Prop. 2000/01:114

Regeringens skrivelse

2000/01:114

Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken

och exporten av krigsmateriel år 2000

Skr.

2000/01:114

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 5 april 2001

Göran Persson

LeifPagrotsky

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för den svenska exporten av

krigsmateriel under år 2000.1 korthet redovisas även viktigare skeenden på

exportkontrollområdet. Vad särskilt gäller exportkontroll av produkter med

dubbla användningsområden innehåller skrivelsen en redovisning av den nya

EU-reglering som antogs i juni år 2000. Vidare beskrivs översiktligt det

regelverk som tillämpas inom området.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:114

1 Sammanfattning.................................................................................4

Avdelning I - Exportkontroll och export av krigsmateriel

2 Krigsmaterielexporten år 2000..........................................................6

3 Lagen om krigsmateriel.....................................................................7

4 Riktlinjerna för krigsmaterielexport..................................................8

5 Inspektionen för strategiska produkter............................................10

6 Exportkontrollrådet..........................................................................11

7 Det teknisk-vetenskapliga rådet.......................................................12

8 Informationsverksamhet avseende exportkontroll..........................12

9 FN-registret och annan internationell rapportering om

vapenöverföringar............................................................................13

10 Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet..............................15

11 Internationella vapenembargon........................................................16

12 Internationella ansträngningar för att förebygga och bekämpa

destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning

av lätta vapen....................................................................................17

13 Försvarsindustrin och internationellt samarbete på krigs-

materielområdet................................................................................18

14 Utvecklingen av internationell handel med krigsmateriel...............20

15 Korruption inom internationell handel med krigsmateriel..............21

Avdelning II - Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden

16 Internationellt samarbete om exportkontroll...................................21

17 En ny EG-förordning för kontroll av produkter med

dubbla användningsområden........................................................27

18 Kryptografi.......................................................................................32

Bilaga 1 -Svensk krigsmaterielexport år 2000

1 Bakgrund..........................................................................................34

2 Beviljade utförseltillstånd................................................................34

3 Faktiska leveranser...........................................................................38

4 Fördelning av exporten på materielslag...........................................39

5 Exportens geografiska fördelning....................................................41

6 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m..............................46

7 Militärt inriktad utbildning..............................................................46

8 Redovisning av ägande i utländska rättssubjekt..............................46

9 De exporterande företagen...............................................................47

10 Utvecklingen av de krigsmaterielproducerande företagens

sysselsättning m.m.......................................................................... 47

Bilaga 2 Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden

år 2000............................................................................... 49

Bilaga 3 Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan.....................................................................51

Bilaga 4 EU:s uppförandekod för vapenexport......................................53

Bilaga 5 Medlemsskap i multilaterala kontrollarrangemang.................64

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001 ..............65

3

Skr. 2000/01:114

\* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114

1 Sammanfattning

Skr. 2000/01:114

Exportkontrollen är en viktig nationell angelägenhet. Kontrollen av

krigsmatcrielexporten är grundad på nationellt fastställda regler och bör så

förbli även om inslaget av internationell dialog ökat under senare år,

framförallt inom ramen för EU-samarbetet. Kontrollen av produkter med

dubbla användningsområden bygger i första hand på internationellt

samarbete inom ramen för särskilda överenskommelser där parterna åtar sig

att i vissa situationer förhindra spridningen av de produkter som omfattas.

På krigsmaterielområdet präglas skeendet av den europeiska

försvarsindustrins rationalisering. De senaste åren har en rad

gränsöverskridande sammanslagningar och samarbeten ägt rum. Denna

utveckling förväntas fortsätta. Bakgrunden står att finna bl.a. i det kalla

krigets slut, som medfört en förändrad hotbild och minskade ekonomiska

ramar för försvarsmaterielanskaffning i de flesta länder. Krympande

resurser och kraftigt stigande utvecklingskostnader för varje ny generation

materiel har medfört en insikt i de flesta europeiska länder med en

försvarsindustri av någon betydenhet att renodlade nationella försvars-

industrier av ekonomiska skäl inte längre går att upprätthålla.

Utvecklingen går överallt mot nedskärningar och omstruktureringar av

nationella försvarsindustrier. Den amerikanska industrin kan generellt sett

sägas ligga före sina europeiska motsvarigheter i denna utveckling. Olika

initiativ har därför tagits av såväl Europeiska kommissionen som enskilda

regeringar i ett försök att påskynda och underlätta en omstrukturerings-

process i Europa. Målsättningen är att skapa förutsättningar för en

försvarsindustri som kan hävda sig i konkurrens med den hårt

rationaliserade och storskaliga amerikanska och därmed motverka en alltför

stark amerikansk dominans på försvarsmaterielområdet.

Den svenska synen på utvecklingen tydliggjordes i 1996 års försvarsbeslut

(jfr prop. 1995/96:12 och 1996/97:4) och i propositionen Det nya försvaret

(prop. 1999/2000:30). Svensk försvarsindustri har uppmanats att gå ut och

söka stärkt internationellt samarbete. Även om en inhemsk försvarsindustri

inte längre kan upprätthållas på samma sätt som tidigare - av de skäl som

beskrevs ovan - är det av vikt för Sverige att bibehålla kvalificerad teknisk

kompetens på området och att säkerställa en betryggande materiel-

försörjning som en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla vår

militära alliansfrihet. Den svenska försvarsindustrins fortbestånd som del av

en större europeisk industri innebär att det tidigare oberoendet byts mot

ömsesidiga beroenden som bedöms ge goda förutsättningar att säkra

matcrielleveranser till det svenska försvaret vid behov. Vidare torde en

omstrukturering på europeisk nivå underlätta en minskning av rådande

överkapacitet inom europeisk försvarsindustri, vilket i sin tur minskar

trycket att exportera för att kompensera bortfallet av inhemska

beställningar. Detta bedömer regeringen vara en i sig eftersträvansvärd

effekt.

Sverige har under 2000 fortsatt sitt deltagande i det s.k. Letter of Intent- 2000/01:114

initiativet (Loi) som undertecknades av försvarsministrarna i Frankrike,

Italien Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland i juli 1998. Detta

arbete syftar till att identifiera och vidta åtgärder för att underlätta

försvarsindustrins omstrukturering. I juli 2000 undertecknades det s.k.

Ramavtalet (Framework Agreement) inom ramen för Lol-initiativet. Bland

de områden som ingår i ramavtalet återfinns exportkontrollprocedurer. En

viktig ambition på detta område har varit att undvika att skilda exportbesked

i olika länder blir en faktor som påverkar utformningen av gräns-

överskridande industrisamarbeten. Genom ett i förväg etablerat ramverk

undviks en situation där olika länders regelverk ställs mot varandra. Detta

arbete redovisas mer utförligt i skrivelsens avsnitt 13.

Arbetet inom ramen för den gemensamma uppförandekod för vapenexport

som Europeiska unionen antog den 8 juni 1998 har också fortsatt under

2000 och redovisas i skrivelsens avsnitt 11. Båda aktiviteterna är exempel

på processer som över tiden kan leda till ett gradvis närmande mellan EU-

ländemas politik på exportkontrollområdet och en ökad grad av restriktivitet

och ansvarstagande i Europa som helhet.

Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet i ett flertal

internationella fora for att främja en ansvarsfull exportpolitik, effektiva

exportkontrollprocedurer, och ökad öppenhet på området. Stor vikt fästs vid

de internationella ansträngningar som pågår för att förebygga och bekämpa

destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning av lätta vapen, bl.a.

inför den FN-konferens som ska hållas i juli år 2001. I linje med den

svenska regeringens strävan att motverka korruption inledde regeringen år

1999 ett samarbete med den internationella frivilligorganisationen för

korruptionsfrågor Transparency International, i syfte att få till stånd arbete

på temat korruption inom handeln med krigsmateriel. Samarbetet

möjliggjorde genomförandet i februari 2000 ett seminarium i Stockholm på

detta tema. Samarbetet fortsatte under år 2000 och en andra konferens i

ämnet genomförs i Storbritannien under våren 2001.

Redovisningen av krigsmaterielexporten återfinns i skrivelsens första

avdelning samt i bilaga 1.

Vad gäller kontrollen av produkter med dubbla användningsområden

karakteriseras skeendet av en strävan att systematiskt förstärka det

samarbete som grundlagts i en serie exportkontrollarrangemang. Av störst

praktisk betydelse är det informationsutbyte som äger rum löpande i de

olika exportkontrollarrangemangen. Detta utbyte ger exportkontroll-

myndigheterna möjlighet att skilja legitim civil handel från sådan

anskaffning som ytterst syftar till att stödja program för utveckling eller

tillverkning av massförstörelsevapen, eller andra destabiliserande militära

ändamål. Den 28 september 2000 trädde en ny EG-förordning i kraft, nr

1334/2000 om upprättandet av en ny gemenskapsordning för kontroll av

produkter och teknik med dubbla användningsområden (EGT nr L 159,

30.6.2000 s.l),. Därmed slutfördes en revision av den tidigare förordningen

på området, som påbörjades 1998. Den nya förordningen innebär att Skr. 2000/01:114

exportkontrollen inom EU på detta område ytterligare har harmoniserats och

att utrymmet för och behovet av nationella särregleringar sålunda har

minskat. Detta har föranlett en omfattande ändring av den svenska

lagstrukturen och antagandet av en ny lag (2000:1064) om kontroll av

produkter med dubbla användningsområden samt tekniskt bistånd. Liksom i

den föregående förordningen från 1994, uppställs i den nya förordningen

1334/2000 bindande regler för medlemsstaternas tillämpning av

exportkontrol Iregimcmas förpliktelser.

Redovisningen av kontrollen över produkter med dubbla användnings-

områden återfinns i en andra avdelning samt i bilaga 2.

Avdelning I - Exportkontroll och export av krigsmateriel

2 Krigsmaterielexporten år 2000

Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen en skrivelse med

redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom förses

riksdagen med en samlad information om krigsmaterielexporten, samtidigt

som underlag ges för en bredare allmän debatt. Viss försiktighet är påkallad

när det gäller att utläsa trender ur siffermaterialet. Exporten av krigsmateriel

från Sverige är begränsad. Enstaka försäljningar av större system orsakar

därför kraftiga svängningar uppåt eller nedåt i den årliga statistiken som inte

kan förknippas med någon långsiktig trend.

Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på lagstadgad rapportering från

de krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen för strategiska produk-

ter (ISP) har sammanställt denna och inkommit med underlag till en

redogörelse för krigsmaterielexporten år 2000 som redovisas i bilaga 1.

Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel (inom och

utom riket) under år 2000 uppgick till 11 107,8 miljoner kronor, motsvarande

en minskning med ca 1 % jämfört med år 1999. Värdet av exportleveranserna

av krigsmateriel under år 2000 var 4 371 miljoner kronor, en ökning med

19,6 % jämfört med föregående år räknat i löpande priser. Exporten svarade

således för drygt 39 % av försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av

krigsmateriel under året. Krigsmatcrielexportens andel av den totala

varuexporten har under år 2000 ökat från 0,52 % till 0,55 %.

Värdet av de utförscltillstånd som beviljats har under 2000 minskat med

35 % från föregående års 7 153 mkr till årets 4 640 mkr. Denna minskning har

uteslutande skett avseende materiel som klassas som övrig krigsmateriel (ÖK).

Jämfört med 1999 har utförseltillstånden i ÖK-kategorin under 2000 minskat

med knappt 63 %. Beviljade utförseltillstånd avseende krigsmateriel för strid

(KS) har i stället ökat med knappt 119 % från 1 082 mkr år 1999 till 2 369 mkr

2000.

Som framgår av diagram i bilaga 1, figur 1, har värdet av beviljade

tillstånd varierat kraftigt under senare år medan värdet av faktiska

leveranser uppvisat mindre variationer. Förklaringen till detta är att ett

enskilt utförseltillstånd ofta fullföljs genom delleveranser under två eller

flera år.

3 Lagen om krigsmateriel

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)

om krigsmateriel (ändrad senast 2000:1248) och förordningen (1992:1303)

om krigsmateriel (ändrad senast 2000:64). Båda författningarna trädde i kraft

den 1 januari 1993 och ersatte lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot

utförsel av krigsmateriel, m.m. med tillhörande förordningar.

Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på den tidigare lagstiftningen

liksom på tidigare praxis. Jämfört med denna innehåller den emellertid en

vidgning av krigsmaterielbegreppet samt förenklingar, förtydliganden och

moderniseringar av de bestämmelser som gäller för kontrollen över

tillverkning och för utlandssamverkan avseende krigsmateriel.

Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan

tillstånd. Även all försvarsindustrien utlandssamverkan förutsätter tillstånd.

Med utlandssamverkan förstås exportförsäljning eller annat tillhandahållande

(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av krigsmateriel. Vidare omfattar

begreppet upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter, avtal med någon i

utlandet om att gemensamt med denne eller för dennes räkning utveckla

krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att

gemensamt tillverka krigsmateriel. Slutligen krävs tillstånd, med vissa

undantag, för att bedriva militärt inriktad utbildning.

Enligt lagen indelas krigsmateriel i två kategorier, krigsmateriel för strid

(KS) och övrig krigsmateriel (ÖK). Bestämmelser om vilken materiel som

innefattas i de två kategorierna återfinns i krigsmaterielförordningen.

I den nya förordning för kontroll av produkter med dubbla användnings-

områden som trädde i kraft i september 2000 finns i vissa fall krav på

exporttillstånd för produkter som ej ingår i begreppet krigsmateriel, men som

hör samman med exporterad krigsmateriel. För vidare information om nya

regelverket i det aktuella hänseendet, se avsnitt 17 i denna skrivelse.

Beslut om utförseltillstånd fattades t.o.m. den 31 januari 1996 enbart av

regeringen. I ärenden som inte avsåg utförsel i större omfattning eller i övrigt

inte var av större vikt utövades beslutsrätten av det statsråd som hade till

uppgift att föredra ärenden om tillstånd till utförsel av krigsmateriel. Ej

delegerade regeringsbeslut omfattade 98 % av det totala värdet av givna

tillstånd år 1995. Sedan den 1 februari 1996 fattas beslut i utförselärenden i

första hand av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) utom i de ärenden

Skr. 2000/01:114

som bedöms vara av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, vilka Skr- 2000/01.114

skall överlämnas till regeringen för avgörande.

En ändring i förordningen om krigsmateriel som skedde 1999 innebär att

polismyndigheten under vissa förutsättningar kan pröva frågor om utförsel av

sådana handeldvapen och delar till dem som utgör övrig krigsmateriel och i

förekommande fall tillhörande ammunition, om den sökande är berättigad att

inneha vapnet här i landet enligt vapenlagen (1996:67). Detta gäller bland

annat om överföringen skall ske till en enskild person eller vapenhandlare i ett

land som är medlem i OECD.

4 Riktlinjerna för krigsmaterielexport

Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel får tillstånd

enligt lagen lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska

skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De närmare

principerna för prövningen har lagts fast i regeringens praxis och har

kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan som riksdagen också ställt sig bakom (jfr prop.

1991/92:174 s. 41 f., prop. 1995/96:31 s. 23 f. och bet. 1992/93:UU1).

Riktlinjerna fogas till denna skrivelse som bilaga 3.

Riktlinjerna uttolkas med brett parlamentariskt stöd och är vägledande för

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) vid prövningen av ärenden om

tillstånd enligt lagen och förordningen om krigsmateriel.

Riktlinjerna är försedda med två övergripande kriterier för när tillstånd

enligt lagen kan lämnas, nämligen dels att utlandssamverkan är erforderlig

för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande

eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte står i

strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Dessa

övergripande kriterier kan anses utgöra en precisering av 1 § andra stycket,

lagen om krigsmateriel.

I riktlinjerna preciseras också de faktorer som bör beaktas i samband med

prövningen av ett enskilt ärende. Ett grundkrav är att alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett om de uttryckligen

anges i riktlinjerna eller ej. Dessa bedömningskriterier tillämpas också på

samverkan med person eller företag i utlandet avseende utveckling eller

tillverkning av krigsmateriel. Sverige är ett av få EU-länder som har en

lagstiftning som även omfattar förmedling av krigsmateriel (arms

brokerage).

Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid den utrikespolitiska

bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för mänskliga

rättigheter i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad gäller mänskliga

rättigheter skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga om utförsel av

materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.

Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga hinder som, om de inträffar, Skr. 2000/01.114

anses omöjliggöra export. De tre är: sanktion beslutad av FN:s säkerhetsråd,

internationella överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-sanktioner),

samt exportstopp som påbjuds enligt de folkrättsliga reglerna om export från

neutral stat under krig.

