Prop. 2000/01:112

Regeringens skrivelse

2000/01:112

Reformeringen av domstolsväsendet - information Skr.

och uppföljning av handlingsplanen 2000/01:112

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 22 mars 2001

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen överlämnade i april 2000 en skrivelse till riksdagen -

Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr.

1999/2000:106). I skrivelsen som riksdagen ställt sig bakom (bet.

1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255) redovisade regeringen de

principer som ligger till grund för reformeringen av domstolsväsendet

som syftar till att vi i landet även i framtiden skall ha ett

domstolsväsende av hög kvalitet. Regeringen redovisade även planerna

för det fortsatta reformarbetet.

I denna skrivelse informerar regeringen om hur reformarbetet i

domstolarna utvecklas.

I skrivelsen redogörs också för några pågående utredningar som berör

domstolarna samt processuella förändringar som planeras eller som

nyligen har beslutats.

I skrivelsen redogörs slutligen för de organisatoriska förändringar av

tingsrättsorganisationen som planeras samt flera av de utredningar i

övrigt av organisationen som pågår.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:112

1 Inledning............................................................................................4

2 Rättsväsendet som helhet..................................................................5

3 Renodling av arbetsuppgifter och arbetsformer................................7

3.1 Inskrivningsärenden rörande luftfartyg..............................9

3.2 Försöksverksamheten med stärkt beredningsorganisation

vid vissa tingsrätter.............................................................9

3.3 J.änsrättsprojektet.............................................................10

3.4 Beredningsorganisationen i hovrätterna och

kammarrätterna.................................................................11

3.5 Delcgering.........................................................................14

4 De anställda i domstolsväsendet.....................................................15

4.1 Domstolssekreterama.......................................................16

4.2 IT-personal och andra specialister....................................17

4.3 Notarier och beredningsjurister........................................17

4.3.1 Notarie i länsrätt och tingsrätt........................18

4.4 Rekrytering av domare.....................................................19

4.4.1 Domarutbildningen.........................................20

4.5 Domstolschefens roll........................................................22

4.6 Jämställdhet......................................................................24

4.7 Kompetensutveckling.......................................................24

4.8 Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet................26

5 Nämndemän....................................................................................28

6 Säkerheten i domstolarna................................................................29

7 IT-stödct i domstolarna m.m...........................................................30

8 Förbättrat processuellt regelverk.....................................................32

8.1 Utredningen om processen i allmän domstol....................32

8.2 Prövningstillståndsreformen i de allmänna

förvaltningsdomstolarna...................................................33

8.3 Hovrättsprocessen.............................................................33

8.4 Åtgärder mot inställda förhandlingar i brottmål vid

tingsrätterna m.m..............................................................34

8.5 Grupptalan........................................................................35

8.6 Videokonferens och telefon i domstol..............................36

8.7 Översyn av förvaltningsprocessen....................................36

8.8 Internationellt arbete inom det civilprocessrättsliga

området.............................................................................37

8.8.1 Delgivningsförordningen................................37

8.8.2 Bryssel I-torordningen....................................38

8.8.3 Bryssel II-förordningcn..................................38

8.8.4 Bevisupptagningsförordningen.......................39

9 Domstolarnas organisation..............................................................39

9.1 Reformering av tingsrätternas domkretsar - allmänna

utgångspunkter..................................................................39

9.1.1 Organisatoriska lösningar...............................40

9.2 Genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen.....41

9.2.1 Sollentuna och Jakobsbergs tingsrätter..........41 Skr. 2000/01:112

9.2.2 Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter..............42

9.3 Beslutade förändringar av tingsrättsorganisationen..........42

9.3.1 Tingsrätterna i Västmanlands län...................42

9.3.2 Örebro och Hallsbergs tingsrätter...................43

9.3.3 Tingsrätterna i Blekinge län...........................44

9.3.4 Tingsrätterna i Nordvästra Skåne...................45

9.3.5 Tingsrätterna i Dalarnas län............................45

9.3.6 Falköpings och Skövde tingsrätter.................45

9.3.7 Simrishamns och Ystads tingsrätter...............46

9.4 Planerade förändringar av tingsrättsorganisationen..........46

9.4.1 Riksdagens och regeringens roller i

förändringsarbetet...........................................46

9.4.2 Härnösands, Sollefteå och Ömsköldsviks

tingsrätter........................................................47

9.4.3 Eslövs, Lund och Landskrona tingsrätter.......48

9.4.4 Boden, Luleå och Piteå tingsrätter..................50

9.5 Det fortsatta reformarbetet................................................51

9.6 Samordning av vissa tingsrätter och vissa länsrätter........53

9.7 Specialdomstolar och hyres- och arrendenämnderna.......54

9.7.1 Hyres- och arrendenämnder...........................54

9.7.2 Patentprocessen..............................................55

10 Ekonomiska förutsättningar............................................................56

1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 112

Skr. 2000/01:112

1 Inledning

En större reformering av domstolsväsendet har sedan några år inletts. För

att ge riksdagen en helhetsbild över pågående och planerade reformer

överlämnade regeringen under våren år 2000 en skrivelse till riksdagen

Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr.

1999/2000:106). I skrivelsen redogjorde regeringen för de principer och

förändringar som skall vara vägledande vid reformeringen av

domstolsväsendet.

* Reformarbetet skall bedrivas med utgångspunkt i de krav som

medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet och service och med

beaktande av domstolarnas särskilda roll.

* Renodlingen av domstolarna och av domarnas arbete till dömande

verksamhet skall fortsätta.

* Tyngdpunkten i den dömande verksamheten skall ligga i första instans.

* Kvaliteten i den dömande verksamheten skall säkerställas.

* Domstolarna skall vara moderna och attraktiva arbetsplatser.

* Domstol sorganisationen skall utformas för att garantera hög kompetens

i allt dömande.

* Dömande verksamhet skall finnas nära medborgarna och bedrivas i alla

delar av landet.

För att skapa förutsättningar för att förverkliga dessa mål inriktas

reformarbetet enligt handlingsplanen på att utveckla domstolsväsendets

organisation och arbetsformer bl.a. genom att

- ge domstolar förutsättningar att ha en beredningsorganisation med

notarier, beredningsjurister och domstolssekreterare,

- öka kompetensutvecklingen för all personal,

- ge förutsättningar för en mer långtgående specialisering av domarnas

arbetsuppgifter,

- bredda rekryteringen av domare,

- förenkla förfarandet i såväl underrätterna som överrättema,

- utveckla domstolarnas teknikstöd,

- skapa större förutsättningar för samverkan mellan domstolar.

Enligt regeringens bedömning krävdes för att genomföra dessa

reformer en yttre domstolsorganisation, där verksamheten vid varje

domstol är av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda mål för

kvalitet, snabbhet och service. Samtidigt skall domstolsorganisationen

möta medborgarnas berättigade krav på geografisk närhet till dömande

verksamhet. För att förena dessa mål krävs olika lösningar i olika delar

av landet.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens handlingsplan (bet. Skr. 2000/01:112

1999/2000 :JuU22, rskr. 1999/2000:255). I handlingsplanen (skr.

1999/2000:106 s. 4) och i budgetpropositionen för år 2001 (prop.

2000/01:1 utg. omr. 4 s. 95) aviserade regeringen att den avsåg att

återkommande lämna en redovisning till riksdagen om hur

förändringsarbetet utvecklas.

I denna skrivelse redogör regeringen för utvecklingen av

reformarbetet, mot bakgrund av ställningstagandena i handlingsplanen,

såvitt gäller regelförändringar, förändringar av domstolarnas

arbetsuppgifter, organisatoriska förändringar samt pågående och

planerade utredningar. Dispositionen av denna skrivelse följer så långt

möjligt dispositionen i handlingsplanen.

2 Rättsväsendet som helhet

Regeringens bedömning: Det pågående arbetet med att reformera och

utveckla rättsväsendet skall fortsätta i enlighet med vad som föreslogs i

den handlingsplan som riksdagen ställt sig bakom. Rättsväsendet skall

uppfylla medborgarnas krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet.

För att utveckla rättsväsendet med ett helhetsperspektiv har regeringen

tillsatt en särskild beredning.

Det är viktigt att vittnen och andra som kallas till domstolen far ett gott

bemötande och information om vad som väntar dem. Regeringen har

därför i en proposition till riksdagen aviserat ett flertal uppdrag som tar

sikte på att förbättra domstolarnas bemötande av brottsoffer och vittnen.

Sammanfattning av handlingsplanen: Det fortsatta reformarbetet bör

liksom hittills utgå från ett medborgarperspektiv och en helhetssyn på

verksamheten inom rättsväsendet (jfr prop. 2000/2001:1, utg. omr. 4,

avsnitt 4.4.1). Medborgarperspektivet innebär att det alltid är nyttan för

den enskilde medborgaren av tilltänkta förändringar och reformer som

skall stå i fokus. Helhetssynen innebär bl.a. att konsekvenserna för

samtliga myndigheter av tilltänkta reformer och förändringar skall

beaktas. Hinder av administrativ, organisatorisk och författningsmässig

art som motverkar en snabb, effektiv och rättssäker hantering inom

rättsväsendet bör identifieras och - i den mån det är möjligt och önskvärt

- undanröjas. En långtgående myndighetssamverkan skall eftersträvas.

Samverkan skall ske med respekt för den grundläggande rollfördelningen

mellan rättsväsendets myndigheter. Denna rollfördelning utgör en garanti

för den demokratiska rättsstaten. I detta sammanhang skall främst

domstolarnas och domarnas oberoende och särskilda roll framhållas.

I handlingsplanen (avsnitt 4) anförs vidare att det från ett

medborgarperspektiv är viktigt att vittnen och andra som kallas till

domstolen får ett gott bemötande och tillräcklig information om vad som

väntar dem. Frivilligverksamhet med vittnesstöd bör på sikt finnas vid

varje domstol.

Uppföljning av handlingsplanen: 1 december år 2000 tillsatte Skr. 2000/01:112

regeringen en särskild beredning for rättsväsendets utveckling (dir.

2000:90). Beredningens uppdrag kan beskrivas så att den skall undersöka

möjligheterna att - med bibehållen rättssäkerhet - öka effektiviteten och

kvaliteten i rättsväsendets arbete. Beredningens uppdrag kan mer konkret

beskrivas utifrån de fyra huvuduppgifter som lagts på beredningen. En

sådan uppgift är att undersöka möjligheterna att förkorta

genomströmningstiderna i brottmål. En uppgift for beredningen är här att

undersöka bl.a. på vilket sätt de försöksverksamheter med snabbare

lagföring som pågår runt om i landet kan breddas. En annan

huvuduppgift för beredningen är hur den brottsutredande verksamheten

ytterligare kan effektiviseras. Beredningen kommer här att ägna sig åt

frågor som rollfördelningen mellan åklagare och polis, utveckling av

arbetsmetoder, möjligheter att utnyttja modern teknik m.m. Beredningen

skall också följa det arbete som pågår inom rättsväsendet när det gäller

utbildning, kompetensutveckling och personalrörlighet. Reformbehovet

inom detta område kan handla om gemensam utbildning,

utbytestjänstgöring, behörighetskrav för de olika yrkesbanorna och

arbetsuppgifter inom ramen för dem. Även övergripande frågor om

myndigheters lokalisering kommer att vara en uppgift för beredningen.

Regeringen överlämnade i mars i år propositionen Stöd till brottsoffer

(prop. 2000/01:79) till riksdagen. I propositionen aviseras ett flertal

uppdrag som tar sikte på att förbättra domstolarnas bemötande av

brottsoffer och vittnen. Regeringen avser att ge Domstolsverket i

uppdrag att i samverkan med Brottsoffermyndigheten genomföra

utbildning i brottsofferfrågor för personal inom domstolsväsendet.

Vidare uttalas att vittnesstödsverksamhet bör finnas vid samtliga

tingsrätter och hovrätter inom tre år. Regeringen avser också att ge

Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten i uppdrag att ta fram en plan

för hur detta mål skall kunna uppnås och medverka till att

vittnesstödsverksamhet anordnas vid de orter där sådan verksamhet ännu

inte bedrivs.

Renodling av arbetsuppgifter och

arbetsformer

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: En av utgångspunkterna för det reformarbete

som rör domstolarna har sedan länge varit att tyngdpunkten i dömandet

skall ligga i första instans.

En annan utgångspunkt för reformarbetet, när det gäller domstolarna,

har under de senaste decennierna varit att renodla domstolarnas

verksamhet och så långt det är möjligt föra bort verksamhet från

domstolarna som inte utgör dömande verksamhet.

Riksdagen har beslutat om en överföring av boupptecknings-

verksamheten till skatteförvaltningen och en koncentration av inskriv-

ningsmyndigheterna till sju inskrivningsmyndigheter (prop. 1999/2000:1

utg. omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78).

Riksdagen har även ställt sig bakom att föra inskrivning av

företagshypotek och sjöfartsregistret till Patent- och registreringsverket

respektive Sjöfartsverket.

Regeringen avser att lämna förslag om att överföra inskrivning av

inteckning i luftfartyg från Stockholms tingsrätt till Luftfartsverket.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 5) Under de senaste åren

har ett antal uppgifter förts över från domstolarna till andra myndigheter i

syfte att i största möjliga utsträckning koncentrera domstolarnas resurser

till den dömande verksamheten, dvs. att lösa tvister mellan enskilda och

mellan enskilda och det allmänna samt att döma i brottmål. I detta syfte

har bl.a. den summariska processen förts till kronofogdemyndigheterna

och förmynderskapsärenden till överförmyndarna. Vidare har

möjligheterna för åklagare att utfärda strafföreläggande vidgats.

Ytterligare ett led i renodlingen av domstolarnas verksamhet är

regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1

utg. omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78) att inskrivnings-

verksamheten skall koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter och att

bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsväsendet till

skatteförvaltningen, vilket också blev riksdagens beslut.

Uppföljning av handlingsplanen:

Inskrivningsmyndigheterna

Den beslutade reformen att koncentrera all fastighetsinskrivning till de

sju inskrivningsmyndigheterna i Eksjö, Härnösand, Hässleholm, Mora,

Norrtälje, Skellefteå och Uddevalla genomförs för närvarande.

Inskrivningsmyndigheten i Uddevalla är redan i full drift. Reformen

beräknas vara helt genomförd under det första halvåret 2001.

Det är glädjande att kunna konstatera att de anställda vid de nya

myndigheterna till nästan hälften kommer att bestå av personer med

tidigare erfarenhet av inskrivningsverksamhet. Till de nya

anställningarna sökte ett stort antal personer och vad regeringen erfarit av

Domstolsverket uppfyller de sökande högt ställda krav. Detta får enligt

Domstolsverket tas till intäkt för att de nya inskrivningsmyndigheterna

1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2

förutses bli attraktiva arbetsplatser. När det gäller den personal som har Skr. 2000/01:112

nyrekryterats har eller kommer det att ha genomförts eller erbjudits

utbildning med sex veckors teoretisk utbildning och två veckors praktik.

Vid genomförandet har Domstolsverket och berörda domstolar lagt

ned ett stort arbete lör att försöka hitta bra lösningar för den personal

som av olika skäl inte har haft möjlighet att följa med till de nya

inskrivningsmyndigheterna. Det har varit individanpassadc lösningar

t.ex. övergång till annan verksamhet vid tingsrätten. 1 vissa fall har

pensionslösningar valts. I några fall, där det inte har varit möjligt att hitta

en lösning, har personal sagts upp från anställningen.

Regeringen gör den bedömningen att det hittills genomförda arbetet

med att koncentrera inskrivningsverksamheten av berörda domstolar och

Domstolsverket har genomförts på ett bra sätt. Regeringen avser att

återkomma med information till riksdagen efter det att omorganisationen

är helt genomförd.

Bouppteckningsverksamheten

Regeringen har genomfört riksdagens beslut (prop. 1999/2000:1 utg.

omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78) beträffande

bouppteckningsverksamheten enligt följande. Riksskatteverket och

Domstolsverket har av regeringen i februari 2000 fått i uppdrag att

förbereda en överflyttning av uppgifterna att registrera bouppteckningar

och vara beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt från tingsrätterna

till skatteförvaltningen.

Riksdagen har i januari 2001 fattat de beslut som behövs för att föra

över verksamheten till skatteförvaltningen. De beslutade lagändringarna

rör främst bestämmelser i ärvdabalken och arvs- och

gåvoskattelagstiftningen. Beslut om arvsskatt och gåvoskatt skall

fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt och gåvoskatt förs

över till skatteförvaltningen. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2001

(prop. 2000/01:21, bet. 2000/01 :JuU7, rskr. 2000/01:134).

Sjöfartsregistret och inskrivning enligt lagen (1984:649) om

företagshypotek

I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/2001:1 utg. omr. 4, s. 93)

uttalade regeringen att den avsåg att under våren 2001 lägga fram en

proposition med nödvändiga lagförslag i syfte att flytta sjöfartsregistret

och forctagsinteckningsärenden från tingsrätt till Sjöfartsverket

respektive Patent- och registreringsverket. Riksdagen godkände

regeringens förslag (bet. 2000/01 :JuUl s. 73, rskr. 2000/01:78).

Regeringen gav i november 2000 Patent- och registreringsverket

respektive Sjöfartsverket i uppdrag att tillsammans med Domstolsverket

förbereda överflyttningen av verksamheterna.

I mars 2001 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition med

de laglorslag som är nödvändiga för verksamhetsövergångama.

Propositionen avses behandlas av riksdagen under våren 2001. Förslaget

innebär att företagsinteckningsärendena förs över till Patent- och

registreringsverket den 1 juli 2001 och sjöfartsregisterärendena till Skr. 2000/01:112

Sjöfartsverket den 1 december 2001.

3.1 Inskrivningsärenden rörande luftfartyg

Regeringens bedömning: Verksamheten avseende inskrivning av

inteckningar i luftfartyg bör föras över från Stockholms tingsrätt till

Luftfartsverket. Regeringen avser att återkomma med förslag till

riksdagen under år 2002.

Skälen för regeringens bedömning: I delbetänkandet Rättigheter i

Luftfartyg (SOU 1997:122) föreslår Lufträttsutredningen att den

inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt

integreras med luftfartygsregistret som förs av Luftfartsverket. Registret

bör enligt utredningen vara förlagt till Luftfartsverket. Förslaget har varit

på remiss. Remissinstanserna har delat utredningens förslag i denna del.

Regeringen avser att under nästa år lägga fram ett förslag som innebär att

inskrivningsboken vid Stockholms tingsrätt förs över till Luftfartsverket.

3.2 Försöksverksamheten med stärkt

beredningsorganisation vid vissa tingsrätter

Regeringens bedömning: Tingsrätternas beredningsorganisation bör

stärkas. Genom en förstärkt beredningsorganisation kan tingsrätterna

använda resurserna bättre i syfte att renodla domarrollen och ta tillvara

samtliga personalkategoriers kompetens till gagn för verksamheten.

Hänsyn bör också tas till de särskilda förutsättningar, t.ex. att domstolen

är miljö- eller fastighetsdomstol, som kan finnas vid en domstol.

