Prop. 1999/2000:14

Regeringens skrivelse

1999/2000:14

En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.

Skr.

1999/2000:14

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 14 oktober 1999

Göran Persson

Margareta Winberg

(Jordbruksdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen har genom budgetpropositionen för år 2000 föreslagit att

riksdagen bemyndigar regeringen att tillämpa ett landsbygdsprogram en-

ligt rådets förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av lands-

bygden. Regeringen presenterar i skrivelsen inriktningen av ett svenskt

landsbygdsprogram för perioden 2000-2006. I skrivelsen presenteras

även ett nytt mål för den ekologiska produktionen.

Landsbygdsprogrammet bör främja en ekologiskt, ekonomiskt och so-

cialt hållbar utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogs-

bruket och landsbygden. Åtgärder som syftar till att ta tillvara jordbrukets

positiva miljöeffekter och minimera dess negativa miljöeffekter bör spela

en framträdande roll i det samlade landsbygdsprogrammet. Åtgärderna

inom ramen för landsbygdsprogrammet är uppdelade på två insatsområ-

den. Under insatsområde 1, åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk,

ingår miljöersättningar, kompetensutveckling, kompensationsbidrag i

mindre gynnade områden, stöd till investeringar i jordbruksföretag samt

åtgärder för att bevara och förbättra den ekologiska stabiliteten i skogen.

Insatsområde 2, åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på

landsbygden, innehåller startstöd till unga jordbrukare, åtgärder för för-

bättrad bearbetning och saluföring samt åtgärder som syftar till att främja

en anpassning och utveckling av landsbygden.

I skrivelsen ger regeringen även en översiktlig redogörelse av beslutet

om Agenda 2000.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 14

Rättelse: S. 38 rad 4 Står: Schori Rättat till: Thalén

1 Ärendet och dess beredning....................................................................3

2 Konsekvenser av Agenda 2000.........................................................4

2.1 Arbetet med att reformera den gemensamma

jordbrukspolitiken inom ramen för Agenda 2000...............4

2.2 Konsekvenser av reformbeslutet.........................................6

2.3 Översiktlig redogörelse av den svenska tillämpningen av

reformförslaget....................................................................6

3 Ekologisk produktion........................................................................7

3.1 Mål för den ekologiska produktionen.................................7

4 Landsbygdsprogram för en hållbar utveckling..................................9

4.1 Landsbygdsprogram för perioden 2000-2006....................9

4.2 Insatsområde 1 - Åtgärder för ett ekologiskt hållbart

jordbruk.............................................................................15

4.2.1 Bevarande av biologisk mångfald och

kulturmiljövärden i odlingslandskapet

(delprogram 1)................................................18

4.2.2 Miljövänlig vallodling (delprogram 2)...........20

4.2.3 Miljöanpassat jordbruk (delprogram 3)..........21

4.2.4 Kompensationsbidrag i mindre gynnade

områden...........................................................25

4.2.5 Stöd till investeringar i jordbruksföretag........27

4.2.6 Kompetensutveckling......................................29

4.2.7 Bevara och förbättra den ekologiska stabiliteten

i skogen...........................................................30

4.3 Insatsområde 2 - Åtgärder för ekonomiskt och socialt

hållbar utveckling på landsbygden....................................31

4.3.1 Startstöd till unga jordbrukare........................33

4.3.2 Förbättrad bearbetning och saluföring............33

4.3.3 Främja anpassning och utveckling av

landsbygden....................................................34

5 Strukturfonderna..............................................................................35

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999.....38

Skr. 1999/2000:14

Skr. 1999/2000:14

1 Ärendet och dess beredning

Som en del i Europeiska rådets överenskommelse om EG-kommissionens

reformförslag till ny jordbrukspolitik (Agenda 2000) antogs en ny råds-

förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd till utveckling av landsbygden. I

förordningen fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar utveckling av

landsbygden. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra

delar i den gemensamma jordbrukspolitiken. I rådsförordningen samord-

nas regelverken för de nuvarande mål 5a-åtgärderna, jordbruksfondens

åtgärder i mål 5b samt de s.k. kompletterande åtgärderna. Miljöersätt-

ningarna inom jordbruket ingår som en obligatorisk del i det landsbygds-

program som skall utarbetas för perioden 2000-2006.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 begärt riksdagens

bemyndigande att tillämpa ett svenskt landsbygdsprogram enligt rådets

förordning (EG) 1257/1999. Mot bakgrund av att storleken på EG-

finansieringen för landsbygdsåtgärder i Sverige inte var känd vid tid-

punkten för regeringens beslut om budgetpropositionen återkommer re-

geringen genom denna skrivelse till riksdagen med en redogörelse för in-

nehållet i det förslag till landsbygdsprogram som regeringen har för av-

sikt att överlämna till EG-kommissionen under hösten 1999.

Den 12 februari 1998 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruks-

departementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna för-

slag till fortsatt inriktning för och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram

för jordbruket för perioden 2001-2005. Utredningen, som antog namnet

Miljöprogramutredningen, lämnade i juni 1999 betänkandet Jordbruk och

miljönytta (SOU 1999:78). Regeringen gav Skogsstyrelsen i uppdrag att

ta fram ett förslag till program för skogsåtgärder i Agenda 2000.

Statens jordbruksverk har utvärderat de hittills tillämpade strukturstö-

den. En förteckning över remissinstanser och remissyttranden finns till-

gängliga i Jordbruksdepartementet (dnr 98/2609). Jordbruksverket har på

uppdrag av regeringen den 15 april 1999 redovisat ett underlag för ett

landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 med omvärldsanalys och

lämpliga prioriteringar. Möjlighet att muntligen och skriftligen inkomma

med synpunkter på Jordbruksverkets redovisning gavs vid en hearing an-

ordnad av Jordbruksdepartementet den 7 juni 1999.

En promemoria har utarbetats inom Jordbruksdepartementet och Nä-

ringsdepartementet som syftar till att utgöra ett underlag för arbetet med

det samlade landsbygdsprogrammet i vilket miljö-, struktur- och lands-

bygdsåtgärder ingår. Miljöprogramutredningens förslag, Skogsstyrelsens

förslag och departementspromemorian har remissbehandlats. Jordbruks-

verket har genom sitt remissvar på Miljöprogramutredningens förslag

kommit in med ett alternativt förslag till stöd för den ekologiska produk-

tionen. Även Jordbruksverkets förslag har remissbehandlats. Förteck-

ningar över remissinstanserna och remissyttrandena finns tillgängliga i

Jordbruksdepartementet (dnr Jo99/1466).

På regeringens uppdrag har Jordbruksverket lämnat förslag om ett nytt Skr. 1999/2000:14

mål för den ekologiska produktionen efter år 2000. Förslaget har remiss-

behandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena

finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo99/1556).

Regeringen gav den 5 december 1996 Jordbruksverket i uppdrag att

genomföra en samlad utvärdering och översyn av de regionala stöden till

jordbruket. En delredovisning överlämnades i juni 1997 till regeringen

och i mars 1998 slutredovisades uppdraget. Rapporten remissbehandlades

under våren och försommaren 1998. En förteckning över remissinstan-

serna och sammanställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i

Jordbruksdepartementet (dnr Jo98/612).

Ett antal skrivelser har tillställts regeringen från organisationer, meje-

riföreningar och kommuner avseende regionala ersättningar till jordbru-

ket, stödområdesindelning, områdestillhörighet för investeringsstödet,

den svenska tillämpningen av startstödet, intransportstöd till slaktindust-

rin i norra Sverige, nationellt stöd till grisproduktionen, villkoren för

mjölkproducenter och stödnivåer för kompensationsbidrag, m.m.

2 Konsekvenser av Agenda 2000

2.1 Arbetet med att reformera den gemensamma

jordbrukspolitiken inom ramen för Agenda 2000

Utgångspunkten för Sveriges förhandlingar om den gemensamma jord-

brukspolitiken är de riktlinjer som lades fast av riksdagen efter regering-

ens proposition om riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop. 1997/98:142, bet.

1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Enligt riksdagens beslut skall Sveri-

ge verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars övergri-

pande mål skall vara att främja ett brett och varierat utbud av säkra livs-

medel till skäliga priser, främja en hållbar jordbruks- och livsmedelspro-

duktion samt bidra till en global livsmedelssäkerhet. Av beslutet framgår

vidare att jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion skall styras av

konsumenternas efterfrågan och vara långsiktigt hållbar både från ekolo-

giska och ekonomiska utgångspunkter. EU skall också medverka till den

globala livsmedelssäkerheten genom att bl.a. hävda frihandelns principer

även på livsmedelsområdet.

I propositionen redogörs för hur en hållbar jordbruks- och livsme-

delsproduktion skall främjas. Detta skall ske bl.a. genom en reform av

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU, särskilt avseende på succes-

sivt borttagande av EG:s marknadsordningar och en avveckling av gräns-

skyddet med hänsyn till internationella åtaganden. Reformerna skall

kompletteras med riktade stöd för anpassningsåtgärder som underlättar

övergången från generella prisstöd till direktstöd samt möjliggör utveck-

lingen av konkurrenskraftiga företag. Reformerna av jordbrukspolitiken

skall också kompletteras med riktade miljö- och landsbygdsstöd för att

bevara och främja den biologiska mångfalden, bevara värdefulla natur- Skr. 1999/2000:14

och kulturmiljöer och ett varierat odlingslandskap, minimera miljöbelast-

ningen, beakta behovet av en långsiktig hushållning med naturresurserna

samt medverka till landsbygdens utveckling. Genom detta skapas möjlig-

heter för en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig produktion baserad

på höga miljökrav och höga etiska krav för djurhållningen. Åtgärderna

kan också stärka landsbygdens förutsättningar att skapa attraktiva livs-

och arbetsmiljöer för såväl män som kvinnor.

Kommissionens förslag i Agenda 2000 syftade bl.a. till att öka jord-

brukets konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering med sänkta

administrativa priser. I den överskottssituation som EU befinner sig bor-

de detta också leda till sänkta konsumentpriser. Förslagen syftade också

till att minska jordbrukets negativa effekter på miljön och att förenkla det

jordbrukspolitiska regelverket. Kompensation skulle lämnas till jordbru-

karna för prissänkningen. För att underlätta jordbrukets anpassning och

strukturförändring i samband med reformeringen av marknadsordningar-

na föreslogs en integrerad landsbygdspolitik. Det innebär att nuvarande

regional- och strukturstöd inom jordbrukssektorn samt s.k. kompletteran-

de åtgärder (miljöersättningar, förtidspension och skogsplantering) och

riktade miljöförbättrande åtgärder sammanförs i en enda förordning för

landsbygdsutveckling. Åtgärderna inom landsbygdsförordningen är ett

komplement till övriga stödformer i den gemensamma jordbrukspolitiken

huvudsakligen finansierade från Jordbruksfondens garantisektion. Det

principiellt nya i det ursprungliga reformförslaget var dels förslaget om

nationella kuvert, dels förordningen om horisontella åtgärder. Genom de

nationella kuverten i marknadsordningama för mejeri och nötkött fick

medlemsländerna möjlighet att i större utsträckning än tidigare påverka

utformningen av marknadsstöden. De horisontella åtgärderna skulle ge

medlemsstaterna möjlighet att dels förena nationella miljövillkor med ut-

betalning av direktstöd, dels minska direktstöden och använda pengarna

till miljöåtgärder. Den horisontella förordningen gav medlemsstaterna

möjlighet att upp till en viss nivå bestämma hur direktstöden skall förde-

las mellan inkomststöd och riktade miljöstöd.

Det finns starka miljöskäl för att reformera den gemensamma jord-

brukspolitiken i linje med förslagen i Agenda 2000. Marknadsordningar-

na inom jordbrukspolitiken leder till höga priser vilket gett incitament till

en produktion som inte är ekologiskt hållbar. Den förda jordbrukspoliti-

ken har medfört en ökad miljöbelastning bl.a. genom förluster av växtnä-

ringsämnen till omgivande miljö och av drift av bekämpningsmedel och

minskad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Den Europeiska mil-

jöbyrån har i en nyligen presenterad rapport redovisat förekomst av be-

kämpningsmedelsrester i grundvattnet i samtliga EU:s medlemsländer.

En intensiv produktion hotar även natur- och kulturvärden i odlingsland-

skapet.

Mot bakgrund av beslutet om riktlinjerna för Sveriges arbete med den

gemensamma jordbrukspolitiken, ansåg regeringen att förslaget var ett

steg i rätt riktning men att det inte var tillräckligt långtgående. Reformen

av den gemensamma jordbrukspolitiken blev dock inte så omfattande

som kommissionens ursprungliga förslag. Efter beslutet vid toppmötet i

Berlin våren 1999 är de administrativa priserna fortfarande högre på den

1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 14

interna EU-marknaden än på världsmarknaden, vilket påverkar intensite- Skr. 1999/2000:14

ten i produktionen. Då samtliga medlemsstater var överens om att bud-

geten behövde stabiliseras ökade behovet av prioriteringar inom den fast-

slagna budgeten. Behovet av prioriteringar ökade ytterligare då det inte

gick att komma överens om att tidsbegränsa den kompensation som ges i

form av direktstöd, vilket hade inneburit besparingar och även frigjort re-

surser för åtgärder på miljö- och landsbygdsområdet. Inom de budgetra-

mar som beslutades i Berlin utgörs den största delen av jordbruksbudge-

ten av de generella direktstöden. Denna andel ökade också genom att

kompensationen ökade något i slutuppgörelsen. Beslutet om en stabilise-

rad budget på dagens nivå samt de utökade generella direktstöden med-

förde att utrymmet till miljö- och landsbygdsåtgärder begränsades. Med-

len för miljö- och landsbygdsåtgärder låstes till ett belopp något mindre

än det som beräknats för år 1999. Då medlemsländerna planerat för en

ytterligare utökning av resurserna till sina miljö- och landsbygdsprogram

innebär budgetstabiliseringen att samtliga medlemsstater får mindre re-

surser än planerat för sådana åtgärder under budgetperioden.

2.2 Konsekvenser av reformbeslutet

Vid toppmötet i Berlin 1999 beslutades om mindre prissänkningar och

högre kompensationsnivåer än vad som föreslagits i det ursprungliga

Agenda 2000-förslaget. Sverige fick dessutom ytterligare medel genom

ett stöd för torkningskostnader vid spannmåls- och oljeväxtodling i norra

Sverige och genom ersättningen till gräsensilage. Den totala budgetkost-

naden för förslaget blev något lägre än i ursprungsförslaget och de medel

som tilldelades miljö- och landsbygdsåtgärder var något mindre än det

förväntade utfallet i medlemsstaterna år 1999.