Breddningen av krigsmaterielbegreppet år 1993 åtföljdes av en indelning av

krigsmateriel i två kategorier för vilka uppställts delvis olika riktlinjer för

utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid (KS) gäller att tillstånd till

export inte bör ges till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till

väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det

förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Detta är samma krav som tillämpades före 1993, med den skillnaden att

förekomsten av kränkningar av de mänskliga rättigheterna tidigare endast

behövde beaktas om materielen i sig kunde användas för att kränka de

mänskliga rättigheterna. I detta avseende skiljer sig Sverige från vissa andra

EU-länder.

För utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK), som i stor utsträckning omfattar

produkter som före år 1993 inte betraktades som krigsmateriel (exempelvis

spaningsradarer eller simulatorer för utbildningsändamål) gäller att

utförseltillstånd bör beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt

med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte

förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk

för väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt kriterium i bedömningen

avseende utförsel av övrig krigsmateriel

De skilda riktlinjerna för krigsmateriel för strid respektive övrig

krigsmateriel innebär att en större länderkrets kan komma i fråga som

mottagare av övrig krigsmateriel, dvs. icke förstörelsebringande materiel, än

för krigsmateriel för strid. Genom utvidgningen av krigsmaterielbegreppet år

1993 synliggörs och redovisas export som tidigare var oreglerad. Denna

export blir i och med ändringen 1993 också föremål för en politisk prövning.

När det gäller följ dleveranser anger riktlinjerna att "tillstånd bör ges till

utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad

krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra

leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller

där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd".

När det gäller samarbete med utländsk part gäller att export till tredje land

bör bedömas i enlighet med de svenska riktlinjerna om produkten har

övervägande svensk identitet. Om produkten har övervägande utländsk

identitet, eller om det föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av

samarbetet, kan samarbetslandets regler om utförsel tillämpas för export

därifrån.

5 Inspektionen för strategiska produkter

Skr. 2000/01:114

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996,

med ansvar för den kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigs-

materiel och lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla

användningsområden och av tekniskt bistånd, med tillhörande förordningar.

Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten av de ärenden som

tidigare beslutades av regeringen efter beredning i Krigsmaterielinspektionen

(K.MI) och den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade för strategisk

exportkontroll. Sedermera har ISP även utsetts att vara nationell myndighet

inom ramen för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC).

ISP ansvarar således för tillstånds- och utförselfrågor avseende såväl

krigsmateriel som produkter med både civil och militär användning

(produkter med dubbla användningsområden eller ”dual-use produkter”).

Myndigheten har enligt la § lagen om krigsmateriel och 4 § lagen om

kontroll av produkter med dubbla användningsområden skyldighet att lämna

över ärenden som har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt

till regeringens prövning. ISP verkar i nära samråd med Utrikes-

departementet och Försvarsdepartementet.

ISP har löpande kontakter med de företag som berörs av kontrollverk-

samheten. Vad avser krigsmateriel skall företagen till ISP kvartalsvis

redovisa den marknadsföring som de har bedrivit utomlands. Dessa

rapporter ligger till grund för ISP:s återkommande genomgångar med

företagen avseende deras exportansträngningar. Förutom att fatta beslut i

tillståndsärenden granskar ISP de underrättelser som tillverkare av

krigsmateriel är skyldiga att lämna senast fyra veckor innan ett anbud

lämnas eller ett avtal ingås om export av- eller annan utlandssamverkan om

krigsmateriel. Slutligen skall de krigsmaterielexporterandc företagen

rapportera om de leveranser som genomförts med stöd av lämnade tillstånd.

ISP finansieras med avgifter som tas ut av de tillverkande företagen.

Avgifterna beräknas med utgångspunkt från värdet av fakturerade

leveranser av kontrollerade produkter som överstiger 2,5 miljoner kronor

per år. Underlaget för avgiftsuttaget omfattar således både leveranser inom

Sverige och leveranser till utlandet. Något direkt samband mellan avgiftens

storlek och exportens omfattning föreligger således ej. Ett direkt samband

mellan myndighetens verksamhet och industrins betalningar har också

undvikits, genom att avgifterna inbetalas till staten och inte direkt till

myndigheten. Myndighetens löpande verksamhet anslagsfinansieras på

sedvanligt sätt och kostnadstäckning uppnås genom utdebitering av

industrin årsvis i efterskott, då verksamhetens faktiska kostnad liksom

företagens fakturerade leveranser slutgiltigt kan fastställas. Beträffande

ISP:s avgiftssystem skall det även noteras att Statskontoret under år 2000

slutförde ett regeringsuppdrag att genomföra en analys av systemet

10

(Avgiftssystemet för Inspektionen för Strategiska Produkter, 2000:25). Skr. 2000/01.114

Rapportens slutsatser övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.

Antalet inkomna ärenden till ISP avseende utförsel uppgick under år 2000

till 1 571, varav 231 avsåg produkter med dubbla användningsområden.

Motsvarande tal var för 1999 1 751 resp. 380 och för 1998 2 040 resp. 447.

Den fortsatta minskningen förklaras bl.a. med att myndigheten i större

utsträckning använder projektlicenser med innehållsmässigt utökat djup och

bredd samt längre giltighetstid. Generella licenser har också införts för

materiel tillhörande svensk eller utländsk försvarsmakt. Inom

verksamhetsgrenen kemvapenkonventionen överlämnades 145 industri-

deklarationer till ISP mot 161 år 1999. Motsvarande antal deklarationer till

konventionens sekretariat OPCW (Organization for the Prohibition of

Chemical Weapons) i Haag var 39 st, jämfört med 37 för både år 1998 och

1999. Med en industrideklaration avses information om den verksamhet som

bedrivits vid företag eller anläggningar som yrkesmässigt använder sig av,

importerar samt exporterar vissa känsligare kemikalier. Under

kemvapenkonventionens verifikationsbestämmelser har OPCW genomfört

inspektion av en svensk anläggning år 2000, jämfört med två år 1999.

Under 1999 införde ISP ett nytt ärendehanteringssystem. Under år 2000

fortsatte rationaliseringsarbetet inom licensieringsområdet för att förenkla den

administrativa processen för ärenden av rutinkaraktär. Målsättningen för ISP

är att utförselärenden av rutinkaraktär skall slutbehandlas inom en månad, på

sikt inom två veckor. Arbetet med att införa en helt elektronisk

licenshantering fortsätter.

6 Exportkontrollrådet

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av

större vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet.

Vissa utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning

med nämnden är påkallad. Det har emellertid bedömts önskvärt att ge även

andra enskilda utförselärenden av principiell vikt en bredare politisk

förankring. Riksdagen beslutade därför år 1984 på grundval av prop.

1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport,

att en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Nämnden

ombildades den 1 februari 1996 till Exportkontrollrådet i samband med

tillskapandet av Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Samtidigt

breddades dess sammansättning för att återspegla den bredare

sammansättning som Utrikesnämnden idag har. I Exportkontrollrådet är

därför samtliga riksdagspartier representerade. Rådet har 10 ledamöter. En

aktuell lista på rådets ledamöter finns på ISP:s webbplats www.isp.se .

Samråd skall ske med Exportkontrollrådet innan beslut fattas i viktigare

ärenden. Rådet sammanträder på kallelse av ISP:s myndighetschef,

11

krigsmaterielinspektören, som även leder överläggningarna. Vid rådets Skr. 2000/01:114

sammanträden presenterar ISP samrådsärenden för övervägande. Vidare

redovisar Utrikesdepartementet bedömningar av de mottagarländer som är

aktuella, och Försvarsdepartementet medverkar med bedömningar avseende

ärendenas försvarspolitiska betydelse. En strävan i rådet är att uttolka

riktlinjerna på ett konsistent sätt, till ytterligare vägledning för inspektionen.

Vidare ges ledamöterna full insyn i handläggningen av utförselärenden

genom att samtliga utförselbeslut för exportförsäljning fortlöpande

redovisas. Genom denna procedur säkerställs en parlamentarisk insyn i

tillämpningen av lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Krigsmateriel-

inspektören har även att vid behov höra rådet i frågor som rör tillämpningen

av lagen (1998:397) om strategiska produkter.

ExportkontrolIrådct ersätter inte Utrikesnämnden i sådana ärenden som

regeringen enligt regeringsformen skall överlägga med Utrikesnämnden om.

Under år 2000 höll Exportkontrollrådet nio sammanträden, jämfört med

sju år 1999.

7 Det teknisk-vetenskapliga rådet

För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör

klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt teknisk-

vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över

teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 2000

höll rådet 3 sammanträden, lika många som under 1999 och 1998.

Genom tillskapandet av Inspektionen för strategiska produkter har det

teknisk-vetenskapliga rådets arbetsområde breddats till att vid behov även

omfatta produkter med dubbla användningsområden.

8 Informationsverksamhet avseende exportkontroll

Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med

krigsmateriel. Även nationellt görs ansträngningar för att sprida kunskap

inom detta område. Regeringens offentligt redovisade årliga skrivelse om den

svenska exporten är ett led i regeringens ansträngningar för ökad öppenhet.

Den årliga skrivelsen publiceras på svenska och engelska och finns tillgänglig

på webbplatsema www.ud.se,www.lagrummet.gov.se; www.regeringen.se

samt i Rixlcx ( www.riksdagen.se ).

Den årsrapport som upprättas inom ramen för EU:s uppförandekod för

vapenexport utgör ett viktigt instrument för att öka insynen på europeisk nivå.

Sverige verkar för att denna rapport kontinuerligt skall förbättras och utökas.

Uppförandekoden återges i bilaga 4 till denna skrivelse men finns även på

12

www.isp.se . Som ytterligare en åtgärd for att främja informationstillgången 2000/01.114

på detta område internationellt har regeringen fortsatt att bidra ekonomiskt

till SIPRI:s Intemet-databas ( www.sipri.se ) som innehåller information om

nationella och internationella exportkontrollsystem samt viss statistik över

innehav och export.

Att verka nationellt för spridning av kunskap om exportkontrollen, både till

allmänheten och till de företag som berörs är en viktig uppgift för

Inspektionen för strategiska produkter (ISP). ISP gav 1998 ut en reviderad

upplaga av den handbok som senast gavs ut av dåvarande Krigsmateriel-

inspektionen år 1993. Handboken är främst avsedd för dem som inom

försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har befattning med ärenden

som rör tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar

gällande lagstiftning, regelverk och handläggningsordning för

tillståndsärenden. En motsvarande handbok för verksamhetsgrenen

Strategiska Produkter publicerades 1998. Under år 2000 har ISP på sedvanligt

vis anordnat seminarier och informationsmöten om sin verksamhet riktat i

första hand till befattningshavare inom industrin. Myndigheten upprättade

1998 en utförlig hemsida på Internet. Adressen är www.isp.se . Under år 2000

har hemsidan vidareutvecklats och även översatts till engelska. Under år 2000

publicerade ISP även en årsbok, med översättning till engelska. Denna utgör

en populärare form av ISP:s årsredovisning och med inslag även av sådan

information som lämnas i regeringens årliga skrivelse till Riksdagen.

9 FN-registret och annan internationell rapportering

om vapenöverföringar

Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution

som anmodar medlemsländerna att årligen till ett register över konventionella

vapen redovisa såväl sin import som sin export av tyngre konventionella

vapen. Handeln med följande sju vapenkategorier rapporteras: stridsvagnar,

pansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar,

stridsfartyg och robotar/robotlavetter. I samråd med försvarets myndigheter

och Inspektionen för strategiska produkter (ISP) sammanställer Utrikes-

departementet aktuella uppgifter som i enlighet med den ovannämnda

resolutionen överlämnas till FN.

För FN-registrets åttonde år, 1999, hade till 2001 års början 92 av FN:s 185

medlemsländer (jämte observatörslandet Schweiz) lämnat uppgifter om sin

export och import av de sju kategorierna tyngre vapen. Genom att rapporter

föreligger från alla större exportörer utom Nordkorea och alla större

importörer utom några länder i Mellanöstern, beräknas drygt 90 % av den

legala världshandeln med angivna vapen omfattas av registret. Sverige deltar

13

endast i begränsad omfattning i världshandeln med aktuella tyngre Skr. 2000/01.114

vapensystem.

För år 1999, som är det senaste rapportåret, redovisade Sverige import från

Tyskland av 3 stridsvagnar Leopard 2 (Strv 122) och 1 splitterskyddat

trupptransportfordon av typen MT-Lbu (Pbv 4020). Sverige redovisade även

import från Schweiz av 3 pansarfordon av typen Piranha (Pbv 4020). På

exportsidan rapporterade Sverige utförsel av 35 stridsfordon CV 9030 till

Norge. Rapporten för år 2000 sammanställs senare under året, efter

färdigställandet av denna skrivelse.

Sverige verkar på olika sätt för ökad rapportering till FN-registret och för

större öppenhet om transfereringar av krigsmateriel. Dessa ansträngningar

ingår som ett led i Sveriges strävan att öka den allmänna öppenheten på detta

område för att därmed öka förtroendet länder emellan och förbättra

informationsunderlagct för en ansvarsfull exportkontroll.

I Organisationens för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) säkerhets-

forum har de deltagande 55 länderna enats om att iaktta vissa principer vid

transfereringar av krigsmateriel, bl.a. att i olika former årligen utbyta

information om handeln med krigsmateriel inom OSSE och att lämna

uppgifter till FN-registret.

Wassenaararrangemangets rapporteringsmekanism avseende krigsmateriel

följer i stort de sju kategorier som rapporteras till FN-registret, vissa

kategorier har emellertid förfinats genom införande av undergrupper. De 33

medlemsstaterna har enats om att två gånger årligen rapportera enligt en

överenskommen praxis, och att ytterligare information då kan inkluderas på

frivillig basis. Denna överenskommelse syftar till att göra det möjligt för

medlemsstaterna att på ett tidigt stadium uppmärksamma destabiliserande

ansamlingar av vapen. Även export av produkter och teknik med dubbla

användningsområden inrapporteras till Wassenaararrangemanget två gånger

årligen.

Samråd om rapporteringen till FN-registret sker sedan 1995 med övriga

medlemmar av EU. I en skrivelse till FN:s generalsekreterare har EU

uppmanat övriga FN-medlemmar att lämna uppgifter även om innehav och

egen produktion av den krigsmateriel som omfattas av registret i syfte att göra

detta mera användbart. Sverige lämnade denna typ av uppgifter till registret

första gången 1997. En översyn av registret skedde under 2000 dock utan att

några konkreta framsteg kunde noteras beträffande utvidgning av registret.

Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet internationellt har sedan

1990 regeringens redogörelse till riksdagen över krigsmaterielexporten

överlämnats till FN i engelsk översättning. Sedan 1996 finns uppgifter

lämnade till FN-registret tillgängliga på FN:s webbplats ( www.un.org ).

14

10 Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet

Skr. 2000/01:114

Krigsmaterielområdet har identifierats som ett lämpligt område för

samarbete inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

(GUSP). I rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Group on

Conventional Arms Exports) diskuterar de femton medlemsstaterna

regelbundet olika frågor med anknytning till handeln med krigsmateriel. Det

kan exempelvis vara fråga om att utbyta information om synen på enskilda

exportdestinationer, eller gemensamt diskutera hur nationella regelsystem

kan vidareutvecklas för att ta hänsyn till nya förhållanden. Utöver denna

arbetsgrupp finns även ad hoc-gruppen POLARM (ad hoc Working Party

on a European Armaments Policy), som enligt sitt mandat från 1995 bl.a.

har till uppgift att analysera alternativen för en europeisk

försvarsindustripolitik och föreslå fortsatta åtgärder inom ramen för

gemenskapsrätten eller EU:s regelverk.

Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som EU:s ministerråd

antog den 8 juni 1998 utgår från och preciserar ytterligare de gemensamma

kriterier för krigsmaterielexport som beslutades av Europeiska rådet i

Luxemburg år 1991 och i Lissabon år 1992. Texten till koden bifogas som

bilaga 4. I koden anges ett antal kriterier som skall tillämpas vid den

nationella prövningen av exportansökningar. Dessa kriterier

överensstämmer i allt väsentligt med de svenska riktlinjerna för

krigsmaterielexport. Koden representerar en minsta gemensam nämnare på

exportkontrollområdet och hindrar inte enskilda medlemsstater från att vara

mer restriktiva. Medlemsstaterna ger i koden uttryck för sin avsikt att

förstärka utbytet sinsemellan av relevant information för att uppnå en ökad

insyn och att gradvis närma den förda exportpolitiken i de olika

medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall bl.a. informera varandra om

potentiella exportaffårer som inte medges, s.k. denials. En medlemsstat som

har meddelat en denial skall konsulteras om en annan medlemsstat

överväger att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk transaktion.