En särskild utredare arbetar f.n. med att ta fram nya behörighetsregler.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 5.2)

gör regeringen bedömningen att tingsrätternas beredningsorganisation

bör stärkas.

I handlingsplanen redovisas den försöksverksamhet som pågår vid ett

stort antal av landets tingsrätter. I dessa försök prövas olika former av

beredningsorganisation. Denna verksamhet har gjorts möjlig genom

förordningen (1997:139) om försöksverksamhet vid vissa tingsrätter. I

förordningen ges notariemeriterade jurister, domstolssekreterare och

notarier ökade möjligheter att utföra arbetsuppgifter, vilka de enligt

tidigare gällande regler inte har varit behöriga att handlägga.

Regeringen delade de positiva bedömningar som framkommit när

utvärderingar gjorts av försöken. Verksamheterna visade också att det är

nödvändigt att anpassa beredningsorganisationen till respektive domstols

behov. Regeringen avsåg mot den bakgrunden att permanenta de

behörighetsregler som ingår i försöksförordningen.

Uppföljning av handlingsplanen: I avvaktan på att nämnda

försöksförordning arbetas in i det ordinarie regelverket har regeringen

justerat försöksftirordningen så att den är tillämplig vid alla tingsrätter Skr. 2000/01:112

(se SFS 2000:738).

En särskild utredare, tillsatt av Domstolsverket, arbetar f.n. med att ta

fram ett förslag till nya delegationsbestämmelser i tingsrätts-

instruktionen (se vidare under avsnitt 3.5).

Regeringen anser att försöks förordningen på ett bra sätt möjliggjort en

mer ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna i tingsrätterna.

Regelverket ger också goda möjligheter att anpassa arbetsfördelningen

efter varje tingsrätts behov och förutsättningar.

Regeringen avser därför att arbeta in behörighetsreglerna i

förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.

3.3 Länsrättsprojektet

Regeringens bedömning: De åtgärder som har vidtagits för att förbättra

handläggningstidcrna i framför allt skatte- och socialförsäkringsmålen i

länsrätt har varit framgångsrika.

Regeringen avser att noga följa den fortsatta utvecklingen.

Uppföljning av handlingsplanen: (avsnitt 5.3) Domstolsverket har

tillsammans med ett antal länsrätter genomfort ett projekt syftande till att

bl.a. skapa arbetsrutiner som ger effektivare målhantering.

Projektledarna, i de projekt som genomfördes under 1999, har under

våren 2000 besökt länsrätterna i uppföljande syfte. Vid dessa

uppföljningar har konstaterats att många länsrätter vidtagit åtgärder för

att skapa arbetsrutiner och en inre organisation som ger effektivare

målhantering. Projektledarna har också fatt bekräftat att de faktorer, t.ex.

personal sammansättning och arbetsfördelning, som i deldokumenta-

tionen i projektet lyfts fram som väsentliga för en effektiv verksamhet

med hög kvalitet, har haft betydelse för möjligheterna att få ett bättre

arbetsläge. Vilka faktorer som betytt mest har dock i hög grad styrts av

förutsättningarna vid den enskilda länsrätten.

Projektledarna har i slutrapporten i ”Det övergripande

länsrättsprojektet” (dnr Ju2001/2046) dokumenterat vad som

framkommit vid uppföljningsbesöken. I rapporten redovisas både vilka

åtgärder som har vidtagits i länsrätterna för att förkorta

handläggningstiderna och minska balanserna och vilka åtgärder som

enligt projektledarnas uppfattning ytterligare kan vidtas i länsrätterna.

Bland dessa bör särskilt nämnas att flera länsrätter har sett över sina

handläggningsrutiner och sin organisation. ”Det övergripande

länsrättsprojektet” som särskilt projekt har avslutats i och med

slutrapporten.

Regeringen kan konstatera att bl.a. genomförda projekt lett till att

antalet balanserade mål vid länsrätterna har minskat under de senaste

åren och länsrätternas starka prioritering av de äldre målen har lett till att

åldersfördelningen av balanserade mål har förbättrats. Även om många

länsrätter har kommit långt i sitt arbete med att effektivisera

verksamheten finns det enligt regeringen fortfarande utrymme för

ytterligare utveckling av domstolarnas arbetsformer och inre

organisation. Det finns bl.a. i länsrätterna ett stort intresse och

10

engagemang för frågor som rör förbättringar av rutiner och andra Skr. 2000/01:112

arbetsformer. Detta ger möjligheter till ett fortlöpande utvecklingsarbete

inom domstolarna.

En positiv effekt av de gjorda insatserna är att det i flera av de

länsrätter som har arbetat ner sina målbalanser, har skapats utrymme för

att bistå länsrätter, vilka fortfarande har en ansträngd arbetssituation.

Denna typ av samverkan kommer att fortsätta.

På många orter där länsrätter och tingsrätter är samlokaliserade finns

förutsättningar för en annan slags samverkan eftersom samlokaliseringen

innebär att domstolarna har lättare för att se över och finna

samordningsfördelar och genomföra dessa. På flera av orterna

förekommer redan idag ett administrativt samarbete mellan domstolarna

(se även avsnitt 9.6).

Regeringen avser att noga följa den fortsatta utvecklingen.

3.4 Beredningsorganisationen i hovrätterna och

kammarrätterna

Regeringens bedömning: I handlingsplanen (avsnitt 5.4) redovisas de

projekt som pågår vid flertalet hovrätter och kammarrätter som tar sikte

på beredningsorganisationen och avdelningsindelningen. För en del av

dessa projekt har regeringen beslutat om särskilda försöksförordningar.

Försöksförordningama innebär att överrättema ges möjlighet att göra

avsteg från instruktionernas bestämmelser om fördelning av mål.

Regeringen noterar med tillfredsställelse att förändrings- och

förbättringsarbete pågår vid överrättema runt om i landet. De lokalt

anpassade beredningsorganisationerna har förutsättningar att skapa

effektiv verksamhet efter de lokala behoven.

Uppföljning av handlingsplanen: Flera av de försök med förändrad

beredningsorganisation som redovisas i handlingsplanen utvärderas

fortlöpande. Således kommer det att inom kort att finnas utvärderingar

från verksamheterna vid Hovrätten över Skåne och Blekinge och vid

Hovrätten för Västra Sverige. Vissa resultat kan redan skönjas.

Göta hovrätt bedriver sedan vintern 2000 två försöksprojekt med olika

inriktningar, ett med storavdelning och ett med gemensam

beredningsenhet för två sexmannaavdelningar. Målberedningen i de

bägge projekten har organiserats så att denna huvudsakligen hanteras på

en särskild enhet av domstolssekreterare och notarier/fiskaler under

ledning av en beredningschef som är hovrättsassessor. I hovrätten har

helt nyligen en arbetsgrupp genomfört en delutvärdering av försöks-

projekten och redovisat utvärderingen i en rapport.

Av rapportens sammanfattning, varom i huvudsak enighet råder,

framgår följande.

Domarrollen har kunnat renodlas genom att beredningsenheten har

skött beredningen av samtliga mål. Ledamöterna har kunnat koncentrera

sitt arbete på dömande uppgifter. Samtidigt har domstolssekreterama fatt

mera stimulerande och kvalificerade arbetsuppgifter. Vidare har

arbetsfördelningen domstolssekreterare och notarier emellan blivit mer

jämn. Frågan om beredningen av mål bör ligga på ledamot eller

11

beredningschef ger utvärderingen inget entydligt svar på. En målmängd Skr. 2000/01:112

motsvarande åtta till tio rotlar har dock visat sig vara ett allt för stort

ansvarsområde för cn person. En beredningschef kräver bistånd av

ytterligare en jurist för att målflödet inte skall fördröjas.

Huruvida ledamöterna skall vara indelade på rotlar eller ej har inte

heller fått något entydigt svar enligt hovrätten. Undersökningsresultatet

vid storavdelningen pekar på att utsättningen av mål underlättats och att

målen kunnat behandlas i den turordning som prioriterats oavsett vilken

rotel målet lottats på. Mot detta får ställas att det inte funnits någon

enskild ledamot som haft kontroll över målen på en viss rotel och att

kontakten mellan ledamöter och notarier försämrats. Detta senare har lett

till att utbildningen av notarierna har försvårats.

Försöket visar enligt hovrätten att organisationen av arbetet på

storavdelningen varit att föredra. En av de två verksamma lagmännen vid

storavdclningen har varit chef på avdelningen. Organisationen med två

avdelningschefer har medfört svårigheter för den beredningschef som

skall betjäna båda avdelningarna och därvid prioritera fördelningen av

resurser. Den värderingen kan redan nu göras enligt hovrätten att stor-

avdclningen framstår som ett bättre alternativ än två samverkande

avdelningar med gemensam beredning.

Den tid som försöksverksamheten pågått har varit för kort för att kunna

ge några entydiga svar på de många angelägna frågor som väckts. En

fortsatt försöksverksamhet kan enligt hovrätten förhoppningsvis ge

konstruktiva svar på ett flertal, om än inte på alla, av de frågor som

ställts.

Hovrätten över Skåne och Blekinge bedriver också cn

försöksverksamhet med ändrade arbetsformer. Försöksverksamheten har

haft cn positiv inverkan på handläggningstidema och på målbalansemas

ålderssammansättning.

Vid Hovrätten för Västra Sverige fortskrider försöksverksamheten

enligt de riktlinjer som dragits upp av hovrätten. Försöket har främst

inriktats på att förbättra målbalansens åldersstruktur och därmed förkorta

handläggningstidema. Under den fortsatta försökstiden är avsikten att

ytterligare vidareutveckla organisation och arbetsformer, alltjämt med

inriktning i första hand på att förbättra målbalansens åldersstruktur.

Enligt planerna skall försöksverksamheten pågå till utgången av år

2001. Enligt hovrätten framstår försöket som mycket lovande, bl.a. har

åldersstrukturen på förnyelseavdelningens tvistemålsbalans förbättrats

avsevärt. I god tid före utgången av år 2001 avser hovrätten att besluta

om i vilken omfattning den organisation och de arbetsformer som

utvecklats inom fömyelseavdelningen skall införas i hovrätten i övrigt.

Även i de båda Norrlandshovrättcma förbereds förändringar av

arbetsformerna.

Sedan den 1 februari 2000 pågår i Kammarrätten i Stockholm en

försöksverksamhet där det sker en ökad satsning vad gäller

socialförsäkringsmål och skattemål. I försöksverksamheten har det

skapats en storavdelning med kraftigt förstärkt bemanning - i förening

med bl.a. en storrotel - för att få fram underlag för en bedömning om det

på detta sätt åstadkoms en effektivare resursanvändning.

Försöksverksamheterna är planerade att fortgå även under 2001, dvs.

under så lång tid att en säkrare utvärdering kan göras av insatserna.

12

Redan nu har det emellertid visat sig att antalet äldre oavgjorda Skr. 2000/01:112

socialförsäkrings- och skattemål har minskat och att

genomströmningstakten ökat för dessa målgrupper. Likaså kan redan nu

noteras att storavdelningen har uppnått en högre målavverkning med

därtill hörande effekter vad gäller genomströmning av målen än en

konventionellt sammansatt avdelning. Visst underlag för att bättre kunna

bedöma bemanningsläget har också vuxit fram. Det är dock ännu för

tidigt att dra längre gående slutsatser av storavdelningens verksamhet

enligt kammarrätten.

Vidare har under år 2000 har en extern konsult tillsammans med en

projektgrupp bestående av företrädare för olika personalkategorier i

kammarrätten genomfört en genomlysning av delar av verksamheten. En

rapport med ett antal olika förändringsförslag har i slutet av 2000

överlämnats till kammarrätten. Rapporten har enligt kammarrätten visat

att arbetet i kammarrätten bedrivs i ändamålsenliga former samtidigt som

det finns utrymme för förbättringar. Bl.a. kan nämnas en ökad

samordning vad gäller målens förberedande såsom mer enhetliga rutiner

på kanslierna m.m. Förslagen övervägs för närvarande och kommer att

ligga till grund för ett fortsatt förändringsarbete under året.

Kammarrätten planerar inom kort att parallellt med överrättsnotarier

även börja anställa särskilda föredragande med specialkunskaper på

skatte- och socialförsäkringsområdena.

I Kammarrätten i Göteborg pågår sedan i juni 2000 en

försöksverksamhet som innebär att en rotel på varje avdelning utgör

skatterotel, på vilken större och komplicerade mål lottas. En aktiv

processledning förutsätts redan när målet kommer in till kammarrätten.

En av skatterotlarna utgör storrotel med en bemanning av en vice

ordförande, ett kammarrättsråd och tre assessorer.

Vidare har en avdelning fått socialförsäkringsprofil genom att

specialkompetens på området tagits tillvara.

Därutöver bedrivs en försöksverksamhet där en avdelning i princip

utgör en storrotel. Ledamöterna är indelade i två grupper där den ena

gruppen handlägger inhibitioner, preliminära frågor eller motsvarande

mål och ärenden som inte kan vänta, utan som måste avgöras direkt. Den

andra gruppen handlägger vanliga mål.

Även i Kammarrätten i Göteborg genomför en extern konsult

tillsammans med en projektgrupp bestående av företrädare för olika

personalkategorier i kammarrätten en genomlysning av delar av

verksamheten.

Vid Kammarrätten i Jönköping pågår olika former av försök med

ändrade arbetsformer. Försöken avser bl.a. en storavdelning för

avverkning av skattemål och ett försök att arbeta med fast anställda

beredningsjurister.

13

3.5

Delegering

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Arbetsuppgifter som inte kräver domares

medverkan bör delegeras i syfte att renodla domarrollen och samtidigt

skapa stimulerande arbetsuppgifter för andra anställda vid domstolarna.

Regeringen gör bedömningen att det bör vara domstolarnas chefer som

inom dc ramar som respektive domstolsinstruktion föreskriver i

huvudsak bör ansvara för och fatta beslut om vilka uppgifter som kan

delegeras.

Sammanfattning av handlingsplanen: 1 handlingsplanen (avsnitt 5.5)

redogörs för strävandena att fördela arbetsuppgifterna i domstolarna så

att personal med tillräcklig kompetens utför respektive uppgift. I

handlingsplanen framhålls särskilt att det är viktigt att en domare får

möjlighet att använda sin tid för de arbetsmoment som kräver domarens

speciella kompetens. Samtidigt kan andra arbetsuppgifter delegeras och

skapa stimulerande arbetsuppgifter för andra anställda.

Uppföljning av handlingsplanen: Under hösten 2000 infördes

möjlighet för samtliga tingsrätter att tillämpa den särskilda

försöksförordningen för tingsrätter, förordning (1997:139) om

försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid

tingsrätterna (se även avsnitt 3.2). Förordningen möjliggör en längre

driven renodling av domarnas arbetsuppgifter genom att arbetsuppgifter

som inte kräver domarmedverkan övertas av annan personal.

Under våren 2001 har en särskild arbetsgrupp tillsatts på initiativ av

Domstolsverket. I gruppen finns både domare och kanslipersonal från de

tre största tingsrätterna (Stockholm, Göteborg och Malmö), och

företrädare för Domstolsverket och Justitiedepartementet. Gruppens

uppgift är att undersöka vad som ytterligare kan delegeras från domarna.

Arbetsgruppen räknar med att under andra kvartalet år 2001 presentera

forslag till förändringar.

Som nämnts pågår parallellt ett arbete med att ta fram permanenta

regler i tingsrättsinstruktionen i vilka försöksförordningens regler och

eventuella tillägg så långt möjligt arbetas in.

Det arbete som nu bedrivs i olika arbetsgrupper och som syftar till att

få en mer ändamålsenlig arbetsfördelning i domstolarna är enligt

regeringens mening välkommen och nödvändig. En viktig utgångspunkt

är att dc nya reglerna i domstolsinstruktionerna ger domstolarnas chefer

ansvaret för vilka arbetsuppgifter som kan delegeras och till vem de olika

arbetsuppgifterna överförs. I detta sammanhang vill regeringen betona

vikten av att den dömande verksamheten så långt möjligt utförs av

ordinarie domare och att de ordinarie domarna i huvudsak svarar för

arbetet med att leda muntliga förberedelser i tvistemål. I det förberedande

arbetet med målen bör beslut om tvångsmedel och andra uppgifter som

kräver domarens särskilda erfarenhet behandlas på motsvarande sätt. Ett

dömande i utbildningssyfte kan anförtros jurister under utbildning

motsvarande vad dagens fiskaler och assessorer utför. Därutöver kan ett

visst dömande utföras av annan lagfaren personal. När det gäller

merparten av beredningsarbetet bör det i första hand anförtros andra

14

anställda än de ordinarie domarna. Hur fördelningen bör vara bör i hög Skr. 2000/01:112

grad utgå från de anställdas yrkeskunnande.

4 De anställda i domstolsväsendet

Regeringens bedömning: För att även framtidens domstolar skall vara

en stimulerande och attraktiv miljö att arbeta i för alla domstolsanställda

bör

- medarbetarnas kompetens tas till vara på bästa sätt,

- utbildning och kompetensutveckling prioriteras,

- arbetet i domstolarna utvecklas och stödjas av moderna tekniska

hjälpmedel,

- ledarskap ges än större utrymme i domstolarna,

- domstolarna vara säkra och trygga arbetsplatser.

Regeringen konstaterar att de flesta medarbetare, enligt genomförd

medarbetarenkät, trivs med att arbeta i våra domstolar. Det är viktigt att

resultatet av medarbetarenkäten leder till önskvärda förbättringar och att

de domstolsanställda och de fackliga organisationerna även

fortsättningsvis ges en aktiv roll i arbetet.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6) En viktig fråga för

domstolarna är att även i framtiden attrahera skicklig personal med olika

inriktningar och inte minst också att kunna behålla den rekryterade

personalen.

Förändringar av organisation och arbetsformer skapar under föränd-

ringsarbetet en oro hos många anställda. Det är därför viktigt att de

anställda ges god information om förändringarna och att personalen ges

möjlighet att påverka förändringsarbetet.

Reformarbetet skall leda till att det gör det mer attraktivt att arbeta i en

domstol. De anställda bör ha tillgång till moderna tekniska hjälpmedel

liksom goda möjligheter till vidareutveckling. De bör också ha

konkurrenskraftiga lönevillkor och arbetstidsvillkor. I verksamheten skall

det finnas gott ledarskap och kollegor med varierande erfarenheter.

Domstolarna skall vara säkra och trygga arbetsplatser och arbeta med så

långsiktiga ekonomiska ramar som är möjligt med hänsyn till

samhällsutvecklingen.

Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket har under år 2000

tillsammans med de fackliga organisationerna genomfört en omfattande

medarbetarenkät. I enkäten har frågor ställts angående trivsel,

kompetens/kompetensutveckling, stress, fysisk arbetsmiljö, information,

mål och resultat.

Resultatet av enkäten var relativt gott t.ex. när det gäller

kvalitetsfaktorerna trivsel, mål, information och resultat. Mindre bra

resultat har uppnåtts när det gäller faktorerna stöd, kompetensutveckling

och påverkan. När det gäller stress framgår av enkätsvaren att många

anställda upplever sin arbetssituation som mindre tillfredsställande.

