Prop. 1999/2000:100D1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord 7

1 Inledning 7

1.1 Sammanfattning 7

1.2 Utvecklingen inom olika områden 10

2 Internationell utveckling 19

2.1 Utvecklingen i Europa 19

2.2 Förenta staterna 21

2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika 22

2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga Östersjöområdet 23

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten 23

3 Kapitalmarknaderna 25

3.1 Utvecklingen i omvärlden 25

3.2 Utvecklingen i Sverige 27

3.3 Ränte- och valutaantaganden 28

4 Utrikeshandeln 31

4.1 Varuexporten 31

4.2 Varuimporten 33

4.3 Tjänstehandeln 33

4.4 Bytesbalansen 34

5 Näringslivets produktion 37

5.1 Industrin 37

5.2 Byggnadsverksamhet 39

6 Arbetsmarknad 41

7 Löner 46

8 Inflation 48

9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter 51

9.1 Hushållens inkomster 51

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter 52

10 Bruttoinvesteringar 56

10.1 Näringslivets investeringar 56

10.2 Bostäder 58

10.3 Lager 59

11 Den offentliga sektorn 61

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 61

11.2 Den statliga sektorn 66

11.3 Ålderspensionssystemet 67

11.4 Kommunsektorn 68

12 Alternativa scenarier 71

12.1 Baskalkyl 71

12.2 Överhettningsscenario 72

12.3 Högtillväxtscenario 72

Fördjupningsrutor

Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn

18

Är Förenta staterna en ny ekonomi ? 24

Börsrisker 30

Bruttonationalinkomsten 36

Tabellförteckning

1.1 Finanspolitikens inriktning 9

1.2 Prognosförutsättningar 11

1.3 Nyckeltal 12

1.4 Försörjningsbalans 13

1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen av Svenska kyrkan från

staten 15

1.6 Sparandets sammansättning 15

1.7 De offentliga finanserna 16

2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 20

3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 28

3.2 Ränte- och valutakursantaganden 29

4.1 Export och import av varor och tjänster 32

4.2 Bytesbalansen 34

4.3 Bruttonationalinkomsten 35

5.1 Näringslivets produktion 37

5.2 Nyckeltal för industrin 37

5.3 Byggnadsverksamhet 39

6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet 41

6.2 Antal sysselsatta i åldern 16 64 år, fördelat på branscher 43

6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner 45

7.1 Timlöner 46

8.1 Konsumentprisutveckling 48

9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 51

9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen 52

9.3 Hushållens sparande 52

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 56

10.2 Övriga näringslivets investeringar 58

11.1 Den offentliga sektorns finanser 61

11.2 Skatter och avgifter 63

11.3 Den offentliga sektorns utgifter 64

11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning 65

11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) 66

11.6 Ålderspensionssystemet 67

11.7 Kommunsektorns finanser 68

11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting 69

11.9 Kommuners och landstings finanser 70

12.1 Nyckeltal, baskalkyl 71

12.2 Nyckeltal, överhettningsscenario 72

12.3 Nyckeltal, högtillväxtscenario 73

Diagramförteckning

1.1 BNP-utveckling 7

2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan 19

2.2 Företagens och hushållens förtroende i euroområdet 20

3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och Tyskland 25

3.2 Dollarn mot euron 26

3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige 27

3.4 Ränteutvecklingen i Sverige 27

3.5 Räntedifferensen mot Tyskland 27

3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron 28

4.1 Bidrag till varuexporttillväxten 32

4.2 Export av bearbetade varor 33

4.3 Svensk nettoskuld till utlandet 35

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-

länder 38

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 39

6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta 42

6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 44

6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

program 44

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet 46

8.1 Konsumentprisutveckling 50

9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter 53

9.2 Hushållens förmögenhetskvot 53

9.3 Hushållens sparande och skuldsättning 54

10.1 Investeringar som andel av BNP 56

10.2 Kapitalkvoten i industrin 57

10.3 Fastighetsprisstatistik 57

10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 59

11.1 Kommunsektorns konsumtionsutgifter 69

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 2000 års ekonomiska

vårproposition görs en bedömning av den

internationella och den svenska ekonomins

utveckling t.o.m. år 2003.

Bedömningen baseras på underlag från

Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och

Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för

bedömningarna åvilar dock helt

Finansdepartementet.

Beräkningarna har gjorts med stöd av

Konjunkturinstitutets modell KOSMOS och är

betingad av att ett antal förutsättningar är

uppfyllda.

För beräkningarna av volymutvecklingen har

år 1998 använts som fast basår i prognosen fram

t.o.m. 2003.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet

Mats Dillén. Beräkningarna baseras på

information t.o.m. 6 april 2000.

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin fortsätter att uppvisa en

mycket gynnsam utveckling med hög tillväxt och

måttliga prisökningar. Tillväxten i

bruttonationalprodukten (BNP) väntas uppgå

till knappt 4 % i år och till ca 3 % år 2001.

Exportutsikterna är särskilt fördelaktiga i år

eftersom såväl Förenta staterna som

ekonomierna i EU-området är inne i starka

konjunkturfaser. Hushållens

konsumtionsutgifter fortsätter att stiga i snabb

takt, bland annat till följd av hushållens starka

förmögenhetsställning. Den öppna

arbetslösheten beräknas understiga 4 % nästa år

och sysselsättningen fortsätter att öka i god takt

under 2000 och 2001. Till följd av den

gynnsamma utvecklingen i ekonomin förbättras

de offentliga finanserna och de beräknade

överskotten överstiger kraftigt de målsatta

nivåerna.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna

ökade BNP förra året med 3,8 %, vilket låg i linje

med bedömningen i budgetpropositionen. En

stark sysselsättningsutveckling, en kraftig

förmögenhetstillväxt i hushållssektorn och

betydande exportframgångar inom

teleproduktområdet är de enskilt viktigaste

förklaringarna till den goda tillväxten.

Hushållens konsumtionsutgifter steg med drygt

4 %, där en mycket kraftig ökning av hushållens

inköp av varaktiga konsumtionsvaror bidrog till

uppgången. Exporten steg med ca 5 % varav

största delen förklaras av att exporten av

teleprodukter ökade med 30 %. Konjunkturläget

inom andra exportnäringar var dock generellt

sett svagt.

Diagram 1.1 BNP-utveckling

Procentuell förändring

Åren 1998 och 1999 var återhämtningen på

arbetsmarknaden den viktigaste drivkraften

bakom tillväxten. Det fortsatta

konjunkturförloppet ändrar nu gradvis karaktär

mot en mer exportledd uppgång.

Produktivitetstillväxten väntas därför stiga.

Under inledningen av detta år har KI:s

industribarometer och SCB:s statistik över

orderingången indikerat en fortsatt förstärkning

och breddning av industrikonjunkturen. Den

positiva konsumtionsutvecklingen i

hushållssektorn väntas fortgå. Hushållens

tillförsikt inför framtiden ligger på historiskt

höga nivåer och den fördelaktiga inkomst- och

förmögenhetsutvecklingen stimulerar

konsumtionen. Hushållens disponibla inkomster

steg mellan 1998 och 1999 med drygt 3 % i reala

termer och den finansiella nettoförmögenheten

ökade till följd av börsuppgången med,

uppskattningsvis, åtminstone 400 miljarder

kronor. Investeringstillväxten är fortsatt stark. I

de delar av näringslivet där

investeringsvolymerna redan nu är höga väntas

dock en viss avmattning. Företagen inom

industri och varuhandel är generellt sett nöjda

med sin lagersituation. Sammantaget bedöms

tillväxten under år 2000 och 2001 vara

välbalanserad genom att såväl exporten som den

inhemska efterfrågan ger betydande bidrag till

tillväxten, vilket minskar riskerna för

överhettning.

De senaste årens tillväxt har kunnat ske utan

att några generella tecken på bristsituationer på

arbetsmarknaden har gjort sig gällande. Trots att

sysselsättningen 1999 ökade med drygt 2 %

begränsades löneökningstakten, enligt

preliminära siffror, till ca 3,5 %. Under

föregående och innevarande år har inflationen

ökat. Detta förklaras i huvudsak av att oljepriset

har stigit från ca 10 dollar per fat i början av

föregående år till drygt 25 dollar per fat i början

av innevarande år. Rensat för oljeprisets inverkan

på prisutvecklingen är inflationstrycket

fortfarande lågt. Den kraftiga

produktionsuppgången i år och nästa år medför

emellertid att resursutnyttjandet i den svenska

ekonomin ökar i hög takt. Situationen på

arbetsmarknaden kan därmed förändras snabbt.

Det är idag mycket svårt att förutse om och när

det riskerar att uppkomma generella

bristsituationer på arbetsmarknaden och

flaskhalsar i produktionen, som hotar en stabil

prisutveckling. Ett särskilt osäkerhetsmoment i

bedömningen är 2001 års avtalsrörelse som

kommer att genomföras i en ekonomisk

situation med lägre arbetslöshet och högre

sysselsättningsgrad än förhållandena vid 1995 års

och 1998 års avtalsrörelser. De goda

reallöneökningarna de senaste åren och det

starka förtroendet för en inflationsutveckling i

linje med inflationsmålet är emellertid faktorer

som bör verka dämpande på lönekraven. För att

undvika att den samlade ekonomiska politiken

läggs om i en åtstramande riktning är det centralt

att de avtalsmässiga löneökningarna begränsas

och att löneglidningen hålls tillbaka. En viktig

förutsättning för prognosen är att de totala

lönerna ökar med 3,5 % per år.

De internationella konjunkturutsikterna har

förstärkts under de senaste månaderna. I Förenta

staterna har en uppgång i produktivitetstillväxten

ytterligare förlängt den nio år långa perioden av

hög tillväxt, och någon omedelbar avmattning är

inte i sikte. EU-området är inne i en till synes

stabil återhämtningsfas med stigande

exporttillväxt, expansiva monetära förhållanden

och historiskt sett hög optimism inför framtiden

bland hushåll och företag. I Japan är utsikterna

fortsatt osäkra och ännu syns inga tecken på en

varaktig återhämtning.

De gradvis förbättrade tillväxtutsikterna och

den därmed sammanhörande risken för stigande

inflation har inneburit att det allmänna ränteläget

i EU-området och i Förenta staterna har justerats

uppåt i förhållande till de bottennivåer som rådde

under våren och sommaren 1999. I Sverige och i

euroområdet lades penningpolitiken i november

om i en mindre expansiv riktning. I takt med att

det relativa konjunkturläget i euroområdet

förbättras antas euron stärkas mot dollarn. Den

svenska kronan väntas på sikt stärkas till 118, i

termer av det handelsvägda TCW-indexet.

Under 1999 drabbades Sveriges traditionella

exportsektorer relativt hårt av den internationella

konjunkturförsvagning som följde i Asienkrisens

spår. Därutöver dämpades industriproduktionen

av att industriinvesteringarna stagnerade samt en

lageranpassning. De höga förväntade tillväxttalen

i år i Förenta staterna och i EU-området stärker

världsmarknadstillväxten för svenska

exportvaror. Konjunkturomslaget är redan

tydligt i den cykliska basindustrin och

orderingången för teleprodukter ligger på en

mycket hög nivå. Exporten förutses därför växa

på bred front i år och nästa år. Inom

teleproduktindustrin antas en exporttillväxt i år

och nästa år på i storleksordningen 20 % per år.

Den goda industrikonjunkturen kommer att

medföra ökade investeringsvolymer i industrin.

Kapitalbildningen i övrigt näringsliv har varit

mycket omfattande under 1998 och 1999 och

den utvecklingen väntas fortsätta.

Även de inhemska delarna av ekonomin

fortsätter att utvecklas väl i år och nästa år. Den

stigande sysselsättningen är genom sina effekter

på inkomsterna en viktig förklaring till

konsumtionsuppgången i såväl kommun- som

hushållssektorn. Därtill inverkar hushållens

kraftigt förbättrade förmögenhetställning

positivt på konsumtionsbenägenheten. En faktor

som möjligen kan verka dämpande på

konsumtionstillväxten framöver är att hushållen

sannolikt börjar närma sig mättnadsnivåer för

vissa varaktiga konsumtionsvaror.

Efter att ha vuxit mycket starkt under första

halvåret 1999 mattades sysselsättningen något

under det andra halvåret. Under de senaste

månaderna har emellertid antalet nyanmälda

lediga platser ökat kraftigt, vilket tillsammans

med det gynnsamma efterfrågeläget indikerar att

sysselsättningen även under loppet av detta år

kommer att öka i god takt. Trots den stigande

sysselsättningen under 1999 och under

inledningen av 2000 låg den öppna

arbetslösheten i februari endast något lägre än ett

år tidigare. Detta beror i huvudsak på en

betydande nedgång i antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska program och en därmed

sammanhörande ökning av arbetsutbudet. Under

loppet av innevarande år bedöms såväl

sysselsättningen som utvecklingen av antalet

deltagare i arbetsmarknadspolitiska program

bidra till att den öppna arbetslösheten minskar i

relativt snabb takt. I slutet av året bedöms den

öppna arbetslösheten ligga kring 4 %.

Det långsiktiga målet för de offentliga finans-

erna är ett överskott på 2 % i genomsnitt över en

konjunkturcykel. Ett uppfyllande av målet bidrar

till att frigöra ett finansiellt utrymme när den

demografiska utvecklingen under kommande

decennier leder till ökade resurskrav. Den goda

ekonomiska utvecklingen har medfört att

överskottet i de offentliga finanserna i år väntas

uppgå till 2,8 % som andel av BNP, vilket

överträffar bedömningen i budgetpropositionen

med 0,7 procentenheter. Vid hittills beslutade

och föreslagna regler väntas de offentliga

finanserna år 2001 visa ett överskott på 3,2 %.

Det finansiella sparandet skulle därmed ligga

27 miljarder kronor över målet. På kort sikt

måste finanspolitiken anpassas till

stabiliseringspolitiska ställningstaganden. Med

hänsyn tagen till att osäkerheten är stor

beträffande den långsiktigt hållbara

produktionsförmågan i svensk ekonomi,

återkommer regeringen i höstens

budgetproposition med preciseringar av hur

överskottet skall disponeras. I beräkningarna av

den offentliga sektorns ränteutgifter och av

statsskulden har emellertid utrymmet

beräkningstekniskt överförts till hushållen.

Överföringens beräkningstekniska karaktär skall

dock understrykas. Några ställningstaganden

finns inte till om det överskjutande överskottet

skall användas till reformer, eller om det skall

användas till amorteringar av statsskulden. I

kapitel 12 illustreras en alternativ utveckling där

överskottsmålet måste höjas, vilket starkt

begränsar reformutrymmet.

Även år 2002 och 2003 överstiger det

offentliga sparandet målet om överskott

motsvarande 2 % av BNP. Dessa överskjutande

medel har beräkningstekniskt tillförts hushållen.

Tabell 1.1 Finanspolitikens inriktning

Förändring av justerat primärt sparande

Procent av BNP

1999

2000

2001

2002

2003

Före beräkningsteknisk

överföring

0,1

1,3

0,3

0,3

0,5

Efter beräkningsteknisk

överföring

0,1

1,3

1,0

0,0

0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Finanspolitikens inriktning uppskattas med

förändringen i den offentliga sektorns primära

sparande, där sparandet har justerats för bland

annat konjunkturens inverkan på de offentliga

finanserna. Som framgår av tabell 1.1 bedöms

finanspolitiken före beräkningstekniska

överföringar vara restriktiv samtliga år under

perioden 2001 2003. Efter beräkningstekniska

överföringar till hushållen bedöms emellertid

finanspolitiken nästa år bli starkt expansiv,

neutral år 2002 och expansiv år 2003. För detaljer

avseende beräkningen av finanspolitikens

inriktning hänvisas till kapitel 11.

Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld (Maastrichtskulden) fortsätter att

minska och förväntas i år understiga 60 % av

BNP. Årets minskning beror dels på det positiva

finansiella sparandet, dels på förväntade

försäljningar av statens aktieinnehav. Den

gynnsamma utvecklingen av de offentliga

finanserna medför att den offentliga sektorns

nettoskuld är utraderad år 2002.

En central fråga är vilken tillväxt och

sysselsättningsutveckling den svenska ekonomin

tål utan att inflationen utvecklas på ett sätt som

är oförenligt med Riksbankens inflationsmål.

Risken för överhettning bedöms inte vara

överhängande för tillfället. Inflationen är

fortfarande låg och inflationsförväntningarna för

de närmaste åren ligger i linje med

inflationsmålet. Det finns heller inga tecken på

att löneökningarna accelererar.

Kapacitetsutnyttjandet förefaller vara lågt.

Även om det i dagsläget inte finns någon

omedelbar risk för en generell överhettning finns

det ändå vissa begynnande bristsituationer:

inflationsförväntningarna har stigit, bristen på

arbetskraft har ökat något i vissa sektorer och en

relativt stor andel av företagen uppger, enligt

enkätsvar till AMS och SAF, att

rekryteringsproblem har försvårat en expansion.

I förhållande till den prognos som gjordes i

budgetpropositionen har nivån på

bruttonationalprodukten 2001 reviderats upp

med sammantaget 1,7 % för åren 1999 2001.

Denna upprevidering beror i huvudsak på att

produktiviteten nu bedöms utvecklas betydligt

bättre och att medelarbetstiden 2001 i

föreliggande prognos är något högre än vad som

antogs i budgetpropositionen.

Sysselsättningsgraden år 2001 ligger däremot på

samma nivå som tidigare. Förklaringen till den

förväntade produktivitetsökningen ligger bland

annat i ett relativt kraftigt omslag i

industrikonjunkturen där den svenska

exportindustrin gynnas av såväl det starka

internationella konjunkturläget som de goda

marknadsutsikterna inom teleproduktområdet.

Att tillväxten nu förväntas bli högre än tidigare

antagits innebär därför inte nödvändigtvis att

överhettningsriskerna har tilltagit. Den

sammantagna bedömningen är dock att

resursläget år 2001 är ansträngt och att den

svenska ekonomin då är i ett milt

överhettningsläge.

För att belysa osäkerheten i denna bedömning

redovisas tre olika tänkbara utvecklingsbanor för

den svenska ekonomin från år 2001 och framåt. I

basscenariot, som är det mest genomarbetade

och som ligger till grund för resterande kapitel

och för budgetberäkningarna, är utgångspunkten

att ekonomin befinner sig i ett milt

överhettningsläge 2001 och att anpassning sedan

sker så att ekonomin är i balans år 2003. Mellan

2001 och 2003 minskar antalet platser i

kunskapslyftet i betydande omfattning. Därmed

frigörs arbetskraft och sysselsättningen kan öka

utan att det uppstår överhettningstendenser. På

kort sikt stiger den öppna arbetslösheten något

eftersom hela minskningen i kunskapslyftet inte

fullt ut motsvaras av en högre sysselsättning.

Med hänsyn tagen till såväl läget år 2001 som

minskningen av kunskapslyftet uppgår BNP-

tillväxten i baskalkylen till 2,0 % år 2002 och till

2,0 % år 2003.

I kapitel 12 diskuteras också ytterligare två

scenarier. Den grundläggande skillnaden mellan

de tre alternativen är i vilken mån det finns lediga

resurser i ekonomin som kan tas i anspråk utan

att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar.

I ett högtillväxtscenario antas

arbetsmarknaden fungera bättre än i basscenariot

genom att personer som är utanför arbetskraften,

t.ex. i kunskapslyftet eller i

arbetsmarknadspolitiska program, i högre

utsträckning söker sig ut på arbetsmarknaden

och blir sysselsatta. Ett sätt att uppnå detta kan

vara att i hög grad anpassa olika

utbildningsinsatser till arbetskraftsefterfrågan.

Sysselsättningsgraden kan i detta scenario

fortsätta att öka fram till 2003 och tillväxten kan

överstiga den trendmässiga tillväxttakten utan att

det uppstår några tendenser till överhettning. I

högtillväxtscenariot följer den ekonomiska

utvecklingen en bana som gör det möjligt att

samtidigt ha en öppen arbetslöshet som år 2004

ligger under 4 % och en sysselsättningsgrad för

reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år som

ligger på 80 %.

I ett överhettningsscenario antas

arbetsmarknaden och lönebildningen fungera

sämre än i baskalkylen. Lönerna ökar år 2001

med 5 % i istället för baskalkylens 3,5 %.

Hushållens konsumtion ökar initialt snabbare än

i baskalkylen genom högre löner och inkomster

medan exportföretagens konkurrenskraft

urholkas. Höga löneökningar och något högre

konsumtionstillväxt i jämförelse med

baskalkylen leder till att inflationen stiger.

Penningpolitiken läggs om i restriktiv riktning

och saldomålet för de offentliga finanserna

skärps. Därmed dämpas den samlade efterfrågan.

Resultatet blir att den svenska ekonomin växer

långsammare än i basscenariot 2002 och 2003.

Den öppna arbetslösheten ligger kring 5 % år

2003 och sysselsättningsmålet år 2004 är

knappast möjligt att uppnå.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

År 2000 förutspås bli ett mycket bra år för

världsekonomin. Den globala tillväxten väntas

stiga från 3,2 % år 1999 till 3,9 % i år och till

3,8 % nästa år samtidigt som inflationstrycket

bedöms vara relativt måttligt. För ett stort antal

länder är konjunkturutsikterna gynnsamma.

Detta gäller för EU-området, Förenta staterna,

de tidigare krisdrabbade länderna i Sydostasien

och Latinamerika. Ett undantag från denna

positiva utveckling i världsekonomin är Japan där

tillväxtutsikterna fortfarande är dystra.

I euroområdet är återhämtningen efter

konjunkturavmattningen i slutet av 1998 nu

tydlig i tillväxtsiffrorna för det andra halvåret

1999. Indikatorer över hushållens och företagens

förtroende visar att framtidsoptimismen är stark.

En viktig förklaring till att hushållens tillförsikt

inför framtiden ligger på historiska toppnivåer är

att arbetslösheten kontinuerligt har minskat

sedan 1997 och väntas fortsätta att minska under

prognosperioden. De monetära förhållandena

måste betecknas som expansiva även om en icke

obetydlig uppgång i de långa räntorna har ägt

rum sedan i somras. Tillväxten bedöms uppgå till

ca 3 % både i år och nästa år. Under 1999 var

tillväxtskillnaderna mellan olika euroländer

förhållandevis stora. I och med att

konjunkturförstärkningen förväntas bli relativt

kraftig i Italien och Tyskland bedöms dessa

skillnader minska något.

Tillväxten i Förenta staterna har under den

senaste fyraårsperioden i genomsnitt legat över

4 % och ännu syns inga tydliga tecken på

avmattning. Inflationen har varit relativt låg och

den prisuppgång som har noterats beror i stor

utsträckning på stigande oljepriser.

Produktivitetstillväxten har stigit, vilket innebär

att ekonomin kan absorbera högre löneökningar

utan att inflationen stiger. Tillväxten beräknas i

år uppgå till 3,8 %. Den s.k. mjuklandning som i

ett antal år legat i prognoserna utan att sedan

förverkligas förskjuts återigen ett år in i

framtiden. I prognosen antas därför att

tillväxttakten faller tillbaka något 2001 till 2,7 %

och att en sådan anpassning kan ske utan kraftiga

räntehöjningar av den amerikanska

centralbanken.

En viktig drivkraft bakom de höga

tillväxttalen i Förenta staterna har varit en snabbt

stigande sysselsättning. Därmed har

arbetslösheten minskat från ca 7,5 % i början av

1990-talet till ca 4 % i dagsläget. Utvecklingen

riskerar att föra in den amerikanska ekonomin i

ett överhettningsläge. Under de senaste åren har

emellertid tillväxten i allt högre grad drivits av en

snabb ökning av produktiviteten. Debatten om

den nya ekonomin handlar bland annat om

huruvida produktivitetstillväxten varaktigt har

ökat till följd av den snabba utvecklingen inom

IT-branschen. Att förväntningarna avseende

framtida produktion och vinster är högt ställda

markeras inte minst av den snabba

börsuppgången. Den avgörande osäkerheten är

om den amerikanska ekonomin klarar av att

uppfylla de högt ställda förväntningarna.

Riskerna hänger därför ihop; en sämre

produktivitetstillväxt än förväntat kan leda till

kapitalutflöde, dollarförsvagning, börskorrektion

och investeringsavmattning. En positiv

utveckling innebär att den amerikanska

ekonomin i stället kan mjuklanda utan att

tillväxten sjunker nämnvärt genom att den

långsiktiga tillväxttakten har ökat. I en negativ

utveckling ligger en återgång till en svagare

produktivitetstillväxt, fallande börskurser och

tilltagande överhettningstendenser på

arbetsmarknaden. De ekonomiska

konsekvenserna av en positiv eller negativ

utveckling är inte begränsade till Förenta

staterna utan påverkar hela världsekonomin.

Japan har problem med fallande priser, negativ

tillväxt, stigande arbetslöshet och svagt

konsumentförtroende kombinerat med stora och

växande underskott i de offentliga finanserna.

Försöken att få till stånd en självbärande tillväxt

med expansiv finans- och penningpolitik har

hittills misslyckats. Vissa positiva tecken syns på

ekonomins utbudssida där industriproduktionen

har återhämtat sig, om än från mycket låga

nivåer. Den japanska ekonomin gynnas av att

den ekonomiska aktiviteten har stärkts i övriga

Asien. I Japan bedöms tillväxten stanna vid

måttliga 0,7 % i år och 1,2 % år 2001.

I Storbritannien, Norge och Danmark, som är

viktiga svenska exportmarknader, förutses en

återhämtning efter att tillväxten under förra året

varit relativt låg. Storbritannien och Danmark

har båda legat långt fram i konjunkturcykeln

vilket har tvingat fram en stram ekonomisk

politik. I Danmark förutses en återhämtning av

den inhemska efterfrågan. I Storbritannien

väntas en högre exporttillväxt i år och nästa år

samtidigt som finanspolitiken läggs om i en

något expansiv riktning. I Norge väntas tidigare

begränsningar i oljeproduktionen upphöra. Detta

förutses ge upphov till ett betydande bidrag från

oljeexporten, vilket höjer tillväxten framöver.

Tabell 1.2 Prognosförutsättningar

1998

1999

2000

2001

2002

2003

BNP världen1

2,5

3,2

3,9

3,8

3,6

3,6

HIKP EU1

1,3

1,2

1,8

1,9

1,8

1,8

Timlön i Sverige,

kostnad1

3,8

3,4

3,5

3,5

3,5

3,5

Dollarkurs (SEK)2

7,95

8,26

8,55

7,90

7,20

6,96

TCW-index2

123,2

124,8

122,7

120,4

118,5

118,0

Tysk långränta3

4,57

4,50

5,44

5,45

5,22

5,00

Svensk långränta3

4,99

4,98

5,70

5,75

5,47

5,20

Svensk kortränta4

4,23

3,25

4,43

4,68

4,60

4,60

1 Årlig procentuell förändring

2 Årsgenomsnitt

3 10-års statsobligation, årsgenomsnitt

4 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Räntor, valutor och inflation

Efter långränteuppgången under det andra

halvåret 1999 har 10-årsräntan i euroområdet, i

Sverige och i Förenta staterna fallit något under

årets inledande månader. Skillnaden mellan

svenska och tyska tioårsräntor har gradvis

minskat sedan hösten 1999. Det finns flera

förhållanden som långsiktigt talar för låga

svenska räntor: det alltmer grundmurade

förtroendet för inflationsmålet, den låga

inflationsbenägenhet som indikeras av den

gynnsamma kombinationen av hög tillväxt och

låg inflation och det låga förväntade lånebehovet

som är en följd av stabila överskott i de offentliga

finanserna och planerade utförsäljningar av

statliga företag.

För att undvika en överhettningssituation har

den amerikanska centralbanken sedan sommaren

höjt styrräntan med 1,25 procentenheter till

6,0 %. I euroområdet är resursutnyttjandet, och

därmed styrräntan, lägre. I takt med de gradvis

förbättrade konjunkturutsikterna och de därmed

sammanhörande inflationsriskerna har ECB

sedan november lagt om penningpolitiken i en

något mindre expansiv riktning.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett

inflationsmål. Tack vare det relativt låga

resursutnyttjandet i utgångsläget och förutsatt

att löneökningarna begränsas till 3,5 % förväntas

den höga tillväxten kunna kombineras med

fortsatt måttliga prisökningar. Det mer än

fördubblade världmarknadspriset på olja har

dock inneburit att inflationstalen ökat. Det

direkta bidraget till inflationen enligt KPI av

oljeprisuppgången mellan februari 1999 och

februari i år uppgår till ca 1 procentenhet. I

prognosen antas att oljepriset gradvis sjunker i

förhållande till nivåerna under årets inledande

månader och ger ett negativt bidrag till

inflationen både i år och nästa år. I slutet av

innevarande år förutsätts oljepriset ligga på 22

dollar per fat och i slutet av 2001 på 20 dollar per

fat. Osäkerheten avseende bedömningen av

oljepriset är stor. Riskerna är inte endast

kopplade till de direkta effekterna på inflationen

utan även till indirekta effekter av stigande

oljepriser på produktionskostnader och

inflationsförväntningar.

Prisutvecklingen i år och nästa år hålls även

tillbaka av att kronan antas förstärkas.

Apprecieringen förväntas framför allt ske mot

dollarn. Kronans kurs mot euron antas ligga

kring 8,40 i slutet av detta år och runt 8,70 på

sikt, vilken innebär en försvagning i förhållande

till kursen i dagsläget. Prognosen förutsätter

således en gradvis förstärkning av euron mot

dollarn. En sådan utveckling ter sig naturlig dels i

förhållande till den förutsedda

konjunkturutvecklingen i Förenta staterna

respektive euroområdet, dels med tanke på att

den amerikanska ekonomin uppvisar stora

underskott i bytesbalansen. Med fallande

oljepriser, måttliga löneökningar och en

apprecierande krona kommer inflationen att vara

låg i år och nästa år. Inflationen enligt

Riksbankens mått UND1X som exkluderar

räntekostnader för egnahemsägare samt

effekterna av förändringar i subventioner och

skatter från KPI väntas uppgå till 1,5 % i slutet

av nästa år. Bortsett från oljeprisernas och

valutakursens tillfälliga effekter på

konsumentpriserna är inflationstrycket något

högre. Förutsatt att reporäntan höjs till 4,50 % i

slutet av 2000 och till 4,75 % i slutet av nästa år

bedöms inflationen på sikt utvecklas i linje med

Riksbankens inflationsmål.

Tabell 1.3 Nyckeltal

1998

1999

2000

2001

2002

2003

KPI, dec dec

0,6

1,2

1,4

2,3

2,0

2,0

UND1X, dec dec

0,6

1,9

1,2

1,5

Disponibel inkomst1,2

1,2

3,3

5,1

4,5

2,5

3,3

Sparkvot (nivå)2

3,1

2,1

2,5

4,0

4,4

5,4

Industriproduktion1

4,3

4,2

5,8

4,5

2,9

2,8

Relativ enhetsarbets-

kostnad i industrin1

0,0

2,6

0,1

0,9

Antal sysselsatta1

1,5

2,2

1,7

0,9

0,4

0,4

Öppen arbetslöshet4

6,5

5,6

4,6

3,9

3,9

4,0

Arbetsmarknads-

politiska program3

3,9

3,1

3,1

3,1

3,1

3,1

Sysselsättningsgrad4

74,6

75,9

76,7

77,3

77,3

77,3

Handelsbalans5

135

130

147

174

184

192

Bytesbalans6

2,9

2,5

2,6

3,6

3,8

3,8

Offentligt överskott

före beräknings-

teknisk överföring6

1,9

1,9

2,8

3,2

3,6

4,5

Offentligt överskott

efter beräknings-

teknisk överföring6

1,9

1,9

2,8

2,0

2,0

2,0

1 Årlig procentuell förändring

2 Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår

i hushållssektorn. För år 2001 2003 redovisas utvecklingen inklusive effekter

av beräkningsteknisk överföring.