Enligt uppförandekoden skall en årlig rapport sammanställas. Varje

medlemsstat upprättar således en rapport över sin export av krigsmateriel

samt om tillämpning av koden för året som gått. Rapporterna sammanställs

av ordförandeskapet och diskuteras vid ett årligt möte i COARM. I samband

med mötet utvärderas uppförandekodens effekter och eventuella

förbättringar av koden diskuteras. Därefter sammanställs en slutlig rapport

som antas av ministerrådet.

Den andra årliga rapporten enligt uppförandekoden antogs av rådet i

november 2000. I linje med svenska målsättningar offentliggjordes

rapporten, liksom föregående år, i EGT (Europeiska gemenskapernas

officiella tidning). Rapporten innehåller bl.a. de riktlinjer som har antagits

för att förbättra tillämpningen av koden, prioriteringar för framtida

samordnade åtgärder och viss statistik över medlemsstaternas export av

konventionella vapen. Rapporten visar att medlemsstaterna under året bl.a.

15

har antagit en gemensam europeisk förteckning över krigsmateriel, vilket ^kr. 2000/01:114

innebär ett viktigt framsteg i arbetet med att öka effektiviteten ytterligare i

den gemensamma uppförandekoden. Vidare har framsteg kunnat noteras

beträffande kontrollen av civil materiel som kan användas för att kränka

mänskliga rättigheter. En lista över sådan materiel har fastställts och

Europeiska kommissionen uppmanats att skyndsamt utarbeta en

kontrollmekanism inom ramen för första pelaren. Man har även fortsatt att

utbyta information om tillämpningen av FN:s, EU:s och OSSE:s embargon i

syfte att utveckla en gemensam praxis.

Enligt uppförandekodens tillämpningsbcstämmelser skall EU:s

medlemsstater uppmuntra andra vapenexporterande länder att ansluta sig till

kodens principer. Ett led i detta arbete var undertecknandet i december år

2000 av en gemensam deklaration mellan EU och USA om att i det

internationella arbetet verka för ökad öppenhet och en ansvarsfull

exportkontrollpolitik.

Hittills har de till EU associerade staterna i Central- och Östeuropa,

Kanada, Cypern samt de EFTA-länder som är medlemmar av EES, dvs

Norge, Island och Liechtenstein anslutit sig till kodens principer. Under år

2000 har även Turkiet och Malta anslutit sig till dessa principer.

Under det första halvåret 2001 innehar Sverige ordförandeskapet for EU.

Resultatet av sådana initiativ som tas under den perioden redovisas i nästa

års skrivelse till Riksdagen.

11 Internationella vapenembargon

Ett beslut av FN:s säkerhetsråd om vapenembargon utgör ett ovillkorligt

hinder mot svensk export enligt riktlinjerna för krigsmaterielexport. Under

år 2000, hela eller delar av året, gällde bindande embargon beslutade av

FN:s säkerhetsråd mot Angola (UN1TA), Irak, Förbundsrepubliken

Jugoslavien, Liberia, Libyen, Rwanda, Sierra Leone och Somalia. Vidare

omfattades Afghanistan, Armcnien, Azerbajdzjan, Etiopien, Eritrea och

Yemen av ej bindande embargon beslutade av FN.

EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s säkerhetsråds bindande beslut om

vapenembargon. Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet

(markerade ovan som ej bindande embargon) har inte samma bindande

karaktär och tillämpningen prövas därför från fall till fall. Inom ramen för

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU beslutas med

enhällighet om vissa vapenembargon som går utöver vad FN:s säkerhetsråd

har beslutat. Dessa får ses som ett utslag av medlemsstaternas vilja att

reagera gemensamt i olika säkerhetspolitiska frågeställningar. Ett

vapenembargo beslutat av EU genomförs genom tillämpning av respektive

medlemsstats nationella exportkontrollregelverk. EU upprätthöll under hela

eller delar av år 2000 embargon mot Afghanistan, Bosnien och

Hercegovina, Burma/Myanmar, Etiopien, Eritrea, Indonesien, Irak,

16

Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kina, Demokratiska Republiken Kongo,

Kroatien, Libyen, Sierra Leone och Sudan. EU:s medlemsstater iakttog

vidare även under år 2000 ett vapenembargo mot Nagomo-Karabakh som

1992 beslutades av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE).

12 Internationella ansträngningar för att förebygga

och bekämpa destabiliserande ansamlingar och

okontrollerad spridning av lätta vapen

Sverige arbetar tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder

mot det lidande som spridningen och användningen av lätta vapen orsakar i

dagens konflikter. Begreppet lätta vapen omfattar i princip handeldvapen

och andra vapen som är avsedda att bäras och användas av en eller ett par

personer men någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.

Arbetet med att förebygga och bekämpa destabiliserande ansamlingar,

okontrollerad spridning och illegal handel pågår sedan flera år i olika

internationella fora. Sverige verkar för att vaije land skall bedriva en

ansvarsfull exportpolitik på grundval av heltäckande lagar och regler, samt

inrätta effektiva kontrollsystem och upprätthålla en väl fungerande

administration för att kontrollera tillverkare, köpare och säljare, agenter och

mellanhänder.

Sverige fäster särskild vikt vid kontrollen av vapenhandlare och vid ökad

öppenhet och transparens i vapenhandeln. Den svenska lagstiftningen, som

även kontrollerar när personer och företag agerar som förmedlare i

vapentransaktioner, utgör ett av de exempel som framhålls i det inter-

nationella arbetet.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) antog i

november 2000 ett lätta vapen-dokument som innehåller normer, principer

och åtgärder avseende bl.a. tillverkning och märkning av lätta vapen,

registerhållning, exportkontroll och exportkriterier, transparens, säker

förvaring samt överskottsmateriel.

Under året har Sverige vidare aktivt deltagit i förberedelserna inför den

FN-konferens om illegal handel med lätta vapen i alla dess aspekter som

kommer att äga rum i New York i juli 2001. Sveriges och EU:s målsättning

är att konferensen skall anta politiskt bindande handlingsprogram med

konkreta åtgärder som prioriterar exportkontroll, internationellt samarbete

och bistånd till utsatta länder.

Viktiga instrument i det internationella arbetet är också EU:s program för

att förebygga och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen

(1997), EU:s gemensamma åtgärd för att bekämpa destabiliserande

Skr. 2000/01:114

17

anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen (1998) samt EU:s

uppförandekod för vapenexport (1998).

Skr. 2000/01:114

13 Försvarsindustrin och internationellt samarbete på

krigsmaterielområdet ur ett exportkontrollpolitiskt

perspektiv

Mot bakgrund bl.a. av den svenska försvarsmaktens krympande matcriel-

anslag och den vikande internationella försvarsmaterielmarknaden

konstaterades i prop. 1996/97:4 (s. 154) om totalförsvar i förnyelse, som

antagits av riksdagen (bet. 1996/97:FöUl), samt i propositionen Det nya

försvaret (prop. 1999/2000:30), att ett väsentligt utökat internationellt

samarbete framstår som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins

överlevnad och för försvarsmaktens anpassningsförmåga. Det har således

sedan ett antal år stått klart för statsmakterna att svensk försvarsindustris

framtida industriella förmåga och kapacitet till väsentlig del kommer att

baseras på ömsesidiga industriella internationella beroenden och på det

växande mellanstatliga samarbetet som är en följd av försvarsindustrins

internationalisering. Denna avgör indirekt vilken industrikapacitet Sverige

fortsättningsvis kommer att ha, vilket i sin tur påverkar materiel-

försörjningen av det svenska försvaret. En säker materielförsörjning är

nödvändig för att upprätthålla trovärdigheten för försvarets förmåga att

kunna anpassas. För ett militärt alliansfritt land som Sverige är det ett vitalt

säkerhetspolitiskt intresse att omvärlden har tilltro till denna

anpassningsförmåga. Regeringens bedömning är att Sverige, genom att

fortsatt delta i det internationella samarbetet på försvarsmaterielområdet,

säkrar Sveriges långsiktiga utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska

intressen.

Rationaliseringstakten i Europa har under senare år tilltagit. Man har dock

ännu inte nått den nivå på sammanslagningar som förekommit i branschen i

USA och det återstår att se hur långt europeisk industri väljer att gå.

Svensk försvarsindustri har genomfört ett antal omstruktureringsåtgärder.

Det brittiska företaget Alvis plc förvärvade således hösten 1997 Hägglunds

Vehicle AB i Örnsköldsvik. Under år 1998 genomfördes en samordning av

explosivämnes- och ammunitionstillverkningskapacitet i Sverige, Norge och

Finland i de två företagskonstellationerna NAMMO (Sverige, Norge och

Finland) och NEXPLO (Sverige och Finland). På svensk sida berördes

Bofors L1AB AB, Bofors Explosives AB m.fl. företag. Sedan flera år

samarbetar Saab AB med British Aerospace (BAe) i Storbritannien, som

ägare till 35 % av aktierna i Saab AB, om utvecklingen och

marknadsföringen av en exportversion av det svenska stridsflygplanet JAS

39 Gripen. Under år 1999 förvärvades Kockums AB, inklusive

18

Karlskronavarvet, av det tyska varvet Howaldtwerke-Deutsche Werft AG Skr. 2000/01:114

(HDW), samtidigt som Celsius AB förvärvade en andel i det tyska bolaget.

Efter riksdagens godkännande beslutade regeringen i början av år 2000 att

avyttra statens andel av Celsius-koncemen till Saab AB.

Under året konsoliderades så försvarsindustrin i Sverige genom att Saab

AB efter ett offentligt bud förvärvade samtliga aktier i Celsius AB. Den

därpå följande omstruktureringen ledde till skapandet inom koncernen av

sex affärsområden med ett knappt 30-tal bolag. Konsolideringen föranledde

vidare bl.a. att kärnan i gamla Bofors AB, Bofors Weapon Systems AB,

förvärvades av det amerikanska företaget United Defense Industries Inc

under sommaren år 2000. Den nationella konsolideringsprocessen är

sannolikt därmed inte avslutad, även om takten av naturliga skäl kan

komma att avta något.

Den 6 juli 1998 undertecknade Sveriges försvarsminister en

avsiktsförklaring tillsammans med försvarsministrarna i Frankrike, Italien,

Spanien, Storbritannien och Tyskland, om att inleda diskussioner i syfte att

identifiera åtgärder för att underlätta den europeiska försvarsindustrins

omstrukturering. Denna avsiktsförklaring, eller "Letter of Intent" (Loi),

ledde till upprättandet av en exekutivkommitté, med en representant för

envar av de sex staterna. Kommittén fick ansvaret för att förhandla och

lägga fram förslag om internationella instrument inom området. Under

kommittén etablerades mellan staterna sex arbetsgrupper på

tjänstemannanivå. Grupperna studerade och behandlade frågor om

leveranssäkerhet, exportkontrollprocedurer, harmonisering av militära krav,

forskning och teknologi, säkerhetsskydd samt hantering av teknisk

information. De tekniskt komplicerade förhandlingarna pågick till december

1999.

Exekutivkommittén beslutade den 9 maj och den 11 juli år 2000 om ett

förslag till ramavtal (Framework Agreement) om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin. Regeringen

beslutade den 20 juli 2000 att avtalet skulle undertecknas och så skedde

också den 27 juli 2000 i samband med ett försvarsministermöte i

Storbritannien. Redan i proposition 1999/2000:30, Det nya försvaret, gjorde

regeringen bedömningen att det kommande ramavtalet skulle få en sådan

karaktär att den borde underställas riksdagen för godkännande. En

proposition om godkännande av ramavtalet överlämnades till riksdagen i

januari 2001 och avtalet godkändes genom riksdagsbeslut den 28 mars

(Prop 2000/01:49, bet.2000/01:UU8, rskr 2000/01:171).

Vad gäller exportkontrollavsnittet i avtalet föreligger ett resultat som, i

enlighet med den svenska regeringens målsättning, ryms inom ramen för

gällande svenska regelverk. Det parlamentariskt sammansatta

Exportkontrollrådet har kontinuerligt hållits orienterat om förhandlingarna.

Information om arbetets fortskridande har vid skilda tillfällen vidare

lämnats i riksdagens Utrikes-, Försvars- och Näringsutskott, samt vid ett

tillfälle i Utrikesnämnden. Ramavtalet träder i kraft successivt med början

19

1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114

under våren 2001, i takt med att nationella ratificeringar föreligger. Ett Skr. 2000/01:114

fördjupat arbete på de sex delområdena inom ramavtalet har redan påbörjats

mellan de sex avtalsparterna. Målsättningen är att inom ett år söka avsluta

det praktiska arbetet på myndighetsnivå med en nationell implcmentcring av

ramavtalet, till stöd för omstruktureringar vars genomförande naturligen

ankommer på industrin själv. På litet längre sikt kommer frågan om andra

europeiska försvarsindustrinationers deltagande i s.k. Lol-projekt att

aktualiseras och övervägas i kretsen av avtalsslutande parter.

För att svensk försvarsindustri skall kunna hävda sig i omstrukturerings-

processen och önskvärda samarbeten uppnås, fordras att företagen har

kvalificerad teknisk kompetens som kan attrahera beställningar på

materielområdet. I 1996 års försvarsbeslut konstaterades att krigsmateriel-

exporten var av fortsatt försvarspolitisk vikt och att det därför var önskvärt

att regeringen och svenska myndigheter på ett mer aktivt och strukturerat

sätt stöttade försvarsindustrins exportansträngningar i större materielprojekt,

under förutsättning att exportansträngningama stod i överensstämmelse med

riktlinjerna för krigsmaterielexport. Inom Regeringskansliet koordineras

detta stöd sedan 1996 genom en särskild arbetsgrupp på statssekreterarnivå.

Samtidigt inrättades en särskild befattning på tjänstemannanivå inom

Regeringskansliet med uppgift att svara för den löpande samordningen av

det exportfrämjande stödet.

14 Utvecklingen av internationell handel med

krigsmateriel

I sin årsbok och i en särskild databas sammanställer SIPRI viss statistik över

överföringar av krigsmateriel i världen. Enligt senast tillgängliga uppgifter

från SIPRI fortsatte överföringarna av tyngre konventionella vapen att minska

under år 2000. I fasta priser minskade överföringarna med 26,5 % år 2000

jämfört med föregående år. I den lista som SIPRI årligen publicerar över

exportländer avseende tyngre konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg,

artilleri, pansarfordon, missiler samt målsöknings- och radarsystem) ligger

Sverige för perioden 1996-2000 oförändrat på 15:e plats med 0,56 % av

världens totala export, som för denna period uppgick till 104 252 mrd dollar i

1990 års priser. Största exportland är USA som under samma tid svarade för

ca 47 %, närmast följd av Ryssland (15 %), Frankrike (10 %), Storbritannien

(7 %) och Tyskland (5 %).

Ledande importör av tyngre konventionella vapen var under perioden 1996-

2000 Taiwan med 12 % av den totala importen, närmast följd av Saudiarabien

(8 %), Turkiet (5,4 %), Sydkorea (5,1 %) och Kina (5,0 %). Sverige intog en

38:c plats för motsvarande period med 0,6 % av världens totala import av

tyngre konventionella vapen.

20

15 Korruption inom internationell handel med

krigsmateriel

Skr. 2000/01:114

Det seminarium om korruption inom handeln med krigsmateriel som

anordnades i samarbetet med Transparency International, samlade ett tjugotal

deltagare i Stockholm i februari 2000. Deltagarna hade inbjudits från fyra

olika kategorier: statsförvaltningen, den militära sektorn, försvarsindustrin

samt den akademiska världen. Såväl producentländer som konsumentländer

fanns representerade, liksom länder på olika ekonomisk utvecklingsnivå.

Under seminariet belystes korruptionen inom vapenhandeln ur olika aspekter

och potentiella åtgärder för att komma tillrätta med problemet identifierades.

Rapporten från mötet har presenterats för en vidare internationell krets genom

det svenska EU-ordförandeskapets hemsida ( www.eu2001.se ). Stockholms-

initiativet kommer att följas upp med aktiviteter under det svenska

ordförandeskapet och en andra konferens i Storbritannien under våren 2001.

Avdelning II - Exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden

16 Samarbetet inom multilaterala exportkontroll-

arrangemang

Under den senare delen av 1980-talet och under hela 1990-talet har frågan

om icke-spridning av massförstörelsevapen haft en framstående position på

den internationella agendan. Det finns flera orsaker till varför frågan har

rönt ett sådant intresse; indikationer på att vissa länder i instabila regioner

har visat intresse att anskaffa massförstörelsevapen, avslöjandena om Iraks

program för massförstörelsevapen och hur nära landet hade varit att

utveckla kärnvapen samt indikationer på ett ökat intresse från icke-statliga

aktörer att anskaffa massförstörelsevapen.