I stora drag resulterar reformen i att den relativa lönsamheten minskar i

spannmålsproduktionen medan den ökar i nötköttsproduktionen. Främst

gäller minskningen spannmålsproducenter i slättbygderna. Det är rege-

ringens bedömning att de förändrade stödformerna kommer att leda till

en i stort sett oförändrad relativ lönsamhet i jordbruket inom stödområ-

dena.

När det gäller nötkötts- och mjölkproduktionen medverkar reformen

och tillgången till ensilagestöd till en förbättrad lönsamhet. Detta är

framför allt fallet i södra Sveriges skogsbygder, men även i slättbygderna

och i norra delen av landet.

2.3 Översiktlig redogörelse av den svenska

tillämpningen av reformförslaget

Vid tillämpningen av kompensationsstöd, anpassningsstöd samt miljö-

och landsbygdsstöd är det viktigt att utgå från en helhetsbild av hur de

olika jordbrukspolitiska verktygen samverkar. För att målen inom de

riktade miljö- och landsbygdsutvecklingsstöden skall kunna uppnås be-

höver åtgärderna anpassas till resultatet av reformen och leda till positiva

effekter på miljön och landsbygden samt till de relativa lönsamhetsför- Skr. 1999/2000:14

ändringarna.

Genom de generella reformerna och de specifika förändringarna för

Sverige har det skett en förändring i den relativa lönsamheten för spann-

målsproduktionen i slättbygderna i förhållande till nötköttsproduktionen.

Förändringen i den relativa lönsamheten kan leda till att omfattningen av

spannmålsproduktionen ändras.

Det landsbygdsutvecklingsprogram som presenteras i avsnitt 4 följer av

de mål som riksdagen fastslagit (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU:23,

rskr. 1997/98:241) och de konsekvenser som väntas av de överenskomna

reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det kommande

landsbygdsprogrammet är inriktat på mer effektiva miljöåtgärder och

fortsatta anpassningsåtgärder i syfte att skapa förutsättningar för en fram-

tida och mer långtgående reform av jordbrukspolitiken.

I framtiden kan det behövas ytterligare ekonomiska medel för åtgärder

inom ramen för landsbygdsförordningen. Kommissionen har i anslutning

till sitt beslut om fördelning av medel till landsbygdsåtgärder tillkännagi-

vit att omfördelningar mellan medlemsstaterna av eventuella outnyttjade

medel under perioden kan komma att bli aktuella. Det kan på grund härav

alltså finnas en möjlighet för Sverige att under perioden öka medfinansie-

ringen från EG-budgeten.

Ytterligare medel till landsbygdsåtgärder kan erhållas genom omför-

delningar enligt den s.k. horisontella förordningen som ingår i överens-

kommelsen om Agenda 2000. Detta ger en möjlighet att fortsätta över-

gången från generella stöd till riktade stöd för att förbättra jordbrukspoli-

tikens måluppfyllelse. Den horisontella förordningen tillåter medlems-

staterna att använda delar av direktstödet till medfinansiering av vissa åt-

gärder inom landsbygdsförordningen. Detta innebär att utbetalningen av

direktstöd till lantbrukarna kan minskas med en nationellt bestämd andel.

Minskningen av direktstödet frigör medel som tillsammans med natio-

nella medel får användas för vissa miljö- och landsbygdsåtgärder. Varje

medlemsstat har rätt att själv besluta om man vill tillämpa förordningen

och på vilket sätt man i så fall skall dra in direktstöden. För att kunna be-

döma om denna förordning ska tillämpas i Sverige måste en utvärdering

göras av landsbygdsprogrammet, dess effekter och behov av eventuella

ytterligare åtgärder. Regeringen har för avsikt att genomföra en sådan ut-

värdering år 2002 och därefter återkomma till riksdagen i frågan.

3 Ekologisk produktion

3.1 Mål för den ekologiska produktionen

Regeringens bedömning: Den ekologiskt odlade arealen bör för-

dubblas (20 procent) till år 2005 och den ekologiska animaliepro-

duktionen bör öka. 10 procent av antalet mjölkkor och slaktdjur av

nöt och lamm bör finnas i ekologisk produktion till år 2005. Kon-

sumentemas efterfrågan på ekologiska livsmedel är avgörande for

om målen kan nås.

Skr. 1999/2000:14

Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket föreslår som mål att den

ekologiskt odlade arealen fördubblas (20 procent) till år 2005 och att den

ekologiska animalieproduktionen kraftigt bör ökas. Jordbruksverket före-

slår dessutom mål för olika produktionsgrenar. En bred utveckling av den

ekologiska produktionen och utbudet av ekologiska livsmedel bedöms av

Jordbruksverket som viktigt för att marknaden på sikt skall kunna bli sta-

bil. Jordbruksverket anser att miljöstöd i någon form behövs även fort-

sättningsvis. Det statliga stödet bör enligt verket trappas ned när markna-

den för ekologiska produkter når en sådan nivå att den är stabil och säker.

Jordbruksverket anser vidare att stöd till forskning, försöks- och utveck-

lingsprojekt och marknadsstödjande åtgärder behöver öka för att skapa

underlag för en effektiv rådgivning och en positiv utveckling av produk-

tionen.

Remissinstansernas synpunkter: Några remissinstanser stödjer Jord-

bruksverkets förslag till mål om 20 procent ekologiskt odlad areal och

förslagen till produktionsmål. Flera remissinstanser stödjer målet 20 pro-

cent av arealen men framför samtidigt att vissa av delmålen för olika

produktionsgrenar kan bli svåra att uppnå. Flera remissinstanser pekar på

behovet av att ytterligare utreda effekten av den ekologiska produktionen

på miljön och miljökvalitetsmålen.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med

Jordbruksverket och flera remissinstanser att konsumenternas efterfrågan

är en förutsättning för en ökning av den ekologiska produktionen. Jord-

bruksverkets förslag till mål om 20 procent ekologiskt brukad areal år

2005 och de föreslagna produktionsmålen är baserade på en bedömning

av marknadsutvecklingen av den ekologiska produktionen. Regeringen

stödjer Jordbruksverkets förslag till mål för omfattningen av den ekolo-

giska åkerarealen. Regeringen delar däremot vissa remissinstansers tvek-

samhet om möjligheten att uppfylla samtliga de föreslagna delmålen för

olika produktionsgrenar. Regeringen anser dock mot bakgrund av förut-

sättningen för en positiv utveckling inom delar av animalieproduktionen

att ett mål på 10 procent för utvecklingen inom mjölk-, nöt-, och lamm-

produktionen till år 2005 kan sättas upp.

Regeringen anser att den ekologiska produktionen från en samhällelig

utgångspunkt bl.a. är ett medel i arbetet med att nå vissa av de nationella

miljömålen och ett steg mot en uthållig utveckling av jordbrukssektorn.

Det är viktigt att skapa förutsättningar för en marknadsutveckling där

konsumenternas efterfrågan av ekologiska livsmedel kan tillgodoses och

där produktionen kan ske utan permanenta produktionsstöd.

Flera remissinstanser tar upp behovet av att utreda effekterna av den

ekologiska produktionen på de övergripande miljökvalitetsmålen. Rege-

ringen har med anledning härav för avsikt att sammanställa den forskning

som finns på området samt identifiera de områden inom vilka det finns

kunskapsluckor. Sammanställningen skall tjäna som underlag för rege-

ringens forskningspolitiska proposition och vara till ledning i regeringens

arbete med vilka åtgärder som behöver vidtas för att de nationella mil-

jökvalitetsmålen skall uppfyllas. Det pågår vidare ett löpande utvärde- Skr. 1999/2000:14

ringsarbete vad gäller de totala miljöeffekterna av den gemensamma

j ordbrukspolitiken.

Regeringen anser att den ekologiska produktionen bör stödjas genom

åtgärder i det kommande landsbygdsprogrammet (se avsnitt 4.2.3), ge-

nom försöks- och utvecklingsprojekt samt marknadsstödjande åtgärder.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 föreslagit att medel av-

sätts för marknadsstödjande åtgärder men på sikt bör det vara näringens

ansvar att upprätta marknadskanaler och stå för marknadsföring av eko-

logiska livsmedel. Frågan om medel till forskning om ekologisk produk-

tion kommer att beaktas i regeringens kommande forskningspolitiska

proposition.

Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 innehåller ett gemensamt regel-

verk om produktion, märkning och kontroll av produkter som är försedda

eller avses förses med uppgifter som hänvisar till ekologisk produktion.

Medlemsstaterna är skyldiga att upprätta ett kontrollsystem i enlighet

med förordningens krav. Regeringen har för avsikt att vid annat tillfälle

pröva den ordning i vilken de svenska kontrollorganen utses och överva-

kas.

4 Landsbygdsprogram för en hållbar

utveckling

4.1 Landsbygdsprogram för perioden 2000-2006

Regeringens bedömning: Ett samlat landsbygdsprogram bör infö-

ras för perioden 2000-2006. Landsbygdsprogrammet bör främja en

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket,

livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Lika möj-

ligheter till utveckling för kvinnor och män bör främjas. Åtgärder

som syftar till att ta tillvara jordbrukets positiva miljöeffekter och

minimera dess negativa miljöeffekter bör spela en framträdande roll

i det samlade landsbygdsprogrammet. Det är samtidigt viktigt med

åtgärder som syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft

genom att underlätta en nödvändig anpassning av jordbrukssektorn

till nya förutsättningar.

Bakgrund: Enligt rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd till

utveckling av landsbygden bör miljöåtgärder inom jordbruket spela en

framträdande roll under de kommande åren för att stödja en hållbar ut-

veckling på landsbygden och tillmötesgå samhällets ökade behov av

tjänster på miljöområdet. Vidare anges i förordningen att politiken för en

sådan utveckling bör ha som mål att bl.a. återställa och höja landsbygds-

områdenas konkurrenskraft och därigenom bidra till att trygga och skapa

ny sysselsättning. Bakgrunden är att jordbruket under de kommande åren

måste anpassa sig till nya förutsättningar och ytterligare förändringar be- Skr. 1999/2000:14

träffande marknadsutveckling, marknadsåtgärder, handelsregler, konsu-

menternas krav och val samt utvidgningen av EU. Dessa förändringar

kommer inte bara att påverka jordbruksmarknaden utan hela den lokala

ekonomin på landsbygden.

Sverige har sedan vi blev medlemmar av EU i huvudsak fullt utnyttjat

de kvoter som begränsar produktionsmöjligheterna inom jordbruket. Nå-

gon minskning av produktionskvantitetema till följd av lönsamhetsför-

ändringar kan därför inte sägas ha inträffat. Det är emellertid inte de pro-

ducerade kvantiteterna utan produktionens och produkternas miljöpåver-

kan och resursutnyttjande som är avgörande för ett hållbart jordbruk.

Förordningen om utveckling av landsbygden ersätter nio nu gällande

rådsförordningar om struktur-, miljö- och landsbygdsåtgärder med an-

knytning till den gemensamma jordbrukspolitiken. Följande stödformer

regleras i den nya förordningen: investeringar i jordbruksföretag, start-

stöd, kompetensutveckling, förtidspensionering, kompensationsbidrag i

mindre gynnade områden, milj ovänligt jordbruk, förbättrad bearbetning

och saluföring av jordbruksprodukter, skogsbruk samt olika åtgärder för

att främja anpassning och utveckling av landsbygden. Medlemsländerna

skall senast sex månader efter det att förordningen trädde i kraft den

3 juli 1999, lämna förslag till hur man avser att tillämpa förordningens

åtgärder inom ramen för ett landsbygdsprogram för den kommande bud-

getperioden 2000-2006. Därefter skall EG-kommissionen senast inom

sex månader lämna sitt slutgiltiga godkännande av planen. Endast åtgär-

der för miljövänligt jordbruk är obligatoriska för medlemsländerna. För

att programmet skall kunna godkännas för medfinansiering från EG:s

jordbruksfond krävs dock att det finns en balans mellan åtgärderna.

För att ett samlat svenskt landsbygdsprogram skall kunna träda i kraft

från den 1 januari år 2000 måste det i god tid tillställas kommissionen för

prövning. För att detta skall vara möjligt måste regeringen överlämna ett

förslag till landsbygdsprogram till EG-kommissionen redan under hösten

1999. Programmet överlämnas med förbehåll av riksdagens godkännande

av vad som anförts i budgetpropositionen för år 2000 om bemyndigande

för regeringen att tillämpa ett landsbygdsprogram enligt rådets förordning

(EG) 1257/1999. Förhandlingar med EG-kommissionen bör därmed kun-

na slutföras i sådan tid att programmet kan träda i kraft i enlighet med

förordningen.

I mål 1-området som består av nuvarande mål 6 och kustområdena i

Norrbottens-, Västerbottens- och Västemorrlands län kommer åtgärder

utöver kompensationsbidrag och miljöersättningar att genomföras inom

ramen för integrerade mål 1-program. EG-finansieringen för dessa åtgär-

der kommer att ske från Jordbruksfondens utvecklingssektion.

Remissinstansernas synpunkter: Flertalet remissinstanser ställer sig

bakom den övergripande målsättningen att programmet skall främja en

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruks- och

livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Flera remissin-

stanser tar upp behovet av mer riktade åtgärder såsom investeringsstöd

och andra stödformer för att uppnå miljömål och en konkurrenskraftig

landsbygd. Majoriteten av remissinstanserna förespråkar att den finansi-

ella ramen för miljöersättningarna bör omfatta 2,8 miljarder kronor.

10

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framför att miljöåtgärderna under den Skr. 1999/2000:14

kommande programperioden bör omfatta minst 3,5 miljarder kronor för

att miljömålen skall kunna nås. Flera remissinstanser påpekar vikten av

en flexibel hantering av de avsatta medlen så att de till fullo kan utnyttjas.

Riksrevisionsverket (RRV) förordar dock det lägre budgetalternativet för

milj öersättningama.

Skälen för regeringens bedömning: Ett ekologiskt hållbart jordbruk

är ett jordbruk som är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt godtag-

bart. Ett grundläggande krav är att det framtida handlingsutrymmet bibe-

hålls för kommande generationer. Regeringen har genom propositionen

Hållbart jordbruk och fiske (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr.

1997/98:116) 1 redogjort för kriterier för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

Den nya skogspolitiken som beslutades år 1993 (prop. 1992/93:226,

bet. 1992/93 :JoUl 5, rskr. 1992/93:352) och utvärderades år 1998 (prop.

