Prop. 1999/2000:24

Regeringens skrivelse

1999/2000:24

Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 28 oktober 1999

Skr.

1999/2000:24

Göran Persson

Margareta Winberg

(Näringsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur jämställdhets-

politiken har utvecklats sedan år 1996 då den förra regeringsskrivelsen

lades fram (skr. 1996/97:41). Regeringen redovisar också huvuddragen i

den fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. Vidare ges en

beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på

j ämställdhetsområdet.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24

Innehållsförteckning

Skr. 1999/2000:24

I INLEDNING.....................................................................................5

1 Förord................................................................................................5

2 Sammanfattning.................................................................................6

3 Arbetsformer i jämställdhetsarbetet..................................................8

II UTVECKLINGEN INOM VISSA OMRÅDEN............................12

1 Makt och inflytande.........................................................................12

1.1 Könsfördelning i beslutande organ...................................12

1.2 Kvinnor och män i ledande ställning................................14

2 Makt och ekonomi...........................................................................17

2.1 Inledning...........................................................................17

2.2 Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och

ekonomiska resurser mellan kvinnor och män..................18

2.3 Fortsatt arbete...................................................................21

3 Män och jämställdhet......................................................................21

3.1 Inledning...........................................................................21

3.2 Pappor och föräldraledighet..............................................21

3.3 Åtgärder för att öka pappaledigheten................................22

3.4 Gemensam vårdnad...........................................................23

3.5 Män och våld....................................................................24

3.6 Forskning om män............................................................25

3.7 Fortsatt arbete...................................................................25

3.8 Internationellt arbete.........................................................25

4 Kvinnofrid.......................................................................................26

4.1 Inledning...........................................................................26

4.2 Ny och skärpt lagstiftning m.m.........................................27

4.3 Andra åtgärder..................................................................29

4.4 Övrigt pågående arbete.....................................................33

4.5 Fortsatt arbete...................................................................34

5 Jämställdhetslagen och JämO..........................................................34

5.1 Jämställdhetslagen............................................................34

5.2 Jämställdhetsombudsmannen (JämO)...............................36

6 Löneskillnader på grund av kön......................................................38

6.1 Löneskillnader - översikt..................................................38

6.2 Lönesättning inom det statliga området............................40

6.3 Åtgärder............................................................................40

6.4 Fortsatt arbete...................................................................42

7 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik............................................42

7.1 Arbetsmarknadsfrågor......................................................42

7.2 Europeiska socialfonden...................................................45

7.3 Arbetslivsfrågor................................................................47

7.4 IT-frågor...........................................................................49

8 Näringspolitik..................................................................................50 Skr. 1999/2000:24

8.1 Inledning...........................................................................50

8.2 Särskilda insatser för att öka kvinnors företagande..........50

8.3 Regional näringspolitik.....................................................51

8.4 Fortsatt arbete...................................................................52

9 Regionalpolitik................................................................................52

9.1 Inledning...........................................................................52

9.2 Kvoteringsregeln för regionalpolitiskt företagsstöd.........53

9.3 Regional projektverksamhet.............................................53

9.4 Resurscentra......................................................................54

9.5 Länsexperter för jämställdhet...........................................54

10 Kommunala frågor..........................................................................55

10.1 JämKom-projektet............................................................55

10.2 Det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet.... 56

10.3 Fortsatt arbete...................................................................57

11 Transportpolitik...............................................................................57

12 Utbildningspolitik............................................................................58

12.1 Förskolan, förskoleklassen, det obligatoriska

skolväsendet och gymnasieskolan....................................58

12.2 Allmän förskola och maxtaxa...........................................60

12.3 Vuxenutbildningen............................................................60

12.4 Högre utbildning och forskning........................................61

12.5 Könsfördelningen inom högskolans lärarkår....................62

12.6 Män inom barnomsorg och skola......................................62

12.7 Könsbundna studieval.......................................................63

12.8 Undervisning med genusperspektiv..................................65

12.9 Forskning..........................................................................65

13 Socialpolitik....................................................................................67

13.1 Inledning...........................................................................67

13.2 Socialförsäkringssystemet.................................................68

13.3 Socialbidrag......................................................................71

13.4 Hälsa.................................................................................72

13.5 Äldreomsorg.....................................................................73

13.6 Personer med funktionshinder..........................................74

14 Jämställdhet inom j ordbruksområdet..............................................77

15 Kulturpolitik....................................................................................77

16 Ungdomspolitik...............................................................................79

17 Idrottspolitik....................................................................................80

18 Storstadspolitik................................................................................81

19 Integrationspolitik...........................................................................83

20 Migrationspolitik.............................................................................83

20.1 Anknytningsärenden och våld mot kvinnor......................83

20.2 Mottagande av asylsökande kvinnor från Kosovo............84

21 Jämställdhet inom försvaret.............................................................85

21.1 Det militära försvaret........................................................85

21.2 Fredsräddningstjänsten.....................................................86 Skr. 1999/2000:24

III DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETSARBETET......87

1 Europeiska Unionen (EU)...............................................................87

1.1 Samarbete i Ministerrådet.................................................87

1.2 Kommissionens jämställdhetsarbete.................................89

1.3 Jämställdhetsfrågor inom EU:s ramprogram

för forskning och teknisk utveckling................................90

1.4 EU-arbetet för lika lön......................................................90

1.5 Våld mot kvinnor och människohandel............................91

1.6 Jämställdhet i EU:s utvecklingssamarbete........................92

1.7 Prioriteringar framöver.....................................................93

1.8 Förberedelser infor Sveriges ordförandeskap i EU:s

ministerråd våren 2001 .....................................................93

2 Det nordiska j ämställdhetssamarbetet.............................................93

2.1 Nordiskt-baltiskt samarbete..............................................95

3 Europarådet.....................................................................................95

4 Internationella arbetsorganisationen (ILO).....................................96

5 Förenta Nationerna (FN).................................................................96

5.1 FN: s kvinnokommission...................................................96

5.2 Mänskliga rättigheter, FN:s konvention om

avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor.........97

5.3 Genomförandet av åtagandena vid

FN:s kvinnokonferens.......................................................98

6 Jämställdhet i utvecklingssamarbetet..............................................98

6.1 Multilateralt utvecklingssamarbete...................................99

6.2 Bilateralt utvecklingssamarbete........................................99

Bilaga 1 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män 101

Bilaga 2 Könsfördelningen i statliga bolagsstyrelser............................109

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 28 oktober 1999..............................................................................117

I INLEDNING

Skr. 1999/2000:24

1 Förord

Jämställdhet är i Sverige ett prioriterat område. Det gäller för Sveriges

regering vars hela arbete skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

Även politiska partier och organisationer i Sverige arbetar mycket aktivt

med jämställdhetsfrågor. Denna prioritering har givit resultat, och på

tröskeln till ett nytt millennium finns det därför anledning att fasta på

pränt hur långt vi kommit i Sverige i detta arbete.

Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och

politisk makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och

män lika. Det handlar om att bryta den samhällsstruktur som fortfarande

råder och som varje dag säger oss att:

- män är norm och kvinnor är undantag

- män är överordnade och kvinnor är underordnade

- män har stor makt, kvinnor liten.

Överallt i vår vardag möter kvinnor denna struktur. Det kan handla om

löner, om möjlighet att fa ett heltidsjobb, om karriär, om hemarbete och

ansvar för barn, om möjlighet att fa lån när man har en affärsidé, om

misshandel och i dess grövsta form kvinnor som dödas av män som står

dem nära.

Strukturen är synlig och osynlig. Inte sällan bidrar både kvinnor och

män till att upprätthålla den.

Detta ger anledning att ställa frågan om vad som skulle ske om denna

rådande samhällsstruktur raserades. Hur skulle samhället se ut? Vilka

andra prioriteringar skulle ske? Vilka andra politiska frågor skulle hamna

på dagordningen när makten inom alla livets områden skulle fördelas

jämnt mellan kvinnor och män?

Detta annorlunda samhälle ter sig skrämmande för en del. Många män

är rädda för att bara ge ifrån sig det de anser sig äga, utan att få något i

stället. Många kvinnor vill inte släppa greppet om hem och barn.

Det ankommer därför på oss alla som vill se en annan samhällsutveck-

ling att beskriva vinsterna för såväl kvinnorna, männen som för barnen.

Hur kan männens roll förändras? Hur kan de sidor som de alltid

tvingats hålla tillbaka, utvecklas? Blir inte livet i själva verket bättre och

far en ny dimension om de utvecklar sin relation till sina barn? Kanske

utför de sina jobb på ett annat vis efter en delad föräldraledighet? Är

lycka egentligen att vara den starke, den som bestämmer, tjänar pengar

och arbetar jämt?

Hur tas kvinnors kompetens tillvara? Är det inte ett slöseri att halva

begåvningsresursen inte används fullt ut? Vore det inte utvecklande för

kvinnorollen att i lika mått som männen ta ansvar för samhällets utveck-

ling och för familjens försörjning? Behöver inte kvinnor/mammor ett

eget livsrum, en plats där de får vara sig själva, ensamma eller tillsam-

mans med den de själva vill — utan små eller stora barn?

Skulle våra barn bli tryggare, utvecklas annorlunda om de fick en Skr. 1999/2000:24

starkare relation till sina pappor? Behöver barn i själva verket många

vuxenkontakter for att förbereda sig för det komplicerade vuxenlivet?

Mår inte barn i själva verket bra av att se sina mammors och pappors

engagemang sträcka sig vidare än till familjen? Uppskattar barn att

mammor och pappor i lika stor del tar ansvar för familjens försörjning?

Frågorna är många, svaren inte givna. Men vi bör söka svaren, ty

osäkerhet och rädsla är ingen bra grund för förändring. Samtidigt kan vi

inte finna svaren någon annanstans. Vi kan inte peka på något annat land

och säga:

- Se där, så blir det.

Något sådant annat land finns nämligen inte. Därför måste vi själva

våga formulera svaren.

Vi har i Sverige kommit långt i en internationell jämförelse, ja faktistk

längst i världen. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter, vi exporte-

rar gärna vår svenska modell för jämställdhet. Men denna vår första plats

far inte förleda oss att tro att vi är färdiga. Ännu återstår mycket att göra

på en mängd områden.

Denna skrivelse ger en bra bild av vad som åstadkommits, var vi står.

Men den är också en uppmaning att gå vidare. Att besvara de återstående

frågorna. Att utveckla den metod, mainstreaming, som antogs i Peking år

1995, men också fortsätta med särskilda insatser för kvinnor och män

som fortfarande behövs.

Vi har alla ett ansvar för att jämställdheten går framåt. Alla ministrar,

alla riksdagsledamöter liksom Sveriges medborgare i övrigt måste känna

sig som Sveriges jämställdhetsministrar.

2 Sammanfattning

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är ett samhälle där

kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter

inom alla väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn fördelning av

makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika

villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, arbetsvillkor

samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär också tillgång till

utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner,

intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från

könsrelaterat våld.

I denna skrivelse redovisas vilka framsteg som gjorts i förhållande till

de uppsatta målen. Redovisningen bygger på underlag som lämnats från

respektive departement.

Framsteg har gjorts när det gäller att uppnå de uppsatta målen för jäm-

ställdhetspolitiken. Sverige har fortfarande en världsledande ställning när

det gäller kvinnors representation i politiska beslutande organ med mer

än hälften kvinnor i regeringen, 43 procent kvinnor i riksdagen,

48 procent i landstingsfullmäktige och 41 procent i kommunfullmäktige.

Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män har syn-

liggjorts genom Kvinnomaktutredningens arbete som gett ökad kunskap

om kvinnors och mäns skilda villkor i vårt samhälle. Denna kunskap har

lett till att åtgärder nu vidtas på många områden för att motverka rådande Skr. 1999/2000:24

ojämställdhet.

Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ytterligare befästs och deras

inkomster och lönearbetstid har närmat sig männens. Kvinnornas andel i

arbetskraften är nästan lika hög som männens medan arbetslöshetstalen är

lägre för kvinnor än för män. Arbetet med att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden och de könsbundna utbildningsvalen liksom insatser för

att stimulera kvinnors företagande är områden som prioriteras men där

resultat kan uppnås först på lång sikt.

Kvinnor har i genomsnitt längre utbildning än män. De könsbundna

studievalen består även om vissa positiva förändringar skett när det gäller

andelen kvinnor inom naturvetenskaplig utbildning. Inom den högre

utbildningen har viktiga initiativ tagits både för att nå en jämnare

fördelning av kvinnor och män inom lärarkåren och för att stärka genus-

forskningen.

Genom propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) har en mängd

åtgärder vidtagits för att motverka det könsspecifika våldet mot kvinnor.

Propositionen ledde också till förbud mot köp av sexuella tjänster. Dessa

åtgärder har varit föremål för ett ovanligt stort internationellt intresse.

Möjligheterna att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap för både

kvinnor och män har förbättrats. Allt fler män tar nu ett större praktiskt

ansvar för hem och barn. Det betyder att förutsättningarna ökar för kvin-

nor att etablera sig och utvecklas i arbetslivet och för män att etablera sig

i familjelivet. Det har skett en successiv förändring av fördelningen av

det obetalda arbetet mellan kvinnor och män.

Som framgår av redovisningen i det följande pågår ett metodutveck-

lings- och analysarbete inom de flesta politikområden som ökar både

medvetenhet och kunskap om skillnader i flickors och pojkars, kvinnors

och mäns olika villkor i vårt samhälle. Det har bidragit till nya förslag

och åtgärder som på sikt kan leda till målet ett jämställt samhälle.

Trots många framsteg återstår mycket att göra inom alla politik-

områden innan de uppsatta jämställdhetsmålen har nåtts. Åtgärder för att

få bort löneskillnader på grund av kön kommer att vidtas. En proposition

om vissa ändringar i jämställdhetslagen kommer att lämnas under våren

2000. Det arbete som påbörjats för att motverka våld mot kvinnor

kommer att följas noga för att snabbt uppmärksamma behov av ytterli-

gare åtgärder från regeringens sida.

För att öka möjligheterna för både kvinnor och män att kombinera

förvärvsarbete och föräldraskap kommer fortsatt stöd att ges för att

underlätta för män att ta praktiskt ansvar för hem och barn. Fortsatta

ansträngningar kommer att göras för att lyfta fram männens roll i jäm-

ställdhetsarbetet.

Arbetet med att utveckla metoder för att införliva ett jämställdhets-

perspektiv i alla politikområden kommer att intensifieras.

Ökade satsningar på information och opinionsbildning kring aktuella

jämställdhetsfrågor kommer att göras.

När det gäller det internationella jämställdhetsarbetet har mycket gjorts

sedan FN:s kvinnokonferens i Peking år 1995. Men det kommer också att

krävas stora insatser de närmaste åren. Det handlar i första hand om

förberedelser inför och arbetet under Sveriges ordförandeskap i EU under

våren 2001. Det gäller också FN:s högnivåmöte om uppföljning av Skr. 1999/2000:24

Pekingkonferensen i juni 2000.

3 Arbetsformer i jämställdhetsarbetet

I arbetet med att stärka och påskynda förändringar i samhället för att

undanröja brister i jämställdhet mellan kvinnor och män har under de

senaste åren, såväl i Sverige som internationellt, allt större uppmärksam-

het ägnats åt formerna för jämställdhetsarbetet. I regeringens skrivelse

om Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:49) lämnades en redogörelse för

hur formerna för jämställdhetsarbetet förändrats fram till år 1996. Där

redovisas också Sveriges åtagande från kvinnokonferensen i Peking att

införliva ett jämställdhetsperspektiv i de politikområden som berörs i

handlingsplanen. I skrivelsen betonas särskilt betydelsen av att köns-

perspektivet tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens politik

och i statliga verks och myndigheters arbete och att den högsta ledningen

tar ansvar för jämställdhetsarbetet. Vidare beskrivs regeringens strategi

för att befästa och utveckla arbetsformer som skall säkerställa att jäm-

ställdhetsaspekten förs in i huvudfåran av politiska och administrativa

beslutsprocesser.

Arbetet enligt den beskrivna strategin har pågått och utvecklats sedan

år 1996 på såväl central som regional och lokal nivå.

På central nivå drivs detta arbete framåt av jämställdhetsministem med

hjälp av jämställdhetsenheten inom Regeringskansliet. Tillsammans med

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) utgör dessa stommen i jämställd-

hetsorganisationen. På regional nivå har de 21 länsexpertema för

jämställdhet samordnande uppgifter. Inom landsting och kommuner finns

ingen enhetlig organisation av jämställdhetsarbetet. Under senare år har

dock såväl kommunernas som landstingens jämställdhetsarbete breddats

och omfattar numera förutom personalpolitiska frågor även innehållet i

verksamheten.

Formaliseringen av jämställdhetsarbetet och uppbyggnaden av en

administrativ organisation har inneburit ökade möjligheter att långsiktigt

planera och genomföra viktiga förändringar för att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män. Det har också medfört att särskilda resurser

avsätts för arbetet.

Regeringsförklaringen är det grundläggande dokumentet för regering-

ens uppgift att beakta jämställdhet mellan kvinnor och män i allt besluts-

fattande. Där anges varje år sedan år 1994 att ett jämställdhetsperspektiv

skall genomsyra alla politikområden. Inom departementen pågår arbetet

med att utveckla metoder för att införliva ett jämställdhetsperspektiv i

alla sakfrågor. Det arbetet redovisas under respektive politikområde. Här

redogörs för det övergripande arbetet med att utveckla metoderna för

jämställdhetsarbetet.

Könsuppdelad statistik Skr. 1999/2000:24

Att synliggöra kön är en grundförutsättning i jämställdhetsarbetet. Enligt

förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken skall individbase-

rad officiell statistik vara uppdelad på kön såvida inte särskilda skäl talar

emot detta.

Utredningen om utvärdering av statistikreformen har i sitt betänkande

Statistikreformens utvärdering och förslag till utveckling (SOU 1999:96),

redovisat en utvärdering av bestämmelsen. Den visar att merparten av

den individbaserade statistiken är uppdelad på kön, men att de fort-

farande finns vissa brister. Utredningens betänkande har remitterats.

Utbildning i jämställdhetskunskap

För att kravet på att införliva ett jämställdhetsperspektiv i ordinarie verk-

samhet skall uppfyllas behövs en ökad kunskap om jämställdhetsfrågor

hos såväl chefer som medarbetare.

Sedan hösten 1994 anordnar regeringen därför basutbildning i jäm-

ställdhetskunskap för statsråd, statssekreterare, pressekreterare och

politiskt sakkunniga, chefer och medarbetare i departement och övrig

statsförvaltning samt utredare och sekreterare i statliga kommittéer och

utredningar. Syftet är att öka kunskapen om kvinnors och mäns villkor i

samhället, informera om de jämställdhetspolitiska målen och öka förstå-

elsen för det egna ansvaret i arbetet med att genomsyra verksamheten

med ett jämställdhetsperspektiv.

För att få fler utbildare i jämställdhetskunskap anordnas sedan våren

1998 även utbildning för utbildare.

Under våren 2000 kommer även fördjupningsseminarier att genom-

föras för respektive politikområde. Syftet är att förmedla kunskaper om

metoder, konkretisera hur olika metoder kan användas i aktuella sakfrå-

gor och redovisa goda exempel på genomfört utvecklingsarbete.

Utöver detta erbjuds sakenheter, projekt och arbetsgrupper skräddar-

sydd utbildning som stöd i sitt arbete med att beakta könsaspekterna i

sakfrågorna.

Jämställdhetsparagraf i kommittéförordningen

För att synliggöra förhållanden för kvinnor respektive män i det utred-

ningsmaterial som ligger till grund för regeringens förslag på olika

områden beslutade regeringen i november 1994 om allmänna direktiv

(dir. 1994:124) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redo-

visa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Sådana konsekvensbeskriv-

ningar och analyser är en förutsättning för att regeringen skall kunna

bedöma effekterna av reformförslag och andra förändringar ur ett jäm-

ställdhetsperspektiv. Under våren 1997 gjordes en uppföljning av hur

jämställdhetsdirektivet beaktats. Resultatet av uppföljningen visade att av

de 193 utredningar som följts upp hade en tredjedel ett jämställdhets-

perspektiv, en tredjedel hade angett skäl till varför jämställdhetsperspek-

tivet inte beaktats medan de övriga utan kommentar hade underlåtit att ta

hänsyn till jämställdhetsperspektivet. En ny uppföljning kommer att Skr. 1999/2000:24

göras under hösten 1999.

Det generella direktivets krav på att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser har ersatts av en motsvarande bestämmelse i 15 § kom-

mittéförordningen (1998:1474). Paragrafen innebär att om förslagen i ett

betänkande har betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män

skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Närmare rikt-

linjer för sådana konsekvensanalyser kommer att tas in i en ny upplaga av

kommittéhandboken.

Innan beslut fattas granskar jämställdhetsenheten inom Regeringskans-

liet departementens texter till propositioner, skrivelser, utredningsdirektiv

m.m. till riksdagen för att säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv har

beaktats i regeringens förslag.

Jämställdhetsperspektiv i budgetprocessen

Som ett led i arbetet har jämställdhetsenheten under åren 1997 och 1998

följt upp hur jämställdhetsperspektivet beaktats i myndigheternas regle-

ringsbrev och årsredovisningar. I september 1999 beslutade regeringen

att ge Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska hur jämställd-

hetsperspektivet återspeglas i regeringens styrning genom regleringsbrev

och i myndigheternas återrapportering. RRV skall vidare analysera den

utveckling som skett mellan åren 1997 och 1999 och lägga förslag till

möjliga förändringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den

1 juni 2000.

Metodutvecklingsgrupp

År 1997 tillsattes en metodutvecklingsgrupp för jämställdhetsarbetet

inom Regeringskansliet. Gruppen, som leds av statssekreteraren för jäm-

ställdhetsfrågor, är sammansatt av representanter från såväl offentlig som

privat sektor. Uppdraget är att utveckla metoder för arbetet med att

genomsyra alla politikområden med ett jämställdhetsperspektiv. Gruppen

skall bl.a. finna nya metoder för jämställdhetsanalyser, utveckla och

bredda utbildningen om jämställdhetsfrågor, initiera uppföljning och

utvärdering samt föreslå informationssatsningar.

Gruppens arbete skall avslutas senast i december 2000.

Särskilda jämställdhetsåtgärder

Regeringen har sedan mitten av 1980-talet ett anslag för särskilda jäm-

ställdhetsåtgärder. Medlen används huvudsakligen för utvecklingsinsatser

och projekt som bidrar till att stärka och underlätta jämställdhetsarbetet.

Även med ändrade arbetsformer som innebär att jämställdhetsinsatser

skall göras inom ramen för ordinarie arbetsinstruktion och budget,

kommer det att finnas behov av medel för utvecklingsarbete. Metod-

utveckling är ett av de områden som prioriteras för sådana särskilda

jämställdhetsåtgärder. Andra områden är att motverka våld mot kvinnor

10

och att stödja utvecklingen när det gäller mäns engagemang och ansvar i Skr. 1999/2000:24

j ämstäl ldhetsarbete.

11

II UTVECKLINGEN INOM VISSA OMRÅDEN skr -1999/2000:24

I Makt och inflytande

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är en jämn fördelning av makt

och inflytande mellan kvinnor och män. En kvinnorepresentation i beslu-

tande organ, som står i proportion till kvinnornas andel av befolkningen, är

en viktig demokratifråga. Båda könen måste vara representerade inom alla

samhällsområden och på alla beslutsnivåer för att de skall kunna påverka

samhällsutvecklingen på lika villkor. Med en jämn fördelning mellan

kvinnor och män ökar också förutsättningarna för ett bättre och bredare

beslutsunderlag i olika samhällsfrågor.

1.1 Könsfördelning i beslutande organ

Könsfördelning i politiska församlingar

Ett målmedvetet arbete för att öka kvinnors inflytande på olika nivåer i

samhället har lett till att Sverige är världsledande när det gäller andelen

kvinnor i direktvalda politiska organ. Vi har en jämn könsfördelning i

regeringen sedan år 1994 och för närvarande (hösten 1999) består den av

II kvinnliga och 9 manliga statsråd. De kvinnliga statsråden har också

ansvarat för områden som traditionellt inte ansetts som kvinnliga: Utrikes-,

Justitie-, Kommunikations- och Jordbruksdepartementen för att nämna

några exempel.

I riksdagen är andelen kvinnor 43 procent vilket är en ökning med tre

procentenheter jämfört med valet år 1994. En viktig del av riksdagens

arbete sker i utskotten. Nio av utskotten har en manlig ordförande medan

sju har en kvinnlig (september 1999). Fördelningen av ordförandeplatsema

följer däremot i stort en uppdelning i traditionellt ”manliga” respektive

”kvinnliga” sfärer. De manliga ordförandena återfinns t.ex. i Finans-

utskottet, Näringsutskottet, Konstitutionsutskottet och Skatteutskottet

medan kvinnorna är ordförande i t.ex. Socialutskottet, Socialförsäkrings-

utskottet och Kulturutskottet.

Även regionalt och lokalt är andelen kvinnor hög med 48 procent i

landstingsfullmäktige och 41 procent i kommunfullmäktige.

Könsfördelning i statliga styrelser och kommittéer

När det gäller fördelningen av kvinnor respektive män i statliga centrala

och regionala styrelser antogs en handlingsplan år 1988 med konkreta mål

för könsfördelningen.

Målet 30 procent kvinnor i centrala och regionala styrelser sammantaget

uppnåddes år 1992. Målet 40 procent kvinnor år 1995 uppnåddes på

central nivå. År 1998 var andelen kvinnor sammantaget 42 procent, vilket

innebär att slutmålet 50 procent inte uppnåtts fullt ut.

Andelen kvinnliga ordförande var 34 procent i de centrala styrelserna år

1998, samma andel som året innan.

12

I bilaga 2 redovisas könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser för- Skr. 1999/2000:24

delad på departement och myndigheter samt andelen kvinnor i regionala

myndigheters styrelser. Tabellerna visar stora variationer mellan departe-

menten. Vad gäller de regionala styrelserna återfinns de flesta kvinnorna

(47 procent) i försäkringskassornas och kronofogdemyndigheternas

styrelser.

Fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna redovisas årligen

i kommittéberättelsen. År 1995 var andelen kvinnliga ledamöter i kom-

mittéerna 38 procent och år 1998 var siffran 42 procent.

De mål som gäller för kvinnorepresentationen i statliga styrelser och

kommittéer gäller också när Sverige nominerar ledamöter för uppdrag i

EU-institutionemas styrelser, kommittéer, styrgrupper osv. Se vidare

avsnitt III 1.2.

Könsfördelning i bolagsstyrelser

I statliga bolagsstyrelser uppgår andelen kvinnliga ledamöter år 1999 till

28 procent. Regeringen kommer att intensifiera ansträngningarna för att

öka andelen kvinnor vid tillsättningar i statliga bolagsstyrelser. Målet är

jämn könsfördelning och ett delmål att andelen kvinnor skall vara minst

40 procent år 2003.

I de 328 svenska börsnoterade bolagen uppgick den kvinnliga andelen

ledamöter under år 1998 till endast 4,5 procent. Andelen kvinnor har legat

runt 5 procent de senaste fem åren.

När det gäller styrelser i börsnoterade bolag kommer regeringen att

uppmärksamt följa utvecklingen de närmaste åren.

Insatser för att öka kvinnorepresentationen

De åtgärder som hittills vidtagits för att påskynda utvecklingen mot en

jämn könsfördelning i statliga styrelser kan indelas i tre kategorier:

stramare interna rutiner när regeringen utser styrelser, olika stimulans-

åtgärder för att öka andelen kvinnor samt synliggörande av könsfördelning

genom att sprida statistik.

När det gäller kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer

finns klara direktiv om hur beredningen skall gå till och där har arbetet

också givit bäst resultat. Kraven på dem som nominerar ledamöter är

tydliga: både namn på kvinnor och män skall lämnas.

De stimulansåtgärder som varit aktuella för att öka andelen kvinnor i de

statliga styrelserna m.m. har främst rört stöd till myndigheter, organisatio-

ner m.fl. för projekt och andra insatser. Dessa projekt har finansierats via

statsbudgeten.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att årligen redovisa fördel-

ningen mellan kvinnor och män i de statliga styrelserna för riksdagen.

År 1996 beviljade regeringen medel till Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet för att stimulera ett mer aktivt jämställdhetsarbete för

bl.a. ökad kvinnorepresentation. Projektet Jämställda kommuner och sty-

relser syftade till att stödja kvinnorna i deras roll som politiker, belysa

männens syn på jämställdhet och att utveckla arbetsformerna för nämnd-

13

och styrelsearbetet mot ökad jämställdhet. En viktig del i detta arbete har Skr. 1999/2000:24

varit att förbättra möjligheterna att kombinera politikerrollen med familje-

och arbetsliv. I projektet har de förtroendevalda aktivt medverkat. Ett

metodmaterial och en video har utarbetats, vilka presenteras på ett antal

seminarier hösten 1999.

Regeringen anser att slutmålet om en jämn könsfördelning i statliga

styrelser och kommittéer skall ligga fast och vara uppnått senast år 2001.

1.2 Kvinnor och män i ledande ställning

Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på beslutsfat-

tande poster inom den offentliga sektorn, liksom i det privata näringslivet,

är en viktig makt- och resursfråga. Regeringen ser det som en fortlöpande

och angelägen uppgift att ta till vara den kompetens och erfarenhet som

kvinnor representerar, inte minst genom tillsättningar på chefsnivå. Rege-

ringens möjligheter att detalj styra och direkt påverka utvecklingen på detta

område är begränsade, utom i de fall där regeringen själv beslutar om

anställning

För att kunna följa utvecklingen gav regeringen Statistiska centralbyrån

(SCB) i uppdrag att kartlägga antal kvinnor och män i ledande ställning

och deras löner. Utredningen som presenterades år 1997 och bygger på

1995 års siffror, visar att könsfördelningen bland chefer totalt sett är

22 procent kvinnor och 78 procent män. Inom privat sektor är andelen

kvinnor 16 procent och andelen män 84 procent. Inom den offentliga

sektorn fanns 50 procent kvinnliga chefer och 50 procent manliga.

Tidningen Veckans Affärer gjorde hösten 1999 en undersökning av de 500

största företagen i Sverige (privata och statliga). Siffrorna baseras på för-

hållandena 1998 och visar att andelen kvinnor på VD-nivå är 10 av 500,

dvs. 2 procent. I undersökningen har befattningshavare på nio olika

chefspositioner undersökts. Den totala andelen kvinnor på storföretagens

chefsposter var enligt undersökningen 12 procent.

Statlig sektor

Som SCB:s utredning visar är andelen kvinnor på chefsnivå högre i

offentlig än i privat sektor. Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-

ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) behandlat frågan om

chefsförsörjning i statsförvaltningen. Här konstaterar regeringen bl. a. att

chefsförsörjningen är av vital betydelse för statsförvaltningen och bör i

ökad grad uppmärksammas på alla nivåer inom förvaltningen. Stor omsorg

bör ägnas åt en kvalificerad beredningsprocess inför utnämningar och åt

balans i rekryteringarna.

Regeringen har mot bakgrund av utnämningsmaktens ökade betydelse i

dagens statsförvaltning sett över sin chefspolicy och utvecklat riktlinjer för

beredningsprocessen inom Regeringskansliet. Särskild uppmärksamhet

skall ägnas åt att bredda rekryteringsbasen. I propositionen Statlig förvalt-

ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) informerade regeringen att

14

arbetet med att öka antalet kvinnliga myndighetschefer skall intensifieras Skr. 1999/2000:24

ytterligare.

Regeringens chefspolicy bör, enligt regeringens uppfattning, prägla

chefsförsörjningen inom hela statsförvaltningen. Denna policy är utformad

för att också främja ett arbete för ökad jämställdhet på chefsnivå. Här

understryks att kvalitet i chefsförsörjningen bl.a. innebär att:

- Rekrytering av myndighetschefer skall ske utifrån preciserade krav, ett

brett sökförfarande och ett omsorgsfullt urvalsförfarande. Hit hör också

att så långt möjligt alltid ha en kandidat av vardera könet med i det

slutliga urvalet.

- Nyutnämnda myndighetschefer skall ges både en individuellt anpassad

och en allmän introduktion.

- Chefsutveckling i olika former skall erbjudas såväl nya som etablerade

myndighetschefer.

- Kontakterna mellan departementsledning och myndighetschef bör

utvecklas genom regelbundna mål- och resultatdialoger. I dialogen bör

alltid behandlas myndighetens arbetsgivarpolitiska ansvar och hur myn-

digheten har uppnått målen för sin kompetensförsörjning. Även frågan

om chefsrörligheten på myndigheten tas då upp.

- Rörlighet bland myndighetschefer bör eftersträvas.

- Regeringen utnämner myndighetschefema och beslutar om deras lön

mot bakgrund av de krav som ställs på befattningarna samt chefernas

kvalifikationer och erfarenheter. Lönesättningen skall göras så att det

inte uppstår löneskillnader på grund av kön.

Myndighetschefema förväntas tillämpa regeringens policy på under-

lydande chefer.

Regeringens aktiva insatser under 1990-talet för att uppnå målet att

minst hälften av de nya myndighetschefema inom den civila statsförvalt-

ningen skall vara kvinnor har givit resultat, även om målet, som nämnts,

ännu inte är uppfyllt. Idag är nästan var fjärde verkschef kvinna mot bara

3 procent år 1990. År 1997 uppnåddes regeringens mål nästan helt när

andelen kvinnor bland de nyutnämnda myndighetschefema uppgick till 43

procent. År 1998 minskade andelen till 27 procent. Regeringens arbete att

uppnå en bättre balans mellan kvinnor och män på den högsta chefsnivån i

statlig förvaltning kommer att fortsätta.

I linje med regeringens policy genomförde Statens fömyelsefond med

början 1995 ett utvecklingsprogram för kvinnliga chefer inom statsförvalt-

ningen - Chefsakademien. Den tredje omgången av Chefsakademien

avslutades våren 1999. Sammanlagt har ca 70 kvinnliga chefer deltagit i

programmen. Syftet med Chefsakademien är att stimulera och stödja

myndigheterna i deras ansträngningar att föra fram fler kvinnliga chefer

och uppmuntra kvinnor att söka anställningar som chef på högre nivå. De

utvärderingar av programmet som genomförts visar att målet att minst

hälften av deltagarna skall ha avancerat eller vara på väg att avancera till

en högre chefstjänst inom ett år efter programmet har uppfyllts.

Statens fömyelsefond inledde 1995-1996 ett samarbete med tre andra

länder (Danmark, Norge och Irland), där erfarenheterna av Chefsakade-

mien vidareutvecklades till ett gemensamt ledarskapsprogram för kvinn-

15

liga chefer i offentlig tjänst i Europa - Crossing the Boundaries. Syftet är Skr. 1999/2000:24

att medverka till att fler kvinnor tar en aktiv del i det framtida samarbetet i

Europa. Crossing the Boundaries stödjer kvinnliga chefer som har eller är

på väg att få ett ökat internationellt ansvar i arbetet. Programmet har fatt

ett mycket stort gensvar. Idag deltar kvinnliga chefer från 8 olika länder i

programmet. Många av de svenska deltagarna har efter programmet tagit

ansvar for helt nya internationella uppgifter inom sin myndighet.

Övriga insatser inom den statliga sektorn

Parallellt med införandet av mål- och resultatstyrning och ramanslag under

de senaste tio åren har en omfattande delegering skett från regeringen till

myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området.

Genom denna förändring har regeringen i stort överlåtit till myndigheterna

att enskilt och tillsammans utforma personal- och arbetsgivarpolitiken efter

egna behov och ta ansvar för dess kostnader. Ett syfte med delegeringen

har varit att myndigheterna skall nå resultatmålen med högre effektivitet.

Denna förändring ställer stora krav på uppföljning.

Under år 1997 införde regeringen ett nytt uppföljningssystem för arbets-

givarpolitiken. Uppföljningen omfattar alla myndigheter som lyder

omedelbart under regeringen. Inom ramen för denna uppföljning begär

regeringen årligen in uppgifter från myndigheterna om deras arbetsgivar-

politik, i vilken omfattning målen för föregående års kompetensförsörjning

uppnåtts och vilka mål som gäller för kommande budgetår. Varje myndig-

het skall bl.a. redovisa personalens åldersstruktur, könsfördelning,

rörlighet, lönenivåer och löneutveckling. Redovisningen sker i tre kompe-

tenskategorier: ledningskompetens, kärnkompetens och stödkompetens.

Myndigheterna skall särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att

ge kvinnor och män lika möjligheter till utveckling och befordran.

I skrivelsen till riksdagen Årsredovisning för staten (skr. 1998/99:150)

framgår att 1998 års uppföljning av arbetsgivarpolitiken visar att drygt 60

procent av myndigheterna fortlöpande säkerställer att män och kvinnor har

lika möjlighet till utveckling och befordran.

I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.

1997/98:136) behandlas en fortsatt utveckling av resultatstyrningen som

redskap för att få en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med de

politiska målen och prioriteringarna. En angelägen åtgärd för att förbättra

resultatstyrningen är att regeringens arbete med att utveckla de mål- och

resultatstymingsdialoger som genomförs mellan departementsledningar

och myndighetschefer fortsätter. I detta sammanhang är uppföljningen av

myndighetens arbetsgivarpolitiska ansvar och arbetet att åstadkomma

chefsrörlighet och en jämn könsfördelning på chefsnivå viktiga frågor.

Regeringen kommer att överväga ytterligare initiativ som leder till att

staten blir föregångare för andra sektorer av arbetsmarknaden när det

gäller en jämn fördelning av kvinnor och män i arbetsledande ställning.

16

Privat sektor

Skr. 1999/2000:24

För att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning bland chefer

inom den privata sektorn bildades år 1995 Stiftelsen Näringslivets Ledar-

skapsakademi. Stiftelsen bildades efter samråd mellan regeringen och

företrädare för näringslivet och med bidrag till uppbyggnaden av statliga

medel. Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett

ledarskap i svenskt näringsliv som kännetecknas av att identifiera, utveckla

och ta till vara den samlade kompetensen hos såväl kvinnor som män.

Detta sker genom ledarfora, temaseminarier samt projektarbeten.

Under år 1997 har Ledarskapsakademin med stöd från Rådet för arbets-

livsforskning utvecklat och genomfört ett forsknings- och ledarutveck-

lingsprojekt, 2000-talets ledare. Projektet är dokumenterat i rapporten

Arbetsglädje i livet - om ledarskap på 2000-talet

För att få bättre kunskap om hur företag tar till vara kvinnors kompetens

inbjöd dåvarande jämställdhetsministem höga chefer från såväl offentlig

som privat verksamhet till ett seminarium våren 1998. Senare samma år

inbjöds det privata näringslivets högsta chefer till en hearing på samma

tema.

Vidare beslutade regeringen hösten 1998 att anslå medel till Närings-

och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för ett projekt för att utveckla

metoder för att mäta om lönsamheten och effektiviteten i företag påverkas

av graden av jämställdhet i dessa företag. Projektet Jämställdhet och lön-

samhet redovisades hösten 1999 i NUTEK:s rapportserie R 1999:19.

I september 1999 inbjöd jämställdhetsministem tillsammans med

näringsministern och statsrådet i Näringsdepartementet företagens verk-

ställande direktörer och en medarbetare av motsatt kön till en konferens på

temat Jämställdhet - för ökad lönsamhet. 200 ledande personer inom

svenskt näringsliv fick ta del av ett tiotal exempel på det positiva jäm-

ställdhetsarbete som pågår inom näringslivet på många håll i landet. Som

ett resultat av konferensen kommer regeringen att tillsammans med

näringslivet skapa en referensgrupp som skall bidra till att utveckla meto-

der som påskyndar och underlättar jämställdhet mellan kvinnor och män i

näringslivet. För att följa utvecklingen har regeringen för avsikt att

anordna en liknande jämställdhetskonferens årligen med början hösten

2000.

2 Makt och ekonomi

2.1 Inledning

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha

samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Frågor om fördelningen av

ekonomisk makt och ekonomiska resurser måste uppmärksammas mer.

Sedan år 1988 redovisas årligen till riksdagen vissa uppgifter om fördel-

ningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Se bilaga 1.

Kunskapen på området är dock i många avseenden fortfarande bristfällig.