Termen "massförstörelsevapen" brukar reserveras för kärnvapen samt

kemiska och biologiska stridsmedel. Därutöver brukar ballistiska missiler

med lång räckvidd samt kryssningsmissiler inkluderas i arbetet att hindra

spridningen av massförstörelsevapen. Med begreppet "icke-spridning" avses

ofta de multilaterala åtgärder som vidtagits med syfte att stävja spridningen

av massförstörelsevapen. Dessa åtgärder har framförallt tagit sig uttryck i

dels ett antal multilaterala konventioner och dels i ett antal mera informella

s.k. exportkontrollarrangemang.

Vad gäller den förstnämnda kategorien kan man särskilt omnämna 1968

års Fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT), 1972 års

Konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av

21

bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt deras förstöring $ -2000 0 .114

(BTWC) samt 1993 års Konvention om förbud mot utveckling, produktion,

lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring

(CWC). Sverige är fördragsslutande part till alla tre konventionerna (jfr SÖ

1970:12; SÖ 1976:18 samt SÖ 1993:28).

Under 1968 års NPT förpliktar sig icke-kämvapenstatema att inte ta emot,

eller tillverka, kärnvapen samtidigt som de fem kämvapenmaktcma åtar sig

att nedrusta. Vidare åtar sig parterna under fördragets artikel III att inte

överföra atområbränsle eller särskilt klyvbart material, eller utrustning eller

materiel som särskilt konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart

material, till någon icke-kämvapenstat med mindre än att materialet eller

utrustningen står under det internationella atomenergiorganets (LAEA)

kontroll. I enlighet med artikel III i 1972 års BTWC åtar sig parterna bl.a.

att varken direkt eller indirekt överföra utrustning som kan användas för

produktion av biologiska stridsmedel. Likaledes föreskriver artikel I i 1993

års CWC en allmän skyldighet med innebörd att parterna inte skall direkt

eller indirekt överföra kemiska stridsmedel till någon annan stat.

Det skall särskilt noteras att även om de internationella avtalens primära

syfte är att nedrusta och förhindra spridning av massförstörelsevapen så

innehåller alla tre bestämmelser om att parterna skall främja handel för

fredliga ändamål. Denna inriktning har sin grund i att en betydande del av

de aktuella produkterna och teknologierna har dubbla användningsområden

- dvs. de har fullt legitima och fredliga användningsområden samtidigt som

de kan användas för vapenändamål. Sådana produkter med dubbla

användningsområden - dvs. produkter som kan användas för både civila och

militära ändamål - benämndes tidigare i svensk lagstiftning som

"strategiska produkter".

I syfte att underlätta det internationella samarbetet för icke-spridning av

massförstörelsevapen har ett trettiotal länder slutit sig samman i ett antal

multilaterala exportkontrollarrangemang: Zanggerkommittén (ZC), Nuclear

Suppliers' Group (NSG), Australiengruppen (AG), Missilteknologikontroll-

regimen (MTCR) samt Wassenaar-arrangemanget (WA). Medlemskapet i

dessa exportkontrollarrangcmang redovisas i Bilaga 5. Syftet med

arrangemangen är att mellan medlemmarna främja informationsutbyte

angående spridningsrisker samt att identifiera varor och teknologier som

kan användas för framställning av massförstörelsevapen och vars utförsel

således bör kontrolleras på ett samordnat sätt. Rent allmänt kan sägas att en

betydande del av arbetet inom dessa arrangemang syftar till att hålla

produktlistoma aktuella i ljuset av den teknologiska utvecklingen.

Exportkontrollarrangemangen skiljer sig dock från de ovannämnda

konventionerna i det att de inte är baserade på några folkrättsligt bindande

avtal. Grunden för samarbetet i de multilaterala arrangemangen står snarare

att finna i nationell lagstiftning som möjliggör exportkontroll över de varor

och teknologier som har identifierats såsom strategiska produkter. Ett

22

deltagande i dessa exportkontrollarrangemang kan således ses som en åtgärd 2000 01.114

som underlättar uppfyllandet av de folkrättsliga förpliktelserna enligt ovan

angivna konventioner om att inte direkt eller indirekt bistå en annan stat när

det gäller anskaffning av massförstörelsevapen.

Två nyckelbegrepp i det multilaterala samarbetet är "denials" samt "no-

undercut". En medlem i ett arrangemang som har nekat ett utförseltillstånd

för en specifik transaktion med hänvisning till arrangemangens

målsättningar (en s.k. "denial") förväntas informera de övriga medlemmarna

om sitt beslut. De övriga medlemmarna i arrangemanget förväntas då

konsultera den stat som utfärdade denna "denial" om de avser besluta om

utförseltillstånd för en motsvarande transaktion. Detta konsultations-

förfarande brukar benämnas som principen om "no-undereut". Systemet

med att meddela "denials" tillämpas inom NSG, AG, MTCR samt WA.

Proceduren med "no-undercut"-konsultationer tillämpas inom NSG, MTCR

samt AG.

Zanggerkommittén

Zanggerkommittén bildades år 1974. Sverige har deltagit i arbetet inom

kommittén allt sedan 1970-talet. Den bakomliggande orsaken till

etablerandet av detta samarbete står att finna i tillämpningen av artikel III i

NPT. Som noterades ovan skall parterna inte överföra utrustning eller

materiel som särskilt konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart

material med mindre än att IAEA:s kontroller tillämpas. Relativt snart efter

ikraftträdandet av NPT uppstod olika tolkningar rörande vilken utrustning

eller materiel som omfattades av artikel III. I syfte att finna en lösning på

tolkningsfrågan tillsattes år 1971 en kommitté bestående av representanter

från stater som hade undertecknat NPT. Tre år senare resulterade

kommitténs arbete i två memorandum: ett som definierade vad som avsågs

med atområbränsle och särskilt klyvbart material (Memorandum A), samt

ett i vilket den utrustning eller materiel som konstruerats speciellt för

tillverkning av särskilt klyvbart material definierades (Memorandum B,

även kallad "the trigger list" på grund av att utförsel av den utrustning eller

materiel som angavs skulle aktualisera IAEA-kontroll). År 1990

överenskom medlemmarna om att sammanföra de två listorna i en

konsoliderad "trigger list". Genom åren har verksamheten inom

Zanggerkommittén varit inriktad på att hålla den konsoliderade listan

aktuell i ljuset av den tekniska utvecklingen. Zanggerkommitténs

kontrollista med tillhörande förklaringar finns återgiven i IAEA:s

informationscirkulär nr 209 (INFCIRC/209/Rev. 2). Under år 2000 har

medlemmarna samarbetat i syfte att främja öppenhet kring kommitténs

arbete samt verkat för att klarlägga exportkontrollens roll inom ramen för

NPT.

23

Nuclear Suppliers' Group

Arbetet under tidigt 1970-tal inom Zanggerkommittén omfattade länder som

hade undertecknat NPT. Vid denna tidpunkt fanns det dock betydelsefulla

länder som stod utanför icke-spridningsfördraget. I syfte att även inkludera

dessa i ansträngningarna att stävja spridningen av kärnvapen bildades vid

mitten av 1970-talet, den s.k. "Londonklubben" (senare benämnd Nuclear

Suppliers' Group). En bidragande orsak härtill var även den kämsprängning

som Indien genomförde år 1974. År 1976 överenskom medlemmarna i NSG

om en mera omfattande kontroll av utförsel av produkter som kunde

användas för framställning av kärnämne för vapenbruk. Dessa riktlinjer

finns publicerade i ett informationscirkulär från IAEA: INFCIRC/254/Rev.

4/Part 1).

Sverige blev tidigt medlem i denna regim och deltog i arbetet med

framtagandet av riktlinjerna. Arbetet inom NSG fick förnyad aktualitet i

början av 1990-talet efter avslöjanden om hur nära Irak hade varit att lyckas

utveckla kärnvapen och hur export av kämrelaterat material hade bidragit

till detta. Medlemmarna beslutade vid ett möte i Haag i mars 1991 att

uppdatera riktlinjerna samt överväga att utöka exportkontrollen från att

huvudsakligen kontrollera produkter och materiel relaterade till

kämbränslecykeln till att även omfatta produkter med dubbla användnings-

områden som kan användas vid konstruktion av kärnvapen. Ett år senare

antogs vid plenarmötet i Warszawa "Guidelines for Transfers of Nuclear-

Related Dual-Use Equipment, Material and Rclated Technology".

(Återgivna i INFCIRC/254/Rev. 4/Part 2). Under dessa kontrolleras sådan

utrustning och materiel som inte är direkt relaterad till kärnämnet men som

kan användas vid framställning av en kärnladdning. Inom NSG äger en

kontinuerlig diskussion rum angående eventuella justeringar av riktlinjerna i

ljuset av den teknologiska utvecklingen. Under år 2000 har en översyn ägt

rum rörande NSG:s institutionella arrangemang. Vidare har medlemmarna

övervägt ytterligare åtgärder när det gäller spridning av information om

samarbetet.

A ustraliengruppen

Australicngruppcn bildades år 1985. Bakgrunden till detta export-

kontrollarrangemang står framförallt att finna i Iran-Irak konflikten under

1980-talet där det framkom att Irak hade erhållit en betydande nationell

kapacitet att tillverka kemiska stridsmedel. Detta fick till följd att flera

länder skärpte sin exportkontroll över kemikalier och viss kemisk

tillverkningsutrustning. Dessa nationella åtgärder var dock inte

koordinerade vilket fick till följd att graden av kontroll varierade från land

till land. År 1985 tog Australien initiativ till ett möte med syfte att diskutera

möjligheterna för en harmonisering av de nationella kontrollerna. Detta

initiativ resulterade i att en lista på kemikalier som borde vara föremål för

nationell exportkontroll upprättades. Flera av dessa kemikalier har även fullt

Skr. 2000/01:114

24

fredliga användningsområden. I juni 1990 beslutade medlemmarna i

Australiengruppen att utöka gruppens verksamhetsområde till att även

omfatta mikro-organismer, toxiner samt viss tillverkningsutrustning for

biologiska stridsmedel. Sverige blev medlem i Australiengruppen under år

1991.

Samarbetet inom Australiengruppen har länge varit utsatt för kritik från

länder som menar att ett bibehållande av exportkontroll i förhållande till

andra fördragsslutande parter till 1972 års BTWC samt 1993 års CWC är

diskriminerande. Gruppens medlemmar anser att sådan exportkontroll är

nödvändig för att uppfylla de åtaganden man påtagit sig i de två

konventionerna. Gruppen har därför under de senaste åren inlett ett

omfattande informationsprogram föra att tydliggöra det arbete som utförs

inom gruppens verksamhetsområde. År 2000 lanserades bl.a. Australien-

gruppens hemsida på Internet; www.australiagroup.net .

Det är den svenska regeringens uppfattning att vårt deltagande i

Australiengruppen kan ses som en åtgärd som fordras för att uppfylla våra

internationella förpliktelser under såväl 1972 års BTWC som 1993 års

CWC, dvs. att förhindra spridning av biologiska och kemiska vapen.

Missilteknologikontrollregimen

På amerikanskt initiativ inledde år 1982 ett antal länder diskussioner om

exportkontroll av missiler och missilteknologi. Den 16 april 1987

tillkännagavs att dessa diskussioner hade lett till framtagandet av riktlinjer

för export av missilteknologi som de enskilda länderna, var för sig, hade för

avsikt att implementera genom sin nationella lagstiftning. Till dessa

riktlinjer tillfogades ett "Equipment and Technology Annex" i vilket de

produkter som skulle omfattas av nationell exportkontroll identifierades.

Detta samarbete kom att fa namnet Missilteknologikontrollregimen

(MTCR). MTCR:s kontrollistor omfattar fullständiga missilsystem

(inklusive ballistiska missiler, raketer och missiler för rymduppskjutningar

samt sondraketer) och andra system med obemannade luftfarkoster

(inklusive kryssningsmissiler, mål- och spaningsplattformar) med en

lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av 300 kilometer eller

mer. Därutöver kontrolleras komponenter till sådana system samt andra

produkter som kan användas för produktion av sådana missiler.

Exportkontrollen under MTCR var ursprungligen inriktad mot att stävja

spridningen av missiler som kunde användas för insats av kärnvapen. År

1993 utökades exportkontrollen till att omfatta vapenbärare även för

kemiska och biologiska stridsmedel. Det skall även noteras att det i dag inte

finns någon multilateral konvention som behandlar missiler. Sedan en

kontroll över exporten i enlighet med MTCR:s riktlinjer infördes i svensk

exportkontrollagstiftning under år 1991 deltar även Sverige i samarbetet.

Under år 2000 har medlemmarna i MTCR utarbetat ett utkast till en

internationell uppförandekod rörande ballistiska missiler som skall vara

Skr. 2000/01:114

25

öppen för alla stater att ansluta sig till. Utkastet innehåller en rad principer,

åtaganden samt förtroendeskapande åtgärder som syftar till att stävja

spridningen av ballistiska missiler. Mycket arbete återstår för att vinna

bredare internationellt stöd för innehållet i detta utkast och för att

formalisera innehållet i ett internationellt instrument.

Wassenaar-arrangemanget

Wassenaar-arrangemanget bildades 1996 som en efterträdare till det

multilaterala exportkontrollsamarbete som tidigare hade bedrivits inom

ramen för "Coordinating Committe on Multilateral Export Controls"

(COCOM). Det kalla krigets slut gjorde det alltmer uppenbart att samarbetet

inom COCOM måste utvidgas till att även omfatta forna östblocksländer. I

november 1993 beslutade därför medlemmarna att de skulle ersätta

COCOM med ett nytt forum och den 31 mars 1994 upphörde COCOM att

existera. Sverige deltog i förhandlingarna om utformningen av det nya

forumet från och med december 1994. I juli 1996 förelåg konsensus om

grunddokumentet för detta nya forum som kom att uppkallas efter den plats

i Nederländerna där en betydande del av förhandlingarna hade ägt rum -

Wassenaar. Wassenaararrangemanget baserar, till skillnad från sin

föregångare COCOM, sin verksamhet på föresatsen att handel med de varor

som återfinns på kontrollistorna skall vara tillåten men måste övervakas i

syfte att undvika destabiliserande ansamlingar och inriktar sig inte heller

mot vissa i förväg identifierade stater. Enligt grunddokumentet "Initial

Elements" är syftet med arrangemanget att bidra till regional och

internationell säkerhet och stabilitet genom att främja transparens rörande

överföringar av konventionella vapen och produkter med dubbla

användningsområden och därigenom bidra till att undvika s.k.

destabiliserande ansamlingar. Wassenaar-arrangemanget har en bredare och

annorlunda produktinriktning än övriga exportkontrollarrangcmang. Till

grunddokumentet är två kontrollistor fogade: "Munitions List", som

omfattar konventionell krigsmateriel, och "List of Dual-Use Goods and

Technologies" som omfattar teknologi med civila och militära

användningsområden som inte återfinns på övriga arrangemangs kontroll-

listor. Vad gäller kontrollen av den senare kategorin klargörs uttryckligen i

"Initial Elements" att arrangemanget är avsett att komplettera och stärka

samarbetet i de ovan nämnda arrangemangen utan att dubblera deras arbete.

Exempel på produktkategorier som tillhör listan över produkter med dubbla

användningsområden är speciella materialslag, ffamdrivningssystem,

sensorer, lasrar, datorer, vissa kryptoprodukter samt särskilda utrustningar

för telekommunikation, informationssäkerhet, elektronik, navigation,

avionik, viss bearbetning samt viss marin utrustning.

Den översyn arrangemanget genomförde 1999 fastslog att

grunddokumentet fungerar väl. Medlemsstaterna beslöt emellertid att

fördjupa och effektivisera det löpande informationsutbytet i arrangemanget,

Skr. 2000/01:114

26

och för att snabbare uppdatera produktlistoma för att bättre kunna möta den 2000/01.114

snabba tekniska utvecklingen på många områden. På krigsmaterielområdet

kunde medlemsstaterna enas om en vidareutveckling av

rapporteringskategoriema. Under 2000 har arbetet med att upprätta ett

säkert datasystem for intern kommunikation inom arrangemanget

framskridit. Systemet väntas tas i bruk under 2001. Vidare information kan

hämtas på www.wassenaar.org .

17 En ny EG-förordning för kontroll av produkter

med dubbla användningsområden

Europeiska unionens råd antog den 22 juni 2000 en ny rådsförordning, (EG)

nr 1334/2000 om upprättandet av en ny gemenskapsordning för kontroll av

produkter och teknik med dubbla användningsområden (EGT nr L 159,

30.6.2000 s.l) och slutförde därmed en lång revisionsprocess som startade

med ett kommissionsförslag som lades den 15 maj 1998. Den nya

förordningen trädde i kraft den 28 september 2000 och ersatte därmed

rådsförordningen (EG) nr 3381/94 om upprättandet av en gemenskaps-

ordning for kontroll av produkter med dubbla användningsområden, vilken

trädde i kraft den 1 juli 1995. Till skillnad från de multilaterala

exportkontrollarrangemang som beskrevs i föregående avsnitt är

förordningen juridiskt bindande for Sverige. Den nya förordningen innebär

att utrymmet för och behovet av nationell särreglering ytterligare minskar.