1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32) kännetecknades av

två jämställda mål; ett miljömål och ett produktionsmål. Landsbygdspro-

grammet kan bidra till att uppfylla skogspolitikens mål genom skogska-

pitlets miljöartikel och insatser för kompetensutveckling till skogsägare.

All markanvändning påverkar miljön. Eftersom jordbruksproduktion

förutsätter att naturresurserna brukas ger denna produktion upphov till

både negativa och positiva effekter på miljön och landskapet. Bland de

positiva effekterna kan nämnas att lantbruket håller landskapet öppet, att

betesdjuren håller artrika betesmarker hävdade, att kulturmiljöer bibe-

hålls och hävdas samt att återförsel av växtnäring görs möjlig. Odlingen

och djurhållningen ger å andra sidan upphov till växtnäringsförluster till

luft och vatten, risker med bekämpningsmedel i yt- och grundvatten samt

under vissa omständigheter negativ inverkan på den biologiska mångfal-

den och kulturmiljövärdena. I regeringsförklaringen den 14 september

1999 betonades att jordbrukets utveckling som näring är en tillgång i den

ekologiska omställningen.

Ett ekonomiskt och socialt hållbart jordbruk kräver bl.a. att jordbruket

producerar livsmedel med en hög kvalitet till rimliga priser för konsu-

menterna och ger rimlig ersättning till producenterna. Såsom också tyd-

liggjorts i regeringsförklaringen är det av stor vikt att hela Sverige ut-

vecklas. Därför måste arbetstillfällen skapas där människorna finns och

det är viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla delar. Jord-

bruket, skogsbruket och förädlingsindustrin har stor betydelse för möjlig-

heten att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt, regional balans,

landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning. Jordbruket i norra Sverige

och södra Sveriges skogsbygder har en särskild regionalpolitisk betydelse

genom den mångfald av värden som jordbruksnäringen och dess verk-

samheter förknippas med. Jordbruket och skogsbruket bidrar till att upp-

rätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av

landet. I flera av de förslag till regionala tillväxtavtal som överlämnades

till regeringen i april 1999 har länen framhållit naturresurserna och vida-

reförädlingsmöjlighetema som viktiga tillgångar och utvecklingsbara om-

råden.

1 Se även proposition 1997/98:142 ”Riktlinjer for Sveriges arbete med jordbruks- och livs-

medelspolitiken inom Europeiska unionen”, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241.

11

Inriktningen på ett nytt landsbygdsprogram

Sedan Sverige blev medlem i EU har miljö- och landsbygdsåtgärdema

successivt byggts ut. Detta gäller främst ersättningarna for miljöinsatser

inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92. Även strukturåtgär-

der som investeringsstöd till jordbruket har införts under perioden. Kom-

pensationsbidrag till jordbruket i mindre gynnade områden infördes redan

år 1995. Utökade satsningar på kompetensutveckling inom skogssektorn

har kunnat göras med hjälp av medfmansiering från gemenskapen.

Det samlade regelverk som utgör den nya landsbygdsförordningen

medger en större flexibilitet och därmed möjlighet för medlemsländerna

att kombinera olika åtgärder för totalt bättre effekt. Miljömålen kan t.ex.

uppnås genom att miljöersättningarna till jordbruket kan kombineras med

riktade stöd till investeringar, till utvecklingsprojekt eller för kompe-

tensutveckling. På många håll i landet har kvinnor utvecklat produkter

som är betydelsefulla ur ett miljöperspektiv. Dessa skall uppmuntras och

stödjas. Den nya ordningen ställer också större krav på medlemsländerna

att utforma balanserade program där effekterna av åtgärderna löpande

skall följas upp och utvärderas.

De tidigare ramarna för EG-finansiering som avsattes för enskilda åt-

gärder är inte längre aktuella. Fördelningen av EG-finansiering mellan

olika åtgärder avgörs av valet av åtgärder samt av medfinansieringsnivån.

Ett samlat landsbygdsprogram kan bidra till viktiga mål som uthållig

tillväxt i hela Sverige, landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning. En

prioritering bör vara miljö- och regionalpolitiska hänsyn samt incitament

till en inriktning av livsmedelsproduktionen mot kvalitet före kvantitet.

Därmed kan det svenska jordbrukets ställning på EU-marknaden stärkas

och grunden till ett långsiktigt hållbart jordbruk läggas. Jordbruket måste

också ges möjlighet att utvecklas och anpassas till nya förhållanden och

vara en del av en integrerad utveckling av hela landsbygden. Omfattning-

en och inriktningen av åtgärderna bör styras av de skilda förutsättningar

för jordbrukets och landsbygdens utveckling som föreligger i olika delar

av landet.

Åtgärderna inom landsbygdsprogrammet skall medverka till ett håll-

bart samhälle och till att miljökvalitetsmålen och miljömålen för jordbru-

ket och odlingslandskapet uppnås. Tyngdpunkten i programmet bör en-

ligt regeringens uppfattning därför ligga på åtgärder som syftar till att

stödja en ekologiskt hållbar utveckling.

Landsbygdsprogrammet skall också medverka till en ekologiskt hållbar

utveckling inom skogsbruket och till att förstärka jordbrukets och livs-

medelsindustrins konkurrensförmåga genom satsningar på kvalitet och

miljöanpassning. Programmet skall vidare underlätta och främja diversi-

fiering. Kvinnors förutsättningar och kompetens skall i högre utsträck-

ning än tidigare tas tillvara och fördelningen av resurser skall avspegla

detta. Jordbruket skall fortsätta att bidra till regional utjämning av syssel-

sättning och välfärd. Riktade åtgärder är bl.a. därför nödvändiga för sär-

skilt utsatta regioner.

Flera remissinstanser har pekat på behovet av mer riktade åtgärder för

att uppnå miljömål och en konkurrenskraftig landsbygd. Särskilt utpekas

investeringsstöd i jordbruk och andra stödformer som kan underlätta en

Skr. 1999/2000:14

12

positiv utveckling av landsbygden och en diversifiering av dess närings- Skr. 1999/2000:14

liv. Vissa remissinstanser framhåller samtidigt behovet av att upprätthålla

befintliga regionala stödformer, främst kompensationsbidraget till mindre

gynnade områden. Regeringens uppfattning är att en större del av till-

gängliga medel bör användas till riktade åtgärder som syftar till att sti-

mulera en miljövänlig och konkurrenskraftig kvalitetsproduktion. Rege-

ringen har vidare for avsikt att samlat bedöma ekonomiska och administ-

rativa konsekvenser för myndigheterna efter programmets slutliga ut-

formning.

Kostnadsram för ett nytt landsbygdsprogram

Totalramen för ett förslag till landsbygdsprogram föreslås omfatta ca

3192 miljoner kronor år 2000. Därutöver avsätts nationella medel mot-

svarande 30 miljoner kronor i mål 1-programmen for strukturstöd till

jordbruket inklusive insatser for det fjällnära jordbruket. Med en maximal

EG-finansiering motsvarar detta ca 120 miljoner kronor. Motsvarande

totalbelopp för skogsåtgärder i mål 1 uppgår till ca 14 miljoner kronor.

Kostnaderna för miljöersättningarna och miljöinriktad kompetensutveck-

ling inom ramen för landsbygdsprogrammet beräknas för år 2000 uppgå

till ca 2350 miljoner kronor. För att stödja miljöinriktade investeringar

avsätts motsvarande ca 100 miljoner kronor år 2000. I enlighet med vad

Miljöprogramutredningen framför kommer landsbygdsprogrammet i sin

helhet att bidra till att effektivt uppnå miljömålen genom en kombination

av olika åtgärder. Ytterligare åtgärder som bidrar till att uppnå miljömå-

len är bl.a. investeringstöd och kompensationsbidraget för mindre gynna-

de områden. Genom förändringar i regelverket far detta stöd en tydligare

inriktning mot att stödja hållbara produktionssystem. Åtgärder inom ra-

men för insatsområdet för en ekologiskt hållbar utveckling (avsnitt 4.2)

beräknas redan under år 2000 uppgå till drygt 3000 miljoner kronor.

Genom att Sverige kan tillgodogöra sig indexeringsmedel kan pro-

grambudgeten årligen utökas. Regeringen har för avsikt att, efter en över-

syn av programmet år 2002 och efter att ha övervägt förutsättningar för

utökad EG-finansiering genom tillförsel av ytterligare medel från EG-

budgeten eller genom modulering, överväga en utökning av programmet.

Behovet av åtgärder och utvecklingen av programmet bör vara avgörande

för hur en sådan utbyggnad bör se ut. Under förutsättning att nya EU-

medel tillkommer så skulle detta tillsammans med svensk medfinansie-

ring kunna ge förutsättningar att nå en omfattning av landsbygdsåtgär-

derna motsvarande ca 3530 miljoner kronor år 2003. Inom denna total-

ram tillförs huvudparten insatsområdet för ekologisk hållbar utveckling,

dvs åtgärder som syftar till att uppnå jordbrukets och skogsbrukets mil-

jömål. I enlighet med vad som ovan redovisats om den samlade effekten

av miljöersättningar, kompetensutveckling och investeringsstöd skulle

tillkomna medel kunna möjliggöra en samlad insatsnivå inom program-

met som i stort når upp till dagens omfattning av miljöprogrammet. Där-

utöver bibehålls det nationella stödet till norra Sverige på dagens nivå.

Regeringen avser att under perioden införa landsbygdsåtgärder vilka

inledningsvis blir helt nationellt finansierade. I budgettabellen redovisas

1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 14

den uppskattade fördelningen mellan åtgärderna i landsbygdsprogrammet Skr. 1999/2000:14

år 2000 uttryckt i miljoner kronor.

Är 2000

Åtgärder

Totalt

Varav svensk budget

Miljöersättningar inklusive

2350

1212

kompetensutveckling

Kompensationsbidrag

570

428

Övriga miljö- och lands-

272

259

bygdsåtgärder 2

Nationellt stöd (norra Sv)

318

318

Medfinansiering strukturåt-

30

gärder i mål l 3

Medfinansiering skogsåtgär- 7

der i mål l 4

Stödet till norra Sverige

En av utgångspunkterna i tillämpningen av miljö-, struktur- och regional-

stöden inför perioden 1995-1999 var att upprätthålla stödnivån till jord-

bruket i norra Sverige. Enligt fördraget om Sveriges anslutning till EU

har det varit möjligt att lämna ett stöd till jordbruket i norra Sverige mot-

svarande nivån före det svenska medlemskapet. Genom att utnyttja möj-

ligheten till medfinansierade stödformer inom gemenskapen kunde stöd-

nivån upprätthållas. Det tidigare helt nationella stödet ersattes delvis av

stödformerna kompensationsbidrag och den s.k. ersättningen till öppet

odlingslandskap inom miljöersättningsprogrammet. Till dessa stödformer

kommer ett nationellt stöd vars utformning regleras av ett särskilt beslut

av EG-kommissionen. Det nationella stödet är utformat med hänsyn till

stödnivåema i kompensationsbidraget och miljöersättningarna. En ut-

gångspunkt för statsmakterna vid utformningen av stöden var att utnyttja

möjligheten till medfinansiering från EG-budgeten. För såväl miljöersätt-

ningen som kompensationsbidraget valdes den högsta möjliga ersätt-

ningsnivå upp till vilken gemenskapen kunde medfinansiera. Det natio-

nella stödet motsvarade sedan mellanskillnaden till den tidigare stödni-

vån.

Genom den nya förordningen om landsbygdens utveckling har förut-

sättningarna för de medfinansierade stödformernas utformning föränd-

rats. En större vikt har lagts vid att kompensationsbidraget skall utformas

på ett sätt så att det medverkar till en hållbar utveckling. Samtidigt har

antalet stödformer inom ramen för miljöersättningarna ökat under den ti-

digare programperioden. Såväl jordbrukare som ansvariga myndigheter

har påtalat komplexiteten i detta.

2 1 miljö- och landsbygdsåtgärder ingår investeringsstöd, stöd för bearbetning och salufö-

ring, landsbygdsutveckling och startstöd.

3 Medfinansiering för dessa åtgärder sker från jordbruksfondens utvecklingssektion. Genom

mål 1 tillhörighet ges en möjlig medfinansiering från EG på upp till 75 %.

4 Därutöver tillkommer 25 miljoner kronor som målprogrammen kan använda för medfinan-

siering av biotopskydd och naturvårdsavtal.

14

Regeringens utgångspunkt inför arbetet med att utforma ett lands-

bygdsprogram är att den tidigare stödnivån i norra Sverige som uppnåtts

genom stödformerna kompensationsbidrag, regional miljöersättning och

det nationella stödet skall kunna upprätthållas genom motsvarande stöd-

former i det nya programmet. Den del inom statsbudgeten som tidigare

avsatts för det nationella stödet till norra Sverige ligger kvar inom ansla-

get men ingår inte i själva landsbygdsprogrammet.

Det följande redovisade förslaget bygger på den struktur i delprogram

som Miljöprogramutredningen redovisat. Regeringen överväger dock i de

fortsatta diskussionerna med kommissionen att ytterligare undersöka

möjligheten att sammanföra stödformerna regional vallersättning

(tidigare stödformen öppet odlingslandskap-vall) och kompensationsbi-

drag. Utgångspunkten för en sådan förändring är dock att den samlade

miljönyttan inte försämras samt att de regionala målen och miljömålen

därigenom kan uppnås på ett effektivare sätt, med ett för den ansökande

jordbrukaren enklare stödsystem och en för berörda myndigheter smidi-

gare hantering. Detta förutsätter att det samlade stödet kan ges en mot-

svarande total stödnivå som de enskilda åtgärderna samt att godtagbara

övergångslösningar kan utformas.

Skr. 1999/2000:14

4.2 Insatsområde 1 - Åtgärder för ett ekologiskt hållbart

jordbruk

Regeringens bedömning: Jordbrukets miljöarbete behöver fördju-

pas och breddas så att produktionen och utnyttjandet av natur- och

kulturresurser kan vidareutvecklas på ekologiskt hållbar grund. In-

satsområdet omfattar åtgärder för miljöersättningar, kompensa-

tionsbidrag till mindre gynnade områden, kompetensutveckling av

jord- och skogsbrukare, stöd till investeringar som kan stödja en

hållbar utveckling. Jordbrukets miljöprogram bör fa en fortsättning i

landsbygdsprogrammet genom att miljöersättningarna införs i tre

delprogram. Vid utformandet bör särskild hänsyn tas till samhällets

behov av att säkerställa produktionen av kollektiva nyttigheter, t.ex.

bevarandet av den biologiska mångfalden och kulturmiljön. Utöver

miljöersättningarna erbjuder EG:s landsbygdsförordning totalt sett

en bredare meny av miljöinriktade ersättningar och krav på särskild

miljöhänsyn, som t.ex. stöd till icke-produktiva miljöinvesteringar

och kompetensutveckling. Sammantaget kan dessa åtgärder komp-

lettera de arealbaserade miljöersättningarna och medverka till att

jordbrukets miljömål och de nationella miljökvalitetsmålen uppnås

på ett effektivare sätt. Även kompensationsbidraget bör tillämpas på

miljömässiga grunder. Syftet med kompensationsbidraget är att bi-

behålla jordbruksmarken i produktion i de mindre gynnade område-

na och på så sätt bidra till att bibehålla en livskraftig landsbygd och

ett öppet odlingslandskap och därmed förutsättningarna för att beva-

ra natur- och kulturvärden.

