Prop. 1997/98:151D2

35 Information om rätten till ålderspension

35.1 Inledning

Den allmänna ålderspensionen berör i princip alla medborgare och står

för huvuddelen av försörjningen under ålderdomen. Det här presenterade

förslaget om ett reformerat ålderspensionssystem medför en rad

förändringar i pensionssystemets uppbyggnad och kan för den enskilde

individen innebära betydande skillnader i pensionsutfall jämfört med det

nuvarande systemet. Förslaget innehåller också ett antal valsituationer

för den enskilde.

Det är därför av stor vikt att varje försäkrad får grundläggande kun-

skaper om hur systemet fungerar och vilka konsekvenser det får för den

egna pensionen. För att kunna planera för tiden som pensionär måste den

enskilde kunna skaffa sig en god överblick över sin förväntade ekono-

miska situation efter pensioneringen. I det reformerade

pensionssystemet är informationen av ännu större betydelse än i det

nuvarande systemet, eftersom varje åtgärd som påverkar inkomsten får

genomslag i den framtida pensionen. Därtill är pensionsåldern flexibel

varför tidpunkten för pensionsuttaget har stor betydelse för pensionens

storlek. Även utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på

premiepensionskontot påverkar pensionens storlek.

Den försäkrade behöver dels få allmän information om hur det refor-

merade ålderspensionssystemet är uppbyggt och fungerar, såväl vad

avser inkomstpension från fördelningssystemet som premiepensionen

från premiepensionssystemet. Den generella informationen behöver

kompletteras med individuell information. Viss del av den individuella

informationen bör, enligt vad som redovisas nedan, skickas ut årligen.

35.2 Allmän information

Fördelningssystemet

Den försäkrade behöver känna till grundläggande basfakta, men också få

viss ytterligare kunskap, särskilt i de fall systemet kräver ett aktivt val av

den enskilde. Den generella informationen skall inriktas på och be-

hovsanpassas för olika målgrupper. Ansvaret för informationen om in-

komstpension från fördelningssystemet skall ligga på dagens socialför-

säkringsadministration.

Försäkringskassorna skall ha rollen som neutral informationsgivare

till de som behöver djupare information för att kunna fatta beslut om

t.ex. deltidsarbete, tjänstledighet, överföring av pensionsrätt mellan

makar, överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår eller ett

eventuellt kompletterande pensionsskydd. Det skall också, genom

alternativa informationsvägar som internet, e-post och telefonitjänster,

ges möjlighet för den enskilde att när som helst ta del av prognoser samt

på egen hand göra prognoser utifrån olika förutsättningar.

Premiepensionssystemet

För att premiepensionssystemet skall fungera som avsett krävs att infor-

mationen till de enskilda håller hög kvalitet. Den enskildes rätt till

information är en förutsättning för att han eller hon skall kunna ta till

vara de möjligheter som premiepensionssystemet erbjuder. Det krävs

information om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes

tillgodohavande och åtminstone i någon utsträckning om fondförvaltarna

och fonderna. Huvudansvaret för innehållet i informationen måste ligga

på Premiepensionsmyndigheten.

Flertalet remissinstanser har yttrat sig i frågan om information till de

försäkrade. De poängterar därvid nödvändigheten av att denna informa-

tion är av hög kvalitet för att skapa förståelse för och intresse kring pre-

miepensionssystemet. Vikten av samordning av information beträffande

fördelningssystemet respektive premiepensionssystemet betonas också

av många. Finansinspektionen anser att informationsskyldigheten bör

nära anknyta till bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder,

innebärande att de försäkrade skall förses med informationsbroschyr,

årsberättelse och halvårsredogörelse för fonden tills den enskilde avsagt

sig ytterligare sådan information. Vissa remissinstanser, däribland

Fondbolagens Förening, har uttryckt farhågor över att en prognos

beträffande den enskildes kommande pension kan vara svår att göra i

fråga om fonder med hög volatilitet och kan komma att uppfattas som en

utfästelse om en viss pensionsnivå.

Informationen om systemet som sådant är naturligtvis allra mest ange-

lägen i samband med ikraftträdandet. Det är viktigt att tillräckliga resur-

ser kan avsättas för dessa insatser, så att de enskilda kan fatta rationella

beslut på ett riktigt underlag redan från början. När Premiepensionsmyn-

digheten har inrättats och det år 1999 är dags för utbetalning från Riks-

gäldskontorets tillfälliga förvaltning skall självfallet en fullständig

information lämnas till den enskilde. I den informationen bör ingår

uppgifter om de fonder som finns tillgängliga i systemet. För varje fond

bör bl.a. anges nettopriset för förvaltningen, dvs. fondförvaltarens

avgifter minskade med eventuell prisreduktion.

Även när systemet är igång kommer det att behövas allmän informa-

tion om hur det fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör därför

hållas tillgängliga t.ex. på försäkringskassornas och kanske även skatte-

myndigheternas kontor. Däremot kan det knappast begäras att

personalen på dessa kontor generellt skall kunna besvara frågor som inte

behandlas i trycksakerna. Sådan specialinformation får lämnas av en

särskild informationsenhet. Härutöver måste naturligtvis riktade insatser

göras för varje ny generation som kommer in i systemet.

I 26-29 §§ lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om in-

formationsmaterial som ett fondbolag skall tillhandahålla för varje fond

som bolaget förvaltar (informationsbroschyr, årsberättelse och halvårs-

redogörelse). Dessa handlingar skall inte ingå i utskicket från myndig-

heten till den enskilde. Däremot bör det av

premiepensionsmyndighetens besked framgå att den enskilde har rätt att

få dessa handlingar från fondbolaget och hur man då skall bära sig åt. En

sådan ordning, där den enskilde måste aktivt begära handlingarna,

stämmer visserligen inte helt med tankarna bakom regeln i 27 § andra

stycket lagen om värdepappersfonder att årsberättelsen och

halvårsredogörelsen skall tillställas alla andelsägare som inte har avsagt

sig detta. Med tanke på att sparandet inom premiepensionssystemet inte

kommer till på den enskildes eget initiativ på samma sätt som vanligt

sparande i värdepappersfonder måste man emellertid räkna med att

materialet skulle läsas av en så liten andel av de enskilda, att det inte

skulle vara ekonomiskt försvarbart att skicka materialet till alla som inte

vidtagit den aktiva åtgärden att avsäga sig informationen.

Åtskilliga remissinstanser har pekat på att det normalt ligger i pen-

sionsspararnas intresse att direkt från förvaltaren kunna få information

om fondsparandet. En väg till sådan informationsgivning är som nyss

sagts att den enskilde vänder sig till fondförvaltaren och begär årsbe-

rättelse m.m. I detta sammanhang skall det påpekas att en årlig samman-

ställning från myndigheten, som behandlas under nästa rubrik, kan antas

ge den önskade informationen om fondförvaltningen för flertalet

sparare.

Försäkringsförbundet pekar på en möjlighet för fondförvaltarna att via

Premiepensionsmyndigheten skicka ut information. Förvaltaren skulle

med en sådan modell stå för kostnaderna för utskicket. Materialet skulle

även skickas till dem som inte avstått från sekretess. Enligt regeringens

mening har en sådan metod vissa nackdelar. Den främsta nackdelen är att

den enskilde lätt kan få intrycket att myndigheten svarar för innehållet i

informationen. Regeringen vill därför inte förorda denna väg.

Premiepensionsmyndigheten skall inte ha till uppgift att informera de

enskilda om sådant som de kan inhämta från fondernas eget informa-

tionsmaterial. Däremot bör myndigheten svara för ett allmänt informa-

tionsmaterial om de fonder som har anmälts till

premiepensionssystemet. Det kan t.ex. vara sammanställningar av

fonderna efter deras placeringsinriktning och förvaltningsresultat under

de senaste åren. Sådant material skulle i så fall kunna sändas ut till de

enskilda i samband med underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt,

när ett nytt val av fond kan göras.

Kostnaderna för informationen skall bäras av pensionsspararna. Man

kan räkna med att de fonder som medverkar i systemet kommer att ut-

sättas för en fortgående granskning och bedömning av ekonomijourna-

lister m.fl., vilket naturligtvis minskar behovet av statliga insatser.

Emellertid är det från flera håll omvittnat att det föreligger ett mycket

stort behov av information om villkoren för fondsparande. Premiepen-

sionsmyndigheten bör därför ge ut översikter av detta slag. Sådana över-

sikter måste redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som myndigheten

får från förvaltarna själva, t.ex. uppgifter i de rapporter om kostnadsuttag

som förvaltarna skall ge in till myndigheten varje år, eller som framgår

av publicerad statistik eller liknande. Det är viktigt att myndigheten

tydligt anger att översikterna bygger på uppgifter från fondförvaltarna

och att uppgifterna inte kontrollerats av myndigheten. Av översikterna

bör bl.a. framgå nettopriset på förvaltningen av varje fond.

Det är viktigt att den enskilde får tillräcklig information när denne

första gången kommer in i premiepensionssystemet. Detsamma gäller

när pensionen ska börja tas ut. Premiepensionsmyndigheten måste alltså

framställa material som mer detaljerat än det allmänna

informationsmaterialet redovisar vilka valmöjligheter den blivande

pensionären har och hur förfaringssättet är för att få uppgift om vad som

konkret gäller för den enskilde. Man kan t.ex. vilja veta vilket

månadsbelopp man kan räkna med vid uttag av halv premiepension eller

vilket månadsbelopp som kommer att gälla om man väljer

efterlevandeskydd. Sådana uppgifter bör myndigheten på begäran

tillhandahålla den enskilde utan kostnad.

Pensioneringstidpunkten är kritisk på två sätt när det gäller efterlevan-

deskydd: dels genom att det efterlevandeskydd som har gällt under aktiv-

tiden upphör då, dels genom att det för de flesta kommer att vara enda

tillfället då de kan begära efterlevandeskydd för pensionstiden. Informa-

tion om dessa frågor bör ingå i det material som skall ges till dem som

kan antas stå i begrepp att ta ut sin pension. Med tanke på hur viktigt

efterlevandeskyddet kan vara för den enskilde bör det övervägas om inte

information av det slaget också bör finnas på blanketten för ansökan om

pension.

Eftersom pensionsåldern är rörlig finns det emellertid inte någon

given tidpunkt vid vilken informationsmaterial av detta slag skall skickas

ut. Att skicka ut materialet inför den försäkrades 61-årsdag kommer i

många fall att vara för tidigt. Att vänta till den påminnelse som skall

sändas ut inför den försäkrades 70-årsdag kommer å andra sidan att vara

alltför sent. En lämplig lösning kan vara att det på årsbeskedet t.ex. från

och med det år den försäkrade fyller 60 år skrivs till en tydlig uppgift

om att detta material finns och kan beställas från

Premiepensionsmyndigheten.

Huvudansvaret för informationen om premiepensionen till de enskilda

skall ligga på Premiepensionsmyndigheten. Fördelningen av det rent

praktiska informationsarbetet får avgöras inom socialförsäkringsad-

ministrationen.

35.3 Årlig information

De som tjänat in pensionsrätt inom det allmänna pensionssystemet skall

få god tillgång till information om sin intjänande pensionsrätt och hur

stor den framtida ålderspensionen beräknas bli. Upplysningar bör i ett

sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som

premiepensionssystemet. Genom att sådan information lämnas årligen,

och även till dem i yngre åldrar, kan den enskilde få en överblick över

sin förväntade ekonomiska situation efter pensioneringen och ett

underlag för sin egen bedömning att på frivillig väg bygga upp ett

kompletterande pensionsskydd.

Det angelägna i förslaget om årlig information understryks av flera

remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket (RFV),

Finansinspektionen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i

Västernorrlands län, Försäkringskasseförbundet, Pensionärernas

riksorganisation, Husmodersförbundet Hem och Samhälle samt

Företagarnas riksorganisation. RFV framhåller att den årliga

informationen måste kompletteras med individuell information.

Samtliga som har förvärvat pensionsrätt under året, och därmed är be-

rättigade till inkomstgrundad ålderspension, skall få information om

detta. Dessutom skall också framöver alla inom vissa åldersklasser få

besked om sin framtida, beräknade ålderspension, även om de under det

aktuella året inte har tjänat in någon pensionsrätt. I dessa åldersklasser

skall ett årligt pensionsbesked även lämnas till personer som aldrig för-

värvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möj-

ligen kommer att bli berättigade enbart till garantipension.

I avsnitt 13 föreslår regeringen att försäkrade som omfattas av det re-

formerade pensionssystemets intjänanderegler, dvs. personer som är

födda år 1938 eller senare, senast den 31 mars året efter det år beslutet

avser skall få en underrättelse från försäkringskassan om den

pensionsrätt som för året tillgodoräknats honom eller henne. I under-

rättelsen skall redovisas skattemyndighetens beslut om

pensionsgrundande inkomst och den allmänna försäkringskassans beslut

om andra pensionsgrundande belopp samt fastställd pensionsrätt för

året. Även tillgodoräknade pensionspoäng för ATP skall redovisas i

denna underrättelse. Detta bör ske i ett sammanhang. Vidare skall av

underrättelsen framgå hur en eventuell överföring av premiepensionsrätt

mellan makar och eventuell tjugondelsinfasning har påverkat beslutet

om pensionsrätt. Möjligheterna till omprövning och överklagande skall

också redovisas.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör kunna

meddela föreskrifter om den ytterligare information som skall tillställas

den försäkrade. Av informationen bör framgå hur den samlade pensions-

behållningen förändrats i förhållande till föregående år. Därvid bör, för-

utom den för året tillkommande pensionsrätten, redovisas förändringen

p.g.a. inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag

för förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att

pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt

fonderade medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensions-

beräkningen. Informationen bör även innehålla en prognos över den

framtida pensionens storlek.

Informationen om pensionsbehållningen av inkomstpensionen bör visa

den samlade behållningen av pensionsrätterna till och med senaste fast-

ställelseår. Pensionsbehållningen räknas om varje år med ett index som

mäter den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Tillägg beräknas

fr.o.m. år 1999 för arvsvinster som avser pensionsbehållningar efter av-

lidna som fördelas till kvarlevande i samma åldersgrupp. Då den försäk-

rade börjat att uppbära pension skall det redovisas det avdrag som gjorts

på grund av att pension har betalats ut under året.

Pensionsprognosen bör vara en beräkning över hur stor den inkomst-

grundade allmänna ålderspensionen blir med antagande att årsinkomsten

varje år fram till pensionen kommer att vara lika stor som det senaste

fastställeseåret. Beloppen bör anges i penningvärdet vid prognostillfället

och redovisas före avdrag för preliminärskatt. Information skall också

lämnas om att pensionens storlek är beroende av den ekonomiska till-

växten i landet.

För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid

underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat.

Årsbesked om premiepensionskonto

Premiepensionsmyndigheten skall en gång om året lämna information

om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett

årsbesked. Informationen kan utformas efter förebild av de årsbesked

som försäkringsbolagen lämnar sina kunder. Där redovisas ingående

saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående

saldo. Om den enskilde har valt mer än en fond, skall varje fond

redovisas för sig.

I beskedet bör också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande

den enskildes kommande pension. Prognosen bör ange hur stor

pensionen kan beräknas bli om den skall grundas bara på dittills intjänad

pensionsrätt och hur stor den kan beräknas bli om den enskilde i

fortsättningen tjänar in pensionsrätt med samma årliga belopp som

under det år för vilket pensionsrätt senast har fastställts. För att den

enskilde skall kunna sätta prognosens belopp i relation till sina aktuella

förhållanden bör prognosen grundas på antagandet att både inflationen

och tillväxten av bruttonationalprodukten kommer att vara noll under

tiden fram till pensioneringen. Däremot skall det göras ett försiktigt

antagande om värdetillväxt i de fondandelar som förvärvas för den

enskildes räkning. Som grund för beräkningen ligger naturligtvis det

aktuella tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto -

för förfluten tid beaktas alltså den faktiska avkastningen - men för den

framtida tillväxten kan exempelvis väljas de antaganden om värdetillväxt

som kan göras för Premiesparfonden. En sådan uppräkning minskar inte

relevansen av en jämförelse med den enskildes aktuella förhållanden

utan är tvärtom nödvändig för att prognosen inte skall bli missvisande.

Utgångspunkten för årsbeskedet är naturligtvis det tillgodohavande

som gällde vid årsskiftet. Dock bör tillägg göras för den pensionsrätt

som har fastställts för det föregående året, även om den har fastställts

efter årsskiftet; som angetts tidigare kommer pensionsrätt för varje

intjänandeår att fastställas under perioden från december året efter

intjänandeåret till mars det därpå följande året, och det vore ologiskt att

denna pensionsrätt togs med i årsbeskedet bara beträffande de personer

som råkade få sin pensionsrätt fastställd före årsskiftet. Tanken är alltså

att det tillgodohavande som redovisas skall vara den faktiska ställningen

vid årsskiftet, värdet av fastställd pensionsrätt (i den mån inte detta värde

ingår redan i uppgiften om ställningen vid årsskiftet) samt den

avkastning från den tillfälliga förvaltningen som samtidigt har tillförts

kontot. Däremot skall beskedet inte redovisa sådana värdeförändringar

som kan ha inträffat efter årsskiftet. Genom en sådan avgränsning ger

uppgifterna i årsbeskedet aktuell information till de enskilda utan alltför

stor administration för myndigheten. Beskedet skall innehålla en

redovisning av hur tillgodohavandet har förändrats i förhållande till

föregående år.

Utfärdandet av årsbeskeden är en administrativ serviceåtgärd och inne-

bär inte något åtagande från myndighetens sida i fråga om

pensionsspararens rätt till pension. Detta gäller både prognoserna om

den framtida pensionen och uppgifterna om storleken av tillgodo-

havandet på premiepensionskontot m.m. Om det genom något misstag

kommer att anges för höga belopp i något av dessa avseenden, innebär

det alltså inte att den enskilde får rätt till det högre beloppet. I vad mån

felaktiga uppgifter i årsbeskedet till följd av fel eller försummelse från

myndighetens sida kan leda till skadeståndsansvar för staten får bedömas

enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler (jfr avsnitt 36.4). Det är

emellertid viktigt att det i årsbeskedet görs tillräckligt tydliga

reservationer för att det är fråga om prognoser, så att beräkningarna inte

i något avseende kan uppfattas som utfästelser om vilka pensionsbelopp

den intjänade pensionsrätten kommer att ge upphov till.

Pensionsbeloppen kan komma att påverkas inte bara av förändringar i

den eller de valda fondernas värde utan också av ändringar i antagandena

om dödlighet m.m. som görs innan pensionsspararen börjar ta ut sin

pension.

För de individer som har valt efterlevandeskydd, bör årsbeskedet inne-

hålla uppgifter om detta. För dem som har valt efterlevandeskyddet

under aktivtiden skall kostnaden för skyddet framgå av redogörelsen för

utvecklingen av tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vid båda

typerna av efterlevandeskydd skall den enskilde också erinras om förut-

sättningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall.

För att utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepen-

sionskontot skall kunna redovisas på ett jämförbart sätt, krävs samman-

fattningsvis att pensionsrätt för det föregående året har fastställts, att av-

kastningen från den tillfälliga förvaltningen har fördelats och att

Premiepensionsmyndighetens avgiftsuttag har genomförts.

Skälet till att samtliga dessa uppgifter måste föreligga innan årsbesked

kan utfärdas är att uppgifterna är beroende av varandra. Pensionsrätten

har betydelse för fördelningen av avkastningen från den tillfälliga

förvaltningen, eftersom avkastningen skall fördelas mellan de enskilda

som ett procentuellt påslag på pensionsrätten. Vidare har både

pensionsrätten och avkastningen från den tillfälliga förvaltningen

betydelse för myndighetens avgiftsuttag.

Även om pensionsrätt fastställs för en enskild redan i december året

efter intjänandeåret, kan årsbesked alltså inte skickas ut till honom eller

henne förrän i början av året därpå. I samband med att årsbeskedet

skickas ut är det naturligt att den enskilde också erhåller en blankett för

val av fond.

Ambitionen bör naturligtvis vara att ett årsbesked bör sändas till samt-

liga pensionssparare. Av praktiska skäl kan det dock vara nödvändigt att

utesluta vissa kategorier av enskilda, som är svåra att nå med ett besked.

Dessa frågor får samordnas med vad som skall gälla om utskick från de

allmänna försäkringskassorna och regleras på förordningsnivå.

I de fall den enskilde uppbär inkomstpension, men inte börjat att upp-

bära premiepension skall information om utvecklingen av tillgodohavan-

det inom premiepensionssystemet fortsätta att skickas ut årligen.

Premiepensionssystemet utgör, även i informationshänseende, en del

av det allmänna ålderspensionssystemet. En samordning måste ske av

informationen till de enskilda om deras rättigheter i

fördelningssystemet respektive i premiepensionssystemet.

35.4 Skadeståndsansvar

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns den grundläggande be-

stämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutöv-

ning. Enligt den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada

eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse

vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Statens ansvar omfattar även skada som rent faktiskt vållats av en under-

ordnad myndighet. Anspråk på ersättning skall, enligt förordningen

(1995:301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, hand-

läggas av Justitiekanslern.

Statens skadeståndsansvar omfattar alltså skada som vållats genom fel

eller försummelse. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs inte

men det anges i förarbetena till bestämmelsen (prop. 1972:5) att de

handlingsnormer som ligger till grund för den allmänna s.k. culparegeln

bör tjäna som utgångspunkt även för bedömningen av om skadestånds-

skyldighet föreligger för staten. (Culparegeln kan i korthet sägas

innebära dels att den som vållar en skada kan anses ha handlat på ett sätt

som avviker från vad som i allmänhet kan anses vara riktigt, dels att

skadevållaren av uppsåt eller oaktsamhet själv kan anses bära skulden

för sitt avvikande handlande.) Det sägs vidare i propositionen att frågan

bör avgöras efter en mer objektiv bedömning av det förfarande som

orsakat skadan. Ansvaret enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen omfattar

därför även anonyma och kumulerade fel men också sådana fel som från

subjektiv synpunkt framstår som ursäktliga. Med anonyma fel avses fel

där någon viss person inte kan bindas till handlandet. Kumulerade fel är

när ett antal mindre misstag eller förbiseenden inte var för sig men

däremot tillsammans kan anses utgöra fel eller försummelse i

skadeståndslagens mening.

Vidare skall vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit

ett skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida

verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på

rättssäkerhet, noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde

rimligen kan ställa skall därvid vara avgörande. Om det visar sig att

myndigheten inte levt upp till något av dessa krav saknar det därför bety-

delse om man från det allmännas sida kan åberopa förhållanden som gör

att handlandet i viss mån framstår som ursäktligt. Myndighetens hand-

lande och dess eventuella skadeståndsskyldighet skall alltså bedömas ur

allmänhetens synvinkel.

Det skall inte i detta sammanhang ges någon utförligare redogörelse

för statens skadeståndsansvar. Frågan om det allmännas skadestånds-

ansvar har varit föremål för översyn av Kommittén för översyn av det

allmännas skadeståndsansvar (se kommitténs betänkande Det allmännas

skadeståndsansvar [SOU 1993:55]). Betänkandet har beretts inom

Regeringskansliet och i mars i år överlämnade regeringen till riksdagen

propositionen 1997/98:105 Det allmännas skadeståndsansvar. I korthet

innehåller propositionen, i de delar som här är av intresse, förslag om

att huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå

oförändrad men att den skall kompletteras med en ny regel om ansvar

för felaktig myndighetsinformation. Syftet med den nya regeln är att

förbättra möjligheterna för enskilda att få ersättning när en myndighet

vållar skada genom att lämna felaktig information. Om en sådan regel

införs torde den komma att påverka ansvaret för den information som

lämnas av de myndigheter som svarar för administrationen av det

reformerade ålderspensionssystemet.

Vad avslutningsvis gäller ansvar för skador orsakade av fel vid ADB-

behandling gäller enligt 23 § datalagen att skador som uppkommer till

följd av att ett personregister innehåller oriktiga eller missvisande upp-

gifter om en registrerad person skall ersättas av den registeransvarige.

Detta anses även omfatta fall då ett register saknar personuppgifter som

borde ha tillförts registret (se SOU 1993:55 s. 281). Vad gäller andra

fel som uppkommer i samband med beslut fattade genom ADB-

behandling torde de nästan alltid, på ett eller annat sätt, ha förorsakats av

någon person. Det kan antingen vara den som konstruerat

dataprogrammet eller den som försett datorn med uppgifter. I sådana fall

är huvudregeln i skadeståndslagen tillämplig, även om det inte är möjligt

att klarlägga vem som orsakade felet.

36 Kostnader m.m.

36.1 Administrationen av det nya pensionssystemet

Regeringens bedömning: För finansiering av information och

utbildning i samband med införandet av det reformerade ålders-

pensionssystemet bör Riksförsäkringsverket ges möjlighet att ur AP-

fonden erhålla högst 40 miljoner kronor per år under åren 1999 och

2000. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen.

Regeringen har under olika avsnitt i denna proposition redogjort för

hur förvaltningen av de olika delarna av det nya ålderspensionssystemet

skall finansieras. I detta avsnitt ges därför endast en kortfattad överblick

beträffande de framtida löpande förvaltningskostnaderna för det nya

pensionssystemet samt för genomförandekostnadernas finansiering.

Löpande förvaltningskostnader

Den löpande förvaltningen av dagens folkpension och allmänna tilläggs-

pension finansieras dels via statsmedel och dels via avgifter.

Kostnaderna för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets för-

delningsdel föreslås täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att

finansiera systemet, vilket också framgår av avsnitt 17. Förvaltnings-

kostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60%

täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som

skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2

procentenheter per år.

Förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets garantipensionsdel

föreslås finansieras av statsmedel, se proposition 1997/98:152 Garanti-

pension, m.m.

Regeringen har tidigare i avsnitt 19 redogjort för sitt förslag att

inrätta en ny statlig myndighet för administration av

försäkringsfunktionen för premiepensionen,

Premiepensionsmyndigheten. Vidare framgår också att det föreslås att

kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall

finansieras genom avgifter från de försäkrade och inte redovisas på

statsbudgeten.

Genomförandekostnader

Investeringar i t.ex. IT-stöd som sker som en del i införandet av det nya

ålderspensionssystemet finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Fram

till år 2001 har Riksförsäkringsverket beviljats en låneram uppgående

till maximalt 992 miljoner kronor.

En omfattande insats krävs för att Riksförsäkringsverket (RFV) och de

allmänna försäkringskassorna skall kunna ta sitt ansvar för information

om det nya pensionssystemet. Informationen till medborgarna om det

nya pensionssystemet har en mycket stor betydelse för de försäkrades

möjligheter att bl.a. aktivt påverka sin framtida pensionssituation. Därför

krävs såväl betydande informationsinsatser till de försäkrade som utbild-

ningsinsatser för personalen hos RFV och de allmänna försäkrings-

kassorna.

För att klara informations- och utbildningsinsatserna inom RFV och

försäkringskassorna med anledning av införandet av det nya ålders-

pensionssystemet bör RFV ges möjlighet att bestrida dessa kostnader

mot AP-fonden. Under åren 1999 och 2000 bör därför RFV i samband

med uttaget av den årliga ersättningen för administration av ATP högst få

ta ut 40 miljoner kronor per år för dessa insatser. Beloppen skall årligen

fastställas av regeringen.

I samband med att den nya Premiepensionsmyndigheten bildas beräk-

nas uppkomma behov av olika slag av investeringar. Som framgår av

avsnitt 23 får regeringen besluta att dessa investeringar skall finansieras

med lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta

att avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk år 1999 för

Premiepensionsmyndighetens kostnader.

Med anledning av reformens komplexitet kan uppkomma merkostna-

der även inom andra verksamhetsområden. Förekomsten och storleken

av sådana merkostnader kan dock inte bedömas nu.

36.2 Framtida pensionsutgifter

Som redogjorts för i tidigare avsnitt kommer inkomst- och premie-

pension att utbetalas fr.o.m. år 2001. Den äldsta årsklassen som skall få

del av sin pension beräknad enligt reformerade regler fyller 65 år år

2003. Dessa personer kommer att få 80 % av sin pension enligt

nuvarande regler och 20 % av pensionen enligt reformerade regler. Ju

yngre årsklass desto större del av pensionen kommer att beräknas enligt

reformerade regler. Till följd av övergångsreglerna kommer således

utbetalningarna av inkomstgrundad ålderspension under en realtivt lång

period huvudsakligen avse pensioner beräknade enligt nuvarande regler.

Först efter år 2018 kommer pension intjänad enligt reformerade regler

att svara för mer än hälften av totalutgifterna för den inkomstgrundade

ålderspensionen.

I det följande redovisas kalkyler över ålderpensionsutbetalningarnas

utveckling i det reformerade systemet under olika antaganden om den

ekonomiska och demografiska utvecklingen framöver. Den reala

tillväxten i pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 %

respektive 0,5 % per år efter sekelskiftet.

Vad gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolknings-

prognos år 1997 använts. Som ett beräkningsalternativ redovisas också

pensionsutbetalningarnas utveckling med 1994 års befolkningsprognos

som underlag. De två befolkningsprognoserna skiljer sig väsentligt. I

1997 års prognos har såväl dödlighet, födelsetal som nettoinvandring

antagits vara lägre än i 1994 års prognos. Det innebär att ålderspension

genomsnittligt sett kommer att uppbäras under fler år och att antalet

personer i förvärvsaktiv ålder på sikt blir lägre enligt 1997 års prognos.

Som exempel kan nämnas att år 2020 beräknas antalet pensionärer till

80 000 fler i den senare prognosen. Den genomsnittliga tiden som

pensionär (med pensionsåldern 65 år) beräknas till 20 år i stället för

knappt 19 år. Försörjningskvoten har, jämfört med 1994 års prognos,

ökat med 7,5 % till 0,4 ålderspensionärer per person i åldrarna 20 64

år.

I kalkylerna har premiepensionen beräknats på samma sätt som

inkomstpensionen, vilket innebär att avkastningen inom

premiepensionssystemet har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 %.

Vidare har antagits att individens pensionsålder alltid är 65 år.

I figur 36.1 visas hur pensionsutbetalningarna, uttryckta som procent-

andel av avgiftsunderlaget, beräknas utvecklas fram till år 2050 i fyra

olika scenarier. Figuren avser den totala ålderspensionen, dvs. såväl

inkomstgrundad pension som garantipension. Avgiftsunderlaget utgörs

av samtliga inkomster och belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas.

De två heldragna kurvorna i figuren avser utvecklingen vid 2 % tillväxt

med 1994 års respektive 1997 års befolkningsprognos. Som framgår av

figuren motsvarar pensionsutbetalningarna en större andel av

avgiftsunderlaget i beräkningarna med 1997 års befolkningsprognos.

Detsamma gäller i det fall den årliga tillväxten är 0,5 %.

Som nämnts är medellivslängden högre enligt 1997 års prognos. Med

oförändrad pensionsålder ökar antalet pensionärer och därmed

utgifterna för ATP-baserade pensioner och för garantipensionen jämfört

med kalkyler med 1994 års befolkningsprognos. Inkomstpensionen

anpassar sig med viss eftersläpning till den ökade medellivslängden. Den

högre medellivslängden innebär att också delningstalet blir högre och

individens årspension således lägre. 1997 års prognos innebär också att

antalet personer i förvärvsaktiv ålder minskar, vilket ger en sämre

försörjningskvot. Eftersom de reformerade pensionsrätterna genom

inkomstindex är knutna till genomsnittsinkomstens utveckling i stället

för till lönesummans utveckling påverkas de inte direkt av en försämrad

försörjningskvot. Detta kommer i stället ske genom den broms av

indexeringen som beskrivs i avsnitt 16.2. Någon sådan eventuell

bromsning har inte beaktats i de kalkyler som presenteras här.

Figur 36.1 Utbetald ålderspension i procent av avgiftsunderlaget. Årlig real-

tillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos

Av figur 36.1 framgår vidare att ålderspensionsutbetalningarna är

förhållandevis större i det lägre tillväxtalternativet. Detta beror främst

på garantipensionen med lägre lönetillväxt blir de inkomstgrundade

pensionerna lägre och fler pensionärer blir således berättigade till

garantipension.

De inkomstgrundade pensionerna anpassar sig tämligen väl till den

ekonomiska tillväxtakten, dvs. skillnaden i utbetalningarnas procentandel

av avgiftsunderlaget är betydligt mindre om endast den inkomstgrundade

pensionen beaktas. Detta framgår av figur 36.2 som visar utgifterna för

den inkomstgrundade pensionen som procent av avgiftsunderlaget vid en

årlig tillväxt på 2 % respektive 0,5 % och med 1997 års befolk-

ningsprognos som underlag. Inkomstpensionen är knuten till inkomst-

indexets utveckling såväl under intjänandetiden som under utbetalnings-

tiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är följsamhetindexerade

och påverkas således av den samhällsekonomiska utvecklingen. Däremot

är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram t.o.m. år 2017,

prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets utveckling.

Figur 36.2 Utbetald inkomstgrundad ålderspension i procent av

avgiftsunderlaget. Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års

befolkningsprognos

I figur 36.3 visas utbetalade pensionsbelopp i miljarder kronor i de fyra

olika scenarierna. Jämförelse mellan de två befolkningsprognoserna

visar att skillnaden i utbetalda pensionsbelopp är förhållandevis mindre

än skillnaden i utbetalningarnas storlek uttryckt som procent av avgifts-

underlaget (jmf figur 36.1). Som redan nämnts förstärks skillnaden i det

senare fallet av utvecklingen av försörjningskvoten, dvs. av utvecklingen

av antalet förvärvsaktiva i förhållande till antalet pensionärer.

Figur 36.3 Utbetald ålderspension i miljarder kronor. Årlig realtillväxt 2%

respektive 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos

För att jämföra det reformerade och det nuvarande systemets stabilitet

vid förändringar i tillväxten har figur 36.4 tagits fram. I figuren jämförs

utgiftsutvecklingen i det reformerade systemet och i ett bibehållet

ATP/folkpensionssystem men med inkomstindexerat förmånstak. Att

taket har höjts även inom nuvarande regelsystem innebär således att

individens pensionsgrundande inkomst är densamma inom båda

systemen. Även ATP-systemet behåller därmed karaktären av ett

inkomstrelaterat system, till skillnad mot ett ATP-system med

prisindexerat förmånstak. Inom nuvarande regelsystem gäller särskilda

skatteregler för pensionärer, vilket gör att bruttoutbetalningarna inte är

helt jämförbara i de två systemen. Därför har i stället nettobelopp

(belopp efter skatt) räknats fram schablonmässigt. Summa

nettoutbetalningarna har satts i relation till lönesummman (brutto, före

skatt). Figur 36.4 visar således ålderspensionsutbetalningarna efter skatt

i procent av lönesumman för 2 % och 0,5 % årlig tillväxt med 1997 års

befolkningsprognos.

Figur 36.4 Utbetald ålderspension efter skatt i procent av

lönesumman.Reformerat system resp. ett ATP/folkpensionssystem med

inkomstindexerat förmånstak. Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års

befolkningsprognos

Inkomstindexeringen inom det reformerade systemet medför att detta är

betydligt mer följsamt till samhällsekonomin än det prisindexerade

ATP-systemet. Detta framgår av figuren. Skillnaden mellan utgifts-

kvoterna i de två tillväxtalternativen är betydligt mindre för det

reformerade systemet än för ATP-systemet.

Vid 0,5 % årlig tillväxt är utgiftskvoten inom ATP-systemet betydligt

högre än inom det reformerade systemet vid samma tillväxt. Med 2 %

tillväxt ligger utgifterna i de två systemen på ungefär samma nivå. Det

reformerade systemet har delvis anpassat sig till den ökade medel-

livslängden för pensionärer som 1997 års befolkningsprognos innebär.

För ATP-systemet innebär en ökad medellivslängd enbart en högre

utgiftsnivå ingen automatisk anpassning av utgiftsnivån sker. Med

1994 års befolkningprognos som beräkningsunderlag hade därför

skillnaden mellan de två systemen varit mindre.

37 Författningskommentar

37.1 Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension

Allmän ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

(AFL) skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för reformering

av ålderspensionssystemet ersättas av dels inkomstgrundad ålderspen-

sion, dels garantipension. Den inkomstgrundade ålderspensionen

ersätter tilläggspension i form av ålderspension och viss del av

folkpension i form av ålderspension (30-delad sådan). Garantipensionen

ersätter folkpension i form av ålderspension i övrigt och

pensionstillskott.

Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstgrundad

ålderspension. Sådan pension består främst av inkomstpension och

premiepension. Under en längre övergångsperiod kommer även

tilläggspension att finnas kvar för ålderspensionärer som är födda år

1953 eller tidigare. Sådan pension är också en del av den

inkomstgrundade ålderspensionen och regleras i denna lag. Lagen

innehåller vidare bestämmelser om premiepension till efterlevande som

följer av det frivilliga efterlevandeskydd som är knutet till

premiepensionen.

Bestämmelserna om inkomst- och premiepension berör personer som

är födda år 1938 eller senare och rätt till tilläggspension enligt denna

lag har, under i lagen närmare angivna förutsättningar, den som är född år

1953 eller tidigare. Personer födda åren 1938 1953 kommer alltså att

kunna uppbära alla tre pensionerna. Deras pensioner blir dock, som an-

förts i avsnitt 28, föremål för s.k. tjugondelsinfasning.

Tjugondelsinfasningen innebär att en person som är född år 1938

1953 får såväl inkomst- och premiepension som tilläggspension men

till vissa tjugondelar. Hel tilläggspension reduceras med 1/20 för varje

helt år som passerat från och med år 1935 till utgången av den

pensionsberättigades födelseår samtidigt som hel inkomst- och

premiepension reduceras med 1/20 för varje helt år som förflutit från

och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Reduceringen

görs beträffande tilläggspensionen efter beräkning av den årliga

tilläggspensionen. När det gäller inkomst- och premiepensionerna

reduceras däremot redan den årligen fastställda pensionsrätten på vilken

pensionerna grundas.

Inkomstpension och tilläggspension finansieras inom ramen för ett

fördelningssystem vilket innebär att pensionsutgifterna löpande

finansieras med avgiftsintäkter men med en mindre buffertfond för

utjämning av variationer av utgifter och intäkter mellan olika år.

Premiepensionen inklusive det frivilliga efterlevandeskyddet som är

knutet till denna, finansieras genom ett premiereservsystem, i lagen

benämnt premiepensionssystemet, dit medel motsvarande pensionsrätt

för premiepension avsätts löpande och förvaltas för den enskildes

räkning.

Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. Den första avdelningen behandlar

huvudsakligen frågor om vem som är försäkrad för inkomstgrundad

ålderspension och hur sådan pension tjänas in. Den avdelningen är

gemensam för fördelningssystemet och premiepensionssystemet. Andra

avdelningen avser endast fördelningssystemet. Den innehåller ett kapitel

om uttag och beräkning av inkomstpension och ett kapitel om uttag och

beräkning av tilläggspension. Tredje avdelningen avser endast premie-

pensionssystemet och innehåller fem kapitel som behandlar

förvaltningen av premiepensionskapital, uttag av premiepension, två

former av efterlevandeskydd och regler avseende den nya

Premiepensionsmyndighetens kostnader. Den sista avdelningen

innehåller gemensamma bestämmelser om utbetalning, ändring och

överklagande m.m.

Huvuddelen av bestämmelserna i lagen skall träda i kraft den 1 januari

1999. Detta gäller bl.a. intjänandet av pensionsrätt. Tilläggspension skall

liksom tidigare beräknas utifrån intjänade pensionspoäng och

bestämmelserna om bl.a. detta har flyttats från AFL till denna lag.

Bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng i AFL skall

dock fortsätta att gälla för tid före år 1999. Huvuddelen av

bestämmelserna om pensionspoäng i AFL skall också fortsätta att

tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare. Detta framgår av

lagen om införande av denna lag. Utbetalning av pension enligt den nya

lagen skall göras först i januari 2001. Reglerna om beräkning och

utbetalning av pension träder därför i kraft den 1 januari 2001 då

motsvarande regler i AFL skall upphöra att gälla. Förslag om upphävande

av reglerna i AFL lämnas dock inte i denna proposition.

I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om upphävande

av annan lagstiftning som ersätts med bestämmelser i förevarande lag,

bestämmelser om beräkning av pensionsrätt för tid före år 1999 och

andra övergångsregler till denna lag. Lagen kompletteras också med en

ny lag som innehåller bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens

tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I den lagen

finns också närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över

myndigheten.

Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av

pensionsrätt m.m.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Försäkringens omfattning m.m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-

dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och

premiepension samt om premiepension till efterlevande.

I denna inledande paragraf anges innehållet i lagen.

Som framgår av den inledande kommentaren har bestämmelserna om

tilläggspension för ålderspensionärer flyttats över från AFL till denna

lag. Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak bestämmelserna i AFL.

Som framgår av 6 kap. 2 och 9 11 §§ denna lag skall dock

tilläggspensionen ökas med ett belopp som motsvarar folkpension i

form av ålderspension beräknad enligt 5 kap. 1 § a) AFL samt, i vissa fall

för personer födda åren 1938 1953, ett garantitillägg.

2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall

finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om

allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen

(1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på

avgiftsmedel.

Här anges hur pensionsförsäkringen skall finansieras. Motsvarande reg-

ler för tilläggspensioneringen finns för närvarande i 19 kap. AFL.

Finansieringen av pensionerna skall ske genom avgifter och avkast-

ningen på influtna medel från dessa avgifter. Även försäkringskassornas

och berörda myndigheters kostnader för förvaltning av försäkringen

skall bekostas av influtna medel från avgifter och avkastningen av dessa

medel.

Bestämmelser om de avgifter som här avses finns i lagen (1981:691)

om socialavgifter, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och den

nya lagen om statlig ålderspensionsavgift. Medel från dessa avgifter

förs, såvitt de skall finansiera denna försäkring, dels till Allmänna

pensionsfonden för täckande av bl.a. kostnaderna för inkomstpension

och tilläggspension, dels till ett konto hos Riksgäldskontoret för

tillfällig förvaltning av de medel som skall motsvara de försäkrades

pensionsrätt för premiepension. Sedan pensionsrätt för premiepension

fastställts för en försäkrad, skall ett belopp motsvarande denna

pensionsrätt samt avkastningen från den tillfälliga förvaltningen föras

över från kontot hos Riksgäldskontoret till förvaltning i

värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Om den försäkrade har

börjat ta ut pension i form av livränta med garanterade belopp, skall

medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten (se 8 kap. 2

§ andra stycket).

Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och tilläggspension

skall belasta AP-fonden och delvis täckas genom minskning av tillgodo-

räknad sammanlagd pensionsrätt för inkomstpension (pensionsbehåll-

ningarna). Detta skall ske i samband med årlig inkomstindexering av

pensionsbehållningarna (se 5 kap. 7 §).