Sämst resultat har uppnåtts när det gäller frågan om ersättning för

arbetet. Vissa faktorer har större betydelse än andra när det gäller

15

personalens trivsel. Om man ser till domstolsväsendet i dess helhet är

resultatet bra. Variationerna mellan domstolarna är stora och flera

domstolar har faktorer som bör prioriteras. Trivsel, stress och resultatet

har stor effekt på arbetssituationen i sin helhet och dessa faktorer har fatt

relativt högt betygsindex om man ser till domstolsväsendet totalt. Även i

detta avseende finns det variationer mellan domstolarna.

Det är viktigt att de brister som har pekats på i enkätsvaren följs upp

och åtgärdas av respektive domstol. Domstolarna har uppmanats att

skicka in handlingsplaner till Domstolsverket när de anser sig behöva

ekonomiskt eller personellt stöd och hjälp. Det kan på många håll finnas

behov av insatser i form av utbildning på grupp- och individnivå,

chefstöd och rehabiliteringsåtgärder. Det finns även behov av

förebyggande åtgärder för att möta den oro som många anställda känner

inför pågående förändringar inom domstolsväsendet. Avsikten är att

enkäten skall återkomma vartannat eller vart tredje år för att det skall bli

möjligt att fortlöpande följa utvecklingen.

Regeringen gör den bedömningen att insatser kommer att behövas

under de närmaste åren för att förbättra domstolspcrsonalens

arbetssituation.

Det arbete som har inletts av Domstolsverket och de fackliga

organisationerna har enligt regeringen förutsättningar att bilda en bra

utgångspunkt för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda i våra

domstolar.

4.1 Domstolssekreterarna

Regeringens bedömning: Domstolssekreterarna bör i framtiden kunna

erbjudas mer kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter.

Den ökade och förändrade utbildning av domstolssekreterare som

redan påbörjats skapar enligt regeringen goda möjligheter att nå målet att

åstadkomma cn mer attraktiv arbetssituation för domstolssekreterarna.

Sammanfattning av handlingsplanen: 1 handlingsplanen (avsnitt 6.1)

redovisar regeringen den utveckling som inneburit att antalet

domstolssekreterare minskat under senare år. Samtidigt som

domstolsekrcterarnas antal har minskat har de fatt alltmer kvalificerade

arbetsuppgifter och ett ökat ansvar. Tidigt har delegering av

beslutanderätten skett i förhållandevis enkla ärenden och har sedan

successivt byggts ut.

Regeringen konstaterar i handlingsplanen att den tekniska utvecklingen

vid våra domstolar minskar behoven av traditionella sekreteraruppgifter.

Å andra sidan innebär utvecklingen att de som vid sidan av juristerna

tjänstgör vid domstolarna i framtiden bör kunna erbjudas betydligt mer

kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter.

Uppföljning av handlingsplanen: De nya arbetsformer som försöksvis

prövats en tid vid ett antal tingsrätter dvs. någon form av

beredningsorganisation, har inneburit ökade krav på kompetens hos

kanslipersonalen. En särskild s.k. beredningssekreterarutbildning har

under år 2000 introducerats av Domstolsverket. Beredningssckreterar-

Skr. 2000/01:112

16

utbildningen går i huvudsak ut på att utbilda domstolssekreterarna i Skr. 2000/01:112

arbetsmoment de tidigare inte utfört. Under 2001 beräknas ett hundratal

domstolssekreterare få utbildning till beredningssekreterare. Under varje

år under perioden 2002-2004 beräknas ett ökande antal

domstolssekreterare få ta del av denna utbildning.

Regeringen konstaterar att Domstolsverkets utbildningsarbete skapar

goda förutsättningar för att domstolssekreterarrollen- i framtiden skall

utvecklas och bli ännu mer stimulerande och till nytta för verksamheten

vid domstolarna.

4.2 IT-personal och andra specialister

Regeringens bedömning: Domstolarna bör i ökad utsträckning få

tillgång till specialistkompetens bl.a. i administrativa frågor och inom IT-

området.

Förändringarna av domstolsorganisationen kommer att skapa

domstolar där det kommer att finnas arbetsunderlag och behov för

specialister av olika slag.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.2) För att bevara och

utveckla domstolarnas verksamhet behöver kompetens av annat slag än

den som finns idag tillföras domstolarna. Den omständigheten att

domstolar har eget budgetansvar och att det finns ett större behov av

verksamhets- och måluppföljning innebär att det också kan finnas behov

av personalkategorier som hittills normalt sett inte har varit anställda vid

domstolarna.

Ett annat område gäller IT-kompetens. Domstolarna bör även

fortsättningsvis utrustas med lämplig teknisk utrustning och system som

stödjer verksamheten. I takt med att utrustning och system blir mer

komplexa och mer integrerade ökar behovet av medarbetare som kan ge

kvalificerat användarstöd.

Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen gör alltjämt

bedömningen att domstolarna i allt högre grad kommer att ha behov av

specialistutbildad personal vid sidan av den traditionella

domstolspersonalen. Förändringar av tingsrättsorganisationen och

samordningen av tingsrätter och länsrätter kommer att skapa underlag för

att anställa personal med specialkompetens. I vissa regioner kommer det

kunna lösas genom att specialistpersonal anställs och verkar i mer än en

domstol.

4.3 Notarier och beredningsjurister

Regeringens bedömning: Notarierna är en värdefull resurs i den

förändrade beredningsorganisationen. Notariesystemet bör därför bevaras

och utvecklas. Detsamma gäller föredragande i länsrätterna. I framtidens

domstolar kommer det också finnas behov av andra beredningsjurister.

17

Bakgrund: (avsnitt 6.3 i handlingsplanen) Den som har genomgått

juristutbildningen kan söka en tvåårig notarieanställning vid tingsrätt

eller länsrätt. Vid bedömningen av vilka jurister som skall erhålla det

begränsade antal notarieplatser utgör betygen från juristutbildningen

jämte vissa meritgrundade anställningar urvalskriterierna.

Tjänstgöringens omfattning m.m. regleras i ett antal förordningar. Det

har från studerandehåll påpekats att det begränsade antalet notarieplatser

ger upphov till s.k. betygshets.

I länsrätterna finns det föredragande (tills vidare anställningar) som har

arbetsuppgifter som påminner om notariernas (beredningsjurister).

Uppföljning av handlingsplanen: Högskoleverket har bl.a. mot

bakgrund av att dagens notariesystem skulle ge upphov till betygshets i

rapporten Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar

(Högskoleverkets rapportserie 2000:1 R) behandlat frågan om

notarietjänstgöringens betydelse för juristutbildningens uppläggning och

inriktning. 1 Högskoleverkets redovisning framhålls det bl.a. att

juristutbildningarna präglas av betygshets vilket enligt Högskoleverket

hänger samman med reglerna för antagning till notarietjänstgöring.

Domstolsverket har därför under hösten 2000 tillsatt cn arbetsgrupp

som efter samråd med företrädarna för de juridiska fakulteterna skall

belysa om de nuvarande urvalskriterierna vid rekryteringen av notarier

behöver ändras och i så fall på vilket sätt. Arbetsgruppen skall redovisa

sitt uppdrag till Domstolsverket senast den 1 juni 2001.

Regeringen bedömer att den översyn av antagningssystemet för

notarieanställning som Domstolsverket tillsammans med Högskoleverket

genomför är angelägen.

Regeringen anser att innehållet i notarietjänstgöringen bör utformas så

att dc bästa juristerna även i framtiden skall se notarietjänstgöringen som

ett attraktivt alternativ. Den utbildning som notarier i tingsrätt och

länsrätt erbjuds är, för att peka på ett område, inte tillräcklig.

Domstolsverket har därför nyligen inlett en översyn av utbildningen av

notarier.

Regeringen välkomnar också utvecklingen att det för vissa

beredningsändamål, framför allt i domstolar med viss grad av

specialisering, t.ex. miljödomstolar, nu anställs juristpersonal vid sidan

av notarier, beredningsjurister. För att kunna rekrytera goda medarbetare

till en beredningsjuristroll är det enligt regeringen viktigt att

arbetsinnehållet blir intressant och utvecklande.

4.3.1 Notarie i länsrätt och tingsrätt

Regeringens bedömning: Försöksverksamheten med kombinerad

notarietjänstgöring vid såväl länsrätt som tingsrätt bör utvärderas.

De kombinerade anställningarna har varit uppskattade bland de

notarier som fått denna möjlighet.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.3.1) Vid Karlskrona

tingsrätt och Länsrätten i Blekinge län samt vid Växjö tingsrätt och

Länsrätten i Kronobergs län pågår en försöksverksamhet med

Skr. 2000/01:112

18

administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt. Genom Skr. 2000/01:112

förordningen (1998:1375) om försöksverksamhet med notarie-

tjänstgöring vid tingsrätt och länsrätt ges en möjlighet att vid dessa

domstolar utbilda notarier genom en kombinerad notarietjänstgöring vid

nyss nämnda domstolar. Tjänstgöringstiden är 2,5 år.

Uppföljning av handlingsplanen: Den kombinerade notarietjänst-

göringen i länsrätt/tingsrätt är ett halvår längre än den vanliga

notarieanställningen. Den har visat sig uppskattad och i avvaktan på att

frågan om gemensam lagman och gemensam administration utretts (se

avsnitt 9.6) har regeringen förlängt försöksverksamheten att gälla under

hela år 2001. Regeringen avser att under våren 2001 ge Domstolsverket i

uppdrag att utvärdera försöket (jfr även förslaget från den särskilde

utredaren, se avsnitt 9.6).

4.4 Rekrytering av domare

Regeringens bedömning: Domaryrket bör vara så attraktivt att

framtidens domare kan rekryteras bland de bästa juristerna och från ett

brett verksamhetsfält.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.4) I handlingsplanen

uttalar regeringen att domare även i framtiden skall rekryteras bland de

allra skickligaste juristerna och från ett brett verksamhetsfält. De domare

som kommer att behövas i framtiden bör därför ha sin bakgrund från

olika slag av juridisk verksamhet. För att nå en mångfald där jurister med

olika bakgrund rekryteras som domare behövs olika åtgärder. Bland

annat fordras att domstolarna blir attraktiva arbetsplatser i än högre grad

än i dag.

Uppföljning av handlingsplanen: Under senare tid har det visat sig

svårt att fa kompetenta sökande till vissa domarbefattningar. Regeringen

har fatt avstå från att utnämna domare och anställningarna har fatt utlysas

på nytt.

Domstolsverket har i det senaste budgetarbetet avsatt medel till

överrättema för att dessa skall ges möjlighet att erbjuda jurister från

andra verksamhetsområden att under en period om några månader

tjänstgöra som adjungerad ledamot. En eller ett par sådana platser skall

inrättas per överrätt. Syftet är bl.a. att bredda och fördjupa kunskapen om

domaryrkets verkliga innebörd och på så sätt bredda rekryteringsbasen

till ordinarie domaranställningar.

Regeringen ser positivt på att det tillskapas utrymme för andra

kvalificerade jurister än domare att under en period fa tjänstgöra i

överrätt. Vidare gör regeringen fortsatt den bedömningen att

rekryteringen av ordinarie domare bör breddas.

19

1*** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2

4.4.1

Domarutbildningen

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att det finns anledning

att sc över domarutbildningen i ett bredare perspektiv. Regeringen avser

att under våren tillsätta en utredning för att se över domarutbildningen.

Det arbete som Domstolsverket och överrättema nu genomför för att

säkra en god rekrytering till domstolarna är nödvändigt för att bibehålla

kvaliteten i verksamheten.

Adjunktionstjänstgöringen i överrätt bör förlängas från nio månader till

ett år.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 6.4.1)

redovisas hur den nuvarande domarbanan är uppbyggd samt den

försöksverksamhet med överrättsnotarier som pågår. Försöket innebär att

aspiranttjänstgöringen ersätts av en ettårig tidsbegränsad anställning som

överrättsnotarie. Ur gruppen överrättsnotarier rekryteras personer för den

fortsatta domarutbildningen. Vidare nämns det uppdrag som

Domstolsverket fått av regeringen att se över hur domarutbildningen bör

utformas till följd av förlängningen av den s.k. underrättstjänstgöringen

för fiskaler. I handlingsplanen betonar regeringen att utbildningen och

villkoren under domarutbildningen behöver vara mer attraktiva för att

domstolarna även i framtiden skall intressera tillräckligt många av de

bästa juristerna att söka sig till domarbanan. Faktorer för att åstadkomma

detta är bl.a. ännu bättre utbildning, rimlig arbetsbörda samt en god

löneutveckling. Regeringen pekar slutligen på att den har för avsikt att ta

initiativ till en bredare utredning om den framtida domarutbildningen.

Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket erhöll i maj 2000 i

uppdrag av regeringen att analysera och utvärdera erfarenheterna av

försöksverksamheten enligt förordningen (1998:1238) om

försöksverksamhet vid hovrätterna och kammarrätterna, dvs. försöket

med överrättsnotarier (dnr Ju2000/2568). Enligt uppdraget skall

Domstolsverket också lämna förslag till de eventuella förändringar av

systemet som verket finner nödvändiga för att säkerställa en god

rekrytering till domstolarna.

Domstolsverket hade sedan tidigare, i januari 2000, utsett en

arbetsgrupp, den s.k. FIDA-gruppen, bestående av företrädare för

domstolarna. Gruppens uppdrag var bl.a. att föreslå åtgärder för att öka

intresset för tjänstgöring på domarbanan och minska antalet avhopp

bland yngre jurister. Eftersom regeringsuppdraget om utvärdering av

överrättsnotariesystemet hade många beröringspunkter med FlDA:s

uppdrag utvidgades arbetsgruppens uppdrag till att även omfatta

uppgiften att ta fram ett underlag för Domstolsverkets redovisning av

regeringsuppdraget.

I rapporten Överrättsnotariesystemet - underlag inför utvärderingen

redovisade FIDA-gruppen i november 2000 sitt uppdrag till

Domstolsverket.

Efter överväganden kring fem olika alternativ förordar FIDA-gruppen

att överrättsnotariesystemet snarast avvecklas och ersätts av en återgång

till aspirantsystemet i kombination med fast anställda föredragande.

20

Domstolsverket har i sin rapport till regeringen (dnr Ju2001/783) Skr. 2000/01:112

redovisat verkets överväganden. Av rapporten framgår att

Domstolsverket och överrättema är överens om att forändringar av de

yngre juristernas arbetsförhållanden och arbetsvillkor är nödvändiga för

att säkerställa en god rekrytering till domstolarna. Enighet råder också

om att överrättsnotariesystemet bör avvecklas, men att en återgång till

aspirantsystemet i dess gamla form inte kan förordas. Eftersom det nya

systemet bör vara flexibelt och ta hänsyn till olika regionala förhållanden

krävs det ytterligare tid för att bearbeta förslaget. Överrättema och

Domstolsverket har därför för avsikt att tillsammans ta fram och senast

den 1 juli 2001 till regeringen redovisa ett förslag till nytt system för

rekrytering av yngre jurister. Överrätterna och Domstolsverket är även

överens om att tillsammans, med bl.a. FIDA-gruppens slutrapport som

underlag ta fram ett åtgärdspaket för att förbättra domarbanans

attraktivitet.

Det nya systemet bör enligt överrättema och Domstolsverket senast

den 1 januari 2002 ersätta överrättsnotariesystemet. Systemet bör vara

flexibelt och anpassat till moderna anställningsvillkor för att ge utrymme

för olika lösningar med beaktande av t.ex. geografiska förhållanden samt

behovet av anställningstrygghet.

Åtgärdspaketet bör vara inriktat på förbättringar av de yngre juristernas

arbetsförhållanden, anställningsvillkor och möjligheter till kompetens-

utveckling. Ambitionen med åtgärdspaketet skall vara att förbättra

arbetsförhållanden och anställningsvillkor i sådan utsträckning att

domstolarna bättre kan hävda sig på arbetsmarknaden. Marknadsföringen

och rekryteringsprocedurema skall moderniseras och förfinas. De yngre

jurister som redan finns i domstolarna avses också omfattas av de

förbättrade villkoren.

Regeringen ställer sig bakom den bedömning som gjorts av

Domstolsverket och överrättema. Regeringen välkomnar de initiativ som

tagits och som nu påbörjats.

Parallellt med detta arbete bereds för närvarande i

Justitiedepartementet direktiv till en utredning om den framtida

domarutbildningen. Regeringen avser att besluta direktiv under första

halvåret 2001.

Efter förordnandet som fiskal i överrätt fortsätter domarutbildningen

med en underrättstjänstgöring som numera förlängts från ett år till två år.

Antalet utbildningsplatser för fiskalerna har i enlighet därmed kommit att

minskas. Detta får i sin tur återverkningar på möjligheterna att besätta

adjunktionsplatsema i överrätterna. Adjunktionstjänstgöringen, som efter

godkännande leder till assessorsförordnande, är idag nio månader. För att

i möjligaste mån säkerställa en jämn bemanning av befattningarna som

inrättats för de olika stegen i domarutbildningen bedömer regeringen att

adjunktionstjänstgöringen bör förlängas till ett år. Regeringen avser att

genomföra de nödvändiga förordningsändringarna för detta.

21

4.5

Domstolschefens roll

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Förväntningarna på morgondagens

domstolschefer är betydligt större än tidigare. De förslag som lämnas i

betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning jämte remissvaren

däröver kommer att bilda ett värdefullt underlag för att utveckla

chefsrollen i våra domstolar.

Sammanfattning av handlingsplanen: Regeringen konstaterade (avsnitt

6.5) att domstolschefens roll under senare år har förändrats och numera

innebär ett betydligt större ansvar för domstolens ekonomi,

personalfrågor, utvecklingsfrågor, resultatuppföljning m.m. Detta ställer

naturligtvis stora förväntningar på dagens och morgondagens

domstolschefer. De krav som ställs på cn chefsdomare behöver också

mötas med villkor som gör det fördelaktigt att ta på sig detta ansvar.

Vidare redovisades den parlamentariska kommitté som bl.a.

behandlade frågan om domstolschefens roll, Kommittén om

domstolschefens roll och utnämningen av högre domare (Ju 1998:08).

Utredningen skulle bl.a. klarlägga vilka krav som bör ställas på

domstolschefen vad avser den administrativa styrningen och tillsynen

över den dömande verksamheten. I uppdraget ingick också att lämna

förslag om vilka instrument som domstolschefen bör ha i tillsynen över

den dömande verksamheten och att lämna förslag om hur rekryteringen

av domstolschefer skall bedrivas samt om det finns anledning att införa

cn möjlighet att tidsbegränsat anställa domstolschefer.

Uppföljning av handlingsplanen: För att stärka och utveckla

chefsrollen har Domstolsverket under år 2000 slutfört ett särskilt

chefsutvecklingsprogram som nu samtliga domstolschefer i tingsrätt och

länsrätt genomgått. Chefsutvecklingsprogrammet omfattade ett tiotal

dagar. Planering pågår för att under 2001 påbörja utvecklingsprogram för

chefer i hovrätt och kammarrätt, chefsrådmän i tingsrätt och länsrätt samt

för administratörer med chefsuppgifter.