Syftet har varit att så långt möjligt etablera fri rörlighet för kontrollerade

produkter inom den inre marknaden samtidigt som de olika nationella

systemen for kontroll av export till tredje land stärks och harmoniseras. Den

tidigare förordningen visade sig vara för komplex för att hanteras på ett

rutinmässigt sätt av tulltjänstemän vid gränserna, inte heller bidrog den

tillräckligt for att underlätta for industrin att arbeta med ett transparent,

konformt och förutsebart regelverk.

Förordningen förenar medlemsstaternas åtaganden inom ramen for de

multilaterala exportkontroll arrangemangen med friast möjliga handel inom

den inre marknaden. Utvecklingen inom arrangemangen (NSG, MTCR, AG

och WA) beaktas genom kontinuerliga ändringar och uppdateringar av

varulistoma till förordningen. Dessa förändringar diskuteras i en tillfällig

rådsarbetsgrupp. Tillämpningen av förordningen är föremål for regelbundna

diskussioner i en samordningsgrupp som särskilt upprättats för detta

ändamål och som leds av kommissionen. Den nya förordningens ikraft-

trädande medförde vissa förändringar. Exempelvis beslutas förordningens

medföljande bilagor med stöd av artikel 133 i EG-fördraget inom ramen för

gemenskapssamarbetet i första pelaren, vilket innebär att de får direkt

verkan på det nationella planet.

27

En nyhet i den nya förordningen är att det finns ett uttryckligt

tillståndskrav för programvara och teknik som även gäller överföring på

elektronisk väg via exempelvis persondator, telefax och telefon till

destinationer utanför EG. Muntlig överföring av teknik per telefon

kontrolleras endast när tekniken ingår i ett dokument vars relevanta del läses

upp, eller beskrivs i telefon på ett sådant sätt att resultatet i all väsentligt blir

det samma.

Enligt artikel 6 i den nya förordningen införs ett generellt gemenskaps-

tillstånd för export av vissa produkter till vissa tredje länder. Generella

tillstånd lämnades emellertid på nationell nivå redan innan den nya EG-

förordningens ikraftträdande. Gemenskapstillståndet får ses som ett viktigt

led i strävan att ytterligare harmonisera den gemensamma exportkontrollen.

Den nya tillståndstypen förenklar för de exporterande företagen genom att

ett och samma tillstånd kan åberopas oavsett var utförseln från EU äger

rum. Det nya gemenskapstillståndet är samtidigt ett uttryck för den

samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till

vissa tredje länder.

En annan förändring står att finna i grunden för tillståndsgivningen. Till

skillnad från tidigare, då prövningen av tillståndsärenden utgick ifrån

nationella kriterier, inkluderar den nya rådsförordningens artikel 8

gemensamma kriterier som medlemsstaterna har att beakta vid sin prövning.

Kriterierna avviker inte från de som tidigare användes i Sverige, men

liksom gemenskapstillståndet är en gemensam kritericuppsättning

ytterligare ett steg mot en mer harmoniserad politik på detta område och en

stabilare exportkontroll i EU som helhet.

Ett annat resultat av arbetet med den nya förordningen är att även tekniskt

bistånd bringats under kontroll. I samband med att förordningen antogs i

juni 2000 antogs även, inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP), en gemensam åtgärd (2000/401/GUSP) om

kontroll av tekniskt bistånd (EGT nr L 159, 30.6.2000 s. 216). Den

gemensamma åtgärden reglerar tekniskt bistånd som ges utanför EG.

Formen gemensam åtgärd valdes för detta ändamål eftersom den nya

förordningen inte kan göras tillämplig på tjänster. Den gemensamma

åtgärden omfattar enbart tekniskt bistånd som har samband med viss militär

slutanvändning. Undantag görs också för sådana uppgifter som kan anses

vara allmänt tillgängliga eller som utgör grundläggande vetenskaplig

forskning.

Svensk lagstiftning

Rådsförordningen kompletteras av lagen (2000:1064) om kontroll av

produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, samt

av tillhörande förordning (2000:1217). Båda författningarna trädde i kraft

Skr. 2000/01:114

28

den 1 januari 2001 och ersatte lagen (1998:397) om strategiska produkter 2000/01.114

och förordningen (1998:400) om strategiska produkter.

Lagstiftningens definitioner hänvisar till dem som återfinns i artikel 2 i

förordningen (EG) nr 1334/2000. Med tekniskt bistånd avses allt tekniskt

stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering,

testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana

former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller

konsulttjänster.

Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför EG om det är avsett att användas i

samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring,

detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen

eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med

utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att

bära sådana vapen.

Export och överföring av produkter med dubbla användningsområden är

föremål för tillståndsgivning och tillståndsgivande myndighet är

Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Beträffande kärnämnen och

material m.m. som återfinns i bilaga I till rådets förordning är det emellertid

Statens Kämkraftsinspektion (SKI) som meddelar tillstånd. Information om

antalet till ISP inkomna utförselärenden rörande produkter med dubbla

användningsområden lämnas i Bilaga 2.

Till skillnad från vad som gäller under krigsmateriellagstiftningen - där

utförseltillstånd utgör undantag från ett generellt exportförbud - är

förhållandet det omvända under regelverket för kontroll av produkter med

dubbla användningsområden. Här är utgångspunkten den att utförseltillstånd

skall ges såvida det inte strider mot utrikes-, eller säkerhetsintressen såsom

dessa beskrivs i EG-förordningen.

Tillstånd kan även krävas för utförsel av produkter som inte är angivna i

bilagorna till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 om exportören har

informerats av ISP att produkten är eller kan vara avsedd att användas i

samband med massförstörelsevapen eller missiler som är kapabla att bära

sådana vapen (jfr art 4.1 i förordningen). EG-förordningen innehåller också

särskilda krav på tillstånd i vissa fall för export relaterad till militär

slutanvändning eller krigsmateriel. Artikel 4.2 i den nya förordningen

innehåller direktverkande bestämmelser om krav på tillstånd för export av

produkter som inte är angivna i förordningens bilagor, men som är eller kan

vara avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-,

EU- eller OSSE-embargo. Förordningen definierar utförligt begreppet

”militär slutanvändning” som olika former av bruk i samband med militära

produkter, och i 3 § lagen om kontroll av produkter med dubbla

användningsområden och av tekniskt bistånd förtydligas att med militära

produkter skall förstås sådana produkter som utgör krigsmateriel enligt 1 §

lagen om krigsmateriel. Den nya EG-förordningen innehåller också en

29

bestämmelse som hämtats från svensk lagstiftning och nu införlivats i

gemenskapsrätten. Bestämmelser i 7 § i dåvarande lagen om strategiska

produkter har använts som förebild för artikel 4.3 i den nya förordningen,

som uppställer ett direktverkande krav på exporttillstånd för produkter som

inte är angivna i förordningens bilagor men som är eller kan vara avsedda

att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel som

olovligen har exporterats. Beträffande såväl artikel 4.1 som 4.2 och 4.3

krävs att exportören har blivit informerad av ISP om produktens

användningsområde. Exportören är emellertid också, enligt artikel 4.4

skyldig att upplysa den behöriga myndigheten, ISP, om exportören känner

till att en produkt helt eller delvis är avsedd för sådan användning som

regleras i artikel 4.1-3. ISP skall då avgöra om tillstånd skall krävas för

exporten.

Bestämmelser som möjliggör kontroll av icke-listade produkter benämns

"catch-all"-klausul och har tillkommit för att tillse att syftet med regleringen

inte kringgås på grund av att produktiistoma sällan kan vara heltäckande i

ljuset av den teknologiska utvecklingen (jfr artikel 4 i rådsförordningen).

Det har varit regeringens ambition att de rutiner som tillämpas i

exportkontrollen skall vara rationella och effektiva, för att förenkla för såväl

exportkontrollerande myndigheter som för de exporterande företagen. Ett

framgångsrikt arbete i detta avseende kan medföra att exportföretagen också

erhåller en fördel i förhållande till konkurrenter från länder där proceduren

tar längre tid. Initiativ som syftar till att uppfylla denna målsättning tas

löpande av såväl regeringen som ISP.

Lagen om produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt

bistånd saknar liksom sin föregångare särskilda bestämmelser om

möjligheten att erhålla förhandsbesked om huruvida ett utförseltillstånd

kommer att ges vid en eventuell export av produkter med dubbla

användningsområden till en specifik destination. En praxis har emellertid

utvecklats på ISP med innebörden att myndigheten ger företag

förhandsbesked. Denna ordning motiveras främst av att det finns ett givet

intresse hos en exportör att få en uppfattning om möjligheterna att

genomföra en transaktion med ett "riskland" innan offertarbetet påbörjas.

Under år 2000 lämnades 10 förhandsbesked.

Immateriella överföringar

Ett aktuellt frågekomplex som under året varit föremål för arbete i flertalet

exportkontrollarrangemang är frågan om den kontrollen av immateriella

överföringar (s.k. "intangible transfers"), dvs. överföring av programvara

eller teknik utan att någon fysisk produkt exporteras. Det kan vara frågan

om elektronisk överföring av programvara eller teknisk information, såsom

ritningar och utbildningsmaterial via t.ex. datalänk, fax eller Internet.

Skr. 2000/01:114

30

Reglerna i exportkontrollarrangemangen utformades i allt väsentligt i en tid ^* cr ‘ 2000/01.114

då programvara och datafiler spreds fysiskt från sändare till mottagare på

magnetband, disketter och cd. Näten var långsammare och mindre

tillförlitliga än idag och både säljare och köpare föredrog att fa

programvara, datafiler, m.m. förmedlade genom fysiska media.

Senare års mycket snabba utveckling av elektroniska informations- och

kommunikationstjänster har medfört att det idag är både långsammare,

dyrare och ofta mindre säkert att överföra teknik på det gamla sättet.

Elektronisk överföring har blivit regel snarare än undantag. Bristen på

allmänt tillgängliga säkerhetslösningar, som tidigare var en återhållande

faktor, är på väg att avhjälpas. Exportkontrollarrangemangen står inför ett

växande kontrollproblem. Det råder allmän enighet om att elektronisk

överföring åtminstone till viss del måste föras under kontroll för att inte

exportkontrollens syften skall undergrävas genom ett kringgående av den

fysiska kontrollen. Diskussionen handlar främst om hur man i praktiken kan

kontrollera efterlevnaden av ett licenskrav för elektronisk export samtidigt

som skyddet för grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter

upprätthålls.

Den nya rådsförordningen, (EG) nr 1334/2000 om upprättandet av en ny

gemenskapsordning för kontroll av produkter och teknik med dubbla

användningsområden anger i art 2 att med "export" innebär bl.a. "överföring

av programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier, telefax eller

telefon till en destination utanför gemenskapen". Med "exportör" avses bl.a.

"Varje fysisk eller juridisk person som beslutar att överföra programvara

eller teknik med hjälp av elektroniska medier, telefax eller telefon till

destinationer utanför gemenskapen".

Elektronisk överföring av programvara eller teknik via datanät som t.ex.

Internet kan ske på i huvudsak två sätt. Det ena sättet är via "e-post" där det

finns en identifierad avsändare och mottagare. Det andra sättet är att

sändaren gör programvaran eller tekniken tillgänglig på en "databas"

(World Wide Web eller andra Intemetdatabaser, så som t.ex. ftp-databaser),

där den kan hämtas av en intresserad mottagare. Den senare metoden är

mycket vanligt förekommande, bl.a. för att stödja marknadsföring och

försäljning. Ett exportkontrollproblem är att mottagaren inte nödvändigtvis

finns i EU utan kan finnas i ett tredje land, och att en sådan överföring, som

ju initieras av mottagaren, egentligen kräver ett tillstånd.

I förordningen stipuleras i art 21.7 att i relevanta kommersiella dokument

som avser överföring inom gemenskapen av produkter som skulle vara

tillståndspliktiga vid export från gemenskapen, skall det tydligt anges att

produkterna omfattas av kontroll vid export från gemenskapen. Detta

betyder att en mottagare som hämtar programvaran eller tekniken från en

databas görs uppmärksam på att här kan det föreligga exportkontroll.

Tillsynen över efterlevnaden av de elektroniska överföringarna, liksom av

export via elektroniska medier ger i sig upphov till svåra frågeställningar

31

som sammanhänger både med skyddet av grundläggande medborgerliga fri- 2000/01.114

och rättigheter och med det speciella behovet av teknisk kompetens för att

utöva tillsyn.

Enligt gällande svenska regler skall tullmyndigheterna endast utöva tillsyn

över fysisk överföring och export av produkter. Detta är i analogi med

motsvarande regler inom EU. Ansvaret för tillsynen över elektroniska

överföringar och elektronisk exporten har därför i den nya förordningen

lagts på myndigheten ISP.

Regeringen har tagit initiativ till att kommissionen och medlemsstaterna

arbetar gemensamt med den komplicerade frågan om elektronisk överföring

och export, i syfte att främja en utveckling av nationella kontroll-

mekanismer som varken överdriver eller underskattar tillsynsbehovet och

som inte är alltför disparata. Om kontrollnivån inte är harmoniserad i rimlig

utsträckning föreligger en uppenbar risk för att lättrörlig elektronisk export

söker sig den ”lättaste” vägen ut ur EU:s inre marknad till tredje land.

18 Kryptografi

I regeringens skrivelse till riksdagen 1998/99:116 om kryptografi, som

beslutades den 6 maj 1999, redovisar regeringen sin uppfattning när det

gäller vissa aspekter på användning och kontroll av kryptoprodukter.

Frågan om vilken grad av exportkontroll som skall utövas över

kryptoprodukter tilldrar sig betydande uppmärksamhet både i Sverige och

internationellt. Hänsyn måste tas både till dessa produkters viktiga roll för

utvecklingen av elektroniska tjänster, och det säkerhetspolitiskt betingade

intresset av att försvåra åtkomsten till starka krypton för exempelvis sådana

användare som är länkade till utveckling eller produktion av

massförstörelsevapen. Den internationella diskussionen bedrivs i första

hand i Wassenaar-arrangemanget, där en ny varulista för informations-

säkerhetsprodukter antogs i december 1998. I december 2000 uppmjukades

kraven något genom att man för massmarknadsprodukter tog bort kravet på

maximal längd på kryptonycklar (se den s.k. Cryptography Note). Den

beskrivna förändringen motiveras av behovet att ompröva listans innehåll i

ljuset av den snabba tekniska utvecklingen på området.

Regeringens ståndpunkt i denna fråga är att det finns fortsatta

säkerhetspolitiska skäl att förhindra spridning av viss kryptoteknik till

olämpliga mottagare i vissa länder. Friast möjliga handel med

kryptoprodukter bör eftersträvas på EU:s inre marknad för att främja

elektronisk kommunikation och handel samt IT-utvecklingen i Sverige och

övriga EU. Här har den ovan redovisade översynen av förordningen för

kontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden lett fram

till att svenska leverantörer kan sälja nästan alla typer av kryptoprodukter i

EU och i ett tiotal ytterligare länder, däribland USA, lika fritt som på den

svenska hemmamarknaden.

32

Även mot tredje land verkar Sverige för en friare handel med Skr. 2000/01:114

kryptoprodukter med beaktande av de säkerhetspolitiska hänsynen. En

internationell samsyn måste dock uppnås vad gäller bl.a. EU-ländemas

kontroll mot tredje land. Om olika länder driver olika politik blir kontrollen

i praktiken verkningslös och industriellt snedvridande. För en internationell

samsyn talar också behovet av att undvika en situation där Sverige tillämpar

en lägre grad av kontroll än andra viktiga exportländer. Detta skulle

nämligen kunna få till följd att Sverige blev föremål för exportrestriktioner

från dessa länders sida.

Det är regeringens målsättning att den begränsade exportkontroll av

kryptoteknik som är motiverad skall upprätthållas på ett så snabbt och

smidigt sätt att den i jämförelse med andra länders kontrollprocedurer inte

skall medföra en konkurrensnackdel för svensk industri, utan helst ge en

konkurrensfördel. Det "öppna" eller generella tillstånd som trädde i kraft år

1999 bl.a. för export av kryptoprodukter av massmarknadskaraktär till alla

betydande exportmarknader, liksom en smidig kontrollprocedur i övrigt -

bl.a. införs nu elektronisk licensansökan och licensgivning - underlättar för

företagen. Det leder också till en bättre fokusering av exportkontrollen på

ett begränsat antal kryptoprodukter och användare där kontrollintresset

väger tyngre än frihandelsintresset.