17

2.2 Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och Skr. 1999/2000:24

ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

För att få fram mer kunskap om skillnader i kvinnors och mäns tillgång till

ekonomiska resurser tillsatte regeringen sommaren 1995 en särskild utre-

dare med uppgift att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk

makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, den s.k. Kvinno-

maktutredningen (dir. 1994:102). Fem forskare knöts till utredningen som

vetenskapliga experter och hundratalet forskare från olika discipliner knöts

till utredningen. I januari 1998 presenterades slutbetänkandet Ty makten är

din... myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige (SOU

1998:6). Slutbetänkandet föregicks av tretton delrapporter i SOU-serien.

Betänkandet remitterades till ett antal statliga myndigheter, universitet,

högskolor och privata organisationer. Remissvaren finns sammanställda i

Ds 1998:59. Rapporterna och betänkandet har fått stor spridning och där-

med givit ökad kunskap till en bredare krets personer.

Utredningen visade att fördelningen av ekonomisk makt och ekono-

miska resurser fortfarande är mycket ojämn mellan könen.

När det gäller det obetalda arbetet inom familjen gör kvinnor 82 procent

av allt hushållsarbete. I endast 10 procent av barnfamiljerna delar kvinnan

och mannen jämnt på det obetalda arbetet och i 69 procent av barnfamil-

jerna tar pappan inte ut någon föräldraledighet alls. Vem som skall göra

vad i hemmet är en förhandling om tid och pengar. Ju mer ekonomiskt

oberoende kvinnor är av män desto mer ökar förhandlandet och desto fler

arbetsuppgifter förhandlar man om. Den skeva fördelningen av betalt och

obetalt arbete innebär att männen ägnar mindre tid åt familjen och att

kvinnor kan ägna mindre tid åt eller helt gå miste om yrkeskarriären.

I arbetslivet har kvinnors och mäns inkomster närmat sig varann, och

arbetslösheten har inte drabbat kvinnor hårdare än män. En kvinnas timlön

är i dock genomsnitt endast 80 procent av en mans. På 58 procent av de

privata arbetsplatserna saknas kvinnliga chefer helt och 99,6 procent av

börsföretagens vd:ar är män. Den svenska arbetsmarknaden är, enligt

utredningen, en konstruktion med glasväggar och glastak. Glasväggarna

hindrar kvinnor att komma in i vissa sektorer och yrken och hindrar män

när det gäller andra. Glastaken hindrar kvinnor från att avancera uppåt i

hierarkierna.

Inom utbildningen väljer fler kvinnor än män långa gymnasieprogram

och fler kvinnor än män tar högskoleexamen. Trots det når endast

5 procent av de kvinnliga civilekonomerna toppositioner mot 24 procent

för männen, och endast 3 procent av kvinnorna med humanistisk examen

når toppositioner mot 13 procent för männen. Kvinnor får sämre ekono-

misk återbäring på sin utbildning än män. I kvinnodominerade yrken är

avkastningen 2,2 procent per utbildningsår, i mansdominerade yrken drygt

4 procent. Arbetsmarknaden styrs av manliga värderingar, visar utred-

ningen. Trots att kvinnor är mer välutbildade än män har de mindre chans

att göra karriär, därför att chefsjobben förknippas med män - det uppfattas

som manligt att leda - och utformas efter traditionellt manliga mönster

dvs. mycket tid på jobbet och lite tid i hemmet.

18

Inkomster är mer ojämnt fördelade mellan kvinnor och män än förmö- Skr. 1999/2000:24

genheter. Kvinnan står idag för 40 procent av familjeinkomsten och

47 procent av den privata nettoförmögenheten.

Välfärdssystemet premierar livslångt arbete på heltid. Därför får män -

visar utredningen - mer av de lönerelaterade bidragen, till exempel

arbetsmarknadsstöd och ATP. Kvinnor far större andel av de försörjnings-

relaterade bidragen som barnbidrag och bidragsförskott. Framväxten av

välfärdsstaten har inneburit stora fördelar för kvinnor. Kvinnors ekono-

miska beroende av män har minskat och deras möjligheter att försörja sig

själva har ökat.

Idag är både kvinnor och män familjeförsörjare och den politiska och

fackliga makten är jämnare fördelad mellan kvinnor och män. På dessa

arenor har kvinnor sålunda ekonomisk makt, konstaterar utredningen.

Förslag och åtgärder

Utredningen föreslog:

- att regeringen tar initiativ till en ökad granskning av hur politiska beslut

påverkar kvinnor och män. Denna konsekvensanalys bör göras på alla

nivåer i samhället, från förändringar inom kommundelens omsorg till

beslut om statsbudgetens fördelning.

Detta arbete beskrivs närmare under avsnitt 1:3 Arbetsformer i jämställd-

hetsarbetet.

- att jämställdhetsmärkning av företag och organisationer införs i

Sverige. Försöksverksamheten och förstudien Jämställdhetsmärkning -

konsumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds 1998:49), som presente-

rades hösten 1998, kunde enligt utredaren ge underlag för beslutet.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som skall undersöka möjlig-

heterna till ett eventuellt införande av frivillig jämställdhetsmärkning av

produkter och tjänster i Sverige (dir. 1999:13). Utredningen skall vara

färdig senast den 30 juni 2001.

- att jämställdhetslagen förtydligas på fyra punkter. Förslagen gällde

jämförelser mellan mäns och kvinnors löner, fackliga företrädares rätt

att få del av löneuppgifter, redovisning av uppföljningen av den årliga

kartläggningen av ev. löneskillnader samt att jämställdhetslagen kom-

pletteras med redovisning av andelen kvinnliga arbetsledare.

Regeringen tillsatte i juli 1998 en utredare med uppgift att se över delar av

jämställdhetslagen. Direktiven (dir. 1998:60) innefattar i stort de förslag

till ändringar i lagen som Kvinnomaktutredningen föreslog. Se vidare

under avsnitt 5 Jämställdhetslagen och JämO.

- att en parlamentarisk utredning tillsätts som ges gott om tid att disku-

tera och föreslå de samhällsförändringar som behövs för att skapa ett

samhälle som präglas av balans mellan å ena sidan produktionens krav

och möjligheter och å den andra individernas välfärd och livskvalitet. I

utredningens arbete bör olika modeller för arbetsliv och välfärd kunna

prövas i mindre skala, för att sedan utvärderas och utvecklas.

19

Regeringen beslutade i februari 1999 att tillsätta en kommitté med uppdrag Skr. 1999/2000:24

att genomfora ett välfardsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7). En grupp

forskare skall sammanställa den kunskap som finns och identifiera de

områden där behovet av ökad kunskap kring välfardsutvecklingen är

angeläget. De områden som aktualiseras genom Kvinnomaktutredningens

förslag kommer att inrymmas i denna välfärdsutredning.

- att regeringen tar initiativ till uppbyggandet av ett partsgemensamt

organ som skall verka för en genomtänkt, könsneutral lokal lönesätt-

ning. Organets uppgift skall vara att samla in och sprida kunskap om

metoder för att objektivt värdera de krav som olika arbetsuppgifter

ställer samt hitta tekniker för att identifiera omedvetna värderingar,

såsom könsstereotyper i lönesättningen.

Det tilläggsdirektiv (dir. 1998:98) som beslutades i december 1998 till

utredningen om översyn av vissa delar av jämställdhetslagen tar fasta på

detta förslag. Se vidare avsnitt 5 Jämställdhetslagen och JämO. Utred-

ningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut överlämnade sitt betänk-

ande i november 1998. Utredningens förslag redovisas närmare i avsnittet

Löneskillnader på grund av kön.

- att skolan förändras i jämställd riktning.

Dessa förslag och regeringens åtgärder beskrivs under avsnitt 12 Utbild-

ningspolitik.

- att forskningen inom Kvinnomaktutredningens verksamhetsområde bör

fortsätta. Utredaren föreslår ett antal ämnen, familjen, arbetsmarknaden,

välfärdsstaten och makt, som bör bli föremål för ny eller fördjupad

forskning.

En del av dessa förslag behandlas i Välfardsutredningen (se ovan). Andra

innefattas i avsnitt 12 Utbildningspolitik.

- att regeringen skulle göra en kommunikationsplan för spridning av

forskningen från Kvinnomaktutredningen och att den skulle påbörja en

aktiv spridning av kunskap i frågan om kvinnors och mäns tillgång till

ekonomisk makt och ekonomiska resurser.

Regeringskansliet har bl.a. tagit fram en sammanfattande broschyr på

svenska och engelska och landshövdingarna har fatt ett särskilt uppdrag

vad gäller kunskapsspridningen och fatt dela på 1,5 miljoner kronor för att

anordna ett antal konferenser runt om i landet på temat makt, ekonomi och

kön. Vidare har forskarna i utredningen deltagit i konferenser och semina-

rier både i Sverige och utomlands och flera högskolor har arrangerat

distansseminarier.

Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet

anordnade under våren 1999 två seminarier. Ett var riktat till forskare

medan syftet med det andra främst var att presentera centrala delar av

utredningen för berörda myndigheter, forskningspolitiker och forsknings-

finansiärer. Sekretariatet har även hjälpt Kvinnofolkhögskolan i Göteborg

med en distanskurs kring utredningen.

Kvinnomaktutredningens förslag har sålunda följts upp av regeringen

och lett till ett antal insatser och åtgärder på olika områden.

20

2.3 Fortsatt arbete

Skr. 1999/2000:24

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att sprida den kunskap som

Kvinnomaktutredningens rapporter och betänkande ger samt uppmärksamt

folja forskning och utveckling på området.

Ytterligare kunskap om förhållandet mellan betalt och obetalt arbete

kommer att erhållas genom den andra tidsanvändningsstudie som rege-

ringen givit SCB i uppdrag att göra under år 2000 med redovisning under

år 2001.

För att fa underlag för ett s.k. jämställdhetsbokslut har SCB tillförts en

miljon kronor för år 1999 med uppdrag att ta fram nödvändigt statistiskt

underlag.

Utvecklingsarbetet framöver kommer att inriktas på metoder för att

införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla delar av budgetprocessen. För

detta arbete har en arbetsgrupp tillsatts med representanter från Finans-,

Utbildnings- och Näringsdepartementen samt experter från Arbetslivs-

institutet, SCB och Linköpings universitet. Gruppen kommer att vara

verksam under hela år 2000.

3 Män och j ämställdhet

3.1 Inledning

Traditionellt har jämställdhetsfrågor engagerat kvinnor. Män har ofta

saknats i jämställdhetsarbetet. Men för att jämställdhet skall bli verklighet

på alla områden i samhället, krävs en vilja till förändring och en aktiv

medverkan från både kvinnor och män.

Därför har mäns roll i jämställdhetsarbetet under ett flertal år varit en

prioriterad fråga i svensk jämställdhetspolitik. Förutom att lyfta frågan

politiskt har regeringen beviljat medel till insatser i syfte att öka pappors

uttag av föräldraledighet, för att öka andelen män inom skola och barn-

omsorg, och för att stödja män som arbetar mot våld. Sverige är också

aktivt i det internationella arbetet vad gäller män och jämställdhet.

3.2 Pappor och föräldraledighet

Föräldraförsäkringen är ett betydelsefullt medel för att göra det möjligt för

föräldrar att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap och för att kvin-

nor och män skall ha samma möjligheter att förena förvärvsarbete och

föräldraskap. För att nå detta mål är det viktigt att män tar ett större ansvar

för det obetalda arbetet med hem och barn. Först då skapas förutsättningar

för kvinnor att kunna etablera sig och utvecklas i arbetslivet på samma

villkor som män, och för män att kunna etablera sig i familjelivet och få en

tillfredsställande relation till sina barn på samma villkor som kvinnor.

Föräldraförsäkringen, dvs. föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning

och havandeskapspenning, har byggts ut steg för steg under en följd av år.

År 1995 infördes den s.k. pappa- och mammamånaden i syfte att främja

männens nyttjande av föräldrapenningen. Reformen innebär att 30 dagar

21

för vardera föräldern av föräldrapenningen inte kan överlåtas till den andra Skr. 1999/2000:24

föräldern. Dessutom introducerades en likadelning av föräldrapenning-

dagarna mellan föräldrarna med möjlighet att överlåta dagar, som inte

omfattas av den s.k. pappa- eller mammamånaden, till den andra föräldern.

Eftersom föräldrapenning kan tas ut till dess att barnet fyllt åtta år, är det

ännu för tidigt att fullt ut avgöra hur pappamånaden inverkat på pappors

uttag. För barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan Riksförsäkringsverket

(RFV) dock visa farsk statistik: cirka 70 procent av papporna har utnyttjat

föräldrapenningen under barnets två första år. Motsvarande siffra för barn

födda åren 1993 och 1994 var cirka 60 procent.

I samband med ett barns födelse har pappor rätt till tio s.k. pappadagar

vilket innebär tio lediga dagar med tillfällig föräldrapenning. Denna möj-

lighet utnyttjas flitigt. År 1998 gällde att omkring 80 procent av papporna

använde denna möjlighet och i genomsnitt tog ut nio av de tio dagarna.

När det gäller den tillfälliga föräldrapenningen för vård av sjukt barn har

männens uttag av den tillfälliga föräldrapenningen ökat successivt sedan

denna möjlighet infördes. Männen tog år 1997 ut 31 dagar och år 1998

32 dagar.

3.3 Åtgärder för att öka pappaledigheten

De offentliga finanserna har förbättrats efter saneringen av statens finanser,

vilket skapat förutsättningar för vissa fördelningspolitiskt prioriterade

insatser. Den 1 januari 1998 kunde därför ersättningen inom föräldra-

försäkringen höjas från 75 procent till 80 procent av den sjukpenning-

grundande inkomsten. Höjningen av ersättningsnivån inom föräldra-

försäkringen förbättrar möjligheterna för föräldrar att kombinera yrkes-

arbete med familj.

Föräldraförsäkringen utgör en tydlig politisk viljeyttring när det gäller

jämställdhet. I regleringsbreven till Riksförsäkringsverket (RFV) för åren

1997 och 1998 angavs att antalet föräldrapenningdagar som tas ut av män

skall öka. För år 1997 steg dock inte männens andel av uttagna föräldra-

penningdagar jämfört med år 1996, men andelen var något högre jämfört

med år 1995. År 1998 tog fler män ut fler föräldrapenningdagar än år

1997.

Enligt RFV:s bedömning kan förklaringar till utfallet år 1997 bl.a. vara

familjernas då ekonomiskt ansträngda läge. Detta kan innebära att männen,

som i regel har högre inkomst, avvaktade med att ta ut föräldrapenning. År

1995 infördes mer restriktiva regler för uttag av föräldrapenning under

arbetsfri tid och regler om att föräldrapenning inte kan tas ut under

semestertid. Dessutom sänktes ersättningsnivån för den s.k. pappa- och

mammamånaden från 85 procent till 75 procent av den sjukpenning-

grundande inkomsten under perioden januari 1997 till januari 1998.

Förklaring till ökningen av uttagna föräldrapenningdagar år 1998 kan

enligt RFV bero på flera faktorer. Den åter höjda ersättningsnivån inom

föräldraförsäkringen kan möjligen ha inneburit att män har valt att skjuta

upp sitt uttag till år 1998. RFV menar även att det i flera fall går att påvisa

att försäkringskassornas satsningar på information riktad till pappor har

givit ett bra resultat.

22

För att underlätta pappors uttag av föräldraledighet beviljade regeringen Skr. 1999/2000:24

år 1996 medel till RFV för en landsomfattande tvåårig informationskam-

panj om pappaledighet. Kampanjen har fått ett mycket positivt mottagande

av såväl försäkringskassor som föräldrar, arbetsgivare m.fl. De insatser

som RFV och försäkringskassorna har genomfört har varit personlig

rådgivning, informationsträffar i samarbete med mödravårdscentraler,

information med det s.k. pappapaketet, direktinformation till nyblivna

pappor, reklaminslag i television och videoinspelningar som visats hos

försäkringskassorna. Några försäkringskassor har deltagit i sam-

verkansprojekt med t.ex. landsting och kommuner.

Under år 1997 tillsattes en utredning med uppdrag att föreslå hur föräld-

rautbildning och andra former av föräldrastöd kan utvecklas och stimule-

ras. Utredningen, som bl.a. tog upp frågan om föräldrastöd för pappor,

föreslog i betänkandet Stöd i föräldrautbildningen (SOU 1997:161) att

regeringen skulle tillsätta en referensgrupp för frågor om mäns roll som

föräldrar och fostrare. Denna referensgrupp bör följa upp och utvärdera

projekt som särskilt vänder sig till pappor. Betänkandet bygger på en

kartläggning av föräldrautbildningen som en arbetsgrupp inom Social-

departementet genomförde under år 1996 och som redovisades i departe-

mentspromemorian Stöd i föräldraskapet - Kartläggning av föräldra-

utbildningen (Ds 1997:6). Betänkandet har varit ute på remiss och

regeringen överväger nu bl.a. vilka åtgärder som bör vidtas för att

pappautbildning skall bli en naturlig del av föräldrautbildningen.

I många län finns redan planer på att utvidga föräldrautbildningen med

pappautbildning. Västemorrlands län har arbetat länge med sådan utbild-

ning och Sundsvalls och Ömsköldsviks kommuner har fått med sig i stort

sett alla blivande och nyblivna föräldrar i denna verksamhet. Även Dalarna

har bred verksamhet och tillhör de län som har flest föräldralediga pappor.

3.4 Gemensam vårdnad

En annan fråga av stor betydelse för männens nära kontakt med sina barn

är föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge. Föräldrabalkens regler

bygger på uppfattningen att barn behöver nära och goda relationer till båda

föräldrarna även om dessa valt att bo isär. Bestämmelserna innebär också

att ingen av föräldrarna på grund av sitt kön är mer lämpad som vårdnads-

havare än den andre.

Det är viktigt att regelsystemet är så utformat att det inte försvårar för

föräldrar att lösa frågor som rör barnet på det sätt som är bäst för barnet

och att regelsystemet inte cementerar eller understöder ett föråldrat köns-

rollstänkande.

När det gäller vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn är

det klart att barnets behov och vad barnets bästa kräver går hand i hand

med en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Gemensam vårdnad är ett viktigt inslag i den utveckling som har skett

mot en starkare betoning av barnets intressen. Det råder numera stor enig-

het om att gemensam vårdnad i de flesta fall är att föredra framför ensam

vårdnad och möjligheterna till gemensam vårdnad har successivt utvidgats.

23

Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad Skr. 1999/2000:24

m.m. (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att

bereda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och betona

principen om barnets bästa.

Det är numera möjligt för domstol att döma till gemensam vårdnad eller

vägra att upplösa en gemensam vårdnad även om en av föräldrarna mot-

sätter sig det. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är bäst för

bamet. Vidare kan domstol numera besluta om umgänge även i de fall där

föräldrarna har gemensam vårdnad om bamet och vid gemensam vårdnad

kan domstol avgöra vem av föräldrarna bamet skall bo tillsammans med.

Även för ogifta föräldrar är ett gemensamt rättsligt ansvar för bamet en

naturlig utgångspunkt. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande

frågan om det är möjligt att göra automatisk gemensam vårdnad till

huvudprincip även för ogifta föräldrar. Förslag till nya regler redovisas i

rapporten Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (Ds 1999:57).

3.5 Män och våld

De flesta våldsbrotten begås av män. När våldet riktas mot kvinnor sker

det oftast i nära relationer och är i stor utsträckning ett uttryck för den

obalans som råder i maktförhållandet mellan kvinnor och män. Att komma

till rätta med våld mot kvinnor är därför ett av de viktiga delmålen för

jämställdhetsarbetet.

Regeringen har på flera sätt gett sitt stöd till de mansrörelser som arbetar

för att motverka våld mot kvinnor. År 1996 beviljades Manliga Nätverket

- för manlighet, mot mäns övergrepp - medel för att sprida information

kring frågor om män och våld. För närvarande pågår en informatörsutbild-

ning för 20 män från olika delar av landet. Målet är att dessa män i sin tur

skall sprida sina nya kunskaper vidare över landet. Manliga Nätverket

bildades 1993 på initiativ av männen i Rädda Barnens styrelse och var en

reaktion mot mäns övergrepp mot kvinnor och barn. Nätverket omfattar ca

2 000 män och är numera en fristående stiftelse.

I samband med propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) avsattes en

engångssumma på en och en halv miljon kronor till projekt som stödjer

mansrörelsens arbete för att motverka våld mot kvinnor. Se avsnitt 4

Kvinnofrid.

För att stimulera till ökad kunskap och debatt anordnade Regerings-

kansliet i januari 1997 en konferens om män och våld i samarbete med

bl.a. Manliga Nätverket. Ämnet för konferensen var Är våld manligt?.

Konferensen samlade omkring 250 deltagare från olika delar av samhälls-

livet.

Svenska White Ribbon-rörelsen bildades hösten 1998 och lokalavdel-

ningar finns på flera håll i landet, bl.a. i Göteborg, Växjö, Örebro och

Östersund. Syftet med White Ribbon är att fa män att manifestera sitt ställ-

ningstagande mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen beviljande hösten

1999 White Ribbon—kampanjen medel för att organisera en seminarieserie

för myndigheter och organisationer för att stödja dem i deras arbete med

kvinnor som utsatts för våld och med män som utför våldet.

24

3.6 Forskning om män

Skr. 1999/2000:24

Genusforskningen, som behandlar relationer mellan manligt och kvinnligt,

har hittills i första hand utgått från ett kvinnligt perspektiv. Intresset för att

denna forskning också bör bedrivas från ett manligt perspektiv har ökat. I

juli 1997 beviljade regeringen Jämställdhetscentrum vid dåvarande Hög-

skolan i Karlstad medel för en kartläggning av nationell och internationell

forskning om män. Kartläggningen visar bl.a. hur forskningen om män

som kön har ökat de senaste åren, och att forskning om män bedrivs både

av kvinnor och män.

En slutrapport kommer att presenteras under hösten 1999. Den kommer

att utgöra ett värdefullt underlag för förslag till ökad forskning på området.

Frågan behandlas vidare i den forskningspolitiska proposition som

kommer att föreläggas riksdagen våren 2000.

3.7 Fortsatt arbete

Regeringen har beviljat medel till länsstyrelserna i Västemorrlands- och

Jämtlands län för projekt i syfte att öka mäns delaktighet i jämställdhets-

arbetet. Projektet Man i Västernorrland arbetar med teman som Pappa är

viktig, Fler män till barnomsorgen och skolan, Jämställda villkor i politi-

ken och arbetslivet och Man på 2000-talet. Projektet i Jämtland, Mannum,

syftar till aktiviteter som gör män delaktiga i ett utvecklingsarbete för ett

mer jämställt samhälle.

Mot bakgrund av erfarenheterna från bl.a. dessa två län har regeringen

avsatt medel för ett tvåårigt projekt - Män och jämställdhetsarbete. Syftet

är att öka kunskaperna om vilka hinder som finns och vilka ytterligare

insatser som behövs för att öka mäns deltagande i jämställdhetsarbetet. En

projektledare anställdes i juni 1999 för att identifiera hinder och samman-

ställa vad som hittills gjorts för att komma över hindren, föreslå åtgärder

för att underlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet samt arbeta med

utåtriktad verksamhet i form av konferenser, opinionsbildning m.m. En

referensgrupp med representanter för bl.a. politiska partier, arbetsmarkna-

dens parter och forskarvärlden kommer att knytas till projektet, som skall

avslutas senast i juni år 2001.

3.8 Internationellt arbete

Sverige har under en följd av år i olika sammanhang lyft fram frågor om

män och jämställdhetsarbete på nordisk, europeisk och global nivå.

De nordiska jämställdhetsministrama antog i augusti 1997 en handlings-

plan för män och jämställdhet för åren 1997-2000.

På svenskt initiativ anordnade Europarådet en konferens om männens

roll när det gäller att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Konfe-

rensen ägde rum i Strasbourg i juni 1997.

Europarådets 4:e jämställdhetsministerkonferens ägde rum i Istanbul i

november 1997. Konferensens tema var Demokrati och jämställdhet

mellan kvinnor och män. Underteman för konferensen var Jämställdhet

25

mellan kvinnor och män som en självklar del av demokratin samt Männens Skr. 1999/2000:24

roll när det gäller att främja jämställdhet i ett demokratiskt samhälle.

Sverige presenterade huvudrapporten under det andra temat. Vidare arran-

gerade Europarådet i oktober 1999 en konferens om mäns våld mot

kvinnor.

I samband med FN:s kvinnokommissions möte i mars 1999 arrangerade

Sverige i samarbete med EU-ordförandeskapet ett lunchseminarium om

manlig identitet, jämställdhet och manligt våld. Seminariet var mycket

välbesökt och rönte stor uppskattning och uppmärksamhet.

Insikten om att även män engagerar sig i jämställdhetsarbetet har ökat

internationellt under senare år. Sverige kommer även fortsättningsvis att

aktivt driva frågor om män och jämställdhetsarbete i internationella

sammanhang.

4 Kvinnofrid

4.1 Inledning

Ett av delmålen for jämställdhetspolitiken är frihet från könsrelaterat våld.

Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för misshandel och

sexualbrott. I många fall handlar det om brott som begås av en man som är

eller har varit närstående till kvinnan. Under den senaste tioårsperioden har

antalet anmälda misshandels- och sexualbrott ökat kraftigt.

Våldsbrott mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem och är

uttryck för bristande jämställdhet och därmed ett hinder för den fortsatta

utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Att bekämpa

denna brottslighet är en prioriterad uppgift för rättsväsendet.

Regeringen lade i februari 1998 fram propositionen Kvinnofrid (prop.

1997/98:55). Riksdagen fattade beslut om reformen i maj 1998.

Kvinnofridsreformen berör ett brett falt av områden för att bekämpa våld

mot kvinnor och prostitution samt sexuella trakasserier i arbetslivet. Den

har följande centrala utgångspunkter:

- Lagstiftningen förbättras och skärps.

- Förebyggande åtgärder vidtas.

- Utsatta kvinnor skall få ett bättre bemötande.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1998. Förbudet mot köp av

sexuella tjänster trädde dock i kraft den 1 januari 1999.

Sammanlagt avsatte regeringen 41 miljoner kronor för de åtgärder som

vidtogs för att bekämpa våldet mot kvinnor.

Genom förslagen har Sverige i denna del uppfyllt sina åtaganden vid

FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995.

26

4.2 Ny och skärpt lagstiftning m.m.

Skr. 1999/2000:24

I det följande redogörs kortfattat för några av de lagändringar som har

genomförts genom kvinnofridsreformen eller föreslagits därefter.

- Ett nytt brott har införts i brottsbalken. Det tar sikte på upprepade

straffbara gärningar som riktas mot närstående kvinnor (grov kvinno-

fridskränkning), men omfattar även barn och andra närstående personer

(grov fridskränkning).

Det nya brottet gör det möjligt för domstolarna att ta hänsyn till den

kränkta kvinnans hela situation vid bedömningen av straffvärdet och att

därmed skärpa straffet för sådant systematiskt våld, som kvinnor kan vara

utsatta för av män som de har eller har haft en nära relation till. Det nya

brottet utesluter inte att gärningsmannen samtidigt kan dömas även för

t.ex. grov misshandel eller våldtäkt. Införandet av ett särskilt kvinnofrids-

brott i lagstiftningen innebär också att våldet mot kvinnor blir mer synligt.

Därmed ökar förutsättningarna för att det skall kunna bekämpas på ett

bättre sätt än tidigare.

Under det första halvåret med den nya kvinnoffidslagen dömdes

sammanlagt 37 personer. Av dessa hade 24 kvinnofridsbrott som huvud-

brott. De andra hade ett allvarligare brott, till exempel grov misshandel,

som huvudbrott. Majoriteten av dem som dömdes för brott mot kvinno-

fridslagen fick fängelse.

En ändring av fridskränkningsbrotten föreslogs i en proposition i juni

1999 (prop. 1998/99:145). Förslaget innebär att lagstiftningen förtydligas

vad gäller straffansvaret för grov fridskränkning och grov kvinnofrids-

kränkning.

- Våldtäktsbrottet har utvidgats så att med samlag jämställs annat sexuellt

umgänge om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omstän-

digheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Det innebär att

vissa av de gärningar som med den tidigare lagstiftningen bedömdes

som sexuellt tvång nu kan bedömas som våldtäkt.

- Språket i centrala bestämmelser i 3-6 kap. brottsbalken har gjorts

könsneutralt. Det är enligt regeringens mening angeläget att språket

utformas könsneutralt. Detta arbete bör så långt möjligt fortsätta vid den

fortsatta reformeringen av brottsbalken.

- En ny lag som innebär att det är förbjudet att köpa sexuella tjänster

trädde i kraft den 1 januari 1999. Påföljden för brottet är böter eller

fängelse i högst sex månader. Även försök är straffbart.

Prostitutionsutredningen hade i sitt betänkande Könshandeln (SOU

1995:15) föreslagit ett förbud mot all könshandel, eftersom ett förbud

skulle fylla en normbildande funktion och göra klart att prostitution inte är

socialt acceptabelt. I propositionen Kvinnofrid föreslog regeringen att

endast köp av sexuella tjänster skulle kriminaliseras. Genom det nya

förbudet markeras samhällets inställning i denna fråga. Prostitutionen är

inte önskvärd som samhällsföreteelse.

27

Regeringen gjorde dock bedömningen att det inte är rimligt att även Skr. 1999/2000:24

kriminalisera den som säljer sexuella tjänster.

Genom ett förbud mot köp av sexuella tjänster kan prostitutionen och

dess skadeverkningar bekämpas på ett effektivare sätt än hittills. En krimi-

nalisering kan dock aldrig utgöra annat än ett komplement i arbetet med att

minska prostitutionen och kan inte ersätta de sociala insatserna.

Den nya lagen har rönt stor uppmärksamhet, särskilt internationellt.

Sverige har genom lagen markerat en annan syn på prostitution än många

andra länder och har därmed ytterligare markerat vikten av att minska de

skador som prostitutionen innebär för både enskilda och för samhället i

stort.

Regeringen följer uppmärksamt tillämpningen av den nya lagen med

förbud mot köp av sexuella tjänster.

- Den 1 juli 1998 kompletterades socialtjänstlagen med en ny bestäm-

melse om att socialnämnden bör verka för att kvinnor som är utsatta för

våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra

sin situation.

Med anledning av den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen har Social-

styrelsen fått i uppdrag att utarbeta allmänna råd för socialtjänstens arbete

med våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen skall även följa upp och redovisa

konsekvenserna av den nya bestämmelsen senast den 31 december 1999.

- Begreppet könsstympning har ersatt begreppet omskärelse i lagen.

Straffskalan har skärpts.

Även förberedelse och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslöja

könsstympning är nu straffbart. Genom en ändring i lagen som trädde i

kraft den 1 juli 1999 kan den som begått brottet utomlands dömas enligt

svensk lag och vid svensk domstol även om gärningen inte var straffbar i

det land där den begicks.

I september 1998 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att vidare-

utveckla och sprida metoder för att förebygga könsstympning av flickor

och kvinnor och därvid initiera projekt i detta syfte. Uppdraget skall redo-

visas senast den 1 september år 2001. Arbetet med att förhindra

könsstympning handlar i stor utsträckning om att förändra inställningen till

denna sedvänja. Uppdraget till Socialstyrelsen är ett led i det arbetet.

- Jämställdhetslagen har skärpts vad gäller sexuella trakasserier. En

definition av begreppet sexuella trakasserier har införts i lagen. Med

sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande av sexuell

natur eller annat ovälkommet uppträdande grundat på kön som kränker

arbetstagarens integritet i arbetet.

- Jämställdhetslagen har förtydligats så att det av lagen klart framgår att

varje arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förebygga

och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier.

Arbetsgivaren skall i sin allmänna personalpolitik klargöra att sexuella

trakasserier mellan anställda inte i något avseende accepteras. Denna

policy skall göras känd för arbetstagarna. Det är också viktigt att det finns

28

rutiner för hur sexuella trakasserier och påståenden om dessa skall hand- Skr. 1999/2000:24

läggas.

Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter, när denne fatt känne-

dom om förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, skall

arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning

underlåtenheten att vidta åtgärder innebär.

4.3 Andra åtgärder

Stöd till vissa frivilligorganisationer m.fl.

- Regeringen anser att det är viktigt att stödja förebyggande verksamhet

för män. Regeringen anslog i september 1998 1,5 miljoner kronor till

mansjourer och andra mansorganisationer som syftar till att motverka

våld mot kvinnor. En tredjedel av dessa medel gick till Sveriges Mans-

jourers Riksorganisation för att utbilda män som arbetar aktivt i mans-

jourema, samt för att genomföra en konferens tillsammans med

Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) om barnens situation i

misshandelsförhållanden. Nästan lika mycket beviljades Manliga Nät-

verket för att utarbeta informationsmaterial om mäns våld mot kvinnor

samt för att utbilda 20-30 informatörer.

- En engångssumma på två miljoner kronor avsattes under år 1998 för

projekt som vänder sig till eller initieras av ungdomar i frågor som rör

våld mot kvinnor. Regeringen anser att det är angeläget att nå ungdo-

mar. Ungdomar utgör en viktig resurs i arbetet för att motverka våld

mot kvinnor. Pengarna fördelades av Allmänna arvsfonden till ideella

organisationer som vill arbeta med särskilda åtgärder riktade till unga

flickor och pojkar.

- För att stimulera projekt och andra insatser inom invandrar- och handi-

kapporganisationer avsattes under år 1998 en engångssumma om en

miljon kronor. Medlen fördelades av regeringen efter ansökan.

- Regeringen avsatte tre miljoner kronor i ett engångsbelopp för att ge

Rikskvinnocentrum förutsättningar att befästa sin verksamhet och för att

sprida erfarenheter från verksamheten. Ett gott omhändertagande med

ett insiktsfullt bemötande från hälso- och sjukvårdens sida kan vara

avgörande för många kvinnors möjligheter att förändra sin situation.

Riksdagen beslutade hösten 1998 att det fanns skäl att även för år 1999

stödja Rikskvinnocentrum ekonomiskt med 1 miljon kronor. Samtidigt

uttalade riksdagen att finansieringsfrågan för framtiden bör lösas i

annan ordning.

- Stödet till kvinnojourerna och deras riksorganisationer har höjts. Rege-

ringen anser att de bedriver ett betydelsefullt ideellt arbete för att

skydda och hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Riksorganisationerna

har en viktig roll när det gäller information, utbildning och stöd till de

29

lokala jourerna. Utöver tidigare årligt stöd om 5 miljoner kronor får Skr. 1999/2000:24

kvinnojourerna nu ytterligare 6 miljoner kronor årligen.

- Brottsoffer jourernas möjligheter att få bidrag har ökat. Från och med

juli 1999 höjdes avgiften till Brottsofferfonden från 300 kronor till 500

kronor. Syftet med höjningen var att öka utrymmet for bidrag från

fonden till de ideella organisationerna.

- Regeringen har angett att projekt om våld mot kvinnor skall prioriteras

när beslut tas om fordelning av medel ur Brottsofferfonden. Under år

1998 beviljades 32 projekt inriktade på våld mot kvinnor bidrag ur

fonden med ett sammanlagt belopp om 3 204 620 kr. Den största ande-

len av dessa projekt - 20 stycken - drivs av kvinnojourer eller kvinno-

och brottsofferjourer i samarbete.

- Fem projekt som beviljats medel på sammanlagt drygt en miljon kronor

för det förebyggande arbetet presenterades vid konferensen Motbilder -

Dialog mellan unga och vuxna om kärlek och ansvar. Konferensen

arrangerades i februari 1999 av jämställdhetsministem i samråd med

justitieministern och skolministern och var ett led i regeringens satsning

på förebyggande verksamhet mot våld mot kvinnor. Konferensen

syftade till att lyfta fram ungdomars utsatthet och vuxensamhällets

ansvar för att skapa positiva bilder för unga när det gäller sex och sam-

levnad. Den lyfte också fram de insatser som görs och det gavs tillfälle

till samtal kring dessa frågor mellan unga och vuxna. Bland de projekt

som beviljades medel kan nämnas länsstyrelsen i Stockholms län för

kampanjen Operation Kvinnofrid.

- För att fortsätta arbetet och stimulera till en fortsatt dialog mellan unga

och vuxna om kärlek och ansvar inbjöds länsstyrelserna att, var för sig

eller i samverkan, söka medel till regionala konferenser på temat sex

och samlevnad bland ungdomar. En miljon kronor avsattes för ända-

målet. Tretton länsstyrelser beviljades medel i september 1999.

Myndighetsuppdrag

- I ett särskilt beslut har regeringen gett vissa myndigheter gemensamma

uppdrag som rör våld mot kvinnor. Syftet med uppdragen är att kon-

kretisera myndigheternas ansvar och skyldigheter att vidta åtgärder.

Uppdragen gäller Riksåklagaren och alla åklagarmyndigheter, Riks-

polisstyrelsen och alla polismyndigheter, Brottsförebyggande rådet,

Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Socialstyrelsen, läns-

styrelserna och i vissa delar Domstolsverket. Samtliga dessa myndig-

heter har fått i uppdrag att:

• Öka ansträngningarna för att förebygga våldsbrott mot kvinnor.

• Utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för sitt eget arbete

med dessa frågor. _

• Samverka myndigheterna emellan och med berörda frivilligorganisa- Skr. 1999/2000:24

tioner.

• Följa den internationella utvecklingen på området.

• Regelbundet redovisa sina åtgärder till regeringen.

Uppdragen skall redovisas till riksdagen regelbundet.

- En extra utbildningssatsning genomfors för yrkesgrupper som utsatta

kvinnor på olika sätt kommer i kontakt med. Regeringen har gett

Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med Domstolsverket, Riks-

åklagaren och Socialstyrelsen genomföra en sådan utbildning för

personal inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

För att få en ordentlig bredd på verksamheten och för att öka antalet

deltagare har regeringen avsatt totalt 6,5 miljoner kronor till Rikspolis-

styrelsen. Av dessa skall 1,5 miljoner kronor användas för fortbildning

av domare och information till nämndemän.

De fyra uppdragsansvariga myndigheterna har bildat en projektgrupp för

att arbeta med fortbildningen. Enligt en redovisning i april 1999 från Riks-

polisstyrelsen pågår eller planeras fortbildning beträffande våld mot

kvinnor i så gott som samtliga polisdistrikt.

Vissa myndigheter har också fått specifika uppdrag.

- Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att inventera och till regeringen

rapportera vilka särskilda insatser som görs vid landets samtliga polis-

myndigheter beträffande frågor om våld mot kvinnor.

Styrelsen har lämnat en delrapport i juni 1999. I rapporten beskrivs det

brottsförebyggande arbetet, åtgärdsprogrammen, myndighetssamverkan,

fortbildningen och det internationella samarbetet på området. Styrelsen

konstaterar att det på många håll i landet pågår ett koncentrerat utveck-

lingsarbete som syftar till att förändra attityder och förbättra bemötandet

och omhändertagandet av kvinnor som utsatts för olika former av vålds-

brott. Utvecklingsarbetet har bl.a. bestått i åtgärder som tar sikte på kortare

handläggningstider och snabbare beslut, bättre risk- och hotbildsbedöm-

ningar samt ett mer samlat lokalt och regionalt åtagande, bl.a. i fråga om

rehabiliterande insatser för alla inblandade parter.

- Socialstyrelsen har fatt i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete i frågor

om prostitution och våld mot kvinnor. Arbetet skall syfta till att främja

kompetensuppbyggnad och metodutveckling inom socialtjänsten och

hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår även att initiera och stödja

samverkansprojekt, sprida information och följa den internationella

utvecklingen. För detta uppdrag har Socialstyrelsen fått fem miljoner

kronor. Pengarna är ett engångsbelopp för åren 1998 till 2000. Därefter

skall dessa frågor införlivas i Socialstyrelsens ordinarie arbete.

Socialstyrelsen har lämnat en lägesrapport sommaren 1999. Vad gäller

våld mot kvinnor skall de lokala samverksgruppema stärkas i sitt arbete

och hinder för arbetet skall analyseras liksom det dagliga arbetet inom

socialtjänsten och hälso- och sjukvården. När det gäller prostitutionen kan

nämnas att två forskare vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet utför en kartläggning.

31

Skr. 1999/2000:24

- Statistiken skall förbättras när det gäller våldsbrott mot kvinnor.

Såväl Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som Riksåklagaren har fatt upp-

drag på detta område. BRÅ arbetar for närvarande med att förbättra den

officiella statistiken. Det skall till exempel gå att utläsa såväl gärnings-

mannens som offrets kön, offrets ålder, nationalitet samt relation till

förövaren. Redan från år 1999 redovisas offrets kön och ålder vid anmälan

om olaga hot och ofredande. I samband med omläggningen av rättsväsen-

dets informationssystem kommer uppgifter om målsägandens ålder och

kön att redovisas. Det nya systemet beräknas vara i drift vid sekelskiftet.