Regeringen anser att den prioritering av chefsutveckling som kommit

till stånd även fortsättningsvis bör ges hög prioritet.

1 betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning (SOU 2000:99)

redovisade kommittén resultatet av utredningsarbetet. När det gäller

domstolschefens roll har kommittén bl.a. föreslagit att med hänsyn till

domarnas självständiga ställning bör vissa i författning särskilt angivna

administrativa ledningsbeslut som är av särskild vikt för den dömande

verksamheten fattas av ett internt domarkollegium i domstolen. I övrigt

bör domstolschefen eller den eller dem denne delegerat

beslutsbefogenheten till besluta i administrativa ledningsfrågor.

Domstolarnas olika storlek och funktion kan motivera olika lösningar.

Kommittén föreslår vidare att det bör införas en möjlighet för den

enskilde domaren och dem som utför rättskipningsuppgifter i övrigt att

överklaga ett administrativt ledningsbeslut som de menar kränker deras

självständiga ställning i dömandet eller beslutsfattandet. Kommittén

föreslår att Tjänstcförslagsnämnden för domstolsväsendet ges en uppgift

att lämna auktoritativa uttalanden i form av rekommendationer i

22

självständighetsrelaterade frågor. Kommittén ser en möjlig utveckling Skr. 2000/01:112

mot inrättandet av en intern tillsynsfunktion inom domstolsväsendet.

Enligt kommittén är det lämpligt om tillsynsansvaret över

domstolschefen kunde skötas inom domstolsväsendet.

Kommittén anser att helt övervägande skäl talar för att domstolschefen

bör ha domarbakgrund. Kommittén understödjer den markerade vikt som

under senare år lagts vid ledarskapsfunktionen i samband med tillsättning

av domstolschefer. Det är viktigt att domstolschefen ges tillräckligt och

ändamålsenligt stöd i ledningsarbetet och på så sätt även tid att delta i

den dömande verksamheten. Arbetet med att föra över administrativa

funktioner från Domstolsverket till domstolarna bör gå vidare.

Beslutsbefogenheter i de personalfrågor där Domstolsverkets

personalansvarsnämnd i dag beslutar bör delegeras från verket till den

enskilda domstolen.

Det bör enligt kommittén även under domstolschefen finnas väl

fungerande ledningsfunktioner i en domstol. Det förutsätter att den

personal som fullgör ledningsfunktioner måste kunna ta på sig sina

ledarroller och leva upp till de krav som ställs på dem.

Kommittén ser vissa fördelar med att införa tidsbegränsade chefskap.

Det är dock tveksamt enligt kommittén om sådana chefskap är förenliga

med principen om oavhängiga domstolar. Det bör i stället skapas bättre

förutsättningar för domstolschefema att på eget initiativ i förtid frivilligt

träda tillbaka från sina befattningar. Detta kan ske genom rätt till

bibehållen lön, pension eller annan särskild ersättning.

Kommittén ser positivt på utvecklingen av interna nätverk mellan

domstolschefer och menar att det finns skäl att överväga även andra

nätverkskonstellationer med domstolschefer och chefer inom andra

verksamheter.

För att fä tydligare och principiellt mer tilltalande författningsreglering

av domstolschefens uppgifter och ansvar föreslår kommittén att reglerna

tas in i domstolsinstruktionema (1996:377-382) och att dagens

hänvisning från instruktionerna till verksförordningen (1995:1322) tas

bort.

När det gäller de högsta instanserna Högsta domstolen och

Regeringsrätten anser kommittén att ordföranden skall hämtas inom

kretsen av ledamöter. Vid valet bör hänsyn tas till bl.a. återstående

tjänstgöringstid eller om en viss ledamot har särskild fallenhet och

intresse för ledningsuppgifter. Särskild vikt bör även tillmätas

ordförandens vilja och förmåga att ta på sig uppgiften att företräda

domstolen utåt i olika sammanhang. Kommittén har inte funnit någon

anledning att av språkliga skäl ändra tjänstebenämningen från ordförande

till president. (Beträffande kommitténs övriga förslag se avsnitt 4.8).

Utredningen har behandlat så många grundläggande och principiella

frågor att möjlighet bör ges till en ordentlig diskussion. Betänkandet har

därför remitterats under förlängd tid. Remisstiden är sex månader och

löper ut den 13 juli 2001.

Regeringen bedömer att betänkandet tillsammans med remissvaren

kommer att bilda ett värdefullt underlag för att utveckla chefsrollen i våra

domstolar.

23

4.6

Jämställdhet

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Regeringens strävanden för ökad jämställdhet

mellan kvinnor och män på alla samhällsområden omfattar naturligtvis

även domstolsväsendet.

Det arbete som Domstolsverket och domstolarna bedriver för att

åstadkomma en ökad rekrytering av kvinnor till lagmansanställningar

kommer enligt regeringen på sikt bidra till att ytterligare förbättra dagens

situation.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.6) Sedan en lång följd

av år har de som antagits som domaraspiranter till övervägande eller i

varje fall till lika del varit kvinnor. Andelen kvinnor som är ordinarie

domare uppgår till ca trettio procent. Andelen kvinnor som är

domstolschefer är endast ca fem procent. För anställningar som tillsätts

efter s.k. kallelseförfarande, dvs. anställningar som kräver en aktiv

rekrytering, eftersom de inte föregås av ett ansökningsförfarande är

andelen kvinnor ca 20 procent. Dessa förhållanden är inte

tillfredsställande. Siffrorna talar för att åtgärder behövs för att se till att

också kvinnor söker de anställningar som tillsätts efter ett

ansökningsförfarande.

Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket har under hösten

2000 tillsatt en arbetsgrupp som har i uppdrag att vidta åtgärder för att

strukturer och förhållningssätt inom domstolsväsendet skall bidra till att

skapa jämställdhet mellan män och kvinnor samt på olika sätt uppmuntra

kvinnor att söka chefsanställningar. De åtgärder som arbetsgruppen

överväger är bl.a. utbildningsinsatser samt satsningar på mentorprogram

och nätverk. Arbetet kommer också att inriktas på urvalsinstrument och

rekryteringsformer.

Regeringen anser att arbetet som bedrivs i redovisad arbetsgrupp är

viktigt. Det finns enligt regeringen anledning att se över om den

nuvarande rekryteringen, via Tjänsteförslagsnämnden för domstols-

väsendet (TFN), av lagmän missgynnar kvinnor i förhållande till män. 1

de chcfsanställningar som tillsätts direkt av regeringen är andelen

kvinnor betydligt högre än de anställningar som tillsätts via TFN.

4.7 Kompetensutveckling

Regeringens bedömning: För att domstolarna skall bibehålla och

utveckla dagens höga standard bör personalen fortlöpande erbjudas

kompetensutveckling.

Den intensifiering av utbildningen som påbörjats bör bidra till att

verksamheten i domstolarna även framöver kommer att hålla hög

kvalitet.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.7) Domstolsverket har

till regeringen i juli 1999 redovisat promemorian Utbildningsplan för

domstolsanställda. Planen består av baskurser, grundkurser,

påbyggnadskurser och återkommande utbildningar för de olika

24

personalkategorierna. Därutöver kommer fordjupningskurser och Skr. 2000/01:112

specialkurser att anordnas inom aktuella områden. Regeringen har i

handlingsplanen gjort bedömningen att Domstolsverkets utbildningsplan

är en bra utgångspunkt för ökade satsningar på kompetensutveckling.

Utbildningssatsningar där alla personalkategorier fortlöpande erbjuds

delta blir en viktig faktor när det gäller att även framgent se till att

domstolarna är attraktiva arbetsplatser.

Uppföljning av handlingsplanen: De redovisade utbildnings-

satsningarna genomförs nu på bred front av domstolarna och

Domstolsverket. För budgetåren 2002-2004 gäller en fortsatt hög

prioritering av kompetensutvecklingen vid domstolarna.

Anpassningen till den nya planen sker successivt. Hittills genomförda

aktiviteter i planen har enligt Domstolsverket mottagits positivt av

berörda personalkategorier. Baskurser och grundkurser har påbörjats för

nyutnämnda ordinarie domare och inom kort startar motsvarande kurser

för nyanställd kanslipersonal. Den vart tredje år återkommande

utbildningen har startat med ett tiotal veckolånga kurser för ordinarie

domare och en kurs för föredragande vid länsrätt. Utvecklingen av

specialkurser och fordjupningskurser blir nästa steg.

Domstolsverkets utredning "En förbättrad domarutbildning" lyfter

fram utbildningsmomentet som en viktig faktor i syfte att göra

domarbanan mer attraktiv för unga jurister. De centralt anordnade

kurserna skall bli flera och mer omfattande än tidigare under tiden fram

till förordnandet som assessor. Den inledande kursen blir i framtiden

dessutom gemensam för hovrätt och kammarrätt. Utbildning i

handledarskap skall genomföras för samtliga ordinarie domare i överrätt

samt för de ordinarie domare i underrätt som skall fungera som

handledare för fiskalerna.

Den utbildning som notarier i tingsrätt och länsrätt erbjuds är inte

tillräcklig enligt Domstolsverket. Även för denna kategori är

utbildningsmöjligheterna en betydelsefull faktor när det gäller att få

sökande till notarietjänstema. Domstolsverket har nyligen inlett en

översyn av utbildningen av notarier.

Årligen genomförs utbildning inom områden med särskild aktualitet.

Exempelvis har den nyligen genomförda enkätundersökningen om

arbetsmiljön inom domstolsväsendet visat på behovet av utbildning om

utvecklingssamtal. Ny lagstiftning och organisationsförändringar

föranleder också ofta utbildningsinsatser.

Domstolsverket avser att årligen utlysa ett antal stipendier vilka gör det

möjligt för ordinarie domare att under ledighet med bibehållen lön

bedriva studier inom ett för domstolsväsendet centralt ämnesområde.

Sådana stipendier har för första gången utlysts i år och ett tiotal personer

har sökt dessa.

Den nya tekniken och den ökande globaliseringen innebär att behovet

av ett utbyte med andra länder ständigt ökar. Utvecklingen är i många

länder likartad och de problemställningar som diskuteras är ofta

desamma, trots olikheter i rättssystemen.

Regeringen konstaterar att den satsning som nu pågår för att öka

utbudet av utbildning för de domstolsanställda bör.leda till en ökad

kompetens hos de domstolsanställda. Tillsammans med regionala

25

utbildningsinitiativ och verksamheten t.ex. i Lunds domarakademi bör Skr. 2000/01:112

det således att finnas goda förutsättningar för att tillgodose behoven av

ytterligare kompetensutveckling.

Regeringen anser att kompetensutveckling för alla anställda ingår som

en naturlig del i domstolsarbetet. Vid bestämmandet av domstolarnas

organisation och dimensionering är det därför viktigt att hänsyn tas till

utbildningsbehoven.

4.8 Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

Regeringens bedömning: En reformering av Tjänsteförslagsnämnden

för domstolsväsendet har inletts.

För att öka attraktionskraften i domaryrket avser regeringen

fortsättningsvis att inte upprätthålla nuvarande ordningen med en viss

minsta anställningstid för byte av domaranställning eller viss minsta

anställningstid för att utnämnas till domare.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 6.8)

redogörs för de ändringar som planeras för Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet (TFN) bl.a. att den domstol som skall anställa en

domare skall kunna initiera ett intervjuförfarande och att

beredningsansvaret bör ligga på ordföranden i TFN och inte som i dag på

generaldirektören i Domstolsverket. Ordföranden i TFN är växelvis

ordföranden i Högsta domstolen eller Regeringsrätten. Enligt regeringens

bedömning i handlingsplanen finns det anledning att ytterligare se över

rutinerna vid rekrytering av domare. Det är önskvärt att domstolen, där

domaren i framtiden skall verka, får ett större inflytande vid rekrytering

av domare än i dag. Förslaget att domstolschefen skall erbjudas möjlighet

att intervjua sökandena är ett bra exempel i den riktningen. Självklart kan

det inte bara vara domstolens intressen som skall vara avgörande, även

om ett större inflytande är önskvärt.

T handlingsplanen redovisas också att förfarandet vid utnämning av

högre domare, s.k. kallelsctjänster då utreddes av Kommittén om

domstolschefens roll och utnämningen av högre domare (Ju 1998:08).

Uppföljning av handlingsplanen: En fråga som har diskuterats är om

TFN:s sammansättning, med i princip endast domare, skulle ha verkat

hämmande för en bredare rekrytering till domaryrket.

Regeringen har därför breddat sammansättningen av TFN så att en

domare sedan den 1 januari 2001 ersatts med en advokat som nominerats

av Sveriges advokatsamfund. I syfte att få ett bättre bedömningsunderlag

än bara skriftliga vitsord har TFN under flera år anlitat konsulthjälp för

s.k. djupintervjuer i tillsättningsärenden som har gällt lagmän. I enstaka

fall har detta även gällt vid anställningar av chefsrådmän. Systemet har

under senare tid utvecklats så att konsult anlitats i flera ärenden som gällt

anställning av chefsrådmän. Dessutom har vissa intervjuer kombinerats

med personlighetstester.

Regeringen konstaterar att de förändringar som genomförts under det

senaste året har förbättrat regeringens beslutsunderlag vid

domarutnämningar. Inte minst det utökade användandet av intervjuer av

26

de sökande har givit ett värdefullt tillskott i strävandena att utnämna de Skr. 2000/01:112

mest lämpliga till ordinarie domare. Genom intervjuerna får i första hand

den berörda domstolen ett bättre underlag för att avge yttrande till TFN.

Det bör i det här sammanhanget nämnas att det är viktigt att domstolens

yttrande på ett utförligt sätt redovisar resultatet av intervjuerna och hur

domstolen har kommit fram till den föreslagna rangordningen. Detta

gäller naturligtvis även när intervjuer inte har ägt rum. Det är viktigt att

det arbete som domstolarna lägger ned vid beredning av

domaranställningar upplevs som betydelsefullt. Det är därför av stort

värde att TFN ger tydliga skäl för sina ställningstaganden.

När det gäller domarutnämningar tillämpas i dag en särskild praxis

som innebär att en utnämnd domare måste tjänstgöra en viss minsta tid

på den anställningen för att kunna utnämnas till annan jämställd

domaranställning. I första hand avser reglerna att skydda domstolarna

från allt för täta byten av ordinarie domare. Det kan med visst fog

ifrågasättas om dessa regler överensstämmer med ett modernt synsätt på

arbetstagares möjligheter att byta anställning. Regeringen avser därför

framöver inte att begränsa möjligheterna för en ordinarie domare att

redan efter kort tid byta anställning inom domstolsväsendet.

Därutöver tillämpas en praxis i dag att en sökande, som är inne på den

s.k. domarbanan, måste ha varit anställd i sex år samt ha varit assessor i

minst två år för att kunna föras upp på förslag till domaranställning.

Regeringen anser att den graden av mognad som krävs för att bli

ordinarie domare inte nödvändigtvis hänger samman med den sökandes

anställningstid. Det finns heller inga sådana spärrar för andra jurister som

söker anställning som ordinarie domare och som vid ansökningstillfället

befinner sig utanför domarkarriären. De krav som i dag ställs på den som

vill komma i fråga innebär i praktiken att de med kortare

anställningstider i normalfallet inte kan komma i fråga för en ordinarie

domarbefattning. Regeringen gör bedömningen att det inte finns

anledning att genom uträkning av anställningstid utesluta lämpliga

kandidater. Regeringen avser därför fortsättningsvis inte att låta viss

anställningstid i sig utgöra en begränsning vid utnämning av ordinarie

domare.

Kallelsetjänster

Kommittén om domstolschefens roll och utnämningen av högre domare

(Ju 1998:08) har i betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning

(SOU 2000:99) föreslagit att regeringen även fortsättningsvis bör vara

det organ som utnämner domare. Regeringen bör inte kunna delegera

uppgiften att utnämna ordinarie domare.

Beredningen av kallelsetjänster bör enligt kommitténs förslag inledas

av ett särskilt från såväl riksdag som regering fristående beredningsorgan

som lämnar regeringen förslag på lämpliga kandidater till högre

domarbefattningar, en förslagsnämnd för högre domarbefattningar.

Nämnden bör till regeringen föreslå tre kandidater och rangordna dem

inbördes. Regeringen bör kunna välja fritt mellan de föreslagna. Avser

regeringen att gå utanför nämndens förslag förutsätts enligt

kommittéförslaget att ett särskilt förfarande tas upp i justitieutskottet.

27

Kommitténs förslag är på remiss t.o.m. den 13 juli 2001. Efter Skr. 2000/01:112

bearbetning och beaktande av remissvaren avser regeringen att ta

ställning till förslagen.

5 Nämndemän

Regeringens bedömning: Nämndemännen fyller en viktig funktion i

våra domstolar.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som skall se över bl.a.

rekryteringen av nämndemän.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 7)

redovisas planerna på att tillsätta cn utredning för att åstadkomma att

nämndemän i framtiden rekryteras från en bredare bas än i dag.

Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen beslutade i november

2000 direktiven till en kommitté med parlamentariska inslag för att se

över rekryteringen av nämndemän m.m. (dir. 2000:79).

1 syfte att åstadkomma en mer allsidig sammansättning av gruppen

nämndemän skall kommittén överväga hur det i högre grad än i dag skall

kunna rekryteras nämndemän som inte har bakgrund i partipolitisk

verksamhet.

Uppdraget som nämndeman bör cirkulera i betydligt större omfattning

än i dag. Sammansättningen av gruppen nämndemän bör bättre än i dag

spegla befolkningssammansättningen. Samtliga delar av en domstols

upptagningsområde (domkrets) bör bli representerat. Kommittén skall

överväga vilka förändringar av regelverket som krävs och vilka övriga

insatser som är nödvändiga. Kommittén bör särskilt överväga om en

begränsning av valbarheten som nämndeman till exempelvis två

mandatperioder skall införas.

I regeringens direktiv ingår också att lämna förslag som möjliggör en

allsidigare och bredare rekrytering av nämndemän. Förslagen skall syfta

till att bevara och utveckla nämndemannainstitutet och säkerställa att

lekmannainflytandet i den dömande verksamheten också i framtiden har

allmänhetens fortroende och legitimitet.

1 direktiven ingår vidare att pröva reglerna för ersättning till

nämndemän.

Kommittén skall utreda och lämna förslag om hur en situation när

något inträffar eller framkommer som gör att den valde inte längre

framstår som lämplig för uppdraget skall hanteras.

Kommitténs förslag skall redovisas till regeringen senast den 30 juni

2002.

