Prop. 1999/2000:13

Regeringens skrivelse

1999/2000:13

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

1999/2000:13

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 14 oktober 1999

Göran Persson

Kjell Larsson

(Milj ödepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur arbetet med

strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i

Sverige, inom EU och internationellt. Skrivelsen är en uppföljning av de

åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige

- uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

(skr. 1998/99:5). Inom varje departements verksamhetsområde beskrivs

vilka åtgärder som är genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I

skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de lokala

investeringsprogrammen.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13

Innehållsförteckning

Skr. 1999/2000:13

1 Ärendet..............................................................................................4

2 En hållbar utveckling........................................................................4

2.1 Ekologisk hållbarhet...........................................................5

2.2 Målen för ekologisk hållbarhet...........................................6

2.3 Genomförande av en politik för ekologiskt hållbar

utveckling............................................................................7

2.3.1 Uppföljning av miljömålen...............................8

2.3.2 Sektorsansvar och miljöledning........................8

2.3.3 Samordning mellan sektorer.............................9

3 Översikt över regeringens arbete med ekologisk hållbarhet...........10

3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn........................10

3.1.1 Milj öledningssystem.......................................10

3.1.2 Ny miljöbalk och miljökvalitetsmål...............11

3.1.3 Sektorsansvar..................................................12

3.1.4 Offentlig upphandling.....................................12

3.2 Näringsliv, konsumtion och regional utveckling..............13

3.2.1 Näringsliv.......................................................13

3.2.2 Energipolitiken...............................................19

3.2.3 Konsumenterna och miljön.............................20

3.2.4 Turism.............................................................20

3.2.5 Regional utveckling och

regionala tillväxtavtal.....................................21

3.3 Ekonomiska styrmedel......................................................23

3.3.1 Miljöskatter.....................................................23

3.3.2 Miljöräkenskaper............................................25

3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö.................25

3.3.4 Subventioner...................................................25

3.4 Kultur - kunskap - delaktighet.........................................26

3.4.1 Kultur..............................................................26

3.4.2 Utbildning.......................................................27

3.4.3 Agenda 21 och Habitat...................................28

3.5 Milj ö och hälsa..................................................................30

3.5.1 Människan och miljön....................................30

3.5.2 Kemikaliepolitiken.........................................30

3.5.3 Förorenade områden.......................................31

3.6 Samhällsplanering, byggande och transporter..................31

3.6.1 Samhällsplanering..........................................32

3.6.2 Byggande........................................................33

3.6.3 Transporter......................................................34

3.7 Forskning och teknikutveckling........................................35

3.7.1 FoU om miljö och hållbar utveckling.............35

3.7.2 Miljö-och energiteknik..................................36

3.7.3 T ransportforskning.........................................38

3.7.4 Byggforskning................................................38

3.8 Internationellt samarbete...................................................39

3.8.1 Förenta nationerna..........................................39

3.8.2 OECD.............................................................40 Skr. 1999/2000:13

3.8.3 Europeiska unionen........................................40

3.8.4 Europa utom EU.............................................41

3.8.5 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet... 42

3.8.6 Östersjöregionen.............................................42

3.8.7 Norden............................................................43

3.8.8 V ärldshandelsorganisationen..........................44

3.8.9 Samarbete med Asien.....................................44

4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika

departements verksamhetsområden.................................................45

4.1 Justitiedepartementets verksamhetsområde......................45

4.2 Utrikesdepartementets verksamhetsområde......................47

4.3 Försvarsdepartementets verksamhetsområde....................51

4.4 Socialdepartementets verksamhetsområde.......................56

4.5 Finansdepartementets verksamhetsområde.......................61

4.6 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde..............67

4.7 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde..................71

4.8 Kulturdepartementets verksamhetsområde.......................78

4.9 Näringsdepartementets verksamhetsområde.....................83

4.10 Miljödepartementets verksamhetsområde........................99

5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet...................113

5.1 1998 och 1999 års stöd till lokala investeringsprogram .114

5.2 Fortsatta insatser.............................................................117

5.2.1 Stöd för lokala investeringsprogram

1999-2001....................................................117

5.2.2 Uppföljning och utvärdering........................117

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999... 118

Skr. 1999/2000:13

1 Ärendet

Regeringen redovisar numera årligen för riksdagen hur arbetet med att nå

en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider. Därigenom får riksdagen

kontinuerlig information om vad som har hänt inom de olika

departementens verksamhetsområden. Redovisningarna bör göras i an-

slutning till budgetpropositionen och innehålla en sammanställning av

vad vidtagna åtgärder har haft for effekter på omställningsarbetet.

Redovisningen bör också innehålla nya åtgärder som följer av förslag

som regeringen presenterat i propositioner som lagts under året eller i

samband med andra beslut.

Regeringens utgångspunkt för arbetet med att ställa om Sverige till

ekologisk hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som år 1997

redovisades i skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta

program innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade på de dåvarande tretton

departementen inom Regeringskansliet. I 1998 års skrivelse Hållbara

Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (skr. 1998/99:5) gavs en första lägesredovisning av hur långt

arbetet hade kommit inom de viktigaste politikområdena och vilka nya

förslag som tillkommit. Skrivelsen byggde i stora delar på Hållbara

Sverige - Lägesrapport 1998 som Delegationen för en ekologiskt hållbar

utveckling redovisade i augusti 1998.

2 En hållbar utveckling

Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar ekologiska, sociala och

ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är ömsesidigt beroende av var-

andra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet om en

hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillförsäkra

nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och en god

livskvalitet. I begreppet ekologisk hållbarhet betonas särskilt den ekolo-

giska dimensionen av hållbar utveckling.

I regeringsförklaringarna under de tre senaste åren har regeringen

uttalat att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall

fortsätta och påskyndas. Sverige skall vara ett föregångsland i denna

strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. Målet är att till nästa

generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

För att undvika att miljöförstöring och utarmning av naturresurser och

ekosystem skall begränsa framtida generationers livsmiljö och välfärd har

regeringen ställt upp tre mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön,

en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning.

Samtidigt skall Sverige möta 2000-talet på ett sätt som ger

förutsättningar för en uthållig och hög ekonomisk tillväxt i en värld som

präglas av snabba förändringar och en allt hårdare konkurrens. Välfärden

skall vidmakthållas och utvecklas och - när det ekonomiska utrymmet

tillåter det - byggas ut. De möjligheter som den nödvändiga omställ- Skr. 1999/2000:13

ningen till ekologisk hållbarhet rymmer skall tas till vara för att främja

tillväxt, ökad sysselsättning och välfärd. Ekonomisk utveckling och

social välfärd kan komma att gynnas av omställningen till ekologisk

hållbarhet. För svenskt näringsliv innebär omställningen en drivkraft att

utveckla mer miljöanpassade produkter och tjänster vilket i sin tur kan

leda till ökade marknadsandelar och därmed ge ytterligare arbetstillfällen.

Den snabba internationaliseringen som svenskt och europeiskt näringsliv

nu genomgår kommer samtidigt att leda till ett nytt ekonomiskt landskap

i Sverige och i Europa. Vi måste vara med och påverka reglerna på EU-

och internationell nivå i positiv riktning eftersom det primärt är där som

de stora förändringarna kan ske. Konsekvenserna för miljön - globalt,

regionalt och i Sverige - måste fortlöpande följas upp.

2.1 Ekologisk hållbarhet

Dagens miljöpolitik har växt fram ur insikten om allvaret i olika miljöhot

- ozonlagrets uttunning, växthuseffekten, försurningen, övergödningen,

giftiga ämnens effekter på hälsa och miljö samt ohållbart utnyttjande av

naturresurser. Miljöpolitiken har därför under de senaste decennierna

riktats in på att formulera mål och utforma medel för att avvärja dessa

hot. Även om Sverige har kommit en bra bit på väg med att lösa - eller i

varje fall begränsa - de allra största miljöproblemen, kvarstår många av

dessa miljöhot. Äldre tiders försyndelser måste dessutom rättas till. En

modem miljöpolitik handlar i grunden om hur vi skall fortsätta detta

arbete.

I en rapport våren 1999 från Europeiska miljöbyrån om miljötillståndet

inom EU konstateras att miljön i Europa fortfarande är hårt belastad.

Orsakerna är bl.a. ökade utsläpp av växthusgaser, ökad användning av

kemikalier och ökande avfallsmängder.

Samtidigt som de allra mest påtagliga miljöproblemen i Sverige är på

väg att begränsas förändras också hotbilden. De hot mot miljön som vi nu

ser framför oss är av mer komplicerad natur, s.k. diffusa utsläpp (små

men många utsläpp). Livsstilsfrågor, konsumtionsmönster, samhällets

organisation och planering uppmärksammas därför allt mer. Det innebär

att miljöpolitiken - eller en politik för hållbar ekologisk utveckling -

måste ses som nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala

utvecklingen. En framgångsrik strategi för en ekologiskt hållbar utveck-

ling måste främja den sociala och ekonomiska utvecklingen. Det är bara

genom att förena dessa mål som det är möjligt att engagera medborgare

och näringsliv för en hållbar utveckling.

Att varaktigt ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall ses som

ett långsiktigt mål. Som redan framgått kräver omställningen handlande

över ett vidare fält än det som hittills omfattats av den traditionella

miljöpolitiken. Alla delar av samhället - stat och kommun, näringsliv,

organisationer och enskilda medborgare - måste medverka. Delaktighet

är ett nyckelord i en modem miljöpolitik. En effektiv miljöpolitik måste

vidare baseras på en skarp och tydlig lagstiftning och väl avvägda

ekonomiska styrmedel. Den nya miljöbalken som trädde i kraft den 1

januari 1999 innebär en samordnad och skärpt miljölagstiftning. Skr. 1999/2000:13

Användningen av ekonomiska styrmedel utvecklas successivt. En annan

viktig forutsättning är tydliga och gemensamma mål samt att miljö- och

hushållningstänkande integreras i verksamheten inom olika samhälls-

sektorer. Regeringen har inlett detta arbete. Det är också då förut-

sättningar skapas att förena ett ekologiskt synsätt med ekonomisk tillväxt

och utveckling. För den närmaste tiden ligger utmaningen i att förena

arbetet med ekologisk hållbarhet med regeringens mål om en uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning.

Den 1 maj 1999 trädde Amsterdamfördraget i kraft. Det innebär att an-

svaret för miljön skall integreras i utformningen och genomförandet av

EU:s politik och verksamhet.

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla

konstellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö

och hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom

respektive område. Europeiska rådet kommer att vid sitt möte i

Helsingfors i december 1999 göra en genomgång av de övergripande

framstegen i fråga om integrering av miljö och hållbar utveckling för att

länka samman de sektorsstrategier som utarbetas av skilda råds-

konstellationer.

Arbetet inom EU och internationellt är centralt för att nå en ekologiskt

hållbar utveckling. Många av de största miljöproblemen har globala

dimensioner. Det innebär att lösningarna på problemen måste sökas i ett

internationellt samarbete. Det internationella arbetet skall vara fortsatt

handlingsinriktat och offensivt. Sverige skall med stöd av de erfarenheter

som vinns vara pådrivande, främst inom EU, men också i FN, OECD,

WTO m.fl. organ samt genom ett effektivt samarbete i vårt närområde.

2.2 Målen för ekologisk hållbarhet

Som framgått har regeringen formulerat tre övergripande mål för

ekologiskt hållbar utveckling, nämligen skyddet av miljön, en effektiv

användning av resurser och en hållbar försörjning. Målen tydliggör de

ekologiska förutsättningarna för att nå en långsiktigt hållbar utveckling.

Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte skall skada

människors hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta

ner dem. Effektiv användning innebär att utnyttjandet av energi och

andra naturresurser skall bli effektivare än i dag och i allt större

omfattning vila på förnybara resurser. Hållbar försörjning innebär att

ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras. De tre målen

för ekologisk hållbarhet hänger samman. En effektiv användning ger

förutsättningar för att nå de andra båda målen. Skyddet av miljön och

ekosystemen är en förutsättning för att långsiktigt säkra försörjningen

med naturresurser. Dessa övergripande mål finns utförligt redovisade i

1998 års skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:5).

I ett globalt hållbarhetsperspektiv är det viktigt att jordens resurser

används effektivt. Det finns beräkningar som visar att resurs-

användningen i vår del av världen måste minska betydligt om jordens

ekosystem skall kunna bära en ökande befolkning och samtidigt ge

utrymme för en standardökning i utvecklingsländerna. Som ett mått på Skr. 1999/2000:13

den nödvändiga minskningen har begreppet faktor 10 lanserats, vilket

innebär att de rika ländernas resursanvändning i ett generationsperspektiv

grovt räknat behöver bli tio gånger effektivare. Faktor 10 ger en signal

om vilken storlek på effektivisering som behövs snarare än att uttrycka

ett exakt mål. Det behövs ytterligare arbete för att analysera och

konkretisera behovet av resurseffektivisering.

I regeringens proposition Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett

hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, miljöpropositionen) vidareutvecklas

och preciseras det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling.

Riksdagen har i april 1999 fastställt femton nya nationella miljö-

kvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Miljökvalitets-

målen preciserar de framtida tillstånd i miljön som eftersträvas.

Förhållanden som relaterar till människors hälsa, den biologiska mång-

falden, kulturmiljön och naturen står i centrum. Utsläpp av skadliga

ämnen skall bringas ner till de nivåer som bestäms av vad människan och

naturen långsiktigt tål. Målen anger också natur- och kulturlandskap med

särskilda miljö värden som skall skyddas och bevaras, samtidigt som

produktionsförmågan upprätthålls och utvecklas. Inriktningen är att

målen skall nås inom en generation. Det övergripande generationsmålet

och den nya strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt sätt att arbeta

inom miljöpolitiken.

De nu fastställda målen är: 1) Frisk luft, 2) Grundvatten av god kvali-

tet, 3) Levande sjöar och vattendrag, 4) Myllrande våtmarker, 5) Hav i

balans samt levande kust och skärgård, 6) Ingen övergödning, 7) Bara

naturlig försurning, 8) Levande skogar, 9) Ett rikt odlingslandskap, 10)

Storslagen fjällmiljö, 11) God bebyggd miljö, 12) Giftfri miljö, 13) Säker

strålmiljö, 14) Skyddande ozonskikt, 15) Begränsad klimatpåverkan.

Målen beskrivs närmare i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145).

Under året har arbetet med att vidareutveckla dessa mål, t.ex. att

utarbeta delmål och handlingsstrategier, pågått vid olika myndigheter.

Myndigheternas förslag redovisades till regeringen den 1 oktober 1999.

En parlamentariskt sammansatt kommitté, Miljömålskommittén (M

1998:07) har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka delmål

som behövs för att miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en

generation (dir. 1998:45). Kommittén skall redovisa resultatet av sitt

arbete till regeringen senast den 1 juni 2000.

I den nya strukturen för miljökvalitetsmål ligger att de skall vara enkla

att tillämpa och följa upp. De nationella målen skall också utgöra en

grund för regionala och lokala miljömål. Miljövårdsberedningen (Jo

1968:A) har i uppdrag att i en dialog med näringslivet arbeta med hur

hållbar utveckling och miljömålen skall genomföras i näringslivet.

2.3 Genomförande av en politik för ekologiskt hållbar

utveckling

För att de nya miljökvalitetsmålen skall få genomslag behövs också ett

genomtänkt system för uppföljning. Vidare måste sektorsansvaret

successivt utvecklas och bli tydligare. Ett tydligt sektorsansvar måste

samtidigt kombineras med en helhetssyn på hållbar utveckling samt en Skr. 1999/2000:13

förbättrad samordning mellan dels olika sektorer och politikområden,

dels olika nivåer där planer och beslut om den framtida samhälls-

utvecklingen formas. Det arbete med miljöledning som nu pågår inom

såväl näringslivet som i offentlig verksamhet måste fortsätta.

2.3.1 Uppföljning av miljömålen

För att det skall vara möjligt att bedöma hur arbetet med att ställa om

Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider behövs olika for-

mer av uppföljning. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen

pågår, både på nationell och lokal nivå, ett omfattande arbete med att

utveckla indikatorer som kan ge vägledning huruvida utvecklingen går åt

rätt håll och i rätt takt eller inte. Ett utvecklingsarbete bedrivs också inom

EU, OECD och FN. Sverige deltar aktivt i detta samarbete.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fått regeringens uppdrag att

presentera system for uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen.

Dessa förslag presenterades den 1 oktober 1999.

Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag

till ett antal indikatorer, s.k. gröna nyckeltal. Tanken är, enligt

beredningen, att de gröna nyckeltalen skall spegla viktiga miljöproblem.

De mäter också strategiska förhållanden bakom miljöproblemen,

exempelvis användningen av energi och kemikalier. En del av nyckel-

talen speglar hushållens, företagens och den offentliga sektorns

omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen skall ge överskådlig

information som är lätt att förstå till beslutsfattare och allmänhet. De

föreslagna nyckeltalen utgår från regeringens tre övergripande mål för

ekologisk hållbar utveckling: skyddet av miljön, en effektiv användning

av resurser och en hållbar försörjning. De gröna nyckeltalen skall ge en

första uppfattning om huruvida utvecklingen går åt rätt håll och i rimlig

takt. Förhoppningen är enligt Miljövårdsberedningen att nyckeltalen skall

bidra till en livligare, bredare och sakligare samhällsdebatt.

Sju av Miljövårdsberedningens gröna nyckeltal presenterades i

finansplanen till den ekonomiska vårpropositionen 1999 (prop.

1998/99:100). Nyckeltalen speglar de svenska bidragen till angelägna

miljöproblem och kan ses som ett första steg att i finansplanen spegla

även andra samhälleliga dimensioner än den ekonomiska. I bilaga 5 till

propositionen presenterades dessutom Miljövårdsberedningens samtliga

elva gröna nyckeltal utförligare. I budgetpropostionen för 2000 (prop.

1999/2000:1) återfinns en redovisning av nyckeltalen under utg. omr. 20

Allmän miljö och naturvård.

2.3.2 Sektorsansvar och miljöledning

För att nå målet om en ekologiskt hållbar utveckling krävs en rad olika

insatser inom olika sektorer och på olika nivåer i samhället. Under det

senaste decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas

ansvar för miljön betonats. Riksdagen har också slagit fast principen om

sektorernas miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret

för att genomfora de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen Skr. 1999/2000:13

skall nås. Det innebär att företag och myndigheter måste se miljöhänsyn

som en integrerad del av verksamheten. Genom riksdagens beslut med

anledning av miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) har de statliga

myndigheternas sektorsansvar ytterligare förstärkts.

Staten skall vara en föregångare i omställningsarbetet. Regeringen har

därför beslutat att på ett mer genomgripande sätt integrera miljöhänsyn

och resurshushållning i sin egen verksamhet genom att införa miljö-

ledningssystem. Miljöledning är ett hjälpmedel för att skapa ett

helhetstänkande kring miljöfrågor i verksamheten. Miljöledning inom

statsförvaltningen bygger på samma principer som inom näringslivet. Det

handlar om att bygga upp ett systematiserat miljöarbete med tydliga

riktlinjer och mål, tydliga ansvarsförhållanden samt rutiner för upp-

följning och redovisning. Miljöledningssystem är också ett viktigt

verktyg bl.a. för de myndigheter som har regeringens uppdrag att utarbeta

de förslag till delmål och strategier som är nödvändiga för att de

nationella miljökvalitetsmålen skall nås. Totalt 99 statliga myndigheter

arbetar för närvarande med att införa miljöledningssystem. Under år 1999

införs miljöledning som metod i arbetet för hållbar utveckling även i

Regeringskansliet.

2.3.3 Samordning mellan sektorer

Regeringen har utarbetat ett handlingsprogram för den ekologiska

omställningen. Programmet grundar sig på att det finns synergieffekter

mellan åtgärder som gynnar ekonomi, sysselsättning, välfärd och miljö.

Ofta är det nödvändigt med insatser från flera olika aktörer för att lösa ett

miljöproblem eller för att åstadkomma en effektivare användning av

resurser. Transportområdet är ett exempel på ett område där system-

lösningar krävs för att miljöbelastningen skall kunna begränsas. Minsta

möjliga utsläpp eller energiförbrukning hos transportmedel av olika slag

kommer att behöva kompletteras med utökat samarbete mellan tillverkare

av fordon, operatörer och planerare i kommunerna samt den framväxande

IT-branschen. Men framför allt handlar samordning om att vi skall

använda de resurser vi har - inte minst ekonomiska - så effektivt som

möjligt.

I ett kunskapsbaserat samhälle blir universitet och högskolor allt

viktigare som brobyggare mellan samhälle, näringsliv och medborgare.

Genom att både utveckla nya idéer och mer aktivt medverka till att de tas

om hand och utvecklas kan högskolan bli en aktiv part i samhälls-

byggadet.

En förutsättning för att en hållbar samhällsutveckling skall nås är alltså

förbättrad samordning och samverkan mellan olika sektorer och aktörer.

Därigenom kan från ekologisk, social och ekonomisk synpunkt hållbara

lösningar åstadkommas. De mål- eller intressekonflikter som finns,

liksom konsekvenser av olika åtgärder av betydelse, skall redovisas för

beslutsfattare och allmänhet på ett tidigt stadium i planerings- och

beslutsprocessen. Konsekvensbeskrivningar, såväl strategiska långsiktiga

som på projektnivå, kan behöva utvecklas ytterligare.

Skr. 1999/2000:13

3 Översikt över regeringens arbete med eko-

logisk hållbarhet

Sverige skall som föregångsland visa att det genom ett långsiktigt och

systematiskt omställningsarbete går att finna lösningar där målen for

ekologisk hållbarhet integreras i och samverkar med utvecklingen inom

alla politikområden. Förändringsarbetet skall som nämnts genomföras

med insatser som samtidigt också främjar tillväxt och därmed stärker

ekonomi och sysselsättning.

Förutsättningen för att detta arbete skall bli framgångsrikt är ett brett

deltagande från alla aktörer i samhället. Kunskap om de ekologiska förut-

sättningarna för samhällets utveckling blir därmed av stor betydelse.

Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i beslutsfattandet

inom alla verksamheter och sektorer i samhället. Staten skall vara en fö-

regångare och ett föredöme i arbetet mot det ekologiskt hållbara samhäl-

let.

I detta avsnitt ges en översikt över hur regeringens arbete med

ekologiskt hållbar utveckling har bedrivits och är tänkt att fortsätta inom

några viktiga områden. Avsnittet innebär en syntes av de två följande

avsnitten som innehåller de departementsvisa åtgärdsprogrammen och en

lägesredovisning av det lokala investeringsprogrammet.

3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn

3.1.1 Miljöledningssystem

Näringslivet har varit föregångare i fråga om att införa miljölednings-

system. Sådana system är redan i stor utsträckning uppbyggda i större

och medelstora företag inom industrin. Nu har även den offentliga

sektorn - kommuner, landsting och statliga myndigheter - påbörjat ett

miljöledningsarbete. Miljöledningssystem innebär ett systematiserat

miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala styrdokument,

integrering av miljöhänsyn i den ordinarie verksamheten, klargjorda

ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt redovisning av resultat.

Kommuner och landsting siktar i de flesta fall på certifiering enligt ISO-

standarden eller registrering enligt EU:s system för miljöstyrning och

miljörevision EMAS (Eco Management & Audit Scheme). I Sverige är

EMAS sedan augusti 1998 öppet för samtliga sektorer och inte endast för

industrisektorn. Den första offentliga organisation som blev EMAS-

registrerad i Europa var Halmstads sjukhus. Kommuner och landsting har

legat före staten i miljöledningsarbetet. Idag är 99 statliga myndigheter

på uppdrag av regeringen i fard med att införa miljöledningssystem.

Detta miljöledningssystem är baserat på ISO-standarden och EMAS.

Flera av myndigheterna har beslutat att gå vidare och certifiera/registrera

sig. Detta gäller särskilt myndigheter med uppdragsverksamhet, läns-

styrelser och universitet samt högskolor. Två högskolor är redan

10

certifierade, Mitthögskolan och Mälardalens högskola. En del Skr. 1999/2000:13

myndigheter, bl.a. Försvarsmakten, inför miljöledningssystem på eget

initiativ.

Även inom Regeringskansliet har, som nämnts, arbetet med att införa

miljöledningssystem påbörjats.

3.1.2 Ny miljöbalk och miljökvalitetsmål

Miljöbalken har en central roll i miljöarbetet. Balken innebär en anpass-

ning av lagstiftningen till samhällsutvecklingen och de miljöproblem vi

har i dag. Riksdagen har beslutat om följdändringar i ett stort antal lagar

som reglerar verksamheter som kan påverka miljön (prop. 1997/98:90,

bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279). Genom miljöbalkens utformning

med övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya verktyg, t.ex.

miljökvalitetsnormer, skapas bättre förutsättningar att använda lag-

stiftningen som ett instrument att styra miljöarbetet mot de av riksdagen

beslutade miljömålen. Vidare skall balken genom sitt breda till-

ämpningsområde bidra till att de beslut som fattas av myndigheter och

enskilda främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Miljöbalken kan

tillämpas på alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar

betydelse för människors hälsa och för miljön.

Samhällsutvecklingen, Sveriges medlemskap i EU liksom erfaren-

heterna av miljöbalkens tillämpning medför att bestämmelserna i balken

måste följas upp och, om det behövs, ändras eller kompletteras. Det är

därför regeringens avsikt att låta en parlamentariskt sammansatt kom-

mitté genomföra en sådan uppföljning.

En omfattande utbildningsinsats som behandlar den nya miljö-

lagstiftningen och miljömålen har genomförts av Kommittén om

utbildning inför ikraftträdandet av miljöbalken (M 1997:03). Även efter

denna utbildningsinsats kommer fortsatt utbildning och information att

ges till anställda hos myndigheter, kommuner och företag.

Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation

kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som

tidigare nämnts godkände riksdagen våren 1999 förslagen om

miljökvalitetsmål och riktlinjer för verksamheten på olika områden. En

ny struktur för arbetet med miljömål har därmed antagits av riksdagen.

Syftet med miljökvalitetsmålen är att beskriva vilken kvalitet eller vilket

tillstånd för miljön, inklusive natur- och kulturresursema, som krävs för

att uppnå en hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen är sektors-

övergripande och måste kompletteras med delmål och åtgärdsstrategier

för miljöarbetet så att målen kan nås inom en generation. Riksdagens

beslut innebär en vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet

för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett stort antal myndigheter har haft i

uppdrag att ta fram delmål och förslag till åtgärder för att uppnå delmål

och miljökvalitetsmål. Uppdragen redovisades till regeringen den 1

oktober 1999.

Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt

sammansatt kommitté om mål i miljöpolitiken. Kommittén har antagit

namnet Miljömålskommittén (M 1998:07). Kommittén skall göra en

11

samlad översyn av vilka delmål och åtgärdsstrategier som behövs for att Skr. 1999/2000:13

de nationella miljökvalitetsmålen, med undantag för miljökvalitetsmålet

Begränsad klimatpåverkan, skall kunna nås inom en generation.

Kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juni 2000.

Myndigheternas ovan nämnda redovisningar utgör underlag för det

fortsatta arbetet inom kommittén. Det är regeringens avsikt att vid

årsskiftet 2000/2001 återkomma till riksdagen med en redovisning av

vilka delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen.

3.1.3 Sektorsansvar

Genom ändring i verksförordningen (1995:1322) har samtliga

myndigheter fr.o.m. den 1 januari 1998 fått ett generellt ansvar för att

beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller ekologiskt

hållbar utveckling. Regeringen har dessutom i augusti 1998 beslutat att

ge 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk

hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall

integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka

för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela

myndighetens sektor. Ansvaret avser således inte bara grundläggande

miljöskyddsaspekter utan är ett vidare ansvar som omfattas av de tre

övergripande målen för ekologiskt hållbar utveckling. När det är relevant

skall myndigheterna verka för att beslutsfattande och åtgärder av olika

slag bidrar till att uppnå de uppsatta målen för miljöpolitiken och

ekologisk hållbarhet.

De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är

Försvarsmakten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket,

Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens

jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskydds-

styrelsen, Riksantikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket,

Sveriges geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kommers-

kollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket,

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Sektorsmyndigheterna

inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första lägesredovisning

som belyser hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets omfattning,

eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk hållbarhet kan

integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheterna med sektorsansvar

skall årligen redovisa sina insatser i samband med årsredovisningarna.

3.1.4 Offentlig upphandling

Genom att beakta miljöaspekter vid offentlig upphandling finns stora

möjligheter att driva på miljöanpassningen av tjänster och produkter.

Omfattningen av den offentliga upphandlingen är minst 300 miljarder

kronor per år (försvaret undantaget), varav staten svarar för ca 100 mil-

jarder. Detta innebär att offentliga organisationer genom sin roll som

upphandlare gemensamt kan påverka leverantörer och producenter att ta

12

fram produkter som är bättre från miljösynpunkt genom att ställa miljö- Skr. 1999/2000:13

krav vid upphandling.

Vad gäller den offentliga upphandlingen har framför allt kommuner

och landsting i ökande utsträckning börjat ställa miljökrav. Däremot har

miljöanpassning i den statliga upphandlingen hittills varit relativt

begränsad. En rad insatser har nu initierats. Som nämnts har regeringen

bl.a. gett i uppdrag till ett hundratal myndigheter att införa miljö-

ledningssystem. Miljökrav vid upphandling är ett viktigt miljömål i ett

miljöledningssystem. Vidare inrättade regeringen i maj 1998 en särskild

delegation för ekologiskt hållbar upphandling (M 1998:01). Delega-

tionens uppgift är att driva på arbetet med ekologiskt hållbar upphandling

inom hela den offentliga sektorn. I detta uppdrag ingår bl.a. att analysera

de strategiskt mest viktiga produktgrupperna och tjänsterna, visa på goda

exempel, ta fram manualer för upphandling, initiera utbildning samt följa

arbetet i andra länder och ta fram underlag för frågor som skall drivas på

EU-nivå m.m. Delegationen tillsatte under hösten 1998 en rad arbets-

grupper för att fokusera på olika frågeställningar, bl.a. ett för hela den

offentliga sektorn gemensamt verktyg i form av en intemet-baserad

manual för miljöanpassad upphandling. Delegationen skall lämna sin

slutredovisning före utgången av år 2000.

Miljökraven vid upphandling sker i enlighet med gällande regler.

Eftersom regelverket för offentlig upphandling i princip är totalt

samordnat i EU arbetar Sverige aktivt för att gemenskapsrätten ändras så

att ökade möjligheter ges att ställa miljökrav vid upphandling. I dag

begränsar EU:s upphandlingsdirektiv i viss mån vilka miljökrav som kan

ställas.

Delegationen för ekologisk upphandling har lämnat förslag till

regeringen om vilka miljökrav delegationen anser skall kunna ställas vid

upphandling. Delegationen har vidare utarbetat en broschyr, Ställ

miljökrav, i syfte att visa att det redan i dag finns stora möjligheter att

ställa miljökrav vid upphandling och som inte står i konflikt med lagen

(1992:1528) om offentlig upphandling eller EU:s upphandlingsdirektiv.

Inom Regeringskansliet pågår också ett arbete med att fastställa vilka

miljökrav vi i framtiden skall kunna ställa i Sverige inom den offentliga

sektorn vid upphandling.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag gjort en första uppfölj-

ning av statliga myndigheters arbete med miljöanpassad upphandling

(Rapport nr 49 "Statliga myndigheters arbete med miljöanpassad upp-

handling - en första uppföljning", december 1998). Naturvårdsverket har

i en enkät frågat myndigheterna i vad mån det ställs miljökrav. Av de 158

myndigheter som besvarat enkäten svarade 85 att man i någon mån ställer

miljökrav på ett någorlunda tydligt sätt.

3.2 Näringsliv, konsumtion och regional utveckling

3.2.1 Näringsliv

I regeringsförklaringarna under senare år har regeringen angett

inriktningen av arbetet för att ställa om Sverige till en ekologiskt hållbar

utveckling. Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och ett

13

föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling och Skr. 1999/2000:13

möta 2000-talet på ett sätt som skapar en långsiktigt hållbar tillväxt i en

allt hårdare konkurrens. I regeringsförklaringen i september 1999 säger

regeringen bl.a. att Sverige skall genomgå en ekologisk modernisering

och med ny resurseffektiv teknik och andra tekniska landvinningar bygga

upp välfärd och välstånd utan att tära på miljön. Därmed vill regeringen

aktivt bidra till det övergripande målet om hållbar utveckling och

samtidigt ta vara på de möjligheter som omställningen rymmer för

Sveriges del.

Strategin att bli ett föregångsland och att förena ekologisk hållbarhet

med en ekonomisk tillväxt ställer höga krav på den ekonomiska politiken

och ger näringslivet en nyckelroll. Viktiga förutsättningar för framgång

är att näringslivet uppmärksammar de affärsmässiga fördelarna av att

vara tidigt ute i omställningsprocessen och att ekonomiska styrmedel

utformas så att bästa möjliga villkor skapas för en miljö- och

hushållningsinriktning av näringslivets utvecklingsinsatser. Dessutom

krävs att marknadens efterfrågan på miljöanpassade och resurssnåla

produkter gynnas, t.ex. genom att öka kunskapen hos konsumenterna och

att miljöanpassa offentlig upphandling. Att uppmuntra och underlätta för

hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen är av

stor betydelse.

Drivkrafterna bakom en omställning av näringslivet i ekologiskt

hållbar riktning är lagstiftning, ekonomiska styrmedel och marknads-

mässiga motiv, såsom efterfrågan på miljövänliga produkter och tjänster.

Regeringens uppgift är att skapa ett gynnsamt ramverk i form av

lagstiftning, regleringar och andra styrmedel samt att genom olika

initiativ stödja och stimulera utvecklingen vad gäller frivilliga och

marknadsorienterade åtgärder. Näringslivets globalisering gör det väsent-

ligt att regleringar harmoniseras internationellt för att den nationella

konkurrenskraften inte skall missgynnas. Miljölagstiftningen kan ses som

en miniminivå i fråga om miljöhänsyn. Att den nu är samordnad,

överskådlig och tydligare kommer att underlätta för näringslivet.

Regeringen beslutade i oktober 1998 om direktiv för genomförande av

nya riktlinjer i kemikaliepolitiken (dir. 1998:91). En särskild utredare har

tillkallats med uppdrag att i enlighet med direktiven bl.a. föreslå närmare

definitioner i form av gränser m.m. för de egenskaper och effekter som

avses i de med anledning av miljömålspropositionen av riksdagen god-

kända riktlinjerna om kemikaliepolitiken på 2000-talet (M 1998:09). Ut-

redaren skall redovisa sina överväganden och förslag senast den 1 juni

2000.

Arbetet med att analysera producentansvaret har fortsatt. Naturvårds-

verket har fått i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och

konsekvenserna av att införa en generell princip om producenters ansvar

för en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel. I uppdraget

ingår att sammanställa och analysera de utvärderingar som gjorts av de

miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av det producentansvar

som finns i dag. Naturvårdsverket skall också analysera de förslag som

Kretsloppsdelegationens redovisat i sin rapport 1997:19 Producentansvar

för varor - förslag och idé. Uppdraget skall redovisas senast den 31

december 1999.

14

En modem miljöpolitik baseras inte enbart på lagstiftning. En Skr. 1999/2000:13

marknadsorienterad styrning där företagen agerar utifrån frivilliga

initiativ blir allt vanligare. Denna utveckling är önskvärd eftersom

företagen själv bör vara de som bäst vet hur man utifrån givna ramar

miljöanpassar verksamheten. Under det senaste decenniet har det också

blivit alltmer lönsamt för företagen att integrera miljöhänsyn i

verksamheten. En drivkraft har varit den ökade efterfrågan på miljö-

vänliga produkter. En utmaning i miljöpolitiken ligger i att stödja denna

utveckling och förstärka det positiva sambandet mellan miljöhänsyn och

ekonomisk tillväxt.

Förslag och åtgärder arbetas ofta fram genom samarbete och dialog

med olika aktörer i samhället. Miljövårdsberedningen fortsätter att med-

verka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt

hållbart näringsliv genom en dialog med näringslivet (dir. 1998:65).

Syftet med uppdraget är att initiera, stödja och påverka utvecklingen i

näringslivet och att få underlag för politiska beslut och ställnings-

taganden om riktlinjer och styrmedel i miljöpolitiken liksom i andra

frågor som är av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.

Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en

redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått och därvid

omfattningen av näringslivets frivilliga åtaganden, hinder och möjligheter

för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart näringsliv samt förslag till

fortsatta strategier och lämpliga styrmedel.

Teknik- och produktutveckling

Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att

uppnå förnyelse och miljöanpassad tillväxt. Närings- och teknik-

utvecklingsverket (NUTEK) medverkar i detta arbete genom över-

gripande initiativ bl.a. genom utveckling av en ”Ecoefficiency Strategy”

för svensk näringsliv, programsatsningar inom områden där Sverige har

komparativa fördelar som nya material (biofibrer, kompositer, bio-

polymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror

(skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK lämnar vidare stöd till små-

företagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad

produktutveckling, miljöstyrning i små företag), generell teknik- och

kompetensförsörjning till svensk industri (livscykelanalyser, IT för

processtyrning och minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt

stöd till nya företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning

och strategisk teknikutveckling).

Staten medfmansierar inom ramen för en större satsning på miljö-

anpassad produktutveckling ett ekodesignprojekt som syftar till att med

hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter i 14 mindre

företag.