Införandet av nya miljöersättningar inom ramen för ett nytt

landsbygdsprogram och framförallt den övergångsvisa hanteringen

av gamla och nya åtaganden kräver tidsmässigt omfattande och

kostnadskrävande administrativa förberedelser hos berörda myndig-

heter. De nya miljöersättningarna öppnas för nyanslutning först år

2001 med undantag för den nyligen införda åtgärden för bevarande

av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Regeringen har

som målsättning att även hålla ersättningen för den ekologiska pro-

duktionen öppen för nyanslutning under år 2000. Regeringen har för

avsikt att ge Jordbruksverket i uppdrag att genomföra detta. Övriga

åtgärder inom insatsområdet, t.ex. investeringsstöd, kan införas från

år 2000.

Skr. 1999/2000:14

Miljöprogramutredningens förslag: Miljöprogramutredningens upp-

gift har varit att lämna förslag till ett nytt svenskt miljöprogram för jord-

bruket för perioden 2001-2005 i enlighet med EG:s regler på detta områ-

de. Uppgiften avsåg dels en bibehållen kostnadsram på 2 800 miljoner

kronor per år, dels ett alternativ på 1 800 miljoner kronor per år. Mil-

jöprogrammet skall enligt direktiven medverka till att bl.a. uppfylla de

svenska miljömålen för jordbruket och regeringens målsättning att ställa

om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Inom ramen för pro-

grammet erbjuds jordbrukare att göra miljöåtaganden för vilka de kom-

penseras för den kostnad eller det inkomstbortfall som åtagandet innebär.

För miljöersättningarna gäller att åtagandet omfattar en period av minst

fem år.

Förslaget innehåller tre delprogram med sammanlagt tio ersättnings-

former. I förslaget ingår också åtgärder för kompetensutveckling av lant-

brukarna på miljöområdet samt restaurering av betesmarker och slåt-

terängar. Utredaren föreslår dessutom att medel avsätts under åren 2001-

2004 för investeringar i jordbruksföretag för att främja miljöanpassade

produktionsformer, i syfte att komplettera de arealbaserade åtgärderna

inom miljöprogrammet när det gäller uppfyllandet av miljömålen. Efter-

som det nuvarande miljöprogrammet omfattar 2 800 miljoner kronor per

år har utredningen för sin del bedömt och behandlat detta kostnadsalter-

nativ som ett huvudalternativ.

Utredarens förslag bedöms leda till förenklingar för såväl lantbrukarna

som de myndigheter som administrerar miljöåtgärderna. Förenklingar

kan erhållas genom att bl.a. antalet ersättningsformer minskar, klassifice-

ringen av slåtter- och betesmarkernas bevarandevärde överlåts till läns-

styrelsen och viss administration centraliseras till Jordbruksverket. Vida-

re föreslås att underlag och utformning av besluten förenklas. Av admi-

nistrativa skäl föreslås att antalet ersättningsformer som hålls öppna för

nyanslutning år 2000 begränsas.

Remissinstansernas synpunkter: Miljöåtgärderna prioriteras i all-

mänhet högt hos de flesta remissinstanser. Flertalet remissinstanser an-

sluter sig till utredningens förslag i linje med det högre kostnadsaltemati-

vet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att miljöåtgärderna bör om-

fatta 3,5 miljarder kronor. Endast Riksrevisionsverket (RRV) ger uttryck

för att 1,8 miljarder alternativet bör förordas. Sveriges lantbruksuniver-

sitet (SLU) och Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA) ifråga-

sätter den förhållandevis höga kostnadsandelen för ekologisk odling med

hänsyn till den oklara miljöeffekten. Både RRV och SLU anser att sam-

16

hället i större utsträckning bör pröva principen om att förorenaren skall Skr. 1999/2000:14

betala för att lösa miljöproblem i jordbruket bl.a. i syfte att minska pro-

blemen med kväveläckage. Naturskyddsföreningen anser att miljöåtgär-

der skall prioriteras på bekostnad av regionala stöd och att det totalt sett

bör anvisas mer pengar till miljöersättningarna.

Uppdelningen i tre olika delprogram får ett brett stöd bland de flesta

remissinstanser. Ett flertal remissinstanser ger även sitt stöd för den före-

slagna förenklingen av miljöersättningarna.

LRF anser vidare att miljöåtgärderna bör hållas öppna för nyteckning

under år 2000. Majoriteten av länsstyrelserna anser dock att stöden inte

bör hållas öppna.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att kostnads-

ramen för de arealbaserade miljöersättningarna i det kommande pro-

grammet bör motsvara den nuvarande utnyttjandegraden. Inom insatsom-

rådet ingår även andra åtgärder som sammantaget medverkar till att upp-

nå miljömålen på ett effektivt sätt. Miljöersättningarna utformas i tre del-

program i enlighet med den struktur som Miljöprogramutredningen före-

slagit. Delprogram 1 syftar till att ersätta jordbruket för dess produktion

av kollektiva nyttigheter såsom biologisk mångfald, genetisk variation

och kulturmiljövärden. Syftet med delprogram 2, miljövänlig vallodling,

renodlas till att huvudsakligen inriktas på att bidra till att upprätthålla ett

öppet odlingslandskap. Åtgärden begränsas i huvudsak till stödområdena

1-5. Delprogram 3 innehåller bl.a. åtgärder för att stimulera en övergång

till ekologisk produktion samt åtgärder för att minska växtnäringsläcka-

get från jordbruket.

Ingångna flerårsåtaganden enligt det nuvarande miljöprogrammet löper

perioden ut i enlighet med de bestämmelser som gäller för rådsförordning

(EEG) 2078/92 och de kostnadsåtaganden för EU och staten som följer

av dessa. För att underlätta övergången till de nya miljöersättningarna har

Sverige genom EG-kommissionens beslut fatt möjlighet att erbjuda jord-

brukare ett års förlängning av åtaganden påbörjade under år 1995. Infö-

randet av det nya programmet kräver omfattande administrativa förbere-

delser under år 2000 av berörda myndigheter. Med undantag för miljöer-

sättning för bevarande av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet,

som föreslås bli identisk med den som infördes från år 1999 och är admi-

nistrativt enkel, bedömer regeringen det inte vara möjligt att öppna övri-

ga miljöersättningar för nyanslutning förrän år 2001. Regeringen har

dock som målsättning att även ersättningen för den ekologiska produk-

tionen hålls öppen för nyanslutning under år 2000.

EG:s landsbygdsförordning ger ökade möjligheter att bidra till uppfyl-

landet av de nationella miljökvalitetsmålen. Miljöprogramutredningen

har beaktat detta genom att också föreslå att medel avsätts för investe-

ringar i jordbruksföretag för att främja miljöanpassade produktionsformer

m.m. Sammantaget kan åtgärderna bidra till att miljömålen uppnås på ett

mer effektivt sätt. Regeringen har även för avsikt att tillämpa kompensa-

tionsbidraget för mindre gynnade områden i syfte att bibehålla och ut-

veckla ett ekologiskt hållbart jordbruk i dessa områden.

Enligt riksdagens tillkännagivande i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1998 (bet. 1997/98:JoU01) skall regeringen i

samband med förändringsarbetet med miljöprogrammet beakta behovet

17

av ett särskilt stöd till det fjällnära jordbruket. Den jordbruksmark, som Skr. 1999/2000:14

förekommer i ijälltraktema, omfattas liksom all annan jordbruksmark av

de möjligheter att erhålla ersättning för särskilda miljötjänster, t. ex. för

milj ovänlig vallodling eller betesdrift under förutsättning att uppsatta

villkor uppfylls. Det faktum att jordbruket är fjällnära, bedömer inte rege-

ringen vara tillräcklig grund för att jordbruket kan ersättas som någon

miljövänlig produktionsform. Kriterierna för att berättiga till miljöersätt-

ning kan enligt regeringens bedömning inte uppfyllas. Det behov av in-

satser för att trygga det fjällnära jordbrukets livskraft och fortbestånd och

därmed säkra miljövärden hanteras lämpligen inom ramen för de uppdrag

att utarbeta förslag till utvecklingsplaner för de två mål 1-programmen

som länsstyrelserna i norra Sverige har fatt av regeringen. Regeringen

gav den 10 juni 1999 länsstyrelserna i norra Sverige i uppdrag att utar-

beta förslag till utvecklingsplaner för de två mål 1-programmen. I upp-

draget ingick att överväga införande och utformning av en särskild åtgärd

för det fjällnära jordbruket. Länen gavs därmed möjlighet att föreslå rik-

tade regionalt anpassade utvecklingsinsatser för berörda områden. Upp-

draget redovisades den 30 september 1999 respektive den 1 oktober 1999

och i förslaget till utvecklingsplan för mellersta Norrland föreslås sär-

skilda insatser för det fjällnära jordbruket. Åtgärdernas exakta utform-

ning och det belopp som avsätts för det fjällnära jordbruket kommer att

framgå av de programkomplement som beslutas av övervakningskom-

mittéerna för mål 1-områdena efter att EG-kommissionen godkänt de

samlade programdokumenten.

4.2.1 Bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i

odlingslandskapet (delprogram 1)

Regeringens bedömning: Jordbrukets positiva inverkan på natur-

och kulturmiljön bör främjas genom att nya miljöersättningar införs

i enlighet med Miljöprogramutredningens förslag. Omfattningen

bör vara i princip oförändrad i jämförelse med motsvarande delpro-

gram i det nuvarande miljöprogrammet. Detta innebär en fortsatt

hög ambitionsnivå samtidigt som lantbrukarnas ansökningsförfa-

rande och berörda myndigheters administration underlättas.

Miljöprogramutredningens förslag: Utredarens förslag innebär att

budgeten för åtgärderna inom delprogram 1 blir oförändrad jämfört med

motsvarande åtgärder inom det nuvarande miljöprogrammet. Vad gäller

åtgärden för betesmarker och slåtterängar föreslår utredningen en förenk-

ling som innebär att en gemensam ersättningsform införs för dessa mark-

slag i hela landet. En generell grundersättning föreslås införas kombine-

rad med en tilläggsersättning för särskild skötsel av mark med höga bio-

logiska och kulturhistoriska värden som länsstyrelsen prövar individuellt

efter ansökan från jordbrukaren. Programmet för restaurering av slåtter-

marker föreslås utökas även till betesmarker. Inom åtgärden för bevaran-

de av värdefulla natur- och kulturmiljöer föreslår utredningen relativt

omfattande förändringar av regelverket samtidigt som ersättningsformens

grundläggande inriktning och mål bibehålls. Miljöåtgärden för bevarande

18

av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet föreslås bibe- Skr. 1999/2000:14

hållas i sin nuvarande utformning. Beträffande utrotningshotade hus-

djursraser föreslår utredningen att målet för åtgärden utökas. I syfte att

effektivisera administrationen föreslås att handläggning och beslut om

ersättning överförs från länsstyrelserna till Jordbruksverket.

Remissinstansernas synpunkter: Sammanslagningen av miljöersätt-

ningarna till betesmark välkomnas av flertalet remissinstanser då det un-

derlättar både för lantbrukare och administration. Några remissinstanser

anser att det bör beredas möjlighet att öka det av utredningen uppsatta

arealmålet för betesmarker. LRF anser att även gödslade marker bör ingå

i programmet. Flera länsstyrelser och Naturvårdsverket anser det vara

viktigt med flexibilitet för att gynna den biologiska mångfalden. Ett fler-

tal länsstyrelser anser att utredningens förslag om hanteringen av

tilläggsersättning är mycket bra, men att resurser måste avsättas för läns-

styrelsernas merarbete.

Beträffande de föreslagna förändringarna i åtgärden för bevarande av

värdefulla natur- och kulturmiljöer anser länsstyrelserna i flera fall att

sänkningen i stödnivåema är större än vad som motiveras av lättnader i

skötselkraven. Det anses samtidigt som positivt att länsstyrelsens bedöm-

ning av landskapselementen föreslås ingå som en del i handläggningen

före beslut. LRF och ett flertal länsstyrelser anser att de förenklade kra-

ven på skötsel är bra men att de samtidigt blir mycket svåra att kontrolle-

ra. Länsstyrelsen i Norrbottens län delar inte utredningens bedömning att

komplexiteten minskar eller att administrationen förenklas.

När det gäller bevarande av hotade husdjursraser anser Hushållnings-

sällskapens förbund och många länsstyrelser att det är bra att utredningen

uppmärksammat problemet med att få tag på ersättningsdjur. LRF stödjer

förslaget att överlåta den administrativa hanteringen på Jordbruksverket

mot bakgrund av det låga antalet ärenden, medan flertalet länsstyrelser

anser att ansvaret för hanteringen bör ligga kvar på länsstyrelserna.

Skälen for regeringens bedömning: Åtgärderna inom delprogram 1

syftar huvudsakligen till att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlings-

landskap (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).

Regeringen anser att åtgärderna inom delprogram 1 är av stor vikt då des-

sa syftar till att ersätta produktionen av kollektiva nyttigheter. Framtids-

utsikterna för ängs- och hagmarker som utnyttjas med traditionellt exten-

siva brukningsformer bedöms inte vara sådana att miljömålet skall kunna

nås utan fortsatta insatser från samhällets sida. Regeringen har på grund

härav valt att upprätthålla den nuvarande omfattningen av delprogram 1.