28

Säkerheten i domstolarna

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: För att förbättra säkerheten i domstolarna har

regeringen nyligen föreslagit vissa lagändringar som kommer att ge

domstolarna ökad möjlighet att besluta om säkerhetshöjande åtgärder.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 8)

konstaterar regeringen att våldsbrottsligheten har förändrats. Det är

många gånger fråga om grov organiserad brottslighet med internationell

anknytning eller, vilket blivit allt för tydligt på senare tid, brottslighet

med nazistiska, rasistiska och andra antidemokratiska förtecken. Ofta är

det också stora ekonomiska intressen involverade, t.ex. vid grova

narkotikabrott. Brottslighet av denna typ utmärks av en stor

hänsynslöshet och likgiltighet för människors liv och hälsa. Denna

våldsutveckling är inte bara ett direkt hot mot den svenska rättsstaten

utan bidrar också till större risker för våldsdåd i domstolarna och

påverkar därmed direkt den personliga säkerheten för domstolarnas

anställda och dem som vistas i domstolarnas lokaler.

Frågan om säkerheten i landets domstolar har flera dimensioner. För

att uppnå en god säkerhet för de anställda och personer som uppträder

vid eller besöker domstolarna behöver bl.a. frågor om lokalemas

utformning, personalens utbildning, samt säkerhetsplanering inom och

mellan myndigheter övervägas. Det krävs framför allt ett väl fungerande

och effektivt regelverk som gör nödvändiga säkerhetsåtgärder vid

domstolarna möjliga.

Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket och domstolarna

själva arbetar ständigt med att förbättra säkerheten i domstolarna

Regeringen har i de senaste årens regleringsbrev bl.a. ålagt

Domstolsverket att återrapportera de åtgärder som vidtas för att öka

skyddet och säkerheten för de anställda och andra som besöker

domstolarna (regleringsbrevet i december 1999 för budgetåret 2000

avseende domstolsväsendet m.m. och regleringsbrevet i december 2000

för budgetåret 2001 avseende domstolsväsendet m.m.). Utöver de

rapporter och förslag som tidigare lämnats av Domstolsverket,

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i syfte att öka säkerheten i

domstolarna har regeringen givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att, i

samverkan med Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket

och Brottsoffermyndigheten, utarbeta ett förslag till nationellt

handlingsprogram för skydd av vittnen, målsägande och andra

bevispersoner som har upplysningar att lämna i en brottsutredning (dnr

Jul999/5282). Rikspolisstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget till

regeringen som nu bereder förslagen.

Regeringen lade i december 2000 fram en proposition med förslag som

har till syfte att minska risken för våld och annan brottslighet av

allvarligare slag i domstolarna genom att förstärka tillträdes skyddet till

domstolsbyggnaderna (proposition 2000/01:32 Säkerhetskontroll i

domstol). Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

I förslaget, som innebär att ändringar och tillägg görs i lagen

(1980:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar, föreslås

29

två former av säkerhetskontroll, allmän säkerhetskontroll och särskild Skr. 2000/01:112

säkerhetskontroll. En domstol skall kunna besluta om allmän

säkerhetskontroll när det finns anledning att anta att ett allvarligt brott

kan komma att begås i domstolens lokaler. Beslutet skall fattas av

domstolens chef i samråd med polismyndigheten på orten. Domstolen

skall även kunna besluta om särskild säkerhetskontroll (motsvarar dagens

form av säkerhetskontroll) när det finns en konkret överhängande risk för

allvarlig brottslighet i samband med en viss domstolsförhandling. Allmän

säkerhetskontroll genomförs som inpasseringskontroll i domstolens entré

och innefattar kroppsvisitation av besökare till domstolen med hjälp av

teknisk utrustning, t.ex. larmbåge och metalldetektor. Kontrollen skall

kunna utföras av ordningsvakter under ledning av polis. Ordningsvakter

skall också kunna biträda polisen vid särskild säkerhetskontroll. Den som

vägrar att genomgå säkerhetskontroll får vägras tillträde till domstolen.

Vissa personer som kallats till domstolen kan dock tvingas genomgå

kontroll.

Även om det står klart att förslaget inte innebär någon fullständig

garanti för säkerheten i domstolarna, innebär det dock att rättsliga

förutsättningar skapas för kontroller beträffande säkerhetsrisker som inte

kan bemötas med den nuvarande lagstiftningen. Förslaget antas bidra till

en klart förbättrad säkerhetssituation i domstolarna, vilket sker genom

åtgärder som ligger inom ramen för de grundlagsskyddade fri- och

rättigheterna.

Regeringen konstaterar att enbart det förhållandet att säkerhetsfrågorna

i domstolarna uppmärksammats på senare tid utgör cn positiv utveckling.

Ett ökat säkerhetstänkande sammantaget med lagstiftningsåtgärder av

både administrativ och processuell karaktär liksom de förbättringar som

planeras för domstolslokalerna, bör kunna ge en god grund för skapandet

av framtidens säkrare domstolar.

7 IT-stödet i domstolarna m.m.

Regeringens bedömning: Domstolarna bör utrustas med så moderna

tekniska hjälpmedel som möjligt för att

- rättsväsendets resurser skall användas så effektivt som möjligt

- skapa moderna och attraktiva arbetsplatser.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 9)

redogörs för arbetet med att utrusta domstolarna med moderna tekniska

hjälpmedel för att utnyttja domstolsväsendets resurser så effektivt som

möjligt och för att skapa moderna och attraktiva arbetsplatser.

Uppföljning av handlingsplanen: Under hösten år 2000 har

Domstolsverket valt teknisk plattform för domstolsväsendets framtida

lT-miljö och denna gäller även för det nya verksamhetsstödet. De

tillgänglighets- och säkerhetskrav som Domstolsverket kommer att ställa

på systemet kräver tillgång till ett kommunikationsnät med hög prestanda

samt en välorganiserad drift med moderna och effektiva driftresurser.

30

Under år 2000 har arbetet med att ta fram ett nytt verksamhetsstöd för

domstolarna fortskridit. Arbetet är indelat i fyra delar och under år 2000-

2001 koncentreras arbetet till den första delen av stödet som utgör en

basversion, vilken ger ett stöd för att registrera mål och ärenden.

Basversionen innehåller också ett stöd för att fördela och planera arbetet

samt ett stöd för att snabbt ta fram information om målet/ärendet. Arbetet

bedrivs i nära samarbete med Svea hovrätt. Under år 2001-2002 fortsätter

arbetet med utvecklandet av de tre övriga delarna. Allt eftersom det nya

stödet införs och i takt med att nya delar tas fram kommer det att behövas

utbildning i användandet av det nya stödet, men även i hur det nya stödet

bäst kan utnyttjas i arbetet på den egna domstolen. Domstolsverket

arbetar med hur dessa uppgifter skall lösas.

Olika parter som uppträder i domstol frågar allt oftare efter

möjligheten att presentera bevisning med hjälp av modern teknisk

utrustning. Alla domstolar kommer att under de närmaste åren behöva

utrustas med t.ex. projektorer som kan visa datagjorda presentationer och

s.k. objektskameror. Möjligheten av att spela in - och i framtiden även att

spara - ljudupptagningar digitalt, i stället för som idag med hjälp av

standardkassettband, utreds också.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 2000:74) för att

granska regleringen och användningen av personregister eller annan

behandling av personuppgifter i verksamhet vid de allmänna domstolarna

och de allmänna förvaltningsdomstolarna samt hyres- och

arrendenämnderna. Utredaren skall föreslå de författningsändringar som

behövs för den framtida behandlingen av personuppgifter i dessa

verksamheter.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att skapa enkla och

tydliga regler som är anpassade efter den tekniska utvecklingen. En

annan viktig utgångspunkt skall vara att anpassa regleringen av

behandling av personuppgifter så att den tillgodoser behovet av ett

effektivt IT-stöd i mål- och ärendehanteringen. Av betydelse är därvid att

det inom regelverket ges möjligheter att utveckla ■ datorsystem som

underlättar utbytet av information såväl inom och mellan domstolar som

mellan domstolar och myndigheter inom rättsväsendet, parter och andra

som berörs av ett mål eller ärende. Utredaren skall även beakta

möjligheterna för domstolarna och nämnderna att i framtiden tillämpa en

sammanhängande elektronisk mål- och ärendehantering.

Utredaren skall i ett delbetänkande senast den 31 mars 2001 redovisa

sina förslag när det gäller Regeringsrättens och kammarrätternas

målregister samt övrig behandling av personuppgifter som påverkas av

att datalagen helt upphör att gälla den 30 september 2001. Uppdraget i

övrigt skall redovisas senast den 31 december 2001.

Rättsväsendet är i stort behov av en gemensam säker

kommunikationslösning. Inom ramen för samordningen av rättsväsendets

informationsförsörjning (RIF) har under året inletts en pilotstudie för att

undersöka möjligheten av att använda ny teknik för att åstadkomma en

säker kommunikation mellan de olika rättsmyndighetema. Det finns

anledning att tro att utvecklingen inom detta område kommer att

innebära omfattande investeringar vad avser teknik för att förverkliga en

effektiv kommunikation mellan såväl domstolar och myndigheter som

mellan domstolar och andra intressenter, t.ex. enskilda parter.

Skr. 2000/01:112

31

Regeringen gör den bedömningen att Domstolsverkets och Skr. 2000/01:112

domstolarnas arbete med att förbättra IT-stödet och den tekniska

utrustningen i våra domstolar kommer att möjliggöra för domstolarna att

använda resurserna på ett bättre sätt, bl.a. genom att få bättre redskap för

att fördela och planera arbetet. De resurser som frigörs kan användas för

andra angelägna förbättringar i domstolarna, som t.ex. att öka

kompetensutvecklingen av domstolspersonalen.

8 Förbättrat processuellt regelverk

Sammanfattning: Den kontinuerliga översynen av förfarandercglcrna

som styr domstolarnas verksamhet fortsätter i enlighet med de riktlinjer

som riksdag och regering meddelat.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 10) Ett ändamålsenligt

processuellt regelverk är av avgörande betydelse för domstolarnas

funktion och möjligheter att utföra ett bra arbete. Vid bedömningen av

om ett processuellt regelverk är ändamålsenligt spelar många faktorer in.

Dessa varierar över tiden. Som exempel kan nämnas samhällets tekniska

utveckling, förändrade värderingar i samhället, brottslighetens

utveckling, vilka måltyper som är mest frekventa, domstolens

organisation, domarnas kvalifikationer och erfarenhet. De

förfaranderegler som styr de svenska domstolarnas verksamhet, framför

allt rättegångsbalken, ärendelagen och förvaltningsprocesslagen, har

därför kontinuerligt varit föremål för översyn och reformer i olika delar.

Regeringen konstaterar att detta arbete behöver fortsätta, och att det är av

fundamental betydelse för framtidens domstolar.

1 de följande avsnitten redogörs för nyligen avslutade, planerade eller

pågående projekt inom detta område.

8.1 Utredningen om processen i allmän domstol

Reglerna om förfarandet vid domstol i tvistemål och brottmål finns i

rättegångsbalken (RB), som vid sitt ikraftträdande år 1948 innebar

djupgående forändringar av rättegången. Särskilt betydelsefulla var nya

principer om att förfarandet skulle präglas av muntlighet, omedelbarhet

och koncentration. Under årens lopp har reglerna i balken ändrats vid

åtskilliga tillfallen. Viktigare justeringar av processens grundprinciper

gjordes år 1987 på grundval av rättegångsutredningens betänkanden

(prop. 1986/87:89, bet. 1986/87:JuU31, rskr. 1986/87:278). De regler

som då tillkom är i huvudsak oförändrade.

En särskild utredare (1999 års rättegångsutredning) undersöker f.n. hur

rättegången i tingsrätt i tvistemål och brottmål med bibehållen

rättssäkerhet kan förbättras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma

frågor om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i förfarandet samt

frågor om bevisning. Vidare skall utredaren undersöka om arbetet med

domskrivning kan förenklas.

32

Principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i Skr. 2000/01:112

förfarandet genomfördes strikt när rättegångsbalken trädde i kraft år

1948. De har successivt mjukats upp, framför allt genom reformen år

1987, och utredningen skall nu se över möjligheterna att gå längre. I

direktiven pekas olika möjligheter ut, t.ex. att i större omfattning göra det

möjligt att låta skriftliga handlingar utgöra processmaterial, trots att de

inte formligen föredragits under huvudförhandling i målet eller att införa

möjligheter att begränsa en huvudförhandling till att avse enbart vissa

frågor i målet och låta handlingarna i målet utgöra underlaget för

avgörandet i övrigt. I direktiven framhålls också betydelsen av ett

effektivt utnyttjande av modem teknik i rättegången, t.ex.

videokonferens.

Vidare ingår enligt direktiven att lösa en fråga som har med

rättspsykiatriska undersökningar att göra. Problemet består i att nu

gällande regler medför att en omfattande huvudförhandling kan behöva

tas om på nytt med nya domare sedan domstolen beslutat om en sådan

undersökning. I sådant fall måste allt det som har förekommit vid

förhandlingen återupprepas. Utredningen har behandlat sistnämnda fråga

med förtur och i juli 2000 lagt fram delbetänkandet Beslut om

rättspsykiatriska undersökning - Problem och lösningar (SOU 2000:70).

Betänkandet har under hösten 2000 remissbehandlats och bereds f.n. i

regeringskansliet.

Utredningsuppdraget skall i sin helhet vara redovisat till regeringen

före utgången av år 2001.

8.2 Prövningstillståndsreformen i de allmänna

förvaltningsdomstolarna

Sedan 1994 har det i olika etapper pågått ett arbete med att reformera

instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Samtidigt med

detta arbete har prövningstillstånd införts i ledet länsrätt - kammarrätt i

ett antal stora målgrupper.

Domstolsverket har år 1998 påbörjat ett projekt för utvärdering av

reformen om prövningstillstånd. Utvärderingen har som utgångspunkt att

både beskriva fakta, såsom verksamhetsstatistik och kostnadseffekter,

samt kvalitetsfrågor. Kvalitetsfrågorna skall belysas såväl från domstols-

synpunkt som från enskilda och myndigheter som deltar i domstols-

prövningen eller på annat sätt får del av avgöranden från kammarrätterna.

Exempel på kvalitetsaspekter är om omloppstiderna för mål (avgjorda

måls ålder) förkortas till följd av bestämmelserna om prövningstillstånd

och om antalet meddelade prövningstillstånd i kammarrätterna är

tillräckligt många med hänsyn till rättsbildningen i landet.

8.3 Hovrättsprocessen

I betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124) sam-

manfattade Hovrättsprocessutredningen hovrätternas uppgifter i

rättsordningen i följande punkter:

• Hovrätterna skall rätta felaktigheter i tingsrätternas avgörande efter en Skr. 2000/01:112

kontroll av den materiella riktigheten.

• Hovrätterna skall kontrollera tingsrätternas formella handläggning.

• Hovrätterna skall ha ett ansvar för rättsbildningen.

Pä grundval av utredningens betänkande föreslog regeringen våren 1997

ett system med generellt prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt (prop.

1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten). Utredningens bedömning av

hovrätternas uppgifter delades i propositionen av regeringen, en bedöm-

ning som också gjordes av stora delar av remissinstanserna. Emellertid

återkallades propositionen (regeringens skrivelse 1996/97:168) sedan det

visat sig att erforderligt stöd inte fanns i riksdagen.

Inte minst från domstolshåll har även härefter efterlysts regeländringar

som på olika sätt är avsedda att begränsa hovrätternas befattning med

målen till vad som kan anses vara motiverat i det enskilda fallet. Det

senaste exemplet på detta är en framställning från en arbetsgrupp, i

vilken samtliga hovrätter har varit representerade. I framställningen

föreslås olika regeländringar (Hovrätternas processgrupp, promemorian

Effektivare hovrättsförfarande, dnr Ju 1999/4445). Förslagen i promemo-

rian innebär bl.a. en något utvidgad tillämpning av dagens regler om

prövningstillstånd. Bland övriga förslag kan nämnas möjligheten att

begränsa handläggningen av ett mål om överklagandet framstår som

utsiktslöst.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att på

grundval av Ilovrättsprocessutredningens och processgruppens olika

förslag ta fram en departementspromemoria om hur hovrättsprocessen

bör se ut i framtiden. Promemorian beräknas bli remitterad under första

halvåret 2001.

8.4 Åtgärder mot inställda förhandlingar i brottmål vid

tingsrätterna m.m.

Regeringen föreslår denna dag i cn proposition ett antal ändringar i

rättegångsbalken och delgivningslagen (1970:428) som syftar till att

minska antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna.

Förslagen innebär i huvudsak följande.

Det föreslås att kravet på utevaro vid ett tidigare tillfälle för att

domstolen skall kunna döma till fängelse i den tilltalades utevaro tas

bort. Möjligheterna till uppskov med huvudförhandling i mål där den

tilltalade är anhållen eller häktad föreslås mjukas upp för mer omfattande

mål. Slutligen föreslås att tingsrätt skall kunna använda förenklad

delgivning i de fall där den tilltalade i samband med föreläggande av

ordningsbot eller förnekande av ett brott som enligt 48 kap. 13 §

rättegångsbalken kunnat beivras genom föreläggande av ordningsbot fått

information om att sådan delgivning kan komma att användas i

tingsrätten i händelse av att åtal väcks.

Vidare föreslår regeringen, som ett led i pågående reformering av

domstolsväsendet, att det genom en förordning skall kunna bestämmas

att ett ärende om företagsrekonstruktion, skuldsanering eller felparkering

skall handläggas av en annan tingsrätt än den tingsrätt som enligt de nu

34

gällande reglerna är behörig. En förutsättning skall dock vara att de båda Skr. 2000/01:112

tingsrätterna har sina domkretsar inom samma län.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

8.5 Grupptalan

Grupptalan kan förenklat beskrivas som en representativ taleform, där en

representant för en grupp som har likartade anspråk kan föra en talan i

domstol som blir bindande för hela gruppen utan hinder av att de som

ingår i gruppen inte deltagit i rättegången som parter. Ett syfte med

grupptalan är att göra det möjligt att i rättegång genomdriva skyldigheter

som den materiella lagstiftningen på olika områden föreskriver, men där

anspråken som varje person har sett för sig är för litet för att motivera en

rättegång. Ett annat är att tillhandahålla en effektiv rättegångsform för

olika typer av massanspråk som i annat fall skulle ge upphov till en

mängd olika processer.

I betänkandet Grupprättegång (SOU 1994:151) föreslog Grupptalan-

utredningen att grupptalan skall införas som rättegångsform i Sverige.

Enligt utredningens förslag skall grupptalan införas i tre olika former.

Offentlig grupptalan som innebär att talan för en grupp förs av staten

eller en kommun. Organisationstalan som innebär att en på visst sätt

etablerad organisation ges rätt att föra talan för en grupp. Enskild

grupptalan som innebär att en enskild person för talan som företrädare

för gruppen. Utredningen föreslog vidare att grupptalan skulle bli möjlig

dels i allmän domstol för civilrättsliga anspråk, dels avseende förbuds-

talan enligt den då gällande miljöskyddslagen och talan om skadestånd

enligt den då gällande miljöskadelagen, dels för diskrimineringstvister

enligt jämställdhetslagen.

Betänkandet har remissbehandlats. Det har fått ett blandat mottagande.

Sammanfattningsvis kan sägas att företrädare för konsumentintressen och

ideella organisationer är positiva till förslagen och ser ett klart behov av

en möjlighet att föra en grupptalan. Företrädare för näringslivet liksom

majoriteten av de domstolar som. har yttrat sig är emellertid kritiska till

förslagen.