Statistik förs över antalet överträdda besöksförbud. I början av 1999 har

åklagarväsendet lagt in nya beslutskoder i sitt ärenderegister Brådis som

gör det möjligt att ta fram uppgifter om antalet utfärdade besöksförbud, om

det är fråga om utvidgat besöksförbud eller om det upphävts m.m. Riks-

åklagaren kommer att kontinuerligt kunna redovisa statistik på området.

Statistiken kommer dessutom att samordnas med den statistik som förts vid

BRÅ för att möjliggöra bearbetning av uppgifterna.

- Brottsoffermyndigheten har fatt två miljoner kronor av regeringen som

ett engångsbelopp för att finansiera en särskild brottsofferundersökning

avseende våld mot kvinnor. Den officiella statistiken över antalet

anmälda brott kan aldrig ge en fullständig bild av omfattningen av

våldet mot kvinnor. Den särskilda undersökningen behövs för att

närmare bedöma den verkliga brottsligheten och vilka resurser som

krävs för att kunna stoppa våld mot kvinnor. Undersökningen skall

utföras i samråd med Brottsförebyggande rådet och andra intressenter.

Utredningsarbetet har påbörjats.

- Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att göra en förstudie över de

praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med

elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud.

BRÅ lämnade sommaren 1999 sin rapport till regeringen. BRÅ:s

sammanfattande bedömning är att den teknik som idag finns tillgänglig

möjliggör en användning av elektronisk övervakning vid besöksförbud.

BRÅ framhåller att utrustningen i princip inte kan användas som ett till-

förlitligt skydd men att det finns anledning att se positivt på möjligheterna

att den skall kunna bidra till att antalet brott mot besöksförbudslagen

minskar och att tryggheten därmed kan öka för de kvinnor som blir före-

mål för detta skydd. Enligt BRÅ måste de rättsliga förutsättningarna

prövas mycket noga innan man slutligt tar ställning till en försöksverk-

samhet. Regeringen delar denna uppfattning. I samband med en sådan

prövning måste också de organisatoriska förutsättningarna utredas. Dessa

frågor bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

- BRÅ har också fatt i uppdrag att utveckla forskning om våld mot kvin-

nor samt att införliva ett jämställdhetsperspektiv i myndighetens

forsknings- och utvecklingsverksamhet.

En utvärdering av tillämpningen av lagen om förbud mot köp av sexuella

tjänster har påbörjats. BRÅ planerar också att påbörja en utvärdering av

tillämpningen av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning.

32

— Behandlingsmetoder för män skall kartläggas och värderas. Ökad Skr. 1999/2000:24

uppmärksamhet måste ägnas åt de män som begår våldsbrott mot kvin-

nor. Olika män kan behöva olika behandling så att riskerna för återfall i

brottslighet minimeras.

Kriminalvårdsstyrelsen har därför fatt i uppdrag att, i samråd med Social-

styrelsen, kartlägga befintliga metoder för behandling av män som dömts

för våldsbrott mot kvinnor. De skall också överväga vilka behov som finns

av en utbyggnad av behandlingen av dessa män. Kriminalvårdsstyrelsen

har initierat en omfattande inventering av klientel och behandlingsmetoder

och resultatet av den bearbetas för närvarande. Karolinska Institutet

respektive Göteborgs universitet har fått i uppdrag att utföra studier av

kriminalvårdens arbete med sexualbrottsdömda. Personalen inom

kriminalvården har utbildats i användningen av risk- och behovsinstrument

för bedömning av dels sexualbrottsdömda, dels dömda för partnervåld.

- Utbildningar som leder till yrken, där man kommer i kontakt med kvin-

nor som utsatts för könsrelaterat våld, bör belysa frågor om jämställdhet

och våld mot kvinnor.

Examensordningen i högskoleförordningen har kompletterats för relevanta

yrkesexamina. Dessa kompletteringar trädde i kraft den 1 januari 1999. Se

vidare avsnitt 12 Utbildningspolitik.

4.4 Övrigt pågående arbete

Några exempel kan lämnas på annat arbete med anknytning till våld mot

kvinnor som pågår inom Regeringskansliet och dess myndigheter samt

inom kommittéväsendet:

1998 års sexualbrottskommitté. En parlamentarisk kommitté (dir.

1998:48) tillsattes i juni 1998 för att göra en total översyn av bestämmel-

serna om sexualbrott. Skyddet för den sexuella integriteten skall göras så

heltäckande som möjligt. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den

1 september 2000.

Brottsoffer. Brottsofferutredningen fick regeringens uppdrag att utvär-

dera alla åtgärder på brottsofferområdet under den senaste tioårsperioden.

Utredningen redovisade sitt uppdrag år 1998 (SOU 1998:40). Betänkandet

har remissbehandlats. Avsikten är att en proposition skall lämnas till riks-

dagen under början av år 2000. Propositionen avses behandla bl.a. åtgärder

för att få besöksförbud att fungera bättre när parterna har gemensamma

barn.

Uppehållstillstånd. Utländska kvinnor som söker sig till Sverige på

grund av anknytning till en man som är bosatt här löper betydligt större

risk att bli utsatta för våld än vad övriga kvinnor gör.

I anknytningsutredningens betänkande föreslås bl.a. att uppehållstill-

stånd skall kunna beviljas trots att förhållandet inte varat i två år, om vissa

förutsättningar är uppfyllda. Utredningens förslag bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Se även avsnitt 20 Migrationspolitik.

Rättsintyg. Rättsmedicinalverket samarbetar med Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen när det gäller att höja kvaliteten på rättsintyg. Sedan „

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24

några år pågår försöksverksamhet i Karlstad och Kalmar. Där har vissa Skr. 1999/2000:24

läkare fått specialutbildning i att utfärda rättsintyg. För närvarande pågår

diskussioner mellan myndigheterna om hur verksamheten kan vidare-

utvecklas. Rättsmedicinalverket avser bl.a. att undersöka om huvuddelen

av rättsintygshanteringen kan koncentreras till några kliniker i landet.

Barn i misshandelsmiljöer. Det är viktigt att ägna särskild uppmärksam-

het åt barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld. I december

1998 tillsattes en parlamentarisk kommitté (dir. 1998:105) med uppdrag att

utreda frågan om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor

(Kommittén mot barnmisshandel). Kommittén skall redovisa huvuddelen

av sitt uppdrag senast den 31 mars 2001.

Regeringen kommer att studera resultatet från ett antal utredningar

(Bamkommittén, Bampsykiatrikommittén och Storstadskommittén) med

avseende på barn i misshandelsmiljöer. En samlad bedömning skall senare

göras av om ytterligare åtgärder behövs för att skydda och hjälpa utsatta

barn.

Förbättrade rutiner i ärenden om besöksförbud. Regeringen har i regle-

ringsbrevet för år 1999 gett Riksåklagaren i uppdrag att tillsammans med

Rikspolisstyrelsen se över och förbättra rutinerna i ärenden om besöks-

förbud. Myndigheterna skall i arbetet beakta Brottsofferutredningens

förslag i dessa delar (SOU 1998:40) och i samband med årsredovisningen

för 1999 redovisa de åtgärder som har vidtagits.

4.5 Fortsatt arbete

Regeringen kommer uppmärksamt att följa pågående arbete, inte minst

redovisningarna av de olika uppdrag som lämnats till myndigheterna. De

myndighetsgemensamma uppdragen skall gälla t.o.m. år 2002 så att lång-

siktighet i arbetet kan uppnås och för att ge myndigheterna tid att förändra

sitt arbete efter de nya kraven. Myndigheternas delredovisningar kommer

att användas som underlag för vidare ställningstaganden. Regeringen

arbetar även fortsättningsvis över departementsgränsema för att följa upp

hur arbetet hos myndigheterna fortskrider så att behov av ytterligare insat-

ser från t.ex. regeringens sida kan uppmärksammas. Arbetet kommer att

bedrivas kontinuerligt och med hög prioritet.

5 Jämställdhetslagen och JämO

5.1 Jämställdhetslagen

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha

lika villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, anställnings-

och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Jämställd-

hetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg för att främja kvinnors och

mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor och

utvecklingsmöjligheter i arbetet. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1992.

Flera förhållandevis omfattande och genomgripande förändringar har ägt

rum sedan dess, dels den 1 juli 1994 dels den 1 juli 1998. Den senaste

34

ändringen innebar att jämställdhetslagen skärptes när det gäller sexuella Skr. 1999/2000:24

trakasserier. Dels infördes i lagen en definition av begreppet sexuella

trakasserier, dels förtydligades lagen så att det klart framgår att varje

arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förebygga och för-

hindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Bestämmel-

sen är förenad med ett skadeståndsansvar för arbetsgivaren om denne inte

fullgör sina skyldigheter enligt lagen.

Behovet av ytterligare förändringar i jämställdhetslagen har diskuterats

under de senaste åren. Kvinnomaktutredningen föreslog t.ex. att jämställd-

hetslagen borde omarbetas på fyra punkter. Den första gällde att kvinnors

och mäns löner skall kunna jämföras mellan olika befattningstyper. Den

andra var fackliga företrädares rätt att fa del av de löneuppgifter som

behövs för det lokala kartläggningsarbetet. Den tredje var ett krav på redo-

visning av uppföljningen, det vill säga att arbetsgivaren vid den årliga

kartläggningen berättar vad man har gjort för att åtgärda de eventuella

löneskillnader som man har upptäckt. Dessutom föreslogs som fjärde

punkt att jämställdhetslagen kompletteras med kravet att företag och orga-

nisationer årligen redovisar andelen kvinnliga arbetsledare.

Regeringen beslutade i juli 1998 att tillsätta en särskild utredare

(A 1998:03) för att se över vissa delar av jämställdhetslagen (dir. 1998:60

och 1998:98). Enligt ursprungsdirektiven skulle utredaren undersöka om

några ändringar i lagen var påkallade med hänsyn till EG-rätten. Därvid

skulle de förslag till lagstiftning mot diskriminering beaktas, som riksda-

gen nyligen beslutat om. Sedan Jämställdhetsombudsmannen bl.a. i en

skrivelse till regeringen den 24 augusti 1998 anmält vissa problem med sin

handläggning av anmälningar om lönediskriminering, beslöt regeringen i

december 1998 om tilläggsdirektiv (dir. 1998:98) till utredningen. Dessa

innebar att utredaren skulle göra en analys av frågor som hänger samman

med arbetsvärdering och bedöma om ytterligare åtgärder behövs för att

arbetet med att bestämma lika lön för lika eller likvärdigt arbete skall

underlättas i praktiken. Utredningen bedrevs i nära samarbete med arbets-

marknadens parter.

Utredningen redovisade i betänkandet En översyn av jämställdhetslagen

(SOU 1999:91) uppdraget till regeringen den 15 september 1999. Innebör-

den av utredningens förslag är i huvudsak följande:

- En definition av begreppet indirekt diskriminering införs i jämställd-

hetslagen med motsvarande innebörd som enligt EG-rätten.

- Jämställdhetslagens diskrimineringsförbud såvitt gäller dess krav på

jämförelseperson och krav på anställningsbeslut vid anställning kan inte

anses stämma överens med EG-rätten. Förbudet föreslås därför utformas

på det sättet att förbudet omfattar arbetssökande under hela anställ-

ningsförfarandet och oberoende av om något anställningsbeslut i saken

kommer till stånd samt utan något krav på jämförelseperson. Om exem-

pelvis en platsansökan sorteras bort på grund av sökandens könstill-

hörighet, kan könsdiskriminering föreligga oberoende av hur det

fortsatta anställningsförfarandet utvecklas.

35

- Reglerna om hur bevisbördan i en rättegång om diskriminering fördelas Skr. 1999/2000:24

mellan parterna omarbetas och förtydligas med EG-rätten som förebild.

Detta innebär att det är tillräckligt att arbetstagaren lägger fram fakta

som ger anledning till antagande att könsdiskriminering förekommit.

Klarar arbetstagaren det, är det arbetsgivaren som skall styrka att det

inte är fråga om otillåten diskriminering.

- Jämställdhetslagens krav på arbetsgivaren att årligen genomföra en

lönekartläggning, d.v.s. att kartlägga förekomsten av löneskillnader

mellan kvinnor och män, föreslås innefatta även en skyldighet för

arbetsgivaren att analysera löneskillnader som upptäcks vid kartlägg-

ningen. Förslaget innebär också en skyldighet för arbetsgivaren att

samråda med arbetstagarorganisationerna om hur kartläggingsarbetet

skall bedrivas samt informera dessa om arbetet med kartläggningen och

om analysen av denna.

- Även fackliga organisationer skall ges talerätt inför Jämställdhetsnämn-

den om vitesföreläggande mot arbetsgivare som inte fullgör sina

skyldigheter i det aktiva jämställdhetsarbetet. Enligt nuvarande

bestämmelser har endast JämO denna rätt.

- Det allmänna skadestånd till flera som diskrimineras skall inte delas lika

mellan dem utan utgå till var och en med hänvisning till den kränkning

som denne blivit utsatt för.

Betänkandet remissbehandlas under hösten och en proposition kommer att

lämnas till riksdagen under våren år 2000.

5.2 Jämställdhetsombudsmannen (JämO)

JämO:s arbetsbelastning har varit fortsatt hög. Från och med budgetåret

1997 tillfördes JämO på grund av hög arbetsbelastning ytterligare medel

på 5 miljoner kronor. De ökade medlen har gjort att myndigheten har

kunnat intensifiera sin verksamhet, särskilt när det gäller uppföljning av

arbetsgivares skyldighet att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Arbetet

med att utöva tillsyn över de delar av lagen som rör löneskillnader mellan

kvinnor och män kräver stora resurser för myndigheten. Inför budgetåret

1999 tillfördes JämO ytterligare 2 miljoner kronor för detta ändamål.

JämO:s totala ärendemängd fördelade på s.k. aktiva åtgärder och diskri-

mineringsärenden ökade något mellan åren 1997 och 1998. De aktiva

åtgärdsärendena ökade sålunda från 435 till 531. Av dessa avsåg 372 ären-

den granskning av jämställdhetsplaner. Diskrimineringsärendena ökade

från 85 till 91. Bland de sistnämnda ärendena noterades en ökning av den

andel som avser sexuella trakasserier och diskriminerande arbetsledning.

Ökning har skett av anmälningar som avser sexuella trakasserier och

diskriminerande arbetsledning. Detta beror på att kunskapen om sexuella

trakasserier ökat hos såväl arbetsgivare som arbetstagare och fackliga

organisationer, vilket i sin tur är ett resultat av JämO:s informations- och

36

granskningsinsatser på området. Vad beträffar ärenden om lönediskrimine- Skr. 1999/2000:24

ring finns det ett antal ärenden med fler än en anmälare, s.k.

”gruppanmälningar”, som kommit in under tidigare år och som fortfarande

är under utredning. Skälet till detta är att utredningar om ”likvärdigt

arbete” är mycket tidskrävande. JämO mottar vaije år ett stort antal anmäl-

ningar angående diskriminering, vilka avser diskriminering på grund av

kön men där anmälan inte tar sikte på arbetslivet. Dessa anmälningar har

ökat kraftigt under senare år, från 50 ärenden år 1995/96 (18 månader) till

58 ärenden år 1997 och 72 ärenden år 1998.

Under 1997 avgjordes ett mål om påstådd diskriminering vid tjänste-

tillsättning i Arbetsdomstolen (AD). JämO förlorade målet. Under 1998

avgjordes inget jämställdhetsmål i AD. Under 1999 har JämO drivit fyra

mål i AD, varav ett väcktes under 1997 och tre 1998. Tre av ärendena

avser påstådd lönediskriminering. I ett av målen är frågan om lönejäm-

förelsen föremål för prövning i EG-domstolen och i avvaktan på dom vilar

prövningen av målet i AD.

Under 1997 ansökte JämO om vitesföreläggande hos Jämställdhets-

nämnden mot en arbetsgivare som inte hade uppfyllt jämställdhetslagens

krav på lönekartläggning. Tvisten gällde bl.a. vilka grupper av arbetstagare

som skall jämföras och vilken rätt de fackliga organisationerna har att i

kartläggningsarbetet få del av löneuppgifter för enskilda arbetstagare som

ingår i lönejämförelsen och som är medlemmar i andra fack eller är

oorganiserade. Nämnden avslog i december 1998 JämO:s begäran om

vitesföreläggande och förklarade samtidigt att arbetsgivare inte är skyldiga

att lämna individuella löneuppgifter för enskilda arbetstagare till de fack-

liga organisationer som representerar de anställda i företaget.

När det gäller JämO:s stöd till arbetsplatsernas jämställdhetsarbete har

myndigheten gått från strategin att enbart ge rådgivning till kraftfullare

insatser med rådgivning och utbildning. Under de senaste åren har, på

initiativ från JämO, flera s.k. massgranskningar av jämställdhetsplaner

genomförts. Under år 1997 begärdes planer in från företag inom hotell-

och restaurangbranschen samt bank- och finansväsendet. Samma år initie-

rades även en massgranskning av försvarsmakten. Dessa granskningar har

sträckt sig över flera år. Under år 1998 granskades planer inom bl.a.

reklam- och annonsbranschen. Hösten 1999 har JämO tagit initiativ till en

granskning av IT-branschen från jämställdhetssynpunkt. Från och med år

1997 har JämO i samband med massgranskningar också erbjudit en halv-

dags utbildning i hur en plan bör utformas. Efter dessa informations-

insatser har krav följt på att redovisa planer inom en viss tidsfrist. Varje

arbetsgivare har sedan fatt ett synpunktsbrev på planen i efterhand. JämO:s

arbete på detta område har, enligt myndighetens egen bedömning, lett till

en kvalitativ förbättring av jämställdhetsplanema från berörda arbets-

givare.

Informations- och opinionsbildningsarbetet har intensifierats, bl.a.

genom att informationsmaterial har distribuerats till allt fler målgrupper.

Tidskriften Jämsides upplaga har ökat väsentligt och ligger på 30 000-

40 000 exemplar. Särskilda temasatsningar har lockat nya grupper av

läsare, som t.ex. elever och personal i skolor. Efterfrågan på JämO:s hand-

böcker ligger kvar på en oförändrat hög nivå. Under 1997 publicerades en

handbok om sexuella trakasserier. JämO har även tillsammans med

37

Diskrimineringsombudsmannen, Handikappombudsmannen och Ombuds- Skr. 1999/2000:24

mannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning färdigställt en

handbok om diskrimineringsfri rekrytering, som publicerats under år 1999.

JämO:s särskilda metodprojekt för skolan, Våga bryta mönstret, har rönt

stor uppmärksamhet. Syftet med projektet gick ut på att pröva metoder på

två skolor för att motverka könsmobbning och sexuella trakasserier och

aktivt verka för jämställdhet i skolans värld. Utbildning av personal och

elever har kombinerats med utarbetande av jämställdhetsplan och pedago-

gisk arbetsplan för lärare och elever, samt i vissa fall föräldrar. Erfaren-

heterna från projektet har omsatts i metodkurser för skolpersonal från hela

landet. I ett samarbetsprojekt med Ungdomsstyrelsen, Skolidrottsförbundet

och Fritidsforum har en metodvideo för ungdomar om sexuella trakasserier

i ungdomsmiljöer givits ut. En handbok är under produktion. En mängd

kontakter med myndigheter, organisationer m.m. har tagits för att sprida

erfarenheterna från projektet och diskutera vidare insatser.

I regleringsbreven för JämO för budgetåren 1998 och 1999 anges som

ett prioriterat verksamhetsmål att myndigheten skall utreda och handlägga

ärenden som rör jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering.

Ärenden som rör lönediskriminering skall ägnas särskild uppmärksamhet.

JämO fick en budgetförstärkning på 2 miljoner kronor inför budgetåret

1999 för att utveckla metoder för arbetsvärdering och individuell lönesätt-

ning. JämO har därför inlett ett tvåårigt projekt med arbetsnamnet Löne-

lots, som syftar till att erbjuda arbetsgivare och anställda i både privata och

offentliga sektorn hjälp med utvecklingsarbete, rådgivning och utbildning

vid lokal lönebildning. Två medarbetare med särskild kompetens i

lönebildnings- och arbetsvärderingsfrågor har anställts i projektet. Löne-

lots skall verka inom tre aktivitetsområden: utveckling och utredning

(innebär bl.a. metoder och modeller för att förebygga osakliga löneskillna-

der, t.ex. att utarbeta förenklade system för mindre företag), rådgivning

och utbildning (omfattar både kurser och medverkan i arbetsvärderings-

och individuella lönesättningsprojekt hos intresserade företag) samt infor-

mation och nätverk (innefattar bl.a. att företag som använder Lönelots

tjänster sprider sina erfarenheter och ingår i ett nätverk).

JämO skall senast den 1 mars år 2000 redovisa hur det utökade anslaget

har påverkat myndighetens verksamhet.

6 Löneskillnader på grund av kön

6.1 Löneskillnader - översikt

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha

samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Enligt Statistiska central-

byråns (SCB) lönestatistik råder fortfarande skillnader mellan kvinnors

och mäns löner och skillnaderna har inte minskat under 1990-talet. År

1997 uppgick kvinnors lön i genomsnitt till 83 procent av männens. Löne-

skillnaderna mellan kvinnor och män var större inom den offentliga

sektorn än inom den privata. Kvinnornas löner uppgick till 81 respektive

84 procent av männens inom respektive sektor. Störst var löneskillnaden

inom landstingen där kvinnornas lön endast uppgick till 71 procent av

38

männens. Inom denna sektor har löneskillnaderna till och med ökat under Skr. 1999/2000:24

1990-talet 1 För tjänstemän inom den privata sektorn uppgick kvinnornas

lön endast till 75 procent av männens, medan kvinnliga arbetare i den

privata sektorn hade en lön som uppgick till 89 procent av männens.

Procent Kvinnors lön i procent av mäns lön, 1992-1997

■ *• Primärkommunal sektor

—Kyrkokommunal sektor

-* Privat sektor, arbetare

----Alla sektorer

Källa: Statistiska centralbyrån

Landstingskommunal sektor

Statlig sektor

-°- Privat sektor, tjänstemän

Den viktigaste förklaringen till generella löneskillnader mellan kvinnor

och män är skillnader i utbildning, yrke och befattning. Löneskillnader

inom enskilda sektorer i ekonomin kan också delvis förklaras av att kvin-

nor och män inom samma sektor ofta har olika yrken. En annan förklaring

kan vara att traditionellt kvinnliga yrkesområden inte har värderats lika

högt som traditionellt manliga yrkesområden. Inom landstingen är exem-

pelvis majoriteten av sjuksköterskorna kvinnor medan majoriteten av

läkarna är män. Att löneskillnaden mellan kvinnor och män är mindre

bland arbetare i den privata sektorn kan förklaras med att dessa personer

har likartade yrken, och att det därför råder en mycket liten lönespridning

generellt inom sektorn. På motsvarande sätt leder den generellt höga

lönespridningen bland tjänstemän inom den privata sektorn till att större

löneskillnader mellan kvinnor och män uppkommer. Även bland dessa

personer är det kvinnorna som har de lågavlönade yrkena och männen de

yrken och befattningar som medför en högre lön. Vid beaktande av utbild-

ning, yrke och ålder uppgick kvinnornas löner enligt SCB i genomsnitt till

93 procent av männens. Löneskillnaden mellan kvinnor och män inom

samma yrke varierar emellertid mellan olika yrkesgrupper. Skillnaden är

störst bland t.ex. företagsekonomer, säljare eller mäklare, där kvinnornas

lön endast uppgår till 78-79 procent av männens. Inom andra yrken som

t.ex. förskolelärare, fritidspedagoger eller köks- och restaurangbiträden har

kvinnorna i genomsnitt högre lön än männen. Det finns således löneskill-

nader som måste förklaras av andra faktorer än utbildning, yrke och ålder.

1 Det bör påpekas att de genomsnittliga lönerna eventuellt har påverkats av

sektorsförändringar. T.ex. har överflyttningen av personer från landsting till kommuner i

samband med Psykiatri- och ÄDEL-reformen påverkat såväl kommunernas som landstingens

personalsammansättning.

39

6.2 Lönesättning inom det statliga området

Sedan ramanslagssystemet inforts 1993/94 har de statliga myndigheterna

fullt kostnadsansvar för den lönepolitik de bedriver. Myndigheterna skall

dock redovisa det arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osak-

liga löneskillnader mellan kvinnor och män. De är skyldiga enligt 9a §

Jämställdhetslagen att kartlägga och åtgärda osakliga löneskillnader. Den

analys regeringen gjort av myndigheternas lönepolitik tyder på att löne-

utvecklingen inom det statliga avtalsområdet är i paritet med arbetsmark-

naden i övrigt. Genomsnittslönen för alla anställda i staten uppgick år 1998

till 19 550 kronor/månad. Statistiken visar samtidigt att kvinnorna

genomgående har en lägre snittlön än männen. Skillnaderna kan till viss

del förklaras av faktorer som yrkeserfarenhet, befattning och utbildnings-

nivå. Men det kvarstår en löneskillnad som inte kan förklaras. Arbets-

givarverkets analyser visar att den del av löneskillnaden som kan förklaras

har minskat med en procentenhet mellan åren 1997 och 1998. Det är

angeläget att myndigheternas arbete med att kartlägga och söka eliminera

osakliga löneskillnader fortsätter.

Uppföljningen av förändringar i löneutveckling för kvinnor och män

visar att kvinnor genomgående fatt lägre löneökning än männen. En bidra-

gande orsak till detta mönster är skillnader i arbetsuppgifter, då anställda

med mer kvalificerade arbetsuppgifter, där kvinnorna är underrepresente-

rade, tenderar att fa högre löneökningar. Regeringen kommer att följa

myndigheternas arbete med att förändra könssammansättningen inom

befattningar och på olika nivåer.

6.3 Åtgärder

Lönebildning är en fråga som arbetsmarknadens parter har ansvaret för.

Regeringen försöker emellertid aktivt skapa en dialog med och mellan

arbetsmarknadens parter i frågor som rör lönebildning och löneskillnader

mellan kvinnor och män. Att komma till rätta med osakliga löneskillnader

är en av jämställdhetspolitikens viktigaste uppgifter. Regeringen har vidta-

git ett antal åtgärder som syftar till att minska löneskillnaderna mellan

kvinnor och män.

Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för att

regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och

män. Under år 1997 påbörjade Arbetslivsinstitutet i samverkan med SCB

på regeringens uppdrag ett arbete med att utveckla lönestatistiken för att

den skall kunna ligga till grund för djupare analyser av löneskillnader

mellan kvinnor och män. Detta arbete fortsätter under år 1999. Regeringen

har i proposition Yrkesregister m.m. (prop. 1999/2000:8) föreslagit lag-

stiftning som gör det möjligt att inrätta ett yrkesregister. Ett yrkesregister

kommer att öka jämförbarheten av olika arbeten i samband med analyser

av löneskillnader mellan kvinnor och män.

Som tidigare nämnts har JämO både år 1997 och år 1999 fått resurs-

förstärkningar för att bl.a. driva frågor om lönediskriminering. Budget-

förstärkningen har gjort det möjligt för JämO att medverka mer effektivt i

jämställdhetsarbetet på arbetsmarknadsområdet, bl.a. genom informations-

Skr. 1999/2000:24

40

och opinionsbildande insatser när det gäller lönediskriminering. Från och Skr. 1999/2000:24

med budgetåret 1999 har ytterligare resurser tillförts JämO. Syftet är att

JämO i sin tillsyn över arbetsgivarnas aktiva jämställdhetsarbete skall

uppmärksamma ärenden rörande osakliga löneskillnader mellan kvinnor

och män. Senast den 1 mars år 2000 skall en redovisning ske av hur det

utökade anslaget påverkat verksamheten.

LÖV-programmet. På regeringens uppdrag har Arbetslivsinstitutet under

flera år avsatt medel till forskning, utvecklingsarbete och kunskapssprid-

ning om lönebildning. Uppdraget har genomförts inom ramen för

forsknings- och utvecklingsprogrammet Lönebildning och arbetsvärdering

(LÖV). Slutrapporten från LÖV-programmet redovisades i september

1999. Över fyrtio projekt har ingått i programmet, de flesta inom området

arbetsvärdering. Merparten av projektsatsningarna har gjorts inom det

primärkommunala området och genomförts lokalt i samverkan mellan

arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter. Den mest banbrytande och

betydelsefulla delen av LÖV-programmets verksamhet har gällt utveck-

lingen och genomförandet av den grundmodell för arbetsvärdering som

benämnts HAC-modellen. Utvecklingen av arbetsvärderingsmodellen har

under programmets slutskede följts upp av motsvarande arbete för indivi-

duell kvalifikationsbedömning.

Inom LÖV-programmet redovisas också att förskjutningen från kollek-

tiva avtal till lokal och individuell lönesätting inom kommunerna har inne-

burit att kvinnor i högre utsträckning blivit involverade i lönesättningen

som arbetsplatsombud, fackliga företrädare eller som arbetsledare. LÖV-

programmet har tagit fram erfarenheter, verktyg, metoder och ny och

viktig kunskap om attityder och värderingar. Programmet har visat att det

går att direkt på arbetsplatsen finna underlag för att arbeta för en icke

diskriminerande lönesättning. För att sprida kunskaperna och erfaren-

heterna från LÖV-programmet har flera konferenser anordnats och

rapporter och publikationer givits ut.

Uppföljning av LÖV-programmet bedrivs inom projektet Lönelots hos

JämO. Se vidare avsnitt 5.2 JämO.

Den särskilda utredare som haft i uppdrag att se över delar av jämställd-

hetslagen fick i december 1998 tilläggsdirektiv att analysera frågor som

hänger samman med arbetsvärdering. Utredaren lade fram sina förslag i

september 1999. Se vidare avsnitt 5.1 och 5.2 Jämställdhetslagen och

JämO.

I budgetpropositionen för 1999 (prop: 1998/99:1) gav regeringen i upp-

drag åt sina myndigheter att mer aktivt arbeta med jämställdhetsfrågor,

inklusive frågor om lika lön för lika och likvärdigt arbete. Myndigheterna

har redovisat det arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osak-

liga löneskillnader mellan kvinnor och män. En sammanställning och

analys av resultatet pågår inom Regeringskansliet.

En proposition angående lönebildningen skall lämnas under hösten

1999. Den har föregåtts av betänkandet Medling och lönebildning (SOU

1998:141), vilket presenterades i november 1998. Utredningen tillsattes i

syfte att förbättra förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning och

lämna förslag till ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Utredningen har

eftersträvat att utforma förslagen om lönebildning och medling så att de

kan främja en positiv utveckling av jämställdheten mellan könen.

41

Lönestatistiken bör förbättras i syfte att underlätta uppföljning och analys Skr. 1999/2000:24

av löneutvecklingen for kvinnor och män.

Överläggningar med parterna. Under våren 1999 har jämställdhets-

ministem haft överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att

påskynda det arbete som partema bedriver for att motverka lönediskrimi-

nering. Dessa samtal kommer att följas upp.

EU-ministerkonferens. I november 1999 anordnas i Sverige på initiativ

av statsministern och jämställdhetsministem en konferens for EU:s och

ansökarländemas jämställdhetsministrar. Temat är Lika lön och ekono-

miskt oberoende - en grund for jämställdhet mellan kvinnor och män.

6.4 Fortsatt arbete

En proposition som förstärker reglerna vid lönediskriminering och löne-

kartläggning kommer att presenteras våren 2000. Se vidare avsnitt 5.2

Jämställdhetslagen. Regeringen kommer också att uppmärksamt följa

utvecklingen av de åtgärder som redan vidtagits för att utröna vilka ytterli-

gare åtgärder som kan bli aktuella.

7 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

7.1 Arbetsmarknadsfrågor

Inledning

En hörnsten i regeringens jämställdhetspolitik är kvinnors och mäns lika

möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete.

Rättvis fördelning av tillväxt och välfärd bygger i hög grad på en jämn

fördelning av löneinkomster. En lång rad insatser har gjorts för att nå dessa

mål. Några beskrivs i detta avsnitt medan andra återfinns under avsnitten

Löneskillnad på grund av kön samt Jämställdhetslagen och JämO.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980-talen har till-

sammans med en aktiv familj epolitik och utbyggnaden av barnomsorgen

bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i större utsträckning. I början av

1990-talet fanns i stort sett lika många kvinnor som män i arbetskraften.

Under nittiotalet har arbetskraftstalen sjunkit for både kvinnor och män

och var år 1998 ca 74 procent for kvinnor och ca 79 procent for män.

Uppgången i sysselsättningen de senaste åren har kommit såväl kvinnor

som män till del. Sysselsättningsökningen har varit mycket stark sedan

hösten 1998 och legat på en årsförändringstakt kring 100 000 personer,

vilket motsvarar ca 2,5 procent av arbetskraften. Uppgången är jämnt för-

delad mellan privat och offentlig sektor och även jämnt fördelad mellan

kvinnor och män.

Under första halvåret 1999 uppgick den öppna arbetslösheten till 5,5

procent. Den var 5,0 procent för kvinnor och 6,0 procent for män. Det

innebär att arbetslösheten har minskat med 1,0 procentenhet for såväl

kvinnor som män sedan första halvåret 1998.

42

Under den stora nedgången av antalet sysselsatta i början av 1990-talet Skr. 1999/2000:24

var det främst tillsvidareanställningar som försvann. Istället har antalet

tidsbegränsade jobb trendmässigt ökat under hela decenniet. Det är

framförallt ungdomar, särskilt unga kvinnor, som har tidsbegränsade

anställningar. En förklaring till detta kan vara att det är vanligare med

tidsbegränsade anställningar inom kvinnodominerade branscher såsom

vård, omsorg och handel. Under första halvåret 1999 har dock tillsvidare-

anställningarna respektive de tidsbegränsade anställningarna ökat lika

mycket.

Det är av stor vikt att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts och

regeringen arbetar på olika sätt för att bredda yrkesvalen för både män och

kvinnor. Kvinnors arbetsmarknad är väsentligt smalare än mäns och består

oftare av tillfälliga arbeten och deltidsarbeten. Det är mest män som har

rekryterats till de nya arbetena som skapats inom de privata tjänstenäring-

ama. Kvinnor har dock utbildat sig i högre grad, t.ex. inom Kunskaps-

lyftet, vilket sannolikt gynnar dem på sikt. För att bryta könsuppdelningen

på arbetsmarknaden anser regeringen att åtgärder också fortsättningsvis

kommer att vara nödvändiga inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat

har utbildning och kompetensutveckling stor betydelse för att bryta

könsuppdelningen och minska arbetslösheten. Vid konjunkturförändringar

måste både kvinnor och män kunna vara med och konkurrera om de nya

arbetstillfällena.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

Enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksam-

heten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt

till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas så att de tillsam-

mans med anvisningen av lämpliga sökanden till de lediga platserna med-

verkar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. För att

regeringen fortlöpande skall kunna följa utvecklingen när det gäller syssel-

sättningen för kvinnor respektive män har Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) fr.o.m. år 1996 i uppdrag att redovisa könsuppdelad statistik.

Andelen kvinnor i de konjunkturberoende åtgärderna var under år 1998

48 procent, dvs. större än deras andel av de arbetslösa. Om man tar hänsyn

till de deltidsarbetslösa, vilka till största delen är kvinnor, så blir kvinnors

andel av de konjunkturberoende åtgärderna lägre än deras andel av de

arbetslösa.

Är 1998 var andelen kvinnor respektive män i åtgärderna arbetsplats-

introduktion (API), arbetslivsutveckling (ALU), offentligt tillfälligt arbete

(OTA) och arbetsmarknadsutbildning ungefär samma som deras andelar av

de arbetslösa. (Sedan januari 1999 har åtgärderna API och ALU ersatts av

åtgärden arbetspraktik.) Dock fick en större andel av männen än av

kvinnorna anställningsstöd under år 1998. Andelen kvinnor med anställ-

ningsstöd var endast 37 procent. Resursarbete är ett arbetsmarknads-

politiskt program som till stor del bedrivs inom vård och omsorg och som i

huvudsak kommer kvinnor till del. Hela 74 procent av deltagarna var

kvinnor. Kvinnor är även överrepresenterade i datortek och det kommu-

43

nala ungdomsprogrammet för 18-19-åringar. Under det första året av den Skr. 1999/2000:24

nya utvecklingsgarantin för 20-24-åringar har åtgärden till något större del

omfattat män.

Andelen kvinnor i åtgärden start av näringsverksamhet har successivt

ökat och var under år 1998 ca 41 procent.

Utbildningsinsatser spelar en stor roll i ambitionen att på sikt bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. Den yrkes-

inriktade arbetsmarknadsutbildningen har emellertid endast sporadiskt

brutit könsuppdelningen. Fortfarande är kvinnor generellt sett överrepre-

senterade inom utbildningar till vård- och kontorsarbete och underrepre-

senterade inom utbildningar till data-, teknik- och tillverkningsyrken.

Även anvisningar till lediga platser följer traditionella mönster. Männen

dominerar kraftigt bland dem som blir anvisade till tillverkningsyrken,

medan det är väsentligt vanligare att kvinnor anvisas till arbeten inom

kundservice, försäljning, vård och omsorg samt till kontorsarbete.

Regeringen gav år 1996 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att ur ett

jämställdhetsperspektiv göra en översyn av de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Arbetsmarknadsverket (AMV)

förfogar över. Översynen omfattar i huvudsak åren 1992-1996. I novem-

ber 1997 lämnade RRV sin redovisning. I budgetpropositionen för år 1999

redovisade regeringen uppdraget.

AMV:s möjligheter att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är,

enligt RRV, begränsade. Detta beror bl.a. på att en stor grupp människor

söker arbete utan att vända sig till arbetsförmedlingen. Det är därmed en

begränsad del av de arbetssökande som arbetsförmedlingen kommer i

kontakt med.

RRV:s rapport visar att kvinnor och män i huvudsak far del av åtgär-

derna i förhållande till deras respektive andel av arbetslösheten. Det

förefaller dock som om kvinnor och män genom åtgärderna får placeringar

i, för könet, traditionella yrken och sektorer. Tillgängligt material antyder

också att att män i högre grad än kvinnor finns i relativt dyra åtgärder.

AMS har avsatt s.k. brytmedel för olika jämställdhetsprojekt. Under

budgetåren 1997 t.o.m. 1999 fick AMV använda högst 30 miljoner kronor

varje år för fortsatt projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden samt för att utbilda den egna personalen i jämställdhets-

frågor. Medlen fördelades av AMS till länsarbetsnämnderna efter ansökan.

Fr.o.m. budgetåret 1998 valde AMS att prioritera särskilda utvecklings-

områden, mainstreaming, könsperspektiv vid vägledning, teknikan (ett

vägledningsprogram i teknik för kvinnor) samt fler män till grundskol-

lärarutbildningen.

I en jämförelse som AMS gjort mellan deltagarnas sökta yrke före

projektstart med sökt yrke sex månader efter projektets slut framgår att 38

procent av deltagarna söker ett annat yrke än de gjorde tidigare. Sju

procent har gått från att söka ett för könet traditionellt yrke till att söka ett

för könet otraditionellt yrke. Enligt AMS kan en förklaring till att inte fler

byter sökt yrke vara att många som läser vidare väljer att stå kvar som

sökande till det yrke de redan har utbildning för och erfarenhet av. Vidare

är det troligt att de som söker och far arbete direkt efter projektet inte

ändrar sitt sökta yrke hos arbetsförmedlingen.

44

Fortsatt arbete

Skr. 1999/2000:24

Regeringen tillsatte år 1998 den s.k. Vård- och omsorgskommissionen.

Den hade till uppgift att kartlägga utbildningsbehoven samt föreslå åtgär-

der för att rekrytera personal till vård- och omsorgssektom. I slutrapporten

Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44) föreslås att antalet utbild-

ningsplatser för vårdyrken skall öka. Regeringen avser att i enlighet med

Vård- och omsorgskommissionens förslag ge AMS i uppdrag att omskola

personal från sektorer där övertalighet råder till arbeten inom vård och

omsorg. Vidare föreslås att Svenska kommunförbundet, Landstings-

förbundet och staten åtar sig att verka för större möjligheter till heltids-

anställningar för att deltidsarbetslösheten bland vård- och omsorgspersonal

skall minska. Målet är att deltidsarbetslösheten skall minska med 50

procent. Förslagen kan ha stor betydelse för kvinnors arbetsmarknad och

för att på sikt få till stånd en jämnare könsfördelning inom vård- och

omsorgssektom.

