Prop. 1999/2000:37

Regeringens skrivelse

1999/2000:37

1999 års redogörelse för tillämpningen av lagen

(1991:572) om särskild utlänningskontroll

Skr.

1999/2000:37

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 9 december 1999

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse for tillämpningen av lagen

(1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden 1 juli 1998 - den

30 juni 1999.

I skrivelsen konstateras att lagen inte har tillämpats någon gång under

den nu aktuella perioden.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 37

Innehållsförteckning

Skr. 1999/2000:37

1 Inledning............................................................................................3

2 Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll............................3

3 Den parlamentariska kontrollen........................................................4

4 Redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild

utlänningskontroll..............................................................................5

5 Den internationella terrorismens utveckling.....................................5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1999.....7

Skr. 1999/2000:37

Inledning

I samband med införandet av lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur

regeringen tillämpar terroristbestämmelsema och reglerna om

tvångsåtgärder även i fortsättningen skulle ske genom att regeringen

årligen lämnar en skrivelse till riksdagen (prop 1990/91:118 s. 72, bet.

1990/9l:JuU29 s. 32, rskr. 1990/91:298). Den senaste redogörelsen

lämnades i regeringens skrivelse 1998/99:39.

Regeringen lämnar nu en motsvarande redogörelse för tiden den 1 juli

1998 - den 30 juni 1999. Rikspolisstyrelsen har som underlag för

redogörelsen i en skrivelse till regeringen den 25 november 1999

redogjort för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll under

den aktuella perioden.

Lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll

Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i

svensk lagstiftning genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till

förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Reglerna

syftade till att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att

komma in eller stanna kvar i vårt land och att skapa utrymme för kontroll

i de fall då de av asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad i landet.

Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991

återfinns de i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Vid den nya lagens tillkomst konstaterades att särskilda bestämmelser

alltjämt behövs som ger utrymme för att ur landet avlägsna sådana

utlänningar som bedöms som farliga med hänsyn till risken för

terrorhandlingar (prop 1990/91:118 s. 30).

Enligt lagen skall en utlänning kunna utvisas om det av hänsyn till

rikets säkerhet eller vad som är känt om hans tidigare verksamhet och

övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller

medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för

politiska syften. Bestämmelserna i utlänningslagen (1989:529) om

avvisning och utvisning skall dock tillämpas i första hand.

Det krävs inte att personen i fråga tillhör en viss organisation för att

lagen skall kunna tillämpas. Utvisning kan tillämpas även vid brottslig

gärning i främmande stat. Detta gäller dock inte en gärning som har

övervägande karaktär av politiskt brott. Den tidigare möjligheten att

föreskriva om s.k. kommunarrest samt byte av bostad och arbetet har

avskaffats. Om ett utvisningsbeslut inte kan verkställas på grund av att

utlänningen t.ex. riskerar dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han

skall utvisas, skall regeringen förordna om inhibition av verkställigheten.

Regeringen kan i sådant fall meddela bestämmelser om skyldighet för

utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet, s.k.

anmälningsplikt. Regeringen får även förordna att vissa särskilda

bestämmelser rörande tvångsåtgärder i spaningssyfte får tillämpas, t.ex. Skr. 1999/2000:37

husrannsakan och hemlig teleavlyssning. Ett beslut om anmälningsplikt

eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa

tvångsmedelsbestämmelsema är giltigt i högst tre år. Efter

giltighetstidens utgång skall frågan prövas av allmän domstol.

3 Den parlamentariska kontrollen

Terroristbestämmelsema och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick

vid sin tillkomst en begränsad giltighetstid vilket innebar en

kontrollmöjlighet över regeringens och myndigheternas handlande. När

terroristbestämmelsema permanentades år 1975 uttalades att regeringen

varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av

terroristbestämmelsernas tillämpning (prop 1975/76:18 s. 161). En

motsvarande redovisning sker såvitt avser bestämmelserna i

rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

samt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. I samband med

införandet av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs, som nämnts

ovan, att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar

terroristbestämmelsema och reglerna om tvångsåtgärder även i

fortsättningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse

till riksdagen.

Som framgår av betänkandet 1996/97:JuU13 har regeringen den 30

januari 1997 fattat beslut om direktiv för en parlamentarisk kommitté

med uppgift att utreda frågan om en ny instans- och processordning vid

tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen (dir.

1997:20). I kommitténs uppdrag ingick att utreda om det mot bakgrund

av Sveriges internationella förpliktelser finns behov av att ändra den

gällande ordningen med regeringen som första och sista instans i ärenden

enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Kommittén om ny instans-

och processordning i utlänningsärenden (NIPU) har i februari 1999

överlämnat slutbetänkandet "Ökad rättssäkerhet i asylärenden" (SOU

1999:16) till utrikesdepartementet. Av slutbetänkandet framgår bl. a. att

kommittén föreslår ändringar i utlänningslagen och lagen om särskild

utlänningskontroll av innebörden att alla utlänningsärenden av betydelse

för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet skall avgöras av

Statens invandrarverk i första instans och kunna överklagas till

regeringen. För att tillgodose kravet på prövning av ett oberoende organ

föreslås en skyldighet för regeringen att inhämta yttrande från Högsta

Domstolen innan regeringen beslutar om utvisning eller avvisning.

Remissvaren behandlas f.n. inom regeringskansliet och ändringarna kan

träda ikraft tidigast den 1 juli 2001.