Statsministern inbjöd i regeringsförklaringen hösten 1998 svensk

fordonsindustri till ett samarbete kring utveckling av mer miljövänliga

fordon. Utgångspunkten för samarbetet är det gemensamma forsknings-

och utvecklingsprogram som utarbetats under året. Syftet med

samverkansprogrammet är både att minska vägtrafikens negativa

miljöpåverkan och att skapa förutsättningar för en fortsatt

konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Regeringen har i höstens

15

budgetproposition aviserat att samverkansprogrammet avses genomföras Skr. 1999/2000:13

under en sexårsperiod fr.o.m. den 1 januari år 2000. Från statens sida

disponeras totalt 500 miljoner kronor under perioden. Programmet

omfattar områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Förutom

fordonstillverkarna är avsikten att även universitet och forskningsinstitut

samt underleverantörer skall medverka i programmet.

Miljöteknikdelegationen, som inrättades i september 1996, har till

uppgift att stimulera till utveckling och underlätta upphandling och

introduktion av miljöanpassade produkter, processer och teknik som

syftar till en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens insatser skall

leda till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad

sysselsättning. En av delegationens huvuduppgifter är att finna metoder

och testa dessa för att underlätta och påskynda marknadsintroduktion av

ny miljöanpassad teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar således på

efterfrågesidan. En stor del av arbetet ägnas åt att tillsammans med

användare av olika produkter och tekniker formulera vilka funktionskrav

miljöanpassade produkter bör uppfylla. Även möjligheterna till miljö-

vinster analyseras.

Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med sammanlagt 40

miljoner kronor för främjande av den ekologiska omställningen och

program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. I budget-

propositionen för 2000 föreslås att delegationen tilldelas ytterligare 10

miljoner kronor för år 2000 för att fortsätta och utveckla sitt uppdrag

(prop. 1999/2000:1, utg. omr. 24 Näringsliv).

Miljöexport och internationella trender

Miljöexport är ett exempel på hur exportframgångar kan vinnas på

affärsmässiga grunder samtidigt som miljöförbättringar erhålls. Mark-

naden för renodlad miljöteknik är i dag beräknad till ca 4 000 miljarder

kronor och förväntas växa till ca 6 000 miljarder kronor till år 2010. Av

världsmarknaden finns 80 % i OECD-ländema. Alla bedömningar tyder

på en tillväxt med 5-20 % om året. De svenska företagens andel av denna

marknad är emellertid blygsam.

Regeringen har här sett en möjlighet för Sverige att öka svensk export

och samtidigt medverka till att en ökad global miljöförbättring kommer

till stånd. Dessutom erhålls på sikt positiva utvecklingseffekter för

utvecklingsländerna eftersom deras miljö avsevärt kan förbättras med

modern teknik. En viktig delmarknad är offentlig upphandling och

biståndsfinansierade miljöprojekt.

Regeringen beslutade i september 1998 att anvisa 12 miljoner kronor

till Sveriges exportråd för att genomföra ett treårigt program med syfte

att främja export av miljöteknikrelaterade varor och tjänster i regional-

politiskt prioriterade regioner i landet. Programmet är fokuserat på teknik

och tjänster för rening av emissioner till luft och vatten samt avlopp och

avfallshantering. Inom dessa branscher är många små och medelstora

företag verksamma.

Genom nämnda program skapas större förutsättningar för samverkan

mellan exempelvis tekniska konsulter och tillverkningsföretag. I sin

helhet stärks nätverket i Sverige mellan företag, myndigheter,

16

biståndsorgan, finansiärer och branschorganisationer. Satsningen ger en

förstärkt nationell samverkan och profilering av svenskt kunnande inom

miljöteknik och möjliggör i större grad än tidigare gemensamma svenska

marknadsföringsinsatser på den internationella miljömarknaden. Vidare

stärks möjligheten att skapa internationella allianser inom detta område.

Dessa insatser kommer att fortsätta.

Miljöteknikdelegationen arbetar för närvarande med en begränsad

kartläggning av svenska spjutspetsar inom miljöanpassad teknik,

produkter, varor och tjänster. Den skall jämföras med den analys av efter-

frågan på miljöanpassade varor och tjänster på en rad internationella

marknader som görs parallellt. Resultatet skall användas för att främja att

utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och

efterfrågan på den internationella marknaden.

Miljövarupolicy

Genom internationaliseringen av ekonomin har handeln med varor över

nationsgränser ökat. Därmed ökar även spridningen av föroreningar via

varor. Miljöanpassade varor är därför en nyckelfråga för att uppnå en

ekologiskt hållbar utveckling såväl nationellt som regionalt och globalt.

Regeringen har gjort bedömningen att en miljövarupolicy bör arbetas

fram inom EU för att bl.a. klargöra vilka miljökrav som skall gälla för

produkter som släpps ut på marknaden. En EU-gemensam miljövaru-

policy behövs för att livscykelperspektivet skall få genomslag. Lösningar

på EU-nivå är även viktiga för att stödja den inre marknadens funktion.

En miljövarupolicy innebär att samhället ställer krav på de varor som

produceras och beskriver olika samhällsaktörers ansvar för de varor som

släpps ut på marknaden under en varas hela livscykel. I detta inbegrips

den miljöpåverkan som uppstår under en varas hela livscykel från

råvaruutvinning till slutomhändertagande. I dagsläget finns ingen klar

definition av vad en samlad miljövarupolicy inom EU innebär men ett

omfattande arbete bedrivs dock redan när det gäller de verktyg som kan

tänkas ingå i en sådan strategi. Exempel på verktyg är miljömärkning,

miljövarudeklarationer, miljöledningssystem, miljöanpassad upphand-

ling, producentansvar, produktstandarder och ekonomiska styrmedel.

EU-kommissionen har initierat ett arbete med en miljövarupolicy, IPP

(Integrated Product Policy) på EU-nivå och kommer i slutet av år 1999

att presentera en s.k. grönbok i ämnet. Sverige deltar aktivt i arbetet. Att

utarbeta en miljövarupolicy är också en prioriterad fråga inför det

svenska ordförandeskapet i EU våren 2001. En samlad miljövarupolicy

spelar en mycket viktig roll för integrationen av hållbar utveckling på den

inre marknaden. En gemensam policy kan även stimulera handeln inom

EU och öka europeiska företags konkurrensförmåga på den inter-

nationella marknaden.

Regeringen avser förelägga riksdagen en samlad redogörelse om en

miljöanpassad produktpolitik under våren 2000. Denna skall bl.a. utgöra

underlag för det svenska agerandet i EU:s arbete med miljövarupolicy

och för det fortsatta nationella arbetet.

Arbetet med en miljövarupolicy pågår även inom ramen för det

nordiska samarbetet. En nordisk tvärsektoriell grupp med myndighets-

representanter för närings-, konsument- och miljösektorema har bildats.

Skr. 1999/2000:13

17

Uppgiften är att utarbeta ett forslag till en gemensam nordisk Skr. 1999/2000:13

miljövarupolicy som skall presenteras våren 2000.

Småföretag

Det är i första hand i de små och medelstora företagen som tillväxten av

sysselsättningen väntas ske. Politikens och de offentliga organens uppgift

är att skapa goda förutsättningar för att företag skall kunna etableras och

växa. Därför är det av särskilt stor betydelse för den ekonomiska

tillväxten och sysselsättningen att småföretagen uppmärksammas både på

behovet av miljöanpassning av verksamhet och produkter och på de

affärsmässiga fördelar som därigenom kan uppnås.

Miljöarbetet inom småföretagen har totalt sett utvecklats långsammare

än i de större företagen. Det beror bl.a. på att de små företagen inte har

motsvarande tillgång till de interna resurser som kan krävas för att införa

miljöledningssystem eller att genomföra andra större miljöprojekt. Ett

aktivt miljöarbete i de små företagen har en framtida potential. Det är

därför av vikt att de små och medelstora företagen på olika sätt får stöd i

sitt miljöarbete. En rad program med statlig finansiering eller delfinansie-

ring har därför satts igång.

NUTEK har sedan år 1996 arbetat med att främja miljöstyrning i små

och medelstora företag. Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits

kostnadsfri telefonrådgivning, seminarier och hjälp med att bli registrerad

enligt EU:s miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att hjäl-

pa småföretag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under år 1998 och

1999.

NUTEK driver sedan år 1997 ett program om miljöanpassad

produktutveckling. Programmet skall främja miljöanpassning av produkt-

utvecklingen i små och medelstora företag. Flertalet av projekten inom

programmet syftar till att vidareutveckla eller ta fram nya

verktyg/hjälpmedel för produktutveckling. Målet är att miljöhänsyn skall

kunna integreras i företagens dagliga produktrelaterade arbete.

I Miljövårdsberedningens uppdrag om strategier för utveckling av ett

ekologiskt hållbart näringsliv (dir. 1998:65) ingår också att belysa de små

och medelstora företagens förutsättningar. Som ett led i det arbetet har

beredningen tillsammans med Miljödepartementet låtit genomföra en

studie om olika arbetssätt för att stödja miljöarbetet i små och medelstora

företag

Industrisektorn inom EU

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla kon-

stellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö och

hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom respektive

område. Rådskonstellationema ombads att övervaka framstegen samt att

fastställa indikatorer som kan möjliggöra en utvärdering av integrations-

arbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998 fick rådet

för industri i uppdrag att inleda sitt arbete med att integrera miljö och

hållbar utveckling inom sitt område. Vid industriministerrådets möte den

29 april 1999 i Luxemburg fattade rådet ett formellt beslut om att inleda

arbetet med integrering av miljö och hållbar utveckling i sektor industri.

Europeiska rådet kommer vid sitt möte i Helsingfors i december 1999

18

göra en genomgång och utvärdering av de övergripande framstegen i frå- Skr. 1999/2000:13

ga om integrering av miljö och hållbar utveckling för att länka samman

de sektorsstrategier som utarbetas av skilda rådskonstellationer.

3.2.2 Energipolitiken

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga till-

gången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Den skall

skapa villkor för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv

svensk energiförsörjning med liten negativ påverkan på hälsa, miljö och

klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas

på varaktiga, helst inhemska och fömybara, energikällor samt en effektiv

energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med

hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säker-

het och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all

energiteknik.

Energipolitiken lades fast år 1997 genom riksdagens beslut med

anledning av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Omställningen mot

en långsiktigt hållbar energiförsörjning innebär bl.a. att kärnkraften skall

ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till nya

energislag samt en miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det

energipolitiska program som beslutades samma år omfattar 9 miljarder

kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en

kraftfull och långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstra-

tion av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren

utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion från

fömybara energikällor och för energieffektivisering. Statens energi-

myndighet ansvarar för genomförandet av huvuddelen av programmet.

Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor vid

Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Enligt senare beslut i

Regeringsrätten skall rätten att driva kämkraftsreaktom Barsebäck 1 inte

upphöra förrän vid utgången av november 1999. Den andra reaktorn i

Barsebäck skall enligt riktlinjerna ställas av före den 1 juli 2001. Ett

villkor för stängning av den andra reaktorn är att bortfallet av

elproduktionen kan kompenseras. Det energipolitiska programmet inne-

håller därför åtgärder för att under en femårsperiod stimulera

användningen av fömybara energislag samt en effektivare energi-

användning.

Ett långsiktigt mål med det energipolitiska programmet är att sänka

kostnaderna bl.a. för utnyttjande av fömybara energikällor. Regeringen

föreslår därför i budgetpropositionen för år 2000 bl.a. ett tidsbegränsat

investeringsstöd till termisk solvärme.

19

3.2.3

Konsumenterna och miljön

Det är av stor betydelse att uppmuntra och underlätta för hushållen att ta

ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen. Studier som redo-

visats av bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger upp-

hov till nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige. De områden

där hushållens miljöbelastning är störst är områdena transporter, boende

och livsmedel.

Ett av de konsumentpolitiska målen är att åstadkomma sådana

konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på

miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I skrivelsen

Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling

(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) har regeringen

presenterat sin syn på centrala frågor som rör miljömålen i konsument-

politiken. Regeringen fortsätter att verka i enlighet med handlingsplanen,

varvid arbetet särskilt inriktas på internationella aspekter. Regeringen har

under år 1999 påbörjat en utvärdering av handlingsplanens effekter.

Ett viktigt medel för att förmedla information till konsumenterna om

olika produkters miljöbelastning är miljömärkningen. Exempel på s.k.

positiv miljömärkning är det nordiska miljömärkningssystemet Svanen,

EU:s miljömärkningssystem EU-blomman, Naturskyddsföreningens Bra

miljöval och föreningen KRAV:s märkning av ekologiska produkter.

Genom miljömärkningen stimuleras utveckling och användning av pro-

dukter som från miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt jämförbara pro-

dukter och möjliggör på så sätt för konsumenterna att välja miljömässigt

bra alternativ.

För att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar har

regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i uppdrag att inrätta en

webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. Webbplatsen, som

skall tas i drift i april 2000, kommer bl.a. att innehålla hushållsrelaterad

miljöinformation om varor och tjänster, miljömärkning, livsmedel och

matlagning, källsortering och avfall, boende, transporter och fritids-

aktiviteter.

Skr. 1999/2000:13

3.2.4 Turism

Globalt sett beräknas turistnäringens expansion de närmaste åren bli

större än i flertalet andra näringar. I Sverige omsatte turismen år 1996 ca

120 miljarder kronor och sysselsatte ca 133 000 personer räknat i års-

verken. Turismens andel av BNP var samma år 3,3 %.

Dagens turister efterfrågar i högre grad än tidigare aktiviteter som

påverkar den fysiska, ekologiska och sociala omgivningen. Detta medför

både för- och nackdelar. Å ena sidan ger efterfrågan på sådana

upplevelser en möjlighet för entreprenörer att skapa produkter som

efterfrågas och ger ökad sysselsättning. Å andra sidan kan turismen bli ett

ökat hot mot fauna, flora, landskap och känsliga kulturvärden. I

förlängningen kan ett överutnyttjande hota själva grunden för näringen.

Den svenska naturens kvaliteter är en grundläggande resurs för

utveckling av svensk turism. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter

20

att denna resurs nyttjas med hänsyn tagen till kulturvärden, biologisk Skr. 1999/2000:13

mångfald och ekologisk balans.

Turistdelegationen är sektorsmyndighet för turistfrågor och skall enligt

sin instruktion verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön

och naturen hållbart sätt. Turistdelegationen skall tillsammans med turist-

näringen initiera processer som medverkar till att turistutvecklingen sker

på ett långsiktigt hållbart sätt. Som ett bidrag till turistnäringens

miljöarbete har Turistdelegationen under år 1998 tagit fram rapporten

Hållbar utveckling i svensk turistnäring.

I Baltic 21, en Agenda 21 för Östersjöområdet, är turism en av sju

sektorer vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att

uppnå en hållbar utveckling i Östersjöområdet.

3.2.5 Regional utveckling och regionala tillväxtavtal

En balanserad regional utveckling är en förutsättning för en hållbar

samhällsutveckling. I propositionen Regional tillväxt - för arbete och

välfärd (prop. 1997/98:62) introducerade regeringen en ny regional

näringspolitik. Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna

stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och

växande företag och därmed ökad sysselsättning. Den nya närings-

politiken bygger på en effektivare samordning mellan politikområden och

sektorer. Det regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka

liksom möjligheterna att använda resurserna mer flexibelt än hittills.

Sektorsintressen måste då stå tillbaka till förmån för större helhetssyn och

bättre samordning.

Jord- och skogsbruket är av stor betydelse för ett levande Sverige. Ut-

vecklingen går i riktning mot ett alltmera mångsidigt näringsliv på lands-

bygden. 20-30 % av sysselsättningen på landsbygden är kopplad till jord-

och skogsbruket. Därtill kommer olika kompletterande verksamheter.

Kopplingen till ekologiskt hållbar utveckling är tydlig. Hushållning med

naturresurserna, bevarande av det öppna landskapet, vård av kulturarvet

och ett miljöanpassat långsiktigt hållbart jordbruk är nyckelfaktorer för

regional utveckling och en levande landsbygd. Turistnäringen kan på sikt

få stor betydelse för sysselsättning och utkomst på landsbygden och i

glesbygden. Om en satsning på turism skall bli framgångsrik är det av

avgörande betydelse att kulturarvet hålls levande och att landskapet och

naturen inbjuder till rika och varierande miljöer för upplevelser.

I den ovan nämnda nämnda regionalpolitiska propositionen framhöll

regeringen att regionala miljö- och hushållningsprogram bör utgöra

underlag i den regionala utvecklingsplaneringen. Inriktningen på sikt bör

vara att länsstyrelserna i samverkan med kommuner, andra statliga

myndigheter och andra intressenter skall utveckla strategier för

hänsynstagande till miljö- och hushållningsintressen för de områden i

respektive län som har särskild betydelse från miljö- och hushållnings-

synpunkt.

21

Regionala tillväxtavtal

Regeringen har inom ramen för den regionala näringspolitiken föreslagit

att regionala tillväxtavtal skall tas fram (jfr. skr. 1998/99:66). Avtalen är

ett instrument för bättre samverkan mellan de olika organ som arbetar

med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på lokal, regional och

central nivå. Avtalen skall utarbetas i breda partnerskap och utmynna i

program och åtgärdsförslag. I avtalen skall det bl.a. framgå hur de påver-

kar omställningen till ekologisk hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv

användning av jordens resurser samt hur dessa aspekter integreras med

tillväxt och sysselsättning, oavsett vilka samhällssektorer avtalen berör.

De förslag till avtal som har lämnats till regeringen har bedömts bl.a.

utifrån hur arbetet med omställningen till ekologisk hållbarhet har

integrerats i programmen. Avsikten är att avtalen, som löper på tre år,

skall kunna träda i kraft den 1 januari 2000. Avtalen befinner sig i olika

stadier av en fortlöpande process. Frågor om en ekologiskt hållbar

utveckling har fått genomslag i många län. I vilken utsträckning de

ekologiska aspekterna genomsyrar avtalen som helhet varierar emellertid

betydligt mellan länen. Flera avtalsförslag har ekologisk hållbarhet som

ett övergripande mål. I andra finns ekologisk hållbarhet med som en

integrerad del i enskilda åtgärder. Flera län har också tydligt identifierat

arbetet med den ekologiska omställningen som tillväxtdrivande. Det

handlar i ett första steg om att miljöanpassa produktion och produkter

men också om utveckling av miljöteknikföretag och andra s.k. miljö-

företag.

De regionala tillväxtavtalen skall som nämnts anpassas till varje

regions specifika förutsättningar. Arbetet kring frågan hur ekologiskt

hållbar utveckling bör hanteras i tillväxtavtalen skall fördjupas. Även de

lokala investeringsprogrammen är ett viktigt led i regeringens strategi för

utveckling och tillväxt. En förstärkt samverkan mellan de regionala

tillväxtavtalen och de lokala investeringsprogrammen bör kunna öka

effektiviteten i de båda programmen.

Lokala investeringsprogram

Riksdagen beslutade år 1997 om stöd till lokala investeringsprogram för

hållbar utveckling (prop. 1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl,

rskr. 1997/98:81). Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor för

perioden 1998-2000. Riksdagen har därefter för år 1999 beslutat om att

ytterligare 1,1 miljarder kronor skall tillföras investeringsprogrammen

(prop. 1998/99:1, utg.omr. 18, 1998/99:BoUl, rskr. 1998/99:63). Totalt

omfattar stödet således 6,5 miljarder kronor för perioden 1998-2002.

Syftet med stödet är att öka takten i omställningen till en hållbar

utveckling och att bidra till ökad sysselsättning. Stödet skall lämnas till

de kommuner vars investeringsprogram bedöms påtagligt bidra till den

ekologiska omställningen. De kriterier som anges för att bidrag skall

kunna lämnas är bl.a. att åtgärderna skall minska belastningen på miljön,

öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser och

främja användningen av fömybara resurser. Åtgärderna skall också bidra

till ökad sysselsättning. Regeringen har fattat beslut om stöd i två

omgångar. Våren 1998 erhöll 42 kommuner stöd för programperioden

1998-2000. Våren 1999 fördelade regeringen stöd till 47 kommuner för

Skr. 1999/2000:13

22

perioden 1999-2001. De lokala investeringsprogrammen kommer enligt Skr. 1999/2000:13

kommunernas bedömningar att ge märkbara positiva effekter på miljön.

Investeringarna bedöms enligt kommunernas beräkningar sammantaget

skapa ca 11 500 årsarbetstillfällen under programperioden 1998-2001.

EU:s strukturfonder

En stor del av Sveriges regioner har sedan år 1995 ingått i EU:s

strukturfondsprogram. Mer än 12 miljarder kronor har satsats av EU-

medel. Redan innan programperioden är avslutad kan det konstateras att

fondema haft en positiv inverkan på sysselsättning medan kopplingen till

miljöfrågor och hållbar utveckling inte varit tillräckligt utvecklad. I

kommissionens riktlinjer för programarbetet under nästa programperiod

lyfts miljöfrågor fram på ett tydligare sätt.

EU:s ministerråd beslutade vid sitt möte i juni 1999 om de förord-

ningar som skall gälla för strukturfondsprogrammen under perioden

2000-2006. Regeringen har gett i uppdrag till länsstyrelserna i de sju

nordligaste länen att inom sina respektive mål 1-regioner utarbeta förslag

till utvecklingsplaner. Uppdraget redovisades till regeringen den 1

oktober 1999. I beslutet om uppdraget anger regeringen bl.a. att

koncentrerade insatser bör göras för att utveckla de miljö- och natur-

resurser samt kultur- och kulturmiljövärden som finns i regionen, bl.a.

som underlag för att utveckla affärsmöjligheter och främja turistnäringen

inom området. Samtidigt skall åtgärder vidtas för att skydda natur- och

kulturmiljön samt att effektivisera resursanvändningen för att därigenom

skapa förutsättningar för en hållbar försörjning som påskyndar

omställningen till ekologisk hållbarhet. Länsstyrelserna skall överväga

insatser inom jordbruk, skog och fiske med beaktande av arbetet med det

nationella landsbygdsprogrammet vari ett av de prioriterade insats-

områdena är ekologiskt hållbar utveckling. Införande och utformning av

en särskild åtgärd för det Ijällnära jordbruket skall övervägas. I fråga om

mål 2 har Sverige till Europeiska Kommissionen överlämnat sitt förslag

till geografisk avgränsning. Efter förhandling kommer Kommissionen att

besluta om vilka områden i Sverige som skall ingå i mål 2. Därefter kan

programarbete vidta på liknande sätt som för mål 1.

En särskild utredare har vidare tillkallats med uppdrag att utarbeta ett

särskilt programdokument för Europeiska socialfondens mål 3. Upp-

draget redovisades den 30 september 1999. Inom gemenskapsinitiativet

LEADER+ som helt kommer att finansieras av Jordbruksfondens

utvecklingssektion är ett av målen att man på lokal nivå skall finna nya

vägar att understödja natur- och kulturarvets betydelse.

Regionalstödet syftar i första hand till att skapa förutsättningar för en

mera balanserad regional utveckling och tillväxt.

3.3 Ekonomiska styrmedel

3.3.1 Miljöskatter

Skatteväxlingskommittén angav i sitt betänkande Skatter, miljö och

sysselsättning (SOU 1997:11) att ekonomiska styrmedel har visat sig vara

effektiva för att hejda och minska miljöhot. Skatteväxlingskommittén

23

presenterade ett antal övergripande principer och rekommendationer för Skr. 1999/2000:13

arbetet med ökad miljörelatering av skattesystemet.

I 1999 års ekonomiska vårproposition aviserades att en fortsatt miljö-

relatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatte-

överläggningama. Rätt utformade åtgärder som berör alla samhälls-

sektorer kan bidra till en effektiv användning av resurser, begränsa olika

slag av negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett

ekologiskt hållbart samhälle. Ökade intäkter på grund av en miljö-

relatering kan till stor del användas för att reducera uttaget av andra

skatter, i första hand olika former av skatt på arbete i syfte att främja

sysselsättningen.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2000 att miljö-

relateringen av skattesystemet fortsätter. De första stegen i en grön

skatteväxling togs i samband med skattereformen 1990/91. Nu föreslås

ett ytterligare steg i denna inriktning. Skatten på dieselolja höjs med 25

öre per liter. Denna åtgärd kan bidra till att minska de miljöskadliga

utsläppen på så sätt att försäljningen av dieselolja på sikt minskar. Detta

underlättar möjligheterna att nå kväveoxidmålet. Dieselbilar har betydligt

högre utsläpp av kväveoxider, partiklar och cancerframkallande ämnen

än bensinbilar. En viktig styreffekt av denna skattehöjning kan således bli

minskade utsläpp av dessa ämnen. Utsläppen av koldioxid är dock

normalt mindre från dieselbilar än bensinbilar. Det föreslås också en

höjning av fordonsskatten på dieseldrivna bussar i enlighet med vad som

aviserades i den trafikpolitiska propositionen.

Vidare föreslås att energiskatten på elkonsumtion höjs med 1 öre per

kWh. För att klara den energiomställning som krävs för att utveckla ett

hållbart energisystem behöver vi förutom att utveckla alternativa och för-

nybara energikällor även hushålla med energi.

Skatten på kärnkraftsel höjs med 0,5 öre per kWh som ett led i skatte-

växlingen. Skatten bör vidare omformas till fast skatt som baseras på den

termiska effekten i kämkraftsreaktorema.

Regeringen avser att återkomma med förslag till lättnader i beskatt-

ningen av miljövänliga bilar. Förändringarna är avsedda att träda i kraft

den 1 juli 2000, med retroaktiv verkan från den 1 januari 2000, för de

personbilar och lätta lastbilar med en referensvikt om högst 1 305 kg som

uppfyller de nya avgaskrav som införts i miljöklass 1. Den femåriga be-

frielsen från fordonsskatt för de bilar som uppfyller de äldre kraven i

miljöklass 1 skall upphöra att gälla från den 1 januari 2000. De bilar som

dessförinnan fått en sådan skattebefrielse far dock behålla den under de

fem åren.

I en särskild proposition Förmånsbeskattning av miljöbilar, m.m.,

(prop. 1999/2000:6) som överlämnades till riksdagen samtidigt som bud-

getpropositionen föreslår regeringen att den s.k. förmånsbeskattningen av

miljöbilar skall lindras. Med miljöbilar avses bilar som helt eller delvis

körs på ett milj ovänligare drivmedel än bensin eller dieselolja eller är

eldrivna.

Det är viktigt att utformningen och takten i miljörelateringen av skatte-

systemet görs med hänsyn till situationen i vår omvärld. Industrins kon-

kurrenskraft måste säkerställas även i framtiden. Sverige arbetar på EU-

nivå för antagandet av ett nytt direktiv om minimibeskattning av energi.

24

Framgång i detta arbete kan komma att ytterligare öka Sveriges utrymme Skr. 1999/2000:13

för en fortsatt miljörelatering av skattesystemet.

Riksdagen har beslutat införa en avfallsskatt fr.o.m. den 1 januari 2000

i överensstämmelse med förslagen i regeringens proposition En lag om

skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skatten kommer att tas ut med 250

kronor per ton avfall som deponeras.

3.3.2 Miljöräkenskaper

Arbete med miljöräkenskaper pågår hos Statistiska Centralbyrån,

Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett

nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie.

Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö

genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika

verksamheter i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad och

genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa

miljövariabler. Miljöräkenskapema används i två miljöbilagor till Finans-

departementets Långtidsutredning.

3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra

en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt och av behovet av

åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en

hållbar utveckling. Utredaren skall bedöma behovet av effektiviserings-

mål på nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå sådana mål om

utredaren finner det ändamålsenligt. Utredaren kan även föreslå ytter-

ligare åtgärder på central nivå och insatser som kan aktualiseras för t.ex.

kommuner, näringsliv och medborgarna om så bedöms erforderligt för att

uppnå dessa mål. Utredaren skall även studera och bedöma sambanden

mellan ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och miljöpåverkan.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30 juni

2000.

3.3.4 Subventioner

Regeringen har inlett en översyn av subventioner som motverkar en

ekologisk hållbar utveckling. Riksrevisionsverket har haft i uppdrag att i

samråd med Naturvårdsverket göra en studie av olika subventioners in-

verkan på ekologisk hållbar utveckling. Uppdraget har avrapporterats

(rapport 1998:6).

Inom ramen för jordbrukets miljöprogram ersätts jordbrukarna för att

tillhandahålla s.k. kollektiva nyttigheter såsom bevarandet av biologisk

mångfald, genetisk variation och rika kulturmiljöer m.m. Miljö-

programmet omfattar för närvarande 2,8 miljarder kronor per år. Dessa

medel kompenserar lantbrukaren för de merkostnader och förluster samt i

vissa fall en mindre incitamentsdel, som följer av miljöåtagandet i

jämförelse med vad som skulle vara fallet om lantbrukaren använt mer

25

konventionella brukningsmetoder eller från ekonomisk synpunkt mer Skr. 1999/2000:13

rationella markanvändningsaltemativ och de nackdelar för miljön som

detta i vissa fall kan ge upphov till.

3.4 Kultur - kunskap - delaktighet

En viktig förutsättning för att uppnå ett hållbart samhälle är ett

samhällsliv byggt på grundläggande demokratiska värderingar. Andra

viktiga förutsättningar är kunskap, insikt om kulturens roll i en hållbar

samhällsutveckling och omsorg om kulturarvet. Ett samhälle där alla

medborgare känner delaktighet och har vilja och förmåga att ta ansvar för

sitt handlande utgör grunden för arbetet med hållbar utveckling. Det

lokala Agenda 21-arbetet är ett av flera viktiga instrument i det arbetet.

3.4.1 Kultur

Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan

gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.

Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin

mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhälls-

utveckling och kulturella perspektiv.

Landskapets kulturvärden är nära kopplade till dess naturvärden. I

miljöpropositionen betonar regeringen betydelsen av en ökad samverkan

mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljöbalken finns bestäm-

melser som rör natur- och kulturmiljön, bl.a. har ett helt nytt skydds-

instrument införts benämnt kulturreservat. I propositionen Uppföljning av

skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger regeringen att en ny helhetssyn

på skogens natur- och kulturvärden är en förutsättning för att nå fram-

gång i det fortsatta arbetet med att bevara och utveckla skogens miljö-

värden. Riksantikvarieämbetet har ett särskilt ansvar när det gäller kultur-

miljösektoms arbete för en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen har

under år 1999 föreslagit nya kulturmiljömål som bl.a. är bättre anpassade

till regeringens ambition att nå en hållbar samhällsutveckling.

Regeringen har under året lyft fram arkitektur, formgivning och design

som ett nytt och prioriterat kulturpolitiskt område. Ett brett arbete inom

de myndigheter och organisationer som är berörda har initierats och en

särskild arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design med före-

trädare för åtta departement har inrättats. De ekologiska aspekterna

uppmärksammas. Den övergripande målsättningen är att höja kvaliteten

på det som byggs och de varor som produceras. Regeringen har också

särskilt uppmärksammat storstädernas kulturmiljövärden och arkitekt-

oniska kvaliteter genom förslaget om en treårig satsning inom detta

område i propositionen Utveckling och rättvisa - en storstadspolitik för

2000-talet (prop. 1997/98:165).

26

3.4.2 Utbildning

Utbildning är en investering för framtiden, både för den enskildes

personliga utveckling och för samhället. Utbildningssatsningar är också

viktiga för att kunna förverkliga en rad av regeringens välfardspolitiska

mål i ett framtida hållbart samhälle. Det offentliga skolväsendet och den

högre utbildningen vilar på demokratins grund. Förskolans, fritids-

hemmets, skolans och vuxenutbildningens uppgift att förmedla och

förankra grundläggande värderingar och att främja lärande går hand i

hand och kan inte särskiljas.

Goda kunskaper har avgörande betydelse för en hållbar utveckling. De

tre dimensionerna av hållbar utveckling - ekologisk, social och ekono-

misk hållbarhet - innebär en utmaning för utbildningsväsendet att bygga

broar mellan naturvetenskap/teknik och humaniora och samhällsveten-

skap. Införandet av miljöledningssystem vid myndigheter och lärosäten

och krav på miljöredovisning i anslutning till årsbokslut samt arbetet för

utmärkelsen Miljöskola är exempel på verktyg som ger förutsättning för

sådant brobyggande.

De nationella styrdokumenten såsom skollag, läroplaner, programmål

och kursplaner liksom internationella policydokument ställer tydliga krav

på och erbjuder samtidigt stöd för undervisning för hållbar utveckling

och för arbete med denna ambition i skolan. Insatser som stöd för ut-

vecklingen av undervisning på området ges på central nivå. Fortfarande

behövs dock insatser om utvecklingen skall få det breda genomslag som

är nödvändigt för att förverkliga regeringens mål att till nästa generation

kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

Skolverket har lämnat förslag till nya programmål för gymnasieskolans

utbildningar och arbetar med en översyn av gällande kursplaner för ut-

bildning i såväl grundskolan som gymnasieskolan och därmed också i

kommunal gymnasial vuxenutbildning, allt med avseende på bl.a. miljö-

frågor.

Även kompetensutveckling av lärare när det gäller områdena miljö och

naturvetenskap har uppmärksammats. Fortbildning i miljöfrågor och

naturvetenskap är ett av de prioriterade områdena för de medel för

anordnande av fortbildning av lärare som Skolverket disponerar.

Lärares kunskaper är en nyckelfaktor för att påverka och stimulera

elevernas intresse. Lärarna måste genom lärarutbildningen få de grund-

läggande kunskaperna och fortlöpande hålla sina kunskaper aktuella. I

budgetpropositionen för 1999 redovisade regeringen sin avsikt att inrätta

ett kompetensutvecklingsprogram. Särskilda medel har beräknats för

detta ändamål åren 1999-2001.

Högskolans utbildning och forskning har på olika sätt stor betydelse

för utvecklingen av kunskap om hållbar utveckling av samhället.

Forskningen genererar hela tiden nya kunskaper som kan lägga en grund

för beslut med långsiktiga effekter. Utbildningen skall kontinuerligt

utvecklas utifrån de nya forskningsrön som framkommer genom kravet

på forskningsanknytning. Intresset bland högskolemyndigheter att arbeta

med bl.a. miljöledningssystem är stort och kommer på sikt att leda till att

frågor om hållbar utveckling slår igenom såväl inom utbildning och

forskning som i myndighetens eget agerande i högre grad än hittills.

Skr. 1999/2000:13

27

Skolverket och Högskoleverket har sedan år 1993 bedrivit ett särskilt Skr. 1999/2000:13

projekt, det s.k. NOT-projektet, för att stimulera intresset för naturveten-

skap och teknik. Ett nytt NOT-projekt med huvuduppgift att på bred bas

arbeta med attitydförändringar och kunskapsspridning har inrättats. En-

ligt regeringens riktlinjer bör arbetet omfatta olika intressegrupper i både

skola och det omgivande samhället, bl.a. samverkan med forskarsamhäl-

let, skola och arbetsliv. Metodfrågor i undervisningen avses ägnas stor

uppmärksamhet i det nya NOT-projektet. De nationella resurscentra i

fysik, kemi, teknik, matematik, teknik och naturvetenskap samt Centrum

för kunskap om ekologisk hållbarhet vid Umeå universitet är betydelse-

fulla resurser såväl i arbetet med det nya NOT-projektet som i fortbild-

ning av lärare. Nationellt stöd ges till skolornas deltagande i olika nät-

verk med anknytning till miljöundervisning. Det spelar en viktig roll som

stöd och stimulans i utvecklingen av undervisningen för ett hållbart sam-

hälle.

Varje högskola och universitet har att besluta om grundutbildningarnas

inriktning och innehåll. Integreringen av miljöhänsyn och resurshushåll-

ning i universitetens och högskolornas verksamhet är en kvalitetsfråga

och bör därför inte i första hand ske genom lagstiftning utan bäras upp

och drivas framåt av högskolans egna studenter, lärare, forskare och an-

ställda. Målet bör vara att högskolorna behandlar miljöfrågorna i sina

utbildningar i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras

av den verksamhet utbildningen förbereder för. Utöver de särskilda mil-

jökurser och miljöutbildningar som finns på många håll i högskolan är

det viktigt att integrera miljö- och utvecklingsfrågor även i andra mer

generella kurser och utbildningsprogram av annan inriktning.

Det är av stor betydelse att lärarna får tillgång till kvalificerad

kompetensutveckling för att möjliggöra en integrering. Eftersom miljö-

och utvecklingsfrågor är internationella till sin karaktär bör nationellt och

internationellt kompetensutbyte uppmuntras.

Förutsättningen för att omställningsarbetet skall vara framgångsrikt är

som tidigare sagts ett brett deltagande från samhällets alla aktörer: den

offentliga sektorn, näringslivet, organisationer och enskilda medborgare.

Det finns således behov av ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk

mening, där ökade kunskaper leder till engagemang och förändring både

av människors beteende och samhälleliga beslut. Folkbildningen som

genom sin verksamhet även kan nå ut till personer som inte söker sig till

formella utbildningsvägar har en stor betydelse.

3.4.3 Agenda 21 och Habitat

Genom Agenda 21, som antogs av FN:s konferens om miljö och utveck-

ling i Rio de Janeiro år 1992, har kommunerna fatt både ett större ansvar

och förutsättningar för att på ett mer aktivt sätt driva på arbetet med att nå

en ekologiskt hållbar utveckling. Kommunernas Agenda 21-arbete är ofta

grunden för att bredda engagemang och deltagande från medborgare samt

ett vidareutvecklat samarbete med företag, organisationer och andra aktö-

rer.

28

Hösten 1998 genomförde statsvetenskapliga institutionen vid Umeå Skr. 1999/2000:13

universitet en enkätundersökning om Agenda 21-arbetet i kommunerna.