Näringsdepartementet har också tagit initiativ till ett projekt som ur ett

tillväxtperspektiv skall kartlägga och analysera hur kön, klass, etnisk till-

hörighet, ålder, sexuell läggning och funktionshinder påverkar enskildas

möjligheter på arbetsmarknaden och till företagande samt hur mångfald i

näringslivet kan påverka tillväxten. Regeringen återkommer till riksdagen

med förslag och ett samlat program för att bättre utnyttja mångfalden i

arbetslivet.

7.2 Europeiska socialfonden

För de europeiska strukturfonderna gäller att jämställdhet skall genomsyra

all verksamhet och att alla åtgärder skall utvärderas och granskas ur ett

jämställdhetsperspektiv. För att fördela pengar från EU:s strukturfonder

gällde under perioden 1995 (då Sverige gick med i EU) till 1999 sju olika

mål.

Europeiska Socialfonden har till syfte att dels öka kvinnors deltagande

på arbetsmarknaden, dels minska horisontell och vertikal könssegregering

på arbetsmarknaden. Socialfondens två målprogram mål 3 och mål 4 spän-

ner över hela EU-området. Gemensamt syfte med båda programmen är att

de skall ge ett mervärde till den nationella arbetsmarknadspolitiken. Mer-

värdet kan exempelvis vara nya metoder, arbetssätt, organisatoriska

lösningar och nya aktörer/anordnare.

Mål 3 är under innevarande programperiod inriktat på att stödja personer

som är arbetslösa. Målgrupper för stödet är långtidsarbetslösa, arbetslösa

ungdomar, arbetshandikappade och invandrare. Jämställdhet prioriteras

horisontellt i samtliga planerade åtgärder. Under den innevarande perioden

har mål 3 inriktats på följande åtgärder: Kompetensutveckling, Vägar till

sysselsättning, Vägledning och rådgivning samt Nya arbetstillfällen genom

utveckling av små och medelstora företag och egen företagarverksamhet.

Inom ramen för Mål 3 har flera goda projekt (s.k. Best practises)

genomförts som haft en positiv inverkan på underrepresenterat kön.

Sådana projekt är t.ex. KOMVÄX, målgrupp långtidsarbetslösa kvinnor

(Ålsta Folkhögskola), Teknikan Vägledning/rådgivning, Ny metodik när

45

det gäller Kvinnor och Teknik (Arbetsmarknadsinstitutet i Hammarby- Skr. 1999/2000:24

hamnen, Stockholm) och Projektet Humlan, ny arbetsmarknad, blandad

målgrupp (Medborgarskolan i Kungälv).

Mål 4 har byggt på arbetsplatsen som plattform för lärande och den

existerande personalen som gruppaktör. Programmet syftar till att ge

erforderlig kompetensutveckling till anställda som hotas av arbetslöshet till

följd av strukturella förändringar. Målgrupper är anställda i små och

medelstora företag samt offentligt anställda i vård och omsorg. Det

svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft mål 4, är inriktat på att

förändra arbetsorganisationen för att därigenom stärka de anställdas och

företagens konkurrenskraft. Av dem som omfattas av kompetensutveckling

skall hälften vara kvinnor.

Sverige har som enda land fatt använda 15 procent av programinsatsema

i mål 4 till den offentliga sektorn, vilket på kommunal- och landstings-

kommunal nivå innebär vård- och omsorgssektom. En av anledningarna

till detta är att denna sektor svarar för en betydande del av de svenska

kvinnornas arbetskraftsdeltagande. En annan orsak är att den kvinnliga

förvärvsfrekvensen sett ur ett europeiskt perspektiv är relativt hög.

Dessutom är denna sektor mycket känslig för strukturförändringar och

rationaliseringar.

Mål 4 genomförs i en tydlig tvåstegsmodell. I steg 1 har arbetsplatsen

analyserat vilka kompetensutvecklingsbehov man haft och i steg 2 har

företaget genomfört den handlingsplan som de anställda kommit fram till.

Vem eller vilka som skall delta i kompetenssatsningen har således

bestämts på lokal nivå.

Av erfarenheterna hittills framgår att andelen kvinnor sjunker i de

beslutade steg 2-projekten jämfört med steg 1. År 1998 utgjorde kvinnorna

41 procent av deltagarna i steg 2. Andelen kvinnor i de fullföljda projekten

steg år 1999 till 44 procent. De regionala samordnama arbetar aktivt för att

arbetsgivarna skall fullfölja programmen med en jämn könsfördelning.

1 den senaste utvärderingsrapporten konstateras att med den höga

förvärvsfrekvens som råder för svenska kvinnor är det inte huvudsakligen

en ökning av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som är angelägen

utan möjligheterna till nya arbetstillfällen. Arbetet bör också inriktas på att

förbättra de osäkra arbetsförhållanden som råder framför allt inom kvinno-

dominerade områden. En erfarenhet som kan nämnas vad gäller mäns

arbetmarknad är att Mål 4-programmet lyckats nå en ”svår” målgrupp,

nämligen utbildningsrädda medelålders män, som gärna går till jobbet men

ogärna till en traditionell utbildningsinstitution.

Inför den nya programperioden 2000 - 2006 har jämställdhetskriteriet fått

en betydligt starkare framtoning. Europeiska socialfonden har under

perioden fem teman:

- Stödja en aktiv arbetsmarknadspolitik för att främja sysselsättningen.

- Alla skall ha lika möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och

särskild uppmärksamhet skall riktas till dem som riskerar social

utslagning.

- Utveckla utbildning och fortbildning i samband med ett livslångt

lärande.

46

- Främja en kunnig, välutbildad och flexibel arbetskraft samt förnyelse Skr. 1999/2000:24

och anpassningsförmåga inom arbetsorganisationen, utveckla företagar-

anda och göra det lättare att skapa arbetstillfällen.

- Särskilda åtgärder behövs för att förbättra kvinnors tillträde till och

ställning på arbetsmarknaden, inklusive deras möjligheter att avancera,

deras tillgång till nya arbetsmöjligheter och möjligheter att starta

företag.

När det gäller de tre första åtgärderna framhåller EU-kommissionen att

jämställdheten skall genomsyra verksamheten i alla dess delar och i tema 4

och 5 måste jämställdhetsaspekten prioriteras. Detta skall beaktas i de

samlade programdokument som varje medlemsstat för närvarande arbetar

med att ta fram inför det nya mål 3-programmet, som skall gälla fr.o.m. år

2000.

7.3 Arbetslivsfrågor

Arbetslivspolitiken syftar till att främja en god och utvecklande arbetsmiljö

och till att stödja det arbete som bedrivs av anställda, skyddsombud och

arbetsgivare. En central uppgift för arbetslivspolitiken är att verka för

jämställdhet mellan kvinnor och män. Kompetensutveckling, flexibla

arbetsorganisationer och ny teknik skall främjas. En viktig uppgift är att

motverka att individer förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet. Löne-

bildningen skall ge män och kvinnor samma möjligheter till ekonomiskt

oberoende, och arbetstider och andra anställningsvillkor skall underlätta

kvinnors och mäns yrkesarbete.

När arbetslivspolitiken utformas är det viktigt att kvinnors och mäns

olika villkor beaktas och respekteras. Ett jämställt arbetsliv kräver att

normer, värderingar och livsmönster som karaktäriserar kvinnor och män

beaktas medvetet och systematiskt.

Arbetarskyddsverket (AV), som består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)

och Yrkesinspektionen (Yl), har ålagts att särskilt uppmärksamma kvin-

nors arbetsmiljö. Bland annat har ASS i sitt tillsynsprogram för åren 1997-

1999 betonat att kvinnors arbetsmiljö skall beaktas särskilt. Vidare har

formerna utvecklas för hur dessa aspekter bättre skall kunna integreras i

det löpande tillsynsarbetet utvecklats. ASS har i rapporten ”Erfarenheter

beträffande ohälsa och olycksfall betingade av olika stressfaktorer i

arbetsmiljön och som kan ha sin grund i kvinnors och mäns olika villkor i

arbetslivet” visat att det finns skillnader i kvinnors och mäns arbetsmiljö-

förhållanden vad gäller risker, ohälsa, olycksfall och andra påfrestningar.

Inom tillsynsverksamheten används nu en strategi för arbetet med kvinnors

och mäns olika arbetsförhållanden. Strategin innebär bl.a. att de riskfyllda

arbeten där kvinnor är överrepresenterade identifieras.

Arbetslivsinstitutet (ALI) och Rådet för arbetslivsforskning (RALF)

skall bl.a. främja forskning och utveckling om kvinnors villkor i arbets-

livet. RALF skall även främja kvinnors deltagande i forsknings- och

utvecklingsarbete.

Inom ALI pågår inom områdena arbetsmarknad, arbetsorganisation och

arbetsmiljö projekt som helt eller delvis har till syfte att särskilt uppmärk-

47

samma kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I ett längre perspektiv bör Skr. 1999/2000:24

dessa projekt kunna bidra till att villkoren i arbetslivet för kvinnor och män

blir mer jämbördiga. En viktig del i detta arbete är skapandet av ett nytt

stort forsknings- och utvecklingsprogram med namnet Kön och Arbete.

I syfte att öka inslaget av jämställdhetsforskning och förändringsarbete

inom rådets alla delar har RALF infört jämställdhet som ett program-

övergripande område med en extern referensgrupp med generaldirektören

som ordförande. Gruppen fungerar som rådgivande organ till RALF när

det gäller olika strategiska vägval inom jämställdhetsområdet och kan bl.a.

ta initiativ till möten och sammanställningar. RALF stöder för närvarande

ett femtiotal forsknings- och utvecklingsprojekt med genusperspektiv.

Mycket av den forskning RALF stöder rör området chefer och ledarskap.

Ett flertal seminarier har arrangerats och rapporter har publicerats. En

forskningsöversikt om kvinnors villkor i arbetsorganisationen, till vilken

RALF tagit initiativ, kommer att presenteras under hösten 1999. En

ökande andel projekt behandlar forskning om män, framförallt ur aspekten

män i kvinnodominerade yrkesområden.

Diskussioner pågår med Stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi och

Handelshögskolan i Stockholm om ökade satsningar på ledarskap och

chefsrekryteringsfrågor, inte minst mot bakgrund av den mycket låga

andelen kvinnliga chefer inom det privata näringslivet. Även den horison-

tella segregeringen, dvs. att kvinnor och män återfinns på olika delar av

arbetsmarknaden, är ett område där RALF stöder många projekt.

Forskningsprogrammet Genus, Arbete, Teknik vid Linköpings

universitet, som avser studera vad de pågående förändringarna på arbets-

marknaden betyder för kvinnor och män, har också stöd från RALF. Fram

till ansökningsomgången år 1997 hade RALF en särskild prioriterings-

kommitté placerad inom Arbetsorganisationsprogrammet för bedömning

av forskningsansökningar med genusperspektiv.

Riksdagen antog år 1997 propositionen En arbetsrätt för ökad tillväxt

(prop. 1996/97:16). Där föreslogs bl.a. vissa ändringar av anställnings-

skyddslagen som har stor betydelse för kvinnors arbetsliv. Deltidsanställda

ges förtur till att få arbeta fler timmar eller heltid om arbetsgivaren har

behov av ytterligare arbetskraft. Eftersom det i huvudsak är kvinnor som

deltidsarbetar är denna reform viktig för att öka jämställdheten.

En begränsning av vikariatsanställningar träder i kraft den 1 januari

2000. Bestämmelsen innebär att om en person varit anställd på vikariat

längre än tre år under en femårsperiod, övergår anställningen i en tills-

vidareanställning. Denna reform kommer att gynna kvinnor eftersom det

oftast är de som har haft vikariat långa tider.

Fortsatt arbete

Programmet Kön och Arbete, som Arbetslivsinstiutet startade år 1999,

kommer att bedrivas 6-8 år framåt. Inom ramen för detta program kommer

ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt att drivas och nya att planeras.

En central uppgift för programmet är att sprida resultaten till berörda

målgrupper. Målet med programmet är att bidra till att minska könssegre-

gationen, öka jämställdheten mellan kvinnor och män samt att minska

48

könsrelaterade hälsorisker. De forskningsprojekt som initieras kommer att Skr. 1999/2000:24

noga följas av regeringen.

Arbetstiderna har stor betydelse för att kvinnor och män skall kunna

förena yrkesarbete med föräldraskap. En arbetsgrupp har tillsatts inom

Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågor. Arbets-

gruppen skall under våren 2000 presentera bedömningar av konsekven-

serna av olika arbetstidsförändringar för kvinnor respektive män samt

lämna förslag till hur arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

Arbetslivsdelegationen har i oktober 1999 till regeringen avlämnat sitt

betänkande Individen och Arbetslivet - Perspektiv på det samtida arbets-

livet kring sekelskiftet 2000. Delegationen har haft till uppgift att

identifiera betydelsefulla utvecklingstendenser i arbetslivet och analysera

problemområden. Betänkandet är utformat som en antologi under medver-

kan av forskare, arbetsmarknadens parter rn.fl. Delegationen föreslår bl.a.

att samhällets trygghetssystem utvecklas för att man skall uppnå ett uthål-

ligt arbetsliv, att det bör finnas möjlighet till kompetensutveckling genom

individuella kompetenskonton, att det bör finnas en ”yrkesutbildning” för

ledare, att yttrandefriheten på arbetsplatserna skall förstärkas och att åtgär-

der vidtas för att motverka mobbning på arbetsplatserna. Förslagen bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

7.4 IT-frågor

I årets regeringsförklaring uttalas att Sverige skall vara en ledande IT-

nation. Det innebär att Sverige skall ta till vara tekniken som medel för

välfärd och konkurrenskraft. Kunskaper om IT skall föras in på alla nivåer

i utbildningsväsendet och de offentliga myndigheterna skall vara före-

gångare i användandet av den nya tekniken.

Bland de satsningar som görs på IT-utbildning för kvinnor kan nämnas

att dåvarande Kommunikationsdepartementet under åren 1996 och 1997

gav bidrag på sammanlagt 18 miljoner kronor till en rad IT-projekt som

handlar om att öka kvinnors användning av IT. Projekten följs upp och

utvärderas efter hand.

För att öka tillgången på yrkesutbildadpersonal inom IT-området har ett

nationellt program för IT-utbildning införts inom ramen för arbetsmark-

nadsutbildningen. Regeringens ambition är att bl.a. prioritera kvinnor till

utbildningen. Programmet pågår fr.o.m. januari 1998 t.o.m. mars 2000. Av

samtliga deltagare beräknas ca 35 procent vara kvinnor.

I oktober 1999 utfärdade regeringen direktiv för ett särskilt råd för jäm-

ställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster (dir. 1999:83). Rådet

skall ha till uppgift att sätta fokus på jämställdhetsfrågor inom hela kom-

munikationssektorn. Rådet skall lämna förslag till åtgärder som syftar till

att stärka jämställdheten på dessa områden samt ge förslag till hur sådana

åtgärder skall finansieras. Rådet skall vidare bedriva opinionsbildande

verksamhet i form av seminarier och informationsaktiviteter. Uppdraget

skall vara avslutat senast den 30 juni 2001. En särskild redovisning av

frågor som rör IT-tjänstema skall lämnas senast den 1 juli 2000.

För att öka flickors intresse för IT-området stöder KK-stiftelsen vissa

skolutvecklingsprojekt inom detta område.

49

Hösten 1999 tog JämO initiativ till en granskning av IT-branschen ur Skr. 1999/2000:24

j ämställdhetssynpunkt.

8 Näringspolitik

8.1 Inledning

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken innefattar också lika möjligheter

för kvinnor och män vad gäller eget företagande. Den nedgång i det totala

nyföretagandet på 9 procent som uppmättes mellan åren 1997 och 1998 har

inte skett på kvinnors bekostnad. I genomsnitt för riket drivs verksamheten

i de nystartade företagen till 31 procent av kvinnor, vilket är ungefar

samma andel som år 1997. Av den branschvisa fördelningen framgår att 16

procent av de nya företagen inom industrinäringarna och 34 procent inom

tjänstenäringama drivs av en kvinnlig företagare. De vanligaste verksam-

heterna som kvinnor startar är konsultföretag, butik, restaurang eller

frisörsalong.

8.2 Särskilda insatser för att öka kvinnors företagande

Regeringens arbete med kvinnors företagande är i huvudsak inriktat på

finansiering och rådgivning. Företagarlån till kvinnor administreras av

ALMI Företagspartner AB och särskild rådgivning till kvinnor genomförs

främst med hjälp av Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK)

projekt Affarsrådgivare för kvinnor.

Under åren 1998, 1999 och 2000 är 10 miljoner kronor per år avsatta för

åtgärder för kvinnors företagande. Under åren 1998 och 1999 har medlen

fördelats till ALMI och NUTEK samt till forskning om kvinnors företa-

gande. ALMI bedriver i huvudsak egna projekt riktade till kvinnliga

företagare. NUTEK använder sina medel till affarsrådgivning för kvinnor

och till att bevilja ansökningar om projektmedel.

NUTEK:s program att främja kvinnors företagande är inriktat på att

synliggöra kvinnor som företagare och utveckla rådgivning och rådgiv-

ningsmaterial som svarar mot kvinnors behov. Projektet med kvinnliga

affarsrådgivare startade i 62 kommuner år 1994 och finns nu i ca 100

kommuner. En kvinnlig affärsrådgivare är ofta knuten till kommunernas

näringslivsorgan eller andra permanenta organ. Hit kan de kvinnor vända

sig som har kommit något längre i sitt företagande eller med sin idé att

starta eget företag.

Utvärderingar visar att stödet till kvinnliga företagare har lett till mellan

15 och 45 företagsstarter i varje kommun.

Kvinnors företagande är ett prioriterat område inom ALMI Företags-

partner AB. Finansiering, t.ex. företagarlån för kvinnor och rådgivning i

främst strategiska frågor, kan erhållas från ALMI. Företagarlånet för kvin-

nor infördes i augusti 1994. Lånet kan ges både till kvinnor som startar

företag och kvinnor som redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst

150 000 kronor och avse maximalt 50 procent av lånebehovet. Under

första budgetåret avsattes 50 miljoner kronor, och för budgetåret 1995/96

50

anslog regeringen 149 miljoner kronor. ALMI har inklusive dessa till- Skr. 1999/2000:24

delade medel avsatt en medelsram på totalt ca 400 miljoner kronor. Nära

379 miljoner kronor har sedan starten t.o.m. utgången av år 1998 lånats ut

till över 5 000 foretag. Tidigare uppföljningar har visat att varje lån bidrar

till att generera två arbetstillfällen, vilket skulle betyda drygt 10 000 nya

jobb. Under år 1999 kommer ytterligare uppföljning och utvärdering av

företagarlånet till kvinnor att genomföras.

De flesta av ALMI:s bolag har idag en särskild person med ansvar för

kvinnors företagande. De samarbetar med andra instanser som arbetar

inom samma område, såsom kommuner, länsstyrelser, resurscentra för

kvinnor, lokala kooperativa utvecklingscentra, nyföretagarcentra m.fl.

ALMI har också sedan flera år riktade insatser och specifika projekt för att

stödja, utveckla och synliggöra kvinnors företagande. Sedan ett par år till-

baka finns dessutom ett Kompetenscentrum för kvinnors företagande

placerat hos ALMI Företagspartner i Södermanland.

Regeringen presenterade i slutet av år 1998 ett program med konkreta

åtgärder för att underlätta och förenkla för småföretagen. Programmet är

ett första steg mot förstärkta insatser för att stimulera både kvinnor och

män att starta och driva företag och för att stimulera tillväxten i de mindre

företagen. Ytterligare 12 miljoner kronor har satsats på småföretagen

under år 1999. Satsningen omfattar bl.a. förstärkt information om att driva

företag samt en kundundersökning om hur företagen upplever myndig-

heternas information och service. Ett system för effektivare problem- och

konsekvensanalyser av reglers effekter för små företags villkor har intro-

ducerats och inom Näringsdepartementet har bildats en särskild grupp

(SimpLex) med uppgift att driva frågor om färre, mer rättvisa och mer

begripliga regler för företagande.

8.3 Regional näringspolitik

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.

1997/98:62) introducerades den regionala näringspolitiken. Den bärande

idén och målsättningen med politiken är att alla regioner skall kunna

utvecklas på egna villkor och därigenom bidra till tillväxt och sysselsätt-

ning. Inom ramen för den regionala näringspolitiken skall resurser och

åtgärder för regional tillväxt och sysselsättning inom ett flertal politik-

områden samordnas.

Instrumentet för att genomföra politiken är de regionala tillväxtavtalen

vilka utgörs av ett regionalt program för tillväxt och överenskommelser

mellan parter för att gemensamt genomföra och finansiera avtalet. De

regionala tillväxtavtalen är betydelsefulla för jämställdhetsarbetet. I arbetet

med tillväxtavtalen är det viktigt att synliggöra båda könens förutsätt-

ningar, behov och intressen och att omsätta den kunskap som erhålls i

konkreta åtgärder som främjar jämställdheten mellan könen. Det är ett

långsiktigt, strategiskt och systematiskt arbete på lokal och regional nivå,

som handlar om såväl strukturella frågor som förhållningssätt.

I april 1999 lämnade alla län utkast till regionala tillväxtavtal till rege-

ringen. Utvärderingen visar bl.a. att arbetet med att införliva jämställd-

hetsperspektivet i tillväxtavtalen måste utvecklas. Kvinnorepresentationen ..

i partnerskapen har genomgående varit låg. Könsperspektivet är också Skr. 1999/2000:24

bristfälligt beaktat i de flesta analyser och följdaktligen också i insats-

områden och åtgärder.

Regeringen betonar vikten av att uppmärksamma formella och infor-

mella strukturer som hindrar jämställdheten mellan könen. Att genomsyra

tillväxtavtalen med ett jämställdhetsperspektiv är både en pedagogisk fråga

och en fråga om kunskap. I detta arbete bör de expertfunktioner för

jämställdhetsfrågor som finns på alla länsstyrelser tas bättre tillvara. I

regeringens uppdrag till NUTEK att medverka i överläggningar kring de

regionala tillväxtavtalen inbegrips också att medverka i länens arbete med

frågor på jämställdhetsområdet.

I november 1999 skall färdiga tillväxtavtal för åren 2000-2002 lämnas till

regeringen. Inför höstens förhandlingar om avtalens genomförande har

regeringen beslutat om villkor för statlig medverkan i finansiering och

genomförande av regionala tillväxtavtal. Ett av kriterierna för medverkan

är att könsperspektivet beaktas i avtalets olika delar.

8.4 Fortsatt arbete

För att göra en översyn av behoven av statliga insatser och en utvärdering

av olika åtgärder för de mindre företagens utveckling tillsatte regeringen i

april 1999 en utredning, SimpLex-kommissionen. Syftet är bl.a. att pröva

de insatser som staten gör för att främja företagande samt att ge förslag till

framtida statliga insatser för att främja tillväxt bland främst småföretag och

hur insatserna kan samordnas för att förenkla för företagen. I utredningens

uppdrag ingår också att överväga särskilt stöd för företagande till vissa

grupper, däribland kvinnor. Utredningen skall lämna sina förslag senast

den 30 november 1999.

Många kvinnor startar och driver kooperativa företag. Regeringen ökar

stödet till information och rådgivning för att starta kooperativa företag

genom landets 24 Lokala Kooperativa Utvecklingscentra (LKU) med 3,5

miljoner kronor till 20 miljoner kronor årligen under perioden 2000-2002.

En nationell informationssatsning genomförs under hösten 1999 t.o.m.

våren 2000 för att öka kunskapen om den kooperativa företagsformen.

En ökad kunskap om kvinnors företagande är betydelsefull för en fort-

satt utveckling inom området och för att säkerställa att rätt insatser görs.

Regeringen stöder därför det fyraåriga forskningsprogram om kvinnors

företagande som drivs av Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning.

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att skapa goda förutsätt-

ningar för att starta och driva företag. I detta arbete kommer kvinnors

företagande att uppmärksammas särskilt.

9 Regionalpolitik

9.1 Inledning

Regionalpolitiken är ett viktigt instrument för att förverkliga regeringens

mål om lika möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män

52

samt målet om lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande och Skr. 1999/2000:24

arbete. Länsstyrelsernas insatser och insatserna i försökslänens själv-

styrelseorgan samt andra regionalpolitiska insatser riktade till kvinnor

bidrar till en utveckling där kvinnors kompetens och kapacitet tas till vara.

9.2 Kvoteringsregeln för regionalpolitiskt företagsstöd

Regionalpolitiskt företagsstöd är ett viktigt instrument för att främja

nyetableringar och expansion av företag i regionalpolitiskt prioriterade

områden. För regionalt utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag finns

sedan länge ett kvoteringsvillkor. För att ett företag skall kunna beviljas

något av dessa stöd gäller som huvudregel att minst 40 procent av det antal

arbetsplatser som tillkommer till följd av stöden skall förbehållas det ena

könet. Villkoret skall uppfyllas i varje enskilt fall.

Under en följd av år har kvoteringsregeln varit svår att efterleva och

undantag från huvudregeln har krävts i relativt stor utsträckning. NUTEK

publicerade under år 1999 en rapport som visar att kvoteringsregeln haft

positiva effekter när det gäller att bryta könsuppdelningen på arbetsmark-

naden. Den har stimulerat arbetsgivare att anställa fler av det kön som

tidigare varit underrepresenterat på området i fråga. Under år 1997 var

utfallet i genomsnitt 37 procent, med vissa regionala och branschmässiga

skillnader. För år 1998 uppgår motsvarande siffra till 39 procent.

9.3 Regional projektverksamhet

Länsstyrelserna och självstyrelseorganen har möjlighet att bevilja medel

till projekt som skall gynna den regionala utvecklingen. Syftet med medlen

är att länsstyrelserna skall kunna genomföra och vidareutveckla de förslag

som kommit fram inom länsplaneringen. Efter Sveriges inträde i EU har

också betydande medel kommit att fördelas till strukturfondsprojekt.

Under år 1998 fattade länsstyrelserna beslut om drygt 1,4 miljarder

kronor, varav ca 260 miljoner till regional projektverksamhet och ca 435

miljoner kronor till medfmansiering av EG:s strukturfondsprojekt.

Skillnaden mellan regional projektverksamhet och medfinansiering av

EU:s strukturfondsprojekt är att projekt inom det senare skall följa de

samlade programdokumenten (s.k. SPD) och far del av finansieringen från

EU. Den regionala projektverksamheten däremot skall utgå från

länsstrategin. Till skillnad från strukturfondsprojekt kan den regionala

projektverksamheten bedrivas i hela landet och inte bara inom struktur-

fondsområdena.

Det är svårt att få en samlad bild av alla de olika projekt som bedrivs

runt om i landet. De vänder sig till olika målgrupper, är av olika omfatt-

ning och de kan bedrivas av både privata och offentliga aktörer. Syfte och

metoder varierar också kraftigt, naturligtvis med beaktande av vissa grund-

regler. I förordning (1998:1634) om regionalt projektarbete anges att

länsstyrelsen skall beakta om det behövs särskilda insatser för jämställd-

heten i länet när programmen utformas.

53

NUTEK publicerade nyligen en utvärdering av länens regionala Skr. 1999/2000:24

projektverksamhet under perioden 1990-1997 varav framgår att cirka fem

procent av projekten placerats i kategorin Jämställdhet. Projekten innehöll

exempelvis insatser som stimulerar kvinnligt företagande och utbildningar

för kvinnor.

Under år 1998 var det sex procent som föll inom kategorin jämställhets-

projekt. Samtidigt utgjorde jämställdhetsprojekten knappt 2 procent av

beslutsvolymen i kronor för medfinansiering av EU:s strukturfondsprojekt.

Sedan den 1 januari 1997 registrerar samtliga länsstyrelser sina projekt i

en databas hos NUTEK, som sedan en tid bedriver ett utvecklingsarbete

för att det skall bli möjligt att avläsa hur de regionala projektmedlen

fördelas per kön.

9.4 Resurscentra

Resurscentra för kvinnor finns på ca 120 platser i Sverige på lokal och

regional nivå med syfte att bl.a. stimulera kvinnors företagande och ta

initiativ till lokala utvecklingsprojekt. NUTEK och Glesbygdsverket sam-

ordnar verksamheten genom ett Nationellt Resurscentrum, NRC. År 1998

uppgick den totala medelssumman till 76 miljoner kronor, vilket var en

ökning med ca 33 procent jämfört med året innan.

Enligt en utvärdering uppger ca hälften av landets resurscentra att verk-

samheten fokuseras på kvinnor som vill starta eget.

Ett samarbete mellan Ungdomsstyrelsen och landets resurscentra har

startats för att tillsammans med unga kvinnor diskutera vad som kan göras

för att förbättra deras villkor i arbets- och samhällslivet. Flera resurscentra

i landet har som en följd av detta startat särskilda projekt för unga kvinnor.

I budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) föreslår regeringen att medel

avsätts för att integrera projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor i

NUTEK:s ordinarie verksamhet.

Arbetet med resurscentra i hela landet, deras speciella organisation och

arbetssätt samt partnerskapets uppbyggnad har väckt intresse utomlands.

Sveriges sätt att arbeta med jämställdhetsfrågor på regional nivå genom att

med statliga medel stödja tillväxtprojekt speciellt riktade till kvinnor är

inte vanligt i andra länder.

9.5 Länsexperter för jämställdhet

Sedan år 1995 finns en länsexpert för jämställdhetsfrågor i varje län. Jäm-

ställdhetsexperten skall vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess

ansvar att bedriva ett initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och

uppföljande jämställdhetsarbete. Jämställdhetsexperten skall bl. a. stödja

de som arbetar inom de olika verksamhetsgrenarna i arbetet med att

genomsyra verksamheten med ett jämställdhetsperspektiv.

Samtliga länsstyrelser har utarbetat strategier för respektive läns utåt-

riktade jämställdhetsarbete under perioden 1997-2000. Strategierna är

viktiga styrmedel för jämställdhetsarbetet och kommer att vara en grund

för kommande analyser och bedömningar av de insatser som görs på jäm-

54

ställdhetsområdet. Länsstyrelserna arbetar aktivt med att införliva Skr. 1999/2000:24

jämställdhetsaspektema i det dagliga arbetet. Chefer och medarbetare har

deltagit i seminarier och konferenser för att öka kunskapen om jämställd-

het och fa nya idéer till jämställdhetsåtgärder i det egna utvecklingsarbetet.

Olika arbetsmetoder och verktyg i form av könsuppdelad statistik, analys-

frågor och checklistor har utvecklats för att underlätta jämställdhetsarbetet.

Förändringsarbetet fortsätter bl.a. med att utveckla nyckeltal för jämställd-

hetsaspektema inom olika verksamhetsgrenar inom länsstyrelsen.

Det regionala jämställdhetsarbetet har t.ex. omfattat trafikplaner, till-

växtavtal, kommunala översiktsplaner, olika vårdformer och företagande.

Särskilda insatser har gjorts för att motverka våld mot kvinnor och för att

sprida kunskapen från Kvinnomaktutredningen. Länsexpertema sam-

arbetar också med JämO i arbetet med att granska arbetsgivares verk-

samhet i länen för att främja jämställdhet. Frågan om ett eventuellt

tillsynsansvar enligt jämställdhetslagen för länsexpertema utreds för

närvarande inom Regeringskansliet.

10 Kommunala frågor

10.1 JämKom-proj ektet

Regeringen beviljade hösten 1995 Svenska Kommunförbundet 2 miljoner

kronor för ett projekt med syfte att få fram ny kunskap, att utveckla nya

metoder för jämställdhetsarbetet och att genomsyra den kommunala verk-

samheten med ett jämställdhetsperspektiv. Projektet, som kallas JämKom-

projektet, har bl.a. resulterat i den s.k. 3R-metoden. Svenska Kommun-

förbundet redovisar utvecklingsarbetet i sju rapporter. Huvudrapporten

Härifrån till jämställdheten presenterades i juni 1998.

3R-metoden har utvecklats i syfte att underlätta arbetet med att analysera

en kommunal verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. 3R står för

Representation, Resurser och Realia, vilket skall göra det möjligt att svara

på frågor om hur maktfördelningen ser ut könsmässigt, hur kön påverkar

fördelningen av resurser, hur kön påverkar uppbyggnaden av strukturer

och organisatoriska lösningar och hur normeringen ser ut könsmässigt

inom de kommunala verksamhetsgrenarna.

För att stödja utvecklingsarbetet har regeringen i juni 1998 beviljat

ytterligare medel till Svenska Kommunförbundet för en projektledar-

utbildning med syfte att föra ut erfarenheterna från JämKom-proj ektet och

metoden för jämställdhetsanalys, 3R-metoden. Utbildningen omfattade

fyra seminarietillfällen mellan vilka deltagarna arbetade med egna projekt i

sina respektive kommuner. Utbildningen genomfördes under hösten 1998

och våren 1999.

Verksamheten kommer att redovisas till regeringen i november 1999.

Erfarenheterna hittills har varit mycket positiva, vilket har lett till att en ny

utbildning påbörjas under hösten 1999.

55

10.2 Det kommunala statsbidrags-och utjämningssystemet Skr. 1999/2000:24

Riksdagen antog i juni 1999 propositionen Förändringar i utjämnings-

systemet för kommuner och landsting (prop. 1998/99:89). Utfallet av

inkomst- och kostnadsutjämningen påverkar naturligtvis det ekonomiska

utrymmet för enskilda kommuner, och utfallet kan bli sådant att

kommuner/landsting med skilda förhållanden vad gäller arbetstillfällen för

kvinnor påverkas positivt eller negativt av utjämningssystemet.

Utbudet av kommunal- och landstingskommunal service har stor

betydelse för individers och hushålls levnadsförhållanden. Kvinnor och

män är i olika utsträckning beroende av den kommunala servicen, men det

kommunala utjämningssystemet är utformat så att det skall vara neutralt i

dessa avseenden. Utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga

ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting att upprätthålla

och utveckla de skilda verksamheterna, t.ex. barnomsorg, grundskola och

äldreomsorg.

Behov av stöd från kommunerna i detta sammanhang inom ramen för

individ- och familjeomsorgen beror främst på den ekonomiska situationen,

där inkomster och arbetslöshet väger tungt. Ensamstående kvinnor med

barn är en särskilt utsatt grupp och kommuner med en jämförelsevis hög

andel ensamstående mödrar får kompensation genom utjämningssystemet.

De studier om den äldre befolkningens hälsa och vårdbehov som ligger

till grund för kostnadsutjämningen för äldreomsorgen visar tydligt på

skillnader i behov mellan kvinnor och män. Kvinnor har dessutom högre

medellivslängd än män, vilket innebär att andelen kvinnor är väsentligt

högre än andelen män i de äldsta åldersgrupperna. Det finns inga större

skillnader i kommunernas kostnader för äldreomsorg bland ogifta män

jämfört med ogifta kvinnor. Däremot är vårdkostnaderna för gifta män

markant lägre jämfört med kostnaderna för gifta kvinnor, vilket främst

beror på att männen vårdas hemma av hustrun i betydligt större utsträck-

ning än tvärtom. Förutom att kvinnor har längre medellivslängd är mannen

ofta äldre än hustrun och drabbas genomsnittligt sett tidigare av ohälsa.

Troligen betyder emellertid det traditionella könsrollsmönstret mycket för

att förklara dessa skillnader.

Utjämningen för grundskolan beräknas efter antal barn i grundskole-

åldrarna. Utredningen har inte funnit grund för att bedöma att det skulle

föreligga några skillnader i kostnader för pojkar respektive flickor. Inom

gymnasieskolan finns det dock skillnader i linjeval mellan flickor och

pojkar. De genomsnittliga kostnaderna för skilda gymnasieprogram beak-

tas i systemet.

Högskoleutbildningen avser de tidigare vårdhögskolorna med mycket

hög andel kvinnor bland eleverna. Vårdutbildning på högskolenivå har

anordnats av alla landsting och det är väsentligt att bibehålla incitamenten

för att anordna sådan vårdutbildning.

Inom hälso- och sjukvården beräknas systematiskt vårdkostnaderna

separat för kvinnor och män och de skillnader som finns beaktas i

modellen.

Sammanfattningsvis beaktas i utjämningssystemet genomgående både

kvinnors och mäns behov av service som kan innebära strukturella

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting. Där så varit

56

befogat bygger kostnadsutjämningen på separata behovsberäkningar för Skr. 1999/2000:24

kvinnor och män.

Ökade generella statsbidrag

Under 1990-talet har antalet anställda i kommuner och landsting sjunkit

med ca 150 000 personer. Minskningarna av antalet sysselsatta har drabbat

främst kvinnor. Av de ca 1 002 000 anställda år 1998 var ca 80 procent

kvinnor och ca 20 procent män, vilket är i stort sett oförändrat sedan året

innan. År 1998 har emellertid det sammanlagda antalet anställda ökat

jämfört med året innan, vilket är det första året under hela 1990-talet.

Ökningen uppgår till ca 9 000 anställda, 7 000 kvinnor och 2 000 män. En

viktig orsak till den sysselsättningsökning som kan noteras för år 1998 och

som förstärkts för de inledande månaderna år 1999 är de ökade generella

statsbidrag riksdagen beslutat om för åren 1997-1999 om totalt

16 miljarder kronor till kommuner och landsting.

Regeringens klart uttalade mål med de ökade generella statsbidragen har

varit att bidra till en positiv sysselsättningseffekt och att upprätthålla och

vidareutveckla en god kvalitet i skolan, vården och omsorgen. Uppfölj-

ningar som gjorts av bl.a. SCB på uppdrag av dåvarande Inrikesdeparte-

mentet visar att kommuner och landsting följer de intentioner regering och

riksdag har angett för de ökade bidragen, vilket haft positiva effekter för

särskilt de kvinnor som anställts inom dessa verksamheter.

10.3 Fortsatt arbete

Regeringen har tillsatt en delegation (dir. 1999:57) och en expertgrupp

(dir. 1999:58) för att följa upp utjämningssystemet. Delegationen skall

bl.a. göra fördjupade jämställdhetsanalyser i vissa delar av kostnadsutjäm-

ningen. Det gäller i första hand modellerna för individ- och familjeomsorg,

äldreomsorg samt hälso- och sjukvård.

11 Transportpolitik

Att utforma transportsystemet så att det svarar mot de behov som

människor har kräver kunskap om olika gruppers erfarenheter, behov och

värderingar. Flera undersökningar har visat att det finns tydliga skillnader

mellan kvinnor och män vad gäller t.ex. färdmedelsval och attityder i

transportpolitiska frågor. Undersökningar visar också att män är kraftigt

överrepresenterade i de sammanhang där transportpolitiska åtgärder

beslutas och prioriteras. Regeringen anser att det är viktigt att synliggöra

de skillnader som finns mellan kvinnors och mäns värderingar och attity-

der till transportsystemet.

I propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.

1997/98:56), som riksdagen antog i juni 1998, föreslogs därför att ett råd

för jämställdhetsfrågor i transport- och kommunikationspolitiken skulle

inrättas. I oktober 1999 utfärdade regeringen direktiv för rådet (dir.

57

1999:83). Av dessa framgår att Rådet för jämställdhetsfrågor som rör Skr. 1999/2000:24

transport- och IT-frågor skall följa såväl transport- som IT-området på kort

och lång sikt. Rådet skall ha till uppgift att sätta fokus på jämställdhets-

frågor inom hela kommunikationssektorn och lämna förslag till åtgärder

som syftar till att stärka jämställdheten på dessa områden samt förslag till

hur sådana åtgärder skall finansieras. Vidare skall rådet bedriva opinions-

bildande verksamhet i form av seminarier och informationsaktiviteter. En

särskild redovisning skall lämnas i frågor som rör IT-tjänstema senast den

1 juli 2000. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni 2001.

I oktober 1999 uppdrog regeringen åt Banverket, Kommunikations-

forskningsberedningen, Luftfartsverket, Rikstrafiken, Sjöfartsverket,

Statens institut för kommunikationsanalys, Statens väg- och transport-

forskningsinstitut och Vägverket att särskilt redovisa vilka åtgärder som

vidtas för att utveckla jämställdheten mellan kvinnor och män inom

respektive myndighets verksamhetsområde samt lämna en bedömning av

hur genomförda åtgärder påverkar jämställdheten. Uppdraget skall redo-

visas till regeringen senast den 1 maj 2000.