Regeringen anser det viktigt att så långt möjligt genomföra förenkling-

ar. Regeringen stödjer därför Miljöprogramutredningens förslag att en

gemensam ersättningsform införs för bevarande av biologisk mångfald

och kulturhistoriska värden i betesmarker och slåtterängar. Sammanslag-

ningen av de tidigare ersättningsformerna får också stöd av flertalet re-

missinstanser mot bakgrund av att förslaget bl.a. förväntas bidra till en

minskad komplexitet samt förenklingar av administrationen. Regeringen

stödjer även utredningens förslag att grundersättningen i den nya ersätt-

ningsformen skall kunna kombineras med en tilläggsersättning för sär-

skild skötsel av mark med höga biologiska och kulturhistoriska värden

som länsstyrelsen prövar individuellt efter ansökan från jordbrukaren. I

19

princip alla nu kända marker med höga bevarandevärden kommer att Skr. 1999/2000:14

kunna omfattas. Ett sådant förfarande förväntas ge förutsättningar för an-

sökningar med färre fel. Inledningsvis torde systemet medföra ökade ad-

ministrationskostnader för länsstyrelserna, som dock kan kompenseras av

ett enklare kontrollarbete. Vidare stödjer regeringen Miljöprogramutred-

ningens förslag att utvidga restaureringsersättningar för slåttermarker till

att även omfatta betesmarker.

Ersättningsformen för värdefulla natur- och kulturmiljöer syftar till att

säkerställa en fortsatt skötsel och vård av landskapselement på eller i an-

slutning till åkermark för att bevara odlingslandskapets kulturhistoriska

dimension och särprägel. Åtgärden syftar vidare till att bevara viktiga

livsmiljöer för djur och växter. Regeringen stödjer Miljöprogramutred-

ningens förslag till ny ersättningsform med detta syfte och de administra-

tiva förenklingar som följer av förslaget. Föreslagna förenklingar bedöms

uppväga eventuella nackdelar i kontrollarbetet. Regeringen bedömer ock-

så att förslaget leder till att de mest intresserade lantbrukarna kommer att

ansöka. Mot bakgrund av att kulturmiljöstödet tidigare har varit det mest

resurskrävande kommer dock regeringen vid utarbetande av det samlade

landsbygdsprogrammet att särskilt uppmärksamma de administrativa

konsekvenserna av förslaget.

Inom ramen för det nuvarande miljöprogrammet för jordbruket intro-

ducerades från år 1999 en miljöersättning för bevarande av värdefulla

natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Syftet med ersättningen är

att natur- och kulturmiljövärden, särskilt med anknytning till det samiska

kulturarvet, skall bevaras och utvecklas. Regeringen delar utredningens

bedömning att åtgärden bör överföras utan förändringar till det nya

landsbygdsprogrammet mot bakgrund av att ersättningsformen nyligen

införts och att det följdaktligen saknas erfarenheter som kan ligga till

grund för förändringar.

Miljöersättning för att förbättra förutsättningarna för fortsatt uppföd-

ning av utrotningshotade husdj ursraser är av stor betydelse för att bevara

husdjurens genetiska resurser och den biologiska mångfalden samt det

kulturarv som detta representerar. Regeringen stödjer därför Miljöpro-

gramutredningens förslag om en utökning av målet för miljöersättningen

för att under perioden möjliggöra en ökad anslutning. Målet är att under

programperioden i första hand bevara utrotningshotade lokala svenska

husdjursraser av nötkreatur, svin, getter och far. Mot bakgrund av det be-

gränsade antalet ansökningar stödjer regeringen utredningens förslag att

effektivisera administrationen genom att handläggning och beslut om er-

sättning överförs från länsstyrelserna till Jordbruksverket.

4.2.2 Miljövänlig vallodling (delprogram 2)

Regeringens bedömning: Ett öppet odlingslandskap i skogsbyg-

derna och i norra Sverige kan upprätthållas genom att ett delpro-

gram för miljövänlig vallodling införs.

Miljöprogramutredningens förslag: Miljöprogramutredningen före-

slår att en enhetlig ersättningsform införs för milj ovänlig vallodling som

20

skall bidra till att minska växtnäringsläckaget och användningen av be- Skr. 1999/2000:14

kämpningsmedel. Åtgärden skall också medverka till att uppnå regional-

politiska mål for norra Sverige på miljömässiga grunder. Förslaget utgörs

av en generell grundersättning kombinerad med en regionalt anpassad

tilläggsersättning.

Remissinstansernas synpunkter: Några länsstyrelser menar att den

av Miljöprogramutredningen föreslagna ersättningsnivån inte ger till-

räckliga incitament för en ökad vallodling i slättbygderna. Svenska vall-

föreningen för fram vallens betydelse för miljön och åkermarkens lång-

siktiga bördighet. LRF anser att vallens miljönytta bör uppvärderas och

föreslår en högre ersättningsnivå. RRV anser att stödet till vallodling bör

lämnas huvudsakligen till områden där det finns problem med växtnä-

ringsläckage. RRV anser att den av utredningen föreslagna kostnadsra-

men för vallersättningama istället bör användas till satsningar på miljöåt-

gärder med högre kostnadseffektivitet.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att syftet med

ersättningen för miljövänlig vallodling bör renodlas till att upprätthålla

det öppna odlingslandskapet och förhindra fortsatt nedläggning av jord-

bruksmark i norra Sverige och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder.

Vallen har, såsom flera remissinstanser påpekat, en positiv effekt för

att minska kväveläckaget. För att åstadkomma denna effekt krävs det

dock att odlingen styrs till områden med omfattande kväveläckage och att

vallens liggetid är minst två år. Det bör också finnas en möjlighet till av-

sättning av skörden. Den huvudsakliga delen av de djur som kan tillgo-

dogöra sig vallfoder finns idag inom stödområdena 1-5. För att erhålla en

hög anslutningsgrad och därmed miljönytta i de kustnära och sydliga de-

larna av Sverige krävs det att ersättningen minst motsvarar arealersätt-

ningen för spannmål. Det finns då en risk för att ersättningarna kan leda

till en förskjutning av animalieproduktionens tyngdpunkt från skogs- och

mellanbygder, där höga bevarandevärden är rikt representerade, till slätt-

bygder med omfattande nedläggning av jordbruk som följd. Regeringen

har därför valt att rikta ersättningen för miljövänlig vallodling till områ-

den där vallodlingen i hög grad bidrar till att upprätthålla ett öppet od-

lingslandskap. I syfte att minska kväveläckaget har regeringen valt att

istället koncentrera insatserna inom ramen för delprogram 3 (avsnitt

4.2.3).

4.2.3 Miljöanpassat jordbruk (delprogram 3)

Regeringens bedömning: En miljöersättning för ekologisk pro-

duktion med en ny utformning bör införas. Inom ramen för delpro-

grammet för miljöanpassat jordbruk bör även ersättning ges för sådd

av fånggrödor, vårbearbetning av åkermarken, anläggning och sköt-

sel av våtmarker och småvatten samt ersättning för miljövänlig od-

ling av bruna bönor på Öland. En ersättning för miljövänlig odling

av sockerbetor på Gotland bör bibehållas.

21

Miljöprogramutredningens förslag: Utredningens förslag beträffan- Skr. 1999/2000:14

de ekologisk produktion innebär bl.a. vissa förenklingar av reglerna samt

att den nuvarande regionalt differentierade ersättningen tas bort till för-

mån för en ersättning baserad på val av gröda. Ersättningen till anlägg-

ning och återskapande av våtmarker föreslås delas upp i en ersättning för

fortlöpande skötsel som finansieras genom miljöersättningarna och en in-

vesteringsdel som finansieras av andra delar av landsbygdsförordningen.

I syfte att effektivare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det gäller

växtnäringsläckaget föreslår utredningen också en särskild miljöersätt-

ning som riktas till de delar av landet där det ur miljösynpunkt är vikti-

gast att minska kväveutlakningen. Åtgärden består dels av ersättning för

sådd av fanggrödor och ersättning för en övergång till vårbearbetning av

åkermarken, dels av riktade utbildnings- och informationsinsatser. Vidare

föreslås att den nuvarande miljöersättningen för resurshushållande kon-

ventionellt jordbruk (REKO), stödet till extensiv vall och skyddszoner

och stödet till resurshushållande odling av sockerbetor avvecklas. Utred-

ningen föreslår att ersättning för miljövänlig odling av bruna bönor på

Öland bibehålls i syfte att minska kväveläckaget och användningen av

kemiska bekämpningsmedel.

Jordbruksverkets förslag till stöd till den ekologiska produktionen:

Jordbruksverket har i sitt remissvar till Miljöprogramutredningen tagit

fram ett nytt förslag till stöd för ekologisk produktion. Verket anser att

Miljöprogramutredningens förslag inte stimulerar till ekologisk produk-

tion i slättbygderna mer än idag. Jordbruksverket föreslår att det nuva-

rande stödet till ekologisk produktion modifieras genom att ändringar i

stödbeloppen ger en ökad stimulans till integrerad ekologisk djurhållning

och till ekologisk produktion i slättbygderna. Jordbruksverket anser att

stödet till ekologisk produktion bör utformas så att det stimulerar mil-

jovänlig produktion på anslutna jordbruksföretag och inte stimulera pro-

duktionen av vissa produkter. Jordbruksverket anför även att det stöd

som Miljöprogramutredningen föreslår inte kommer att medföra en enk-

lare hantering än dagens system utan att det istället kan leda till en ökad

komplexitet till följd av systembytet.

Remissinstansernas synpunkter: Flera remissinstanser lyfter fram

vikten av att bibehålla en ersättning för ekologisk produktion. KRA V an-

ser att stödet till ekologisk produktion bör prioriteras. Ekologiska lant-

brukarna förordar i huvudsak Miljöprogramutredningens förslag till ny

utformning av ekostödet men framför samtidigt kritik mot konstruktionen

av djurtillägget, främst utredningens förslag att behålla dagens regler med

djurtillägg endast till moderdjur. Ekologiska lantbrukarna anser att Jord-

bruksverkets förslag skulle motverka sitt angivna syfte genom att skapa

en obalans i utvecklingen av produktionen bl.a. genom att omläggningen

inom animalieproduktionen kraftigt skulle bromsas. LRF framför att det

vore intressant att pröva en ersättningsmodell som ökar motiveringen för

ekologisk produktion på slätterna bl.a. för att miljöeffekterna bör bli stör-

re. LRF anser dock att detaljerna i ett sådant förslag bör undersökas yt-

terligare. Länsstyrelserna i Blekinge, Örebro, Hallands, Stockholms, Sö-

dermanlands, Uppsalas, Västmanlands, Kalmar län samt länsstyrelsen

Västra Götalands län anser att Jordbruksverkets förslag som helhet är

mer ändamålsenligt för att uppnå positiva miljöeffekter. Länsstyrelsen i

22

Värmlands och i Östergötlands län stödjer Jordbruksverkets förslag men Skr.

anser att zonindelningen behöver ses över. Länsstyrelsen i Gotlands län

stödjer Jordbruksverkets förslag men framför bl.a. att ersättningsnivåerna

behöver utjämnas. Länsstyrelsen i Jämtlands och Västerbottens län samt

länsstyrelsen i Jönköpings län stödjer Miljöprogramutredningens förslag.

Flertalet remissinstanser anser att även handjur bör ingå i beräkningsun-

derlaget för ekologiskt djurbidrag.

Ersättning till fånggrödeodling och en övergång till vårbearbetning

välkomnas av flera remissinstanser. Länsstyrelserna i Östergötlands och

Jönköpings län menar att åtgärderna även bör omfatta dessa län. Några

remissinstanser ifrågasätter om den förväntade anslutningen är möjlig att

uppnå med den av utredningen föreslagna nivån på ersättning. SLU anser

att miljönyttan som erhålls genom anläggning av våtmarker och småvat-

ten motiverar en större satsning än vad som föreslås av utredningen. LRF

och KSLA liksom flera länsstyrelser menar att det är viktigt att miljömed-

vetandet inom det konventionella jordbruket utvecklas och är därför po-

sitiva till ett bibehållet REKO-stöd. Kemikalieinspektionen framhåller att

det är önskvärt att även framledes stödja en minskad användning av be-

kämpningsmedel. Betodlarna och länsstyrelsen på Gotland anser att nu-

varande ersättning till sockerbetor bör bibehållas. Jordbruksverket stödjer

utredningens förslag att avveckla REKO-stödet. Ett flertal remissinstan-

ser anser att det finns miljöfördelar med en varierad växtföljd som inne-

håller avbrottsgrödor. Några menar dock att en sådan miljöersättning inte

bör införas. Andra remissinstanser är tveksamma till miljönyttan i för-

hållande till kostnaden. Några länsstyrelser samt KSLA anser att miljöer-

sättningen till avbrottsgrödor bör integreras i ett bibehållet REKO-stöd.

Skälen for regeringens bedömning: Regeringen delar Miljöprogram-

utredningens slutsats och flertalet remissinstanser att det finns skäl att

även under nästa programperiod stödja utvecklingen av den ekologiska

produktionen genom en särskild miljöersättning. Med tiden kommer dock

behovet av statligt stöd att minska i takt med tillräckliga marknadsandelar

för ekologiska produkter som kommer att ge en bättre förmåga att skapa

bra villkor för producenterna genom en väl fungerande marknad och sta-

bilare avsättning och priser.

Miljöprogramutredningen har pekat på vissa brister i den nuvarande er-

sättningen för ekologisk produktion. Det gäller framförallt den ojämna

fördelningen av ekologisk odling i landet. Anslutningen i slättbygder

(zon 2) är i genomsnitt endast 4,5 procent av åkerarealen medan anslut-

ningen i skogsbygderna och i norra Sverige (zon 1) är 16,5 procent. Den

anslutna arealen utgörs huvudsakligen av ekologiskt odlad vall (70 pro-

cent). Delar av dessa grovfoderarealer används för annat än foder i eko-

logisk produktion och resulterar inte i färdiga produkter. Miljöprogramut-

redningen har också konstaterat att ersättningen för den ekologiska djur-

hållningen har upplevts vara för låg för att stimulera till en omläggning

av djurhållningen. Det har också framkommit att ytterligare stimulans

behövs för att öka den ekologiska odlingen av grönsaker, frukt och bär.

Regeringen har för avsikt att införa ett nytt stöd baserat på Miljöpro-

gramutredningens förslag.

Regeringen har, med anledning av vad flertalet remissinstanser anfört,

för avsikt att överväga möjligheten att genomföra vissa förändringar av

1999/2000:14

23

Miljöprogramutredningens förslag i syfte att ytterligare stimulera utveck- Skr. 1999/2000:14

lingen av den ekologiska animalieproduktionen.

En av de allvarligaste negativa effekterna av jordbruket på miljön är

växtnäringsläckaget, som bidragit till övergödning av havs- och kustom-

rådena samt sötvatten. Jordbruket står för knappt hälften av de kväveut-

släpp orsakade av mänsklig verksamhet som når havet via vattendragen.

