten) har

ökat från 4,1 till 5,8 procent. En viktig orsak till detta är

dock att antalet studerande har ökat vilket har en

positiv fördelningspolitisk profil på längre sikt.

Resultaten för 1996 och 1997 baseras på en

uppdaterad framskrivning och visar således en

bedömning av det troliga utfallet (se vidare prop.

1997/98:1, bilaga 7).

Men inkomststatistiken visar inte hela bilden. Den

tar inte hänsyn till de offentliga verksamheterna.

Under 1980-talet ökade spridningen i disponibla

inkomster. Samtidigt satsades allt större resurser på de

offentliga tjänsterna. Barnomsorgen byggdes ut och

resurserna till vården, äldreomsorgen och

utbildningen ökades. Under början av 1990-talet

bromsade resursökningen och hushållen fick bära en

allt större del av kostnaderna genom avgifter och

taxor. De betydande resurser som nu på nytt tillförs

skolan, vården och omsorgen bör kunna motverka

denna utveckling.

De offentliga tjänsterna måste värnas. Grunden för

rättvisan är att barnen, de äldre, de sjuka och de

handikappade får tillgång till vård och omsorg med

god kvalitet. Genom en god ekonomisk utveckling

ökar resurserna för vården och omsorgen. Enskilda

skall inte behöva betala oskäliga avgifter.

Kunskaper och erfarenheter måste fördelas

jämnare. Därmed får alla bättre möjligheter till arbete.

Det nås genom bättre baskunskaper och fler

utbildade. Rättvisa kan nås endast när människor ges

lika möjligheter till utbildning och arbete. Sverige skall

åter visa att en god tillväxt och ökad sysselsättning

bäst förenas med en jämn fördelning av de

ekonomiska resurserna.

PROP. 1997/98:150

PROP. 1997/98:150

34

33