Den förda politiken på kryptoområdet skall enligt regeringens ståndpunkt

präglas av flexibilitet och lyhördhet i syfte att ta i beaktande det växande

behovet av säker kommunikation, förändringar i andra länders politik och

den fortsatta tekniska utvecklingen på området.

33

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Svensk krigsmaterielexport år 2000

1 Bakgrund

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) följer kontinuerligt

marknadsföring och export av krigsmateriel från Sverige. De företag

(exklusive ett femtiotal s.k. handladdare - enskilda som tillverkar

jaktammunition) som har tillstånd att bedriva verksamhet på krigs-

matericlområdet - för närvarande omkring 120, varav ca 40 är aktiva som

exportörer - är skyldiga att lämna redovisningar i olika hänseenden till ISP. I

prop. 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör

krigsmaterielexport uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna riksdagen

en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Föreliggande

redogörelse avser den svenska krigsmaterielexporten år 2000.

2 Beviljade utförseltillstånd

Tabell 1. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1989-2000

i löpande priser

År

Värde i löpande priser, mkr

Totalt KS ÖK

Förändring i %

Totalt KS

ÖK

1989

7 245

-

-

+13,2

1990

2 869

-

-

-60,4

1991

2 487

-

-13,3

1992

2 992

-

-

+20,3

1993

6 106

1 942

4 164

+104,1

1994

4 268

1 991

2 277

-30,1

+2,5

-45,3

1995

6 543

2 011

4 532

+53,3

+1,0

+99,0

1996

2 859

662

2 197

-56,3

-67,1

-51,5

1997

5 061

2 481

2 580

+77,0

+274,8

+17,4

1998

3 273

1 449

1 824

-35,3

-41,6

-29,3

1999

7153

1 082

6 071

+118,5

-25,3

+232,8

2000

4 640

2 369

2 271

-35,1

+118,9

-62,6

Fr.o.m. 1993 redovisas värdet av beviljade utförseltillstånd uppdelat på de två

underkategoriema krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).

Den senare kategorin omfattar i huvudsak materiel som tidigare inte stod

under kontroll alls. En konsekvens av denna breddning av krigs-

materielbegreppet är att statistiken därefter omfattar även materiel som

tidigare inte kontrollerades. 1 statistiken återfinns numer även viss utförsel för

34

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

civil eller delvis civil användning, vilket inte var aktuellt med det tidigare

krigsmaterielbegreppet.

I förhållande till år 1999, då värdet av beviljade utförseltillstånd for

exportförsäljning var exceptionellt högt, minskade värdet år 2000 med ca 35,1

%. Värdet för år 2000 (4,64 mdr kr) ligger mycket nära genomsnittet för den

redovisade tolvårsperioden. Samtidigt uppvisar årets siffror en förskjutning

från övrig krigsmateriel (ÖK), som minskade med 63 %, till krigsmateriel för

strid (KS), som ökade med 119 %. Eftersom 1999 karakteriserades av en

kraftig övervikt för ÖK har förskjutningen lett till att de två kategorierna år

2000 hamnat i balans, värdemässigt.

Utförseltillstånden for exportförsäljning avser å ena sidan många små

transaktioner gällande exempelvis reservdelar eller ammunition, och å andra

sidan ett begränsat antal mycket omfattande transaktioner av stora system

som levereras över flera år. Större affärer, som inte nödvändigtvis uppträder

varje år, kan påverka ett enskilt års resultat påtagligt. Som framgår av figur 1

nedan uppvisar statistiken över beviljade utförseltillstånd avsevärda skillnader

från år till år. Dessa variationer har dock en begränsad inverkan på

omfattningen av den faktiska exporten av svensk krigsmateriel eftersom den

utförsel som sammanhänger med ett stort utförseltillstånd normalt sprids ut

över flera år. Det är inte möjligt att med någon precision förutsäga hur en

ökning av utförseltillstånden kommer att återspeglas i den faktiska exporten

efterföljande år, eftersom detta sammanhänger med tillverknings- och

leveransplaner, som kan skilja sig åt betydligt inte bara mellan olika

materielslag utan också variera från kontrakt till kontrakt.

35

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Figur 1. Värdet av utförseltillstånd respektive faktisk export av

krigsmateriel i miljoner kronor år 1984-2000

Den svenska regeringen har som målsättning att visa största möjliga öppenhet

i redovisningen av krigsmaterielexporten. Med årets skrivelse införs flera nya

uppgiftskategorier som ytterligare konkretiserar den information som lämnas.

En av dessa nyheter återfinns nedan som tabell 2, som redovisar till vilka

länder utförseltillstånd beviljats, samt för vilka materielkatcgorier.

Redovisningen bygger på krigsmaterielförteckningens huvudområden (KS 1-

11, ÖK 21-37) som är återgivna i tabell 4. För närmare information om

innehållet i respektive kategori hänvisas till bilaga 1 i förordningen

(1992:1303) om krigsmateriel.

36

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Tabell 2. Beviljade utförseltillstånd år 2000 fördelade på länder och

krigsmaterielförteckningens huvudområden

Antal

Land KS ÖK tillst.

Amerikas Förenta Stater

3,7

21,22,23,24,25,26, 29, 30, 33,35, 36

73

Australien

3,4,7

22,23,24,28

9

Belgien

3

21,22,23,24

32

Brasilien

3,5

22,23,25,35

6

Brunei

-

21,23

2

Bulgarien

-

23

1

Canada

2, 3,4, 7

21,22, 23,25, 35, 36

27

Chile

-

22

2

Danmark

3,7

21,23,25,26,35

25

Estland

2,3,7

21,22,23

7

Finland

2,3, 5,7

22,23,25,29,30

29

Frankrike

3,7

23,25, 35

18

Förenade Arabemiraten

-

25

1

Grekland

3,7

21,23,27,36

11

Indien

2

22,24,25, 36

8

Indonesien

-

22,37

3

Irland

2

22, 23

3

Italien

3,7

21,23,33

12

Japan

3

21,23,24,26,35, 36

22

Lettland

1,2,3, 5

22,23,25,35

15

Litauen

2,3

22,23

4

Malaysia

5

22

3

Mexico

8

22,28

6

Nederländerna

-

21,22,23,25,35

23

Norge

3,7

21,22,23,24,25, 26,28,29, 30,34, 36, 37

61

Nya Zeeland

3

23,35

5

Oman

-

25,35

3

Pakistan

4

22

3

Peru

-

23

2

Polen

3,7

23,24, 35

6

Portugal

3

21,23,36

4

Rumänien

7

-

1

Ryska Federationen

-

23

1

Schweiz

3,7

21,23,24,25,30

25

Singapore

3,4,7,8

21,22,24,25,26,28, 37

41

Spanien

3,7

23, 25,26,30

8

Storbritannien

3,7

21,22,23,24,25,29,33

26

Sydafrika

3,7

21,23

10

Thailand

4

22

4

Tjeckien

3,7

23

10

Tunisien

7

25

2 |

37

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Turkiet

23

1

Tyskland

3,6,7

21,22, 23,24, 25,26,29,30, 33

83

Ungem

3

23

3

Vietnam

25

1

Österrike

3,6,7

22, 23, 24,29, 35

24

Totalt antal tillstånd

657

3 Faktiska leveranser

Inspektionen för strategiska produkters utförselstatistik grundar sig på

exportföretagens lagstadgade redovisning av det fakturerade värdet av

levererad materiel. Som framgår av tabell 3 nedan ökade den svenska

exporten av krigsmateriel år 2000 med 19,6 % i förhållande till 1999 räknat i

löpande priser. Ökningen i utförseln av övrig krigsmateriel (ÖK) var påtagligt

större än ökningen vad gäller krigsmateriel för strid (KS) : 28,4 %, jämfört

med 12,0 %. Krigsmaterielexportens andel av den totala varuexporten ökade

också, från 0,52 % till 0,55 %.

Tabell 3. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1989-2000 i

löpande priser

År

Sveriges

totala

Krigsmaterielexport

varuexport

(löp.priser)

mkr

Andel av

varuexp.

%

Löpande priser

Totalt KS

mkr

ÖK

Förändring i

Totalt KS

%

ÖK

1989

332 580

1,81

6 005

-

-

-2,4

1990

339 850

0,98

3 327

-

-

-44,6

1991

332 779

0,81

2 705

-

-

-18,7

1992

326 031

0,84

2 753

-

-

+1,8

1993

388 290

0,74

2 863

1 216

1 647

+4,0

1994

471 602

0,68

3181

1 347

1 834

+11,1

+10,8

+11,4

1995

567 836

0,58

3 313

1 148

2 165

+4,1

-14,8

+18,0

1996

569 167

0,54

3 087

1 136

1 951

-6,8

-1,0

-9,9

1997

632 709

0,49

3 101

939

2 162

+0,5

-17,3

+10,8

1998

673 091

0,52

3 514

1 662

1 852

+13,3

+77,0

-14,3

1999

700 945

0,52

3 654

1 954

1 700

+4,0

+ 17,6

-8,2

2000

796 673

0,55

4 371

2 189

2 182

+19,6

+12,0

+28,4

38

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Förändringar från ett år till ett annat i den statistik som redovisas ovan ger i

sig inte underlag för en mer långsiktig bedömning av utvecklingstendenser.

En enstaka större leverans ett år kan medföra kraftiga utslag i statistiken.

Utvecklingen på exportmarknaderna har under den senaste tioårsperioden

präglats av det kalla krigets slut, vilket medfört att många försvarsmakter

skurit ned sina försvarsmaterielanslag. Den effekt som exportmarknadernas

tillbakagång har haft på svensk krigsmaterielexport har delvis maskerats

genom den breddning av krigsmaterielbegreppet som ägde rum år 1993, och

som innebar att många nya materielslag för första gången medtogs i utförsel-

statistiken. Mellan år 1992 och 1993 halverades exporten av "traditionell"

krigsmateriel, vilket i totalsiffran doldes genom tillkomsten av tidigare ej

registrerade materielslag i den nya ÖK-kategorin. Detta har tydliggjorts i figur

2 nedan.

Figur 2. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor år

1984-2000, fr.o.m. år 1993 fördelat på övrig krigsmateriel (ÖK) och

krigsmateriel för strid (KS)

Den svenska krigsmaterielexporten redovisas även i den allmänna

utrikeshandelsstatistiken, som grundas på tullmyndigheternas uppgifter till

Statistiska centralbyrån (SCB). I SCB:s statistik ingår bl.a. vissa civila

produkter som inte omfattas av lagen om krigsmateriel. Dessa siffror är

således inte jämförbara med ISP:s statistik och redovisas inte i denna

skrivelse. En närmare beskrivning av handelsstatistikens indelning lämnades i

skr 1996/97:138.

4 Fördelningen av exporten på materielslag

Tabell 4 visar en uppdelning av krigsmaterielexporten på huvudområden i

krigsmaterielförteckningen. Denna indelning ger en viss uppfattning om

krigsmaterielexportens struktur, vad avser materielkategorier. Liksom för

39

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

övriga typer av exportstatistik avråds från alltför långtgående slutsatser vad

beträffar trender i exporten eftersom den totalt sett är så pass liten att den inte

rymmer ett jämt flöde av materiel i alla kategorier som produceras i Sverige,

utan snarare uppvisar en slumpmässig tyngdpunkt som förskjuts över tiden

beroende på vilka exportkontrakt som industrin kunnat erhålla.

För den här redovisade perioden 1999-2000 kan konstateras att finkalibriga

militära eldhandvapen (KS1), den viktigaste delen av begreppet "lätta vapen",

spelar en mycket marginell roll i den svenska exporten. Detta är av viss

betydelse att kunna konstatera i ljuset av Sveriges aktiva agerande i

förberedelserna för FN:s lätta vapen konferens i juli 2001. De finkalibriga

eldrörsvapen som ingår i ÖK21 är jakt- och sportskyttevapen, vars utförsel

från Sverige också kontrolleras i syfte att undvika att större partier sådana

vapen används för militära ändamål.

Tabell 4. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor 1999'

2000 fördelat på krigsmaterielförtecknlngens huvudområden

Krigsmateriel för strid (KS)

1999

2000

KS1

Finkalibriga eldrörsvapen

0

0

KS2

Kanoner, pansarvämsvapen

405

67

KS3

Ammunition

426

143

KS4

Robotar, raketer, torpeder, bomber

186

144

KS5

Eldledningsutrustning

257

522

KS6

ABC-stridsmedel

1*

0,8*

KS7

Krut och sprängämnen

89

115

KS8

Krigsfartyg

144

535

KS9

Stridsflygplan

0

0

KS10

Stridsfordon

444

663

KS11

Riktade energivapen

0

0

SUMMA KS

1 952

2 190

* Exporten av KS6 avser komponenter till tårgasprodukter till länder i Västeuropa

Övrig krigsmateriel (ÖK)

ÖK21

Finkalibriga eldrörsvapen, delar m.m

6

6

ÖK22

Kanoner, pansarvämsvapen, delar m.m.

112

153

ÖK23

övningsammunition m.m.

316

316

ÖK24

Övningsraketer, röjningsutrustning m.m.

34

36

ÖK25

Spanings- och mätutrustningar m.m

384

798

ÖK26

Skyddsmateriel m.m.

30

21

ÖK27

Krut- och sprängämneskomponenter

5

0,0008

ÖK28

Fartyg för bevakning m.m.

1

81

ÖK29

Flygplan utformade för militärt bruk m.m.

75

50

ÖK30

Fordon utformade för militärt bruk m.m.

275

231

40

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

ÖK31

Riktade energivapen

0

0

ÖK32

Fortifikationer

0

0

ÖK33

Elektronisk utrustning för militärt bruk

40

59

ÖK34

Fotografisk och elektrooptisk utrustning

3

0,5

ÖK35

Övningsmateriel

397

407

ÖK36

T illverkningsutrustning

14

23

ÖK37

Programvara

9

1

SUMMA ÖK

1 701

2 182

5 Exportens geografiska fördelning

Totalt mottog 52 länder leveranser av svensk krigsmateriel under år 2000,

jämfört med 49 år 1999 och 51 år 1998. Den regionala fördelningen av

exporten, som framgår av tabell 5, uppvisar det normala mönstret som är att

den största delen av svensk krigsmaterielexport går till Norden, övriga

Västeuropa, Nordamerika, samt Australien och Nya Zeeland. Under år 1998

gick ca 65 % av den totala utförseln till dessa destinationer. År 1999 var

motsvarande andel 76 % och år 2000 var andelen 64 %. Utanför denna krets

kan särskilt noteras att Latinamerika under senare år uppvisat en uppgång,

medan Asien minskat i relativ betydelse.

Tabell 5, Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av

värdet under åren 1998-2000

1998

KS

ÖK

Tot

1999

KS

ÖK

Tot

2000

KS

ÖK

Tot

•

Norden

11

44

27

39

26

33

42

17

30

•

Övriga

Västeuropa

22

21

21

27

37

32

11

32

21

•

Central- och

Östeuropa

1

2

1

0

2

1

2

0

1

•

Nordamerika

17

10

14

7

13

10

5

17

11

•

Latinamerika

8

16

12

23

12

18

16

21

19

•

Australien &

Nya Zeeland

3

3

3

1

2

1

4

1

2

•

Asien

38

4

22

3

7

5

20

12

16

•

Afrika

0

0

0

0

0

0

1

0

0

TOTALT

100

100

100

100

100

100

100

100

100

41

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

1 det följande redovisas krigsmaterielexporten fördelad på mottagarländer. I

tabell 6 har alla länder medtagits till vilka utförseln av krigsmateriel översteg

1 miljon kronor under något av åren 1998-2000.

Största enskilda mottagarland för svensk krigsmateriel år 2000 var Norge (1

152 mkr), följt av Singapore (455 mkr) och USA (398 mkr), samt därefter

Venezuela (329 mkr) och Tyskland (280 mkr). Dessa fem destinationer svarar

för sammanlagt ca 60 % av den totala svenska krigsmaterielexporten.