12 Utbildningspolitik

12.1 Förskolan, förskoleklassen, det obligatoriska

skolväsendet och gymnasieskolan

Ett viktigt delmål för jämställdhetspolitiken vilket också står fast i skol-

lagen, är att ge män och kvinnor lika tillgång till utbildning och lika

möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger.

Jämställdhet betonas i samtliga läroplaner. I förskolans läroplan

(Lpfö 98) framhålls t.ex. att förskolan skall motverka traditionella

könsmönster och könsroller. I läroplanen för det obligatoriska skolväsen-

det, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) respektive läroplanen för

de frivilliga skolformerna (Lpf 94) framhålls under avsnittet skolans

värdegrund och uppgifter bl.a. att skolan aktivt och medvetet skall främja

kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.

Flickors och pojkars villkor i skolan är emellertid inte lika. I olika

studier framhålls att det finns skillnader mellan flickor och pojkar i fråga

om studieresultat, inflytande, tid och uppmärksamhet från lärare, val av

gymnasieprogram etc. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på och

arbeta med hur flickor och pojkar bemöts. Verksamheten måste anpassas

så att den tillgodoser både flickors och pojkars intressen och socialisation.

I grundskolan har flickorna betydligt bättre betyg än pojkarna (enligt

både det tidigare och det nuvarande betygssystemet). Pojkarna hade våren

1998 i större utsträckning betyget Godkänd i alla ämnen utom i idrott och

hälsa medan flickorna i större utsträckning hade betygen Väl godkänd eller

Mycket väl godkänd.

Även resultaten på de nationella proven i årskurs 9 utfaller till flickornas

fördel. Detta gäller särskilt i ämnet svenska där 61 procent av flickorna

fick något av betygen Väl godkänd eller Mycket väl godkänd våren 1999.

Motsvarande siffra för pojkarna var 33 procent. Tidigare nationella prov

och standardprov liksom internationella undersökningar visar på samma

58

mönster, dvs. att flickorna lyckas förhållandevis bättre. Höja kvalitén i Skr. 1999/2000:24

skolan och möjliggöra for fler att förbättra sina resultat. Detta är särskilt

viktigt när det gäller pojkar. Kvalitetsfrågan inom skolan prioriteras av

regeringen.

Skolverket har i regleringsbrevet för år 1999 fått i uppdrag att redovisa

sina erfarenheter av hur det övergripande kunskapsområdet jämställdhet

förs in i undervisningen samt vilka åtgärder som vidtas för att undervis-

ningen skall tillgodose både flickors/kvinnors och pojkars/mäns likvärdiga

möjligheter till utveckling och lärande. Av Skolverkets utvärdering Skolan

och värdegrunden och det s.k. JÄMSAM-projektet framgår att många

lärare inte uppfattar jämställdhet som angeläget att arbeta med på något

särskilt sätt. Många tycker att skolan redan är jämställd eller att det

allmänna arbetet med värdefrågor automatiskt inbegriper jämställdhet och

att man därför inte behöver lägga ned extra resurser på det. Man saknar

också konkreta metoder för att arbeta med jämställdhet. Skolverket redo-

visar att arbetet med jämställdhet verkar ha kommit helt i skymundan. Det

är därför viktigt att kommunerna uppmärksammar jämställdhetsarbetet i

sin uppföljning och utvärdering och att frågorna tas upp i samband med

annat värdegrundsarbete.

Jämställdhet är både en pedagogisk fråga och en fråga om kunskap. Det

handlar om undervisningen, om hur flickor och pojkar bemöts och bedöms

och hur lärarna agerar. Detta kunskapsområde har därför en plats både i

lärarnas grundutbildning och i deras kompetensutveckling. Jämställdhet

kan inte beordras fram utan förverkligas genom att de som arbetar i

verksamheten identifierar sig med de mål och värderingar som finns i

läroplanerna.

För att stödja och stimulera det lokala arbetet med värdegrunden i för-

skola, skola och vuxenutbildning har Utbildningsdepartementet startat ett

Värdegrundsprojekt. Jämställdhet är en viktig värdegrundsfråga som

handlar om förhållningssätt.

Skolverket har fått i uppdrag att utarbeta ett referensmaterial om hur

man lokalt, i kommuner och skolor, kan arbeta med värdegrundsfrågor,

t.ex. mobbning och trakasserier på grund av kön. Materialet kommer att

presenteras i slutet av november 1999.

Regeringen ställde av anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder två mil-

joner kronor till Socialstyrelsens förfogande för en projektverksamhet -

Får pojkar och flickor samma chans?. Verksamheten syftade till att öka

intresset för och medvetenheten om jämställdhetsfrågor hos personal inom

barnomsorgen. Den har också ökat kunskapen om jämställdhet i den peda-

gogiska verksamheten och om vuxnas betydelse som förebilder för barn.

Ansvaret för projektverksamheten övertogs av Skolverket. Projektet har

resulterat i ett fortbildningsmaterial för personal inom förskolan.

I Gävleborgs län pågick under åren 1996-1999 ett samarbetsprojekt

mellan länets tio kommuner med namnet Flickor och pojkar i förskolan.

Målet var att att vidga flickors och pojkars könsroller för att de senare i

livet skall ha större valmöjligheter, inte minst i skolan och yrkeslivet.

Pojkar fick t.ex. träna närhet, konversation och relationer med en i taget

och flickor fick chansen att t.ex. prova styrka, aktiviteter och tävlan.

59

12.2 Allmän förskola och maxtaxa

Skr. 1999/2000:24

En viktig faktor för att både kvinnor och män skall kunna yrkesarbeta är

tillgången till barnomsorg. I budgetpropositionen 1999 konstaterar rege-

ringen att full behovstäckning enligt gällande lagstiftning råder inom

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Detta innebär dock inte att

alla barn har tillgång till förskola. I och med 1999 års ekonomiska

vårproposition har ett utrymme skapats för att fr.o.m. år 2001 stegvis

genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom förskoleverksamheten

och skolbarnsomsorgen. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har

utarbetat förslag på hur en allmän förskola, förskoleverksamhet för arbets-

sökandes barn samt en maxtaxa kan införas. Förslagen redovisas i

rapporten Maxtaxa och allmän förskola (Ds 1999:53) som överlämnades

till regeringen i september 1999. Rapporten pekar på att förutom fördelar i

form av pedagogiskt stöd och stimulans till barnen skulle föräldrarna

genom dessa åtgärder få bättre möjligheter att vara aktivt arbetssökande

och öka sina möjligheter till arbete. Enligt rapporten kan maxtaxan leda till

ökad jämställdhet och ge familjerna större frihet att lägga upp arbetsliv och

familjeliv efter egna behov. En maxtaxa skulle kraftigt reducera de margi-

naleffekter som dagens inkomst- och tidsrelaterade bamomsorgsavgifter

skapar. Höga marginaleffekter drabbar särskilt kvinnor, låginkomsttagare

och ensamföräldrar och innebär därför ett hot mot social rättvisa och jäm-

ställdhet mellan kvinnor och män. I nuvarande arbetsmarknadsläge, med

en stigande efterfrågan på arbetskraft på många håll, inte minst inom vård-

och omsorgssektom, skulle maxtaxan kunna bidra till att sysselsättningen

kan fortsätta att öka och arbetslösheten minska. Rapporten är nu föremål

för remissbehandling och en proposition skall läggas fram under våren

2000.

12.3 Vuxenutbildningen

De mål som anges i Lpf 94 gäller även för vuxenutbildningen. Ett viktigt

mål inom vuxenutbildningen är dessutom att bidra till att bryta den köns-

segregerade arbetsmarknaden, vilket innebär att utbildningsvalen bör bli

mindre könsbundna. Ytterligare ett mål är att höja utbildningsnivån i

landet, vilket ur ett jämställdhetsperspektiv innebär att både män och kvin-

nor deltar i vuxenutbildning.

Andelen kvinnor i kommunal vuxenutbildning har under lång tid varit

dubbelt så stor som andelen män. Trots att många kommuner genomför

riktade insatser för att nå fler män, minskade andelen män mellan våren

1998 och hösten 1998 med 1,5 procent till 32 procentenheter. Störst är

minskningen i glesbygdskommuner, där andelen män i vuxenutbildning

minskade med nära 4 procentenheter. Störst andel män i vuxenutbild-

ningen finns i storstäder, 39 procent, och minst i mindre kommuner och

glesbygdskommuner där andelen män är 28 procent.

Kvinnor och män söker sig till olika ämnen. Jämfört med tidigare år har

inte några större förändringar inträffat, men trenden är dock att de köns-

bundna valen minskar något för både kvinnor och män.

60

Vad gäller försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) Skr. 1999/2000:24

var år 1998 andelen män av dem som började studera 51 procent och

andelen kvinnor var 49 procent, vilket var en ökning av andelen kvinnor

med 3 procentenheter jämfört med föregående år. Könsfördelningen

mellan olika utbildningsområden följer dock även för KY-utbildningen de

traditionella könsmönstren. Trenden under treårsperioden 1996-1998 är

dock att utbildningsvalen blivit allt mindre könsbundna.

Inom vuxenutbildningen för utvecklingsstörda (särvux) var läsåret

1997/98 andelen kvinnor 48 procent. Andelen kvinnor i svenskundervis-

ning för invandrare (sfi) har varit relativt oförändrad under den senaste

treårsperioden. Hösten 1998 var 39 procent av de studerande män. Inom

distansutbildning som anordnas av Statens skolor för vuxna var andelen

män av de studerande 44 procent under år 1998.

Inom regeringens särskilda satsning på utvecklingsprojekt för vuxen-

lärare, den s.k. vuxenlärarsatsningen, var insatser för att nå lågutbildade

män ett av de prioriterade områdena. Ett fåtal projektansökningar med

denna inriktning kom in.

Regeringen finner det bekymmersamt att andelen män inom kommunal

vuxenutbildning är fortsatt låg och att den minskade under år 1998, trots

satsningar från kommunerna för att öka männens deltagande. Regeringen

anser det angeläget att Skolverket i det fortsatta utvecklingsarbetet inom

kunskapslyftet och i kontakterna med kommunerna även i fortsättningen

prioriterar insatser som kan bidra till att bryta de könsbundna utbildnings-

valen i vuxenutbildningen och öka rekryteringen av lågutbildade arbetslösa

män. Det är dock glädjande att andelen kvinnor ökat inom KY-

utbildningama och att könsfördelningen nu är jämn totalt sett.

12.4 Högre utbildning och forskning

Jämställdhet inom den högre utbildningen är inte bara en rättvisefråga utan

även en demokratisk fråga och en kvalitetsfråga. När både kvinnors och

mäns begåvning, erfarenheter, perspektiv och synsätt kan påverka utform-

ning och resultat av undervisningen och forskningen ökar såväl undervis-

ningens som forskningens mångfald och därmed kvaliteten.

Huvudansvaret för jämställdhetsarbetet vilar på universiteten och hög-

skolorna. Regeringens arbete med att främja jämställdhet mellan kvinnor

och män i högskolan har inriktats på att verka för en jämnare könsfördel-

ning inom lärarkåren, att försöka bryta de könsbundna studievalen, att

integrera ett genusperspektiv i undervisningen samt att öka genusforsk-

ningen.

För att ytterligare markera vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete inom

högskolans verksamhet infördes år 1997 en ändring i högskolelagen

(1992:1434) om att jämställdhet mellan kvinnor och män inte bara alltid

skall iakttas utan också skall främjas i högskolans verksamhet. Bestäm-

melsen trädde i kraft den 1 januari 1999. Vidare har en bestämmelse om

högskolornas skyldighet att verka för att studenter inte utsätts för sexuella

trakasserier införts i högskoleförordningen (1993:100), liksom en defini-

tion av sexuella trakasserier och en möjlighet för lärosätet att vidta

61

disciplinära åtgärder mot studenter som utsätter andra studenter eller lärare Skr. 1999/2000:24

för sexuella trakasserier.

Enligt förordning (1995:945) med instruktion för Högskoleverket skall

verket inom sitt verksamhetsområde främja jämställdhet mellan kvinnor

och män. Högskoleverket har tillsatt ett jämställdhetsråd vars uppdrag

inbegriper att vara idégivare samt referens- och förslagsgrupp åt verket.

12.5 Könsfördelningen inom högskolans lärarkår

I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr. 16, bet.

1997/98: UbU:l, rskr. 1997/98:108) sattes preliminära mål för andelen

kvinnor bland nyrekryterade professorer för samtliga universitet och för

dåvarande Högskolan i Karlstad, Högskolan i Växjö och Högskolan i

Örebro samt för Mitthögskolan för treårsperioden 1997-99. Regeringen

kommer att noga följa lärosätenas redovisningar efter treårsperiodens slut

inför beräkningen av nya mål för nästa period. Regeringen har i proposi-

tionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet

(prop. 1994/95:164) bedömt att andelen kvinnor i Sveriges professorskår

kan tredubblas under en tioårsperiod, vilket innebär att den bör kunna

uppgå till ca 25 procent år 2008.

Regeringen har beslutat om ändring av högskoleförordningens

(1993:100) bestämmelser om anställning och befordran av lärare inom

högskolan (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98: UbU3, rskr. 1997/98:12). De

nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999. Enligt regeringens mening

innebär de nya bestämmelserna om befordran av lektor till professor att

lärosätenas möjligheter att uppnå rekryteringsmålen bör öka.

Resurser har anvisats för 32 professurer för underrepresenterat kön och

10 gästprofessurer för kvinnor. Av de 32 professurerna har hittills

29 tillsatts, samtliga med kvinnor. För att ge ökade möjligheter för kvinnor

att fa anställning som forskarassistent har resurser motsvarande

73 anställningar som forskarassistent för underrepresenterat kön anvisats

under sjuårsperioden från budgetåret 1995/96 till år 2002. I syfte att öka

antalet doktorandanställningar som innehas av kvinnor har 30 miljoner

kronor avsatts årligen under perioden 1995/96 till år 1999.

Återrapporteringskrav rörande lärosätenas åtgärder för jämställdhet i

regleringsbreven avser bl.a. egna mål för anställningskategorier (utom

professorskategorin) samt kommentarer till avvikelser från målen och

redovisning av pedagogisk utbildning av lärare i jämställdhet. Vad gäller

forskning och forskarutbildning skall lärosätena redovisa statistik samt

åtgärder som syftar till en jämn könsfördelning vid rekrytering till forskar-

utbildning, vid anställning som doktorand eller erhållande av utbildnings-

bidrag för doktorander, vid rekrytering av lärare och forskare samt

åtgärder under forskarutbildningen som stöder underrepresenterat kön.

12.6 Män inom barnomsorg och skola

Bland alla anställda inom förskolor och fritidshem utgör männen endast

omkring fem procent. Kvinnodominansen är också stor i lärarutbildningen

62

och läraryrket. En ökning av antalet män inom dessa områden är viktig för Skr. 1999/2000:24

att barn och ungdomar skall ha möjlighet att möta både kvinnliga och

manliga förebilder i sin vardag.

Under en följd av år har regeringen beviljat medel för projekt i syfte att

öka andelen män inom barnomsorgen, samt inom förskollärar- och

ffitidspedagogutbildningama. Dessutom stöder Socialstyrelsen fortlöpande

kommunala utvecklings-, försöks- och utvärderingsprojekt inom barn-

omsorgen. Regeringen har också satt upp som mål för högskolorna och

universiteten att öka andelen män inom lärarutbildningen.

Därutöver har många enskilda kommuner bedrivit projekt och kampan-

jer för att behålla och rekrytera män till förskolan, ibland med stöd av

fackliga organisationer och andra intressenter. Deras aktiviteter har ofta

haft formen av nätverk för män anställda inom barnomsorgen och i en del

fall studerande på förskollärarutbildningen.

I budgetpropositionen för 1999 beskrivs några projekt som syftar till att

öka andelen män inom lärarutbildningarna. Ett exempel är Lärarhögskolan

i Stockholm som har medgivits undantag från högskoleförordningens

urvalsbestämmelser för antagning för att kunna rekrytera män till lärar-

utbildningen via ett förberedande utbildningsår. Erfarenheterna av denna

försöksverksamhet är hittills goda och en utökning av verksamheten plane-

ras. Riktade insatser mot officerare och andra grupper med eftergymnasial

utbildning eller högskoleutbildning görs också i syfte att intressera fler

män för lärarutbildning.

Lärarutbildningskommittén som avlämnade sitt betänkande våren 1999,

Att lära och leda - en lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU

1999:63), föreslog att särskilda rekryteringsstjänster skall införas bl.a. för

män som vill arbeta i förskola, skola och fritidsverksamhet och att hög-

skolor, kommuner och arbetsförmedlingar tillsammans bör vidta åtgärder

för att öka mäns intresse för lärarutbildning. Rekryteringskampanjer bör

riktas till föreningar och organisationer som verkar inom fritidsområdet

och till manliga fritidsledare. Kommitténs förslag bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

”Klassmorfar” är ett projekt som stöds bl.a. av länsstyrelsen och läns-

arbetsnämnden i Stockholms län samt av Skolverket, och som i första hand

riktar sig till arbetslösa män som är 50 år eller äldre, för att få in fler män i

skolan.

12.7 Könsbundna studieval

Regeringen har markerat vikten av en jämnare könsfördelning inom

grundutbildningen genom att införa ett nytt moment i utbildningsuppdraget

för perioden 1997-1999. Samtliga lärosäten som har naturvetenskapliga

och tekniska utbildningar skall vidta åtgärder för att öka andelen kvinnor

inom de utbildningar där kvinnor är underrepresenterade. Motsvarande

uppdrag har givits till lärosäten med vård- respektive lärarutbildningar.

Dessa skall öka andelen män inom de vård- och lärarutbildningar där män

är underrepresenterade. Detta skall redovisas i högskolornas

årsredovisningar.

63

Som exempel på åtgärder för att rekrytera kvinnor till tekniska utbild- Skr. 1999/2000:24

ningar kan nämnas ett nyligen avslutat treårigt uppdrag till Linköpings

universitet att i samverkan med andra universitet och högskolor förnya

högskole- och civilingenjörsutbildningarna. En central del i projektet var

att föreslå åtgärder för att öka såväl andelen kvinnliga studenter som

andelen kvinnliga yrkesverksamma högskoleingenjörer och civil-

ingenjörer.

I detta sammanhang bör nämnas det nya teknikprogram som införs i

gymnasieskolan från år 2000 och där kursinnehållet valts ut i syfte att i

större utsträckning attrahera både flickor och pojkar. Sverige behöver fler

personer med teknisk kompetens på olika nivåer. Eftersom det fortfarande

är fa flickor som läser tekniska ämnen är en av regeringens utgångspunkter

för utformningen av det nya teknikprogrammet att det skall skapas ett ökat

intresse för teknik och teknisk utbildning hos både flickor och pojkar.

Inom den utbildning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet

(SLU) finns målet om en jämnare könsfördelning i utbildningar med

kraftig underrepresentation av det ena könet under perioden 1997-1999 i

förhållande till perioden 1993/94-1995/96.

Könsfördelningen i SLU:s utbildningar sedd som helhet är jämn. Varia-

tionerna är dock stora mellan de olika programmen. Andelen kvinnliga

sökande till samtliga utbildningsprogram fortsätter att öka och uppgick år

1998 till 74 procent medan andelen kvinnliga antagna var oförändrat 59

procent av alla antagna. Den främsta anledningen till den mindre andelen

kvinnliga antagna är framför allt det mycket stora antalet kvinnor som

söker till veterinärprogrammets 65 platser (1 046 kvinnliga sökande av

totalt 1 229 i den senaste antagningen).

Styrelsen för SLU beslöt vid sitt möte i september 1999 att under en

försöksperiod tillämpa ett alternativt ansökningsförfarande till veterinär-

programmet. Syftet är bl.a. att fa fler manliga studenter.

I praktiskt taget alla JLT-fakultetens (fakulteten för jordbruk,

landskapsplanering och trädgårdsbruk) långa utbildningar är män under-

representerade. En tänkbar åtgärd är att förändra inriktningen på utbild-

ningarna så att de i högre utsträckning kan tänkas tilltala män, t.ex. en mer

tekniskt inriktad landskapsarkitektur och en mer ekonomi- och informa-

tionsteknologiskt inriktad hortonomutbildning.

Av antalet elever från grundskolan går 22 procent av en årskull nu till

det naturvetenskapliga programmet i gymnasieskolan. År 1993 var det

drygt 18 procent. Andelen flickor på naturvetenskapsprogrammet är nu

40 procent, medan andelen var 34 procent år 1993.

Fördelningen av flickor och pojkar på de nationella och special-

utformade och individuella programmen i gymnasieskolan är praktiskt

taget oförändrad mellan åren 1997 och 1998 med ett par undantag. På

medieprogrammet har andelen flickor minskat från drygt 54 procent år

1997 till 52 procent år 1998. På naturbruksprogrammet har andelen flickor

ökat från drygt 54 procent till drygt 55 procent mellan dessa år.

64

12.8 Undervisning med genusperspektiv

Skr. 1999/2000:24

Högskoleverket har fatt regeringens uppdrag att utveckla undervisningen

om genus och jämställdhet i jurist- och ekonomutbildningama. Syftet är att

studenterna i sin framtida yrkesutövning skall kunna identifiera och analy-

sera olika frågeställningar ur ett genusperspektiv. Information om den del

av projektet som avser ekonomutbildningen finns nu tillgänglig på

Högskoleverkets hemsida. Det är viktigt att denna utveckling av undervis-

ningen till form och innehåll även vidgas till andra utbildningar. Samtliga

ämnesområden skulle kunna innehålla genusperspektiv på grundutbild-

ningsnivån. Detta är ett viktigt inslag i arbetet med att fa till stånd en

jämnare rekrytering av kvinnor och män till samtliga utbildningar och på

sikt bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.

I syfte att säkerställa att jämställdhetsfrågor och frågor om våld mot

kvinnor blir belysta i relevanta yrkesutbildningar har examensordningen i

högskoleförordningen kompletterats for vissa yrkesexamina. Dessa

kompletteringar om kvinnors och mäns livsbetingelser trädde i kraft den

1 januari 1999.

12.9 Forskning

Genusforskning

Genusforskningen har inte bara inomvetenskaplig betydelse, utan ger

också nya värdefulla infallsvinklar på annan forskning och främjar på sikt

jämställdheten.

Centra/fora for kvinnliga forskare och kvinnoforskning finns vid nio

lärosäten i landet: universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm,

Umeå, Linköping, Karlstad och Örebro samt Luleå tekniska universitet.

Vid flera av dessa universitet pågår också forskning om män. Vid

Karlstads universitet pågår ett arbete med att bygga upp ett centrum för

forskning om män. Dessa centra/fora är inte enbart viktiga för utveck-

lingen av genus- och kvinnoforskning utan det är också viktigt att sådan

forskning far möjlighet att förgrena sig i olika riktningar. Verksamheten

har även bidragit till att rekrytera kvinnliga forskare och doktorander och

att förbättra villkoren för dessa.

Under perioden 1997-1999 har bl.a. nedanstående åtgärder vidtagits

som en följd av propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5,

bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99).

- 18 tjänster, varav 6 professurer, med inriktning på genusforskning (är

under tillsättning).

- Ett nytt tvärvetenskapligt forskningstema med inriktning på genus-

forskning, Tema Genus, har inrättats vid Linköpings universitet.

- Nationella sekretariatet för genusforskning inrättades år 1997.

- Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg är sedan år 1997 ett nationellt

ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-, och genusforskning.

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24

Forskningsrådens arbete med jämställdhetsfrågor och genusforskning Skr. 1999/2000:24

Samtliga forskningsråd under Utbildningsdepartementet skall främja jäm-

ställdhet mellan kvinnor och män såväl vid bedömning av ansökningar

som i rådens olika arbetsgrupper och prioriteringskommittéer. Regeringen

gör bedömningen att råden arbetar långsiktigt och medvetet med jäm-

ställdhetsfrågoma. Nya former for forskningsstöd prövas kontinuerligt.

Forskningsrådsnämnden, FRN, har på regeringens uppdrag byggt upp ett

väl utvecklat genusforskningsprogram som har vuxit från 3 miljoner

kronor 1990/91 till 10 miljoner kronor år 1998. Humanistisk-samhälls-

vetenskapliga forskningsrådet, HSFR, finansierar särskilda tjänster i

jämställdhetsforskning. HSFR har också givit direktiv till sina berednings-

grupper att genusperspektiv alltid skall beaktas vid bedömningen av

ansökningar.

Hos samtliga forskningsråd har andelen ansökningar från kvinnliga

forskare successivt ökat och beviljandegraden följer i de flesta fall denna

trend. I regel ges underrepresenterat kön företräde i de fall ansökningarna

är av likvärdig kvalitet. Det råder dock fortfarande en mycket skev köns-

fördelning inom många forskningsområden. Det är därför viktigt att råden

arbetar för att det tillkommer fler kvinnliga forskare som kan vara goda

förebilder för kvinnliga forskarstuderande och även locka fler kvinnor till

grundutbildningarna.

Regeringen gav i juli 1999 i uppdrag åt Jordbruksverket, Livs-

medelsverket, Fiskeriverket och Statens veterinärmedicinska anstalt att

utarbeta kunskapsstrategier för sina respektive verksamhetsområden inför

nästa forskningspolitiska proposition. Särskild uppmärksamhet skall ägnas

jämställdhetsperspektivet. Uppdraget skall redovisas senast den

15 december 1999.

Samverkansgruppen

År 1997 tillsatte regeringen en grupp för samverkan mellan vissa forsk-

ningsfinansierande myndigheter. I gruppen ingår forskningsråden inom

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde samt Forskningsråds-

nämnden, Rymdstyrelsen, Skogs- och jordbrukets forskningsråd och

Socialvetenskapliga forskningsrådet.

Samverkansgruppen har till uppgift att främja och samordna myndig-

heternas forskningsstödjande verksamhet vad gäller tvärvetenskaplig

forskning samt att öka medvetandet om genusperspektiv i forskningen och

insatserna för jämställdhet.

Samverkansgruppen har varit pådrivande i arbetet med att identifiera

och synliggöra jämställdhets- och genusfrågorna. Under år 1998 tillsatte

gruppen en expertgrupp för genusforskningens integrering i vilken det

även ingår representanter från norska och danska forskningsråd. På förslag

av expertgruppen kommer råden att gå igenom inkomna ansökningar om

forskningsmedel i syfte att identifiera relevanta genusforskningsaspekter

som hittills inte uppmärksammats.

En utvärdering av samverkansgruppens arbete kommer att utföras inför

regeringens forskningspolitiska proposition, som enligt planerna skall

lämnas till riksdagen år 2000.

66

13 Socialpolitik

13.1 Inledning

En mängd olika lagar och förordningar inom det socialpolitiska området

samverkar för att uppnå regeringens olika delmål för jämställdhetspoliti-

ken. Här nedan behandlas ur denna aspekt socialförsäkringssystemet,

socialbidrag, hälsa, äldreomsorg och personer med funktionshinder.

Föräldraförsäkringen behandlas under avsnitt 3 Män och jämställdhet

medan socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor samt utvecklingsarbete

inom detta område behandlas under avsnitt 4 Kvinnofrid.

Målen för familjepolitiken är att utjämna levnadsvillkoren mellan

familjer med och utan barn samt över livscykeln, att stödja båda föräldrar-

nas möjlighet att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap samt att ge

särskilt stöd till familjer i utsatta situationer. Samhällets insatser inriktas på

att skapa jämlika uppväxtvillkor för barn, dels genom att stödja föräldrarna

att klara de ekonomiska åtaganden som är väsentliga för barnens välfärd

under deras uppväxttid, dels genom att skapa möjligheter att kombinera

föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.

Genderprogram för social välfärd

Socialdepartementet startade hösten 1997 ett utvecklingsprogram kallat

Genderprogram för social välfärd. Målet för Genderprogrammet är att

medborgarna skall ha tillgång till god vård och service på lika villkor

oavsett kön. Programmet skall bedrivas etappvis. Etapp 1 startade i

september 1997 och avslutas i oktober 1999. Samtliga enheter inom

departementet och dess myndigheter skall då ha en plan för hur jämställd-

hetsarbetet skall bedrivas, och de skall också ha startat ett aktivt

utvecklingsarbete.

En idégrupp och en projektledare tillsattes på halvtid. Departementet

erbjuder hjälp och stöd, men det konkreta programarbetet sker ute på

myndigheterna.

Under den första etappen av arbetet har idégruppens viktigaste arbete

varit att introducera tankarna i Genderprogrammet och göra dem använd-

bara i praktiken. En viktig uppgift har därför varit utbildning för departe-

mentet, verken, kommittéerna och bolagen. Idégruppens uppgifter har även

varit att utveckla metoder och analysinstrument.

Kontinuerlig uppföljning av myndigheternas arbete med Genderprogram

för social välfärd har skett med flera instrument:

- återrapporteringskrav i årsredovisningen

- krav på handlingsplan för alla myndigheter den 1 juli 1999

- den politiska ledningens dialog med myndigheterna

- sammanställning av myndigheternas återrapportering i årsredovis-

ningarna, som distribueras som exempelsamling till myndigheternas och

bolagens gendersamordnare

- uppföljning av handlingsplanerna genom utbildning av departementets

myndighetshandläggare

Skr. 1999/2000:24

67

- uppföljning av handlingsplanerna genom särskilda utvecklingssamtal Skr. 1999/2000:24

mellan samtliga myndighetschefer och resp, statssekreterare.

Idégruppen bedömer i sin första lägesrapport att flertalet myndighets-

handläggare på departementet nu har kännedom om Genderprogrammets

innebörd och många har också självständigt börjat integrera frågorna i

budgetarbete, myndighetsanalyser m.m. Alla enheter har tagit fram en

handlingsplan for sitt genderarbete.

Målet for det första verksamhetsåret var att alla myndigheter skulle ha

kännedom om syfte och uppläggning av Genderprogram för social välfärd

samt förstå hur programmet kan tillämpas på den egna verksamheten.

Cirka två tredjedelar av de 15 myndigheter som omfattas av programmet

har uppnått det målet. Samtliga myndigheter hade vid halvårsskiftet 1999

skrivit en handlingsplan.

Sammanfattningsvis är erfarenheterna från den första etappen att

satsningen på tydliga mål och uppdrag, tydligt ledningsansvar, krav på

återrapportering, uppföljningar och satsningen på kompetensutveckling har

varit mycket lyckad. När det gäller metodfrågoma fortsätter arbetet i nästa

etapp.

Inom ramen för Genderprogram för social välfärd publicerades under

våren 1999 rapporten Utan spaning ingen aning (Ds 1999:33). I rapporten

diskuteras 4R-metoden som verktyg för könskonsekvensanalys samt

studier av riksgymnasieverksamheten för döva och hörselskadade,

utvecklingen av handikappersättning och vårdbidrag och handikapp-

ombudsmannens rapport Att trampa vatten. De tre studierna är utförda ur

ett könskonsekvensperspektiv.

Genderprogrammets andra etapp kommer genomföras under perioden

oktober 1999 - september 2001. Målet för programmet är att varje förslag

som läggs och beslut som fattas i departementet och dess myndigheter

skall föregås av en könskonsekvensanalys. Detta skall nås genom erfaren-

hetsutbyte mellan departement och myndigheter, metodutveckling och

kompetensutveckling.

13.2 Socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringen

Ersättningarna från socialförsäkringssystemen bygger till stor del på prin-

cipen att inkomstbortfall ska kompenseras i samband med t.ex. sjukdom

eller föräldraledighet. Ersättningarna grundas på den individuella

inkomsten och var och en är självständigt försäkrad. Socialförsäkringens

utgifter utgör ca 300 miljarder kronor per år.

Socialförsäkringen administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och

försäkringskassorna. Sedan år 1997 har RFV regeringens uppdrag att

samtliga förslag och verksamheter skall granskas och analyseras utifrån

båda könens utgångspunker. RFV tillsatte en särskild arbetsgrupp med

syfte att utföra uppdraget.

Under år 1997 genomförde arbetsgruppen en kartläggning ur köns-

perspektiv av alla förmåner och bidrag inom socialförsäkring som hanteras

68

av försäkringskassorna och RFV. Arbetet redovisas i rapporten RFV Skr. 1999/2000:24

redovisar 1998:1 En socialförsäkring för kvinnor och män - en kartlägg-

ning ur ett genderperspektiv.

I rapporten konstateras att reglerna är lika för kvinnor och män inom de

allra flesta delarna av socialförsäkringen. Man konstaterar också att beslut

om rätten till flertalet förmåner eller bidrag fattas med begränsade inslag

av bedömningar, vilket minimerar risken för olika behandling av kvinnor

och män. När det gäller beslut om förmåner inom området ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp är dock bedömningsunderlaget

betydande.

Som en följd av slutsatserna i rapporten genomförde RFV under hösten

1998 studien "Lika inför kassan". Studien genomfördes som en undersök-

ning där handläggare från olika försäkringskassor fick ta ställning till olika

typfall inom ärendeslagen rehabilitering, handikappersättning och vård-

bidrag. Typfallen varierades utifrån kön, etnisk bakgrund och utbildning.

Resultatet i rapporten visar att kön spelade stor roll vid olika handlägga-

res bedömning av olika typfall. Rapporten används nu som studiematerial

och diskussionsunderlag vid försäkringskassorna i syfte att belysa hur

viktigt det är att vara medveten om sina egna värderingar då man fattar

beslut i olika typer av ärenden.

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen har de senaste åren debatterats utifrån ett

könsperspektiv. Kritikerna anser att 1993 års regelförändringar, som

innebar att bevisreglema skärptes, har medfört att kvinnor inte far sina

arbetsskador godkända i samma omfattning som männen. Problemet är

accentuerat i fråga om belastningsskador eftersom dessa är mer svår-

bedömda än rena olycksfall. Anledningen till skärpningen av bevisreglema

år 1993 var bl.a. att arbetsskadeförsäkringen hade kritiserats för att beslut

enligt reglerna ofta grundats på ett osäkert vetenskapligt underlag.

Överensstämmelsen mellan besluten och den medicinska vetenskapens

bedömningar ansågs inte vara tillfredsställande. Det bedömdes vara ange-

läget att försäkringen upprätthöll en vetenskapligt väl underbyggd gräns

för vad som skall kunna anses som arbetsskada.

Ett problem inom arbetsskadeområdet är att statistiken är bristfällig.

Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) statistik bygger på de fall som rapporteras

från försäkringskassorna. ASS uppger att försäkringskassorna inte skickar

in uppgift om samtliga bedömningar som görs på kassorna. Underrappor-

teringens storlek är dock okänd. Det material som finns tillgängligt hos

ASS - med de brister som det kan vara behäftat med - visar att det är en

större andel män än kvinnor som fått sin arbetsskada godkänd som arbets-

sjukdom. RFV är den myndighet som har information om antalet bifall och

avslag i de arbetsskadeärenden där det har varit aktuellt med ekonomisk

ersättning. RFV:s statistik över bifall och avslag har dock inte delats upp

på kön förrän år 1998. Det är därför svårt att finna den empiriska grund

som vore önskvärd för att bedöma vilken inverkan de ändrade bevis-

reglema haft och hur försäkringen fungerat för kvinnor respektive män.

Antalet livräntor i december 1998 var 46 928 för kvinnor och 48 804 för

69

män. Av RFV:s årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 Skr. 1999/2000:24

framgår att avslagsfrekvensen var 39 procent för kvinnor och 31 procent

för män.

RFV är medvetet om behovet av att dels förbättra statistiken, dels höja

kvalitén på handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV avser att skärpa

sin tillsyn över försäkringskassornas handläggning för att tillse att tillämp-

ningen sker på avsett sätt. Vidare avser RFV att anordna konsensussemina-

rier för att öka den samlade kompetensen vid bedömning av arbetsskador.

Vid seminarierna skall försäkringskassorna tillsammans med forskare och

läkare samt representanter för domstolarna diskutera mer komplicerade

medicinska och försäkringsjuridiska frågor kring tillämpningen av arbets-

skadeförsäkringen.

Regeringen anser att det finns skäl att närmare studera arbetsskade-

försäkringen ur ett könsperspektiv. Regeringen avser att anordna ett

kunskapsseminarium i syfte att fa en överblick över vilka kunskaper

samhället har inom arbetsskadeområdet bl.a. vad avser könsskillnader vid

bedömning av rätten till arbetsskadeersättning. På så sätt kan eventuella

kunskapsbrister eller andra brister identifieras och därmed blir det möjligt

att bedöma behovet av förändringar. Regeringen har även för avsikt att

analysera regelsystemet för bestämmande av livränta för försäkrad som är

partiellt ledig för vård av barn.

Pensionssystemet

Det nuvarande ålderspensionssystemet kan delas upp i en inkomstrelaterad

del (ATP) och i ett grundskydd.

Den brist på jämställdhet som har karaktäriserat arbetsmarknaden åter-

speglas i ålderspensionssystemet. Således har män i regel högre pension än

kvinnor. Se bilaga 1. Vidare består mäns pensionsinkomster huvudsakligen

av ATP medan kvinnors pension i relativt hög utsträckning kan hänföras

till grundskyddet. En tredjedel av kvinnors samlade pensionsinkomster kan

hänföras till ATP.

Tabell 1 Ålderspensionsutgifter år 1999 med fördelning efter kön

Miljarder kronor

Kvinnor

Män

Samtliga

Grundförmåner

16,8

2,0

18,8

Tilläggspension

31,5

61,8

93,3

Summa

48,3

63,8

112,1

En inriktning i regeringens ekonomiska politik under åren 1998 och 1999

har varit att ge pensionärerna kompensation för de standardsänkningar som

skedde under budgetsaneringen. En ändring i denna riktning har varit att

70

det prisbasbelopp som pensionsberäkningama baseras på inte längre Skr. 1999/2000:24

minskas när pensionsförmånerna beräknas. Genom denna ändring höjdes

pensionen, såväl ATP som grundförmånema, med ca 2 procent fr.o.m. den

1 januari år 1999. Den ekonomiska situationen har förbättrats för både män

och kvinnor.

Grundskyddet förbättrades ytterligare genom vissa förbättringar av

bostadstillägget till pensionärer både år 1998 och år 1999. Dessutom

höjdes pensionstillskottet den 1 juni 1999 med 1,4 procentenheter.

Det reformerade pensionssystemet

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt system för

ålderspensionering. Bestämmelserna trädde kraft den 1 januari 1999.

Pension enligt de reformerade reglerna betalas ut fr.o.m. år 2001.

Ålderspensionen enligt de reformerade reglerna baseras på hela livs-

inkomsten och inte som nu på de 15 bästa åren. Livsinkomstprincipen

kompletteras med vissa fördelningspolitiska inslag, varav bamårsrätten är

ett. Bamårsrätten innebär att en förälder tilldelas viss pensionsrätt under

barnets första fyra år. Bamårsrätten är ett tillskott till den framtida ålders-

pensionen utöver vad föräldern själv kan ha tjänat in genom förvärvsarbete

under de fyra åren.

Storleken för den reformerade ålderspensionen påverkas av en uppskat-

tad genomsnittlig återstående livslängd för den nyblivna pensionärens

åldersgrupp. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män vilket i princip

skulle kunna innebära en lägre ålderspension. Dock beaktas inte detta för-

hållande när pensionen beräknas, utan beräkningsfaktom för återstående

livslängd är densamma för kvinnor och män i en viss åldersgrupp.

Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män kan gmndskyddet

antas ha stor betydelse för kvinnor även fortsättningsvis. Den reformerade

inkomstpensionen kompletteras med en garantipension som är på en högre

nivå än dagens grundskydd.

13.3 Socialbidrag

Utgifterna för socialbidrag har ökat under 1990-talet. Under år 1998 kom

en vändning då utgifterna sjönk. Sedan mitten av 1990-talet har fler kvin-

nor än män fatt socialbidrag.

Av rapporten Kommunerna och jämställdheten - Åt var och en efter

behov (Svenska Kommunförbundet 1998) framgår bl.a. att under åren

1992-1995 fick ensamstående kvinnor mindre socialbidrag än män. Kvin-

norna dominerar i de yngre och i de äldsta åldersgrupperna medan männen

dominerar i åldersgruppen 30—49 år. De åldersmässiga skillnaderna

förklaras delvis med att det förekommer strukturella skillnader på arbets-

marknaden med mycket låga inkomster i en del kvinnodominerade syssel-

sättningar och de äldsta kvinnornas lägre pensionsinkomster. För männens

del förekommer i betydligt större utsträckning sociala och/eller medicinska

problem som kräver rehabilitering.

71

När det gäller bidragstidens längd, har män upp till 50-årsåldem i Skr. 1999/2000:24

genomsnitt längre bidragstider än kvinnor. Från och med 60-årsåldem har

kvinnor de längsta bidragstidema.

Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha olika behov av social-

bidrag kan sökas på flera håll, dels hur villkoren för kvinnor och män i

samhället i stort påverkar livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten

bedömer de kvinnor och män som söker socialbidrag.

13.4 Hälsa

Ett antal statliga utredningar och rapporter på hälsoområdet har under

senare år anlagt ett jämställdhetsperspektiv: Jämställd vård - Olika vård på

lika villkor (SOU 1996:133), Folkhälsorapporten 1997, Nationella folk-

hälsokommitténs underlagsrapporter (HSU 2000). I betänkandet Jämställd

vård presenteras ett antal förslag som vilar på synsättet att hälso- och sjuk-

vården skulle förbättras från patientsynpunkt om de könsspecifika

kunskaperna om behov, efterfrågan och vårdåtgärder ökades och om dessa

kunskaper integrerades i vårdarbetet. Utredningen presenterar ett antal

åtgärdsförslag, som berör patientens ställning, forskning, utbildning, till-

syn, uppföljning och utvärdering samt sjukvårdshuvudmännens ansvars-

område. Utredningen anser att särskilda insatser behövs för att utveckla

innehållet i utbildningen av olika grupper av hälso- och sjukvårdspersonal,

så att de könsspecifika kunskaper som genereras inom klinisk forskning,

hälso- och sjukvårdsforskning, omvårdnadsforskning m.m. far ett snabbt

genomslag i kursplanerna. Ett förslag som riktar sig till sjukvårdshuvud-

männen är att övergripande policies och målformuleringar bör innehålla

uttalanden om vikten av att uppmärksamma jämställdhet mellan könen.

Dessutom bör en konkret handlingsplan utformas med strategier för att

förbättra jämställdheten mellan patientgrupper.

Den löpande statistiken på hälsoområdet är i allt större utsträckning

könsuppdelad. Trots ett mycket omfattande faktaunderlag är det dock svårt

att säga något entydigt om hälsa och hälso- och sjukvård ur ett jämställd-

hetsperspektiv. Stora skillnader i medellivslängd existerar fortfarande.

Män har högre dödlighet i sjukdomar i alla åldrar. Samtidigt visar under-

sökningar att män i högre utsträckning än kvinnor upplever sig som fullt

friska. Kvinnor har också ett högre vårdutnyttjande än män i såväl öppen

som sluten vård och är också större konsumenter av läkemedel. Folk-

hälsoinstitutet har under år 1999 anordnat flera seminarier kring kvinnors

läkemedelsberoende.

Skillnader i dödlighet och sjuklighet mellan män och kvinnor förklaras

av en kombination av genetiska faktorer och livsstilsfaktorer. En svensk

studie av skillnaderna i vårdutnyttjande mellan kvinnor och män visar att

dessa inte förklaras av åldersstruktur, utbildningsnivå eller självrapporte-

rad hälsa utan av kön och skillnader i livsvillkor.

Ändå är det förhastat att dra slutsatsen att män entydigt skulle vara

missgynnade på hälsoområdet. I mångt och mycket är mannen fortfarande

norm och gynnad; män föreskrivs dyrare läkemedel än kvinnor, män har

lättare att få tillgång till dyr rehabilitering, män dominerar starkt i läke-

medelsundersökningar på friska försökspersoner, även i s.k. dosfinnande

72

studier, osv. Men genom den intensifierade uppmärksamhet som under Skr. 1999/2000:24

senare år ägnats jämställdhetsperspektivet har skillnader som dessa kunnat

påvisas och insatser görs nu for att avhjälpa dem.

De framsteg som gjorts under de senaste åren består framför allt i att

frågan nu är uppmärksammad och finns i allas medvetande. Genom att ett

jämställdhetsperspektiv anläggs i såväl verksamheter, offentlig statistik,

utvärderingar och utredningar skapas förutsättningar att identifiera

problem och göra någonting åt dem.

En ny stor kostundersökning Riksmaten 1997-1998 har gjorts av Livs-

medelsverket och SCB. Undersökningen kommer, tillsammans med den

riksomfattande kostvaneundersökningen 1989 (HULK), att ligga till grund

för en bedömning av matvanornas utveckling och för analyser av kost-

mönster i relation till olika livsstils- och socioekonomiska faktorer.

Fortsatt arbete

Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall göra en samlad över-

syn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Syftet är att åstadkomma en

patientfokuserad och tydlig reglering av patientens ställning. Betänkandet

Jämställd vård - Olika vård på lika villkor kommer att utgöra ett underlag

vid utarbetandet av direktiven till utredningen.

Förslagen om forskning i betänkandet kommer att beaktas i samband

med utarbetandet av nästa forskningspolitiska proposition år 2000.

13.5 Äldreomsorg

Medellivslängden förväntas även i framtiden öka något snabbare för män

än för kvinnor. Skillnaden i medellivslängd mellan könen förväntas

därmed minska på lång sikt.

Människors livslängd påverkar behovet av hjälp på ålderns höst, även

om den stigande livslängden inte självklart innebär att det är sjuka år som

läggs till livet. Studier har visat att antalet år med svår ohälsa bland äldre

har minskat något under de senaste 20 åren, medan däremot antalet år med

lätt ohälsa ökat något.

Skillnaderna i medellivslängd mellan kvinnor och män påverkar ändå

behoven av hjälpinsatser. Ungefar dubbelt så många kvinnor som män får

offentlig hjälp i någon form. Även då hjälpbehovet relateras till antalet

äldre kvinnor respektive män i befolkningen visar tillgängliga uppgifter att

kvinnor i högre utsträckning än män far del av den offentliga äldre-

omsorgen.

En viktig förklaring till att kvinnor far större del av äldreomsorgs-

resursema är dels att det finns betydligt fler ensamboende kvinnor än män

i höga åldrar, dels att andelen med informell hjälp från anhöriga och

vänner är mindre bland ensamboende kvinnor än män. Men även bland

sammanboende äldre med behov av hjälp far dubbelt så stor andel av

kvinnor som män omsorg från hemtjänsten. Hjälpen från man till samman-

boende kvinna är i det närmaste 20 procentandelar lägre än från kvinna till

sammanboende man. Dessa förhållanden är bl.a. ett resultat av gamla

73

könsroller där hustrun ofta på ett självklart sätt forväntas vårda sin make, Skr. 1999/2000:24

medan detta inte anses lika självklart for män. Även om det är betydligt

fler kvinnor än män som får hjälp av hemtjänsten så är det fler män som

får någon hjälp överhuvudtaget.

Nedskärningarna inom äldreomsorgen och i synnerhet inom hemtjänsten

under 1990-talet har inte drabbat gamla hjälpbehövande kvinnor mer än

män, men minskningen har ändå påtagliga konsekvenser for kvinnors

vardag och välbefinnande. De gamla kvinnorna och deras döttrar forväntas

nämligen i högre utsträckning än männen och deras söner täcka bortfallet

av insatser för make/maka eller förälder. Socialstyrelsen har regeringens

uppdrag att följa utvecklingen inom äldreområdet till år 2000. Av Social-

styrelsens rapport för 1998 framgår att utvecklingen mot en alltmera

restriktiv hjälptilldelning medför att en ökad andel vårduppgifter förs över

på anhöriga.

I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposition Nationell

handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:13). I prioriteringarna i

budgetpropositionen för 2000 betonas särskilt att ett könsperspektiv skall

genomsyra all verksamhet inom det sociala omsorgsområdet. Regeringen

har beslutat om medel till ett stort antal projekt inom prioriterade områden.

Genomförandet har påbörjats. En parlamentarisk äldreberedning har till-

satts med uppgift att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken. Den skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj

2003.

13.6 Personer med funktionshinder

Det finns fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns livsvill-

kor. Finns det dessutom ett funktionshinder med i bilden blir skillnaderna

än större. Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre livsvillkor

än män med funktionshinder. Jämfört med män utan funktionshinder blir

avståndet till funktionshindrade kvinnors livssituation mycket stort. Det

gäller t.ex. ekonomi, hälsa, förankring på arbetsmarknaden, politiskt

inflytande och tillgång till välfärden.

Regeringen har tagit olika initiativ för att förbättra jämställdhetsarbetet

på handikappområdet.

Handikappombudsmannen har haft regeringens uppdrag att bevaka

situationen för kvinnor med funktionshinder och rapporterat sina resultat

till regeringen. Könsperspektivet har beaktats i de olika verksamhets-

grenarna och i den statistik som myndigheten presenterar. Ombudsmannen

har också, under de fem år myndigheten funnits, regelbundet uppmanat en

rad myndigheter att redovisa könsfördelad statistik på handikappområdet,

vilket de också har gjort. Denna statistik har tillsammans med Handi-

kappombudsmannens egna undersökningar använts för att väcka opinion

och visa på brister i jämställdhetsarbetet. Den kartläggning som t.ex.

gjordes år 1995 av förhållandena för kvinnor med funktionshinder visade

bl.a. att de i flera fall fick sämre stöd av samhället än män med funktions-

hinder. Kvinnor förtidspensionerades i större utsträckning än män. Fler

arbetshandikappade män får arbete, går till Samhall eller till anställning

med lönebidrag medan kvinnorna går till utbildning.

74

Handikappombudsmannen har också i två delrapporter till regeringen år Skr. 1999/2000:24

1999 studerat tillämpningen av fardtjänstlagen ur ett könsperspektiv samt

undersökt hur länsstyrelserna arbetar med handikappaspekter på jämställd-

hetsområdet. I den förstnämnda rapporten har Handikappombudsmannen

gjort en analys av länsrätternas domar i fardtjänstmål och konstaterar att

flera av resultaten tyder på att kvinnor missgynnas i förhållande till män

när det gäller rätten till färdtjänst. I den senare rapporten har länsstyrelser-

nas policydokument och samarbete med handikapporganisationerna

granskats ur ett jämställdhetsperspektiv. Resultatet visar att människor

med funktionshinder nästan aldrig omnämns i dessa dokument.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har i samband med

Socialdepartementets genderprojekt undersökt riksgymnasieverksamheten

för ungdomar med rörelsehinder. Under år 1997 har kön använts som

indelningsgrund vid de uppföljningar som Sisus gjort av sin verksamhet.

Resultaten av studierna visar att det är en sned könsfördelning bland

eleverna i riksgymnasiema. Läsåret 1996/97 var könsfördelningen bland

samtliga gymnasieelever med rörelsehinder 57 procent pojkar och 43

procent flickor. Motsvarande fördelning i riksgymnasiema för samma läsår

var 66 procent pojkar och 34 procent flickor.

Resultaten visar också att en större andel pojkar än flickor väljer riks-

gymnasium i Skåne och Göteborg/Bohus län. I Stockholms och framförallt

Västerbottens län är det flickorna och inte pojkarna som i högre grad väljer

riksgymnasium framför att gå i gymnasieskola på hemorten. Orsakerna till

detta bör analyseras.

I en rapport från Socialdepartementets genderprojekt Utan spaning ingen

aning (Ds 1999:33) redovisas bl.a. Riksförsäkringsverkets (RFV)

utveckling och analys av handikappersättning och vårdbidrag sedda ur ett

könsperspektiv under 1990-talet.

Handikappersättning betalas ut dels som självständig förmån, dels som

tilläggsförmån till ålderspension eller förtidspension/sjukbidrag. Verket

konstaterar bl.a. att antalet kvinnor med handikappersättning ökat något

mer under 1990-talet än antalet män. Det kan enligt RFV förklaras av att

det antalsmässigt finns flera kvinnor. Kvinnor dominerar bland personer

som har handikappersättning som tilläggsförmån medan fler män har

självständig förmån.

Tittar man på ansökningar och avslag som gäller handikappersättningen

under en viss period (Hetzler, A 1994) sökte fler kvinnor handikapp-

ersättning, men fler män fick sin ansökan beviljad. Dessutom fick fler män

den högsta nivån. Det beror inte på slumpen eller på att männens funk-

tionshinder är mer omfattande än kvinnornas, säger Hetzler. Den enda

rimliga förklaringen är att det är fråga om en systematisk, men omedveten,

könsdiskriminering, menar hon.

Vårdbidrag beviljas för fler pojkar än flickor. År 1996 var antalet

nybeviljade vårdbidrag 4 500 och relationen mellan pojkar och flickor 63

respektive 37 procent. Den största delen av ökningen under 1990-talet sett

till antal barn i olika åldersgrupper har skett bland barn som är 5 år och

äldre. Ökningen beror på att antalet pojkar som fått diagnoserna autism

och DAMP ökat. Kunskapen om dessa sjukdomar och hur de yttrar sig på

pojkar har ökat under senare år. Däremot är det fortfarande fa flickor som

får diagnosen, bl.a. på grund av att vi ännu vet ganska lite om hur dessa

75

sjukdomar yttrar sig på flickor. Aktuell kunskap om DAMP-symptom är Skr. 1999/2000:24

grundad på forskning som nästan bara har undersökt pojkar. Sedan 1960-

talet finns 5 000 internationella studier om pojkar och 25 om flickor.

När det gäller bilstödet har könsfördelningen blivit jämnare med åren.

Av andragångssökande är majoriteten män. Däremot var det år 1997

nästan lika många kvinnor som män som sökte bilstöd för första gången

(RRV år 1998). Fortfarande är det dock en större andel kvinnor än män

som far avslag.

Fler män än kvinnor har beviljats assistansersättning, 53 procent respek-

tive 47 procent i april 1999. Men jämfört med 1996 och tidigare har dock

andelen män minskat något. Männen har i genomsnitt beviljats fler timmar

per vecka och högre timersättning. Skillnaderna som är mycket små, ca 2

timmar per vecka, har ökat något sedan reformen genomfördes. Skillna-

derna skulle kunna bero på olika behov, dvs. att det kan finnas fler

pojkar/män i de yngre åldrarna med svåra funktionshinder, eftersom det ju

också finns fler pojkar/män i totalbefolkningen i dessa åldrar. Men det kan

också bero på att män är benägna att söka ett mer omfattande stöd. Det är

dock inte uteslutet att försäkringskassan gör olika bedömningar beroende

på om det är en man eller en kvinna som söker assistansersättning.

Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder har i en

särskild rapport med titeln Kvinnor, män och funktionshinder (SOU

1998:138) visat på ett antal faktorer som kan göra att funktionshindrade

kvinnor och män bemöts olika och att kvinnor i många avseenden har

sämre livsvillkor än män i samma situation. Enligt utredningen bemöts

funktionshindrade kvinnor sämre än män med funktionshinder då de söker

hjälp hos myndigheter och andra offentliga organ. ”Det handlar säkert inte

om någon medveten, aktiv diskriminering annat än i undantagsfall”,

skriver utredaren. ”Det har i stället med könsroller att göra, och en djupt

rotad syn på kvinnligt och manligt hos både beslutsfattare, personal och de

kvinnor och män som behöver hjälp. En syn som befäster inställningen att

kvinnor tar huvudansvaret i hemmet, att kvinnor därför tjänar mindre på

sitt yrkesarbete och att kvinnor begär mindre än män av den hjälp som

finns.

Utifrån de undersökningar och resultat som redovisats om jämställd-

heten mellan funktionshindrade kvinnor och män drar regeringen den

slutsatsen att frågan om kön och jämställdhet fortfarande har en undan-

skymd plats när det gäller personer med funktionshinder. Synen på

funktionshinder kan vara en förklaring till detta. Både kvinnor och män

med funktionshinder har av tradition blivit sedda enbart utifrån funktions-

hindret, inte som enbart kvinna eller man. Därför har funktionshindrade

kvinnors och mäns livsvillkor sedda ur ett könsperspektiv inte fatt någon

framträdande roll varken i forsknings-sammanhang eller i studier och

litteratur i övrigt.

Utvecklingen går framåt men inte i den takt som är önskvärd. Visser-

ligen finns numera könsaspekten med i studier som görs på handikapp-

området, om än ganska sparsamt, och statistiken på området böljar bli

könsuppdelad. Men oftast består statistiken endast av en enkel uppdelning

mellan kvinnor och män, vilket inte är tillräckligt klargörande med tanke

på att den naturliga fördelningen mellan kvinnor och män i den totala

76

befolkningen är olika vid olika åldrar. Det saknas också en jämförande bild Skr. 1999/2000:24

av levnadsförhållandena mellan funktionshindrade kvinnor och män.

Fortsatt arbete

Regeringen avser att senare i år för riksdagen lägga fram en nationell plan

för handikappområdet. Planen kommer att innehålla åtgärder på kort och

lång sikt för att förbättra förhållandena för kvinnor och män med

funktionshinder.

14 Jämställdhet inom jordbruksområdet

Jordbruksnäringen beräknas sysselsätta ca 82 000 personer räknat i

årsarbetskrafter, varav ca 25 procent kvinnor.

Av samtliga inom jordbruket sysselsatta oavsett arbetstid utgör

33 procent kvinnor. Andelen kvinnliga företagare inom sektorn har ökat

från 8,5 procent till 10 procent under perioden 1995-1997.

En ny förordning (EU) nr 1257/99 om stöd till utvecklingen av lands-

bygden har antagits inom EU. Ett förslag till tillämpning av förordningen i

Sverige kommer inom kort att presenteras för EU-kommissionen. De

åtgärder som regeringen avser att tillämpa har som syfte att underlätta

landsbygdens anpassning till de nya förutsättningarna och att förstärka

konkurrenskraft och sysselsättning för kvinnor och män i den jordbruks-

anknutna delen av landsbygdens näringsliv.

Kvinnornas roll i jordbruket tas ofta för given. Deras ekonomiska

betydelse för näringens tillväxt underskattas ofta. Betydelsen av en näring

som ger arbetsmöjligheter åt både kvinnor och män är viktig att uppmärk-

samma vid utformning och tillämpning av åtgärderna inom landsbygds-

programmet. Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina

kunskaper och erfarenheter i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk

och livsmedelsindustrin, inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och

arbetsgrupper som vuxit fram under de senaste åren, inte minst inom

ramen för gemenskapsinitiativ som LEADER, arbetar med annorlunda och

intressanta metoder i landsbygdsutvecklingen. Åtgärderna för landsbygds-

utveckling kan bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling.

15 Kulturpolitik

Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga

områden i livet och att utveckla personliga ambitioner, intressen och

talanger.

Stora delar av kulturområdet har under senare år varit föremål för ett

omfattande utredningsarbete. Genom 1996 års kulturpolitiska beslut lades

grunden för den långsiktiga kulturpolitiken. Under åren 1998 och 1999 har

regeringen tagit fram propositioner om bl.a. konstnärspolitiken, filmpoliti-

ken och litteraturpolitiken.

77

I propositionen Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) pekar rege- Skr. 1999/2000:24

ringen på vikten av att föreslagna åtgärder nyttjas för att undanröja

rådande skillnader i villkor mellan kvinnor och män inom konstnärsyrket.

De sammanlagda bruttoinkomsterna för konstnärerna är 80 procent av

genomsnittet för befolkningen totalt sett. De kvinnliga konstnärernas

inkomster är 85 procent av de manliga konstnärernas. De åtgärder som

vidtagits genom förslagen i propositionen kommer att utvärderas under år

2000.

Konstnärsnämnden har under år 1998 tagit initiativ till flera studier av

de kvinnliga konstnärernas situation. En rapport har sammanställts som

bygger på resultatet av en seminarieserie för kvinnliga bild- och form-

konstnärer. Underlaget har givit uppslag som kommer att studeras närmare

i kommande undersökningar. En annan rapport tar bl.a. upp de mekanis-

mer som leder till att kvinnliga konstnärer av tradition har en svagare

ställning än manliga inom de flesta konstnärsyrken och belyser detta med

empiriskt material. Rapporten är att betrakta som en förstudie och ett

underlag för fördjupade undersökningar som görs under år 1999.

Den individuella visningsersättningen fördelades av föreningen

Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) för första gången år 1997. År 1998

var 53 procent av de sökande kvinnor medan fler män - 51 procent - fick

bidrag. Förklaringen ligger i att systemet gynnar konstnärer med lång

yrkesverksamhet. Jämfört med år 1997 har emellertid andelen kvinnor

ökat. Vid en översyn av ålders- och könsfördelningen finner man att kvin-

nor dominerar i åldersgrupperna födda på 1940-talet och framåt, vilket

tyder på att den manliga dominansen inom området snart kommer att

brytas.

I propositionen Ny svensk filmpolitik (1998/99:131) framhåller rege-

ringen att en viktig uppgift för den nya filmpolitiken är att förbättra kvinn-

liga filmskapares villkor. Bakgrunden är att den manliga dominansen

bland de filmskapare som erhållit stöd under nuvarande avtalsperiod varit

mycket stor.

Enligt Svenska Filminstitutet redovisar de flesta regionala resurscentra

någon form av riktade insatser för att uppnå en bättre könsfördelning inom

verksamheten. Exempel på riktade insatser är samarbete med teaterpeda-

goger och särskilda filmläger med en mer social prägel än den vanliga

verksamheten. Filminstitutet anser att denna uppmärksamhet på jämställd-

hetsaspektema i verksamheten är viktig och bör fortsätta.

För kulturarvssektorn är frågor om vilka gruppers kulturarv som bevaras

och förmedlas mycket angelägna. Regeringen underströk i den kulturpoli-

tiska propositionen vikten av att arbetet med kulturarvet kopplas till en

analys där bl.a. könsperspektivet lyfts fram. Regeringen har givit kultur-

arvsmyndighetema i uppdrag att redovisa en strategi för att arbeta vidare

med och utveckla kulturarvets demokratiska funktioner, i vilket ligger att i

högre grad uppmärksamma olika perspektiv på kulturarvet, t.ex. kön,

klass, kulturell bakgrund och generation. I regleringsbrevet för år 1999 har

museimyndighetema ålagts att inkomma med en särskild redogörelse för

hur kvinnoperspektivet behandlas på respektive museum. Ett verksam-

hetsmål för de centrala museerna är att samlingarnas sammansättning

bättre skall spegla skilda perspektiv på kulturarvet, t.ex. kön. Könsfördel-

78

ningen bland museibesökama varierar mellan myndigheterna. Samman- Skr. 1999/2000:24

taget är fordelningen ganska jämn, ca 55 procent av besökarna är kvinnor.

Inom medieområdet visar Nordicom-Sveriges Mediebarometer 1998 att

kvinnor och män ägnar ungefär lika mycket bruttotid åt medier. Förhållan-

det mellan olika medier - t.ex. TV, radio och tidningar - skiljer sig inte i

detta avseende i nämnvärd grad mellan könen. Vad gäller statliga insatser

kan nämnas att Våldsskildringsrådet håller på att ta fram en skrift om hur

flickor på gymnasienivå ser på våld i media, samt hur detta våld påverkar

dem. Skriften beräknas vara klar i början av år 2000.

Inom kyrkoområdet har regeringen åren 1997 och 1998 utnämnt

Sveriges två första kvinnliga biskopar. Vidare har regeringen förtydligat

kravet för att fa bli domprost eller kyrkoherde i Svenska kyrkan. Den

sökande måste vara beredd att fullt ut tjänstgöra i gudtjänstema

tillsammans med andra präster oavsett kön.

Inom det internationella kultursamarbetet stod den svenska regeringen

våren 1998 värd för Unescors mellanstatliga konferens i Stockholm om

kultur för utveckling - The Power of Culture. I den handlingsplan som

antogs vid konferensen, efter förberedelsearbete inom Kulturdepartemen-

tet, betonas kvinnors och mäns lika betydelse för utvecklingen samt deras

lika rätt att delta i kulturlivet.

Konferensen framhåller bl.a. att kulturpolitik bör syfta till att nationen

upplevs som ett mångfasetterat samhälle inom ramen för en nationell enhet

- ett samhälle grundat på värderingar som kan omfattas av alla kvinnor

och män och som ger alla grupper i samhället en framtid, en plats och en

röst. Vidare framhålls att kulturpolitik skall tillgodose kravet på jämställd-

het mellan könen på alla områden, erkänna kvinnors lika rättigheter och

yttrandefrihet samt garantera att de får lika tillträde till ledande befatt-

ningar. Konferensen uppmanade medlemsstaterna att anta fem mål för

kulturpolitiken. Under målet Att främja skapande och deltagande i kultur-

livet anförs under p. 7: Erkänna kvinnors insatser för kultur och utveckling

och garantera att kvinnor kan delta vid utformningen och genomförande av

kulturpolitik på alla nivåer.

16 Ungdomspolitik

I propositionen På ungdomars villkor (prop. 1998/99:115) lägger rege-

ringen fram mål för en nationell ungdomspolitik.

I propositionen slås fast att all ungdomspolitik skall analyseras ur ett

könsperspektiv. Myndigheten för ungdomsfrågor, Ungdomsstyrelsen, har

här fått ett särskilt ansvar gentemot övriga myndigheter.

Förutom att ett medvetet jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela

ungdomspolitiken föreslås ett antal åtgärder av specifik jämställdhets-

karaktär.

- IT-projekt för ungdomsgrupper som inte har tillgång till modem

informationsteknik i sin hemmiljö skall ges stöd. Särskilt uppmuntras

projekt för flickor.

79

- Regeringen avser att ta initiativ till överläggningar med restaurang- Skr. 1999/2000:24

branschen i syfte att avskaffa de differentierade åldersgränserna for

kvinnor och män.

- Kunskapen om villkoren för flickor med annan etnisk och kulturell

bakgrund skall öka och metoder för att stärka deras ställning i samhället

skall utvecklas. Integrationsverket i samarbete med Ungdomsstyrelsen

har getts ett särskilt uppdrag.

- Flickors initiativ inom upplevelseindustrin skall särskilt uppmärksam-

mas.

Ungdomsstyrelsen publicerade i oktober 1998 rapporten Flickorna och

frigörelsen - Forskning om flickor och arbete med tjejprojekt. Rapporten

är en genomgång av forskning om flickor samt en analys av de särskilda

tjejprojektens mål, metoder och resultat. En frågeställning är: Kan man

arbeta för att stärka flickor och samtidigt undvika att stereotypa könsskill-

nader behålls? Rapporten visar att det finns fördelar med tjej projekt men

också risker.

Ungdomsstyrelsens forskningsrapport Fritid i skilda världar, som också

publicerades i oktober 1998, är den första presentationen av ett stort forsk-

ningsprojekt om ungdomar och fritid, som tar upp frågor som ”Hur ser den

fria tiden ut? Vilken betydelse har fritiden i ungdomars liv?” Skriften

belyser flickors och pojkars fritid, deras framtidsdrömmar och livsprojekt

och vad det innebär att leva i skilda världar (socialt och kulturellt) men

också i en gemensam tid.

Ungdomsstyrelsen driver kontinuerligt sitt arbete med utvecklings-

insatser gentemot kommunerna. Detta sker bl.a. genom utmärkelser för

framstående insatser på ungdomsområdet samt genom insatser för flickor,

särskilt för flickor med annan etnisk och kulturell bakgrund.

Allmänna arvsfondens satsningar Våld mot unga kvinnor och Kvinno-

frid, samt Ungdomsstyrelsens uppdrag att fördela stöd för att synliggöra

och stärka flickors fritidsverksamhet har pågått under år 1998. Även under

åren 1999 och 2000 prioriteras projekt inom ramen för de riktlinjer som

drogs upp i Kvinnofridspropositionen samt allmänt sådana projekt som

stärker jämställdheten mellan flickor och pojkar.

17 Idrottspolitik

Ett av målen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha lika

möjligheter att utveckla sina intressen och talanger. Denna ambition

avspeglas också i regeringens insatser på idrottsområdet.

I propositionen En idrottspolitik för 2000-talet (prop. 1998/99:107)

anger regeringen att den nationella idrottspolitiken på 2000-talet bör bygga

på ett aktivt stöd till en fri och självständig idrottsrörelse som är byggd på

ideellt engagemang och som bedriver en bred verksamhet, som värnar om

god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och pojkar, kvinnor och

män, som arbetar aktivt för integration samt som värnar om demokratisk

fostran.

80

För att uppnå detta skall stödet till idrotten följas upp och utvärderas Skr. 1999/2000:24

regelbundet så att dess effekter för bl.a. jämställdheten kan bedömas.

En mycket angelägen uppgift för idrottsrörelsen är att uppmuntra kvin-

nor att ta ledaruppgifter och förtroendeposter efter avslutad idrottskarriär.

Regeringen vill särskilt peka på idrottsrörelsens eget projekt Tjejer på

arenan som syftar till att stärka unga flickor i deras roll inom idrotten.

Projektet riktar sig till flickor i åldern 13-20 år.

Andelen kvinnor i styrelserna för specialidrottsförbunden och distrikts-

förbunden ökar och uppgick år 1998 till 27 respektive 43 procent.

Idrottens egen målsättning att inget kön skall vara representerat med

mindre än 40 procent i rådgivande och beslutande organ på alla nivåer har

således ännu inte uppnåtts.

För att uppnå målet en jämställd idrott föreslog regeringen i den idrotts-

politiska propositionen att det lokala aktivitetsstödet genom bidrag från

Svenska Spel långsiktigt skall ökas med cirka 200 miljoner kronor. Det

innebär närmare en fördubbling av stödet till lokal idrottsverksamhet. För

att detta stöd skall främja jämställdheten krävs att statistiken för det lokala

aktivitetsstödet skall vara könsuppdelad.

I den idrottspolitiska propositionen tydliggörs även att kommunerna är

en viktiga aktörer i idrottspolitiken, inte minst för att främja en jämställd

idrott. När det gäller det kommunala stödet till idrotten är det viktigt att ge

kvinnor och män lika tillgång till lokaler, utrustning och ekonomiskt stöd

för att utöva sin idrott.

I propositionen föreslås även att staten och idrotten skall inleda en nära

dialog om idrottens framtidsfrågor. En viktig trovärdighetsfråga i den

diskussionen är en jämställd idrott.

I regeringens stora satsning med medel ur Allmänna arvsfonden på lokal

idrottsverksamhet för barn, ungdomar och personer med funktionshinder är

det jämställdhetspolitiska perspektivet tydligt i riktlinjerna för fördel-

ningen av stödet.

Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare kartlägga hur

resurser utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv samt sprida kunskap om

metoder och modeller som har bidragit till ökad jämställdhet på fritiden.

Regeringen överväger att tillsammans med främst Svenska Kommun-

förbundet och Riksidrottsförbundet (RF) bilda ett gemensamt råd som skall

verka för en rättvis fördelning av fritidsresurser.

År 1989 antogs en tioårsplan för jämställdhet inom idrottsrörelsen.

Regeringen beslöt i december 1998 att RF i årsredovisningen för år 1999

skall redovisa i vilken utsträckning idrottsrörelsen uppnått uppsatta mål.

Stödet till såväl frilufts- som kvinnoorganisationer är för närvarande

under utredning och regeringen kommer att under år 2000 förelägga riks-

dagen förslag i dessa frågor.

18 Storstadspolitik

Regeringens nya storstadspolitik, som antogs av riksdagen i december

1998, innehåller två mål. Ett mål är att ge storstadsregionerna goda förut-

sättningar för tillväxt för att de därmed skall kunna bidra till att nya jobb

skapas såväl inom regionerna som i övriga delar av landet. Det andra målet

81

är att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i stor- Skr. 1999/2000:24

stadsregionema och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för

storstädernas invånare. Därmed sammanfaller storstadspolitikens mål med

dem som gäller för jämställdhetspolitiken.

I propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på

2000-talet (prop. 1997/98:165) redovisas att arbetslösheten i storstads-

regionen generellt är högre för män än för kvinnor. Sysselsättningsgraden

generellt är dock ett par procent högre för män än för kvinnor såväl i

storstadsregionerna som för riket som helhet. Kvinnorna i de utsatta stads-

delarna har genomgående en något lägre förvärvsfrekvens än männen. Den

låga sysselsättningsgraden inom dessa grupper medför att graden av

försörjning via olika statliga transfereringssystem respektive kommunala

socialbidrag är hög. Den helt övervägande delen av de ensamstående

föräldrarna i utsatta bostadsområden är kvinnor.

Storstadspolitikens mål fullföljs genom att regeringen i den s.k.

Storstadspropositionen (se ovan) erbjöd sju kommuner i de tre storstads-

regionerna att träffa lokala utvecklingsavtal. Regeringen fattar beslut med

anledning av avtalen med respektive kommun med början hösten 1999. De

lokala utvecklingsavtalen förutsätts kunna sträcka sig över flera år.

I de nedbrutna målformuleringarna betonar regeringen att sysselsätt-

ningsgraden bör höjas för både kvinnor och män och att det svenska

språkets ställning bör stärkas såväl bland barn och ungdomar som hos den

vuxna befolkningen. Inom varje delområde skall ett jämställdhetsperspek-

tiv beaktas.

Detta kommer bl.a. till uttryck genom en omfattande satsning på s.k.

språkförskolor för alla barn från tre års ålder. Språkförskoloma kombine-

ras ofta med aktiviteter för föräldrarna, som därigenom erhåller både

undervisning i svenska språket och i det svenska samhället, liksom en

kontaktskapande verksamhet som ett steg mot jämställdhet och arbete. I

den storstadspolitiska propositionen föreslås även att det inom ramen för

utvecklingsavtalen bör kunna ges stöd till pilotprojekt i skolan som främst

engagerar flickor och unga kvinnor i föreningar och annan fritidsverksam-

het.

Integrationsverket har fått i uppdrag att ha huvudansvaret för den

nationella utvärderingen av de lokala utvecklingsavtalen. Integrations-

verket kommer att bygga upp en databas som gör det möjligt att följa

utvecklingen i dessa kommuner när det gäller inkomst, utbildning, syssel-

sättning och födelseland, liksom könsfördelning och ålder. Materialet

kommer att ge underlag till årliga revideringar av de lokala utvecklings-

avtalen om det visar sig att insatserna inte ger det eftersträvade resultatet

för bl.a. jämställdheten. Integrationsverkets nationella utvärdering kommer

att fokuseras på de av regeringen angivna målen samt jämställdhets-

perspektivet.

Storstadspolitiken utgår från erfarenheter som vunnits under åren 1996-

1998, då en lång rad projekt genomförts i kommunernas utsatta stadsdelar

med hjälp av statliga medel. I stort sett alla lokala insatser som genomförts

med hjälp av dessa medel har ett jämställdhetsperspektiv.

82

19 Integrationspolitik

Av propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpoli-

tik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16), som antogs av riksdagen år

1997, framgår att det integrationspolitiska arbetet särskilt skall inriktas på

att värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och

mäns lika rättigheter och möjligheter. Vikten av att verka för kvinnors och

mäns lika rättigheter och möjligheter genomsyrar allt arbete på integra-

tionsområdet.

Den etniska och sociala segregationen i Sverige är fortfarande stor. I

flera avseenden har kvinnor med utländsk bakgrund en svårare situation än

andra. För att vända utvecklingen sker insatser inom en mängd områden. I

budgetpropositionen för 2000 framhåller regeringen att ett jämställdhets-

perspektiv i integrationsarbetet skall lyftas fram och situationen för unga

flickor särskilt uppmärksammas. Vidare anger Integrationsverkets Rikt-

linjer för integrationsstöd budgetåret 1999 att verket under året särskilt

skall uppmärksamma unga invandrade kvinnors situation.

Regeringen inledde under året en dialog med företrädare för organisa-

tioner, myndigheter och trossamfund om vilka insatser som skulle kunna

underlätta situationen för utsatta flickor med annan etnisk och kulturell

bakgrund än majoritetsbefolkningens. Dialogen ledde till ett uppdrag till

Integrationsverket att tillsammans med Barnombudsmannen, Skolverket

och Socialstyrelsen närmare studera villkoren för dessa flickor samt redo-

visa åtgärder och metoder som kan användas för att stärka deras ställning i

samhället. Regeringens avsikt är att fortsätta dialogen om utsatta flickor

under år 2000.

Regeringen har beviljat medel till stiftelsen Kvinnor Kan för att synlig-

göra kvinnor som har invandrat till Sverige. Stiftelsen skall bl.a. lägga upp

en databas med uppgifter om namn på kvinnliga föreläsare och utbildare

som har utländsk bakgrund. Stiftelsen skall också publicera en bok som

lyfter fram kvinnor som har integrerats i det svenska samhället som före-

bilder. Vidare har Riksförbundet för Internationella Föreningar för

Invandrarkvinnor (RIFFI) fatt bidrag till att bygga upp och utveckla en

stödverksamhet för misshandlade kvinnor.

Romska arbetsgruppen vid dåvarande Inrikesdepartementet anordnade år

1998 konferensen Med Romer i förändring. Ett av konferensens

delseminarier hade titeln Att vara kvinna i de romska grupperna. Det var

första gången i svensk historia som ett kvinnoseminarium med

representanter från samtliga romska grupper anordnades. Seminariet blev

mycket uppskattat. Under hösten 1999 kommer ett liknande seminarium att

anordnas.

20 Migrationspolitik

20.1 Anknytningsärenden och våld mot kvinnor

Asylsökande kvinnor eller kvinnor som kommer till Sverige på grund av

anknytning till en här boende man kan drabbas av särskilda svårigheter.

Likaså kan en kvinna som kommer hit för att sammanbo med en man på

Skr. 1999/2000:24

83

olika sätt hamna i en svår situation. Den s.k. tvåårsregeln innebär att den Skr. 1999/2000:24

utländska parten kan utvisas, om hon (eller han) har vistats i landet med

uppehållstillstånd mindre än två år när förhållandet upphör. Uppehållstill-

stånd kan emellertid undantagsvis beviljas av humanitära skäl trots att

kvinnan (eller mannen) inte vistats i landet de föreskrivna två åren.

Olika åtgärder har vidtagits för att uppmärksamma utsatta kvinnor.

Regeringen kommer att ge Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram

riktlinjer för hur kvinnors asylskäl skall bedömas samt att sprida kunskaper

om dessa riktlinjer bland berörd personal. Ett uppdrag har lämnats till

Invandrarverket att utforma ett informationsmaterial om svenska regler i

fråga om våld mot närstående. Materialet skall spridas till utländska med-

borgare som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige.

Den parlamentariska kommittén om ny instans- och processordning i

utlänningsärenden (NIPU) har i sitt betänkande Ökad rättssäkerhet i asyl-

ärenden (SOU 1999:16) bl.a. tagit hänsyn till Anknytningsutredningens

förslag för att begränsa den s.k. kvinnoimporten. Kommittén föreslår att en

ansökan om uppehållstillstånd skall avslås om särskilda skäl talar mot att

uppehållstillstånd ges trots att förhållandet i sig framstår som seriöst. Som

exempel på särskilda skäl anges att det finns en påtaglig risk för att sökan-

den kommer att utsättas för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet.

För att en riskbedömning skall kunna göras, krävs det att kontrollen av

framför allt männen ökar.

Förslagen i NIPU:s betänkande som härrör från Anknytningsutred-

ningens betänkande (SOU 1997:152) och gäller uppehållstillstånd på

grund av anknytning bör enligt utredningens uppfattning på sikt kunna

bidra till en attitydförändring vad gäller synen på kvinnor och kvinnors

rättigheter genom att det tydliggörs att vissa beteenden inte accepteras.

NIPU gör därför bedömningen att förslagen är av betydelse från jämställd-

hetssynpunkt och bör bidra till att kvinnors situation förbättras. Regeringen

har remitterat NIPU:s betänkande. Remisstiden gick ut den 1 september

1999 och ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen kommer i början av år 2000 att förelägga riksdagen en

proposition om den s.k. tvåårsregeln vid uppehållstillstånd på grund av

anknytning.

20.2 Mottagande av asylsökande kvinnor från Kosovo

En särskild arbetsgrupp har tillsatts med företrädare från Utrikesdeparte-

mentet, Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk, Sida, Socialstyrelsen

och olika frivilligorganisationer samt läkare med specialistutbildning för

torterade flyktingar. Målet är att kvinnorna redan vid det första mottagan-

det i Sverige skall uppmärksammas och fa den vård och det fortsatta stöd

som de kan tänkas behöva. Det första mottagandet inkluderar hälsosamtal,

hälsoundersökning och fortsatt stöd samt de åtgärder som kan vidtas inför

ett eventuellt återvändande till hemlandet.

Vid en konferens i Wien i juni 1999 utarbetades rekommendationer för

stöd till familjer från provinsen Kosovo som varit utsatta för kränkande

behandling eller sexuell tortyr. Rekommendationerna kommer nu att

spridas i syfte att förbättra det framtida mottagandet av dessa familjer.