Redogörelse för tillämpningen av lagen om

särskild utlänningskontroll

Lagen har inte tillämpats vid något tillfälle under perioden.

Som en jämförelse redovisas antalet fall där lagen tidigare har

tillämpats.

- 1991/1992 - lagen tillämpades vid tre tillfallen

- 1992/1993 - lagen tillämpades vid tre tillfällen

- 1993/1994 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle

- 1994/1995 - lagen tillämpades vid fem tillfallen

- 1995/1996 - lagen tillämpades vid fyra tillfällen

- 1996/1997 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle

- 1997/1998 - lagen tillämpades vid ett tillfälle

Det kan därmed konstateras att lagen totalt har tillämpats vid mindre än

tjugo tillfallen under den tid den varit i kraft. I redovisningen ingår också

de ärenden där omprövning begärts av tidigare beslut.

Skr. 1999/2000:37

5 Den internationella terrorismens utveckling

Sverige har under perioden varit förskonat från dåd med anknytning till

internationell terrorism. Fallet med de två svenskar som i augusti 1998

bortfördes i gränsområdet mellan Kongo, Uganda och Rwanda är dock

alltjämt olöst. Utrikesförvaltningen fortsätter ansträngningarna att söka fa

klarhet i vad som hänt dem.

Beträffande terrorismen i världen i stort fortsätter den tendens som

varit märkbar under de senaste åren och som pekat på ett färre antal

utförda terrordåd men med ett stort antal offer. Höstens omfattande

sprängattentat mot bostadshus i Moskva och i södra Ryssland, som totalt

krävde drygt 300 dödsoffer, är de senaste exemplen på det. Attentaten

sattes av ryska myndigheter i samband med orolighetema i gränsområdet

mellan Tjetjenien och Dagestan. Några bevis på ett sådant samband har

dock inte kunnat presenteras.

Förra årets konstaterande, att bilden i Europa ljusnat, har i övrigt visat

sig i stort sett bestå även under aktuell period. Sedan även

överenskommelse träffats om hur frågan oom avväpning av IRA:s

militära gren skall hanteras, har de stridande parterna i Nordirland enats

om det historiska steget att ingå i en gemensam regering. I Spanien

däremot har baskiska ETA sagt upp den ensidigt förklarade vapenvilan

sedan samtalen med regeringen uppenbarligen brutit samman.

I Turkiet har kampen mot den kurdiska separatistorganisationen PKK Skr. 1999/2000:37

kommit in i en ny fas. Gripandet av ledaren Öcalan i Nairobi i februari

och dödsdomen mot honom i juni 1999 har försatt rörelsen i kris. Efter

gripandet inträffade en rad mer eller mindre våldsamma incidenter runt

om i Europa i synnerhet riktade mot grekiska diplomatiska eller

konsulära utlandsmyndigheter. Ett antal självmordsattacker med flera

dödsoffer ägde rum i Turkiet. Från fängelset har Öcalan tagit avstånd från

tidigare ståndpunkter och uppmanat organisationen att upphöra med den

väpnade kampen i Turkiet, vilket godkänts av PKK:s militära och

politiska gren. Skulle Öcalan till sist avrättas, sedan alla rättsliga och

politiska instanser passerats, ökar givetvis risken igen för nya våldsdåd.

Den återupptagna fredsprocessen i Mellanöstern efter regeringsskiftet i

Israel, ger å ena sidan förnyat hopp om framsteg mot en lösning av den

segslitna konflikten, men ökar samtidigt risken för terroristattacker från

extrema "vägrargrupper" med maximalistisk dagordning.

I Algeriet har den under 1999 valde nye presidenten med militärens

stöd inlett en försoningsprocess, som besvarats positivt av huvuddelen av

det islamska samfundet i landet med undantag av de mest extrema

kretsarna inom ett numera splittrat GIA och vissa andra mindre

organisationer.

Den nya administrationen i Colombia fortsätter, trots flera bakslag,

sina ansträngningar att komma till verkliga förhandlingar med de två

gerillaorganisationema FARC och ELN liksom med andra stridande

parter.

Den internationella samverkan mot terrorism resulterade under

perioden i att arbetet på en internationell konvention mot finansiering av

terrorism kunde slutföras inom FN:s ram. FN:s säkerhetsråd har

dessutom antagit två resolutioner med anknytning till terrorism. En från

den 15 oktober 1999 vari talibanregimen i Afghanistan uppmanas att

överlämna den i landet verksamme f.d. saudiarabiske medborgaren

Usama bin Laden, som misstänks för inblandning i ett flertal terrordåd,

för att lagföras i stat där åtal väckts mot honom. Alternativet är

internationella sanktioner. Den 19 oktober 1999 antog säkerhetsrådet en

allmän resolution mot terrorism.

Inom EU fortsätter Sverige att också i övrigt aktivt medverka i det

arbete som bedrivs för att motverka terrorismen, dels inom samverkan

om utrikes- och säkerhetspolitiken, dels inom ramen för samarbetet på de

rättsliga och polisiära områdena. EUROPOL, som började sin verksam-

het den 1 juli 1999, har i tillägg till övriga arbetsuppgifter också fatt

uppdrag att verka mot terrorismen.

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1999

Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Freivalds, Thalén,

Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,

Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén,

Ringholm

Skr. 1999/2000:37

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:37 med 1999 års redogörelse

för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Eländers Gotab 59650, Stockholm 1999