Premiepensionssystemet skall, som anförs bl.a. i avsnitt 23, vara

självfinansierat. Försäkringsgivare för premiepensionssystemet är

Premiepensionsmyndigheten. Denna myndighets kostnader skall i

princip täckas genom årliga avgifter som dras från tillgodohavandena på

samtliga premiepensionskonton (se 11 kap. 1 §). Vissa kostnader inom

premiepensionssystemet skall bäras av respektive berörd individ (se 11

kap. 2 §).

Även fondförvaltarnas kostnader skall bäras av de försäkrade. Fond-

förvaltarna tar ut ersättning för förvaltningen direkt ur fonden. Detta

minskar fondens värde och därmed värdet på de andelar i fonden som

Premiepensionsmyndigheten förvärvat för en försäkrads räkning.

3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-

sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.

Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in

av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen

och grundas på de inkomster och andra belopp som är

pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också

beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av

premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som

fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom

följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

I denna paragraf anges att inkomstpension och premiepension skall

baseras på de pensionsrätter som har fastställts för en försäkrad.

Pensionsrätt skall i sin tur beräknas på ett underlag bestående av

pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. I

paragrafen anges också att tilläggspension skall baseras på intjänade

pensionspoäng. Dessa poäng skall, liksom pensionsrätt, fastställas

årligen men skall endast beräknas på pensionsgrundande inkomster och

den antagna framtida inkomst som ligger till grund för beräkning av

förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL. Detta överensstämmer med vad

som gällt för pensionspoäng enligt AFL. Såväl pensionsrätt som

pensionspoäng beräknas på ett underlag som är maximerat till 7,5 gånger

inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). Till skillnad från vad som

gäller för inkomst- och premiepension är det inte vad som fastställts

som är av betydelse för tilläggspensionen utan vad som tjänats in. Vid

uttag av pension då pensionspoängen inte är känd för föregående år

kommer emellertid tilläggspensionen att beräknas endast på fastställda

pensionspoäng. När den intjänade pensionspoängen senare blivit

fastställd skall tilläggspensionen i förekommande fall ändras och en

eventuell tilläggsutbetalning för retroaktiv tid göras.

Vilka inkomster som är pensionsgrundande och hur

pensionsgrundande inkomst skall beräknas anges i 2 kap. I 3 kap. finns

angivet under vilka förutsättningar en försäkrad skall tillgodoräknas

andra pensionsgrundande belopp och hur dessa skall beräknas. Beräkning

och fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng regleras i 4 kap.

Där finns också bestämmelser om tillgodoräknande av vårdår. I lagen om

införande av denna lag finns bestämmelser om bl.a. beräkning och

fastställande av pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för tid före

ikraftträdandet av denna lag.

Sista meningen, som såvitt avser inkomstpensionen formulerats i en-

lighet med förslag av Lagrådet, anger att pensionerna inte bara påverkas

av den pensionsrätt respektive pensionspoäng individen har tjänat in utan

också av vissa andra förhållanden. Inkomstpensionens nivå påverkas

framför allt av ett inkomstindex (se 5 §) som avser att spegla den all-

männa inkomstutvecklingen i samhället. Hur detta sker framgår av 5 kap.

Premiepensionens storlek är beroende av värdeförändringarna på de me-

del som fonderats för de enskildas räkning. Tilläggspensionen följsam-

hetsindexeras fr.o.m. årsskiftet efter det år då den pensionsberättigade

fyller 65 år. Detta gäller oavsett om den tagits ut eller inte (se 6 kap.

4 §).

4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-

borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i

Sverige.

Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst-

grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.

En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap.

2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in-

komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.

I avvaktan på att frågan om vilka som bör vara försäkrade bereds vidare

har i denna lag införts bestämmelser som i princip motsvarar de som

avser försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Enligt denna lag kan

dock även en person som inte längre är försäkrad erhålla pension varför

bestämmelsen i AFL om att den som tillgodoräknats pensionspoäng

alltid är försäkrad för tilläggspension inte har någon motsvarighet här.

I första stycket av denna paragraf anges två huvudgrupper som är för-

säkrade för inkomstgrundad ålderspension. Den första är svenska med-

borgare och den andra är personer som inte är svenska medborgare men

som är bosatta i Sverige. Av 7 § följer att även vissa personer som inte

faktiskt är bosatta här ändå vid tillämpning av lagen skall anses vara det.

Andra och tredje stycket innehåller bestämmelser rörande utländska

sjömän på svenska handelsfartyg och personer som uppbär

förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Den senare gruppen är

inte uttryckligen omnämnd i motsvarande bestämmelse i AFL men

omfattas ändå av försäkringen för tilläggspension på grund av den

tidigare nämnda bestämmelsen att alla som tidigare har tillgodoräknats

pensionspoäng är försäkrade för tilläggspension.

På grund av Sveriges medlemskap i EU gäller vissa andra regler om

vem som omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet än som

direkt följer av denna lag. Denna fråga har dock behandlats utförligt i

avsnitt 7 och kommenteras därför inte närmare här.

I denna lag finns vidare särskilda föreskrifter som innebär att personer

i olika åldersgrupper inte är berättigade till viss pension eller berättigad

till sådan pension endast i begränsad utsträckning.

Indexering

5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in-

komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-

snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den

begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän

pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av

förtidspension, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har

fyllt minst 16 år och högst 64 år.

Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall

motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster

som anges i första stycket under en period av tre år före det år

inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga

förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni

månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall

därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni

månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni

månad året närmast före det året.

Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det

har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall

inkomstindexet vara lika med 100,00.

I paragrafens första stycke anges att vissa beräkningar skall göras med

ledning av ett inkomstindex. Indexet skall visa den procentuella föränd-

ringen av de försäkrades årliga inkomster. I första stycket andra

meningen, som formulerats efter förslag av Lagrådet, anges att de in-

komster som ligger till grund för beräkningen av förändringen skall an-

tingen vara av sådant slag att de till sin natur är pensionsgrundande eller

också skall de utges i form av förtidspension. Vid beräkningen av

genomsnittet av de inkomster som i sig är pensionsgrundande skall av-

drag för den allmänna pensionsavgiften ha gjorts. Det finns inte någon

övre gräns för de inkomster som skall ingå i beräkningen vilket innebär

att även inkomster som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp räknas med vid

beräkningen av inkomsterna. Beräkningen skall endast omfatta

inkomster som uppburits av personer som under det aktuella året fyllt

16 år men inte 65 år eller mer.

Av andra stycket framgår att indexuppräkningen består av två delar.

Den ena delen utgörs av den procentuella förändringen i det angivna in-

komstmåttet justerat för förändringar i det allmänna prisläget räknat från

juni månad till juni månad respektive år. Förändringen beräknas som den

genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under

en period av tre år före det år inkomstindexet avser dvs. mätningen sker

med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före

det år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser för-

ändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år före det år

indextalet avser fram till juni månad ett år senare. Detta innebär att in-

dextalet för år 2000 fastställs genom att 1999 års indextal uppräknas

med dels den prisjusterade årliga inkomstutvecklingen mellan år 1996

och år 1999, dels med prisförändringen mellan juni år 1998 och juni år

1999.

I paragrafens tredje stycke fastslås att det är regeringen som varje år

skall fastställa inkomstindexet. Beräkningen av indexet görs av Riksför-

säkringsverket. Indextalet för år 1999 är dock angivet till 100,00 direkt i

lagtexten.

6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In-

komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda

förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av

inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till

inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall

avrundas till närmaste hundratal kronor.

Förutom att inkomstindex skall användas för vissa beräkningar skall även

i vissa fall ett inkomstbasbelopp användas. Detta gäller beräkning av det

s.k. intjänandetaket som summan av en försäkrads pensionsgrundande

inkomst och andra pensionsgrundande belopp inte kan överstiga och det

enhetliga belopp som kan tillgodoräknas försäkrade föräldrar till små

barn. Det förvärvsvillkor som en pensionsberättigad måste uppfylla för

att pensionsrätt beräknad på pensionsgrundande belopp för plikttjänst-

göring och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn skall

ligga till grund för beräkning av en pensionsutbetalning är också kopplat

till inkomstbasbeloppet.

I denna paragraf anges dels att inkomstbasbeloppet skall fastställas år-

ligen av regeringen, dels att beloppet skall räknas om med förändringen

av inkomstindex. Av lagen om införande av denna lag följer att det första

år inkomstbasbeloppet skall fastställas för är år 2002. Inkomstbasbe-

loppet för år 2001 följer av förevarande paragraf och skall för det året

motsvara det förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. För år därefter skall

det räknas om med förändringarna av inkomstindex.

Definitioner m.m.

7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna

lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd

att vara längst ett år.

Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete

för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela ut-

sändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta

gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make

likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans

med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har

haft barn.

I denna paragraf anges att en person som inte faktiskt är bosatt i landet i

vissa situationer ändå skall anses vara det vid tillämpning av denna lag.

Detta innebär att när det i lagen uppställs ett krav på bosättning i landet,

t.ex. för att en utländsk medborgare skall vara försäkrad för inkomst-

grundad ålderspension eller för att en förälder skall tillgodoräknas ett

pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 §, skall den som uppfyller

kraven i denna paragraf anses vara bosatt här.

I första stycket föreskrivs att en försäkrad som lämnar Sverige fortfa-

rande skall anses vara bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara

längst ett år. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § första

stycket AFL.

I andra stycket anges att den som av en statlig arbetsgivare sänds till

ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning normalt skall anses

bosatt i Sverige under hela utsändningstiden. Detta gäller även vissa i

paragrafen närmare angivna personer som följer med den utsände.

Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL i nu föreslagen

lydelse. Det bemyndigande för regeringen att föreskriva annat som fanns

i AFL har efter påpekande från Lagrådet tagits bort, se närmare avsnitt

7.

8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med

1. år: kalenderår,

2. månad: kalendermånad,

3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande

har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensions-

grundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och

4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett be-

skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten

anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

Första stycket punkterna 1 och 2 i denna paragraf motsvarar 20 kap. 1 §

första stycket AFL.

I punkterna 3 och 4 har begreppen intjänandeår och fastställelseår de-

finierats. När det gäller pensionsgrundande inkomst är intjänandeåret i

princip detsamma som beskattningsåret. Med fastställelseår avses året

efter intjänandeåret, dvs. detsamma som taxeringsåret när det gäller pen-

sionsgrundande inkomster. Det är under slutet av detta år pensionsrätt

för intjänandeåret tidigast kan fastställas.

Eftersom pensionsrätt räknas endast för hela kalenderår och den

pensionsgrundande inkomsten grundar sig på taxeringen har i andra

stycket angetts att inkomster som har uppburits under ett beskattningsår

som inte sammanfaller med ett kalenderår skall anses uppburna under

kalenderåret närmast före taxeringsåret. För andra pensionsgrundande

belopp än pensionsgrundande inkomst motsvarar intjänandeåret det

kalenderår för vilket ett sådant belopp skall beräknas enligt bestäm-

melserna 3 kap.

9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-

lagen (1973:282) anses som sjöman.

Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett

utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,

om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-

givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud-

sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar-

tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets

ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.

Innehållet i denna bestämmelse motsvarar till stora delar

bestämmelserna i 20 kap. 1 § andra och tredje styckena AFL.

10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt

samma lag.

I denna paragraf anges att vad som i lagen föreskrivs om förtidspension

enligt AFL också skall gälla sjukbidrag enligt nämnda lag. Detta gäller

framför allt tillgodoräknande av ett pensionsgrundande belopp enligt

3 kap. 4 §.

2 kap. Pensionsgrundande inkomst

1 § Inkomster av anställning enligt 3 5 §§ samt inkomster av annat

förvärvsarbete enligt 6 8 §§ är pensionsgrundande om inte annat

föreskrivs i 9 17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18 22 §§

och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av

en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat för-

värvsarbete under ett år utgör den försäkrades pensionsgrundande

inkomst det året.

Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det

bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat för-

värvsarbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv

gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana

belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den

försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete.

Den pensionsrätt som för ett visst år skall tillgodoräknas en försäkrad

inom det reformerade ålderspensionssystemet skall som tidigare

angetts grundas på dels dennes pensionsgrundande inkomster under

samma år, dels andra pensionsgrundande belopp som den försäkrade

skall tillgodoräknas för det året. Detta kapitel innehåller regler om vilka

inkomster som till sin art är pensionsgrundande samt hur dessa skall

beräknas och sammanläggas till en total pensionsgrundande inkomst. I

nästa kapitel finns motsvarande bestämmelser när det gäller andra

pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst.

Pensionsrätt skall tillgodoräknas på grundval av inkomster av anställ-

ning, uppdrag och annat förvärvsarbete enligt samma principer som en-

ligt AFL. Huvudprincipen skall vara att pensionsrätt skall grundas på

inkomst av förvärvsarbete och att inkomster av andra slag inte är pen-

sionsgrundande. Inkomst av kapital kan alltså inte grunda rätt till pen-

sion. De pensionsgrundande inkomsterna skall på samma sätt som

enligt nuvarande regler i AFL hänföras till antingen inkomster av an-

ställning eller inkomster av annat förvärvsarbete. Detta framgår av första

stycket i denna inledande paragraf som anger att inkomster av anställning

och inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande enligt 3

5 §§ respektive 6 8 §§. Detta gäller dock inte om annat föreskrivs i

därpå följande paragrafer. Bestämmelserna om vad som är

pensionsgrundande inkomst av anställning respektive av annat

förvärvsarbete motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 och 3 §§ AFL och har, om

inte annat anges, samma innebörd som nämnda bestämmelser i den

lagen. Inkomsterna skall beräknas enligt 18 22 §§ och var för sig

avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

Liksom enligt AFL utgörs en försäkrads pensionsgrundande inkomst

enligt denna lag av summan av en försäkrads inkomster av anställning

och inkomster av annat förvärvsarbete upp till ett visst belopp. Summan

av den försäkrades inkomster av anställning skall därvid avrundas till

närmast lägre hundratal kronor och detsamma gäller summan av hans

eller hennes inkomster av annat förvärvsarbete. För den som har in-

komster överstigande det i andra stycket angivna högsta pensionsgrun-

dande beloppet, skall den del av inkomsterna som överstiger beloppet i

första hand avräknas från inkomster av annat förvärvsarbete. Den del av

denna inkomst som skall grunda rätt till pension kan därvid komma att

avse ett belopp som inte är jämnt delbart med 100. Även detta överens-

stämmer med vad som gäller enligt AFL. Däremot är inkomsterna, till

skillnad från vad som hittills gällt enligt AFL, pensionsgrundande från

"första kronan". Vid smärre inkomster skall dock pensionsgrundande

inkomst inte fastställas (se 2 §).

Det högsta belopp som avses i andra stycket (det s.k. intjänandetaket)

skall motsvara sju och en halv gånger det inkomstbasbelopp som gäller

för intjänandeåret. Något sådant basbelopp kommer dock inte att finnas

förrän år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag

följer att intjänandetaket dessförinnan skall motsvara sju och en halv

gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt

AFL.

Som Lagrådet påpekat används i lagen, om inte annat särskilt anges,

begreppet pensionsgrundande inkomst för inkomster som i sig är

pensionsgrundande men efter begränsning till nämnda intjänandetak.

Som tidigare sagts består den pensionsgrundande inkomsten av dels

inkomster av anställning, dels inkomster av annat förvärvsarbete. För att

tydliggöra att dessa senare begrepp avser inkomster som i sig är pen-

sionsgrundande sedan dessa beräknats enligt bestämmelserna i 18 22 §§

(och alltså minskats med debiterad allmän pensionsavgift) men utan

någon begränsning av intjänandetaket har en smärre justering gjorts i

paragrafen. När det däremot i t.ex. 2 § andra stycket anges att summan av

de inkomster som är pensionsgrundande skall ha uppgått till ett visst

belopp åsyftas inkomster som i sig är pensionsgrundande och utan

avdrag för allmän pensionsavgift.

2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första

eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,

skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta

gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrun-

dande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande

prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då

den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall

pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring

av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för

det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensions-

grundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den

försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon

hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt

lagen om allmän försäkring.

I denna paragraf anges förutsättningarna för att pensionsgrundande in-

komst skall fastställas för en försäkrad. Delvis motsvarar bestämmelsen

11 kap. 1 § andra stycket AFL.

Som framgår av första stycket skall en persons pensionsgrundande in-

komst fastställas för varje år personen har haft inkomster som är pen-

sionsgrundande om han eller hon då varit försäkrad enligt 1 kap. 4 §

första eller andra stycket. Detta gäller svenska medborgare, andra som

är bosatta här och vissa utländska sjömän. I 1 kap. 7 § finns

bestämmelser som innebär att en person som inte är bosatt i Sverige

ändå i detta sammanhang skall anses vara det varför han eller hon

kommer att anses som försäkrad enligt förstnämnda bestämmelser.

Även för en sådan person skall eventuell pensionsgrundande inkomst

fastställas. Till följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om

tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen gäller också vissa avvikande regler (se avsnitt 7).

För den som omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspen-

sion enbart på grund av bestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje stycket skall

däremot inte bestämmas någon pensionsgrundande inkomst. (En sådan

person är försäkrad enbart för inkomstgrundad ålderspension grundad på

förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL och skall därför bara

tillgodoräknas pensionsrätt på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap.

4 § och/eller pensionspoäng enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 9 §.)

En allmän förutsättning för att beslut om en försäkrads pensionsgrun-

dande inkomst skall meddelas är att de inkomster ett år som är

pensionsgrundande sammanlagt uppgått till minst 24 % av det för året

gällande prisbasbeloppet. Denna gräns motsvarar gränsen för när

inkomstdeklaration ska lämnas och är, som anges i avsnitt 8.3,

huvudsakligen administrativt motiverad. Det är inte det förhöjda

prisbasbeloppet som skall användas vid beräkningen utan det något lägre

belopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Vidare är det

summan av de inkomster som är pensionsgrundande som minst skall

uppgå till 24 % av prisbasbeloppet. Till följd av avdrag för allmän

pensionsavgift enligt 21 eller 22 § kan däremot den pensionsgrundande

inkomsten komma att understiga detta belopp. Likaså kan till följd av

bristande avgiftsbetalning den pensionsgrundande inkomst på vilken

pensionsrätt skall beräknas komma att understiga detta belopp (se avsnitt

13.5).

I andra stycket anges att, i likhet med vad som gäller

pensionsgrundande inkomst enligt AFL, pensionsgrundande inkomst inte

skall fastställas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år. Detsamma

gäller andra pensionsgrundande belopp (3 kap. 2 §) och därmed även

pensionsrätt. Vidare föreskrivs i andra stycket att pensionsgrundande

inkomst normalt inte skall fastställas för det år då en person har avlidit.

Detta gäller dock inte om överföring skall göras av den pensionsrätt för

premiepension som skall fastställas för den försäkrade. Sådan

överföring skall även kunna avse det år då den försäkrade har avlidit, om

inte makan eller maken till vilken överföring skall ske har avlidit samma

år, och det förutsätter att pensionsgrundande inkomst fastställs för det

året. Enligt 4 kap. 1 § första stycket skall dock i en sådan situation

endast pensionsrätt för premiepension fastställas men inte pensionsrätt

för inkomstpension. I andra och tredje styckena i samma paragraf

föreskrivs särskilt att inte heller pensionspoäng skall fastställas för

dödsfallsåret och att vårdår inte skall tillgodoräknas för sådant år.

För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande

inkomst inte heller fastställas för år efter det då denne har fyllt 64 år. En

sådan person kan endast erhålla tilläggspension och sådan pension kan,

liksom enligt AFL, inte tjänas in efter 64 års ålder. För en sådan person

skall, i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler i 11 kap. 1 §

AFL, inte heller pensionsgrundande inkomst fastställas för år då den

försäkrade har uppburit hel ålderspension hela året. Något undantag för

fastställande av pensionsgrundande inkomst för år under vilket en

försäkrad har uppburit hel ålderspension finns däremot inte såvitt gäller

dem som är födda år 1938 eller senare. Till följd härav föreslås också

att den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs för

personer som är födda 1938 eller senare (se 3 kap. 3 § tredje stycket

SAL).

Lagrådet har inte granskat den slutliga utformningen av andra stycket.

Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete

Inkomster av anställning

3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån

som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs

kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag

enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan

skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har

utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som

inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader

som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är

skattskyldig för förmånen.

Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete,

dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som

inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställ-

ning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut

ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en

arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.

I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser

om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena

i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.

Första stycket i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket

första tredje meningarna AFL.

Annan ersättning i pengar är sådan ersättning som inte kan betecknas

som lön, exempelvis den del av ett avgångsvederlag som överstiger vad

som kan anses som ersättning för lön under normal uppsägningstid och

som utbetalas direkt från arbetsgivaren och inte från en försäkrings-

givare. Sådana vederlag har så gott som alltid sin grund i ett anställ-

ningsförhållande och kommer därför regelmässigt att vid taxeringen be-

dömas som inkomst av tjänst. Enligt de principer som gäller fr.o.m. år

1991 utgör ersättningar av detta slag underlag för socialavgifter. Detta

påpekades av skatteutskottet vid behandlingen av prop. 1990/91:54 om

kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskatt-

ningen (bet. 1990/91:SkU10 s. 166 167). I betänkandet föreslog

utskottet i förtydligande syfte en ändring i 2 kap. 3 § lagen om

socialavgifter, vilken godkändes av riksdagen (rskr. 1990/91:106).

Med kostnadsersättning avses en särskild ersättning som betalas ut vid

sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten.

Traktaments- och resekostnadsersättning i tjänsten till den del den inte

är avdragsgill enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370)

är exempel på sådan kostnadsersättning som skall likställas med lön och

därmed bli pensionsgrundande.

Skattepliktig inkomst av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan för-

mån som utges på grund av kundtrohet eller liknande skall alltid anses

som inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de

kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som

är skattskyldig för förmånen. Med rabatt eller annan bonus avses alla

former av rabatter, t.ex. både sådana som ges i samband med inköpet och

sådana som ges i efterhand antingen i pengar eller på annat sätt. Ett

ytterligare krav uppställs dock, nämligen att förmånen utges på grund av

kundtrohet eller liknande. Som exempel kan nämnas

trohetsbonussystemen inom flyg- och hotellbranschen samt olika

former av introduktionserbjudanden där en viss extra bonusförmån ges

om man blir kund hos ett visst företag. Med att någon slutligt har stått

för kostnaderna avses i detta sammanhang t.ex. det fallet att en

arbetsgivare betalar en tjänsteresa eller ett hotellrum men det är

resenären eller gästen som får någon form av rabatt eller bonus.

Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om en anställd får en viss

rabatt vid privata inköp och rabatten inte betalas av någon annan än

rabattutgivaren. De kostnader som ligger till grund för förmånen är då

den anställdes egna inköp. I sådant fall kan rabatten dock vara skatteplik-

tig intäkt av tjänst och pensionsgrundande som inkomst av anställning

om förmånen är att anse som ersättning för arbete (jfr prop.

1996/97:19).

I andra stycket anges att ersättning i pengar eller annan skattepliktig

förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvs-

inkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är pensions-

grundande som inkomst av anställning även om mottagaren inte är an-

ställd hos den som utger ersättningen. Detta motsvarar vad som före-

skrivs i 11 kap. 2 § första stycket q AFL och del av 3 kap. 2 § andra

stycket AFL till vilken andra stycket av förstnämnda paragraf hänvisar.

Med sådana ersättningar och förmåner som anges i denna bestämmelse

avses dels uppdragsinkomster, dels sådana inkomster som genom

skattereformen år 1991 och det utvidgade arbetsgivarbegreppet blev

avgiftsbelagda. Avgörande för om sådan tillfällig förvärvsinkomst som

anges i bestämmelsen skall räknas som inkomst av anställning eller som

inkomst av annat förvärvsarbete är om den kan härledas ur ett

uppdragsförhållande eller inte. Denna bestämmelse tar endast sikte på

sådan tillfällig inkomst som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När

ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall

ersättningen vara pensionsgrundande som inkomst av anställning. Om

den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett

inom ramen för någon annans verksamhet utan inom ramen för

självständigt bedriven verksamhet, skall ersättningen vara pensions-

grundande som inkomst av annat förvärvsarbete.

Flertalet bidrag och ersättningar som enligt 11 kap. 2 § första stycket

a s AFL skall anses som pensionsgrundande inkomst av anställning har

reglerats i 5 §. Av lagtekniska skäl har dock sådana ersättningar som av-

ses i 11 kap. 2 § första stycket o (s.k. Marie Curie-stipendier), q och s

(tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-

digt och ersättning från semesterkassa) AFL inte förts in i 5 §. För

sådana ersättningar skall nämligen samtliga arbetsgivaravgifter till

skillnad från vad som gäller för ersättningar enligt de övriga punkterna i

11 kap. 2 § första stycket a s betalas av den som utgett ersättningen.

Förflyttningen av punkten q till förevarande paragraf innebär att sådana

inkomster blir pensionsgrundande i det reformerade systemet endast om

de under ett år uppgått till 1 000 kr (jfr 9 § 1). Vad gäller punkterna o

och s, se 4 § respektive 7 §.

En ersättning som enligt denna paragraf skulle hänföras till inkomst av

anställning skall i vissa fall, med hänsyn till de rättsverkningar som

följer med A- och F-skattsedlarna, i stället utgöra pensionsgrundande

inkomst av annat förvärvsarbete. I tredje stycket hänvisas därför till

bestämmelserna i 7 §. En hänvisning görs också till 6 § andra stycket, 8

§ och 10 § andra stycket där det finns särbestämmelser om att vissa

ersättningar som annars skulle vara inkomster av anställning i stället

skall räknas som inkomster av annat förvärvsarbete.

4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-

dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom-

munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om

stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en

svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an-

ses som arbetsgivare.

Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket o AFL. Där anges att

forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller in-

direkt av Europeiska gemenskaperna och som utbetalas av fysisk person

bosatt i Sverige eller svensk juridisk person räknas som inkomst av an-

ställning (jfr 6 § punkt 6). Den som betalar ut sådant stipendium skall

betala fulla arbetsgivaravgifter. Härigenom skiljer sig dessa inkomster

från de inkomster som anges i 5 § för vilka skall betalas statliga ålders-

pensionsavgifter. På grund härav och då stipendier normalt sett inte är

pensionsgrundande inkomst av anställning till skillnad från den

tidigare punkten s (ersättning från semesterkassa) i 11 kap. 2 § första

stycket AFL regleras dessa här i en separat paragraf.

5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-

skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan

författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning

ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som

arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §

lagen (1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-

rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i

den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa,

9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de

startar egen näringsverksamhet,

10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-

bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-

tionsväxling,

11. utbildningsbidrag för doktorander,

12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen

(1973:349),

13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-

studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),

15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-

ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-

sträckning som regeringen så föreskriver.

De socialförsäkringsersättningar m.m. som enligt nuvarande regler är

pensionsgrundande som inkomst av anställning enligt AFL skall anses

vara pensionsgrundande inkomster av anställning även i det reformerade

systemet. Motsvarigheter till punkterna i denna paragraf finns nu i

11 kap. 2 § första stycket a r AFL, med undantag för punkterna o och q.

Punkten q föreslås bli införd i den nya 3 § och punkten o i den nya 4 §.

Punkten c i 11 kap. 2 § första stycket AFL om vårdbidrag har i denna

paragraf kompletterats på så sätt att även vårdbidrag som utges med stöd

av 9 kap. 4 a § AFL skall vara pensionsgrundande inkomst av anställning.

Den tidigare punkten s i 11 kap. 2 § första stycket AFL ersättning

från semesterkassa skall alltid anses som inkomst av anställning även

om mottagaren vid utbetalningen av ersättningen innehar en F-skattsedel

(jfr 7 §). Ersättning från semesterkassa är sådan ersättning som avses i

3 § andra stycket. Någon motsvarighet till punkten s har därför inte förts

in här.

I punkt 9 har ordet rörelse bytts ut mot näringsverksamhet vilket är en

anpassning till den år 1992 ändrade indelningen i inkomstslag och till

nuvarande lydelse av förordning (1984:523) som reglerar statsbidrag till

arbetslösa som startar egen näringsverksamhet.

Inkomster av annat förvärvsarbete

6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är

1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade

har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),

2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,

3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra

skattepliktiga förmåner,

4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt

kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställnings-

förhållande har förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är

bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person,

5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-

skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt

annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den

utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1 4,

6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till

32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.

Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall

räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-

ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk

ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget

respektive en medlem i intressegrupperingen.

Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en-

ligt kommunalskattelagen för sig.

Denna paragraf anger vilka andra förvärvsinkomster än inkomster av an-

ställning som är pensionsgrundande och därmed hänförliga till

inkomster av annat förvärvsarbete.

Första stycket motsvarar bestämmelserna i 11 kap. 3 § första stycket

AFL.

I andra stycket anges att en inkomst som enligt denna paragraf skulle

anses som inkomst av annat förvärvsarbete inte skall hänföras till sådan

inkomst om den skall hänföras till inkomst av anställning. Beträffande

verkningarna av innehav av A-skattsedel, se vidare kommentaren till 8 §.

I detta stycke anges vidare att ersättning för arbete som betalats ut till en

delägare i ett handelsbolag eller till en medlem i en europeisk

ekonomisk intressegruppering av bolaget respektive grupperingen aldrig

är inkomst av anställning. Sådan inkomst är, även om mottagaren har en

A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt, pensionsgrun-

dande inkomst av annat förvärvsarbete, om förutsättningarna i övrigt är

sådana att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas enligt punkt 1 i

första stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 2 § andra

stycket och 2 a § andra stycket 3 och 4 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra

stycket samma lag hänvisar.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket första

punkten AFL vari anges att bedömningen av om aktiv eller passiv nä-

ringsverksamhet föreligger skall göras för varje förvärvskälla för sig.

Vad som är aktiv näringsverksamhet är definierat i punkten 1. Passiv

näringsverksamhet definieras i 2 § första stycket lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om

den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst

av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade

en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala-

des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §

skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av

annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an-

budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som

även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens

namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt

uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations-

nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av

en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-

sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om

den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av

F-skattsedel var oriktig.

Motsvarande bestämmelser till första stycket i denna paragraf finns i

3 kap. 2 § andra stycket, 2 a § tredje stycket 1 samt tredje stycket AFL

till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Som angetts i

kommentaren till 5 § skall ersättning från semesterkassa alltid räknas

som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren av

ersättningen vid utbetalningstillfället har en F-skattsedel. Anledningen

härtill är att sådan ersättning alltid härrör från en arbetsgivare och att

arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter för ersättningen.

Enligt huvudregeln i 3 § andra stycket i detta kapitel skall ersättning

för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning

även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen.

Detta skall dock inte gälla om mottagaren hade en F-skattsedel.

Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln

att betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Mottagaren av

ersättningen skall ha haft en gällande F-skattsedel antingen då

ersättningen för arbetet betalades ut eller då ersättningen för arbetet

bestämdes. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst

av annat förvärvsarbete oavsett hur den taxeras hos mottagaren.

Andra stycket motsvarar bestämmelserna i 20 kap. 2 § femte stycket

AFL.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i

skattebrottslagen (1971:69). Av 5 kap. 5 § SAL följer att skattebrotts-

lagen är tillämplig om oriktig uppgift lämnas om innehav av F-

skattsedel.

8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas

också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en

näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från

samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de som finns i 3 kap. 2 §

andra stycket och 2 a § andra stycket 2 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra

stycket samma lag hänvisar.

Även här behandlas ersättning som annars enligt huvudregeln i 3 §

skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning.

Den som betalar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en

A-skattsedel eller en A-skattsedel och en F-skattsedel med villkor enligt

4 kap. 9 § skattebetalningslagen (som får åberopas endast i personens

näringsverksamhet) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall

som huvudregel alltid betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Sådan

ersättning är pensionsgrundande inkomst av anställning. Detta gäller

även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av närings-

verksamhet. Från denna huvudregel finns två undantag, då ersättningen i

stället är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.

Det första undantaget har redan behandlats i kommentaren till 6 §

andra stycket. Det andra undantaget anges i denna paragraf och gäller det

fallet att ersättning för arbete har betalats ut av en fysisk person eller ett

dödsbo till någon oavsett vilken typ av skattsedel mottagaren har eller

om personen i fråga helt saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett

sådant fall skall ersättningen inte anses som inkomst av anställning om

den, tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare,

under intjänandeåret understigit 10 000 kronor. Ersättningen skall dock

anses som inkomst av anställning om den betalats ut inom

näringsverksamhet som bedrivits av den fysiska personen eller av

dödsboet.

Övriga bestämmelser

9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas

1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och

samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt

1 000 kronor,

2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett

år inte har uppgått till 1 000 kronor,

3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §,

om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har

uppgått till 1 000 kronor, eller

4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet

under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.

Första punkten i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket

tredje meningen AFL.

Andra punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket andra meningen

AFL.

Tredje punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket tredje meningen

AFL beträffande sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 3. Här

föreskrivs också till skillnad från vad som gällt enligt AFL att sådan

ersättning som avses i 6 § första stycket 4 inte heller skall anses som

pensionsgrundande inkomst om ersättningen från den för vilken arbetet

utförts under året inte har uppgått till 1 000 kronor. Detsamma gäller

ersättning som avses i 7 och 8 §§.

I fjärde punkten föreskrivs till skillnad från vad som har gällt enligt

AFL att ett sådant stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6

inte skall anses som pensionsgrundande inkomst om stipendiet under ett

år inte har uppgått till 1 000 kr. Dessa stipendier (s.k. Marie Curie-

stipendier) behandlas i avgiftshänseende på samma sätt som lön eller

annan ersättning för utfört arbete dvs. fulla arbetsgivaravgifter

respektive egenavgifter enligt SAL skall betalas. Även i övrigt skall de

behandlas som lön eller annan ersättning för utfört arbete och därmed

skall nämnda 1 000 kronorsgräns även gälla för sådana stipendier.

10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-

betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och

som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen-

sionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade

1. har sysselsatts här i landet, eller

2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.

Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av

annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat

överenskommelse om detta.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § tredje stycket första

meningen AFL.

Första stycket anger att lön eller annan ersättning från en

arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk

person, blir pensionsgrundande inkomst av anställning endast i de fall då

arbetstagaren sysselsatts i Sverige eller om han eller hon har tjänstgjort

ombord på svenskt handelsfartyg.

När det gäller en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en ut-

ländsk juridisk person angavs i förarbetena till motsvarande

bestämmelse i AFL (prop. 1986/87:16 s. 49 51) bl.a. att uttrycket

"arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk

person" avses ha samma innebörd som det har i övrigt i AFL och att det

alltså avser sådana arbetsgivare som inte har vare sig hemvist eller något

fast driftställe i Sverige. Förevarande paragraf har i förtydligande syfte

kompletterats med förutsättningen att arbetsgivaren skall sakna fast

driftställe i Sverige.

Andra stycket anger att lön eller annan ersättning som utgetts av ar-

betsgivare som avses i första stycket till en arbetstagare eller uppdrags-

tagare som sysselsatts i Sverige, blir pensionsgrundande inkomst av

annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat en

överenskommelse om detta. Detta innebär att arbetstagaren och den ut-

ländske arbetsgivaren får träffa ett så kallat omvänt likställighetsavtal.

Genom ett sådant avtal befrias arbetsgivaren från skyldighet att betala

arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala egenavgifter för

den ersättning som arbetsgivaren utger.

11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för

arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands

eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst

av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av

Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift.

Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall

motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett

bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett

förbindelsen.

Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall

anses som arbetsgivare.

Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § tredje stycket andra meningen och

femte stycket AFL och avser möjligheterna att teckna förbindelser mot-

svarande s.k. ATP-förbindelser.

För att lön eller annan ersättning som utgetts av en arbetsgivare som

är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person till en svensk

medborgare för arbete som utförts utomlands skall vara

pensionsgrundande krävs enligt första stycket att svenska staten i en av

Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att betala

pensionsavgiften. Motsvarande skall gälla om ersättningen härrör från en

utländsk juridisk person och en svensk juridisk person, som har ett

bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, har

avgett en sådan förbindelse.

Lön eller annan ersättning för arbete utomlands, som en svensk med-

borgare eller en i Sverige bosatt utländsk medborgare, uppbär från en här

i landet bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person är, obero-

ende av om förbindelse avgetts, pensionsgrundande inkomst på samma

sätt som om arbetet utförts i Sverige. Utländsk medborgare som är

bosatt och sysselsatt utomlands kan inte i något fall tillgodoräknas

pensionsgrundande inkomst. Som framgår av 1 kap. 7 § kan dock en

försäkrad som faktiskt är bosatt utomlands ändå anses som bosatt i

Sverige i detta sammanhang.

Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser

om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas eller

av konventioner om social trygghet.

Den som avger en förbindelse skall enligt andra stycket anses som

arbetsgivare i förhållande till den eller dem förbindelsen avser. Han

skall inte bara svara för pensionsavgiften till den allmänna

ålderspensioneringen utan också lämna de uppgifter som behövs för att

bestämma avgifter och pensionsgrundande inkomster.

I enlighet med ett uttalande vid tillkomsten av motsvarande regel i

AFL och den praxis som utvecklats har ett krav varit att den förbindelse

som avses i paragrafen skall omfatta samtliga svenska medborgare som

sysselsatts i den verksamhet som angetts i förbindelsen. Förbindelsen

har annars inte godtagits. Någon avvikelse från vad som hittills gällt

avses inte med nu aktuell reglering.

12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning

eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör

en sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk

medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast

om

1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan

att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och

2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god-

tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för pensionsavgift.

Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall

anses som arbetsgivare.

Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § fjärde och femte styckena AFL.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lön eller annan ersättning från

främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet. För att

sådan ersättning skall vara pensionsgrundande krävs att den har utgetts

till en svensk medborgare eller en utländsk medborgare bosatt i landet

samt att s.k. ATP-förbindelse har lämnats. Detsamma gäller ersättning

från en utländsk medborgare som tillhör en sådan beskickning eller ett

sådant konsulat. Beträffande kravet på en förbindelses generella om-

fattning uttalades i prop. 1970:66 (s.67) att det inte bör få förekomma

att beskickning, som inte avgett förbindelse avseende svenska

medborgare i viss verksamhet, avger sådan förbindelse avseende enbart

utländska medborgare. Endast förbindelse, som avser antingen enbart

svenska medborgare eller såväl svenska som utländska medborgare, bör

godtas. Beträffande verksamhetens omfattning får kravet på en

förbindelses generella avfattning anses uppfylld, om förbindelsen avser

samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmar av en viss kategori,

t.ex. en beskicknings eller ett lönat konsulats tjänstepersonal eller också

samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmars privatanställda.

Däremot bör förbindelse avseende endast en viss angiven beskickning-

eller konsulatsmedlems privatanställda inte godtas.

Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser

om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas.

13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-

ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är

inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från

föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande

prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna bestämmelse motsvarar del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till

vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.

Paragrafen anger att ersättning från en ideell förening till en idrotts-

utövare, som inte är att betrakta som näringsidkare, skall om den under

ett år understiger ett halvt prisbasbelopp inte räknas som

pensionsgrundande inkomst. Såsom anges i prop. 1990/91:76 (s. 10)

avses med idrottsutövare också tränare, innefattande

gymnastikinstruktörer, domare och därmed likställda slag av

funktionärer. Med funktionärer avses i detta sammanhang också sådana

ledare i föreningar som regelmässigt medverkar vid träning, matcher

och dylikt och vilkas medverkan är en direkt förutsättning för den

idrottsliga verksamheten i föreningen. Däremot är sådana funktionärer

vilkas verksamhet i föreningen utgörs av administrativa uppgifter, t.ex.

styrelseuppdrag och liknande, inte att hänföra till denna grupp.

Om ersättningen uppgått till ett halvt prisbasbelopp eller mer under

året är den pensionsgrundande till hela sitt belopp.

14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att

tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda

hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen

(vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med

motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser

en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den

juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag

arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara

bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma

en betydande del av de anställda.

Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt

handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska

personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget

eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till

32 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från

sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som

arbetsgivaren har lämnat under åren 1988 1991.

Motsvarighet till innehållet i denna paragraf finns i 3 kap. 2 § andra

stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.

I paragrafens första stycke anges att ersättning från en vinstandels-

stiftelse eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål

inte är pensionsgrundande om ersättningen avser en person som då er-

sättningen utgavs var eller hade varit anställd hos en arbetsgivare som

har lämnat bidrag till stiftelsen eller den juridiska personen och den inte

utgör ersättning för arbete för stiftelsens eller den juridiska personens

räkning. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL

(prop. 1992/93:29, s.12 ff) är en förutsättning för att ersättningen inte

skall vara pensionsgrundande att de lämnade bidragen är avsedda att

tillkomma en betydande del av de anställda och att de är avsedda att

tillkomma dem på likartade villkor. Detta innebär att minst ca en

tredjedel av personalen måste omfattas av vinstandelssystemet och att

ersättning måste lämnas till dessa anställda efter enhetliga principer. En

ytterligare förutsättning för att ersättningen inte skall vara

pensionsgrundande är att de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen

eller den juridiska personen är avsedda att vara bundna minst tre

kalenderår. Medlen skall alltså normalt inte få betalas ut tidigare än det

fjärde året efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår med

pension eller avlider, skall ersättning dock få lämnas före det fjärde året.

Av andra stycket framgår att ersättningar från en vinstandelsstiftelse

eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som läm-

nas till en delägare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag

eller till en företagsledare i ett sådant företag om denne har ett

väsentligt inflytande i företaget i motsats till vad som gäller enligt

första stycket och i enlighet med huvudreglerna är pensionsgrundande.

Detsamma gäller för ersättningar som lämnas till en närstående till en

sådan företagsledare eller delägare. Den personkrets som avses skall

vara densamma som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen.

I tredje stycket anges att ersättning från en vinstandelsstiftelse som

härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988 1991

aldrig är pensionsgrundande. Anledningen härtill är att de bidrag som en

arbetsgivare lämnade till en vinstandelsstiftelse enligt de för åren 1988

1991 gällande reglerna var avgiftspliktiga och att det värde av andelen i

stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en försäkrad också blev

pensionsgrundande.

15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1 5 och fjärde stycket

lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och

ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid

arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte

pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för

särskild löneskatt.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § första stycket femte

meningen sista ledet samt 3 § andra stycket fjärde meningen sista ledet

AFL.

Denna paragraf anger att sådana ersättningar enligt vissa avtalsförsäk-

ringar som anges i 1 § första stycket 1 5 och fjärde stycket samt 2 §

första stycket lagen om särskild löneskatt inte är pensionsgrundande om

de utgör underlag för uttag av särskild löneskatt. Exempel på sådana er-

sättningar är utfallande belopp från försäkring om avgångsbidrag (AGB

m.fl.), ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS mf.l.) om ersätt-

ningen avser att komplettera förtidspension samt ersättning från trygg-

hetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) om ersättningen utgetts i form av

engångsbelopp som inte avser kompensation för mistad inkomst.