Resultatet av enkäten visar bl.a. att cirka två tredjedelar av kommunerna

har en eller flera anställda som på hel- eller deltid arbetar med samord-

ningen av Agenda 21-arbetet. En fjärdedel av kommunerna har ökat de

resurser som avsatts för arbetet, knappt hälften av kommunerna avsätter

oförändrade resurser medan drygt en fjärdedel har minskat resurserna.

Resultatet av undersökningen visar därmed att det finns en uppdelning

mellan en grupp kommuner där aktiviteten inom Agenda 21-arbetet är

fortsatt hög och en annan grupp där aktivitetsnivån sjunkit.

Drygt hälften av kommunerna har antagit ett lokalt Agenda 21-

dokument eller en handlingsplan. Ungefär hälften arbetar med gröna

nyckeltal eller indikatorer för att följa upp arbetet. Två tredjedelar

använde år 1998 miljökriterier vid upphandling av varor. Nära hälften av

kommunerna har formellt beslutat integrera det lokala Agenda 21-arbetet

i den kommunala översiktsplaneringen.

Habitatagendan är ett handlingsprogram som fokuserar på frågor kring

främjande av hållbar utveckling i boende och bebyggelsemiljöer. Doku-

mentet antogs vid FN:s världskonferens om boende, bebyggelse och

stadsutveckling (Habitat II) i Istanbul år 1996.

Regeringen tillsatte våren 1998 en särskild utredare (M 1998:04) med

uppgift att föra en aktiv dialog om det lokala Agenda 21-arbetet, sprida

erfarenheter, förmedla förslag till nationella myndigheter och inter-

nationella organ samt bidra till internationellt erfarenhetsutbyte. Genom

tilläggsdirektiv fick utredaren i april 1999 i uppdrag att också samordna

det svenska arbetet med att fullfölja de åtaganden som ryms i

Habitatagendan och den svenska nationalrapporten till Habitat II-

konferensen i Istanbul 1996 om boende, bebyggelse och stadsutveckling

(dir. 1999:37). Uppdraget innebär även att lämna underlag till de svenska

redovisningar som skall läggas fram i samband med att Habitat och

Agenda 21 utvärderas inom FN-systemet åren 2000, 2001 och 2002. I

uppdraget ingår också att i tillämpliga delar följa det arbete inom EU som

berör Habitatagendan och Agenda 21 samt att samverka med de

myndigheter som har viktiga uppgifter i anslutning till Agenda 21 och

Habitatfrågoma. I genomförandet av sitt uppdrag kommer utredaren att

samarbeta med berörda myndigheter, däribland Naturvårdsverket och

Boverket.

Istanbulkonferensen kommer att följas upp vid ett extra möte med FN:s

generalförsamling i juni 2001 (Istanbul +5). Detta sammanfaller med det

svenska ordförandeskapet i EU. Sverige skall alltså stå för förberedelser-

na och utvecklingen av gemensamma ståndpunkter samt föra EU:s talan

vid toppmötet. Riokonferensen och arbetet med Agenda 21 kommer på

motsvarande sätt att följas upp vid ett extra generalförsamlingsmöte i juni

2002 (Rio + 10).

29

3.5

Miljö och hälsa

3.5.1 Människan och miljön

Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt vid att förebygga ohälsa genom

att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för att

förbättra vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och utbild-

ning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande sätt bi-

dragit till att många sjukdomar kraftigt minskat i omfattning. Vissa pro-

blem återstår dock att lösa. Luftföroreningar inomhus och utomhus, för-

oreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt radon är exempel

på faktorer i miljön som negativt påverkar människors hälsa i dagens

Sverige. Det ökande antalet allergier och överkänslighet hos främst barn

oroar och behöver belysas framöver.

Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som

riksdagen har antagit för miljöpolitiken och ingår även som en integrerad

del i arbetet för ett ekologiskt hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör

ett av de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I detta ligger att

utsläppen från föroreningar inte skall skada människors hälsa eller

överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ned dem.

Flera av de nu beslutade miljökvalitetsmålen, t.ex. Frisk luft, God

bebyggd miljö, Giftfri miljö och Säker strålmiljö, syftar bl.a. till att

förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i

miljön. Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt

handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa är ett av

underlagen för Miljömålskommitténs arbete.

Att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön ingår i de för-

slag till delmål och åtgärdsstrategier som bl.a. Socialstyrelsen, Boverket,

Strålsskyddsinstitutet och Kemikalieinspektionen har utarbetat i sam-

arbete med andra myndigheter och organisationer. Dessa förslag

presenterades för regeringen den 1 oktober 1999 och kommer som

nämnts att ingå i Miljömålskommitténs fortsatta arbete.

3.5.2 Kemikaliepolitiken

Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid

användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a. kunnat åstad-

kommas genom bättre produktinformation om risker och skyddsåtgärder,

utfasning av särskilt farliga kemikalier samt tillståndsprövning för

användningen av bekämpningsmedel. Regeringen bedömer dock att det

pågående arbetet med att minska riskerna för hälsa och miljö från

kemikalier bör påskyndas. Enligt den bedömning som regeringen gjorde i

miljöpropositionen bör allt säkerhetsarbete på kemikalieområdet utgå

från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör således kompletteras med

ett mer generellt angreppssätt som riktas mot ämnen med dokumenterat

hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av människan framställda,

ämnen som är bioackumulerande och långlivade. 1 oktober 1998 beslut-

ade regeringen tillkalla en särskild utredare (M 1998:09) med uppdrag att

bl.a. föreslå närmare definitioner i form av gränser m.m. för de

egenskaper och effekter som avses i de av riksdagen antagna riktlinjerna

Skr. 1999/2000:13

30

for kemikaliepolitiken. Vidare skall utredaren analysera behovet av, och i Skr. 1999/2000:13

så fall lämna förslag till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en

skärpt kontroll av de ämnen som omfattas av riktlinjerna. Utredaren skall

utgå från en bedömning av riskerna för hälsa och miljö, samhälls-

ekonomiska aspekter samt beakta EU:s regelverk. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 1 juni 2000.

3.5.3 Förorenade områden

Förorenade områden med läckande miljögifter är ett problem som

uppmärksammats allt mer. De härrör i huvudsak från industriell verksam-

het och har pågått under lång tid. Föroreningarna finns i mark, vatten,

sediment, byggnader och anläggningar. Det medför att det finns tusentals

platser i landet som behöver efterbehandlas. Att återställa dessa områden

och omhänderta giftema är viktiga åtgärder i regeringens ambition att

uppnå ett hållbart samhälle. Regeringen har i skrivelsen En nationell

strategi för avfallshanteringen lämnat en samlad redogörelse för

regeringens politik för hantering av avfallsfrågorna (skr. 1998/99:63).

Avfallsstrategin innehåller regeringens mål och policy för avfalls-

hanteringen under de närmaste åren. I enlighet med miljökvalitetsmålet

En god bebyggd miljö (prop 1997/98:145) skall mark och vattenområden

vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Som framgår

av budgetpropositionen för 2000 är målsättningen att sådana förorenade

områden skall vara åtgärdade till år 2020 (prop. 1999/2000:1, utg. omr.

20). Regeringen föreslår i budgetpropositionen en kraftig höjning av

anslaget för sanering, som utökas till 65 miljoner kronor år 2000. För år

2001 beräknas anslaget till 150 miljoner kronor och 300 miljoner kronor

för år 2002. Saneringsåtgärder kan också ingå i de lokala investerings-

programmen.

3.6 Samhällsplanering, byggande och transporter

En ekologiskt hållbar utveckling är ett viktigt mål för all samhällsplane-

ring och allt byggande. En omställning av hela samhället till ekologisk

hållbarhet förutsätter att byggprocessen, byggnader och anläggningar,

transportsystemet och infrastrukturen i övrigt miljöanpassas och görs mer

resurseffektiva än vad som är fallet i dag. Ett av miljökvalitetsmålen - En

god bebyggd miljö - innebär att städer, tätorter och andra byggda miljöer

skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god

regional och global miljö. Målet innefattar också inomhusmiljön. En god

hushållning med mark, vatten och andra resurser skall främjas. Natur-

och kulturvärden skall vårdas och utvecklas.

31

3.6.1 Samhällsplanering

Miljöbalkens bestämmelser, plan- och bygglagstiftningen och de av riks-

dagen beslutade riktlinjerna för samhällsplanering och resurseffektivitet

samverkar till att göra en ekologiskt hållbar utveckling till ett gemensamt

mål för samhällsplaneringen och byggandet.

Krav på en ökad hänsyn till miljön har successivt införts i plan- och

bygglagstiftningen liksom i annan lagstiftning som reglerar verksamheter

som påverkar användningen av mark, vatten och andra naturresurser.

Byggnader och andra anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett

miljöanpassat sätt. En långsiktigt god hushållning med naturresurserna

skall främjas. Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar har skärpts.

Miljöbalken ger ytterligare förutsättningar för samhällsplaneringen.

Kommunerna, som har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska pla-

neringen, spelar en central roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveck-

ling. Inom ramen för det lokala Agenda 21-arbetet har nya arbetssätt och

delvis nya arbetsformer utvecklats. Det kan noteras att många kommuner

nu samordnar Agenda 21-arbetet med den kommunala översiktsplane-

ringen. De lokala investeringsprogrammen för hållbar utveckling och

pågående arbete med regionala tillväxtavtal ställer ökade krav på sam-

ordning och helhetssyn.

Under senare tid har det regionala perspektivet uppmärksammats allt

mer i samhällsplaneringen. Det gäller inte bara frågor om näringslivets

utveckling och infrastrukturutbyggnad utan också gränsöverskridande

miljöproblem. Många viktiga frågor - inte minst miljöproblem - måste

lösas på regional nivå och i samverkan mellan flera kommuner. Det är

alltså angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala

samordningen. Det arbete som pågår på några länsstyrelser att utveckla

regionala miljö- och hushållningsprogram är ett viktigt led i detta. Inom

ett par år kommer miljökvalitetsmålen tillsammans med övriga nationella

mål att vara vägledande för samhällsplaneringen på alla nivåer. För att

miljökvalitetsmålen skall nås behövs en ökad samverkan över

sektorsgränser och mellan den statliga, den regionala och den kommunala

nivån. Det gäller inte minst i arbetet med att konkretisera och följa upp de

nationella målen i den regionala och lokala planeringen.

EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en

sammanhållen regional utvecklingsplanering för Unionens territorium -

European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP

syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av

Gemenskapens politikområden. En praktisk tillämpning av tankarna i

ESDP sker inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg II C.

Vid det informella regional- och planministermötet i Potsdam i maj

1999 fattades beslut om en gemensam plattform för det fortsatta

samarbetet kring frågor om regional utvecklingsplanering. Formerna för

detta beskrivs närmare i dokumentet European Spatial Development

Perspective - Towards Balanced and Sustainable Development of the

Territory of the EU. Vidare beslutades att ett aktionsprogram för det fort-

satta arbetet skulle tas fram av det finska ordförandeskapet och

presenteras på det informella regional- och planministermötet i

Tammerfors i oktober 1999. Vid detta möte kom ministrarna och

Skr. 1999/2000:13

32

kommissionen överens om 12 aktiviteter för att stärka det regionala

utvecklingsperspektivet inom olika politikområden, bl.a. genom kun-

skapsuppbyggnad och forskning. Deltagandet av medlemsländerna i de

olika aktiviteterna sker på frivillig basis. Ett förslag till forsknings- och

utvecklingsprogram för regional utvecklingsplanering inom EU skall

utarbetas och presenteras under Sveriges ordförandeskap våren 2001.

Sverige tog på sig att vara ansvarig för att ett program utarbetas

tillsammans med övriga medlemsstater och kommissionen. Medlems-

länderna och kommissionen var överrens om att bilda forsknings-

nätverket ESPON (European Spatial Planning Observatory Network)

samt att detta forskningsnätverk skulle finansieras inom ramen för

Intererreg III C. Vid ministermötet presenterades också en rapport Urban

Exchange Initiative III som tagits fram med hjälp av medlemsländerna

och som behandlar frågor om stadsutveckling. Medlemsstaterna ställde

sig bakom ett förslag om att utarbeta ett handlingsprogram för

stadsutveckling. Detta program skall redovisas under Frankrikes ord-

förandeskap andra halvåret 2000.

Skr. 1999/2000:13

3.6.2 Byggande

Byggandet, brukandet och förvaltningen av byggnader står för en bety-

dande del av samhällets samlade resursförbrukning. Under senare år har

därför på regeringens uppdrag flera initiativ tagits beträffande kretslopps-

anpassning och resurseffektivisering. Även frågor om arkitektur och

formgivning har uppmärksammats. Hög kvalitet och god utformning ger

byggnader längre livslängd vilket innebär hushållning med såväl ekono-

miska resurser som naturresurser.

Inomhusmiljön är av stor betydelse för människors hälsa och livskva-

litet. I Regeringskansliet pågår ett arbete med en handlingsplan för bättre

inomhusmiljö. Syftet är att finna effektiva åtgärder för att begränsa och

helst eliminera faktorer som kan leda till sjukdom hos brukarna av bygg-

nader. Som ett led i detta arbete avser regeringen tillkalla en särskild ut-

redare med uppdrag att analysera problemen med radon i bostäder och

vissa lokaler där människor vistas varaktigt samt presentera förslag till

ändamålsenliga och effektiva åtgärder.

Boverket har under år 1998 slutredovisat uppdraget från regeringen om

miljö- och hälsoriktigt byggande -"Bygg för hälsa och miljö". Inom pro-

jektets ram har olika utvecklings- och demonstrationsprojekt genomförts.

Resultaten är viktiga underlag för regeringens fortsatta arbete inom om-

rådet.

Miljövårdsberedningens uppdrag att i dialog med näringslivet ta fram

strategier för ett ekologiskt hållbart näringsliv inleds hösten 1999 med

företag valda utifrån funktionen Bygga/bo. Resultatet av dialogen kom-

mer att redovisas i december 2000.

De lokala investeringsprogrammen handlar till stor del om åtgärder i

bebyggelsen. Åtgärderna i byggnader gäller till stor del energiomställ-

ning och energieffektivisering.

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13

3.6.3 Transporter

Transportpolitiken skall bidra till en socialt, ekonomiskt, ekologiskt och

kulturellt hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och funktion

skall anpassas till såväl kraven på en god och hälsosam livsmiljö som

hänsyn till natur- och kulturmiljön. En god hushållning med mark och

vatten samt energi och andra naturresurser skall främjas. I det transport-

politiska beslutet år 1998 anges också etappmål för trafikens utsläpp av

luftföroreningar och klimatgaser. Riktvärden för trafikbuller har också

lagts fast liksom ett åtgärdsprogram mot trafikbuller för den statliga in-

frastrukturen i befintlig bebyggelse.

Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötillståndet i Unionen lyf-

ter fram transporternas miljöpåverkan som ett av de mest svårlösta pro-

blemen. Det beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss fort-

sätter att öka snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i Europa be-

räknas öka med 50 % mellan åren 1995 och 2010. EU:s åtaganden för att

minska klimatpåverkan kan därigenom komma att äventyras. Även kon-

kurrensen om mark mellan trafiksektorn och andra angelägna behov ökar.

Utvecklingen av informationsteknologin kommer inte av sig själv att

åstadkomma någon avlastning på transportnätet. Däremot bör olika IT-

tillämpningar kunna vara ett stöd för en effektivisering av transporterna.

Sverige och övriga Europa behöver väl fungerande transporter och ett

transportsystem som är effektivt, säkert och långsiktigt ekologiskt håll-

bart.

I december 1998 lämnade transportrådet en rapport om uppföljningen

av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff. I rapporten under-

ströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en enhetlig

strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda integreringen av

miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En första rapport

skall diskuteras i december 1999 under det finska ordförandeskapet.

Den svenska bilindustrin ligger i frontlinjen i arbetet med att miljöan-

passa transporterna. Bilindustrin är också viktig för ekonomi och syssel-

sättning i Sverige. Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som

kan bidra till en hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer. Många

av världens ledande fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på att

skapa konkurrensfördelar genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare

eller alternativt drivna fordon. För en livskraftig fordonsindustri krävs

särskilda insatser för att möta framtidens utmaningar. Ett nära och aktivt

samarbete mellan staten och näringslivet har en stor betydelse för ut-

vecklingen av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete pågår som

tidigare framgått diskussioner mellan företrädare för regeringen och for-

donsindustrin om att i samverkan göra en målmedveten satsning på att

utveckla ny och milj ovänlig fordonsteknik.

Trafikverken har sedan länge haft sitt miljöansvar inskrivet i sina in-

struktioner. Inom transportsektorn finns det också flera exempel på fram-

gångsrika samarbetsprojekt på miljöområdet. Ett sådant exempel är ar-

betet med ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-projektet, där

nio myndigheter samverkat med företrädare för bil- och oljeindustrin.

Samtidigt är det internationella samarbetet av strategisk betydelse om ett

miljöanpassat transportsystem skall kunna förverkligas. Det gäller inte

Skr. 1999/2000:13

34

bara järnvägens och sjöfartens utveckling utan också vägtrafikens, för Skr. 1999/2000:13

vilken den fria konkurrensen mellan svenska och andra transportörer in-

om EU kräver samverkan mellan medlemsländerna för att de åtgärder

som vidtas skall bli neutrala från konkurrenssynpunkt.

De nationella planerna för transportinffastrukturen för perioden 1998-

2007 fastställdes av regeringen i juni 1998. Arbetet med de kommande

planerna för perioden 2002-2011 pågår och förslag kommer att föreläg-

gas riksdagen våren 2000. Miljöbedömningar av planerna utgör en viktig

del i arbetet. Miljöeffekterna av olika handlingsalternativ skall belysas.

Miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999 innebär bl.a. att vissa

större trafikanläggningar numera skall tillåtlighetsprövas av regeringen.

Miljöbalken ställer högre krav än tidigare på att miljökonsekvenserna av

ett infrastrukturprojekt blir väl belysta i ett tidigt skede. Därigenom ska-

pas möjligheter att få till stånd mer miljöanpassade helhetslösningar. Den

1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild,

natur- och kulturvärden samt estetik genom ändringar i väglagen

(1971:948) och i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Trafikver-

ken har våren 1999 redovisat program för hur arkitektoniska och gestalt-

ningsmässiga kvaliteter skall främjas i samband med byggande och för-

valtning av byggnader och anläggningar.

Regeringen bedömer att de flesta etappmålen som redovisats i det

nämnda transportpolitiska beslutet kan nås. En omställning till ett

ekologiskt hållbart transportsystem kräver dock insatser av ett stort antal

aktörer och en kombination av olika styrmedel och incitament. Även om

ekonomiska styrmedel av olika slag blir allt viktigare kommer skärpta

tekniska krav även i framtiden att vara nödvändiga.

3.7 Forskning och teknikutveckling

3.7.1 FoU om miljö och hållbar utveckling

Forskning, teknikutveckling och ny kunskap öppnar nya möjligheter för

omställning till en ekologisk hållbar utveckling. Praktiskt taget alla

vetenskaper från naturvetenskap till teknik, från samhällsvetenskap till

humaniora har bidrag att ge. Globalt sker en snabb teknikutveckling som

har eller kommer att få stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny

teknik är en av förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad

ekologisk hållbarhet, exempelvis vad gäller energi- och resurseffektivi-

sering samt renings- och återvinningsteknik. Men också kunskap om

samhälle, organisation, levnadsvanor och normer spelar en stor roll.

Forskning och kunskapsuppbyggnad om miljö och hållbar utveckling

Regeringen gav år 1998 Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i sam-

verkan med Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap och

forskning om hållbar utveckling. Forskningsrådsnämnden anser i utred-

ningen "Forskning för hållbar utveckling - en nationell strategi" att

ansvaret för att finansiera forskning om hållbar utveckling bör delas av

praktiskt taget alla finansiärer av forskning och ingå som en del i

begreppet "samhällsrelevans". Regeringen gav också Naturvårdsverket i

uppdrag att i samverkan med Forskningsrådsnämnden göra en samlad

35

bedömning av miljöforskningen. Utgångspunkten för utredningen skulle Skr. 1999/2000:13

vara att den samlade miljöforskningen skulle stärkas.

Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår regeringen i budget-

propositionen för 2000 att miljöforskningen stärks genom ett anslag för

miljöforskning till Naturvårdsverket på 50 miljoner kronor för år 2000

och 100 miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002. Förstärkningen

av miljöforskningen motiveras också av behoven av underlag för att

uppnå miljömålen samt för framtagande av miljökvalitetsnormer som kan

införas med stöd av miljöbalken. Medlen skall främst användas för

miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning, men också för att

finansiera statens andel av den samfinansierade forskningen med

näringslivet vid IVL Svenska miljöinstitutet AB.

Inom EU påbörjades under våren 1999 det femte ramprogrammet för

forskning och utveckling (1999 -2002). Totalt omfattar detta forsknings-

program projektfinansiering på drygt 120 miljarder kronor för fyraårs-

perioden. Programmet innehåller insatser inom flera områden men har en

tydlig inriktning mot hållbar utveckling. Forskningsprogrammet kommer

att fa stor betydelse för att öka kunskaperna om hållbar samhälls-

utveckling i Europa. Förhoppningarna är stora att svenska forskare skall

bli lika framgångsrika inom det femte som i det Ijärde ramprogrammet.

Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett

kunskapscentrum för ekologisk hållbar utveckling. Regeringen beslutade

i september 1998 i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag att

inrätta ett sådant centrum som invigdes under våren 1999. Kunskaps-

centrumet är lokaliserat till Umeå som en egen myndighet med en årlig

budget på 5 miljoner kronor och med uppgift att stödja arbetet för en

ekologiskt hållbar utveckling. Centrumet skall stimulera kontakter mellan

praktiker och forskare och vara en länk som gör att kunskaper i

forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att angelägna

frågor når forskarna. En viktig uppgift är att stödja kommunerna i arbetet

med att ta fram och genomföra de lokala investeringsprogrammen för

ekologisk hållbarhet och att sprida erfarenheterna från dessa program.

Geografisk information

I utvecklingen av uppföljningssystem för en ökad ekologisk hållbarhet är

tillgången till geografiska data av stor betydelse. Regeringen föreslog i

budgetpropositionen för 1999 en särskild satsning för att stimulera en

ökad användning av geografiska data och informationssystem inom den

offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg. omr. 18, bet. 1998/99:BoUl,

rskr. 1998/99:59).

3.7.2 Miljö- och energiteknik

Programmet för omställning och utveckling av energisystemet innebär en

långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik. Programmet löper över en sjuårsperiod t.o.m. år 2004.

Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från fömybara energikällor och att utveckla

36

kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. De övergripande Skr. 1999/2000:13

målen för energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och teknisk

kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i närings-

livet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med

riksdagens beslut år 1997. Energiforskningen skall bidra till att stabila

förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en

förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen

skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersj öregionen.

Det finns inga kvantitativa eller tidsbestämda mål uppsatta för de lång-

siktiga åtgärderna. Huruvida målen om att etablera relevant forskning av

hög kvalitet är uppfyllda kommer att kunna bedömas först vid avslut-

ningen av de enskilda forskningsprogrammen och projekten. Statens

energimyndighet avser att initiera utvärderingar av tio av programmen år

2000.

Byggforskningsrådet (BFR) stödjer FoU kring hållbara energisystem i

den byggda miljön. Arbetet inriktas på att integrera effektiva och miljö-

riktiga energisystem i bebyggelsen. Forskningen inom detta område har

bidragit till att energianvändningen för uppvärmning, tappvarmvatten och

driftelektricitet inom bebyggelsen inte har ökat under de senaste 25 åren

trots att den uppvärmda ytan har ökat med nästan 50 %. Forskningen har

även visat att det fortfarande finns en betydande potential att minska

energianvändningen i bebyggelsen. Med insatsområdet Elanvändning i

byggd miljö påbörjar BFR nu en särskild satsning för att öka kunskap-

erna när det gäller effektivisering av elanvändning samt konvertering av

eluppvärmda byggnader och samtidigt uppnå ett bra inneklimat. Inom

ramen för insatsområdet kommer BFR att samarbeta med bland andra

Statens energimyndighet, Elforsk och Svenska Fjärrvärmeföreningen.

Miljöteknikdelegationen använder olika "verktyg" och metoder för att

driva på miljöteknikutvecklingen. Miljö och miljöteknik berör nästan alla

sektorer (miljö, utbildning, näringspolitik etc.). För att ge så stor effekt

som möjligt av insatta medel och resurser har arbetet inriktats på att ta

fram metoder för att driva på teknikutveckling inom fyra prioriterade

områden: transport, byggande och boende, livsmedel och lantbruk samt

marksanering. Bland de "verktyg" Miljöteknikdelegationen valt att an-

vända finns kravspecifikationer, tävlingar, teknikdemonstrationer samt

teknikupphandling.

Bland de projekt som Miljöteknikdelegationen startade år 1997 och

1998 finns bl.a. tävlingar för att demonstrera och verifiera marksane-

ringstekniker respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp,

en nationell tävling för att ta fram kommersialiserbara miljöanpassade

innovationer, kravspecifikationer för smörj fetter, tvåtaktsoljor, inomhus-

fårger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla

småbilar, inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i

fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök

samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.

Till 1999 års projekt hör bl.a. Miljöinnovationstorget, en mötesplats för

innovatörer och finansiärer, en upprepning av fjolårets miljöteknik-

tävling, teknikupphandling av ruttplaneringssystem, demonstration av

teknik för sanering av mark förorenad med klorerade lösningsmedel,

37

demonstrationstumé för miljöanpassade gödselspridare, demonstrations- Skr. 1999/2000:13

projekt för samordning av transporter och kunskapssammanställning om

smarta hus. Som tidigare nämnts föreslås Miljöteknikdelegationen till-

delas 10 miljoner kronor för att fortsätta och utveckla sitt uppdrag under

år 2000.

Inom ramen för EU:s energiråds ansvarsområde betonar Sverige vikten

av att en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på

energiområdet skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och

flexibla. Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete

under hösten 1999 är den inre marknaden för energi, fömybara energi-

källor, energieffektivisering, forskning och utveckling samt ekonomiska

styrmedel och andra finansiella åtgärder.

3.7.3 Transportforskning

I det transportpolitiska beslutet från år 1998 gjorde regeringen den be-

dömningen att långsiktig hållbarhet är ett av de tre prioriterade områdena

inom strategisk transportforskning. Inom den tillämpade transportforsk-

ningen har miljöanpassade transporter och drivmedel samt kollektivtrafik

givits särskild prioritet.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år

tillbaka bedrivit breda forskningsprogram med en inriktning som berör

bl.a. bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar.

El-, bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt

möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå

mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-

reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar

också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att

åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.

Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade

fordon och drivmedel ställer krav på fortsatt omfattande forsknings-,

utvecklings- och demonstrationsinsatser.

3.7.4 Byggforskning

Ett viktigt mål för statens insatser för forskning inom plan-, bygg- och

bostadssektorn är att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Genom

metodutveckling skall samhällsplaneringen bli ett effektiv verktyg i dessa

strävanden. Byggforskningsrådet har som mål att främja sådan forskning

och utvecklingsarbete. Rådet skall också verka för ökat samarbete inom

EU.

BFR har samordningsansvaret för forskning och utveckling som rör

byggnader, anläggningar samt energi- och miljöteknik för en bättre

byggd miljö. Inriktningen på den BFR-fmansierade forskningen är i

ökande omfattning miljö och hållbar utveckling. Tyngdpunkten på sats-

ningarna förskjuts successivt från disciplinriktade projekt till stora och

fokuserade insatsområden. Fyra sådana insatsområden med fokus på

miljö och hållbar samhällsutveckling har under senare år initierats av

BFR.

38

Miljö- och kretsloppsanpassat byggande och förvaltande är det senaste Skr. 1999/2000:13

området. De övergripande målen är att etablera en helhetssyn och sam-

verkan inom ämnesområdet, demonstrera hur miljöfarliga ämnen kan

fasas ut till år 2010 och hur resurseffektiviteten kan öka med en faktor 4-

10 fram till år 2020.

Insatsområdet Staden som livsmiljö fokuserar på människors vardags-

liv samt behov av och förväntningar på den byggda miljön. Forskningen

skall bidra till kunskap om hur en god livsmiljö skall kunna utvecklas i

den byggda miljön. Några resultat från insatsområdet är förslag till hur

problem i storskaliga förortsområden, företrädesvis inom miljonpro-

grammet, kan lösas och vad grönstruktur i städer betyder för människors

livskvalitet.

Staden framställs ofta som ett stort problem på vägen mot ett uthålligt

samhälle. Samtidigt är det ett faktum att alltfler av jordens invånare

kommer att bo i städer. Städer kan under rätta förutsättningar och förhål-

landen bidra till att lösa många miljö- och resursproblem. Syftet med

BFR:s insatsområde Den uthålliga staden är därför att utveckla nya

verktyg, metoder och processer för förändringsarbete, främst i städer,

men även regioner.

3.8 Internationellt samarbete

Ambitionen att Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och

ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling står fast. Det interna-

tionella samarbetet är en viktig hörnsten i ansträngningarna för att åstad-

komma ekologisk hållbarhet. Uppföljningen av Riokonferensen om miljö

och utveckling år 1992 och genomförandet av Agenda 21 är centrala ut-

gångspunkter för detta arbete. Under år 1999 har Sverige deltagit aktivt i

en mängd olika internationella fora, främst inom EU, OECD, FN, WTO,

internationella miljökonventioner samt genom regionalt utvecklings-

samarbete i vårt närområde.

3.8.1 Förenta nationerna

En reformprocess för FN inleddes under år 1997, bl.a. i syfte att åstad-

komma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och hållbar

utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Ett viktigt led i detta

arbete är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s kommission för

boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).

En särskild arbetsgrupp utsedd av FN:s generalsekreterare lade som-

maren 1998 fram en rapport med ett antal konkreta förslag på detta om-

råde. Dessa inriktades bl.a. på att bilda en samordnande tjänsteman-

nagrupp inom FN med särskilt ansvar för miljöfrågor, förbättra UNEP:s

samverkan med de globala konventionssekretariaten och ökat samspel

med det civila samhället. Rapporten, som fick ett uttalat stöd av med-

lemsländerna vid styrelsemöten med både UNEP och UNCHS, godkän-

des i sina huvuddelar av FN:s generalförsamling i juni 1999. Sverige,

som var representerat i arbetsgruppen, fortsätter att verka för att FN:s

39

arbete på miljöområdet stärks och utvecklas. Målet är att skapa en mer Skr. 1999/2000:13

sammanhållen, fokuserad och kraftfull behandling på den globala nivån

av frågor kring hållbar utveckling och i anslutning härtill en förstärkt

internationell rättsordning på miljöområdet.

FN:s kommission for hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att dri-

va på och underlätta genomförandet av rekommendationerna i handlings-

programmet Agenda 21. Under år 1999 har bl.a. frågorna om hållbara

konsumtions- och produktionsmönster, hållbar turism och ren havsmiljö

behandlats särskilt. År 2000 skall bl.a. frågor kring finansiella resurser,

handel och jordbruk behandlas. Under Sveriges EU-ordförandeskap vå-

ren 2001 behandlas bl.a. energi och transporter. År 2002 skall en ny

övergripande översyn av Rio-processen genomföras.

Den svenska kustbevakningen m.fl. myndigheter deltar i det globala

miljösamarbete som bedrivs av FN-organet IMO (International Maritime

Organization). Verksamheten är för närvarande inriktad på att åstad-

komma en praktisk tillämpning av OPRC-konventionen (Oilpollution,

Preparedness, Response and Cooperation) inom utbildningsområdet och

på att färdigställa olika IMO-publikationer.

3.8.2 OECD

I OECD pågår ett omfattande s.k. horisontellt arbete om hållbar utveck-

ling. Bl.a. arbetar OECD:s miljökommitté med en miljöstrategi för åren

2001-2011 med tidshorisonten 2020.

Sverige anser att OECD har särskilt goda förutsättningar att bidra med

analys av integreringen av ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter.

Sveriges prioriteringar i OECD:s miljöarbete - förutom miljöstrategin

och projektet om hållbar utveckling - gäller resurseffektivitet, klimat,

kemikalier, handel och investeringar samt ekonomiska styrmedel i miljö-

politiken.

3.8.3 Europeiska unionen

Amsterdamfördraget antogs av EU:s stats- och regeringschefer år 1997

och trädde i kraft den 1 maj 1999. Det innehåller ändringar i de grund-

läggande fördragen (Unionsfördraget och EG-fördraget) som berör eko-

logisk hållbarhet på tre områden: hållbar utveckling anges som ett över-

gripande mål för gemenskapen, krav ställs på integrering av miljön i oli-

ka politikområden och förhållandet mellan miljö och inre marknad för-

tydligas. Fördragsändringarna innebär att EU:s arbete för hållbar utveck-

ling och integration av miljöhänsyn inom olika politikområden har stärkts

väsentligt.

Sverige har varit pådrivande i denna utveckling med ambitionen att

ekologiskt hållbar utveckling skall vara en viktig del av EU:s politik på

alla relevanta områden. För att så skall ske krävs att fördragsändringarna

om hållbar utveckling och starkare krav på integrering av miljöhänsyn i

andra sektorer följs upp med konkret politisk handling. Sverige har därför

verkat för att sektorerna skall utarbeta särskilda strategier för integration

av miljöhänsyn i syfte att uppnå en hållbar utveckling. Sverige har också

40

verkat for att medlemsländerna skall enas om tydliga tidtabeller och upp- Skr. 1999/2000:13

drag till såväl EU-kommissionen som relevanta ministerråd för att detta

skall kunna realiseras.

Arbetet har varit framgångsrikt. På svenskt förslag beslöt EU:s stats-

och regeringschefer vid toppmötet i Luxemburg i december 1997 att låta

kommissionen ta fram ett särskild rapport för hur miljöfrågorna bättre

skall integreras i EU:s sektorer. Huvudlinjerna i kommissionens rapport

antogs vid Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998. Mötet upp-

manade bl.a. de olika sektorsråden att utforma särskilda strategier för att

integrera aspekter som rör miljö och hållbar utveckling inom sina verk-

samhetsområden. Transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn

inbjöds att påbörja detta arbete. Vidare betonades vikten av att kommis-

sionen förstärker det interna arbetet med sektorsintegration samt att indi-

katorer för att mäta utvecklingen utarbetas.

Vid de båda påföljande toppmötena breddades denna process ytterliga-

re. I Wien i december 1998 inbjöds tre nya rådskonstellationer - inre

marknaden, industri och utvecklingssamarbete att delta i detta arbete. I

Köln i juni 1999 uppmanades ytterligare tre råd, med ansvar för ekono-

miska frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor, att rapportera om integration

av miljö och hållbar utveckling till Europeiska rådet under år 2000. Det

innebär att sammanlagt nio sektorer har pekats ut inom EU för att stärka

sitt arbetet med att integrera miljöhänsyn inom sina politikområden i

syfte att uppnå hållbar utveckling. Både i Wien och i Köln underströks att

sektorerna i sitt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om

klimatförändringar. Frågor som berör transport och energi är här av sär-

skild vikt.

Vid toppmötet i Wien beslöts vidare att en övergripande översyn av ar-

betet med att integrera miljöhänsyn skall ske vid Europeiska rådets möte i

Helsingfors i december 1999. Viktiga underlag för översynen är de sex

första sektorsstrategierna, en rapport om indikatorer från kommissionen

samt kommissionens utvärdering av EU:s femte miljöhandlingsprogram

som väntas till hösten 1999.

3.8.4 Europa utom EU

Inom det alleuropeiska miljösamarbetet utom EU, som bedrivs genom

FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa (ECE), verkar

Sverige för att samarbetet skall ges tydligare prioriteringar och kon-

kretiseras. Arbetet bör enligt svensk ståndpunkt fokuseras på regionalt

och subregionalt miljösamarbete med särskild inriktning på de nya

staterna i före detta Sovjetunionen samt på Östersjöregionen och Barents-

området. Inom WHO:s europaregion deltar Sverige även i det arbete som

bedrivs för att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön.

Vidare har miljöinsatser i Central- och Östeuropa inklusive Ryssland

hög prioritet inom ramen för östbiståndet genom Sida och Naturvårds-

verket. Arbete pågår för att stödja centrala och regionala miljöförvalt-

ningar, kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad samt utarbetande

av nationella miljöstrategier. Vidare ges investeringsstöd till bl.a. vatten-

och avloppshantering och energiområdet.

41

Sverige är aktivt inom det internationella försvarsmiljösamarbetet Skr. 1999/2000:13

(miljöarbete inom den militära sektorn) i det euroatlantiska partnerskaps-

rådet (EAPR) och NATO:s miljökommitté (NATO/CCMS). Sverige har

också tillsammans med USA inom EAPR:s ram åtagit sig ett visst plane-

ringsansvar for att hjälpa stater i framför allt Östeuropa att utarbeta na-

tionella försvarsmiljöprogram.

3.8.5 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet

I syfte att förbättra havsmiljön arbetar Sverige inom ramen for en rad

internationella avtal och konventioner som syftar till att minska mängden

havsföroreningar i Västerhavet. Uppföljning av den s.k. Esbjergdeklara-

tionen inom ramen för Nordsjökonferensen är av särskild betydelse.

I samarbetet mellan de arktiska länderna samt mellan länderna runt Ba-

rents hav verkar Sverige för att miljöfrågorna prioriteras samt for sam-

ordning mellan samarbetet i Arktis, Barentsregionen och Baltic 21. Det är

viktigt att EU:s medverkan inom Barentssamarbetet stärks vilket kan ske

bl.a. genom en konkretisering av den s.k. nordliga dimensionen.