3 Andel av arbetskraften

4 Antalet sysselsatta i åldern 20 64 år, exklusive sysselsatta i

arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna

åldersgrupp.

5 Miljarder kronor

6 Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank

och Finansdepartementet

Inflationen mätt med KPI ökar kraftigt i januari

2001 på grund av att fastighetsskatten i

prognosen antas höjas och taxeringsvärdena

justeras i enlighet med nu gällande beslut. Detta

höjer inflationen enligt KPI med 0,8

procentenheter och till viss del även UND1X.

Regeringen avser att i budgetpropositionen för

2001 återkomma med förslag som begränsar

ökningen av skatteuttaget.

Tabell 1.4 Försörjningsbalans

Miljarder

kronor

Årlig procentuell volymförändring

1999

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Hushållens konsumtionsutgifter

997

1,7

2,4

4,1

5,0

(4,0)

2,7

2,0

2,0

Offentliga konsumtionsutgifter

533

1,0

2,2

1,8

0,7

(1,2)

0,6

0,4

0,5

Statliga

154

2,7

7,4

1,1

1,0

0,5

0,5

0,5

Kommunala

378

0,2

6,6

2,0

1,3

(1,3)

0,7

0,4

0,6

Fasta bruttoinvesteringar

327

2,2

9,4

8,1

5,0

5,4

3,6

3,0

Näringsliv exkl. bostäder

246

3,2

10,6

7,6

5,8

(5,4)

5,1

2,6

1,7

Bostäder

32

22,3

3,6

18,8

10,5

11,1

12,0

12,0

Myndigheter

49

12,1

7,0

4,7

2,6

( 0,4)

3,0

2,6

2,7

Lagerinvesteringar1

6

0,5

0,3

0,5

0,0

0,0

0,0

0,0

Export

863

13,0

7,3

5,2

7,6

6,9

5,5

5,3

Import

754

11,8

10,4

5,0

7,2

6,8

5,7

5,4

BNP

1972

2,0

3,0

3,8

3,8

2,9

2,0

2,0

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år

ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas volymutvecklingen exklusive

denna

effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.

1 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemente

Försörjningsbalansen

Under 1999 ökade varuexporten med drygt 5 %.

Huvuddelen av exportindustrin, däribland den

cykliska basindustrin, utvecklades dock svagt. En

mycket snabb tillväxt av exporten av

teleprodukter bidrog med ca 4 procentenheter

till varuexportens tillväxt. För stora delar av

industrin var exportvolymerna oförändrade eller

sjunkande.

Omslaget i den internationella

konjunkturbilden innebär att exportutsikterna

både i år och nästa år måste betecknas som

gynnsamma. Teleproduktindustrin förväntas ge

tillväxtbidrag under 2000 och 2001 som ligger i

samma storleksordning som under 1999. Därtill

torde återhämtningen av den europeiska

industrikonjunkturen innebära en ökad

efterfrågan på traditionella svenska exportvaror,

bland annat investeringsvaror. Även om den

förväntade kronförstärkningen i viss

utsträckning urholkar konkurrensförmågan

bedöms de svenska relativpriserna i utgångsläget

vara tillräckligt gynnsamma för att svenska

företag skall fortsätta att vinna marknadsandelar.

Sammantaget innebär detta att den svenska

varuexporten i år väntas öka med 8,2 % och med

7,1 % nästa år. Sverige beräknas därmed ta

marknadsandelar.

En viktig förklaring till detta är de förväntade

fortsatta exportframgångarna inom

teleproduktområdet. Under de senaste 6 åren har

exporten från denna sektor vuxit med i

genomsnitt 35 % per år. Branschens andel av

exporten har under motsvarande period ökat

från drygt 5 % av varuexporten till drygt 15 %.

Teleproduktindustrins växande betydelse för

svensk export samt osäkerheten om utvecklingen

inom detta område och branschens

konkurrenskraft utgör en betydande risk i

prognosen.

Efter att ha ökat med 10 % per år 1997 och

1998 sjönk varuimporttillväxten till drygt 4 % år

1999. Detta kan synas vara något förvånande

med tanke på att BNP-tillväxten var avsevärt

högre 1999 än under de föregående två åren.

Förklaringen till detta är att

efterfrågekomponenter med högt

importinnehåll, exempelvis industrilager och

maskininvesteringar, utvecklades svagt 1999.

Därtill bidrog en kraftig minskning av importen

av datorer.

I år tar importtillväxten fart i takt med att

efterfrågans importinnehåll normaliseras i

förhållande till 1999. Nästa år kan vissa

bristsituationer inom industrin uppträda. Detta

kan leda till att importen växer snabbare än eljest.

Den totala varuimporten beräknas uppgå till

7,4 % år 2000 och till 6,7 % år 2001.

Tjänstenettot, dvs. skillnaden mellan

tjänsteexport och tjänsteimport, gav 1999 ett

negativt bidrag på 0,2 procentenheter till BNP-

tillväxten. Ett negativt bidrag av samma

storleksordning väntas även i år och nästa år. Det

beror bl.a. på att nettot av den import och export

som uppstår i samband med turism och

affärsresande under ett antal år har uppvisat en

tydligt negativ trend.

Bruttoinvesteringarna väntas fortsätta visa

höga tillväxttal under de kommande åren. Till

följd av att den internationella

konjunkturavmattningen drabbade

investeringstunga delar av den svenska industrin,

var investeringarna oförändrade i denna sektor

förra året. I år väntas industriproduktionen stiga

med 6 %. Den befintliga kapitalstocken bedöms

också vara relativt låg i förhållande till

produktionen. Industriinvesteringarna bedöms

därför öka med ca 5 % i år. Med sedvanlig

eftersläpning i förhållande till en internationell

konjunkturuppgång väntas tillväxten i

industriinvesteringarna öka ytterligare nästa år.

Investeringarna i övrigt näringsliv har under

ett antal år uppvisat mycket höga tillväxttal. Den

expansiva tjänstesektorn och omställningsarbete

inför millennieskiftet i bl.a. finanssektorn bidrog

till de höga investeringsnivåerna i fjol. Det

fortsatt goda konjunkturläget i tjänstesektorn

och ledande indikatorer tyder på en betydande

investeringstillväxt också i år och nästa år. Detta

gäller i synnerhet inom fastighetsverksamhet i

storstadsregionerna och inom varuhandel. Den

av regeringen nyligen föreslagna satsningen på

bredband stärker investeringstillväxten

ytterligare. Investeringstillväxten i övrigt

näringsliv väntas uppgå till 6,1 % i år och till

4,4 % år 2001. Nedgången i

investeringstillväxten i övrigt näringsliv skall ses i

ljuset av att investeringsvolymerna nu är så höga

att även en oförändrad investeringsnivå innebär

en avsevärd utbyggnad av kapaciteten.

Under föregående år steg bostadsbyggandet

med 25 % jämfört med året innan. Trots att

förutsättningarna för en fortsatt kraftig uppgång

är goda, i form av t.ex. låga räntor och stark

tillväxt i hushållens inkomster, finns det tecken

på att återhämtningen går långsamt: antalet

påbörjade lägenheter utvecklades svagt under

slutet av förra året, orderingången till

småhusfabrikanter stagnerade och

utbudsrestriktioner i form av brist på planerad

tomtmark gör sig gällande i de expansiva

storstadsregionerna. Bostadsinvesteringarna

förutses stiga med drygt 10 % både i år och nästa

år. Investeringsvolymen i utgångsläget är dock så

låg att tillväxttal i denna storleksordning innebär

att bostadsbristen i expansiva områden består.

Hushållens konsumtionsutgifter steg 1999

med 4,1 %. De faktorer som underbyggde

konsumtionsuppgången 1999

sysselsättningstillväxt, snabbt växande

disponibelinkomster och en kraftig

förmögenhetsuppbyggnad bedöms utgöra

viktiga drivkrafter bakom en fortsatt stark

tillväxt av hushållens konsumtionsutgifter.

Konsumtionen beräknas därför öka med ca 4 % i

år (bortsett från effekten av Svenska kyrkans

överföring till hushållssektorn, se

fördjupningsrutan i detta kapitel) och med

knappt 3 % nästa år.

Till följd av den goda utvecklingen på

aktiemarknaderna i Sverige och i omvärlden samt

stigande småhuspriser, ökade hushållens

förmögenhet mycket kraftigt förra året. Den

finansiella nettoförmögenheten bedöms ha ökat

med drygt 30 %, eller med över 400 miljarder

kronor under 1999. I prognosen antas att

börsutvecklingen nu går in i en lugnare fas med

måttligt stigande kurser. Därtill kommer

svårigheten att korrekt bedöma den historiska

förmögenhetstillväxtens effekter på den framtida

konsumtionen. Från teoretiska utgångspunkter

kan man hävda att konsumtionsutrymmet har

ökat med ett belopp motsvarande den reala

avkastning som en förmögenhetsökning i

storleksordningen 400 miljarder kronor årligen

genererar. Till viss del fångas denna ökade

avkastning upp i disponibelinkomsterna.

Samtidigt är det uppenbart att det finns andra

förhållanden som också påverkar konsumtionen,

exempelvis hushållens förväntningar om den

fortsatta förmögenhetstillväxten, möjligheterna

och incitamenten att likvidisera tillgångar,

avvikelse i förhållande till hushållens önskade

förmögenhetsnivå och det sätt på vilket

förmögenhetsuppgången är fördelad mellan

hushåll med olika konsumtionsbenägenhet.

Eftersom de senaste årens

förmögenhetsuppbyggnad är exceptionell i ett

historiskt perspektiv är det svårt att på empirisk

grund fastställa hur konsumtionen påverkas. I

prognosen ligger en tydlig men relativt måttlig

förmögenhetseffekt, som grundar sig på ett

antagande om ett långsiktigt beteende hos

hushållen.

Under åren 2001 2003 överstiger överskotten

i de offentliga finanserna den målsatta nivån om

2 % av BNP. Överskotten torde öka hushållens

tilltro till svensk ekonomi. Dessutom är det

rimligt att anta att hushållen får ta del av detta

överskjutande överskott och planerar sin

konsumtion därefter (även om det är osäkert i

vilken utsträckning och i vilken form

överskotten kommer hushållen till godo).

Beräkningstekniskt har överskott i de offentliga

finanserna utöver 2 % av BNP för åren 2001

2003 överförts till hushållen. I tabell 1.3

redovisas således utvecklingen för sparkvot och

disponibelinkomst inklusive denna överföring.

Sparkvoten bedöms i år vara lägre än vad som

förefaller vara rimligt på medellång sikt. En

viktig anledning till att hushållen varken 1999

eller i år tycks anpassa sitt konsumtionsbeteende

så att sparkvoten stiger är den gynnsamma

förmögenhetsutvecklingen som dels ökar

konsumtionsutrymmet, dels bidrar till lägre

disponibelinkomster genom att hushållens

reavinstskatter ökar. Själva reavinsten påverkar

per definition dock inte den disponibla

inkomsten. En utgångspunkt för konsumtions-

prognosen är att de realiserade

beräkningstekniska överföringarna är så pass

stora att sparkvoten år 2003 ligger högre än år

2000.

De statliga konsumtionsutgifterna, som svarar

för en fjärdedel av statens utgifter, varierar

tämligen kraftigt mellan åren bl.a. på grund av

försvarsinköp. Dessutom är

nationalräkenskapernas preliminära utfall mycket

osäkra och genomgår ofta stora revideringar.

Den statliga konsumtionen ökade 1999 med

1,1 %. I år beräknas en fortsatt ökning med 1 %

och nästa år med 0,5 %.

De kommunala konsumtionsutgifterna steg i

reala termer med 2,0 % mellan 1998 och 1999.

Bedömningen av hur kommunsektorns

konsumtionsutgifter utvecklas har gjorts utifrån

det ekonomiska utrymme som är tillgängligt

under förutsättningen att respektive delsektor

skall klara balanskravet. Den kraftiga

sysselsättningsuppgången i ekonomin leder till

ökade skatteintäkter för kommunsektorn. En

stark utveckling av skatteinkomster och

statsbidrag medger en ökning av

kommunsektorns konsumtionsutgifter med

1,3 % i år och med 0,7 % nästa år, samtidigt som

kommunsektorn som helhet beräknas uppfylla

kravet om ekonomisk balans. Om hänsyn tas till

överföringen av kyrkan från kommunsektorn till

hushållens ideella organisationer blir

utvecklingstakten i år 1,3 %.

Konsumtionsutrymmet för kommunsektorn

måste 2002 och 2003 anpassas till en svagare

utveckling av skatteinkomsterna. Balanskravet

bedöms medge en tillväxt av den kommunala

konsumtionen på ca 0,5 % per år.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

En stark inhemsk efterfrågan i form av snabbt

växande konsumtionsutgifter i hushållssektorn

och en god investeringstillväxt i övrigt näringsliv

gav betydande bidrag till tillväxten 1999.

Nettoexportens bidrag stärkte tillväxten med 0,4

procentenheter. I år övergår tillväxten till att bli

mer exportdriven. Importen bedöms dock

stärkas, bland annat till följd av att föregående års

lageranpassning reducerade importen. Detta

innebär att ökningen av bidraget från

nettoexporten i förhållande till 1999 blir relativt

blygsam. Nästa år förutses en viss avmattning av

hushållens konsumtionsutgifter, vilken förklarar

större delen av minskningen av BNP-tillväxten.

Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen

av Svenska kyrkan från staten

Procentenheter

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Hushållens

konsumtionsutgifter

1,2

2,1

2,0

1,4

1,0

1,0

Offentliga

konsumtionsutgifter

0,6

0,5

0,3

0,2

0,1

0,1

Fasta brutto-

investeringar

1,4

1,3

0,8

0,9

0,6

0,5

Lagerinvesteringar

0,3

0,5

0,0

0,0

0,0

0,0

Export

3,1

2,3

3,4

3,2

2,6

2,6

Import

3,7

1,9

2,7

2,7

2,3

2,3

Netto utrikeshandel

0,6

0,4

0,6

0,5

0,3

0,3

BNP

3,0

3,8

3,8

2,9

2,0

2,0

Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan

fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Det finansiella sparandet, vilket i stort

överensstämmer med bytesbalansens saldo,

väntas visa stora och växande överskott under de

kommande åren. Till grund för denna utveckling

ligger kraftiga överskott i handelsbalansen. I år

väntas handelsbalansöverskottet uppgå till

knappt 150 miljarder kronor, vilket motsvarar

7 % av BNP. Underskotten i tjänstebalansen och

kapitalavkastningen reducerar dock

bytesbalansöverskottet som beräknas uppgå till

knappt 4 % av BNP under de kommande åren.

Även det reala sparandet växer andelsmässigt i

förhållande till BNP. Den goda utvecklingen av

hushållens konsumtionsutgifter går därför hand i

hand med en utveckling där Sveriges

bruttosparande växer som andel av BNP. I tabell

1.6 har hela den beräkningstekniska överföringen

lagts på hushållen och därmed stärkt

hushållssparandet och i motsvarande grad

försvagat sparandet i den offentliga sektorn.

Tabell 1.6 Sparandets sammansättning

Procent av BNP

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Bruttosparande

20,0

18,5

19,6

20,8

21,2

21,5

Realt sparande

16,7

16,9

17,0

17,3

17,5

17,7

Fasta investeringar

15,8

16,6

16,8

17,0

17,2

17,4

Lagerinvesteringar

0,9

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

Finansiellt sparande

3,3

1,6

2,6

3,6

3,8

3,8

Offentlig sektor1

1,9

1,9

2,8

2,0

2,0

2,0

Hushåll1

2,0

1,3

1,8

2,6

2,9

3,5

Företag

0,2

0,6

1,0

0,6

0,9

1,5

1 Efter beräkningsteknisk överföring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Arbetsmarknaden

Sedan 1997 har sysselsättningen ökat i en mycket

snabb takt och totalt sett har ca 150 000

arbetstillfällen tillkommit mellan 1997 och 1999.

Arbetslösheten har fallit och sysselsättningen har

stigit i de flesta län.

I den privata tjänstesektorn, som utgör ca

40 % av samtliga sysselsatta, steg

sysselsättningen med hela 110 000 personer

mellan 1997 och 1999. Uppgången i

tjänstesektorn var också relativt kraftig i

förhållande till ökningen i tjänsteproduktionen.

En betydande del av den förväntade

sysselsättningsökningen antas även i år och nästa

år ske i tjänstesektorn. Åren 2000 och 2001

bedöms produktionen växa något långsammare

än 1999, men produktiviteten beräknas utvecklas

starkare. Sammantaget innebär detta att

sysselsättningstillväxten i tjänstesektorn dämpas.

Detta är en viktig förklaring till att även

sysselsättningen i ekonomin som helhet ökar

något långsammare i år trots att BNP-tillväxten

bedöms bli i stort sett densamma. Den totala

sysselsättningsuppgången mellan 1999 och 2001

uppskattas till 106 000 personer och

sysselsättningsgraden för personer i reguljär

sysselsättning mellan 20 och 64 år uppgår

därmed till 77,3 % år 2001.

Produktivitetstillväxten i industrin, som

uppgick till 3 % förra året, förutses stiga till 5 % i

år samtidigt som tillväxttakten för

industriproduktionen ökar från 4 % till 6 %.

Den stigande produktivitetstillväxten är delvis av

konjunkturell karaktär. Vid en

konjunkturuppgång tas ledig kapacitet i anspråk

varpå produktiviteten ökar. En betydande del av

produktionsökningen väntas ske inom

teleproduktsektorn där produktivitetstillväxten

är mycket hög. Denna produktion ger ett

betydande bidrag till produktivitetstillväxten

inom industrin men skapar relativt få nya

arbetstillfällen. I hela ekonomin väntas

produktiviteten öka med 2,0 % i år och 1,8 %

nästa år, vilket kan jämföras med förra årets

produktivitetstillväxt på 0,9 %.

Den öppna arbetslösheten sjönk från 6,5 % år

1998 till 5,6 % år 1999. Arbetskraftsutbudet ökar

vanligtvis vid en sysselsättningsuppgång.

Tillkommande platser i högskolan i år och nästa

år begränsar dock utbudsökningen. Den öppna

arbetslösheten förväntas därmed fortsätta att

falla i ganska snabb takt och beräknas uppgå till

3,9 % år 2001. I en nyligen publicerad

proposition (1999/2000:98) föreslår regeringen

införandet av ett nytt arbetsmarknadspolitiskt

program, aktivitetsgarantin, som skall stärka

långtidsarbetslösas möjligheter att komma

tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden.

Denna åtgärd syftar, tillsammans med andra

åtgärder föreslagna i denna proposition, till att

effektivisera arbetsmarknaden och därigenom

minska den öppna arbetslösheten.

Den offentliga sektorns finanser

Förra året uppgick den offentliga sektorns

finansiella sparande till 37 miljarder kronor eller

1,9 % av BNP. I år förstärks sparandet till 2,8 %

av BNP. Därvid sjunker både inkomster och

utgifter som andel av BNP. I

budgetpropositionen beräknades överskottet i

det finansiella sparandet 2001 ligga marginellt

över målet på 2 % av BNP. Genom att den

ekonomiska tillväxten nu väntas bli starkare, och

därigenom skatteinkomsterna högre, än vad som

då beräknades har det finansiella sparandet

reviderats upp till 3,2 % av BNP för 2001 (före

beräkningsteknisk överföring).

Under åren 2002 och 2003 fortsätter de

offentliga finanserna att förbättras. Detta beror

på att utgifterna sjunker som andel av BNP.

Överskotten i de offentliga finanserna fortsätter

att stiga i förhållande till BNP och beräknas

uppgå till 3,6 % år 2002 och till 4,5 % år 2003.

Liksom för år 2001 överförs dock sparandet

utöver målet på 2 % av BNP beräkningstekniskt

till hushållen.

Tabell 1.7 De offentliga finanserna

Procent av BNP

1999

2000

2001

2002

2003

Inkomster

60,2

58,1

56,7

56,6

56,6

Utgifter

58,4

55,3

53,4

53,1

52,2

Finansiellt sparande

före överföring

1,9

2,8

3,2

3,6

4,5

Beräkningsteknisk

överföring

0,0

0,0

1,2

1,6

2,5

Finansiellt sparande

efter överföring

1,9

2,8

2,0

2,0

2,0

Konsoliderad

bruttoskuld efter

överföring

65,5

57,6

52,5

49,5

47,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fördelningen av sparandet mellan staten och

ålderspensionssystemet påverkas under perioden

1999 till 2001 av den finansiella infasningen av

det reformerade ålderspensionssystemet. När

infasningen är över år 2002 beräknas sparandet i

pensionssystemet, dvs. AP-fonden och

premiepensionssystemet, uppgå till ca 2,5 % av

BNP, medan statens finansiella sparande visar ett

underskott på ca 0,5 % av BNP (efter

beräkningsteknisk överföring). Det är en följd av

att pensionsreformen utgör en mycket stor

omfördelning av sparandet från staten till

ålderspensionssystemet. Det innebär att mer än

hela det finansiella överskottsmålet för den

samlade offentliga sektorn används för att bygga

upp pensionsfonderna inför den belastning som

väntar i framtiden.

Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld, definierad enligt de s.k.

Maastrichtkriterierna uppgick vid utgången av

1999 till 65,5 % av BNP. Som andel av BNP har

den konsoliderade skulden sjunkit sedan 1995. I

år minskar dessutom skulden även nominellt

med drygt 90 miljarder kronor och väntas

understiga 60 % av BNP, vilket är referensvärdet

för den offentliga skuldsättningen enligt

Maastrichtkriterierna. Den kraftiga minskningen

beror till stor del på att förväntade försäljningar

av statens aktieinnehav förutses användas till

amortering av statsskulden.

Nettoskulden, som är nettot av den offentliga

sektorns samtliga finansiella tillgångar och

skulder, sjunker i takt med att den offentliga

sektorn visar fortsatta finansiella överskott och

till följd av de värdeförändringar som sker på

tillgångar och skulder. År 2002 beräknas

nettoskulden vändas till en positiv finansiell

ställning. Det innebär att den offentliga sektorns

finansiella tillgångar överstiger skulderna.

Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn

Den 1 januari i år skildes Svenska kyrkan från

staten. I nationalräkenskapstermer innebär detta

att kyrkan, som tidigare ingått i

kommunsektorn, kommer att ingå i den sektor

som benämns hushållens ideella organisationer

från och med redovisningen för år 2000.

(Nationalräkenskaper för första kvartalet 2000

publiceras i juni.) Hushållens ideella

organisationer betraktas bl.a. i

konsumtionshänseende som en del av

hushållssektorn. Alla effekter av överföringen på

nationalräkenskapernas redovisning är ännu inte

helt klarlagda, men i denna prognos har

förändringen beaktats så långt det varit möjligt

med ledning av preliminära uppgifter.

Överföringen påverkar inte BNP men har

effekter på fördelningen mellan

försörjningsbalansens poster. Dessutom

påverkas förädlingsvärden och antal arbetade

timmar i olika sektorer samt hushållens och den

offentliga sektorns finanser. Nedan

sammanfattas hur överföringen har behandlats i

prognosen.

Från och med år 2000 ingår Svenska kyrkans

konsumtionsutgifter i hushållens

konsumtionsutgifter och inte i de kommunala

konsumtionsutgifterna. Kyrkans

konsumtionsutgifter uppgick 1999 till 9950

miljoner kronor, vilket motsvarade ungefär

2,5 % av kommunernas och 1 % av hushållens

konsumtionsutgifter 1999. Överflyttningen ger

en engångseffekt på tillväxttalen för dessa bägge

poster i försörjningsbalansen för år 2000. Se

tabell 1.4.

En del av kyrkornas konsumtionsutgifter som

avser vissa prästlöner har hittills hänförts till de

statliga konsumtionsutgifterna. I

nationalräkenskaperna kommer även denna post

att överföras till hushållens konsumtionsutgifter

från och med år 2000. Denna överföring har inte

beaktats i konsumtionsprognoserna för stat

och hushåll.

När det gäller redovisningen av antalet

sysselsatta har inga överföringar från

kommunsektorn eller staten till näringslivet

gjorts i prognosen eftersom det ännu inte är klart

hur överföringen kommer att hanteras i

Statistiska centralbyråns

arbetskraftsundersökning.

Svenska kyrkans investeringar redovisas som

offentliga myndigheters investeringar t.o.m. år

1999 men därefter som investeringar i övrigt

näringsliv, närmare bestämt som investeringar i

hushållstjänsteverksamhet. Förändringarna

påverkar inte den totala investeringstillväxten för

år 2000 men innebär att tillväxttalet i övrigt

näringsliv höjs med 0,5 procentenheter samtidigt

som det minskar med närmare 2 procentenheter

i de offentliga myndigheterna.

Kyrkoskatten avskaffas. Medlemmar i Svenska

kyrkan betalar i stället en medlemsavgift. De som

inte är medlemmar betalar en obligatorisk

begravningsavgift. Kyrkoskattens avskaffande

gör att hushållens disponibla inkomst per

definition höjs. Både medlemsavgiften i Svenska

kyrkan och den obligatoriska

begravningsavgiften väntas behandlas på samma

sätt som medlemsavgifter i

nationalräkenskaperna. Eftersom dessa

medlemsavgifter utgör transaktioner inom en

och samma sektor registreras de inte som vare sig

inkomster eller utgifter för hushållen. Ett antal

inkomst- och utgiftsposter för hushållssektorn

påverkas (se avsnitt 9.1). Effekten på hushålls-

sektorns finansiella sparande och nettosparande

väntas inte vara av någon nämnvärd storlek.

För den offentliga sektorns finanser innebär

omklassificeringen av kyrkan att den offentliga

sektorns inkomster, skatter och utgifter

reduceras med ca ½ procentenhet av BNP.

2 Internationell utveckling

Utsikterna för världsekonomin under de

kommande två åren ter sig ljusa. Gynnsamma

makroekonomiska förutsättningar i form av

fortsatt låg inflation och låga räntor har

förbättrat förutsättningarna för ökad tillväxt i

stora delar av världen. Sammantaget bedöms den

globala tillväxten under innevarande år uppgå till

3,9 % och till 3,8 % år 2001.

Tillväxten i EU förutses öka från drygt 2 %

1999 till ca 3 % både i år och nästa år. Detta är en

följd av en starkare efterfrågan i både EU-

området och i omvärlden. Utvecklingen

understödjs bl.a. av gynnsamma monetära

förhållanden, en positiv

arbetsmarknadsutveckling och stigande

framtidsoptimism hos företag och hushåll.

Den amerikanska ekonomin har fortsatt att

utvecklas starkt. En åtstramning av

penningpolitiken förutses dock, att tillsammans

med högre marknadsräntor och en mer dämpad

aktieprisutveckling, bidra till en gradvis

avmattning av konjunkturen. Sammantaget

bedöms BNP-tillväxten avta från 4,2 % 1999 till

3,8 % i år och 2,7 % nästa år.

Ännu syns inga tydliga tecken på en varaktig

återhämtning i den japanska ekonomin. Den

ökade tillväxten under första halvåret 1999 kan

till stor del tillskrivas tidigare finanspolitiska

stimulanspaket. Den privata inhemska

efterfrågan är dock fortsatt svag. Utsikterna är

således fortsatt osäkra och BNP-tillväxten

förutses uppgå till måttliga 0,7 % i år och till ca

1 % nästa år.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan

Procentuell förändring

Som en följd av en starkare efterfrågan i EU-

området och en fortsatt stark utveckling i

Förenta staterna förutses

världsmarknadstillväxten för svensk export

sammantaget utvecklas gynnsamt under

prognosperioden. Sammantaget väntas

världsmarknadstillväxten för svensk export öka

från drygt 5 % 1999 till 8 % i år, för att under

nästa år uppgå till drygt 7 %.

Utvecklingen i Förenta staterna utgör den

största enskilda riskfaktorn i prognosen. Den

fortsatt höga tillväxten kan leda till en högre

inflation och en kraftigare åtstramning av

penningpolitiken än vad som nu antas. Den

största osäkerheten utgörs av den ansträngda

situationen på arbetsmarknaden. Samtidigt kan

andra faktorer, till exempel en fortsatt stark

produktivitetsutveckling, bidra till en högre icke

inflationsdrivande tillväxt än väntat.

Till riskerna i den japanska ekonomin hör den

snabbt växande statsskulden som kan komma att

pressa upp långräntorna. Avgörande för

återhämtningen i den japanska ekonomin är

emellertid att förtroendet bland hushåll och

företag återställs.

I EU kan en bättre utveckling än vad som nu

förutses samtidigt inte uteslutas, t.ex. som en

följd av en starkare utveckling av den inhemska

efterfrågan.

2.1 Utvecklingen i Europa

Euroområdet

Efter konjunkturavmattningen i slutet av 1998

och i inledningen av förra året har en påtaglig

förstärkning av konjunkturen skett under det

andra halvåret i euroområdet.

Återhämtningen har framförallt drivits av en

stark export till omvärlden samtidigt som den

inhemska efterfrågan fortsatt att utvecklas

gynnsamt. Även i Tyskland och Italien, som

konjunkturmässigt släpat efter, har tydliga

tecken på en återhämtning kunnat skönjas.

Den ekonomiska aktiviteten har fortsatt att

tillta i inledningen av detta år.

Industriproduktion och orderingång samt

förtroendebarometrar har stärkts påtagligt.

Förtroendet inom företagssektorn i euroområdet

uppvisar nu liknande nivåer som under

högkonjunkturåren 1994 och 1998.

Samtidigt ligger konsumentförtroendet på

högre nivåer än under högkonjunkturen i slutet

på 1980-talet respektive i samband med den

tyska återföreningen i början av 1990-talet.

Diagram 2.2 Företagens och hushållens förtroende i

euroområdet

Nettobalans

Inflationen i euroområdet har ökat under de

senaste månaderna, efter att under större delen

av 1999 legat på ca 1 %. Inflationstakten uppgick

i februari till 2 %. Framför allt två faktorer

förklarar denna utveckling: de stigande

oljepriserna samt eurons försvagning.

Långräntan i euroområdet som helhet steg

kontinuerligt under 1999, men har under den

senaste tiden fallit något till knappt 5,5 %. Efter

räntesänkningen i april 1999 till 2,5 % har ECB i

flera omgångar höjt styrräntan med sammanlagt

1 procentenhet till 3,5 %. Euron försvagades

under hela 1999, en utveckling som fortsatt

under inledningen av detta år. Försvagningen har

inte bara skett mot den amerikanska dollarn,

utan är också kraftig i effektiva termer.

Som en följd av den stigande inflationen och

de stigande inflationsförväntningarna samt

eurons utveckling har de reala monetära

förhållandena sannolikt lättat något jämfört med

inledningen av 1999. Detta bedöms, i

kombination med en under prognosperioden

neutral, eller möjligen något expansiv

finanspolitik, verka stimulerande på den

ekonomiska aktiviteten framför allt i år. Som en

följd av gynnsammare konjunkturutsikter och

tilltagande inflation antas styrräntan i

euroområdet uppgå till 4 % i slutet av detta år

och till 4,25 % i slutet av år 2001. Detta får anses

vara en relativt måttlig anpassning av

penningpolitiken. Samtidigt torde det

fortfarande finnas ledig kapacitet i euroområdet

som helhet och inflationsförväntningarna är

också fortfarande relativt låga.