84

Konferensen erhöll ekonomiskt stöd av EU-kommissionen samt av Skr. 1999/2000:24

regeringarna i Österrike och Sverige. Vid konferensen deltog en delegation

från Sverige som bestod av såväl professionella vårdgivare som frivillig-

organisationer.

21 Jämställdhet inom försvaret

Sedan flera år pågår ett aktivt jämställdhetsarbete inom totalförsvaret och

fredsräddningstjänsten. Detta arbete är huvudsakligen inriktat på att genom

olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma villkor som män,

samt att öka antalet kvinnor i försvaret. En viktig utgångspunkt för arbetet

är de riktlinjer som Försvarsmakten redovisade i Försvarsmaktsplan 97.

Regeringen kommer även framdeles att betona vikten av att myndigheterna

inom totalförsvaret fortsätter sitt aktiva jämställdhetsarbete.

21.1 Det militära försvaret

Regeringen har tidigare redovisat vilka åtgärder som, med utgångspunkt

från totalförsvarspropositionen 1996, vidtagits respektive kommer att

vidtas för att öka antalet kvinnor i försvaret. Regeringen har t.ex. gett

Försvarsmakten i uppgift att dels arbeta för att öka rekryteringen av

kvinnliga officerare, dels vidta åtgärder för att behålla kvinnliga officerare.

Försvarsmakten har mot denna bakgrund bl.a. uppdragit åt samtliga mili-

tära förband och skolor att stödja uppbyggnaden och vidmakthållandet av

nätverk för kvinnliga officerare. En viktig del har härvidlag varit att

kvinnliga officerare skall ges möjlighet att utbyta erfarenheter beträffande

sin yrkesroll.

Försvarsmakten har härutöver gett Försvarshögskolan i uppdrag att ta

fram en studie beträffande kvinnliga officerare. Studien skall skapa ett

bredare underlag för diskussion och utbildning om frågor rörande kvinn-

liga officerare och den framtida officersrollen inom Försvarsmakten.

Parallellt med denna studie har Försvarshögskolan och Totalförsvarets

pliktverk fatt i uppgift att under 1999 utreda orsaker till förtida avgångar

bland kvinnliga officerare. Undersökningen kommer även att omfatta män

som slutat i förtid. I september 1999 offentliggjordes resultaten av en

enkätundersökning som Statistiska centralbyrån genomförde under våren

1999 på beställning av Försvarsmakten. Undersökningen vände sig till alla

kvinnliga officerare, värnpliktiga och 40 procent av de kvinnliga civil-

anställda i Försvarsmakten. Drygt hälften av de kvinnliga officerarna anser

sig ha blivit trakasserade på grund av sitt kön någon gång under de tre

senaste åren. Förutom de åtgärder som redan beslutats i form av t.ex.

utbildning för personer som skall fungera som rådgivare och resurs på

förbanden, om problem med könstrakasserier uppstår, skall en problem-

inventering genomföras före årsskiftet på alla förband, vilken skall leda till

lokala handlingsplaner. Regeringen avvaktar tills vidare resultatet av dessa

arbeten innan eventuella ytterligare åtgärder kan komma att vidtas.

Beträffande de kvinnor som genomgår plikttjänstgöring har regeringen

framhållit betydelsen av att berörda myndigheter verkar för att dessa i

85

större utsträckning skrivs in även för andra befattningar än de som nu är Skr. 1999/2000:24

vanligast. Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna

fråga.

21.2 Fredsräddningstjänsten

Statens räddningsverk har regeringens uppdrag att i samråd med berörda

myndigheter och organisationer verka för att underlätta rekryteringen av

kvinnor till den kommunala räddningstjänsten. Räddningsverket har mot

denna bakgrund genomfört två studier, vilka skall ligga till grund för

utformningen av fysiologiska tester vid rekryteringen av brandmän. Här-

utöver har en förstudie genomförts som skall ligga till grund för

kommande uppdrag om att utveckla materiel, metoder och teknik.

Räddningsverket har vidare informerat räddningschefer och andra

berörda om arbetet med att öka rekryteringen av kvinnlig personal till

räddningstjänsten. Ett antal seminarier för att orientera om det pågående

arbetet genomförs under år 1999.

Under år 1998 genomfördes en introduktionsutbildning för kvinnor vid

Räddningsverkets skola i Rosersberg. 124 kvinnor sökte utbildningen och

25 antogs. Utbildningen koncentrerades till de praktiska moment som

krävs för att bli brandman. Av utvärderingen framgår att det finns ett stort

intresse bland eleverna för att fortsätta träna för att klara de fysiska tester

som krävs för att kunna anställas som brandman. Mot bakgrund av det

stora intresset för introduktionsutbildningen och att resultatet från utbild-

ningen är positivt kommer en liknande kurs att anordnas under år 1999.

86

III DET INTERNATIONELLA

JÄMSTÄLLDHETSARBETET

Skr. 1999/2000:24

Det internationella intresset för Sveriges jämställdhetspolitik är stort.

Kunskapen om värdet av jämställdhet i familje-, arbets- och samhällsliv

växer internationellt. I följande avsnitt redogörs för jämställdhetsarbetet

inom Europeiska Unionen, Norden, Europarådet, ILO samt inom FN.

1 Europeiska Unionen (EU)

Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetsfrågoma fått en väsentligt

starkare ställning i EU-samarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män

ingår nu i EU-fördraget som ett av de grundläggande målen, något som

Sverige i hög grad bidragit till. Även den s.k. mainstreamingstrategin, dvs.

att ett jämställdhetsperspektiv skall beaktas och främjas i gemenskapens

alla aktiviteter, har skrivits in i fördraget. Lönediskrimineringsförbudet i

den tidigare artikel 119 i Romfördraget har skärpts och omfattar nu också

lönediskriminering vid likvärdigt arbete. Vidare har den tidigare fördrags-

texten byggts ut så att det uttryckligen anges att EU skall fatta beslut för att

öka jämställdheten på arbetsmarknaden och säkra att likalöneprincipen

iakttas. Det klargörs även att det är tillåtet att använda s.k. positiv sär-

behandling av underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma jämställdhet i

praktiken på arbetsmarknaden.

Att den sistnämnda frågan, i vilken Sverige särskilt engagerat sig, nu

fördragsfåsts, innebär att det framöver blir tillåtet för medlemsländerna att

använda positiv särbehandling om de så önskar.

1.1 Samarbete i Ministerrådet

Ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) har behandlat flera olika

ärenden sedan den senaste redovisningen till riksdagen (skr. 1996/97:41).

Efter den av EG-domstolen den 17 oktober 1995 meddelade domen i

målet C-450/93 Eckard Kalanke mot Frei Hansestadt, Bremen, har frågor

om positiv särbehandling av underrepresenterat kön vid bl.a. rekrytering

diskuterats. Vid rådsmötet den 2 december 1996 beslutade ministrarna att

inte genomföra den av kommissionen föreslagna ändringen i det s.k. lika-

behandlingsdirektivet (76/207/EEG). Kommissionens förslag hade för-

anletts av utslaget i Kalanke-fallet och syftade till att klargöra att vissa

former av positiv särbehandling kunde, trots domen, förenas med EG-

rätten. Skälet till att rådet inte ville genomföra den föreslagna ändringen

var bl.a. att man i första hand ville avvakta resultatet av EU:s regerings-

konferens.

Ministerrådet har också behandlat frågan om bevisbördans fördelning i

mål om könsdiskriminering. År 1997 antogs ett direktiv där de två vikti-

gaste artiklarna gäller dels en definition av begreppet indirekt diskrimine-

ring, dels fördelningen av bevisbördan i könsdiskrimineringsmål.

87

Jämställdhet mellan kvinnor och män sattes som mål i EU:s syssel- Skr. 1999/2000:24

sättningsriktlinjer redan vid Europeiska rådets extraordinarie möte om

sysselsättning i Luxemburg år 1997. Vid det brittiska ordförandeskapets

informella möte för jämställdhetsministrar i Belfast i maj 1998 togs ytter-

ligare ett steg genom att följande frågor särskilt lyftes fram:

- tillgång till god barnomsorg, föräldraledighet och annan ledighet är för-

utsättningar för att både kvinnor och män skall kunna kombinera arbete

med familjeansvar,

- ett jämställdhetsperspektiv måste införlivas i all sysselsättningspolitik

på såväl europeisk som nationell nivå, så att åtgärder för att förbättra

anställningsbarhet och minska arbetslöshet tar hänsyn till både kvinnors

och mäns rättigheter och behov. Vid toppmötet i Cardiff, en månad

senare, uttalade Europeiska rådet att jämställdhetsperspektivet skall

integreras i alla politiska riktlinjer för sysselsättningen.

Österrike som övertog ordförandeskapet efter Storbritannien inledde med

ett informellt ministerrådsmöte för såväl arbetsmarknads- som social- och

jämställdhetsministrar i Innsbruck i juli 1998. Där förstärktes och förtydli-

gades jämställdhetsmålens ställning i sysselsättningsdiskussionen. Mötet

följde också upp den andra frågan som behandlats vid det informella mötet

i Belfast om åtgärder för att kunna förena förvärvsarbete med familje-

ansvar.

Genom Europeiska rådets beslut i Wien hösten 1998 gavs main-

streamingstrategin och jämställdhetsmålen en alltmer central ställning.

Sysselsättningsriktlinjema för år 1999 förutsätter för första gången både

integrering av ett jämställdhetsperspektiv och särskilda insatser för att

främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vid ett informellt ministerrådsmöte för jämställdhetsministrama i Berlin

våren 1999 behandlades Amsterdamfördragets betydelse för jämställdhets-

arbetet och åtgärder för att motverka våld mot kvinnor.

Ministerrådet gör årligen en uppföljning av FN:s kvinnokonferens i

Peking 1995. Hittills har uppföljningen bestått i en allmän diskussion om

vilka åtgärder medlemsländerna vidtagit för att genomföra de beslut som

fattades i Peking. Vid rådsmötet den 2 december 1998 presenterade det

österrikiska ordförandeskapet ett förslag om att man på EU-nivå borde

införa ett system med indikatorer och konkreta mål (benchmarking) för att

bättre kunna jämföra hur medlemsstaterna genomför de beslut som fattades

vid Pekingkonferensen. Principen om indikatorer och benchmarking fick

starkt stöd från medlemsländerna och ordförandens slutsats var att rådet

var enigt om att denna fråga måste leva vidare.

I september 1999 presenterade det finska ordförandeskapet ett förslag

till indikatorer för benchmarking inom området Kvinnor i beslutsfattande

positioner..Under hösten 1999 planerar rådet att anta slutsatser om behovet

av att fortlöpande följa upp handlingsplanen i Peking och att fortsätta

utveckla indikatorer för fler områden i handlingsplanen.

Det handlingsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män (1996-

2000) som beslutades om år 1995 håller nu på att avslutas. Ministerrådet

kommer under hösten 1999 att behandla en halvtidsrapport. Programmet

syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i jämställd-

88

hetsarbetet och stöd till projekt. Prioriterade områden är bl.a. jämställdhet Skr. 1999/2000:24

på arbetsmarknaden och i ekonomin, könsfördelningen i beslutande för-

samlingar, förenande av yrkes- och familjeliv samt metoder och modeller

för att genomsyra alla politikområden med ett jämställdhetsperspektiv.

En styrkommitté följer tillämpningen av handlingsprogrammet. I denna

ingår representanter från medlems- och EES-ländemas regeringar och

kommissionen är ordförande. Kommittén har bl.a. till uppgift att fatta

beslut om vilka samarbetsprojekt mellan medlemsländerna som skall

beviljas medel med anledning av programmet.

Tre svenska projekt har fått stöd från programmet under år 1997, tre

under år 1998 och lika många år 1999. Flera myndigheter och organisatio-

ner har också samverkat i partnerskap med projekt i andra länder. Under

hösten 1999 planerar rådet att anta slutsatser om behovet av att kom-

missionen lägger förslag om ett femte jämställdhetsprogram.

1.2 Kommissionens jämställdhetsarbete

Under kommissionens generaldirektorat för sysselsättning och social-

politik finns en enhet för jämställdhetsfrågor. Enheten förbereder kom-

missionens beslut på området. En huvuduppgift är genomförandet och

uppföljningen av Jämställdhetsprogrammet för åren 1996-2000. Enheten

svarar också för det administrativa arbetet med nätverk och kommittéer,

ger ut rapporter, anordnar konferenser och sprider information om EU:s

jämställdhetsarbete. Sverige deltar i kommissionens rådgivande kommitté

för jämställdhetsfrågor som är ett värdefullt forum för idé- och informa-

tionsutbyte.

Kommissionens meddelande Att genomsyra gemenskapens hela politik

och samtliga insatser med jämställdhet mellan kvinnor och män (KOM 67)

antogs år 1996. Därefter har en ny struktur införts inom ramen för den

jämställdhetsgrupp som leddes av förra kommissionens ordförande Jaques

Santer. Varje generaldirektör ansvarar för att integrera ett jämställdhets-

perspektiv i respektive generaldirektorats politikområde. Mellan avdel-

ningarna finns en samarbetsstruktur med nyckelpersoner som stöder

processen. I februari 1997 godkändes ett strategi dokument (SEK 692) som

bl.a. föreskriver regelbunden rapportering om de framsteg som gjorts vid

kommissionens alla avdelningar. Den första lägesrapporten (KOM 122)

lämnades i mars 1998. Av rapporten framgår att de mest påtagliga

politiska resultaten har uppnåtts inom EU:s internationella utvecklings-

samarbete och kvinnors mänskliga rättigheter, inom sysselsättnings-

politiken och strukturfonderna, utbildnings- och ungdomspolitik samt

kommissionens personal- och informationspolitik.

Kvinnor och män i EU:s institutioner

Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn köns-

fördelning bland de svenskar som sedan medlemskapet fatt tjänster inom

EU:s institutioner. Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna

inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna, dvs. topptjänstema (A 1)

89

och i någon mån även direktörstjänstema (A 2). En närmare redovisning Skr. 1999/2000:24

av organisation m.m. av det svenska EU-rekryteringsarbetet finns i rege-

ringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska

Unionen under 1995.

I februari 1999 farms totalt 870 svenskar anställda i EU:s institutioner,

varav 777 var fast anställda och 93 temporärt anställda. Av de totalt

anställda var 558 kvinnor och 312 män, av de fast anställda var 506 kvin-

nor och 271 män och av de temporärt anställda var 52 kvinnor och 41 män.

Sverige har således fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.

På A-nivå, dvs. chefer och handläggare, fanns vid samma tid 97 kvinnor

och 158 män i institutionerna. Av dessa var en majoritet anställda i kom-

missionen, 65 kvinnor och 96 män. Värt att notera är att per den 1 februari

1999 utgjordes 8 av 15 svenskar på enhetschefstjänster i kommissionen av

kvinnor.

Andelen kvinnor totalt dock fortfarande mycket låg även om vissa

forbättringar har skett under de senaste två åren. Per den 1 januari 1999

uppgick andelen kvinnor på A-nivå (chefer och handläggare) i kommissio-

nen till 18,7 procent, jämfört med 15,5 procent samma tid år 1996.

En närmare redovisning av tillgängliga uppgifter om kvinnor och män i

EU:s institutioner återfinns i betänkandet Jämställdheten i EU (SOU

1996:43). Sverige driver i EU bl.a. att könsuppdelad statistik i dessa frågor

skall redovisas årligen.

1.3 Jämställdhetsfrågor inom EU:s ramprogram för forskning

och teknisk utveckling

I februari 1999 presenterade Kommissionen en studie med namnet Women

in Science: Mobilising Women to Enrich European Research. Studien

belyser det kända faktum att kvinnor är underrepresenterade i forskningen.

Kommissionen önskar diskutera situationen med unionens medlemsländer

och dra nytta av det arbete och de erfarenheter som gjorts i respektive

medlemsland. Kommissionens mål är att vidta åtgärder för att öka andelen

kvinnliga forskare i det nu pågående femte ramprogrammet som löper fram

till år 2002. Sverige och Österrike har yrkat på mer ambitiösa och konkreta

förslag än de som Kommissionen har presenterat för att öka andelen

kvinnliga forskare.

Kommissionen kommer under hösten 1999 att tillsätta en grupp som

skall arbeta med jämställdhetsfrågoma inom EU-finansierad forskning.

Gruppen kommer att bestå av representanter på departements- och

myndighetsnivå från respektive medlemsland. Gruppen skall rapportera

uppdraget inom två år. Detta innebär att frågan kan bli aktuell under

Sveriges ordförandeskap i EU under första halvåret av 2001.

1.4 EU-arbetet för lika lön

Sverige har inom EU drivit frågan om att jämställdhet skall vara ett cen-

tralt mål för hela EU och att bl.a. reglerna om lika lön skall utvidgas och

förstärkas. Siffror som redovisats från EU:s statistikbyrå Eurostat år 1999

90

visar att kvinnor inom EU tjänar i genomsnitt 25 procent mindre än män. Skr. 1999/2000:24

Enligt denna statistik ligger Sverige på tredje plats bland länderna när det

gäller skillnader i lön mellan män och kvinnor. Mindre löneskillnader har

endast det forna Östtyskland och Danmark. I Amsterdamfordraget, som

trädde i kraft i maj 1999, genomfors förstärkningar av reglerna på detta

område. Förändringarna motsvarar i stort sett de förslag som Sverige lade

fram och inkluderar bl.a. ett förtydligat lönediskrimineringsförbud. Inom

ramen för den samordnade sysselsättningspolitiken som Amsterdam-

fördraget lägger fast, utarbetas gemensamma riktlinjer för sysselsättning.

Bland dessa riktlinjer ingår att medlemsländerna kommer att införa posi-

tiva åtgärder för att främja lika lön för lika eller likvärdigt arbete och för

att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Medlemsländerna

skall i en årlig nationell handlingsplan för sysselsättning ta ställning till

samtliga riktlinjer.

1.5 Våld mot kvinnor och människohandel

Frågor om våld mot kvinnor och sådan handel med människor som syftar

till sexuell exploatering har i hög grad uppmärksammats inom EU under

de senaste åren. En redogörelse för arbetet med dess frågor inom EU finns

intagen i regeringen proposition 1997/98:55, Kvinnofrid (s. 27-29).

Efter det att den nämnda redogörelsen lämnades, har ytterligare åtgärder

vidtagits på dessa områden. Som ett exempel kan nämnas att kommissio-

nen i maj 1998 presenterade ett meddelande - Kom (1998) 335 slutlig -

samt ett förslag till rådsbeslut i syfte att anta ett gemenskapsprogram för

perioden 2000-2004 om våld mot barn, ungdomar och kvinnor, kallat

Daphneprogrammet. Programmet är en vidareutveckling av det tidigare

s.k. Daphne-initiativet och skall utgöra ett komplement till det arbete som

pågår inom ramen för samarbetet för rättsliga och inrikes frågor.

Som ytterligare ett exempel kan nämnas att kommissionen i december

1998 i ett meddelande till rådet och Europaparlamentet - KOM (198) 726

slutlig - har inventerat pågående och föreslagit vidare åtgärder i kampen

mot handel med kvinnor. I meddelandet föreslås bl.a. att EU och kom-

missionen tillsammans med USA skall anordna och stödja ytterligare

förebyggande kampanjer i sådana icke medlemsländer som fungerar som

ursprungs- och transitländer, att kommissionen under år 1999 skall lägga

fram ett förslag till lagstiftning om tillfälligt uppehållstillstånd för offer

som är beredda att ställa upp som vittnen samt att EU, rådet och kom-

missionen skall främja utbyte av information om kvinnohandel inom

ramen för den dialog som håller på att inledas med de nya oberoende

staterna, särskilt Ryssland och Ukraina.

Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att redogöra för nyligen

genomförda förändringar av nationell lagstiftning för att bekämpa våld mot

och handel med kvinnor. Sverige har i mars 1999 skickat en sådan

redogörelse.

En expertkonferens om främst polisens insatser för att bekämpa våld

mot kvinnor anordnades i Wien under det österrikiska ordförandeskapet.

Det tyska ordförandeskapet anordnade därefter tillsammans med kom-

missionen en konferens om våld mot kvinnor i Köln i mars 1999. Konfe-

91

rensen avsåg att markera starten på det inofficiella Europaåret mot kvin- Skr. 1999/2000:24

novåld. Målet var att presentera de aktiviteter och åtgärder som planeras av

länderna under året och att stimulera länder och frivilligorganisationer att

ta egna inititativ. Vid konferensen i Köln rönte de nyligen genomförda

svenska insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor stor uppmärksamhet.

Vid såväl Wienkonferensen som Kölnkonferensen antog de medverkande

experterna och frivilligorganisationema standarder och rekommendationer

på olika områden. Europaåret 1999 mot kvinnovåld skall avslutas med ett

expertmöte under det finska ordförandeskapet.

Europols mandat omfattar handel med människor. Arbetet med sådan

handel är en högt prioriterad fråga för Europol. Europol har också varit

värd för expermöten om människohandel med deltagare från medlems-

staterna, företrädare för kandidatländerna och icke-statliga organisationer.

Europeiska rådet höll i oktober 1999 ett särskilt möte i Tammerfors om

skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska

unionen. Av slutsatserna från mötet framgår att handel med människor

även fortsättningsvis kommer att vara en prioriterad fråga för unionen.

1.6 Jämställdhet i EU:s utvecklingssamarbete

En heltäckande policy har utvecklats för jämställdhet i EU:s utvecklings-

samarbete, bl.a. genom den resolution som antogs av ministerrådet 1995

(12847/95) Integrating Gender Issues in Development Cooperation.

Sverige har aktivt verkat för att strategier utarbetas och att uppföljning och

utvärdering genomförs av hur rådsbeslut tillämpas. Under hösten 1997

behandlade ministerrådet en första uppföljning av resolutionen och i

rådsslutsatsema uppmanas kommissionen att bedriva intemutbildning,

utveckla indikatorer och fastställa tidsbestämda handlingsplaner på

jämställdhetsområdet. Våren 1999 rapporterade Sverige till EU om

uppföljningen av hur EU:s jämställdhetsresolution från 1995 genomförts i

det svenska utvecklingssamarbetet.

Kommissionen arbetar både med att integrera jämställdhetsperspektivet i

allt bistånd och att göra särskilda insatser för kvinnor.

Genom Sida arbetar Sverige i verkställighetskommittéema för att

jämställdhetsperspektivet skall integreras i EU:s biståndsarbete, både när

det gäller landsstrategier och i enskilda projekt.

I de interna EU-förhandlingama om förhandlingsmandatet för de fram-

tida förbindelserna mellan EU och ansökarländema har Sverige,

tillsammans med flera andra medlemsländer, drivit jämställdhetsfrågoma.

Dessa finns nu med i det inledande kapitlet om övergripande principer och

mål för samarbetet, där det anges att kvinnans situation särskilt skall

uppmärksammas och att jämställdhetsfrågoma systematiskt skall beaktas

inom alla områden: politiska, ekonomiska såväl som sociala.

Sverige har också inför toppmötet mellan EU och Karibien/Sydamerika

fört fram jämställdhet, särskilt behovet av insatser mot våld mot kvinnor.

92

1.7 Prioriteringar framöver

Skr. 1999/2000:24

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de prioriterade frågor som

Sverige framöver skall driva aktivt inom EU. Sverige söker med sina

erfarenheter sätta jämställdhetsfrågan högt på den europeiska dag-

ordningen inför det svenska ordförandeskapet i EU år 2001.

En diskussion om behovet av ett jämställdhetsinstitut - European

Gender Institute - har initierats av Sverige. Syftet med ett sådant institut är

att intensifiera samarbetet på jämställdhetsområdet mellan medlems-

länderna och komplettera kommissionens insatser på området. Institutet

skulle vara en mötesplats for forskare, politiker och dem som praktiskt

arbetar med jämställdhetsfrågor. I juni 1999 inbjöds medlemsländerna och

representanter for kommissionen till en diskussion om behov och eventuell

utformning av ett institut. Förslaget mottogs mycket positivt och behand-

lades senare av jämställdhetsministrama vid det informella minister-

rådsmötet i Berlin i juni 1999. Av ordförandens slutsatser framgår att det

svenska forslaget väckt stort intresse och att en forstudie bör genomföras.

Sverige har inbjudit EU:s medlemsländer och ansökarländer till en

ministerkonferens om jämställdhetsfrågor i november 1999 med temat

Lika lön och ekonomiskt oberoende - en grund för jämställdhet mellan

kvinnor och män. Konferensen genomförs i samarbete med det finska

ordförandeskapet och som en uppföljning av en ministerkonferens som

anordnades i Helsingfors i oktober 1999 om jämställdhet och sysselsätt-

ningspolitik. Syftet är att utbyta erfarenheter främst vad gäller insatser för

lika lön och möjligheter och hinder i skatte- och bidragssystem för kvin-

nors och mäns anställbarhet. I samband med konferensen kommer en ny

bok med titeln Jämställda på svenska att presenteras. Boken ges ut av

Svenska Institutet på fem språk och är en överblick över de senaste decen-

niernas svenska j ämställdhetspolitik.

Inom EU pågår arbete med en övergripande strategi för migrations- och

asylområdet. Stats- och regeringschefer avser att anta strategin hösten

1999. Sverige har i detta arbete bl.a. fört fram vikten av att hänsyn tas till

den särskilt utsatta situation som kvinnor i vissa fall kan befinna sig i.

1.8 Förberedelser inför Sveriges ordförandeskap i EU:s

ministerråd våren 2001

Som sista nya medlemsstat av de tre som inträdde i unionen 1995 innehar

Sverige ordförandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret 2001. Den

viktigaste uppgiften är att föra EU:s gemensamma dagordning framåt. På

jämställdhetsområdet pågår en inventering av de frågor som kan vara

aktuella under Sveriges ordförandeskap samt planering av mötesverksam-

heten. Ett informellt ministerrådsmöte planeras gemensamt för jämställd-

hetsministama och socialministrarna.

93

2 Det nordiska jämställdhetssamarbetet

Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett program för

det nordiska jämställdhetssamarbetet för perioden 1995-2000. Programmet

kompletteras med årliga handlingsplaner.

Samarbetet ligger väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken.

Arbetet koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors och mäns lika

tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors och

mäns lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst i fråga om lön

samt ett jämställt arbetsliv. Vidare prioriteras verksamhet som dels förbätt-

rar möjligheterna för kvinnor och män att förena föräldraskap och

förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och övriga internationella

utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att effektivisera arbetet inom de

prioriterade områdena verkar ministerrådet för att jämställdhetsaspekter

beaktas inom alla politikområden på lokal, regional, nationell och nordisk

nivå.

Ett ministermöte ägde rum under år 1998 i samband med Nordiska

rådets session i Oslo. Då beslutades bl.a. att anta handlingsplanen för det

nordiska jämställdhetssamarbetet för år 1999.

En tjänst som koordinator för mansforskning har inrättats med uppgift

att organisera nordiska mansforskare och stödja nya mansforskamätverk.

Koordinatom skall också bidra till genomförandet av den handlingsplan,

som antogs av ministerrådet 1997 om män och jämställdhet. Tjänsten

placeras inom Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning (NIKK)

vars verksamhet har pågått sedan år 1995. Institutets uppgifter är att inom

ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk

forskning samt informera om forskningsresultatet på området. Forskningen

bidrar till ökade kunskaper och möjliggör effektivare insatser på jäm-

ställdhetsområdet. Den bidrar också till att forma en nordisk plattform som

är betydelsefull i det internationella samarbetet när det gäller forskning och

utveckling.

Nordiska Ministerrådet har beslutat genomföra ett projekt för att

utveckla metoder och pröva nya arbetsformer för att införliva ett jäm-

ställdhetsperspektiv i alla sakfrågor inom arbetsmarknadspolitiken och

ungdomspolitiken. Projektet påbörjades under våren 1997 och skall pågå i

tre år, till och med våren 2000. Sverige deltar med två regionala projekt.

Fritidsförvaltningen inom Skellefteå kommun genomför ett projekt inom

ungdomspolitiken med stöd av anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder

och Länsarbetsnämnden i Västerbottens län driver ett projekt inom

arbetsmarknadspolitiken. I detta projekt har ett studiecirkelmaterial tagits

fram om hur ett jämställdhetsperspektiv kan införlivas i ordinarie verk-

samhet. Det skall under åren 1999 och 2000 användas av cirka 400

anställda.

Med medel från Nordiska Ministerrådet har forskare i de nordiska

länderna under fyra år samarbetat och analyserat relationen mellan kön,

politik och demokrati i de nordiska länderna. Våren 1999 publicerades

boken Jämställda demokratier? - Kön och politik i Norden. Den har även

översatts till engelska.

Det nordiska jämställdhetssamarbetet på EU-nivå är knutet till frågor

och områden som är aktuella inom EU/EES. Den nordiska jämställdhets-

Skr. 1999/2000:24

94

modellen är föremål for stort intresse. De satsningar som fastlagts i det Skr. 1999/2000:24

nordiska samarbetsprogrammet för perioden 1995-2000 är områden som

också behandlas i EU:s jämställdhetsprogram för åren 1996-2000. En

gemensam nordisk och europeisk konferens om jämställdhet på arbets-

marknaden hölls i Stockholm i april 1998. I konferensen deltog även

representanter från de baltiska länderna. De nordiska jämställdhetsminist-

rama har enats om att hålla en fortsatt hög jämställdhetsprofil inom

EU/EES.

2.1 Nordiskt-baltiskt samarbete

Ett program har antagits för närområdessamarbete inom jämställdhets-

området fram till år 2000. En arbetsgrupp med representanter från samtliga

nordiska och baltiska länder har tillsatts för att följa upp de olika delarna i

programmet. Under år 1998 har konferenser hållits i de tre baltiska

länderna med medverkan av politiker och experter från de nordiska

länderna och EU. Under år 1999 har arbetet fortsatt med att öka kunskapen

på jämställdhetsområdet bl.a. genom att ta fram könsuppdelad statistik på

nationell nivå.

3 Europarådet

Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män fortsätter att vara en viktig

del i Europarådets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.

Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män sammanträder två

gånger om året. Ett arbetssätt som utvecklats inom kommittén på senare år

är inrättandet av särskilda expertgrupper med uppgift att belysa och

komma med förslag i olika frågor. Under 1997 bildades en expertgrupp om

positiv särbehandling inom området jämställdhet mellan kvinnor och män

och en annan som behandlar skydd av unga flickor och kvinnor mot våld.

Sedan tidigare arbetar en expertgrupp med rätten till fritt val när det gäller

reproduktion, en med intolerans, rasism och jämställdhet mellan kvinnor

och män och en med framtida prioriteringar, strategier och arbetsmetoder i

fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män. År 1995 tillsattes en

expertgrupp för att utarbeta en rapport om metoder för att genomsyra alla

politikområden med ett jämställdhetsperspektiv. En slutrapport Gender

mainstreaming, conceptual framework, methodology and presentation of

good practices (EG-S-MS (98)) avlämnades i mars 1998. Sverige deltog

mycket aktivt i gruppens arbete. Styrkommittén beslutade att rapporten

skulle översättas till flera språk och ges en bred spridning. Den låg också

till grund för en konferens i ämnet i Atén i september 1999, då den svenska

jämställdhetsministem var en av huvudtalama.

Som nämnts under avsnitt 3.8 Män och jämställdhet hölls ett två dagars

seminarium i Strasbourg i juni 1997 om männens roll i arbetet för att—

uppnå j ämställdhet.

I november 1997 ägde den 4:e jämställdhetsministerkonferensen rum i

Istanbul. Sverige var ett av de rapporterande länderna och vårt bidrag

gällde männens roll i jämställdhetsarbetet.

95

Under 1998 hölls ett seminarium i Strasbourg i september om kvinno- Skr. 1999/2000:24

bilden i media samt ett informationsforum i november i Bukarest om

åtgärder och metoder för att motverka våld i hemmen. Detta forum följdes

upp med ett seminarium om män och våld mot kvinnor i oktober 1999 i

Strasbourg.

4 Internationella arbetsorganisationen (ILO)

Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbets-

livsffågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och

främja social rättvisa. I uppgiften ligger att främja sysselsättning och bättre

arbetsvillkor i hela världen samt att värna om fackliga fri- och rättigheter.

År 1998 antog Internationella arbetskonferensen en deklaration om

grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet samt riktlinjer för dess

uppföljning. I deklarationen slås fast att alla ILO:s medlemsländer genom

sitt medlemsskap i ILO och sin anslutning till ILO:s stadga har en

förpliktelse att respektera, främja och genomföra de grundläggande rättig-

heter som är tema för ILO:s grundläggande rättighetskonventioner. Dessa

rättigheter omfattar bl.a. diskriminering i arbetslivet.

ILO:s program för fler och bättre arbeten för kvinnor syftar till att

undanröja diskriminering i sysselsättning och yrkesutövning på grund av

kön. Programmet är ILO:s särskilda bidrag i uppföljningen av FN:s fjärde

kvinnokonferens i Peking. Projektet bedrivs i en rad länder i Afrika, Asien,

Latinamerika och Östeuropa samt på Västbanken och i Gaza, huvudsakli-

gen med reguljära budgetmedel.

ILO bedriver en omfattande utrednings- och rapportverksamhet. Ett

antal studier, publicerade under de senaste åren, belyser frågor som rör den

könsuppdelade arbetsmarknaden, sexuella trakasserier och våld i arbets-

livet.

Fr.o.m. den 1 oktober 1999 gäller att posten som Särskild rådgivare för

frågor som rör kvinnor och arbete inom ILO:s sekretariat ersatts med en

jämställdhetsenhet, vilket markerar den vikt den nye generaldirektören

faster vid jämställdhetsfrågoma.

5 Förenta Nationerna (FN)

5.1 FN:s kvinnokommission

Vid det 40:e mötet år 1996 i FN:s kvinnokommission diskuterades bl.a.

hur kvinnokommissionen skulle följa genomförandet av de åtaganden som

gjorts vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i medlemsländerna och i

FN-systemet. Det arbetsprogram som beslutades innebar att olika kapitel i

handlingsplanen togs upp för behandling under åren 1997-1999. 1997 års

möte ägnades åt frågor om utbildning, kvinnor och ekonomi samt kvinnors

inflytande. År 1998 behandlades frågor om våld mot kvinnor, kvinnor i

väpnade konflikter, mänskliga rättigheter och flickebarnets situation. År

1999 behandlades kvinnors hälsa samt institutionella mekanismer i jäm-

96

ställdhetsarbetet. Syftet har varit att vidareutveckla de överenskommelser Skr. 1999/2000:24

som gjordes i Peking. För varje område har texter, s.k. agreed conclusions,

antagits som i flera fall bekräftat överenskommelserna i Peking. De har

också inneburit framsteg på viktiga områden, bl.a. kriminalisering av våld

och våldtäkt i hemmet, stärkande av kvinnors mänskliga rättigheter och

rätt till utbildning av personal som utför aborter i de länder där abort är

legal.

I juni 2000 arrangeras en specialsession i FN:s generalförsamling för att

följa upp FN:s kvinnokonferens i Peking. Syftet är att få en samlad bild av

vad som åstadkommits i länderna och inom FN-systemet fem år efter över-

enskommelsen i Peking och analysera vilka åtgärder som behövs nationellt

och internationellt för att stärka det fortsatta arbetet att nå målen i hand-

lingsplanen.

Ett första möte för att förbereda specialsessionen hölls vid kvinno-

kommissionens möte i mars 1998. Kvinnokommissionen som är förbere-

dande kommitté till specialsessionen träffades därefter i mars 1999, då en

resolution antogs om det fortsatta förberedelsearbetet. Av resolutionen

framgår bl.a. att specialsessionen i första hand skall utvärdera i hur hög

grad målen i Pekingplanen uppnåtts och ange vad som ytterligare krävs för

att uppfylla åtaganden. Nationella rapporter skall presenteras och tillsam-

mans med rapporter från FN och andra aktörer utgöra underlag för

utvärderingen. Regionala och tematiska förberedelsemöten skall anordnas.

Frivilligorganisationema skall ges möjlighet att medverka både i förbere-

delsearbetet och i specialsessionen. I januari 2000 kommer ett regionalt

förberedelsemöte att anordnas i Geneve av FN:s ekonomiska kommission

för Europa (ECE) och Europarådet.

En huvudfråga vid kvinnokommissionens förberedande möte i mars

2000 blir hur den fortsatta uppföljningen av handlingsplanen i Peking skall

utformas efter år 2000.

5.2 Mänskliga rättigheter, FN:s konvention om avskaffandet

av all slags diskriminering av kvinnor

Sverige fortsätter att aktivt verka för att uppmärksamma kvinnors villkor i

olika fora som rör mänskliga rättigheter, inte minst inom FN:s kommission

för de mänskliga rättigheterna. Frågor om våld mot kvinnor i väpnade

konflikter och i andra sammanhang, kulturella och religiösa sedvänjors

effekter på kvinnors respektive mäns rättigheter samt regeringars skyldig-

het att vidta åtgärder för att säkerställa kvinnors och mäns, flickors och

pojkars fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter är centrala i det arbetet.

Sverige lämnade år 1998 ekonomiskt stöd till FN:s center för mänskliga

rättigheter i syfte att stärka kunskapsbeffämjande åtgärder och införliva ett

jämställdhetsperspektiv i centrets verksamhet.

UD och Sida har ställt medel till förfogande till en skrift för att sprida

kunskap om utvecklingen när det gäller kvinnors åtnjutande av mänskliga

rättigheter i ett internationellt perspektiv. Den ges ut under hösten 1999

bl.a. med anledning av att det är 20 år sedan FN:s konvention om avskaf-

fandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs.

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24

CEDAW är en av de sex mest centrala internationella konventionerna Skr. 1999/2000:24

om mänskliga rättigheter. Under de 20 år som konventionen funnits har

kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna förbättrats i många

länder. Mycket återstår dock innan konventionen respekteras fullt ut.

Till CEDAW är en övervakningskommitté knuten. Kommittén granskar

de rapporter om tillämpningen av konventionens bestämmelser som stater

skall lämna in vart fjärde år. Sverige lämnade i maj 1996 sin ljärde

granskningsrapport och förbereder för närvarande sin femte rapport, vilken

enligt kommitténs plan kommer att granskas tillsammans med den fjärde i

juni 2000.

År 1996 inrättades en arbetsgrupp under FN:s kvinnokommission med

uppgift att behandla frågan om ett tilläggsprotokoll till CEDAW för att

möjliggöra klagorätt till konventionen för enskilda. I mars 1999 kunde

arbetsgruppen i mars lämna ett förslag till tilläggstext som ger individer

och grupper rätt att anföra klagomål på staters sätt att leva upp till

konventionen. Tilläggsprotokollet medger också ett undersöknings-

förfarande för CEDAW-kommittén vid allvarliga och systematiska kränk-

ningar. Kvinnokommissionen har antagit tilläggstexten som också har

behandlats av Ekonomiska och sociala kommittén (ECOSOC) sommaren

1999. FN:s generalförsamling antog tilläggsprotokollet hösten 1999.

5.3 Genomförandet av åtagandena vid FN:s kvinnokonferens

Sverige har under hösten 1999 i en särskild rapport till FN redovisat de

åtgärder som genomförts för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män

sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking. Rapporten visar att Sverige i

hög grad lever upp till åtagandena i den aktionsplattform som beslutades

där. Åtgärderna som beskrivs i plattformen utgör också grunden för

Sveriges nationella plan för jämställdhet. Vidare kommer Sverige att

fortsätta att aktivt integrera ett könsperspektiv i sitt internationella utveck-

lingssamarbete och kommer att agera på olika sätt för att stärka genom-

förandet av kvinnors mänskliga rättigheter på det globala planet.

6 Jämställdhet i utvecklingssamarbetet

UD har alltsedan FN:s kvinnokonferens i Peking arbetat aktivt med att

stärka och utveckla den interna kompetensen inom biståndsförvaltningen

när det gäller jämställdhetsfrågor. Under år 1998 och våren 1999 har ett

tjugotal seminarier om jämställdhet i biståndet anordnats inom Regerings-

kansliet, bl.a. för att uppmärksamma kvinnors villkor i strategier för att

minska fattigdom och för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.

Arbetet fortskrider också vad gäller att verkställa de handlingsplaner

som antagits inom UD:s olika enheter för att integrera jämställdhet i allt

utvecklingssamarbete. En rad publikationer har tagits fram, bl.a. en

sammanfattning av handlingsplanen från Peking och en metodskrift om att

införliva ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet. Metodskrif-

ten har översatts till ett flertal språk och distribuerats brett både inom och

utom Sverige.