3.8.6 Östersjöregionen

Sverige verkar för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. Vid sitt

möte i Visby i maj 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och EU-

kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden for

det fortsatta samarbetet i regionen. I juni 1998 antog utrikesministrarna

och EU inom Östersjörådet en Agenda 21 for Östersjöområdet kallad

Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett

30-årigt perspektiv inom regionen och ett aktionsprogram med tidsplaner,

aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk,

energi, fiske, skog, industri, turism och transporter) vars utveckling be-

döms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart Östersjöom-

råde. Arbetet inriktas på genomförandet av aktionsprogrammet och initi-

ativ tas inom alla sektorer. Sektorerna själva ansvarar för genomförandet

av sina aktionsprogram.

Sverige är tillsammans med Ryssland ansvarigt för samordningen av

åtgärder inom industrisektorn. Ett internationellt upptaktsmöte för in-

dustrisektorn är planerat att hållas våren 2000 med representanter för alla

medlemsländer, sannolikt förlagt till Stockholm. Vid mötet är det tänkt

att en arbetsplan och strategier för arbetet inom industrisektorn skall fast-

ställas.

Lägesrapporter kommer att presenteras för miljöministrar och sektors-

ministrar vart annat till vart tredje år och till statsministrarna ungefar vart

femte år. Den första rapporten till miljöministrarna och sektorsministrar-

na kommer att antas av styrgruppen våren 2000.

Baltic 21 styrs av "the Senior Officials Group" (SOG) med represen-

tanter från samtliga länder och organisationer. Styrgruppen stöds av ett

interimsekretariat som är lokaliserat till Stockholm fram till den 1 juli

2000. Beslut om lokaliseringen av ett permanent sekretariat skall tas vå-

ren 2000.

42

För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet Skr. 1999/2000:13

beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-

sätta en gemensam arbetsgrupp som letts av Riksantikvarieämbetet i Sve-

rige. Denna har i juni i år lämnat förslag till en strategisk handlingsplan

för Östersjöområdets gemensamma kulturarv.

Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en

miljömässigt hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex.

International Baltic Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingfors-

kommissionen för Östersjöns miljö (HELCOM), som är ett organ inom

Helsingforskonventionen, och Vision and Strategies around the Baltic

Sea (VASAB), ett samarbete organiserat av ministrarna ansvariga för

fysisk planering och som alla deltar aktivt i Baltic 21. Miljösamarbetet

vad avser Östersjöns marina miljö sker inom Helsingforskonventionen.

Inom ramen för denna samarbetar kuststaterna i utvecklingen av

principer som rör alla väsentliga aspekter av Östersjöns miljömål. Det

nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska Rådet och Nordiska

Ministerrådet (NMR) med sin starka koncentration på närområdena är

också viktigt för en hållbar utveckling av regionen, särskilt med

beaktande av det arbete med hållbar utveckling som initierades inom

NMR under det svenska ordförandeskapet år 1998.

Med finansiellt stöd från bl.a. Sverige har hittills fem reningsverk i

Baltikum byggts om, moderniserats och utvidgats.

På regeringens uppdrag genomför Försvarsmakten olika försvars-

miljöprojekt i Estland, Lettland och Litauen. Vidare deltar Kustbevak-

ningen inom ramen för Helsingforsavtalet bl.a. i gemensamma flyg-

övervakningsoperationer runt Östersjön i syfte att upptäcka pågående

illegala oljeutsläpp.

3.8.7 Norden

Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet år 1998

antog statsministrarna en deklaration om ett hållbart Norden. Deklaratio-

nen var en uppföljning av ett av Sveriges två övergripande temata för sitt

ordförandeskap, nämligen att göra Norden och dess närområden till en

ekologisk hållbar region. Som en uppföljning av det svenska ordförande-

skapet och dess två så kallade profilfrågor anordnades i april 1999 en

nordisk konferens om sysselsättning och miljö. Dess syfte var att under-

söka det nuvarande läget i samarbetet mellan sektorerna sysselsättning

och miljö. Ämbetsmannakommittén för arbetsmarknad och arbetsmiljö

(ÄK-A) respektive miljö (ÄK-M) har gett en svensk arbetsgrupp i upp-

drag att undersöka förutsättningar för ett utökat samarbete mellan sekto-

rerna. Sedan flera år finns det ett särskilt samarbetsprogram mellan ÄK-

M och ämbetsmannakommittén för jord- och skogsbruksfrågor (NÄJS).

Det pågår också samarbete på transportområdet och energiområdet inom

särskilda arbetsgrupper under respektive ämbetsmannakommitté.

Under år 1999 är Island ordförandeland i Nordiska Ministerrådet.

Islands ordförandeskap inriktas på att fokusera insatsen mot gles-

bygdsområden i arktiska och västnordiska områden men ger också

prioritet åt arbetet med att följa upp statsministerdeklarationen om hållbar

43

utveckling. Bl.a. skall flera viktiga sektorer under Nordiska Ministerrådet Skr. 1999/2000:13

utarbeta särskilda strategier för en ekologiskt hållbar utveckling.

Det nordiska försvarsmiljösamarbetet fortsätter att utvecklas. På

departementsnivå bedöms en Nordisk Agenda 21 för försvarssektom

kunna bli klar under år 1999. Även på myndighetsnivå samarbetar de

nordiska myndigheterna med bl.a. införandet av miljöledningssystem.

3.8.8 Världshandelsorganisationen

En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världshandelsor-

ganisationen (WTO). Handelssystemet och WTO måste därmed engage-

ras och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar utveckling. Detta

är nödvändigt för att förtroendet för organisationen skall upprätthållas

och för att förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall kunna

öka. Regeringen har i skrivelse om handelspolitiken (skr. 1998/99:59)

klargjort att detta är ett av många viktiga mål med en ny runda i WTO.

Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö

främst inom WTO:s kommitté för handel och miljö, CTE. Denna kom-

mitté är huvudforumet för behandlingen av sambandet mellan handel och

miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och genom-

driva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning mot en

hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar utveckling

skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av handeln

kan medverka till en hållbar utveckling.

Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en

bredare WTO-förhandling. För att nå ett önskat resultat på området ver-

kar Sverige och EU för att miljöfrågorna skall ingå i den förhandlings-

runda i WTO som planeras inledas i början av år 2000. Sverige och EU

verkar här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras horisontellt i

alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kun-

na hanteras. Till dessa hör bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan

handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, försiktig-

hetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om miljömärk-

ningssystemens relation till WTO-avtalet.

3.8.9 Samarbete med Asien

Utvecklingen i Asien påverkar i hög grad den övriga världen. Det gäller

inte bara ekonomi och handel utan också på miljöområdet. Omfattningen

av miljöproblemen är så stor att de redan har globala konsekvenser.

Regeringen anser därför att det är viktigt för Sverige att utveckla och

fördjupa miljösamarbetet med de asiatiska länderna. I skrivelsen Framtid

med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet (skr. 1998/99:61)

redovisas regeringens Asienpolitik inom ett antal viktiga områden.

Strategins syfte är att intensifiera Sveriges relationer med regionen. Miljö

och hållbar utveckling tillhör ett av de åtta samarbetsområden som

utpekats särskilt. En samlad svensk satsning skall bl.a. innefatta en

offensiv satsning på att lansera svensk miljöteknik.

44

Skr. 1999/2000:13

4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

inom olika departements verksamhets-

områden

I detta avsnitt redovisas hur de olika departementens arbete med 1998 års

åtgärdsprogram har framskridit. Vissa av åtgärderna har kunnat genom-

föras under året. Många åtgärder är dock av mer långsiktig karaktär och

arbetet med att genomföra dem pågår under flera år. Åtgärderna har

numrerats på samma sätt som i förra årets skrivelse, dvs. 97:1, 97:2, 98:1

etc. med en inledande bokstavsbeteckning som anger vilket departement

som har ansvaret för att åtgärden genomförs. De nya åtgärder som har

tillkommit redovisas under en särskild rubrik under respektive

departement. De är numrerade enligt samma system. Där inget annat

anges finansieras åtgärder och initiativ inom departementens/utgiffs-

områdets egna budgetramar.

Omorganisationen av Regeringskansliet den 1 januari 1999 innebär att

bokstavsbeteckning och numrering av åtgärdspunktema i vissa fall har

ändrats i jämförelse med 1998 års skrivelse. En ny löpande numrering har

i vissa fall införts. För att underlätta möjligheten att göra en återkoppling

till redovisningen i föregående års regeringsskrivelse anges, där det är

nödvändigt, inom parentes i rubriken för varje pågående åtgärd även dess

nummer i 1998 års skrivelse.

4.1 Justitiedepartementets verksamhetsområde

I samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1998 gav

riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde utarbeta och

under 1998 redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott

(bet. 1997/98 :JuUl). Regeringen beslutade om en preciserad och

vidareutvecklad miljöbrottsstrategi i oktober 1998 (skr. 1998/99:25).

Regeringen hade i april 1995 beslutat om en strategi i ämnet (skr.

1994/95:217).

Den nya strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att minska

miljöbrottsligheten. Det är bl.a. fråga om att genomföra effektivitets-

höjande organisationsförändringar hos de brottsutredande myndigheterna,

effektivisera myndighetssamarbetet och höja miljökompetensen hos

åklagare och poliser. Det slås fast att miljöbrottsbekämpning skall vara en

prioriterad verksamhet för polis- och åklagarorganisationen. Begångna

miljöbrott skall utredas och lagföras betydligt snabbare än i dag.

Sedan den 1 januari 1999 finns det en miljööverdomstol vid Svea

hovrätt och sex regionala miljödomstolar i Stockholms, Växjö,

Vänersborgs, Östersunds och Umeå tingsrätter. Högsta domstolen är

slutinstans i mål som en miljödomstol prövat. Koncessionsnämnden för

miljöskydd, vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen har upphört.

Ordinarie domare och miljöråd har anställts och sakkunniga har

förordnats. I Domstolsverkets regi har utbildning anordnats för ordinarie

45

domare och miljöråd, sakkunniga, beredningsjurister och kanslipersonal. Skr. 1999/2000:13

Avgöranden från Koncessionsnämnden för miljöskydd har gjorts

tillgängliga via intranätet. Förordningen (1997:139) om försöks-

verksamhet med beredningsjurister vid vissa tingsrätter har utökats till att

även omfatta miljödomstolarna. Behövliga författningsändringar sker

även fortlöpande för att integrationen av miljölagstiftningen skall kunna

fullföljas.

Pågående åtgärder

Åtgärd Ju 98:1 Utarbeta ett samlat förslag till former för utredning

av alla slag av brott mot miljön

I de myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten år 1998, m.m. (Ju 98/4403) uppdrog

regeringen åt Riksåklagaren att utarbeta ett förslag till effektivare

utredning av miljöbrott. Riksåklagaren har i december 1998 till

regeringen redovisat rapporten Effektivare miljöbrottsbekämpning.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Ju 99:1 Former för effektivare miljöbrottsbekämpning

Alla myndigheter inom åklagar- och polisorganisationen skall ha ett

operativt ansvar för miljöbrottsbekämpningen. Ekobrottsmyndigheten

skall dock inte ha något sådant ansvar med undantag för de situationer

när det på grund av samband i utredningar om ekonomisk brottslighet

och miljöbrottslighet är lämpligast att gemensam handläggning sker där.

Riksåklagaren skall ha ett samordningsansvar för miljöbrottsbekämp-

ningen och bestämmer närmare hur samordningen skall ske. För att

miljöbrottsbekämpningen skall fungera effektivt är en fördjupad

samverkan mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter nödvändig.

Riksåklagaren avser att i samarbete med Rikspolisstyrelsen ta fram

kompetensutvecklingsplaner för åklagare och poliser som arbetar med

miljöbrottsutredningar liksom för samverkan om miljöbrottsbekämpning.

Regeringen kommer ingående att följa verksamheten i den nya

miljöbrottsorganisationen och vid behov vidta nödvändiga förändringar.

Åtgärd Ju 99:2 Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet

Det sker ett fortsatt kontinuerligt arbete för att åstadkomma de bästa

förutsättningarna för miljöbalksreformens genomförande och skapandet

av en god arbetsmiljö för samtliga anställda vid miljödomstolama.

Uppföljning av miljödomstolamas verksamhet kommer att ske inom

Regeringskansliet och de reformer som det under arbetets gång i

domstolarna kan tänkas uppstå behov av kommer att genomföras.

46

Skr. 1999/2000:13

4.2 Utrikesdepartementets verksamhetsområde

Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom

Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. Departe-

mentet har även det övergripande ansvaret for frågor som gäller den inre

marknadens funktion, den multilaterala handelspolitiken och det statliga

exportfrämjandet. I departementets arbete för en ekologiskt hållbar

utveckling läggs tonvikten på det internationella samarbetet, genom

bilateralt och multilateralt agerande. Departementet samordnar arbetet

med den internationella uppföljningen av FN:s konferens om miljö och

utveckling år 1992 i Rio de Janeiro och har även ett särskilt sakansvar för

bl.a. ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD

att informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar

utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en

av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar

för ekologiskt hållbar utveckling. I det handelspolitiska arbetet verkar

UD för att söka finna effektiva lösningar och att medverka till underlag

för att få till stånd en hållbar utveckling inom ramen för såväl EU:s inre

marknad som multilateralt. UD representerar Sverige i den horisontella

rådsarbetsgruppen för den inre marknaden och i rådgivande kommittén

för den inre marknaden. Arbetet i de senare präglas av framtagande av

strategier och konkreta åtgärder för att nå hållbar utveckling. På

internationell nivå sker arbetet inom ramen för Världshandels-

organisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. På

myndighetsnivå har Kommerskollegium ett särskilt sektorsansvar liksom

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) samt

Exportkreditnämnden (EKN). Staten lämnar även bidrag till Standardis-

eringen i Sverige (SIS) för att denna skall utgöra en resurs för Sveriges

deltagande i europeiskt och internationellt standardiseringsarbete. En viss

del av statsbidraget har särskilt avsatts för insatser på miljöområdet.

UD svarar för arbetet att inom den så kallade Cardiffprocessen verka

för att allt utvecklingssamarbete, EU:s likaväl som medlemsstaternas,

genomsyras av omsorg om hållbar utveckling. Inom detta uppdrag ligger

att arbeta för att fa bort koherensbrister mellan politikområdena

utvecklingssamarbete, miljö, handel och jordbruk. Även områdena inre

marknad och allmänna rådet har särskilt utpekats i integrationsprocessen

(Cardiff). Ett intensifierat arbete pågår och förhoppningen är att kunna

presentera rapporter till toppmötet i Helsingfors i december 1999

innehållande såväl konkreta strategier som tidsplaner för dess genom-

förande.

Under år 1998, med intensifiering under år 1999, har UD operation-

aliserat vad som krävs av EU:s och medlemsstaternas bistånd för att detta

skall främja hållbar utveckling och ägarskap av miljökonventionerna

inom utvecklingsländer. Inom kommittén för hållbar utveckling, CSD,

har Sverige särskilt verkat för att lyfta fram fattigdomsbekämpning och

utbildning för hållbar utveckling.

47

Under året avslutades den av UD ledda interdepartementala samråds- Skr. 1999/2000:13

processen kring SIDA:s studie av politikområdena miljö, handel,

utvecklingssamarbete och jordbruk.

Pågående aktiviteter

Åtgärd UD 97:1 Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i

analys och rapportering

Denna punkt avser dels UD:s länderanalys och länderrapportering, dels

övrigt internationellt analys- och rapportarbete inom miljöområdet.

Rapporteringen och analyserna från utlandsmyndigheterna på området

följs noga av departementet. Inom ramen för bl.a. verksamhets-

planeringen ges möjlighet att styra omfattningen och inriktningen på

rapporteringen.

I den nya förordningen för den europeiska miljöbyrån EEA har

ekologisk hållbarhet lyfts fram på svenskt initiativ. I det fortsatta arbetet

med att samordna internationell rapportering kommer frågan att

uppmärksammas av Sverige. Arbetet med program för miljöintegrering

för hållbar utveckling i EU innehåller krav på mål, indikatorer och

uppföljning. Arbetet med att utforma internationella hållbarhets-

indikatorer pågår i flera internationella fora. Sverige deltar också aktivt i

det internationella arbetet med att utveckla miljöstatistik och

miljöräkenskaper som datakällor för hållbarhetsanalyser och indikatorer.

Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar

utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet

samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna

Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar

utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till general-

sekreterarens reformarbete på områdena hållbar utveckling och bosätt-

ning. Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar

genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i

det bilaterala arbetet med lands- och regionstrategier, och i EG-

kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete; i anslutning

till de riktlinjer som lades fast dels i regeringens skrivelse Sveriges

internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2), dels i

skrivelsen Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet

(skr. 1998/99:61). Asienstrategins betoning av hållbar utveckling genom-

förs bl.a. genom intensifierat samarbete med Kina.

I vad gäller EU:s utvecklingssamarbete söker UD inom den så kallade

Cardiffprocessen verka för ett åttapunktsprogram för samarbetets

genomsyrande av omsorg om hållbar utveckling.

Åtgärd UD 97:3 Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte

(UNGASS)

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att

genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen år 1992 samt från

generalförsamlingens nittonde extra möte år 1997. Vid kommissionens

sjunde möte, som ägde rum i slutet av april 1999, behandlades tematiska

48

frågor om haven, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt

hållbar utveckling av turism.

Under mötet inleddes bl.a. en dialog mellan regeringar, folkrörelser

och turistindustrin om arbetet för hållbar turism. Ett arbetsprogram för

hållbar turism antogs, vilket kräver efterlevnad av industri, regeringar,

internationella organ och folkrörelser. Det gällande arbetsprogrammet

avseende hållbara konsumtions- och produktionsmönster utvidgades.

Hösten 1999 kommer förberedelser påbörjas för det åttonde CSD-

mötet våren 2000, vars huvudsakliga inriktning blir hållbart utnyttjande

av mark, finansiella resurser och handel inom ramen för hållbar

utveckling.

Åtgärd UD 97:4 Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner

för hållbar utveckling

Under 1998 deltog Sverige vid partsmötena inom konventionerna för

klimatförändring, biologisk mångfald och FN:s konvention mot öken-

spridning samt inom Baselkonventionen och Montrealprotokollet.

Inför klimatkonventionens partsmöte i oktober och november 1999 är

frågor om gemensamt genomförande och samarbetet med utvecklings-

länder inom ramen för "Clean Development Mechanism", utvecklings-

ländernas framtida åtaganden samt handel med utsläppsrätter centrala,

liksom frågan om ett kontroll- och påfölj dssystem för Kyotoprotokollet.

Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är för

närvarande effektivt utfasningsbistånd till utvecklingsländer, inklusive

utnyttjandet av svenska erfarenheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas

arbetet inom styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond.

Begränsningen av övergången från freon till HCFC förblir en viktig

fråga. Inom fondstyrelsen har Sverige ordförandeposten i arbetsgruppen

för utformning av programmet för utfasning av ozonfarliga lösnings-

medel i Kina.

Vid partskonferensen angående konventionen för biologisk mångfald i

maj 1998 verkade Sverige för att inom konventionen utarbeta särskilda

arbetsprogram för marin- och kustnära biologisk mångfald, sötvatten,

skog, jordbruk och ursprungsbefolkningars traditionella kunskaper.

Sverige verkade även för att förhandlingarna om biosäkerhet skulle

avslutas före februari 1999 samt för att den globala miljöfonden skall

utgöra en permanent finansiell mekanism för konventionen.

Klimatkonventionen tog ställning till denna senare fråga under år 1998.

Vid ökenkonventionens partsmöte hösten 1999 står Afrikas genomför-

ande av konventionen på dagordningen.

Vid Baselkonventionens fjärde partsmöte i februari 1998 lyckades

parterna, efter långa förhandlingar, enas om att exportförbudet av farligt

avfall från i princip OECD-länder till icke OECD-länder skall stå fast och

varken inskränkas eller utvidgas innan förbudet trätt i kraft. Denna fråga

drevs bl.a. av Sverige tillsammans med övriga EU-länder samt flertalet

utvecklingsländer.

Sverige har också under år 1998 aktivt deltagit i förhandlingar om två

konventioner på kemikalieområdet. En konvention om Prior Informed

Consent vid handel med vissa farliga kemikalier som skrevs under i

Rotterdam den 11 september 1998, samt en konvention om stabila,

Skr. 1999/2000:13

49

organiska ämnen, s.k. POPs, vars första förhandlingsmöte hölls i Skr. 1999/2000:13

Montreal i juni 1998.

Åtgärd UD 97:5 Verka for en tillfredsställande påfyllnad av den

globala miljöfonden

Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de mer-

kostnader, (s.k. incremental costs) för utvecklingsprojekt i utvecklings-

länder som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. Målet om

tillfredsställande påfyllnad av GEF uppfylldes i och med givarnas

överenskommelse i mars 1998, som innebär att GEF disponerar 2,75

miljarder USD för perioden 1998-2002. Sverige spelade en aktiv roll i

dessa förhandlingar, särskilt vad gäller frågan om en rimlig börde-

fördelning mellan givarna. Sverige har i det fortsatta arbetet med GEF

aktivt deltagit med att följa upp de rekommendationer som GEF:s

styrelse beslutat om, särskilt vad gäller nationell förankring av

verksamheten samt gransknings- och utvärderingsfunktionen.

Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling

integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handels-

liberalisering

Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö

främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté for handel

och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av

frågor som rör sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är

av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar

i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige

arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i

handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till

en hållbar utveckling.

Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en

bredare WTO-fÖrhandling. För att nå ett önskat resultat på området

verkar Sverige och EU därmed för att miljöfrågorna skall ingå i den

förhandlingsrunda i WTO som inleds i början av år 2000. Sverige och

EU verkar här dels for att miljöfrågorna skall kunna integreras

horisontellt i alla områden som förhandlas, dels for att specifika

miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör den viktiga frågan om

relationen mellan handelsregelverket och handelsåtgärder i miljö-

konventioner, Multilateral Environmental Agreements (MEAs), försiktig-

hetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om miljö-

märkningssystemens relation till WTO-avtalet.

Åtgärd UD 97:7 Genom bl.a. biståndet stödja utvecklingsländernas

produktion och export av miljöanpassade produkter

Studien om handeln/miljö och utvecklingssamarbete har avslutats. Som

ett resultat av studien har bl.a. samverkan mellan departement och Sida i

frågan om underlättande av ekologisk jordbruksproduktion i och export

från utvecklingsländer intensifierats.

50

Skr. 1999/2000:13

4.3 Försvarsdepartementets verksamhetsområde

I totalförsvarspropositionen år 1996 (prop. 1996/97:4) redovisade

regeringen utförligt det miljöarbete som bedrivs av myndigheterna under

Försvarsdepartementet. Regeringen konstaterade sammanfattningsvis att

Försvarsmakten fortsätter att systematiskt genomföra sitt miljöarbete i

enlighet med den fastlagda inriktningen. Regeringen framhöll även att

övriga myndigheter hade kommit igång med ett strukturerat miljöarbete.

Miljöarbetet har därefter fortsatt bedrivits aktivt och med ett betydande

engagemang.

Av särskild betydelse är nu det sektorsansvar för ekologiskt hållbar

utveckling som regeringen tilldelat Försvarsmakten och Statens

räddningsverk. Detta ansvar utgör en grundläggande inriktning för

myndigheternas fortsatta arbete och för arbetet inom respektive sektor.

En huvudpunkt är också införandet av miljöledningssystem. Regeringen

har i regleringsbrevet för år 1999 angivit tidpunkter för flera myndigheter

när ett sådant system skall vara infört. Övriga myndigheter skall fortsätta

pågående arbete i detta avseende. En annan viktig uppgift för den militära

sektorn är riktlinjerna för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel

som utarbetades av de berörda myndigheterna och som regeringen kunde

fastställa i slutet av förra året.

Det är enligt regeringens mening angeläget att myndigheterna inom

Försvarsdepartementets sektor fortsätter sitt föredömliga arbete för ett

ekologiskt hållbart Sverige.

Pågående åtgärder

Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva miljö-

arbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de

riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för att

myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde

ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna

anvisade inriktningen av miljöarbetet.

Försvarsmakten

Huvuduppgifterna för Försvarsmakten i miljöhänseende är arbetet med

sektorsuppdraget, miljöledningssystem och miljöanpassad försörjning

med försvarsmateriel - se även åtgärderna Fö 98:1, Fö 99:1 och 2. Andra

viktiga delar är att genomföra den första etappen av åtgärdsprogram mot

buller från militär flygverksamhet och att tillämpa de av regeringen

fastställda riktlinjerna i fråga om skottbuller från artilleri och andra tunga

vapen. Försvarsmakten skall också fortsätta arbetet med farliga lämningar

och dumpad ammunition.

51

Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets Skr. 1999/2000:13

miljöarbete

Regeringen har i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt Statens räddnings-

verk att i en särskild redovisning i samband med årsredovisningen för år

1999 redovisa den fortsatta processen med att införa miljöledningssystem

och därvid integrera miljö- och resurshushållningsaspekter i såväl intern

som extern verksamhet. Räddningsverket skall också i enlighet med detta

uppdrag redovisa eventuella hinder för en sådan integrering samt

kostnader och besparingar. Slutligen skall verket redovisa hur arbetet

enligt handlingsplanen och arbetet för att nå uppsatta miljömål för

verksamheten fortskrider.

Räddningsverket är sedan den 1 juli 1999 central tillsynsmyndighet

enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa

följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Lagen syftar till att förebygga

allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för

människors hälsa och för miljön.

I augusti 1998 beslutade regeringen, med utgångspunkt i miljö-

propositionen (prop. 1997/98:145), att ge Kustbevakningen i uppdrag att

i samverkan med Sjöfartsverket redovisa förslag till delmål och åtgärder

vad gäller olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till sjöss.

Regeringen har vidare i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt Kust-

bevakningen att redovisa arbetet med att införa miljöledningssystem

enligt delar av den mall som Riksrevisionsverket har tagit fram för

redovisning av miljöledning i myndigheter och som avser intern och

extern miljöutredning, miljöanpassad upphandling samt kostnader och

besparingar. Regeringen vill peka på att Kustbevakningen i mars 1999

har redovisat en miljöutredning. Nu fortsätter arbetet inom myndigheten

med att granska och revidera miljöpolicyn samt att formulera mål och

handlingsprogram. Arbetet bedrivs i projektform och skall avslutas under

år 1999 samt redovisas i samband med årsredovisningen i mars 2000.

Regeringen vill även erinra om att miljöarbetet pågår inom det civila

försvaret. Så gäller bl.a. att Överstyrelsen för civil beredskap enligt 1999

års regleringsbrev har regeringens uppdrag att redovisa de fortsatta

åtgärder som vidtagits med anledning av miljövårdsberedningens

betänkande (SOU 1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den

statliga förvaltningen.

Den totalförsvarsgemensamma verksamheten

Miljöarbetet hos myndigheterna inom den totalförsvarsgemensamma

verksamheten utvecklas vidare. Miljöledningssystem skall införas hos

Fortifikationsverket 1 , Försvarets materielverk, Försvarets forsknings-

anstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Dessa myndigheter skall

bedriva sitt miljöarbete i enlighet med vad som anges i regeringens

särskilda beslut med uppdrag till statliga myndigheter gällande

miljöledningssystem i statlig förvaltning. Materielverket skall även

1 Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet, verksamhetsområde 2 Samhällseko-

nomi och finansförvaltning, sedan den 1 januari 1999. Delar av Fortifikationsverkets verk-

samhet ligger dock kvar inom Försvarsmaktens sektorsområde.

52

tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad Skr. 1999/2000:13

försörjning med försvarsmateriel.

Åtgärd Fö 97:3 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt

miljöarbete rörande militär verksamhet

Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att

spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i Nato:s miljökommitté

(NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. Sverige deltar i flera av CCMS

pilotstudier, bl.a. den om miljöledningssystem i den militära sektorn.

Sverige har även anslutit sig till en ny pilotstudie om konsekvenser för

miljön och säkerheten av folkomflyttningar i stora städer och ett nytt

pilotstudieprojekt om hållbart byggande inom den militära infra-

strukturen.

Handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete på

departementsnivå utvecklas vidare. Under år 1999 bedöms en Nordisk

Agenda 21 för försvarssektom kunna bli klar. Ett annat samarbets-

område, som leds av Sverige, gäller gemensamt utnyttjande av

anläggningar för miljöfarlig verksamhet, t.ex. skjutfält. Ett tredje

samarbetsområde avser nordiskt försvarsmiljöbistånd till bl.a. de baltiska

staterna. I denna del deltar USA i samarbetet. Vid ett möte i augusti 1998

lades grunderna fast för detta Östersjösamarbete, liksom principerna för

enskilda samarbetsprojekt. Genom att diskutera försvarsmiljöfrågorna

gemensamt i Norden och genom att samnordiskt driva dessa frågor både

nationellt och internationellt kommer den gemensamma nordiska miljön

att förbättras.

De gemensamma svensk-amerikanska försvarsmiljöprojekten i

Baltikum fortsätter. Sedan tidigare bedrivs projekt i Lettland om att

upprätta en miljöplan vid en armébas och i Litauen om miljöutbildning

för baltisk försvarsmaktspersonal. I oktober 1998 beslutade regeringen

om ett projekt i Estland om miljöriskbedömningar avseende mark och

grundvatten vid den f.d. sovjetiska flygbasen Ämari. Dessa projekt

finansieras för svensk del genom den s.k. Östersjömiljarden. Dessa

svenska försvarsmiljöinsatser har en stor betydelse för att bygga upp ett

miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna. Insatserna bidrar därför

också till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters försvars-

makter. Därmed stärks också den pågående demokratiseringsprocessen i

denna region.

Tillsammans med USA och Polen anordnade Sverige, inom ramen för

NATO/CCMS EAPR, mötet om militär verksamhet och miljön i

Warszawa i juni 1998. Vid mötet utarbetades en plan för att hjälpa stater

att utarbeta nationella försvarsmiljöprogram. Sverige och USA har

påtagit sig ett visst ansvar för att genomföra denna plan.

På myndighetsnivån fortsätter samarbetet mellan bl.a. de nordiska

försvarsmakterna. Detta avser bl.a. införandet av miljöledningssystem.

Innevarande år har vidare de svenska och ryska försvarsmakterna inlett

ett försvarsmiljösamarbete. Inom ramen för Försvarsmaktens samarbete

med den amerikanska försvarsmakten har utarbetats en handbok för

miljöhänsyn i materielanskaffningsprocessen. På regeringens uppdrag

skall Försvarsmakten tillsammans med den amerikanska försvarsmakten

inom ramen för det euro-atlantiska partnerskapsrådet i december i år i

53

Södertälje anordna en internationell konferens om miljöhänsyn i den Skr. 1999/2000:13

militära materiel anskaffningen med utgångspunkt i denna handbok.

Åtgärd Fö 97:4 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt arbete

rörande kemikalieolyckor och oljebekämpning

Räddningsverket deltar i det internationella samarbetet inom området

kemikalieolyckor i samarbete med Sprängämnesinspektionen och andra

berörda myndigheter. Samarbetet bedrivs bl.a. inom ramen för ECE:s

Industriolyckskonvention, EU:s kommitté för Seveso Il-direktivet och

OECD:s expertgrupp inom kemikalieolycksområdet. Industriolycks-

konventionen och Seveso Il-direktivet har under år 1999 införts i svensk

lagstiftning.

Kustbevakningen deltar i det globala miljöarbete som bedrivs inom

FN-organet IMO (International Maritime Organisation) samt i de

regionala avtalen för Östersjön (Helsingforsavtalet) respektive Nordsjön

(Bonnavtalet). I de senare genomförs årligen ett antal gemensamma

flygövervakningsoperationer i syfte att upptäcka pågående illegala

oljeutsläpp och att lagföra förövarna.

I syfte att informera om illegala oljeutsläpp och den typ av bevisning

som kan föreläggas polis och åklagare har nordsj östaterna tagit fram en

särskild informationsskrift som är översatt till svenska. För närvarande

pågår framtagningen av ytterligare en manual i syfte att underlätta det

internationella samarbetet vid lagföring.

Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt

hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende miljö-

kvalitetsmålen.

Försvarsmakten

Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen

(prop. 1997/98:145), att Försvarsmakten dels skall ha ett särskilt

sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa

förslag till sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen.

Försvarsmakten har därefter definierat sektorn till att omfatta den egna

myndigheten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvars-

högskolan, Försvarets radioanstalt, Försvarets forskningsanstalt och

Flygtekniska försöksanstalten. En lägesredovisning av arbetet med

sektorsmålen lämnades till regeringen den 1 oktober 1999.

Statens räddningsverk

Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen

(prop. 1997/98:145), att Statens räddningsverk dels skall ha ett särskilt

sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa

förslag till sektorsmål och åtgärder. Räddningsverket utarbetar nu mål för

ekologiskt hållbar utveckling inom verksamhetsområdena Skydd mot

olyckor i fred och Räddningstjänst under höjd beredskap. Uppdraget

redovisades till regeringen den 1 oktober 1999.

54

Under året föreslagna nya åtgärder

Skr. 1999/2000:13

Åtgärd Fö 99:1 Införande av miljöledningssystem i den militära

sektorn

Regeringen har i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt ett antal myndig-

heter inom den militära sektorn att inom de närmaste åren infora

miljöledningssystem. Systemet skall uppfylla minst kraven enligt

standarden ISO 14001 kompletterat med kraven på offentlig redovisning

enligt standarden EMAS. För Försvarsmakten och Flygtekniska försöks-

anstalten skall systemet vara infört senast år 2000. Inriktningen är vidare

att Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets

forskningsanstalt skall ha infort miljöledningssystem senast år 2002.

Viktiga delar i Försvarsmaktens arbete med att införa miljölednings-

system är bl.a. att fortsätta miljöutbildningen, fortsätta åtgärderna för att

begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen och att

tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad

försörjning med försvarsmateriel.

Åtgärd Fö 99:2 Riktlinjer för miljöanpassad försörjning med

försvarsmateriel

Regeringen uppdrog genom beslut i december 1998 åt Försvarsmakten

och Försvarets materielverk att tillämpa det förslag till riktlinjer för

miljöanpassad försörjning av försvarsmateriel som myndigheterna hade

utarbetat. De två myndigheterna skall redovisa genomförandet av

riktlinjerna i samband med årsredovisningarna för budgetåren 1998, 1999

och 2000.

55

Skr. 1999/2000:13

4.4 Socialdepartementets verksamhetsområde

Regeringens arbete för en ekologiskt hållbar utveckling inom Social-

departementets verksamhetsområde har sin tyngdpunkt i frågor om hälsa

och välfärd samt miljöarbetet inom hälso- och sjukvården.

Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste ske med beaktande av

en fortsatt hög hälsoskyddsnivå. Insatser för en god hälsa bland

befolkningen är en god investering för framtiden och utgör ett centralt

inslag i arbetet mot en hållbar samhällsutveckling. Olika åtgärder för att

sluta kretslopp och för att minska belastningen på miljön i övrigt måste

förenas med kraven inom hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och

miljö kan uppkomma om inte en helhetssyn tillämpas på hälsa och miljö.

Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste därför bedrivas med

beaktande av de mål och åtgärder som bedöms nödvändiga för att

säkerställa en god hälsa bland befolkningen.

Miljöhälsoutredningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en

hållbar samhällsutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt

handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige.

Eftersom handlingsprogrammet bör samordnas med arbetet med de

nationella miljökvalitetsmål som beslutades i samband med

miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) kommer Miljöhälso-

utredningens betänkande att ingå som en del i Miljömålskommitténs

arbete (M 1998:07).

Folkhälsoinstitutet och Riksförsäkringsverket tillhörde de myndigheter

som år 1997 fick i uppdrag att vara pilotmyndigheter när det gäller för att

införa miljöledningssystem inom statlig förvaltning.

Pågående åtgärder

Åtgärd S 97:1 Internationellt samarbete inom hälsoskydd och miljö-

medicin

Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd och

miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt

vid att upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå i samhället och har därför

goda förutsättningar att vara en drivande kraft kring dessa frågor.

Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö

och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av

Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både hälso-

målen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikaliesäkerhet,

hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet etc.

Inom WHO:s europaregion har en tredje miljö- och hälsominister-

konferens ägt rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har

beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där

förutom WHO och vissa medlemsländer även representanter för bl.a.

Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världs-

banken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om

vatten och hälsa till FN/ECE:s konvention om skydd och användning av

56

gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en Skr. 1999/2000:13

rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av

att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av

mark och vatten. Därutöver diskuterades bl.a. implementering av nation-

ella program för miljö och hälsa, inflytande och deltagande av allmänhet

och intresseorganisationer, barns hälsa och miljön, ekonomiska

perspektiv på miljö och hälsa samt forskning inom miljö och hälsa.

I de åtaganden som gjordes vid miljö- och hälsoministerkonferensen i

Helsingfors 1994 ingick att varje medlemsland skulle utarbeta nationella

program för miljö och hälsa. Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124)

ingick som ett led i att för svenskt vidkommande leva upp till detta

åtagande. I dag har 43 av regionens 51 medlemsländer färdigställt eller

kommit långt i arbetet med de nationella planerna. Det kan ses som ett

stort framsteg att nästan alla länder har utarbetat sådana planer och att

man under arbetet har lärt av och hjälpt varandra. Särskilt viktigt är det

att länderna i Central- och Östeuropa har fått stöd i sitt nödvändiga

arbete.

Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom

ramen för EU. EU:s insatser inom folkhälsoområdet är inte lika

långtgående som EU:s miljöarbete. Efter Maastrichtfördraget gavs dock

gemenskapen formella befogenheter inom folkhälsoområdet och sedan

dess har flera initiativ tagits. I sitt meddelande av den 24 november 1993

om ramen för åtgärder inom folkhälsoområdet (kom(93)559 slutgiltigt)

fastställde kommissionen en ram för åtgärder på gemenskapsnivå fram

till år 2000 för att uppnå dessa mål. Inom denna ram fattade rådet och

Europaparlamentet under våren 1999 beslut om att anta ett program för

gemenskapsåtgärder avseende miljörelaterade sjukdomar. Syftet med

programmet är bl.a. att förbättra informationen om miljörelaterade

sjukdomar och att förbättra kunskapen om och förståelsen för hur dessa

sjukdomar bedöms och hanteras.

Genom Amsterdamfördraget förstärks samarbetet inom folkhälso-

området. En av de viktigaste förändringarna består i att det i fördraget

anges att en hög skyddsnivå för människors hälsa skall beaktas i

utformandet och genomförandet av gemenskapens samlade politik.

När det gäller samarbete inom hälsoskyddet och miljömedicinen inom

närområdet deltar Sverige i en samverkansgrupp mellan länderna i

Norden och Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för

miljörelaterat hälsoarbete inom Östersjöområdet. Inom WHO:s

europakontors särskilda insatsområde för Central- och Östeuropa,

EUROHEALTH-programmet, ingår miljö och hälsa som ett av sex

prioriterade områden.

Åtgärd S 97:2 Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:

- Ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt miljöbalken,

läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m.,

- Ett hälsoansvar för befolkningen och individer enligt hälso- och

sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a. samhälls- och

miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.

57

Samtliga landsting har av landstingsfullmäktige antagna miljöprogram. Skr. 1999/2000:13

Dessa omfattar främst miljöåtgärder vid landstingens egna verksamheter,

t.ex. sjukhus, vårdcentraler och tandvårdskliniker. Landstingens miljö-

arbete redovisades år 1997 i en av Landstingsförbundet framlagd rapport

"Landstingen och miljön". Landstingens operativa verksamhet styrs inte

direkt av riksdag och regering. Regeringen vill dock lyfta fram några

områden där ytterligare åtgärdsbehov finns;

Miljöledningssystem

Ett intensivt arbete när det gäller att införa miljöledningssystem pågår för

närvarande i samtliga landsting och regioner. Landstingsförbundet

bedömer att de flesta sjukvårdshuvudmän har påbörjat eller är på väg att

införa miljöledningssystem enligt företrädesvis EMAS och ISO 14001 i

olika verksamheter. Ett resultat av detta arbete är att Länssjukhuset i

Halmstad som första sjukhus i Europa registrerats enligt EMAS.

Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården

Landstingsförbundet har under perioden 1995-1997 producerat rapport-

erna "Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets ca 90 akutsjukhus.

En fjärde rapport avseende förhållandena för år 1998 planeras att

publiceras i december 1999. Ett av flera syften med statistiken är att förse

sjukhusen med verktyg, t.ex. nyckeltal, för att i första hand kunna följa

upp och förbättra sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet.

Åtgärd S 97:3 Åtgärder för att avveckla amalgamanvändningen

inom tandvården

I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) som

godkänts av riksdagen föreslår regeringen att tandvårdsersättning för

amalgamfyllningar bör slopas fr.o.m. år 1999 som ett led i strävan att

avveckla dessa fyllningar. I både tandvårdspropositionen och i

miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är

angeläget att användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör.

En förutsättning för att förbjuda amalgam av hälsoskäl är att EU:s

direktiv om medicintekniska produkter (93/42/EEG) medger ett sådant

förbud. Detta direktiv har nyligen ändrats och ändringarna finns införda i

ett direktiv om medicintekniska produkter för in vintro diagnostik

(98/79/EEG). I samband med att detta direktiv skall införas i svensk

lagstiftning kommer regeringen att bereda frågan om ett förbud mot

amalgam. Regeringen kommer i det sammanhanget att ytterligare studera

vilka alternativ som finns när det gäller legal grund för ett sådant förbud

och vilken väg som är den mest framkomliga.

Åtgärd S 97:4 Förbättra miljömedicinsk kunskapsförsörjning

Regeringen har i regleringsbrevet för år 1998 gett Socialstyrelsen i upp-

drag att verka för att kunskapsförsörjning och samverkansformer inom

miljömedicin klarläggs. Senast vid utgången av år 1999 bör samtliga

landsting ha klarlagt hur den miljömedicinska kunskapsförsörjningen

skall klaras samt hur samverkan skall ske mellan kornmunal och regional

nivå inom miljömedicinen.

58

Åtgärd S 98:1 Uppdrag till Socialstyrelsen om delmål och sektors- Skr. 1999/2000:13

mål inom miljöpolitiken

Med anledning av miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) gav

regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka

hälsorelaterade delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitets-

målen, i första hand målen Frisk luft, God bebyggd miljö och Giftfri

miljö, skall nås inom en generation samt precisera miljökvalitetsmålen

genom att utforma sektorsmål och fortlöpande följa upp sektorsmålen och

genomförandet inom sin sektor. En redovisning av uppdraget presen-

terades för regeringen den 1 oktober 1999.

Åtgärd S 98:2 Slutföra arbetet med nationella folkhälsomål

Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det

fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att

förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa

mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen.

Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en parla-

mentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett förslag

till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. Målen skall vara

vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga

ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar

funktionsnedsättning. Kommittén skall även lämna förslag till strategier

för att nå målen samt beakta att målen kan förankras i olika besluts- och

utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling är en

av de aktiviteter där dessa mål och strategier bör förankras. Den

nationella folkhälsokommittén skall slutföra sitt arbete senast den 31

oktober 2000.

Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas

Regeringen har gett Folkhälsoinstitutet och Boverket ett gemensamt

uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter och

organisationer initiera aktiviteter med inriktning på inomhusmiljöer där

barn och ungdomar vistas. Uppdraget bör genomföras inom ramen för

fnnemiljöåret 1999 och skall redovisas senast den 31 januari år 2000.

Åtgärd S 98:4 Verka för att lokala och regionala planer och

program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram

Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen har Socialstyrelsen fått i

uppdrag att verka för att lokala och regionala planer och program inom

hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram. Senast vid utgången av år

1999 bör 90 % av länsstyrelserna har antagit program som omfattar

hälsoskydd, 90 % av landstingen ha antagit verksamhetsplaner för den

egna miljömedicinska verksamheten samt 80 % av kommunerna antagit

lokala program eller verksamhetsplaner som täcker hälsoskydd.

Åtgärd S 98:5 Utarbeta en nationell miljöhälsorapport

Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen påbörjat planeringen

av en nationell miljöhälsorapport som skall presenteras senast år 2001.

Denna planeras att omfatta en uppdatering av Miljöhälsoutredningens

kunskapsunderlag, en bedömning av exponering för olika prioriterade

59

hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till följd av Skr. 1999/2000:13

hälsorisker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper.

Åtgärd S 98:6 Sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling

Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingår bland de myndigheter

som tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling.

Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första

lägesredovisning i vilken de belyser hur myndigheten har definierat sin

roll, arbetets omfattning, eventuella problem och på vilket sätt det kan

integreras i myndighetens verksamhet.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd S 99:1 Utredning om förutsättningar att avveckla ftalater i

medicintekniska produkter, läkemedel och läkemedelsnära produk-

ter samt andra produkter inom hälso- och sjukvården.

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gavs i regleringsbreven för år

1999 i uppdrag att i samråd med Kemikalieinspektionen, sjukvårdens

huvudmän och andra berörda parter utreda förutsättningarna för att i

första hand avveckla och i andra hand begränsa användningen av ftalater

och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt hälso- och

miljöskadliga effekter i medicintekniska produkter, i läkemedel och

läkemedelsnära produkter samt i andra produkter inom hälso- och

sjukvården. Utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder som är

nödvändiga för att åstadkomma en avveckling alternativt en begränsning.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000.

Åtgärd S 99:2 Information och utveckling av metoder för att bättre

nå föräldrar med information i bl.a. allergiförebyggande syfte

Folkhälsoinstitutet gavs i regleringsbrevet för år 1999 i uppdrag att ta

fram innehåll och utveckla metoder för att bättre nå föräldrar med

information i bl.a. allergiförebyggande syfte. Arbetet skall inriktas mot

de verksamheter som kommer i kontakt med barn och föräldrar, t.ex.

mödra- och barnavårdscentraler och vårdcentraler. Arbetet skall ske i

samråd med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet samt eventuellt

andra berörda organisationer. Uppdraget skall redovisas senast den 31

mars 2000.

60

Skr. 1999/2000:13

4.5 Finansdepartementets verksamhetsområde

Från och med den 1 januari 1999 ansvarar Finansdepartementet också för

vissa frågor som tidigare handlagts inom Inrikesdepartementet. Det gäller

kommun-, konsument-, bostads- och länsstyrelseffågor.

Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a.

på skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall

utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar

utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar

utveckling kan arbetet med miljöräkenskapema, där både utsläpp och

naturresurser beaktas, vara värdefull.

En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara

konsumtions- och produktionsmönster. Skrivelsen Konsumenterna och

miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet.

1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) överlämnades till riksdagen i mars år

1998. I skrivelsen presenterar regeringen sin syn på centrala frågor som

rör miljömålet i konsumentpolitiken. En handlingsplan för arbetet med att

uppfylla målet läggs fram i skrivelsen. Handlingsplanen som utgör ett led

i regeringens arbete för att uppnå en hållbar utveckling omfattar bl.a.

förbättrad varuinformation, varuprovning, bevakning av hur

miljöargument används i marknadsföring samt åtgärder som ökar de

enskilda konsumenternas möjligheter att rikta sin efterfrågan mot

ekologiskt hållbara varor och tjänster. Vägledande för arbetet är att verka

för att svenska ståndpunkter skall få internationellt genomslag på detta

område.

Pågående åtgärder

Åtgärd Fi 97:1 Öka skattesystemets miljöstyrande effekt och se över

ekonomiska styrmedel. Områden som analyseras är bl.a. vägskatter-

na och energiområdet

Trafikbeskattningsutredningen har lämnat delbetänkandet Bilen, miljön

och säkerheten (SOU 1997:126) och slutbetänkandet Bilen, miljön och

säkerheten (SOU 1999:62). En översyn av energibeskattningen pågår.

Energiskattefrågor har även aktualiserats i de överläggningar som pågår

med samtliga riksdagspartier om skattepolitikens framtida utformning.

Riksdagen har beslutat införa en avfallsskatt fr.o.m. den 1 januari 2000 i

överensstämmelse med förslagen i regeringens proposition En lag om

skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skatten kommer att tas ut med 250

kronor per ton avfall som deponeras.

I 1999 års ekonomiska proposition (prop. 1998/99:100) tar regeringen i

avsnitt 8.4.2 upp frågor om miljöincitament i trafikbeskattningen.

Regeringen föreslår att elbilar och elhybridbilar skall befrias från

fordonsskatt under fem år från den första registreringen. Riksdagen har

beslutat i enlighet med förslaget. De nya bestämmelserna gäller fr.o.m.

den 1 juli 1999. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2000 att

miljörelateringen av skattesystemet fortsätter (prop. 1999/2000:1).

61

Åtgärd Fi 97:2 Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper. Skr. 1999/2000:13

Bl.a. använda miljöräkenskaper i Långtidsutredningen 1999

Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska Centralbyrån, Kon-

junkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett nära

samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie. Arbetet

skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö genom

att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika verksamheter

(i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och genom att eko-

nomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa miljövariabler.

Miljöräkenskapema används i två miljöbilagor till Långtidsutredningen.

Långtidsutredningen har utkommit med jämna mellanrum sedan 1948.

Utredningen utarbetas på Finansdepartementet utan fastställda direktiv

från regeringen. Syftet är att ta fram ett underlag för ekonomisk politik

genom att göra en bred genomgång av den svenska ekonomins struktur,

problem och möjligheter. En av uppgifterna är att göra makroekonomiska

bedömningar av utvecklingen på längre sikt. I 1999 års ekonomiska vår-

propositions finansplan har presenterats gröna nyckeltal som speglar de

svenska bidragen till ett antal miljöproblem. I budgetpropostionen för

2000 (prop. 1999/2000:1) återfinns en redovisning av nyckeltalen under

utg. omr. 20 Allmän miljö och naturvård.

Åtgärd Fi 97:3 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom

Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra

avkall på de försäkrades intresse av god avkastning

Så som anmärktes i redovisning hösten 1998 ger pensionssystemet

utrymme för miljöhänsyn vid placeringar av pensionsmedel. Arbetet med

placeringsregler pågår.

När sjätte fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden infördes år

1996 konstaterade regeringen att miljöargument i allt större utsträckning

blir en konkurrensfaktor för företagen. Regeringen fann därför att det

inom ramen för de grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning

och tillfredsställande riskspridning bör vara väl motiverat för sjätte

fondstyrelsen, liksom för övriga fondstyrelser inom Allmänna

pensionsfonden, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar.

Riksdagen beslöt år 1998 om ett reformerat system för inkomstgrundad

ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13).

Som en del i den reformerade allmänna ålderspensioneringen finns

bl.a. ett premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande

intjänade pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder som

väljs av de enskilda. För dem som inte gör något eget val skall medlen

förvaltas av en ny sjunde AP-fondstyrelse. Förvaltningen skall ske i en

särskild fond, Premiesparfonden. I en nyligen lämnad lagrådsremiss

föreslår regeringen att sjunde fondstyrelsen även skall förvalta en särskild

fond, Premievalsfonden, för dem som aktivt vill välja en statlig placering

för premiepensionsmedlen. Pensionssparamas intresse av långsiktigt hög

avkastning och, i fråga om Premiesparfonden, låg risk är grundläggande

krav på sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning. Utan att åsidosätta

dessa primära krav bör även strävan efter en ekologiskt hållbar

utveckling kunna beaktas i placeringsverksamheten.

62

De fem partierna som står bakom pensionsöverenskommelsen har Skr. 1999/2000:13

vidare kommit överens om ett förslag till ny organisation och nya placer-

ingsregler för nuvarande första - femte fondstyrelserna (ds. 1999:38). En

proposition kommer att föreläggas Riksdagen senare under hösten 1999.

Även här föreslås att miljömässig hänsyn skall tas i placerings-

verksamheten utan att det görs avkall på grundläggande förvaltningsmål

om hög avkastning och låg risk.

Åtgärd Fi 97:4 Ekologisk hållbar inriktning vid förvaltning av

statliga fastigheter

Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har

upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet

inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella

miljöledningssystemet ISO 14001. Denna standard ställer krav på att

miljöarbetet bedrivs organiserat med fastställda rutiner och innehåller

krav på bl.a. policy, mål och handlingsplan. Under år 1999 planeras en

större översyn av hela Statens fastighetsverks miljöledningssystem.

Åtgärd Fi 97:5 (f.d. In 97:1, delvis) Verka för en helhetssyn i

samhällsplaneringen genom att utveckla samordningen

Genom miljöbalken har länsstyrelserna fått en förstärkt roll som

regionala tillsynsmyndigheter. Samtidigt med miljöbalkens införande har

särskilda miljöprövningsdelegationer inrättats vid länsstyrelserna för

prövning om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelserna har

också i stor omfattning organiserat och genomfört miljöbalks-

utbildningar.

Länsstyrelserna har, i enlighet med propositionen Svenska miljömål

(prop. 1997/98:145) fått i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och

konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Målet Levande skog

ansvarar skogsvårdsstyrelsema för på regional nivå utom i de delar som

gäller skogens kulturmiljövärden där länsstyrelserna har det regionala

ansvaret. Länsstyrelserna har en viktig roll som samordnare mellan

statliga myndigheter och kommuner rn.fl. aktörer i länen. Länsstyrelserna

har också fått i uppdrag att samordna anpassningen av miljökvalitetsmål

och sektorsmål i sina län och att verka för att målen får genomslag i den

lokala och regionala samhällsplaneringen. Målen skall inarbetas i

STRAM, länsstyrelsernas strategier för regional miljö.

Länsstyrelserna har den 1 oktober 1999 tillsammans med Naturvårds-

verket lämnat ett gemensamt förslag på uppföljningssystem för de

regionala målen. Länsstyrelserna skall fortlöpande ansvara för och

samordna uppföljningen av miljökvalitetsmålen på regional nivå samt

stödja kommunerna med underlag för att formulera lokala mål och

åtgärdsprogram. Arbetet sker i samverkan med Naturvårdsverket, Riks-

antikvarieämbetet, Boverket och övriga berörda centrala och regionala

myndigheter, landsting, regionala självstyrelseorgan, kommuner, organ-

isationer, näringsliv och andra aktörer.

63

Åtgärd Fi 97:6 (f.d. In 97:10, delvis) Verka för en effektiv försörj- Skr. 1999/2000:13

ning med geografiska data som en del av samhällets informations-

försörjning

Länsstyrelserna bedriver under 1999 på regeringens uppdrag en bred

utbildning i GIS främst inom området samhällsplanering. Den primära

målgruppen utgörs av beslutsfattare och handläggare inom länsstyrelser

och kommuner. Satsningen görs med sikte på ett teknikskifte hos främst

länsstyrelser och kommuner. Utbildningen kommer enligt planerna att

fortsätta även under åren 2000 och 2001.

Åtgärd Fi 97:7 (f.d. In 97:2 och 8) Stödja utvecklingen av ändrade

beteendemönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån

om konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsument-

en att få tillgång till relevant information

Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 1998 har ett

nordiskt konsumentpolitiskt handlingsprogram för åren fram till år 2004

utarbetats, vilket slutligt antogs vid de nordiska konsumentministramas

möte på Island i augusti 1999. Handlingsprogrammet innehåller konkreta

målsättningar för hushållsrelaterade miljöfrågor.

För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör

konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i

uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation.

En sådan webbplats kan användas av enskilda konsumenter, informa-

törer, företag och organisationer samt fungera som ett läromedel i skolan.

Genom webbplatsen kan berörda grupper få reda på hur vissa varor och

tjänster påverkar miljön, undersöka utbudet av miljöanpassade varor, få

goda råd, utbyta erfarenheter samt få förklaringar till olika begrepp.

Webbplatsen skall även innehålla information om hur hushållen kan

minska sin energiförbrukning. Webbplatsen kommer att tas i drift i april

2000.

Åtgärd Fi 97:8 (f.d. In 97:9) Verka för fortsatt information om

produkters miljöeffekter

Arbetet med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet

påbörjades under år 1998 inom ramen för en tvärsektoriell grupp för

samarbete mellan ÄK-Konsument och ÄK-Miljö. Utvärderingen omfattar

bl.a. konsumenters attityder till och kunskaper om Svanen samt

miljöeffekter av det nordiska miljömärkningssystemet. Utvärderingen

beräknas vara slutförd under år 2000.

Sverige har under hösten 1998 och våren 1999 deltagit aktivt i EU:s

konsumentrelaterade arbete under miljöministerrådet. Bl.a. har ett förslag

till direktiv om konsumentinformation om bränsleekonomi vid marknads-

föring av nya personbilar och ett förslag till reviderad förordning om

tilldelning av miljömärke behandlats. På rådsmötet i juni 1999 nådde

miljöministrarna politisk enighet om en gemensam ståndpunkt med

anledning av förslaget om reviderad miljömärkningsförordning.

När det gäller dagligvaruområdet har en särskild utredare i betänkandet

Märk väl! (SOU 1999:7) granskat frågan om märkning och annan

konsumentinformation.

64

Åtgärd Fi 98:1 (f.d. In 98:6) En handlingsplan for Konsumenterna Skr. 1999/2000:13

och miljön

Arbetet med att fullfölja de aviserade åtgärderna i handlingsplanen

Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling

(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) fortskrider, och

uppföljningen av handlingsplanen har påbörjats. Konsumentverket har i

regleringsbrevet bl.a. fått i uppgift att arbeta med miljöaspekter i

samband med varuprovning, kunskapsutveckling om bl.a. källsortering

samt särskilt beakta miljöargument i marknadsföringen. Verket har i

augusti år 1999 på uppdrag av regeringen föreslagit sektorsmål som

preciserar miljömålet i konsumentpolitiken samt ett system för upp-

följning av dessa mål.

Åtgärd Fi 98:2 (f.d. In 98:7) Främja forskning om konsumenterna

och miljön

Regeringen har i regleringsbrev till Forskningsrådsnämnden (FRN) för år

1999 betonat att nämnden inom ramen för den konsumentforskning som

nämnden stödjer skall lägga tonvikt vid frågor som rör konsumenterna

och miljön. Frågorna har behandlats vid en konferens i Nordiska

Ministerrådets regi i Lillehammer i Norge i slutet av år 1998 där ett tema

var: "Vad vet vi om hushållens villkor och resurser när kraven på

miljöhänsyn ökar?".

Åtgärd Fi 98:3 (f.d. In 98:8) Fortsätta att stödja arbetet med miljö-

ledningssystem hos myndigheterna inom verksamhetsområdet

Konsumentverket är en av de myndigheter som arbetar med att införa

miljöledningssystem som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn, vilket

bl.a. innebär att verket har kartlagt verksamhetens direkta och indirekta

miljöpåverkan.

Åtgärd Fi 98:4 Sektorsansvar

Konsumentverket har getts ett sektorsansvar för konsumentrelaterade

miljöfrågor genom en ändring i myndighetsinstruktionen. Detta innebär

att verket kommer att vara samordnande, stödjande och pådrivande i

sådana frågor.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Fi 99:1 Översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö samt

behov av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i

syfte att nå en hållbar utveckling

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra

en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av

åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en

hållbar utveckling. Utredaren skall bedöma behovet av effektiviserings-

mål på nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå sådana mål om

utredaren finner det ändamålsenligt. Utredaren kan även föreslå

ytterligare åtgärder på central nivå samt insatser som kan aktualiseras för

t.ex. kommuner, näringsliv och medborgarna om så bedöms erforderligt

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13

för att uppnå dessa mål. Utredaren skall även studera och bedöma Skr. 1999/2000:13

sambanden mellan ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och

miljöpåverkan. Utredarens arbete skall ske med utgångspunkt i en analys

och en bedömning av vilken grad av resurseffektivisering som är

önskvärd och möjlig på lång och kort sikt. Bedömningen skall göras

utifrån en granskning och utvärdering av de beräkningar och antaganden

som gjorts vad gäller resurseffektiviseringsbehov, bl.a. faktor 10-

begreppet. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den

30 juni 2000.

66

Skr. 1999/2000:13

4.6 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Utbildning som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och

förtrogenhet är avgörande för att främja hållbar utveckling och förbättra

människors förmåga att lösa miljö- och utvecklingsfrågor. Utbildnings-

departementet verkar bl.a. för att stärka miljöundervisningens roll i

skolan genom att skapa utrymme för undervisning om miljö och

livsstilsfrågor. Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt

kan miljöfrågorna komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en

av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar

för ekologiskt hållbar utveckling. Högskolan har också en betydelsefull

roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra forskning. Nya

rön inom forskningen överförs genom forskningsanknytningen till

grundutbildningen. Studenternas engagemang är också stort vilket

påverkar kursutbud och kursinnehåll. Även folkbildningsinsatser är

viktiga för att med bredd nå ut med kunskap som är nödvändig för

omställningsarbetet.

Pågående åtgärder

Åtgärd U 97:1 Införa miljöskolor

Arbetet i skolorna för att erhålla utnämningen Miljöskola har startat

under år 1999 (SKOLFS 1998:122 samt Statens skolverks föreskrifter).

Intresset är stort från såväl enskilda skolor som kommuner och i vissa fall

även regioner att alla i kommunen/regionen ingående skolor skall arbeta

för att nå utmärkelsen. Skolverket har utsett ca 100 skolor som

pilotskolor vilkas arbete följs särskilt och utvärderas. Bland pilotskolorna

är verksamheter från förskolor till och med kommunal vuxenutbildning

representerade.

Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan

bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur

Riksdagen har beslutat att ett nytt tekniskt program skall införas i gymna-

sieskolan fr.o.m. läsåret 2000/01 (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:3, rskr.

1998/99:160). Syftet med programmet är bl.a. att bredda utbudet inom

den naturvetenskapliga och tekniska sektorn t.ex. områden som data,

miljö, biokemi och elektronik. Den slutliga utformningen skall ta vara på

erfarenheter från pågående försöksverksamhet enligt förordningen

(1998:974) om försöksverksamhet i gymnasieskolan med ett nytt nation-

ellt program, teknikprogrammet.

Åtgärd U 97:3 Underlätta för kompetensutveckling av lärare inom

miljö, natur och teknik

Skolverkets utvärdering av hur kommunerna lever upp till sitt ansvar för

kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap, miljö och teknik visar

att för merparten av de undersökta skolorna är omfattningen av kom-

petensutvecklingen begränsad eller mycket begränsad. Ämnesdidaktiska

67

moment saknas vanligen och insatserna är ofta kortsiktiga och fragment- Skr. 1999/2000:13

ariska. (Jfr åtgärd 99:4).

Åtgärd U 97:4 Beakta ekologisk hållbarhet i det reformarbete som

pågår for att integrera verksamheterna i förskola och skola

Genomförande pågår av ändringarna i läroplanen for det obligatoriska

skolväsendet (Lpo94) som innebar integrering av verksamheterna i

förskola och skola liksom att under skolans uppdrag underströks att

genom ett miljöperspektiv får eleverna möjligheter både att ta ansvar för

den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt

förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Vidare införs

den nya läroplanen för förskolan (Lpfö98) där förskolans uppgift anges

vara bl.a. att lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor.

Åtgärd U 97:5 Arbetet vid universitet och högskolor med att införa

miljöledningssystem

Miljöledningssystem införs successivt vid högskolor och forskningsråd så

att det under 1999 omfattar 21 högskolor och ett forskningsråd. Av

redovisningar från arbetet framgår att såväl ledningen för myndigheterna

som personalen har haft en positiv inställning till arbetet. Samtidigt har

brist på tid, resurser och kunnande noterats som särskilda svårigheter i

arbetet med miljöledningssystem.

Åtgärd U 97:6 Ha som mål vid universitet och högskolor att miljö-

och resursfrågor behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och

med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildn-

ingen förbereder för

Utöver föreskrifter i lagar, förordningar samt regleringsbreven till

högskolorna utgör studenternas engagemang i miljöfrågor en stor

drivkraft i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.

Redovisningarna från de högskolor och universitet som startat införandet

av miljöledningssystem bekräftar vad regeringen tidigare förutsett,

nämligen att införande av sådant system, som även innefattar i vad mån

de olika utbildningarna beaktar hållbar utveckling, fäster fokus på och

medför en positiv utveckling i detta avseende.

Åtgärd U 98:1 Identifiera forskningsbehov utgående från de åtgär-

der som krävs för omställningen mot en hållbar utveckling

Forskningsrådsnämnden har i samverkan med Naturvårdsverket i

november 1998 redovisat ett uppdrag att utreda frågan om forskning för

en hållbar utveckling. Av redovisningen framgår bl.a. att breddningen av

forskningsinsatser rörande en hållbar utveckling redan är igång i det

svenska forskningssamhället på bred front sedan tidigt 1990-tal.

Fortfarande finns dock områden där insatserna är otillräckliga.

Kopplingen och kontakten mellan forskningsvärld och den del av

samhället som tillhandahåller en praktisk vardaglig förändring måste

förbättras. Genom den stora bredd av frågor som har med hållbar

utveckling att göra måste alla forskningsaktörer ta sin del av ansvaret, var

och en inom sin speciella del av forskningssystemet. Förslagen bereds för

68

närvarande inom regeringskansliet och bildar en del av underlaget för den Skr. 1999/2000:13

kommande forskningspropositionen.

Åtgärd U 98:2 Fortsätta arbetet med att ge miljöforskning en viktig

roll inom EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling

Sverige bidrog aktivt till att miljöforskning och stöd för en hållbar

utveckling fått en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för forskning

och utveckling.

Åtgärd U 98:3 Fortsätta arbeta för ökade folkbildningsinsatser inom

ramen för de lokala investeringsprogrammen för en hållbar ekolo-

gisk utveckling

Av de 42 kommuner som av regeringen beviljats bidrag inom ramen för

de lokala investeringsprogrammen och en hållbar ekologisk utveckling

har 12 kommuner avsatt medel för folkbildningsinsatser inom projekten.

Åtgärd U 98:4 Införa ett nationellt program, Lärandets verktyg, för

IT i skolan

Statens satsning under en treårsperiod 1999-2001 på att genom ITiS

utveckla lärarnas kompetens är en komplettering och förstärkning av den

kompetensutveckling inom IYT-området som skolhuvudmännen svarar

för med hänsyn till denna. Satsningen avses stödja och förstärka ett

utvecklingsarbete som pågår i landets skolor och som syftar till en

utveckling av lärares och elevers arbetssätt och arbetsformer. Därigenom

ökar också möjligheterna för elevernas aktiva ställningstaganden och

handlingsförmåga i arbetet för ett hållbart samhälle.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd U 99:1 Sektorsansvar för Statens skolverk

Statens skolverk tillhör de myndigheter som av regeringen getts ett

särskilt sektorsansvar. Det innebär bl.a. att Skolverkets aktiva roll att

stödja utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling fortsätter.

Åtgärd U 99:2 Värdegrundsprojektet - stödja och stimulera arbetet

med värdegrunden

För att stödja och stimulera arbetet med värdegrunden i förskola, skola

och vuxenutbildning startade i februari 1999 ett projekt, Värdegrunds-

projektet. Projektet skall pågå fram till den 31 mars 2000.

Åtgärd U 99:3 NOT-projektet - förbättrade kunskaper i natur-

vetenskap, teknik och miljö

Förbättrade kunskaper i naturvetenskap, teknik och miljö. Ett nytt

(femårigt) NOT-projekt med syfte att stimulera intresset för natur-

vetenskap och teknik. Projektet har två inriktningar: dels att bidra till att

utveckla metoder för undervisning dels fortsatt arbete med

attitydpåverkan för att öka intresset för naturvetenskap och teknik.

69

Åtgärd U 99:4 Stöd till kompetensutveckling av lärare i naturveten- Skr. 1999/2000:13

skap, teknik och miljö

Ett särskilt stöd lämnas under perioden 1999-2000 till kompetens-

utveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö. Skolverket

fördelar medel till kommunerna for grundläggande ämnesmässig

kompetensutveckling och utveckling av den didaktiska kompetensen.

Åtgärd U 99:5 Kompetensutveckling i form av utbildningsprojekt

Uppdrag till Skolverket om kompetensutveckling av lärare i yrkesämnen

i form av utbildningsprojekt.

Åtgärd U 99:6 Utmärkelsen Miljöskola för folkhögskolor och studie-

förbund

Folkhögskolor inbjuds att delta i arbetet för att erhålla utmärkelsen

Miljöskola. Sådan inbjudan bör även ges till studieförbunden att, med

hänsyn tagen till deras speciella form av verksamhet, kunna arbeta för att

få en sådan utmärkelse.

70

Skr. 1999/2000:13

4.7 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och

jordbruk (prop. 1997/98:2, bet,1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är ett av

de viktigaste underlagen för bedömningar och förslag till åtgärder för ett

ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.

Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och

etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart

produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlings-

utrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av

naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar

jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer

kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett

samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt

godtagbart.

Vid Europeiska rådets möte i Berlin våren 1999 träffades en överens-

kommelse om EG-kommissionens reformförslag till ny jordbrukspolitik.

Som en del i överenskommelsen antogs en ny landsbygdsförordning. I

förordningen fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar lands-

bygdsutveckling. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera

andra delar av den gemensamma jordbrukspolitiken. I rådsförordningen

kommer regelverken för de nuvarande Mål 5a- och Mål 5b-åtgärderna

samt de kompletterande åtgärderna att samordnas. Miljöåtgärder inom

jordbruket ingår som en obligatorisk del för medlemsstaterna i de

landsbygdsprogram som skall utarbetas för perioden 2000—2006.

Landsbygdsförordningen ersätter därmed i allt väsentligt den nuvarande

rådsförordningen 2078/92 och kommer att kunna användas både för

gamla och nya former av miljöåtgärder. Krav på minst femåriga åtagan-

den ligger fast.

Inom Jordbruksdepartementets delansvar för de lokala investerings-

programmen för ekologisk hållbarhet har projekt initierats för bl.a.

våtmarksanläggning och restaurering av natur- och kulturvärden i betes-

marker.

Ett hållbart fiske skall vara resursbevarande, långsiktigt och ekonom-

iskt bärkraftigt. I tidigare års skrivelse om ekologisk hållbarhet har

regeringen framhållit att försiktighetsprincipen skall tillämpas i arbetet

med en förändring av den gemensamma fiskepolitiken. Under år 1998

användes försiktighetsprincipen för första gången som en utgångspunkt

för faställande av fiskekvoter inom ramen för Fiskerikommissionens för

Östersjön verksamhet. Vidare har EU och Norge under året enats om att

införa en ny förhandlingsstrategi för Nordsjösill grundad på försiktighets-

principen. Sverige har även verkat regionalt och multilateralt för att

försiktighetsprincipen tillämpas vid bestämning av fiskekvoter.

Att miljöaspekter integreras och att ekologiska krav beaktas är en

viktig fråga. Under året har miljöfrågornas integrering i fiskepolitiken

diskuterats. Ett område som har aktualiserats i denna debatt är miljö-

märkning av fisk.

71

Att resursutnyttjandet inte skall överskrida ekosystemets produktions- Skr. 1999/2000:13

förmåga är en annan viktig fråga. Under året har genomförts ytterligare

regleringar av fisket i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt genom att total-

kvoter har fastställts för fler bestånd bl.a. för tobis samt genom att vissa

industrifiskarter fördelades mellan berörda stater. Under året har även ett

omfattande arbete lagts ner av Nordostatlantiska fiskerikommissionen

angående det oreglerade makrillfisket på internationellt vatten. Någon

enighet har ännu inte kunnat nås i denna fråga.

Genom att verka för ett hållbart fiske skapas förutsättningar för att

framtida generationer kan skapa arbetstillfällen i bl.a. glesbygd samt att

konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen kan utvecklas.

Pågående åtgärder

Åtgärd Jo 97:1 Arbeta för en förändring av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik i mer miljöanpassad riktning

Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras

för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara produktions-

system (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98 JoU 23, rskr. 1997/98:241). Den

gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka

produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den

nuvarande gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar

och speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en

miljöanpassad produktion. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens

förslag till tre övergripande mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken

inom EU. Produktionen skall styras av konsumenternas efterfrågan. Den

skall även vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU

skall dessutom medverka till global livsmedelssäkerhet. Regeringen anser

att beslutet om Agenda 2000 innebär ett steg i rätt riktning mot en hållbar

utveckling bl.a. avseende ökade möjligheter för miljöförbättrande åt-

gärder. Reformen är dock inte tillräckligt långtgående.

Åtgärd Jo 97:2 Vidareutveckling av miljöersättningsprogrammet

för jordbruket

Sverige tillämpar nu ett utbyggt miljöprogram motsvarande hela den

kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige erhöll vid

medlemsskapsförhandlingama. Ett nytt miljöstöd för bevarande av

värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet har införts från år

1999 i enlighet med riksdagens beslut.

Åtgärd Jo 97:3 Minska hälso- och miljöriskerna vid bekämpnings-

medelsanvändning 1997-2001

Riksdagen har godkänt inriktningen i regeringens förslag till åtgärds-

program för att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid använd-

ningen av bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Ett

stor antal åtgärder skall genomföras liksom en kartläggning och kvanti-

fiering av riskerna i en högre utsträckning än vad som gjorts tidigare.

Under år 1999 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt

regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare

72

är av stor betydelse. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram avsätts Skr. 1999/2000:13

medel för sådana aktiviteter.

Åtgärd Jo 97:4 Främja ekologisk produktion

Jordbruksverket har utarbetat en aktionsplan för ekologisk produktion i

syfte att nå riksdagens mål att 10 % av landets åkerareal bör vara

ekologiskt odlad år 2000. Den ekologiska produktionen främjas genom

bl.a. ersättning till lantbrukare och medel för utbildning, information och

demonstrationsprojekt inom ramen för miljöprogrammet, försöks- och

utvecklingsprojekt, forskning samt marknadsstödjande åtgärder.

Regeringens bedömning är att förutsättningarna fortfarande är goda för

att uppnå riksdagens mål om 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000.

Jordbruksverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till nya mål

för den ekologiska produktionen. Regeringen kommer att återkomma till

riksdagen i frågan i en särskild skrivelse.

Regeringen gav år 1996 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) i

uppdrag att utarbeta och genomföra ett forskningsprogram för ekologisk

jordbruks- och trädgårdsproduktion. Med s.k. revalveringsmedel anslogs

för perioden 1997-1999 total 46,5 miljoner kronor för denna forskning.

Programmet kommer att avrapporteras den 31 december 1999. Inför

nästa forskningspolitiska proposition, som väntas år 2000, uppdrog

regeringen i oktober 1998 åt SJFR att utarbeta en forskningsstrategi för

jordbruksforskningen. I uppdraget ingår att bedöma hur forsknings-

programmet kan föras vidare i en uppföljande satsning.

Åtgärd Jo 97:5 Minska växtnäringsforlusterna från jordbruket

Ett av jordbrukets största miljöproblem är växtnäringsförluster till vatten

och luft. De uppsatta miljömålen har inte nåtts. Regeringen gav

Jordbruksverket i uppdrag att till årsskiftet 1999/2000 redovisa förslag

till sektorsmål samt förstärkta åtgärdsprogram för att minska växtnärings-

förlusterna till vatten och luft. Under år 1999 utgår medel till försöks-

och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och

utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse. Inom ramen för

miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgår medel för sådana

insatser.