BNP-tillväxten i euroområdet förutses uppgå

till ca 3 % både i år och nästa år. Både den

inhemska efterfrågan och nettoexporten, om än i

avtagande grad, förutses bidra till BNP-tillväxten

under prognosperioden. Hushållens konsumtion

bedöms utvecklas fortsatt starkt som en följd av

bl.a. stigande realinkomster och en mer gynnsam

arbetsmarknadsutveckling arbetslösheten

väntas minska med 1 procentenhet till i

genomsnitt ca 9 % år 2001. Den positiva

utvecklingen av nettoexporten kan bl.a. hänföras

till effekterna av den svaga euron, men också till

en allmänt stigande efterfrågan i omvärlden, en

utveckling som förutses vara särskilt tydlig i år.

Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Årlig procentuell förändring

1999

2000

2001

2002

2003

Bruttonationalprodukt

Världen

3,2

3,9

3,8

3,6

3,6

Förenta staterna

4,2

3,8

2,7

2,1

2,1

Japan

0,3

0,7

1,2

1,4

1,5

EU

2,3

3,1

2,9

2,6

2,5

Euroområdet

2,3

3,1

3,0

2,7

2,6

Tyskland

1,5

2,7

2,7

2,4

2,1

Frankrike

2,7

3,3

3,0

2,6

2,4

Italien

1,4

2,6

2,7

2,8

2,9

Storbritannien

2,0

3,0

2,5

2,0

2,0

Norden

2,6

3,3

2,9

2,5

2,6

Danmark

1,6

1,9

2,1

2,3

2,5

Finland

3,5

4,5

4,1

3,9

3,9

Norge

0,8

2,9

2,9

2,5

2,5

Konsumentpriser1

EU

1,2

1,8

1,9

1,8

1,8

Euroområdet

1,2

1,8

1,9

1,7

1,7

Förenta staterna

2,2

2,6

2,5

2,4

2,3

Arbetslöshet, procent av

arbetskraften2

EU

9,3

8,5

8,2

8,1

7,9

Euroområdet

10,1

9,3

8,9

8,8

8,6

Förenta staterna

4,2

4,2

4,7

5,1

5,2

Marknadstillväxt,

bearbetade varor

5,3

8,0

7,3

6,5

6,4

1 HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.

2 ILO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna.

Källor: OECD och Finansdepartementet

Skillnaden i tillväxttakt mellan enskilda

euroländer var påtaglig under 1999. Dessa

skillnader förutses minska något under

prognosperioden. BNP-tillväxten i Tyskland och

Italien förutses i år uppgå till ca 2,7 %, medan

tillväxttakten i flertalet övriga euroländer

bedöms uppgå till ca 3,5 %. BNP-tillväxten i

Irland och Finland bedöms dock vara betydligt

högre under hela prognosperioden.

Riskerna i prognosen är relativt små och

balanserade. En starkare exportutveckling, delvis

som en följd av den fortsatt svaga euron, kan inte

uteslutas. En fortsatt gynnsam

arbetsmarknadsutveckling kan samtidigt bidra

till en starkare utveckling av den inhemska

efterfrågan än vad som förutses. Samtidigt kan

fortsatt stigande oljepriser samt en ytterligare

försvagning av euron medföra en stramare

penningpolitik än vad som nu antas. I några,

främst mindre, euroländer syns tecken på

överhettning som, framförallt under nästa år, kan

utgöra en risk.

Storbritannien, Norge och Danmark

Den förväntade återhämtningen i några av de

viktigaste svenska exportmarknaderna utanför

euroområdet Storbritannien, Norge och

Danmark har under hösten bekräftats.

I Storbritannien mattades konjunkturen

tydligt under vinterhalvåret 1998/99 då bidraget

från nettoexporten sjönk kraftigt. Exporten har

därefter gradvis återhämtat sig delvis till följd av

en ökad efterfrågan i omvärlden. Hushållens

konsumtion utgör emellertid fortfarande den

viktigaste drivkraften bakom tillväxten. Ett

stigande inflationstryck, bl.a. till följd av ökande

lönekostnader orsakade av den strama

arbetsmarknadssituationen, i kombination med

en något expansiv finanspolitik, antas dock leda

till en fortsatt åtstramning av penningpolitiken.

Detta bedöms dämpa den inhemska efterfrågan.

BNP-tillväxten förutses uppgå till 3 % i år för att

därefter dämpas till 2,5 % 2001.

Efter en lång period av mycket stark

ekonomisk utveckling mattades tillväxten i

Norge påtagligt under förra året. Avmattningen

kan främst förklaras av att det kraftigt fallande

oljepriset under 1998 bidrog till en kraftigt

försämrad lönsamhet i oljesektorn. Detta

påverkade sektorns investeringsplaner för 1999

och framför allt innevarande år negativt. I syfte

att medverka till ett högre oljepris skärptes också

under våren 1999 begränsningarna i

oljeproduktionen. Detta resulterade i en kraftig

dämpning av investerings- och

exportutvecklingen i Norge under förra året. Till

följd av att produktionsbegränsningarna upphör i

år väntas dock ett betydande tillväxtbidrag

komma från en ökad oljeexport. Sammantaget

väntas BNP-tillväxten uppgå till knappt 3 %

både i år och nästa år.

I Danmark dämpades konjunkturen under

förra året till följd av en kraftig avmattning i den

inhemska efterfrågan, som i sin tur var en följd

av en stramare finanspolitik. Den inhemska

efterfrågan väntas åter tillta under kommande år.

Exportutvecklingen förutses dock, trots en

starkare internationell konjunktur, utvecklas

svagt till följd av att lönekostnaderna ökat

snabbare än i omvärlden. BNP-tillväxten väntas

uppgå till ca 2 % både i år och nästa år.

2.2 Förenta staterna

Den amerikanska ekonomins styrka har fortsatt

att överraska och ännu syns få tecken på en

konjunkturavmattning. BNP ökade under 1999

med 4,2 % och de flesta indikatorer pekar på en

fortsatt stark tillväxt under inledningen av

innevarande år. Liksom tidigare har hushållens

konsumtion, understödd av en gynnsam

sysselsättningsutveckling och stigande

aktiepriser, utgjort den främsta drivkraften

bakom den starka utvecklingen. Den gynsamma

utvecklingen i hushållens konsumtion har

tillsammans med återhämtningen inom

tillverkningsindustrin också bidragit till en

fortsatt hög investeringstakt, inte minst inom

IT-sektorn. Arbetslösheten uppgick i februari till

4,1 %.

Trots den höga aktiviteten i ekonomin har

prisutvecklingen varit relativt dämpad.

Inflationstakten ökade i februari till 3,2 %, vilket

till stor del kan förklaras av stigande energipriser.

Under senare tid har samtidigt vissa tecken på ett

allmänt ökat inflationstryck märkts, bl.a. på

arbetsmarknaden och i de tidigare produktions-

leden. Hushållens höga konsumtionsbenägenhet

återspeglas i ett lågt privat finansiellt sparande

och ett historiskt högt bytesbalansunderskott

motsvarande drygt 4 % av BNP.

Det stigande inflationstrycket i kombination

med den strama situationen på arbetsmarknaden

bidrog till att den amerikanska centralbanken i

mars höjde styrräntan med 0,25 procentenheter

till 6,0 %. Den amerikanska centralbanken antas

genomföra ytterligare styrräntehöjningar under

innevarande år. Detta bedöms leda till en

avmattning av hushållens konsumtion genom

högre marknadsräntor och en mer dämpad

aktieprisutveckling. Samtidigt väntas

investeringarna utvecklas svagare under de

närmaste åren. Utöver den penningpolitiska

åtstramningen förklaras detta av stigande

arbetskraftskostnader tillsammans med det

förhållandevis låga kapacitetsutnyttjandet i

industrin, samt en allmän dämpning av den

ekonomiska aktiviteten. Nettoexporten väntas

ge ett fortsatt negativt bidrag till BNP-tillväxten

under innevarande år, för att därefter ge ett

neutralt bidrag under resten av prognosperioden.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till

3,8 % i år och till 2,7 % år 2001.

De flesta bedömare har under senare år

konsekvent underskattat styrkan i den

amerikanska ekonomin och det är svårt att

bedöma omfattningen av, och tidpunkten för, en

eventuell konjunkturavmattning. En bestående

eller långvarig förändring på ekonomins

utbudssida utgör den enskilt viktigaste positiva

risken i prognosen. En av de mest centrala

frågorna i detta sammanhang är huruvida de

senaste årens starka produktivitetstillväxt, vilken

bl.a. bidragit till det dämpade inflationstrycket,

utgör ett trendbrott eller om cykliska faktorer i

första hand kan förklara utvecklingen (se vidare

fördjupningsrutan i slutet av detta kapitel). Med

en fortsatt stark produktivitetstillväxt och en

högre potentiell BNP-tillväxt kan den

amerikanska ekonomin växa snabbare än

prognostiserat, utan att inflationen tar fart.

En utebliven konjunkturavmattning innebär

samtidigt att risken för kraftigare

styrräntehöjningar än vad som nu antas, och

därmed ett svagare konjunkturförlopp, har ökat

under de senaste månaderna. Detta utgör i

kombination med det stora

bytesbalansunderskottet, den starka dollarn samt

de högt värderade aktiepriserna en betydande

osäkerhetsfaktor. Den största enskilda risken i

detta sammanhang torde emellertid utgöras av

kraftigt stigande arbetskraftskostnader till följd

av den ansträngda situationen på

arbetsmarknaden. Stigande

inflationsförväntningar, t.ex. som ett resultat av

det höga oljepriset, ökar också risken för alltför

höga löneökningar. Genom att driva upp

vinstförväntningar och aktiepriser kan det

dessutom inte uteslutas att den gynnsamma

produktivitetsutvecklingen på kort sikt bidrar till

en fortsatt tillväxt av den inhemska efterfrågan

som överstiger ekonomins potential.

2.3 Utvecklingen i Asien och

Latinamerika

Japan

Utsikterna för den japanska ekonomin är fortsatt

osäkra. Tillväxten under de två första kvartalen

1999 kan till stor del tillskrivas tidigare

finanspolitiska stimulanspaket. När effekterna

från dessa avtog mattades den ekonomiska

aktiviteten åter. Under andra halvan av 1999

krympte den japanska ekonomin och

sammantaget uppvisades endast en svagt positiv

tillväxt för 1999.

Det är framför allt en fortsatt svag utveckling

av hushållens konsumtion som dämpar den

ekonomiska utvecklingen. Reallönesänkningar

och oro för fortsatt hög arbetslöshet till följd av

företagsrationaliseringar har bidragit till svagt

förtroende bland konsumenterna.

Arbetslösheten för helåret 1999 uppgick till

4,7 %, vilket är den högsta nivån på 50 år.

Samtidigt som den inhemska efterfrågan

fortsatt att utvecklas svagt är bilden något

annorlunda inom delar av näringslivet.

Industriproduktionen återhämtade sig under

1999, om än från mycket låga nivåer. Ökningen i

industriproduktionen är delvis ett resultat av att

exporten stärktes under 1999, framförallt

beroende på en ökning av efterfrågan i övriga

Asien. Företagens vinster har också ökat, delvis

till följd av personalneddragningar.

Finanspolitiken väntas vara fortsatt expansiv

under 2000. I november presenterade den

japanska regeringen ytterligare ett nytt

stimulanspaket som väntas ge effekt på tillväxten

från det andra kvartalet innevarande år.

Hushållens konsumtion väntas emellertid

utvecklas fortsatt svagt under 2000 till följd av ett

fortsatt lågt förtroende.

Enligt preliminär statistik föll KPI med 0,3 %

1999. Det finns ännu inte några tydliga tecken på

att deflationen skall upphöra. Mot bakgrund av

den svaga prisutvecklingen förutses Bank of

Japan fortsätta med sin nollräntepolitik.

BNP förutses även framöver växa långsamt

och tillväxten uppgå till 0,7 % i år och till 1,2 %

nästa år. Bland riskerna märks främst den snabbt

växande statsskulden som nu tillhör de högsta i

OECD-området. Sammantaget skulle detta kun-

na leda till att långräntorna pressas upp och ett

försämrat förtroende hos hushåll och företag. I

ljuset av den fortsatt svaga inhemska efterfrågan

är exportutvecklingen, och därmed utvecklingen

av yenen, av betydelse för återhämtningen.

Övriga Asien

Tillväxten i övriga Asien har tilltagit betydligt

under andra halvan av 1999. Återhämtningen,

som hittills delvis drivits av en expansiv

ekonomisk politik, ökad export och ett ökat

kapitalinflöde, förstärks nu av en snabbt växande

inhemsk privat efterfrågan. BNP-tillväxten var

för första gången sedan Asienkrisen positiv i hela

regionen under 1999. Sydkoreas ekonomi som

uppvisar den snabbaste återhämtningen växte

med drygt 10 %. För regionen som helhet väntas

en BNP-tillväxt på nära 6 % i år och 2001.

Latinamerika

Efter en period med avtagande ekonomisk

aktivitet i Latinamerika BNP utvecklades

negativt i flertalet länder under 1999 har

utsikterna långsamt ljusnat.

Konjunkturutvecklingen skiljer sig emellertid åt

mellan länderna och återhämtningen är i flera fall

bräcklig. Priser på råvaror, framför allt olja, har

stigit under hösten och bidrar positivt till

återhämtningen i flera länder. Återhämtningen

väntas drivas av en ökad inhemsk efterfrågan och

av en högre exporttillväxt till följd av starkare

global efterfrågan samt försvagade valutor. BNP

för regionen som helhet väntas växa med ca 4 % i

år och nästa år.

2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga

Östersjöområdet

Den positiva ekonomiska utvecklingen i

Ryssland under det senaste året har främst sin

grund i faktorer som inte är bestående. Den

kraftiga deprecieringen av rubeln samt det

stigande oljepriset bedöms endast ha givit

tillfälliga positiva effekter på den ekonomiska

tillväxten, som under 1999 bedöms ha uppgått

till drygt 3 %. BNP-tillväxten väntas därför bli

svagare under prognosperioden.

Trots en dämpad konjunktur till följd av den

ryska krisen växte ekonomin i Polen med 4,1 %

under 1999. Ett starkt inflöde av utländska

direktinvesteringar och en stabil inhemsk

efterfrågan var faktorer som bidrog till tillväxten.

Med stöd av bl.a. en god europeisk konjunktur

bedöms den polska BNP-tillväxten uppnå 5,2 %

i år och 5,8 % år 2001.

I Estland, Lettland och Litauen syntes mot

slutet av 1999 tecken på en återhämtning efter

den nedgång som orsakats av den ryska krisen.

Lettland var dock det enda land som uppvisade

en positiv BNP-tillväxt. Sammantaget bedöms

BNP-tillväxten i de tre länderna uppgå till 3,5 %

i år och 5 % nästa år.

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten

Efter den svaga utvecklingen för några av de

viktigaste svenska exportmarknaderna under det

första halvåret 1999 har den förväntade

återhämtningen under det andra halvåret

bekräftats i importstatistiken i dessa länder.

Den starkare konjunkturen i omvärlden

innebär att förutsättningarna för svensk export

förbättrats. Världsmarknadstillväxten, som utgör

ett handelsviktat genomsnitt av importtillväxten

av bearbetade varor på Sveriges

avsättningsmarknader, bedöms öka från 5,3 %

1999 till 8 % i år, för att därefter avta till drygt

7 % 2001. Bakom de ljusare utsikterna för år

2000 ligger i första hand den förbättrade

konjunkturen i EU.

Är Förenta staterna en ny ekonomi ?

Den amerikanska ekonomin upplever sin längsta

period av jämn och hög ekonomisk tillväxt

någonsin, samtidigt som arbetslösheten är på sin

lägsta nivå sedan 1970. Det höga

resursutnyttjandet till trots är prisutvecklingen

fortsatt dämpad. Denna gynnsamma utveckling

har givit upphov till diskussionen huruvida den

amerikanska ekonomins funktionssätt har

ändrats så att man kan tala om en ny ekonomi.

Även om informationsteknologi (IT)

förekommer i de flesta diskussioner har ännu

ingen vedertagen definition av begreppet ny

ekonomi etablerats. De flesta skulle dock säga att

den nya ekonomin är informations- och

kunskapsbaserad. Huruvida förändringar av den

ekonomiska politiken, som en väl avvägd

finanspolitik och en framgångsrik

inflationspolitik, skall räknas till den nya

ekonomin eller inte är en definitionsfråga.

Överhuvudtaget är det en definitionsfråga om

olika förhållanden är nya eller endast

resultatet av förändringar inom ramen för den

gamla ekonomin . Förespråkare argumenterar

för att den nya ekonomin innebär en ökning i

den långsiktiga produktivitetstrenden och

därmed den potentiella tillväxten, en lägre

jämviktsarbetslöshet och ett mer stabilt

konjukturförlopp.

Den starka utvecklingen i amerikansk

ekonomi under senare år har sin grund i en snabb

tillväxt i arbetsproduktiviteten, vilken har dämpat

kostnadsutvecklingen och stärkt förväntningarna

om framtida vinster. Under åren 1996 1999

ökade arbetsproduktiviteten i genomsnitt med

2,6 % årligen, vilket kan jämföras med en

ökningstakt på ca 1,5 % under åren 1975 1995.

Den förbättrade

arbetsproduktivitetsutvecklingen är nära knuten

till den starka tillväxten i kapitalstocken per

anställd och då i synnerhet stocken av IT-kapital.

En viktig förklaring till detta är att priset på IT-

produkter under senare år minskat påtagligt.

Samtidigt har innovationstakten inom IT-

sektorn ökat, vilket bidragit till en snabbare

avskrivningstakt för IT-produkter och att

befintligt fysiskt kapital i allt snabbare takt

ersätts av nytt högteknologiskt

produktionskapital.

Förespråkare för den nya ekonomin förutser

vidare att IT-revolutionen kommer att leda till

högre avkastning på kapital än tidigare och där-

med en permanent förbättring i den totala

faktorproduktiviteten.1 Detta skulle i sin tur öka

BNP-nivån och, åtminstone under en längre

period, BNP-tillväxten. Hittills har dock

ökningstakten i den totala faktorproduktiveten

varit begränsad. En förklaring till detta kan vara

att det finns stora mätproblem när ekonomin i

allt större utsträckning baseras på

tjänsteproduktion och informationsutbyte.

Ytterligare ett argument för den nya

ekonomin är att användningen av internet

potentiellt kan innebära lägre kostnader för

konsumenter och företag genom att bl.a.

effektivare prisjämförelser leder till en förbättrad

resursallokering och kostnadsbesparingar.

En vanlig kritik mot tankarna på en ny

ekonomi är att de senaste årens gynnsamma

utveckling till största delen är ett resultat av

tillfälliga faktorer. Den starka dollarn, en svag

efterfrågan i omvärlden och en svag

reallöneutveckling har bidragit till att hålla nere

inflationen, samtidigt som ett stort inflöde av

kapital till Förenta staterna bidragit till lägre

räntor och en högre investeringstakt. Dessa

faktorer har i sin tur bidragit till att dämpa

inflationen samt höja produktiviteten. Kritiker

pekar också ofta på att de senaste årens

produktivitetshöjning i Förenta staterna sker

från en relativt låg nivå. Med undantag för de

senaste åren har produktiviteten utvecklats

betydligt svagare i Förenta staterna än i t.ex.

euroområdet och i Japan.

Det är svårt att på ett entydigt sätt avgöra

frågan om den nya ekonomins vara eller inte

vara . Å ena sidan har tillfälliga effekter bidragit

till att dämpa inflationen och stärka

produktivitetstillväxten. Å andra sidan är den

amerikanska ekonomins anmärkningsvärda

utveckling under senare år svår att förklara med

enbart tillfälliga effekter och/eller genom

traditionella modeller och samband.

Sammantaget är det svårt att helt bortse från de

ännu få men befintliga bevis på

effektivitetsvinster som görs i företagen genom

nya teknologiska och organisatoriska

innovationer. Även om osäkerheten kring den

förbättrade utvecklingen i Förenta staterna är

stor så talar de senaste årens gynnsamma

utveckling för att den långsiktiga

produktionstillväxten har ökat något.

1Den produktionstillväxt som inte förklaras av en ökad insats av kapital och

arbetskraft.

3 Kapitalmarknaderna

De reala och finansiella effekterna av Asien- och

Rysslandkrisen klingade av under 1999, då

förutsättningarna för den globala ekonomin

successivt omvärderades. I Europa reviderades

tillväxtutsikterna upp samtidigt som

inflationsförväntningarna började stiga.

Oljepriset har mer än fördubblats under det

gångna året. Ekonomin i Förenta staterna

fortsatte att utvecklas oväntat starkt. De långa

marknadsräntorna i såväl Förenta staterna som i

Europa steg med omkring 2 procentenheter.

Penningpolitiken lades under andra delen av

1999 om i mindre expansiv riktning. Den

amerikanska centralbanken (Fed), den

europeiska centralbanken (ECB) och Riks-

banken har successivt höjt sina styrräntor. Under

förra året ökade värdena kraftigt på flera av

världens aktiebörser, speciellt inom vissa

branscher. Den historiskt höga värderingen på

börserna har lett till ökad oro för ett tydligt

kursfall framöver.

De amerikanska långräntorna har successivt

sjunkit under början av 2000. Investerare tycks

ha sett ett ökat värde i obligationer, inte minst

mot bakgrund av den höga värderingen av många

amerikanska aktier. På senare tid har även

utbudsrelaterade faktorer som hänger samman

med landets starka statsfinanser lett till att räntor

med längre löptider sjunkit. Svenska långräntor

har också sjunkit under innevarande år, delvis av

liknande skäl som i Förenta staterna.

Euron har sedan den introducerades

försvagats trendmässigt mot dollarn, och handlas

sedan en tid under paritet. Relativa

tillväxtutsikter, förväntningar om en relativt

stramare penningpolitik i Förenta staterna och

den starka amerikanska börsutvecklingen är

faktorer som har bidragit till detta. Kronan har

följt en svagt apprecierande utveckling mot

euron det gångna året, samtidigt som den har

försvagats mot dollarn. I handelsvägda termer

har kronan varit relativt stabil.

Under loppet av 2000 antas centralbankerna i

Förenta staterna, euroområdet och Sverige höja

sina styrräntor ytterligare. Den amerikanska 10-

årsräntan antas uppgå till 6,25 % i slutet av detta

år och sjunka något under nästa år. Den tyska

och den svenska 10-årsräntan bedöms stiga något

under loppet av 2000 för att därefter successivt

sjunka. Euron antas appreciera mot dollarn

under de kommande åren. Kronan antas

utvecklas förhållandevis stabilt mot euron och

TCW under innevarande år.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Förenta staternas ekonomi har fortsatt att

utvecklas oväntat starkt. En hög BNP-tillväxt

har kunnat kombineras med måttliga

prisökningar. Samtidigt har obalanserna i

ekonomin en stram arbetsmarknad, stort

bytesbalansunderskott och ett lågt sparande i

hushållssektorn blivit ännu tydligare och den

starka efterfrågetillväxten hotar att leda till

överhettning och stigande inflation. Detta har

bidragit till att den amerikanska 10-årsräntan har

stigit markant det gångna året. För att skapa

förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt har

Fed stegvis höjt styrräntan med sammantaget

1,25 procentenheter sedan förra sommaren.

Därmed har banken tagit tillbaka mer än den

ackommoderande räntesänkning som ägde rum i

samband med Rysslandkrisen. Rådande

marknadsräntor visar att marknadsaktörerna

förväntar att Fed höjer räntan med ca 0,75

procentenheter under 2000. I dessa räntor ligger

emellertid också en riskpremie.

Diagram 3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och

Tyskland

Procent

Långränteuppgången i Förenta staterna har

avstannat och sedan årsskiftet har räntorna fallit.

10-årsräntan uppgår för närvarande till ca 6 %.

Avkastningskurvan har samtidigt blivit flackare

dvs. skillnaden mellan långa och korta räntor har

minskat och för många löptidssegment fått en

negativ lutning. Både utbuds- och

efterfrågeförhållanden har bidragit till denna

utveckling. De starka statsfinanserna minskar

behovet av nyemissioner och det amerikanska

finansdepartementet köper tillbaka obligationer.

Samtidigt har det tidigare höga ränteläget

inneburit att många placerare sett ett ökat värde i

amerikanska obligationer. Ett reducerat utbud

och en ökad efterfrågan på obligationer skapar

tillsammans förutsättningar för lägre långräntor.

Därutöver har förväntningar om en stramare

penningpolitik som förmår hålla tillbaka

inflationen sannolikt bidragit till att skillnaden

mellan korta och långa räntor har minskat. Ett

minskat statligt upplåningsbehov i kombination

med en tillväxtledd ökning i den privata

upplåningen har förskjutit det relativa utbudet av

obligationer och lett till stigande kreditspreadar

skillnaden i lånekostnad mellan staten och t.ex.

företag har stigit tydligt under det första

kvartalet.

ECB sänkte styrräntan till 2,5 % under våren

1999 som en följd av den svaga ekonomiska

utvecklingen. En omvärdering av

konjunkturutsikterna gjorde att banken förra

sommaren började antyda att räntehöjningar var

på väg. I november höjdes räntan till 3,0 % och i

år har räntan höjts till 3,5 %. Den senaste

höjningen motiverades med ökad risk för

tilltagande inflation. Banken pekade på bl.a. en

fortsatt hög penningmängds- och kredittillväxt

och riskerna med de stigande oljepriserna och

den svaga euron. Marknadsräntorna indikerar att

marknadsaktörerna förväntar sig att ECB

kommer att höja räntan med ytterligare ca

0,75 procentenheter under innevarande år. De

långa euroräntorna steg tydligt under 1999. I år

noteras en mindre nedgång. Högre globala

realräntor och stigande inflationsförväntningar,

men även osäkerhet om penningpolitiken i

euroområdet, har påverkat långränteutvecklingen

under det gångna året.

En mindre pessimistisk syn på den japanska

ekonomin, bl.a. efter starka tillväxtsiffror för det

första halvåret 1999, bidrog under förra året till

att yenen apprecierade och börsen steg. Den

senaste tiden har dock osäkerheten om takten i

återhämtningen återigen ökat. Penningpolitiken

är fortsatt expansiv med korträntor nära 0 %.

Euron har sedan introduktionen försvagats

trendmässigt. Den nominella försvagningen mot

dollarn uppgick i mars i år till ca 19 %. Statistik

indikerar att direkt- och portföljinvesteringar

bidragit till utflöden av kapital från euroområdet.

Flera faktorer har sannolikt bidragit till

euroförsvagningen. Den amerikanska ekonomin

har vuxit snabbare än väntat samtidigt som

euroområdets ekonomi ännu inte tagit ordentlig

fart. Penningpolitiken i Förenta staterna har

stramats åt mer än i euroområdet även realt.

ECB:s politik har varit mindre tydlig och

uppfattats som osäker. Strukturella skillnader

mellan Förenta staterna och euroområdet vad

gäller t.ex. produktivitetstillväxt och ekonomins

funktionssätt kan ha gynnat dollarn. Inslaget av

den s.k. nya ekonomin kan ha bidragit till att

göra amerikanska investeringar intressanta, något

som kommit till uttryck i den relativt starka

utvecklingen för amerikanska teknologiaktier.

Utöver detta kan viss politisk osäkerhet i

euroområdet ha haft betydelse.

Diagram 3.2 Dollarn mot euron

USD/EUR

Den kraftiga börsuppgången under 1999 har

ökat fokuseringen på huruvida dagens höga

värdering av många företag är rimlig. Det är

speciellt börsindex med en hög andel teknologi-,

IT- och internetaktier som har utvecklats starkt.

Ett exempel på detta är den amerikanska

Nasdaq-börsen som steg med 86 % under 1999.

Däremot var uppgången svagare för det

amerikanska Dow Jones-indexet och flera

europeiska aktiebörser som domineras av företag

som verkar inom mer traditionella branscher.

Nasdaq fortsatte att stiga även under årets första

månader, men har den senaste tiden justerats ned

och är för närvarande i stort sett oförändrad

jämfört med årsskiftet.

Lägre riskpremier på aktieinvesteringar som

hänger samman med det ökade sparandet i olika

former av fonder, en lång period av fallande låne-

kostnader och uppreviderade förväntade

framtida vinster i många företag bl.a. till följd av

produktivitetsförbättringar är några av de

faktorer som kan förklara uppgången. En

markant korrigering av den amerikanska börsen,

som med stor sannolikhet skulle få globala

konsekvenser, framstår dock som en inte

obetydlig risk. En viss korrigering av IT-sektorn

har redan ägt rum.

För att hindra att den starka

efterfrågetillväxten leder till stigande

inflationstryck antas den amerikanska

penningpolitiken stramas åt. Delvis hänger den

höga efterfrågetillväxten samman med den

förmögenhetsökning som kommit till stånd av

den starka börsutvecklingen. En mer dämpad

prisutveckling på aktier skulle kunna minska

behovet av högre räntor och bidra till en

avmattning i ekonomin.

Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och

Sverige

Index 1999-01-04 = 100

3.2 Utvecklingen i Sverige

Effekterna av Asien- och Rysslandkrisen

medförde att Riksbanken under 1998 1999

sänkte styrräntan från 4,35 % till 2,90 %. Under

våren 1999 omvärderades successivt de svenska

konjunkturutsikterna, vilket innebar att

förväntningarna om inriktningen på

penningpolitiken och inflationen reviderades.

Diagram 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

Riksbanken höjde i november styrräntan med

0,35 procentenheter och i februari i år med 0,50

procentenheter till 3,75 %. Riksbanken gjorde i

inflationsrapporten från mars bedömningen att

inflationen under större delen av de närmaste ett

till två åren kommer att understiga 2 %. Den

starka konjunkturen och det gradvis stigande

inflationstrycket talar enligt Riksbanken för att

reporäntan framöver kan behöva höjas

ytterligare.

Den svenska 10-årsräntan steg med nästan 2

procentenheter mellan maj och oktober, i linje

med den globala ränteuppgången, och

kulminerade kring 6 %. Därefter har de globala

och de svenska långräntorna fallit. Parallellt med

detta har även räntedifferensen mot Tyskland

successivt minskat, från ca 0,6 procentenheter till

knappt 0,2 procentenheter. Den amerikanska

räntenedgången, omläggningen av den svenska

penningpolitiken i mindre expansiv riktning, den

höga trovärdigheten för låginflationspolitiken,

ett minskat lånebehov till följd av planerade

utförsäljningar, sunda offentliga finanser och

förväntningar om en starkare krona har bidragit

till denna utveckling.

Diagram 3.5 Räntedifferensen mot Tyskland

Procentenheter

Den svenska kronans växelkurs har påverkats av

utvecklingen mellan dollarn och euron. Kronan

har gradvis stärkts mot euron det senaste året.

Samtidigt har kronan försvagats mot dollarn. I

handelsvägda termer har kronan varit relativt

stabil. TCW-index har fluktuerat mellan 127 och

122. De gynnsamma utsikterna för svensk

ekonomi har gett stöd åt kronan under det

gångna året. Den goda svenska konjunkturen,

bytesbalansöverskott, förbättrade statsfinanser

och hög trovärdighet för prisstabiliteten har

bidragit till ett utländskt intresse för placeringar i

svenska tillgångar, vilket har gynnat den svenska

kronan.

Diagram 3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron

TCW-index SEK/EUR

Stockholmsbörsen har sedan 1999 utvecklats

starkare än flertalet andra börser. Förra året steg

generalindex med 66 %. Den goda utvecklingen

beror till stor del på uppgången i den i index allt

tyngre vägande Ericssonaktien. Samtidigt har

utvecklingen inom mer traditionella, mogna

branscher varit mer återhållen. Denna tudelning

har lett till en ojämn värdering av börsen.