Regeringen gör bedömningen att en möjlighet till grupprättegång

genom den representativa taleformen i avsevärd utsträckning kan stärka

enskildas förutsättningar att komma till sin rätt och i övrigt ge ett

genomslag för de materiella reglerna, särskilt på konsument- och

miljöområdet. Samtidigt måste rättssäkerheten för de gruppmedlemmar

som inte är aktiva i rättegången säkerställas.

Under år 2000 bereddes frågan om införandet av grupprättegång i

regeringskansliet med sikte på en lagrådsremiss vid årsskiftet 2000/2001.

En hearing med företrädare för bl.a. näringslivet, konsument- och

miljöintressen, domstolsväsendet samt universiteten genomfördes.

Beredningsarbetet fortsätter under innevarande år. Regeringen avser att

lägga fram ett förslag med lag om grupprättegång under hösten 2001.

35

8.6

Videokonferens och telefon i domstol

Skr. 2000/0J :112

Den 1 januari 2000 trädde lagen om försöksverksamhet med video-

konferens i rättegång i kraft. Lagen innebär att det på försök är möjligt

att använda videokonferens vid handläggningen av mål och ärenden i de

allmänna domstolarna. Enligt förordningen (1999:856) om

försöksverksamhet med videokonferens i rättegång kan videoförhör

hållas vid 13 domstolar (Högsta domstolen, Stockholms tingsrätt,

Uppsala tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Oskarshamns

tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Gällivare tingsrätt

och Luleå tingsrätt samt Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och

Blekinge och Hovrätten för Övre Norrland). Domstolsverket, som har

fått i uppdrag av regeringen att genomföra och utvärdera

försöksverksamheten, har lämnat en delredovisning av verksamheten

som bedrivits under år 2000. Domstolsverket gör, när

försöksverksamheten har pågått drygt ett år, bedömningen att många

fördelar är att vinna med att använda videokonferens i rättegång både när

det gäller effektivitetsaspekter och ökad tillgänglighet till domstolarna.

Verket anser att lagstiftningen efter försöksperioden bör permanentas och

att videokonferenstekniken successivt bör införas i samtliga allmänna

domstolar. Regeringen har överlämnat redovisningen till 1999 års

rättegångsbalksutredningen som bl.a. har i uppdrag att lägga fram förslag

om de regler som behövs för att verksamheten skall kunna permanentas.

Domstolsverket skall redovisa sitt uppdrag slutligt senast den 1 mars

2002.

Från och med den 1 april 2001 blir det även möjligt att använda

videokonferens i allmän förvaltningsdomstol på försök. Det innebär att

parter under vissa förutsättningar kommer att kunna delta i muntlig

förhandling inför rätten genom videokonferens. Det blir också möjligt att

ta upp bevisning genom videokonferens. Syftet med

försöksverksamheten är att ge domstolarna ett redskap som kan

åstadkomma en mer flexibel handläggning av mål och erbjuda

medborgarna ökad tillgänglighet till domstolarna. Försöken kommer att

bedrivas vid Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall,

Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Uppsala län, Länsrätten i Skåne

län, Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i

Norrbottens län, Länsrätten i Kalmar län och Länsrätten i Blekinge län.

Den 1 april 2001 träder även vissa ändringar i förvaltningsprocesslagen

(1971:291) i kraft som innebär att parter, vittnen och sakkunniga i vissa

fall skall kunna medverka per telefon i en muntlig förhandling inför

rätten.

8.7 Översyn av förvaltningsprocessen

Förslagen i promemorian, Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen, En

ny princip för prövning i förvaltningsdomstol, m.m. (Ds 1997:29) - om

viss ytterligare reglering i förvaltningsprocesslagen när det gäller resning

och återställande av försutten tid samt införande i förvaltningslagen av

ett nytt rättsmedel, ansökan om rättens prövning - bereds inom Justitie-

departementet med sikte på att, såvitt avser ändringen i

36

förvaltningsprocesslagen, en proposition skall kunna överlämnas till Skr. 2000/01:112

riksdagen under år 2001.

Den översyn av den allmänna forumregeln i 14 § andra stycket lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som utlovades i prop.

1999/2000:142 har inletts. Översynen sker i syfte att undersöka om en ny

allmän forumregel för de allmänna förvaltningsdomstolarna, bättre än

den befintliga allmänna forumregeln, kan tillgodose dels ett krav på att så

många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter, dels, så

långt det är möjligt, ett krav på att förändringar i

förvaltningsmyndigheternas organisation inte skall påverka spridningen

av målen till de olika länsrätterna. Målen skall, så långt det är möjligt och

när det är lämpligt, handläggas av den länsrätt som är geografiskt

närmast för den enskilde som ärendet berör. I översynen ingår också

omröstningsregeln i 26 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Översynen av omröstningsregeln skall utmynna i en redovisning av

skälen för och emot en mer preciserad reglering av omröstningsreglema

för allmän förvaltningsdomstol samt ett förslag på en mer preciserad

reglering än den nuvarande.

8.8 Internationellt arbete inom det civilprocessrättsliga

området

Det pågår även arbete på internationell nivå som är av betydelse för

verksamheten i våra domstolar. Effekterna av att Sverige är medlem i

Europeiska unionen har exempelvis blivit alltmer tydliga. Genom

Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 flyttades frågor om

det civilrättsliga samarbetet, som tidigare skett i tredje pelaren, till första

pelaren. Det innebär att det finns rättslig grund i fördraget för

gemenskapen att anta förordningar och direktiv inom detta område.

Resultatet av samarbetet mellan medlemsstaterna inom detta område

resulterar således numera i förordningar och direktiv i stället för

mellanstatliga konventioner.

En beskrivning följer av några av de internationella projekt som är av

särskilt intresse för verksamheten i domstolarna.

8.8.1 Delgivningsförordningen

Europeiska unionens råd antog den 29 maj 2000 förordning (EG) nr

1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och

ärenden av civil och kommersiell natur (EGT L 160, 30.6.2000, s. 37,

Celex 300R1348). Syftet med förordningen är att förbättra och påskynda

internationell delgivning av handlingar. Förordningen bygger på en

Haagkonvention från 1965 men innehåller ett antal nyheter. Till exempel

införs ett system med mer direkta kontakter mellan de myndigheter som

ansvarar för delgivning mellan medlemsstaterna. Vidare skall en manual

tas fram med uppgift om bland annat behöriga mottagande organ i

medlemsstaterna. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige och skall

vid tillämpningen ha företräde framför andra överenskommelser mellan

medlemsstaterna, men i princip inte påverka andra konventioner på

37

området. Förordningen kommer att kompletteras med utfyllande Skr. 2000/01:112

bestämmelser på nationell nivå rörande bland annat vilket mottagande

organ i Sverige som skall ha behörighet att ta emot handlingar från andra

medlemsstater. Delgivningsförordning träder i kraft den 31 maj 2001.

8.8.2 Bryssel I-förordningen

Den 1 mars 2002 träder Rådets forordning (EG) nr 44/2001 av den 22

december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och

verkställighet av utländska domar på privaträttens område i kraft. (EGT

L 12, 16.1.2001, s. 1, Celex 32001R0044.) Denna förordning, den s.k.

Bryssel I-förordningen, ersätter Bryssclkonventioncn mellan de

medlemsstater som är bundna av det civilrättsliga samarbetet, vilket i

praktiken innebär alla medlemsstater utom Danmark. I förhållande till

Danmark kommer likalydande regler att gälla.

Förordningen innehåller bl.a. regler som syftar till att ytterligare

effektivisera förfarandet vid verkställighet av utländska domar på

privaträttens område.

Förordningen i sig är direkt tillämplig och till alla delar bindande

vilket innebär att det inte fordras att det vidtas några åtgärder på nationell

nivå för att förordningen skall träda i kraft. Däremot är det nödvändigt att

göra vissa ändringar i nationell lagstiftning med anledning av

förordningens ikraftträdande. Regeringen avser att under året remittera

cn promemoria med sådana förslag.

8.8.3 Bryssel Il-förordningen

Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols

behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i

äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn

(Bryssel 11-förordningen) trädde i kraft den 1 mars 2001. (EGT L 160,

30.6.2000, s. 19, Celex 300R1347.) Syftet med förordningen är att skapa

enhetliga regler inom EU om domstols behörighet i mål om

äktenskapsskillnad m.fl. äktenskapsmål samt i frågor om föräldraansvar

(t.ex. vårdnad om barn) som uppkommer i samband med sådana mål.

Syftet är vidare att införa enhetliga regler om erkännande och

verkställighet av domar i sådana frågor. Förordningen är till alla delar

bindande och direkt tillämplig i Sverige och i övriga berörda

medlemsstater i EU. Den kräver dock vissa kompletterande

bestämmelser. Det gäller framför allt för handläggningen av

exekvaturförfarandet, dvs. ett förfarande vid domstol där en part kan få

fastställt om en dom som har meddelats i en medlemsstat erkänns eller

får verkställas här i landet. Regeringen har beslutat proposition

Kompletterande bestämmelser till Bryssel Il-förordningen, m.m. (prop.

2000/01:98).

38

8.8.4 Bevisupptagningsförordningen

Under år 2000 presenterades ett förslag till Rådets förordning om

samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om

bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.

(Förslaget har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella

tidning, EGT C 314, 3.11.2000, s.l.) Förordningen innehåller förslag till

bestämmelser om hur samarbetet mellan domstolarna inom EU skall

förbättras. Det finns idag inte någon reglering inom detta område som är

tillämpligt mellan alla medlemsstater. Utkastet till förordning är i stora

delar utformat med 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning som

förebild men innehåller även en del nyheter. I syfte att göra rutinerna mer

effektiva föreslås bl.a. att domstolar i medlemsstaterna skall

kommunicera direkt med varandra. Det föreslås. också att modem

kommunikationsteknik skall kunna användas såväl vid kommunikationen

mellan domstolarna som vid verkställigheten. Förslaget är för närvarande

under förhandling och avsikten är att förordningen kommer att antas av

EU:s ministerråd under året.

9 Domstolarnas organisation

9.1 Reformering av tingsrätternas domkretsar - allmänna

utgångspunkter

Regeringens bedömning: Tillgänglighet, möjligheter för en stärkt

beredningsorganisation, förutsättningar för återkommande kompetens-

utveckling, möjligheter att specialisera verksamheten, möjligheter att

rekrytera personal och geografisk samordning med rättsväsendets övriga

myndigheter bör också fortsättningsvis vara de allmänna principer som

bildar utgångspunkt vid reformeringen av tingsrättsorganisationen.

Riksdagen har ställt sig bakom dessa av regeringen i handlingsplanen

fastlagda allmänna principerna för reformarbetet inom domstolsväsendet.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 11.1)

redogör regeringen för de principer som ligger till grund för

reformeringen av tingsrätternas domkretsar.

En princip är att det bör finnas domstolar på sådana platser i landet att

de allra flesta medborgare har ett rimligt avstånd till en tingsrätt

(tillgänglighet).

För att i framtiden klara en snabb och kompetent handläggning av mål

och ärenden i tingsrätterna fordras en stärkt beredningsorganisation, som

kan renodla domarens arbete till verksamhet som kräver domarens

kompetens (beredningsorganisationen).

En viktig omständighet vid reformering av tingsrätternas verksamhets-

områden är att kunna bibehålla och förbättra kvaliteten i den dömande

verksamheten. 1 den nuvarande organisationen finns det många

tingsrätter där det inte är möjligt att specialisera sig. Framför allt beror

Skr. 2000/01:112

39

det på att det inte finns ett tillräckligt målunderlag för specialisering Skr. 2000/01:112

(specialisering).

En betydelsefull fråga som behöver beaktas är att även morgondagens

tingsrätter skall ha möjlighet att rekrytera kvalificerade domare och andra

medarbetare i hela landet. Under den senaste tiden har såväl rekrytering

till ordinarie domaranställningar som rekryteringen till domarbanan inte

lockat lika många jurister som tidigare. Detta gäller särskilt domstolar

utanför storstadsområdena. Det finns naturligtvis flera olika förklaringar

till detta. En betydelsefull faktor för att säkerställa ett brett

rekryteringsunderlag är att se till att domstolarna är attraktiva

arbetsplatser, med god arbetsmiljö och som ger bra möjligheter till

personlig utveckling för de anställda (rekryteringen).

Dagens arbetstagare kan inte enbart klara sig med de kunskaper som dc

förde med sig när de anställdes på en arbetsplats. Detsamma gäller

naturligtvis även i domstolarna. Det är också så att de anställda i dag

ställer höga och berättigade krav på kontinuerlig fortbildning och

vidareutbildning. Tingsrätterna bör därför vara så organiserade att

arbetsgivarens och arbetstagarnas behov av utbildning kan tillgodoses

(kompetensutveckling).

Dagens tingsrättsorganisation har en i de flesta fall godtagbar

handläggningstid av mål och ärenden. Detta hindrar inte att snabbheten

och effektiviteten i förfarandet kan förbättras ytterligare. En fråga som är

särskilt viktig när det gäller hanteringen av brottmål är den geografiska

samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Det är inte

ovanligt att häktade personer far transporteras långa sträckor för att

inställa sig till en förhandling med höga kostnader för kriminalvården

som följd och med sämre möjligheter för domstolen och åklagaren att få

till stånd ett effektivt utnyttjande av resurserna. Starka praktiska skäl

talar därför för en bättre geografisk samordning, framför allt med

åklagarnas organisation (geografisk samordning med rättsväsendets

övriga myndigheter).

Uppföljning av handlingsplanen: Riksdagen har ställt sig bakom

principerna för reformeringen av tingsrätternas domkretsar (bet.

1999/2000: JuU22, rskr. 1999/2000:255).

9.1.1 Organisatoriska lösningar

Regeringens bedömning: Den organisatoriska lösningen bör vara att

tillskapa större domkretsar. Det kan ske genom

- att lägga samman tingsrätter,

- att verksamheten bedrivs i en domkrets (en myndighet) med perma-

nent verksamhet på flera orter,

- att i de fall arbetsunderlaget inte bär permanent verksamhet på mer än

en ort, tillgängligheten och den lokala förankringen tillgodoses genom

att domstolen har tingsställe vid en eller flera orter.

Uppföljning av handlingsplanen: (avsnitt 11.1.1) Riksdagen har ställt

sig bakom regeringens slutsatser i fråga om de organisatoriska

lösningarna (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). 1 de följande

40

avsnitten redogörs för projekt i vilka regeringen avser att gå vidare med Skr. 2000/01:112

organisatoriska förändringar i enlighet med principerna i

handlingsplanen.

9.2 Genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen

9.2.1 Sollentuna och Jakobsbergs tingsrätter

Regeringens bedömning: Arbetet med att lägga samman Jakobsbergs

och Sollentuna tingsrätter har nu genomförts och ger värdefulla

erfarenheter i det fortsatta förändringsarbetet.

Domstolsverket har i oktober 2000 i en slutrapport till regeringen

redovisat arbetet med att sammanlägga Jakobsbergs och Sollentuna

tingsrätter (dnr Ju2000/5579). Av rapporten framgår att arbetsläget har

varit ansträngt eftersom Jakobsbergs tingsrätt saknat flera ordinarie

domare. Personalresurser har också avdelats för att förbereda

sammanläggningen. Nämnda svårigheter har inneburit en ökning av

målbalansen i tingsrätterna.

Av rapporten framgår vidare att när det gäller personalfrågor har

sammanläggningen inte inneburit att någon personal behövt sägas upp till

följd av sammanläggningen eftersom någon övertalighet inte uppstått. Ett

särskilt projekt för utveckling av verksamheten har bedrivits i en

arbetsgrupp bestående av domstolssekreterare, notarier och domare från

de båda domstolarna samt två projektledare från Domstolsverket. Ett

särskilt syfte med projektet har varit att skapa samhörighet mellan

medarbetarna i de båda domstolarna.

Lokalerna för den nya domstolen har enligt Domstolsverket kunnat

lösas på ett bra sätt. Säkerhetskraven i samband med förhandlingar i mål

med krav på särskilda säkerhetsåtgärder kan tillgodoses bättre och till

lägre kostnad i den nya tingsrätten än vad som var möjligt att uppnå i den

del av verksamheten som bedrevs i Jakobsberg. Detta gäller bl.a.

bevakningen i huvudförhandlingar med häktade personer och vid

häktningsförhandlingar.

Den nya tingsrätten kommer enligt Domstolsverket att minska

kostnaderna för lokalerna, administration och ledningsfunktioner. Efter

det att den nuvarande dubbla hyreskostnaden upphör om ca två år

kommer den årliga kostnadsminskningen att bli ca 3,5 miljoner kronor.

Regeringen bedömer mot bakgrund av den redovisning som

Domstolsverket gjort att arbetet med att lägga samman domstolarna har

fungerat väl. De erfarenheter som vunnits kommer att vara värdefulla i

det fortsatta förändringsarbetet.

41

9.2.2

Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Hudiksvalls och

Ljusdals tingsrätter skapar förutsättningar för en bättre tingsrätts-

organisation i regionen.

Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen gav i juni 2000

Domstolsverket i uppdrag att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals

tingsrätter med kansliort i Hudiksvall. Den 1 oktober 2000 var

organisationsförändringen genomförd.

Domstolsverket har i en slutrapport i januari 2001 (dnr Ju2001/839)

redovisat verkets uppfattning om hur sammanläggningen genomförts. T

rapporten uppger Domstolsverket att arbetet med sammanläggningen av

ljusdals tingsrätt och Hudiksvalls tingsrätt har fungerat väl. Genom att

målen och ärendena från Ljusdals kommun nu handläggs vid en något

större tingsrätt har det skapats förutsättningar för en mindre sårbar

verksamhet. Sammanläggningen medför också ett bättre tillvaratagande

av domstolsväsendets resurser.

Regeringen konstaterar att arbetet med att lägga samman tingsrätterna

fungerat väl och att den nya tingsrätten nu har bättre förutsättningar att

möta kraven på en modem domstol.

9.3 Beslutade förändringar av tingsrättsorganisationen

9.3.1 Tingsrätterna i Västmanlands län

Regeringens bedömning: Sammanläggningen av tingsrätterna i Köping,

Sala och Västerås till den nya Västmanlands tingsrätt skapar

förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.2) Domstolsverket

har i skrivelsen Förslag till ny tingsrättsorganisation i Västmanlands län

den 22 mars 2000 till regeringen föreslagit att det bildas en tingsrätt i

Västmanlands län med permanent domstolsverksamhet vid länets

nuvarande tre domstolsorter, Köping, Sala och Västerås (dnr

Ju2000/l591). Domstolsverket har som skäl för sitt förslag anfört bl.a.

följande. Om Köpings, Sala och Västerås tingsrätter tillsammans bildar

en tingsrätt med verksamheten kvar på dessa orter skapas enligt

Domstolsverkets mening en tingsrättsorganisation som har judiciell och

administrativ bärkraft.