Åtgärd Jo 97:6 Vidareutveckla aktionsplaner för bevarande av den

biologiska mångfalden inom jordbruket och rennäringen

Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har inom ramen för

miljöprogrammet i allt väsentligt genomförts genom åtgärder för att

bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och

rennäringen. Ett löpande uppföljnings- och utvärderingsarbete av den

gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter genomförs kontinuerligt

av Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Ut-

värderingsarbetet avrapporteras regelbundet. En kvalitativ bedömning

avses lämnas hösten 1999. Om det i detta arbete framkommer att utveck-

lingen av miljösituationen påkallar ytterligare miljöåtgärder bör behovet

av att vidareutveckla aktionsplanen övervägas.

73

Åtgärd Jo 97:7 Genomfora aktionsplan för biologisk mångfald på Skr. 1999/2000:13

fiskets område

Beslut har tagits om att aktionsplanen för uppföljning av den biologiska

mångfaldsplanen på fiskets område skall genomföras och medel har

beviljats för detta. I aktionsplanen finns angivet 27 olika åtgärder som

skall genomföras. Flertalet av åtgärderna skall följas upp inom en 3-

årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de olika åtgärderna. Under år

1998 har Fiskeriverket i samarbete med Naturvårdsverket utarbetat

åtgärdsplaner för flodkräfta, mal, grönling, nissöga, sandkrypare och

vårlekande siklöja.

Åtgärd Jo 97:8 Förstärka fiskevården

En långsiktig satsning skall göras på förbättrad fiskevård främst i

kustområdena och i de stora sjöarna. Beslut har fattats om att bevilja 20

miljoner kronor till fiskevården fr.o.m. år 1998. Inom ramen för detta

arbete har insatser för bevarande av hotade arter och stammar,

biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och skärpt fiskevårds-

tillsyn genomförts. Huvuddelen av medlen har lagts ut till länsstyrelserna

i form av länsvisa ramar, som bl.a. har använts till insatser som syftat till

att stödja fritidsfisket.

Åtgärd Jo 97:9 Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen

Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen kommer att gälla

under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och

medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar

med implementeringen av planen. Inom ramen för detta har Fiskeriverket

under året utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram, som har avrapporterats

till regeringen.

Åtgärd Jo 97:10 Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet

En nationell uppföljning av den senaste Nordsjökonferensen har genom-

förts under året. Detta arbete kommer att presenteras inom ramen för det

förberedelsearbete som sker inför nästa Nordsjökonferens som planeras

äga rum år 2002. Ett internationellt arbete pågår med att vidareutveckla

den s.k. ekosystemansatsen på fiskets område. Inom den Nordatlantiska

laxorganisationen har arbetet med en långsiktig aktionsplan för atlant-

laxen fortsatt.

Åtgärd Jo 97:11 Baltic 21

Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet - Baltic 21 -

är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet

mellan Östersjöregionens länder. Sverige var initialt s.k. leadparty, och

var ansvarig för att den gemensamma handlingsplanen för jordbruks-

sektorn arbetades fram. Polen har nu tillsammans med HELCOM tagit

över leadparty funktionen för jordbrukssektorn. På fiskets område har

Fiskerikommissionen för Östersjön haft motsvarande leadparty-ansvar.

Fiskesektom har deltagit i arbetet med att utarbeta handlingsplanen på

fiskets område.

74

Åtgärd Jo 97:12 Införande av miljöledningssystem Skr. 1999/2000:13

Regeringen har gett ett antal myndigheter i uppdrag att infora miljö-

ledningssystem. De myndigheter under Jordbruksdepartementet som getts

detta uppdrag är i pilotomgången Fiskeriverket (FiV), i andra omgången

Statens livsmedelsverk (SLV) och Statens lantbruksuniversitet (SLU)

samt nyligen i tredje omgången Statens jordbruksverk (SJV), Statens

veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Statens jordbruks- och

forskningsråd (SJFR). FiV, SLV och SLU har avgivit sina första

rapporter avseende införande av miljöledning. Uppföljning av dessa

rapporter pågår.

Eftersom myndigheterna fått sitt uppdrag att införa miljölednings-

system vid olika tillfällen har de kommit olika långt. Fiskeriverket (pilot)

som startade sitt arbete år 1997 fortsätter f.n. med att integrera sitt

miljöledningssystem i den ordinarie verksamheten. Några myndigheter

arbetar med att genomföra en miljöutredning (SJV, SVA och SJFR, vilka

blev miljöledare år 1999), dvs. en kartläggning av myndighetens verk-

samhet som ger upphov till negativa miljöeffekter, och med att ta fram en

miljöpolicy, mål och handlingsplan för sitt fortsatta arbete (SLV och

SLU, vilka blev miljöledare år 1998).

Åtgärd Jo 98:1 Energiskog

Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser både

genom att öka tillgången på fömybar energi och genom att under

växtperioden binda koldioxid. Det nationellt finansierade anläggnings-

stöd som introducerades år 1997 inom ramen för rådets förordning (EEG

nr. 1765/92) har hittills endast utnyttjats marginellt. Under år 1998 har

reglerna för anläggningsstödet förändrats och stödnivån höjts för att

stimulera lantbrukarnas intresse för nyplantering av energiskog.

Åtgärd Jo 98:2 En ny rennäringspolitik

Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag

till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt

och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring (Jo 1998:03). Uppdraget

skall redovisas senast vid utgången av år 1999.

Åtgärd Jo 98:3 Integrering av miljöhänsyn i EU:s jordbrukspolitik

Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars

övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar jordbruks- och livsmedels-

produktion. Jordbruksrådet avlämnade en inledande rapport om inte-

grering av miljöhänsyn och hållbar utveckling vid toppmötet i Wien i

december 1998.1 slutsatserna från Wien-mötet uppmanas bl.a. jordbruks-

sektorn att fortsätta det påbörjade arbetet med att ta fram strategier för att

integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling. Sektorn uppmanas också

att ta fram en uppsättning indikatorer. Arbetet med strategin och

indikatorer skall redovisas vid toppmötet i Helsingfors i december 1999.

Åtgärd Jo 98:4 Sektorsansvar för myndigheter

Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt

miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl jordbruksnäringen som

fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för miljön. Jordbruksverket

75

och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett Skr. 1999/2000:13

särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Sektorsmyndig-

hetema återkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första

lägesredovisning om hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets

omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk

hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheter med

sektorsansvar skall årligen redovisa sina insatser i samband med

årsredovisningarna.

Åtgärd Jo 98:5 Delmål till de nationella miljökvalitetsmålen

Jordbruksverket och Fiskeriverket har haft regeringens uppdrag att

utarbeta förslag till delmål och åtgärder som bidrar till att uppnå de

miljökvalitetsmål som föreslås i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145,

bet. 1998/99:MJU, rskr. 1998/99:183) och som faller inom deras ansvars-

områden. Arbetet bedrevs i samverkan med Naturvårdsverket och den

parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken. Uppdragen har

redovisats den 1 oktober 1999.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Jo 99:1 Nationellt program för växtgenetiska resurser

Jordbruksverket redovisade i slutet av år 1998 ett förslag till nationellt

program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska

resurser för livsmedel och jordbruk. Programmet har remissbehandlats

och ett regeringsbeslut beräknas tas under hösten. Regeringen har vidare

föreslagit i budgetpropositionen för 2000 att totalt 12 miljoner kronor

fördelat med fyra miljoner kronor per år under tre år avsätts för

forskningsinsatser och till Nordiska genbankens arbete inom området

växtgenetiska resurser.

Åtgärd Jo 99:2 Ett nytt landsbygdsprogram

Jordbruksdepartementet arbetar för närvarande med programplaneringen

enligt de förutsättningar som anges i landsbygdsförordningen. Lands-

bygdsförordningen kan användas för att ställa om till ett ekologiskt

hållbart jordbruk och för att uppnå miljömålen för jordbruket.

Miljöprogramutredningen (Jo 1998:04) har lämnat förslag till fortsatt

inriktning på och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram för jordbrukets

miljöprogram för perioden 2001-2005 (dir. 1998:11). Utredarens förslag

till miljöåtgärder och utfallet av remissen kommer att hanteras inom

ramen för ett kommande landsbygdsprogram. Inom landsbygds-

programmet kan olika former av miljöåtgärder integreras i ett samlat

program så att miljönyttan förstärks och administrativa förenklingar m.m.

kan åstadkommas.

Åtgärd Jo 99:3 Utarbeta en långsiktig forvaltningsplan för Östersjö-

torsken

Sverige har under ett flertal år i Fiskerikommissionen för Östersjön drivit

frågor som rör det långsiktiga skyddet av det för Sverige kommersiellt så

viktiga torskbeståndet i Östersjön. Vid 1998 års session beslöts att

76

Fiskerikommissionen under år 1999 skall utarbeta en långsiktig Skr. 1999/2000:13

förvaltningsplan inom ramen för försiktighetsprincipen. Ett arbets-

gruppsmöte har hållits i april 1999, där internationella riktlinjer för

förvaltningen har utarbetats. Fiskerikommissionen antog en resolution

(EG nr. 1257/1999) om riktlinjerna i september 1999.

Åtgärd Jo 99:4 Integrering av miljöhänsyn i EU:s fiskeripolitik

Inom ramen för kommissionens arbete med integrering av miljöhänsyn

och hållbar utveckling verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt

bärkraftigt fiske genom tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen. I

rådsslutsatsema från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en

av de sektorer inom vilka en strategi för att integrera miljöhänsyn och

hållbar utveckling skall utvecklas. Arbetet med strategin redovisas år

2000.

77

Skr. 1999/2000:13

4.8 Kulturdepartementets verksamhetsområde

Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag organ-

iseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett

hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar

utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till

frågor om samhällsutveckling, integration, idrott, folkrörelser, ungdoms-

politik och kulturella perspektiv. Riksantikvarieämbetet är en av de

myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för

ekologiskt hållbar utveckling.

En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt

gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en

hållbar utveckling. Efterkrigstidens kulturarv står i fokus som en ny fråga

för kulturmiljösektom. Mångfalds- och integrationsfrågorna liksom sak-

områdena idrott, folkrörelsefrågor och ungdomspolitik, vilka samtliga

numera hör hemma i Kulturdepartementet, är nya verksamheter som ger

nya perspektiv på frågor som rör hållbar utveckling. Riksdagen har

vidare beslutat inrätta ett helt nytt politikområde - storstadspolitik - som

också förts till Kulturdepartementet.

Under år 1998 var Stockholm Europas kulturhuvudstad. En del av de

särskilda satsningar som genomfördes under Kulturhuvudstadsåret hade

en utgångspunkt i miljöfrågor och ekologi och visst bidrag till detta

lämnades därför från den s.k. Kretsloppsmiljarden.

Pågående aktiviteter

Åtgärd Ku 97:1 Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet for

ett hållbart samhälle

Kulturmiljösektorn svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart

samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop.

1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de

nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. I propositionen

Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål (prop. 1998/99:114) föreslås

nya övergripande mål för arbetet för kulturmiljön. Ett av målen är: Ett

hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kultur-

miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen.

Åtgärd Ku 97:2 Kulturmiljöarbete i Östersjöområdet

För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet

beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-

sätta en gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och

samordnar detta arbete. Arbetsgruppen har i juni 1999 lämnat förslag på

en strategisk handlingsplan för Östersjöområdets gemensamma kulturarv.

Kulturministrarna har ställt sig bakom planen vid ett möte i Gdansk i

september 1999.

Regeringen har vidare givit Riksantikvarieämbetet ett huvudansvar för

genomförandet av två projekt avseende hållbar byggnadsvård i

78

Östersjöområdet. Projekten, som gäller Polen och Estland, har beviljats Skr. 1999/2000:13

bidrag på sammanlagt 60 miljoner kronor ur Östersjömiljarden.

Åtgärd Ku 97:3 Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar

Riksantikvarieämbetet har tilldelats 3,4 miljoner kronor från den s.k.

kretsloppsmiljarden för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är

att traditionellt byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade.

När dagens hus skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att värna

kulturmiljön. Medlen skall användas till en materialguide för ekologisk

byggnadsvård, till ett nätverk för entreprenörer som inriktat sig på

byggnadsvård och till att starta ett samarbete mellan olika yrkesfack vid

planering. Örebro, Västmanlands, Gotlands och Gävleborgs län medver-

kar med många olika delprojekt i detta arbete.

Åtgärd Ku 97:4 Främja god arkitektur och formgivning

Riksdagen antog i maj 1998 regeringens proposition Framtidsformer -

Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1997/98:117,

bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225). I denna påtalas vikten av en god

utformning av den fysiska miljön med utgångspunkt i människors behov

av en tilltalande och stimulerande miljö. Vikten av att de offentliga

aktörerna föregår med gott exempel poängteras särskilt och staten har här

ett stort ansvar genom sina olika roller och styrmedel.

Arkitektur, formgivning och design med hög kvalitet innebär hus-

hållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser. Regeringen

har framhållit betydelsen av att ekologiska aspekter tillgodoses, likväl

som funktionella, tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska.

Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle kan förväntas fa stora

konsekvenser på det befintliga byggnadsbeståndet. Inom ramen för

statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet har

regeringen också markerat vikten av att de arkitektoniska kvaliteterna

och kulturmiljö värden ges uppmärksamhet. För att bidra till ett samspelt

statligt agerande inom detta tvärsektoriella område har regeringen inrättat

en arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design som leds av

Kulturdepartementet.

Åtgärd Ku 97:5 Öka samverkan mellan kulturmiljösektorn och

naturvården

I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) betonas betydelsen av en ökad

samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljöbalken

(prop. 1997/98:45) finns bl.a. bestämmelser som rör natur- och kultur-

miljön. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop.

1997/98:158) anförde regeringen att en helhetssyn på skogens natur- och

kulturmiljö värden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta

arbetet med att bevara och utveckla skogens miljövärden samt att den

administrativa hanteringen av skogens natur- och kulturmiljövärden bör

samordnas bättre. Regeringen har i regleringsbrevet för år 1997 tydligare

samordnat Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets verksamhets-

mål i syfte att verka för ett ökat samarbete mellan natur- och

kulturmiljösektorema. I regleringsbrevet för år 1998 har därutöver införts

ett gemensamt återrapporteringskrav angående resultat av samverkan

79

mellan sektorerna. Av återrapporteringen framgår bl.a. att samarbetet Skr. 1999/2000:13

som regel fungerar bra och att olika projekt bidrar till att utveckla

förståelse för behovet av samarbete och helhetssyn. Enligt verkens

bedömning är samarbetet nu mer heltäckande än tidigare och omfattar de

flesta områden där samverkan är nödvändig. Det finns dock behov av

fördjupning inom vissa områden.

Regeringen har i propositionen Kulturarv - kulturmiljöer och kultur-

föremål (prop. 1998/99:114) föreslagit nya övergripande mål för

kulturmiljöarbetet. Genom de nya målen förtydligas vikten av att olika

sektorer i samhället samverkar till gagn för en långsiktigt hållbar

förvaltning och utveckling av kultur- och naturmiljön.

Åtgärd Ku 98:1 Storstadens kulturmiljö och arkitektur

Våra storstäder har växt fram ur skilda historiska förutsättningar. Olika

sociala, ekonomiska och ideologiska strukturer har bidragit till att ge

städerna dess fysiska utformning, vilket gett karaktär och identitet åt

stadsplaner och bebyggelse. Variationen i den successivt framvuxna

bebyggelsen är värd att slå vakt om genom att vårda det gamla och verka

för kvalitet i det nya som tillkommer. Inte minst är detta viktigt när det

gäller de förändringar som städerna nu står inför i och med utvecklingen

mot ett hållbart samhälle. För att stärka arbetet med arkitektur och

kulturmiljövärden i storstäderna har regeringen i propositionen

Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet (prop.

1997/98:165) föreslagit att 10 miljoner kronor om året avsätts för detta

ändamål under de kommande tre åren. Insatserna handlar om att förbättra

kulturmiljösektoms kunskapsunderlag och om investeringar i byggnads-

projekt där kulturhistoriska eller arkitektoniska värden tas till vara. De tre

berörda länsstyrelserna har förstärkts för att arbeta aktivt med efter-

krigstidens kulturarv och det sker ett utbyte och en återkoppling av

erfarenheterna från Malmö, Göteborg och Stockholm i projektet. Vidare

har Arkitekturmuseet fått i uppdrag att genomföra en särskild kampanj

för de arkitekturpolitiska frågorna med avslutning i ett arkitekturår 2001.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Ku 99:1 Storstadspolitiken som ett instrument for hållbar

utveckling

I december 1998 beslöt riksdagen att inrätta ett helt nytt politikområde -

en nationell storstadspolitik där ett av politikens övergripande mål är att

bryta segregationen i storstadsregionerna. Som ett bland flera mål-

områden ingår att alla stadsdelar i storstäderna bör uppfattas som

attraktiva av dess invånare, och utgöra goda och hälsosamma livsmiljöer.

Att medverka till och främja en sådan utveckling är en huvuduppgift

för samhällsplaneringen i storstadsregionerna. De socialt utsatta stads-

delarna kännetecknas i många fall - jämfört med respektive storstads-

region i övrigt - av brister i den byggda miljöns utformning. Nya större

projekt som gäller infrastruktur inom dessa stadsdelar eller i deras närhet

far inte försämra deras utvecklingsmöjligheter. En praktiskt inriktad

metodutveckling behöver därför komma till stånd i fråga om fysisk

80

planering, om miljö- och hushållningsfrågor och om arbetet med miljö- Skr. 1999/2000:13

konsekvensbeskrivningar.

I februari 1999 inrättade regeringen en Storstadsdelegation med ansvar

för att vidareutveckla storstadspolitiken. En av Storstadsdelegationens

uppgifter är att uppmuntra en god utveckling for den fysiska planeringen,

i miljö- och resurshushållningsfrågor och i arbetet med miljökonsekvens-

beskrivningar som främjar en långsiktigt hållbar utveckling i förnyelse-

arbetet i de utsatta stadsdelarna.

I februari 1999 erbjöds sju kommuner - Botkyrka, Göteborg, Haninge,

Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje - möjlighet att teckna s. k.

lokala utvecklingsavtal med staten i ett ömsesidigt åtagande for att bryta

segregationen som ökat under en längre tid. Samtliga kommuner har

anmält sitt intresse och arbete pågår inom kommunerna med att ta fram

förslag till konkreta insatser. Avtal beräknas kunna tecknas successivt

under hösten och förväntas innehålla vissa insatser på miljöområdet.

Åtgärd Ku 99:2 Utredning av statens ansvar för formgivning och

design

Regeringen tillsatte i februari 1999 en särskild utredning på form-

givnings- och designområdet. Formgivningskommittén har bl.a. till

uppgift att belysa formgivnings- och designområdets betydelse för en

ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur sambanden mellan dessa

områden kan stärkas. Ett slutbetänkande kommer att lämnas till

regeringen senast den 1 mars 2000.

Åtgärd Ku 99:3 Översyn av statens stöd till friluftsliv och

främj andeorganisationer

I regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet. Folkhälsa,

folkrörelse och underhållning (prop. 1998/99:107) berörs statens stöd till

friluftsliv och främjandeorganisationer.

I propositionen framhålls att många av de främjandeorganisationer som

i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till idrotten bedriver en

verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar spännande och lärorika

upplevelser i naturen och därigenom goda möjligheter att utveckla ett

livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. Vidare betonas i propositionen

att verksamheten hos flertalet av dessa organisationer kan sägas vara

inriktad mot friluftsliv och att värna naturen.

I propositionen anges vidare att det inom Regeringskansliet har inletts

en översyn om framtida inriktning och administration av statens stöd till

friluftslivet och främj andeorganisationema. En arbetsgrupp med före-

trädare för bl.a. berörda myndigheter, såsom Naturvårdsverket, och

organisationer har tillsatts med uppdrag att redovisa resultatet av denna

översyn i slutet av år 1999. Översynen berör förutom det statliga stödet

aspekter såsom friluftslivets nytta för miljön, värnandet om miljön m.m.

Åtgärd Ku 99:4 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och

kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs, t.ex. i arbetet med

miljöfrågor

I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för

demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115) preciseras mål

81

för den nationella ungdomspolitiken. Ett av dessa mål är att ungdomars

engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara

som en resurs.

Enligt propositionen bör det under detta övergripande mål formuleras

delmål som rör samhällets förmåga att i olika sammanhang ta till vara

ungas engagemang. Delmålen bör utgå från att ungdomar generellt sett

har ett stort intresse för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga

framtidsfrågor. I propositionen framhävs att detta gäller såväl miljöfrågor

och arbete mot främlingsfientlighet och rasism som IT-frågor och

skapande av innovativa företag.

Åtgärd Ku 99:5 Ungdomar som resurs i det internationella arbetet,

t.ex. på miljöområdet

I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för

demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115) behandlas bl.a.

frågan om ungdomar som resurs i det internationella arbetet.

I propositionen betonas att det är viktigt att engagerade ungdomar

bereds både tillträde och möjlighet att representera ungdomar inom EU

och FN samt vid olika internationella konferenser. Detta framhålls i

propositionen som särskilt angeläget då det behandlas frågor som

ungdomar är starkt engagerade i, exempelvis vid miljökonferenser där

ungdomar från bl.a. miljöorganisationer bör kunna delta.

Skr. 1999/2000:13

82

Skr. 1999/2000:13

4.9 Näringsdepartementets verksamhetsområde

Det nya Näringsdepartement som inrättades den 1 januari 1999 ansvarar

för frågor som tidigare handlagts inom Kommunikationsdepartementet,

Arbetsmarknadsdepartementet samt Närings- och handelsdepartementet.

Näringsdepartementet ansvarar således för frågor om infrastruktur och

transportpolitik, arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt, småföretag, nyeta-

blering och konkurrens, regional tillväxt, teknisk forskning och

utveckling, informationsteknologi samt förvaltning av statliga företag.

Inom det kommunikationspolitiska området är det transportpolitiken

som har en klar miljöpolitisk inverkan. Våren 1998 beslutade riksdagen

om ett nytt övergripande transportpolitiskt mål (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98 :TU 10, rskr. 1997/98:266) syftande till att transportpolitiken

skall säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det

övergripande målet preciseras i följande långsiktiga delmål:

• ett tillgängligt transportsystem,

• en hög transportkvalitet,

• en säker trafik,

• en god miljö,

• en positiv regional utveckling.

En ny myndighet, Rikstrafiken, har inrättats från den 1 juli 1999. Dess

huvuduppgiften är att verka för samordning och upphandling av viss

interregional persontrafik.

Långsiktsplanerna för åtgärder i transportinffastrukturen under åren

1998-2007, som fastställdes under år 1998, har börjat genomföras. De

åtgärder som prioriteras i dessa planer är till stor del förbättringar av

befintligt vägnät, vilket innebär begränsade intrångseffekter.

Förberedelsearbetet inför revideringen av långsiktsplanerna till planer för

åren 2002—2011 har påbörjats.

Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle skapar en

sysselsättningspotential, som skall tas tillvara. Arbetsmarknadspolitiken

bör därför fortsätta att utvecklas så att den förenar miljö- och syssel-

sättningsmål och samtidigt påskyndar omställningen till en ekologiskt

hållbar utveckling. Inom ramen för olika arbetsmarknadspolitiska

program görs insatser som är angelägna från både sysselsättnings- och

miljösynpunkt. De arbetsmarknadspolitiska programmen skall vara

utformade så att de är förenliga med målen för ett ekologiskt hållbart

Sverige. Regeringens satsningar på bl.a. de lokala investerings-

programmen är ett steg mot en ekologiskt hållbar utveckling där miljö-

och sysselsättningsaspekter ingår som integrerade delar.

I 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1) anges som ett av de

näringspolitiska målen att främja sådana konsumtions- och produktions-

mönster som minskar påfrestningarna på miljön. Efter förslag i

regeringens proposition om en uthållig energiförsörjning (prop.

1996/97:84) beslöt riksdagen att en ny central energimyndighet skulle

inrättas den 1 januari 1998 (bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).

Härigenom fick Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) en mer

83

renodlad roll som central myndighet for näringslivets tillväxt och Skr. 1999/2000:13

förnyelse. Verket svarar för statliga insatser för att främja teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av

små och medelstora företag samt regional närinslivsutveckling efter

förutsättningarna i landets olika delar. Inom sina verksamhetsområden

skall verket uppfylla de miljömål som regeringen beslutar om.

Statens energimyndighet har fatt ansvar för frågor avseende tillförsel

och distribution av energi. Bland energimyndighetens uppgifter ingår att

ha ansvar för ett långsiktigt program för forskning, utveckling och

demonstration av ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiteknik.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltnings-

myndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet. Statens

oljelager (SOL) har numera slagits samman med SGU. Det övergripande

målet med SOL:s verksamhet är att statens civila beredskapslager av olja

för krigssituationer skall avvecklas med hänsyn tagen till samhälls-

ekonomi, beredskap och miljö.

Näringspolitiska åtgärder har en stor betydelse för att uppnå en hållbar

utveckling. Departementets arbete med miljöledningssystem skall säker-

ställa att de näringspolitiska besluten är förenliga med kravet på en

hållbar utveckling.

I det följande redovisas liksom i förra årets regeringsskrivelse Närings-

departementets åtgärder som har bäring på en ekologiskt hållbar

utveckling. Under rubriken Pågående åtgärder redovisas alla åtgärder

som igångsatts under år 1997 eller år 1998. På grund av den samman-

slagning av huvuddelarna av verksamheterna vid Kommunikations-,

Arbetsmarknads- och Närings- och handelsdepartementen som skedde

vid omorganisationen av regeringskansliet den 1 januari 1999 omfattar

listningen av åtgärderna samtliga tre departements åtgärder i den

utsträckning de ingår i Näringsdepartementet. Dessa har getts en löpande

numrering. För att underlätta möjligheten att kunna göra en återkoppling

till redovisningen i föregående års regeringsskrivelse anges inom

parantes i rubriken för varje pågående åtgärd även dess nummer i 1998

års skrivelse.

Pågående åtgärder

Åtgärd N 97:1 (f.d. K 97:1) Utveckla miljömålen for transport-

sektorn

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning

för medborgarna och näringslivet i hela landet. I detta ligger bl.a. att

transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en

god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas

mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra

naturresurser skall främjas.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i uppdrag att i

samverkan med berörda myndigheter vidareutveckla mått och metoder

för att precisera etappmål för de transportpolitiska delmålen, däribland

delmålet om en god miljö. Vidare har de fyra trafikverken i uppdrag att

84

lämna förslag till åtgärder för att miljökvalitetsmålen skall uppnås samt Skr. 1999/2000:13

att redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna

av de föreslagna åtgärderna. Uppdragen kommer att utgöra ett viktigt

underlag i miljömålskommitténs arbete.

Åtgärd N 97:2 (f.d. K 97:2) Investeringar i transportsystemets infra-

struktur

Genomförandet av Nationell väghållningsplan (Vägverket), Stomnätsplan

(Banverket) och Länsplanema för regional transportinfrastruktur

avseende åren 1998-2007 har påbörjats. Genomförda åtgärder under år

1998 har bland annat resulterat i att antalet bullerstörda utmed det statliga

vägnätet minskat med 4 400 personer, 900 fastigheter som störts av

jämvägsbuller har erhållit bullerskydd och 16 konfliktpunkter mellan

vägar och vattentäkter har åtgärdats.

Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga utsläpp av

koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning per

passagerare och ton. Flera järnvägssträckor har förbättrats under året,

t.ex. Norra stambanan och Västkustbanan, och nya sträckningar har

öppnats för trafik. Nedan följer några exempel på stora aktuella projekt.

Mälarbanan

Mälarbanan bildar tillsammans med Svealandsbanan "ringen runt

Mälaren". På Mälarbanans sista flaskhals, mellan Kallhäll och Kungs-

ängen, byggs för närvarande dubbelspår som beräknas öppnas för trafik

under våren 2001. De nya spåren dras till stor del i ny sträckning, och

ungefar en tredjedel av sträckan läggs i tunnel. När investeringsarbetena

på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden mellan Stockholm

och Örebro understiga två timmar.

Botniabanan

Utvecklingen i Norrland har koncentrerat människor och arbetsplatser till

kustregionen. Norrland har redan i dag mycket höga nettoexportvärden.

För att Sverige skall kunna dra nytta av dessa behövs en väl fungerande

infrastruktur för transporter och kontakter. Den nuvarande stambanan

byggdes på 1800-talet och är enkelspårig. Förutom dess låga standard har

den ett ogynnsamt läge och den är hårt belastad av tung godstrafik. Den

planerade Botniabanan mellan Kramfors och Luleå blir 190 km lång och

kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan bilda funktionen

av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv trafik läggas upp med gods-

trafik norrut på stambanan och både persontrafik och snabba södergående

godståg på den nya Botniabanan.

Botniabanan kommer att tillåtlighetsprövas av regeringen enligt den

nya miljöbalken. Den första etappen mellan Örnsköldsvik och Husum

behöver dock inte tillåtlighetsprövas och den kommer att börja byggas

under år 1999. Hela Botniabanan beräknas vara klar för trafik år 2006.

Stockholm

Järnvägsavsnittet omedelbart söder om Stockholms central är det hårdast

belastade i Sverige. Dagens spårsystem, med endast två spår över Årsta-

viken, är praktiskt taget fullt utnyttjat. Syftet med den planerade nya

85

järnvägsbron över Årstaviken är att säkerställa en nödvändig ökning av Skr. 1999/2000:13

spårkapaciteten. Jämvägsplanen för byggandet av en ny bro har under

våren 1999 vunnit laga kraft och byggnadsarbetena beräknas påbörjas

under hösten 1999.

Regeringen beslutade i juni 1998 att ge Banverket och Vägverket i

uppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för alternativa åtgärder i

centrala Stockholm för att erhålla en ökad kapacitet för järnvägstrafiken

och förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken. I arbetet skall en

vägtunnel som ersätter Centralbron särskilt studeras. Utredningen skall

ske med medverkan från Stockholms kommun. Uppdraget redovisades

den 30 september 1999.

Göteborg

Göteborgsöverenskommelsen innebär att 4,2 miljarder kronor satsas i ett

investeringsprogram för miljö- och trafikförbättringar i Göteborgs-

regionen. Ca 1,9 miljarder kronor skall användas till bl.a. kollektivtrafik-

förbättringar i form av nya spårsträckningar och spårvagnar samt till

miljö- och trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet. Ca 2,3

miljarder kronor skall användas till förbättringar på huvudvägnätet, varav

den största satsningen är nedgrävningen av Götaleden. Staten står för 75

% och regionen och kommunerna för 25 % av kostnaderna för invester-

ingsprogrammet.

Västkustbanan vid Hallandsåsen

Byggandet av en järnvägstunnel genom Hallandsåsen stoppades i oktober

1997 sedan det visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat skador på

människor, djur och miljö. Regeringen har i maj 1999 beslutat att

Banverket senast den 1 oktober 2000 skall redovisa om det går att

färdigställa tunneln på ett miljömässigt säkert sätt och i så fall med vilken

teknik.

Åtgärd N 97:3 (f.d. K 97:7) Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder

vid flygplatser

Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket (LFV) att planera och

snarast, dock senast år 2003, genomföra en första etapp av åtgärds-

program mot buller i befintlig bebyggelse. Därutöver har LFV den 1

november 1998 redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras

under perioden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllelsen av de

riktvärden för buller som riksdagen har godkänt.

Åtgärd N 97:4 (f.d. A 97:1) Utforma de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna så att de är förenliga med målen för ekologisk hållbarhet

Den arbetsgrupp, som under sommaren 1998 tillsattes inom Arbets-

marknadsverket (AMV) i syfte att utarbeta ett förslag till ett centralt

program för AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, har

under augusti 1999 lämnat sin slutrapport. De slutsatser och förslag som

arbetsgruppen lämnat i rapporten kommer att ligga till grund för fortsatta

insatser på området och utgöra en del av det utvecklingsarbete som pågår

inom AMV.

86

Under hösten 1999 kommer Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att, i Skr. 1999/2000:13

enlighet med regeringens beslut den 22 december 1998, påbörja arbetet

med att införa ett miljöledningssystem. En första delårsrapport om

utvecklingen av arbetet kommer att lämnas i samband med årsredo-

visningen år 2000.

Åtgärd N 97:5 (f.d. A 97:2) Utveckla möjlighet till mer innovativa

och framåtsyftande miljöinsatser inom ramen för EU:s struktur-

fonder

I det nya regelverket för strukturfonderna betonas beaktandet av miljön.

Bl.a. skall en förhandsbedömning av miljön i den berörda regionen göras

där en uppskattning av strategins och stödformernas förväntade effekter

på miljön skall redovisas. Naturvårdsverket bedriver tillsammans med

andra verk en metodutveckling i syfte att miljö- och hushållningsfrågoma

på ett bättre sätt skall integreras i de svenska strukturfondsprogrammen

och i genomförandet av dessa. Detta arbete har bl.a. redovisats i en

rapport om hur strategiska miljöbedömningar kan användas för att stärka

miljöarbetet inom ramen för strukturfondprogrammen. Regeringen beton-

ar i riktlinjerna för programarbetet inför nästa programperiod att de

föreslagna åtgärderna skall vara förenliga med en ekologiskt hållbar

tillväxt och en god hushållning med naturresurserna.

Åtgärd N 97:6 (f.d. A 97:3) Lyfta fram behovet av åtgärder för ett

säkert och utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på

samhällsutvecklingen

Arbetslivsinstitutet redovisade i april 1998 till dåvarande Arbets-

marknadsdepartementet ett regeringsuppdrag avseende en inventering av

forsknings- och utbildningsinsatser för att belysa verkan på arbetsmiljön

av åtgärder för den yttre miljön. Institutet har som ett led i uppdraget

inrättat en samrådsgrupp med företrädare för myndigheter och andra

organisationer. De inledande mötena har ägnats ömsesidig information

om aktuellt arbete, diskussion av kopplingen miljöstyrning och intern-

kontrollarbete, behovet av kompletterande studier/forskning samt

behovet av seminarier och informationsaktiviteter. En kartläggnings-

studie kring de branschvisa utvecklingstendenser som kan skönjas kring

företagens miljöarbete avses göras under år 1999 i samverkan mellan

Arbetslivsinstitutet och Institutet för Vatten- och luftvårdsforskning.

Resultaten avses bygga bl.a. på erfarenheter från branschforsknings-

instituten och beräknas kunna presenteras i slutet av år 1999.

Åtgärd N 97:7 (f.d. N 97:3) Användningen av fossila bränslen bör

hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som

är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare

En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet.

Arbetet bedrivs med sikte på att slutföras under hösten 1999. Utgångs-

punkterna för översynen är de mål som riksdagen i samband med 1997

års energipolitiska proposition lade fast för energibeskattningen (prop.

1996/97:84). Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter för

hushållning och konvertering till fömybara energislag, samtidigt som den

inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt.

87

Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med fömybara energislag. Skr. 1999/2000:13

Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas.

En särskild utredare (N 1998:04) har tillkallats för att se över den

lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas

och annan rörbunden energi. Utredaren skall bl.a. följa det pågående

arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre

marknaden för naturgas samt senast den 1 november 1999 lämna ett

förslag till naturgaslagstiftning som kan bedömas tillgodose det nya

direktivets krav och även vara grunden för en samhällsekonomiskt

effektiv svensk naturgasmarknad.

Åtgärd N 97:8 (f.d. N 97:8) Uppmuntra införande av miljölednings-

system i små och medelstora företag

NUTEK har sedan år 1996 arbetat med att främja miljöstyrning i små och

medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretagsutveckling.

Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri telefon-

rådgivning, seminarier samt hjälp med att bli registrerad enligt EU:s

miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att stödja

småföretag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under år 1998 och

1999.

Åtgärd N 97:9 (f.d. N 97:9) Bedriva utbildningskampanj för skogs-

ägare

I syfte bl.a. att lyfta fram landsskapsperspektivet i skogsnäringen på-

börjades under år 1997 arbetet med utbildningskampanjen "Grönare

skog". Kampanjen riktar sig främst till mindre skogsägare. Under år 1998

pågick omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor.

Kampanjen "Grönare skog" startades den 1 september 1999 och är

planerad för en treårsperiod.

Åtgärd N 97:10 (f.d. N 97:10) Fortsätta arbetet med att utarbeta en

Agenda 21 för uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen

för Baltic 21-projektet

Baltic 21 är ett program för långsiktigt samarbete mellan 11 stater i

Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling. Sverige är

tillsammans med Ryska Federationen utsett att vara ledande land inom en

av de sektorer som berörs av programmet, nämligen industrisektorn.

Inom Näringsdepartementet har påbörjats ett projekt inom vilket denna

ledande roll skall utövas. Projektet genomförs i nära samverkan med

representanter för näringsliv och berörda organisationer och myndigheter.

Operativt ansvarig är Närings- och teknikutvecklingsverket. Projektet

genomförs i god överensstämmelse med regeringens mål för såväl

Östersjösamarbetet som för uthållig utveckling.

Åtgärd N 97:11 ( f.d. N 97:11) Följa upp förslag till insatser från

Miljöteknikdelegationen

Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter

från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner inrättades i

september 1996. Delegationens uppdrag är att stimulera utveckling,

88

upphandling och introduktion av miljöanpassade produkter och teknik för Skr. 1999/2000:13

att nå en ekologiskt hållbar utveckling.

Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med 20 miljoner

kronor från tolfte huvudtitelns anslag A 16 Program for småföretags-

utveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor från

§ ortonde huvudtitelns anslag A 8 Investeringsbidrag för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar riktning. I budgetpropositionen för 2000

tilldelas Miljöteknikdelegationen ytterligare 10 miljoner kronor för att

fortsätta och utveckla sitt uppdrag. Delegationen skall förutom att fortsatt

verka för en positiv miljödriven teknikutveckling även främja att

utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och

efterfrågan på den internationella marknaden.

Bland de projekt som Miljöteknikdelegationen startade år 1997 och

1998 finns tävlingar för att demonstrera och verifiera marksanerings-

tekniker respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en

nationell tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade

innovationer, kravspecifikationer för smörj fetter, tvåtaktsoljor, inomhus-

färger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla

småbilar, inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i

fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök,

samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.

Till de nya projekt som startades år 1999 hör Miljöinnovationstorget,

en mötesplats för innovatörer och finansiärer, upprepning av § olårets

lyckade Miljötekniktävling, teknikupphandling av ruttplaneringssystem,

demonstration av teknik för sanering av mark förorenad med klorerade

lösningsmedel, demonstrationstumé för miljöanpassade gödselspridare,

demonstrationsprojekt för samordning av transporter och kunskaps-

sammanställning om smarta hus.

Erfarenheter av de verktyg och arbetssätt delegationen använt har

sammanställts. En begränsad kartläggning av svenska spjutspetsar inom

miljöanpassad teknik, produkter, varor och tjänster pågår. Den skall

matchas mot den analys av efterfrågan på miljöanpassade varor och

tjänster på en rad internationella marknader som görs parallellt.

Sammanställningarna utgör underlag för den strategi för en samlad

nationell kraftsamling för att främja miljöanpassade produkter och teknik

som delegationen arbetar med under år 1999.

Åtgärd N 97:12 (f.d. N 97:2) Energipolitiskt program

Riksdagen godkände år 1997 utformningen av ett sjuårigt program för ett

ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår

stöd till energiforskning, forskning om energisystemet, forsknings-

samarbete med länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion från

skogsråvara.

Åtgärd N 97:13 Miljöledningssystem

Trafikverken har regeringens uppdrag att utarbeta miljöledningssystem.

Banverket och Vägverket arbetar med att utveckla sina miljölednings-

system enligt kraven i standard ISO 14001. Även Luftfartsverket,

Sjöfartsverket och SJ utvecklar miljöledningssystem.

89

Åtgärd N 98:1 (f.d. K 98:1) Utarbeta miljö- och trafiksäkerhets- Skr. 1999/2000:13

program

I det trafikpolitiska beslutet redovisas mål bl.a. for en god miljö och säker

trafik. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att i samråd med

Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet,

utarbeta en nationell miljö- och säkerhetsstrategi för vägtransport-

systemet fram till år 2007. Uppdraget skall redovisas till regeringen

senast den 1 november 1999.

Åtgärd N 98:2 (f.d. K 98:2) Översyn av möjligheterna att införa

miljöstyrande vägavgifter

En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en lagstiftning för

miljöstyrande vägavgifter i tätort har redovisat sina förslag i februari

1999.

Åtgärd N 98:3 (f.d. K 98:3) Utveckla konkreta och uppföljningsbara

etappmål för intrångs- och barriäreffekter

Med anledning av det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) har regeringen uppdragit åt

Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Riksantikvarie-

ämbetet, Boverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och i före-

kommande fall de regionala självstyrelseorganen och andra aktörer i

sektorn att fortsätta arbetet med att utveckla underlag för uppföljnings-

bara etappmål för att minimera den påverkan som transportsystemet ger

upphov till på bebyggelsemiljön, natur- och kulturmiljön, den biologiska

mångfalden samt hushållningen med mark, vatten och andra resurser.

Uppdraget skall redovisas den 1 maj 2000.

Åtgärd N 98:4 (f.d. K 98:4) Ökade insatser för miljöanpassade

transporter

Enligt det transportpolitiska beslutet tilldelades Kommunikations-

forskningsberedningen 20 miljoner kronor extra under år 1999 för att

möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av miljö-

anpassade transporter, forskning om förutsättningar för att ställa om

transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi-

och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt

som beredningen medfinansierar.

Åtgärd N 98:5 (f.d. K 98:5) Ett samordnat och effektivt gods-

transportsystem

Under år 1998 inrättades Godstransportdelegationen (K 1998:06).

Delegationens uppgift är att följa utvecklingen på godsområdet samt

utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syfte att effektivisera

godstransportssystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart.

Delegationen har även till uppgift att öka samverkan mellan

godstransportsystemens aktörer och staten samt att förtydliga statens roll

i detta system.

90

Åtgärd N 98:6 (f.d. K 98:6) Genomförande av EU-strategin från Skr. 1999/2000:13

toppmötet i Cardiff 1998 inom transportsektorn

I december 1998 lämnade transportrådet en rapport angående uppfölj-

ningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.1

rapporten underströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta

fram en enhetlig strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda

integreringen av miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En

första rapport skall diskuteras i slutet av år 1999 under det finska

ordförandeskapet.

Åtgärd N 98:7 (f.d. A 98:1) Lagstiftning som berör distansarbete

I september 1998 redovisades ett uppdrag som regeringen givit en

särskild utredare att se över lagstiftning som berör distansarbete. Arbete

pågår för närvarande inom Näringsdepartementet med remissamman-

ställning.

Åtgärd N 98:8 (f.d. A 98:2) Kartläggning av den pågående om-

ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön

I juni 1998 redovisade Arbetarskyddsstyrelsen resultatet av ett regerings-

uppdrag att kartlägga effekter på arbetsmiljön av omställningen till ett

ekologiskt hållbart samhälle. Rapporten följs upp i arbetet på

verksamhetsprogrammet för Arbetarskyddsverket för åren 2000-2002.

Uppföljning sker också genom att Yrkesinspektionen inspekterar

kretsloppsanläggningar och genom att arbete igångsatts inom Arbetar-

skyddsstyrelsen på att skapa utbildningsmaterial för nyckelpersoner

(arbetsledare m.m.) inom kretsloppsanknuten verksamhet.

I augusti 1998 beslutade regeringen att ge bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen

ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. I början av

oktober 1999 har myndigheterna lämnat en första lägesredovisning till

regeringen. Arbetet med slutrapporten pågår inom Arbetarskydds-

styrelsen.

Åtgärd N 98:9 (f.d. N 98:1) Stöd till projekt för ekodesign

Staten medfinansierar, inom ramen för en större satsning på miljö-

anpassad produktutveckling, ett ekodesignprojekt som syftar till att med

hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter i fjorton

mindre företag. Projektet leds av Stiftelsen svensk industridesign och

avslutas under år 1999. Den totala projektbudgeten uppgår till 6,2

miljoner kronor.

Åtgärd N 98:10 (f.d. N 98:2) Uppföljning av skogspolitiken

Riksdagen beslutade i november 1998 i enlighet med regeringens förslag

i propositionen om uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) att

vissa bestämmelser i skogsvårdslagen skulle skärpas i syfte att bättre nå

skogspolitikens produktions- och miljömål. Tidigare under året hade

ytterligare skärpningar gjorts i anslutning till beslutet om miljöbalk och

följ dlagstiftningen till denna. Resursförstärkningarna till rådgivning och

områdesskydd under år 1999 fortsätter under de två följande åren.

Skogsstyrelsen skall före utgången av år 2002 redovisa en ny uppföljning

av skogspolitiken.

91

Åtgärd N 98:11 (f.d. N 98:4) Genomförande av EU-strategin från Skr. 1999/2000:13

toppmötet i Cardiff 1998 inom energisektorn

Inom ramen för energirådets ansvarsområde betonar Sverige vikten av att

en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på

energiområdet skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och

flexibla. Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete

under hösten 1999 är den inre marknaden för energi, fömybara

energikällor, energieffektivisering, forskning och utveckling samt

ekonomiska styrmedel och andra finansiella åtgärder.

Åtgärd N 98:12 Uppdrag avseende miljömålsarbetet

Regeringen har givit Närings- och teknikutvecklingsverket, Energi-

myndigheten, Skogsstyrelsen och Statens geologiska undersökning i

uppdrag att utarbeta och redovisa förslag till delmål till miljökvalitets-

målen med tillhörande åtgärderstrategier. Uppdraget redovisades den 1

oktober 1999.

Under året förslagna nya åtgärder

Åtgärd N 99:1 Driva miljöfrågor inom luftfartens område inter-

nationellt

Omcertifiering av äldre flygplan

Äldre flygplan och icke-certifierade flygplan byggs om med ljuddämpare

så att de klarar strängare bullemormer. Flygplan som byggs om på detta

sätt är generellt sett sämre för miljön än de flygplan som konstrueras i

dag. EU har utarbetat en förordning som ännu ej börjat tillämpas och som

syftar till att genom ett nyregistreringsförbud hindra medlemsstaterna

från att utöka sina register med äldre flygplan försedda med ljuddämpare.

Förordningen är avsedd att träda i kraft den 1 maj 2000.

Kväveoxider

På grund av flygtrafikens kraftiga ökning beräknas utsläppen av

kväveoxider att öka i väsentlig grad. Det har dock varit svårt för ICAO:s

(International Civil Aviation Organisation) medlemsländer att enas om

verkningsfulla åtgärder. I ICAO:s miljökommitté CAEP (Committee on

Aviation Environmental Protection) har man enats om ett förslag till en

reduktion av kväveoxider med 10 %. Denna reduktion är i stor ut-

sträckning ett resultat av svenska insatser.

Utsläpp av koldioxid

Enligt Kyoto-protokollet från år 1997 skall de globala utsläppen av s.k.

växthusgaser under 2008-2012 minska med 5,2 % jämfört med 1990 års

nivå. EU-ländema har ett gemensamt åtagande att minska utesläppen

med 8 %. Luftfartens klimatfrågor skall hanteras via ICAO. Arbete pågår

med att finna lämpliga styrmedel som skatter för att minska de ökande

utsläppen av koldioxid. Flera länder vill införa en koldioxid- eller

bränsleskatt för detta syfte.

92

FN:s klimatpanel IPPC har nyligen redovisat en specialrapport om Skr. 1999/2000:13

flygets påverkan på atmosfären. En viktig slutsats av rapporten är att

förbättrad teknologi inte är tillräcklig för att minska flygets påverkan på

växthuseffekten. Rapporten kommer att diskuteras i de fortsatta klimat-

förhandlingarna.

Åtgärd N 99:2 Luftfartsavgifter differentierade med avseende på

buller

Luftfartsverket fick den 10 december 1998 regeringens uppdrag att

vidareutveckla de nuvarande miljörelaterade luftfartsavgiftema, bl.a.

genom att ta fram ytterligare uppgifter om flygplanens bulleregenskaper

för att snarast ta fram ett underlag för en komplettering av landnings-

avgiften. Uppdraget avrapporterades i oktober 1999.

Inom ECAC (den europeiska luftfartskonferensen) har ett förslag till

ett utökat miljöklassningssystem avseende flygplanens bulleregenskaper

presenterats hösten 1998. Det har dock inte accepterats av ECAC:s miljö-

arbetsgrupp ANCAT. Frågan om Sverige skall implementera ett eget

miljöklassningssystem eller invänta ECAC:s fortsatta arbete bereds.

Åtgärd N 99:3 Infrastrukturplanering inför åren 2002-2011

Arbetet med kommande planer för åtgärder i transportinfrastrukturen

under åren 2002-2011 har påbörjats. Ett antal myndigheter arbetar för

närvarande med en strategisk analys som skall utgöra underlag för

regeringens proposition till riksdagen våren 2000 om inriktning och

omfattning av åtgärder i transportinfrastrukturen perioden 2002-2011.

Analysen skall lyfta fram effekter av inriktningar med olika tyngdpunkt.

Dessutom skall ytterligare ett antal centrala avvägningsfrågor behandlas i

olika strategiska områden. Strategiska miljöbedömningar utgör en

naturlig del i arbetet och skall genomföras för samtliga strategiska

områden och inriktningar. Miljöeffekterna av val av olika handlings-

alternativ skall belysas. Statens institut för kommunikationsanalys

(SIKA), Riksantikvarieämbetet, Boverket och Naturvårdsverket skall

stödja arbetet och senast den 31 januari 2000 dokumentera och utvärdera

den metod som har använts.

Nya förutsättningar

Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att

vissa större planerade trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av

regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder och andra vägar

med minst fyra körfält och en sträckning av minst 10 kilometer samt

järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på

en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik. I

och med att miljöbalken börjar tillämpas kommer större krav att ställas på

att framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede.

Detta bör ge utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar.

Den 1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn till stads- och

landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik genom ändringar i

väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens

Järnvägar hör till de myndigheter som under våren 1999 redovisat

93

program för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall Skr. 1999/2000:13

främjas och tas tillvara när myndigheterna bygger och förvaltar

byggnader och anläggningar (se Kulturdepartementet). Hög kvalitet och

god utformning i samspel med natur- och kulturmiljön samt med

beaktande av drift- och underhållsaspekter innebär en god hushållning

med såväl ekonomiska resurser som naturresurser och leder till att

byggnader och anläggningar får lång livslängd.

Åtgärd N 99:4 Utveckla stadstrafikprogram

Vägverket har mot bakgrund av regeringens miljöpolitiska proposition

(prop. 1997/98:145) fatt i uppdrag att ta fram underlag till stöd för

utarbetandet av program och planer för trafiksystemet. Dessa planer skall

ange hur kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken kan stärkas och

biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. I ett sådant arbete

är det angeläget att insatserna särskilt koncentreras på sådana åtgärder

som medverkar till att delmålen angående minskat trafikbuller samt

målen angående ren luft m.m. kan uppnås. Uppdraget redovisades till

regeringen den 1 oktober 1999.

Åtgärd N 99:5 Nordisk konferens om miljösektorns betydelse för

ökad tillväxt och sysselsättning

Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet i det nordiska

samarbetet, då miljö och sysselsättning var de två s.k. profilfrågorna,

anordnades under våren 1999 en nordisk konferens. Syftet var att

tillvarata övriga nordiska länders erfarenheter vad gäller miljösektoms

betydelse för ökad tillväxt och sysselsättning samt att få till stånd ett

samarbete mellan länderna på området. AMS, med bistånd från Natur-

vårdsverket, Näringsdepartementet och Miljödepartementet, arrangerade

konferensen, som hade ca 50 deltagare från de nordiska länderna. En

rapport från konferensen har utarbetats. I december 1999 anordnar

NUTEK och Naturvårdsverket en konferens om miljö och sysselsättning.

Åtgärd N 99:6 Oljeutsläppsutredningen

Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att

komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar på vikten

av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagnings-

anordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras.

Utredningen föreslår bl.a. att särskilt utbildade åklagare skall svara för

ledningen av brottsutredningar rörande olagliga oljeutsläpp och att alla

utsläpp av oljehaltiga blandningar förbjuds inom Sveriges sjöterritorium.

Vidare föreslås att olagliga utsläpp som begåtts av utländska fartyg i

Sveriges ekonomiska zon skall kunna leda till lagföring i Sverige.

Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att under våren

2000 lämna en proposition med förslag till hur man skall hantera dessa

frågor.

Åtgärd N 99:7 Transportforskning

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning

för medborgarna och näringslivet i hela landet. Transportforskningen

94

skall bidra till att detta mål uppfylls. Forskning om långsiktigt hållbara Skr. 1999/2000:13

transportsystem är ett prioriterat strategiskt forskningsområde. Inom den

tillämpade transportforskningen har miljöanpassade transporter och

drivmedel samt kollektivtrafik givits särskild prioritet.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år

tillbaka drivit breda forskningsprogram med inriktning som berör bl.a.

bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar. El-,

bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt

möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå

mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-

reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar

också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att

åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.

Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade

fordon och drivmedel ställer dock fortsatta krav på omfattande FUD-

insatser.

Åtgärd N 99:8 Utredning om det statliga åtagandet för forskning

och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motor-

fordonsområdet

En särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över det statliga

åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och

bränslen inom motorfordonsområdet. Uppdraget omfattar även avgas-

utsläpp från arbetsmaskiner. Utredaren skall beakta det pågående arbetet

inom EU med att ta fram det femte ramprogrammet för forskning och

utveckling och andra forskningsprogram som berör avgasfrågor.

Utredaren skall redovisa resultatet senast den 31 mars 2000.

Åtgärd N 99:9 Omställning av näringsliv och samhälle mot hållbar

utveckling

Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att

uppnå miljöanpassad tillväxt och förnyelse. NUTEK medverkar i detta

arbete genom olika former av insatser. Dessa utgörs av övergripande

initiativ bl.a. genom utveckling av en strategi för ekoeffektivitet för

svenskt näringsliv, av programsatsningar inom områden där Sverige har

komparativa fördelar exempelvis nya material (biofibrer, kompositer,

biopolymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror

(skogs- och jordbruksprodukter), av stöd till småföretagens teknik- och

kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad produktutveckling,

miljöstyrning i små företag), av generell teknik- och kompetens-

försörjning till svensk industri (livscykelanalys, IT för processtyrning och

minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt av stöd till nya

företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning och

strategisk teknikutveckling).

NUTEK deltar även i internationell samverkan inom området (bl.a.

EU-samarbete och Baltic 21).

95

Åtgärd N 99:10 Integrering av miljö och hållbar utveckling i EU:s Skr. 1999/2000:13

arbete inom sektor industri

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla

konstellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö

och hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom

respektive område. Rådskonstellationema ombads att övervaka fram-

stegen samt att fastställa indikatorer som kan möjliggöra en utvärdering

av integrationsarbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i december

1998 fick bl.a. rådet för industri i uppdrag att inleda sitt arbete med att

integrera miljö och hållbar utveckling inom sitt område. Europeiska rådet

kommer att vid sitt möte i Elelsingfors göra en genomgång av de

övergripande framstegen i fråga om integrering av miljö och hållbar

utveckling för att länka samman de sektorsstrategier som utarbetas av

skilda rådskonstellationer. Vidare avser Europeiska rådet att göra en

övergripande utvärdering av integrationsprocessen vid toppmötet i

Helsingfors.

Vid industriministerrådets möte i april 1999 i Luxemburg fattade rådet

ett formellt beslut om att inleda arbetet med integrering av miljö och

hållbar utveckling i sektor industri. Enligt beslutet består en hållbar

utveckling av tre grundpelare - miljöskydd, ekonomisk utveckling och

social utveckling - som är nära kopplade till varandra. För att uppnå en

hållbar utveckling krävs en balans mellan dessa aspekter. Vidare fram-

hölls bl.a. att gemenskapen och medlemsstaterna bör säkerställa att det

finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrens-

förmåga och att eventuella för- och nackdelar med miljörelaterade

åtgärder noga utvärderas.

Åtgärd N 99:11 Samverkansprogram för att utveckla miljövänligare

bilar

Statsministern inbjöd i regeringsförklaringen hösten 1998 svensk

fordonsindustri till samarbete kring utveckling av mer miljövänliga

fordon. Utgångspunkten för samarbetet är det gemensamma forsknings-

och utvecklingsprogram som utarbetats under året. Syftet med

samverkansprogrammet är både att minska vägtrafikens negativa

miljöpåverkan och att skapa förutsättningar för en långsiktigt konkurrens-

kraftig svensk fordonsindustri. Regeringen har i höstens budget-

proposition aviserat att samverkansprogrammet avses att genomföras

under en sexårsperiod från den 1 januari år 2000. Från statens sida

disponeras totalt 500 miljoner kronor under perioden. Programmet

omfattar områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Förutom

fordonstillverkama är avsikten att även universitet och forskningsinstitut

samt underleverantörer skall medverka i programmet.

Åtgärd N 99:12 Regionala tillväxtavtal

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.

1997/98:62) introducerades den regionala näringspolitiken. Politiken

innebär en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer.

Utgångspunkten är varje regions specifika möjligheter att bidra till

tillväxt och sysselsättning.

96

Regionala partnerskap formulerar treåriga program för tillväxt och Skr. 1999/2000:13

kommer överens om hur dessa skall finansieras och genomföras. Arbetet

samordnas av länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorganet.

Centrala myndigheter och organisationer kan knytas till avtalen. Det

regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjlig-

heterna att använda resurserna mer flexibelt än tidigare.

I riktlinjerna för arbetet sägs att prioriteringarna i programmen skall

utformas så att de främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Under april

och maj 1999 har en första utvärdering gjorts av länens utkast till

program. Denna har bl.a. fokuserat på hur länen har hanterat frågan om

ekologiskt hållbar utveckling. En slutsats är att det återstår en hel del

arbete. Några län har dock på ett föredömligt sätt integrerat detta

perspektiv såväl horisontellt som i enskilda åtgärder. Tillväxtavtalen kan

börja gälla den 1 januari 2000.

Åtgärd N 99:13 Biobränslenas miljö- och hälsoeffekter analyseras

I Regeringskansliet bedrivs projekt som har strategisk betydelse för de

framtida möjligheterna att på energiområdet balansera ekologiskt,

ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett projekt rör förbränning av

biobränslen. En ökad användning av biobränslen kräver ökad kunskap

om biobränslenas förbränningsegenskaper och biobränslenas miljö- och

hälsoeffekter. Avsikten är att tillsammans med näringslivet utarbeta en

strategi för information och rådgivning om förbränning av biobränslen.

Åtgärd N 99:14 Tillförseln av el från fömybara energikällor skall

öka

Marknadens aktörer skall ges möjlighet att på frivillig basis åta sig

mottagningsplikten från producenter av småskalig elproduktion t.o.m.

utgången av år 2000. Detta åtagande bör initieras genom konkurrens-

upphandling där anbudsgivama förbinder sig att köpa hela eller vissa

delar av elproduktionen från de små producenterna till en i anbudet

angiven garanterad prisnivå. Regeringen har därför uppdragit åt Svenska

kraftnät att initiera en upphandling med denna inriktning. Uppdraget

omfattar att utforma anbudsförfrågan, värdera inkomna anbud och ta

fram standardavtal för de köpare som lämnat de för de små producenterna

mest fördelaktiga avtalen.

Åtgärd N 99:15 Förutsättningarna att utnyttja långsiktiga avtal om

energieffektivisering som komplement till styrmedel undersöks

För att nå energipolitikens och miljöpolitikens mål måste de styrmedel

som används kombineras så att de bidrar till en balans mellan

konkurrenskraft och miljökrav. Därför behöver det utvecklas nya typer av

styrmedel. Erfarenheter visar att långsiktiga avtal mellan staten och

näringslivet kan vara ett kostnadseffektivt alternativ eller komplement till

lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Regeringskansliet bedriver

därför ett projekt med syfte att undersöka förutsättningarna att utnyttja

långsiktiga avtal för energieffektivisering i Sverige.

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13

Åtgärd N 99:16 Ett effektivare råvaruutnyttjande i svenska bas- Skr. 1999/2000:13

näringar stimuleras

För att främja effektiviteten i råvaruutnyttjandet inom svenska bas-

näringar tas ett samlat underlag fram som grund för en internationell

jämförelse av intensiteten i råvaruutnyttjandet.

Åtgärd N 99:17 Miljöinriktad verksamhet inom Nordtest

Svenska staten stödjer via Nordiska Ministerrådet (Nordtest) utveckling

av provningsmetoder inom bl.a. miljöområdet. Expertgrupper har pekat

ut områden som bedöms som angelägna att stödja finansiellt med bidrag.

Prioriterade områden med miljöanknytning under år 2000 är bl.a.

följande:

Bioteknologi

- Riskidentifiering och riskbedömning vid användning av alla typer av

genetiskt modifierade mikroorganismer och växter i den nordiska miljön.

- Belysa spridning av antropogena ämnen i jord, vatten och luft samt

deras nedbrytning och nedbrytbarhet.

Bygg

- Provningsmetoder om materials påverkan på hygien, hälsa och

innemiljö.

- Metoder som underlättar klassificering av återbruksmaterial.

Fast avfall

- Provtagning och karakterisering av fast avfall.

- Provtagning och karakterisering av jord och sediment.

- Utveckling av metoder för att främja hållbar utveckling.

Materialanvändning

- Materialens livscykel, bl.a. karakterisering och planeringsvärden av

recirkulerade material.

Åtgärd N 99:18 Satsningar inom ramen för Nordisk Industrifond

Genomgående gäller för de satsningar som görs av Nordiska Industri-

fonden att miljöhänsyn skall beaktas vid fondens beslut om stöd till FoU-

projekt. Ett av Nordisk Industrifonds satsningsområden är Bärkraftig

industriell produktion, vilket skall bidra till att stärka konkurrenskraften

hos det nordiska näringslivet genom att initiera offensiva projekt där

näringsliv, forskningsinstitut och universitet samarbetar.

Målsättningen är att skapa en plattform där nordisk industri, tillsammans

med forskningsinstitut och universitet, kan utveckla industriellt an-

passade lösningar. Projekt kommer att genomföras inom tre centrala

områden:

• Utveckling av verktyg för miljöanpassad näringsverksamhet

• Återvinningsprocesser

• Avfallshantering.

Åtgärd N 99:19 Provnings- och mätteknisk FoU

Inom Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP) bedrivs utveckling

av nya provningsmetoder och mättekniker. Verksamheten omfattar olika

teknikområden och branscher där miljöaspekter ingår. Staten lämnar ett

bidrag till SP på drygt 40 miljoner kronor.

98

Skr. 1999/2000:13

4.10 Miljödepartementets verksamhetsområde

Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna

lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen

har under föregående riksmöte godkänt regeringens förslag till nationella

miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.

1998/99:183). Syftet med miljömålen är att ange vilket miljötillstånd som

skall uppnås inom en generation. En parlamentariskt sammansatt

kommitté har i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter

analysera och vidareutveckla de delmål och åtgärdsstrategier som behövs

för att de övergripande miljökvalitetsmålen skall kunna nås (M 1998:07).

Riksdagens beslut innebär vidare en vidareutveckling och precisering av

det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling, bl.a. i form av

riktlinjer för resurseffektivisering, kemikaliepolitiken och det inter-

nationella miljöarbetet.

Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser

från olika aktörer inom alla samhällssektorer. Den nya strukturen för

miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta

inom miljöpolitiken och skall ses som ett led i strävandena att

decentralisera miljöarbetet. I myndigheternas ansvar ingår bl.a. att

identifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom området ger

upphov till, att med utgångspunkt från de nationella målen sätta upp mål

för verksamheten inom det egna ansvarsområdet samt att konkretisera

behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås. Inom ramen för

sektorsansvaret har 24 myndigheter fått ett särskilt ansvar för att verka

för att arbetet med ekologisk hållbarhet förs framåt inom respektive

ansvarsområde. Naturvårdverket har analyserat principiella gräns-

dragningar mellan myndigheter och redovisat vilka tvärsektoriella frågor

som myndigheterna iakttagit.

Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär en sam-

ordnad och skärpt miljölagstiftning som verksamt kommer att bidra till

att miljömålen uppnås. Miljöbalken kommer att följas upp i enlighet med

vad som sagts i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45).

De elva gröna nyckeltal som föreslagits av Miljövårdsberedningen

presenterades i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen 1999

(prop. 1998/99:100, bilaga 5) samt i budgetpropositionen för 2000 (prop.

1999/2000:1, utg. omr. 20). Fem av nyckeltalen presenterades också i

Finansplanen. Nyckeltalen visar de svenska bidragen till angelägna

miljöproblem och presentationen i vårpropositionen kan ses som ett

första steg mot att spegla andra samhälleliga dimensioner vid sidan av

den ekonomiska. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att

vidareutveckla nyckeltalen.

Frågor om samhällsplanering och byggande har den 1 januari 1999

förts över från dåvarande Inrikesdepartementet till Miljödepartementet.

Omorganisationen ger möjligheter till ett nytt och förstärkt samarbete

kring omställningen av samhället och bebyggelsen till ekologisk

hållbarhet. Frågor om samhällsplanering och byggande hanteras numera

på samma enhet som arbetet med "Hållbara Sverige", stödet till lokala

99

investeringsprogram och frågor om "gröna jobb" m.m., vilket bör kunna Skr. 1999/2000:13

ge samordningsvinster.

Byggandet och boendet står för en betydande del av förbrukningen av

samhällets samlade resurser. Det är därför av avgörande betydelse att

resursförbrukningen kan effektiviseras och kretsloppsstrategier utvecklas.

I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) slås vidare fast att städer och

annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö. Natur-

och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas i samband med

planering och byggande. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras

och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god

hushållning med mark, vatten och andra naturresurser främjas. Ekologisk

hållbarhet bör utgöra grunden för all samhällsplanering. De nationella

miljökvalitetsmålen skall vara vägledande för fysisk planering och

byggande.

Pågående åtgärder

Åtgärd M 97:1 I en öppen dialog med det svenska näringslivet ta

fram strategier för ett hållbart näringsliv

Miljövårdsberedningen har i kommittédirektiv (dir. 1998:65) fått i

uppdrag att medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling

av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en

dialog med delar av näringslivet om dess arbete mot en hållbar

utveckling.

Dialogen med näringslivet har inletts med företag som är valda utifrån

funktionen bygga/bo. Bygga/bo-projektets långsiktiga syfte är att i dialog

med bygg- och fastighetssektorns aktörer stödja och påverka ut-

vecklingen mot ett hållbart byggande och boende och därigenom bidra

till den fortsatta positiva utvecklingen av byggbranschens miljö-

anpassning. Dialogen kommer att utökas med ytterligare en närings-

livssektor under hösten 1999.

Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en

redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått med en

presentation av näringslivets frivilliga åtaganden, en redogörelse av

hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart

näringsliv samt förslag till fortsatta strategier och slutsatser om lämpliga

styrmedel.

Åtgärd M 97:2 Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet

Enligt ett svenskt-danskt regeringsavtal år 1994 skall länderna gemen-

samt genomföra ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen, dvs.

Skåne och östra Själland. Programmet som skall innehålla gemensamma

regionala miljökvalitetsmål och riktlinjer för en miljöinriktad regional

planering, tas fram i ett samarbete mellan regionala och lokala

myndigheter och organ. En första kartläggningsetapp har redovisats med

en delrapport till en konferens hösten 1998 och det fyraåriga EU-stödda

projektet skall avslutas år 2000.

100

Åtgärd M 97:3 Utveckla former för miljö-och hushållningsprogram Skr. 1999/2000:13

för särskilda geografiska områden

Regeringen uppdrog i december 1997 åt berörda länsstyrelser att utarbeta

regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skärgårds-

områdena. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. Med

ett sådant sektorsövergripande arbete kan miljö- och hushållnings-

frågoma ges ökad tyngd i den lokala och regionala samhällsplaneringen.

Programmen kommer att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn,

kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten. De bör

också kunna bidra med ytterligare underlag för kommunernas över-

siktliga planering. I december 1997 beslutade regeringen i tilläggs-

direktiv till Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att beredningen skall

följa och stödja arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram

samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden

senast den 31 augusti 2000. Beredningen lämnade en lägesrapport i juni

1998.

Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i

samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med

Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta

en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö-

och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.

Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari år 2000.

Åtgärd M 97:4 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbar

utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att

understödja de lokala investeringsprogrammen

Myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet i Umeå

inrättades i februari 1999. Centrumets roll är att stödja arbetet för en

ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift är att stödja kommuner,

näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala investerings-

programmen för ekologisk hållbarhet. Centrumet skall stimulera

kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att

kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att

angelägna frågor når forskarna. Centrumet skall också förmedla

erfarenheterna mellan praktikerna.

Åtgärd M 97:5 (f.d. In 97:10) Verka för en effektiv försörjning med

geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning

En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska

data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är

angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så

effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv

användning av resurser och en hållbar utveckling. Riksdagen har pekat ut

samhällets informationsförsörjning som en prioriterad statlig uppgift

varvid särskilt vikten av geografiska data och informationssystem

betonas (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).

Regeringen har i skrivelsen Informationssamhället inför 2000-talet (skr.

1998/99:2) anfört att prioriteringen bör ligga fast och att ett effektivt

utnyttjande av geografisk information i samhället bör främjas.

101

Miljövårdsberedningen har lämnat betänkandet IT i miljöarbetet (SOU Skr. 1999/2000:13

1996:92) och konstaterar att nästan alla miljödata har någon form av

geografisk koppling. Miljöinformationsutredningen konstaterar i

betänkandet Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4) att analyser i

geografiska informationssystem kan visa vilka belastningsnivåer som

gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex. en verksamhets lokalisering.

Utredningen om avrinningsområden har i slutbetänkandet Miljö-

samverkan i vattenvården (SOU 1997:155) uppmärksammat betydelsen

av geografiska informationssystem för att studera avrinningsområden.

Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad

användning av geografiska data och informationssystem inom den

offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoUl, rskr.

1998/99:59). Satsningen omfattar åren 1999 till 2001 och sammanlagt 28

miljoner kronor. Satsningen avser breddutbildning för länsstyrelser och

kommuner, intensifiering av grundläggande arbete med standardisering

och en utveckling av Sveriges nationalatlas mot Internet.

Naturvårdsverket har, genom regeringens beslut den 3 september 1998,

fatt i uppdrag att i samverkan med bl.a. Boverket och Lantmäteriverket

göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljö-

området. Naturvårdsverket hanterar uppdraget inom ramen för uppfölj-

ningen av miljömålen.

Åtgärd M 98:1 Statistik m.m.

Uppdrag har getts till Kemikalieinspektionen respektive till Naturvårds-

verket att genomföra en översiktlig studie av upplagring och flöden av

farliga kemikalier i samhället. Uppdraget syftar till att ge underlag för

bedömningar om vilka ytterligare utredningar som behövs för att öka

kunskaperna om och bättre kunna följa farliga ämnens förekomst i

samhället, deras läckage till miljön och exponeringen i vid bemärkelse av

människor. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15

december 1999.

I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) gjorde regeringen bedöm-

ningen att statistik för materialflöden bör utvecklas. Regeringen gav

Statistiska Centralbyrån ett uppdrag om detta i samråd med Natur-

vårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter. En

lägesredovisning lämnades den 1 oktober 1999 och slutredovisningen

skall göras senast den 31 mars 2000.

Naturvårdsverket har i uppdrag att i samverkan med berörda

myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt- och

djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets

ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges

geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över

och ge förslag till en värderingsgrund/mall i syfte att skydda grund-

vattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för

dricksvattenförsötjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15

december år 2000.

102

Åtgärd M 98:2 Översyn av åtgärder inom klimatområdet. Skr. 1999/2000:13

Utredning av klimatpolitiken och ratificering av Kyotoprotokollet

I de internationella klimatförhandlingama arbetar Sverige för att de

utestående frågorna i Kyotoprotokollet skall kunna lösas i syfte att

protokollet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Vid

konventionens fjärde partsmöte beslutades en tidsplan, Buenos Aires

Action Plan, som syftar mot beslut vid det kommande sjätte partsmötet

hösten år 2000.

Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt

sammansatt kommitté (M 1998:06) med uppgift att presentera förslag till

en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid

att kostnadseffektivitet uppnås. Programmet skall omfatta samtliga

samhällssektorer och alla växthusgaser som ingår i Kyotoprotokollets

åtagande, liksom upptag av koldioxid i sänkor. Utgångspunkten för

programmet är riksdagens beslut om klimat- och energipolitiken samt

Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande. Kommittén skall

föreslå klimatpolitiska styrmedel samt belysa de samhällsekonomiska

konsekvenserna av sina förslag inklusive påverkan på industrin när det

gäller sysselsättning, konkurrenskraft och regional balans. Kommittén

skall vidare utreda och lägga förslag om olika möjligheter att öka

industrins deltagande i klimatarbetet samt också lägga förslag till att öka

upptaget av koldioxid i sänkor. Utredningsarbetet skall vara avslutat

senast den 31 december 1999.

Utredningens resultat kommer att ligga till grund för den svenska

ratificeringen av Kyotoprotokollet.

Åtgärd M 98:3 Tillsätta en parlamentarisk beredning om mål i

miljöpolitiken

Riksdagen antog under våren 1999 propositionen Svenska miljömål -

Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6. rskr. 1998/99:183) som innebär ett nytt system med 15

nationella miljökvalitetsmål. Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att

tillsätta en parlamentariskt sammansatt beredning om mål i

miljöpolitiken. Beredningen har antagit namnet Miljömålskommittén (M

1998:07). Kommittén skall göra en samlad översyn av vilka delmål som

behövs för att Sveriges nationella miljökvalitetsmål, med undantag för

miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan", skall kunna nås inom en

generation. Kommittén skall vidare utvärdera de miljömässiga och

samhällsekonomiska inklusive statsfinansiella och sektorsspecifika

konsekvenserna av delmål och åtgärder som regeringen eller myndig-

heterna föreslagit. Kommittén skall redovisa sitt betänkande senast den 1

juni 2000.

Åtgärd M 98:4 Uppdrag till Naturvårdsverket, Boverket, Statens

strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen avseende miljö-

målsarbete

Myndigheterna inom Miljödepartementets verksamhetsområde har haft i

uppdrag att utarbeta sektorsmål samt delmål och åtgårdsstrategier till

miljökvalitetsmålen. Uppdragen redovisades till regeringen den 1 oktober

1999. Naturvårdsverket har varit sammanhållande i myndigheternas

103

arbete med miljökvalitetsmålen. Boverket har haft huvudansvaret för Skr. 1999/2000:13

miljömålet God bebyggd miljö, Kemikalieinspektionen för målet Giftfri

miljö, Strålskyddsinstitutet för Säker strålmiljö, Statens geologiska

undersökningar för Rent grundvatten, Skogsstyrelsen för Levande skogar

och Jordbruksverket för Ett rikt odlingslandskap.