Stockholmsbörsen har i hög grad följt

utvecklingen på den amerikanska Nasdaq-

börsen. Efter en tydlig uppgång under årets

första månader har en viss nedjustering ägt rum

den senaste tiden.

Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster

Flöden, miljarder kronor

1998

1999

Bytesbalans

55,3

50,3

Kapitaltransfereringar

6,6

18,0

Finansiell balans

3,7

26,1

Direkta investeringar

38,2

327,31

Portföljinvesteringar

118,4

293,41

Räntebärande värdepapper

56,5

9,3

I svenska kronor

25,6

48,4

I utländsk valuta

82,1

57,7

Aktier

61,8

284,0

Svenska

2,8

32,9

Utländska

59,0

251,1

Finansiella derivat

10,5

0,5

Övrigt kapital

189,6

43,9

Valutareservens förändring

26,2

16,7

Restpost

58,2

6,1

1 Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och

Volvo Personvagnar.

Källa: Sveriges riksbank

Bytesbalansen visade betydande överskott såväl

1998 som 1999. Saldot för bytesbalansen och

kapitaltransfereringarna motsvaras

definitionsmässigt av den finansiella balansens

saldo så att betalningsbalansen summerar till

noll. Statistiken för 1998 är osäker på grund av

den stora restposten som dock till stor del bör

kunna hänföras till posten övrigt kapital.

Valutautflödet till följd av

portföljinvesteringar var relativt stort under 1999

och återfinns i huvudsak på aktiesidan. Samtidigt

redovisas under posten direkta investeringar ett

betydande inflöde. Till största delen beror dessa

redovisade flöden på fusionen mellan Astra och

Zeneca och Fords köp av Volvo Personvagnar.

Summan av bytesbalans, kapitaltransfereringar,

direkta investeringar och portföljaktier har

historiskt uppvisat viss korrelation med kronans

utveckling. Under 1998 gav detta mått ett

utflöde på 38 miljarder. År 1999 genererade

samma mått ett inflöde på drygt 75 miljarder

kronor, vilket kan ha bidragit till

kronapprecieringen under förra året.

3.3 Ränte- och valutaantaganden

Den amerikanska centralbanken antas höja

styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter i

år, till 6,5 %. Den stramare penningpolitiken i

Förenta staterna bedöms kunna motverka

överhettningstendenser och bidra till en

successiv avmattning av ekonomin. Under nästa

år antas Fed lätta något på penningpolitiken.

Den 10-åriga räntan antas uppgå till 6,25 % i

slutet av detta år och 5,75 % i slutet av 2001.

Förbättrade konjunkturutsikter, stigande

inflationstryck och fortsatt expansiva monetära

förhållanden i form av låga korta realräntor, hög

penningmängds- och kredittillväxt och en

alltjämt svag valuta väntas bidra till att ECB

fortsätter att höja styrräntan för att klara sitt

prisstabilitetsmål. Styrräntan antas ligga på 4,0 %

i slutet av året. De långa euroräntorna bedöms

fortsätta att stiga, dock ganska måttligt bl.a. mot

bakgrund av den kraftiga uppgången redan under

1999. Dessutom väntas den antagna

räntenedgången i Förenta staterna ha en

återhållande verkan på euroräntorna. Den tyska

10-årsräntan antas uppgå till 5,5 % i slutet av

2000 och 5,4 % i slutet av nästa år.

Mot bakgrund av den starka svenska

konjunkturen, i takt med att de lediga resurserna

minskar, väntas penningpolitiken i Sverige bli

mindre expansiv under innevarande år. I slutet av

2000 antas reporäntan uppgå till 4,5 % och i

slutet av nästa år till 4,75 %. Eftersom prognosen

inte innehåller någon markerad överhettning

förutses heller ingen kraftig penningpolitisk

åtstramning. I det medelsiktiga perspektivet

antas reporäntan ligga på 4,5 %. Detta är

förenligt med en kort realränta på 2 3 % och

inflationsförväntningar i linje med målet.

Återhållsamma löneökningar, minskad

inflationsbenägenhet och ett trovärdigt

inflationsmål innebär att uppgången i de långa

räntorna blir begränsad, trots den starka

ekonomiska utvecklingen. Den 10-åriga räntan

antas uppgå till ca 5,8 % i slutet av 2000 och

5,7 % i slutet av 2001. Räntedifferensen mellan

Sverige och Tyskland bedöms ligga kring

0,3 procentenheter vid årets slut. På sikt väntas

differensen uppgå till 0,2 procentenheter. En

lägre svensk långränta än den tyska kan dock inte

uteslutas. Både i Sverige och i euroområdet

väntas avkastningskurvans lutning gradvis

minska.

En avmattning i den amerikanska ekonomin

och en starkare ekonomisk utveckling i

euroområdet innebär att konjunkturerna och

penningpolitiken konvergerar framöver. Detta

väntas leda till att euron stärks mot dollarn. I

slutet av året antas USD/EUR-kursen ligga

kring 1,0.

Kronans kurs mot euron antas vara 8,40 i

slutet av 2000 och 8,70 i ett medelsiktigt

perspektiv. Fundamentala faktorer med en i

utgångsläget undervärderad krona antas på sikt

bidra till att kronan stärks till 118 i termer av

TCW. Den

relativt kraftiga kronapprecieringen mot dollarn,

parallellt med en stabil utveckling mot euron,

hänger samman med att dollarn antas depreciera

mot euron.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden

Värde vid respektive års slut

1999

2000

2001

2002

2003

Reporänta

3,25

4,5

4,75

4,5

4,5

6-månadersränta

3,7

4,8

4,6

4,6

4,6

5-årsränta

5,3

5,6

5,4

5,0

5,0

10-årsränta

5,6

5,8

5,7

5,2

5,2

10-årsdiff. SEK DEM

0,4

0,3

0,3

0,2

0,2

6-mån. DEM EURIBOR

3,5

4,3

4,5

4,6

4,6

TCW-index

124

122

119

118

118

SEK/USD

8,5

8,4

7,5

7,0

7,0

SEK/EUR

8,6

8,4

8,6

8,7

8,7

Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet

Börsrisker

växt märks särskilt inom vissa branscher, där

företag med små vinster eller till och med

förluster

Sedan 1996 har den trendmässiga uppgången på

New York-börsen varit betydligt snabbare än

1980 1996. Trots diskussionen om den höga

värderingen av aktiekurserna har de i genomsnitt

fortsatt att stiga snabbt.

Utvecklingen på New York-börsen sedan 1980

S&P 500 index, logaritmerat

Utvecklingen kan vara ett exempel på en s.k.

finansiell bubbla. Det finns således en risk för en

kraftig korrigering av aktiekurserna. Samtidigt

finns det argument som kan förklara den starka

utvecklingen. En tänkbar anledning till

uppgången är att investerarnas avkastningskrav

på aktieplaceringar har fallit. En annan förklaring

kan vara högre vinstförväntningar.

Ett lägre avkastningskrav kan bero på olika

faktorer, som lägre räntor eller att investerarna

kräver en lägre riskpremie för aktier i förhållande

till räntebärande placeringar. Lägre riskpremier

på investeringar i aktier kan vara en återspegling

av att nya aktörer strömmat till aktiemarknaden.

Privatpersoner har genom nya kanaler bättre

tillgång till aktieinformation och sparar mer i

aktier än tidigare. Dessutom placerar

pensionsfonder i större utsträckning i aktier. En

lägre riskpremie innebär att placerare accepterar

en lägre förväntad avkastning på aktier jämfört

med obligationer, dvs. de är beredda att köpa

aktier till högre kurser än tidigare. Detta driver

upp priserna på aktier under anpassningsfasen.

Under denna period kan således priserna på

aktier komma att stiga snabbt.

Höga förväntningar på företagens vinsttill-

värderas till mycket stora belopp. De aktier som

främst har stigit under de senaste åren är tekno-

logi- och IT-aktier. Prissättningen på dessa aktier

kan vara svår att förklara om man tillämpar

traditionella värderingsmetoder såsom

kassaflödesmodeller och P/E-tal. Ofta krävs

antaganden om exceptionella framtida

vinstökningar för att dagens börskurser skall vara

försvarbara.

Nedanstående diagram ger en indikation på

om aktiemarknaden totalt sett är högt eller lågt

värderad i ett historiskt perspektiv. Modellen,

som används av Förenta staternas centralbank,

bygger på en jämförelse mellan den förväntade

avkastningen på aktier och avkastningen på

räntebärande instrument. Som approximation

för den förväntade avkastningen på aktier

används ett relationstal mellan förväntade

framtida vinster och dagens börskurs1.

Fed-modellen applicerad på New York-börsen, 1985 2000

Kvot mellan inverterat P/E-tal och 10-årsränta

Om kvoten i diagrammet2 ovan är lägre än 1, är

den förväntade avkastningen på aktier, enligt

modellen, lägre än avkastningen på 10-åriga

obligationer. Tolkningen är att börsen är högt

värderad, eftersom investerare normalt sett

kräver en premie för att investera i aktier i stället

för i obligationer. Kvoten har varit mycket låg

inför de börsras som ägt rum under den

studerade perioden. Kvoten låg i december 1999

kring 0,7 vilket är lägre än tidigare kritiska nivåer.

Sedan årsskiftet har aktiepriserna på New York-

börsen justerats ned. Risken för en korrigering

kvarstår dock.

1Modellen är kvoten mellan ett inverterat P/E-tal för börsen och

avkastningen på 10-åriga obligationer. Som P/E-tal används det

sammanvägda priset på börsen dividerat med den förväntade vinsten,

vilken normalt

beräknas som ett vägt genomsnitt av analytikernas prognoser för

börsföretagen för kommande räkenskapsår.

2Observera att skalan i diagrammet är inverterad.

4 Utrikeshandeln

Föregående år drabbades traditionella delar av

den svenska exporten relativt hårt av en svag

internationell efterfrågan. Till följd av stora

framgångar inom starkt expanderande sektorer

såsom teleproduktindustrin ökade ändå den

totala varuexporten med drygt 5 % jämfört med

1998. Under prognosperioden väntas

förutsättningarna för svensk exportindustri

förbättras betydligt då den internationella

marknadstillväxten tar fart. Relativpriserna är

gynnsamma i utgångsläget, vilket bidrar till att

exportindustrin förutses ta marknadsandelar

under båda prognosåren trots att kronan antas

appreciera. Varuexporten förväntas stiga med

8,2 % respektive 7,1 % åren 2000 och 2001, för

att de två följande åren öka i något svagare takt.

Under 1999 mattades importtillväxten av,

vilket kan vara en återgång till en mer långsiktig

utvecklingsbana efter den starka varuimporten

1997 och 1998. Importtillväxten beräknas ta fart

framöver då importinnehållsrika delar av

efterfrågan, som hushållens konsumtion och

export, utvecklas väl. Varuimporten förväntas

öka med 7,4 % under innevarande år och med

6,7 % under nästa år.

Sammantaget väntas varuhandeln ge ett

positivt bidrag till BNP-tillväxten under

prognosperioden. Tjänstehandelns bidrag

förutses däremot vara negativt, vilket främst

förklaras av ett ökande underskott i

resevalutanettot.

Bytesbalansen beräknas visa överskott som

gradvis stiger till knappt 4 % av BNP. En viktig

faktor bakom denna utveckling är målen för de

starka offentliga finanserna.

4.1 Varuexporten

Den europeiska konjunkturen dämpades

påtagligt under inledningen av 1999, samtidigt

som Förenta staternas ekonomi fortsatte att

utvecklas starkt. Den försvagade efterfrågan i

Sveriges tio viktigaste handelsländer medförde

att export-ökningen till dessa totalt sett blev

mycket begränsad. Till Tyskland, Norge och

Danmark föll exporten. Eftersom flera länder

med mindre andelar av den svenska exporten,

som Spanien, Turkiet och Mexiko, ökade sin

import från

Sverige mycket kraftigt, diversifierades

exportstrukturen ytterligare med avseende på

olika marknaders betydelse. Denna tendens

förstärktes dessutom av den fortsatta

återhämtningen i Asien, vilken medförde

påtagligt stigande export till ett flertal tidigare

krisdrabbade länder som t.ex. Sydkorea.

Sammantaget steg den svenska varuexporten

med 5,2 % under förra året.

Hur den svenska exporten utvecklas i relation

till den genomsnittliga efterfrågetillväxten är inte

enbart betingat av pris- och kvalitetsrelaterad

konkurrenskraft i enskilda branscher. I perioder

av en internationellt försvagad

industriproduktion och lågt

kapacitetsutnyttjande drabbas en stor del av

svensk exportindustri, som tillverkar insats- och

investeringsvaror, hårt. När

industrikonjunkturen i omvärlden vänder uppåt,

tenderar denna del av exporten att med viss

fördröjning växa snabbare än den internationella

efterfrågan. På senare år har dock svensk export

som helhet gynnats av att det inom

kunskapsintensiva branscher som teleprodukt-

och läkemedelssektorerna, med en starkt

expanderande internationell efterfrågan, tagits

fram konkurrenskraftiga produkter. Den svenska

exportutvecklingens koppling till variationerna i

omvärldens industriproduktion har därmed

försvagats.

Under förra året utvecklades efterfrågan på

traditionella och konjunkturkänsliga svenska

exportvaror mycket svagt, vilket medförde

oförändrade eller lägre exportvolymer än 1998

för stora delar av industrin. Samtidigt steg

efterfrågan inom ett fåtal branscher kraftigt.

Exporten av teleprodukter bidrog med knappt

fyra femtedelar av varuexporttillväxten förra året,

medan läkemedel och motorfordon svarade för

knappt en femtedel. Under de senaste sex åren

har exporten av teleprodukter stigit med i

genomsnitt 35 % per år. Branschens andel av den

totala varuexporten har därmed ökat från drygt

5 % till drygt 15 %.

Specialiseringen inom den globalt sett snabbt

expanderande teleproduktsektorn är gynnsam

för Sveriges del, samtidigt som beroendet av en

enskild sektor ökar. I prognosen antas

teleproduktsektorn fortsätta att möta en starkt

stigande efterfrågan och ge ungefär samma

bidrag till exporttillväxten som föregående år.

Exportnivåerna

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

Miljarder

kronor

Procentuell volymutveckling

Procentuell prisutveckling

1999

1999

2000

2001

2002

2003

1999

2000

2001

2002

2003

Varuexport

700

5,2

8,2

7,1

5,8

5,6

1,4

1,7

0,3

0,6

0,5

Bearbetade varor1

613

6,1

8,8

7,8

6,1

5,9

1,9

0,9

0,2

0,0

0,6

Tjänsteexport

163

5,3

4,9

5,9

4,0

4,0

1,1

1,7

1,0

0,7

1,0

Total export

863

5,2

7,6

6,9

5,5

5,3

0,9

1,7

0,4

0,4

0,6

Varuimport

568

4,4

7,4

6,7

5,9

5,6

1,1

1,9

2,5

0,5

1,0

Bearbetade varor1

468

5,5

8,1

7,5

6,1

5,7

0,3

0,3

1,1

0,2

1,2

Tjänsteimport

186

6,8

6,3

7,1

5,0

5,0

2,0

0,6

1,0

0,7

1,6

Total import

754

5,0

7,2

6,8

5,7

5,4

1,3

1,6

2,2

0,2

1,1

1 Varugruppering enligt SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemente

är dock i dagsläget höga och enstaka större order

kan tillfälligt ha stärkt tillväxttakterna. Samtidigt

kan det inte uteslutas att framgångarna blir större

än vad som antagits. Enligt Statistiska

centralbyrån steg exportorderingången för

teleprodukter med 50 % mellan tredje och fjärde

kvartalet förra året. Marknadstillväxten och

konkurrenskraften i teleproduktsektorn utgör

därmed en betydande osäkerhetsfaktor i

prognosen.

Diagram 4.1 Bidrag till varuexporttillväxten

Procentenheter

Utöver den gynnsamma utvecklingen inom

teleproduktsektorn bedöms även efterfrågan för

resterande delar av exportindustrin öka påtagligt.

Under senare delen av förra året började den

ekonomiska tillväxten stärkas i allt fler länder i

Europa och Asien. Framför allt omslaget i den

europeiska industrikonjunkturen bedöms

medföra en gradvis uppgång i den internationella

efterfrågan på insats- och investeringsvaror.

Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor

beräknas därmed både bli högre än 1999 8 % i

år och drygt 7 % nästa år och ha en mer

fördelaktig sammansättning ur den svenska

exportindustrins synvinkel.

Råvaruproducenterna väntas också möta en

stärkt efterfrågan under innevarande år. Nästa år

begränsas dock exporttillväxten inom

basindustrin av att kapacitetsrestriktioner gör sig

gällande.

Exportindustrins konkurrenskraft är i

utgångsläget god till följd av att kronans

försvagning och en kostnadsutveckling som varit

i takt med omvärldens har medfört fallande

relativpriser under flera år. Under

prognosperioden väntas både internationella och

svenska priser stiga. Det är framför allt priserna

på insatsvaror, vilka utgör en stor andel av svensk

export, som ökar efter att ha varit mycket låga

under den globala avmattning som följde på

Asienkrisen. Detta bidrar till att de svenska

exportpriserna stiger något snabbare i utländsk

valuta än omvärldens priser i genomsnitt.

Priserna på teleprodukter, som fallit

trendmässigt under hela 1990-talet, började

dessutom stiga något mot slutet av förra året.

Utöver dessa sammansättningseffekter bidrar

även den antagna apprecieringen av kronan till

att de svenska relativpriserna ökar.

Exportföretagen väntas dock i viss mån

motverka den negativa effekt som detta får på

konkurrenskraften genom att minska sina

marginaler.

Sammantaget medför den stärkta efterfrågan

och det relativt gynnsamma konkurrenskrafts-

läget att utsikterna för en bred exportuppgång

har förbättrats betydligt jämfört med 1999. En

sådan utveckling bekräftas av att vändningen

inom framför allt basindustrin blev tydlig redan

under hösten samt av framåtblickande

indikatorer som Konjunkturinstitutets

barometer och Statistiska centralbyråns

orderstatistik som visar på stärkt efterfrågan för

de flesta branscher. Mot bakgrund av detta, samt

att teleproduktsektorn antas ge fortsatt höga

bidrag till exporttillväxten, förväntas

exportindustrin ta marknadsandelar under båda

prognosåren. Exporten av bearbetade varor

beräknas stiga med 8,8 % respektive 7,8 % i år

och nästa år. I ett medelsiktigt perspektiv väntas

exporten av bearbetade varor utvecklas något

svagare.

Diagram 4.2 Export av bearbetade varor

Procent

4.2 Varuimporten

Varuimporten ökade med 4,4 % under 1999.

Detta var en betydligt svagare ökningstakt än

1997 och 1998, då importen av varor ökade med

mer än 10 % per år. Historiskt sett har vanligtvis

år med låg importtillväxt sammanfallit med år då

BNP utvecklats svagt. Därför ter sig förra årets

relativt låga utfall något förvånande givet den

starka utvecklingen av hushållens konsumtion

och investeringar. Eventuellt kan 1999 års något

lägre tillväxttakt för varuimporten vara en

återgång till att följa en mer långsiktig

utvecklingsbana efter de starka åren 1997 och

1998. De särskilda skatteregler som infördes

1998 och som möjliggjort förmånliga

erbjudanden om personaldatorer från företag till

anställda ledde 1998 till en kraftig ökning av

importen av datorer, då merparten av de datorer

som säljs i Sverige importeras. Under 1999 föll

denna import betydligt.

Under 1999 var den svenska kronkursen

relativt stabil, efter en initial förstärkning under

januari månad. Importpriserna på bearbetade

varor steg något under inledningen av 1999, men

har därefter legat förhållandevis stilla. Priserna på

energirelaterade produkter steg emellertid

kraftigt under merparten av föregående år och

har fortsatt att öka under innevarande års första

månader. Det föreligger en stor osäkerhet vid

bedömningen av hur dessa priser kommer att

utvecklas framöver då stora fluktuationer är

vanliga samtidigt som det är svårt att förutse

vilka produktionsbegränsningar de

oljeexporterande länderna kommer att

genomföra de närmaste åren. Framöver antas en

svag prisnedgång, där priset på brentolja

beräknas sjunka till 22 dollar per fat i slutet av

innevarande år och till 20 dollar per fat i slutet av

2001. Till följd av de låga prisnivåer som rådde

under första halvan av 1999 väntas oljepriserna

som årsgenomsnitt stiga kraftigt under

innevarande år, för att falla under nästa år. För

bearbetade varor prognostiseras framöver en

starkare internationell prisuppgång. Till följd av

låga internationella löneökningar begränsas

emellertid prisuppgången på världsmarknaden,

vilket i kombination med den antagna

apprecieringen av kronan väntas innebära svagt

sjunkande importpriser på bearbetade varor.

Importtillväxten beräknas ta fart framöver när

ökningstakten för de importintensiva delarna av

efterfrågan ökar. Hushållens konsumtion

förväntas växa i fortsatt snabb takt.

Exporttillväxten beräknas öka och breddas till att

omfatta även branscher med högre

importinnehåll. Maskininvesteringar väntas

fortsätta öka i god takt. Mot slutet av nästa år

förväntas också vissa bristsituationer uppstå på

arbetsmarknaden. Företagen kan då få

svårigheter att utöka produktionen, trots att

efterfrågan är hög, vilket leder till import i stället

för inhemsk produktion. Den starka

ökningstakten för efterfrågesidans

importinnehållsrika delar innebär att

importtillväxten tilltar framöver. En eventuellt

ökad import till följd av bristsituationer på

arbetsmarknaden skulle ytterligare bidra till

denna utveckling. Importen av varor beräknas

stiga med 7,4 % år 2000 och med 6,7 % år 2001. I

ett medelfristigt perspektiv förväntas

varuimporten öka med knappt 6 % årligen, vilket

är i linje med hur export, investeringar och

hushållens konsumtionsutgifter utvecklas.

4.3 Tjänstehandeln

Förra året gav tjänstehandeln ett negativt bidrag

på 0,2 procentenheter till BNP-tillväxten.

Handeln inom områden som marknadsföring,

redovisning och andra tekniska tjänster ökade

kraftigt, främst på importsidan. Även nettot av

den import och export som uppstår i samband

med turist- eller affärsresenärers vistelser i andra

länder försämrades. Denna tendens har varit

tydlig under ett antal år och beror främst på den

gynnsamma utvecklingen i hushållssektorn.

Framöver väntas inte resevalutanettots

underskott öka i samma omfattning. I samband

med den snabba expansionen av IT-sektorn har

den internationella handeln med

datakonsulttjänster utvecklats starkt och väntas

även i fortsättningen stiga kraftigt. Förra året

ökade importen av dessa tjänster med 5 %

medan exporten steg med 10 %. Detta styrker

bilden av att svenska företag erbjuder

konkurrenskraftiga lösningar inom området.

Sammantaget väntas tjänstehandeln även

under prognosåren ge ett negativt bidrag till

BNP-tillväxten motsvarande 0,2 procentenheter.

4.4 Bytesbalansen

Förra året motsvarade det finansiella sparandet i

Sverige 1,6 % av BNP. Under prognosperioden

beräknas överskottet i handelsbalansen, som

under förra året var knappt tre gånger större än

bytesbalansens saldo, förbättras och uppgår från

och med nästa år till 8 % av BNP. Kostnaderna

för nettoskulden till utlandet förväntas dessutom

minska allt eftersom det finansiella sparandet

används till att amortera den räntebärande

utlandsskulden och andra svenska tillgångar

fortsätter att ge en positiv nettoavkastning.

Därmed beräknas det finansiella sparandet

gradvis stiga till knappt 4 % av BNP under de

närmaste åren. En viktig förklaring till de

fortsatta överskotten är målen för den offentliga

sektorns finansiella sparande. Överskotten i

bytesbalansen talar dock för en förstärkning av

kronans växelkurs, vilket torde dämpa

överskotten i framtiden.

Trots att varuexporten utvecklades starkare än

varuimporten under 1999 försvagades

handelsbalansen på grund av ogynnsamma

priseffekter, bl.a. i form av fallande svenska

exportpriser och att oljepriserna mer än

fördubblades under loppet av året. Antagandet

om sjunkande oljepriser under prognosperioden

bidrar till att handelsbalansen förbättras, framför

allt nästa år. Handelsbalansen väntas även stärkas

av att kronans appreciering får störst genomslag

på importpriserna och av att exporten möter en

starkare efterfrågan. För svenska

basindustriprodukter ökar dessutom priserna

relativt snabbt.

Tabell 4.2 Bytesbalansen

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

Handelsbalans

130,2

146,6

173,6

184,2

192,3

procent av BNP

6,6

7,0

7,9

8,1

8,1

Varuexport

703,2

773,9

826,4

865,7

918,9

Varuimport

573,0

627,3

652,8

681,5

726,6

Tjänstebalans

21,6

23,7

27,2

32,3

37,6

Transporter

7,4

8,0

8,0

Resevaluta

32,1

35,0

37,5

Övriga tjänster

3,1

3,3

2,3

Löner

2,3

2,6

2,7

3,0

3,0

Kapitalavkastning

26,3

35,8

33,4

30,5

27,7

Räntor

56,2

67,9

66,7

65,0

63,5

Direkta

investeringar

29,0

31,0

32,0

33,0

34,0

Aktier

0,9

1,1

1,3

1,5

1,8

Löpande

transfereringar

29,7

31,2

32,1

32,0

33,0

Bytesbalans

50,3

53,3

78,2

86,4

91,0

Kapital-

transfereringar

18,0

0

0

0

0

Finansiellt

sparande,1

1,6

2,6

3,6

3,8

3,8

Anm: Bytesbalansen redovisas enligt Riksbankens definition.

1 Procent av BNP. Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och

kapitaltransfereringarnas sammantagna saldo.

Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet

Sveriges räntebärande nettoskuld till utlandet

väntas minska under prognosperioden till följd

av amorteringar och kronans antagna

appreciering. Därmed tenderar räntekostnaderna

att reduceras. Trots detta försämras räntenettot

under innevarande år till följd av att

nettoskulden till utlandet medför att

räntekostnaderna ökar när räntorna stiger både i

Sverige och utomlands.

Statistiken avseende avkastning på

direktinvesteringar och portföljaktier, och

därmed bytesbalansen, påverkades totalt sett

negativt av sammanslagningen mellan Astra och

Zeneca och Fords köp av Volvo Personvagnar på

våren 1999. Efter affärerna utgör Astra och

Volvo Personvagnar utländska

direktinvesteringstillgångar i Sverige. Därmed tas

både utdelad och återinvesterad vinst upp som

negativa poster i kapitalavkastningen. Tidigare

belastade endast den del av vinsten i Astra och

Volvo Personvagnar som delades ut till utländska

portföljaktieägare bytesbalansen. En positiv

effekt är att utdelningen från Sverige till

utländska aktieägare upphör medan svenska

aktieägare får utdelning från utländska

moderbolag. På motsvarande vis stärks

bytesbalansen av svenska direktinvesteringar i

utlandet.

Under prognosåren väntas vinstnivåerna stiga

både i Sverige och i utlandet till följd av det

stärkta konjunkturläget. Eftersom den svenska

stocken av direktinvesteringstillgångar i utlandet

är större än den som utländska företag har i

Sverige antas nettoavkastningen därmed

förbättras. Även nettoutdelningen på

portföljaktier stiger i prognosen. Bidragande

faktorer till detta är möjligheterna för

försäkringsbolag att placera i utländska aktier i

högre grad och ett utökat svenskt fondsparande.

Diagram 4.3 Svensk nettoskuld till utlandet

Procent av BNP

Sveriges anslag till internationell

biståndsverksamhet och delar av EU-avgiften är

knutna till utvecklingen av

bruttonationalinkomsten (BNI). Avkastningen

på kapital gentemot utlandet, som väntas

förbättras framöver, utgör den största skillnaden

mellan BNI och BNP. Bakom tillväxten i BNI

ligger dock främst att BNP bedöms

växa med ca 5,5 % i löpande priser både i år och

nästa år till följd av de goda

konjunkturutsikterna. Under medelsiktsåren

väntas BNP öka med 4 % per år i löpande priser.

BNI diskuteras utförligare i fördjupningsrutan

på nästa sida.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomsten

Miljarder kronor, löpande priser

1999

2000

2001

2002

2003

BNP

1972,1

2082,6

2194,7

2281,8

2371,2

Primära

inkomster1

42,2

41,9

40,2

34,6

32,2

BNI

1929,8

2040,6

2154,6

2247,2

2338,9

1 Avser nettoflöden av kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter

gentemot utlandet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Nettobetalningarna till EU beräknas trots

stigande BNI vara i stort oförändrade under de

närmaste fyra åren och uppgå till ca 15 miljarder

kronor per år. Eftersom biståndet ökar stiger

dock underskottet i posten löpande

transfereringar.

Investeringsrelaterade transaktioner bokförs

under kapitaltransfereringar i betalningsbalansen.

Dessa varierar kraftigt över tiden och påverkas av

enstaka affärer. Under prognosåren antas

därmed det finansiella sparandet sammanfalla

med bytesbalansens saldo.

Bruttonationalinkomsten

Som underlag till beslut i statsbudgeten avseende

internationell biståndsverksamhet och Sveriges

EU-avgift utnyttjas ett bättre inkomstmått än

BNP, nämligen bruttonationalinkomsten (BNI).

Internationaliseringen av företags verksamhet

och av de finansiella marknaderna medför att

svenskar och svenska företag i allt högre grad har

tillgångar och skulder i utlandet eller tillfälligt

arbetar utomlands. Detta ger upphov till

inkomster och utgifter i form av löner, räntor,

vinster och utdelningar. På motsvarande vis har

även andra länders invånare och företag

inkomster från och utgifter till Sverige. BNI

beräknas genom att till BNP lägga nettot av

sådana s.k. primära inkomster gentemot

utlandet1. Dessa påverkas för Sveriges del främst

av storleken och avkastningen på skulder och

tillgångar i utlandet. Nettoskuldens utveckling

beror dels på köp och försäljning av företag och

aktier eller utökade lån, men också på förändrade

valutakurser. Faktorer som ränte- och

vinstnivåer i Sverige och i omvärlden påverkar i

sin tur inkomster och utgifter på nettoskulden.

Utlandsupplåning är inte nödvändigtvis negativ,

om skuldsättning i form av lån eller utländska

aktörers investeringar genererar inkomster som

överstiger utgifterna för

lånen.

Sverige har en nettoskuld till utlandet som

uppgår till ca 35 % av BNP. Nettoavkastningen

på svenska tillgångar och skulder är för

närvarande negativ, liksom lönenettot. I

nedanstående diagram åskådliggörs hur Sveriges

BNI har utvecklats i relation till BNP under de

senaste 20 åren. Den räntebärande delen av

Sveriges nettoskuld steg kraftigt under 1980-talet

och början av 1990-talet i samband med stora

bytesbalansunderskott, omfattande devalveringar

och ökad statlig skuldsättning. Ränteutgifterna

ökade därmed snabbt och uppgick som mest till

knappt 5 % av BNP åren 1992 och 1993.

Utgifterna till

utlandet reduceras av att Sveriges nettoinkomster

från direktinvesteringar och aktier är positiva på

grund av att svenska företag har byggt upp större

tillgångar utomlands än vad utländska aktörer

gjort i Sverige. Tendensen var särskilt tydlig i

slutet av 1980-talet, vilket delvis kan förklaras av

avregleringar på valutamarknaden och ett behov

av att öka tillgången till den europeiska

marknaden. Skattereformen, EU-inträdet och

kronans försvagning är faktorer som troligen har

bidragit till att investeringsflödena till och från

utlandet blivit mer balanserade under 1990-talet.