16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-

skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.

Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid

arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-

der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket femte meningen

första ledet och sjätte meningen samt 3 § andra stycket fjärde meningen

första ledet AFL.

Första stycket i paragrafen anger att vissa ersättningar från fåmans-

företag m.m. inte skall vara pensionsgrundande. Exempel på sådana

ersättningar är utdelning från och vinst vid försäljning av aktier i

fåmansföretag som skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt h) och

vissa ersättningar och förmåner som uppkommer genom transaktioner

mellan bolaget och delägare eller närstående personer till delägare och

som enligt kommunalskattelagen skall beskattas som inkomst av tjänst

(punkt i).

I andra stycket anges att sådana lönetillägg som, vid arbete som har

utförts utomlands, är avsedda att kompensera för ökade

levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet inte är pensionsgrundande. Vid bedömningen av

vilka lönedelar som skall anses vara betingade av ökade

levnadskostnader och andra särskilda förhållanden bör bestämmelserna i

32 § 3 mom. kommunalskattelagen och den numera upphävda punkten 7

av anvisningarna till den bestämmelsen vara vägledande.

17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det

skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen-

sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-

kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade

senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions-

grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är

den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del

den avser tid före utbetalningsmånaden.

Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk-

nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets-

skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

skall det vid tillämpning av första stycket anses som om

förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan.

I första stycket i denna paragraf föreskrivs vad som gäller om en försäk-

rad fått två olika ersättningar för samma tid som är samordnade med

varandra och som var för sig är pensionsgrundande antingen genom att

direkt utgöra pensionsgrundande inkomst eller genom att ett pensions-

grundande belopp eller pensionspoäng skall beräknas för ersättningen.

Om en försäkrad t.ex. har erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap.

2 § AFL för en viss period skall pensionsgrundande belopp beräknas för

pensionen enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §

denna lag. Skulle försäkringskassan därefter besluta att arbetsskade-

livränta skall utges för samma period som förtidspensionen och

livräntan och pensionen avser samma skada skall livräntan bara betalas ut

med överskjutande belopp. Det är dock bruttobeloppet av livräntan som

är pensionsgrundande och pensionsgrundande belopp för för-

tidspensionen skall endast beräknas till den del den s.k. antagande-

inkomsten överstiger livräntans bruttobelopp (jfr 3 kap. 6 §). Detta

gäller emellertid endast tid fr.o.m. utbetalningsmånaden. När det gäller

retroaktiv tid är livräntan däremot, enligt vad som föreskrivs i denna

paragraf, inte pensionsgrundande.

Som angetts i första stycket är en ersättning som betalas ut för

retroaktiv tid i regel inte pensionsgrundande för tid före

utbetalningsmånaden. I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta

beviljas samtidigt för retroaktiv tid och det blir aktuellt att tillämpa såväl

denna paragraf som 3 kap. 7 § kan den situationen dock uppkomma.

I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för

förfluten tid skall anses som om förtidspensionen betalats ut före

arbetsskadelivräntan. Detta anges i paragrafens andra stycke. Denna

bestämmelse har betydelse när de retroaktiva ersättningarna är

samordnade och avser samma månad eller månader samt i den

utsträckning annan pensionsgrundande ersättning som är samordningsbar

med förtidspensionen och arbetsskadelivräntan inte har betalats ut av en

försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa. Jfr bestämmelserna i 3

kap. 7 §.

Vad som här sagts om arbetsskadelivränta gäller även livränta enligt

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och annan livränta som

bestäms med tillämpning av reglerna i lagen (1976:380) om arbets-

skadeförsäkring.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-

komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som

avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för

det året.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 2 § första meningen LBP som

ansluter till bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL.

Enligt paragrafen skall en försäkrads pensionsgrundande inkomst be-

stämmas på grundval av den försäkrades taxering till statlig

inkomstskatt. Därvid skall inkomstberäkningen vid taxeringen följas.

Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall

beräknas för det intjänandeår som inkomsterna erhållits. Vad som avses

med intjänandeår anges i 1 kap. 8 §. Där framgår att om taxeringen avser

beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår, skall den

försäkrades inkomster under beskattningsåret anses hänförliga till det

kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad

inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370)

skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets-

givaren.

Denna paragraf motsvarar i sak 3 § första stycket första meningen LBP.

I paragrafen anges att inkomst av anställning för vilken en försäkrad

inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen skall bestäm-

mas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Före-

skriften innebär att pensionsgrundande inkomst skall bestämmas med

ledning av sådan uppgift exempelvis när det gäller inkomster av anställ-

ning som är pensionsgrundande och som uppburits av en försäkrad eller

en person för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla

enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller konventioner om social

trygghet samt för vilka skattskyldighet inte föreligger enligt kommunal-

skattelagen.

20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i

enlighet med 8 kap. 14 17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om

det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som

skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 4 § andra stycket LBP.

Här föreskrivs att skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde

som bestäms i enlighet med 8 kap. 14 17 § skattebetalningslagen.

Vidare anges i paragrafen att det i vissa fall är möjligt att beräkna

pensionsgrundande inkomster efter ett justerat förmånsvärde (se prop.

1991/1992:129, s. 23, om socialavgifter på vissa förmåner när förut-

sättningarna för jämkning av förmånsvärdet föreligger m.m.).

21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av

anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet,

i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som

den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också

göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall

betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift. Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första

hand göras från inkomst enligt 5 §.

Första meningen i denna paragraf har sin motsvarighet i 4 § tredje

stycket LBP med den skillnaden att något anställningsförhållande inte är

behövligt. Den andra meningen saknar motsvarighet i det nuvarande

regelsystemet. I denna mening föreskrivs att avdrag från

pensionsgrundande inkomster av anställning skall göras för den allmänna

pensionsavgift som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän

pensionsavgift. Avdrag skall göras för den allmänna pensionsavgift som

belöper på intjänandeåret och det saknar därvid betydelse om avgiften

faktiskt har betalats eller inte. Det är således den allmänna

pensionsavgift som fastställts i grundläggande beslut om slutlig skatt

som skall dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten

(jfr 9, 10 och 20 §§ skattebetalningslagen [1997:483]). Bestäms den

slutliga skatten efter omprövning av taxeringen eller av den

pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering eller

pensionsgrundande inkomst, är det den på grund därav fastställda

avgiften som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller

domstols beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som

skall räknas av. Det är alltid den avgift som rätteligen skall betalas som

skall dras av. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts

till, i klarläggande syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från

sådana ersättningar som utges enligt 5 §.

22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av

annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensions-

avgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen

(1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand

göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete

får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan

förvärvskälla.

Paragrafens första stycke saknar motsvarighet i nuvarande regelsystem.

Där anges att avdrag från pensionsgrundande inkomster av annat för-

värvsarbete skall göras för den allmänna pensionsavgift som debiterats

och som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensions-

avgift. Uttrycket debiterad innebär att avdrag skall göras för den avgift

som fastställts i beslut om den slutliga skatten. Bestäms den slutliga

skatten genom omprövningsbeslut eller genom beslut av domstol är det

den därvid fastställda pensionsavgiften som skall dras av vid beräk-

ningen. Liksom när det gäller det avdrag som regleras i 21 § är det, när

den slutliga skatten har bestämts efter omprövning av taxeringen eller av

den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering

eller pensionsgrundande inkomst, den på grund därav fastställda avgiften

som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols

beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räk-

nas av. Däremot skall, vid beräkning av avdrag för avgiften, hänsyn inte

tas till ändrad avgiftsdebitering på grund av bristande betalning. Det är

alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I för-

hållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande

syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar

som utges enligt 6 § första stycket 5.

Andra stycket i paragrafen motsvaras av 4 § sista stycket LBP.

3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst

1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst

är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit

förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt

för en försäkrad förälder till små barn.

Som angetts tidigare skall pensionsrätt för inkomstpension och premie-

pension tillgodoräknas på dels pensionsgrundande inkomst, dels andra

pensionsgrundande belopp. De senare beloppen skall tillgodoräknas en

försäkrad som har uppburit förtidspension under de närmare förut-

sättningar som anges i 4 7 §§. Vidare skall pensionsrätt tillgodoräknas

en försäkrad som har genomgått längre grundutbildning enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt liksom en försäkrad som är förälder

till ett eller flera små barn. De närmare förutsättningarna för att någon

skall tillgodoräknas sådana pensionsgrundande belopp finns i 8 och 9 §§

respektive 10 23 §§. Dessa pensionsgrundande belopp skall, under

förutsättning att inte redan den försäkrades pensionsgrundande inkomst

uppgår till sju och en halv gånger inkomstbasbeloppet, tillgodoräknas

den försäkrade utöver eventuell pensionsgrundande inkomst. Den

pensionsrätt som pensionsgrundande belopp enligt bestämmelserna i

4 kap. kan ge upphov till utgör därför i de flesta fall en förstärkning av

den pensionsrätt som den försäkrade i övrigt tillgodoräknas för ett år

men kan också utgöra den enda pensionsrätt som denne kommer att

gottskrivas för det aktuella året.

Beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande in-

komst skall fattas av allmän försäkringskassa. Detta samt vilken försäk-

ringskassa som skall meddela beslutet regleras i 13 kap. 4 §. Den en-

skilde skall underrättas om detta beslut samtidigt med underrättelse om

beslut om pensionsgrundande inkomst samt beslut om pensionsrätt och

ev. beslut om pensionspoäng och vårdår (se 15 kap. 4 §).

2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per-

son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för

att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall

avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be-

stämmelsen i andra stycket.

Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast

i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen-

sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för

intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.

Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då

den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit.

Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall

inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.

I denna paragraf anges förutsättningarna för att andra pensionsgrundande

belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad.

I första stycket föreskrivs att andra pensionsgrundande belopp än pen-

sionsgrundande inkomst skall fastställas för varje år en person som är

försäkrad enligt lagen uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas

sådana belopp. Dessa förutsättningar anges i de olika paragrafer som

behandlar de pensionsgrundande beloppen.

Liksom pensionsgrundande inkomster av anställning och pensions-

grundande inkomster av annat förvärvsarbete skall varje annat pensions-

grundande belopp avrundas var för sig till närmast lägre hundratal

kronor. På grund av bestämmelsen om intjänandetak i andra stycket kan

dock ett pensionsgrundande belopp behöva fastställas till ett belopp som

inte är jämt delbart med etthundra.

Enligt andra stycket skall andra pensionsgrundande belopp än pen-

sionsgrundande inkomst fastställas endast i den utsträckning dessa be-

lopp tillsammans med inkomsten inte överstiger ett visst högsta belopp.

Detta belopp (det s.k. intjänandetaket) är detsamma som avses i 2 kap. 1

§ andra stycket nämligen sju och en halv gånger det för intjänandeåret

gällande inkomstbasbeloppet. Ett pensionsgrundande belopp kan alltså

komma att bli mindre än vad som följer av bestämmelserna i det

följande om beräkning av beloppet på grund av att det tillsammans med

den pensionsgrundande inkomsten annars inte skulle "rymmas under"

intjänandetaket. Det kan också, som anförts ovan, av samma skäl komma

att uppgå till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra. Om in-

komsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, redan uppgår till detta

högsta belopp skall inga andra pensionsgrundande belopp fastställas alls.

Skulle en persons pensionsgrundande inkomst höjas eller sänkas,

exempelvis på grund av ändrad taxering, kan ett beslut om pensions-

grundande belopp behöva ändras. Det kan också bli fråga om att

fastställa ett pensionsgrundande belopp som tidigare inte skulle

fastställas på grund av takregeln. Bestämmelser om sådana ändringar

finns i 13 kap.

För åren 1999 och 2000 skall intjänandetaket motsvara sju och en

halv gånger det för de åren gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL

(se 9 § lagen om införande av denna lag).

För år före det då en person fyllde 16 år skall varken

pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp

fastställas. När det gäller de senare beloppen anges detta i tredje stycket

av denna paragraf. Där föreskrivs även att pensionsgrundande belopp inte

skall fastställas för år då en försäkrad har avlidit. Motsvarande reglering

för pensionsgrundande inkomst finns i 2 kap. 2 § andra stycket. Inte

heller skall andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande

inkomst fastställas för personer som är födda år 1937 eller tidigare.

Skälet är att sådana belopp ingår i underlaget för beräkning av

pensionsrätt för inkomstpension och premiepension men inte i

underlaget för beräkning av pensionspoäng för tilläggspension och att

personer födda år 1937 eller tidigare endast kan ha rätt till sistnämnda

pension.

3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-

grundande belopp i följande ordning:

1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,

2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och

3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.

I paragrafen föreskrivs att vid fastställande av andra pensionsgrundande

belopp än pensionsgrundande inkomst skall bortses från dessa belopp i

en viss turordning om dessa helt eller delvis skulle komma att överstiga

intjänandetaket.

Förtidspension

4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension

som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det

året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för

försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

I denna paragraf anges att den som för någon del av ett år har uppburit

förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § AFL, skall tillgodo-

räknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Närmare

bestämmelser om beräkning av detta belopp lämnas i de följande

paragraferna.

Som anges i avsnitt 9.2 har regeringen i proposition 1997/98:111 Re-

formerad förtidspension, m.m. lämnat förslag till riktlinjer för en refor-

mering av förtidspensionssystemet. Dessa regler föreslås träda i kraft

den 1 januari 2001. Även för tid därefter skall enligt förslaget

förtidspension som täcker det framtida inkomstbortfallet grunda rätt till

ålderspension. Hur dessa regler skall utformas fr.o.m. år 2001 kommer

att behandlas i den fortsatta beredningen av reformeringen av

förtidspensionssystemet. I enlighet med vad Lagrådet har anfört har

emellertid i förevarande paragraf inte gjorts någon begränsning i tiden

vad gäller nu föreslagen beräkning av sådan ålderspensionsrätt.

Regeringen avser att i stället återkomma med lagförslag i den delen i

samband med förslag till lagstiftning om reformerad förtidspension.

Paragrafen har i huvudsak formulerats i enlighet med Lagrådets för-

slag. I förhållande till den formulering av paragrafen som Lagrådet före-

slagit har en mening lagts till som innebär att pensionsgrundande belopp

för förtidspension endast skall tillgodoräknas försäkrade som har fyllt

högst 64 år. Detta överensstämmer med nuvarande bestämmelser om

tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension.

Som anförs i avsnitt 9 kommer frågan om en utvidgning skall ske så att

ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspension även för det år

förtidspensionären fyller 65 år att beredas i samband med den närmare

utformningen av ålderspensionsrätt för reformerad förtidspension i

övrigt.

5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för

vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan

av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och

det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.

Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två

tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det

pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse

motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna

paragraf.

I paragrafens första stycke anges hur beräkningen av det pensionsgrun-

dande belopp som avses i 4 § skall göras. Det pensionsgrundande be-

loppet skall enligt denna bestämmelse beräknas för varje månad för

vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt nämnda be-

stämmelse i AFL. Det saknar alltså betydelse om ersättningen faktiskt

erhållits det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för

samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan dock bestämmelserna i

7 § bli aktuella. I sådana fall skall pensionsgrundande belopp normalt

inte beräknas för tid före utbetalningen av förtidspensionen.

För ett år motsvarar det pensionsgrundande beloppet produkten av det

poängmedeltal som anges i 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för ett poäng,

och det förhöjda prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Har den

försäkrade inte erhållit förtidspension för hela året skall han eller hon

enligt denna paragraf, för varje månad för vilken förtidspension upp-

burits, tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med en tolftedel av

nyss nämnda produkt.

Har förtidspension enligt AFL lämnats som partiell förmån skall,

enligt andra stycket, för varje månad en mot förmånen svarande andel av

beloppet enligt första stycket tillgodoräknas som pensionsgrundande.

6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med

pensionsgrundande livränta skall följande gälla.

Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del

av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet

som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas

den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för-

säkrades livränta före samordning.

Förtidspension enligt AFL kan med tillämpning av bestämmelserna i

6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring vara helt eller

delvis samordnad med arbetsskadelivränta och med bl.a. livränta enligt

lagen om statligt personskadeskydd. Samordningen innebär att livräntan

utges endast i den utsträckning den överstiger den förtidspension som

utges med anledning av samma inkomstförlust. Till grund för beräkning

av pensionsgrundande inkomster enligt AFL läggs dock livräntans

bruttobelopp. Detsamma gäller enligt denna lag.

I de fall då livränta och förtidspension är fullständigt samordnade, till-

godoräknas enligt AFL den försäkrade pensionspoäng antingen på grund

av antagandepoängen enligt 13 kap. 2 § den lagen eller på livräntan och

eventuell ytterligare pensionsgrundande inkomst. Något pensionsgrun-

dande belopp utöver den pensionsgrundande inkomsten grundat på liv-

räntebeloppet skall inte heller enligt denna lag beräknas i annat fall än

om förstnämnda belopp beräknat enligt bestämmelserna i föregående

paragraf skulle överstiga livräntan. Om så är fallet, skall den försäkrade

enligt vad som föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf

tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Det är alltså inte pensionen

utan det pensionsgrundande belopp som den försäkrade skulle ha till-

godoräknats enligt 5 § om inte pensionen och livräntan varit samordnade

som skall överstiga livräntan före samordning. Bestämmelsen har

formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet.

Är pensionen och livräntan bara delvis samordnade, gäller motsvaran-

de förhållande för den samordnade delen. Den del av pensionspoängen

som avser icke samordnad del av pensionen skall beaktas till fullo vid

beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 5 § medan resterande del

av pensionspoängen endast skall ligga till grund för beräkning av pen-

sionsgrundande belopp i den utsträckning som anges i föregående

stycke. Vid denna beräkning får pensionsgrundande belopp först

beräknas för hela pensionen, varefter denna proportioneras i förhållande

till den del av pensionen som är samordnad och den del som inte är

samordad.

Skulle den förtidspensionsberättigade uppbära livränta som inte är

pensionsgrundande på grund av bestämmelserna om vem som är

försäkrad enligt denna lag, gäller inte bestämmelserna i denna paragraf. I

sådant fall skall i stället det pensionsgrundande beloppet motsvara det

belopp som följer av bestämmelserna i 5 §.

7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-

säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den för-

säkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är

samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun-

dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till

den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.

Paragrafen motsvarar i princip 2 kap. 17 § men här regleras det fall då en

försäkrad får förtidspension beviljad för förfluten tid och denna är sam-

ordnad med tidigare utbetalad ersättning som är pensionsgrundande, t.ex.

sjukpenning. I ett sådant fall skall den försäkrade inte tillgodoräknas

något pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspensionen för tid

före utbetalningsmånaden.

Försäkrade som beviljas förtidspension för förfluten tid har i regel

uppburit sjukpenning under hela retroaktivtiden. I vissa fall kan emeller-

tid den försäkrade under den månad som den retroaktiva utbetalningen av

pensionen avser, viss tid ha haft arbetsinkomst eller sjuklön. Dessa er-

sättningar är pensionsgrundande men de samordnas inte med förtidspen-

sionen. Förtidspension utges dock alltid för hel månad. För det fall den

försäkrade för någon del av den månad som den retroaktiva ersättningen

avser, har uppburit sjukpenning eller annan ersättning som samordnas

med förtidspensionen skall därför pensionsgrundande belopp för

förtidspension inte tillgodoräknas den försäkrade.

Plikttjänstgöring

8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-

bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall

tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant

belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått

sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid

skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit

dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.

I denna paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet,

föreskrivs att en försäkrad som genomgått grundutbildning enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt under vissa förutsättningar skall

tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Ett sådant belopp skall

avse det kalenderår under vilket utbildningen genomgåtts.

En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen

(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil-

plikt med längre grundutbildning och som genomgått grundutbildning

som överstiger 60 dagar, skall omfattas av samma bestämmelser som en

man som skrivits in för motsvarande utbildning enligt lagen om totalför-

svarsplikt (5 § den först nämnda lagen). Hon genomgår då utbildning

enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr försvarsutskottets uttalande i bet.

1994/95:FöU1, s. 32) och skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande

belopp enligt förevarande paragraf.

I paragrafen finns en begränsning av rätten att tillgodoräknas pensions-

grundande belopp i anledning av plikttjänstgöring. Pensionsgrundande

belopp skall beräknas endast om utbildningen pågått minst 120 dagar

utan att avbrytas. Har utbildningen pågått så lång tid skall dock tillgodo-

räknande göras fr.o.m. den första dagen.

Grundutbildningen kan avbrytas antingen genom ett beslut om avbrott

enligt 5 kap. lagen om totalförsvarsplikt eller genom ett beslut om änd-

ring av beslutet om inskrivning enligt 3 kap. samma lag. Frånvaro från

utbildningen kan föranleda ett beslut om avbrott men innebär inte i sig

ett avbrott i utbildningen. I ett sådant fall avbryts utbildningen först

genom ett beslut därom. Skulle den försäkrade kallas in för tjänstgöring

igen efter det att utbildningen har avbrutits kommer en ny period att

börja löpa.

Om ett beslut om avbrott föranletts av viss tids frånvaro

tillgodoräknas den totalförsvarspliktige normalt inte dessa dagar såsom

fullgjord tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Tjänstgöringen

anses dock pågå även under frånvarotiden. När det gäller frågan om

tjänstgöringen pågått minst 120 dagar skall enligt denna paragraf hänsyn

endast tas till dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning

enligt lagen om totalförsvarsplikt. Närmare bestämmelser om sådan

ersättning finns i förordningen (1995:239) om förmåner för

totalförsvarpliktiga. Dagar för vilka dagersättning inte utgetts skall dock

inte räknas som avbrott i tjänstgöringen utan har här bara betydelse för

om kravet på antalet dagar är uppfyllt.

För att en försäkrad för ett visst år skall tillgodoräknas pensionsgrun-

dande belopp är det inte nödvändigt att hela den ersättningsgrundande

tjänstgöringstiden om minst 120 dagar infallit under kalenderåret. Om

tjänstgöringstiden sträckt sig över ett kalenderårsskifte skall således den

försäkrade för vart och ett av åren tillgodoräknas pensionsgrundande

belopp för de dagar under året som tjänstgöringen pågått och för vilka

dagersättning utgetts.

Uppgifter om vilka som för ett visst år uppfyller förutsättningarna för

att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall lämnas av Totalför-

svarets pliktverk.

9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under

året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er-

hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret

fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det

året har fyllt högst 64 år, delat med 365.

Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in-

komsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Bestämmelser om hur pensionsgrundande belopp för den som

genomgått plikttjänstgöring skall beräknas har tagits in i denna paragraf.

I första stycket anges att beloppet skall beräknas per dag som tjänst-

göringen pågått. Liksom när det gäller bedömningen av om tjänst-

göringen pågått minst 120 dagar skall därvid beaktas endast dagar för

vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalför-

svarsplikt.

Till grund för beräkningen skall läggas genomsnittet av samtliga fast-

ställda pensionsgrundande inkomster under intjänandeåret för

försäkrade i åldern 16 64 år som haft sådana inkomster under det året.

Det pensionsgrundande beloppet skall för varje dag motsvara 50 % av

detta genomsnittliga belopp, delat med 365. Andra pensionsgrundande

belopp än pensionsgrundande inkomster skall inte beaktas i detta

sammanhang.

Att beräkningen skall baseras på genomsnittet av de fastställda pen-

sionsgrundande inkomsterna innebär att inkomster som ett år inte sam-

manlagt uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet inte skall beaktas vid

beräkningen. Anledningen härtill är, enligt vad som framgår av 2 kap. 2 §,

att pensionsgrundande inkomster då inte skall fastställas. Detsamma

gäller normalt inkomster för personer som avlidit under intjänandeåret.

Vidare gäller det inkomster som personer som då var under 16 år har

intjänat. I de fastställda pensionsgrundande inkomsterna ingår inte heller

inkomster som för en försäkrad överstiger det s.k. intjänandetaket enligt

2 kap. 1 § andra stycket.

Beräkningen av den genomsnittliga summan av fastställda pensions-

grundande inkomsterna skall, enligt andra stycket, utgå från sådana in-

komster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Senare ändringar av pensionsgrundande inkomster skall alltså inte

påverka denna beräkning.

Föräldrar till små barn

10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11

och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han

eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en

av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp.

Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett

gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan

tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för

samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt

denna paragraf.

Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt

bestämmelserna i 14 15 §§.

I denna paragraf anges att försäkrade föräldrar till små barn under vissa

förutsättningarna skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande be-

lopp (fortsättningsvis kallat pensionsgrundande belopp för barnår). Ett

sådant kan endast tillgodoräknas för ett helt kalenderår.

I flertalet fall kommer båda föräldrarna att var för sig uppfylla kraven

för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Ett

sådant belopp skall emellertid tillgodoräknas endast en av föräldrarna,

och detta oavsett om de under det aktuella året har haft vårdnaden om

och bott tillsammans med flera barn i den ålder som anges i 11 § och

oberoende av om föräldrarna bott tillsammans med varandra eller inte.

Även i ett fall då föräldrarna under året har haft ensam vårdnad om var

sitt gemensamt barn skall endast en av dem kunna tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår. Annorlunda uttryckt kan sägas att

för ett föräldrapars samtliga gemensamma barn i den i 11 § angivna

åldern, skall endast en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgrundande

belopp. Något hinder finns däremot inte mot att två föräldrar

tillgodoräknas var sitt pensionsgrundande belopp för det fall att de bor

tillsammans med två eller flera barn varav minst ett inte är deras

gemensamma.

En förälder kan ett år ha flera barn i den ålder som anges i 11 § och

för de barnen uppfylla kraven i 12 § för att tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår. I förevarande paragraf föreskrivs

dock att en förälder inte får tillgodoräknas mer än ett sådant

pensionsgrundande belopp för ett och samma år.

I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har den ändringen gjorts i

paragrafen att en hänvisning till 13 § tagits bort. Detta är en följd av att

det nu inte läggs något förslag om att föräldrar i vissa situationer skall

kunna dela det enhetliga beloppet enligt 17 § första stycket 3. Se

närmare om detta i avsnitt 11.3.

Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp

enligt 10 §

11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för

år då barnet

1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna

januari juni, eller

2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under

månaderna juli december.

I denna paragraf anges för vilka år pensionsgrundande belopp för barnår

skall tillgodoräknas. Därvid har en uppdelning gjorts så att för barn som

är födda första halvåret skall sådant belopp tillgodoräknas för

födelseåret och de därpå tre följande åren, medan denna tid förskjutits

ett år när det gäller barn födda under andra halvåret. För barn födda under

andra halvåret skall alltså pensionsgrundande belopp för barnår inte

tillgodoräknas för barnets födelseår utan under de därpå följande fyra

åren. Som framgår av 12 § gäller dock särskilda regler om barnet avlidit

under födelseåret.

12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-

dast om

1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i

Sverige,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har

levt hela året, den del av året barnet levt,

3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt

5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet.

Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året

och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet,

det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft

vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit

under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och

var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp

enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om

bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett

vad som har föreskrivits i 11 §.

Vilka grundläggande krav som skall gälla för att en person skall kunna

tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår anges i första

stycket i denna paragraf. Något krav på att personen faktiskt har avstått

från förvärvsarbete uppställs inte.

Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 11.3, krävs för tillgodoräk-

nande av pensionsgrundande belopp för barnår att föräldern under hela

det aktuella året varit försäkrad enligt denna lag. Vad som krävs för att

föräldern skall anses vara försäkrad framgår av 1 kap. 4 §.

För att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna

tillgodoräknas en försäkrad måste vidare såväl den försäkrade som

barnet under hela det år för vilket tillgodoräknande skall ske ha varit

bosatta här i landet. Av 1 kap. 7 § följer att personer som inte faktiskt

varit bosatta här ändå i vissa situationer skall anses vara det. I fråga om

barnets födelseår gäller bosättningskravet med avseende på barnet av

naturliga skäl endast den del av året barnet levt. Har barnet avlidit måste

det, för att tillgodoräknande skall kunna ske, ha varit bosatt i Sverige

från årets början och fram till dödsfallet. Har barnet avlidit samma år

som det fötts gäller särskilda bestämmelser enligt andra stycket.

Särskilda bestämmelser gäller också enligt 23 § andra stycket för ett

utländskt barn som någon tagit emot för stadigvarande vård och fostran i

syfte att adoptera barnet.

Mot bakgrund av den åldersgräns som normalt gäller inom andra

socialförsäkringar skall pensionsgrundande belopp för barnår inte till-

godoräknas för tid efter det kalenderår under vilket den försäkrade fyller

64 år.

Som angavs inledningsvis ställs, för att pensionsgrundande belopp för

barnår skall tillgodoräknas en person, inte något krav på att han eller hon

avstått från förvärvsarbete. I stället är huvudregeln att pensionsgrundande

belopp för barnår skall tillgodoräknas en förälder som under minst halva

det aktuella kalenderåret haft vårdnaden om och bott tillsammans med

eget barn i aktuell ålder. Av 10 § framgår dock att endast en av föräldrar-

na skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.

En förälder bör, i likhet med vad som gäller på socialförsäkringsom-

rådet i övrigt, anses sammanbo med barnet om föräldern och barnet är

eller bort vara folkbokförda på samma adress. Detta innebär att ett barn

som vistas på annan ort för skolgång eller dylikt men som tillbringar

sina ferier i hemmet, ändå skall anses sammanbo med föräldern.

Detsamma gäller vid tillfälliga vistelser på sjukhus eller i enskilt hem.

Under tid som barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran i ett

enskilt hem som inte tillhör föräldern eller vårdnadshavaren bör

däremot denna person, oavsett var barnet var eller bort vara folkbokfört,

inte anses uppfylla kravet på sammanboende i förevarande paragraf.

Om barnet avlider och den försäkrade då har vårdnaden om barnet och

är bosatt tillsammans med barnet skall det, enligt andra stycket, anses

som om dessa förhållanden bestått även för resterande del av året. Detta

innebär att pensionsgrundande belopp för barnår kan tillgodoräknas den

försäkrade även om barnet avlider innan kravet på sex månaders vårdnad

och sammanboende under året hunnit uppfyllas. Utan särregler skulle

detta emellertid innebära att pensionsgrundande belopp för barnår skulle

tillgodoräknas när ett barn som är fött första halvåret endast levt en kor-

tare tid men inte i motsvarande situation om barnet fötts under andra

halvåret. Därför föreskrivs i andra stycket också att sådant belopp skall

tillgodoräknas en försäkrad förälder till ett barn som är fött under måna-

derna juli december och som har avlidit samma år som det är fött om

föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet.

Det krävs däremot inte heller här att kraven på sex månaders vårdnad och

bosättning är uppfyllda. Tillgodoräknandet skall i detta fall avse födelse-

året.

Kravet på bosättning i Sverige kan inte upprätthållas vid bosättning

inom EU och de länder som omfattas av EES-avtalet men väl vid bosätt-

ning i andra länder. I likhet med vad som enligt förordning (EEG) nr

1408/71 Bilaga VI redan gäller för s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL

bör det dock vara möjligt att få till stånd en bestämmelse i förordningen

av innebörd att det skall krävas en aktuell anknytning till svensk arbets-

marknad för att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräk-

nas. Beträffande konsekvenserna av förordning (EEG) nr 1408/71 i

fråga om rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår

hänvisas i övrigt till avsnitt 11.

Överlåtelse m.m.

13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas

ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos

allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett

sådant belopp.

Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas

den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst

pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något

pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det

pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.

Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses

från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan

beräkning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som

avses i 18 §.

För det fall båda föräldrarna kan tillgodoräknas pensionsgrundande be-

lopp för barnår enligt vad som föreskrivs i 11 och 12 §§ men endast en

av dem till följd av bestämmelserna i 10 § skall tillgodoräknas sådant

belopp, får föräldrarna enligt första stycket i förevarande paragraf själva

avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.

Skulle föräldrarna inte genom anmälan ange vem av dem som skall

tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall beloppet

enligt andra stycket tillgodoräknas den av dem som har lägst

pensionsunderlag. Vid lika eller inget pensionsunderlag skall beloppet

tillgodoräknas modern.

Med pensionsunderlag åsyftas summan av fastställd pensions-

grundande inkomst och andra fastställda pensionsgrundande belopp för

det aktuella året. Av naturliga skäl skall därvid bortses från pensions-

grundande belopp för barnår. Detta anges i tredje stycket. För att inte en

förälder som har lägre pensionsunderlag än den andra föräldern endast

därför att han eller hon under året har uppburit utländska inkomster eller

andra sådana inkomster som avses i 18 § skall tillgodoräknas det

pensionsgrundande beloppet, har i tredje stycket också föreskrivits att

sådana inkomster skall likställas med pensionsgrundande inkomst när

pensionsunderlaget beräknas.

Bestämmelserna i denna paragraf skiljer sig från motsvarande förslag

i lagrådsremissen. Detta gäller såväl möjligheten för föräldrarna att välja

att båda skall tillgodoräknas hälften av det enhetliga belopp som avses i

17 § första stycket 3 som vem som skall tillgodoräknas beloppet om

inte föräldrarna gör sådant val. Båda förändringarna har föranletts av

Lagrådets synpunkter och behandlas närmare i avsnitt 11.3.

14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-

godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får

denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta

rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till

den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte

kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans

med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sist-

nämnda förälder

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt-

ning, och

2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett

pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.

Den som enligt 11 och 12 §§ kan tillgodoräknas pensionsgrundande be-

lopp för barnår skall i vissa fall, i enlighet med vad som anges i denna

och de två nästföljande paragraferna, kunna överlåta rätten att tillgodo-

räknas ett sådant belopp till annan försäkrad eller begära att pensions-

grundande belopp för barnår skall tillgodoräknas även annan försäkrad.

Det är rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp som kan

överlåtas, inte det pensionsgrundande belopp eller den pensionsrätt som

skulle ha tillgodoräknats den överlåtande föräldern om överlåtelse inte

skett. Utfallet för mottagaren är således inte till någon del beroende av

överlåtarens inkomstförhållanden.

I denna paragraf föreskrivs att, om bara en av föräldrarna enligt 11 och

12 §§ för ett år kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår,

denna förälder får överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett

sådant belopp till den andra föräldern. Överlåtelse får dock ske bara till

en förälder som visserligen inte bott tillsammans med barnet under

minst halva året och som därför inte själv uppfyller förutsättningarna

enligt 12 § för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnet

men där förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för tillgodoräknande av

pensionsgrundande belopp för barnår. Föräldern skall således under hela

året ha varit försäkrad och bosatt i Sverige, under minst halva året ha haft

vårdnaden om barnet och får inte under året ha uppnått 65 års ålder eller

mer. Dessutom krävs att föräldern i inte obetydlig omfattning har bott

tillsammans med barnet under året. Denna förutsättning bör anses vara

uppfylld om föräldern har haft regelbundet umgänge med barnet under

det aktuella året. En förälder som har haft ett barn boende hos sig t.ex.

varannan helg och under några veckor på sommaren bör anses ha bott

tillsammans med det barnet i inte obetydlig omfattning.

Den allmänna försäkringskassan bör vid sin behandling av en anmälan

om överlåtelse i regel kunna godta föräldrarnas påstående om att den

mottagande föräldern bott tillsammans med ett barn i inte obetydlig om-

fattning. Endast undantagsvis om t.ex. försäkringskassan får del av

eller sedan tidigare har uppgifter som ger mera påtaglig anledning att

ifrågasätta påståendets riktighet bör det finnas anledning att närmare

kontrollera uppgifterna.

För att undvika "kedjeöverlåtelser", dvs. att rätten att tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår överlåts till en person som i sin tur

överlåtit sin rätt att tillgodoräknas ett sådant belopp till en annan person,

får den förälder till vilken överlåtelse sker inte för samma år själv vara

berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn.

15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-

räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också,

om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom

anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till-

godoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som

föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn

med och stadigvarande sammanbodde med.

Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till

vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12

§ första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för

samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt

10 § för ett annat barn.

Om den andra föräldern har avlidit under det år för vilket pensionsgrun-

dande belopp för barnår skall tillgodoräknas eller tidigare, kan över-

låtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår

under vissa i paragrafen angivna förutsättningar i stället ske till en styv-

förälder. För detta krävs att styvföräldern under hela det aktuella året

varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att han eller hon under året har

fyllt högst 64 år. Vidare skall den överlåtande föräldern och styvför-

äldern under intjänandeåret stadigvarande ha sammanbott med varandra.

Detta förutsätter att sammanboendet har haft en viss varaktighet.

Styvföräldern måste dessutom ha bott tillsammans med barnet under

minst halva året. Den överlåtande föräldern och styvföräldern måste

också under intjänandeåret ha varit gifta med varandra eller ha haft

gemensamt barn. Det krävs dock inte att de var gifta eller hade

gemensamt barn under hela året. Om styvföräldern själv uppfyller

villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för

barnår för annat barn får överlåtelse inte ske.

16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort

överlåtelsen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande

belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till

pensionsgrundande belopp avser.

Rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår är, när det

gäller helsyskon, i princip odelbar. Överlåter en förälder en sådan rätt

till någon annan enligt 14 eller 15 § kan den överlåtande föräldern därför

inte för samma år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett hel-

syskon till det barn som överlåtelsen av rätten till pensionsgrundande

belopp avser.

I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har andra stycket i före-

varande paragraf, som avsåg möjligheten att dela det enhetliga belopp

som avses i 17 § första stycket 3, tagits bort (se avsnitt 11.3).

Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §

17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta

av

1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten

och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade

under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda

pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 §

under året före barnets födelse,

2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten

och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade

under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga

för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för

försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller

3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.

Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions-

grundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt

första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån-

ligast för den försäkrade.

I denna och följande paragrafer regleras hur pensionsgrundande belopp

för barnår skall beräknas. Frågan har behandlats i avsnitt 11.5. Som

framgår där skall beräkningen ske enligt det av tre alternativa beräk-

ningssätt som i det enskilda fallet ger det bästa utfallet. Beräkningen

skall ske kalenderårsvis.

Två av beräkningssätten, alternativ 1 och 2 i paragrafens första stycke,

innebär att den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pen-

sionsgrundande belopp som skall tillgodoräknas den försäkrade för ett

visst år fylls ut till en viss inkomstnivå (en jämförelseinkomst).

Vad som skall jämföras enligt de två alternativen är å ena sidan den

försäkrades pensionsgrundande inkomst och övriga eventuella pensions-

grundande belopp (i anledning av förtidspension och plikttjänstgöring)

under intjänandeåret samt, å andra sidan, enligt alternativ 1, den försäk-

rades pensionsgrundande inkomst eller, enligt alternativ 2, genomsnittet

av samtliga försäkrades pensionsgrundande inkomster under ett visst år.

I jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 (den individuella jämförelsein-

komsten) skall även i förekommande fall inräknas pensionsgrundande

belopp enligt 4 §. Den individuella jämförelseinkomsten skall också

räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt AFL

(se 19 § första stycket). Den försäkrade skall alltså i princip garanteras

en nivå på sina sammanlagda pensionsgrundande inkomster och belopp

under ett år som motsvarar en viss nivå på faktiska inkomster. Jämförel-

seinkomsten enligt alternativ 2 skall motsvara 75 % av genomsnittet av

för året fastställda pensionsgrundande inkomster för alla försäkrade för

vilka sådan inkomst fastställts för det året. Därvid skall dock bortses

från pensionsgrundande inkomster för personer som under året fyllt 65

år eller mer.

Det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet skall, om inte

annat följer av 22 §, motsvara ett inkomstbasbelopp. Som framgår av

1 kap. 6 § och kommentaren till den bestämmelsen kommer emellertid

något sådant basbelopp inte att finnas förrän år 2001. I lagen om

införande av denna lag föreskrivs därför att det i alternativ 3 angivna

pensionsgrundande beloppet under åren 1999 och 2000 skall motsvara

ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL.

En försäkrad skall aldrig för samma år tillgodoräknas pensionsgrun-

dande belopp för barnår dubbelt eller flerfaldigt. Har den försäkrade fler

än ett barn för vilket pensionsgrundande belopp kan tillgodoräknas upp-

kommer därför vid beräkning enligt alternativ 1 frågan om med vilket års

inkomster jämförelsen skall ske. Enligt paragrafens andra stycke skall

beräkningen i sådant fall ske på det för den försäkrade mest förmånliga

sättet, dvs. jämförelse skall ske med inkomsterna under det av de

aktuella åren då dessa (efter omräkning med prisbasbeloppet enligt

AFL) varit högst.

18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst

under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som

inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en

försäkrad under det året har erhållit

1. för arbete utfört utomlands, eller

2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat

här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller

sådant konsulat.

Av skäl som redovisats i avsnitt 11.5 skall i den inkomst som enligt de

två beräkningsalternativen i 17 § skall fyllas ut (utfyllnadsinkomsten)

räknas in även vissa inkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige.

I paragrafen anges därför att med pensionsgrundande inkomst under det

aktuella barnåret (intjänandeåret) skall likställas ersättning som den för-

säkrade kan ha uppburit för arbete utomlands och vid ambassader eller

lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en

sådan ambassad eller ett sådant konsulat. Som framgår av 15 kap. 7 § är

försäkrade som haft sådana inkomster och som skall tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår skyldiga att anmäla inkomsterna

till den allmänna försäkringskassan.

19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den

pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för

förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om

med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till

närmaste lägre hundratal kronor.

Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat

ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat

förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid

sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-

dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter-

na inte har betalats för inkomsterna.

När beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår sker med till-

lämpning av alternativ 1 i 17 §, skall de inkomster året före barnets fö-

delse med vilka jämförelse skall ske räknas om med hänsyn till föränd-

ringar av prisbasbeloppet. Detta framgår av paragrafens första stycke.

Därvid skall summan av nämnda inkomster och belopp multipliceras

med kvoten mellan prisbasbeloppet för intjänandeåret och

prisbasbeloppet för året före barnets födelse.

Pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall grunda

pensionsrätt endast till den del det för inkomsterna har betalats

ålderspensionsavgift respektive allmän pensionsavgift. Enligt andra

stycket skall därför sådana inkomster bara räknas in i

jämförelseinkomsten enligt 17 § första stycket 1, dvs. inkomsten året

före barnets födelse, till den del som dessa avgifter har betalats för

inkomsterna.

Det förhållandet att en förälder inte inom föreskriven tid betalat de

angivna avgifterna avseende inkomster hänförliga till året före barnets

födelse är normalt känt när pensionsgrundande belopp för barnår skall

fastställas. I de enstaka fall då detta inte är känt får beslutet omprövas

enligt de regler som gäller därför (se 13 kap.).

20 § Beräkning av genomsnittet av det fastställda pensionsgrundande

inkomsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de

pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december

fastställelseåret.

När genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster

för försäkrade som är högst 64 år och som haft sådana inkomster skall

beräknas, skall liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för

plikttjänstgöring utgångspunkten vara de pensionsgrundande inkoms-

terna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare

ändringar av pensionsgrundande inkomster skall inte påverka denna

beräkning.

21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-

ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3

minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrun-

dande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de

i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första

stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret

gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det

pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1

tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande

inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 §

angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för

intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.

Som tidigare angetts skall pensionsgrundande belopp för barnår enligt

alternativ 3 i 17 § inte alltid motsvara det belopp som där avses. För den

som haft sådan icke pensionsgrundande inkomst som avses i 18 § skall

beloppet tillgodoräknas endast i den mån detta belopp tillsammans med

de inkomster som avses i 22 § inte hamnar över det s.k. intjänandetaket.

Därför föreskrivs i denna paragraf att det belopp som anges i 17 § första

stycket 3 i sådana fall skall minskas med det belopp som summan av be-

loppet, den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrun-

dande belopp för förtidspension och plikttjänstgöring samt de i 18 § an-

givna inkomsterna överstiger intjänandetaket. Skulle beloppet helt ha

hamnat över taket blir det således fråga om en minskning till noll.

När det pensionsgrundande beloppet beräknas enligt 17 § första

stycket 1, dvs. utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten, skall

denna inkomst enligt 19 § räknas om med hänsyn till förändringar i

prisbasbeloppet. Detta kan i undantagsfall innebära att den individuella

jämförelseinkomsten blir högre än 7,5 inkomstbasbelopp. Även ett

pensionsgrundande belopp som beräknas på detta sätt skall därför

minskas om det tillsammans med utländska inkomster skulle överstiga

intjänandetaket.

Övriga bestämmelser

22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10 16 §§

1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och

2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt

barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.

Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har

tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att

adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft

vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som

föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla

från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.

Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vård-

nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har

tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att

adoptera det.

Med förälder likställs enligt första stycket av denna paragraf särskilt

förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande

har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i

syfte att adoptera det. För tillgodoräknande av pensionsgrundande

belopp för barnår krävs emellertid även att övriga förutsättningar som

anges i 11, 12, 14 och 15 §§, bl.a. bosättning tillsammans med barnet, är

uppfyllda.

Begreppet särskilt förordnad vårdnadshavare knyter an till den ändring

som gjorts i föräldrabalken med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop.

1993/94:251, bet.1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29). Med sådan

vårdnadshavare kommer också, genom övergångsbestämmelserna till

nämnda ändring, att avses särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag

vårdnad ingår.

Normalt får den som avser att adoptera ett barn inte vårdnaden om

barnet förrän adoptionen genomförts. Är barnet utländskt kan detta

dröja. Barnet kan dock, efter medgivande från socialnämnd enligt 25 §

socialtjänstlagen (1980:620), tas om hand av de blivande adoptivföräld-

rarna i deras hem. I andra stycket anges därför att den tid under vilken

en försäkrad med socialnämnds medgivande tagit hand om ett utländskt

barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, i detta

sammanhang skall anses som tid under vilken den försäkrade haft

vårdnaden om barnet.

Vad som sägs i 13 § om att modern skall tillgodoräknas pensionsgrun-

dande belopp för barnår när föräldrarna har lika högt eller inget

pensionsunderlag för året, skall också gälla en kvinnlig särskilt

förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder. Detta anges i

tredje stycket.

23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett

barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom

men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats

inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda

domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10 16 §§ tillämpas som

om han vore far till barnet.

Som angetts i avsnitt 11.3 skall den omständigheten att en försäkrad

som enligt reglerna i föräldrabalken ansetts vara far till ett barn

förklaras inte vara det, inte ges någon retroaktiv verkan när det gäller

tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. I paragrafen,

som i huvudsak har formulerats enligt förslag av Lagrådet, föreskrivs

därför att bestämmelserna i 10 16 §§ skall tillämpas som om han var far

till barnet såvitt avser tid innan domen vunnit laga kraft. Det innebär att

en försäkrad som antagits vara far till ett barn, i detta sammanhang skall

anses vara far till barnet fram till den tidpunkt då domen vinner laga

kraft.

4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m.

1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-

grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte

annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det

år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för

premiepension fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som

är född år 1937 eller tidigare.

För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller

för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §

lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer

av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-

poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit

eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.

Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som

anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den

försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har

avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall

inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas

pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt

8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av

bristande eller underlåten avgiftsbetalning.

Detta kapitel avser fastställande av pensionsrätt för såväl

inkomstpension som premiepension samt fastställande av

pensionspoäng och tillgodoräknande av vårdår för beräkning av

tilläggspension. I denna inledande paragraf anges när pensionsrätt och

pensionspoäng skall fastställas samt vårdår skall tillgodoräknas.

Som anförts tidigare skall reformerad ålderspension i form av

inkomstpension och premiepension beräknas utifrån de pensionsrätter

för respektive pension som fastställts för en försäkrad och

tilläggspension skall beräknas utifrån för en försäkrad fastställda

pensionspoäng. Eftersom inkomst- och premiepension inte kan tjänas in

av personer födda år 1937 eller tidigare skall pensionsrätt inte

fastställas för sådana personer. För försäkrade som är födda åren 1938

1953 skall fastställas både pensionsrätt och pensionspoäng. För dessa

åldersgrupper gäller sedan särskilda regler om tjugondelsinfasning

enligt vad som framgår av 6 § och 6 kap. 8 §. Den som är född år 1954

eller senare omfattas till fullo av det reformerade

ålderspensionssystemet. Trots detta skall pensionspoäng fastställas för

en sådan person eftersom poängen har betydelse för beräkning av för-

tidspension och efterlevandepension.

Pensionsrätt skall enligt första stycket fastställas för varje år för

vilket pensionsgrundande inkomst eller något annat pensionsgrundande

belopp fastställts för en försäkrad. För det år då den försäkrade har

avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Vilka som

är försäkrade framgår av 1 kap. 4 och 7 §§ och när pensionsgrundande

inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall fastställas regleras i

2 kap. 2 § och 3 kap. 2 §. I undantagsfall kan förekomma att pensionsrätt

inte skall fastställas trots att pensionsgrundande inkomst fastställts för

den försäkrade. Detta följer av bestämmelserna om pensionsrätt vid

bristande avgiftsbetalning i 4 §.

I andra stycket anges att pensionspoäng, liksom pensionsrätt, skall

fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts

för en försäkrad. Därutöver skall pensionspoäng dock endast beräknas

för den som uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring. Ett par undantag från huvudregeln att

pensionspoäng skall fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande

inkomst fastställts anges här, nämligen att så inte skall ske för det år den

försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. För tid

efter det år den försäkrade fyller 64 år skall endast pensionsrätt

fastställas. Denna pensionsrätt kommer då inte att tjugondelas (se 6 §).

Andra undantag från vad som nu angetts följer av 8 § andra stycket och

9 §.

Beträffande vårdår hänvisas i tredje stycket till 12 §. I likhet med vad

som gäller för pensionspoäng anges också att vårdår inte skall tillgodo-

räknas för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den

försäkrade fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas för år före

det då en person fyllt 16 år, för år för vilket pensionspoäng

tillgodoräknats den försäkrade och inte heller för år då den försäkrade

inte skall tillgodoräknas pensionspoäng på grund av att han eller hon inte

till fullo erlagt föreskrivna avgifter.

Inte heller beträffande vårdår har här införts någon motsvarighet till de

begränsningar i AFL som avser den som hela året uppburit hel

ålderspension (jfr kommentaren till 2 kap. 2 §).

Det är allmän försäkringskassa som skall fastställa pensionsrätt och

pensionspoäng samt fatta beslut om tillgodoräknande av vårdår. Detta

framgår av 13 kap. 4 § där det också anges vilken försäkringskassa som

skall fatta beslutet. Den enskilde skall senast den 31 mars året efter

fastställelseåret underrättas om detta beslut. Samtidigt skall

underrättelse ske om beslut om pensionsgrundande inkomst och andra

pensionsgrundande belopp (se 15 kap. 4 §).

Beräkning av pensionsrätt

2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för

premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den

försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande

belopp för det året (pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan

pensionsrätt skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

En försäkrads pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för pre-

miepension skall beräknas var för sig. Både pensionsrätt för

inkomstpension och pensionsrätt för premiepension skall dock beräknas

på samma underlag (pensionsunderlaget). Detta underlag består av

summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra

pensionsgrundande belopp det år för vilket pensionsrätt skall fastställas.

Pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för

premiepension skall var för sig beräknas till närmast lägre hela krontal.

3 § Om inte annat följer av 4 6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt

för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt

för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.

En försäkrads pensionsrätt skall totalt motsvara 18,5 % av pensions-

underlaget. Av detta skall normalt 16 procentenheter utgöra pensionsrätt

för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepen-

sion. I vissa fall skall dock pensionsrätt inte beräknas på pensions-

underlaget eller del av detta och i andra fall skall endast pensionsrätt för

inkomstpension fastställas på viss del av detta underlag (se 4 och 5 §§).

Vidare gäller enligt 6 § andra regler för försäkrade som är födda någon

gång under åren 1938 1953 och i lagen om införande av denna lag före-

skrivs att annat gäller för den tid före år 1999 för vilken pensionsrätt

skall fastställas.

4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-

rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den

inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig -

ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som

enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha

betalats inom föreskriven tid.

I denna paragraf föreskrivs att en försäkrad, för att få tillgodoräkna sig

full pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete, måste ha erlagt

hela den ålderspensionsavgift enligt 3 kap. 1 § lagen om socialavgifter

som skall erläggas på grund av dessa inkomster. Dessutom måste den

allmänna pensionsavgift som enligt lagen om allmän pensionsavgift skall

erläggas på sådana inkomster vara betald. Om inte dessa avgifter till

fullo har erlagts inom den tid som föreskrivs i skattebetalningslagen

(1997:483), skall vid bestämmande av pensionsunderlaget bortses från

inkomster av annat förvärvsarbete till den del avgifter inte betalats för

inkomsterna. Det är således inte den försäkrades pensionsgrundande in-

komst som påverkas utan själva pensionsrätten. Detta innebär att, om

avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts inom

föreskriven tid, det inte är möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan in-

komst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som

räknats av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §.

Om avgifter har betalats till viss del, skall pensionsrätt fastställas för

den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel

av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur

hög denna varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pen-

sionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätten däremot räknas endast

på inkomster upp till det s.k. intjänandetaket. Den som t.ex. har en

inkomst som motsvarar 15 gånger inkomstbasbeloppet men endast

betalat 75 % av sina skatter och avgifter på denna inkomst skall endast

tillgodoräknas 75 % av pensionsrätten (som beräknats på 7,5 gånger

inkomstbasbeloppet). Närmare beskrivning om hur beräkningen skall

göras finns i avsnitt 13.5.

5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-

sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen-

sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §,

skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade

senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats

pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad

som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräk-

nats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall

den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av

den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller, om pensions-

grundande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt

5 kap. 13 § inte är uppfyllt.

Bestämmelserna i denna paragraf innebär att vissa förutsättningar måste

vara uppfyllda för att pensionsrätt för premiepension skall grundas på

pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och för för-

äldrar till små barn (s.k. barnår). Dessa förutsättningar är att personen i

fråga tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster eller pensionsgrun-

dande belopp i anledning av förtidspension i den utsträckning som anges

i 5 kap. 13 § (dvs. uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret). Om sådant

tillgodoräknande inte har skett skall pension inte beräknas på

pensionsrätt som hänför sig till pensionsgrundande belopp i anledning av

plikttjänstgöring och barnår. Pensionsrätt för premiepension skall

således inte fastställas på grundval av pensionsgrundande belopp, om det

inte samtidigt står klart att beloppen i fråga även skall kunna ligga till

grund för framtida pensionsutbetalningar.

Det i 5 kap. 13 § angivna förvärvsvillkoret skall ha uppfyllts senast i

samband med att pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgö-

ring respektive barnår bestäms. Senare omprövningar och ändringar kan

inte föranleda fastställande av pensionsrätt för premiepension grundat på

sådana belopp i annat fall än då pensionsgrundande belopp för plikt-

tjänstgöring eller barnår inte tidigare bestämts. Däremot kan beslut om

pensionsrätt för premiepension komma att upphävas om pensions-

grundande inkomster eller pensionsgrundande belopp senare sänks så att

den försäkrade inte uppfyllde förvärvsvillkoret då pensionsrätten fast-

ställdes. Bestämmelsen har när det gäller det senare formulerats enligt

förslag av Lagrådet.

I den utsträckning pensionsrätt för premiepension enligt vad som nu

sagts inte skall beräknas, skall pensionsrätt för inkomstpension ökas

med 2,5 % av pensionsunderlaget, dvs. till 18,5 % av nämnda underlag.

6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938 1953 skall

pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension

minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och

med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock

inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.

Personer som som är födda under åren 1938 1953 (den s.k.

mellangenerationen) skall, som tidigare sagts, erhålla inkomstgrundad

ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av inkomst-

och premiepension. Detta skall ske genom en tjugondelsinfasning

innebärande att en person som är född år 1953 skall erhålla 19/20 av full

ålderspension enligt reformerade regler och 1/20 av tilläggspension, att

den som är född år 1952 skall erhålla 18/20 ålderspension enligt

reformerade regler och 2/20 av tilläggspension osv. Det innebär att de

som är äldst i mellangenerationen, födda år 1938, kommer att erhålla

4/20 av sin ålderspension enligt reformerade regler och 16/20 av

tilläggspensionen.

I denna paragraf regleras tjugondelsinfasningen när det gäller

inkomst- och premiepension. Här föreskrivs att den pensionsrätt som

enligt denna lag skall fastställas för personer födda under åren 1938

1953 skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från

födelseåret till utgången av år 1954. Denna minskning görs alltså direkt

vid fastställandet av pensionsrätten och innebär att pensionsbehållningen

kommer att motsvara ett visst antal tjugondelar av pensionsbehållningen

för en person med motsvarande inkomster som är född efter år 1953.

Motsvarande gäller inte den allmänna tilläggspensionen där

tjugondelsinfasningen görs först sedan den årliga pensionen beräknats

(se 6 kap. 8 §).

Någon tjugondelsreducering av pensionsrätt för personer födda under

åren 1938 1953 skall dock inte göras för åren efter det år då den

försäkrade fyllt 64 år. För år efter det år en försäkrad fyllt 64 år skall

nämligen pensionspoäng inte beräknas (1 § andra stycket). I stället skall

de inkomster han eller hon har dessa år ge oavkortad pensionsrätt. Sådan

pensionsrätt kommer huvudsakligen att avse pensionsgrundande

inkomster då andra pensionsgrundande belopp inte kommer att kunna

tillgodoräknas för tid efter det att en person fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt

7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har

fastställts för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan

om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast

överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under

intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för

premiepension.

Överföring av pensionsrätt för premiepension till make har behandlats i

avsnitt 14.

Överföring av pensionsrätt får enligt förevarande paragraf ske endast

till make. Till följd av bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap kommer dock sådan överföring

att stå öppen också för personer av samma kön som låtit registrera sitt

partnerskap. Vad som sägs om makar i det följande avser även registre-

rade partner och vad som sägs om äktenskap avser även registrerat part-

nerskap.

En förutsättning för att överföring av pensionsrätt skall kunna göras är

att mottagande make för det år pensionsrätten avser varit försäkrad

enligt denna lag eller tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för

premiepension. Det uppställs alltså inget krav på att mottagande make

någon gång tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension om denne

för någon del av det aktuella intjänandeåret var försäkrad för

premiepension och alltså skulle ha kunnat tillgodoräknats pensionsrätt

för sådan pension. Å andra sidan är det inte tillräckligt att någon gång ha

varit försäkrad för premiepension för att överföring skall kunna göras.

Var den mottagande maken inte försäkrad för någon del av berört

intjänandeår krävs att han eller hon tidigare faktiskt har tillgodoräknats

pensionsrätt för premiepension för att överföring skall kunna göras.

Som anförts i avsnitt 14.4 är pensionsrätt som fastställs på grund av

anmälan om överföring inte på något annat sätt beroende av den mot-

tagande makens pensionsrättsförhållanden. Därför kan den totala pen-

sionsrätten för premiepension för den mottagande maken i och med

överföringen komma att överstiga 2,5 % av sju och en halv gånger det

för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, vilket annars är den

maximala pensionsrätt för premiepension som för ett år kan fastställas

för en försäkrad.

Däremot är den överförda pensionsrätten beroende av pensionsför-

hållandena för den make som överfört pensionsrätten. Skulle t.ex. hans

eller hennes pensionsgrundande inkomst öka eller minska på grund av

omtaxering efter det att pensionsrätt fastställts för det inkomstår

omtaxeringen avser, skall pensionsrätten för den make som överfört

pensionsrätten normalt ändras (se 13 kap. 8 §). I ett sådant fall skall även

pensionsrätt som fastställts för den andra maken med anledning av

anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ändras.

Beräkning av pensionspoäng

8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den

försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande in-

komsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta bas-

belopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot

inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler,

lägst till en hundradels poäng.

Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions-

grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete

skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som

därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan

det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

I första stycket i denna paragraf föreskrivs att pensionspoäng för pen-

sionsgrundande inkomst, om inte annat följer av andra stycket eller av de

härpå följande paragraferna, beräknas genom att nämnda inkomst, till

den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp, delas med samma

basbelopp. Liksom enligt AFL skall det förhöjda prisbasbeloppet i

första hand avräknas mot inkomster av anställning och pensionspoängen

skall beräknas med två decimaler och lägst avse en hundradels poäng.

För tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande betalning av

avgifter skall enligt andra stycket bestämmelserna i 4 § tillämpas på

motsvarande sätt. En person som inte inom föreskriven tid och i sin

helhet betalat ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift för

inkomster av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas pensionspoäng

för de inkomsterna endast till den del avgifter betalats för inkomsterna.

Om därvid betalning erlagts endast för inkomster som understiger ett

förhöjt prisbasbelopp skall, till följd av det s.k. basbeloppsavdraget

enligt första stycket, ingen pensionspoäng alls fastställas för nämnda

inkomst.

9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension

enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver

pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har

uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal

som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har

den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre

fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande

andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med

livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskade-

försäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande

sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 §

denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av

pensionspoäng.

Liksom tidigare skall pensionspoäng inte bara fastställas för den som

haft pensionsgrundande inkomst utan även för den som för ett år

uppburit förtidspension beräknad efter s.k. antagandepoäng. Denna

paragraf innehåller bestämmelser om tillgodoräknande av pensions-

poäng i anledning av sådan förtidspension.

Pensionspoäng i anledning av förtidspension skall tillgodoräknas ut-

över de pensionspoäng som skall tillgodoräknas för ev. pensionsgrun-

dande inkomst. Någon motsvarighet finns inte till sista stycket i 11 kap.

6 § AFL. Den innebar att en försäkrad som för någon del av ett år

uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL alltid

tillgodoräknades lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen.

Liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspensio-

närer enligt 3 kap. skall pensionspoäng i anledning av förtidspension

beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension

beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Det saknar alltså betydelse om ersätt-

ningen faktiskt utbetalats det aktuella året eller först senare. Om den

försäkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan det

däremot bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 7 § till vilken

paragraf här hänvisas. I sådana fall skall pensionspoäng i anledning av

förtidspension inte beräknas för tid före utbetalning av pensionen. Till

följd av nu föreslagna övergångsbestämmelser till ändringen i AFL

kommer dock äldre regler att gälla såvitt avser tillgodoräknande av

pensionspoäng för tid före år 1999. Detta innebär att pensionspoäng kan

komma att tillgodoräknas i anledning av förtidspension för tid före

nämnda år även om förtidspensionen betalats ut efter den 1 januari

1999.

För varje månad för vilken en försäkrad uppburit förtidspension enligt

13 kap. 2 § AFL skall den försäkrade tillgodoräknas en tolftedel av det

poängmedeltal som avses i andra stycket i den nämnda paragrafen. Om

den försäkrade uppburit partiell förtidspension skall sådant tillgodoräk-

nande ske med motsvarande andel av detta poängmedeltal.

Även bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng när för-

tidspensionen är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som skall samordnas med

förtidspension enligt sistnämnda lag, är ändrade. I sådana fall skall be-

stämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas på motsvarande sätt.

10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får

sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det

året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.

Liksom tidigare finns en begränsning när det gäller hur hög en persons

pensionspoäng för ett år får vara. Till skillnad från motsvarande bestäm-

melse i AFL har emellertid denna gräns här inte angetts till någon viss

poäng. I stället anges att en försäkrad maximalt kan tillgodoräknas en

pensionspoäng motsvarande den som kan tillgodoräknas för högsta möj-

liga pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst kan t.o.m. år 2001

uppgå till högst 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda pris-

basbeloppet enligt AFL. För åren 1999 2001 innebär detta att en

försäkrad kan tillgodoräknas högst 6,50 poäng. Fr.o.m. årsskiftet

2001/2002 skall det belopp en pensionsgrundande inkomst högst kan

uppgå till, det s.k. intjänandetaket, räknas om med hänsyn till

förändringarna av inkomstindex vilket innebär att även högsta möjliga

pensionspoäng fr.o.m. år 2002 kommer att variera.

Vårdår

11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för

vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas

vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 §

eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.

I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om vårdår. Be-

stämmelserna motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 a § AFL.

I förevarande paragraf anges att, vid tillämpning av denna lag skall,

med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, likställas vårdår. Vissa

undantag anges dock. Det första undantaget avser beräkningen av me-

deltalet av de pensionspoäng en person tillgodoräknats. Vid den beräk-

ningen skall vårdår inte räknas med. Har den pensionsberättigade tillgo-

doräknats pensionspoäng för minst 15 år saknar dock detta betydelse.

Det andra undantaget, hänvisningen till 6 kap. 1 § första stycket, innebär

att vårdår inte heller skall beaktas vid bestämmande av om en person

tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till

allmän tilläggspension.

Även vid tillämpningen av AFL skall ett vårdår likställas med ett år

med pensionspoäng. Detta framgår av 20 kap. 2 § första stycket AFL i

dess nu föreslagna lydelse. Även vid tillämpningen av AFL finns dock

undantag från denna regel. Således gäller enligt 13 kap. 2 § AFL, i den

lydelse som nu föreslås, att vårdår inte skall beaktas vid bedömningen av

om ett av de alternativa kraven för att förtidspension skall beräknas på

s.k. antagandeinkomst är uppfyllt, nämligen att pensionspoäng skall ha

tillgodoräknats för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet.

Vidare gäller enligt 13 kap. 4 § andra stycket AFL att en person som

uppbär förtidspension och som för samma period tillgodoräknas vårdår

inte får åberopa vårdåret för att öka den utgående förtidspensionen.

Vårdåret kan endast påverka storleken av den blivande ålderspensionen

och eventuell efterlevandepension efter den försäkrade (se

prop. 1980/81:204).

12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-

nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av

ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bo-

satt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en

förälder.

Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas

fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är

eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande

sammanbor.

Här ges de närmare förutsättningarna för att en person skall tillgodoräk-

nas vårdår. Därvid krävs enligt första stycket dels att föräldern under

större delen av kalenderåret vårdat ett barn som inte har fyllt tre år, dels

att såväl föräldern som barnet var bosatta här det aktuella året. Vårdår får

endast, för samma barn och år, tillgodoräknas en förälder.

Kravet på bosättning i Sverige kan inte helt upprätthållas vid bosätt-

ning inom EU. Enligt artikel 13 17 i rådets förordning (EEG) nr

1408/71 skall en förvärvsarbetande som är medborgare i en

medlemsstat, statslös eller flykting i en sådan stat som regel vara

omfattad av lagstiftningen i det land där han arbetar. Vilket land han eller

hon bor i saknar i de flesta fall helt betydelse. Genom den precisering

som vid Sveriges anslutning till EU gjorts i bilaga 6 till nämnda

förordning skall dock vårdår tillgodoräknas en förälder som är bosatt i

en annan EU-stat endast om föräldern är föräldraledig enligt

bestämmelserna i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,

m.m. Den lagen har den 1 juli 1995 ersatts av föräldraledighetslagen

(1995:584). Vad som nu sagts om bosättning inom EU gäller även

bosättning i en EES-stat.

I motsatt situation, nämligen för den som är bosatt i Sverige men ar-

betar i ett annat EU- eller EES-land skall med tillämpning av samma

regler inte tillgodoräknas vårdår i Sverige.

Vårdår skall enligt andra stycket även kunna tillgodoräknas för

fosterbarn och med förälder skall likställas den med vilken förälder är

eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande

sammanbor under det aktuella vårdåret. Detta överensstämmer med vad

som föreskrivits i 20 kap. 2 § första och andra stycket AFL.

Närmare bestämmelser om ansökan om vårdår finns i 15 kap. 9 §.

Andra avdelningen. Fördelningssystemet

5 kap. Inkomstpension

Uttag av inkomstpension

1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den

pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre

fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.

Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före-

skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.

Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren

1938 1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast

om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter-

kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller

återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade

återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande

utsträckning.

I första stycket i denna paragraf anges den lägsta åldern för pensions-

uttag till 61 år. Uttaget behöver inte avse hela inkomstpensionen utan

kan begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av

pensionen. Bestämmelser om ändring och återkallelse av uttag finns i

12 kap. till vilket andra stycket hänvisar.

Inkomstpension och tilläggspension för en person som är född under

något av åren 1938 1953 skall när det gäller uttag behandlas som en en-

het. I tredje stycket har därför föreskrivits att inkomstpension får utges

till en sådan person endast om han eller hon gör motsvarande uttag av

tilläggspension samt att återkallelse och minskning av pensionsuttag

måste gälla båda pensionerna. Detta gäller naturligtvis endast om perso-

nen i fråga har rätt till tilläggspension. En situation när en person som är

född under åren 1938 1953 kan ha rätt till inkomstpension men inte till

tilläggspension är när han eller hon inte har tillgodoräknats pensions-

poäng därför att den pensionsgrundande inkomsten understigit ett

förhöjt prisbasbelopp (4 kap. 8 § första stycket) eller inte har

tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (6 kap. 1 § första

stycket).

Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av

Lagrådet.

I lagen om införande av denna lag anges att denna bestämmelse träder

i kraft först år 2001. Detsamma gäller övriga bestämmelser i detta

kapitel utom bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning.

2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-

sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses

summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för

den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och

9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i

pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för

beräkning av den pensionen.

I denna paragraf finns bestämmelser om det underlag som skall ligga till

grund för beräkning av inkomstpension, pensionsbehållningen.

Pensionsbehållningen består av summan av tillgodoräknade

pensionsrätter årsvis omräknade med hänsyn till arvsvinster och

förändringar i inkomstindex samt med den i 7 § angivna

förvaltningskostnadsfaktorn. Den årliga pensionen erhålls genom att

pensionsbehållningen delas med ett delningstal (se 11 §). Tas

inkomstpension ut som partiell pension, delas en motsvarande andel av

pensionsbehållningen med delningstalet. I pensionsbehållningen räknas

därefter inte in den del av pensionsbehållningen som legat till grund för

beräkningen av den utgående inkomstpensionen. Däremot kan

arvsvinster m.m. som hänför sig till pensionsbehållning som legat till

grund för sådan beräkning tillfälligt räknas in i pensionsbehållningen.

3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av

inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med

produkten av

1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade

från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade

gjort nytt uttag av inkomstpension, och

2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse

inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen

minskats.

Storleken av den livsvariga inkomstpensionen som statistiskt kan beräk-

nas för en pensionsberättigad skall inte påverkas av på vilket sätt den

pensionsberättigade väljer att ta ut pensionen. Återkallelse eller minsk-

ning av pensionsuttag skall därför leda till en ökad pensionsbehållning

som kommer den pensionsberättigade tillgodo vid ett framtida

pensionsuttag eller ett framtida ökat uttag av inkomstpension. Enligt

denna paragraf skall pensionsbehållningen i dessa fall ökas med

produkten av den årliga pension som skulle ha utgetts om återkallelse

inte hade skett eller, om pensionsuttaget inte har återkallats helt, det

belopp varmed den årliga pensionen minskat och det delningstal som

skulle ha använts om den pensionsberättigade i stället för att återkalla

eller minska sitt uttag av inkomstpension börjat göra uttag av sådan

pension från samma tidpunkt.

Omräkning av pensionsbehållning

4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till

kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av

de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med

hjälp av arvsvinstfaktorer.

Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse,

när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de

skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning

efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det

bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året

för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit

det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan

fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit

tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år

fördelningen avser har fastställts.

Avlidnas pensionsbehållningar, s.k. arvsvinster, skall tillfalla försäk-

ringskollektivet eller närmare bestämt personer som tillgodoräknats

pensionsrätt för inkomstpension och som är födda samma år som de av-

lidna. Detta skall, som anges i första stycket, ske genom årlig

omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar.

Fördelningen mellan de som levde vid ingången av året efter

dödsfallsåret skall göras proportionellt i förhållande till vars och ens

pensionsbehållning. Den andel av arvsvinsterna som skall tilldelas en

person i en viss ålder skall således motsvara den personens andel av

summan av pensionsbehållningar för samtliga personer som är födda

samma år som han eller hon. Fördelningen av arvsvinster skall göras

med hjälp av arvsvinstfaktorer. Dessa faktorer skall bestämmas på olika

sätt beroende på åldern på de avlidna. Bestämmelser om dessa faktorer

finns i den följande paragrafen.

I andra stycket föreskrivs vilket år fördelningen av arvsvinsterna

avser. Detta har betydelse för flera av de följande omräkningarna.

Den fördelning som görs efter dem som har avlidit det år då de fyllt

eller skulle fylla 59 år eller tidigare skall grunda sig på faktiska

pensionsbehållningar och kan fördelas först sedan dessa är kända.

Omräkningen enligt första stycket vad gäller den fördelningen skall

därför avse året efter dödsfallen. Den fördelningen kommer alltså att

göras för personer som är mellan 18 och 60 år gamla.

Motsvarande eftersläpning gäller inte arvsvinstfördelning efter dem

som avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare

eftersom den fördelningen inte grundar sig på faktiska

pensionsbehållningar utan bestäms med ledning av officiell statistik

avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under vissa

tidsperioder (se följande paragraf). Fördelningen av arvsvinster med

hjälp av sådana arvsvinstfaktorer skall därför avse året för dödsfallen.

Vad som nu sagts medför att en person det år då han eller hon fyller

60 år kommer att erhålla dubbla arvsvinster. Fördelning efter yngre

personer skall då göras innan fördelningen görs efter äldre. Detta

innebär att den ökning av pensionsbehållningen som den första

omräkningen medför ingår i pensionsbehållningen vid den andra

omräkningen. Även pensionsrätt för året före det år fördelningen avser

skall ingå i den pensionsbehållningen.

Pensionsrätt fastställs normalt inte för det år då en person avlider. Så

sker endast vad gäller pensionsrätt för premiepension som skall

överföras till en annan person enligt 4 kap. 7 §. Vad som kan fördelas

som arvsvinster är därför pensionsbehållning som härrör från

pensionsrätter för år före året för dödsfallen. Den pensionsbehållning

som skall omräknas för en kvarlevande skall också avse endast

pensionsrätter hänförliga till tid före året för dödsfallen. I andra stycket

har därför också föreskrivits att fördelningen skall göras med

bortseende från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt som

fastställts för året för dödsfallen eller senare. Detta gäller såväl de

pensionsbehållningar som skall användas vid bestämmande av

arvsvinstfaktorer enligt 5 § första stycket som de pensionsbehållningar

som arvsvinstfaktorerna enligt 5 § första och andra styckena skall

användas på.

Närmare bestämmelser om beräkningen av arvsvinstfördelning kom-

mer att meddelas av regeringen (se 10 §).

För den som tagit ut inkomstpension, skall hela eller, om uttaget be-

gränsats, del av den ökning av pensionsbehållningen som omräkningen

medför, omvandlas till pension fr.o.m. januari månad året efter det år

omräkningen avser. Detta sker på det sätt som anges i 16 § första

stycket.

5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar

efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall

grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för

personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och

summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som

levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa

pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1

december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter

personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år

eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet

personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått

samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det

beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet

skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med

ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i

Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han

eller hon uppnådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person

fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för

den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon

uppnådde 64 års ålder.

Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall år-

ligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen

bestämmer.

Som angetts i kommentaren till föregående paragraf skall fördelningen

av arvsvinster göras genom omräkning med hjälp av arvsvinstfaktorer

och dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på

de avlidna. I denna paragraf anges grunderna för beräkningen av dessa

arvsvinstfaktorer.

Första stycket avser fördelning av pensionsbehållningar efter

personer som avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 59 år eller

tidigare. Arvsvinstfaktorer som skall fastställas enligt detta stycke skall

grunda sig på förhållandet mellan faktiska pensionsbehållningar för såväl

de som har avlidit och de kvarlevande födda samma år. I de avlidnas

pensionsbehållningar ingår som nämnts i kommentaren till föregående

paragraf endast pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt

avseende tid före året för dödsfallen eftersom varken

pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall

fastställas för det år en person avlider och därmed inte heller

pensionsrätt för det året. De pensionsbehållningar proportioneringen

skall göras efter skall avse samma tid.

Beräkningen av arvsvinster berör samtliga personer i försäkrings-

kollektivet. Ändringar av tillgodoräknad pensionsrätt för några personer,

på grund av omtaxering eller annat, skulle påverka arvsvinsterna och

därmed pensionsbehållningarna för alla andra i samma ålder om inte

annat föreskrevs. Arvsvinstfaktorerna skall inte påverkas av sådana

förhållanden. Därför föreskrivs att ändringar av pensionsbehållningar

efter den 1 december det år fördelningen avser inte skall beaktas. Mot-

svarande gäller vid bestämmande av genomsnittlig pensionsgrundande

inkomst enligt 3 kap. 9 och 20 §§.

Fördelningen av arvsvinster efter personer som avlidit senare skall be-

räknas med hjälp av arvsvinstfaktorer som fastställs för varje åldersklass

enligt vad som föreskrivs i andra stycket. Denna fördelning innebär att

de kvarlevandes pensionsbehållningar ökas med belopp som inte faktiskt

men statistiskt motsvarar viss andel av pensionsbehållningarna efter

jämnåriga som har avlidit under fördelningsåret. I stycket, som formule-

rats i enlighet med förslag från Lagrådet, anges att beräkningen skall

grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet avlidna personer

och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder som den

person för vilken beräkningen skall göras. Beräkningen grundar sig på

antagandet att genomsnittlig pensionsbehållning för avlidna är lika stor

som genomsnittlig pensionsbehållning för kvarlevande varför endast an-

talet personer behöver beaktas. I stycket anges vidare att beräkningen av

dessa arvsvinstfaktorer skall göras med ledning av officiell livslängds-

statistik avseende en femårsperiod. Med officiell statistik förstås här

statistik enligt lagen (1992:889) om officiell statistik. Statistiska

centralbyrån framställer varje år sådan statistik som är aktuell här.

Om uttag av inkomstpension gjorts från annan månad än januari månad

det år omräkningen för arvsvinster avser eller ett tidigare gjort uttag

ändras det året, måste omräkningen göras för varje månad under året.

Pensionsbehållningen kan ha ändrat storlek flera gånger under året.

Pensionsrätt som tillgodoräknats för inkomster m.m. under närmast

föregående år har dock inte ingått i en pensionsbehållning som legat till

grund för beräkning av pension som utgetts under året och omräkning av

den delen av pensionsbehållningen behöver därför inte göras månadsvis.

Närmare föreskrifter om beräkning av arvsvinster när uttag har gjorts av

inkomstpension kommer att meddelas av regeringen.

6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §

avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och

året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till

denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast

föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.

Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först

nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-

sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-

ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast

föregående år, räknas om med beaktande av

1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som

har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det

andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast-

ställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt

som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det

närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.

Pensionsbehållningen för den som har tillgodoräknats pensionsrätt för

inkomstpension skall räknas om med hänsyn till förändringar i inkomst-

index. Bestämmelser om sådan omräkning finns i denna paragraf. Att

omräkningen skall göras efter omräkning för arvsvinster m.m. framgår

av första stycket.

Omräkningen enligt denna paragraf skall göras om inkomstindex för-

ändras mellan det år arvsvinstomräkningen avser och året därefter. Om

pensionsrätt tillgodoräknats för närmast föregående år men någon om-

räkning för arvsvinster inte skall göras t.ex. därför att det handlar om en

yngre personen som inte tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för in-

komstpension, gäller detta förändring av inkomstindex mellan

fastställelseåret och året därefter.

För år då den pensionsbehållning som förelåg vid ingången av året för-

ändrats under året genom att uttag av pension inte varit detsamma under

hela året kompliceras omräkningen något. Om hel pension utges i slutet

av året består den behållning som skall omräknas enligt denna paragraf

av enbart för året tilldelade arvsvinster och eventuell pensionsrätt för

närmast föregående år. Grunderna för hur omräkningen skall göras när

pensionsbehållningen förändrats under året anges i andra stycket. I för-

hållande till lagförslaget i lagrådsremissen har vissa språkliga

justeringar gjorts i det stycket för att regleringen bättre skall stämma

överens med det nya andra stycke i 11 § som införts på förslag av

Lagrådet.

Den del av pensionsbehållningen som utgörs av ökning efter omräk-

ning enligt 4 §, arvsvinst, för det aktuella året liksom fastställd

pensionsrätt avseende föregående år har inte ingått i den

pensionsbehållning som pension som tagits ut under året har beräknats

på och berörs därför inte av den särskilda beräkningen. Resterande del av

pensionsbehållningen har inte varit oförändrad under året och skall

därför räknas om dels månadsvis, dels med beaktande av att utgående

inkomstpension följsamhetsindexeras vid utgången av det år

omräkningen avser. Omräkningen skall ske så att en person som tagit ut

inkomstpension under det år omräkningen avser, sedan den utgående

pensionen följsamhetsindexerats, för varje månad under det året erhåller

full indexering av behållningen så som den såg ut den månaden. Detta har

utvecklats närmare i avsnitt 18.5.

Liksom arvsvinster efter omräkning enligt 4 § skall omräkning av pen-

sionsbehållningen enligt förevarande paragraf påverka eventuellt utgåen-

de pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser.

Av 4 § och första stycket i förevarande paragraf framgår i vilken ord-

ning arvsvinstfördelning och indexomräkning m.m. skall göras. De för

årets skilda månader bestämda pensionsbehållningarna skall inte skilja

sig åt av annan anledning än att pensionsuttaget under månaderna har

varit olika stort. Närmare bestämmelser om hur månadsbeloppen skall

beräknas får regleras av regeringen enligt 10 §.

7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för

förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna,

sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan

omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt-

ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 §

avser.

I 1 kap. 2 § föreskrivs att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen

för inkomstpension och tilläggspension skall täckas av avgifter och av-

kastningen på avgiftsmedel. Som anges i avsnitt 17.4 och kommentaren

till den nyss nämnda paragrafen skall detta ske genom att kostnaderna

belastar AP-fonden och de skall delvis täckas genom en minskning av

pensionsbehållningen. Hur detta skall gå till anges i denna paragraf.

I första stycket anges att pensionsbehållningen för den som

tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall minskas med

hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för in-

komstpension och tilläggspension. Detta skall, enligt andra stycket,

göras genom att pensionsbehållningen efter fastställande av

pensionsrätt för föregående år samt sedan fördelning av avlidnas

pensionsbehållningar och omräkning för indexförändring har gjorts

multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det

år nämnda omräkning för arvsvinstfördelning avser. Detta kommer att

innebära att pensionsbehållningen minskar något och att därmed också

framtida inkomstpension minskar.

8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen

fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen

bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för

förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension

det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn

skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehåll-

ningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de

faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomst-

pension och tilläggspension för det året.

När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som

föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt-

ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid

därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten-

heter per år.

Här ges föreskrifter om bestämmande av den förvaltningskostnadsfaktor

som avses i föregående paragraf.

I första stycket anges att en sådan faktor årligen skall fastställas av re-

geringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Faktorn

skall grundas på förhållandet mellan förvaltningskostnaderna det år den

avser och summan av alla pensionsbehållningar. Omräkningen med

förvaltningskostnadsfaktorn görs normalt innan hela den faktiska

kostnaden för förvaltningen är känd. Därför skall, när faktorn bestäms

för ett år, även skillnaden mellan det belopp med vilket pensions-

behållningarna minskats vid föregående års omräkning och de faktiska

kostnaderna för det året beaktas.

I andra stycket anges att de förvaltningskostnader som skall täckas

genom minskning av pensionsbehållningarna under en lång övergångs-

period endast skall avse en del av de totala kostnaderna. År 2001 gäller

detta 60 % av förvaltningskostnaderna.

Närmare föreskrifter om hur förvaltningskostnaderna och pensionsbe-

hållningar skall beräknas skall bestämmas av regeringen.

9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-

behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Omräkning med hänsyn till arvsvinster och förändringar av inkomstindex

samt med anledning av förvaltningskostnaderna innebär flera olika be-

räkningar. Som föreskrivs här skall pensionsbehållningen avrundas till

hela kronor först sedan alla dessa beräkningar har gjorts.

10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser

om omräkning enligt 4 9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer

och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.

I flera av paragraferna i 4 9 §§ anges grunderna för hur omräkningar

skall ske eller för hur olika faktorer skall bestämmas. I förevarande

paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges att

regeringen meddelar ytterligare föreskrifter i dessa frågor.

Beräkning av årlig inkomstpension

11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel

sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe-

rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen

skall beräknas och det delningstal som gäller för den

pensionsberättigade vid det tillfället.

Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pen-

sionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till

och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som

har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som

närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk-

eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall

pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad

före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension

som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av

pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.

Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall

beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer

av bestämmelserna i andra stycket.

Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte

göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats

enligt 3 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om beräkningen av inkomst-

pensionens storlek. Uttas hel pension skall enligt första stycket hela

pensionsbehållningen vid tiden för uttaget delas med delningstalet. Det

delningstal skall användas som har fastställts för åldersklassen i fråga.

Åldersklassen avses vara bestämd i år och månader.

I andra stycket föreskrivs hur den pensionsbehållning som skall ligga

till grund för beräkning av den årliga inkomstpensionen skall

bestämmas. Bestämmelsen är i huvudsak utformad enligt förslag av

Lagrådet och anknyter till den pensionsbehållning som avses i 6 § andra

stycket 1. Regleringen innebär bl.a. att om beräkningen görs i början av

ett år skall pensionsrätt som hänför sig till inkomster året dessförinnan

inte ingå i pensionsbehållningen men däremot pensionsrätt som hänför

sig till tidigare år. Vidare skall ökning av pensionsbehållningen med

anledning av omräkning för arvsvinster avseende året före uttaget ha

gjorts och behållningen skall vara omräknad med inkomstindex och

förvaltningskostnadsfaktorn för samma år. Skulle nämnda pensionsrätt

inte ha hunnit fastställas eller övriga beräkningar inte ha hunnit göras, får

omräkning göras senare och för litet utbetalt belopp betalas ut

retroaktivt.