Miljöprogramutredningens förslag till en särskild miljöersättning som

riktas till de delar av landet där det ur miljösynpunkt är viktigast att

minska kväveutlakningen innebär en väsentligt ökad effektivitet ur mil-

jösynpunkt. Regeringen anser därför att utredningens förslag om ersätt-

ning för sådd av fanggrödor och ersättning för vårbearbetning av åker-

marken bör genomföras i syfte att bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet

Ingen övergödning (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.

1998/99:183). Regeringen har inte för avsikt att införa någon miljöersätt-

ning för anläggning av skyddszoner i enlighet med utredningens förslag.

De nya arealersättningsreglema för träda kan tjäna samma syfte till en

lägre nationell kostnad eftersom arealersättningen är helt EG-fmansierad.

Våtmarkernas utbredning har minskat kraftigt i jordbruksbygderna.

Våtmarkerna är viktiga både för den biologiska mångfalden i odlings-

landskapet och för att minska kväveläckaget till havet. Miljöersättningar-

na för våtmarker och småvatten bidrar till att uppfylla flera miljökvali-

tetsmål, främst Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning. Rege-

ringen bedömer att anläggning av våtmarker är den åtgärd inom mil-

jöprogrammet som är mest kostnadseffektiv för att reducera växtnä-

ringsläckaget. Regeringen stödjer Miljöprogramutredningens förslag att

dela upp ersättningen till anläggning av våtmarker och småvatten i ett in-

vesteringsstöd och en ersättning för skötsel. En uppdelning förbättrar

jordbrukarnas möjligheter att anlägga våtmarker och småvatten men

möjliggör även en bra avvägning mellan ersättning och de verkliga initi-

alkostnaderna. Skälen till regeringens ställningstagande är att anlägg-

ningskostnaden varierar med storleken på våtmarken samt geografiska

förhållanden och att en fördelning av anläggningskostnaden över en

stödperiod motsvarande nuvarande stöd medför att jordbrukaren först i

slutet av stödperioden erhåller kompensation för de högre initialkostna-

derna.

I enlighet med utredningens förslag bör ersättning för odling av bruna

bönor på Öland i syfte att minska kväveläckaget och användningen av

kemiska bekämpningsmedel ingå i programmet även fortsättningsvis.

Dessutom säkras fortsatt traditionell odling av lokala sorter av bruna bö-

nor på Öland, något som är en viktig del av öns kulturarv. Regeringen har

även för avsikt att bibehålla en ersättning för miljövänlig odling av sock-

erbetor på Gotland med syfte att minska riskerna med användningen av

bekämpningsmedel och växtnäringsutlakning till Östersjön.

Delprogram 3 har i jämförelse med Miljöprogramutredningens högre

kostnadsaltemativ begränsats i omfattning. En stor del av budgeten för

programmet avsätts i syfte att stimulera en ökning av den ekologiska pro-

duktionen. Regeringen anser att det är viktigt av miljöskäl att noggrant

följa utvecklingen vad gäller åtgärdernas bidrag till måluppfyllelsen av

miljökvalitetsmålen, främst Ingen övergödning. Inom ramen för det lö-

24

pande utvärderingsarbetet har regeringen därför för avsikt att till år 2003 Skr. 1999/2000:14

särskilt utvärdera åtgärderna inom ramen för delprogram 3.

Regeringen stödjer Miljöprogramutredningens förslag till borttagande

av ersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk (REKO).

Vid införandet av REKO inom ramen för det nuvarande miljöprogram-

met betonade regeringen att ersättningsformen var ett tidsbegränsat kom-

petensutvecklingsprogram. Hittills har knappt 5 700 lantbrukare anslutits

till miljöersättningen för resurshushållande jordbruk. Måluppfyllelsen

jämfört med arealmålet är ca 33 procent. Regeringen delar utredningens

bedömning att de miljömål som ersättningen avsåg att uppnå, dvs. mins-

kad användning av bekämpningsmedel och mindre förluster av växtnä-

ring och biologisk mångfald, kan uppnås på ett mer kostnadseffektivt

sätt. Det kan ske genom riktade åtgärder för minskat kväveläckage och

genom kompetensutveckling av lantbrukare (se avsnitt 4.2.6) men också

genom näringens egna åtgärder.

Avbrott i växtföljden är ur miljösynpunkt oftast att föredra, särskilt ge-

nom odling av fleråriga vallar. Ett avbrott i ensidiga spannmålsväxtfölj-

der bör dock vara i jordbrukarens eget intresse, både för att långsiktigt

bevara åkermarkens produktionsförmåga men även för att minska trycket

från skadegörare och därmed bekämpningsinsatsema och kostnaderna för

dessa. Därför bör det inte införas någon miljöersättning i linje med för-

slaget från Frö- och oljeväxtodlama.

4.2.4 Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden

Regeringens bedömning: Kompensationsbidrag till mindre gynnade

områden bör under den kommande programperioden lämnas för aktivt

utnyttjade arealer av vall och betesmark inom de mindre gynnade om-

rådena (LFA-områdena) i norra och södra Sverige.

Kompensationsbidraget bör även i fortsättningen riktas till jord-

bruksföretag med mjölk och köttproduktion. Ett stöd till spannmål-

sodling och potatisodling i norra Sverige behålls.

Kompensationsbidraget bör bibehållas på dagens budgeterade nivå.

Om denna nivå överskrids bör i första hand kompensationsbidraget till

spannmålsodlingen reduceras.

De nuvarande gränserna för mindre gynnade bör förbli i princip

oförändrade. Inom stödområde 1-3 i norra Sverige bör inga föränd-

ringar av nuvarande gränser för olika stödnivåer ske. Inom stödområ-

de 4 sker en gränsjustering genom att några områden i södra Värm-

lands län flyttas till ett stödområde med lägre ersättningsnivå. I den

slutliga uformningen av ett nytt landsbygdsprogram kommer det att

övervägas om det är möjligt att förenkla stödadministrationen genom

en närmare samordning av de olika stöd som är geografiskt begränsa-

de till de mindre gynnade områdena.

Förslag enligt departementspromemorian: Överensstämmer i stort

med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Flera remissinstanser, bl.a. flera

länsstyrelser och LRF framhåller att kompensationsbidraget måste ges

25

hög prioritet. Jordbruksverket framhåller att kompensationsbidraget fått Skr. 1999/2000:14

större miljöinslag än i nuvarande stöd men att det också kan ses som ett

inkomststöd i vissa regioner. Naturskyddsföreningen (SNF) anser vidare

att Sverige så långt som möjligt ska sätta upp miljövillkor för kompensa-

tionsbidraget.

Ett flertal instanser tar upp frågan om djurkoppling i kompensationsbi-

draget. Djurkoppling förordas bl.a. av olika länsstyrelser, Z.ÄF och Na-

turvårdsverket. I flera remissvar framförs att stödet inte behöver vara

djurkopplat utan istället baseras på ett skötselkrav. Världsnaturfonden

(WWF) anser att det är viktigt att kompensationsbidraget gynnar sådana

jordbruk som har förutsättningar att hålla kvar betesdjur i naturbetesmar-

kema. Länsstyrelsen i Dalarnas län, Naturvårdsverket och Stiftelsen

Hästhållningens främjande anser att kompensationsbidrag bör lämnas

även för mark som betas av hästar.

LRF framhåller, liksom flera länsstyrelser i norra Sverige, att kompen-

sationsbidraget till spannmålsodlingen bör vara kvar på dagens nivå.

Länsstyrelsen i Dalarnas län anser dock att stödet till spannmålsodlingen

kan tas bort till förmån för ökat stöd till vallodling.

I flera av remissvaren lämnas synpunkter på stödområdesindelningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län motsätter sig förslaget att flytta delar av

stödområde 4 till stödområde 5. Länsstyrelsen i Jönköpings län har sam-

tidigt funnit att skillnaden i ersättningsnivåer mellan stödområdena 4 och

5 a inte kan motiveras med ekonomiska kalkyler. Länsstyrelsen i Öster-

götlands län anser det vara fel att indela stödområde 5 i stödnivåklasser-

na enligt nuvarande kriterier.

Skälen för regeringens bedömning: Sverige är jämte Finland det land

inom EU som har den kortaste vegetationsperioden och lägsta andelen

jordbruksmark och permanenta betesmarker av den totala landarealen. I

de mindre gynnade områdena pågår en nedläggning av åker och betes-

mark. Takten i nedläggningen har dock bromsats upp sedan kompensa-

tionsbidrag och miljöersättningar infördes.

Jordbruksverket har utvärderat den nuvarande tillämpningen av kom-

pensationsbidraget och anser att stödformen i huvudsak har fungerat på

avsett sätt. Verket har föreslagit några mindre justeringar av indelningen i

stödområden. Den nya EG-förordningen innebär att stödutformningen

måste förändras genom att stödet i fortsättning endast lämnas som areal-

baserat stöd. Remissinstanserna har i princip ställt sig bakom den före-

slagna utformningen av stödet.

Det är regeringens uppfattning att kompensationsbidrag behövs även i

fortsättningen för att säkerställa att de ekonomiska förutsättningarna för

jordbruksproduktionen finns kvar i de mindre gynnade områdena trots de

naturgivna nackdelar som följer av klimat, nordligt läge, höjd över havet

och en av naturen betingad dålig arrondering av jordbruksmarken. Med

hänsyn till flera av de nationella miljökvalitetsmålen bör en ytterligare

beskogning av jordbruksmark i dessa regioner motverkas. Kompensa-

tionsbidraget medverkar till att odlingslandskapet i de mindre gynnade

områdena brukas på ett sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras

och det öppna odlingslandskapet skapar förutsättningar för att bevara bi-

ologisk mångfald och kulturmiljövärden.

26

Vid den detaljerade utformningen av en djurkoppling av stödet är ut- Skr. 1999/2000:14

gångspunkten att stödet i första hand riktas till aktiva jordbrukare med

mjölk och köttproduktion. En annan utgångspunkt är enkla administrativa

lösningar i den riktning som flera av remissinstanserna starkt förordar.

Bland remissinstanserna finns förespråkare för en utvidgning av stödets

räckvidd och för mindre höjningar av stödnivåema. Enligt regeringens

bedömning kan nu endast mindre ändringar genomföras som kan ske in-

om ramen för den nuvarande budgeterade kostnadsnivån och utan bety-

dande omfördelningseffekter.

Kompensationsbidraget bör under år 2000 omfatta cirka 570 miljoner

kronor, dvs. i paritet med den för år 1999 budgeterade nivån. Stödnivåer

per hektar stödberättigad vall och betesmark bör avvägas så att stödet för

olika typer av företag i respektive stödområde nära ansluter till den som

nuvarande utformning av stödet ger.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 1999 aviserat avsikten att

föreslå förändringar avseende kompensationsbidraget för spannmålsod-

ling i norra Sverige för att komma till rätta med överskridandet av bevil-

jade anslag. De höga nivåerna på stödet har visat sig vara ett incitament

för att öka odlingen, vilket bl.a. kan innebära en konkurrens om markan-

vändningen mellan spannmålsodling och vallodling med negativa effek-

ter för jordbruket som helhet. Kompensationsbidraget för arealer med

spannmålsodling bör därför anpassas efter budgetutrymmet för stödet.

Företag med djurhållning bör prioriteras. Som en följd av strukturen in-

om jordbruket i stödområdena, speciellt i norra Sverige, kommer de för-

ändringar i jordbrukspolitiken som genomförs genom besluten i Agenda

2000 ändå att totalt sett innebära en något höjd stödnivå.

Stödområde 4 har en heterogen karaktär, något som särskilt har lyfts

fram i olika utredningar. Skillnaden i förutsättningar är stor mellan de

sämre regionerna i norra delen och områdena kring Vänerkusten där pro-

duktionsförutsättningama mer liknar det mindre gynnande område som

omfattar de sydsvenska skogs- och mellanbygderna, stödområde 5. Ge-

nom att kompensationsbidraget blir ett arealbaserat stöd försvinner också

den tidigare s.k. ”20 ko-gränsen” utanför områden som klassas som berg-

sjordbruk. Detta gynnar stödområdena 4 och 5. Utformningen av åtgär-

den innebär att SKO 1711 och 1722 i södra Värmlands län flyttas till ett

stödområde med lägre ersättningsnivå.

4.2.5 Stöd till investeringar i jordbruksföretag

Regeringens bedömning: För att påskynda omställningen till ett

hållbart och miljöanpassat jordbruk och en ekologiskt hållbar produk-

tion bör stöd lämnas till investeringar. Stödet bör också medverka till

att öka jordbruksföretagens konkurrensförmåga. Särskild prioritet bör

ges stöd för att påskynda miljöinvesteringar med syfte att utöver de

generella kraven förbättra djurens välfärd, livsmedelshygienen, natur-

och kulturmiljön och arbetsmiljön. Investeringsstödet kan även an-

vändas för att främja en sådan diversifiering av lantbruksföretagen att

jordbrukets och landsbygdens ekonomiska konkurrensförmåga för-

bättras. Kvinnornas möjlighet till egenföretagande skall särskilt beak-

tas. Hänsyn bör tas till kulturmiljön och den bebyggelse som är ka-

raktäristisk för varje bygd och landskapsbild. Stödberättigade företag

är jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag. Åtgärden kan bidra till

att uppfylla målen under insatsområde 2 (avsnitt 4.3).

Skr. 1999/2000:14

Miljöprogramutredningens och departementspromemorians för-

slag: Överensstämmer i princip med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Förslaget till ett investeringsstöd

kommenteras positivt av flertalet remissinstanser. Ekologiska lantbrukar-

na framhåller investeringsstödets kommande betydelse för att underlätta

en omställning till ekologisk produktion. Jordbruksverket förordar att in-

vesteringsstödet blir offensivt och särskilt inriktas mot kraven på djur-

miljö och yttre miljö. Diversifiering bör även kunna stödjas.

Bland annat Trädgårdsnäringens Riksförbund framhåller att även ar-

betsmiljöinvesteringar skall kunna berättiga till stöd. SNF anser att mil-

jöförbättrande investeringar ska prioriteras ytterligare.

Flertalet länsstyrelser framhåller att det är viktigt att ekonomiska re-

surser ställs till förfogande så att de utökade möjligheterna att lämna in-

vesteringsstöd kan utnyttjas.

Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbet och Fastighetsverket framhål-

ler att hänsyn till kulturmiljön bör vara ett stödvillkor.

Flera länsstyrelser önskar en samordning av villkoren för investerings-

stödet för jordbruksföretag och det regionalpolitiska landsbygdsstödet.