BNP har utvecklats gynnsammare än BNI

under den senaste tjugoårsperioden. På senare år

har dock de primära inkomsterna gentemot

utlandet förbättrats något, vilket innebär att BNI

växt snabbare än BNP och att inkomstnivån i

den svenska samhällsekonomin närmat sig värdet

av produktionen i Sverige. Denna utveckling

väntas fortsätta i takt med att ett högt finansiellt

sparande möjliggör amorteringar på

nettoskulden till utlandet.

Utvecklingen av BNP och BNI i löpande priser

1Primära inkomster gentemot utlandet inkluderar förutom nettot av löner

och kapitalavkastning även subventioner och skatter, som utgörs av vissa

betalningar till och från EU. Sveriges BNI beräknas liksom BNP enligt

det europeiska redovisningssystemet ENS 1995. Den BNI-relaterade

delen av EU-avgiften baseras dock för närvarande på en tidigare definition

(ENS 1979).

5 Näringslivets produktion

Produktionen i näringslivet ökade mycket

kraftigt förra året trots det svaga konjunkturläget

inom delar av industrin. Flertalet

tjänstebranscher var mycket expansiva.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Jordbruk, fiske

och skogsbruk

0,7

2,3

2,0

1,0

Industri

4,3

4,2

5,8

4,5

2,9

2,8

El, gas, värme

och vattenverk

2,4

0,5

4,0

0,0

Byggnadsindustri

1,8

5,9

4,6

5,1

Näringslivets tjänster

2,6

4,9

4,2

2,8

Summa näringsliv

3,0

4,4

4,4

3,3

2,3

2,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Uppgången i hushållens konsumtion samt den

fortsatt stigande investeringsaktiviteten

förväntas innebära en kraftig produktionsökning

i den privata tjänstesektorn även i år. Den

starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas

komma i företag som producerar

företagstjänster. I denna grupp ingår bland annat

data- och uppdragsverksamhet.

Produktionsvolymen stiger kraftigt även i de

konsumtionsorienterade delarna av

tjänstesektorn såsom varuhandeln. Under nästa

år avtar ökningstakten i tjänstesektorn när

hushållens konsumtion ökar i långsammare takt.

I viss mån bedöms utbudsbegränsningar dämpa

tjänstesektorns produktionsutveckling.

Industrikonjunkturen väntas bli god både i år

och nästa år. Återhämtningen går snabbare än

förväntat i Västeuropa samtidigt som det svenska

konkurrensläget är gynnsamt. Traditionella

svenska sektorer, såsom investeringsvaruindu-

strin, gynnas av det ökande resursutnyttjandet i

omvärlden.

En stark återhämtning förutses inom

byggnadsindustrin. Ett ökat bostadsbyggande

och ett högre resursutnyttjande inom

näringslivet väntas leda till betydande

produktionsökningar i sektorn.

För åren 2002 och 2003 görs ingen

konjunkturbedömning. Produktionstillväxten i

näringslivet förutses avta under dessa år då fullt

resursutnyttjande nås och därigenom följa en

mer trendmässig ökningstakt.

5.1 Industrin

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1998

1999

2000

2001

Industriproduktion

4,3

4,2

5,8

4,5

Lönekostnad per timme

4,0

2,8

3,5

3,5

Produktivitet

2,0

2,9

5,3

4,0

Enhetsarbetskostnad (ULC)

2,0

0,1

1,7

0,5

ULC i 14 OECD-länder

0,4

1,0

0,2

0,7

ULC i 14 OECD-länder, SEK

2,0

2,6

1,8

1,4

Relativ ULC, SEK

0,0

2,6

0,1

0,9

Vinstmarginal, förändring

1,0

0,7

0,3

0,9

Bruttoöverskottsandel1

33,0

31,8

33,3

35,6

1 Bruttoöverskottsandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet

till faktorpris.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Industrikonjunkturen var dämpad under större

delen av förra året. Produktionen hölls tillbaka av

en svag exportutveckling till några av Sveriges

viktigaste marknader. För helåret 1999 ökade

ändå industriproduktionen med 4,2 %.

Uppgången var främst koncentrerad till

teleproduktindustrin, som bidrog med över

hälften av den totala produktionsökningen.

Detta är dock enbart det direkta bidraget från

teleproduktindustrin som via underleverantörer

genererar produktionsökningar även i andra

industribranscher. Inom vissa av

verkstadsindustrins traditionellt

konjunkturkänsliga branscher var

produktionsutvecklingen mycket svag förra året.

Produktionsvolymen i maskinindustrin, som

fortfarande utgör en tiondel av den totala

industrin, stagnerade.

Produktion och produktivitet 2000 2001

Mot slutet av 1999 stärktes konjunkturläget

inom industrin. Förbättringen märktes särskilt

på orderingången, som enligt Statistiska

centralbyrån säsongrensat steg med 10 % det

fjärde kvartalet jämfört med föregående kvartal.

Orderingången från exportmarknaden steg

markant och var extremt stark i

teleproduktindustrin. Den kraftiga ökningen av

orderingången mot slutet av förra året tyder på

en stark industrikonjunktur under första hälften

av innevarande år. De flesta internationella

indikatorer visar för närvarande på en fortsatt

förstärkning av konjunkturläget på Sveriges

viktigaste exportmarknader. Under år 2000

förutses också en gradvis stigande efterfrågan på

investeringsvaror i såväl Sverige som i

Västeuropa, vilket traditionellt gynnar den

svenska verkstadsindustrin. I kombination med

ett konjunkturomslag i basindustrin väntas detta

medföra att industriproduktionen sammantaget

stiger med ca 6 % i år. Liksom föregående år

beräknas bidraget från den mycket expansiva

teleproduktindustrin till den totala

produktionstillväxten uppgå till drygt 2

procentenheter.

Även nästa år bedöms den ekonomiska

aktiviteten stärkas i EU, samtidigt som svensk

exportindustri gynnas av den starka

investeringskonjunkturen på denna marknad.

Inom delar av industrin, såsom massa- och

sågverksindustrin, förutses dock

produktionsökningarna begränsas av vissa

kapacitetsrestriktioner. Den inhemska

efterfrågan bedöms också mattas av något under

nästa år, vilket sammantaget medför att

industriproduktionen ökar med ca 4,5 %. Den

betydande produktionsökning som förutses

fram till och med 2001 väntas innebära ett

relativt högt kapacitetsutnyttjande, trots en

kraftig utbyggnad av kapitalstocken (se kapital

10). Till följd av förseningar i den officiella

statistiken är dock osäkerheten om

utnyttjandegraden i utgångsläget mycket stor.

Konjunkturinstitutets barometer innehåller

också statistik över kapacitetsutnyttjandet som

dock varierar mycket vilket försvårar analysen.

Av konjunkturbarometern framgår att

kapacitetsutnyttjandet mot slutet av förra året

fortfarande var relativt lågt.

Produktivitetstillväxten inom industrin, som

uppgick till 3 % förra året, väntas öka till höga

5 % i år. Även nästa år bedöms produktivitets-

tillväxten bli god. Produktivitetsökningarna är

till viss del av konjunkturell karaktär. Vid en

konjunkturuppgång tas ledig kapacitet inom

företagen i anspråk, vilket höjer produktiviteten.

Andra faktorer förklarar dock merparten av den

snabba produktivitetsutvecklingen. En

betydande del av expansionen såväl i år som nästa

år sker i de högproduktiva delarna av industrin

såsom bas- och teleproduktindustrin, i vilka

produktivitetsnivån är mer än dubbelt så hög

som i industrin som helhet. Dessutom är

produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin

fortfarande mycket hög även om branschen nu

har nått en viss mognadsfas. Förra året ökade

produktiviteten i denna sektor med knappt

20 %.

Mot bakgrund av de höga

produktivitetsökningarna torde inte någon

generell resursbrist i industrin uppstå under

prognosperioden. Sett i ett historiskt perspektiv

ligger bristtalen i utgångsläget på låga nivåer. Det

totala nyanställningsbehovet inom industrin

förväntas också bli lågt framöver.

Konkurrenskraft och lönsamhet

Svensk industris konkurrensläge beräknas bli

fortsatt gynnsamt fram till och med år 2001,

trots att kronan mätt som årsgenomsnitt antas

stärkas med drygt 4 % under perioden.

Löneökningarna under perioden antas vara

ungefär lika stora som i konkurrentländerna

samtidigt som produktivitetstillväxten bedöms

bli något högre i Sverige. Det innebär att enhets-

arbetskostnaden, dvs. arbetskostnaden per

producerad enhet, utvecklas mer fördelaktigt än i

omvärlden. Därigenom motverkas i stor

utsträckning de negativa effekterna på kostnads-

läget av den starkare kronan.

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad

enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Industrins lönsamhet, mätt som

driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet,

sjönk ytterligare till knappt 32 % förra året. I ett

historiskt perspektiv är även denna lönsamhet

god. I samband med Asienkrisen uppstod en

global överkapacitet inom flertalet

industrisektorer, vilket har bidragit till att de

internationellt bestämda priserna utvecklats

mycket svagt de senaste två åren. I den för

Sverige viktiga basindustrin har priserna och

därmed också lönsamheten, fallit kontinuerligt

sedan 1995.

Den internationella

konjunkturåterhämtningen går snabbare än

tidigare förväntat, vilket har lett till betydande

prisökningar på de flesta råvaruprodukter under

andra hälften av 1999 och under inledningen av

detta år. Den utvecklingen väntas fortsätta utom

för råoljan som antas närma sig en långsiktig

jämviktsnivå i slutet av 2001.

Höjda råvarupriser är den viktigaste

förklaringen till att insatsvarukostnaden i

industrin väntas öka med hela 3 % i år.

Ökningen av de rörliga kostnaderna per

producerad enhet begränsas ändå till ca 2 % till

följd av den mycket fördelaktiga

produktivitetsutvecklingen.

Priserna på svenska industriprodukter har

ökat mer än väntat under inledningen av år 2000.

Prisökningarna förklaras delvis av att de

internationellt bestämda priserna på

basindustriprodukter, såsom massa och papper,

har stigit kraftigt, men även av att de inhemska

priserna har ökat oväntat mycket. Enligt den

senaste konjunkturbarometern från februari

planerar företagen relativt återhållsamma

prishöjningar den närmaste tiden. I prognosen

förutsätts kronan appreciera under innevarande

år vilket väntas

leda till minskande vinstmarginaler för

exportörer av bearbetade varor. Genom att

priserna förväntas höjas relativt kraftigt inom

basindustrin liksom i den inhemska

industrisektorn, beräknas vinstandelen för

industrin som helhet ändå stiga till 33 %.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Nästa år väntas den starkare konjunkturen i

omvärlden leda till en något högre internationell

prisökningstakt. Trots att kronan antas fortsätta

stärkas även under nästa år, beräknas

vinstandelen i den totala industrin stiga till

knappt 36 %, vilket är en lönsamhet på god

europeisk nivå. I den cykliska basindustrin

förutses vinstmarginalerna stiga ytterligare

samtidigt som det relativt höga

resursutnyttjandet inom industrin medför att de

flesta företag förbättrar sin vinstsituation. Under

nästa år faller också insatsvarukostnaden inom

industrin som en följd av den stärkta kronan och

ett betydligt lägre oljepris än under innevarande

år.

5.2 Byggnadsverksamhet

Tack vare en kraftig uppgång i bostadsbyggandet

steg den totala byggproduktionen för andra året i

följd i fjol. Näringslivets investeringar minskade

dock trots den mycket starka konjunkturen.

Infrastrukturinvesteringarna sjönk något.

Byggkonjunkturen beräknas stärkas framöver

och sammantaget stiger byggvolymen med

omkring 5 % per år de närmaste två åren.

Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet

Miljarder

kronor

Årlig procentuell volymförändring

1999

1998

1999

2000

2001

Byggnadsinvesteringar

112,3

4,6

3,8

5,1

6,3

Näringslivet

51,0

4,6

0,6

5,9

4,9

Myndigheter

29,3

5,2

2,1

2,0

3,3

Bostäder

32,0

3,6

18,8

10,5

11,1

Reparationer

och underhåll

57,5

1,4

1,4

3,5

2,8

Totalt

169,8

3,4

3,0

4,6

5,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Bostadsbyggandet fortsätter att öka i god takt

även om nivån på nybyggnationen förblir låg.

Under prognosperioden är i stort sett alla

efterfrågefaktorer gynnsamma. Hushållens redan

goda förmögenhetssituation har förbättrats

ytterligare under det senaste året, disponibel-

inkomsterna väntas öka med 3 4 % per år och

sysselsättningen växer snabbt. Därtill är

lönsamheten i byggandet av småhus och

bostadsrätter mycket god i expansiva

storstadsområden. I dessa områden är nu

vakanstalen så låga att även med ett kraftigt ökat

bostadsbyggande kommer bristen på bostäder

att kvarstå 2001.

Till följd av den snabba utbyggnaden av

högskolan har det också uppstått brist på

studentbostäder. I vårpropositionen föreslår

regeringen därför att ett tillfälligt

investeringsbidrag för byggande av

studentbostäder införs fram till och med år 2002,

vilket bedöms leda till en ökad nyproduktion av

sådana bostäder.

Den senaste byggbarometern samt

orderingången till småhusfabrikanterna tyder på

att återhämtningen i bostadsbyggandet går

relativt långsamt. Vissa utbudsrestriktioner håller

också tillbaka bostadsbyggandet. Bristen på

planerad tomtmark är stor och dessutom

begränsas bostadsbyggandet i viss mån av

svårigheten att rekrytera byggnadsarbetare till

storstadsområdena. Enligt

Byggnadsarbetarförbundets statistik låg

visserligen arbetslösheten under februari månad

på hela 15 % för riket som helhet, men den var

endast 6 % i Stockholmsområdet. Eftersom

arbetslösheten i byggsektorn är mycket säsong-

beroende bedöms resursutnyttjandet bli

ansträngt under sommarmånaderna i de

expansiva delarna av landet.

Näringslivets bygginvesteringar blev oväntat

svaga förra året. En bidragande orsak till detta är

det i förhållande till produktionsutvecklingen

låga byggandet av nya industrilokaler. Det beror

sannolikt på den strukturomvandling mot en

mer kunskapsintensiv produktion som pågår

inom industrin. Under nästa år väntas dock

industrins byggande åter öka i samband med att

basindustrin bygger ut sin produktionskapacitet.

Inom den privata tjänstesektorn väntas den

mycket starka konjunkturutvecklingen innebära

ett ökat byggande av både kontorslokaler och

affärslokaler. Trots att byggandet av kommer-

siella lokaler har ökat på senare år har

vakanstalen, dvs. andelen tomma lokaler i

förhållande till

beståndet, fortsatt att minska i storstadsområ-

dena och är nu nere på de nivåer som rådde i

början på 1990-talet. De minskande vakanserna

beror framför allt på den mycket starka

sysselsättningsutvecklingen inom tjänstesektorn.

Dessutom har hyresnivåerna på kommersiella

lokaler sedan 1996 ökat mycket kraftigt, vilket

medför en god lönsamhet vid produktion av nya

lokaler. Den starka orderingången till arkitekter

och byggkonsulter bekräftar också bilden av en

betydande ökning av bygginvesteringarna i såväl

näringslivet som i bostadssektorn.

Statens bygginvesteringar beräknas minska i år

även om de lånefinansierade bygginvesteringarna

(Storstadslederna) ökar kraftigt. Höjda anslag

innebär att väginvesteringarna inom

myndigheterna ökar något nästa år.

Reparationerna i byggsektorn stiger både i år

och nästa år till följd av hushållens mycket goda

ekonomiska situation men också till följd av

ökade insatser för drift och underhåll av vägar.

6 Arbetsmarknad

Sysselsättningen har ökat snabbt de två senaste

åren och den öppna arbetslösheten har fallit

markant. Även arbetskraftsutbudet har stigit. De

flesta indikatorer tyder på en fortsatt gynnsam

utveckling på arbetsmarknaden. Sysselsättningen

förutses därmed öka med ytterligare 106 000

personer mellan 1999 och 2001. Den reguljära

sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och

64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål

skall uppgå till 80 % år 2004, stiger till 77,3 % år

2001. Arbetskraftsutbudet väntas också fortsätta

att öka när läget på arbetsmarknaden förbättras.

Genom att antalet platser vid högskolor och

universitet planeras att utökas ytterligare dämpas

dock utbudsökningen en del. Sammantaget

innebär utvecklingen av sysselsättningen och

arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten

faller till 3,9 % år 2001.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Årlig procentuell förändring

1999

2000

2001

2002

2003

BNP, producentpris

3,6

3,8

2,8

1,9

1,9

Produktivitet

0,9

2,0

1,8

1,6

1,6

Arbetade timmar

2,7

1,8

0,9

0,3

0,3

Medelarbetstid

0,5

0,1

0,0

0,1

0,1

Antal sysselsatta

2,2

1,7

0,9

0,4

0,4

Reguljär

sysselsättningsgrad,

20 64 år1

75,9

76,7

77,3

77,3

77,3

Arbetskraft

1,2

0,6

0,2

0,4

0,5

Öppen arbetslöshet2

5,6

4,6

3,9

3,9

4,0

Program3

3,1

3,1

3,1

3,1

3,1

1 Antalet sysselsatta i åldern 20 64 år, exklusive sysselsatta i

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av

befolkningen i den åldersgruppen

2 I procent av arbetskraften

3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i

procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och

Finansdepartementet

Mellan 2001 och 2003 sker en nedtrappning av

kunskapslyftet. Det sker i ett läge då

resursutnyttjandet i ekonomin ligger på en nivå

där en fortsatt stark efterfrågetillväxt riskerar att

leda till accelererande pris- och löneökningar.

Reduceringen av antalet platser i kunskapslyftet

frigör resurser i form av utbildad arbetskraft,

vilket höjer den potentiella produktionsnivån

och minskar risken för en överhettning. Mot

bakgrund av detta antas produktionen år 2002

och 2003 växa i en trendmässig och långsiktigt

hållbar tillväxttakt på ca 2 % per år.

Sysselsättningen beräknas dessa år öka i samma

takt som den

arbetsföra befolkningen. Därmed ligger den

reguljära sysselsättningsgraden kvar på samma

nivå som i slutet av år 2001.

Eftersom nedtrappningen av kunskapslyftet

innebär ett relativt stort tillskott till

arbetskraften på kort tid antas emellertid inte alla

kunna bli sysselsatta omgående, vilket innebär att

den öppna arbetslösheten stiger något initialt,

från 3,9 % år 2001 till 4,0% år 2003. Uppgången i

arbetskraftsutbudet dämpas till viss del av att

antalet platser vid högskolor och universitet

fortsätter att öka både år 2002 och år 2003.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitik

Antalet deltagare i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program minskade från

i

genomsnitt 165 000 år 1998 till i genomsnitt

135 000 år 1999 . Fram till och med 2003 antas

antalet deltagare ligga kvar på samma nivå som

förra året. Eftersom nivån i dagsläget är betydligt

lägre än 135 000 och det inte längre finns något

krav från regeringen att en viss volym eller en

viss genomsnittlig kostnad för ett program skall

uppnås, finns det dock risk för att volymen

förblir lägre än 135 000.

Anslaget för kunskapslyftet ligger för åren

2000 och 2001 kvar på ungefär samma nivå som

år 1999. Mellan år 2001 och 2003 minskar

anslaget för den kommunalt anordnade

vuxenutbildningen med ett belopp motsvarande

ca 55 000 platser.

Antalet permanenta platser inom högskolor

och universitet utökas successivt. Mellan 1999

och 2003 kommer de enligt planerna att öka med

ca 55 000.

I en nyligen publicerad proposition

(1999/2000:98) samt i vårpropositionen föreslås

ett flertal åtgärder som syftar till att stärka

sysselsättningen och sänka arbetslösheten.

Nedan beskrivs vissa av förslagen.

De arbetsmarknadspolitiska programmen

skall i än högre grad inriktas mot

långtidsarbetslösa, för att stärka deras situation

på arbetsmarknaden. För personer som är eller

riskerar att bli långtidsinskrivna vid

arbetsförmedlingen införs en aktivitetsgaranti

där basen i verksamheten skall vara organiserade

jobbsökaraktiviteter. Det s.k. förstärkta

anställningsstödet för arbetsgivare som anställer

personer som varit arbetslösa i minst 2 år,

förstärks ytterligare genom att stödet, i form av

skattereduktion, blir mer omfattande för

arbetsgivare som anställer personer som varit

arbetslösa i minst 4 år.

Arbetslöshetsförsäkringen skall reformeras i

syfte att stärka dess roll som

omställningsförsäkring. Ett uttryckligt krav på

att arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning

skall vara aktiva införs. Regeringen ges möjlighet

att definiera vad som är lämpligt arbete. Mer

strukturerade sökprocesser skapas, bland annat

med hjälp av individuella handlingsplaner. Senare

i vår kommer regeringen att lägga fram en

separat proposition om

arbetslöshetsförsäkringen.

För att öka sysselsättningen bland invandrare

föreslår regeringen bland annat kompletterande

utbildning för arbetslösa invandrare med

utländsk utbildning inom hälso- och

sjukvårdsområdet, inom läraryrken samt inom

teknik och naturvetenskap. Valideringen av

utländsk yrkeskompetens skall också utökas.

Sysselsättning

Mellan 1997 och 1999 ökade antalet sysselsatta i

åldern 16 64 år med ca 150 000 personer, enligt

Statistiska centralbyråns

arbetskraftsundersökning (AKU). Det är den

största uppgång mellan två år som har noterats

sedan perioden 1974 1976. Sysselsättningen

ökade i nästan alla län.

De flesta indikatorer tyder på en fortsatt

snabb sysselsättningsökning. Efterfrågan i

ekonomin väntas bli stark både i år och nästa år.

Antalet nyanmälda lediga platser till landets

arbetsförmedlingar, som historiskt sett har varit

en bra indikator på sysselsättningsutvecklingen,

har ökat starkt de senaste månaderna. Enligt

Arbetsmarknadsstyrelsens senaste

enkätundersökning kommer efterfrågan på

arbetskraft att vara fortsatt stor den närmaste

tiden. Även Konjunkturinstitutets barometrar

tyder på en fortsatt sysselsättningsuppgång.

Framför allt inom tjänstesektorn uppger fler och

fler företag att de planerar att anställa personal. I

år förutses sysselsättningen därmed öka med

1,7 %, motsvarande 68 000 personer.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal

sysselsatta

Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring

Nästa år väntas resursutnyttjandet i ekonomin

närma sig en nivå då en fortsatt stark

efterfrågetillväxt riskerar att leda till

accelererande pris- och löneökningar.

Stabiliseringspolitiken antas utformas så att en

sådan utveckling motverkas. Det bidrar till en

svagare tillväxt i ekonomin och en avmattning av

sysselsättningsutvecklingen. Mätt som

årsgenomsnitt beräknas sysselsättningen öka

med 0,9 % eller 38 000 personer nästa år. År

2002 och 2003 antas produktionen stiga i en mer

trendmässig och långsiktigt hållbar tillväxttakt,

dvs. en ökning av produktionen som inte medför

inflationsdrivande löneökningar.

Sysselsättningen antas då öka i ungefär samma

takt som den arbetsföra befolkningen.

Osäkerheten vad gäller bedömningen om

riskerna för överhettning är dock mycket stor.

Därför redovisas två alternativa scenarier för den

svenska ekonomin i kapitel 12.

Utvecklingen i olika branscher

Knappt 80 % av sysselsättningsökningen mellan

1998 och 1999 skedde enligt AKU inom den

privata tjänstesektorn. Bland enskilda näringar

noterades den största uppgången bland

datakonsulter och annan företagsservice. Den

snabba sysselsättningsuppgången inom privat

tjänstesektor förklaras främst av en stark ökning

av hushållens konsumtion och att efterfrågan i

stor utsträckning var inriktad på tjänstenäringar

med låg produktivitet. I år och nästa år förväntas

hushållens konsumtion utvecklas något svagare

samtidigt som tjänsteproduktionen bedöms bli

mindre sysselsättningsintensiv. Därmed väntas

sysselsättningen inom tjänstesektorn öka något

långsammare framöver, men totalt beräknas ändå

sysselsättningen i denna sektor öka med ca

75 000 personer mellan 1999 och 2001.

Inom byggsektorn noterades en

sysselsättningsökning på 5 000 personer mellan

1998 och 1999. En fortsatt ökning av

byggproduktionen framöver innebär att

efterfrågan på arbetskraft inom byggsektorn

fortsätter att stiga i ungefär samma takt som

förra året.

Antalet sysselsatta inom industrin minskade

förra året till följd av en relativt svag konjunktur

under större delen av året. Industrikonjunkturen

har dock vänt uppåt igen och sysselsättningen

väntas därför öka svagt i år. Nästa år ligger

antalet sysselsatta kvar på samma nivå som i

slutet av innevarande år.

Inom kommunsektorn förväntas inkomsterna

fortsätta att öka de närmaste åren, dels till följd

av höjda statsbidrag, dels till följd av ökade

skatteinkomster, vilket möjliggör en fortsatt

expansion av antalet sysselsatta inom denna

sektor. Antalet statligt anställda förväntas också

öka

något under perioden.

Tabell 6.2 Antal sysselsatta i åldern 16 64 år, fördelat på

branscher

Tusental personer

1999

2000

2001

2002

2003

Näringslivet

2805

2862

2891

2903

2912

Jord- och skogsbruk

104

102

101

Industri

797

798

799

Byggnadsverksamhet

225

232

238

Privat tjänstesektor

1679

1730

1753

Offentliga myndigheter

1260

1270

1279

1285

1294

Staten

186

187

188

Kommunerna

1074

1083

1091

Totalt

4068

4136

4174

4191

4209

Arbetskraft

4308

4333

4342

4361

4384

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Produktivitet

Produktivitetstillväxten i ekonomin som helhet

var svag förra året. Det beror framför allt på att

produktionen i lågproduktiva sektorer i

ekonomin ökade mer än genomsnittet, dvs.

tillväxten var sysselsättningsintensiv. Framöver

förväntas produktiviteten stiga snabbare

eftersom efterfrågan då i högre grad inriktas mot

verksamheter där produktivitetsutvecklingen är

starkare. Bland annat bedöms industrin stå för en

större andel av produktionsuppgången. Under

perioden 2002 2003 antas produktiviteten stiga i

linje med en mer långsiktigt normal ökningstakt

som i dagsläget bedöms vara 1,7 %. Det är en

något starkare tillväxttakt än ett genomsnitt för

perioden 1970 1999. Anledningen till att den

trendmässiga produktivitetstillväxten antas vara

något högre de närmaste åren, är att det sedan

mitten av 1980-talet genomförts ett flertal

strukturella förändringar som sammantaget

bedöms bidra till en högre produktivitetstillväxt

än den historiska trenden. Av dessa förändringar

kan nämnas avregleringar av vissa

produktmarknader, en utbyggnad av högskolor

och universitet, en skärpt konkurrenslagstiftning

och avregleringen av

kapitalmarknaden.

Antal arbetade timmar och medelarbetstid

Mellan 1998 och 1999 ökade medelarbetstiden

med 0,5 %. Övertiden och andelen personer som

i normala fall arbetar mer än 35 timmar i veckan

steg. Det var också något fler arbetsdagar 1999

än 1998, vilket gav ett positivt bidrag till

utvecklingen av antalet arbetade timmar och

därmed höjde medelarbetstiden. Sjukfrånvaron

fortsatte att öka under 1999 vilket till viss del

motverkade uppgången i medelarbetstiden. Även

en större frånvaro på grund av studier bidrog till

att motverka uppgången. Övertiden och det

normala antalet arbetade timmar per sysselsatt

förutses fortsätta att stiga i år på grund av det

starka konjunkturläget. Uppgången uppvägs

dock i stor utsträckning av att sjukfrånvaron

väntas fortsätta öka, om än i långsammare takt än

förra året.

Efter 2001 antas dock medelarbetstiden falla

något i samband med att arbetstiderna för den

enskilde förkortas genom avtal med

arbetsgivaren om kortare arbetsdagar eller mer

flexibla och konjunkturanpassade arbetstider.

Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet

Både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen

steg förra året. I början av året ökade utbudet

inte lika mycket som sysselsättningen vilket

innebar att den öppna arbetslösheten, rensad för

säsongnormala variationer, föll. Under andra

halvåret ökade dock utbudet kraftigt till följd av

att antalet deltagare i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program minskade.

Därmed ökade den säsongrensade öppna

arbetslösheten igen för att i slutet av året ligga på

ungefär samma nivå som i början av året. Mätt

som årsgenomsnitt föll dock arbetslösheten med

0,9 procentenheter mellan 1998 och 1999, till

5,6 % av arbetskraften.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Statistiken tyder på att det främst var personer

som tidigare var klassificerade som studerande

eller hemarbetande som trädde in på

arbetsmarknaden förra året. Antalet personer

som är utomlands, som betraktar sig som lediga

eller

arbetssökande, men inte uppfyller villkoren för

att klassificeras som öppet arbetslösa, och de som

är utanför arbetskraften av ospecificerad

anledning minskade inte alls mellan 1998 och

1999. Det förbättrade arbetsmarknadsläget

väntas innebära att arbetskraftsutbudet ökar

något mer än den arbetsföra befolkningen i år

och nästa år

genom att dessa grupper börjar minska. Även

antalet hemarbetande, som successivt har

minskat under hela 1990-talet, väntas fortsätta att

minska. Samtidigt dämpas dock uppgången i

utbudet av att antalet studerande ökar i samband

med ökningen av antalet platser vid högskolor

och universitet. Även antalet personer som är

långvarigt sjuka eller pensionerade före 65 års

ålder väntas öka i och med att andelen personer i

åldrarna 55 till 64 år, där dessa grupper av

naturliga skäl är överrepresenterade, stiger

framöver. Sammantaget väntas

arbetskraftsutbudet i åldrarna 16 64 år öka med

ca 35 000 personer mellan 1999 och 2001.

Därmed faller den öppna arbetslösheten från

5,6 % år 1999 till 3,9 % år 2001 och

arbetskraftstalet, dvs. arbetskraften mätt som

andel av den arbetsföra befolkningen, beräknas

stiga från 77,2 % år 1999 till 77,4 % år 2001.

Under perioden 2002 2003 antas

arbetskraftsutbudet stiga mer än sysselsättningen

i samband med att antalet platser i kunskapslyftet

minskar. Eftersom nedtrappningen innebär ett

relativt stort tillskott av arbetskraft på kort tid

antas inte alla kunna bli sysselsatta omgående.

Den öppna arbetslösheten och arbetskraftstalet

ökar därmed till 4,0 % respektive 77,6 % år 2003.

I beräkningarna antas att utbildningssatsningarna

riktas till personer som annars skulle varit öppet

arbetslösa och att antalet utbildningsplatser

utvecklas som planerat. Om inte alla platser kan

fyllas när läget på arbetsmarknaden förbättras

ytterligare finns det risk för att den öppna

arbetslösheten blir högre än beräknat.

Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

Arbetskraftstalet år 2003 ligger fortfarande ca 6,5

procentenheter lägre än år 1990 då det låg på en

rekordhög nivå. En av anledningarna är att

andelen personer i befolkningen som är

långvarigt sjuka eller pensionerade fortfarande

bedöms vara högre år 2003 än i slutet av 1980-

talet eftersom andelen personer mellan 55 och 64

år successivt stiger. Även inom åldersgruppen 16

till 54 år beräknas dock arbetskraftstalet vara

lägre än i slutet av 1980-talet. Det beror bland

annat på att en del av den kraftiga ökningen av

andelen personer utanför arbetskraften som

klassificeras som

arbetssökande, lediga och utanför arbetskraften

av ospecificerad anledning bedöms bli bestående

till år 2003. Även andelen studerande kommer

att vara högre mot slutet av kalkylperioden än år

1990, till följd av att fler personer deltar i

arbetsmarknadspolitiska program,

vuxenutbildning och studier vid högskolor och

universitet.