Enligt bestämmelserna i AFL är det möjligt att ta ut ålderspension

fr.o.m. den månad då en försäkrad fyller 61 år. Detta innebär, när det

gäller personer som kan ha rätt till inkomstpension, att personer födda

under åren 1938 och 1939 kan ta ut ålderspension enligt AFL före år

2001.

Om uttag av ålderspension enligt AFL före den 1 januari 2001 inte

skulle påverka inkomstpensionen skulle personer som har gjort sådant

uttag bli överkompenserade. I andra stycket i denna paragraf har därför

också föreskrivits att om ett sådant uttag gjorts skall pensionsbehåll-

ningen minskas med 0,5 % för varje månad för vilken folk- eller

tilläggspension i form av ålderspension har betalats ut enligt AFL. Detta

kan jämföras med 6 kap. 6 § denna lag enligt vilken tilläggspension som

börjar betalas ut tidigare än fr.o.m. den månad då en pensionsberättigad

fyller 65 år skall minskas med 0,5 % för varje månad som, då pensionen

börjar utges, återstår till den månad under vilken personen ifråga fyller

65 år.

Skulle uttaget inte ha avsett hel ålderspension utan endast en fjärde-

dels, halv eller tre fjärdedels ålderspension skall minskningen av pen-

sionsbehållningen göras med motsvarande andel.

Vid partiellt uttag av pension skall enligt tredje stycket en så stor

andel av pensionsbehållningen delas som den partiella pensionen utgör

av hel pension.

Fjärde stycket, som har lagts till efter påpekande från Lagrådet,

gäller den situationen att en person som tidigare har fått sin

pensionsbehållning minskad på grund av uttag av ålderspension enlig

AFL har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension och sedan

på nytt tar ut inkomstpension eller ökar nämnda uttag. Det belopp med

vilket hans eller hennes pensionsbehållning ökats vid återkallelsen eller

minskningen av uttaget skall inte på nytt reduceras enligt

bestämmelserna i andra stycket andra och tredje meningarna.

12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-

ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions-

utbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i

den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja

utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe-

talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en

månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges,

delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den

kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande

pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella

statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för

kvinnor och män.

Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om

beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.

Den årliga inkomstpensionen utgörs av pensionsbehållningen vid tiden

för pensionsuttaget delat med ett delningstal. Regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer skall enligt första stycket i denna

paragraf fastställa sådana delningstal.

I paragrafens andra stycke anges grunderna för bestämmandet av del-

ningstal. Ett delningstal skall bestämmas på så sätt att pensionsutbetal-

ningar under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pen-

sionsberättigades ålder skall motsvara pensionsbehållningen. Vid beräk-

ningen av nuvärdet av en framtida månadsutbetalning av pension skall ut-

gångspunkten vara en årlig real tillväxt om 1,6 %. En framtida månadsut-

betalning skall därför antas ha ett nuvärde som motsvarar värdet av en

månadsutbetalning vid den tid då pension skall börja utges, delat med

den årliga räntefaktorn 1,016 fram till tiden för den kommande

pensionsutbetalningen.

Även när det gäller delningstal behövs ytterligare föreskrifter om be-

räkning m.m. I tredje stycket anges att regeringen lämnar sådana före-

skrifter. Detta stycke har utformats efter förslag av Lagrådet.

13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-

hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små

barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast

det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande

inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två

gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall

inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande

inkomst det sista år som avses i första stycket.

Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från

pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande

eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för

beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och

andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensions-

grundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.

I denna paragraf har intagits det s.k. förvärvsvillkoret.

Latent pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för

plikttjänstgöring eller barnår, omräknad på grund av arvsvinster och för-

ändringar i inkomstindex, ingår i pensionsbehållningen.

Förvärvsvillkoret innebär att den pensionsberättigade, för att få pension

beräknad på den del av pensionsbehållningen som härrör från pensions-

grundande belopp för plikttjänstgöring och barnår, måste uppfylla vissa

krav avseende tillgodoräknade pensionsgrundande inkomster m.m.

För att sådana pensionsgrundande belopp skall beaktas vid beräkning

av pension måste, enligt paragrafens första stycke, den

pensionsberättigade under minst fem år ha tillgodoräknats

pensionsgrundande inkomster med lägst ett visst belopp per år. Beloppet

motsvarar två gånger det för berört år gällande inkomstbasbeloppet. Som

angetts tidigare kommer ett sådant basbelopp att finnas först fr.o.m. år

2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer att det

belopp som avses i förevarande paragraf för tiden dessförinnan skall

motsvara ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL.

Inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från

latent pensionsrätt skall börja utges tidigast efter fastställelseåret för

pensionsgrundande inkomst för det sista av de nämnda fem åren. Detta

följer av bestämmelserna i andra stycket i denna paragraf. Om pension

beräknats på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen

men beslut om pensionsgrundande inkomst ändras för ett tidigare år så

att personen i fråga inte varit berättigad till pension på den delen av

pensionsbehållningen, skall pensionen räknas om. Detsamma gäller det

motsatta fallet. Att något återkrav på för mycket utbetald

inkomstpension normalt inte kommer ifråga följer av bestämmelserna i

14 kap. 1 §. Däremot kan det bli fråga om utbetalning för retroaktiv tid

om beslut om pensionsgrundande inkomst höjts och därmed

förvärvsvillkoret uppfyllts tidigare än vad som tidigare framgått av

underlaget för beräkningen av pensionen.

Pensionsgrundande inkomst i nämnd omfattning måste fastställas för

berörd person senast det år han eller hon fyller 70 år för att inkomstpen-

sion alls skall beräknas på pensionsbehållning som härrör från de

angivna beloppen. Om så inte är fallet behöver uppgifter om den latenta

pensionsrätten inte bevaras eftersom pensionsrätt som fastställs senare,

oavsett vilket intjänandeår det är fråga om, inte kan medföra att villkoret

uppfylls.

Som framgår av tredje stycket skall vid tillämpningen av bestämmel-

serna i första och andra styckena bortses från pensionsgrundande

inkomst som enligt 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av

pensionsrätt. Denna reglering, som tillagts efter påpekande av Lagrådet,

avser den situation att en person som har haft inkomst av annat

förvärvsarbete inte inom föreskriven tid har betalat fulla avgifter till

ålderspensionssystemet. Sådan inkomst för vilken avgifter inte har

erlagts i rätt tid skall inte ligga till grund för beräkning av pensionsrätt

och skall inte heller beaktas vid bedömning av om förvärvsvillkoret är

uppnått.

I tredje stycket föreskrivs vidare att med pensionsgrundande inkomst

skall likställas pensionsgrundande belopp på grund av s.k. antagandein-

komst. Har för en person för ett år fastställts både pensionsgrundande

inkomst och sådant pensionsgrundande belopp skall inkomsten och be-

loppet alltså summeras då det gäller att bedöma om kraven enligt första

stycket är uppfyllda.

Omräkning av inkomstpension

14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-

skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras

med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och

inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet

1,016.

I paragrafen anges hur uttagen inkomstpension skall räknas om, följsam-

hetsindexeras, vid årsskiften. Omräkning skall göras med hänsyn till för-

ändringen av inkomstindex före respektive efter årsskiftet. Skälet till att

inte hela förändringen av inkomstindex används är att det delningstal

som använts vid beräkningen av pensionen bestämts med utgångspunkt

från en årligt real tillväxt om 1,6 % (jfr 12 §).

15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller

hon fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den

pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder

det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten

mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter

och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som

avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för

pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder

vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades.

Som framgår av 12 § andra stycket jämfört med 6 § andra stycket skall

det delningstal som skall användas för beräkning av pension fr.o.m. det

år då en pensionsberättigad fyller 65 år vara grundat på en livslängds-

statistik som avser senare år än den statistik som det delningstal som

använts för beräkning av inkomstpension för tidigare år har grundats på.

Denna paragraf reglerar hur omräkningen av inkomstpension skall göras,

om, i anledning av vad nu sagts, pensionen skall beräknas efter ett annat

delningstal än tidigare.

16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall

också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget

av pension har återkallats från och med januari månad året efter

årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och

med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade

har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han

eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före

det årsskiftet.

Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan

pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna-

den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse

och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

I denna paragraf har intagits bestämmelser om omräkning av pension för

personer som har uppburit partiell pension under ett år eller som har

ändrat pensionsuttag under året.

Pensionsbeloppet skall enligt första stycket alltid räknas om fr.o.m.

januari månad om inte den pensionsberättigade uppburit hel inkomstpen-

sion hela året och inte heller tillgodoräknats pensionsrätt för året

närmast före det året. Beräkningen skall göras som om den pensionsbe-

rättigade återkallat uttaget av inkomstpension från och med januari

månad samtidigt som nytt uttag har gjorts. Innan aktuell andel av

pensionsbehållningen läggs till grund för beräkning av årlig

inkomstpension, skall därför pensionsbehållningen ökas enligt 3 §, dvs.

genom att den årliga pensionen räknas om till pensionsbehållning. Det

delningstal som skall användas vid beräkningen av inkomstpensionen är

samma delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade

börjat ta ut inkomstpension från och med januari månad efter det

aktuella årsskiftet. Denna omräkning skall göras efter det att följsam-

hetsindexering enligt 14 § och, i förekommande fall, omräkning enligt

15 § gjorts.

Enligt andra stycket skall motsvarande omräkning göras vid ändrat ut-

tag under ett år. Omräkningen skall då gälla månaden för det ändrade

uttaget och pensionen skall alltså beräknas som om den pensionsberät-

tigade helt återkallat sitt uttag fr.o.m. den månaden samtidigt som han

eller hon gjort nytt uttag fr.o.m. samma månad. Från vilken tidpunkt an-

sökan om ökat uttag respektive anmälan om minskat uttag skall börja

gälla framgår av 12 kap. 2 och 3 §§.

Bestämmelserna har samband med bestämmelserna om omräkning av

pensionsbehållning med anledning av arvsvinster och förändringar av in-

komstindex. Utges exempelvis hel pension vid årets slut men har sådan

pension inte utgetts under hela året, leder nämnda bestämmelser till att

ny pensionsbehållning uppkommer. För att denna pensionsbehållning

skall medföra ökning av pensionen måste pensionen räknas om.

Den omräkning av inkomstpensionen som skall göras efter ett

årsskifte innebär

1. att den vid årets ingång utgående pensionen räknas om enligt 14 §,

2. att den utgående pensionen räknas om enligt 15 § (gäller dock

endast vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år),

3. att den utgående pensionen (efter omräkning enligt 14 och 15 §§)

räknas om till pensionsbehållning som läggs till övrig för föregående år

omräknad pensionsbehållning i vilken även ökning på grund av omräk-

ning för arvsvinster avseende föregående år är inkluderad eller då hel

pension utges vilken pensionsbehållning utgörs av arvsvinster och

annan förändring uppkommen vid omräkningarna, och

4. att den andel av pensionsbehållningen som skall ligga till grund för

beräkning av inkomstpension delas med aktuellt delningstal för den pen-

sionsberättigade.

Det förekommer även andra situationer när en utgående inkomstpen-

sion kommer att ändras. Skulle t.ex. ett beslut om pensionsrätt för in-

komstpension ändras för en person som uppbär inkomstpension måste

pensionen räknas om. Hänför sig nämnda pensionsrätt till ett

fastställelseår efter den tidpunkt då pensionen har börjat utges skall

ändringen avse tiden efter detta fastställseår (jfr 11 §). Har

pensionsrätten höjts kommer detta att innebära en utbetalning för

retroaktiv tid. Att återkrav av för mycket uppburen pension normalt inte

kommer att ske framgår av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. En ändring av

beslut om pensionsgrundande inkomst kan, förutom ändring av för året

aktuell pensionsrätt, också innebära att pensionsrätt som tidigare varit

latent skall ligga till grund för utgående pension. Resultatet kan också

bli det motsatta.

6 kap. Tilläggspension

Uttag av tilläggspension

1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats

pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och

med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till

att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.

Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före-

skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.

Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren

1938 1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomst-

pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggs-

pension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pen-

sionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i

motsvarande utsträckning.

Som anförts tidigare skall tilläggspension succesivt fr.o.m. år 2001 er-

sättas av inkomstpension och premiepension. För att tydliggöra detta

och för att hålla bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension

samlade har bestämmelserna i AFL om uttag och beräkning av

tilläggspension i form av ålderspension i stort sett oförändrade förts

över till förevarande lag med ikraftträdande den 1 januari 2001.

Bestämmelserna i denna lag ersätter även det inkomstgrundade inslag

som finns i folkpension i form av ålderspension enligt AFL.

Grundskyddet i folkpensionen skall däremot fr.o.m. år 2001 ersättas av

garantipension. Någon folkpension i form av ålderspension kommer

alltså inte att utges efter utgången av år 2000.

Vad beträffar ålderspension till personer som är födda år 1954 eller

senare skall inkomst- och premiepension helt ersätta såväl folkpension

som tilläggspension. Rätten till tilläggspension har därför i förevarande

paragraf begränsats till att avse personer som är födda år 1953 eller tidi-

gare.

I övrigt innehåller första stycket i denna paragraf bestämmelser som i

huvudsak motsvarar 12 kap. 1 § AFL. Här anges att grundförutsättningen

för att någon skall vara berättigad till tilläggspension är att han eller hon

tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Sådana pensionspoäng

skall normalt tillgodoräknas den som ett år har en pensionsgrundande

inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Även den

som uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL skall till-

godoräknas sådana poäng. I första stycket anges också att

tilläggspension får tas ut fr.o.m. den månad då berörd person fyller 61

år. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs om uttag av inkomst-

och premiepension liksom uttag av folk- och tilläggspension enligt AFL.

Liksom enligt AFL gäller också särskilda bestämmelser för beräkningen

av tilläggspensionen vid uttag före 65 års ålder (se 5 6 §§).

Någon motsvarighet till bestämmelserna i AFL om att uttag av

tilläggspension före 65 års ålder får göras endast om folkpension i form

av ålderspension tas ut för samma tid har inte införts. Anledningen är att

grundskyddet i folkpensionen år 2001 är avsett att ersättas av

garantipension samtidigt som den inkomstgrundade delen av

folkpensionen ersätts av en ökning av tilläggspensionen enligt

bestämmelserna i detta kapitel.

Uttag av tilläggspension kan liksom uttag av inkomstpension

begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.

Bestämmelser om ändrat uttag och återkallelse av tilläggspension

finns i 12 kap. till vilket andra stycket i denna paragraf hänvisar. Dessa

bestämmelser, liksom bestämmelserna i tredje stycket motsvarar i

princip de som återfinns i 5 kap. 1 § andra och tredje styckena. Som

anges i kommentaren till den paragrafen skall inkomstpension och

tilläggspension behandlas som en enhet när det gäller uttag.

Tilläggspension enligt denna lag får därför inte utges till en person som

också är berättigad till inkomstpension om han eller hon inte gör

motsvarande uttag av sådan pension. Vidare gäller återkallelse eller

minskning av tilläggspension endast om motsvarande återkallelse eller

minskning görs beträffande inkomstpension. De personer detta gäller är

de som är födda under åren 1938 1953.

Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av

Lagrådet.

Beräkning av årlig tilläggspension

2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3

7 §§, för år räknat summan av

1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en-

ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen-

sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen-

sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta

poängtalen, och

2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om

allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe-

lopp.

I denna paragraf och i de fem följande paragraferna anges hur tilläggs-

pensionen skall beräknas. I de därpå följande paragraferna finns särbe-

stämmelser för vissa åldrar. Som tidigare angetts skall tilläggspension

helt ersättas av inkomst- och premiepension för personer födda år 1954

eller senare varför dessa bestämmelser om beräkning av tilläggspension

inte gäller dem (se kommentaren till 1§).

Bestämmelserna i denna paragraf är såvitt avser punkt 1 hämtade från

12 kap. 2 § första stycket AFL medan punkten 2 är ny. Här anges hur

tilläggspension skall beräknas för en person som har tillgodoräknats

pensionspoäng för minst tre år och som tar ut hel ålderspension fr.o.m.

den månad han eller hon fyller 65 år under förutsättning att den

pensionsberättigade för tiden före år 1998 betalat avgifter för ev.

inkomster av annat förvärvsarbete. För en sådan person skall pensionen

motsvara summan av 60 % av produkten av det för året gällande

prisbasbeloppet enligt AFL och medeltalet av de femton högsta

pensionspoäng som fastställts för honom eller henne samt 96 % av det

för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och

78,5 % av detta basbelopp för den som är gift.

Vid beräkning av pensionspoäng skall endast beaktas inkomster som

överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Tilläggspensionen be-

räknas därför enligt nuvarande regler inte på detta första förhöjda pris-

basbelopp. Den pension som skulle ha utgetts på det beloppet kan sägas

redan vara beaktat vid beräkningen av folkpensionen. Som anförts i

kommentaren till 1 § skall emellertid tilläggspensionen fortsättningsvis

ersätta det inkomstgrundande inslaget i folkpensionen. Därför

föreskrivs att tilläggspensionen som en person född under något av

dessa år är berättigad till skall ökas med det belopp som anges i punkt 2

Denna ökning skall motsvara 96 % av det för året gällande

prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta

basbelopp för den som är gift. Liksom enligt AFL saknar det betydelse

om maken uppbär ålderspension eller inte. Av 17 § framgår dock att vid

tillämpning av förevarande paragraf skall i vissa fall en person som är

ogift likställas med en gift och vice versa.

Det belopp som nu angetts skall bara utges till den som

tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för minst 30 år och för

vilken bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag om

obetalda avgifter inte är tillämpliga. Har pensionspoäng eller vårdår

tillgodoräknats för färre år eller skall nämnaren i den kvot som skall

användas vid beräkning enligt punkt 1 ökas på grund av obetalda avgifter,

skall bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag tillämpas

först sedan den produkt som anges i punkt 1 ökats enligt förevarande

paragraf.

Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som här avses utan det något

lägre som beräknas enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Till skillnad från

nuvarande regler i AFL skall emellertid inte göras någon minskning av

detta basbelopp vid beräkningen av tilläggspension. Detta är en

förändring i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och är föranlett

av det förslag till ändring av 1 kap. 6 § AFL som lämnas i den

ekonomiska vårpropositionen, 1997/98:000.

Är en pensionsberättigad född under något av åren 1938 1953 skall

den enligt denna paragraf framräknade tilläggspensionen tjugondelas (se

8 §). I vissa fall skall även tillägg utges enligt 9 11 §§ (den s.k. garanti-

regeln).

Tilläggspension beräknas som ett årsbelopp vilket därefter delas med

tolv för att få fram pensionsbelopp för månad. Vid nybeviljande av

tilläggspension är i regel pensionspoängen för föregående år okänd och

pensionen kan vid detta tillfälle därför inte beräknas på intjänade pen-

sionspoäng. Beräkningen får i stället göras med beaktande av de pen-

sionspoäng som vid denna tidpunkt har fastställts för den pensionsberät-

tigade. Enligt hittillsvarande tillämpning har försäkringskassan med stöd

av 20 kap. 2 a § AFL fattat ett provisoriskt beslut om pensionens storlek.

Detta beslut har senare när pensionspoängen för året före

pensionsfallsåret blivit känd ersatts av ett slutligt beslut. Om det

slutliga beslutet resulterat i en höjning av pensionen har utbetalning

skett för retroaktiv tid. I denna lag finns inte någon motsvarighet till 20

kap. 2 a § AFL med möjlighet för försäkringskassan att fatta s.k.

provisoriska beslut. Den pensionsberättigade har emellertid rätt till

tilläggspension beräknad på intjänade pensionspoäng. Detta innebär att

det beslut som fattats med beaktande av endast fastställda pensionspoäng

måste ändras enligt 13 kap. 7 § när pensionspoängen för det okända året

har fastställts. Har tilläggspensionen utgetts med för lågt belopp skall en

tilläggsutbetalning göras.

3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än

30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i

2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet

mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § första stycket andra

meningen. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har en mindre

ändring gjorts till följd av att andra stycket i föregående paragraf har

tagits bort.

Den situation som regleras här är när den pensionsberättigade inte

skall erhålla oavkortad pension enligt 2 § på grund av att han eller hon

tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för färre än 30 år. Även

eventuellt tillägg enligt garantiregeln berörs av denna paragraf, se 9 §.

I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om ökning av

talet 30 vad gäller den som inte betalat sina egenavgifter enligt SAL för

tid före år 1998.

Som angetts i kommentaren till 2 § kan vid beräkning av tilläggspen-

sion endast beaktas fastställda pensionspoäng. Någon hänsyn till pen-

sionsgrundande inkomst som kan ha tjänats in för det år som närmast

föregår det år varunder pensionen beviljas kan därmed inte beaktas

förrän det resulterat i en fastställd pensionspoäng. När så sker kan

emellertid det bli fråga om retroaktiv utbetalning av pension. Se vidare

avsnitt 29.3.

4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-

berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år.

För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har

fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5

kap. 14 §.

Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i AFL. I paragra-

fen anges vilket prisbasbelopp tilläggspensionen skall beräknas efter

och hur pensionen skall räknas om vid förändringar av inkomstindex.

Liksom när det gäller 2 § har förevarande paragraf anpassats till den

ändring av 1 kap. 6 § AFL som föreslås i den ekonomiska

vårpropositionen, 1997/98:000, och det andra stycke som föreslogs i

lagrådsremissen har därför tagits bort.

Uttagen inkomstpension räknas årligen om enligt 5 kap. 14 § genom

att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för

det nya året och inkomstindex för det år som passerat sedan denna kvot

dividerats med talet 1,016 (följsamhetsindexering). Som anges i denna

paragraf skall uttagen tilläggspension räknas om på motsvarande sätt från

och med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta

innebär att en person som är född under åren 1938 1953 och som

uppbär såväl inkomstpension som tilläggspension samt tar ut

pensionerna det år då han eller hon fyller 65 år eller mer får hela sin

pension omräknad på samma sätt. Den som tar ut sin pension tidigare får

däremot sin inkomstpension följsamhetsindexerad medan

tilläggspensionen räknas om med hänsyn till förändringarna i

prisbasbeloppet enligt AFL. Fr.o.m. det år denne fyller 66 år gäller dock

även i sådana fall att såväl inkomstpension som allmän tilläggspension

följsamhetsindexeras.

Den angivna omräkningen skall inte bara avse uttagen pension. Om en

person väljer att ta ut pensionen senare än under det år då han eller hon

fyller 65 år skall beräkningen av pensionen också göras med utgångs-

punkt från prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år

varefter följsamhetsindexering skall ske.

För den som fyllt 65 år före den 1 januari 2001 gäller särskilda regler

(se 12 §).

5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den

pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5

procent för varje månad som, från och med den månad från vilken

pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.

Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions-

berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt

4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från

ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och

med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det

bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade

har fyllt 70 år.

Inkomstpensionen blir högre ju senare en pensionsberättigad tar ut sådan

pension. Detta följer av att delningstalet är lägre ju äldre en pensionsbe-

rättigad person är. I många fall tjänar också personer som tar ut inkomst-

pension senare in ytterligare pensionsrätt. Även detta medför ökad pen-

sion. I princip gäller motsvarande förhållande också tilläggspensionen

även om pensionspoäng endast kan tillgodoräknas för år t.o.m. det år då

en försäkrad fyller 64 år. Ändringen av pensionsbeloppet på grund av

tidpunkten för uttaget beräknas också på ett annat sätt.

Som anges i kommentaren till 2 § är utgångspunkten för beräkning av

tilläggspension enligt den paragrafen att den pensionsberättigade tar ut

pensionen fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år. Tilläggspension

får dock tas ut fr.o.m. den månad då en person fyller 61 år och uttaget

kan även ske efter 65 års ålder.

I första stycket i denna paragraf anges att tilläggspensionen skall

minskas på visst sätt om en person tar ut sådan pension för tid före den

månad han eller hon fyller 65 år. Beräkningen utgår från varje månad för

vilken pension tas ut före nämnda månad.

På motsvarande sätt skall enligt andra stycket, som formulerats enligt

förslag av Lagrådet, pensionen ökas för varje månad som förflutit

räknat från och med den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år till

den månad då uttaget görs. Pensionen skall därvid ha räknats fram efter

det prisbasbelopp som gällde när den pensionsberättigade fyllde 65 år

och i förekommande fall följsamhetsindexerats.

Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser i AFL skall vid beräkning

enligt andra stycket i förevarande paragraf bortses från tid efter

ingången av den månad då den pensionsberättigade fyllt sjuttio år. För

personer som är födda år 1937 eller tidigare gäller också särskilda

bestämmelser enligt 13 §.

Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § andra

stycket AFL.

6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag

av sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen-

sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har

gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt en-

ligt 2 5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare

har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den

pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan

tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2 4 §§.

Om tilläggspension tas ut före eller efter den månad då en person fyller

65 år, skall pensionen minskas respektive ökas enligt vad som föreskrivs

i 5 §. Återkallas sedan pensionsuttaget för att därefter tas ut på nytt eller

minskas ett uttag för att därefter ökas, skall en ny beräkning göras.

Enligt denna paragraf skall därvid bortses från den minskning respektive

ökning som tidigare gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen

beräknats på nytt enligt 2 5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken

pensionen tidigare utgetts. Avdraget skall därvid uppgå till 0,5 % av

pensionen beräknad enligt 2 4 §§ för varje månad före den månad den

pensionsberättigade fyllt 65 år. För varje annan månad under vilken

pensionen utgetts skall avdraget uppgå till 0,7 % av nämnda pension.

För en person som exempelvis tagit ut hel pension vid 61 års ålder

och återkallat denna ett år senare för att sedan vid 66 års ålder på nytt ta

ut hel pension innebär detta att när pensionen beräknas vid 66 års ålder

skall den pension som skulle ha utgetts vid 65 års ålder beräknas, att

detta belopp följsamhetsindexeras och att det därigenom framräknade

beloppet ökas i anledning av att uttag görs ett år efter den månad den

pensionsberättigade fyllde 65 år. Denna ökning skall enligt 5 § andra

stycket göras med 0,7 % per månad. Först därefter skall den i

förevarande paragraf angivna reduceringen göras genom att det belopp

som framräknats före ökningen enligt 5 § andra stycket reduceras med

0,5 % för varje månad för vilken pensionen tidigare utgetts. I det angivna

exemplet skulle detta innebära att pensionen, beräknad efter

prisbasbeloppet vid 65 års ålder och följsamhetsindexerad, skulle ökas

med 2,4 % (12 månader x 0,7 % ./. 12 månader x 0,5 %).

Skulle det nya uttaget i stället göras före 65 års ålder innebär detta att

pensionen beräknad enligt 2 och 3 §§ skall minskas med 0,5 % därav

dels för varje månad som pensionen tidigare utgetts, dels för varje

månad som fr.o.m. den månad från vilken pensionen tas ut återstår

till ingången av den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Tas

t.ex. pensionen ut den månad den pensionsberättigade fyller 63 år och

han eller hon tidigare tagit ut denna under tolv månader skall pensionen,

beräknad enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§, minskas med 36 månader

x 0,5 % eller 18 %.

7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-

pension skall 2 6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.

Enligt denna paragraf skall, om en person gjort partiellt uttag av tilläggs-

pension, vad som föreskrivs i 2 6 §§ gälla den andel som tagits ut.

Särskilda bestämmelser för personer födda under åren 1938 1953

8 § För den som är född under något av åren 1938 1953 skall tilläggs-

pensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit

från och med år 1935 till utgången av födelseåret.

Som anförts tidigare skall personer som är födda under åren 1938 1953

erhålla ålderspension såväl enligt reglerna om tilläggspension som

enligt reglerna om inkomst- och premiepension. Denna s.k. infasning

skall göras med 1/20 per år med utgångspunkt från år 1934 så att

exempelvis en person född år 1938 skall erhålla 16/20 av

ålderspensionen enligt här angivna regler för tilläggspension och 4/20

enligt reglerna för inkomstpension. I denna paragraf föreskrivs därför att

den allmänna tilläggspension en person född under något av åren 1938

1953 är berättigad till skall minskas med 1/20 för varje år som har

förflutit från år 1934 till utgången av födelseåret. Motsvarande gäller

enligt 4 kap. 6 § för tillgodoräknande av pensionsrätt för

inkomstpension.

9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938 1953

har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då

han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och

11 §§.

Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan

1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången

av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller

hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk-

nad enligt 4 §, och

2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs-

pension beräknad för ett år.

En person född under 1938 1953 skall, som anges i avsnitt 28.3 vara

garanterad en viss nivå på den inkomstgrundade ålderspensionen. Detta

skall ske genom att, om den pensionsberättigades tilläggspension, in-

komstpension och premiepension inte uppgår till denna nivå, ett tillägg

till tilläggspensionen utbetalas till den pensionsberättigade så att han

eller hon når upp till den garanterade nivån.

Tillägget enligt denna garantiregel skall enligt första stycket i denna

paragraf utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade

fyller 65 år. Vid uttag dessförinnan skall alltså inget sådant tillägg utges.

Vid sådant tidigt uttag kommer också den garanterade pensionsnivån

fr.o.m. 65 års ålder att påverkas.

I andra stycket anges hur tillägget skall räknas ut. I punkt 1, som for-

mulerats efter förslag av Lagrådet, anges därvid den garanterade nivån

och i punkt 2 den pension som skall dras av från detta belopp för att få

fram tillägget.

Den garanterade nivån skall för ett år motsvara hel årlig tilläggspen-

sion för den pensionsberättigade beräknad enligt bestämmelserna i 2

och 3 §§ med beaktande av pensionspoäng hänförliga till tiden före

ingången av år 1995. Detta innebär att pensionen skall beräknas som om

den pensionsberättigade fyllt 65 år i januari 1995 och då tagit ut

pensionen. Minskning enligt 5 § första stycket skall göras om inkomst-

eller tilläggspension tagits ut före den månad den pensionsberättigade

fyller 65 år (se 10 §) men inte annars.

Även om det är pensionspoäng och år hänförliga till tid före ingången

av år 1995 som är avgörande för beräkningen av den garanterade pen-

sionsnivån kan för bestämmelserna i 3 § förhållanden efter nämnda

tidpunkt ha betydelse eftersom det tidigast under åren 1995 och 1996

har kunnat konstateras om avgifterna för år 1993 och år 1994 betalats.

Vidare skall tilläggspensionen beräknas utifrån den pensionsberättigades

civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser och omräkning

enligt 4 § (följsamhetsindexering) skall göras fram till det år tillägget

avser.

Det tillägg som den pensionsberättigade är berättigad till enligt före-

varande paragraf, skall i princip utgöra mellanskillnaden mellan den en-

ligt punkt 1 garanterade pensionsnivån och hans eller hennes faktiska

pension. I punkt 2 anges dock att det som skall dras från den garanterade

nivån är summan av den pensionsberättigades inkomstpension och

tilläggspension beräknad för ett år. Premiepensionen nämns inte.

Emellertid kommer premiepensionen indirekt att omfattas eftersom in-

komstpensionen, enligt 11 §, skall beräknas som om pensionsrätt för

denna pension utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före reducering en-

ligt 4 kap. 6 § och inte, som normalt är fallet, 16 % av nämnda underlag.

10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-

pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs-

pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje

sådan månad för vilken pensionen utgetts.

Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar,

hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som

avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.

Om en pensionsberättigad tar ut ålderspension senare än det år då den

pensionsberättigade fyller 65 år skall den garanterade nivån följsam-

hetsindexeras. Samtidigt kommer det belopp som skall avräknas från den

garanterade nivån att vara högre eftersom tilläggspensionen då skall räk-

nas upp enligt 6 § andra stycket och delningstalet för inkomstpensionen

är lägre än om pensionen tagits ut tidigare.

För den som tagit ut inkomstpension eller allmän tilläggspension före

65 års ålder, vilket är den tidpunkt då tillägg enligt 9 § först kan börja

utgå, är det belopp som enligt nämnda paragraf skall avräknas från den

garanterade pensionsnivån vid beräkningen av tillägget lägre än om pen-

sionen tagits ut först vid 65 års ålder. När det gäller inkomstpensionen

följer det av att delningstalet varit högre än det skulle ha varit vid 65 års

ålder och när det gäller den allmänna tilläggspensionen skall en reduce-

ring om 0,5 % per månad göras enligt 5 § första stycket respektive 6 §. I

första stycket i denna paragraf anges att i sådana situationer även den ga-

ranterade pensionsnivån skall sänkas. Denna sänkning skall göras genom

en reducering med 0,5 % för varje månad för vilken inkomstpension

eller tilläggspension utgetts före den månad då den pensionsberättigade

fyllt 65 år.

I andra stycket anges att den garanterade pensionsnivån, vid partiellt

uttag av tilläggspension och inkomstpension, skall avse en mot uttaget

motsvarande andel av oavkortad garanterad nivå.

11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-

tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna

pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering

enligt 4 kap. 6 §.

Som angetts i kommentaren till 9 § skall det tillägg som där avses i prin-

cip motsvara mellanskillnaden mellan den ålderspension en pensions-

berättigad skulle ha varit berättigad till vid ingången av år 1995 och den

faktiska ålderspension han eller hon uppbär. Tillägget skall därvid

betalas ut för tid under vilken den som är berättigad till det uppbär

inkomstpension och tilläggspension. Sådan pension kan dock tas ut utan

att något uttag samtidigt görs av premiepension. Vid beräkning av

tillägget skall därför inkomstpensionen, oavsett om uttag gjorts av

premiepension eller inte, beräknas som om all pensionsrätt enligt denna

lag varit pensionsrätt för inkomstpension. I denna paragraf har alltså

föreskrivits att den årliga inkomstpensionen, vid beräkning enligt 9 §

andra stycket 2, skall beräknas som om pensionsrätt för den pensionen

utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före tjugondelsinfasning enligt 4

kap 6 §.

Särskilda bestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare

12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §

om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.

Som anges i 4 § skall tilläggspension följsamhetsindexeras från och

med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Pensionen

skall då beräknas efter det prisbasbelopp som gällde det år den

pensionsberättigade fyllde 65 år. Någon följsamhetsindexering skall

emellertid inte äga rum förrän årsskiftet 2001/2002. Den som fyllt 65

år före år 2001 kommer därför att få sin pension beräknad på

prisbasbeloppet för år 2001.

13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid

skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under

vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

Liksom enligt AFL skall vid den uppräkning av den allmänna tilläggspen-

sionen som skall göras vid uttag efter den månad då den pensionsbe-

rättigade fyller 65 år bortses från tid under vilken han eller hon uppburit

folkpension. Detta föreskrivs i denna paragraf som formulerats i

enlighet med förslag av Lagrådet.

14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under

något av åren 1896 1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut

mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och

född under något av åren 1915 1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen

30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från

och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga juste-

ringar 15 kap. 1 § första stycket första meningen AFL och del av 15 kap.

1 § andra stycket samma lag. Motsvarighet till de bestämmelser i

15 kap. 1 § AFL som behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning

finns i lagen om införande av denna lag.

Bestämmelserna i paragrafen tillämpas även, på grund av EG-rätten,

beträffande medborgare i ett EU- eller EES-land.

15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född

under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30

räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt

taxerad inkomst beräknats för honom eller henne.

Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät-

tigade född under något av åren 1915 1923, skall dock det högsta antal

år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från

och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.

Denna paragraf motsvarar med vissa språkliga justeringar 15 kap. 1 a §

AFL.

16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911

1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat till-

godoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt

13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari

månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast

om pensionen därigenom blir större.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 15 kap. 2 § AFL i nu före-

slagen lydelse.

Övriga bestämmelser

17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-

sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan,

med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft

barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men

stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föran-

leder annat.

Det belopp varmed tilläggspensionen beräknad enligt 2 § punkt 1 skall

ökas enligt punkt 2 i samma stycke, skall, som tidigare anförts, ersätta

den inkomstgrundade delen av folkpension i form av ålderspension. På

samma sätt som folkpensionen är det belopp varmed tilläggspensionen

skall ökas beroende av den pensionsberättigades civilstånd. Detsamma

gäller den pensionsnivå en sådan person är garanterad enligt 9 §. Liksom

när det gäller folkpensionen har här föreskrivits att, vid tillämpning av

nämnda bestämmelser i denna lag, i vissa fall en ogift pensionsberättigad

skall likställas med en gift sådan och vice versa. Bestämmelsen

motsvarar 10 kap. 1 § AFL.

Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet

7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet

1 § Premiepensionssystemet innebär att

medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension

fonderas,

de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av

de medel som fonderas för deras räkning, och

pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonde-

rade medlen.

I paragrafen ges en översiktlig beskrivning av premiepensionssystemet

och dess viktigaste kännetecken. Systemet har getts beteckningen

premiepensionssystemet i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.

Som en av utgångspunkterna för premiepensionssystemet anges i

slutet av paragrafen att storleken av pensionsförmånerna beror av

värdeutvecklingen på de fonderade medlen. Detta gäller även för sådana

enskilda som väljer att gå över till livränta med garanterade belopp (se

avsnitt 21 och 9 kap. 2 §). Det är nämligen värdet av pensionsspararens

fondandelar vid övergången som bestämmer hur stora de garanterade

beloppen skall bli. Däremot kan inte myndigheten efter en sådan

övergång sänka de garanterade beloppen med hänvisning till att

myndighetens egen kapitalförvaltning har gått dåligt.

2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för

premiepension. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt

försäkringsmässiga principer.

Skälen för att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall

handhas av en nyinrättad statlig myndighet har beskrivits i avsnitt 19.2.

Regeln att Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall bedrivas

enligt försäkringsmässiga principer innebär att sådana frågor som är av

försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats

särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna

inom försäkringsväsendet. Detta gäller naturligtvis särskilt de aktuariella

frågorna. Myndigheten skall därför ha tillgång till personal med betydan-

de erfarenhet av och kunskap i försäkringsteknik. Som framhållits i av-

snitt 23.1 skall myndigheten bl.a. ha en ansvarig aktuarie som uppfyller

kraven för behörighet i ett livförsäkringsbolag. I lagen (1998:000) med

vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet finns

närmare föreskrifter för myndighetens försäkringsmässiga hantering.

3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts

pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning

enligt 8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som

mottagits från make enligt 4 kap. 7 §.

I 1 kap. 4 § anges vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspen-

sion. Bestämmelsen innebär som huvudregel att en enskild anses som

försäkrad bara om han är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Sam-

tidigt kan dock även den som inte är försäkrad vara berättigad till pen-

sion.

En sådan terminologi passar inte i ett premiepensionssystem som i

försäkringstekniska avseenden skall ansluta nära till vad som gäller för

individuell privat försäkring. Eftersom begreppet försäkrad inte bör

användas i fler än en betydelse i det reformerade

ålderspensionssystemet, benämns den enskilde i frågor som enbart rör

försäkringen för premiepension i stället pensionssparare.

Med pensionssparare avses alltså den för vilken det har fastställts pen-

sionsrätt för premiepension och som fått medel för fastställelsen över-

förda från Riksgäldskontorets tillfälliga förvaltning till förvaltning i vär-

depappersfonder o.d. Med fastställelse av pensionsrätt likställs

mottagande av överförd pensionsrätt från make. Förvaltningen

registreras på ett premiepensionskonto (4 §). Överföringen mellan

makar beskrivs i avsnitt 14.5.

Premiepensionskonton

4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett

premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till-

godohavande i premiepensionssystemet.

Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett

premiepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande.

Som närmare utvecklats i avsnitt 19.3 skall på premiepensionskontot

registreras alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek. Dit

hör fastställande av premiepensionsrätt och ändringar i sådan rätt,

avkastningen från förvaltningen och värdeförändringar på fondandelar

som har förvärvats för pensionsspararens räkning samt

pensionsutbetalningar som görs. Även händelser i den

försäkringsmässiga hanteringen som påverkar tillgodohavandets storlek

skall antecknas, t.ex. fördelning av arvsvinster och återbäring samt uttag

för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Myndighetens

kostnader skall framgå särskilt. Det är alltså inte tillåtet med

nettoredovisning i det sammanhanget.

Bestämmelsen om premiepensionskonton hör till dem som skall gälla

också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande (se

10 kap. 6 och 10 §§). Den som har fått rätt till premiepension till efter-

levande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden)

övertar pensionsspararens premiepensionskonto, och de uppgifter om

tillgodohavandet som finns där. Om den efterlevande - som oftast torde

vara fallet - sedan tidigare också har ett eget premiepensionskonto,

kommer det alltså att finnas två sådana konton för honom. Sannolikt blir

det enklare att överblicka vad som har förekommit om kontona inte slås

ihop, men detta är något som får avgöras i den praktiska tillämpningen.

När någon får rätt till premiepension till efterlevande enligt bestäm-

melserna i 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd under aktivtiden), klipps däre-

mot banden med tillgodohavandet på pensionsspararens premie-

pensionskonto av, och detta konto skall avslutas. Det gäller också den

som har fått rätt till sådan pension enligt 10 kap. 5 §. Detta beror på att

efterlevandeskyddet enligt 10 kap. 1 § har karaktären av en ren risk-

försäkring med fasta ersättningsbelopp som är oberoende av storleken

på pensionsspararens tillgodohavande. I stället skall det upprättas ett nytt

konto för den som är berättigad till sådan premiepension till

efterlevande. Det kommer dock inte att vara lika många uppgifter som

skall antecknas på ett sådant konto.

Det kan slutligen anmärkas att en kontobehållning kan gå ned till noll

om någon tjänar in pensionsrätt för premiepension bara under något

eller några få år och sedan utnyttjar tillgodohavandet för

efterlevandeskydd under en följd av år. Sådana fall måste dock antas bli

mycket ovanliga.

8 kap. Kapitalförvaltning m.m.

Den tillfälliga förvaltningen

1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de

avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter

skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över

enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon-

toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn-

digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn

till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen

som möjligt.

Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare,

för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har

fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i

förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.

Paragrafen beskriver den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret.

Skälen för den ordning som föreslås har redovisats i avsnitt 20.1.

I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om hur avkastningen

från den tillfälliga förvaltningen skall fördelas mellan pensionsspararna.

Som framgår i avsnitt 20.1 kommer hela eller delar av de avgiftsmedel

som är hänförliga till ett visst intjänandeår att finnas i den tillfälliga för-

valtningen under ca två år med början i februari intjänandeåret och slut

någon gång i perioden december året efter intjänandeåret-mars det

därpå följande året. Med någon förenkling kan man säga att i genomsnitt

halva årsavgiften finns inbetald under intjänandeåret och hela årsavgiften

under året efter intjänandeåret.