Domstolsverket har remitterat en promemoria med motsvarande

förslag. Flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller motsätter sig inte

promemorians förslag. Köpings, Sala och Västerås tingsrätter samt de

lokala arbetstagarorganisationerna vid dessa domstolar tillhör de remiss-

instanser som ställer sig bakom promemorians förslag.

Regeringen gör i likhet med berörda domstolar den bedömningen att

Domstolsverkets förslag bör genomföras. Regeringen avser därför att ge

42

Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 juli 2001 lägga sämman Skr. 2000/01:112

verksamheten vid de tre tingsrätterna i länet till en domstol med

permanent verksamhet i Köping, Sala och Västerås.

Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen har i juni år 2000 givit

Domstolsverket i uppdrag att lägga samman tingsrätterna i Västmanland

till en tingsrätt med kansliorter i Köping, Sala och Västerås. Arbetet med

organisationsförändringen har därefter bedrivits och sammanläggningen

avses att vara klar den 1 april 2001.

I förberedelsearbetet inför sammanläggningen har domstolarna bestämt

att vissa mål- och ärendetyper skall handläggas enbart vid en av de tre

kansliorterna. I första hand är det kansliorterna i Köping respektive Sala

som på detta sätt tillförs större arbetsvolymer. I övrigt går arbetet med att

sammanlägga de tre tingsrätterna till en tingsrätt, Västmanlands tingsrätt,

helt enligt planerna.

Regeringen konstaterar att den nya organisationen skapar

förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.

9.3.2 Örebro och Hallsbergs tingsrätter

Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Hallsbergs tingsrätt

och Örebro tingsrätt kommer att skapa förutsättningar för en bättre

tingsrättsorganisation i regionen.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.3) Domstolsverket

föreslog i en skrivelse till regeringen att tingsrätterna i Örebro och

Hallsberg läggs samman (dnr Ju2000/1346).

Vid tingsrätterna pågick sedan knappt två år en försöksverksamhet

med gemensam lagman för de bägge tingsrätterna. Domstolsverket har i

promemorian dragit slutsatsen att den dömande verksamheten främjas

bäst om den bedrivs vid en tingsrätt med Örebro som kansliort.

Domstolsverket remitterade en promemoria med detta förslag.

Regeringen delade Domstolsverkets och flertalet remissinstansers

bedömning att det från verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all

verksamhet i en domkrets. Hallsbergs tingsrätt bör därför läggas samman

med tingsrätten i Örebro för att ge utrymme för bl.a. en effektiv

beredningsorganisation, en specialisering med hänsyn till målunderlaget

och andra åtgärder i samma riktning för att få en långsiktigt hållbar

judiciell och administrativ bärkraft till nytta för verksamheten vid

domstolarna och regionen. Regeringen avser därför att ge

Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 juli 2001 lägga samman

tingsrätterna.

Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket erhöll i juni år 2000 i

uppdrag att lägga samman Örebro och Hallsbergs tingsrätter med

kansliort i Örebro. Arbetet med att lägga samman de två tingsrätterna

pågår och de avses fr.o.m. den 1 juni 2001 bilda en ny tingsrätt.

Verksamheterna vid de två tingsrätterna har föregåtts av en särskild

försöksverksamhet med bl.a. gemensam lagman och gemensam

administration för de två domstolarna. Tingsrätterna har en gemensam

43

samverkansgrupp bestående av alla personalkategorier från de bägge Skr. 2000/01:112

tingsrätterna. Samverkansgruppen träffas regelbundet och personalen vid

tingsrätterna känner redan varandra väl inför sammanläggningen. Enligt

samverkansgruppen har just den tidiga sammansmältningen av

verksamheterna som försöksverksamheten bidragit till varit mycket

gynnsam vid omorganisationen.

Regeringen konstaterar att den nya domstolen skapar förutsättningar

lor cn bättre tingsrättsorganisation i regionen.

9.3.3 Tingsrätterna i Blekinge län

Regeringens bedömning: Sammanläggningen av tingsrätterna i

Blekinge län kommer att skapa förutsättningar för en bättre

tingsrättsorganisation i regionen.___________________________________________

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.4) Domstolsverket

föreslog i en skrivelse regeringen att Sölvesborgs, Karlshamns, Ronneby

och Karlskrona tingsrätter läggs samman till en tingsrätt med verksamhet

i Karlshamn och Karlskrona och att detta sker senast den 1 juli 2001.

Som skäl för förslaget anförde Domstolsverket bl.a. följande. Om de

allmänna domstolarna i Blekinge skall kunna möta utvecklingen med en

fortsatt hög kvalitet i dömandet och med avgöranden inom rimlig tid på

ett effektivt sätt är det nödvändigt att verksamheterna förs samman. Sett

enbart från verksamhets- och effektivitetssynpunkt bör det finnas endast

en tingsrätt i länet, med hela sin verksamhet förlagd till en ort. Denna ort

bör vara Karlskrona. För att få en lokal förankring utifrån de geografiska

förhållandena inom länet bör dock den allmänna domstolsverksamheten

bedrivas även i Karlshamn.

I likhet med flertalet remissinstanser bedömde regeringen att det från

verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all verksamhet i en domkrets i

Blekinge län och att det bör finnas dömande verksamhet i Karlskrona och

Karlshamn.

Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen har i juni år 2000 givit

Domstolsverket i uppdrag att lägga samman tingsrätterna i Blekinge län

till en tingsrätt med kansliorter i Karlshamn och Karlskrona. Den nya

tingsrätten kommer att börja sin verksamhet den 1 juli 2001.

Arbetet med att lägga samman de fyra tingsrätterna till den nya

Blekinge tingsrätt fortskrider enligt planerna. En viss fördelning av

arbetsuppgifter mellan de bägge kansliorterna avser tingsrätten att

genomföra, t.ex. planeras det för att hantera alla gemensamma

ansökningar om äktenskapsskillnad, i vilka det enbart förekommer

skriftlig handläggning, i Karlshamn.

Regeringen gör bedömningen att genom den nya organisationen skapas

förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.

44

9.3.4 Tingsrätterna i Nordvästra Skåne

Skr. 2000/01:112

Regeringens bedömning: Genom sammanläggningen av Helsingborgs,

Klippans och Ängelholms tingsrätter till en tingsrätt med kansliorter i

Helsingborg och Ängelholm ges förutsättningar för en bra

tingsrättsorganisation i regionen.

Efter att ha remitterat en promemoria om den framtida

tingsrättsorganisationen i Nordvästra Skåne föreslog Domstolsverket i en

skrivelse till regeringen att Helsingborgs, Klippan och Ängelholms

tingsrätter skulle bilda en tingsrätt med kansliort i Helsingborg.

Regeringen gjorde i budgetpropositionen för år 2001 bedömningen att

Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tingsrätter bör bilda en tingsrätt

med kansliorter i Helsingborg och Ängelholm. Riksdagen ställde sig

bakom regeringens bedömning (bet. 2000/0 l:JuUl, rskr. 2000/01:78). I

december 2000 gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att senast den 1

oktober 2001 genomföra förändringen. Regeringen bedömer att genom

den nya tingsrätten ges förutsättningar för en bra organisation i regionen.

9.3.5 Tingsrätterna i Dalarnas län

Regeringens bedömning: Genom att lägga samman tingsrätterna i

Dalarnas län till två nya tingsrätter i Falun och Mora skapas

förutsättningar för en bra tingsrättsorganisation för framtiden.

Efter att ha remitterat en promemoria om den framtida

tingsrättsorganisationen i Dalarnas län föreslog Domstolsverket i en

skrivelse till regeringen att tingsrättsverksamheten i Dalarnas län bör

bedrivas i två domkretsar, en för den norra delen med kansliort i Mora

och en för den södra länsdelen med kansliort i Falun. I

budgetpropositionen för år 2001 bedömde regeringen att organisationen i

Dalarnas län borde utformas i enlighet med Domstolsverkets förslag.

Riksdagen ställde sig bakom regeringens bedömning (bet. 2000/0 l:JuUl,

rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav regeringen Domstolsverket i

uppdrag att senast den 1 september 2001 genomföra förändringen.

Regeringen bedömer att det med en domkrets i länets norra del, Mora

tingsrätt, och en domkrets i den södra länsdelen, Falu tingsrätt, skapas en

bra tingsrättsorganisation för framtiden.

9.3.6 Falköpings och Skövde tingsrätter

Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Falköpings och

Skövde tingsrätter kommer att skapa förutsättningar för en bättre

tingsrättsorganisation i regionen.

Efter att ha remitterat en promemoria om Falköpings och Skövde

tingsrätter föreslog Domstolsverket i en skrivelse till regeringen att

tingsrätterna i Falköping och Skövde läggs samman med kansliort i

45

Skövde. I budgetpropositionen för år 2001 gjorde regeringen Skr. 2000/01:112

bedömningen att tingsrätterna i Falköping och Skövde borde bilda en

tingsrätt med kansliort i Skövde. Riksdagen delade regeringens

bedömning (bet. 2000/01 :JuUl, rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav

regeringen Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 oktober 2001

genomföra förändringen.

Regeringen konstaterar att den nya domstolen skapar förutsättningar

för en bättre organisation i regionen.

9.3.7 Simrishamns och Ystads tingsrätter

Regeringens bedömning: Genom att lägga samman Simrishamns

tingsrätt och Ystads tingsrätt skapas förutsättningar för en bättre

tingsrättsorganisation i regionen.

Efter att ha remitterat en promemoria om Simrishamns och Ystads

tingsrätter föreslog Domstolsverket i en skrivelse till regeringen att

tingsrätterna i Simrishamn och Ystad läggs samman med kansliort i

Ystad. I budgetpropositionen för år 2001 gjorde regeringen bedömningen

att tingsrätterna i Simrishamn och Ystad borde bilda en tingsrätt med

kansliort i Ystad. Riksdagen delade regeringens bedömning (bet.

2000/01 :JuUl, rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav regeringen

Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 januari 2002 genomföra

förändringen.

Regeringen bedömer att den nya domstolen skapar förutsättningar för

en bättre tingsrättsorganisation i regionen.

9.4 Planerade förändringar av tingsrättsorganisationen

9.4.1 Riksdagens och regeringens roller i forändringsarbetet

Regeringen kommer som hittills att före varje förändring av

tingsrätternas domkretsar informera riksdagen i enlighet med vad som

sägs i handlingsplanen och vad riksdagen ställde sig bakom.

Sammanfattning av handlingsplanen: Enligt 11 kap. 4 §

regeringsformen gäller bl.a. att föreskrifter om huvuddragen av

domstolarnas organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken

stadgas inledningsvis att tingsrätt är allmän underrätt och, om ej annat är

föreskrivet, första domstol. Av paragrafens andra stycke framgår att

domsaga är tingsrättens domkrets och att regeringen förordnar om

indelning i domsagor. Tingsrätternas domsagor bestäms genom

förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.

Justiticutskottet har i betänkandet (bet. 1999/2000:JuUl s. 57) över

budgetpropositionen för år 2000 uttalat.

Även om det är regeringen som bestämmer om indelningen av

domsagor och därmed antalet tingsrätter far, med hänsyn till de ändringar

46

i anslagsbehov och personaluppsättning som en domsagoreglering kan

föranleda, riksdagen ofta ett avgörande inflytande på frågan, se

betänkandet Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4 s. 32).

Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen av frågan om nedläggning

av nuvarande Ljusdals tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också anmärkas

att regeringen under senare år i budgetpropositionen för riksdagen anmält

planerade organisationsförändringar när dessa inneburit att någon

tingsrätt skulle läggas ned.

Som ovan nämnts hade utskottet vid riksmötet 1998/99 att ta ställning

till motionsyrkanden om domstolsorganisationen, bl.a. i fråga om antalet

tingsrätter. Utskottet uttalade då att regeringen borde - som skett i

ärendet - anmäla organisationsförändringar som innebar att domstolar

lades ned. I övrigt hade utskottet inga invändningar mot det nödvändiga

utvecklingsarbetet som bedrevs. Riksdagen delade utskottets bedömning

(rskr. 1999/2000:78).

Uppföljning av handlingsplanen: Riksdagen ställde sig bakom

regeringens syn på hur reformarbetet såvitt avser tingsrätternas

domkretsar bör bedrivas och de principer som bör vara vägledande i

arbetet (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255).

I budgetpropositionen aviserade regeringen att den i en särskild

skrivelse under våren 2001 avsåg att till riksdagen anmäla ytterligare

organisationsförändringar.

I denna skrivelse anmäler regeringen för riksdagen de förändringar

som nu planeras.

9.4.2 Härnösands, Sollefteå och Örnsköldsviks tingsrätter

Regeringens bedömning: Härnösands, Sollefteå och Ömsköldsviks

tingsrätter bör bilda en domkrets (en myndighet) med kansliorter i

Härnösand och Örnsköldsvik.

Skälen för regeringens bedömning: Domstolsverket har i en skrivelse

den 19 december 2000 till regeringen föreslagit att Härnösands, Sollefteå

och Ömsköldsviks tingsrätter läggs samman med kansliorter i Härnösand

och Örnsköldsvik (dnr Ju2000/5671).

Domstolsverket har i en promemoria som remissbehandlats redovisat

olika alternativ för en förändrad organisation i de norra delarna av

Västemorrlands län. Domstolsverket har i promemorian gjort

bedömningen att verksamheten främjas bäst om alla tre tingsrätterna

läggs samman och lokaliseras till Härnösand. Med hänsyn till de stora

avstånden i regionen har Domstolsverket föreslagit att även den dömande

verksamheten i Örnsköldsvik bibehålls.

Domstolsverkets promemoria har remissbehandlats. Av 16

remissinstanser tillstyrker 10 Domstolsverkets förslag. De som har

tillstyrkt förslaget är Härnösands tingsrätt, Ömsköldsviks tingsrätt,

Hovrätten för Nedre Norrland, Riksåklagaren, Åklagarkammaren i

Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Västemorrlands län,

Skr. 2000/01:112

47

Kriminalvårdsstyrelsen, Härnösands kommun, och nämndemanna- Skr. 2000/01:1 12

föreningen i Sollefteå.

Sollefteå tingsrätt tillstyrker förslaget att tingsrätten bör läggas

samman med annan domstol men avstår från att yttra sig över förslaget i

övrigt.

Sveriges domareförbund förordar att de tre tingsrätter läggs samman

och att ett tingsställe inrättas i Örnsköldsvik.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län har avstått från att ta ställning till

Domstolsverkets förslag.

Nämndcmannaföreningen vid Örnsköldsviks tingsrätt föreslår att

Sollefteå och Ömsköldsviks tingsrätter läggs samman med tingsställe i

Sollefteå.

Sollefteå kommun avstyrker Domstolsverkets förslag.

Ömsköldsviks kommun förordar att tingsrätten i Örnsköldsvik

bibehålls och att utredningen kompletteras med en översyn som omfattar

hela länet.

Regeringen delar Domstolsverkets och flertalet remissinstansers

bedömning att det är bäst att bedriva verksamheten i en domkrets. Enligt

regeringens uppfattning är det också naturligt bl.a. med hänsyn till

rättsväsendets myndigheter i övrigt i regionen att Härnösands tingsrätt

bildar en kansliort i den nya domkretsen. Regeringen delar

Domstolsverkets slutsats att det med hänsyn till avstånden i regionen

också bör finnas dömande verksamhet i Örnsköldsvik.

Regeringen avser därför att ge Domstolsverket i uppdrag att senast den

1 november 2001 lägga samman Härnösands, Sollefteå och

Ömsköldsviks tingsrätter till cn tingsrätt (en myndighet) med kansliorter

i Härnösand och Örnsköldsvik.

9.4.3 Eslövs, Lund och Landskrona tingsrätter

Regeringens bedömning: Eslövs, Landskrona och Lunds tingsrätter bör

bilda en domkrets (en myndighet) med kansliorter i Landskrona och

Lund.

I budgetpropositionen för år 2001 redogjorde regeringen för planerna att

lägga samman Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tingsrätter med

kansliorter i Helsingborg och Ängelholm. I den utredning som föregick

regeringens ställningstaganden ingick även Landskrona tingsrätt. Flera

remissinstanser ifrågasatte om inte ett organisationsalternativ med Lunds

tingsrätt borde övervägas beträffande Landskrona tingsrätts framtid.

Efter remissbehandlingen anslöt sig även Domstolsverket till

uppfattningen att även Lunds tingsrätt borde ingå i underlaget för att

bedöma verksamheten i Landskrona tingsrätt.

Domstolsverket har i skrivelsen Den framtida tingsrättsorganisationen

i Eslövs och Landskrona domsagor den 14 februari 2001 föreslagit att

Eslövs och Lunds tingsrätter läggs samman med kansliort i Lund samt att

Landskrona och Helsingborgs tingsrätter läggs samman med kansliort i

Helsingborg (dnr Ju2001/l 184).

Domstolsverket har remitterat en promemoria med motsvarande

förslag.

48

Landskrona och Helsingborgs tingsrätter, Hovrätten över Skåne och Skr. 2000/01:112

Blekinge, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i

Malmö, Landskrona och Svalövs kommuner, Landskrona

Nämndemannaförening samt Sveriges Domareförbund har förordat en

sammanläggning av Landskrona tingsrätt med annan tingsrätt.

Remissinstanserna har dock olika uppfattningar i frågan om Landskrona

tingsrätt bör läggas samman med Lunds tingsrätt eller med Helsingborgs

tingsrätt.

Eslövs tingsrätt, Eslövs kommun och Eslövs nämndemannaförening/-

kamratföreningar har ansett att Eslövs tingsrätt bör vara kvar som

självständig domstol samt Hörby kommun att det inte föreligger behov

att förändra organisationen, medan Hovrätten över Skåne och Blekinge,

Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Malmö och

Sveriges Domareförbund har förordat en sammanläggning av Lunds och

Eslövs tingsrätter.

Landskrona tingsrätt, Landskrona kommun och Landskrona

Nämndemannaförening har förordat att - förutom Landskrona tingsrätt -

även Eslövs tingsrätt läggs samman med Lunds tingsrätt.

Kriminalvårdsstyrelsen har uttalat att från kriminalvårdens synpunkt är

en koncentration av tingsrättsverksamheten till ett mindre antal

tingsrätter generellt att föredra.

Domstolsverket anför som skäl för sitt förslag bl.a. följande. Eslövs

och Landskrona tingsrätter kan med den personalstyrka som de båda

tingsrätterna bör ha med hänsyn till målunderlag få svårigheter att alltid

klara av den bortovaro som ett ökat krav på återkommande

kompetensutveckling ställer. Verksamheten vid tingsrätterna kommer

även att vara känslig för längre tids utevaro t.ex. vid sjukdom.

Förutsättningarna för att skapa en bra beredningsorganisation som gör att

domarrollen renodlas är bättre i en större tingsrätt än i de mindre

tingsrätter som det är fråga om i Eslöv och Landskrona. I en större

domstol kommer det att finnas större möjligheter till flexibilitet och

specialisering samt ökade förutsättningar att anställa kvalificerad

personal för vissa särskilda uppgifter. Eslövs tingsrätt bör läggas samman

med Lunds tingsrätt. När det gäller Landskrona tingsrätt finns

alternativen att lägga samman tingsrätten antingen med Helsingborgs

tingsrätt eller med en ny tingsrätt bildad av nuvarande Lunds och Eslövs

tingsrätter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, Landskrona och Lunds tingsrätter,

Landskrona kommun samt Landskrona Nämndemannaförening har

förordat att Landskrona tingsrätt läggs samman med Lunds tingsrätt,

medan Helsingborgs tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren,

Åklagarmyndigheten i Malmö, Svalövs kommun och Sveriges

Domareförbund har ansett att Landskrona tingsrätt bör läggas samman

med Helsingborgs tingsrätt.