Om man kompletterar den ovan beskrivna

definitionen av arbetskraften med den ökning

som har skett av antalet tillfälliga platser inom

vuxenutbildningen samt ökningen av antalet

personer i arbetsmarknadspolitiska program

utanför arbetskraften erhålls ett bredare mått på

arbetskraftsutbudet. Enligt detta mått uppgår

arbetskraftsdeltagandet till ca 80,5 % år 2003.

Dessutom beräknas antalet permanenta platser

vid högskolan ha ökat med ca 95 000,

motsvarande drygt 1,5 % av den arbetsföra

befolkningen mellan år 1990 och år 2003.

Osäkerheter kring utveckling på arbetsmarknaden

Det finns en rad osäkerheter beträffande

utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. År

2003 beräknas det fortfarande vara en

förhållandevis stor andel av den arbetsföra

befolkningen som inte förvärvsarbetar. Det är

dock mycket svårt att bedöma hur stor

arbetskraftspotentialen är. Den starka BNP-

tillväxten och snabba sysselsättningsökningen

det senaste året har kunnat kombineras med

fortsatt låg inflation och låga

inflationsförväntningar. Det är möjligt att arbets-

marknaden och lönebildningen fungerar bättre

än vad som har antagits i kalkylen. Då skulle

BNP-tillväxten kunna bli starkare de närmaste

åren och sysselsättningsnivån år 2003 bli högre

än beräknat, utan att det uppstår

inflationsdrivande löneökningar.

BNP-tillväxten och sysselsättningen kan

också komma att utvecklas svagare än väntat.

Även om situationen på arbetsmarknaden har

förbättrats i de flesta län är sysselsättningsgraden

fortfarande betydligt högre och den öppna

arbetslösheten betydligt lägre i vissa delar av

landet än i andra. Dessutom är arbetslösheten

högre bland lågutbildade än bland högutbildade.

Därmed finns det risk för att det uppstår

matchningsproblem på arbetsmarknaden eller

rena bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller

tillgången på arbetskraft med den kompetens

och utbildning som efterfrågas. Löneökningarna

skulle då kunna bli betydligt högre än

beräkningsantagandet, vilket sannolikt skulle få

negativa effekter på sysselsättning och tillväxt.

Tabell 6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i

olika regioner

Öppen arbetslöshet,

procent av

arbetskraften

Sysselsättningsgrad,

procent av den

arbetsföra

befolkningen

1998

1999

1998

1999

Stockholm

5,0

3,8

76,0

77,7

Östra Mellansverige

6,9

6,0

69,9

71,8

Småland och öarna

5,4

4,9

75,0

75,6

Sydsverige

7,6

6,6

68,3

69,5

Västsverige

6,4

5,4

71,5

72,8

Norra Mellansverige

8,0

7,5

69,0

70,4

Mellersta Norrland

7,5

6,4

69,3

70,3

Övre Norrland

8,1

7,8

68,4

68,5

Hela riket

6,5

5,6

71,5

72,9

Anm: Siffrorna ovan avser åldersgruppen 16 64 år

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Redan i dagsläget finns det vissa tecken på brist

på arbetskraft. Enligt Konjunkturinstitutets

barometrar för industrin ökade andelen företag

som uppgav att de upplever brist på

yrkesarbetare förra året och nivån är nu lika hög

som för

företag som uppger att de upplever brist på

tekniska tjänstemän, dvs. ca 20 %. I båda fallen är

dock andelarna fortfarande betydligt lägre än i

slutet av 1980-talet. Inom tjänstesektorerna visar

Konjunkturinstitutets barometer att bristen på

branschkompetent personal har varit

oroväckande hög inom vissa sektorer, framför

allt data- och uppdragsverksamhet, under en lång

period. Bristen verkar dock inte ha ökat den

senaste

tiden. Enligt AMS och SAF:s

företagsundersökningar under hösten 1999

uppgav ca 50 % av

företagen att de hade rekryteringsproblem. De

flesta lyckades dock lösa problemen genom att

sänka kompetenskraven eller hyra in arbetskraft,

men 20 % av företagen uppgav att de inte hade

kunnat tillsätta platserna. Flera företag uppgav

också att de hade tvingats tacka nej till order, att

expansionen hade förhindrats eller att de hade

tvingats dra ner på servicen till följd av

rekryteringsproblemen.

7 Löner

Löneökningarna är för närvarande låga mot

bakgrund av den snabba sysselsättningsökning

som har skett de två senaste åren. Mellan 1998

och 1999 steg lönerna i näringslivet med ca 3,5 %

enligt preliminär statistik från Statistiska

centralbyrån. Avtalen har beräknats till 2,4 %

och löneglidningen till 1,0 %. Inom statliga

myndigheter ökade lönerna samma period med

3,7 %, varav löneglidningen beräknades till

1,0 %. För kommunala myndigheter saknas det

fortfarande komplett jämförbar statistik över

löneutvecklingen förra året .

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Industri

4,2

2,5

3,4

Avtal

2,9

1,5

2,4

Löneglidning

1,3

1,0

1,0

Byggnadsindustri

3,6

4,2

3,6

Avtal

3,1

1,9

2,6

Löneglidning

0,5

2,3

1,0

Privata tjänster

4,1

3,7

3,3

Avtal

3,1

2,8

2,5

Löneglidning

1,0

0,9

0,8

Statliga myndigheter

2,9

3,7

3,5

Avtal

1,9

2,5

2,5

Löneglidning

1,0

1,2

1,0

Kommunala myndigheter

3,2

3,7

4,1

Avtal

2,3

2,7

3,6

Löneglidning

1,0

1,0

0,5

Totalt

3,8

3,4

3,5

3,5

3,5

3,5

Avtal

2,8

2,4

2,7

Löneglidning

1,0

1,0

0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Flertalet löneavtal löper fram till och med mars

år 2001. För innevarande år beräknas avtalen

generera löneökningar på i genomsnitt 2,7 %.

Totalt antas lönerna i år öka med 3,5 % jämfört

med förra året, dvs. löneglidningen förutsätts

begränsas till 0,8 %. Även åren 2001 2003 antas

lönerna totalt sett stiga med 3,5 % per år.

Efter år 2001 antas produktionen stiga i en

mer trendmässigt normal och långsiktigt hållbar

ökningstakt på ca 2 % per år. Penningpolitiken

förutsätts anpassas så att inflationen år 2002 och

2003 överensstämmer med Riksbankens

inflationsmål på 2 %. Nominella löneökningar på

3,5 % är förenliga med en sådan utveckling. Real-

lönerna stiger då i ungefär samma takt som

produktiviteten.

Den sysselsättningsökning som har skett och

den fortsatt goda utveckling som förutses

framöver, innebär att konkurrensen om ledig

arbetskraft gradvis ökar. Därmed finns det risk

för att löneökningarna kan bli högre än vad som

antas i beräkningarna. Löneökningar som

överstiger antagandet i kalkylen riskerar främst

att leda till en stramare stabiliseringspolitik som

dämpar tillväxten och

sysselsättningsutvecklingen.

Ett flertal faktorer talar dock för att

löneökningarna kan hållas nere framöver.

Inflationen och förväntningarna om framtida

prisökningar växlades ned under 1990-talet och

pristrycket väntas bli fortsatt lågt. Reallönerna,

som har ökat snabbt de senaste åren, beräknas

åren 2001 2003 stiga med i genomsnitt ca 1,5 %

per år, givet de nominella löneökningar och den

prisutveckling som förutses i kalkylen. Det är en

högre årlig ökningstakt än den genomsnittliga

reallöneökningen under perioden 1970 1999.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Årlig procentuell förändring

Vid förra avtalsrörelsen skedde en ökad

inriktning mot koordinerade avtalsförhandlingar,

samordnade lönekrav på branschnivå och friare

lönesättning på lokal nivå. Fortsätter den

inriktningen i nästa avtalsrörelse kan det bidra till

att löneökningarna blir låga. Det nya förslag till

löneavtal för lärare och det nya avtalet för

sjuksköterskor som nyligen har presenterats,

innebär en ökad decentralisering av

förhandlingarna. För lärarna har endast en viss

del av löneutrymmet fastställts som en

garanterad löneökning på kommunnivå. Det

finns inte några individuellt garanterade

löneökningar i något av avtalen.

I år har det fattats ett riksdagsbeslut om att

inrätta en ny myndighet, Medlingsinstitutet, som

skall ha i uppgift att medla i arbetstvister och

verka för en väl fungerande lönebildning.

Institutet skall bland annat verka för en

samordning av avtalsförhandlingarna och ha

befogenhet att skjuta upp varslade stridsåtgärder.

Inrättandet av en sådan myndighet kan

ytterligare bidra till en gynnsam löneutveckling

framöver. Institutet kommer att ha ansvaret för

den officiella lönestatistiken från och med 1

januari 2001 och för att årligen publicera en

rapport om löneutvecklingen. Dessutom skall

Konjunkturinstitutet ta fram en årlig rapport om

de samhällsekonomiska förutsättningarna för

löneförhandlingarna.

8 Inflation

Inflationen, mätt som förändringen av

konsumentprisindex (KPI) över 12 månader, har

successivt ökat från 0,4 % i januari 1999 till

1,3 % i februari i år. Under samma period har

inflationen enligt Riksbankens mått på

underliggande inflation, UND1X, stigit med 0,7

procentenheter till 1,7 %. Uppgången förklaras

till största delen av det kraftigt stigande

världsmarknadspriset på olja. Bortsett från de

direkta effekterna av det högre oljepriset syns i

dagsläget få tecken på tilltagande inflationstryck.

Den allt starkare inhemska efterfrågan väntas

medföra högre vinstmarginaler i konsumentledet

de närmaste åren medan fallande importpriser,

en god produktivitetstillväxt och återhållsamma

löneökningar bidrar till att hålla ned inflationen.

Sammantaget finns det förutsättningar för

måttliga konsumentprisökningar även framöver.

Inflationen enligt UND1X beräknas ligga på

omkring 1,5 % under nästa år. Penningpolitiken

antas anpassas så att inflationen år 2002 och 2003

uppgår till 2 % och därmed överensstämmer med

Riksbankens inflationsmål.

Importpriser

Utvecklingen av inflationen i år och nästa år

förklaras i hög grad av importpriserna, och då

framför allt av oljepriset. Världsmarknadspriset

på olja har fördubblats det senaste året, vilket för

närvarande höjer inflationstalen kraftigt. Av

förändringen i UND1X i februari på 1,7 %

räknat över 12 månader förklaras 0,9

procentenheter av högre priser på drivmedel och

eldningsolja för villor. I prognosen antas priset

på brentolja gradvis falla till ca 20 dollar per fat

mot slutet av 2001 samtidigt som kronan väntas

stärkas mot bl.a. dollarn. Det innebär att såväl i

år som nästa år kommer fallande importpriser på

olja att bidra till att sänka inflationen i betydande

omfattning.

De svenska importpriserna på bearbetade

varor har legat förhållandevis stilla under det

senaste året, dels på grund av att kronan har varit

stabil, dels därför att det under förra året

fortfarande existerade en internationell prispress

till följd av Asienkrisen. Förstärkningen av den

internationella konjunkturen väntas successivt

höja världsmarknadspriserna på flera områden.

Effekten på de svenska importpriserna

motverkas dock av att kronan antas appreciera

med ca 2 % per år. Lägre importpriser på varor

väntas, tillsammans med fallande oljepriser,

sammantaget bidra till att reducera KPI med ca

0,5 procentenheter under innevarande år och

med 0,7 procentenheter under loppet av nästa år

vid fullt genomslag. Detta balanseras emellertid

till en del av bl.a. fördröjda effekter av dagens

höga oljepris, t.ex. via högre priser på insatsvaror

och transporter, vilka gradvis slår igenom på

konsumentpriserna. Omfattningen och

betydelsen av dessa indirekta effekter av

oljeprisutvecklingen är mycket svåra att bedöma

men de väntas höja inflationen både i år och

nästa år.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

1999

2000

2001

2002

2003

KPI, årsgenomsnitt

0,3

1,3

2,21

2,0

2,0

KPI, dec dec

1,2

1,4

2,31

2,0

2,0

UND1X, årsgenomsnitt

1,4

1,3

1,4

UND1X, dec dec

1,9

1,2

1,5

HIKP, årsgenomsnitt

0,6

1,2

1,2

HIKP, dec dec

1,2

1,2

1,3

NPI, årsgenomsnitt

1,2

2,5

1,5

NPI, dec dec

0,5

2,9

1,7

Prisbasbelopp, tkr

36,4

36,6

36,9

37,6

38,3

HIKP, EU, årsgenomsnitt

1,2

1,8

1,9

1,8

1,8

1 I KPI-prognosen har förändringar på fastighetsskatteområdet enligt gällande

beslut lagts in, vilket höjer inflationen enligt KPI med 0,8 procentenheter

2001.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Inflationsförväntningar

Den direkta effekten på inflationen av en kraftig

uppgång i priset på olja från en låg nivå är

temporär. Det faktum att oljepriset har legat på

en hög nivå en längre tid kan emellertid även få

mer varaktiga indirekta effekter på utvecklingen

av konsumentpriserna om

inflationsförväntningarna, och därmed

lönebildningen, påverkas. I takt med att

oljepriset ökade och höjde inflationstalen förra

året steg också förväntningarna om framtida

prisökningar. Enligt Statistiska centralbyråns

senaste enkät ligger inflationsförväntningarna för

det närmaste året fortfarande i linje med

Riksbankens inflationsmål på 2 %. På längre sikt

överstiger förväntningarna i flera fall

Riksbankens inflationsmål. De ligger som högst

hos

arbetsmarknadens parter samt hos inköpschefer

inom handeln och industrin som förutser en

inflation på 2,3 % om fem år. Uppgången i

inflationsförväntningarna den senaste tiden kan

delvis bero på det höga oljepriset, men

huvudorsaken bedöms vara de allt bättre

konjunkturutsikterna. Trots de överlag mycket

positiva tillväxtprognoserna ligger

förväntningarna om framtida prisökningar nära

2 % de närmaste åren. Inflationsförväntningarna

förefaller således vara allt mindre känsliga för

konjunkturvariationer, vilket visar att den

samlade ekonomiska politikens inriktning på låg

inflation har stor trovärdighet. Detta talar för att

inflationsbenägenheten i svensk ekonomi

kommer att vara låg även framöver.

Resursläget

Enligt Konjunkturinstitutets barometer föll

kapacitetsutnyttjandet inom industrin under

inledningen av 1999 i samband med den

minskade efterfrågan på viktiga

exportmarknader. Sedan dess har

resursutnyttjandet ökat. Den investeringstillväxt

för i år som kan utläsas ur den senaste

investeringsenkäten är måttlig i relation till den

förväntade uppgången i efterfrågan på

industrivaror. Därmed föreligger en risk för

kommande utbudsbegränsningar, dvs.

svårigheter att öka produktionen för att

tillgodose en allt högre efterfrågan.

Förstärkningen av såväl den inhemska som den

internationella konjunkturen förväntas medföra

att den uppgång i producentpriser på bearbetade

varor som har skett under vintern fortsätter.

Därtill väntas priserna även höjas till följd av

ökade insatsvarukostnader. Även om priserna på

industrivaror väntas öka snabbare än vad som har

varit fallet de senaste åren är uppgången

begränsad och effekten på

priserna i konsumentledet blir därför liten.

Kapacitetsutnyttjandet inom näringslivets

tjänstesektor förefaller ha ökat den senaste tiden.

Utvecklingen inom denna sektor är dock

svårbedömd. Sysselsättningen inom näringslivets

tjänstebranscher har ökat med sammanlagt

85 000 personer under de senaste tolv

månaderna. Visserligen är det allt fler företag

som uppger att de har brist på arbetskraft,

framför allt inom branscher med höga

kompetenskrav, men i ett historiskt perspektiv är

bristtalen generellt sett fortfarande låga.

De i dagsläget begränsade löneökningarna och

det alltjämt låga inflationstrycket är en viktig

indikator på att det fortfarande finns lediga

resurser i ekonomin att tillgå. Resursutnyttjandet

inom både industrin och tjänstesektorn ökar

dock de närmaste två åren samtidigt som

arbetskraftsutbudet väntas öka med endast

35 000 personer. Risken för tilltagande

inflationstryck på grund av utbudsrestriktioner

ökar därmed.

En viktig del när det gäller bedömningen av

den potentiella produktionsnivån är

produktivitetstillväxten. Ökad konkurrens och

ett höjt

rationaliseringstryck till följd av strukturella

åtgärder under 1990-talet brukar, tillsammans

med den snabba tekniska utvecklingen,

framhållas som viktiga förklaringar till det låga

inflationstrycket de senaste åren. De strukturella

förändringar som avses är bl.a. avregleringen av

kapitalmarknaderna, en trovärdig låginflations-

politik, den ökade internationaliseringen, en

skärpt konkurrenslagstiftning och konkurrens-

befrämjande reformer på flera marknader, nu

senast på el- och teleområdena.

Produktivitetstillväxten var också något högre

under 1990-talet än under föregående 10-

årsperiod. Under de två senaste åren steg

emellertid produktiviteten i näringslivet med

endast 1 % per år i genomsnitt. Den svaga

utvecklingen dessa år förklaras delvis av

sammansättningseffekter såtillvida att det

framför allt var branscher med lägre

produktivitetstillväxt som expanderade.

Produktivitetsökningen stärktes också under

hösten i och med förbättringen av

industrikonjunkturen.

I denna prognos görs bedömningen att det

finns goda förutsättningar för en hög

produktivitetstillväxt 2000 och 2001.

Bedömningen bygger framför allt på att BNP-

tillväxten kommer att ha en gynnsam

sammansättning vad gäller produktivitet. Såväl i

år som nästa år beräknas produktiviteten i

näringslivet öka med närmare 2,5 % per år. I den

medelfristiga kalkylen fram t.o.m. 2003 antas den

öka något snabbare än under de senaste 25 åren.

En hög produktivitetstillväxt är en viktig

förutsättning för en gynnsam

inflationsutveckling.

Vinstmarginaler

Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar föll

näringslivets vinstmarginaler under perioden

1995 1999. Beräkningarna avseende

utvecklingen inom enskilda branscher är

behäftade med stor osäkerhet men mycket tyder

på att marginalerna föll kraftigt inom

varuhandeln under dessa år. En viktig förklaring

till nedgången är att hushållens efterfrågan var

svag under större delen av perioden. Därtill har

konkurrenstrycket ökat bl.a. genom en ökad

internationalisering och avregleringar på flera

inhemska marknader. Det senaste

inflationsutfallet, som avser februari, skilde sig

från tidigare månaders utfall såtillvida att

prishöjningar noterades på många olika

varugrupper. Den breda prisuppgången kan vara

en indikation på att den starka efterfrågan från

hushållen kommer att öka inflationstrycket

framöver. Det bör understrykas att

månadsutfallen fluktuerar kraftigt. Till exempel

föll konsumentpriserna markant i januari jämfört

med månaden innan och bortsett från de direkta

effekterna av oljepriset är inflationen mycket låg.

I denna prognos antas det höga efterfrågetrycket,

i kombination med låga kostnadsökningar bl.a. i

form av låga importpriser, skapa utrymme för

delar av näringslivet att höja sina

vinstmarginalerna trots att avregleringarna på el-

och telemarknaderna väntas bidra till en ökad

prispress. Om vinstmarginalerna inte ökar som

prognostiserat, eller om de i likhet med de

senaste åren fortsätter att falla, kommer

inflationen att vara mycket låg under

prognosperioden.

Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

Skatte- och subventionsförändringar

Enligt gällande beslut ska fastighetsskatten för

flerfamiljshus återställas från 1,2 % till 1,5 % den

1 januari 2001. Dessutom ska taxeringsvärdena

för såväl egnahem som flerfamiljshus skrivas

fram med prisutvecklingen på fastigheter under

perioden juli 1996 juni 2000. Effekten på

inflationen enligt KPI av dessa förändringar

beräknas uppgå till ca 0,8 procentenheter. För

regeringens bedömning avseende

fastighetsskattens utformning 2001 hänvisas till

kapitel 8 i vårpropositionen. Föreliggande

prognos har utgått från nu gällande regler, vilket

ger en kraftig uppgång i inflation enligt KPI i

januari 2001 (se diagram 8.1).

Utöver förändringarna på fastighetsskatte-

området sker inga skatte- eller

subventionsförändringar med någon större

påverkan på KPI nästa år.

9 Hushållens ekonomi och

konsumtionsutgifter

Hushållens ekonomiska situation väntas

utvecklas väl under perioden. Bortsett från

engångseffekter av Svenska kyrkans överföring

till hushållssektorn, och bortsett från

beräkningstekniska överföringar av överskott

utöver budgetmålen i de offentliga finanserna,

beräknas hushållens reala disponibla inkomster i

genomsnitt öka med ca 2,3 % per år och

hushållens konsumtionsutgifter med ca 2,6 %

per år 2000 2003.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens reala disponibla inkomster ökade

med 3,3 % under förra året.

Inkomstutvecklingen är den starkaste sedan

1992. Efter några år med fallande

realinkomster är nu inkomstnivån 3 % högre

än 1993.

I år väntas realinkomstutvecklingen förstärkas

ytterligare. Den positiva sysselsättnings- och

reallöneutvecklingen fortsätter, om än i något

lägre takt än förra året. Transfereringarna från

den offentliga sektorn utvecklas relativt svagt.

Barnbidraget har visserligen höjts med 100 kr

och utbetalningarna från sjukförsäkringen

fortsätter att öka genom växande antal sjukdagar

och stigande medelersättning. Ersättningen från

arbetslöshetsersättningen minskar emellertid

kraftigt till följd av den fallande arbetslösheten.

Ränteutgifterna ökar genom hushållens växande

skuldsättning och stigande räntor. Samtidigt

väntas inkomsterna från aktieutdelningar öka,

vilket medför att de sammanlagda

kapitalinkomsterna endast ger ett svagt negativt

nettobidrag till disponibelinkomsten.

Inkomstskatterna har sänkts med ca 12 miljarder

kronor genom att löntagarna kompenseras för

uttaget av egenavgifter med en skattereduktion

motsvarande en fjärdedel av egenavgifterna.

Därutöver har den nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt höjts med 3 600 kr samtidigt som

den tidigare tillfälliga skattereduktionen om

1 300 kr permanentats.

Sammantaget bedöms den reala

disponibelinkomsten i år öka med 5 %. I

prognosen ingår effekten av Svenska kyrkans

överföring från kommunsektorn till

hushållssektorn (se fördjupningsruta i kapitel 1).

Den underliggande ökningen av

disponibelinkomsten uppgår till 4 %. Skillnaden

förklaras i huvudsak av att

kyrkoskatten och begravningsavgiften efter

överföringen redovisas som en transaktion inom

hushållssektorn. Dessa skatter och avgifter

uppgår till ca 10 miljarder kronor år 2000.

Motsvarande belopp redovisas som högre

konsumtionsutgifter i hushållssektorn.

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder

kronor

Procentuell förändring, 1998 års priser

1999

1999

2000

2001

2002

2003

Lönesumma inkl. sjuklön

849

5,2

4,1

2,9

Transfereringar från offentlig sektor

392

1,9

0,3

0,4

Pensioner

225

2,6

0,4

0,4

Sjukförsäkring m.m.

47

17,9

14,0

2,8

Arbetslöshetsbidrag m.m.

46

8,6

13,5

8,0

Övriga transfereringar

75

1,1

1,0

3,1

Räntor och utdelningar, netto

13

11,4

1,5

( 5,5)

9,1

Övriga inkomster, netto

200

0,5

1,4

0,4

Direkta skatter och avgifter

469

3,7

2,5

( 0,2)

1,2

Disponibel inkomst före beräkningsteknisk överföring

986

3,3

5,1

(4,0)

1,9

1,8

1,4

Disponibel inkomst efter beräkningsteknisk överföring

4,5

2,5

3,3

Hushållens konsumtionsutgifter

997

4,1

5,0

(4,0)

2,7

2,0

2,0

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år

ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling

exklusive

denna effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1. Lönesumma,

transfereringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel

inkomst är deflaterad

med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Även under nästa år förväntas hushållens

inkomstutveckling bli god. Den positiva

sysselsättnings- och reallöneutvecklingen

fortsätter. Genom det nya studiestödssystemet,

som införs den 1 juli 2001, höjs bidragsnivån.

Barnbidraget höjs dessutom med ytterligare 100

kr. Bidraget till hushållens inkomstutveckling

från offentliga transfereringar beräknas därför bli

starkare nästa år än i år. Ränteutgifterna

fortsätter att öka något snabbare än

aktieutdelningar och ränteinkomster.

Kapitalinkomstnettots bidrag till hushållens

inkomstutveckling väntas därför vara fortsatt

negativt. I beräkningarna antas att

fastighetsskatten höjs fullt ut år 2001.

Tabell 9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen

Procentenheter

1999

2000

2001

Lönesumma inkl. sjuklön

4,4

3,6

2,5

Transfereringar från offentlig sektor

0,7

0,1

0,2

Räntor och utdelningar, netto

0,2

0,0

( 0,1)

0,1

Övriga inkomster, netto

0,1

0,3

0,2

Direkta skatter och avgifter

1,8

1,2

(0,1)

0,5

Beräkningsteknisk överföring

0,0

0,0

2,6

Disponibel inkomst

3,3

5,1

(4,0)

4,5

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år

ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling

exklusive denna effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fastighetsskatten redovisas i

nationalräkenskaperna som en indirekt skatt och

påverkar hushållens realinkomster genom dels

högre hyror, dels lägre inkomster i form av

driftsöverskott för egnahemsägare.

Skattehöjningen minskar den reala disponibla

inkomsten med totalt 0,8 %. Eftersom den

preliminära skatten inte väntas jämkas fullt ut

kommer den höjda skatten att påverka

disponibelinkomsten såväl 2001 som 2002.

Överskottet i de offentliga finanserna utöver

det budgetpolitiska målet på 2 % av BNP har

beräkningstekniskt överförts till hushållen. År

2001 förstärks hushållens inkomster därigenom

med 27 miljarder kronor. Sammantaget ökar

disponibelinkomsten realt med 4,5 % inklusive

och 1,9 % exklusive den beräkningstekniska

överföringen.

Under 2002 och 2003 förväntas en svagare

tillväxt av såväl reallöner som sysselsättning. I

kalkylerna har överskottet i de offentliga

finanserna utöver målet på 2 %

beräkningstekniskt överförts till hushållen, vilket

medför att disponibelinkomsten sammantaget

beräknas öka med 2,5 % år 2002 och med 3,3 %

år 2003.

Tabell 9.3 Hushållens sparande

Procent av disponibel inkomst

1999

2000

2001

2002

2003

Nettosparande före

beräkningsteknisk överföring

2,1

2,5

1,6

1,4

0,7

Nettosparande efter

beräkningsteknisk överföring

2,1

2,5

4,0

4,4

5,4

Finansiellt sparande efter

beräkningsteknisk överföring

2,5

3,5

5,1

5,5

6,6

Anm: I sparandet ingår nettosparande i avtalspensioner. Från och med år 2000

ingår Svenska kyrkan i hushållssektorn, vilket höjer sparkvoten med 0,1

procentenhet år 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter

Hushållens konsumtionsutgifter var 4,1 % högre

i fasta priser under 1999 än under 1998. Det är

den största ökningen sedan 1987 (se diagram

9.1). Tillväxten blev särskilt stark under andra

halvåret då hushållens konsumtionsutgifter

ökade med närmare 5 % i årstakt. De senaste

årens goda utveckling av sysselsättningen, av de

reala disponibla inkomsterna och av hushållens

förmögenhet har sannolikt bidragit till

hushållens ökade konsumtionsbenägenhet. Även

om utvecklingen inte kan antas bli lika gynnsam i

år och nästa år för dessa faktorer finns det skäl

att räkna med en fortsatt mycket god tillväxt i

konsumtionen under prognosperioden.

Hushållens konsumtionsutgifter beräknas öka

med ca 4 % i år (bortsett från effekten av

kyrkans överföring till hushållssektorn, se nedan

och fördjupningsrutan i kapitel 1) och med

mellan 2½ % och 3 % nästa år.

Den gynnsamma utvecklingen på

arbetsmarknaden under senare år är troligen en

viktig förklaring till den optimism som kommer

till uttryck i Statistiska centralbyråns

undersökningar av hushållens inköpsplaner.

Enligt denna enkät ligger hushållens

förväntningar om den egna ekonomin kvar på

den mycket höga nivå som nåddes i början av

förra året. Förväntningarna om arbetslösheten

och den svenska ekonomin förbättrades snabbt

under 1999, och under andra halvåret låg dessa

tillförsiktsindikatorer kvar på nivåer som är

mycket höga i en historisk jämförelse. Den goda

sysselsättningsutveckling som förutses för

innevarande år kan antas bidra till en fortsatt hög

tillförsikt bland hushållen. De förbättrade

förhållandena på arbetsmarknaden bidrar

naturligtvis också till den väntade goda

disponibelinkomstutvecklingen under

innevarande och kommande år (se föregående

avsnitt och diagram 9.1), och därigenom till en

fortsatt stark konsumtion under

prognosperioden.

Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och

konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1998

En bedömning av konsumtionens och sparandets

utveckling måste också beakta den ytterligt

starka förmögenhetstillväxten under senare tid.

Under den senaste tvåårsperioden har

småhuspriserna ökat med 15 %. Under förra året

fortsatte också hushållens finansiella tillgångar

att öka kraftigt i värde, framför allt tack vare den

mycket goda kursutvecklingen på

Stockholmsbörsen under det sista kvartalet.

Finansräkenskaperna för fjärde kvartalet är ännu

inte tillgängliga, men en uppskattning ger vid

handen att hushållens förmögenhet i aktier och

andelar under förra året steg med över 50 %,

övriga finansiella tillgångar med 5 10 % och

skulderna med knappt 10 %. Den finansiella

nettoförmögenheten inklusive utländska aktier

skulle därmed ha stigit med drygt 30 %, eller

över 400 miljarder kronor, under 1999. Som

framgår av diagram 9.2 motsvarade de reala

tillgångarna ca 160 %, aktier och andelar ca

130 % och övriga finansiella nettotillgångar ca

60 % av den disponibla inkomsten 1999. Jämfört

med de år under andra hälften av 1980-talet då

tillväxten i konsumtion och förmögenhet var

som starkast har hushållens tillgångar förändrats

både till storlek och sammansättning. Aktiernas

andel av förmögenheten har ökat från 20 % år

1986 till nästan 40 % år 1999 medan de reala

tillgångarnas andel har minskat från ca 65 % till

ca 45 %. Andelen finansiella nettotillgångar

exklusive aktier (men inklusive

försäkringssparande) är alltså ungefär densamma,

men uttryckt som andel av disponibel inkomst

har dessa tillgångar, som kan ses som en

säkerhetsmarginal vid förändringar i

tillgångspriserna, ökat från 30 % till 60 %.

Diagram 9.2 Hushållens förmögenhetskvot

Förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst, procent

Den senaste tidens förmögenhetstillväxt, framför

allt beträffande aktier, är mycket stor i historisk

jämförelse, och det är svårt att använda tidigare

observerade ekonomiska samband för att

bedöma storleken av effekterna på hushållens

konsumtion. Även om tillgångarna inte förväntas

öka i värde lika fort framöver kan den senaste

tidens stora förmögenhetsökningar påverka

hushållens konsumtionstillväxt på flera sätt. I

den mån hushållen uppfattar effekten av stigande

börskurser och huspriser som en varaktig ökning

av förmögenheten, kan de anpassa sin långsiktiga

konsumtionsnivå till detta större utrymme.