42

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Tabell 6. Exporten av krigsmateriel i miljoner kronor år 1998-2000

fördelad på länder

1998

KS

ÖK

Totalt

1999

KS

ÖK

Totalt

2000

KS

ÖK

Totalt

Amerikas Förenta Stater

155,0

309,9

464,4

116,4

187,7

304,0

80,2

317,4

397,6

Australien

57,9

59,4

117,3

21,0

31,4

52,4

83,6

16,8

100,4

Bahrain

-

0,8

0,8

0,0

0,1

0,1

-

1,1

1,1

Belgien

-

11,5

11,5

0,1

17,6

17,6

0,09

85,0

85,09

Brasilien

166,4

98,4

264,8

201,1

161,3

362,4

5,6

242,8

248,4

Canada

8,0

9,2

17,1

25,6

31,6

57,2

18,3

49,7

68,0

Danmark

64,8

58,8

123,6

89,8

68,2

158,0

6,2

37,9

44,1

Estland

-

-

-

0,0

2,8

2,8

0,07

0,07

0,14

Finland

2,1

40,8

42,9

1,7

19,1

20,8

34,9

62,0

96,9

Frankrike

108,2

42,7

150,9

125,4

77,1

202,5

0,6

81,5

82,1

Förenade Arabemiraten

-

6,2

6,2

0,0

8,3

8,3

-

0,3

0,3

Grekland

21,1

0,4

21,6

0,0

0,2

0,2

59,4

0,8

60,2

Indien

-

5,8

5,8

0,0

5,0

5,0

1,7

119,2

120,9

Irland

5,6

6,8

12,4

6,0

3,7

9,7

16,7

12,3

29,0

Italien

3,1

6,1

9,2

4,2

40,3

44,5

3,6

74,4

78,0

Japan

0,5

102,3

102,8

0,2

19,5

19,7

0,3

10,5

10,8

Kuwait

-

6,0

6,0

-

-

-

-

-

Lettland

-

-

-

0,0

2,0

2,0

4,0

1,0

5,0

Litauen

35,2

8,9

44,1

4,9

6,1

10,9

23,8

0,1

23,9

Malaysia

2,6

17,2

19,9

30,7

3,9

34,6

80,5

0,3

80,8

Mexico

-

-

-

63,2

1,0

64,1

202,7

29,1

231,8

Nederländerna

0,1

3,5

3,6

-

9,4

9,4

0,1

10,5

10,6

Nepal

22,7

1,9

24,6

-

-

-

-

-

Norge

667,3

104,7

772,0

676,3

355,9

1 032,2

877,8

274,0

1 151,8

Nya Zeeland

-

1,5

1,5

-

0,7

0,7

2,5

0,8

3,3

Oman

-

0,2

0,2

3,6

3,6

-

0,4

0,4

Pakistan

34,2

4,1

38,3

-

5,1

5,1

-

0,3

0,3

Polen

0,0

0,5

0,5

0,4

20,2

20,6

16,4

1,5

17,9

Portugal

-

-

-

1,1

0,2

1,2

-

0,1

0,1

Saudiarabien

-

1,0

1,0

0,4

0,4

0,8

-

0,2

0,2

Schweiz

65,6

20,9

86,5

276,1

21,6

297,7

59,9

34,1

94,0

Singapore

2,2

489,7

492,0

20,6

25,8

46,4

333,5

121,2

454,7

Slovenien

-

1,9

1,9

-

1,3

1,3

-

0,6

0,6

43

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

1998

KS

ÖK

Totalt

1999

KS

ÖK

Totalt

2000

KS

ÖK

Totalt

Spanien

0,6

3,3

3,9

0,6

8,4

8,9

0,8

46,3

47,1

Storbritannien

0,2

37,0

37,2

0,6

58,9

59,4

2,1

70,0

72,2

Thailand

-

65,0

65,0

-

51,3

51,3

21,9

0,7

22,6

Tjeckien

-

-

-

1,5

0,8

2,3

2,2

0,5

2,7

Tunisien

-

1,9

1,9

-

1,6

1,6

13,9

6,3

20,2

Turkiet

-

-

-

-

-

-

-

1,4

1,4

Tyskland

24,9

220,2

245,1

30,1

313,1

343,2

24,6

255,3

279,9

Venezuela

97,5

54,6

152,1

177,3

48,7

226,0

141,4

187,8

329,2

Österrike

114,7

45,9

160,5

79,1

84,4

163,5

69,3

24,7

94,0

Övriga länder

1,1’

2,0 2

3,1

O,3 3

1,3 4

1,6

0,5 5

3,1 6

3,6

SUMMA

1 662

1 852

3 514

1 954

1 700

3 654

2 189

2 182

4 371

Totalbeloppen kan i vissa fall skilja sig från summan av ÖK- och KS-beloppen vilket

beror på att alla siffror har avrundats till en decimal.

Krigsmaterielexport understigande 50 000 kronor betecknas i tabell 6 med 0,0 miljoner

kronor.

1 Sydafrika och Tjeckien.

2 Argentina, Estland, Hongkong (Kina), Island, Mauritius, Namibia, Nya

Kaledonien

(Frankrike), Peru, Ryssland, Tjeckien, Ungern och Zimbabwe.

3 Israel, Peru och Sydafrika

4 Andorra, Hongkong (Kina), Island, Mauritius, Namibia, Peru, Sydafrika och

Ungem

5 Island, Sydafrika och Ungern

6 Andorra, Brunei, Bulgarien, Chile, Indonesien, Island, Mauritius, Namibia,

Peru, Ryssland, Sydafrika, och Ungem

I tabell 7 återfinns en ny uppgiftskategori. Den landvisa

exportredovisningen i tabell 6, som endast anger om den exporterade

matericlen är övrig krigsmateriel (ÖK) eller krigsmateriel för strid (KS),

kompletteras här med uppgifter om vilka materieltyper som varit aktuella

för respektive destination. Liksom i tabell 2 har krigsmaterielförteckningens

huvudkategorier använts som indelning, och dessa kategorier finns

återgivna i tabell 4. För närmare information om innehållet i respektive

kategori hänvisas till bilaga 1 i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel.

44

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

Tabell 7. Exporterad krigsmateriel år 2000 fördelad på länder och

krigsmaterielförteckningens huvudområden

Land KS ÖK

Amerikas förenta stater

3,7

21, 22, 23,24,25,26,29,30,33,35, 36

Australien

3,4, 5,7

22, 23,24, 25,37

Bahrain

-

25

Belgien

3

21,23,24, 25,30

Brasilien

5

22,25, 36, 37

Canada

2,3,4, 7

21,22,23,25,35,36

Danmark

3,4,5, 7

21,22,23,24,25,26,35

Estland

3,7

21,23,26

Finland

2,3,7

21,22, 23,24,25,29, 30,35

Frankrike

3,7

23,25, 30,33,35

Förenade Arabemiraten

-

25

Grekland

3,7

21,23, 25,27,36

Indien

2,5

22,24,25, 36

Irland

2

22,23

Italien

3,7

23,25,33,35

Japan

3

23,24, 35, 36

Lettland

2,3

23,35

Litauen

2,3

23

Malaysia

5

22, 25

Mexiko

8

22,23,28

Nederländerna

3,7

21,22,23,25,29,35,36

Norge

3,4, 5, 7, 10

21,22, 23,24,25,26, 28,29, 30,35, 36, 37

Nya Zeeland

3

22,23,35

Oman

-

35,37

Pakistan

-

22

Polen

3,5,7

23,24, 35

Portugal

3

23

Saudiarabien

-

33,35

Schweiz

3,7,10

23,24,25, 30

Singapore

3,4, 7, 8

22,24,25, 26, 28

Slovenien

-

23

Spanien

1 3,7

23,26,30

Storbritannien

3,7

21,22, 23, 24,25,29. 30, 33, 35,36

Thailand

4

25,35

Tjeckien

3,7

23

Tunisien

4,7

24, 25, 35, 36

Turkiet

-

23

Tyskland

3,4,6, 7

21, 22, 23,24, 25,26,29,30,33, 34, 35, 37

Venezuela

2,4,5

24,25, 30, 35

Österrike

3, 5,6, 7

22, 23, 24, 29, 35

45

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

6 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m.

Under år 2000 har fem tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt

utom riket. Tillstånden har avsett Malaysia, Schweiz, Sydafrika och USA (två

tillstånd).

Tolv samarbetsavtal har under år 2000 granskats och godkänts avseende

gemensam utveckling eller produktion med industrier i följande länder: Chile,

Finland, Holland, Malaysia (två tillstånd), Schweiz, Storbritannien (två

tillstånd), Sydafrika, Tyskland och USA.

Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och

samarbete med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare

kriterier som gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant

samarbete i regel medför en mer långsiktig bindning än regelrätt export.

Sådana avtals omfattning, deras utsträckning i tiden, reexportklausulcr m.m.

granskas därvid i detalj.

Regeringen har med stöd av lagen (1992:1300) om krigsmateriel föreskrivit

en skyldighet att, för den som har upplåtit tillverkningsrätt avseende

krigsmateriel till någon i utlandet eller som ingått avtal om samarbete med

någon i utlandet, redovisa årligen huruvida avtalen fortfarande är i kraft, om

tillverkning eller annat samarbete enligt sådant avtal alltjämt förekommer

samt hur samarbetet bedrivs.

För år 2000 gäller att 10 företag redovisat sammanlagt 159 gällande licens-

och samarbetsavtal i 26 länder. Av dessa hade 10 företag 82 licensavtal i 21

länder och 6 företag 77 samarbetsavtal i 20 länder.

7 Militärt inriktad utbildning

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får enligt

krigsmateriellagen inte bedrivas inom eller utom landet utan tillstånd av

Inspektionen för strategiska produkter. Under år 2000 har inget sådant

tillstånd lämnats.

Förbudet gäller inte utbildning som är knuten till försäljningen av krigs-

materiel för vilken utförseltillstånd erhållits.

8 Redovisning av ägande i utländska rättssubjekt

Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall företag som har tillstånd att

tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel årligen redovisa uppgifter om

ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning,

marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. För år 2000 gäller att 7

företag redovisat ägande i 41 utländska rättssubjekt i 15 länder.

46

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

9 De exporterande företagen

Omkring 120 foretag har tillstånd att tillverka krigsmateriel, varav ca 40

exporterade sådan materiel under 2000. De största exportföretagen av

krigsmateriel under 2000 var i nämnd ordning Ericsson Microwave Systems

AB, Hägglunds Vehicle AB, Saab Bofors Dynamics AB, Kockums AB, Saab

Training Systems AB och N. Sundin Dockstavarvet AB. De tre största

företagen Ericsson Microwave Systems AB, Hägglunds Vehicle AB och Saab

Bofors Dynamics AB hade 2000 vardera en utförsel som översteg 500

miljoner kronor men var mindre än 1 miljard kronor. De tre övriga företagen

svarade vardera för en utförsel överstigande 200 miljoner kronor men

understigande 400 miljoner kronor. Härutöver exporterade tre företag för mer

än 100 miljoner kronor, nämligen Norma Precision AB, Celsius Weapon

Systems AB och Bofors Defence AB.

De fem företagen Nexplo Bofors AB, Saab Tech Elecronics AB, Saab Tech

Vetronics AB, Saab Bofors Dynamics AB samt Scania CV AB exporterade

för mellan 50 och 100 miljoner kronor under år 2000. Följande tio företag

exporterade for mellan 10 och 30 miljoner kronor under år 2000; Saab Tech

Systems AB, Åkers Krutbruk Protection AB, Vanäsverken AB,

AerotechTelub AB, SAAB AB/Saab Aerospace, Nammo LLAB AB, Ericsson

Saab Avionics AB, Volvo Aero AB, Polyamp AB, Saab Bofors Underwater

Systems AB.

Mellan 1 miljon och 10 miljoner kronor exporterade följande företag för:

Saab Dynamics AB, Försvarets materielverk (transport), New Sweden

Construction AB, Airsafe Sweden AB, PRECharge AB, Telub AB, Applied

Composites AB ACAB, BEFYRAEM sevice & Innovation AB (B4M) och

CNC-Process i Hova AB. Ett antal företag exporterade for under 100 000

kronor under året som gick; Waltreco AB, New Pac Safety AB, Degerfors

Formnings AB, Aimpoint AB, Karlskoga CNC Quality AB och Johan

Hansen.

10 Utvecklingen av de krigsmaterielproducerande

företagens sysselsättning m.m.

14 av de största krigsmaterielproducerande företagen i Sverige tillhör

intresseorganisationen Försvarsindustriföreningen (FIF), vilken grundades år

1986. Medlemsföretagen svarar for den allt övervägande delen av utförseln av

försvarsmateriel. FIF definierar utförsel av försvarsmateriel som medlems-

företagens fakturerade leveranser till utlandet av "krigsmateriel jämte civila

produkter till militära kunder", dvs. en definition som är vidare än

definitionen av krigsmateriel.

Enligt de senast tillgängliga statistiken från FIF sysselsatte medlems-

företagen år 1987 26 400 personer inom sina försvarsmaterielavdelningar.

Detta antal har därefter sjunkit till 22 780 år 1990 och 14 250 år 1997 samt

slutligen till 14 225 år 1998. Det skall noteras att hänsyn emellertid inte tas till

47

Skr. 2000/01:114

Bilaga 1

sysselsättningen inom den svenska försvarsindustrin vid bedömning av export

av krigsmateriel. Detta framgår av kriterierna i de svenska riktlinjerna för

krigsmaterielexport som återges i bilaga 3.

Företagens export av försvarsmateriel enligt FIF.s definition uppgick till

6 700 miljoner kronor år 1987, till 6 294 miljoner kronor år 1990, till 3 667

miljoner kronor år 1997 och till 4 434 miljoner kronor år 1998. 1 förhållande

till år 1997 ökade exporten av försvarsmateriel med 20,9 % år 1998.

Företagens försäljning till det svenska försvaret minskade från år 1997 till år

1998 från 13 136 miljoner kronor till 12 758 miljoner kronor eller med 2,9 %.

48

Skr. 2000/01:114

Bilaga 2

Exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden år 2000

Det är inte möjligt att för produkter med dubbla användningsområden lämna

en fullständig redovisning av exporten liknande den som kan lämnas

beträffande krigsmateriel, eftersom kontrollen av produkter med dubbla

användningsområden bygger på friast möjliga handel och kontroll endast i

vissa fall. Vad som kan redovisas, och jämföras över tiden, är utvecklingen

av antalet licensärenden av olika typer - globala, generella och individuella

- för olika kontrollområden.

Tabell 1. Antal inkomna utförselärenden rörande produkter med

dubbla användningsområden 1998-2000

Typ av utförseltillstånd

1998

1999

2000

Globala

36

18/

25

Generella

30

157

X-J

Individuella, varav

381

347

198

Wassenaar-arrangemanget

346

3064 .

J564

Missilteknologikontrollregimen

5

0

2

Nuclear Suppliers' Group (Part 2)

5

5

6

Australiengruppen

25

36

34

För ofta förekommande export av produkter till civila köpare för civil

slutanvändning kan ett globalt tillstånd beviljas. Tillåtna destinationsländer

är samtliga länder med undantag för ett mindre antal länder för vilka

individuell tillståndsprövning alltid krävs. Globala tillstånd ges ej för

’ Denna nedgång beror på att de globala tillstånden har en giltighetstid på två år

och detta år har förhållandevis få omsatts på grund av utgången giltighetstid.

2 Den kraftiga nedgången av generella utförseltillstånd har sin grund i att

möjligheten att erhålla globala licenser infördes från augusti 1999.

3 Inte tillämplig längre, dels p.g.a. ikraftträdandet av den nya rådsförordningen

1334/2000 den 28 september 2000, samt den dessförinnan gällande nationella

generella licensen.

4 Denna minskning sammanhänger bl.a. med en minskad omfattning av

tillståndsplikten för massprodukter med kryptering.

49

Skr. 2000/01:114

Bilaga 2

produkter som finns angivna på MTCR:s, NSG:s samt AG:s produktlistor.

Generella gemenskapstillstånd införs genom den nya rådsförordningen för

export av vissa produkter till vissa tredje länder utanför unionen (se. bil II i

rådsförordning 1334/2000). Det nya gemenskapstillståndet är ytterligare ett

led för att tydliggöra den samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna

beträffande export till vissa länder. Ett individuellt tillstånd ges till en

exportör för export av särskilt känsliga produkter eller till särskilt känsliga

destinationer.

50

Skr. 2000/01:114

Bilaga 3

Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon

i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller

samverkan

1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av

materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt

2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på regeringen att

göra en totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter

med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna.

Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan med eller

export till de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i

Europa. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i

överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik. I takt med att samarbetet

med övriga länder inom de Europeiska Gemenskaperna byggs ut, bör

samma principer för utlandssamverkan och export tillämpas i fråga om

dessa länder.

Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av staten auktoriserad

mottagare; vidare bör vid utförsel av materiel ett slutanvändarintyg eller ett

intyg om egen tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat som trots

åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att

förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip inte komma i

fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge

omständigheterna kvarstår.

Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigs-

materiellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot internationell

överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd

eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig

(ovillkorliga hinder).

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som

avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och

grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för

mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas.

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlands-

samverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör

inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i

internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat

som har inre väpnade oroligheter.

Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som övrig

krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt

med annan stat eller har inre väpnade oroligheter, eller det i landet

förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och

om inte ovillkorligt hinder möter.

Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom vid ovillkorliga

exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med

51

Skr. 2000/01:114

Bilaga 3

annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Undantagsvis bör, i de två

senare fallen, återkallande av tillstånd kunna underlåtas om det är förenligt

med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges

utrikespolitik.

Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt

tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.

Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har

samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge

tillstånd.

Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam utveckling eller

tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen utgå från de

angivna grundläggande kriterierna. Utförsel till samarbetslandct, som följer

av avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår. Om ett

samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från samarbetslandet till

tredje land bör fråga om sådan export, i den mån slutprodukten i fråga har

en övervägande svensk identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för

sådan export från Sverige.

Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet bör export

från samarbetslandet till tredje land medges inom ramen för

samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt

intresse av att samarbetet kommer till stånd, och det är en förutsättning från

samarbetspartnems sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan

efter omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges inom

ramen för samarbetslandets exportregler.

När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlandssamverkan

på krigsmaterielområdct bör en regeringsövcrenskommelse träffas mellan

Sverige och samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås,

bör utrikesnämnden höras.

52

EUROPEISKA UNIONEN

RÅDET

Bryssel den 5 juni 1998

(OR. en)

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

EUROPEISKA UNIONENS UPPFÖRANDEKOD

FÖR VAPENEXPORT

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

SOM UTGÅR från de gemensamma kriterier som beslutades av Europeiska

rådet i Luxemburg 1991 och i Lissabon 1992,

SOM ERKÄNNER att vapenexporterande stater har ett särskilt ansvar,

53

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

SOM ÄR FAST BESLUTNA att fastställa stränga gemensamma normer, som

skall uppfattas som miniminormer, i fråga om hantering av och återhållsamhet

beträffande överföringar av konventionella vapen av alla medlemsstaterna

samt att förstärka utbytet av relevant information för att uppnå ökad insyn.

SOM ÄR FAST BESLUTNA att hindra export av materiel som kan användas

för internt förtryck eller internationell aggression eller bidra till regional

instabilitet,

SOM ÖNSKAR förstärka sitt samarbete och främja sin samsyn inom ramen för

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) när det gäller

export av konventionella vapen,

SOM NOTERAR att kompletterande åtgärder mot olagliga överföringar har

vidtagits med hjälp av EU-programmet för att förebygga och bekämpa olaglig

handel med konventionella vapen,

SOM BEKRÄFTAR att medlemsstaterna önskar upprätthålla en

försvarsindustri som en del av såväl sin industriella bas som sina

försvarsinsatser, och

SOM ERKÄNNER att stater, i enlighet med den rätt till självförsvar som

erkänns i FN:s stadga, har rätt att överföra medel för självförsvar,

HAR UPPRÄTTAT följande uppförandekod och tillämpningsbestämmelser:

54

KRITERIUM ETT

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

Respekt för medlemsstaternas internationella åtaganden, särskilt de

sanktioner som påbjuds av FN:s säkerhetsråd och de som påbjuds av

gemenskapen, avtal om icke-spridning och andra ämnen samt andra

internationella förpliktelser

En ansökan om exportlicens bör avslås om bifall skulle stå i strid med bl.a.

a) medlemsstaternas internationella förpliktelser och deras åtaganden att

upprätthålla FN:s, OSSE:s och EU:s vapenembargon,

b) medlemsstaternas internationella förpliktelser enligt fördraget om icke-

spridning av kärnvapen, konventionen om biologiska vapen och

toxinvapen samt konventionen om kemiska vapen,

c) medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Australien-gruppen,

missilteknologiarrangemanget (Missile Technology Control Regime),

gruppen av länder som levererar kärnmaterial (Nuclear Suppliers Group)

och Wassenaar-arrangemanget,

d) medlemsstaternas åtagande att inte exportera någon som helst typ av

truppmina (antipersonell mina).

KRITERIUM TVÅ

Respekten för de mänskliga rättigheterna i det slutliga bestämmelselandet

Efter att ha bedömt mottagarlandets inställning till de relevanta principer i

internationella instrument rörande de mänskliga rättigheterna kommer

medlemsstaterna

55

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

a) inte att utfärda exportlicens om det föreligger uppenbar risk att den

tilltänkta exporten kan komma att användas för internt förtryck,

b) från fall till fall och under beaktande av materielens art att iaktta särskild

försiktighet vid utfärdande av licenser till för länder där allvarliga

kränkningar av de mänskliga rättigheterna har konstaterats av behöriga

FN-organ, Europarådet eller EU,

Materiel som kan användas för internt förtryck anses i detta sammanhang

inbegripa bl.a. materiel, i fråga om vilket den tilltänkta slutanvändaren

bevisligen har använt sådan eller liknande materiel för internt förtryck, eller när

det finns skäl att tro att materielen kommer att användas till andra ändamål

eller av annan slutanvändare än vad som uppgivits, och användas till internt

förtryck. I linje med punkt 1 i tillämpningsbestämmelserna för denna kod

kommer materielens art att beaktas noggrant, särskilt om den är avsedd för

interna säkerhetsändamål. Internt förtryck anses inbegripa bl.a. tortyr och

annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning,

summariska eller godtyckliga avrättningar, försvinnanden, godtyckliga

gripanden och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheter och de

grundläggande friheter som anges i relevanta internationella instrument

rörande de mänskliga rättigheterna, inklusive Allmänna förklaringen om de

mänskliga rättigheterna och Internationella konventionen om medborgerliga

och politiska rättigheter.

KRITERIUM TRE

Den interna situationen i det slutliga bestämmelselandet som en följd av

existerande spänningar och väpnade konflikter

Medlemsstaterna kommer inte att tillåta export som skulle provocera eller

förlänga väpnade konflikter eller förvärra existerande spänningar i det slutliga

bestämmelselandet.

56

KRITERIUM FYRA

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

Bevarande av regional fred, säkerhet och stabilitet

Medlemsstaterna kommer inte att utfärda exportlicens om det finns en

uppenbar risk för att den avsedda mottagaren skulle använda den tilltänkta

exporten på ett aggressivt sätt mot ett annat land eller hävda ett territoriellt

krav med våld.

När medlemsstaterna överväger dessa risker kommer de bl.a. att beakta

a) om någon väpnad konflikt pågår eller sannolikt kommer att uppstå

mellan mottagarlandet och ett annat land,

b) om det föreligger något territoriellt krav på ett angränsande land som

mottagarlandet tidigare försökt eller hotat att genomdriva med våld,

c) om materielen sannolikt kommer att användas för annat än mottagarens

legitima nationella säkerhets- och försvarsändamål,

d) behovet av att inte negativt påverka den regionala stabiliteten på något

märkbart sätt.

KRITERIUM FEM

Den nationella säkerheten för medlemsstaterna eller de territorier i fråga om

vilka en medlemsstat är ansvarig för de yttre förbindelserna, samt för vänligt

sinnade och allierade länder

Medlemsstaterna kommer att beakta

57

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

a) den tilltänkta exportens möjliga inverkan på egna, andra medlemsstaters

eller vänners och allierades försvars- och säkerhetsintressen, samtidigt

som de erkänner att denna faktor inte får påverka deras beaktande av

kriterierna om respekt för de mänskliga rättigheterna och om regional

fred, säkerhet och stabilitet,

b) risken för att de berörda varorna används mot deras egna styrkor eller

mot styrkor från vänner eller allierade eller från andra medlemsstater,

c) risken för "reverse engineering" eller icke avsedd tekniköverföring.

KRITERIUM SEX

Köparlandets uppträdande i förhållande till det internationella samfundet, i

synnerhet i fråga om dess attityd till terrorism, arten av dess allianser och dess

respekt för internationell rätt

Medlemsstaterna kommer bl.a. att beakta köparlandets tidigare uppträdande

I fråga om

a) dess stöd till eller uppmuntran av terrorism och internationell organiserad

brottslighet,

b) dess uppfyllande av sina internationella åtaganden, i synnerhet i fråga

om icke-användning av våld, även enligt internationell humanitär rätt

som är tillämplig på internationella och icke internationella konflikter,

c) dess engagemang för icke-spridning och andra former av vapenkontroll

och nedrustning, särskilt undertecknande, ratificering och genomförande

av relevanta konventioner om vapenkontroll och nedrustning enligt punkt

b i kriterium ett.

58

KRITERIUM SJU

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

Förekomsten av en risk för att materielen skall användas till annat ändamål

inom köparlandet eller återexporteras på oönskade villkor

Vid bedömning av den tilltänkta exportens inverkan på det importerande landet

och risken för att de exporterade varorna kan avledas till en oönskad

slutanvändare, kommer följande att beaktas:

a) Mottagarlandets legitima inhemska försvars- och säkertietsintressen,

inbegripet eventuell medverkan i FN:s eller andra fredsbevarande

insatser.

b) Mottagarlandets tekniska förmåga att använda materielen.

c) Mottagarlandets förmåga att utöva effektiv exportkontroll.

d) Risken att vapnen kommer att återexporteras eller avledas till

terroristorganisationer (antiterroristutrustning bör särskilt

uppmärksammas i detta sammanhang).

KRITERIUM ÅTTA

Vapenexportens förenlighet med mottagarlandets tekniska och ekonomiska

förmåga, med beaktande av det önskvärda i att stater får sitt legitima behov

beträffande säkerhet och försvar täckt med minsta möjliga användning av

mänskliga och ekonomiska resurser till krigsmateriel

Medlemsstaterna kommer, mot bakgrund av informationen från relevanta

källor såsom FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, Internationella

valutafonden samt OECD-rapporter, att beakta huruvida den tilltänkta exporten

allvarligt skulle hindra den hållbara utvecklingen i mottagarlandet. De kommer i

detta sammanhang att beakta mottagarlandets relativa nivå på militära och

sociala utgifter och även ta hänsyn till eventuellt bistånd från EU eller bilateralt

bistånd.

59

TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

1. Varje medlemsstat kommer från fall till fall att pröva de ansökningar om

exportlicens för krigsmateriel som ställs till den, mot bakgrund av

bestämmelserna i uppförandekoden.

2. Denna kod kommer inte att inkräkta på medlemsstaternas rätt att

tillämpa en mer restriktiv nationell politik.

3. Genom diplomatiska kanaler kommer medlemsstaterna att översända

utförlig Information om de licensansökningar som har avslagits I enlighet

med uppförandekoden i fråga om krigsmateriel, tillsammans med en

förklaring av varför ansökan har avslagits. Den information som skall

överlämnas anges i form av ett utkast till formulär som återfinns i bilagan.

Innan någon medlemsstat beviljar en licens som en annan medlemsstat

eller andra medlemsstater har vägrat bevilja för en i huvudsak identisk

transaktion under de senaste tre åren kommer den först att samråda

med den eller de medlemsstater som avslog licensansökningarna. Om

medlemsstaten efter dessa samråd ändå beslutar att bevilja licens

kommer den att underrätta den eller de

medlemsstater som avslog ansökan (ansökningarna) och därvid utförligt

förklara sina egna skäl.

Beslutet att tillåta eller vägra överföring av någon krigsmateriel skall

varje medlemsstat själv fatta. En ansökan om licens skall anses ha

avslagits när medlemsstaten har vägrat att tillåta den faktiska

försäljningen eller den fysiska exporten av den berörda krigsmaterielen,

om försäljning i annat fall skulle ha ägt rum, eller när den har vägrat att

tillåta det relevanta avtalets ingående. För detta ändamål kan ett

anmälningspliktigt avslag, i enlighet med nationella förfaranden, innefatta

avslag på en ansökan om tillstånd att inleda förhandlingar eller ett

nekande svar på en formell inledande förfrågan om en särskild

beställning.

60

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

4. Medlemsstaterna kommer att behandla sådana avslag och samråd

konfidentiellt och de kommer inte att använda dem för att uppnå

kommersiella fördelar.

5. Medlemsstaterna kommer att verka för ett skyndsamt antagande av en

gemensam förteckning över krigsmateriel som omfattas av

uppförandekoden, grundad på liknande nationella och internationella

förteckningar. Innan detta är gjort kommer uppförandekoden att fungera

på grundval av nationella kontrollförteckningar, vid behov tillsammans

med beståndsdelar från relevanta internationella förteckningar.

6. Kriterierna i uppförandekoden samt det samrådsförfarande som

föreskrivs i punkt 3 i tillämpningsbestämmelserna kommer också att

gälla varor med dubbla användningsområden enligt specifikationen i

bilaga 1 till rådets beslut 94/942/GUSP 0 ’ när det finns anledning att anta

att slutanvändaren av varorna kommer att vara de väpnade styrkorna

eller den interna säkerhetstjänsten eller liknande enheter i

mottagarlandet.

7. I syfte att göra uppförandekoden så effektiv som möjligt kommer

medlemsstaterna att arbeta inom ramen för GUSP för att förstärka

samarbetet och främja sin samsyn i fråga om export av konventionella

vapen.

8. Varje medlemsstat kommer att sända de övriga medlemsstaterna en

årlig rapport om sin export av försvarsmateriel och sitt genomförande av

uppförandekoden. Dessa rapporter kommer att diskuteras vid ett årligt

möte som skall hållas inom ramen för GUSP. Vid mötet kommer en

översyn också att ske av uppförandekodens verkan och vilka

förbättringar som behöver göras, och en konsoliderad rapport grundad

på bidrag från medlemsstaterna kommer att föreläggas rådet för

godkännande.

EGT L 367, 31.12.1994, s. 8. Beslutet senast ändrat genom beslut

98/232/GUSP (EGT L 92, 25.3.1998, s. 1).

61

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

9. När det är lämpligt kommer medlemsstaterna inom GUSP:s ram att

gemensamt bedöma situationen för de möjliga eller faktiska mottagarna

av vapenexporten från medlemsstaterna mot bakgrund av principerna

och kriterierna i uppförandekoden.

10. Det erkänns vidare att medlemsstaterna, om det är lämpligt, också får

beakta den tilltänkta exportens inverkan på sina ekonomiska, sociala,

kommersiella och industriella intressen, men att dessa faktorer inte

kommer att påverka tillämpningen av ovan nämnda kriterier.

11. Medlemsstaterna kommer att göra sitt yttersta för att uppmuntra andra

vapenexporterande länder att ansluta sig till uppförandekodens

principer.

12. Uppförandekoden och tillämpningsbestämmelserna ersätter alla tidigare

gjorda bearbetningar av de gemensamma kriterierna från 1991 och

1992.

62

Skr. 2000/01:114

Bilaga 4

Information som skall överlämnas

........................................................medlemsstatens namn] har äran att informera sina partner

om att den i enlighet med EU:s uppförandekod har avslagit följande ansökan om licens:

Mottagarland:............................................................................................

Kort beskrivning av materielen, inbegripet kvantitet och, när det är lämpligt, tekniska specifikationer:

Avsedd mottagare:.......................................................................................

Avsedd slutanvändare (om annan än mottagaren):.............................................

Skäl till att ansökan avslogs:...........................................................................

Datum för avslag av ansökan:........................................................................

63

Tabell 2. Medlemskap i multilaterala exportkontrollarrangemang

_______________________________MTCR_______WA

Argentina x x X x x

Australien x x x x x

Belgien x X X X X

Brasilien x • x

Bulgarien x x - . - x

Canada x x x x x

Danmark X X X x x

Finland x x x x x

Frankrike x x x x x

Grekland x x x x x

trlana x x x x x

Island x x

Italien . x x x x x , .

Japan x x x x x

Kina • . v'"; 1 ■. ' . ■ . ■ ■ . ; -v _• ,

Korea (Rep.) x x x - x

Lettland - x -

Luxemburg x x x x x

Nederländerna x x

Norge x x x x x

Nya Zeeland u . x x x x

Polen x x x x x

Portugal x x x • x x

Rumänien x x x - x

Ryssland x x - x x

Schweiz x x x x x

Slovakien x x x, . - x

Slovenicn x x - - -

Spanien' x x x

Storbritannien x x x x x

Sverige x x, x x x

Sydafrika x x - x -

Tjeckien x x x x . x

Turkiet x x x x x

Tyskland x ■ x . x x x .7 .

Ukraina x x - x x

Ungem x x x x x

USA x x x x x

Österrike x x x x x

Land

ZC

NSG

AG

i*.V

Totalt

35

38

32

32

33

Förändringar under år 2000:

Cypern och Turkiet antogs som medlemmar i Australiengruppen.

Cypern, Slovenien och Turkiet antogs som medlemmar i NSG.

Slovenien antogs som medlem i Zanggerkommittén.

Europeiska kommissionen deltar som observatör i Australiengruppen samt i

Nuclear Suppliers Group.

64

Skr. 2000/01:114

Bilaga 5

Skr. 2000/01:114

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001

Närvarande: statsminister Göran Persson, statsråden Hjelm-Wallén,

Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,

Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,

Bodström

Föredragande: statsrådet Pagrotsky

Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:114, Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000.

65

Eländers Ootab 61245, Stockholm 2001