98

UD har vidare tydliggjort jämställdhetsperspektivet i ramverket for såväl Skr. 1999/2000:24

bilateralt som multilateralt utvecklingssamarbete, bl.a. i flera skrivelser till

riksdagen om utvecklingssamarbete. Särskilt framhålls nödvändigheten av

att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i politiska processer, att för-

bättra kvinnors ekonomiska villkor och att motverka våld mot kvinnor.

Under 1998 har också ett tydligare jämställdhetsperspektiv förts in i

region- och landstrategier för utvecklingssamarbetet. Det har bl.a. handlat

om att uppmärksamma kvinnors och mäns möjligheter till utbildning,

social service, tillgång till krediter och i vad mån satsningar på t.ex.

förvaltningsstöd, utbildning, jordbruk och transporter riktas till både kvin-

nor och män och beaktar deras olika behov och villkor.

Under 1998 har arbete inletts med att operationalisera det omfattande

policyarbete inom UD som bedrevs 1997, för att skapa ramverk för såväl

det bilaterala som det multilaterala utvecklingssamarbetet. Jämställdhets-

perspektivet har i varierande utsträckning integrerats i detta arbete,

tydligare rörande t.ex. fattigdomsbekämpning och miljö än vad som gäller

mänskliga rättigheter. Det gäller också i strategierna för utvecklingssam-

arbetet med enskilda länder.

6.1 Multilateralt utvecklingssamarbete

Ett av målen för det multilaterala utvecklingssamarbetet är att utveckla

metoder och strategier samt att stärka kompetensen vad gäller jämställdhet

i biståndssamarbete.

Bland exempel på insatser som särskilt vidtagits för att främja jäm-

ställdhet mellan kvinnor och män kan nämnas att Sverige under våren

1999 i samverkan med styrelsen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

arrangerat ett veckoseminarium med representanter för Estland, Ukraina

och Kazakstan för att utbyta erfarenheter när det gäller könsuppdelad

statistik och former för rapportering till FN om kvinnors rättigheter och

jämställdhetsfrågor. Sverige har också lämnat bidrag till FN:s befolk-

ningsfond (UNFPA) för studier om mäns syn på reproduktiva rättigheter

samt i samverkan med UNFPA år 1999 anordnat seminarier om män och

jämställdhet, reproduktion och sexualitet i Lusaka, Haag och New York.

Bidrag har också lämnats till World Water Vision för att uppmärksamma

kvinnors aktiva roll när det gäller vattenförsörjning och till Världshälso-

organisationen (WHO) för att uppmärksamma kvinnors hälsa på samma

villkor som mäns. UD har vidare i samverkan med institutionen för ffeds-

och konfliktforskning vid Uppsala universitet och FN bidragit till studie

om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla faser av fredsbevarande

operationer.

6.2 Bilateralt utvecklingssamarbete

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de biståndspolitiska målen.

Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet med

såväl u-ländema som med länderna i Central- och Östeuropa. Regeringen

har i regleringsbrev till Sida tydligt angett att myndigheten skall verka för

99

att stärka kvinnors rättigheter som ett led i att effektivt bekämpa fattig- Skr. 1999/2000:24

dom, fördjupa demokratin, främja hållbar utveckling och öka respekten för

kvinnors rättigheter. Inom ramen för riktade insatser på det sociala

området redovisar SIDA bl.a. särskilda satsningar för att stärka kvinnors

reproduktiva rättigheter och förbättra hälsan. I samarbetet med enskilda

länder redovisas insatser som stöder bl.a. legala reformer som syftar till att

stärka kvinnors rättigheter samt insatser mot det omfattande våld som ofta

förekommer, särskilt i länder som drabbats av väpnande konflikter.

För samarbetet med Central- och Östeuropa har SIDA tagit fram enkla

metoder för både analys och rapportering om jämställdhet mellan kvinnor

och män i syfte att underlätta för de parter som genomför utvecklings-

projekt att fa i gång en dialog om jämställdhetsaspekten. Arbetet har ibland

varit svårt bl.a. på grund av parternas begränsade intresse och olika

tolkning av begreppet jämställdhet. Arbetet med riktade insatser för att

främja jämställdhet mellan könen inleddes år 1998. I Ryssland, Ukraina

och Litauen lämnades stöd för att öka kvinnors politiska engagemang och i

Estland inleddes ett samarbete om jämställdhetslagstiftning.

Det är alltjämt svagt intresse och ibland okunskap hos motparter i sam-

arbetsländema när det gäller jämställdhetsfrågor. Det råder också brist på

kunskap hos många svenska parter om metoder för att genomsyra

samarbetet med ett jämställdhetsperspektiv. Därför är det fortfarande

främst genom riktade insatser med en klar målsättning att främja jäm-

ställdhet som arbetet förs framåt. Drygt 17 miljoner kronor har under år

1998 avsatts till 25 olika insatser direkt inriktade på att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män. Det är en ökning med ca 60 procent jämfört med

år 1997.

100

Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor

och män

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 1

I bilagan redovisas vissas uppgifter om fördelningen av ekonomiska

resurser mellan kvinnor och män.

Utredningen (S 1994:09) om fördelning av ekonomisk makt och ekono-

miska resurser mellan kvinnor och män presenterade 1998 sitt slutbetänk-

ande. Kunskaperna på detta område har ökat väsentligt genom denna

utredning.

Under år 1998 var drygt 69 procent av den kvinnliga befolkningen i

åldern 16-64 år, motsvarande 1,9 miljoner personer, sysselsatta enligt

SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU). Drygt 53 procent av de syssel-

satta kvinnorna var anställda på heltid och arbetade 35 timmar eller mer

per vecka. Knappt 19 procent arbetade lång deltid, 30 timmar eller mer,

medan ca 22 procent av de sysselsatta arbetade kort deltid, mindre än 30

timmar per vecka. Sex procent av de sysselsatta kvinnorna var egna före-

tagare. Arbetslösheten bland kvinnor var sex procent av arbetskraften.

För män var andelen sysselsatta 73,5 procent av befolkningen i åldem

16-64 år, vilket motsvarar nästan 2,1 miljoner personer. Drygt 77 procent

av de sysselsatta männen var anställda på heltid och arbetade 35 timmar

eller mer. Ca två procent arbetade lång deltid och 5,5 procent kort deltid.

Inte fullt 15 procent av de sysselsatta männen var egna företagare.

Arbetslösheten uppgick till 6,9 procent av arbetskraften.

Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande

bär huvudansvaret för arbetet med barn och hem. En annan orsak är

arbetsmarknadsskäl, dvs. att det inte går att fa längre arbetstid hos nuva-

rande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också studerar

eller för att de är sjukskrivna eller delpensionerade. Både andel och antal

deltidsarbetande kvinnor minskade något från år 1997 till år 1998 medan

antalet deltidsarbetande män var oförändrat och som andel av de syssel-

satta minskade något.

Skillnader i lön och inkomst mellan kvinnor och män kan till stor del

förklaras med skillnader i arbetad tid, yrke, befattning, arbetslivserfaren-

het, kvalifikationsnivå, utbildning och ålder. Det finns emellertid

löneskillnader mellan kvinnor och män som inte går att förklara på detta

sätt.

I tabell 1 visas sambandet mellan lön och formell utbildningsnivå för

kvinnor och män i olika sektorer. Av tabellen går inte att utläsa om det

finns ett samband mellan utbildningen och det ansvar och de arbets-

uppgifter som individen har. Inom stat, kommuner och landsting avser

uppgifterna samtliga anställda, både LO-grupper och tjänstemän. För den

privata sektorn redovisas tjänstemän och arbetare var för sig. Redo-

visningen omfattar såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen för

deltidsanställda har räknats om till heltidslön. För LO-gruppema redovisas

en beräknad månadslön där den officella statistikens timförtjänst räknats

om.

Uppgift om utbildningskod finns inte tillgänglig för samtliga anställda

som redovisas i tabell 1. Detta medför att summan av de personer som

101

redovisas för olika utbildningsgrupper inte helt överensstämmer med Skr. 1999/2000:24

uppgiften om samtliga anställda inom sektom. Bilaga 1

När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller

det som om män far större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i

utbildning än kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än

män.

Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning

på utbildningsnivå år 1998. Kronor per månad

MÄN

KVINNOR

MÅNADSLÖN

ANTAL

ANTAL

KVINNORS

LON REL

mAnadslQn mans, %

Statligt anställda

98 400

17 800

124 400

21 400

83

Förgymnasial utbildning

11 300

15 500

10 000

17 100

91

Gymnasial utbildning

40 600

15 900

35 400

18 300

87

Eftergymn < 3 år

16 700

18 000

30 300

20 300

89

Eftergymn >= 3 är

25 600

20 800

37 400

24 100

86

Forskarutbildning

3 600

25 700

10 300

29 200

88

Kommunalt anställda

581 000

15 900

148 000

17 800

89

Förgymnasial utbildning

85 100

14 200

20 500

15 100

94

Gymnasial utbildning

277 800

14 900

54 100

16 100

93

Eftergymn < 3 år

109 400

16 400

30 600

18 000

91

Eftergymn >= 3 år

106 200

19 100

41 200

21 100

91

Forskarutbildning

500

22 700

900

24 500

93

Kyrkokommunalt

anställda

12 800

15 000

7 300

15 900

94

Förgymnasial utbildning

2 700

13 900

2 300

14 700

95

Gymnasial utbildning

5 600

14 500

3 200

15 200

95

Eftergymn < 3 år

2 700

15 800

800

17 200

92

Eftergymn >= 3 år

1 600

17 500

1 000

20 100

87

Landstingsanställda

183 500

17 700

45 300

24 800

71

Förgymnasial utbildning

9 600

14 300

2 800

15 100

95

Gymnasial utbildning

74 900

15 400

13 200

16 700

92

Eftergymn < 3 år

60 800

18 000

8 100

19 000

95

Eftergymn >= 3 år

36 500

22 200

17 500

31 700

70

Forskarutbildning

1 100

34 700

3 300

43 200

80

Tjänstemän privat

sektor avser 97

467 000

18 500

650 200

24 600

75

Förgymnasial utbildning

62 000

16 800

75 200

21 200

79

Gymnasial utbildning

252 500

17 200

299 600

22 200

78

Eftergymn < 3 år

87 000

19 600

144 300

24 300

81

Eftergymn >= 3 år

61 300

23 600

116 100

32 300

73

Forskarutbildning

1 600

29 200

7 400

36 300

81

Arbetare privat sektor

avser 97

321 100

14 900

749 800

16 900

88

Förgymnasial utbildning

117 200

14 900

249 000

16 800

89

Gymnasial utbildning

180 900

14 800

456 800

16 900

88

Eftergymn < 3 år

18 000

15 500

33 000

17 100

91

Eftergymn >= 3 år

3 000

15 400

5 900

16 500

94

Källa: SCB. Lönestatistiken

102

Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns lön for heltidsanställda åren Skr. 1999/2000:24

1973—1999. Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då närings- Bilaga 1

grens- och sektorstrukturen har förändrats i hög grad under tidsperioden.

Dessa förskjutningar kan påverka lönerelationen mer eller mindre tydligt

inom olika områden. Lärarnas övergång från statligt till kommunalt regle-

rade löner år 1991 är ett exempel på detta. Även överflyttningen av ca

60 000 personer från landsting till kommuner i samband med ÄDEL-

reformen har påverkat sektorstrukturen. Därtill har omfattande bolagise-

ringar av statliga affarsdrivande verk (bl.a. Telia och Posten) medfört att

deras personal i statistiken numera räknas till privat sektor.

För gruppen industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden

mellan kvinnors och mäns löner liten. Inom landstingssektorn och för

privat anställda tjänstemän är det en större spännvidd mellan löner för

olika befattningar, vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för

kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar

av privat tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.

Tabell 2 Kvinnors lön i procent av mäns lön åren 1973-1996,

heltidsanställda

PRIVAT SEKTOR

INDUSTRI-

ARBETARE

INDUSTRI-

TJÄNSTEMÄN

OFFENTLIG

SEKTOR

STATS-

ANSTÄLLDA

PRIMÄR-

KOMMUNALT

ANSTÄLLDA

LANDSTINGS-

ANSTÄLLDA

1973

84

63

81

74

1977

88

70

86

82

1981

91

72

89

85

1985

90

73

91

87

75

1989

90

75

89

83

74

1991

90

75

85(90)’

87(84)’

75

1993

91

77

84

86

73

1995

90

77

84

88

70

1996

90

78

85

88

71

1997

91

77

84

89

71

1998

91

77

85

90

71

1. Lärarpersonal har fr.o.m. 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom

parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran om jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år.

Källa: SCB, lönestatistiken

Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet

mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat

och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till

mitten av 1980-talet, men därefter har en viss ökning skett inom några

sektorer.

Tabell 3 visar skillnad mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation

vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön även de

inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning)

som är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva

utbetalningar av löner faller på det år utbetalning sker. Inkomst av

103

näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet. Uppgif- Skr. 1999/2000:24

tema är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning. Bilaga 1

Tabell 3 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter

sysselsättningsnivå och socioekonomisk grupp år 1997, tkr

KVINNOR MÄN KVINNORS

ANTAL

INKOMST

ANTAL

INKOMST

REL. MÄNS %

Samtliga

1 731 000

165,3

1 711 000

232,5

71

Deltidsarbetande

1 - 49 %

240 000

81,3

153 000

77,2

105

Deltidsarbetande

50 - 90 %

542 000

133,9

152 000

135,2

99

Helårs- o heltids-

arbetande

948 000

204,6

1 406 000

259,9

79

därav

Arbetare o lägre

tjänstemän

376 000

181,0

634 000

217,8

83

Tjänstemän pä

mellannivå

212 000

212,7

314 000

265,8

80

Högre tjänstemän

117 000

272,8

205 000

365,1

75

övriga löntagare

303 000

207,1

413 000

270,2

77

Företagare/lant-

brukare

35 000

94,4

107 000

130,0

73

Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänst-

göring inom totalförsvaret. Ägare av fåmansbolag räknas som anställd.

Källa. SCB If 21 SM 9901

Tabell 4 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder

år 1997, tkr

KVINNOR MÄN KVINNORS

INKOMST

ANTAL

INKOMST

ANTAL

INKOMST

REL. MÄNS %

Totalt

3 526 000

129,3

3 380 000

188,4

69

Ensamstående

utan barn

1 577 000

114,3

1 661 000

149,6

76

Ensamstående

med barn

301 000

139,4

50 000

213,1

65

Sambeskattade

utan barn

969 000

132,3

1 077 000

211,7

62

Sambeskattade

med barn

679 000

155,1

592 000

252,8

61

20-64 år

2 435 000

151,2

2 518 000

210,1

72

65-74 år

415 000

105,4

364 000

171,9

61

75 - år

509 000

81,3

323 000

131,6

62

Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet.

Källa: SCB lf2OSM 9901.

Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även om endast drygt hälften (55

procent) arbetar heltid, vilket ca 82 procent av männen gör. Inkomstskill-

naden mellan kvinnor och män för deltidsarbetande påverkas av naturliga

skäl av hur stor andel av heltid som arbetet omfattar. Inkomstskillnaden för

heltidsarbetande påverkas förutom av arbete i olika yrken och näringsgre-

nar också av att kvinnor i högre utsträckning än män är föräldralediga och

104

därvid erhåller en reducerad ersättning och av att företagare i större Skr. 1999/2000:24

utsträckning är män. Bilaga 1

Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsarbetande

män är ca 8 000 kr högre inom privat sektor än inom offentlig sektor och

uppgår till 261 700 kr. För kvinnor uppgår motsvarande arbetsinkomst till

198 900 kr inom offentlig sektor och till 210 600 kr inom privat sektor,

vilket innebär en skillnad på ca 12 000 kr.

För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbe-

tande och pensionärer far man övergå till sammanräknad förvärvsinkomst,

vilket är ett taxeringsmässigt begrepp som består av inkomst av tjänst och

inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens storlek beror förutom av lön på

skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra

företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.

Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag

(pensionsförsäkring och periodiskt understöd) och minus förlustavdrag

utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man bort grund-

avdrag eller särskilt grundavdrag för pensionärer och erhåller då den

beskattningsbara förvärvsinkomsten.

I tabell 4 redovisas uppgifter för samtliga personer med sammanräknad

förvärvsinkomst större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år

särredovisas som ensamstående eller sambeskattade med barn. Ensam-

stående/sambeskattade utan barn är således ett fatal inkomsttagare under

18 år, personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålders-

pensionärer.

Inkomstrelationema i tabellen påverkas av att både förvärvsarbetande

och pensionärer ingår. Kvinnor arbetar deltid i större omfattning än män

och detta medför lägre årliga inkomster, vilket för sambeskattade tycks ha

lika stor betydelse för inkomstrelationen mellan könen antingen man har

barn eller inte. Att kvinnors inkomster är låga i förhållande till mäns bland

pensionärer beror sannolikt på att kvinnor har ATP-pension i lägre omfatt-

ning än män.

Som framgår av tabell 5 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten

med stigande ålder och når sina högsta genomsnittliga belopp i 50-64 års

gruppen. Detta beror både på arbetskraftens sammansättning i form av

heltids-/deltidsarbete, utbildning, karriärmöjligheter, lönenivå och på

arbetslöshet.

Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskatt-

ningsbar förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 25

procent inträder. Kapitalskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt ingår

även i slutlig skatt. Åldersgruppen 50-64 år betalar något mer slutlig skatt

än yngre grupper då förvärvsinkomsterna i genomsnitt är högre, kapital-

inkomsterna är högre och amortering av fastighetsskulder medför lägre

underskottsavdrag och högre förmögenhetsskatt.

Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1997

är lägre för kvinnor än för män inom varje redovisad åldersgrupp. Poängen

har ökat jämfört med föregående år inom alla åldersgrupper utom för de

allra yngsta. Detta innebär att de som har arbete har fatt en real förbättring

av sin pensionsgrundande inkomst till följd av den låga inflationen.

Ökningen av den genomsnittliga pensionspoängen är något större för

kvinnor än för män.

5 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 24

Andelen utan pensionspoäng år 1997 har minskat för kvinnor och män i Skr. 1999/2000:24

samtliga åldersgrupper med undantag av åldersgruppen 20-24 år, för Bilaga 1

vilken andelen ökat. Andelen påverkas av konjunkturen och av hur många

som ingår i arbetskraften och en hög andel utan poäng medför att den

framtida pensionen riskerar att bli lägre.

Enligt RFV:s statistik för år 1997 ökade andelen personer i åldern 16-64

år med maximal pensionspoäng kraftigt (=6,50 poäng, dvs. inkomster över

7,5 basbelopp). Andelen kvinnor med maximal poäng var 5,3 procent. Det

är den största andelen sedan år 1960 när ATP-systemet infördes. Andelen

män med maximal poäng var 21,7 procent år 1997, vilket även det är den

högsta redovisade andelen sedan 1960. Fortfarande är det drygt fyra

gånger så många män som kvinnor som uppnår maximal ATP-poäng.

Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män i alla åldrar

som följd av att deltidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor. Att vecko-

arbetstiden för män överstiger 40 timmar i genomsnitt beror till viss del på

övertid men huvudsakligen på att egna företagare ingår i underlaget.

Tabell 5 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter

åldersgrupper år 1997

1996

1997

16-19

20-24

25-34

35-49

50-64

SAMT-

LIGA

20-64

SAMT-

LIGA

20-64

Samman-

räknad

förvärvs-

inkomst,

kvinnor

16,8

78,0

137,3

167,1

168,0

151,2

145,6

tkr

män

18,7

99,1

187,5

233,3

238,2

210,1

202,9

Slutlig

skatt,

kvinnor

5,3

25,8

46,2

58,9

60,5

53,1

49,1

tkr

män

5,7

34,0

69,0

94,3

101,7

84,4

78,0

Genom-

snittlig

ATP-

kvinnor

0,68

2,03

3,02

3,64

3,79

3,39

3,24

poäng

män

0,87

2,68

4,20

4,75

4,84

4,46

4,34

Andel

utan

ATP-

kvinnor

93,4

43,0

15,3

9,0

12,2

15,5

15,7

poäng

män

92,1

38,1

12,5

8,4

9,1

13,1

13,3

Medel-

arbetstid

per vecka,

kvinnor

19,8

31,0

33,1

34,2

32,7

33,4

33,4

tim

män

24,9

37,3

40,2

40,6

38,6

40,4

40,4

Källa. SCB If 20 SM 9901 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).

106

Tabell 6 Över- eller underskott av kapital för personer med kapital

inkomst år 1997, tkr

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 1

KVINNOR

ANTAL

ÖVER-

SKOTT

ANTAL

UNDER-

SKOTT

MÄN

ANTAL

ÖVER-

SKOTT

ANTAL

UNDER-

SKOTT

Totalt

2 068 000

12,1

1 445 000

15,2

1 752 000

31,3

1 734 000

18,6

Ensamst

utan barn

1 272 000

9,5

444 000

11,3

1 134 000

16,5

701 000

12,2

Ensamst

med barn

56 000

16,5

207 000

15,5

8 000

76,8

38 000

24,2

Sambe-

skattade

u barn

570 000

16,4

336 000

14,3

500 000

49,4

536 000

19,3

Sambe-

skattade

m barn

170 000

16,6

458 000

19,1

109 000

98,7

459 000

27,2

20-64 år

888 000

15,6

1 319 000

15,7

761 000

51,3

1 562 000

19,4

65-74 år

287 000

16,5

83 000

9,3

218 000

37,8

120 000

12,7

75 - år

398 000

14,3

37 000

7,3

247 000

26,2

46 000

9,5

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst

Källa: SCB If 20 SM 9901

Tabell 7 Frivilligt pensionssparande och medelvärdet av avdragsgilla

pensionspremier år 1997, andel procent och avdragsbelopp, tkr

KVINNOR

ANDEL

%

AVDRAG

TKR

MÄN

ANDEL

%

AVDRAG

TKR

Totalt

24,7

5,9

20,8

7,4

Ensamst utan barn

14,9

5,6

16,0

5,9

Ensamst med barn

31,7

3,7

25,5

5,8

Sambeskattade

u barn

26,1

8,4

20,7

9,9

Sambeskattade

m barn

42,5

4,8

34,2

6,8

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag

Källa: SCB If 20 SM 9901

Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster.

I tabell 6 redovisas uppgifter för dem som har överskott resp, underskott av

kapital. Medelvärdena avser den grupp som har över- respektive under-

skott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett överskott av

kapital även om medelbeloppen är väsentligt lägre och att fler män har

underskott av kapital och att underskottsbeloppen är högre.

Av tabell 7 framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag

i sina deklarationer för inbetalda pensionspremier. Andelarna har ökat

sedan 1995 för både kvinnor och män. De avdragna beloppen är dock

något lägre än föregående år. Den skattemässiga avdragsmöjligheten var

dock densamma.

Möjligheten att dra av försäkringspremien som allmänt avdrag i dekla-

rationen halverades 1995 och premien får 1997 dras av med upp till 18 150

kronor (ett halvt basbelopp). Personer med högre inkomster får dessutom

dra av 5 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 363 000 kr

(10 basbelopp) men inte 726 000 kr (20 basbelopp). För företagare gäller

särskilda regler.

107

Tabell 8 Medelinkomst 1997 för personer 18-64 år. Medelinkomst för

personer med förekomst av inkomstslag samt andel personer med

inkomstslag. Kronor per år samt procent.

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 1

Inkomstslag

Medelinkomst alla

Medelinkomst för personer med

värde

Andel med

värde på varia-

beln

Kvinnor

Män

Kvin-

or i %

av

män

Kvinnor

Män

Kvin-

nor i

% av

män

Kvin-

nor

Män

Marknaden

Lön

118 176

174 829

68

144 808

213 360

68

81

82

Närings-

inkomst

2 157

6 825

32

28 216

45 679

62

8

15

Ränta,

utdelning

3 422

9 371

37

5 713

15 056

38

60

62

Reavinst

6 638

14 996

4 4

34 817

60 869

57

19

25

Summa fak-

torinkomst

130 393

206 021

63

143 815

224 651

64

91

92

Skattepliktiga

ersättningar

Sjukersätt-

ning

3 041

2 840

107

25 910

35 486

73

12

8

Föräldra-

penning

4 007

918

436

18 262

6 719

272

22

14

Arbetsmark-

nadsstöd

10 104

11 517

88

49 461

66 818

74

20

17

Studiestöd

1 163

661

176

32 788

35 094

93

4

2

Pension

11 244

13 442

84

77 385

102 592

75

15

13

övrigt

917

401

229

24 599

12 350

199

4

3

Summa

skatteplik-

tiga ersätt-

ningar

30 475

29 780

102

54 081

64 051

84

56

47

Skattefria

individuella

bidrag

Studiestöd

2 815

2 159

130

34 379

36 582

94

8

6

Underhålls-

stöd

2 030

305

666

20 125

16 421

123

10

övrigt

151

223

68

16 678

16 423

102

1

1

Summa skatte

fria bidrag

4 996

2 687

186

27 471

31 052

88

18

9

Familjestöd

Bostads-

bidrag

2 234

999

224

13 544

9 291

146

16

11

Barnbidrag

2 845

1 917

148

6 992

5 662

123

41

34

Socialbidrag

1 938

1 807

107

24 142

24 334

99

8

7

Summa

familjestöd

7 017

4 723

149

14 658

11 097

132

48

43

Negativa

transfere-

ringar

Statlig o kom-

munal in-

komstskatt

41 785

66 863

62

44 230

70 475

63

94

95

Annan skatt

10 570

16 152

65

11 070

16 886

66

95

96

Återbetalt

studielån

928

727

128

5 572

6 399

87

17

11

Givet under-

hållsstöd

105

933

11

8 605

12 709

68

1

7

Summa nega-

tiva transfe-

reringar

_________________53 388 84 675 63 55 301 87 575 63 97 97

Summa

disponibel

inkomst 119 493 158 535 75 119 996 159 401 75 99 99

108

Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central

och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att

kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinno-representatio-

nen i statliga organ som föreslogs i propositionen Jämställdhetspolitiken

inför 90-talet (prop,1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364).

Det första etappmålet som angavs i propositionen om 30 procent kvinnor

år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition

(1992/93:100, bil. 12, s. 337 f.). Det andra delmålet om 40 procent kvinnor

år 1995 uppnåddes i de centrala styrelserna. De uppgick då till 42 procent.

De regionala styrelserna hade samma år 34 procent kvinnor. Redovis-

ningen av det andra delmålet redovisas i Regeringens skrivelse om Jäm-

ställdhetspolitiken (1996/97:41, bil. 2, s. 96). Slutmålet om 50 procent

kvinnliga ledamöter i de statliga lekmannastyrelsema år 1998 har inte

uppnåtts. Arbetet för att öka andelen kvinnliga ledamöter i de centrala och

regionala styrelserna beskriver totalt sett ändå en mycket positiv utveck-

ling. År 1988 hade de centrala styrelserna 28 procent och de regionala 15

procent kvinnliga ledamöter. Tio år senare, år 1998, har de centrala styrel-

serna 44 procent och de regionala 40 procent kvinnor i sina styrelser. Årets

redovisning avser förhållanden per den 1 juli 1998.

Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas årligen i kommitté-

berättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

Centrala myndighetsstyrelser, nämnder m.m.ingår i redovisningen.

Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie

ledamöterna ligger på samma nivå som vid 1997 års sammanställning, dvs.

44 procent (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst andel

kvinnliga ledamöter finns i styrelser under Utbildningsdepartementet med

52 procent, tätt följt av Arbetsmarknadsdepartementet med 51 procent och

Kulturdepartementet med 50 procent samt Socialdepartementet med 49

procent kvinnliga ledamöter. Även andelen kvinnliga ordförande ligger på

samma nivå som året innan, 34 procent. Tre departement, Social-,

Kommunikations- och Arbetsmarknadsdepartementen har fler kvinnliga än

manliga ordförande. Ett av departementen saknar helt kvinnor på denna

post.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3 redovisas andelen kvinnor i sex regionala myndighetsgrupper.

Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den

1 juli 1998.

Kvinnorna utgjorde 40 procent av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordfö-

rande). Motsvarande andel för år 1997 var även då 40 procent. Av tabell 3

framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas och

109

kronofogdemyndigheternas styrelser med 47 procent. Lägst ligger läns- Skr. 1999/2000:24

styrelsernas styrelser med 34 procent kvinnor, en ökning med en procent- Bilaga 2

enhet jämfört med föregående år.

Tabell 1 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser

fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl.

personalföreträdare

ORDFÖRANDE LEDAMOTER INKL. ORDFÖRANDE

DEP

ANTAL

KV

1998

M

1998

KVINNOR

ANTAL

1998

%

1998

%

1997

MÄN

SAMTLIGA

ANTAL

1998

%

1998

ANTAL

1998

%

1998

%

1997

Ju

3

13

55

46

46

65

54

54

120

100

UD

1

4

20

39

39

31

61

61

51

100

Fö

1

10

29

32

32

61

68

68

90

100

S

10

8

76

49

48

79

51

52

155

100

K

6

5

37

42

41

51

58

59

88

100

Fi

5

9

46

40

40

68

60

60

114

100

U

4

4

32

52

49

30

48

51

62

100

Jo

4

7

45

46

42

53

54

58

98

100

A

5

4

35

51

52

33

49

48

68

100

Ku

10

13

91

50

49

91

50

51

182

100

N

5

15

62

38

37

101

62

63

163

100

In

2

14

59

45

45

71

55

55

130

100

M

0

5

18

42

44

23

58

56

41

100

Totalt

56

111

605

44

44

757

56

56

1362

100

110

Tabell 2 Könsfördelningen år 1998 i centrala statliga lekmannastyrel- Skr. 1999/2000:24

ser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personal- Bilaga 2

företrädare (Observera att ordföranden i vissa fall är utsedd i kraft av sitt ämbete)

CENTRALA MYNDIGHETER

ORDFÖRANDE

ANTAL LEDAMÖTER

INKL. ORDFÖRANDE

KV

M

KV

M

SAMTLIGA

Justitiedepartementet

Domstolsverket

1

2

5

7

Rikspolisstyrelsen

1

3

5

8

Kriminalvårdsstyrelsen

1

3

4

7

Brottsförebyggande rådet

1

7

3

10

Datainspektionen

1

5

4

9

Registernämnden,

Rikspolisstyrelsen

1

2

3

5

Personalansvarsnämnden,

vid Rikspolisstyrelsen

1

1

3

4

Tjänsteförslagsnämnden,

vid Rikspolisstyrelsen

1

3

6

9

Nämnden vid Brottsoffer-

myndigheten

1

6

4

10

Tjänsteförslagsnämnden för

Domstolsväsendet

1

3

6

9

Notarienämnden

1

3

3

6

Rådgivande nämnden vid

Riksåklagarens kansli

1

5

2

7

Tjänsteförslagsnämnden för

åklagarväsendet

1

2

3

5

Gentekniknämnden

1

7

9

16

Rättshjälpsnämnden

1

3

2

5

Fideikommissnämnden

1

1

4

5

Utrikesdepartementet

Statens invandrarverk

I 4

5

9

SIDA, Forskningsrådsnämnden

1

4

5

9

SIDA

1

4

7

11

Nordiska afrikainstitutet

1

2

8

10

Svenska Institutet

1

6

6

12

Försvarsdepartementet

Fortifikationsverket

1

1

5

6

Försvarets materielverk

1

3

3

6

Kustbevakningen 1

2

7

9

överstyrelsen för civil beredskap

1

1

9

10

Statens räddningsverk

1

5

3

8

Styrelsen för psykologiskt försvar

1

1

6

7

FOA

1

2

9

11

Försvarshögskolan

1

5

7

12

Flygtekniska försöksanstalten

1

3

5

8

Överklagandenämnden för

totalförsvaret

1

3

4

7

Totalförsvarets pliktverk

1

3

3

6

111

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

ORDFÖRANDE

ANTAL LEDAMÖTER

INKL. ORDFÖRANDE

CENTRALA MYNDIGHETER

KV M

KV

M

SAMTLIGA

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

1

6

4

10

Läkemedelsverket

1

3

4

7

Statens institut för psykosocial

miljömedicin

1

6

5

11

Rättsmedicinalverket

1

2

5

7

Riksförsäkringsverket

1

5

4

9

Folkhälsoinstitutet

1

3

7

10

Smittskyddsinstitutet

1

1

6

7

Statens institutionsstyrelse

1

6

3

9

Handikappinstitutet

1

5

3

8

Handikappombudsmannen

1

7

6

13

Barnombudsmannen

1

4

3

7

Statens nämnd för internatio-nella

adoptioner

1

6

3

9

Arvsfondsdelegationen

1

3

4

7

Statens institut för särskilt

utbildningsstöd

1

4

4

8

Alkoholsortimentsnämnden

1

1

4

5

Alkoholinspektionen

1

4

3

7

Fullmäktige för förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder

1

3

7

10

m.m.

Statens beredning för utvärde-ring

av medicinsk metodik

1

5

7

12

Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd

1

5

4

9

Kommunikationsdepartementet

Statens järnvägar 1

2

6

8

Banverket 1

3

5

8

Vägverket 1

5

4

9

Sjöfartsverket 1

5

3

8

Handelsflottans kultur- och

fritidsråd 1

3

5

8

SMHI

1 3

4

7

Luftfartsverket

1 3

5

8

Statens väg- och transport-

forskningsinstitut

1 3

5

8

Statens geotekniska institut 1

2

4

6

Post- och telestyrelsen

1 4

6

10

Kommunikationsforsknings-

beredningen

1 4

4

8

Finansdepartementet

Riksgäldskontoret

1

2

6

8

Generaltullstyrelsen

1

2

4

6

Statistiska centralbyrån

1

4

5

9

112

ORDFÖRANDE

ANTAL LEDAMÖTER

INKL. ORDFÖRANDE

CENTRALA MYNDIGHETER

KV

M

KV

M

SAMTLIGA

Finansinspektionen

1

2

6

8

Riksrevisionsverket

1

5

5

10

Riksskatteverket

1

3

7

10

Kammarkollegiet

1

4

4

8

Statens pensionsverk

1

4

5

9

Ekonomistyrningsverket

1

4

4

8

Statens fastighetsverk

1

3

6

9

Lotteriinspektionen

1

3

2

5

Premiepensionsmyndigheten

1

4

6

10

Nämnden för statens

förnyelsefonder

1

3

3

6

Nämnden för offentlig upphandling

1

3

5

8

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

Utbildningsdepartementet

Kungliga bibliotektet 1

5

5

10

Centrala studiestödsnämnden

1

7

3

10

CSN, Delegationen för utländska

studerande 1

2

2

4

Institutet för rymdfysik 1

3

4

7

Statens psykologisk-pedagogiska

bibliotekt 1

3

3

6

Arkivet för ljud och bild

1

3

3

6

Högskoleverket

1

4

6

10

Verket för högskoleservice

1

5

4

9

Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksverk 1

4

3

7

Statens livsmedelsverk

1

5

8

13

Fiskeriverket

1

3

4

7

Statens utsädeskontroll

1

2

4

6

Statens veterinärmedicinska

anstalt

1

5

4

9

Sveriges lantbruksuniversitet

1

4

6

10

Centrala försöksdjursnämnden

1

7

8

15

Livsmedelsekonomiska

samarbetsnämnden

1

4

4

8

Statens växtsortnämnd

1

5

4

9

Styrelsen för samefonden

1

2

4

6

Veterinära ansvarsnämnden

1

4

4

8

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetslivsinstitutet 1

6

4

10

Rådet för arbetslivsforskning

1

4

3

7

Arbetarskyddsstyrelsen

1

4

3

7

Arbetsmarknadsstyrelsen

1

5

3

8

Jämställdhetsnämnden

1

4

4

8

113

ORDFÖRANDE

ANTAL LEDAMÖTER

INKL. ORDFÖRANDE

CENTRALA MYNDIGHETER

KV

M

KV

M

SAMTLIGA

Nämnden för styrelserepresen-

tationsfrågor

1

4

5

9

Institutet för arbetsmarknads-

politisk utvärdering

1

3

6

9

Statens förlikningsmanna-

expedition

1

1

2

3

Statens nämnd för arbetstagares

uppfinningar

1

4

3

7

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

_______

Kulturdepartementet

Statens kulturråd 1

7

6

13

Riksarkivet

1

2

4

6

Riksantikvarieämbetet

1

3

5

8

Livrustkammaren, Skokloster slott

och Hallwylska museet

1

4

3

7

Naturhistoriska riksmuseet

1

4

4

8

Folkens museum - etnografiska

1

3

4

7

Arkitekturmuseet

1

4

3

7

Statens musiksamlingar

1

3

3

6

Talboks- och punktskrifts-

biblioteket

1

6

2

8

Svenskt biografiskt lexikon

1

3

4

7

Statens biografbyrå

1

4

3

7

Granskningsnämnden för Radio

och TV

1

3

2

5

Presstödsnämnden

1

5

5

10

Taltidningsnämnden

1

3

4

7

Statens konstmuseer

1

3

5

8

Statens sjöhistoriska museer

1

2

6

8

Konstnärsnämnden

1

5

6

11

Statens konstråd

1

4

3

7

Statens försvarshistoriska museer

1

5

4

9

Nämnden för hemslöjdsfrågor

1

5

3

8

Riksutställningar

1

5

4

9

Statens historiska museer

1

5

4

9

Språk- och folkminnesinstitutet

1

3

4

7

Näringsdepartementet

Affärsverket svenska kraftnät

1

2

4

6

Delegationen för utländska

investeringar i Sverige

1

4

5

9

Elsäkerhetsverket

1

2

8

10

Exportkreditnämnden

1

3

7

10

Glesbygdsverket

1

3

3

6

Kommerskollegium

(Handelsprocedurrådet)

1

2

7

9

114

ORDFÖRANDE

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

ANTAL LEDAMÖTER

INKL. ORDFÖRANDE

CENTRALA MYNDIGHETER

KV M

KV

M SAMTLIGA

Kommerskollegium

(Krishandelsrådet)

1

1 6

7

Konkurrensverket

1

3

6

9

Närings- och teknikutvecklings-

verket 1

4

5

9

Patent- och registreringsverket

1

4

4

8

Patentbesvärsrätten

1

4

4

8

Revisorsnämnden

1

3

6

9

Rymdstyrelsen

1

2

5

7

Skogsstyrelsen 1

4

5

9

Sprängämnesinspektionen

1

3

5

8

Statens institut för regionalforsk-

ning

1

2

3

5

Styrelsen för ackreditering och

teknisk kontroll

1

5

5

10

Sveriges geologiska undersökning

1 4

4

8

Turistdelegationen 1

3

4

7

Statens energimyndighet 1

4

5

9

Inrikesdepartementet

Konsumentverket 1

5

4

9

Ungdomsstyrelsen

1

4

6

10

Lantmäteriverket

1

4

4

8

Byggforskningsrådet

1

3

6

9

Stadsmiljörådet

1

6

9

15

Statens bostadskreditnämnd

1

3

2

5

Boverket

1

4

5

9

Allmänna reklamatinsnämnden

1

4

3

7

Fastighetsmäklarnämnden

1

4

4

8

Resegarantinämnden

1

4

2

6

Marknadsdomstolen

1

3

3

6

Kooperativa rådet

Vakant

5

7

12

Nämnden mot etnisk diskrimine-

ring

1

1

2

3

Stiftelsen Invandrartidningen

1

2

2

4

Integrationsverket

1

4

5

9

Delegationen för stöd till vissa

kommuner med

bostadsåtaganden

1

1

3

4

Statens Va-nämnd

1

2

4

6

Miljödepartementet

Kemikalieinspektionen

1 4

5

9

Statens kärnkraftinspektion

1 3

6

9

Statens strålskyddsinstitut

1 5

4

9

Statens naturvårdsverk

1 5

5

10

Koncessionsnämnden för miljö-

skydd

1 1

3

4

115

Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser;

ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Skr. 1999/2000:24

Bilaga 2

MYNDIGHETSGRUPPER

KVINNOR %

1998

1997

FÖRÄNDRING

PROCENTENHETER

Försäkringskassor

47

47

±0

Länsskattemyndigheter

35

36

-1

Kronofogdemyndigheter

47

47

±0

Länsarbetsnämnder

46

47

-1

Länsstyrelser

34

33

+1

Skogsvårdsstyrelser

43

43

+0

Samtliga

40

40

±0

116

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1999

Skr. 1999/2000:24

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Freivalds, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,

Klingvall, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén,

Ringholm

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar skrivelse 1999/200:24 Jämställdhetspolitiken inför

2000-talet.

117

Omslagsfoto: Lars Tunbjörk, Tiofoto.

Eländers Gotab 59348, Stockholm 1999