Detta innebär att förmögenhetsökningens effekt

på konsumtionen fördelas över en längre period.

Det finns dock sannolikt också vissa aktieägande

hushåll som placerar sina medel på kort sikt,

använder avkastningen till konsumtion och

därmed uppvisar ett konsumtionsförlopp som är

mer känsligt för kortsiktiga variationer i

tillgångspriserna. Värdeförändringar för aktier

och bostäder bör också påverka den allmänna

ekonomiska framtidstron, och därmed

förväntningarna om framtida inkomster och

konsumtionsutrymme, även hos de hushåll som

inte själva äger sådana tillgångar.

Det finns flera faktorer som talar för en viss

försiktighet i bedömningen av

konsumtionsutvecklingen. Även om

aktieägandet snabbt blivit mer spritt bland

hushållen torde stora delar av

förmögenhetsökningen tillfalla hushåll som

redan har stora förmögenheter och inkomster.

Dessa hushåll kan väntas konsumera en relativt

liten del av en förmögenhetsökning. Den senaste

tidens diskussioner om eventuella

övervärderingar av aktier kan också göra att

hushållen betraktar en del av uppgången som en

temporär förmögenhetsökning och inte anpassar

sin konsumtion fullt ut. Vidare är

husprisökningarna mycket ojämnt fördelade

över landet.

Hushållen kan omsätta

förmögenhetsökningar i likvida medel genom att

använda dem som säkerhet för lån eller genom

att realisera dem. Som nämndes ovan ökade

hushållens skulder med uppskattningsvis knappt

10 % under 1999. Enligt Riksbankens

finansmarknadsstatistik ökade den totala

utlåningen till hushållen under det senaste året

med ca 70 miljarder kronor. Utlåningen från

andra kreditmarknadsföretag än banker och

bostadsinstitut, som i stor utsträckning kan antas

vara direkt knuten till konsumtion, var 3,8

miljarder kronor (15 %) större i januari i år än ett

år tidigare. Som illustration av beloppens

storleksordning under 1999 kan nämnas att

skillnaden mellan konsumtionsutgifterna och

den disponibla inkomsten, 11 miljarder kronor,

motsvarar ca 15 % av hushållens ökade

upplåning.

Diagram 9.3 Hushållens sparande och skuldsättning

Sparande i förhållande till

disponibel inkomst, procent

Bruttoskuld i förhållande till

disponibel inkomst, procent

Hushållens realiseringar av fastigheter och aktier

torde också ha varit stora under 1999. Antalet

sålda småhus ökade med 15 % från 1998 till

1999. När det gäller realiseringar av finansiella

tillgångar är statistik för hela 1999 ännu inte

tillgänglig. I nationalräkenskapstermer utgör

realiseringar av aktier och fastigheter enbart

omfördelningar mellan olika tillgångsslag, och de

registreras således inte i den disponibla

inkomsten. Skatten på eventuella

realisationsvinster belastar däremot inkomsten,

varför tolkningen av nationalräkenskapernas

disponibelinkomstbegrepp i relation till

konsumtionen försvåras när realisationsvinsterna

är stora och varierar kraftigt mellan åren. Detta

bör beaktas vid tolkning av den relativt låga

nettosparkvoten (diagram 9.3) även om det inte

är klart hur stor del av kassaflödet från

realiseringarna som placeras om i finansiella eller

reala tillgångar och hur stor del som används till

konsumtion.

Vid bedömningen av sparkvoten bör också

noteras att den kraftigaste konsumtionsökningen

förra året skedde inom varugrupper som helt

eller delvis kan betraktas som investeringar i

ekonomisk mening. Bilinköpen växte med mer

än 30 % och konsumtionen av övriga

kapitalvaror som t.ex. möbler, vitvaror och tele-

och datorutrustning växte med över 10 %.

Tillsammans med övriga sällanköpsvaror svarade

dessa varugrupper för mer än hälften av

hushållens totala konsumtionsökning förra året.

Under prognosperioden förutses en viss

dämpning i behovet av att ersätta förslitna

kapitalvaror, men konsumtionen av dessa varor

väntas ändå bli hög. Det är dock inte bara

sällanköpsvarukonsumtionen som växer snabbt.

Konsumtionen av tjänster (exklusive boende)

växte med 3,5 % och svarade för en femtedel av

ökningen 1999. Det kan också vara värt att

notera att konsumtionen av utrustning och

tjänster inom dator- och telefoniområdet ökade

med nästan 20 % och därmed lämnade ett nästan

lika stort bidrag till konsumtionstillväxten som

gruppen dagligvaror i vid mening (inklusive

varor som t.ex. bensin, alkohol och tobak).

Diagram 9.3 illustrerar också skuldsättningen i

hushållen. Vid utgången av 1998 låg skulderna i

nivå med den disponibla inkomsten, och under

1999 har skulderna fortsatt att växa snabbare än

inkomsten. Hushållssektorns skuldsättning är

emellertid betydligt lägre och den finansiella

ställningen mer solid än i slutet av 1980-talet och

början av 1990-talet. På lite längre sikt gör dock

den relativt låga sparkvoten hushållen mer

känsliga t.ex. för nedgångar i tillgångspriserna.

Sammantaget bedöms förutsättningarna för en

fortsatt stark konsumtionsökning vara

gynnsamma. Den väntade goda utvecklingen av

sysselsättningen och den disponibla inkomsten

samt den mycket starka förmögenhetsställningen

talar för att hushållens konsumtionsutgifter

kommer att växa mycket starkt i år. Även under

nästa år väntas en stor men något svagare

konsumtionsökning. Under 2000 beräknas

hushållens konsumtionsutgifter öka med ca

4,0 % bortsett från effekten av överföringen av

Svenska kyrkan till hushållssektorn. Under 2001

väntas en tillväxt på ca 2,7 %. Överföringen av

Svenska kyrkan till hushållssektorn i

nationalräkenskaperna fr.o.m. år 2000 ger en

engångseffekt på ca 1 procentenhet på årets

tillväxttal. Om denna effekt inte rensas bort

väntas tillväxten för hushållens

konsumtionsutgifter i år således bli 5,0 %. (Se

vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.)

Förmögenhetsutvecklingen och dess effekter på

konsumtionen utgör osäkerhetsmoment i

analysen. Prognosen bygger på antagandet att

tillgångspriserna under de närmaste åren inte

ökar i samma takt som under 1999 utan

utvecklas i takt med den disponibla inkomsten.

Förmögenhetsutvecklingens betydelse för

konsumtionstillväxten kan också ha

underskattats. Å andra sidan kan eventuella

minskningar i tillgångspriserna få negativa

effekter på konsumtionen. Den eventuella

överföring av offentliga överskott till hushållen

under 2001 som diskuterats i avsnitt 9.1 utgör

också en osäkerhet i prognosen.

Även för åren närmast efter 2001 ger

hushållens solida förmögenhetsställning,

realinkomstutvecklingen och de starka offentliga

finanserna stöd för en prognos om fortsatt god

tillväxt i hushållskonsumtionen. I diagram 9.1

och 9.3 illustreras utvecklingen för den

disponibla inkomsten resp. sparkvoten med och

utan de beräkningstekniska överföringar av

offentliga överskott till hushållssektorn som

nämnts i avsnitt 9.1. Även om det inte är klart i

hur stor utsträckning och i vilken form dessa

väntade överskott i de offentliga finanserna

kommer hushållen till godo förutsätter den

aktuella konsumtionsprognosen för åren 2002

och 2003 att sparkvoten stiger något under dessa

år. I ett längre perspektiv är det i alla händelser

rimligt att räkna med en något lägre

genomsnittlig konsumtionstillväxt än de mycket

stora ökningar som förutses för 2000 2001. I

takt med en mer dämpad

sysselsättningsutveckling under år 2002 och 2003

väntas något lägre tillväxttal även för hushållens

konsumtion, och konsumtionsutgifterna

förutses växa med 2 % per år i genomsnitt.

10 Bruttoinvesteringar

Bruttoinvesteringarna väntas stiga kraftigt de

närmaste åren även om ökningstakten dämpas

jämfört med förra året.

Den starka exportutvecklingen under

perioden väntas resultera i ett stigande

resursutnyttjande inom industrin, vilket

tillsammans med en god lönsamhet medför en

stigande investeringsaktivitet inom denna sektor.

I övriga delar av näringslivet avtar

investeringstillväxten gradvis jämfört med åren

innan. Den höga nivån på investeringarna inom

framför allt den privata tjänstesektorn medför

ändå att produktionskapaciteten byggs ut i stor

omfattning.

Bostadsbyggandet förväntas fortsätta öka i

god takt framöver. Minskande vakanstal och en

god lönsamhet i nyproduktion i landets

tillväxtregioner medför en viss återhämtning av

bostadsproduktionen. Vissa utbudsrestriktioner

dämpar uppgången.

De offentliga myndigheternas investeringar

steg tillfälligt förra året. I år beräknas

myndigheternas investeringar minska något till

följd av lägre investeringsvolymer inom

Banverket. Ökade väginvesteringar under nästa

år medför att investeringarna åter växer.

Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder

kronor

Årlig procentuell volymförändring

1999

1999

2000

2001

2002

2003

Näringslivet

245,9

7,6

5,8

5,1

2,6

1,7

Industri

74,7

0,6

5,2

6,9

2,8

1,9

Övrigt

näringsliv

171,1

11,0

6,1

4,4

2,5

1,6

Bostäder

32,0

18,8

10,5

11,1

12,0

12,0

Nybyggnad

16,1

21,8

14,0

14,0

Ombyggnad

15,9

16,1

7,0

8,0

Offentliga

myndigheter

49,1

4,7

2,6

3,0

2,6

2,7

Totalt

326,9

8,1

5,0

5,4

3,6

3,0

därav maskiner

172,0

11,5

4,9

4,9

2,7

1,9

byggnader

112,3

3,8

5,1

6,4

5,1

5,0

övrigt

42,7

6,8

4,9

5,3

3,1

2,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I investeringsberäkningarna har hänsyn tagits till

att svenska kyrkan från och med i år skiljs från

staten. Svenska kyrkans investeringar redovisas

därför som offentliga myndigheters investeringar

t.o.m. år 1999 men därefter som investeringar i

övrigt näringsliv, närmare bestämt som

investeringar i hushållstjänsteverksamhet.

Förändringarna påverkar inte den totala

investeringsökningen för år 2000, men innebär

att tillväxttalet i övrigt näringsliv höjs med 0,5

procentenheter samtidigt som det minskar med

närmare 2 procentenheter i de offentliga

myndigheterna.

För åren 2002 2003 görs ingen

konjunkturbedömning. Till följd av

utbudsrestriktioner på arbetsmarknaden bedöms

BNP-tillväxten under dessa år närma sig en

långsiktigt normal tillväxttakt.

Investeringstillväxten påverkas i stor

utsträckning av produktionstillväxten i den totala

ekonomin. Den lägre BNP-tillväxten leder

därför till att investeringstillväxten under 2002

2003 avtar jämfört med utvecklingen de

närmaste åren. Bostadsproduktionen förutses

dock öka markant även i ett medelfristigt

perspektiv och därmed närma sig en långsiktig

jämviktsnivå.

Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP

Löpande priser, procent

10.1 Näringslivets investeringar

Investeringar i industrin

Industrins investeringar var förra året i stort sett

oförändrade, trots det relativt sett svaga

efterfrågeläget under större delen av året samt

fallande vinstmarginaler. Oförändrade

investeringsvolymer innebar ändå att industrin

fortsatte bygga ut kapaciteten i stor omfattning.

Mot slutet av 1999 och i början av innevarande

år förbättrades konjunkturläget inom industrin.

Den gynnsamma exportutvecklingen och den

fortsatt starka efterfrågan på hemmamarknaden

förutses innebära att industriproduktionen i år

ökar med omkring 6 %, vilket ställer krav på en

betydande kapacitetsutbyggnad under året.

Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät

från februari planerar dock företagen för i stort

sett oförändrade investeringsvolymer.

Vid en snabb konjunkturuppgång har det

dock tidigare funnits en tendens hos

industriföretagen att underskatta

investeringsutvecklingen i sina enkätsvar. Det

finns för närvarande ingen statistik över

kapacitetsutnyttjandet men genom att studera

kapitalkvoten, dvs. förhållandet mellan

kapitalstock och produktion, erhålls ett

alternativt mått på utnyttjandegraden.

Kapitalkvoten är i utgångsläget låg, vilket

indikerar ett relativt högt kapacitetsutnyttjande

inom industrin. Mot bakgrund av den låga

kapitalkvoten och hur industriföretagen tidigare

bedömt investeringsutvecklingen vid andra

liknande konjunkturfaser, bedöms därför

investeringarna öka med 5 % i år. Även med en

sådan volymökning beräknas kapitalkvoten bli

fortsatt låg. Kapitalkvoten i svensk industri

verkar dock ha etablerats på en lägre nivå de

senaste åren utan att flaskhalsar har uppstått.

Detta kan sannolikt förklaras av den pågående

strukturomvandlingen mot en mer

kunskapsintensiv produktion där

kapitalintensiteten är relativt låg.

Diagram 10.2 Kapitalkvoten i industrin

Nästa år väntas den fortsatt goda

industrikonjunkturen resultera i ett stigande

kapacitetsutnyttjande och industrins

investeringar ökar med 7 %, vilket främst beror

på större investeringar i den kapitalintensiva

skogsindustrin. Det finns visserligen en

betydande osäkerhet som omger

utbyggnadsplanerna för basindustrin men den

internationella återhämtningen i sektorn bedöms

leda till globalt sett väsentligt högre priser och

därmed högre vinstmarginaler, vilket förbättrar

förutsättningarna för en investeringsökning.

Kapacitetsrestriktioner förväntas också göra sig

gällande under nästa år. Med viss eftersläpning

bör detta leda till betydligt högre investeringar

inom skogsindustrin. Beslut om investeringar i

nya anläggningar har dock ännu inte

tillkännagivits.

Investeringar i övrigt näringsliv

Investeringarna i övrigt näringsliv fortsatte att

öka mycket kraftigt förra året. En del av

ökningen kan dock förklaras av tillfälliga

faktorer såsom ett stort omslag för fartygs- och

flygplansinvesteringar. Frånräknat

investeringarna i transportsektorn steg

investeringarna i övrigt näringsliv med drygt 6 %

år 1999. Kraftiga volymökningar noterades i

sektorer som till en del investerade i samband

med omställningsarbetet inför millennieskiftet.

Det gäller bl.a. finansiell verksamhet och

företagstjänster.

Konjunkturläget var mycket starkt inom stora

delar av övrigt näringsliv under förra året. I den

privata tjänstesektorn steg produktionen med

knappt 5 % samtidigt som sysselsättningen

ökade med nästan 70 000 personer. Uppgången

förklaras framför allt av den starka tillväxten av

den inhemska efterfrågan. Resursutnyttjandet

steg också under året och vakansgraden på

kommersiella fastigheter i storstadsområdena

sjönk till den lägsta nivån på tio år, samtidigt som

fastighetspriserna för riket som helhet steg med

4 %. Under perioden 1996 1999 har

fastighetspriserna därmed ökat med drygt 20 % .

Diagram 10.3 Fastighetsprisstatistik

Index 1981=100

Det mycket starka konjunkturläget inom

tjänstesektorn förutses bestå även under

innevarande år, vilket bidrar till en fortsatt

investeringsexpansion. Innevarande år väntas

också en markant investeringsuppgång inom

fastighetsverksamhet och varuhandel.

De flesta ledande indikatorer tyder också på

en betydande investeringsökning framöver.

Orderläget har förbättrats för såväl arkitekter

som byggkonsulter. En något mer dämpad bild

av investeringsutvecklingen framkommer dock i

Statistiska centralbyråns investeringsenkät från

februari. Detta kan sannolikt förklaras av att

nivån på investeringarna i vissa tjänstebranscher

är så hög att även oförändrade

investeringsvolymer innebär en betydande

kapacitetsutbyggnad.

I övriga sektorer inom övrigt näringsliv

varierar konjunkturläget. Medan en markant

konjunkturåterhämtning i byggindustrin har

inneburit en snabb investeringsökning inom

denna sektor, har en svag efterfrågetillväxt samt

relativt låga vinstmarginaler lett till minskande

investeringar i såväl energisektorn som i

skogsbruket. Under innevarande år väntas dock

en gradvis förbättring av skogskonjunkturen.

Sammantaget bedöms investeringarna i övrigt

näringsliv öka med knappt 6 % under år 2000.

Överföringen av Svenska kyrkans investeringar

till hushållssektorn i nationalräkenskaperna

fr.o.m. 2000, ger en engångseffekt på en halv

procentenhet på årets tillväxttal.

År 2001 väntas investeringstillväxten i övrigt

näringsliv avta något till följd av en mer dämpad

efterfrågeutveckling från hushållen. Dessutom

bör den höga investeringsnivån inom framför allt

den privata tjänstesektorn medföra en totalt sett

lägre ökningstakt trots en fortsatt god

produktionsutveckling. En hög efterfrågan på

nya lokaler väntas innebära att

fastighetsinvesteringar även nästa år ökar i snabb

takt.

Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar

Miljarder

kronor

Årlig procentuell förändring

1999

1998

1999

2000

2001

Jordbruk och skogsbruk

8,2

1,6

7,1

3,8

4,0

Energi och vattenverk

14,3

3,0

6,2

4,0

1,8

Byggnadsindustri

10,2

26,3

22,7

7,1

4,2

Handel

26,0

30,2

0,9

7,4

4,5

Finansiell verksamhet

8,4

24,7

13,5

0,7

3,9

Företagstjänsteverksamhet

28,8

25,7

14,0

6,0

4,0

Hushållsverksamhet

10,1

11,6

9,7

14,8

3,8

Fastighetsverksamhet

15,5

6,1

1,6

7,4

6,9

Övrig tjänsteverksamhet

49,7

4,3

28,9

5,0

4,9

därav transport

27,5

1,7

53,5

2,5

2,8

post och tele

14,6

4,5

6,3

9,6

10,2

Summa

171,1

13,6

11,0

6,1

4,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Osäkerheten om investeringsutvecklingen i

övrigt näringsliv under nästa år är stor. BNP-

tillväxten har de senaste åren varit koncentrerad

till ett fåtal expansiva områden, vilket har lett till

ett högt resursutnyttjande i några få regioner,

medan det har funnits gott om ledig kapacitet i

andra delar av landet. Om BNP-tillväxten även

fortsättningsvis sker i ett fåtal expansiva

områden medför det ett större behov av

kapacitetsutbyggnad än vad som förutses i denna

prognos.

En annan osäker faktor i prognosen utgör

investeringarna i bredbandsteknik som skulle

kunna leda till högre investeringar i

telekommunikationssektorn än vad som antas i

denna prognos. Regeringen har föreslagit att

sammanlagt 8,3 miljarder kronor avsätts som

stöd till en utbyggnad av bredbandsteknik under

åren 2000 2004. Investeringarna i

telekommunikationssektorn har dock ökat

mycket kraftigt sedan 1994, vilket främst

förklaras av uppbyggnaden av de mobila

telefonsystemen. Expansionen för dessa system

bedöms avta de närmaste åren, vilket i viss

utsträckning förutses dämpa tillväxttakten för

investeringar i telekommunikation.

10.2 Bostäder

Enligt Statistiska centralbyrån steg antalet

påbörjade bostäder till 15 000 förra året, vilket är

en ökning med 25 % jämfört med året innan.

Hälften av antalet påbörjade bostäder ligger i

storstadsregionerna. Trots den kraftiga

uppgången låg bostadsproduktionen ändå kvar

på en historiskt sett mycket låg nivå.

Förutsättningarna är goda för en viss

återhämtning av bostadsbyggandet de närmaste

åren. Hushållens disponibelinkomster väntas

stiga kraftigt samtidigt som arbetsmarknadsläget

förbättras ytterligare. Räntenivån är dessutom

betydligt lägre än under andra hälften av 1990-

talet.

Det finns dock en del oroande tecken på att

återhämtningen går långsamt. Antalet påbörjade

bostäder var svagt i slutet av förra året och

orderingången till småhusfabrikanterna

stagnerade. Andra fundamentala faktorer liksom

de flesta kortsiktsindikatorer talar emellertid för

att bostadsbyggandet fortsätter att växa

framöver.

De senaste årens kraftiga prisuppgång på

småhus har inneburit att priserna på

andrahandsmarknaden nu med råge överstiger

nyproduktionskostnaden i de expansiva

områdena av landet. I stora delar av

Stockholmsområdet ligger denna prisrelation på

närmare 2. Vakansgraden, dvs. andelen outhyrda

lägenheter i förhållande till beståndet, har för

riket som helhet minskat från 5,1 % i september

1998 till 4,4 % i september förra året. I

tillväxtregionerna Storstockholm och

Storgöteborg uppgick vakansgraden till mycket

låga 0,4 % respektive 1,4 %. Om bostadsbrist

skall kunna undvikas måste således produktionen

av bostäder i dessa områden ta fart framöver.

Enligt Konjunkturinstitutets senaste

byggbarometer från februari förväntas

bostadsbyggandet öka i stor omfattning under

andra kvartalet i år. Den mycket starka

orderingången till arkitektföretagen förebådar

också en högre bostadsproduktion. Enligt

Boverkets långtidsbedömning skulle det behöva

byggas 25 000 30 000 bostäder årligen för att

svara mot den långsiktiga efterfrågan. I ett

kortfristigt perspektiv finns det dock skäl att

räkna med en betydligt lägre nybyggnation.

Vissa utbudsrestriktioner begränsar

bostadsbyggandet. För småhusproduktionen

utgör exempelvis bristen på planerad tomtmark

ett viktigt hinder för en ökad produktion. Andra

hinder i det korta perspektivet är att det finns en

viss brist på byggnadsarbetare i tillväxtområdena

och att lönsamheten i nyproduktionen av

hyresrätter är relativt låg. Sammantaget beräknas

antalet påbörjade lägenheter öka från 15 000

förra året till 18 000 i år för att sedan stiga till

21 000 under år 2001. Det i vårpropositionen

föreslagna temporära investeringsbidraget för

byggande av studentbostäder bidrar till

uppgången.

I ett medelfristigt perspektiv bedöms antalet

påbörjade lägenheter närma sig en långsiktig

jämviktsnivå och därmed uppgå till 26 000 år

2003.

Diagram 10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade

lägenheter

Tusental

Antalet påbörjade ombyggnader av flerbostadshus

steg från 17 000 år 1998 till 21 000 förra året

vilket motsvarar en ökning på ca 25 %.

Ombyggnationen av egnahem steg emellertid i

mindre omfattning men för denna kategori

ligger investeringsnivån på en betydligt högre

nivå i utgångsläget.

Det finns få indikatorer för

ombyggnadsverksamheten. Enligt Boverket

uppgår det långsiktiga behovet av ombyggnader

till mellan 30 000 och 35 000 lägenheter per år.

Svårigheten att efter en ombyggnad höja hyrorna

i tillräcklig omfattning har lett till att

renoveringar skjutits på framtiden. Lönsamheten

har tidigare också varit mycket dålig hos de

allmännyttiga bolagen men de senaste årens

räntenedgång, liksom fallande vakanser, har

inneburit en stärkt finansiell situation. Mot

bakgrund av det låga förväntade

bostadsbyggandet bör andelen outhyrda

lägenheter fortsätta minska, vilket tillsammans

med hushållssektorns stärkta ekonomiska

situation bör leda till att antalet ombyggnationer

närmar sig mer långsiktigt hållbara nivåer.

Antalet påbörjade ombyggnader av

flerbostadshus bedöms stiga från 21 000 förra

året till omkring 25 000 nästa år.

10.3 Lager

Efter en till stora delar ofrivillig

lageruppbyggnad under 1998 anpassades

successivt lagren till produktionsnivån under

förra året. Sammantaget gav lagerinvesteringarna

ett negativt bidrag till BNP-tillväxten på

motsvarande 0,5 % av BNP under 1999.

Anpassningen inom såväl industrin som handeln

förefaller i stort sett vara avslutad och framöver

väntas lagren växa i takt med en ökad

produktion. Lagerinvesteringarna de närmaste

åren beräknas vara av samma storleksordning

som förra året och är därmed tillväxtneutrala hela

perioden fram t.o.m. 2003. Det bör understrykas

att tolkningen av lagerutvecklingen försvåras av

att primärstatistiken och utfallet enligt

nationalräkenskaperna delvis ger olika resultat.

Under hösten 1998 försämrades

industrikonjunkturen påtagligt. Orderingången

föll, produktionen minskade och lagren växte

snabbt. Under andra halvåret 1999 förbättrades

utsikterna för industrin med en successivt ökad

produktion och orderingång, vilket underlättade

justeringen av lagren till produktionsnivån.

Enligt Konjunkturinstitutets barometer är

industriföretagen för närvarande förhållandevis

nöjda med lagersituationen och förväntningar

om konjunkturläget för de närmaste månaderna

är optimistiska. Lageranpassningen verkar

således vara avslutad. Det finns emellertid tecken

på behov av ytterligare lageruttag inom delar av

industrin, framför allt inom råvaruindustrin. För

innevarande år väntas därför en begränsad

nedjustering av dessa lager ske. Bilden för både

2000 och 2001 domineras emellertid av att

industrins totala lager växer i takt med en

stigande produktion.

Under vintern förra året steg missnöjet med

lagren inom stora delar av handeln enligt

Konjunkturinstitutets barometer. På samma sätt

som inom industrin sjönk missnöjet under förra

året och generellt sett förefaller ytterligare

lagerneddragningar inom handeln inte vara

nödvändiga i dagsläget. Inom handeln med

motorfordon ökade dock lagren mot slutet av

förra året, vilket torde förklaras av att bilar vars

miljöbetingade skatterabatter ändrades vid

årsskiftet köptes och registrerades in under

fjärde kvartalet. Dessa lager avvecklas

inledningsvis i år. Framdeles väntas handelns

totala lagerhållning öka något i samband med en

tilltagande inhemsk efterfrågan.

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande

visade ett överskott på 1,9 % av BNP 1999 och i

år beräknas överskottet till 2,8 % av BNP. Den

fortsatt gynnsamma ekonomiska utvecklingen

leder till att det finansiella sparandet fortsätter att

förbättras under perioden 2001 2003. Därmed

överträffas målet om ett överskott på 2 % av

BNP. Den konsoliderade bruttoskulden

understiger 60 % av BNP i år och nettoskulden

vänds till en positiv finansiell nettoställning 2002.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

År 1999 uppgick den offentliga sektorns

finansiella sparande enligt nationalräkenskaperna

till ca 37 miljarder kronor eller 1,9 % av BNP.

Det är en oförändrad nivå jämfört med 1998.

Emellertid drogs det redovisade finansiella

sparandet 1998 upp med ca 17 miljarder kronor,

eller 0,9 % av BNP, till följd av att bolagiseringen

av AP-fondens fastigheter bokförs som

försäljning av fastigheter i nationalräkenskaperna

och därmed tillgodoräknas det finansiella

sparandet. Justerat för detta förstärktes

sparandet med 1 % av BNP mellan 1998 och

1999. Denna underliggande förbättring beror

både på ökade skatteinkomster och minskade

utgifter som andel av BNP.

I år beräknas det finansiella sparandet uppgå

till 2,8 % av BNP. Vid hittills beslutade och

föreslagna regler väntas det finansiella sparandet

som andel av BNP förstärkas till 3,2 % år 2001

för att därefter öka till 3,6 % år 2002 och till

4,5 % år 2003, se tabell 11.1.

Förbättringen av de offentliga finanserna

under prognosperioden sker under det att både

inkomster och utgifter minskar som andel av

BNP. Från och med innevarande år reduceras

den offentliga sektorns omslutning med 0,5 % av

BNP till följd av att kyrkan skiljs från staten.

Ränteutgifterna minskar nominellt till följd av

att statsskulden sjunker. Även inkomsterna av

räntor och utdelningar faller eftersom de

finansiella

Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

1999

2000

2001

2002

2003

Inkomster

1187,8

1210,0

1243,8

1292,2

1342,9

procent av BNP

60,2

58,1

56,7

56,6

56,6

Skatter och avgifter

1043,2

1066,4

1106,3

1153,8

1199,4

procent av BNP

52,9

51,2

50,4

50,6

50,6

Kapitalinkomster

70,2

68,1

59,5

58,0

60,6

Övriga inkomster

74,3

75,6

78,0

80,4

82,9

Utgifter

1150,8

1151,1

1172,6

1210,7

1236,6

procent av BNP

58,4

55,3

53,4

53,1

52,2

Transfereringar

463,8

464,8

473,4

485,4

492,3

Konsumtion och investeringar

581,6

599,4

622,1

648,1

672,8

Ränteutgifter

105,4

86,9

77,1

77,2

71,5

Finansiellt sparande före överföring

36,9

58,9

71,2

81,5

106,3

procent av BNP

1,9

2,8

3,2

3,6

4,5

Beräkningsteknisk överföring

27,3

35,9

58,9

procent av BNP

1,2

1,6

2,5

Finansiellt sparande efter överföring

36,9

58,9

43,9

45,6

47,4

procent av BNP

1,9

2,8

2,0

2,0

2,0

Finansiell ställning

Nettoskuld

224,1

72,7

13,5

39,1

90,5

procent av BNP

11,4

3,5

0,6

1,7

3,8

Konsoliderad bruttoskuld1

1292,3

1198,9

1152,9

1130,2

1124,3

procent av BNP

65,5

57,6

52,5

49,5

47,4

Anm: Till följd av att kyrkans skiljs från staten reduceras inkomster och

utgifter med 0,5 % av BNP fr.o.m. år 2000.

1Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier

(Maastricht).

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

tillgångarna minskar, främst genom AP-fondens

överföringar till staten, men även till följd av

försäljningar av aktier i statliga bolag. Intäkterna

från dessa försäljningar inkluderas inte i det

finansiella sparandet. Däremot reduceras den

offentliga bruttoskulden och ränteutgifterna när

försäljningsinkomsterna används till

amorteringar av statsskulden.

Det finansiella sparandet överträffar

budgetmålet om ett överskott på 2 % av BNP

under hela prognosperioden. Det överskjutande

överskottet antas i kalkylen för perioden 2001

2003 beräkningstekniskt överföras till

hushållssektorn. Med hänsyn till osäkerheten om

den ekonomiska utvecklingen avser regeringen

att i höstens budgetproposition återkomma om

hur överskottet ska disponeras. Statens

ränteutgifter, statsskulden och den offentliga

sektorns finansiella ställning är beräknade på ett

finansiellt sparande som överensstämmer med

budgetmålet.

Den finansiella ställningen

Det finansiella sparandet är resultatet av alla

transaktioner som påverkar den finansiella netto-

förmögenheten. Finansiella transaktioner, som

köp och försäljning av aktier och andra

finansiella tillgångar, påverkar således inte det

finansiella sparandet. Detsamma gäller

värdeförändringar på tillgångar och skulder. Den

offentliga bruttoskulden påverkas däremot av

anskaffning och försäljning av finansiella

tillgångar samt värdeförändringar.

Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld, definierad enligt de s.k.

Maastrichtkriterierna, motsvarade 65,5 % av

BNP vid utgången av 1999. Genom de finansiella

överskotten och försäljningar av statens

aktieinnehav sjunker skulden och beräknas

understiga 60 % av BNP redan i år. Den

konsoliderade bruttoskulden reduceras även av

att det som ett led i ålderspensionsreformen sker

en betydande engångsöverföring under år 2001

av tillgångar från AP-fonden till staten för

amortering av statsskulden.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,

dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,

är väsentligt lägre än den konsoliderade

bruttoskulden. Detta beror huvudsakligen på att

AP-fonden har betydande finansiella tillgångar

vid sidan av statsobligationer. Även staten och

den kommunala sektorn har finansiella tillgångar

i form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden

sjunker genom överskotten i det finansiella

sparandet och påverkas också av de

värdeförändringar som sker på den offentliga

sektorns innehav av aktier och obligationer.