I enlighet med detta skulle de pensionssparare som har tjänat in pen-

sionsrätt ett visst år vara berättigade till avkastning för halva intjänande-

året och hela året därpå. En fördelning av avkastningen efter denna prin-

cip skulle emellertid kräva ett komplicerat system för att hålla isär de

olika intjänandeårens medel och avkastningen av dessa. I den tillfälliga

förvaltningen kommer ju hela tiden att finnas avgiftsmedel för två - och

under kortare tid t.o.m. tre - olika intjänandeår.

I stället används den enklare modellen att hela avkastningen från den

tillfälliga förvaltningen ett visst år tilldelas de pensionssparare som

tjänade in pensionsrätt året före det år som avkastningen hänför sig till.

Resultatet av denna enklare modell skiljer sig från den mer

komplicerade modellen bara i den utsträckning storleken av inbetalade

avgifter varierar mellan åren. Skillnaderna jämnas ut genom skilda utfall

av pensionsintjänandet över åren.

Avkastningen tillförs pensionsspararna i form av ett procentuellt

påslag som bestäms av förhållandet mellan avkastningen från den

tillfälliga förvaltningen året efter intjänandeåret och summan av de

avgifter som betalats in för intjänandeåret.

Om summan av inbetalda avgifter för ett visst år är större än summan

av de pensionsrätter som fastställs för det året, kommer alltså en

proportionell del av avkastningen att tillföras de överskjutande

avgiftsmedlen och därmed bli kvar i den tillfälliga förvaltningen. Om i

stället summan av fastställda pensionsrätter är större än de inbetalda

avgifterna, skall den framräknade procentsatsen ändå användas vid

uppräkningen av de enskildas pensionsrätter. I det fallet kommer alltså

en del av de övriga medel som finns i den tillfälliga förvaltningen att tas

i anspråk för uppräkningen.

Placering hos fondförvaltare

2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-

ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som

motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från

Riksgäldskontoret till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §,

eller

2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.

Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-

ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-

dighetens livränteverksamhet.

I paragrafen anges ett av de viktigaste elementen i premiepensionssyste-

met, nämligen att kapitalförvaltningen som huvudregel skall ske hos från

Premiepensionsmyndigheten fristående fondförvaltare. Förvaltning kan

ske i värdepappersfonder och utländska fondföretag. Vilka typer av för-

valtare som kan komma i fråga anges i 3 §. Förvaltning kan också ske i

Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Valet av förvaltare i

det enskilda fallet behandlas i 4 §.

Initiativet till överföringen skall komma från Premiepensionsmyndig-

heten, efter det att pensionsspararna har anmält sina val av förvaltare till

myndigheten. Överföringen skall ske direkt från Riksgäldskontoret till

förvaltarna utan att passera Premiepensionsmyndigheten. Rutinerna för

dessa överföringar bör ingå i myndighetens och förvaltarnas sam-

arbetsavtal enligt 3 § första stycket 2 (och 43 g § lagen [1983:1092]

med reglemente för Allmänna pensionsfonden).

Som angetts tidigare får pensionsspararna viss tid på sig att anmäla sitt

val av förvaltare till myndigheten. När valperioden är över skall de medel

för vilka någon annan förvaltare inte har valts föras över till Premiespar-

fonden inom Allmänna Pensionsfonden enligt 4 § andra stycket.

Enligt 9 kap. 2 § första stycket kan pensionsspararen begära att få ut

sin pension i form av livränta med garanterade belopp. I samband därmed

övertar Premiepensionsmyndigheten förvaltningen av de tillgångar som

motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Av den paragrafens andra stycke framgår att detta gäller även medel som

tillförs senare. Om en livränta tagits ut skall i sistnämnda situation över-

föringen från Riksgäldskontoret endast göras till myndigheten. Det

spelar inte någon roll om pensionsrätten som ligger till grund för

tillskottet har tjänats in före eller efter det att pensionsspararen började

ta ut sin pension.

Den slutliga utformningen av paragrafens andra stycke har inte

redovisats för Lagrådet.

3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har

anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för-

valtas av fondförvaltare som

1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om

värdepappersfonder,

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar

som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionsspa-

rare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i

premiepensionssystemet,

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,

5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut

avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna-

der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.

Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om

värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.

Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från

Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut-

veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god

riskspridning uppnås i fonden.

I paragrafen anges kraven på de fondförvaltare som får erbjuda sina

tjänster i premiepensionssystemet.

Huvudregeln är att den som har rätt att driva vanlig fondverksamhet i

Sverige också har rätt att delta i premiepensionssystemet. Härutöver

ställs det upp ett par särskilda krav för detta system. Kraven är desamma

för svenska och utländska fondförvaltare, i den mån de senare har rätt att

utöva fondverksamhet i Sverige.

För att både Premiepensionsmyndigheten och pensionsspararna skall

veta vilka fonder som finns inom systemet, skall varje förvaltare till

myndigheten anmäla vilka av hans fonder som skall kunna ta emot medel

inom ramen för premiepensionssystemet. Samtidigt med anmälan bör

förvaltaren ge in de av Finansinspektionen (eller motsvarande utländska

myndighet) godkända fondbestämmelserna. Om fondbestämmelserna

ändras, skall de nya bestämmelserna också lämnas in. Även andra änd-

ringar rörande fonden och förvaltningen av den måste anmälas till myn-

digheten, så att myndigheten hela tiden har en klar överblick över syste-

met. Det register över fonderna som myndigheten upprättar blir

samtidigt ett register över förvaltarna.

Förvaltaren måste också ingå ett avtal om det praktiska samarbetet

med myndigheten. Avtalet skall bestämma rutiner för överföring av

information och medel mellan parterna. I avtalet mellan

Premiepensionsmyndigheten och förvaltaren skall också tas in en

eventuell överenskommelse om reducering av priset på förvaltartjänsten

(se avsnitt 20.2). Avtalet benämns samarbetsavtal. Även när det gäller

prisreduktion på förvaltartjänsten bestämmer myndigheten de krav som

skall gälla för förvaltarnas tillträde till systemet. Det görs efter en

intresseavvägning som beskrivs i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen om ett åtagande i fråga om förvaltarens prissättning har

lagts till och viss annan justering av paragrafens första stycke har skett

efter Lagrådets granskning.

Vidare måste förvaltaren åta sig att på begäran av den enskilde lämna

sådan information som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappers-

fonder (dvs. informationsbroschyr, årsberättelse och

halvårsredogörelse) till sådana pensionssparare som har valt eller

överväger att välja någon av förvaltarens fonder i

premiepensionssystemet. Hänvisningen till 26 och 27 §§ lagen om

värdepappersfonder innebär inte att ett utländskt fondföretags

informationshandlingar måste utformas efter de regler som i det

avseendet gäller för svenska fondbolag, utan här är det hemlandets be-

stämmelser som gäller. Enligt 7 c § lagen om värdepappersfonder och

3 § förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder har

Finansinspektionen möjlighet att föreskriva att informationen skall vara

avfattad på svenska språket.

Den enskilde skall inte vara tvungen att inför fondförvaltaren styrka

sin behörighet att få ut informationsmaterialet med ett intyg från

Premiepensionsmyndigheten om att han har ett tillgodohavande som har

placerats eller skulle kunna placeras i den aktuella fonden. En sådan

ordning skulle vara meningslös, eftersom alla som över huvud taget har

tjänat in pensionsrätt för premiepension kommer att bli berättigade till

informationen.

Fondförvaltaren skall också ha åtagit sig att inte tillämpa några ut-

tagsavgifter. Skälen för det kravet har angetts i avsnitt 20.2. Åtagandet

kommer att göras i förhållande till myndigheten i dess egenskap av

fondandelsägare.

Slutligen måste förvaltaren ha åtagit sig att till myndigheten redovisa

samtliga kostnader som tas ut fonden. Skälen för detta krav har

redovisats i avsnitt 20.2.

Som framgår av första stycket kan alla svenska och utländska fondför-

valtare som har rätt att utöva vanlig fondverksamhet i Sverige delta i

premiepensionssystemet, och förvaltarna kan själva välja vilka fonder de

skall anmäla till systemet. En förutsättning för deltagande är, som fram-

gått, dock att förvaltaren godtar de krav Premiepensionsmyndigheten

ställt upp i fråga om tak för avgifter o.d. Enligt andra stycket gäller som

huvudregel att s.k. nationella fonder inte kan användas. Den bestämmelse

i lagen om värdepappersfonder som det hänvisas till gäller visserligen

bara för svenska fondbolag, men samma resultat följer för de utländska

fondföretagens del av kravet i första stycket 1 att de skall ha rätt att

utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt

den lagen för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses

nämligen inte omfatta någon rätt att tillhandahålla sådana fonder som

faller utanför UCITS-direktivets tillämpningsområde, dvs. nationella

fonder.

Som närmare utvecklats i avsnitt 20.2 får dock Premiepensionsmyn-

digheten, efter att ha hört Finansinspektionen, medge att placering sker i

s.k. indexfonder. Den föreslagna dispensregeln gäller för samtliga fond-

förvaltare som får delta i premiepensionssystemet, dvs. även för utländ-

ska fondförvaltare. För många utländska indexfonder blir det förmod-

ligen inte aktuellt att tillämpa dispensregeln, eftersom de torde uppfylla

det krav på riskspridning som ställs upp i UCITS-direktivet och lagen om

värdepappersfonder.

Enligt tredje stycket förutsätter Premiepensionsmyndighetens med-

givande till att placering sker i indexfonder att god riskspridning uppnås

i fonden. Med god riskspridning avses i detta sammanhang att index åter-

speglar värdeförändringar för en eller flera börser, auktoriserade mark-

nadsplatser eller liknande marknader.

De enskilda skall även kunna välja en placering i värdepappersfonder

som förvaltas av ett statligt fondbolag. Det statliga fondbolaget skall

uppfylla samma krav som ställs på de privata fondförvaltarna. Rege-

ringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner inrättandet av

ett sådant bolag. Något lagförslag behövs inte på denna punkt.

Även sjunde fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden, som skall

förvalta Premiesparfonden, skall uppfylla de krav som ställs för del-

tagande i premiepensionssystemet. I 43 g § lagen (1983:1092) med reg-

lemente för Allmänna pensionsfonden anges således att sjunde fond-

styrelsen skall ingå samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten

och, med ett undantag, göra de åtaganden som krävs av övriga fondför-

valtare.

Val och byte av fond

4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-

rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre-

miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder

som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När

pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall

Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att

välja placering.

Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som

Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till

Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.

Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela

eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen

inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i

vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder

mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas

mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.

Paragrafens första mening slår fast den viktiga principen att den enskilde

har rätt att själv bestämma hur de medel som motsvarar hans

pensionsrätt för premiepension skall förvaltas. Denna rätt är generell

och gäller inte bara i samband med det årliga fastställandet av

pensionsrätt. Särskilt för det tillfället gäller att

Premiepensionsmyndigheten skall erinra pensionsspararen om hans rätt

att välja fond. När det gäller byte av fond är det i princip den enskilde

som måste ta initiativet.

Som angetts i avsnitt 31 föreslås att Premiepensionsmyndigheten

skall producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har

anmälts till premiepensionssystemet. Detta material bör skickas ut till

pensionsspararna samtidigt med blanketten för val av fond.

Val av fond kan bli aktuellt också för den som har fått rätt till premie-

pension för efterlevande enligt 10 kap. 7 §, eftersom det kan finnas pen-

sionsrätt kvar att fastställa för den avlidne. Pensionsrätt skall normalt

dock inte fastställas för det år då pensionsspararen avlidit (se 4 kap. 1 §

första stycket jfrd med 2 kap. 2 § andra stycket och 3 kap. 2 § tredje

stycket).

Som tidigare angetts är det Premiepensionsmyndighetens sak att be-

stämma hur lång tid pensionsspararna skall ha på sig för att göra sitt val.

Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som

myndigheten har bestämt, skall medlen placeras i Premiesparfonden

inom Allmänna pensionsfonden.

Detta skall dock inte gälla om pensionsspararen tidigare har anmält val

av fond eller flyttat hela eller del av innehavet i en fond till en annan

fond. I sådana fall skall medlen i stället föras över till den eller de

fonder i vilken medel senast har placerats för hans räkning. Om fler än

en fond senast tillförts medel för pensionsspararens räkning han har

t.ex. valt två fonder eller bytt till två fonder vid ett och samma tillfälle

skall medlen fördelas mellan fonderna i förhållande till det aktuella

värdet av innehavet i varje fond. Denna fördelningsmetod används också

när Premiepensionsmyndigheten skall föra över medel till respektive

från pensionsspararens fonder när hans pensionsrätt för premiepension

har ändrats (se 14 kap.).

Om pensionsspararen har anmält sitt val av fond i rätt tid men har valt

en fond som inte ingår bland de fonder som har registrerats hos myndig-

heten, skall medlen för pensionsspararen placeras i Premiesparfonden

eller i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för hans räk-

ning.

5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten

flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.

Som angetts vid 4 § ingår det i pensionsspararens rätt att välja placering

av de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension också

en rätt att byta fond. Pensionsspararen underrättar då

Premiepensionsmyndigheten om vilken fond han önskar lämna och till

vilken fond han vill att medlen skall flyttas, varefter myndigheten

genomför bytet.

Ofta kommer ett byte som har begärts av en pensionssparare att kunna

samordnas med byten som har begärts av andra pensionssparare eller

med transaktioner som skall genomföras av andra skäl. Särskilt gäller

detta för sådana byten som begärs under den period då val av fond för ny

pensionsrätt pågår. Myndigheten kommer då att kunna "kvitta" olika

önskemål mot varandra och gentemot förvaltaren bara köpa eller sälja

nettot.

I paragrafen anges inte inom vilken tid myndigheten skall verkställa ett

byte. Byten skall genomföras så snabbt som möjligt, eftersom ett dröjs-

mål kan få betydande ekonomiska konsekvenser för pensionsspararen.

Det kan därför inte godtas att myndigheten dröjer med att genomföra ett

byte t.ex. därför att myndigheten räknar med att senare kunna genomföra

en sådan kvittning som angetts ovan. Under förutsättning att det inte

uppkommer några förseningar på grund av förhållanden på fondförval-

tarens sida bör en längre tidsutdräkt än tre-fem bankdagar för myndig-

hetens hantering inte godtas.

6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om

val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

Paragrafen, som behandlar meddelande av verkställighetsföreskrifter,

har formulerats i enligt med vad Lagrådet föreslagit. De aktuella verk-

ställighetsföreskrifterna kan användas för att bestämma den tid inom

vilken val av fond skall göras och vilka uppgifter som skall lämnas vid

begäran om byte av fond m.m. Det kan också bli aktuellt att föreskriva

en längsta tid inom vilken fondbyten som begärs av pensionsspararna

skall vara genomförda. Däremot är det inte avsikten att bemyndigandet

skall kunna användas för begränsningar av den principiella val- och

bytesrätten.

Skadestånd

7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar

som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen-

sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till

myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra

talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om ska-

deståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana

fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig-

heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds-

skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.

En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten

svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för

dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kom-

mit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall

dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket

görs.

När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-

heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den

berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som

belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans

premiepensionskonto med detta belopp. Om pensionsspararen har börjat

ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten

tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension

i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den

eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning.

Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av

innehavet i varje fond.

Paragrafen reglerar frågor om talerätt m.m. om det blir aktuellt att kräva

skadestånd av någon som har orsakat att värdet av fondandelar som myn-

digheten har förvärvat för pensionsspararnas räkning har gått ned. En

sådan talan kan grundas på 47 § lagen om värdepappersfonder (såvitt

gäller fondbolaget och förvaringsinstitutet) eller på allmänna skade-

ståndsrättsliga regler. Det kan vara fråga om skadestånd på grund av brott

eller om skadeståndskrav mot det allmänna med stöd av reglerna i 3 kap.

skadeståndslagen (1972:207). När det gäller skadestånd på grund av

felaktig myndighetsutövning torde området vara begränsat till Finansin-

spektionens beslutssfär.

I första styckets första mening slås fast att det är Premiepensions-

myndigheten som är berättigad till skadeståndet - inte den enskilde

pensionsspararen. Övriga bestämmelser i stycket har sina förebilder i

15 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Detsamma gäller första meningen i andra stycket, medan andra

meningen i det stycket är speciell för premiepensionssystemet. Det av-

drag som anges där skall naturligtvis göras från hela skadeståndsbe-

loppet och på det viset belasta samtliga berörda pensionssparare. Av-

dragsregeln blir för övrigt aktuell bara om inte den skadeståndsskyldige

betalar även rättegångskostnaderna.

När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-

heten fördela detta på de pensionssparare för vilkas räkning medel

placerats i den berörda fonden efter vilken skada var och en har lidit.

Reglerna i tredje stycket om hur det sålunda beräknade beloppet skall

tillgodoföras pensionsspararna överensstämmer med de regler i 14 kap.

3 § som föreslås för den situationen att medel skall tillföras en

pensionssparare därför att hans pensionsrätt för premiepension för ett

visst år har blivit höjd i efterhand. Bestämmelsernas närmare innebörd

behandlas i författningskommentaren till den paragrafen. Stycket har fått

sin slutliga formulering efter Lagrådets granskning.

Det kan i sammanhanget anmärkas att rättegångskostnader för Premie-

pensionsmyndigheten, som stannar på myndigheten och inte täcks av

skadestånd i ett sådant mål som avses i paragrafen, övervältras på försäk-

ringskollektivet enligt den ordning som följer av den s.k. skälighetsprin-

cipen i försäkringsrörelsereglerna.

9 kap. Uttag av premiepension

1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-

sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas

med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens

premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor

och män.

Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 21. Som framgår

där avviker förslagen i denna del från de godkända riktlinjerna på en

punkt. Numera föreslås att premiepensionen skall vara enbart livsvarig.

Någon möjlighet till tidsbegränsad utbetalning skall alltså inte finnas.

Hittills har praktiskt taget alla fondförsäkringar som tillhandahållits i

Sverige haft enbart tidsbegränsad utbetalning. Försäkringstagare som

önskat en livsvarig utbetalning har erbjudits att gå över till en traditionell

livränteförsäkring. Några principiella eller försäkringsmässiga svårig-

heter att konstruera en fondförsäkring med livsvarig utbetalning före-

ligger dock inte, fast tekniken delvis blir en annan. Medan man vid tids-

begränsad utbetalning förenklat uttryckt bara delar antalet fondande-

lar med antalet utbetalningsmånader, måste man vid livsvarig utbetalning

lägga på ett kompletterande riskförsäkringsmoment som täcker si-

tuationen att den försäkrade lever längre än genomsnittet. Det blir alltså

fråga om utjämning mellan olika försäkrade i kollektivet i större ut-

sträckning än vid tidsbegränsad utbetalning.

Bestämmelser om ansökan om pension och om utbetalning av pension

finns i 12 kap.

2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i

form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för

de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens

premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten.

Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre

dagar efter det att begäran kom in till myndigheten.

En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara-

ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit

in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse

hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för

medel som senare tillförs kontot.

Paragrafen beskriver övergången till livränta med garanterade belopp.

Skälen för att denna möjlighet bör finnas och för de begränsningar som

föreslås i paragrafens andra stycket har redovisats i avsnitt 21.

Enligt första styckets sista mening skall pensionen bestämmas med

utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om

övergång kom in till Premiepensionsmyndigheten. Det är alltså den

riskövergång som beskrivs i styckets andra mening som äger rum då.

Det betyder emellertid inte att myndigheten måste behålla

fondandelarna under dessa tre dagar. Om myndigheten av något skäl vill

sälja fondandelarna omedelbart, så går det bra. Även i den situationen är

det dock värdet på fondandelarna tre dagar efter det att begäran kom in

som bestämmer pensionens storlek. På samma sätt som i liknande

sammanhang bör det vara värdet vid handelns slut den dagen som är

avgörande.

En övergång till livränta med garanterade belopp skall inte kunna ång-

ras. Det skall alltså inte vara möjligt att få sitt tillgodohavande på nytt

förvandlat till individuella fondandelar. I konsekvens med att livräntan

skall bestämmas av fondvärdena tre dagar efter det att begäran kom in

till myndigheten, vilket innebär att pensionsspararen bär den finansiella

risken under dessa dagar, innebär andra stycket att en begäran om över-

gång blir oåterkallelig i samma ögonblick som den kommer in till myn-

digheten. En ordning där en begäran blev oåterkallelig först när tre-

dagarsfristen hade gått till ända skulle, tillsammans med möjligheten att

avbryta påbörjat pensionsuttag, ge möjlighet till spekulation på myndig-

hetens bekostnad i känsliga marknadslägen. Det kan i detta sammanhang

påpekas att här liksom i övriga anmälnings- och ansökningsfall som rör

premiepension gäller den allmänna principen att den som ger in en hand-

ling, gentemot den mottagande myndigheten, svarar för att handlingen

kommer mottagaren till handa.

I andra stycket anges också att övergången måste avse hela tillgodoha-

vandet på pensionsspararens premiepensionskonto (jfr avsnitt 21).

Eftersom en övergång inte kan ångras, bör myndigheten behandla en

framställning om partiell övergång som ogiltig och ge pensionsspararen

tillfälle att ta ny ställning.

3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,

hälften eller en fjärdedel av pensionen.

Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den

andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.

Bestämmelserna i paragrafens första stycke har behandlats i avsnitt 21.

När pensionsspararens tillgodohavande är placerat i värdepappers-

fonder även under pensionstiden, kommer månadsbeloppet av pensionen

att variera med växlingarna i fondandelarnas värde. Växlingar slår

igenom också när en pensionssparare tar ut reducerad pension, så att

t.ex. halv pension varje månad utgör hälften av vad hel pension skulle ha

varit för den månaden. Detsamma gäller om tillgodohavandet på kontot

ökar på grund av att pensionsspararen tjänar in ytterligare pensionsrätt

för premiepension eller av något annat skäl.

Samma princip bör tillämpas när någon tar ut reducerad andel av en

pension med garanterade belopp. När pensionsspararens

premiepensionskonto t.ex. tillförs återbäring, bör den utbetalda

pensionen höjas med en proportionell andel av återbäringen.

I andra stycket har tagits in en erinran om bestämmelserna om

ändring och återkallelse av uttag i 12 kap.

10 kap. Efterlevandeskydd

Efterlevandeskydd före pensionstiden

1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-

heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om

1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen-

sion,

2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be-

kostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och

3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och

stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen

tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.

Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har

fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familje-

händelse som avses i 2 § andra stycket.

Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie-

pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen

får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot-

svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde

det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings-

perioden.

Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna-

den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens pre-

miepensionskonto.

I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att en pensions-

sparare skall få ansluta sig till efterlevandeskyddet under aktivtiden. Den

första förutsättningen är att pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon

del av sin premiepension. Den bestämmelsen skall läsas tillsammans

med regeln i 3 § andra stycket första meningen, enligt vilken skyddet

upphör om pensionsspararen begär att få ut sin pension.

Pensionsspararens premiepensionskonto måste vara tillräckligt stort

för att under minst ett år bekosta det skydd som pensionsspararen begär.

Utgångspunkten för bedömningen bör vara det aktuella tillgodohavandet

på kontot. Detta måste med åtminstone viss marginal täcka kostnaden

för skyddet under ett år. Försiktigheten kräver att en nedgång i värdet av

pensionsspararens fondinnehav tas med i beräkningen. I övrigt bör det

inte krävas att myndigheten gör en bedömning av utvecklingen av pen-

sionsspararens fondinnehav.

Slutligen får skyddet bara tecknas av den som har någon inom den an-

givna kretsen anhöriga. Som angetts i avsnitt 22.2 ligger avgränsningen

nära den som tillämpas i annan socialförsäkring. Den olikheten

föreligger dock att barn under 20 år generellt godtas som mottagare av

premiepension till efterlevande. Denna olikhet har ansetts motiverad

med hänsyn till att skyddet i premiepensionssystemet finansieras direkt

av de pensionssparare som har begärt skyddet.

Av andra stycket framgår att ett efterlevandeskydd kräver en familje-

händelse om ansökningen görs när pensionsspararen väl fyllt 50 år. För

en sparare som uppnått denna ålder och som kan åberopa en familje-

händelse gäller den ettåriga karenstid som regleras i 2 § första stycket. I

den bestämmelsen görs ett undantag från kravet på karenstid för den del

av efterlevandeskyddet som avser risken för olycksfall. Förevarande

stycke har lagts till efter Lagrådets granskning.

Efterlevandeskyddet före pensionstiden innebär en månatlig pension

under fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet. Skyddet är avsett att vara

en enkel försäkringsprodukt, som skall tillämpas precis som den

beskrivs i paragrafen. Därför har inte bestämmelserna om återkallelse av

uttag, partiellt uttag osv. gjorts tillämpliga för den som är berättigad till

pensionen.

Premiepension till efterlevande utges med en eller två tolftedelar av

ett inkomstbasbelopp per månad. Basbeloppet regleras i 1 kap. 6 §. En

enkel modell som används i andra socialförsäkringssammanhang skulle

vara att försäkringsbeloppen följde med i basbeloppets förändringar

under de fem utbetalningsåren. Från försäkringsteknisk synpunkt skulle

en sådan ordning dock vara betänklig, eftersom den skulle innebära att

Premiepensionsmyndigheten mot en fast premie åtog sig att under fem

år utge ett belopp vars storlek var okänd och som myndigheten inte

kunde påverka. Vid snabba ökningar av basbeloppet utan motsvarande

värdeökningar i myndighetens kapitalförvaltning skulle försäkringen

alltså komma att belasta kollektivet. Som framgår av paragrafen skall

därför basbeloppet för dödsåret tillämpas under hela utbetalnings-

perioden. - I gengäld föreslås att bestämmelserna om återbäring skall

gälla. Därigenom kan en viss följsamhet med utvecklingen uppnås.

Enligt fjärde stycket skall kostnaden för skyddet fortlöpande dras av

från pensionsspararens premiepensionskonto.

2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år

efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid

det senare månadsskifte som har angetts i ansökan.

Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen

avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid

utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det

senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om

ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt

50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in

har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit

fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse,

räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen god-

kändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från

det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.

Som angetts i avsnitt 22.1 och 22.2 är det nödvändigt att på något sätt

begränsa riskerna för moturval. Bestämmelserna i förevarande paragraf

är tillkomna i det syftet.

Som huvudregel skall det gälla en karenstid av ett år innan efterlevan-

deskyddet börjar gälla. Den del av skyddet som avser risken för att

pensionsspararen dör som en direkt följd av ett olycksfall börjar gälla

utan karenstid.

Även under en karenstid skall kontot belastas med avgift för skyddet.

Denna karenstid gäller, med undantag för skyddet för olycksfallsrisken,

alltid om pensionsspararen är över 50 år när han ansöker om att få

ansluta sig till efterlevandeskyddet. (Om spararen fyllt 50 år vid

ansökningstillfället medges endast efterlevandeskydd i vissa fall [1 §

andra stycket].) Är han däremot under 50 år vid ansökningstillfället

gäller inte karenstiden om ansökan görs inom tre månader från en

familjehändelse, dvs. från det att pensionsspararen ingick äktenskap

eller partnerskap (3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap) eller fick

ett barn. Det har härvid inte någon betydelse om pensionsspararen vid

något tidigare tillfälle, t.ex. ett annat barns födelse, blivit berättigad till

anslutning utan karenstid men då inte utnyttjat möjligheten.

Om det skulle komma in en ansökan med begäran om att skyddet skall

börja gälla vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndig-

heten i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken

tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det

anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens in-

tressen att välja det månadsskifte som ligger närmast före den dag som

har angetts i ansökan. Dock kan skyddet inte heller i sådana fall träda i

kraft tidigare än vid utgången av den månad då ansökan kom in eller, när

det skall löpa karenstid, tidigare än ett år från det att ansökan kom in.

I 12 § markeras att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i

fråga om villkoren för efterlevandeskyddet.

Paragrafen har inte redovisats för Lagrådet i sitt slutliga skick.

3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider

måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.

Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör

efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken

premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om

tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt

stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att

Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till

pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.

För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider

måste han vid sin död ha någon anhörig inom den krets som anges i 1 §

första stycket 3. Annars skall inte någon ersättning betalas ut. Det bör

emellertid uppmärksammas att regeln inte kräver att förutsättningarna

skall ha varit oavbrutet uppfyllda under tiden från tecknandet till

dödsfallet. Växlingar i kretsen av behöriga mottagare kan ske utan att

skyddet går förlorat. Men även om förutsättningarna för skydd över

huvud taget inte har varit uppfyllda under en viss period men

förutsättningarna åter är på plats när pensionsspararen avlider, bör han

anses vara omfattad av skyddet. En sådan ordning ger inte upphov till

några försäkringsmässiga invändningar.

I 105 § andra stycket andra meningen lagen (1927:77) om

försäkringsavtal, FAL anges att ett förmånstagarförordnande till förmån

för försäkringstagarens make skall anses förfallet om mål om

äktenskapsskillnad pågick mellan makarna vid försäkringstagarens död.

En sådan bestämmelse i det nu aktuella sammanhanget skulle dock få

den ologiska konsekvensen att efterlevandeskyddet inte omfattar makar

som lever tillsammans under betänketiden men däremot f.d. makar som

fortsätter att leva tillsammans sedan äktenskapet har upplösts. Någon

sådan bestämmelse har därför inte föreslagits. På grund av

bestämmelsen i 5 kap. 6 § äktenskapsbalken om att ett äktenskap är

upplöst när dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, medför

regeringens förslag vidare att efterlevandeskyddet gäller om

pensionsspararen avlider efter det att dom på äktenskapsskillnad har

meddelats men innan domen har vunnit laga kraft.

När det gäller efterlevandeskyddet för barn framgår av 5 § att pension

betalas ut till dem under hela utbetalningsperioden även om de fyller

20 år före periodens slut.

Paragrafen reglerar också två situationer då efterlevandeskyddet upp-

hör. En tredje sådan situation regleras i 4 §, nämligen den då pensions-

spararen själv anmäler att han inte längre vill ha skyddet.

Skyddet upphör om pensionsspararen tar ut sin premiepension.

Skyddet upphör då samtidigt med att efterlevandeskyddet under pen-

sionstiden kan sättas i kraft. På det sättet behöver det inte uppstå någon

lucka i skyddet för make eller motsvarande.

Vidare upphör skyddet om tillgodohavandet på pensionsspararens

premiepensionskonto blir för litet för att finansiera skyddet. Som

framgår i avsnitt 22.1 anser regeringen att det inte bör finnas någon

möjlighet att finansiera efterlevandeskyddet genom direkt

premiebetalning från pensionsspararens sida.

För att pensionsspararen skall få kännedom om att skyddet är på väg

att upphöra och få möjlighet att skaffa sig motsvarande skydd på annat

håll, skall myndigheten underrätta honom om att hans tillgodohavande är

på väg att ta slut. Något exakt besked om när skyddet kommer att

upphöra kommer inte att kunna lämnas i underrättelsen, eftersom

tillgodohavandets storlek varierar med värdet av den eller de valda fon-

derna. Meddelandet kan mycket väl skickas ut t.ex. två månader före det

beräknade upphörandet men får inte skickas så långt i förväg att det finns

risk att pensionsspararen hinner glömma bort att skyddet upphör. Om

underrättelsen skulle komma att skickas så sent att tillgodohavandet tar

slut innan 30 dagar har gått från avsändandet, gäller efterlevandeskyddet

utan kostnad till slutet av trettiodagarsperioden.

Om efterlevandeskyddet upphör enligt de nu diskuterade bestämmel-

serna, så är det fråga om ett definitivt upphörande. Efterlevandeskyddet

väcks alltså inte till liv igen om pensionsspararen återkallar sitt

pensionsuttag eller på nytt får ett tillgodohavande på sitt

premiepensionskonto som skulle kunna finansiera skyddet. I den

sistnämnda situationen har pensionsspararen dock möjlighet att på nytt

ansöka om efterlevandeskydd.

4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet

genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör

skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till

myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i

anmälan.

Enligt 3 § gäller att skyddet upphör automatiskt när pensionsspararen

börjar ta ut sin premiepension. Enligt förevarande paragraf kan

pensionsspararen också när som helst anmäla att han inte längre vill ha

skyddet. En sådan anmälan kan bero på att pensionsspararen har upptäckt

att de förutsättningar för efterlevandeskyddet som anges i 1 § inte längre

är uppfyllda.

Om det i en anmälan begärs att skyddet skall upphöra vid någon annan

tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten på samma sätt som angavs

vid 2 § i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken

tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det

i detta fall anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensions-

spararens intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast efter

den dag som har angetts i anmälan. I båda fallen bör man alltså vid tvek-

samhet välja den lösning som ger det mest omfattande skyddet.

5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till

personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3.

Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela

utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död.

Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika

mellan dem.

Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepen-

sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses

i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts

eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall

pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte

make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till

pensionsspararens barn.

Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensions-

spararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är

berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår

rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra

stycket.

Avgränsningen av den krets av anhöriga som kan bli berättigade till pre-

miepension till efterlevande ligger som tidigare nämnts nära den efter-

levandekrets som brukas inom socialförsäkringen.

Inom kretsen av tänkbara mottagare skall pensionsspararens ha rätt att

själv bestämma till vem premiepensionen till efterlevande skall utges.

Av andra stycket framgår att detta måste ske genom ett skriftligt

meddelande till Premiepensionsmyndigheten.

Någon anknytning till FAL:s reglering i fråga om meddelanden om

förmånstagarförordnande och förmånstagare har inte gjorts. Sådana

företeelser som oåterkalleliga förmånstagarförordnanden och enskild

egendom genom förmånstagarförordnande skulle te sig främmande i ett

socialförsäkringssystem. En annan sak är att man vid tillämpningen av

bestämmelserna om efterlevandeskydd i premiepensionssystemet i vissa

fall kan hämta vägledning från vad som allmänt gäller om förmånstagar-

förordnande och förmånstagare inom privat livförsäkring. Det bör dock

betonas att överföringen av rättigheter till efterlevande enligt den före-

slagna lagen inte är en åtgärd av civilrättslig karaktär (jfr avsnitt 19.1).

Andra styckets andra mening förutser den situationen att pensions-

spararen har meddelat vem han vill skall ha premiepensionen till efter-

levande men att hans önskan av någon anledning inte går att uppfylla.

Skälet till detta kan vara att den utsedda personen är avliden eller har

upphört att tillhöra kretsen av tillåtna mottagare. Exempelvis kan pen-

sionsspararen och hans make ha skilt sig. Skälet kan också vara att den

berättigade helt eller delvis avstår från pensionen. Även i den situationen

skall rätten till pensionen gå vidare till den person som därnäst är berät-

tigad till den.

Om den som uppbär premiepensionen till efterlevande avlider under

utbetalningsperioden, kan rätten till pensionen övergå till någon annan,

förutsatt att det finns någon sådan anhörig som avses i 1 § första stycket

3. Vem som i detta skede skall ha pensionen bestäms då som om pen-

sionsspararen hade avlidit vid den tidpunkt när den nya bestämningen

skall göras. På grund av regeln i första stycket andra meningen får dock

pensionsspararens barn uppbära pensionen även om de har fyllt 20 år

under mellantiden under förutsättning att de inte var 20 år vid spararens

dödsfall. Om det finns flera berättigade barn skall pensionen delas lika

mellan dem.

6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1

§ gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i

7 kap. 4 § om premiepensionskonto,

4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensions-

myndigheten om återbäring, och

7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten

om information till pensionsspararna.

I denna paragraf anges vilka bestämmelser i denna avdelning som skall

gälla för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt

1 §. Skälet till detta är att bestämmelserna annars bara gäller för pen-

sionsspararen.

Nästa avdelning innehåller också bestämmelser för efterlevande.

Vissa bestämmelser anger, på samma sätt som förevarande paragraf, att

vissa andra bestämmelser också skall gälla för den som har fått rätt till

premiepension till efterlevande. Som exemepel på sådana bestämmelser

kan nämnas 14 kap. 5 §. Ett liknande exempel finns i 12 kap. 4 §. Andra

bestämmelser är direkt tillämpliga även på efterlevande. Reglerna om

utbetalning av pension i 12 kap. 5-8 §§ gäller i huvudsak både för den

som är berättigad till ålderspension och för den som är berättigad till

premiepension till efterlevande. Detsamma gäller i princip reglerna om

överklagande m.m. i 13 kap. och bestämmelserna om utmätning, pre-

skription m.m. i 15 kap.

Registreringen på premiepensionskonton är en förutsättning för myn-

dighetens årsbesked till den berättigade. Som redan framhållits i kom-

mentaren till 7 kap. 4 § kommer det dock inte att vara lika många upp-

gifter som skall antecknas på ett konto för en person som har rätt till

premiepension till efterlevande som för en pensionssparare. De mest

intressanta uppgifterna är naturligtvis de om belopp och tider för

återstående utbetalningar.

Som framgår av 10 kap. 1 § skall pensionens storlek bestämmas av det

inkomstbasbelopp som gällde när pensionsspararen avled. I stället har

bestämmelsen i 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Pre-

miepensionsmyndigheten om återbäring gjorts tillämplig. Med hänsyn

till att återbäringen skall fördelas enligt den s.k. kontributionsmetoden

kan man emellertid inte vänta sig att det skall bli fråga om några stora

återbäringsbelopp.

Efterlevandeskydd under pensionstiden

7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall

Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd under

pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och

stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen

tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.

Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens

efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till

efterlevande.

Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt

i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid

pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna

skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och

premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av

pensionen tas ut.

Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var

gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken

han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om

sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon

av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.

I paragrafen behandlas det föreslagna efterlevandeskyddet under pen-

sionstiden. Kretsen av anhöriga som berättigar pensionsspararen att

teckna efterlevandeskydd enligt denna paragraf är snävare än den krets

som anges i 1 § första stycket 3 genom att barn inte finns med. Endast

makar, registrerade partner och sammanboende av det tidigare angivna

slaget kommer i fråga.

Det bör uppmärksammas att båda makarna i ett äktenskap (eller mot-

svarande) kan begära efterlevandeskydd enligt paragrafen. Det ger den

mest stabila inkomstbilden för makarna, eftersom samma månadsbelopp

kommer att utgå så länge någon av dem lever.

Ett efterlevandeskydd av detta slag kan inte flyttas över på en ny make

eller motsvarande. Om det ursprungliga förhållandet blir upplöst och

pensionsspararen senare ingår ett nytt äktenskap eller motsvarande, kan

han få efterlevandeskydd i det förhållandet bara efter en ny ansökan en-

ligt 8 § andra stycket.

I en situation kan emellertid efterlevandeskyddet börja gälla igen,

trots att det ursprungliga förhållandet har upplösts, nämligen om

pensionsspararen på nytt gifter sig med eller börjar leva tillsammans

med samma partner. Bestämmelsen i tredje stycket är utformad bl.a. för

att fånga upp sådana situationer. Huruvida parterna har varit gifta vid en

tidpunkt och ogifta sammanboende vid en annan spelar inte någon roll.

Om de var sammanboende vid ansökningstillfället eller vid dödsfallet är

förutsättningen bara att inte någon av dem då var gift med någon annan.

Huvudregeln är att skyddet upphör när äktenskapet eller motsvarande

blir upplöst, och då har pensionsspararen rätt enligt 9 § att på nytt få för-

säkringen omräknad till att bara gälla på hans liv. Däremot har spararen -

till skillnad från vad som gäller under aktivtiden - inte rätt att säga upp

efterlevandeskyddet under pensionstiden av andra skäl, t.ex. med hänvis-

ning till ändrade ekonomiska förhållanden för någon av makarna. Under

pensionstiden kan det ofta vara risk för moturval på så sätt att det verk-

liga skälet är att den andra makens hälsa har försämrats påtagligt och

pensionsspararen räknar med att det blir han som blir den efterlevande. I

konsekvens härmed skall inte pensionsspararens egen pension höjas

igen, om den andra maken dör.

Om pensionsspararen uppbar partiell premiepension vid sin död, bör

Premiepensionsmyndigheten ta kontakt med den efterlevande och ta

reda på hur stor andel av pensionen som han vill ta ut; reglerna om

partiellt uttag gäller också för efterlevande som har rätt till

premiepension enligt denna paragraf. Om detta av någon anledning inte

lyckas, finns det skäl att välja en utbetalning av full pension.

8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt

med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.

Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre-

miepension skall betalas ut till pensionsspararen.

Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant

sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom

tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet

inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller

sammanboende med samma person när spararen första gången begärde

att få ut premiepension.

I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid

det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie-

pensionsmyndigheten.

Ansökan om efterlevandeskyddet skall göras samtidigt med att

pensionsspararen för första gången begär att få ut sin premiepension.

För den som har missat detta tillfälle går det alltså inte att skapa ett nytt

tillfälle genom att återkalla pensionsuttaget och sedan på nytt begära att

pensionen skall betalas ut.

För att ansökan skall kunna göras vid det tillfället krävs att pensions-

spararen då är gift, registrerad partner eller sammanboende i ett sådant

förhållande som avses i 7 §. För den som senare går in i ett sådant för-

hållande löper en ansökningstid om tre månader från det att äktenskapet

ingicks eller motsvarande. För att minska risken för moturval gäller

dock i dessa fall en karenstid av ett år.

Det bör observeras att möjligheten att ansöka om efterlevandeskydd

inom tre månader från det att ett nytt förhållande inleddes står öppen

också för den som levde i ett annat förhållande vid den tidpunkt då han

för första gången begärde att få ut sin premiepension. Detta gäller

oavsett om han då begärde efterlevandeskydd för sin partner i det

förhållandet eller inte. Om han gjorde det, har det skyddet i praktiken

upphört att gälla på grund av bestämmelsen i 7 § tredje stycket.

Däremot uppstår det inte någon ny anslutningsmöjlighet för pensions-

spararen om han t.ex. gifter sig med den person som han var sammanbo-

ende med redan när han begärde att få ut sin premiepension (andra

stycket andra meningen).

9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än

genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pen-

sionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.

Om det äktenskap eller den sammanlevnad som berättigade pensions-

spararen att ansluta sig till efterlevandeskyddet blir upplöst, har

pensionsspararen rätt att få försäkringen omräknad till att gälla bara på

hans eget liv. Skälet till att myndigheten inte skall företa en sådan

omräkning utan att pensionsspararen har begärt det är bl.a. att det annars

skulle uppstå en olikhet mellan upplösning av äktenskap och registrerat

partnerskap å den ena sidan och upplösning av samboförhållande å den

andra. Det är enkelt för myndigheten att få uppgift om ett upplöst

äktenskap eller registrerat partnerskap men däremot inte om ett upplöst

samboförhållande. Ett annat skäl är att den omständigheten att ett

äktenskap har upplösts inte alltid innebär att också sammanlevnaden

upphör. Före detta makar som fortfarande lever tillsammans kanske vill

behålla skyddet även efter äktenskapsskillnaden.