Sådana önskemål har även framförts i de regeländringsförslag som länen

tillsänt regeringen inom ramen för tillväxtavtalsprocessen under våren

1999.

Skälen för regeringens bedömning: Jordbruksverket har utifrån erfa-

renheterna av det nuvarande investeringsstödet lämnat synpunkter på stö-

dets framtida inrikting. För att ett investeringsstöd skall vara offensivt,

dvs. fa styrande eller stimulerande effekt, behöver det vara relativt högt

sett i förhållande till slaget av investering. Om en investering med miljö-

inriktning som främst syftar till att förbättra miljö, djurmiljö och arbets-

miljö sker utan samtidig ökning av befintlig produktionsstorlek blir in-

vesteringen ofta olönsam och stödandelen behöver då vara hög. Det kan

gälla övergång från fastgödsel- till flytgödselhantering. Andra exempel är

djurmiljöförbättringar, som t.ex. ombyggnad till lösdrift vid mjölkpro-

duktion eller övergång till ekologisk produktion. Jordbruksverket har lik-

som Miljöprogramutredningen pekat på ett antal möjliga sätt att komp-

lettera de grundläggande miljöåtgärderna, t.ex. att en förändrad gödsel-

hantering också medverkar till att minska växtnäringsförlustema från

jordbruket (jfr.4.3.3).

Regeringen delar Jordbruksverkets och Miljöprogramutredningens för-

slag om inriktning av stödet. Investeringsstödet kan främja en omställ-

ningen till en hållbar jordbruksproduktion. Ett investeringsstöd kan med

stöd av de erfarenheter som Jordbruksverket redovisat vara ett effektivt

sätt att påskynda förbättringar av miljön och djurmiljön samt övergången

till ekologisk produktion.

För att nå en hög kostnadseffektivitet hos stödet bör detta kunna läm-

nas i hela landet till investeringar för miljö, djurmiljö, arbetsmiljö, kul-

28

turmiljövärden och diversifierande åtgärder som småskalig förädling, Skr. 1999/2000:14

jordbruksanknuten entreprenadverksamhet och investeringar i turism och

hantverk. Stödet kan därmed också bidra till att uppfylla målen under in-

satsområde 2. Stödet far inte medverka till att befintliga kulturvärden

skadas eller förstörs.

4.2.6 Kompetensutveckling

Regeringens bedömning: Stöd bör kunna lämnas för att organisera och

genomföra kompetensutvecklingsåtgärder i syfte att motivera och utbilda

lantbrukare och andra personer verksamma inom jord- och skogsbruket

till att använda långsiktigt hållbara produktionsmetoder.

Miljöprogramutredningens och departementspromemorians för-

slag: Miljöprogramutredningen föreslår att kompetensutveckling av lant-

brukarna på miljöområdet skall komplettera övriga miljöersättningsåtgär-

der i syfte att uppnå jordbrukets miljömål. Såväl enskilda jordbrukare

som anställd arbetskraft vid jordbruksföretag är viktiga målgrupper. Ut-

redningen ser kompetensutveckling som en långsiktig investering på

miljöområdet. I departementspromemorian framhålls att riktad kompe-

tensutveckling, även inom skogsbruket, kan vara ett komplement till and-

ra insatser inom landsbygdsprogrammet.

Remissinstansernas synpunkter: Flertalet remissinstanser framhåller

vikten av kompetensutveckling och anser att den av Miljöprogramutred-

ningen föreslagna ambitionsnivån bör höjas. Naturvårdsverket anser att

utbildning, rådgivning och information är avgörande för att miljökvali-

tetsmålen ska kunna uppnås.

Skogsstyrelsen anser att kompetensutveckling är ett av de viktigaste

medlen för att stimulera till åtgärder som leder till positiva miljöeffekter

och en uthållig och värdefull skogsproduktion. Jordbruksverket anser att

företagarutbildningar är ett effektivt medel för att förbättra förutsättning-

arna för att kunna uppnå en effektiv och resurssnål lantbruks- och lands-

bygdsnäring. Motsvarande uppfattning delas även av ett tiotal länsstyrel-

ser. Flera länsstyrelser anser att det är viktigt att även lantbrukarna får del

av de medel för kompetensutveckling som finns inom mål 3. Några myn-

digheter samt LRF och Naturbrukets yrkesnämnd påpekar att företagarut-

bildningar bör hänföras till mål 3.

Skälen för regeringens bedömning: En hög kunskapsnivå och suc-

cessivt förbättrad kompetens hos lantbrukarna är enligt regeringens upp-

fattning en grundläggande förutsättning för att jord- och skogsbruket

skall kunna bibehålla och utveckla en konkurrenskraftig och miljövänlig

produktion. Stöd till kompetensutveckling är enligt tidigare erfarenheter

ett verksamt medel för att uppfylla de jord- och skogsbrukspolitiska må-

len inklusive miljömålen. Kompetensutvecklingen bidrar också till att

öka effektiviteten och måluppfyllelsen av miljöåtgärderna.

Ersättning inom ramen för landsbygdsprogrammet bör därför lämnas

för att organisera och genomföra kompetensutvecklingsåtgärder i syfte att

motivera och utbilda lantbrukare och andra personer verksamma inom

29

jord- och skogsbruket att praktisera långsiktigt hållbara produktionsme- Skr. 1999/2000:14

toder.

Kompetensutvecklingen skall komplettera övriga åtgärder för att uppnå

jordbrukspolitikens och skogspolitikens miljömål och andra mål för

landsbygdsprogrammet. Genom insatser för att utveckla lantbrukarnas

kompetens och att därigenom förändra attityder skapas goda förutsätt-

ningar för bl.a. miljöåtgärder på enskilda företag.

Kompetensutveckling med miljöinriktning inom jordbruket skall ge-

nomföras för att bevara och utveckla odlingslandskapets biologiska

mångfald och kulturvärden inklusive bebyggelsens kulturvärden, minska

förlusterna av växtnäring, minska hälso- och miljöriskerna med använd-

ning av kemiska bekämpningsmedel, främja det ekologiska lantbruket

samt i övrigt understödja utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart jord-

bruk. Särskild vikt skall läggas vid sådan utbildning och rådgivning som

underlättar för jordbrukarna att fullgöra miljöåtaganden enligt Miljöpro-

gramutredningens förslag. Flera av miljöersättningarna föreslås innehålla

obligatorisk utbildning eller rådgivning.

Kompetensutvecklingen till skogsbruket skall leda till att skogsbrukar-

na motiveras till att bedriva ett skogsbruk som tillgodoser de skogspoli-

tiska målen. Det innebär att den biologiska mångfalden bevaras och ut-

vecklas, värdefulla kulturmiljöer samt sociala och estetiska värden värnas

samtidigt som skogen utnyttjas effektivt och ger en uthålligt god avkast-

ning.

Huvuddelen av åtgärderna skall genomföras inom regionala kompe-

tensutvecklingsprogram som skall utformas utifrån regionala miljömål,

kulturmiljömål och andra regionala förutsättningar. Respektive länssty-

relse och skogsvårdsstyrelse skall ha ansvaret för genomförandet och för

att engagera andra aktörer i verksamheten. Jordbruksverket skall i samar-

bete med Skogsstyrelsen ansvara för den nationella samordningen av

kompetensutvecklingsåtgärdema. En nära samordning med generella

kompetensutvecklingsåtgärder inom ramen för strukturfondsmål 3 bör

ske.

4.2.7 Bevara och förbättra den ekologiska stabiliteten i skogen

Regeringens bedömning: Artikel 32 i landsbygdsförordningen om beva-

rande och förbättring av den ekologiska stabiliteten i skogen är en ny ar-

tikel som stämmer väl överens med intentionerna i den svenska skogspo-

litiken. Skogspolitikens miljömål uppnås i det aktiva skogsbruket genom

tillämpning av ett antal miljöåtgärder som kompletterar varandra.

Förslaget enligt departementspromemorian: Stöd för biotopskydd

skall kunna lämnas enligt bestämmelserna om s.k. biotopskydd i 7 kap.

11 § i miljöbalken, dvs omfatta mindre områden (<5ha). Det finns 19 oli-

ka typer av skogsbiotoper som har definierats som särskilt viktiga

livsmiljöer för hotade arter.

Bidrag till vitaliseringsgödsling kan lämnas för skogsmark som omfat-

tas av en översiktlig plan för vitaliseringsgödsling upprättad av

Skogsvårdsstyrelsen. Bidrag lämnas inte för gödsling på sådan mark som

30

är av riksintresse för natur- eller kulturmiljövården eller som är värd att Skr. 1999/2000:14

bevara enligt en kommunal eller regional naturvårds- eller bevarandeplan

för odlingslandskapet.

Stödnivån för naturvårdsavtal motsvaras av högst kostnaden för de åt-

gärder eller inskränkningar som skogsägaren åtar sig. Stödnivån för bio-

topskydd är den intrångsersättning som markägaren kan få för den in-

skränkning i pågående markanvändning som biotopskyddet leder till.

Stöd för natur- och kulturmiljöåtgärder motsvarar de direkta kostnaderna

för åtgärden, t.ex. anläggning av våtmark, naturvårdsbränning, eller syn-

liggörande och vård av kulturminnen och fomminnesområden.

Stödet bör lämnas med samma intensitet i hela landet. Vissa insatser

kan avse åtgärder som endast är motiverade i geografiskt begränsade om-

råden och kostnaden för en och samma åtgärd kan variera mellan olika

regioner.

Remissinstansernas synpunkter: LRF anser att när det gäller miljö-

skyddsåtgärder i skogsbruket skall biotopskydd och naturvårdsavtal prio-

riteras. Användningen av naturvårdsavtal bör vidgas till att även omfatta

markområden som nyttjas för friluftsändamål. LRF anser att kalkning,

vitaliseringsgödsling och ersättning för ädellövsskog är viktiga punkter i

ett kommande program. Skogsstyrelsen anser att vitaliseringsgödsling

även bör inbegripa kalkningsåtgärder. Naturvårdsverket anser att skogs-

bruk skall ske på sådant sätt att de biologiska värden som betingas av

skogssamhällenas naturliga dynamik och succession endast kan säker-

ställas genom att skogen lämnas utan skogsbruksåtgärder. Här är stöd till

naturvårdsavtal och biotopskydd viktigt och i båda fallen skall kultur-

minnen bevaras och göras tydliga.

Skälen för regeringens bedömning: Åtgärder för att bevara och för-

bättra den ekologiska stabiliteten i skogen är en viktig del av skogspoliti-

ken.

Åtgärderna bör inriktas på att stödja den svenska skogspolitikens mil-

jöåtgärder i det aktiva skogsbruket. Stödet syftar till att utveckla den bi-

ologiska mångfalden i skogen genom att stimulera skogsägare att aktivt

utveckla och bevara höga naturvärden och kulturmiljövärden på sin

skogsmark. Stöd bör även kunna lämnas till intrångsersättning för biotop-

skydd, om skyddet medför att pågående markanvändning avsevärt försvå-

ras, samt till vitaliseringsgödsling och anläggning av ädellövskog. Åtgär-

derna kan vara aktuella att införa inom landsbygdsprogrammet under den

senare delen av programperioden.

4.3 Insatsområde 2 - Åtgärder för ekonomiskt och

socialt hållbar utveckling på landsbygden

Regeringens bedömning: Ändrade ekonomiska och sociala förut-

sättningar som berör jord- och skogsbruket och hela landsbygdens

sociala ekonomi följer av nu beslutade och nödvändiga kommande

förändringar i den gemensamma jordbrukspolitiken samt av nya

marknadsförutsättningar, handelsregler och konsumenternas efter-

frågan på nya kvalitetsprodukter. De åtgärder som regeringen avser

31

tillämpa har som syfte att underlätta landsbygdens anpassning till de

nya förutsättningarna och att förstärka konkurrenskraften och skapa

sysselsättning för både kvinnor och män i den jordbruksanknutna

delen av landsbygdens näringsliv.

Skr. 1999/2000:14

Förslag i departementspromemorian: Åtgärderna skall medverka till

en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på landsbygden genom att

jordbrukets, trädgårdsnäringens, skogsbrukets, rennäringens och livsme-

delsindustrins konkurrensförmåga förstärks. Vidare skall åtgärderna un-

derlätta och främja en diversifiering av näringslivet på landsbygden ge-

nom en ny och konkurrenskraftig användning av de resurser och den

kompetens som livsmedelsproduktionen och skogsbruket samt därtill

knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja. Därigenom skall åtgär-

derna medverka till en utveckling som stödjer både mäns och kvinnors

möjligheter till fortsatt sysselsättning och bosättning på landsbygden.

Under insatsområdet föreslås: startstöd till unga jordbrukare, förbättrad

bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, samt åtgärder för att

främja anpassning och utveckling av landsbygden. Åtgärderna för kom-

petensutveckling och investeringsstöd till jordbruksföretag kan ingå i bå-

de insatsområde I och II.

Remissinstansernas synpunkter: I flera remissvar förordas ett brett

synsätt på landsbygdens utveckling, bl.a. från flera länsstyrelser, KSLA,

Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Folkrörelserådet Hela Sverige

skall leva, Hushållningssällskpens Förbund och SNF. LRF och några

länsstyrelser framhåller att grunden för en hållbar utveckling och en livs-

kraftig landsbygd är ett lönsamt och konkurrenskraftigt jordbruk. RRV

önskar tydligare mål och en analys av hur de föreslagna åtgärderna över-

ensstämmer med de övergripande målen för unionens gemensamma jord-

brukspolitik.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning

finns tillväxtmöjligheter för många jord- och skogsbruksföretag liksom

för andra landsbygdsföretag inom andra branscher än produktionen och

förädlingen av jord- och skogsbruksråvaror. Därför är åtgärder som med-

verkar till att underlätta och främja vidareförädlingen av råvaror som

produceras inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt produktionen av

andra varor och tjänster samt kollektiva nyttigheter en viktig del av

landsbygdsprogrammet. En förutsättning för tillväxt i nya verksamheter

och en gynnsam utveckling av jord- och skogsbruket är att landsbygdens

infrastruktur och hela den sociala ekonomin kan upprätthållas och ut-

vecklas.

Kvinnornas roll i jordbruket tas ofta för given. Deras ekonomiska be-

tydelse för näringens tillväxt underskattas ofta. Betydelsen av en näring

som ger arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor är viktig att upp-

märksamma vid utformningen och tillämpningen av åtgärderna inom

landsbygdsprogrammet. Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt

sina kunskaper och erfarenheter i framgångsrik företagsamhet inom jord-

bruk och livsmedelsindustri, inte minst i glesbygder. De kvinnliga nät-

verk och arbetsgrupper som vuxit fram under de senaste åren, inte minst

inom ramen för gemenskapsinitiativ som LEADER, arbetar med annor-

32

lunda och intressanta metoder i landsbygdsutvecklingen. Åtgärderna in- Skr. 1999/2000:14

om landsbygdsprogrammet kan bidra till att ytterligare stödja en sådan

utveckling.