Planerade försäljningar av statliga icke

börsnoterade aktier reducerar nettoskulden på

grund av att det bokförda värdet av dessa aktier

är lägre än det marknadsvärde som framkommer

vid försäljning. Skillnaden mellan det bokförda

värdet och försäljningsinkomsterna redovisas i

national- och finansräkenskaperna som

värdeförändring, vilket inte påverkar det

finansiella sparandet. Nettoskulden, som

uppskattas till 11,4 % av BNP vid utgången av

1999, vänds till en positiv finansiell ställning

2002. Det innebär att den offentliga sektorns

finansiella tillgångar överskrider skulderna.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2000

Den offentliga sektorns finansiella sparande 1999

blev ca 3 miljarder kronor bättre än vad som

beräknades i budgetpropositionen för 2000. Både

inkomster och utgifter blev högre än väntat.

BNP har justerats upp för prognosperioden,

vilket medför högre skatteinkomster jämfört

med budgetpropositionen. Även utgifterna

väntas bli högre. Sammantaget har det finansiella

sparandet reviderats upp med 17 miljarder

kronor 2000, med 28 miljarder kronor 2001 och

med 17 miljarder kronor 2002 jämfört med

prognosen i budgetpropositionen. Det innebär

en motsvarande höjning av den

beräkningstekniska överföringen, som i

budgetpropositionen beräknades till nära noll för

2001.

Den konsoliderade bruttoskulden har justerats

upp med 25,6 miljarder kronor 1998 till följd av

att redovisningen bättre anpassats till EU:s

regler. Denna nivåhöjning av skulden

balanserades tillfälligt 1999 av att AP-fonden

ökade sitt innehav av statsskuldsväxlar, som

avräknas mot statsskulden vid redovisningen av

den konsoliderade skulden. Därigenom har

skulden justerats upp med endast 3 miljarder

kronor 1999 jämfört med budgetpropositionen.

För 2000 och åren därefter slår den ändrade

redovisningen igenom så att den konsoliderade

skulden nu beräknas ligga på samma nivå som i

budgetpropositionen, trots uppjusteringen av det

finansiella sparandet 2000. För åren därefter är

skulden nu, liksom i budgetpropositionen,

beräknad med ett finansiellt sparande på 2 % av

BNP.

Skatter och avgifter

I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i

huvudsak när skattskyldigheten uppstår och inte

som i statsbudgeten när skatten betalas.

Periodiseringen av inkomstskatterna är dock

ofullständig i det att redovisningen avviker från

de slutligt fastställda skatterna. Därtill kommer

att den del av mervärdesskatten och

tullinkomsterna, som ingår som en del av EU-

avgiften, inte redovisas i den offentliga sektorn

utan bokförs som en skatt till utlandet. De totala

skatterna är således större än den offentliga

sektorns skatteinkomster.

De totala skatteinkomsterna har stigit kraftigt

de senaste åren och uppgick 1999 till 53,5 % av

BNP (skattekvoten), se tabell 11.2. I år har

inkomstskatten för hushåll sänkts med ca 12

miljarder kronor genom en skattereduktion för

en fjärdedel av den allmänna pensionsavgiften

och genom en höjning av skiktgränsen för den

statliga skatten med 3 600 kronor. Inkomsterna

av bolagsskatten reduceras under

prognosperioden genom en höjning av

avsättningen till periodiseringsfonder och genom

att tiden för återföring till beskattning förlängts

från 5 till 6 år. Fastighetskatten på hyreshus är

tillfälligt sänkt till 1,2 % av taxeringsvärdet.

Energibeskattningen har höjts för att finansiera

kompetensutveckling i företagen. Skatten har

också förändrats i vissa kommuner och landsting

så att den genomsnittliga kommunalskatten

inklusive kyrkoskatten ökat från 31,48 % till

31,60 %. Därtill kommer att kyrkoskatten

fr.o.m. år 2000, då kyrkan skiljs från staten, ej

längre räknas som en skatt utan som en

medlemsavgift, vilket sänker den redovisade

skattekvoten med 0,5 procentenheter.

Sammantaget sjunker skattekvoten till 51,8 % av

BNP i år.

Tabell 11.2 Skatter och avgifter

Procent av BNP

1999

2000

2001

Hushållens direkta skatter och

avgifter

22,4

21,2

20,9

Företagens direkta skatter

3,1

2,9

2,6

Arbetsgivaravgifter

14,9

14,6

14,4

Mervärdesskatt

7,2

7,5

7,4

Övriga indirekta skatter

5,8

5,6

5,7

Totala skatter och avgifter

53,5

51,8

51,0

varav till EU

0,6

0,6

0,6

Anm: Till följd av att kyrkan skiljs från staten reduceras skatterna med 0,5 %

av

BNP fr.o.m. 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Årets skattesänkningar slår inte igenom

omedelbart i minskade skatteinkomster, utan

successivt under prognosperioden. Skattekvoten

fortsätter därför att minska år 2001, trots att

frysningen av taxeringsvärdena för fastigheter i

prognosen i enlighet med gällande regler

antas upphöra och skatten på hyreshus återställas

till 1,5 % av taxeringsvärdet. Detta ger

tillsammans med effekten på

förmögenhetsskatten en skattehöjning på ca 8

miljarder kronor. Större delen av detta belopp

bokförs dock inte i nationalräkenskaperna förrän

år 2002. Regeringen avser att återkomma i

höstens budgetproposition med förslag som

begränsar ökningen av skatteuttaget på

fastigheter.

Utgifter

Utgifterna som andel av BNP (utgiftskvoten)

uppgick till 58,5 % år 1999. Som framgår av

tabell 11.1 sjunker utgiftskvoten kraftigt i år och

nästa år, delvis till följd av den starka BNP-

tillväxten. I år sjunker också utgifterna i reala

termer genom att ränteutgifterna minskar till

följd av den relativt låga räntenivån och den

minskade statsskulden. Den mycket kraftiga

nedgången i ränteutgifterna mellan 1999 och

2000 beror delvis på en förändring av

redovisningsprincipen. Även exklusive räntor

sjunker utgifterna realt i år. Nästa år fortsätter

nedgången i ränteutgifterna, medan utgifter exkl.

räntor ökar något i reala termer.

Till följd av att kyrkan skiljs från staten

reduceras utgiftskvoten med 0,5 procentenheter

och den reala utvecklingen av utgifterna med 0,8

procentenheter 2000.

Transfereringarna till hushållen, som svarar

för ca 35 % av de offentliga utgifterna, stiger

något i år och nästa år, men i betydligt lägre takt

än 1999. Pensionsutbetalningarna svarar för ca

20 % av de offentliga utgifterna och stiger

relativt svagt i reala termer under

prognosperioden, trots de nu föreslagna

höjningarna av pensionstillskott och

bostadstillägg. Den svaga ökningen beror på att

pensionerna, genom prisbasbeloppet, är

indexerade med inflationen året innan det

aktuella beräkningsåret. Eftersom inflationen

förutses stiga reduceras det reala värdet av

pensionerna för det aktuella beräkningsåret. Det

motsatta förhållandet gäller när inflationen går

ned.

Det förbättrade läget på arbetsmarknaden

medför lägre kostnader för ersättningarna till

arbetslösa. Även social- och bostadsbidragen

väntas minska till följd av den positiva

ekonomiska utvecklingen. Utbetalningarna från

sjukförsäkringen har ökat kraftigt till följd av

ökad sjukfrånvaro och högre medelersättning per

sjukdag. Ökningstakten väntas avta i år för att

sedan stabiliseras. Även assistansersättningen har

ökat kraftigt och fortsätter att öka i snabb takt.

Barnbidragen har höjts i år och en ytterligare

höjning sker nästa år. Utbetalda studiebidrag och

ersättning till personer i kunskapslyftet

minskade kraftigt förra året och fortsätter att

minska i år. Det är en följd av att antalet

studiestödstagare sjunker. Nästa år stiger

utbetalningarna realt med 3 % till följd av att de

nuvarande studiestödsformerna ersätts av ett

nytt studiestödssystem fr.o.m. 1 juli 2001.

Reformen innebär bl.a. att den generella

bidragsnivån höjs, vilket ökar de redovisade

utbetalningarna i nationalräkenskaperna.

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter

Andel av

utgifter i

procent

Procentuell förändring i

fasta priser

1999

1999

2000

2001

Summa utgifter

100,0

0,5

2,5

0,7

exklusive räntor

90,7

1,6

0,9

0,3

Hushållstransfereringar

34,8

1,9

0,3

0,4

Pensioner

19,8

2,6

0,4

0,4

Sjukförsäkring m.m.

4,1

17,9

14,0

2,7

Arbetsmarknadsstöd

4,0

8,6

13,5

8,0

Barnbidrag

1,5

0,7

11,2

8,8

Studiebidrag m.m.

1,3

9,3

9,5

3,0

Bostadsbidrag och

underhållsbidrag

0,7

4,6

8,9

4,3

Assistansersättning

0,5

16,0

13,9

14,7

Socialbidrag

1,1

3,9

5,7

4,3

Övrigt

1,7

2,6

0,3

0,0

Övriga transfereringar

6,0

1,5

8,8

4,8

Räntebidrag till

bostäder

0,6

32,0

48,2

48,9

BNI-avgiften till EU

0,8

4,9

23,7

0,8

Total EU-avgift

2,1

9,5

1,7

Bistånd m.m.

1,1

5,6

12,2

3,8

Ränteutgifter

9,3

9,9

18,6

13,2

Konsumtion

45,3

1,8

0,7

0,6

Investeringar

4,7

2,9

1,3

2,9

Anm: Exkl. överföring av kyrkan beräknas totala utgifter till 1,7 %, totala

utgifter exkl. räntor till 0,1 % och konsumtionsutgifter till 1,2 % år 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Övriga transfereringar svarar för 6 % av de

offentliga utgifterna och består av subventioner

och andra bidrag till näringslivet och till utlandet.

Transfereringarna till näringslivet innefattar

utgifter för områden som arbetsmarknads-,

regional- och miljöpolitik samt statligt och

kommunalt stöd till t.ex. bostäder och

transportsektorn. Bidragen till näringslivet

minskar relativt kraftigt under prognosperioden.

Det gäller t.ex. räntebidragen till bostäder, som

har minskat från över 35 miljarder kronor 1993

till drygt 7 miljarder kronor 1999. År 2001

beräknas bidragen uppgå till endast 2 miljarder

kronor. Den fortsatta minskningen beror

huvudsakligen på att bidrag lämnas till en stegvis

minskande andel av räntekostnaderna.

Den BNI-baserade EU-avgiften uppgår till

11,4 miljarder kronor i år och den totala EU-

avgiften till 23,2 miljarder kronor. Skillnaden

består i att en del av avgiften finansieras genom

tullmedel och av mervärdesskatt. Som nämnts

ovan så bokförs denna del i

nationalräkenskaperna som en skatt till EU och

det är endast BNI-avgiften som redovisas i den

offentliga sektorn. Den kraftiga ökningen i år av

BNI-avgiften med nära 24 % realt är till ca

hälften en följd av att en större del av den totala

avgiften till EU framöver utgörs av BNI-avgift.

Även den totala avgiften ökar starkt i år, realt

med 9,5 %, delvis som följd av att

valutakurseffekter gav en tillfälligt låg avgift

1999. Utgifterna för bistånd ökar också starkt i

år efter den utgiftsbegränsning som gällde förra

året.

Den offentliga konsumtionen svarar för ca

45 % av de offentliga utgifterna och motsvarar ca

27 % av BNP. Den offentliga konsumtionen

drogs ned i samband med konsolideringen av de

offentliga finanserna, men efter ökningar 1998

och 1999 ligger den offentliga konsumtionen i

fasta priser nu drygt 2 % över 1993 års nivå. I år

sjunker konsumtionen genom att kyrkan

omklassificeras från den offentliga sektorn till

hushållssektorn (se fördjupningsruta i kapitel 1).

Exklusive denna omföring beräknas

konsumtionen inom stat och kommun öka med

sammantaget 1,2 % i år. För nästa år väntas en

ökning med 0,6 %. Den kommunala

konsumtionen stiger något mer än den statliga

under prognosperioden.

Finanspolitiken

De prognoser som redovisats i tidigare avsnitt

innebär att den offentliga sektorns finanser vid

hittills beslutade och föreslagna regler fortsätter

att förbättras under kalkylperioden.

Förändringen av det finansiella sparandet

påverkas av flera faktorer. I tabell 11.4 förklaras

förändringen av det finansiella sparandet av några

viktiga faktorer, som konjunkturutveckling,

periodiseringar av skatteinkomster, köp och

försäljningar av fastigheter samt förändringar av

kapitalinkomster och ränteutgifter. Efter

beaktande av bidragen från dessa faktorer till

förändringen av det finansiella sparandet återstår

en restpost, justerat primärt sparande, som kan

tolkas som en grov indikator på finanspolitikens

inriktning. Posten omfattar inte bara effekten av

de åtgärder som föreslås i denna proposition,

utan även av beslut som fattats tidigare, men inte

träder i kraft förrän under de redovisade åren.

Därutöver inräknas effekterna av volymfaktorer i

transfereringssystemen, vilka inte direkt beror av

aktiva beslut.

Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning

Procent av BNP

1999

2000

2001

2002

2003

Förändring av finansiellt

sparande före överföring

0,0

1,0

0,4

0,3

0,9

Förklarande faktorer

Konjunkturläge inkl.

förändring av skattebaser

1,6

1,1

0,3

0,1

0,1

Periodisering av

skatteinkomster

0,8

0,4

0,2

0,2

0,1

Köp och försäljning av

fastigheter, netto

0,9

0,0

0,0

0,0

0,0

Kapitalinkomster och

ränteutgifter, netto

0,0

0,9

0,1

0,0

0,4

Justerat primärt sparande

före överföring1

0,1

1,3

0,3

0,3

0,5

Beräkningsteknisk

överföring

1,2

0,3

0,9

Justerat primärt sparande

efter överföring1

0,1

1,3

1,0

0,0

0,4

1Det justerade primära sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt

tal innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen

är

kontraktiv.

Källa: Finansdepartementet

Den komponent som hänförs till konjunkturen

beaktar såväl BNP-utvecklingen som de

viktigaste skattebasernas utveckling i förhållande

till BNP. Den del som beror på BNP-

utvecklingen mäts som 75 % av avvikelsen i

BNP-tillväxt från en antagen trendmässig

utveckling på 2 %. Denna uppskattning av

konjunkturkänsligheten i de offentliga

finanserna är baserad på simuleringar i modeller

av den offentliga sektorns inkomster och

utgifter.

Hur det offentliga sparandet påverkas av

konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten

utan också på tillväxtens sammansättning. En

exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än

om tillväxten drivs av privat konsumtion.

Förskjutningar mellan vinster och löner påverkar

också skatteinkomsterna eftersom vinster på

kort sikt är lägre beskattade än löner. Den

kraftiga ökningen av sysselsättningen förra året

betyder att lönesumman steg mer än BNP. Detta

ökade effekten av konjunkturen på de offentliga

finanserna utöver vad som följde av att BNP-

tillväxten var högre än 2 %. I år och nästa år

stiger de viktigaste skattebaserna något

långsammare än BNP, vilket dämpar effekten av

tillväxten på de offentliga finanserna.

Den ofullständiga periodiseringen av

skatteinkomsterna i nationalräkenskaperna

innebär att de redovisade skatterna avviker från

den slutligt fastställda skatten för bolag och

hushåll. För enskilda år kan

periodiseringseffekterna vara betydande, men på

några års sikt bör de jämnas ut. Förra året

beräknas de slutliga skatterna ha ökat betydligt

mer än de skatter som redovisas i

nationalräkenskaperna, vilket gör att

förbättringen av det underliggande sparandet

underskattades. I år får periodiseringen av

skatterna motsatt effekt på sparandet.

Det som i nationalräkenskaperna registreras

som köp och försäljningar av fastigheter är ofta

ett resultat av tillfälliga transaktioner, s.k. sale-

lease-backavtal och bolagiseringar. År 1998 drogs

det offentliga sparandet upp av den ovan nämnda

bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Det

påverkar förändringen av sparandet mellan 1998

och 1999.

Överskotten medför att den offentliga

sektorns skuldsättning stadigt avtar. Därmed

minskar räntebördan, vilket ger ett positivt

bidrag till förbättringen av de offentliga

finanserna. Med ett oförändrat överskottsmål

uppstår därmed ett reformutrymme.

Utnyttjandet av ett sådant utrymme registreras i

tabell 11.4 som en minskning av det justerade

primära sparandet och således som en expansiv

inriktning av finanspolitiken. För 2000 kan en

stor del av skattesänkningarna finansieras genom

minskade ränteutgifter på statsskulden.

Ränteutgifterna fortsätter att minska även nästa

år, men så gör även inkomsterna av räntor och

utdelningar och nettot ger ett marginellt bidrag

till förbättringen av sparandet 2001.

Som framgår av tabell 11.4 var det justerade

primära sparandet 1999 så gott som oförändrat.

Finanspolitiken var således neutral förra året. I år

sjunker det justerade primära sparandet med

1,3 % av BNP. Skattesänkningarna och andra

åtgärder ger en stimulans till ekonomin i år.

Samtidigt som de minskade ränteutgifterna

(netto) kan få en viss åtstramande effekt.

För år 2001 innebär ett finansiellt sparande

enligt budgetmålet på 2 % av BNP att finans-

politiken blir expansiv med motsvarande 1 % av

BNP, om den beräkningstekniska överföringen

utnyttjas fullt ut. Exklusive den

beräkningstekniska överföringen ökar i stället

det justerade primära sparandet något.

Kalkylerna för åren 2002 och 2003 medför att ett

finansiellt sparande enligt budgetmålet på 2 % av

BNP innebär en neutral finanspolitik 2002 och

expansiv 2003. Osäkerheten är emellertid stor

om den ekonomiska utvecklingen och därmed

om den lämpliga inriktningen av finanspolitiken.

Hur överskottet 2001 utöver målet skall

disponeras preciseras därför först i höstens

budgetproposition. I kapitel 12 illustreras en

alternativ utveckling där överskottsmålet måste

höjas, vilket kraftigt begränsar reformutrymmet.

11.2 Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande uppgick till 76,5

miljarder kronor förra året och budgetsaldot

visade ett överskott på 82 miljarder kronor.

Statsskulden minskade med 75 miljarder kronor,

efter en stadig ökning mellan 1990 och 1998 med

sammanlagt ca 900 miljarder kronor.

Statens finansiella sparande kommer att

variera kraftigt under prognosperioden till följd

av den finansiella infasningen av det reformerade

ålderspensionssystemet. När infasningen är över

medför reformen en påtaglig belastning på

statens finanser. De statliga

ålderspensionsavgifterna, överföringen av medel

till premiepensionssystemet, reglering av

avgiftsuttaget m.m. medför en årlig

nettoförsvagning av statsfinanserna med 60

miljarder kronor. Som kompensation för denna

försvagning överförs under åren 1999 och 2000

medel till staten från AP-fonden motsvarande 45

miljarder kronor vartdera åren för amortering av

statsskulden. År 2001 sker ytterligare en

överföring på 155 miljarder kronor. Denna

slutliga överföring utgör kompensation även för

tiden därefter. Överföringen antas till ca 100

miljarder kronor bestå av statsobligationer, som

inte påverkar det redovisade budgetsaldot utan

skrivs av direkt mot statsskulden. En del av

överföringen 2001 antas bestå av

bostadsobligationer, som ska förvaltas av

Riksgäldskontoret till dess obligationerna

förfaller till betalning. Den del av dessa

obligationer som förfaller efter 2001 påverkar

därför inte statens budgetsaldo och statsskulden

detta år. I prognosen har antagits att ca 20

miljarder kronor förfaller år 2002, vilket

förbättrar budgetsaldot detta år.

År 2002, när infasningen av pensionsreformen

är över, beräknas statens sparande visa ett

Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor, löpande priser

1999

2000

2001

2002

2003

Inkomster

738,5

707,2

839,7

718,9

745,5

Skatter och avgifter

631,7

600,1

624,7

659,3

685,3

Överföring från AP-fonden

48,5

45,0

155,0

Övriga inkomster

58,2

62,1

60,0

59,7

60,2

Utgifter

662,0

708,6

681,3

698,1

702,8

Transfereringar till privat sektor och utlandet

290,9

288,3

291,9

296,7

296,0

Bidrag till kommuner

83,1

83,6

87,1

90,0

92,2

Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet

15,6

19,9

21,0

22,8

23,8

Premiepensionsmedel

53,4

21,0

21,5

22,3

Konsumtion och investeringar

175,2

184,5

191,1

197,7

204,5

Ränteutgifter

97,3

78,9

69,2

69,3

63,9

Finansiellt sparande före överföring

76,5

1,5

158,4

20,9

42,7

procent av BNP

3,9

0,1

7,2

0,9

1,8

Beräkningsteknisk överföring

27,3

35,9

58,9

Finansiellt sparande efter överföring

76,5

1,5

131,1

15,0

16,2

procent av BNP

3,9

0,1

6,0

0,7

0,7

Budgetsaldo

82,0

95,5

10,4

3,7

7,1

procent av BNP

4,2

4,6

0,5

0,2

0,3

Statsskuld

1374,2

1256,3

1153,3

1142,6

1145,7

procent av BNP

69,7

60,3

52,5

50,1

48,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

underskott på ca 15 miljarder kronor,

motsvarande 0,7 % av BNP, efter den

beräkningstekniska överföringen. Överskottet i

den offentliga sektorns finansiella sparande

uppkommer i stället i ålderspensionssystemet

och i någon mån i den kommunala sektorn. Det

är en följd av att pensionsreformen innebär en

mycket stor omfördelning av det offentliga

finansiella sparandet från staten till

ålderspensionssystemet.

Genom försäljningar av statens aktier blir

amorteringen av statsskulden sammantaget

under perioden 1999 2003 större än de

finansiella överskotten. Statsskulden beräknas

minska med ca 228 miljarder kronor mellan 1999

och 2003 till motsvarande 48,3 % av BNP.

Normalt är budgetsaldot något lägre än det

finansiella sparandet genom att staten har viss

utlåning, t.ex. studielån. Justerat för tillfälliga

effekter av överföringar från AP-fonden och

försäljningar av statliga aktier visar budgetsaldot

under prognosperioden ett underskott på 25 45

miljarder kronor, efter den beräkningstekniska

överföringen. Staten har således ett

underliggande lånebehov och statsskulden

kommer att öka när de tillfälliga faktorerna

bortfaller. Överskotten i den offentliga sektorn

kommer i stället att användas till att bygga upp

pensionsfonderna inför de stora

pensionsavgångar som kommer nästa

decennium.

Den statliga konsumtionen svarar för 1/4 av

statens utgifter och ca 8 % av BNP. Den statliga

konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan

åren och har visat sig vara svår att förutsäga.

Genom systemet med anslagssparande kan

statliga myndigheter delvis förskjuta

förbrukningen av de budgeterade medlen över

tiden. Dessutom är nationalräkenskapernas

preliminära utfall osäkra och genomgår ofta stora

revideringar. De statliga konsumtionsutgifterna i

fasta priser steg med 1,1 % år 1999. I år beräknas

en fortsatt ökning med 1 % och de följande åren

med 0,5 % per år.

11.3 Ålderspensionssystemet

År 1999 understeg avgiftsintäkterna till den

allmänna tilläggspensionen (ATP) utbetalda

pensioner med 24 miljarder kronor. Detta

underskott finansierades med AP-fondens

direktavkastning i form av utdelningar och

ränteinkomster, som sammantagna uppgick till

37 miljarder kronor. Överföringen till staten på

45 miljarder kronor (se avsnitt 11.2) medförde

att det finansiella sparandet visade ett underskott

på 36,7 miljarder kronor. Trots detta underskott

ökade värdet av AP-fondens tillgångar till följd

av värdestegringar på aktier.

Ålderspensionsreformen innebär att AP-

fonden fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll.

Fonden finansierar numera inkomstbaserade

ålderspensioner inom det reformerade systemets

s.k. fördelningsdel. Finansieringsansvaret för

förtids- och efterlevandepension har förts över

till statsbudgeten. Vidare medför reformen att

fondens avgiftsinkomster förstärks genom att

det införs statliga ålderspensionsavgifter på vissa

transfereringar m.m., som betalas över

statsbudgeten. Nivåerna för allmänna

pensionsavgiften och ålderspensionsavgiften

höjdes fr.o.m. 2000 till 7 % respektive 10,21 %.

Höjningen av ålderspensionsavgiften med 3,81

procentenheter kompenseras av lägre

arbetsgivaravgifter till staten så att det samlade

avgiftsuttaget i stort sett är oförändrat.

Därigenom sker en avgiftsväxling mellan staten

och ålderspensionssystemet med motsvarande ca

30 miljarder kronor.

Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor, löpande priser

1999

2000

2001

2002

2003

Inkomster

148,2

234,6

202,9

210,2

220,3

Avgifter

111,0

149,0

155,1

161,6

167,6

Premie-

pensionsmedel

53,4

21,0

21,5

22,3

Räntor, utdel-

ningar m.m.

37,1

32,2

26,7

27,0

30,3

Utgifter

184,9

185,2

300,1

151,7

158,8

Pensioner

135,0

139,0

143,8

150,4

157,4

Överföring till

staten

45,0

45,0

155,0

Övriga utgifter

4,9

1,3

1,3

1,3

1,4

Finansiellt

sparande

36,7

49,4

97,2

58,5

61,5

procent av BNP

1,9

2,4

4,4

2,6

2,6

AP-fonden

36,7

3,8

120,7

33,3

34,3

Premiepensions-

myndigheten

53,2

23,5

25,1

27,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och

Finansdepartementet

Vid sidan av AP-fonden sker en

förmögenhetsuppbyggnad inom

premiepensionssystemet. De medel som avsätts

motsvarar intjänad premiepensionsrätt och

placeras först i Riksgäldskontoret och därefter

hos den fondförvaltare som den enskilde själv

väljer. Genom att den statliga

Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är

ägare av fondandelarna kommer sparandet i

premiepensionssystemet att i

nationalräkenskaperna inräknas i den offentliga

sektorn. Under år 2000 överförs retroaktiva

premiepensionsmedel avseende inkomståren

1995 1998 från den tillfälliga förvaltningen hos

Riksgäldskontoret till PPM, sammanlagt ca 53

miljarder kronor. Det sparande som sker inom

premiepensionssystemet motsvaras således av ett

reducerat sparande inom staten. Medel

motsvarande premiepensionsrätten överförs till

PPM först andra året efter inkomståret. Fr.o.m.

inkomståret 1999 har den intjänade

premiepensionsrätten höjts från 2 % till 2,5 % av

pensionsgrundande inkomster och belopp.

På grund av infasningen av pensionsreformen

reduceras AP-fondens finansiella sparande åren

1999 2001. När infasningen är över år 2002

beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-

fonden och premiepensionssystemet , uppgå till

2,6 % av BNP. Det innebär att mer än hela

överskottsmålet på 2 % av BNP för den

offentliga sektorn ligger i pensionssystemet och

används för att bygga upp pensionsfonderna.

Överskottet i ålderspensionssystemet fördelas

med ca hälften till AP-fonden och häften till

PPM.

11.4 Kommunsektorn

Den gynnsamma utvecklingen av

skatteinkomster och statsbidrag skapar ett

utrymme för fortsatt tillväxt av kommunal

konsumtion i år och nästa år. Kommunsektorn

som helhet beräknas klara balanskravet från och

med år 2000.

Enligt kommunallagen är kommuner och

landsting skyldiga att uppnå ekonomisk balans

från och med år 2000. Om utfallet visar att

kostnaderna överstiger intäkterna skall

underskottet täckas inom två år. Bedömningen

av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter

utvecklas har gjorts med beaktande av

balanskravet.

Enligt nationalräkenskaperna uppgick

underskottet i kommunsektorn till 3 miljarder

kronor förra året. Jämfört med prognosen i

budgetpropositionen blev det finansiella

sparandet 7 miljarder kronor sämre.

Konsumtionsutgifterna ökade i volym med

2,0 % mellan 1998 och 1999, vilket är en något

högre ökningstakt än i budgetpropositionen.

Dessutom har konsumtionsutgifterna för 1998

reviderats upp, varför utfallet för 1999 blev nära

8 miljarder kronor högre än prognosen i

budgetpropositionen.

Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att

utvecklas starkt i år och nästa år. Den kraftiga

sysselsättningsuppgången i ekonomin som

helhet, leder till ökade skatteintäkter för

kommunsektorn 2000 2001. Den

genomsnittliga skatten för kommuner och

landsting år 2000 är 30,38 kr och den beräknas

ligga kvar på en oförändrad nivå under hela

perioden fram till och med 2003. Kommunerna

har, sedan sanktionerna mot

kommunalskattehöjningar upphörde att gälla vid

utgången av 1999, höjt skattesatsen med i

genomsnitt 1 öre, medan landstingen höjt med 8

öre i genomsnitt.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

1999

2000

2001

2002

2003

Inkomster

451

472

487

500

518

Skatter

316

337

348

356

370

Statsbidrag1

83

84

87

90

92

Skatter och stats-

bidrag, % av BNP

20,2

20,22

19,8

19,5

19,5

Övrigt

52

51

53

54

55

Utgifter

454

461

477

497

516

Konsumtion

378

384

399

417

433

Volymförändring3

2,0

1,34

0,7

0,4

0,6

Övrigt

75

77

79

81

83

Finansiellt sparande

3

11

10

2

2

Justerat sparande

3

6

8

5

6

Anm: Kommunsektorn redovisas exklusive kyrkan fr.o.m. år 2000.

1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens

avgifter till det kommunala momssystemet.

2 Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inklusive kyrkan uppgår

andelen till 20,8 %.

3 Årlig procentuell förändring i fasta priser.

4 Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella

organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exklusive

överföringen blir utvecklingstakten 1,3 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Mellan 1999 och 2001 förväntas

skatteinkomsterna stiga med ca 42 miljarder

kronor. Kommunsektorns skatteinkomster och

statsbidrag som andel av BNP, den kommunala

skattekvoten, ökar från 20,2 % år 1999 till

20,8 % år 2000 exklusive effekten av

överföringen av Svenska kyrkan från

kommunsektorn till hushållens ideella

organisationer . Skatteinkomsterna förväntas

utvecklas svagare 2002 2003, eftersom tillväxten

i hela ekonomin dämpas.

I år är statsbidragen till kommuner och

landsting 20 miljarder kronor högre än 1996.

Regleringen till följd av förändringarna i

inkomstbeskattningen om 4,8 miljarder kronor

har då inte beaktats. För 2001 har regeringen

aviserat att ytterligare 4 miljarder kronor

kommer att tillföras kommunsektorn. Av dessa

medel avser 1 miljard kronor den satsning på

vården och omsorgen som regeringen redovisade

redan i budgetpropositionen för 2000. I kalkylen

har hänsyn tagits till de reformer inom

familjepolitiken som regeringen aviserar.

I år och nästa år förstärks kommunernas och

landstingens inkomster genom en tillfällig

överföring av statlig inkomstskatt motsvarande

ca 1,3 miljarder kronor per år. De

specialdestinerade statsbidragen som bl.a.

finansierar läkemedelssubventionerna och

kunskapslyftet, är beräknade till ca 31 miljarder

kronor 2000 och ökar till 32 miljarder kronor