Åtgärd M 98:5 Utredning om miljöpolitiska styrmedel

Regeringen uppdrog genom beslut den 25 juni och den 3 september 1998

åt Naturvårdsverket att lämna förslag till delmål och åtgärder inom ramen

för proposition Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige

(prop. 1997/98:145). Ett deluppdrag innebar att verket skulle lämna

förslag till några strategiska områden för analys av styrmedel ur olika

aspekter. Genom en delredovisning den 11 december 1998 har verket

pekat ut ett par miljöstrategiska områden där verket anser det angeläget

att göra en närmare analys av styrmedel ur olika aspekter. Fortsatta

överväganden rörande styrmedel kommer att göras inom ramen för

verkets uppdrag att lämna förslag till delmål.

Åtgärd M 98:6 Översyn av ekonomiska resurser till miljö-

forskningen

Regeringen gav i juni 1997 i uppdrag till Forskningsrådsnämnden att i

samråd med Naturvårdsverket utreda behovet av forskning för en hållbar

utveckling. Forskningsrådsnämnden fick i augusti 1998 i tilläggsuppdrag

att se över resurserna till den svenska forskningen om miljögifter. I

oktober 1998 gav regeringen i uppdrag åt Naturvårdsverket att göra en

samlad bedömning av miljöforskningen.

I budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslår

regeringen att miljöforskningen stärks genom ett årligt anslag för

miljöforskning till Naturvårdsverket med 50 miljoner för år 2000 och 100

miljoner kronor för vardera år 2001 och 2002. Forskningen skall främst

inriktas på forskning om miljöeffekter och miljötoxikologi samt underlag

för att uppnå miljömålen. Anslaget skall också finansiera statens andel av

den med näringslivet samfinansierade forskningen vid Institutet för

Vatten- och Luftvårdsforskning.

Åtgärd M 98:7 (f.d. In 98:5) Främja forskning kring byggd miljö

Stora naturresurser är inbyggda i den befintliga bebyggelsen och de

systemlösningar vi har i städerna medför att vi förbrukar stora resurser.

Såväl byggprocessen som förvaltningen av byggnader och den byggda

miljön måste utvecklas mot ökad resurseffektivitet och kretslopps-

lösningar. En viktig uppgift för forskningen är alltså att ta fram ny

kunskap om vägar till det resurseffektiva och uthålliga samhället. I

budgetpropositionen för 2000 har regeringen därför bland annat

föreslagit att byggforskningen tillförs ytterligare resurser. Bygg-

forskningen föreslås förstärkas med 50 miljoner kronor per år under den

kommande treårsperioden.

104

Under året förslagna nya åtgärder

Skr. 1999/2000:13

Åtgärd M 99:1 Fortsätta utvecklingen av miljöledningssystem i

statliga myndigheter

Totalt 99 myndigheter arbetar med att infora miljöledningssystem i syfte

att organisera sitt miljöarbete och integrera miljöhänsyn i sina aktiviteter

och i beslutsfattandet.

De första 25 myndigheterna som startade sitt arbete år 1997 arbetar

med att integrera sitt miljöledningssystem i den ordinarie verksamheten.

Resterande myndigheter arbetar med att bygga upp ett miljölednings-

system. Detta arbete inleds med en miljöutredning, dvs. en kartläggning

av de delar av myndighetens verksamhet som kan ge upphov till negativa

miljöeffekter. Därefter tar varje myndighet fram en miljöpolicy samt mål

och handlingsplan för sitt fortsatta arbete. En viktig del i arbetet är också

att miljöanpassa upphandlingen.

Åtgärd M 99:2 Analysera producentansvaret för varor

Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och

konsekvenserna av att införa en generell princip om producenters ansvar

för en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel. I uppdraget

ingår att sammanställa och analysera de utvärderingar som gjorts av de

miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av de producentansvar

som är i kraft i dag. Naturvårdsverket skall också analysera de förslag

Kretsloppsdelegationens redovisat i sin rapport 1997:19 Producentansvar

för varor - förslag och idé. Naturvårdsverket skall redovisa uppdraget

senast den 31 december 1999.

Åtgärd M 99:3 Översyn av bilskrotningsfonden

Regeringen har uppdragit åt Ekonomistymingsverket (ESV) att belysa

och se över den statligt administrerade bilskrotningsfonden. I uppdraget

ingår bl.a. att överväga eventuella behov av ändringar i regelverket med

anledning av producentansvaret och direktivförslaget om uttjänta fordon

samt att se över dagens avgifts- och premienivåer. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 november 1999.

Åtgärd M 99:4 Införa miljöledningssystem i Regeringskansliet

Regeringskansliet genomförde våren 1998 en miljöutredning av den

interna administrativa verksamheten. Arbetet med att ta fram en

miljöpolicy samt mål och ett handlingsprogram för det interna arbetet har

därefter fortsatt. Förslag till policy, mål och handlingsprogram kommer

att redovisas för förvaltningsdirektören under hösten 1999.

Miljödepartementet samordnar införandet av miljöledning i stats-

förvaltningen. Samtliga departement och Statsrådsberedningen har ett

ansvar för att införa miljöledning inom sina respektive verksamheter.

Miljödepartementet har tagit fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med

att införa miljöledning i det administrativa arbetet och i beslutsprocesser

avseende bl.a. regleringsbrev, kommittédirektiv, instruktioner samt

skrivelser och propositioner. Miljöhänsyn skall integreras i beslut genom

att miljöeffekter av kommande beslut synliggörs. De kan därmed beaktas.

105

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13

Åtgärd M 99:5 Miljöanpassad offentlig upphandling Skr. 1999/2000:13

I maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt

hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att arbeta pådrivande för

att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att

åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen genomförde

inledningsvis en kartläggning som visade att arbetet med att miljöanpassa

upphandlingen inom, stat, kommun och landsting går framåt trots vissa

svårigheter. Landstingen och de flesta kommunerna har kommit igång

med miljöanpassad upphandling. Bland de statliga myndigheterna finns

det sådana som kommit långt medan andra precis har börjat i och med

uppdraget att införa miljöledningssystem.

Delegationens uppgifter är att:

• bevaka och påverka arbetet inom EU,

• inrikta arbetet på strategiska viktiga varor och tjänster där nyttan av att

ställa krav på ekologisk hållbarhet är störst,

• analysera och bevaka regler i lagstiftning och internationella överens-

kommelser,

• initiera och utveckla vägledningar och metoder,

• sprida kunskap, erfarenheter och goda exempel,

• initiera utbildning och seminarier för upphandlare och leverantörer,

• följa utvecklingen i andra länder.

Delegationen, som avslutar sitt arbete i december 2000 skall lämna

förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med ekologiskt hållbar

upphandling. Förslag till ändringar i EG-direktiv och lagen om offentlig

upphandling kommer att lämnas om delegationen anser att det behövs.

Regeringen gav i maj 1999 Statskontoret i uppdrag att analysera de

miljömässiga och samhällsekonomiska konsekvenserna av att ställa

miljökrav vid offentlig upphandling. Resultatet av uppdraget redovisades

den 31 augusti 1999. Inom Regeringskansliet pågår också ett arbete med

att formulera en svensk ståndpunkt som underlag för arbetet med

eventuella förändringar i EU:s upphandlingsdirektiv.

Åtgärd M 99:6 Utforma en samlad miljövarupolicy

Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål - Miljöpolitik för ett

hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslagit att en miljövarupolicy

arbetas fram inom EU som anger samhällets krav på de varor som

produceras och som beskriver producenternas ansvar för varor under en

varas hela livscykel. I detta inbegrips den miljöpåverkan som uppstår

under materialströmmarnas alla led, under produktion av varan, under

dess olika användningsskeden samt då varan är förbrukad och återvänds

alternativt återvinns eller destrueras/deponeras. Syftet med en

miljövarupolicy är att få en överblick och på bästa sätt koordinera alla de

insatser som sker på området så att de styr i samma riktning inom inre

marknads, närings-, finans-, konsument- och miljösektorerna mot en

ekologiskt hållbar utveckling. Detta gör det lättare att formulera framtida

strategier och nya verktyg samt att identifiera hinder. Den svenska

regeringen avser förelägga riksdagen en samlad redogörelse om en

miljöanpassad produktpolitik under våren 2000. Denna skall bl.a. utgöra

106

underlag för det svenska agerandet i EU:s arbete med en miljövarupolicy Skr. 1999/2000:13

(Integrated Product Policy, IPP) och för det fortsatta nationella arbetet.

Några av de viktigaste verktygen i arbetet med en miljövarupolicy är

miljömärkning, miljövarudeklarationer, avfallshantering, ekologiskt

hållbar offentlig upphandling, producentansvar, produktstandarder, eko-

design och miljöledningssystem. Regeringen har angivit att arbetet med

en samlad miljövarupolicy inom EU är en prioriterad fråga inför det

svenska ordförandeskapet i EU våren år 2001. EU-kommissionen

kommer att presentera en grönbok om IPP under hösten 1999.

Arbetet med en miljövarupolicy pågår även inom ramen för det

nordiska samarbetet. En nordisk tvärsektoriell grupp med myndighets-

representanter för närings-, konsument- och miljösektorema har bildats

och uppgiften är att utarbeta ett förslag till en gemensam nordisk

miljövarupolicy som skall presenteras våren 2000.

Åtgärd M 99:7 Nationell avfallsstrategi

Regeringen redovisade i mars 1999 en nationell strategi för avfalls-

hanteringen (skr. 1998/99:63). Syftet med skrivelsen var att informera

riksdagen om regeringens politik för hantering av avfall inklusive frågor

kring import och export av avfall. Skrivelsen är också tänkt att presen-

teras för Europeiska kommissionen i syfte att informera om Sveriges

politik på området. Avfallsskrivelsen bygger i stor utsträckning på de

principer som redovisats i avfallspropositionen (prop. 1996/97:172) samt

miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145). Den innehåller en redo-

görelse för regeringens mål och policy för avfallshanteringen. Den

innehåller också en sammanfattande redogörelse för den svenska

lagstiftningen på området samt en beskrivning av hur avfall hanteras i

dag. Ett särskilt kapitel ägnas åt gränsöverskridande transporter av avfall.

Åtgärd M 99:8 Utforma en hållbar kemikaliepolitik

Regeringen beslöt den 15 oktober 1998 om direktiv om genomförande av

nya riktlinjer i kemikaliepolitiken (dir. 1998:91). En särskild utredare har

tillsatts med uppdrag att i enlighet med direktiven bl.a. föreslå närmare

definitioner i form av gränser m.m. för de egenskaper och effekter som

avses i de föreslagna riktlinjerna i miljömålspropositionen. Utredaren

skall t.ex. föreslå gränser som anger när ett ämne är så långlivat och

bioackumulerande att det skall omfattas av kravet på utfasning enligt de

angivna riktlinjerna.

Utredaren skall vidare analysera om det behövs, och i så fall lämna

förslag till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en skärpt kontroll av

ämnen som omfattas av riktlinjerna. Förslagen skall beakta EU:s

regelverk. Förslag skall även lämnas om takten på genomförandet.

Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 2000. Inom EU

pågår en översyn av vissa viktiga regelverk på kemikalieområdet samt ett

arbete med att ta fram en övergripande kemikaliestrategi.

Åtgärd M 99:9 Uppdrag till Naturvårdsverket angående informa-

tion till allmänheten om farliga kemikalier

Regeringen beslöt den 3 september 1998 att ge Naturvårdsverket i

uppdrag att i samverkan med Kemikalieinspektionen ge förslag till hur

107

information om användning och utsläpp av farliga kemikalier på bästa Skr. 1999/2000:13

sätt kan göras tillgänglig för allmänheten. Uppdraget skall redovisas till

regeringen senast den 15 december 1999.

Åtgärd M 99:10 Uppdrag till Naturvårdsverket angående PCB

Uppdrag har lämnats till Naturvårdsverket att i samverkan med

Kemikalieinspektionen rapportera hur omhändertagandet av PCB

fortskrider. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1

december 2000.

Åtgärd M 99:11 Uppdrag till Kemikalieinspektionen beträffande

avveckling av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt

miljöskadliga tennstabilisatorer i PVC

Regeringen beslöt den 22 december 1998 att ge Kemikalieinspektionen i

uppdrag att följa avvecklingen av skadliga och misstänkt skadliga

mjukgörare samt de mest miljöskadliga tennstabilisatorema i PVC

(prop.1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Kemikalie-

inspektionen skall senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa

en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet.

Åtgärd M 99:12 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende

avvecklingen av användningen av bly, kvicksilver, nonylfenole-

toxilater m.fl. ämnen

Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att senast den 31 december

2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklings-

arbetet med bly, bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver, nonyl-

fenoletoxilater och klorparaffiner.

Åtgärd M 99:13 Översyn av producentansvaret för returpapper

Naturvårdsverket har redovisat en utvärdering av hur förordningen

(1994:1205) om producentansvar för returpapper har fungerat samt gjort

en översyn av återvinningsnivån och lämnat förslag till hur förordningen

bör utformas i fortsättningen.

Åtgärd M 99:14 Kemikaliekampanjen - ta hand om ditt farliga

avfall. Insamling av hushållens farliga avfall

Våren 2000 genomförs en i hela landet samordnad kampanj riktad till

hushållen för att öka medvetenheten om riskerna med kemikalier.

Kampanjen har initierats av Miljödepartementet och kommer att

genomföras i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Svenska

Renhållningsverksföreningen, Återvinningsindustriema, Naturvårds-

verket, Konsumentverket och Kemikalieinspektionen. Tanken är att det

under en särskild "städdag" den 20 maj 2000 genomförs en organiserad

insamling av hushållens överblivna kemikalier i varje kommun över hela

landet.

Åtgärd M 99:15 Uppföljning av producentansvaret

Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa de nivåer av återanvändning

och återvinning som producenterna nått upp till den 31 december 1999

vad gäller förpackningar, däck, returpapper och bilar i enlighet med

108

förordningarna om producentansvar för dessa produktgrupper. Uppdraget Skr. 1999/2000:13

skall redovisas senast den 1 juni år 2000.

Åtgärd M 99:16 Miljövårdsberedningen har i uppdrag att vidare-

utveckla de gröna nyckeltalen

I Miljövårdsberedningens rapport Gröna nyckeltal för en ekologisk

hållbar utveckling (SOU 1998:15) föreslår beredningen sjutton nyckeltal

varav sex behöver utvecklas ytterligare. Miljövårdsberedningen kommer

att presentera förslag för de sex återstående nyckeltalen för att följa

samhällets omställning till en hållbar utveckling under hösten 1999. Inom

EU bedrivs vidare ett internationellt samarbete för att utarbeta nyckeltal

gemensamt för Europa. Sverige medverkar och är pådrivande i detta

arbete.

Åtgärd M 99:17 Förslag till nya miljökvalitetsnormer

I och med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes

miljökvalitetsnormer som ett nytt instrument i miljöarbetet. Därmed får

regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela

föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt.

Samtidigt med miljöbalken infördes en förordning (SFS 1998:897) om

miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhus-

luft. Dessutom har Naturvårdsverket i sin rapport 4925, Utveckling av

nya miljökvalitetsnormer, föreslagit att miljökvalitetsnormer införs för

bensen och kolmonoxid. I samma rapport ger verket förslag till hur det

framtida arbetet med miljökvalitetsnormer bör inriktas och redovisar

dessutom en analys av hur miljökvalitetsnormer kan användas i arbetet

med att nå miljökvalitetsmålen.

Åtgärd M 99:18 Nationellt tak for utsläpp av försurande ämnen och

ämnen som påverkar bildningen av marknära ozon

Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv för nationella

utsläppstak, det s.k. takdirektivet, för SO2, NOx, NH3 och VOC

presenterades i juni 1999. Takdirektivet är det centrala direktivet i EU:s

försumingsstrategi. Förslaget innebär för vissa länder betydande

reduktioner vad gäller utsläppen av SO2, NOx, NH3 och VOC från

energiproducerande anläggningar, vägtrafik, industri och jordbruk.

Inom konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar

(Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution, CLRTAP)

slutförhandlades ett protokoll i september 1999 i Geneve. Protokollet om

nationella utsläppstak för länder inom UN/ECE-regionen (EU:s 15

medlemsstater och Östeuropa samt USA och Kanada) beräknas

undertecknas i månadsskiftet november/december 1999 i Göteborg. Både

takdirektivet och protokollet kommer att bidra till minskad försurning,

eutrofering och marknära ozon samt bidra till en allmänt bättre

luftkvalitet.

Åtgärd M 99:19 Regler för vedeldning

Naturvårdsverket fick år 1997 i uppdrag att utreda möjligheterna att

införa generella föreskrifter i syfte att minska utsläppen från småskalig

109

vedeldning. Uppdraget redovisades i oktober 1998 och remissbehand- Skr. 1999/2000:13

lades därefter.

Åtgärd M 99:20 Naturvårdspolitik för hela folket

Miljödepartementet tog i maj 1999 initiativ till att samla representanter

från organisationer, forskarvärlden, myndigheter, föreningar och andra

intressenter till en tankesmedja för att diskutera behovet av en

vidareutvecklad naturvårdspolitik for 2000-talet. Diskussionen fördes i

sex olika grupper utifrån olika frågeställningar:

• Hur kan naturvården bidra till att bygga det hållbara samhället?

• Naturen - en del av vårt kulturarv?

• Naturvård och friluftsliv - verktyg för lokal och regional utveckling?

• Naturvård och konflikter - är ökad lokal förvaltning och folkligt

deltagande en del av lösningen?

• Kommer samhällsutvecklingen att kräva en ny naturvårdsinriktning?

• Vilka styrmedel behöver naturvården för att nå miljökvalitetsmålen?

Resultaten från tankesmedjan bereds under hösten 1999.

Åtgärd M 99:21 Nationalstadsparker

Regeringen bereder, mot bakgrund av förslagen i betänkandet

Nationalstadsparker (SOU 1996:38), frågan om inrättande av nya

nationalstadsparker. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redo-

visade hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans

kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya national-

stadsparkema.

Åtgärd M 99:22 Uppföljning av Vindkraftsutredningen

Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med

uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I

uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter

av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt att analysera

förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige.

Utredaren skulle också föreslå kriterier för lokalisering som underlag

inför beslut om tillstånd. Vidare skulle behov av förstärkning av lokala

elnät redovisas samt behov och förutsättningar för ekonomisk ersättning

till nätägare övervägas.

Utredaren har i december 1998 lämnat lägesrapporten Vindkraften - en

ren energikälla tar plats (SOU 1998:152). I rapporten ges bl.a. en

lägesanalys med redovisning av utbyggnadssituationen, problembilden

samt behovet av underlag för planering och beslut. Utredningens

slutbetänkande Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75) överlämnades i

juni 1999. Bl.a. föreslås planeringsmål för vindkraftens utbyggnad samt

vissa övergripande kartläggningar för en nationell klassificering av olika

områdens lämplighet för vindkraftsanläggningar. Vidare föreslås bl.a. att

berörda kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner,

ändringar av tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för

förstärkning av elnät. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

110

Åtgärd M 99:23 Utveckla den svenska vattenadministrationen Skr. 1999/2000:13

Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida

utvecklad svensk administration av vattenresurser. Den 11 mars 1999 tog

EU:s miljöministrar ett beslut om en gemensam ståndpunkt om ett

kommande ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär krav på att

medlemsländerna skall arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i

syfte att uppnå en viss definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt.

Ansvarig för utarbetande av dessa åtgärdsprogram och flertalet andra

skyldigheter i direktivet åligger de avrinningsmyndigheter som länderna

skall identifiera. I förhandlingsarbetet har Sverige lyckats fa gehör för ett

antal viktiga frågor.

Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla

erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter

och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i

samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte

att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets

skyldigheter.

Åtgärd M 99:24 Handlingsplan samt rapport angående bygg-

branschens konkurrenskraft inom EU

EU kommissionen har i ett meddelande i november 1997, Bygg-

branschens konkurrenskraft, presenterat ett antal strategiska mål och

rekommendationer för byggindustrin, kommissionen och medlems-

staterna. Som grund för föreslagna rekommendationer har kommissionen

analyserat de viktigaste faktorerna för branschens konkurrenskraft,

nämligen kvalitetsaspekter, som betonas särskilt, lagstiftning på området,

utbildningsmöjligheter samt strävan att ge en ny inriktning åt forskning

och utveckling. Ministerrådet godtog i maj 1998 föreslagna slutsatser och

uppmanade kommissionen att diskutera föreslagna åtgärder med

medlemsstaterna och byggbranschen i syfte att utarbeta en handlingsplan

och lägga fram en rapport om diskussionerna för rådet. En sådan rapport

avses presenteras den 16 november 1999 för ministerrådet.

Åtgärd M 99:25 Utredning angående radon

Som ett led i arbetet för en bättre inomhusmiljö avser regeringen att

tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera problemen med

radon i bostäder och vissa lokaler där människor vistas mer varaktigt

samt presentera förslag till ändamålsenliga och effektiva statliga åtgärder

som inom en rimlig tid kan få ned radonhalterna under gällande

gränsvärden för sådana byggnader. Uppdraget skall redovisas senast den

1 september 2000.

Åtgärd M 99:26 Boverkets rapport "Deklaration av bostäder"

Boverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om kvalitets-

deklaration av bostäder. Uppdraget redovisas i rapporten Deklaration av

bostäder, som presenteras som en del i Boverkets projekt Bygg för hälsa

och miljö. Regeringskansliet remissbehandlar rapporten under hösten

1999.

111

Åtgärd M 99:27 Byggsektorns Kretsloppsråds åtagande Skr. 1999/2000:13

En uppföljning av Byggsektorns Kretsloppsråds åtagande görs under

1999. Kravet på uppföljning ingår i överenskommelse mellan bygg-

sektorn och Kretsloppsdelegationen från 1996 (Kretsloppsdelegationens

rapport 1996:11 Producentansvar i byggsektorn. Se även miljö-

propositionen). Bakgrunden är att byggsektorn, genom en överens-

kommelse med dåvarande Kretsloppsdelegationen, har antagit en

handlingsplan för ett frivilligt miljöansvar för byggvaror inom ett

kretsloppstänkande. De övergripande målen i handlingsplanen är att

utveckla och använda byggvaror, byggsystem och byggmetoder som

begränsar negativ miljöpåverkan och främjar långsiktig hushållning med

våra naturresurser. Handlingsplanen består av nio delmål, bl.a. förbättra

kompetensen och kunskapen i miljöfrågor, miljöanpassa byggnadsverk

och byggprocesser, utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer,

halvera byggsektorns deponimängder (senast år 2000). Ett av delmålen är

att följa upp handlingsplanens åtagande.

Regeringskansliet kommer under hösten 1999 att kontakta Bygg-

sektorns Kretsloppsråd för att inleda en dialog kring uppföljningen av

åtagandet.

Åtgärd M 99:28 (f.d. In 97:1, delvis) Främja en hållbar samhälls-

planering genom att utveckla samordningen m.m.

Samhällsplaneringen har viktiga uppgifter i arbetet med att nå målen om

en ekologiskt hållbar utveckling. Om omställningsarbetet skall bli

framgångsrikt måste planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska,

sociala och ekonomiska aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen

och hushållningen med naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett

förbättrat kunskapsunderlag och en fortlöpande metodutveckling.

Behovet av ökad samverkan mellan sektorer och mellan lokal, regional,

nationell och transnationell nivå i planeringen blir också allt mer

uppenbar.

EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en

sammanhållen regional utvecklingsplanering för Unionens territorium -

European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP

syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av

Gemenskapens politikområden. En praktisk tillämpning av tankarna i

ESDP sker inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg II C.

112

Skr. 1999/2000:13

5 Lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet

Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop.

1997/98:1) att inrätta ett stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet. Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor

fördelade över åren 1998-2000. Därefter har riksdagen beslutat om

ytterligare medel. Anslaget omfattar nu 6,5 miljarder kronor fördelade

över åren 1998-2002. Bidrag skall fördelas till de kommuner, vars

investeringsprogram på bästa sätt bidrar till ekologisk omställning. De

kriterier som anges är att minska belastningen på miljön, att öka

effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, att gynna

användningen av fömybara råvaror, att öka återbruk, återanvändning och

återvinning, att bidra till att bevara och förstärka den biologiska

mångfalden samt tillvarata kulturmiljövärden och/eller att bidra till att

förbättra cirkulationen av växtnäringsämnen i ett kretslopp. Programmen

skall också bidra till ökad sysselsättning. Därutöver kan kommunen få

stöd till bl.a. folkbildningsinsatser knutna till åtgärder i programmet.

I budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1) har regeringen angett

att stödet bör vidgas till att också kunna omfatta åtgärder för bättre

inomhusmiljö som genomförs i samband med åtgärder som uppfyller

något av miljökriterierna. En sådan förändring avses genomföras inför

nästa ansökningsomgång.

Regeringen har fattat beslut i två omgångar. Våren 1998 fattades beslut

om att stödja 42 kommuners treåriga lokala investeringsprogram för

perioden 1998-2000. Våren 1999 beslöt regeringen att fördela bidrag till

47 kommuners investeringsprogram för perioden 1999-2001. Ansök-

ningar om stöd till investeringsprogram för perioden 2000-2002 skall

lämnas till regeringen senast den 1 november 1999. Besluten kommer att

tas i början av år 2000. Regeringen har i budgetpropositionen för 2000

(prop. 1999/2000:1) föreslagit vissa förändringar i bidragssystemet inför

den sista ansökningsomgången.

De lokala investeringsprogrammen kommer att ge märkbara effekter på

miljön, om de resultat uppnås som kommunerna har angivit i sina

investeringsprogram. Satsningarna på effektivare energianvändning,

biogas och fjärrvärme i stället för el-, olje- och vedeldning ger mindre

koldioxidutsläpp. Olika typer av naturvårdande åtgärder leder till minsk-

ade utsläpp av näringsämnen i vattendrag och till ökat skydd för den

biologiska mångfalden. De hittills beviljade stöden beräknas medföra

energieffektiviseringar på ca 1,64 Twh per år och den totala minskningen

av koldioxidutsläpp till luften är ungefar 1,2 miljoner ton per år.

113

5.1 1998 och 1999 års stöd till lokala investeringsprog- Skr. 1999/2000:13

ram

Totalt har 81 kommuner beviljats sammanlagt 3,7 miljarder kronor i

bidrag till de lokala investeringsprogrammen under år 1998 och 1999.

Detta ger med de pengar som bidragsmottagama själva satsar en total

investeringsvolym på 17 miljarder kronor, varav direkt miljörelaterade

12,7 miljarder kronor. Programmen bedöms enligt kommunernas beräk-

ningar skapa ca 11 500 årsarbeten under perioden fram till år 2001.

För varje projekt som far bidrag har kommunerna uppskattat miljö-

effekterna. Sammantaget beräknas investeringsprogrammen minska

användningen av el och olja med 1,6 Twh per år vilket motsvarar upp-

värmningen av 60 000 villor. Vidare ersätts fossila bränslen och el, mot-

svarande 1 Twh, med fömybara energislag. Koldioxidutsläppen minskar

med 1,2 miljoner ton. Det är en lika stor minskning som om var tionde

svensk personbil skulle ställas av. På närmare 1 500 hektar mark kommer

naturmiljöer som är värdefulla för den biologiska mångfalden att bevaras

eller återskapas.

Utbyggnad av biobränslebaserad fjärrvärme är mycket vanligt. En stor

del av bidragsmedlen används för att miljöanpassa hela bostadsområden.

Anläggning av våtmarker är en annan mycket vanlig åtgärd som skapas

för att minska närsaltsläckage från jordbruksmark, för att fungera som

slutreningssteg för avloppsvatten, för att ta hand om dagvatten och för att

stärka den biologiska mångfalden.

Energiomställning

Omställning till fömybara energislag är den kategori av åtgärder som är

vanligast. År 1999 användes ca 500 miljoner kronor av medlen till denna

typ av åtgärder. Biogasanläggningama har inte räknats in, eftersom de

redovisas i avfallsavsnittet. En skiljelinje har också dragits mot de projekt

som huvudsakligen handlar om energieffektivisering. De vanligaste

åtgärderna för att gå över till fömybara energislag är utbyggnad och

ombyggnad av biobränslebaserad Q ärrvärme. Ett exempel är Energi-

kombinat Sundsvall Norr, det projekt som tilldelats högst bidragssumma

år 1999, 198 miljoner kronor. Tillvaratagande av spillvärme gör att olja

och el kan ersättas. Spillvärmen utnyttjas ofta i fjärrvärmenätet. Fjärr-

och frikyla finns också bland projekten. Solna kommun har fått 33

miljoner kronor för att etablera frikyla och bygga ut ett befintligt

ijärrkylesystem i kommunen.

Energieffektivisering

Projekt för bättre energihushållning tilldelas drygt 170 miljoner kronor.

En stor andel av medlen går till projekt som tillvaratar spillvärme, särskilt

från industrier, men även från t.ex. avloppsvatten och transformator-

stationer. Tre av de tio största enskilda projekten i kronor räknat utnyttjar

industriell spillvärme i ij ärrvärmenätet.

Naturvård och biologisk mångfald

Drygt 90 miljoner kronor år 1999 har använts till åtgärder med syfte att

skydda eller utveckla värdefulla naturmiljöer och bevara den biologiska

114

mångfalden. De flesta projekten rör sjöar och vattendrag, och i viss mån Skr. 1999/2000:13

även kustområden. Anläggande av våtmarker och dammar är den

vanligaste typen av åtgärd. Våtmarkerna, en bristvara i många landskap,

har stor betydelse för fågellivet och för grod- och kräldjursfaunan,

samtidigt som de kan fungera som närsaltsfållor i vattensystem med hög

närsaltsbelastning. Övergödningsproblematiken går som en röd tråd

genom många av projekten som ofta innehåller flera olika åtgärder.

Vatten och avlopp

Totalt används drygt 190 miljoner kronor till vatten och avloppsprojekt.

En ansenlig del av medlen går till att minska miljöbelastningen från

enskilda avlopp. För mindre byar byggs gemensamma anläggningar för

lokal avloppsbehandling. Ett antal projekt satsar på behandling av

trekammarslam för återförsel till åkermark. Dagvatten behandlas i

våtmarker och dammar. Andra åtgärder för att ta hand om dagvatten

lokalt är t.ex. olika filtertekniker i brunnar och infiltration innan

dagvattnet når vattendrag.

Trafik

Bland trafikprojekten finns satsningar på infrastruktur i form av

cykelvägar, industrispår för godstrafik och gångvägar - men också inköp

av fordon. Drygt 130 miljoner kronor av 1999 års bidrag går till åtgärder

för att minska trafikens miljöpåverkan. Nya cykelbanor, cykeltunnlar och

broar, cykelparkeringar samt informationskampanjer är några exempel på

åtgärder som stimulerar ökat cyklande. Kollektivtrafiksatsningama

innebär bland annat nya stomlinjer och trafiksystem som effektiviserar

busstrafiken och ökar framkomligheten. Sammanlagt har kommunerna

uppskattat att deras trafikprojekt skall minska utsläppen av växthusgasen

koldioxid med 4 000-5000 ton.

Avfall

Bland avfallsprojekten dominerar framställning av biogas, källsortering

och materialåtervinning. Åtgärder inom avfallsområdet far nästan 200

miljoner kronor av 1999 års bidrag. Många kommuner investerar i

anläggningar för biogasutvinning från hushållsavfall, avloppsslam och

restprodukter från industrin. På flera håll skall biogasen användas som

drivmedel. De projekt som fatt anslag till materialåtervinning skall

återanvända returplast, sand och kompositmaterial vid tillverkning av nya

produkter.

Efterbehandling

Att rensa upp förgiftade områden är ofta förknippat med stora kostnader.

Många gånger kan principen att förorenaren betalar inte tillämpas av det

enkla skälet att företaget som bedrev verksamheten inte längre finns kvar.

Fem sådana projekt får sammanlagt 90 miljoner kronor i bidrag. Åtgärd-

erna handlar om sanering av PCB och kvicksilverhaltiga sediment,

åtgärder kring en nedlagd nickelindustri, återställning av en deponi samt

sanering av arsenikförgiftad mark vid en impregneringsindustri.

115

Bidrag till privata företag Skr. 1999/2000:13

År 1999 går knappt 120 miljoner till 38 projekt inom näringslivet.

Projekten innebär bland annat energieffektiviseringar eller omställning

till fömybara energislag. En rad företag får t.ex. bidrag för anslutning till

fjärrkyla. Det finns också många åtgärder på avfallsområdet, bl.a.

återvinning av restprodukter i produktion och samverkan mellan företag

för att minska avfallsmängder och resurssuttag.

Byggnadsåtgärder

Endast ett fåtal projekt under år 1999 har varit byggnadsåtgärder.

Tillsammans står dessa for mindre än en procent av de totala

bidragsmedlen år 1999, 10 miljoner kronor. Vanligen är byggnads-

åtgärderna projekt med flera olika typer av byggrelaterade åtgärder, i

huvudsak ombyggnad av äldre fastigheter. Åtgärdspaketen rymmer bland

annat tilläggsisolering, användning av solceller, lokal dagvattenhantering,

källsortering och kompostering, sanering av PCB i fogar, selektiv

rivning, återanvändning av byggmaterial och inredningsdetaljer samt

brak av miljöanpassade byggmaterial.

Information

Resultatet av många projekt påverkas av enskildas beteenden och

agerande. För att projekten skall bli framgångsrika måste de därför

kombineras med informations- och folkbildningsinsatser. Kommunerna

har ansökt om bidrag även for olika stödjande åtgärder: administration,

utvärdering och projektledning av det lokala investeringsprogrammet.

Flera kommuner har fått stöd för information kring specifika projekt.

Dit hör bland annat Borås. För att Borås investeringar i cykelvägar och

nya stomlinjenät för kollektivtrafiken skall ge resultat i minskat bilåkande

måste kommunmedborgama medverka. Därför kombineras investering-

arna med informationskampanjer om cykling och kollektivtrafik. Hur

informationsprojekten utformas skiljer sig mellan kommunerna - en del

satsar på studiecirklar, andra på informationstavlor, broschyrer, multime-

dia och utställningar.

De kommuner som fått statligt bidrag för olika projekt, skall utvärdera

dem. Utvärderingen fyller flera syften. Den ger bättre kunskaper om olika

åtgärders effekter och kostnader. Utvärderingarna blir en grand som

efterföljande projekt, andra kommuner och andra aktörer kan bygga

vidare på och låta sig inspireras av. Regelbunden uppföljning gör det

dessutom lättare att korrigera och rätta till felaktigheter. Dessutom krävs

en redovisning av att projekten verkligen uppnår de resultat som

kommunen utlovat i sin ansökan. I ett längre perspektiv bidrar doku-

mentationen av resultat och erfarenheter till att öka kunskapen i samhället

om hur man bäst genomför olika praktiska miljöåtgärder.

116

5.2

Fortsatta insatser

Skr. 1999/2000:13

5.2.1 Stöd for lokala investeringsprogram 1999-2001

Regeringen har beslutat vissa förändringar av förordningen (1998:23) om

statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska

hållbarheten i samhället. Ändringarna innebär följande:

• Ansökningarna skall lämnas den 1 november istället för den 15

november.

• Nuvarande krav i förordningen för vinstdrivande verksamheter tas bort

i den del som innebär att en åtgärd skall bidra till utveckling av ny

teknik eller nya arbetsmetoder.

• En kommun kan också få bidrag till lokala informations- och folkbild-

ningsinsatser som syftar till att sprida kunskap om ett lokalt investe-

ringsprogram, dvs. folkbildnings- och informationsinsatser behöver

inte vara direkt knutna till en viss investering.

• Länsstyrelsens samrådsyttrande skall lämnas till regeringen vid samma

tidpunkt som ansökan, dvs. den 1 november.

Dialoger med kommuner som avser att ansöka om stöd till lokala in-

vesteringsprogram sker kontinuerligt under perioden juni till september.

Syftet med dialogen är att de kommande ansökningar skall vara så väl

genomarbetade och kompletta som möjligt. Inför den slutliga ansökan har

195 kommuner haft en dialog med Miljödepartementet och därigenom

fått möjlighet till diskussion om sitt lokala investeringsprogram. Slutlig

ansökan skall lämnas till regeringen den 1 november.

5.2.2 Uppföljning och utvärdering

De program som beviljats stöd från de lokala investeringsprogrammen

följs årligen upp. Kommunerna skall senast den 1 mars lämna in verk-

samhetsrapporter. Länsstyrelserna har regeringens uppdrag att granska

rapporterna från kommunerna och lämna granskningsyttranden till

Miljödepartementet. Länsstyrelserna har ombetts att fokusera på av-

vikelser i genomförandet av programmen jämfört med ansökan och

regeringsbeslut.

Regeringen har också gett Riksrevisionsverket i uppdrag att följa upp

och utvärdera de lokala investeringsprogrammen. Uppdragets första

etapp har genomförts under våren 1999 med syftet att ge tillämpbar

information under den tid då stödsystemet finns. Rapporten kommer att

analyseras och eventuella förslag till ändringar i systemet kommer att

föreläggas riksdagen under år 2000. En utvärdering av hela stödsystemet

skall genomföras under våren 2002 med syfte att ge underlag inför

eventuella kommande satsningar på ekologisk hållbarhet.

De resultat och erfarenheter som vinns i pågående och genomförda

åtgärder och program är av stort intresse för många. Centrum för kunskap

om ekologisk hållbarhet har uppgiften att sprida denna information.

117

Miljödepartementet

Skr. 1999/2000:13

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow,

Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon,

Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Larsson

Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:13 Hållbara Sverige - uppfölj-

ning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

118

Eländers Gotab 59242, Stockholm 1999