10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt

7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdel-

ning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första me-

ningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1 9 och

11 §§ om efterlevandeskydd.

I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna avdelning om pensions-

spararen som skall gälla för den som sedan pensionsspararen avlidit har

fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 §. Paragrafen mot-

svarar alltså 6 §, som gäller för efterlevandeskyddet under aktivtiden,

men lagtekniken är den omvända. Medan det i 6 § anges vilka bestäm-

melser som skall gälla, anges i förevarande paragraf vilka bestämmelser

som inte skall gälla. Paragrafen har fått sin slutliga utformning i enlighet

med det förslag som Lagrådet lämnat.

Av 12 kap. 4 § framgår att det utan ansökan utges pension fr.o.m.

månaden efter den då pensionsspararen avled. I 12 kap. 6 § anges att

pensionsspararens egen pension utges t.o.m. den månad då han avlider.

Samma utbetalningsrutin gäller för det fall den som uppbär pension i

egenskap av efterlevande avlider. Som framhållits i avsnitt 22.3 bör det

inte vara möjligt för den som har fått rätt till premiepension till efter-

levande att i sin tur omvandla sin rätt till en premiepension till efter-

levande för en ny make eller motsvarande, som kanske sedan i sin tur

skulle begära efterlevandeskydd för ytterligare en ny make.

Gemensamma bestämmelser

11 § Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har

begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal

mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har

medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om

försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till för-

säkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt

1 §.

Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till

efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om

försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant

brott på det sätt som sägs där.

I författningskommentaren till 5 § har angetts att någon koppling inte

gjorts till FAL:s regler om förmånstagarförordnande och förmånstagare.

I ett avseende föreslås dock en sådan anknytning. Det gäller de

situationer som beskrivs i 100 a § FAL, nämligen när en förmånstagare

uppsåtligen dödar försäkringstagaren, den försäkrade eller en

förmåntagare med bättre rätt än han själv eller annars förorsakar

försäkringstagarens, den försäkrades eller sådan förmånstagares död

genom uppsåtligt allvarligt våldsbrott. I sådana fall har förmånstagaren

förverkat sin rätt till försäkringsersättningen. För att undvika stötande

resultat bör detsamma gälla inom premiepensionssystemet. En

hänvisning till 100 a § FAL har därför tagits in i denna paragraf.

Första stycket, som redaktionellt utformats på det sätt som Lagrådet

föreslagit, gäller den situationen att pensionsspararen har tecknat efter-

levandeskydd under aktivtiden. Andra stycket avser motsvarande situa-

tion under pensionstiden.

Om den som skulle ha varit berättigad till premiepension till efter-

levande enligt 1 § har förverkat sin rätt till denna enligt förvarande para-

graf, gäller vad som i 5 § andra stycket föreskrivs om till vem pension

skall utges.

12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om

efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet rege-

ringen bestämmer.

Bestämmelsen markerar att närmare verkställighetsföreskrifter kan

lämnas i fråga om efterlevandeskyddet. Det torde t.ex. bli aktuellt när

det gäller skyddet före pensionstiden och beskrivningen av vad som är

olycksfall.

11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader

1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av

premiepensionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom

årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas

premiepensionskonton.

Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo-

neras av myndigheten.

Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets

kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall

hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.

Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo-

havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av

det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas

premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det

närmast föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för

avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När

procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det

sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas

premiepensionskonton.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter

för Premiepensionsmyndighetens kostnader.

I paragrafen beskrivs det årliga avgiftsuttaget för att täcka Premiepen-

sionsmyndighetens kostnader. Ämnet har behandlats i avsnitt 23.3. De

kostnader som skall tas ut är de som "inte täcks på annat sätt". Denna

reservation syftar i första hand på bestämmelserna i 2 § första stycket

som säger att pensionsspararen i vissa situationer är skyldig att genom

direktavdrag från sitt premiepensionskonto bära kostnaderna för

åtgärder som han själv har begärt.

Av bestämmelserna i första stycket framgår att det har lämnats åt Pre-

miepensionsmyndigheten att bestämma den närmare tidpunkten för av-

giftsuttaget. Ett skäl för detta är att avgiftsuttaget kommer att behöva

samordnas med en rad andra åtgärder som mynnar ut i att årsbesked

skickas ut till pensionsspararna (se avsnitt 35).

Av praktiska skäl anges det att avgifterna formellt skall vara definitiva

trots att de grundas på en uppskattning av hur stora myndighetens kost-

nader under året kommer att bli. I enlighet med Lagrådets påpekande

anges i tredje stycket också att avgifterna skall bestämmas med skälig

fördelning mellan pensionsspararna. Syftet med den formuleringen är att

ange en norm som underlag för bemyndigandet till regeringen i femte

stycket. Ett system med preliminära avgifter och slutavräkning skulle bli

alltför omständligt. I stället föreslås att en avstämning mellan faktiska

kostnader och avgifter skall göras vid årets slut och att resultatet skall

beaktas när avgifterna för det följande året bestäms. Detta är i linje med

tanken att premiepensionssystemet skall vara ett slutet ekonomiskt sys-

tem. Ett eventuellt överskott skall inte kunna dras in till staten, och inte

heller skall några statliga bidrag till administrationen förekomma.

Som framgått tidigare skall pensionsrätt för ett visst år fastställas

mellan december året efter intjänandeåret och mars det därpå följande

året. Därefter skall tilldelning av avkastningen från den tillfälliga förvalt-

ningen ske. Av fjärde stycket i paragrafen framgår att den nya pensions-

rätten skall tas med i beräkningen av avgiften, även om pensionsrätten

har fastställts efter årsskiftet. Som huvudregel är det annars

behållningen per årsskiftet som skall läggas till grund för avgiftsuttaget.

Att den pensionsrätt som just har fastställts skall beaktas är en

konsekvens av att avgifterna skall betalas i förskott. Om den nya

pensionsrätten inte beaktades skulle den som kom in i systemet för

första gången inte betala någon avgift alls första året.

Procentsatsen för avgiftsuttaget skall helt eller delvis fastställas på

grundval av en uppskattning av det sammanlagda värdet av pensions-

spararnas tillgodohavanden. På så sätt kan avgifter tas ut i den takt som

pensionsrätter fastställs. Avgiftsuttaget enligt denna paragraf kan dock

inte ske före det år som avgiften avser. Det viktigaste skälet för det är

att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen inte är känd förrän

efter årsskiftet.

Avgifterna skall dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas

premiepensionskonton. I fråga om sådana pensionssparare som har valt

livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § sker avgiftsuttaget en-

bart genom en anteckning på deras premiepensionskonton och mot-

svarande ändring i myndighetens egen redovisning.

I sista stycket finns ett bemyndigande för regeringen att besluta om

den närmare tekniken och grunderna för avgiftsuttaget.

2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter

återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall be-

kostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av

från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.

På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen-

sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och

övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av

dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be-

räknas lika för män och kvinnor.

För kostnader som föranleds av de i paragrafen nämnda åtgärderna svarar

innehavaren av premiepensionskontot. Bestämmelserna i andra stycket

kommenteras utförligt i avsnitt 14.5. De tar sikte på den förlust i arvs-

vinst och de administrativa kostnader som kan uppkomma genom över-

föringar av pensionsrätt mellan makar. Dessa förluster och kostnader

skall stanna inom det kollektiv som tar emot överförd pensionsrätt. Ett

uttag skall göras från mottagarens premiepensionskonto beräknat enligt

försäkringsmässiga principer. Återbäring kan lämnas med stöd av 4 §

lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-

heten.

Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.

12 kap. Utbetalning av pension m.m.

Ansökan om uttag och återkallelse m.m.

1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-

sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En

pensionsberättigad som är född under något av åren 1938 1953 och

som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall

dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den

månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.

Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är

inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången

av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av

inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan

utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som

månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit

förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan

om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast

förstnämnda månad.

Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av pen-

sion och om samordning med annan ersättning. Bestämmelserna träder i

kraft först den 1 januari 2001 utom vad gäller 5 8 §§ som såvitt avser

premiepension till efterlevande före pensionstiden skall börja tillämpas

redan den 1 januari 1999. Även utbetalning av garantipension skall i

huvudsak följa motsvarande bestämmelser, se prop. 1997/98:152

Garantipension, m.m.

I förevarande paragrafs första stycke, vars inledning formulerats efter

förslag av Lagrådet, anges att för uttag av ålderspension enligt lagen

krävs ansökan som skall göras skriftligen hos den allmänna försäkrings-

kassan. Detta gäller även uttag av premiepension även om beslut om

sådan pension fattas av Premiepensionsmyndigheten (se 13 kap. 2 §). I

första stycket anges också att den som uppbär inkomstpension och blir

berättigad till allmän tilläggspension enligt denna lag skall erhålla den

senare pensionen utan ansökan. Den situation detta avser är när en

person som tidigare inte tillgodoräknats pensionspoäng för tre år ändå

uppbär inkomstpension. Den allmänna tilläggspensionen skall då utges

från och med januari månad efter det år då pensionspoäng för det tredje

året har tjänats in.

Som anges i avsnitt 25.1 skall, om inte den enskilde begär annat,

ålderspension normalt betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder eller, om

den pensionsberättigade uppbär förtidspension eller särskild

efterlevandepension enligt AFL, senast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt

andra stycket är därför den allmänna försäkringskassan skyldig att, om

inget uttag av inkomst- eller tilläggspension har gjorts dessförinnan, viss

tid före den månad den pensionsberättigade fyller 70 år respektive när

den pensionsberättigade fyller 65 år, utreda om han eller hon vill

senarelägga sitt uttag av ålderspension ytterligare eller inte. Det räcker

därvid inte att enbart skicka ansökningshandlingar till den

pensionsberättigade och utgå från att han eller hon önskar skjuta upp sitt

uttag om ansökan därefter inte kommer in. Det kan alltså, som utvecklas

närmare i nämnda avsnitt, bli nödvändigt att söka upp den

pensionsberättigade för att utröna hans eller hennes vilja. Som

föreskrivs i 4 § förvaltningslagen skall försäkringskassan därvid lämna

den enskilde den hjälp han eller hon behöver. Den i denna paragraf

angivna utredningsskyldigheten föreligger dock endast om den

pensionsberättigade är inskriven i en allmän försäkringskassa vid det

aktuella tillfället.

Utredningsskyldigheten enligt andra stycket gäller alltså om den en-

skilde vill skjuta upp sitt uttag av ålderspension ytterligare och gör

därvid ingen skillnad på inkomst-, tilläggs- eller premiepension.

Däremot inträder utredningsskyldigheten endast om varken inkomst-

eller tilläggspension tagits ut till någon del. Skulle inkomst- eller

tilläggspension ha tagits ut men inte premiepension inträder inte här

angiven utredningsskyldighet. Emellertid kommer den enskilde i

sistnämnda fall att löpande erhålla årlig information om sitt

premiepensionstillgodohavande. När det gäller den som uppbär

förtidspension görs ingen skillnad mellan den som uppbär hel och den

som uppbär partiell förtidspension.

2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-

sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in

till den allmänna försäkringskassan.

Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild

efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas

för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och

med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.

Den tidpunkt vid vilken pension enligt denna lag tidigast får tas ut regle-

ras i 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § medan det i första stycket i

denna paragraf anges från vilken tidpunkt pension skall beviljas en pen-

sionsberättigad. Här anges att en pensionsberättigad som ansökt om pen-

sion skall beviljas sådan fr.o.m. den månad som anges i ansökan.

Pension får dock tidigast avse tid fr.o.m. månaden efter den då ansökan

har inkommit till försäkringskassan. Har ansökan i stället kommit till

Premiepensionsmyndigheten skall det anses som om ansökan kommit in

till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därvid ingen

tid. Detta följer av bestämmelserna i 15 kap. 10 §.

Eftersom pension normalt sett kan beviljas tidigast från och med

månaden efter ansökningsmånaden skulle, såvitt avser en pensionsberät-

tigad som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller sär-

skild efterlevandepension, den fördröjning som uppstår genom att

utredningsskyldigheten enligt 1 § inträder först om ansökan inte har

gjorts månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år, kunna

innebära att den pensionsberättigade under någon eller några månader

inte erhåller vare sig förtidspension, särskild efterlevandepension eller

ålderspension. Därför föreskrivs i paragrafens andra stycke att

inkomst- och tilläggspension i dessa situationer får beviljas högst tre

månader retroaktivt, dock inte tidigare än från och med den månad

varunder den pensionsberättigade fyller 65 år. Däremot skall inte

premiepension beviljas retroaktivt enligt denna regel. Skälet till detta är

att premiepensionen beräknas med utgångspunkt i fondandelarnas värde

vid tidpunkten för pensionsuttaget. Detta innebär att om en person som

omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller särskild

efterlevandepension ansöker om såväl inkomst- som premiepension den

månad han eller hon fyller 65 år och anger att ansökan avser fr.o.m. den

månaden, kommer inkomstpension kunna beviljas fr.o.m. den i ansökan

angivna månaden medan premiepension kommer att kunna beviljas först

fr.o.m. månaden närmast därefter.

3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller

också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.

Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag

får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan.

Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan,

dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in

till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt

denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse

eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det

att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.

Denna paragraf avser ändrat uttag av ålderspension. Som framgår av

5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § får pensionsuttag begränsas till att

avse en andel av ålderspensionen. En pensionsberättigad person har där-

med stora möjligheter att anpassa sitt pensionsuttag till den för honom

eller henne aktuella arbetssituationen.

Första stycket avser ökning av pensionsuttag och gäller såväl

inkomstpension och tilläggspension som premiepension. Därvid gäller

samma bestämmelser om ansökan m.m. i 1 § första stycket och 2 §

första stycket som för nytt uttag av pension. Detta innebär att det krävs

en skriftlig ansökan för att öka pensionsuttaget då en partiell pension

utges och att pensionsuttaget får ökas tidigast fr.o.m. månaden efter det

att ansökan inkom till försäkringskassan. Skulle ansökan i stället

inkomma till Premiepensionsmyndigheten skall den enligt 15 kap. 10 §

anses ha kommit in till försäkringskassan samma dag.

I andra stycket föreskrivs att återkallelse eller minskning av uttag av

ålderspension får göras genom skriftlig anmälan till försäkringskassan

senast månaden före den månad då återkallelsen eller minskningen avses

börja gälla. Liksom när det gäller nytt eller ökat uttag av ålderspension

spelar det därvid inte någon roll för bedömningen av vid vilken tidpunkt

som anmälan kom in, om den inkom till försäkringskassan eller till Pre-

miepensionsmyndigheten. Bestämmelserna om från vilken tidpunkt en

anmälan om återkallelse eller minskning får verkan har utformats i

enlighet med förslag av Lagrådet.

Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 18.1 har också införts en be-

gränsning av hur ofta uttag av pension får återkallas respektive minskas.

Det måste ha förflutit sex månader från det att en tidigare återkallelse

eller minskning började gälla innan ny återkallelse eller minskning kan

få verkan. Själva anmälan om återkallelse eller minskning av uttagen

pension får naturligtvis ges in under denna sexmånadersperiod men

någon verkan får den inte förrän nämnda tid gått ut. Begränsningen gäller

endast återkallelse och minskning och inget hindrar att uttagen pension

ökas med endast någon eller några månaders mellanrum.

4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med

månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt

till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till

efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och

ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra

stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 §

första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.

Av denna paragraf framgår att ansökan inte krävs för utbetalning av pre-

miepension till efterlevande. Sådan pension betalas ut från och med

månaden efter den då den som hade tecknat efterlevandeskyddet avled.

Om den som uppbär premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §

(efterlevandeskydd före pensionstiden) avlider och rätten till efterlevan-

deskyddet övergår till annan, betalas pensionen ut till honom eller henne

från och med månaden efter den då den tidigare berättigade avled.

Sådan premiepension till efterlevande som skall utges enligt bestäm-

melserna i 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) får åter-

kallas och minskas enligt de regler som gäller för ålderspension i 3 §

andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag av sådan

pension krävs liksom för ålderspension att den pensionsberättigade läm-

nar in en ansökan till försäkringskassan. Efterlevandeskyddet skall då

utges från och med den månad som anges i ansökningen, dock inte tidi-

gare än från och med månaden efter den då ansökan kom in till försäk-

ringskassan eller Premiepensionsmyndigheten (se 15 kap. 10 §).

Utbetalning av pension

5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som

beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det

inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år.

Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning

även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den

årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela

krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda

pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.

Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas

månadsvis till närmaste hela krontal.

Paragrafens första stycke motsvarar i princip 16 kap. 4 § första stycket

AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1999. Pension enligt denna lag

skall som huvudregel betalas ut månadsvis. Om den sammanlagda

årspensionen beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall

dock utbetalningen ske i efterskott en eller två gånger per år.

Utbetalning bör då ske på ordinarie utbetalningsdag i juni respektive

december. Av skattetekniska skäl bör om utbetalning sker en gång per

år den sammanförda utbetalningen alltid ske i december månad.

Eftersom storleken på den månatliga premiepensionen, om den är

uttryckt i fondandelar, kan komma att variera månad för månad bl.a. be-

roende på förändringarna i fondandelarnas värde, kan årspensionen inte

exakt beräknas i förväg. En ungefärlig beräkning får därför göras av pen-

sionens storlek när bedömning skall göras om pensionen skall betalas ut

månadsvis eller mer sällan. Utbetalning av pension för annan period än

månadsvis skall ske utan den pensionsberättigades samtycke men om det

finns särskilda skäl kan denna regel frångås.

Avrundning av inkomst- och tilläggspension skall enligt bestämmelsen

i andra stycket göras på det sammanlagda beloppet av dessa förmåner.

Premiepensionen, som i vissa fall kan variera månad för månad, skall

enligt tredje stycket avrundas för sig och månadsvis. Detsamma gäller

premiepension till efterlevande.

6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den

pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den må-

nad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestäm-

melser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall

övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit.

Första meningen i denna paragraf, som har formulerats i enlighet med

förslag av Lagrådet, motsvarar i princip 16 kap. 9 § första meningen

AFL och anger att pension enligt denna lag skall betalas ut t.o.m. den

månad den pensionsberättigade avlidit om inte rätten till pension

dessförinnan har upphört. Premiepension till efterlevande enligt 10 kap.

1 § (efterlevandeskydd före pensionstiden) utges i högst fem år.

Beträffande sådan pension har också gjorts en hänvisning till 10 kap. där

det i 5 § tredje stycket andra meningen finns bestämmelser om att rätten

till sådan pension, vid den berättigades död under utbetalningsperioden,

övergår till den som vid det dödsfallet har den bästa rätten till

pensionen. Regeln i förevarande paragraf innebär alltså inte att rätten till

premiepension till efterlevande helt upphör i ett sådant fall utan endast

att utbetalning till den först berättigade, eller dennes dödsbo, skall göras

till och med dödsfallsmånaden. Utbetalning till den därefter berättigade

påbörjas månaden närmast efter (se 4 §).

7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt

utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt

till pensionen fortfarande föreligger.

Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § AFL. Bestämmelsen har betydelse

för möjligheten att infordra s.k. levnadsbevis.

8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i

väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd

enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får

retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den

del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den

pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den

retroaktiva pensionen avser.

Denna paragraf motsvarar med redaktionella ändringar 17 kap. 1 § andra

stycket AFL.

Samordning med livränta

9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-

ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för

olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa

yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller

som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens

förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av

Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen

minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i

fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om

yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av

livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan

livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada

för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till

sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under

sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts

ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket

anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har

höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid

utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.

Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt

lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar

av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1

kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den

pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första

hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.

Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av

bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13

procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av

prisbasbeloppet för den som är gift.

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm-

melse i 17 kap. 2 § AFL i de situationer när ålderspension och så kallad

yrkesskadelivränta utges samtidigt. En motsvarande samordningsbe-

stämmelse har i departementspromemorian Ds 1997:66 föreslagits

införas i lagen om garantipension med den skillnaden att samordning

beträffande inkomstgrundad ålderspension endast skall ske med

egenlivränta och inte med efterlevandelivränta.

Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre

fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp

enligt 1 kap. 6 § AFL. Såväl inkomstgrundad ålderspension som garanti-

pension skall minskas. Dock skall, såvitt avser den inkomstgrundade

ålderspensionen, minskning inte ske av premiepensionen. Reduceringen

skall i första hand ske på garantipensionen och därefter på tilläggs-

pensionen.

I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberät-

tigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp av det

belopp som skulle ha utgetts om reducering enligt denna bestämmelse

inte hade skett. Detta belopp är för månad räknat för en ogift person 13

% av prisbasbeloppet och för en gift person 11, 5 % av samma

basbelopp. I nuvarande pensionssystem avser det minsta

pensionsbeloppet endast folkpensionen. Garantipensionen är dock till

skillnad från folkpensionen inte någon baspension som utges till alla. En

bestämmelse om ett minsta pensionsbelopp som skall förbehållas den

pensionsberättigade vid samordning kan därför inte enbart ta sikte på

garantipensionen. Den föreslagna regeln om ett minsta pensionsbelopp

fritt från samordning avser i denna bestämmelse därför den

inkomstgrundade ålderspensionen inklusive premiepension samt, av skäl

som utvecklats i avsnitt 25.4, även premiepensionen till efterlevande.

13 kap. Överklagande m.m.

Beslut m.m.

1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den

skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5

§§ skattebetalningslagen (1997:483).

Att en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall fastställas av skatte-

myndighet och vilken skattemyndighet som är beslutsmyndighet framgår

av denna paragraf.

Av hänvisningen till 2 kap. 1 § skattebetalningslagen följer att beslut

om pensionsgrundande inkomst skall fattas av skattemyndigheten där

den enskilde skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då

beslutet skall fattas, dvs. vanligtvis den 1 november intjänandeåret. Om

den enskilde varit bosatt här i landet under intjänandeåret utan att detta

medfört att han eller hon bort bli folkbokförd här den angivna dagen,

skall skattemyndigheten där han eller hon först var bosatt eller

stadigvarande vistades under året fatta beslut om pensionsgrundande

inkomst. För vissa näringsidkare som bedriver verksamhet här i landet

gäller i stället att det är den skattemyndighet där den skattskyldige är

registrerad enligt särskilda regler i skattebetalningslagen som beslutar

om den pensionsgrundande inkomsten (2 kap. 3 §

skattebetalningslagen). Beträffande personer för vilka särskild

inkomstskatt skall erläggas enligt lagen (1991:586) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta är det den skattemyndighet som

fattar beslut om särskild inkomstskatt som även skall besluta om

pensionsgrundande inkomst. Om det inte finns någon behörig

skattemyndighet skall Skattemyndigheten i Stockholm besluta om

pensionsgrundande inkomst. Det senare torde framför allt bli aktuellt

för utländska sjömän som saknar anknytning till Sverige.

Även beslut om ändring och omprövning av beslut som fattats av

skattemyndigheten skall meddelas av den skattemyndighet som för till-

fället är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i

skattebetalningslagen. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst kan

därmed komma att omprövas av en annan skattemyndighet än den som

meddelade det ursprungliga beslutet. Detta är samma princip som gäller

för andra beslut av skattemyndigheten enligt bestämmelserna i

skattebetalningslagen.

2 § Beslut enligt 7 11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-

pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensions-

myndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie-

pension.

I denna paragraf föreskrivs att Premiepensionsmyndigheten skall fatta

beslut samt handlägga ärenden som rör premiepension och hanteringen

av premiepensionsmedel. Myndigheten skall dock inte fatta beslut om

pensionsrätt för premiepension, eftersom beslut enligt 4 kap. skall

fattas av försäkringskassan (jmf. 4 §) .

3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-

handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket

1 förvaltningslagen (1986:223).

Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett

elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av

automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras

genom ett visst tekniskt förfarande.

Denna paragraf motsvarar i stort sett vad som hittills gällt enligt 1 a och

1 b §§ LBP. Dessa bestämmelser har införts för att möjliggöra en

utökad datorisering av skatteförvaltningens ärendehantering och för att

den pappersbaserade hanteringen skall kunna ersättas med elektroniska

dokument och elektroniska akter. Denna möjlighet behöver även

Premiepensionsmyndigheten ha.

Att beslut får fattas genom automatisk databehandling när skälen för

beslutet får utelämnas enligt 20 § förvaltningslagen innebär inte att be-

slutet inte får motiveras.

4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall

fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall

vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid-

punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna

vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns

allmänna försäkringskassa .

Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga

andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.

Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats

av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.

Av bestämmelserna i förevarande paragraf framgår att andra beslut enligt

denna lag skall fattas av allmän försäkringskassa. Det gäller t.ex. fast-

ställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande

inkomst, pensionsrätt och pensionspoäng, årlig inkomst- och

tilläggspension m.m. Här anges också vilken försäkringskassa som skall

fatta dessa beslut.

Av första stycket framgår att det i första hand är den försäkringskassa

där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten

för beslutet som skall fatta beslutet. Vilken försäkringskassa en

försäkrad skall vara inskriven hos avgörs i första hand av

folkbokföringen den 1 november året före det år inskrivningen avser (se

1 kap. 4 § andra stycket AFL).

För den som inte är eller borde vara inskriven hos någon försäkrings-

kassa är det Stockholms läns allmänna försäkringskassa som skall fatta

beslut.

Andra stycket i denna paragraf avser annan handläggning av olika

frågor enligt lagen. Det gäller t.ex. att ta emot anmälningar som skall

göras enligt 15 kap., utfärda underrättelser m.m. Den försäkringskassa

som enligt första stycket är behörig att fatta beslut skall även handlägga

sådana ärenden.

En anmälan om överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår

m.m. som skall göras gemensamt av två personer som är inskrivna vid

två olika försäkringskassor, bör få lämnas till den försäkringskassa där

någon av dem är inskriven. Regeringen avser att lämna föreskrifter

härom i förordning.

Enligt tredje stycket skall ändring och omprövning av ett beslut som

har meddelats av den allmänna försäkringskassan, på motsvarande sätt

som gäller för andra beslut enligt AFL, beslutas av den försäkringskassa

som fattat det ursprungliga beslutet.

5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-

sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkrings-

verket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet

får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).

För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och

omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan

författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den

försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.

Av första stycket följer att beslut enligt 3 4 kap., såsom beslut om

andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst och

beslut om pensionsrätt, liksom beslut om inkomstpension och

tilläggspension får fattas genom automatisk databehandling. Det fattas

då av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning. Detta

innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är beslutsinstans i

dessa frågor men Riksförsäkringsverket beslutar i stället för

försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det

är försäkringskassan såsom det beslutande organet som avgör om ett

beslut av en eller annan anledning inte bör beslutas genom ADB, t.ex. på

grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering. Även beslut

som fattas genom automatisk databehandling får, som angetts i

kommentaren till 3 §, motiveras.

Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall

ändringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan.

Enligt andra stycket gäller därför att beslut som har fattats av

Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning, skall ändras och

omprövas av den försäkringskassa som vid tillfället för ändringen eller

omprövningen är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i 4 §.

Även andra åtgärder, som t.ex. att överlämna ett överklagande som

kommit in i rätt tid och att avvisa en begäran om omprövning som

kommit in för sent, ankommer på den försäkringskassan. Enligt ett

avgörande av Regeringsrätten från den 25 april 1997, mål nr. 5820/96,

(RÅ 1997 ref.13) skall ett beslut som måste omprövas innan det får

överklagas, prövas av länsrätten i det län inom vilket den myndighet som

har omprövat ärendet har sitt säte.

6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-

nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.

Enligt denna paragraf gäller inte bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ angåen-

de vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta

beslut eller handlägga ärenden enligt denna lag om annat föreskrivs

antingen i lagen eller i annan författning. I EU:s regelverk finns t.ex.

särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Även framtida

bestämmelser i förordning eller av Riksförsäkringsverket utfärdade

föreskrifter angående t.ex. vilken försäkringskassa som är behörig att

besluta om pension för vissa grupper av personer eller att beslut om

ändring av utgående pension och återbetalning på grund av beslut om

ändrad pensionsrätt skall fattas av den försäkringskassa som beslutar om

den ändrade pensionsrätten, medför ett undantag från lagens regler.

Preciseringen av vilka bestämmelser som undantaget avser har gjorts

efter påpekande av Lagrådet.

Ändring av beslut

7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-

ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av

ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.

Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen-

sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §,

inte skulle ha tillgodoräknats.

Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när

det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe-

talda avgifter.

Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pen-

sionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall

göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller

minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall

skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning

av beslutet.

I paragrafens första stycke regleras skyldigheten att ex officio ändra ett

beslut om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande

beräkningsunderlaget för beslutet. Med beräkningsunderlag avses

framför allt den försäkrades taxering eller, beträffande andra

pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst samt

pensionsrätt eller pensionspoäng, den pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsrätt kan också behöva ändras med anledning av en ändring som

görs av ett pensionsgrundande belopp. En ändring som görs av

pensionsrätten eller pensionspoängen medför givetvis att pensionen

behöver ändras.

Även beslut som innebär att egenavgiften för den försäkrade ändras

skall föranleda följdändring enligt denna paragraf. Om arbetsgivarav-

giften för den försäkrades arbetsgivare/uppdragsgivare ändras kan om-

prövning ske enligt 13 kap. 13 § andra stycket.

Slutligen skall en ändring av den försäkrades taxering, som innebär att

förvärvsvillkoret inte längre är uppfyllt, medföra en omräkning av den

premiepensionsrätt som eventuellt fastställts för pensionsgrundande be-

lopp för s.k. barnår eller plikttjänstgöring.

Följdändringar enligt första stycket skall göras oavsett av vilken

anledning beslutet har ändrats, t.ex. om skattemyndigheten har beslutat

om eftertaxering eller efter domstols dom.

För försäkrade som skall erlägga egenavgift skall pensionsrätten

ändras om det föranleds av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 § jämfört

med 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Detta framgår av andra stycket.

Det är inte den försäkrades pensionsgrundande inkomst som skall

minskas i detta fall utan pensionsrätten. Om avgifterna för inkomster av

annat förvärvsarbete inte har erlagts till fullo inom föreskriven tid är det

därmed inte möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan inkomst med

pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats av enligt

den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §.

Om pensionsrätt för den person för vilken beslut om pensionsrätt änd-

rats enligt denna paragraf har överfört premiepensionsrätt till sin make,

kan även makens pensionsrätt behöva ändras. Detta regleras i följande

paragraf.

För att undvika att alltför små ändringar skall behöva företas, vilket

kan verka onödigt framför allt för den enskilde, har i tredje stycket

tagits in en begränsning när det gäller ändring till följd av ändringar i

beräkningsunderlaget för beslut om pensionsgrundande inkomst och

beslut om andra pensionsgrundande belopp. Begränsningen gäller

däremot inte ändring av pensionsrätt t.ex. därför att det efter en taxering

visar sig att pensionsrätt för premiepension har tillgodoräknats trots att

så inte skulle ha skett enligt bestämmelserna i 4 kap. 5 § om

förhållandena då varit kända.

Av tredje stycket framgår också att den försäkrade alltid skall under-

rättas skriftligen om ett beslut om ändring. Normalt är det den

beslutande myndigheten själv som bestämmer om en

beslutsunderrättelse till en part, som inte begärt skriftlig underrättelse,

skall ske skriftligen eller muntligen samt om underrättelsen skall sändas

i vanligt brev eller överlämnas på något annat sätt. Underrättelse behöver

vidare inte ske om det är uppenbart obehövligt (21 § förvaltningslagen).

I denna paragraf har dock föreskrivits att den enskilde alltid skall

underrättas om beslut om ändring och att alla sådana underrättelser skall

vara skriftliga. Att underrättelsen skall innehålla skälen för beslutet

följer av 20 § förvaltningslagen.

Om skattemyndigheten ändrar den pensionsgrundande inkomsten och

försäkringskassan ändrar de andra pensionsgrundande beloppen och

dessa ändringar tar ut varandra så att fastställd pensionsrätt inte påverkas,

måste den försäkrade ändå underrättas om de företagna ändringarna. Det

kan nämligen ha betydelse i framtiden om den försäkrade vill få pen-

sionsrättsbeslutet omprövat. Om ändringen är av betydelse för den en-

skilde, kan denne dessutom begära omprövning av ändringsbeslutet sär-

skilt, se kommentaren till 9 §. Av denna anledning har det också före-

skrivits att det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning.

Enligt 21 § förvaltningslagen behöver annars bara beslut som går part

emot innehålla en underrättelse om hur man överklagar beslutet.

Denna bestämmelse har även kommenterats i avsnitt 27.3. Ändring i

ett beslut kan dessutom förekomma enligt reglerna om självrättelse i

26 § förvaltningslagen.

8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut

för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en

ändring av den överförda pensionsrätten.

I paragrafen regleras det fall då en person har fått premiepensionsrätt

överförd till sig enligt bestämmelserna i 4 kap. och ett beslut för den

make som överfört pensionsrätten därefter ändras av någon anledning.

Om detta har betydelse för storleken på den överförda premiepensions-

rätten skall en följdändring göras även av denna. Som framgår av kom-

mentaren till 9 § kan den som fått pensionsrätt för premiepension över-

förd till sig inte begära omprövning av beslutet om storleken på den

överförda pensionsrätten.

Andra situationer när pensionsrätt m.m. för en person måste räknas

om på grund av beslut som rör en annan person behandlas i 13 §.

Omprövning av beslut

9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser

begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte

göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §.

Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun-

dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband

med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be-

slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be-

lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng

påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma

bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och

vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om-

prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte-

myndighet.

Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller

pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst

som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna

ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet

om denna inkomst.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om när omprövning kan ske av

beslut enligt lagen. Av första stycket framgår att sådan omprövning skall

ske på begäran av den som beslutet avser eller, om det finns andra skäl

för det, dvs. om någon av myndigheterna respektive försäkringskassan på

eget initiativ anser att ett beslut bör omprövas. Rätten för den enskilde

att begära omprövning är här begränsad till den som beslutet avser i

stället för den som beslutet angår, vilket brukar vara det vanliga för

förvaltningsbeslut. Skälet till detta är bl.a. att t.ex. en person till vilken

den försäkrade har överfört pensionsrätt för premiepension inte skall ha

möjlighet att klaga på den pensionsrätt som fastställts för den

försäkrade.

I bedömningen av om det finns andra skäl för omprövning än den en-

skildes begäran ingår att omprövningen bör avse en fråga eller ett belopp

som är av någon betydelse. På motsvarande sätt som gäller för ompröv-

ningar enligt AFL gäller också här att omprövning inte får göras av ett

beslut som redan har omprövats enligt 11 eller 13 §. Ett sådant beslut

får i stället överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol.

Möjligheten för enskild att begära omprövning av ett beslut om pen-

sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp är enligt

andra stycket begränsad. Som tidigare redovisats i bl.a. avsnitt 27.4 får

skattemyndighets beslut om pensionsgrundande inkomst och allmän för-

säkringskassas beslut om andra pensionsgrundande belopp i princip bara

omprövas i samband med omprövning av försäkringskassans beslut om

pensionsrätt eller pensionspoäng. Det kan dock förekomma situationer

då det för den enskilde är av betydelse att få ett beslut om pensionsgrun-

dande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp omprövat utan att

omprövningen medför någon ändring av pensionsrättens eller pensions-

poängens storlek. Så kan t.ex. vara fallet om den försäkrade har fått viss

inkomst hänförd till inkomst av annat förvärvsarbete men den försäkrade

anser att det är en inkomst av anställning. Eftersom detta har betydelse

för frågan om vem som skall betala ålderspensionsavgiften bör den för-

säkrade i detta fall kunna få omprövning av beslutet. Detsamma gäller

om den försäkrade ännu inte uppfyllt förvärvsvillkoret och anser att den

pensionsgrundande inkomsten bör vara högre och det

pensionsgrundande beloppet lägre än vad som beslutats. När omprövning

sker i dessa fall gäller i stort sett samma bestämmelser som gäller vid

omprövning av pensionsrätt.

Av tredje stycket framgår att försäkringskassan, vid omprövning av be-

slut om pensionsrätt eller pensionspoäng, skall överlämna ärendet till

skattemyndigheten för omprövning av myndighetens beslut om den pen-

sionsgrundande inkomsten om omprövningen skall omfatta även detta

beslut.

10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-

rörd av beslutet begära omprövning av detta.

Bestämmelsen innebär att även om en försäkrad har avlidit så kan frågan

om hans eller hennes pensionsrätt, pensionspoäng m.m. omprövas på be-

gäran av den som är berörd av beslutet. Det är framför allt den som är

berättigad till någon form av efterlevandepension som kan komma i

fråga. I detta fall gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket även för

denna person. Sedan ett beslut har omprövats på begäran av en efter-

levande har denne också enligt 17 § möjlighet att överklaga beslutet.

11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta

skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha

kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det

fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran

om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som be-

gär omprövningen fick del av beslutet.

Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom

två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra

meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med upp-

gift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha

kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-

ningen fick sådan kännedom.

Beslut om pensionsrätt och pensionspoäng liksom beslut om pensions-

grundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall ändras

enligt 7 § om de påverkas av en ändring av den försäkrades taxering.

Tiderna för begäran om omprövning enligt denna lag behöver därigenom

inte vara desamma som enligt taxeringslagen. Så som anförts i avsnitt

27.4 har därför för de nyss nämnda besluten, liksom för beslut om

vårdår, den tid inom vilken den försäkrade kan begära omprövning

bestämts till ett år efter fastställelseåret. Detta framgår av paragrafens

första stycke. Vad som här föreskrivs om omprövning av beslut om

pensionsrätt gäller också omprövning av beslut om pensionsgrundande

inkomst och andra pensionsgrundande belopp när de får omprövas

särskilt (se 9 § andra stycket).

I fråga om andra beslut som meddelas av försäkringskassan eller Pre-

miepensionsmyndigheten enligt denna lag (främst beslut om utbetalning

av pension) föreskrivs samma tid för begäran om omprövning som gäller

för beslut av försäkringskassan enligt AFL, dvs. två månader från den dag

då klaganden fick del av beslutet (20 kap. 13 § andra stycket AFL).

För det fall den försäkrade inte inom den tid som anges ovan har fått

kännedom om ett beslut föreskrivs i andra stycket att en begäran om

omprövning får inkomma inom två månader från det att han eller hon

fick kännedom om beslutet.

Till skillnad från i förslaget i lagrådsremissen föreskrivs här ingen

särskild regel vad gäller begäran om omprövning av en beslutad

pensionsrätt som påverkas av att försäkringskassan meddelat ett nytt

beslut för en annan försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande

belopp för barnår. I sådana fall skall i stället omprövning göras enligt

13 § tredje stycket utan begäran av den enskilde, se vidare avsnitt 27.4.

12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-

myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa

eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade

beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat

beslutet. Har begäran kommit in till någon av nämnda myndigheter eller

en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som

inkommen i rätt tid.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om-

prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an-

ges i 11 §.

Bestämmelsen motsvarar i princip 20 kap. 13 § första stycket AFL och

6 kap. 5 § tredje stycket taxeringslagen till vilken hänvisning finns i 11 §

sista stycket LBP.

13 § Om ett beslut enligt 2 4 kap. omprövas utan att den enskilde har

begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast-

ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den

enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet med-

delades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En ompröv-

ning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2

4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra

eller tredje stycket.

Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser

har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts-

eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning

ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma

skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om

pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension

lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad

som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om

det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart

felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga

skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt

skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift.

Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som

har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller

pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv-

ning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.

I paragrafen finns bestämmelser rörande omprövning på initiativ av en

skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyn-

digheten. I första stycket anges de tider inom vilken ett omprövningsbe-

slut normalt skall meddelas. Om omprövningen gäller ett beslut enligt

2 4 kap., dvs. om pensionsgrundande inkomst, annat pensionsgrundande

belopp, pensionsrätt, pensionspoäng eller vårdår, skall beslutet

meddelas inom ett år efter fastställelseåret (se 1 kap. 8 §). Andra beslut

än beslut enligt 2 4 kap. skall omprövas inom två månader från det att

beslutet meddelades. De får inte heller omprövas annat än till den

enskildes fördel om det inte finns förutsättningar för omprövning enligt

vad som följer av andra eller tredje stycket i denna paragraf.

Om omprövningen föranleds av att den som beslutet avser lämnat

oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmäl-

ningsskyldighet enligt denna eller annan lag, föreskrivs inte någon tids-

frist inom vilken omprövningen måste göras. Detta framgår av andra

stycket. Det torde framför allt få betydelse om försäkringskassan får

kännedom om att en försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande

belopp för barnår har haft förvärvsinkomster i utlandet som inte beaktats

vid beräkningen av detta belopp eller om försäkringskassan får

kännedom om att en person inte har varit försäkrad enligt denna lag men

någon ändrad folkbokföring inte har anmälts till myndigheterna. Denna

bestämmelse gäller också beträffande premiepension till efterlevande

om pensionsspararen eller den som tidigare erhållit sådan pension har

lämnat en oriktig uppgift e.dyl.

Det är vidare möjligt att utan begränsning i tiden ompröva ett beslut

som blivit felaktigt på grund av att underlaget för beslutet var uppenbart

felaktigt eller ofullständigt eller om det föreligger andra synnerliga

skäl. Det kan t.ex. gälla situationer då ett beslut blivit fel på grund av att

uppgifterna i något register som användes då beslutet fattades var fel

eller att uträkningar eller liknande blivit fel till följd av något systemfel.

En sådan omprövning kan då göras både när det är till fördel och när det

är till nackdel för den försäkrade. En omprövning med stöd av

bestämmelsen i detta stycke kräver att det föreligger uppenbart fel eller

synnerliga skäl, som ett systemfel, varför den inte torde komma att

tillämpas särskilt ofta. Även här gäller att alltför små och betydelselösa

fel inte bör medföra någon omprövning.

Slutligen kan omprövning enligt andra stycket ske, om det vid av be-

stämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaren t.ex. beslutas att ett

belopp, som ingår i inkomst av anställning, inte skall inräknas i avgifts-

underlaget. Om detta påverkar beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten för en enskild vars inkomst inte längre skall anses som in-

komst av anställning, skall dennes pensionsgrundande inkomst

omprövas.