Regeringen delar i stort Domstolsverkets analys av hur den dömande

verksamheten i regionen bör organiseras i framtiden. Regeringen anser

dock att det även i Landskrona bör finnas permanent dömande

verksamhet. Enligt regeringen väger det jämnt om Landskrona bör läggas

samman med Lund eller Helsingborg. Vid en samlad bedömning finner

regeringen att Landskrona tillsammans med Lund och Eslöv bör bilda

den nya domkretsen. Regeringen avser därför att ge Domstolsverket i

49

uppdrag att senast den 1 juli 2002 lägga samman tingsrätterna i Eslövs, Skr. 2000/01:112

Landskrona och Lund till en tingsrätt (en myndighet) med kansliorter i

Landskrona och Lund.

9.4.4 Boden, Luleå och Piteå tingsrätter

Regeringens bedömning: Boden, Luleå och Piteå bör bilda en domkrets

med kansliort i Luleå.

Den nya domkretsen bör inte omfatta Jokkmokks kommun som bör

foras till Gällivare domsaga.

Skälen för regeringens bedömning: Domstolsverket har i skrivelsen

Förslag till ny tingsrättsorganisation i nuvarande Bodens och Luleå

domsagor den 22 augusti 2000 till regeringen föreslagit att Bodens och

Luleå tingsrätter läggs samman med Luleå som kansliort (dnr

Ju2000/3798). Vidare har Domstolsverket föreslagit att Jokkmokks

kommun förs över från Bodens domsaga till Gällivare domsaga.

Domstolsverket har i skrivelsen Förslag till ny tingsrättsorganisation i

nuvarande Piteå och Luleå domsagor den 13 februari 2001 föreslagit att

Piteå tingsrätt läggs samman med Luleå tingsrätt och att Luleå blir

kansliort (dnr Ju2001 /1194).

Domstolsverket har övervägt olika alternativ för den framtida

organisationen och kommer i skrivelserna fram till att verksamheterna

vid de tre tingsrätterna främjas bäst om tingsrätterna läggs samman och

att all verksamhet koncentreras till Luleå.

Domstolsverket har remitterat promemoriema med motsvarande

förslag.

En klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt Domstolsverkets

förslag. Av fyrtio remissvar har åtta avstyrkt Domstolsverkets förslag.

Dessa är Bodens kommun, Bodens nämndemannaförening, Piteå

tingsrätt, Piteå kommun, Älvsbyns kommun, Nämndemannaföreningarna

vid Piteå och Skellefteå tingsrätter samt Lokalföreningen för ST-domstol

vid Piteå tingsrätt.

Domstolsverket har som skäl för sina förslag anfört att verksamheten

främjas bäst om de tre tingsrätterna i framtiden bildar cn tingsrätt med

kansliort i Luleå.

Regeringen delar Domstolsverkets uppfattning att det för att klara

framtidens krav på den dömande verksamheten i regionen är bäst att

samla all verksamhet i en tingsrätt. En sådan tingsrätt kommer också att

kunna bli en stimulerande arbetsplats för de anställda. En samordning i

Luleå innebär också att rättsväsendets samlade resurser i regionen kan

användas effektivare. I dc aktuella domsagorna är avstånden mycket

stora. Det finns därför flera tingsställen i dessa. Mellan de aktuella

kansliorterna är däremot inte avstånden sådana att det motiverar att

tingsställen ersätter de kansliorter som avvecklas. Självklart är dock att

det i många fall ändå kan vara lämpligt att den nya tingsrätten håller

förhandling i såväl Boden som Piteå. Sådana fall kan vara att det i målet

skall vara syn eller att del är ett stort antal personer som skall höras i

målet.

50

Regeringen avser att ge Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 Skr. 2000/01:112

februari 2002 lägga samman Boden, Luleå och Piteå tingsrätter till en

tingsrätt med kansliort i Luleå.

9.5 Det fortsatta reformarbetet

Regeringens bedömning: De genomförda och pågående förändringarna

av tingsrätternas domkretsar innebär att domstolsväsendet står bättre

rustat för de krav framtiden ställer. Regeringen avser att fortsätta driva

förändringsarbetet avseende tingsrätternas yttre organisation.

Regeringen kommer att inrikta reformarbetet på att se över

tingsrättsorganisationen i storstadsområdena och en översyn av

verksamheten i Stockholms tingsrätt.

Regeringen avser att låta utvärdera genomförda domkretsförändringar.

Resultatet av utvärderingen skall bilda underlag för det fortsatta

reformarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har ett

förhållandevis stort antal tingrätter och domkretsar varit föremål för

översyn och förändring. Förändringarna har i några fall skett genom

sammanläggning av tingsrätter till större domkretsar, i andra fall genom

att en större domkrets (en myndighet) tillskapats där permanent

verksamhet bedrivs på flera orter. På några ställen tillgodoses

tillgängligheten genom att domstolen har tingsställe på en eller flera orter

inom domkretsen. Förändringarna har gjorts för att verksamheten vid

varje domstol skall vara av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda

mål för kvalitet, snabbhet och service.

Regeringen har i det föregående redovisat planerade förändringar

avseende tingrättema i Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik,

tingsrätterna i Eslöv, Lund och Landskrona samt tingsrätterna i Boden,

Luleå och Piteå. Härutöver bedriver Domstolsverket organisationsprojekt

i flera regioner i syfte att förändra och utveckla tingsrättsorganisationen.

Regeringen har i beslut den 12 oktober 2000 gett Domstolsverket i

uppdrag att lämna förslag på den framtida organisationen för

tingsrätterna i Värmlands län. Uppdraget skall redovisas senast den 1

maj 2001.1 det sammanhanget kommer även organisationen i Karlskoga

och Lindesbergs tingsrätter ses över.

Domstolsverket har utarbetat en promemoria med förslag till ny

organisation för tingsrätterna i Kalmar, Oskarshamn och Västervik.

Förslaget innebär att de tre tingsrätterna läggs samman till en gemensam

domkrets med kansliorter på de nuvarande tingsrättsortema. Även andra

organisationslösningar har utretts. Förslaget har nyligen remitterats av

Domstolsverket.

Domstolsverket har vidare nyligen remitterat en promemoria med

förslag till ny organisation för Svegs och Östersunds tingsrätter. Denna

region hör till de mera glest befolkade delarna av Sverige vilket ställer

särskilda krav på tingsrättsorganisationen. Förslaget innebär att Svegs

tingsrätt läggs samman med Östersunds tingsrätt och att ett tingställe

upprättas i Sveg.

51

Det är regeringen som förordnar om indelningen i domkretsar.

Regeringen har mot bakgrund av frågornas vikt löpande informerat

riksdagen om de domkretsförändringar som planeras (jfr avsnitt 9.4.1).

Regeringen kommer även fortsättningsvis hålla riksdagen informerad och

närmast i budgetpropositionen för 2002 anmäla de eventuella

förändringar av tingsrättsorganisationen som Domstolsverkets översyner

i nu nämnda regioner aktualiserar.

Domstolsverket har tillsatt en särskild utredare som ser över

tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Regeringen har tidigare i sin

handlingsplan till riksdagen aviserat en översyn av tingsrätterna i Gävle

och Sandviken. I handlingsplanen redovisade regeringen samtidigt

bedömningen att Ljusdals tingsrätt borde läggas samman med

Hudiksvalls tingsrätt. Förändringen var genomförd den 1 oktober 2000.

Regeringens förändring av domkretsindelningen gjordes med föresatsen

alt den nya organisationen skall vara långsiktigt hållbar. Regeringen

kommer därför inte vara beredd att nu föreslå förändringar avseende

Hudiksvalls tingsrätt.

Domstolsverket har också nyligen givit en särskild utredare i uppdrag

att se över tingsrätterna i Strömstad, Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan

och Stenungsund. Domstolsverket kommer att lägga ett förslag till

regeringen under hösten 2001.

Regeringen gör den bedömningen att det finns behov av att utvärdera

de förändringar som genomförts. Vid en sådan utvärdering bör särskilt

belysas den nya organisationens effekter för verksamheten i berörda

tingrätter och för medborgarna på berörda orter. Belysas bör även

effekterna för rättsväsendet i övrigt och andra myndigheter samt berörd

personal. Regeringen avser därför att hösten 2001 låta påbörja en

utvärdering av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen.

Utvärderingens resultat skall ligga till grund för regeringens inriktning

av det fortsatta reformarbetet och arbetet med att identifiera de regioner

där behov av översyn och förändring av tingsrättsorganisationen

föreligger. Först när denna översyn är klar kommer regeringen ta

ställning till eventuella förslag rörande tingsrätterna i Strömstad,

Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan och Stenungsund.

De organisationsförändringar som hittills genomförts har i första hand

rört de mindre tingsrätterna. Det finns skäl att nu också överväga om den

nuvarande organisationen i storstäderna är ändamålsenlig. 1

stockholmsområdet har befolkningen ökat betydligt under dc senaste

decennierna utan att någon större förändring av tingsrättsorganisationen

skett. Detta har medfört en allt större arbetsbörda för landets största

domstol, Stockholms tingsrätt. Vid flera tillfallen har Stockholms

tingsrätt varit föremål för organisationsöversyn. Vissa justeringar av

avdelningar och ledningsfunktioner har också skett. Någon närmare

analys av arbetsunderlaget har utredningarna emellertid inte inneburit.

Tingsrättens arbetsbalanser för de enskilda medarbetarna är högre än

normalt i landet. Detta beror sannolikt i hög grad på att målen generellt

är mer komplicerade än för många andra tingsrätter. Å andra sidan kan

en tingsrätt av Stockholms storlek göra effektivitetsvinster som är svåra

att uppnå vid andra domstolar. Det finns också anledning att ifrågasätta

om resursutnyttjandet i regionen är det optimala.

Skr. 2000/01:112

52

Regeringen gör den bedömningen att det finns anledning att se över Skr. 2000/01:112

verksamheten vid Stockholms tingsrätt och utreda om det bör göras

organisatoriska förändringar. Uppdraget bör avse såväl tingsrättens yttre

organisation som arbetsformer och ledningsfunktioner. Uppdraget

kommer också att avse regionens övriga tingsrätter. Regeringen avser

därför att hösten 2001 ge Domstolsverket i uppdrag att utreda

tingsrättsorganisation i stockholmsområdet.

9.6 Samordning av vissa tingsrätter och vissa länsrätter

Regeringens bedömning: Länsrätter och tingsrätter bör vid orter där det

är lämpligt samordnas med en gemensam chef och en gemensam

administration.

En särskild utredare har föreslagit vissa författningsändringar för att

samordningen skall vara möjlig. Utredarens förslag är på remiss och

regeringen avser att återkomma till riksdagen med författningsförslag i

budgetpropositionen för år 2002.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 11.5)

redovisas de försöksverksamheter med gemensam lagman och

samverkan mellan Karlskrona tingsrätt och Länsrätten i Blekinge län och

vid Växjö tingsrätt och Länsrätten i Kronobergs län.

Regeringen konstaterar att lösningen med en chef och med en

gemensam administration kan vara en lämplig lösning vid vissa orter. I

handlingsplanen betonar regeringen att den specialisering som dömande i

länsrätt respektive tingsrätt innebär inte skall minskas.

Uppföljning av handlingsplanen: Den 30 oktober 2000 erhöll en

särskild utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att

utreda samordningen av vissa tingsrätter och länsrätter främst för att

utreda vilka eventuella författningsändringar som behövs. I en

promemoria som inkom till departementet den 29 januari 2001 (dnr

Ju2000/5438) har uppdraget redovisats. I promemorian behandlas bl.a.

ledningsfunktionens innebörd och utformning samt personalens

möjligheter att tjänstgöra i båda domstolarna. Frågor som diskuteras är

bl.a. i vilka former som administrativa beslut skall fattas, möjligheten till

delegation av rätten att fatta beslut i administrativa ärenden,

möjligheterna att förordna personal att tjänstgöra i annan domstol än den

de tillhör samt möjligheterna att delegera uppgifter med anknytning till

målhanteringen. I enlighet med uttalandena i handlingsplanen har

utgångspunkten för översynen varit att de samverkande domstolarna

skall vara två självständiga myndigheter. I promemorian konstateras att

detta innebär att de samverkande domstolarna skall ha en egen budget

och ett eget budgetansvar samt att samordningen av administrationen inte

kan drivas för långt.

I promemorian föreslås bl.a. att lagmannen skall ges möjlighet att

uppdra åt någon annan anställd i tingsrätten eller länsrätten att i sitt ställe

avgöra vissa administrativa ärenden. Förslaget innebär således att

lagmannen kan ge uppdrag till någon som är anställd i annan domstol än

den i vilken uppgifterna skall utföras.

53

Vidare föreslås att i tingsrätt och länsrätt som har gemensam lagman Skr. 2000/01:112

skall plenum (kollegium) samordnas om inte lagmannen bestämmer

annat. Samordningen innebär t.ex. att ärenden bereds och föredras

gemensamt men att respektive domstol självständigt fattar beslut.

Slutligen föreslås att det vid tingsrätter och länsrätter som har

gemensam lagman införs en kombinerad notarietjänstgöring, med en

tjänstgöringtid på två och ett halvt år.

Promemorian har skickats ut på remiss och remisstiden utgår den 20

april 2001. Efter beredning av promemorian och remissvaren avser

regeringen att ta ställning i budgetpropositionen för år 2002.

9.7 Specialdomstolar och hyres- och arrendenämnderna

Regeringens bedömning: Den dömande verksamheten i landet bör så

långt som möjligt ske i de allmänna domstolarna eller de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Det kan dock finnas målkategorier som bäst

hanteras i en specialdomstol utanför de allmänna domstolarna eller de

allmänna förvaltningsdomstolarna.

Inom kort kommer utredningen om patentprocessen att lämna sitt

betänkande. Regeringen avser efter sedvanlig remissbehandling av

förslaget att ta ställning till hur dömandet i patentmål bör organiseras i

framtiden.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.7) En allomfattad

princip under det senaste decenniet är att specialdomstolar utanför de

bägge domstolslagen bör undvikas. Stor samstämmighet finns om att en

lösning med fastighetsdomstolar eller miljödomstolar inom de allmänna

domstolarna i normalfallet är ett betydligt bättre alternativ än med

spccialdomstolar. Personalförsörjning, ökad flexibilitet, minskad

sårbarhet och högre effektivitet talar för en lösning med en

sammanhållen organisation. Det kan finnas mål som bäst hanteras i en

specialdomstol utanför de allmänna domstolarna eller de allmänna

förvaltningsdomstolarna.

9.7.1 Hyrcs- och arrendenämnder

Regeringens bedömning: Hyres- och arrendenämnderna i Stockholm,

Göteborg och Malmö har såväl administrativ som judiciell bärkraft.

Regeringen har därlor inte för avsikt att föreslå organisatoriska

förändringar för dessa nämnder.

När det gäller övriga hyres- och arrendenämnder har de inte nödvändig

administrativ eller judiciell bärkraft. Regeringen avser att under våren

2001 ge Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag om hur dessa

nämnder administrativt bör knytas till tingsrätten vid respektive hyres-

och arrendenämnds kansliort.

Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt

11.7.1) tillkännagav regeringen att den under år 2001 avser att remittera

54

ett förslag som administrativt knyter hyres- och arrendenämnderna till Skr. 2000/01:112

tingsrätterna vid de nuvarande orterna. Genom en sådan lösning kan

särdragen i nämndernas verksamhet bibehållas samtidigt som deras

judiciella och administrativa bärkraft kan förbättras genom den

administrativa samordningen med tingsrätten på orten.

Skälen för regeringens bedömning: Hyres- och arrendenämnderna är

av mycket varierande storlek. Det finns i landet tolv nämnder och de nio

minsta har endast ett hyresråd. För dessa nämnder är sårbarheten och

svårigheten att dimensionera arbetsbördan påtaglig. För de tre större

nämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö är arbetsvolymen av den

storleken att motsvarande problem saknas.

Regeringen anser, som tidigare redovisats i handlingsplanen, att en

lösning for att komma tillrätta med sårbarheten hos hyres- och

arrendenämnderna är att administrativt knyta dessa till tingsrätten på

kansliorten. De fördelar för verksamheten som kan vinnas med en sådan

organisatorisk lösning är inte lika tydlig för de stora nämnderna.

Regeringen avser därför inte att verka för en sådan lösning i Stockholm,

Göteborg eller Malmö.

För att åstadkomma en administrativ samordning avser regeringen att

under våren 2001 ge Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag om hur

nämnderna administrativt bör knytas till tingsrätten på orten.

9.7.2 Patentprocessen

Regeringens bedömning: Inom kort kommer utredningen om

patentprocessen att lämna sitt betänkande. Regeringen avser efter

sedvanlig remissbehandling av förslaget att ta ställning till hur dömandet

i patentmål bör organiseras i framtiden.

Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.7.2)

Domstolsprövning av vissa frågor som rör det industriella rättsskyddet

sker dels i Patentbesvärsrätten med möjlighet att överklaga till

Regeringsrätten, dels i allmän domstol.

Möjligheten att fa en kvalificerad bedömning i patentmål är av stor

betydelse för näringslivet. Patentprocessen kräver en långtgående såväl

juridisk som teknisk sakkunskap, samtidigt som verksamheten inte ger

underlag för mer än ett begränsat antal specialister. Frågor kring vikande

målunderlag och det faktum att den kompetens som efterfrågas i dag är

uppdelad på två domstolar har väckt frågan om koncentration av

verksamheten. Regeringen har därför beslutat om en översyn av

patentprocessen (dir. 1999:28).

Uppföljning av handlingsplanen: 1999 års patentprocessutredning

planerar att den 3 april 2001 överlämna sitt förslag till

Justitiedepartementet. Efter sedvanligt remissförfarande avser regeringen

att ta ställning till vilka förändringar som bör genomföras.

55

10 Ekonomiska förutsättningar

För att säkerställa reformeringen av domstolsväsendet har regeringen de

senaste åren tillfört domstolsväsendet betydande resurser.

I budgetpropositionen för 2000 tillfördes domstolsväsendet 110 mkr

för år 2000 (varav 70 mkr till domstolarna) och 85 mkr för vart och ett av

åren 2001 och 2002. I april 2000 överfördes 48 mkr till domstolarna

genom en ändring av regleringsbrevet och i budgetpropositionen for

2001 höjdes domstolsväsendets anslagsram med 120 mkr.

Skr. 2000/01:112

56

Justitiedepartementet Skr - 2000/01:112

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,

Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm,

Bodström

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:112 Reformeringen av

domstolsväsendet - information och uppföljning av handlingsplanen.

57