Åtgärderna inom landsbygdsprogrammet enligt förslagen i departe-

mentspromemorian måste samverka med andra åtgärder som ingår i pro-

gram som medfinansieras från strukturfonderna. Det gäller i första hand

programmen för mål 2, mål 3 och gemenskapsinitiativet LEÅDER+. I

programmen för mål 1 i norra Sverige integreras åtgärder från alla struk-

turfonder i ett program.

4.3.1 Startstöd till unga jordbrukare

Regeringens bedömning: Startstöd till unga brukare bör tillämpas

inom landsbygdsprogrammet. Den övre åldersgränsen, 35 år, bör

höjas till den av EU tillåtna och av de flesta andra medlemsländer

tillämpade gränsen, 40 år. Syftet med stödet till unga brukare är att

underlätta och påskynda generationsväxling i jordbruket och där-

med en föryngring av jordbrukarkåren.

Förslag enligt departementspromemorian: Överensstämmer i prin-

cip med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Den föreslagna utformningen till-

styrks av de flesta remissinstanserna.

Skälen för regeringens bedömning: Ca 175 nya startstöd har beviljats

årligen under perioden 1995-1998 till en kostnad av ca 30 miljoner kro-

nor per år. Enligt en utvärdering som Jordbruksverket genomfört har

stödformen en begränsad betydelse i stort men stor betydelse för den en-

skilda etableringen. Stödet medverkar till att jordbrukarkåren föryngras

och underlättar finansieringen av unga jordbrukares etablering. Därför

finns det enligt regeringens bedömning motiv för att tillämpa stödformen

under programperioden.

4.3.2 Förbättrad bearbetning och saluföring

Regeringens bedömning: Stödet till förbättrad bearbetning och

saluföring bör riktas till innovativa satsningar på nya marknader och

produkter samt mot den småskaliga livsmedelsförädlingen.

Förslag enligt departementspromemorian: Överensstämmer i prin-

cip med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Flera instanser framhåller livsme-

delsindustrins betydelse för sysselsättningen på landsbygden. Glesbygds-

verket anser att insatser för förädling och avsättning av jordbrukspro-

dukter är en väsentlig komponent i ett integrerat landsbygdsprogram.

LRF anser att det är fel att inrikta stödet på små företag på bekostnad av

den industri som förädlar de stora volymerna. Livsmedelsindustrierna an-

ser att de åtgärder som införs inte i nämnvärd utsträckning får avvika från

33

våra konkurrentländers när det gäller avsatta medel eller villkor för stöd- Skr. 1999/2000:14

berättigande. Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF) anser att den nu-

varande profilen på stödet bör bibehållas.

Skälen för regeringens bedömning: Investeringsstödet till bearbet-

ning och saluföring av jordbruksprodukter infördes i samband med Sve-

riges inträde i EU år 1995. Stödet tillkom i syfte att stärka konkurrens-

kraften i vissa sektorer i livsmedelsindustrin. Avsikten var att stärka

jordbrukets ställning genom att efterfrågan på jordbruksprodukter ökas.

Det övergripande målet för stödet är att främja varaktigt nya avsätt-

ningsmöjligheter för högförädlade jordbruksprodukter. Åtgärden skall

offensivt främja en hållbar utveckling av jordbruket och främja syssel-

sättningen på landsbygden.

Stödet skall inriktas mot huvudsakligen två områden. Ett prioriterat

område avser investeringar i livsmedelsindustrin som utvecklar högför-

ädlade livsmedel av hög kvalitet med innovativ karaktär. Denna typ av

investeringar bidrar till att öka den svenska livsmedelsindustrins konkur-

renskraft och till att utveckla viktiga produkter och produktkoncept för

exportmarknaden. Det andra prioriterade området avser den småskaliga

livsmedelsförädlingen som kan komma att ha en betydande utvecklings-

potential under den kommande programperioden. Den småskaliga livs-

medelsförädlingen bidrar aktivt till att underlätta och främja en diversifi-

ering av näringslivet på landsbygden samt till en stärkt konkurrensförmå-

ga i jordbruksföretagen. Exempelvis kan samarbete över produktgränser-

na leda till intressant och innovativ produktutveckling med lokal profil.

Stöd för investeringar i småskalig livsmedelsförädling vid jordbruksfö-

retag kan även lämnas inom ramen för investeringsstöd till jordbruksfö-

retag.

4.3.3 Främja anpassning och utveckling av landsbygden

Regeringens bedömning: Åtgärderna för att främja anpassning och ut-

veckling av landsbygden är viktiga instrument för att gynna en positiv

utveckling och medverka till nya arbetstillfällen för kvinnor och män på

landsbygden i samband med de förändringar som följer av utvecklingen

inom jordbruket.

Förslaget enligt departementspromemorian: Överensstämmer i

princip med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Jordbruksverket bedömer att åtgär-

dernas betydelse sannolikt kommer att öka i takt med ökade rationalise-

ringskrav på jordbruket. Flera remissinstanser anser att åtgärderna för

landsbygdsutveckling bör ges hög prioritet under den kommande pro-

gramperioden. Folkrörelserådet har uppfattningen att förslaget är alltför

inriktat på att diversifiera enbart lantbruket och ser det som allvarligt att

det inte tas några rejäla steg mot en sammanhållen landsbygdspolitik för

Sverige. Vissa instanser anser att artikel 33-åtgärdema inte bör begränsas

till enbart lantbrukare. Lantarbetareförbundet och Livsmedelsarbetare-

förbundet anser att diversifiering är betydelsefullt för att skapa sysselsätt-

ning året runt inom jordbruksföretagen. Kommun- och Landstingsforbun-

34

den påpekar att en samordning måste ske av alla de insatser som har be- Skr. 1999/2000:14

tydelse för landsbygdens utveckling och att landsbygdsprogrammet inte

kan vara tillräckligt som samordningsinstrument.

Länsstyrelsen i Dalarnas län anser liksom Skogsstyrelsen att åtgärder

för markförbättring och omarrondering bör ingå i det kommande pro-

grammet. SLU påpekar att satsningen på åtgärden turism är viktig. Folk-

rörelserådet och Glesbygdsverket m.fl. föreslår att åtgärderna ska hante-

ras decentraliserat i framtiden.

Skälen for regeringens bedömning: Åtgärder för att främja anpass-

ning och utveckling av landsbygden bör betraktas som ett komplement

till övriga mer direkt lantbruksanknutna åtgärder och bör samverka med

dessa i syfte att uppnå bästa möjliga samlade effekt för en hållbar ut-

veckling av landsbygden. Åtgärder som marknadsföring av kvalitetspro-

dukter från lantbruket, diversifiering, främjande av landsbygdsturism, ut-

veckling av infrastruktur samt byutveckling och bevarande av kulturarvet

på landsbygden är åtgärder som bör kunna ingå i landsbygdsprogrammet.

Åtgärderna bör tillämpas på ett sådant sätt att lika möjligheter för män

och kvinnor främjas. Resursfördelningen bör på ett bättre sätt spegla

detta. Även åtgärder för skydd av miljön i samband med jordbruk, skogs-

bruk och bevarande av landskapet samt förbättring av djurens välfärd,

som inte ger någon eller liten direkt ekonomisk avkastning och som inte

är stödberättigade under andra åtgärder för bevarande eller restaurering

av betesmarker och slåtterängar. Även anläggning av våtmarker och

småvatten i syfte att minska kväveförlustema från jordbruket och andra

åtgärder för bevarande eller restaurering av biologisk mångfald och kul-

turhistoriskt värdefulla miljöer kan omfattas (jfr 4.2.5). Åtgärderna kan

även bidra till att uppfylla målen under insatsområde 1 (avsnitt 4.2).

Tidigare gjorda och genom utvärderingar dokumenterade erfarenheter

av programmen för geografiska områden samt andra nationella åtgärder

för landsbygdsutveckling är viktiga utgångspunkter för tillämpningen av

åtgärderna. Erfarenheterna från de åtgärder som haft kvinnor på lands-

bygden som målgrupp bör särskilt beaktas.

Landsbygdsåtgärder inom områden avgränsade enligt strukturfondsmål

2 bör så långt möjligt samordnas med åtgärder delfinansierade av Euro-

peiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden

(ESF) inom ramen för programmen för de nya mål 2. Motsvarande bör

gälla för utfasningen av stöd i områden där stöd lämnas enligt nuvarande

strukturfondsmål och för åtgärderna inom det nya gemenskapsinitiativet

LEADER +.

5 Strukturfonderna

Vid toppmötet i Berlin fattades beslut om omfattningen och fördelningen

mellan medlemsstaterna av EU:s strukturfondsmedel. Antalet målområ-

den skall minskas från sju till tre och gemenskapsinitiativen blir fyra till

antalet.

För Sveriges del innebar överenskommelsen att det nuvarande mål 6-

området tillsammans med kustområdena i Norrbottens, Västerbottens och

35

Västemorrlands län bildar ett nytt mål 1-område som för programperio- Skr. 1999/2000:14

den 2000—2006 tilldelats 722 miljoner euro varav 350 miljoner euro av-

ser kusten. Som framgått ovan av avsnitt 4.1 skall åtgärder inom ramen

för förordningen för landsbygdens utveckling, med undantag för kom-

pensationsbidrag och miljöersättningar, integreras i mål 1-programmen

och finansieras inom ramen för strukturfondsbudgeten.

Regeringen beslutade den 10 juni 1999 att två mål 1-regioner skall

skapas, norra Norrland bestående av Norrbottens och Västerbottens län

och mellersta Norrland bestående av resten av området.

Regeringen gav i juni 1999 länsstyrelserna i norra Sverige i uppdrag att

ta fram förslag på utvecklingsplaner för de två mål 1-områdena. Bland

insatsområden som bör övervägas har bl.a. angivits insatser inom jord-

bruk, skog, fiske och renskötsel. Genom kopplingar i uppdraget till såväl

det horisontella landsbygdsprogrammet som de länsvisa prioriteringar

som lyfts fram i de regionala tillväxtavtalen är avsikten att åtgärder för

landsbygdens utveckling inom mål 1 skall anpassas till regionala behov

och strategier som på ett naturligt sätt utgör en del av helheten för en ef-

fektiv landsbygdsutvecklingspolitik i Sverige.

Länsstyrelserna i norra Sverige redovisade den 30 september 1999

(mellersta Norrland) respektive den 1 oktober 1999 (norra Norrland) sina

förslag till utvecklingsplaner för de två mål 1 -områdena vari ingår en fi-

nansiell uppdelning mellan strukturfonderna. Såväl i programmet för nor-

ra Norrland som i programmet för mellersta Norrland föreslås att man

skall tillämpa landsbygdsförordningens stöd till investeringar i jord-

bruksföretag, startstöd till unga jordbrukare, stöd för kompetens-

utveckling och stöd till förbättrad bearbetning och saluföring av jord-

bruksprodukter. Vidare föreslås en bred åtgärd för landsbygdsutveckling

och ett samiskt program samt i mellersta Norrland insatser för det fjällnä-

ra jordbruket.

Efter regeringsbehandling skall förslagen till utvecklingsplaner över-

lämnas till och godkännas av EG-kommissionen. Fördelningen mellan

fondema, och därmed storleken på det belopp som kommer att avsättas

för struktur- och landsbygdsutvecklingsåtgärder, väntas bli klar i början

av år 2000.

För att uppnå en enhetlig hantering av stöden till jordbruket och för-

enkla brukarnas kontaktytor kommer beslut och utbetalningar avseende

strukturstöden inom mål 1 att handhas av länsstyrelserna och Jordbruks-

verket på samma sätt som i övriga landet. Uppdelningen i norra Sverige

av jordbrukets miljö- och strukturstöd på olika program och fonder skall

därmed inte fa några konsekvenser för brukarna i form av ändrade eller

omständliga administrativa förfaranden. Vad avser projektstöd till lands-

bygdsutveckling följer hanteringen den administrativa modell som be-

skrivs i proposition 1999/2000:1 med beslut och utbetalningar av förvalt-

ningsmyndigheten i respektive mål 1-område. Det totala ansvaret för ge-

nomförandet av mål 1-programmen gentemot EG-kommissionen kommer

att ligga på förvaltningsmyndigheterna vid länsstyrelserna i Norrbottens

och Jämtlands län.

Mål 2 kommer enligt rådets förordning (EG) nr 1260/1999 om allmän-

na bestämmelser för strukturfonderna under perioden 2000-2006 att

omfatta områden som genomgår ekonomisk och social omställning inom

36

industri- och tjänstesektorn, landsbygdsområden på tillbakagång, stads-

områden med problem samt krisdrabbade områden som är beroende av

fiske. Mål 2-programmen kommer i Sverige att finansieras av Regionala

fonden och Socialfonden. Regeringen har tagit fram ett förslag till vilka

områden i Sverige som skall ingå i mål 2. Förslaget har överlämnats till

EG-kommissionen och beslut väntas under år 1999. Därefter kan arbetet

med att ta fram mål 2-program inledas. Enligt förordningen för landsbyg-

dens utveckling kan vissa landsbygdsåtgärder i mål 2-områdena bekostas

av Regionala fonden i den mån motsvarande åtgärder inte samtidigt fi-

nansieras av Jordbruksfonden i samma område.

Nuvarande mål 3 och 4 ersätts under kommande programperiod av nya

mål 3 som finansieras av Socialfonden. Mål 3 kommer att omfatta, insat-

ser för anställda, ensamföretagare och arbetslösa. Under innevarande

strukturfondsperiod har lantbruksföretag kunnat ta del av olika kompe-

tensutvecklingsinsatser inom ramen för Växtkraft mål 4.

Stöd till lokala innovativa projekt för landsbygdens utveckling kommer

under strukturfondsperioden 2000-2006 att ges genom gemenskapsiniti-

ativet LEADER+. Till initiativet har avsatts 2 020 miljoner euro från

Jordbruksfondens utvecklingssektion för hela unionen. Den svenska till-

delningen av medel blir troligtvis klar under år 1999.

Skr. 1999/2000:14

37

J ordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999

Skr. 1999/2000:14

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow,

Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,

Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:14 En hållbar utveckling av

landsbygden, m.m.

38

Eländers Gotab 59217, Stockholm 1999