Av tredje stycket följer att inte heller när omprövningen föranleds av

att pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för den försäkrade på-

verkas av ändring av pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för en

annan försäkrad, föreskrivs någon viss tidsfrist inom vilken ompröv-

ningen måste göras. De situationer då omprövning med stöd av denna

regel kan bli aktuell är t.ex. om försäkringskassan ändrar ett beslut om

pensionsrätt för en förälder till ett barn, som tillgodoräknats

pensionsgrundande belopp för barnår, därför att försäkringskassan efter

omprövning funnit att föräldern i fråga inte uppfyller förutsättningarna

för att tillgodoräknas beloppet. Då skall i stället den andra föräldern

tillgodoräknas belopp om han eller hon uppfyller förutsättningarna

härför och försäkringskassan får då ompröva hans eller hennes

pensionsrätt även efter den tid som anges i första stycket. Detsamma

gäller om en förälder som inte har tillgodoräknats pensionsgrundande

belopp för barnår efter att ha överklagat försäkringskassans beslut om

pensionsrätt för honom eller henne, förklaras vara den av föräldrarna

som för det aktuella året skall tillgodoräknas beloppet. Omprövning till

nackdel för den förälder som inte skall tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår får då göras även om den tid inom

vilken omprövning enligt andra stycket skall ske, har löpt ut. Detta kan

jämföras med bestämmelserna i 4 kap. 13 § andra stycket punkt 1 och

20 § taxeringslagen angående omprövning och eftertaxering till följd av

taxeringsbeslut rörande annan skattskyldig.

Omprövningsbeslut enligt denna paragraf måste föregås av ett

kommuniceringsförfarande i enlighet med vad som föreskrivs i 15 kap.

3 §. Detta innebär att om ett beslut tas upp till omprövning skall den

enskilde få tillfälle att yttra sig i ärendet innan ett nytt beslut fattas.

Bestämmelserna om olika tidsfrister i denna paragraf medför ingen

inskränkning i de möjligheter till ändring av beslut som regleras i 7 §. I

vissa fall kan det också bli aktuellt med återbetalning av pension enligt

vad som följer av 14 kap. 1 §.

14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av

skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket

har överlämnat ett ärende för omprövning.

Som tidigare redovisats i kommentaren till 9 § får den allmänna försäk-

ringskassan inte själv ompröva ett beslut av skattemyndigheten angående

pensionsgrundande inkomst. Försäkringskassan skall i stället överlämna

ett sådant ärende till skattemyndigheten för omprövning. I denna

paragraf föreskrivs därför att skattemyndigheten skall ompröva ett

beslut angående den pensionsgrundande inkomsten om

försäkringskassan överlämnat ett ärende till myndigheten för

omprövning.

15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-

ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i

stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes

begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande.

Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 10 § tredje stycket AFL.

16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-

valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän

försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.

Liknande bestämmelser finns i 20 kap. 10 a § AFL och i 11 § LPB finns

det en hänvisning till en motsvarande bestämmelse i taxeringslagen. Om

omprövning begärs av en fråga som redan har avgjorts skall myndigheten

respektive försäkringskassan meddela ett avvisningsbeslut.

Överklagande av beslut

17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-

domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan

som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får

dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom ompröv-

ning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har av-

visats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett

annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.

Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen

(1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har med-

delats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensions-

myndigheten.

Försäkringskassan beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng liksom

andra beslut som försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten

fattar enligt denna lag får enligt första stycket överklagas till allmän

förvaltningsdomstol av den enskilde som beslutet i fråga avser, eller om

denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av

Riksförsäkringsverket. Talerätten för den enskilde har kommenterats vid

9 och 10 §§. Den enskilde kan endast överklaga ett beslut som har till-

kommit genom omprövning. Detta motsvarar vad som gäller enligt

20 kap. 11 § AFL. Eftersom samtliga beslut enligt denna lag kommer att

fattas av tjänsteman, behöver inte detta anges särskilt i den här lagen.

Även ett beslut varigenom försäkringskassan har avvisat en begäran om

omprövning får överklagas av den enskilde. Stycket har formulerats i

enlighet med förslag av Lagrådet.

Andra stycket har införts efter lagrådsgranskningen enligt vad som

närmare utvecklas i avsnitt 27.5. Innebörden av bestämmelsen är att

beslut om anvisning enligt denna lag som har meddelats av en

försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten

kan överklagas på samma sätt som andra beslut. Utan denna

undantagsbestämmelse skulle beslut om avvisning av ett överklagande

endast kunna prövas av en instans medan beslut om avvisning av en

begäran om omprövning skulle få överklagas utan begränsning.

Överklagande av enskild

18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-

dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen

inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om

omprövning eller avvisning.

Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i

fråga om överklagande av en enskild.

Av första stycket framgår att ett överklagande från en enskild skall ha

kommit in inom två månader från det att han eller hon fick del av beslu-

tet. Samma tidsfrist gäller här oberoende av om beslutet t.ex. avser pen-

sionsrätt eller pension.

Andra stycket hänvisar till 12 § och innebär att ett överklagande som

inom föreskriven tid kommit in till Premiepensionsmyndigheten, en

skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvalt-

ningsdomstol, som inte meddelat beslutet, eller till

Riksförsäkringsverket, skall anses ha kommit in i rätt tid. Den som

erhållit överklagandet skall översända detta till rätt instans.

Att det är den som meddelat det överklagade beslutet som skall pröva

om överklagandet har kommit in i rätt tid och som också skall avvisa ett

överklagande som kommit in för sent följer av 24 § förvaltningslagen.

Av 25 § förvaltningslagen följer vidare att om inte överklagandet avvisas

så skall överklagandet jämte övriga handlingar i ärendet överlämnas till

den förvaltningsdomstol som skall pröva överklagandet.

Överklagande av Riksförsäkringsverket

19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2 4 kap.

skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter

fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året

efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock

komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet

meddelades.

Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats

enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från

den dag då beslutet meddelades.

För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel-

serna i 12 § första stycket.

I paragrafen anges den tid inom vilken ett överklagande från Riksförsäk-

ringsverket skall ha kommit in. Av första stycket framgår att när det

gäller beslut enligt 2 4 kap., dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst,

andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vård-

år, skall överklagandet ha inkommit före utgången av fastställelseåret.

Dessutom gäller särskilda regler för de fall då beslutet meddelats efter

den 31 oktober året efter fastställelseåret. Tidsfristerna har anpassats

till vad som gäller för omprövning på begäran av den enskilde.

För andra beslut enligt denna lag har överklagandetiderna anpassats till

vad som gäller enligt AFL (se 20 kap. 13 § andra stycket AFL). Då skall

överklagandet ha inkommit inom två månader från dagen då beslutet

meddelades. Detta framgår av andra stycket.

Liksom när det gäller överklagande av enskild skall bestämmelserna i

12 § om när ett överklagande i rätt tid kommit in till Premiepen-

sionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller

en allmän förvaltningsdomstol som inte meddelat beslutet, tillämpas vid

överklagande av Riksförsäkringsverket. Detta anges i paragrafens tredje

stycke.

Att den som meddelat det överklagade beslutet skall avvisa över-

klagandet om det har kommit in för sent och annars överlämna det till

domstolen tillsammans med övriga handlingar i ärendet följer som tidi-

gare nämnts av bestämmelserna i 24 och 25 §§ förvaltningslagen.

Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.

20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut

enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från

den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.

Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all-

män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut

enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från

den dag då beslutet meddelades.

I denna paragraf anges den tid inom vilken domstolens beslut skall över-

klagas. Tidsfristerna överensstämmer med vad som gäller enligt såväl

taxeringslagen som AFL.

Som framgår av 21 § gäller inte 7 a § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) för beslut angående pensionsrätt m.m. För övriga beslut

enligt denna lag gäller däremot samma regler om tvåpartsprocess som

för övrigt tillämpas inom socialförsäkringen. Avgöranden i sådana mål

kan därför överklagas till kammarrätten även av den allmänna

försäkringskassan och av Premiepensionsmyndigheten.

21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna

lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns-

rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2 4 kap.

I enlighet med vad som numera gäller för mål som rör beslut enligt AFL

har i första stycket i denna paragraf införts krav på prövningstillstånd vid

överklagande till kammarrätten.

Av andra stycket framgår att nämndemän inte skall ingå i kammar-

rätten vid prövning av beslut enligt 2 4 kap., dvs. beslut om pensions-

grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, när sådana

beslut får överklagas särskilt, samt beslut om pensionsrätt,

pensionspoäng och vårdår. Däremot skall nämndemän ingå vid prövning

av andra beslut om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta har

kommenterats närmare i avsnitt 27.5.

22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen

(1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga

om mål enligt 2 4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2

4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkrings-

verket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kam-

marrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i

kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara

part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkrings-

verket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även

om verket inte har varit part där.

Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får

Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en

allmän försäkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra

det allmännas talan.

Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

I första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna om två-

partsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna i 7 a § förvaltnings-

processlagen inte skall gälla för mål enligt 2 4 kap. denna lag.

Innehållet i övrigt i detta stycke stämmer i huvudsak med vad som nu

föreskrivs i 12 § LBP och vad som gällde enligt 20 kap. 12 § andra

stycket AFL före den 1 maj 1996. Det uppställs dock inget krav på att

det skall finnas skäl eller särskilda skäl för att domstolen skall få

förelägga Riksförsäkringsverket att svara i ett mål där verket inte är part.

Det får förutsättas att domstolen förelägger verket att svara endast i

sådana fall där det är motiverat.

Beträffande andra mål enligt denna lag kommer den nya bestämmelsen

i 7 a § förvaltningsprocesslagen att gälla. Detta har kommenterats när-

mare i avsnitt 27.5.

Andra stycket i förevarande paragraf föranleds av bestämmelsen i 7 a

§ förvaltningsprocesslagen och motsvarar vad som numera gäller enligt

20 kap. 12 § AFL för andra socialförsäkringsmål. När och på vilket sätt

Riksförsäkringsverket skall underrättas om att det finns mål där verket

kan ha intresse av att träda in i processen får regleras av

Riksförsäkringsverket.

I samtliga mål enligt denna lag skall Riksförsäkringsverket företräda

det allmänna i Regeringsrätten. Detta framgår av tredje stycket.

23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-

klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den

domstol som har att pröva beslutet.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 13 § LBP och 20 kap. 13 § fjärde

stycket AFL.

14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad

pensionsrätt

Inkomst- och tilläggspension

1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av

inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom

att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-

gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats

felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst-

eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för

högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen

borde ha insett detta.

Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter

pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten

avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för

mycket utbetald pension.

Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt

denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om

beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket.

Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis

efterge krav på återbetalning.

Denna paragraf har delvis utformats efter mönster av 20 kap. 4 § AFL.

Enligt paragrafens första stycke skall försäkringskassan besluta att in-

komst- eller tilläggspension som betalats ut felaktigt under vissa förut-

sättningar skall återbetalas. Till skillnad från reglerna i 20 kap. 4 § AFL

föreskrivs här inte att återbetalningsskyldighet föreligger när den som

uppburit pensionen på annat sätt än genom att lämna oriktiga uppgifter

eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings-

skyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med för

högt belopp. Den nämnda bestämmelsen har såvitt kunnat utrönas inte

kommit till användning i någon omfattning av betydelse och det torde,

som Lagrådet påpekat, vara svårt att finna situationer när en sådan före-

skrift skulle bli tillämplig för ersättning enligt denna lag.

Paragrafens andra stycke motsvarar i princip 20 kap. 4 § andra

stycket AFL. Förevarande bestämmelse innebär att försäkringskassan

skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald inkomst- eller

tilläggspension i de fall pensionsrätt eller pensionspoäng har minskats

retroaktivt på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning (jfr 4

kap. 4 § och 8 § andra stycket). Pensionsrätt och pensionspoäng skall

minskas för en näringsidkare som inte inom föreskriven tid har betalat

hela ålderspensionsavgiften för pensionsgrundande inkomster av annat

förvärvsarbete samt hela den allmänna pensionsavgiften för sådana

inkomster, se 13 kap. 7 § andra stycket. Utgiven inkomst- och

tilläggspension beräknad på sådana inkomster för vilka avgifter inte har

betalats skall i princip alltid återbetalas.

Skyldighet att betala tillbaka utbetald inkomst- eller tilläggspension

föreligger, enligt tredje stycket i denna paragraf, endast om beslut om

återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Detta

innebär bl.a. att beslut om ändrad sådan pension även om pensionen

skall räknas om för förfluten tid, exempelvis på grund av att

tillgodoräknad pensionsrätt har sänkts efter ändrad taxering får effekt

endast för framtiden om inte beslut fattas om återbetalning.

I tredje stycket föreskrivs vidare att även om beslut om återbetalning

skall meddelas enligt första eller andra stycket får försäkringskassan, på

samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i 20 kap. 4 § tredje

stycket AFL, helt eller delvis efterge krav på återbetalning. För detta

krävs särskilda skäl.

Premiepension och premiepension till efterlevande

2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall

det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast-

ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till-

förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall

därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen

(1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret

till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.

Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie-

pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från

pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts

och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall

tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald

enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.

När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be-

stämmelserna i 3 eller 4 §.

Denna paragraf beskriver principerna för hur ändringar av pensionsrätt

skall hanteras i premiepensionssystemet medan de närmast följande

paragraferna anger hur detta skall gå till i praktiken.

Av 7 kap. 4 § framgår att var och en för vilken pensionsrätt för pre-

miepension har fastställts skall ha ett premiepensionskonto, som visar

utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet. Tillgodo-

havandet har betydelse för bl.a. premiepensionens storlek (se 9 kap. 1

§). Mot denna bakgrund är det viktigt att även ändringar av pensionsrätten

återspeglas på kontot (se avsnitt 19.3 och författningskommentaren till

7 kap. 4 §). Därför har det i förevarande paragraf tagits in en

bestämmelse om detta (andra stycket första meningen).

Inte bara det belopp med vilket pensionsrätt för premiepension har

ändrats skall påverka pensionsspararens premiepensionskonto. Innan

tillägg respektive avdrag görs på kontot skall till ändringsbeloppet läggas

en schablonmässigt beräknad avkastning. Hur denna avkastning skall

beräknas framgår av första stycket.

Som angetts i avsnitt 26.2 skall man försöka återskapa den situation

som hade förelegat om avsättningen till premiepensionssystemet hade

blivit rätt från början. Till ändringsbeloppet skall därför först läggas den

avkastning från den tillfälliga förvaltningen som tillförts respektive

skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Hur avkastningen

från den tillfälliga förvaltningen fördelas framgår av 8 kap. 1 § andra

stycket. När avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har lagts till

erhålls det belopp som, vid sänkning av pensionsrätten, felaktigt har

avsatts till premiepensionssystemet respektive, vid höjning av

pensionsrätten, felaktigt inte har avsatts till premiepensionssystemet.

Till det på detta sätt framräknade beloppet skall läggas en schablon-

mässigt beräknad avkastning från den fondförvaltning som har ägt rum

respektive skulle ha ägt rum om avsättningen till

premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Skälen för

ordningen med en schablonmässig avkastning har redovisats i avsnitt

26.2. Uppräkning skall ske med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 §

skattebetalningslagen. Basräntan motsvarar den räntesats som gäller för

sexmånaders statsskuldsväxlar.

Som framgår av paragrafen skall basränta räknas fr.o.m. den 1 april

året efter fastställelseåret t.o.m. dagen för beslutet om ändring av pen-

sionrätten. Tidpunkten från vilken ränta skall beräknas har valts med

tanke på att den enskilde skall underrättas om pensionsrätt som tjänats in

ett visst år senast den 31 mars året efter fastställelseåret (se 15 kap. 4

§).

Som angetts i avsnitt 26.2 skall i stort sett samma regler gälla för an-

ställda och egenföretagare. Det är visserligen inte lika självklart att änd-

ringsbeloppet skall räknas upp när pensionsrätten höjs för inkomst av

annat förvärvsarbete som när den höjs för inkomst av anställning, efter-

som den enskilde i den först nämnda situationen själv skall betala ytter-

ligare avgifter. Emellertid är det mest logiskt att även här räkna upp änd-

ringsbeloppet till den nivå som schematiskt sett skulle ha uppnåtts

om en korrekt avsättning hade gjorts från början. Ändringsbeloppet skall

dock läggas till pensionsspararens premiepensionskonto först när samt-

liga avgifter till ålderspensionssystemet anses betalda enligt 16 kap. 12

§ skattebetalningslagen. Enligt de bestämmelserna skall betalning ske

före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.

Om avgifterna har betalts helt inom denna tid läggs ändringsbeloppet till

pensionsspararens konto. Har avgifterna inte betalats alls eller endast

delvis medför detta att pensionsrätten bortfaller respektive sänks efter

beslut av allmän försäkringskassa (se 13 kap. 7 § andra stycket). Om

pensionsrätten sänks får Premiepensionsmyndigheten därefter behandla

den nya lägre pensionsrätten på det sätt som anges i förevarande

paragrafs första stycke. De nu angivna reglerna har tagits in i andra

stycket andra meningen, som utformats i enlighet med Lagrådets

förslag.

Paragrafens tredje stycke är tillkommet främst med tanke på den nu

behandlade regeln för inkomst av annat förvärvsarbete. Innan tillgodo-

havandet på premiepensionskontot har justerats, skall någon överföring

enligt 3 § inte göras.

För att Premiepensionsmyndigheten skall få kännedom om att pen-

sionsrätt har ändrats eller avgifter betalats får det i förordning införas

bestämmelser om underrättelse till myndigheten om detta.

3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension

har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som

motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga

förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka

medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall

fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje

fond.

Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp

som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har

pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.

2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premie-

pensionsmyndighetens livränteverksamhet.

I paragrafen regleras förfarandet i de fall då ändringsbeslutet innebär att

pensionsrätt för premiepension har höjts.

Som framgår av paragrafens första stycke skall medel motsvarande

det uppräknade beloppet föras över från den tillfälliga förvaltningen hos

Riksgäldskontoret till pensionsspararens fonder. Beloppet skall fördelas

mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Skälet

till detta är att pensionsspararens innehav i olika fonder sammantagna

bör ses som en portfölj. I praktiken innebär överföringen till

pensionsspararens fonder att Premiepensionsmyndigheten köper nya

fondandelar för spararens räkning.

I paragrafens andra stycke regleras det fall då pensionsspararen har

börjat ta ut premiepension när ändringen skall genomföras. Som angetts

i avsnitt 26.2 skall i sådant fall det uppräknade beloppet fördelas på för-

fluten tid respektive framtida pensionstid. Om pensionsspararen har

tagit ut partiell pension skall detta beaktas vid fördelningen. Den del av

beloppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma

till pensionsspararen. Om pensionsspararen avlidit, får beloppet i stället

betalas till hans eller hennes dödsbo.

Den del av beloppet som avser framtida pensionstid skall fördelas

mellan pensionsspararens fonder i förhållande till värdet av innehavet i

varje fond och föranleda en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om

pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med ga-

ranterade belopp skall enligt andra meningen i stycket, vars slutliga

formulering inte redovisats för Lagrådet, beloppet i stället föras över

till Premiepensionsmyndigheten. Skälet till detta är att det då är myn-

digheten som ansvarar för kapitalförvaltningen. Även i detta fall skall

Premiepensionsmyndigheten göra en omräkning av framtida

pensionsbelopp.

4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension

har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som

motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga

förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka

medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i

anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har

pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.

2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med

omräkning av fastställda livräntebelopp.

Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-

miepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen

om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande

inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt

inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om

bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det reste-

rande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna

oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts-

eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för

premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.

Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller

delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.

Denna paragraf handlar om förfarandet när ändringsbeslutet innebär att

pensionsrätt för premiepension har sänkts.

Första och andra meningarna i paragrafens första stycke utgör en

spegelbild av föregående paragrafs första stycke. Som angetts i avsnitt

26.2 skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från

pensionsspararens fond eller fonder (dvs. fondandelar skall säljas) till

den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Det har för

tillämpningen av dessa bestämmelser ingen betydelse om

pensionsspararen har börjat ta ut pension. Om pensionsspararen har gått

över från fondförsäkring till traditionell livränteförsäkring, skall enligt

tredje meningen i stycket det uppräknade beloppet betalas av

Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har utformats i enlighet

med Lagrådets förslag.

Reglerna om förfarandet när pensionsspararen har börjat ta ut premie-

pension har behandlats utförligt i avsnitt 26.2.

I andra stycket regleras det fall att tillgodohavandet på pensionsspara-

rens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från

kontot. Bestämmelsen gäller i första hand den som har inkomster av an-

nat förvärvsarbete än anställning. Förutsättningarna för återkrav har en-

ligt Lagrådets förslag formulerats på motsvarande sätt som i fråga om

återbetalningsskyldighet enligt 1 §.

Att pensionsrätten sänks för den som har inkomst av annat förvärvs-

arbete kan bero på att en lägre pensionsgrundande inkomst har fastställts

eller på att avgifter till ålderpensionssystemet inte har betalats inom

föreskriven tid. Såvitt avser inkomster av annat förvärvsarbete svarar mot

rätten till pension en skyldighet att betala avgifter. Den som har sådana

inkomster skall i princip tillgodoräknas pensionsrätt endast för den

andel av inkomsten som motsvarar den andel av avgifterna som har

betalats. Enligt skattebetalningslagen skall avgifterna vara betalda senast

vid utgången av juni månad året efter fastställelseåret. Eftersom

pensionsrätt som tjänats in ett visst år skall vara fastställd senast den 31

mars året efter fastställelseåret kan pensionsrätt fastställas och medel

föras över till förvaltare innan avstämning görs mellan betalda avgifter

och pensionsrätt. Om avgifterna sedan inte betalas för inkomster av

annat förvärvsarbete och pensionsrätten därför sänks, kan det i enstaka

fall inträffa att tillgodohavandet på pensionsspararens

premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall föras över från

hans eller hennes fonder till Riksgäldskontoret. Det kan bero på att

fondandelarna har sjunkit i värde eller att pensionsutbetalningar har

gjorts under mellantiden. I sådan fall måste resterande belopp återkrävas

av pensionsspararen. Detsamma gäller i den situationen att

pensionsrätten har sänkts därför att en lägre pensionsgrundande inkomst

av annat förvärvsarbete har fastställts. Om pensionsspararen har avlidit,

får återkravet i stället riktas mot hans eller hennes dödsbo.

Skälet till att återkrav skall riktas mot den som har haft inkomst av an-

nat förvärvsarbete men inte mot den som har haft inkomst av anställning

i dessa situationer är den nämnda kopplingen mellan avgifter och pen-

sionsrätt. En sådan koppling saknas när det gäller inkomst av anställning.

Då ges pensionsrätt även om avgifter till ålderspensionssystemet inte

har betalats av arbetsgivaren. Vidare är de avgifter som arbetsgivaren

betalar, till skillnad från egenavgifter, definitiva i den meningen att

avgifterna inte betalas tillbaka om pensionsrätten för den anställde

sänks. Om däremot pensionsrätten för inkomster av annat förvärvsarbete

sänks av annat skäl än att avgifter inte har betalats, skall den enskilde

tillgodoräknas ett belopp motsvarande de för mycket betalda avgifterna.

I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att Premiepen-

sionsmyndigheten får helt eller delvis efterge krav på återbetalning om

det finns särskilda skäl. Eftergift av återkrav mot den som har haft in-

komst av annat förvärvsarbete kan bli aktuellt i det fallet att pensions-

rätten har sänkts på grund av att avgift inte har betalats och den enskilde

befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation.

När det gäller återkrav i den situationen att pensionsspararen har läm-

nat oriktiga uppgifter e.d. kan eftergift också meddelas om det framgår

att han eller hon har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro. Det åligger

den enskilde att visa att god tro förelåg.

5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att

lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en

uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har

lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall

Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat

med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från

utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från

pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande

medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket.

Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med

ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller

skäligen borde ha insett detta.

Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-

miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om

det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis

efterge krav på återbetalning.

Bestämmelserna i denna paragraf har i fråga om inkomstpension sin

motsvarighet i 1 § första och tredje styckena i detta kapitel. Paragrafen

har, tillsammans med bestämmelserna i 6 §, disponerats och formulerats

i enlighet med förslag av Lagrådet. Till skillnad från sistnämnda

bestämmelser anges här att pensionsspararen skall betala ränta på det för

mycket utbetalade beloppet. Skälet till detta är att det inte bör göras

någon skillnad mellan återkrav enligt denna paragraf och återkrav enligt

4 §. Därför skall också i nu aktuella fall tillämpas basränta enligt

skattebetalningslagen.

Situationer där eftergift kan meddelas är, som nyss har nämnts, när

pensionsspararen har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro eller

befinner sig i en besvärlig ekonomisk eller social situation.

6 § Bestämmelserna i 2 4 §§ gäller också för den som har fått rätt till

premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.

Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till

premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket

första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller

den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som

har orsakat den felaktiga utbetalningen.

I paragrafens första stycke anges att bestämmelserna om åtgärder vid

ändrad pensionsrätt m.m. gäller också för den som har fått rätt till pre-

miepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under

pensionstiden). Som angetts i författningskommentaren till 7 kap. 4 §

övertar den efterlevande pensionsspararens premiepensionskonto.

Eftersom premiepensionen till efterlevande är beroende av storleken på

tillgodohavandet på detta konto berörs den efterlevande även av

ändringar av pensionsspararens pensionsrätt för premiepension som

görs efter hans eller hennes död.

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om återbetalning av pen-

sion också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande.

Ett exempel på när dessa bestämmelser blir tillämpliga är om någon har

fått premiepension till efterlevande utbetald till sig genom att påstå att

han eller hon sammanlevde med pensionsspararen vid dödsfallet, trots

att sammanlevnaden hade upphört. Bestämmelserna kan emellertid

också bli tillämpliga om de oriktiga uppgifterna lämnats av

pensionsspararen eller en annan efterlevande som tidigare haft rätten till

premiepension till efterlevande. Om pensionsspararen vid tecknandet av

efterlevandeskyddet oriktigt uppgett att den tilltänkta mottagaren av

pensionen och spararen var sammanboende, kan dessa oriktiga uppgifter

alltså åberopas vid ett återkrav enligt denna paragraf. Om parterna vid

dödsfallet faktiskt var sammanboende och förutsättningarna för

anslutning till efterlevandeskyddet förelåg, kan det dock prövas om

återkravet skall efterges enligt andra stycket andra meningen.

Paragrafen har disponerats och formulerats så som Lagrådet har

föreslagit.

Avdrag på pension

7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om

den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller

Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning

som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.

Denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 20 kap. 4 § fjärde

och femte styckena.

Har beslut om återkrav fattats av en allmän försäkringskassa eller av

Premiepensionsmyndigheten får belopp som skall återbetalas dras av

från framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en

ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som

har betalats ut på grund av en annan författning om försäkringskassan

eller Premiepensionsmyndigheten har beslutat om återkrav av den

ersättningen. I förarbetena till AFL (se prop.1962:90, s. 384)

underströks att möjligheterna till kvittning måste begagnas med

urskillning och att skälig hänsyn i varje särskilt fall måste tas till den

ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning.

8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-

slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och be-

viljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den

tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroak-

tiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger

vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersätt-

ningarna hade fattats samtidigt.

Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 17 kap. 1 § första stycket

AFL.

15 kap. Övriga bestämmelser

Tillsyn m.m.

1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna

försäkring tillämpas likformigt och rättvist.

I denna paragraf anges att Riksförsäkringsverket, i likhet med vad som

gäller AFL, skall övervaka tillämpningen av lagen.

2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-

tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen

(1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.

I paragrafen anges att Premiepensionsmyndigheten skall stå under

tillsyn av Finansinspektionen. Övriga bestämmelser angående

Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten finns i

lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om

Premiepensionsmyndigheten.

Underrättelse till en enskild

3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett

ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle

att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen

(1986:223). Beslut enligt 2 4 kap. får dock fattas utan att den enskilde

har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall

lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag

eller annan författning.

Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den

enskilde fått tillfälle att yttra sig.

Bestämmelsen i första stycket i denna paragraf har införts för att

bestämmelsen i 17 § förvaltningslagen om kommunicering av handlingar

som tillförts ärendet genom någon annan än part inte skall behöva

medföra att alla de uppgifter som automatiskt skall lämnas till

försäkringskassan måste kommuniceras med den enskilde. De uppgifter

som inte behöver kommuniceras är uppgifter som skattemyndighet,

Centrala studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk skall lämna

till allmän försäkringskassa och som ligger till grund för beslut om

pensionsrätt. Den enskilde torde ändå i flertalet fall få del av dessa

uppgifter genom t.ex. kontrolluppgifter som han eller hon erhåller för

sin deklaration eller genom någon annan underrättelse från respektive

myndighet.

För kontrolluppgifter till skattemyndigheten gäller särskilda bestäm-

melser enligt 3 kap. taxeringslagen.

Av andra stycket framgår att om en skattemyndighet, en allmän

försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten omprövar ett beslut

på eget initiativ skall den enskilde först få tillfälle att yttra sig.

4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2 4

kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen

skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet.

Sådan underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses

i 1 kap. 4 § andra stycket.

I paragrafen anges att en försäkrad skriftligen skall erhålla uppgift om

beslut enligt 2 4 kap. denna lag, dvs. beslut om pensionsgrundande in-

komst, andra pensionsgrundande belopp, fastställd och överförd pen-

sionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Överförd pensionsrätt för premie-

pension skall anges både i underrättelsen till den make som överfört

pensionsrätten och till mottagande make. Underrättelsen skall vara

skriftlig och skickas till den försäkrade senast den 31 mars året efter

fastställelseåret. Det skall framgå av underrättelsen hur man begär

omprövning av eller överklagar beslutet.

Den allmänna försäkringskassan behöver dock inte skicka under-

rättelse till utländska sjömän som inte är bosatta i Sverige men försäk-

ringskassan skall naturligtvis på begäran i enlighet med förvaltnings-

lagens bestämmelser, muntligen eller skriftligen, meddela en utländsk

sjöman vilken pensionsrätt som fastställts för honom.

Bestämmelser om att den enskilde skall underrättas skriftligen om

beslut finns också i 13 kap. 7 §. Förutom dessa bestämmelser gäller

21 § förvaltningslagen om underrättelse om beslut.

Anmälan och uppgiftsskyldighet m.m.

5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den

31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap.

58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med-

borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken

på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna

avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra

skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i

första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 3 § första stycket LBP, innehåller

närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 §. Till

skillnad från bestämmelserna i LBP skall arbetsgivaren nu även lämna

uppgift om försäkrads medborgarskap. Bestämmelsen i LBP om att upp-

giften skall innehålla den försäkrades födelsetid har här ersatts med att

uppgift skall lämnas om personnummer eller motsvarande. Saknar den

försäkrade personnummer skall födelsetid eller annan uppgift för identi-

fiering av den försäkrade lämnas.

6 § Anmälan enligt 3 kap. 13 15 §§ skall vara skriftlig och skall ha

kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari

fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av

föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt

av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas

ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken

överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt

förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande

tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att

adoptera det.

Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras

efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för-

säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.

Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till-

godoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till-

godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan

bortse från anmälan.

I paragrafens första stycke anges de formella krav som skall uppfyllas

för att en anmälan enligt 3 kap. 13 15 §§ skall kunna godtas. Anmälan

skall göras skriftligen till den allmänna försäkringskassan och den skall

göras gemensamt av föräldrarna eller därmed likställda personer eller av

den förälder, särskilt förordnad vårdnadshavare m.m. och den person i

övrigt som omfattas av anmälan. Kravet på gemensam anmälan gäller av

naturliga skäl inte anmälan enligt 3 kap. 13 § andra meningen. Anmälan

skall i samtliga situationer göras senast det 31 januari fastställelseåret.

I andra stycket anges att en anmälan enligt 3 kap. 13 15 §§ kan åter-

kallas så länge tidsfristen för att ge in en sådan anmälan inte löpt ut, dvs.

fram t.o.m. den 31 januari året efter det aktuella barnåret. Återkallelsen

kan, till skillnad från själva anmälan, alltid vara ensidig. Däremot skall

den i likhet med anmälan vara skriftlig.

Om en anmälan enligt 3 kap. 13 15 §§ har givits in till en allmän för-

säkringskassa men det visar sig att den som enligt anmälan skall

tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsätt-

ningarna enligt 12 § nämnda kapitel för att kunna tillgodoräknas ett

sådant belopp, t.ex. på grund av att han eller hon inte haft den rättsliga

vårdnaden om barnet eller att inte varit försäkrad och bosatt i Sverige

hela året, uppstår fråga om den person som anmälan förutan skulle ha

tillgodoräknats beloppet skall kunna "få tillbaka" rätten att tillgodoräknas

detta. I tredje stycket klargörs att så är fallet. Där anges att, i fall då en

felaktig anmälan görs, det skall bortses från anmälan. Det innebär att det

pensionsgrundande beloppet för barnår i stället skall tillgodoräknas den

förälder som uppfyller förutsättningarna för sådant tillgodoräknande.

Den angivna regeln avser fall då den som enligt anmälan skall

tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller

förutsättningarna enligt 3 kap. 12 § för att kunna tillgodoräknas detta.

Om det däremot förhåller sig på det sättet att personen i fråga inte får

något eller endast begränsat utbyte av beloppet på grund av att han eller

hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp till in-

tjänandetaket, skall detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet.

Som en följd av ändringarna i 3 kap. 13 och 16 §§ har gjorts ett par

mindre ändringar i förevarande paragraf. Ändringarna är föranledda dels

av att det nu inte föreslås någon möjlighet för föräldrarna att dela det

enhetliga belopp som avses i 17 kap. första stycket 3 i samma kapitel,

dels att möjligheten att göra ensidig anmälan på förslag av Lagrådet har

tagits bort.

7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som

avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett

pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den

allmänna försäkringskassan om ersättningen.

För att sådana icke pensionsgrundande inkomster som avses i 3 kap. 18

§ skall kunna beaktas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för

barnår på sätt som anges i den paragrafen och i 22 § i samma kapitel

måste den allmänna försäkringskassan få kännedom om inkomsterna. I

denna paragraf anges därför att en försäkrad, som skall tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår och som har haft inkomster av det

angivna slaget, skall upplysa försäkringskassan om dessa inkomster.

Utebliven uppgift hindrar naturligtvis inte att försäkringskassan, om den

får kännedom om inkomsterna på annat sätt, ändå beaktar dessa.

Skulle en försäkrad som skall tillgodoräknas pensionsgrundande be-

lopp för barnår inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf

och detta därför kommer att tillgodoräknas med för högt belopp kan, en-

ligt 13 kap. 13 § andra stycket, omprövning av beslutet om pensions-

grundande belopp och av beslutet om pensionsrätt göras utan tidsbe-

gränsning. Har pension kommit att utges med för högt belopp på grund

av att upplysning om icke pensionsgrundande inkomster inte lämnats

enligt förevarande paragraf, är den pensionsberättigade skyldig att åter-

betala det belopp han eller hon uppburit för mycket. Detta framgår av

bestämmelserna i 14 kap. 1 §.

8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara

skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan

senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall

överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och

gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.

Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra

måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäk-

ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket

överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall

överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har

äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall

ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet

upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte

göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den all-

männa försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.

Att en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall

göras till den allmänna försäkringskassan föreskrivs i 4 kap. 7 §. I första

stycket i denna paragraf anges att anmälan skall vara skriftlig, när den

senast skall ha kommit in och att den skall göras gemensamt av makarna.

Anmälan om överföring av pensionsrätt skall i princip göras före det

första år för vilket pensionsrätt som skall överföras tillgodoräknats. För

att praktiskt möjliggöra för dem som ingått äktenskap sent under ett år

att överföra pensionsrätt som avser påföljande år, får dock anmälan

göras t.o.m. januari månad intjänandeåret. Denna möjlighet har

emellertid inte begränsats till att gälla endast sådana personer. Försä-

kringskassan bör alltid, om makarna inte angett annat, kunna utgå från att

överföringen skall påbörjas så snart som möjligt.

Anmälan gäller tills vidare om inget annat har angetts i anmälan. Om

en av makarna eller båda önskar att en överföring som gäller tills vidare

skall upphöra måste detta anmälas till försäkringskassan. Detta framgår

av andra stycket som i huvudsak har formulerats i enlighet med förslag

av Lagrådet. Överföringen upphör då fr.o.m. året efter det att en sådan

anmälan gjordes. Om anmälan om upphörande av överföring görs i

januari månad kan överföringen upphöra samma år. Även när det gäller

sådan anmälan bör försäkringskassan kunna utgå från den skall få verkan

innevarande år om inget annat angetts i anmälan. Om makarnas skiljs

skall överföringen upphöra fr.o.m. det år då domen på

äktenskapsskillnad vinner laga kraft. Överföringen skall alltså inte

omfatta det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft. Om äktenskapet

upplöses genom dödsfall skall överföring upphöra fr.o.m. det år

dödsfallet inträffar. Överföring skall dock göras också dödsfallsåret om

det är den av makarna från vilken överföringen skall ske som har avlidit

och inte den andra maken avlider samma år.

Tredje stycket, som är nytt i förhållande till förslaget i

lagrådsremissen, avser återkallelse av anmälan om överföring av

pensionsrätt för premiepension och återkallelse av anmälan om

upphörande av sådan överföring. Återkallelse av sådana anmälningar får

ske senast vid den tidpunkt då anmälan skall göras. Något annat skulle

förta betydelsen av reglerna om senaste tidpunkt för respektive anmälan,

se avsnitt 14.3.

9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall

hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta

senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår

skall tillgodoräknas.

Att det för tillgodoräknande av vårdår krävs ansökan hos allmän försäk-

ringskassa framgår redan av 4 kap. 12 §. I förevarande paragraf, som for-

mulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges när och hur sådan

ansökan måste ske.

10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall

göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till

Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings-

kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik-

nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har

kommit in till en allmän försäkringskassa.

När det enligt bestämmelserna i denna lag föreskrivs att en ansökan, an-

mälan eller liknande skall göras till den allmänna försäkringskassan men

ansökan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, före-

skrivs det i denna paragraf att det skall anses som om ansökan kommit in

till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därmed

ingen tid. Motsvarande gäller för ansökningar o.d. som kommit in till

försäkringskassan men som skulle ha lämnats till

Premiepensionsmyndigheten. Föreskrifter om att ansökan skall lämnas

till försäkringskassan finns bl.a. i 10 och 12 kap och att ansökan skall

lämnas till Premiepensionsmyndigheten föreskrivs bl.a. i 10 kap.

11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-

kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all-

män förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom

den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är

av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller om parts uppgifts-

skyldighet enligt 5 § LBP och 20 kap. 8 § första stycket första meningen

AFL.

12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig

enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta

Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i

förekommande fall om utbildningen har avbrutits.

I denna paragraf regleras skyldigheten för myndigheter, kommuner,

landsting m.fl. som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga att

underrätta Totalförsvarets pliktverk om den dagersättning som har be-

talats ut. Uppgiften behövs för beräkningen av pensionsgrundande

belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §. Beslut om

grundutbildningens längd fattas av Pliktverket men beslut som innebär

att grundutbildningen avbryts kan, efter bemyndigande, beslutas även av

annan. I så fall måste Pliktverket få besked även om det. Verket får

därefter vidarebefordra uppgifterna till försäkringskassan.

13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-

ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en

skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig-

heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift

som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av bety-

delse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt

första stycket döms till penningböter.

Eftersom den som skall besluta i ett ärende enligt denna lag kan behöva

få upplysningar även från annan än part har här införts en motsvarighet

till bestämmelsen i 20 kap. 9 § AFL. Bestämmelsen avser statliga och

kommunala myndigheter samt vissa andra privaträttsliga subjekt som kan

behöva lämna uppgifter av betydelse för beslut i ett ärende om inkomst-

grundad ålderspension.

14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt

föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för-

myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen

eller förvaltaren.

Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall

lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.

Första stycket i denna paragraf motsvarar 20 kap. 8 § första stycket

andra meningen AFL men gäller all uppgiftsskyldighet som åligger

enskild enligt denna lag.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar vad som numera gäller

enligt 20 kap. 8 § andra stycket AFL för uppgifter som skall lämnas

enligt den lagen. Skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete

gäller bara i fråga om faktiska förhållanden och inte om särskilda skäl

talar emot det. Ett sådant undantagsfall är ärenden om återbetalning då

den enskilde inte bör åläggas en uppgiftsskyldighet förenad med

straffansvar. Bestämmelsen gäller både ifråga om uppgifter som den

enskilde skall lämna i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag eller i

enlighet med föreläggande som utfärdats med stöd av denna lag.

Undantag från sekretess

15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-

sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-

domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om

pension enligt denna lag till

1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en

arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för

samordning med ersättning därifrån, och till

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till-

lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an-

slutit sig till.

På grund av behovet att kunna samordna utbetalningen av ersättningar till

en person som också erhåller pension enligt denna lag har i denna para-

graf införts en motsvarighet till 20 kap. 9 a § AFL. Sådan samordning

skall t.ex. ske enligt vissa tjänstepensionsavtal och enligt 27 § lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. och 5 § förordningen

(1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Med stöd av denna

bestämmelse och det föreslagna tillägget till 7 kap. 7 § sekretesslagen

(1980:100) blir det möjligt att lämna ut sådana uppgifter som kan

behövas för att beräkna rätt ersättningsbelopp eller för att förhindra fusk

eller missbruk av andra förmåner.

Utmätning och överlåtelse

16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.

Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över-

låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i

första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premie-

pensionskonto.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som

föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.

Denna paragraf motsvarar, med smärre redaktionella ändringar, 20 kap.

6 § AFL. Bestämmelserna har motiverats närmare i avsnitt 27.8.

Överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § är inte en sådan civilrätts-

lig överlåtelse som omfattas av förbudet mot överlåtelse enligt denna

paragraf.

Preskription

17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året

efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet

preskriberad.

Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford-

ringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.

Vad som föreskrivs i första stycket i denna paragraf motsvarar i princip

innehållet i 20 kap. 5 § AFL. För att klargöra att preskriptionslagens

(1981:130) bestämmelser kan tillämpas i ett fall som detta, t.ex. genom

en invändning om att preskriptionsavbrott har skett, har i paragrafen, på

Lagrådets inrådan, uttrycket preskription används istället för förverkat

som används i AFL.

Bestämmelsen i andra stycket innebär att en fordran på pension som

inte har betalats ut inte kommer att preskriberas. Bestämmelsen har mo-

tiverats i avsnitt 27.7.

Överenskommelse med främmande makt

18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-

givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av

en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som

skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall

pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom

om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket

åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en

svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om

en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den

utländska personen avger en sådan förbindelse.

Paragrafen motsvarar 20 kap. 15 § andra stycket AFL. Någon motsvarig-

het till första stycket i samma paragraf i AFL har inte införts här. Detta

överensstämmer med vad Lagrådet förordat.

19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt

skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperio-

der, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,

motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 §

första stycket.

I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns

bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av för-

tidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad

utifrån framtida försäkringsperioder (antagandepoäng) från mer än ett

nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida

försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms på grundval

av de faktiska försäkringsperioder som används vid pensionsberäkningen

efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och

den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. I denna

paragraf föreslås att vid beräkning av pensionsgrundande belopp för

förtidspension skall proportionering göras av den summa som anges i

3 kap. 5 § första stycket.

Paragrafen har tillagts efter lagrådsgranskningen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen

(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad