Prop. 2000/01:38

Regeringens skrivelse

2000/01:38

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

2000/01:38

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 26 oktober 2000

Göran Persson

Kjell Larsson

(Miljödepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur arbetet med

strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i

Sverige, inom EU och internationellt. Skrivelsen är en uppföljning av de

åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige

- uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr.

1999/2000:13). För varje departements verksamhetsområde beskrivs

vilka åtgärder som är genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I

skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de lokala investerings-

programmen.

Med tanke på det annalkande svenska ordförandeskapet i Europeiska

unionen, lyfts i årets skrivelse fram arbetet inom EU och det

internationella miljöarbetet.

1 Riksdagen 2000/01.1 saml. Nr 38

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:38

1 Ärendet..............................................................................................4

2 En hållbar utveckling........................................................................5

2.1 Ekologisk hållbarhet...........................................................5

2.2 Strategier för en förbättrad miljö och en hållbar utveckling7

3 Regeringens arbete med ekologisk hållbarhet.................................11

3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn........................11

3.1.1 Sektorsansvar..................................................11

3.1.2 Miljökvalitetsmål............................................12

3.1.3 Miljöbalken.....................................................13

3.1.4 Miljöledningssystem.......................................14

3.1.5 Offentlig upphandling.....................................14

3.2 Näringsliv, arbetsmarknad, konsumtion och regional

utveckling..........................................................................15

3.2.1 Näringsliv och arbetsmarknad........................15

3.2.2 Energipolitiken...............................................18

3.2.3 Konsumenterna och miljön.............................19

3.2.4 Turism.............................................................20

3.2.5 Regional utjämning och utveckling och

regionala tillväxtavtal.....................................21

3.3 Ekonomiska styrmedel......................................................23

3.3.1 Miljöskatter.....................................................23

3.3.2 Miljöräkenskaper............................................24

3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö.................25

3.4 Kultur, delaktighet och kunskap.......................................25

3.4.1 Kultur..............................................................25

3.4.2 Delaktighet och miljö.....................................26

3.4.3 Utbildning.......................................................26

3.5 Naturresurser och naturvård..............................................28

3.5.1 Areella näringar och odlingslandskapet.........28

3.5.2 Natur- och kulturvård.....................................29

3.5.3 Hushållning med naturresurser.......................30

3.6 Miljö och hälsa..................................................................30

3.6.1 Människan och miljön....................................30

3.6.2 Kemikaliepolitiken.........................................31

3.6.3 Förorenade områden.......................................31

3.7 Samhällsplanering, byggande och transporter..................32

3.7.1 Samhällsplanering..........................................33

3.7.2 Habitat och Agenda 21...................................34

3.7.3 Byggande........................................................36

3.7.4 Transporter......................................................36

3.8 Forskning..........................................................................38

3.8.1 Prioriteringar för miljö och hållbar utveckling39

3.8.2 Ny forskningsorganisation..............................40

3.9 Internationellt samarbete...................................................41

3.9.1 Förenta nationerna..........................................41

3.9.2 OECD.............................................................42

3.9.3 Europa utom EU.............................................43

3.9.4 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet...43

3.9.5 Östersjöregionen.............................................44

3.9.6 Norden............................................................46

3.9.7 Världshandelsorganisationen..........................47

3.9.8 Samarbete med Asien.....................................47

3.10 Europeiska unionens arbete for hållbar utveckling och

integrering av miljö...........................................................49

3.10.1 Samarbetet inom EU.......................................49

3.10.2 Sektorsintegrationen (”Cardiffprocessen”).....50

4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika

departements verksamhetsområden.................................................54

4.1 Justitiedepartementet........................................................54

4.2 Utrikesdepartementet........................................................59

4.3 Försvarsdepartementet......................................................64

4.4 Socialdepartementet..........................................................70

4.5 F inansdepartementet.........................................................75

4.6 Utbildningsdepartementet.................................................81

4.7 Jordbruksdepartementet....................................................86

4.8 Kulturdepartementet.........................................................92

4.9 Näringsdepartementet.......................................................97

4.10 Miljödepartementet............................. 116

5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet...................135

5.1 1998, 1999 och 2000 års stöd till lokala

investeringsprogram........................................................135

5.1.1 Samlade miljöeffekter...................................136

5.1.2 Fördelning på åtgärdstyper...........................136

5.1.3 Fördelningen av bidrag på huvudmän..........139

5.2 F ortsatta insatser.............................................................140

5.2.1 Förändringar inför ansökningarna för perioden

2001-2003....................................................140

5.2.2 Stöd till kommunerna...................................140

5.2.3 Uppföljning och utvärdering........................141

5.3 Stöd till den europeiska bomässan BoOl........................142

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 26 oktober 2000................................................... 143

Skr. 2000/01:38

Skr. 2000/01:38

1 Ärendet

Regeringen redovisar numera årligen för riksdagen hur arbetet med att nå

en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider. Därigenom får riksdagen

kontinuerlig information om vad som har hänt inom de olika

departementens verksamhetsområden. Redovisningarna görs i anslutning

till budgetpropositionen och de innehåller en sammanställning av vad

vidtagna åtgärder har haft för effekter på omställningsarbetet.

Redovisningen innehåller också nya åtgärder som följer av förslag som

regeringen presenterat i propositioner som lagts under året eller i

samband med andra beslut.

Regeringens utgångspunkt för arbetet med att ställa om Sverige till

ekologisk hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som 1997 redovisades i

skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta program

innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade på de dåvarande tretton

departementen inom Regeringskansliet. I 1998 års skrivelse Hållbara

Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (skr. 1998/99:5) gavs en första redovisning av hur långt

arbetet hade kommit inom de viktigaste politikområdena och vilka nya

polilikområden eller förslag som tillkommit. Skrivelsen byggde i stora

delar på Hållbara Sverige - Lägesrapport 1998 som Delegationen för en

ekologiskt hållbar utveckling redovisade i augusti 1998. Regeringen har

1999 återigen redovisat utvecklingen i rapporten Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för cn ekologiskt hållbar utveckling (skr.

1999/2000:13). Årets skrivelse följer i stort tidigare upplägg. Regeringen

väljer dock att i år, med tanke på det annalkande svenska

ordförandeskapet i Europeiska unionen, lyfta fram arbetet inom EU och

det internationella miljöarbetet.

Skr. 2000/01:38

2 En hållbar utveckling

Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar ekologiska, sociala och

ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är beroende av varandra och

måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet om en hållbar

utveckling skall uppnås. Det innebär att miljöpolitiken måste ses som

nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala utvecklingen. I

begreppet ekologisk hållbarhet betonas särskilt den ekologiska

dimensionen av hållbar utveckling. Ytterst handlar det om att tillförsäkra

nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och en god

livskvalitet. I miljöbalkens första paragraf slås fast att naturen har ett

skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är

förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.

En förutsättning för att detta arbete skall bli framgångsrikt är ett brett

deltagande från samhällets alla aktörer. Kunskap om de ekologiska

villkoren för samhällets utveckling blir därmed av stor betydelse.

Centrala aspekter för medborgarnas deltagande är möjligheter till insyn,

dialog och påverkan.

Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i beslutsfattandet

inom alla verksamheter och sektorer i samhället. Samtidigt måste

sektorstänkandet begränsas till förmån för en helhetssyn på samhällets

utveckling. Detta kräver ett vidgat perspektiv där såväl ekologiska som

ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslutsprocesser inom

myndigheter, företag och organisationer. Nationellt och internationellt

arbete med att utveckla strategier för hållbar utveckling pågår. En EU-

strategi för hållbar utveckling skall antas vid toppmötet i Göteborg i juni

2001.

2.1 Ekologisk hållbarhet

Regeringen har i flera regeringsförklaringar under de senaste åren uttalat

att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall

fortsätta och påskyndas. Sverige skall vara ett föregångsland i denna

strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. I höstens regerings-

förklaring framhålls att miljöfrågorna skall prioriteras under det

kommande svenska ordförandeskapet våren 2001. Det gäller inte minst

klimatfrågorna och kemikaliepolitiken.

Miljömålen

Målet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de

stora miljöproblemen är lösta. För att säkerställa framtida generationers

möjligheter till god livsmiljö och välfärd har regeringen ställt upp tre mål

för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv användning av

resurser och en hållbar försörjning. Skyddet av miljön innebär att

utsläppen av föroreningar inte skall skada människors hälsa eller

överskrida naturens förmåga att ta emot elier bryta ner dem. Effektiv

användning innebär att utnyttjandet av energi och andra naturresurser

skall bli effektivare än i dag och i allt större omfattning vila på fömybara

resurser. Hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga

produktionsförmåga skall säkras. Dessa övergripande mål finns utförligt

redovisade i 1998 års skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:5).

I regeringens proposition Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett

hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) vidareutvecklas och preciseras det

inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen har i april

1999 fastställt femton nya nationella miljökvalitetsmål (bet.

1998/99:MJIJ6, rskr. 1998/99:183). Miljökvalitetsmålen preciserar de

framtida tillstånd i miljön som eftersträvas. Förhållanden som rör

människors hälsa, den biologiska mångfalden, kulturmiljön och naturen

står i centrum. Utsläpp av skadliga ämnen skall minskas till de nivåer

som bestäms av vad människan och naturen långsiktigt tål. Målen anger

också natur- och kulturlandskap med särskilda miljövärden som skall

skyddas och bevaras samtidigt som produktionsförmågan upprätthålls

och utvecklas. Inriktningen är att målen skall nås inom en generation. Det

övergripande generationsmålet och den nya strukturen för miljömålen

innebär ett helt nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken.

De femton fastställda målen omfattar: 1) Frisk luft, 2) Grundvatten av

god kvalitet, 3) Levande sjöar och vattendrag, 4) Myllrande våtmarker,

5) Hav i balans samt levande kust och skärgård, 6) Ingen övergödning,

7) Bara naturlig försurning, 8) Levande skogar, 9) Ett rikt odlings-

landskap, 10) Storslagen fjällmiljö, 11) God bebyggd miljö, 12) Giftfri

miljö, 13) Säker strålmiljö, 14) Skyddande ozonskikt och 15) Begränsad

klimatpåverkan. Målen beskrivs närmare i miljöpropositionen (prop.

1997/98:145).

Under de senaste två åren har arbetet med att vidareutveckla dessa mål,

samt att utarbeta delmål och handlingsstrategier pågått. Ett 20-tal

myndigheter redovisade sina förslag till regeringen den 1 oktober 1999.

En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07), har i

juni 2000 redovisat en samlad översyn av vilka delmål som behövs för att

miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en generation (dir. 1998:45).

Kommitténs betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU

2000:52) har remissbehandlats och bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Sektorsansvar och miljöledning

För att nå målet om ekologiskt hållbarhet krävs en rad olika insatser inom

olika sektorer och på olika nivåer i samhället. Under det senaste

decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas ansvar för

miljön betonats. Riksdagen har också slagit fast principen om sektorernas

miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret för att

genomföra de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås.

Del innebär att företag och myndigheter måste se miljöhänsyn som en

integrerad del av verksamheten. Genom riksdagens beslut med anledning

av miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) har de statliga

myndigheternas sektorsansvar ytterligare förstärkts. Sektorsansvaret

måste samtidigt utvecklas och bli tydligare. Sektorsansvaret måste också

Skr. 2000/01:38

kombineras med en helhetssyn på hållbar utveckling samt en förbättrad

samordning mellan olika sektorer och politikområden.

Miljöledning är ett hjälpmedel för att skapa ett helhetstänkande kring

miljöfrågor i verksamheten. Miljöledning inom statsförvaltningen bygger

på samma principer som tillämpas inom näringslivet. Det handlar om att

bygga upp ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål,

tydliga ansvarsförhållanden samt rutiner för uppföljning och redovisning.

Även Regeringskansliet har beslutat att på ett mer genomgripande sätt

integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin egen verksamhet

genom att införa miljöledningssystem.

Uppföljning

I den nya strukturen för miljökvalitetsmål ligger att de skall vara enkla att

tillämpa och följas upp. De nationella målen skall utgöra en grund för

regionala och lokala miljömål. Ett hjälpmedel för uppföljning är bl.a. de

”gröna nyckeltal”, indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, som

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) tagit fram. En del av nyckeltalen

indikerar hushållens, företagens och den offentliga sektorns omställning

till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen kan ses som ett steg att spegla andra

dimensioner av samhällsutvecklingen än den ekonomiska.

Den årliga skrivelsen Hållbara Sverige, där regeringen redovisar för

riksdagen hur arbetet med en omställning till ett ekologiskt hållbart

samhälle fortskrider, är ytterligare ett exempel på uppföljning. Skrivelsen

används även i många andra sammanhang, bl.a. av myndigheter och som

undervisningsmaterial i skolor. Härigenom får förutom riksdagen även

andra intresserade inblick i statens direkta åtgärder för att stödja arbetet

med att nå målet om en ekologiskt hållbar utveckling. Genom att

skrivelsen även publiceras på engelska når den en internationell läsekrets,

inte minst inom EU, med information om framstegen i det svenska

arbetet för en hållbar samhällsutveckling.

2.2 Strategier för en förbättrad miljö och en hållbar

utveckling

Precisering av miljömål, integration av miljöfrågor i olika verksamheter,

sektorsansvar, miljöledning samt uppföljning är viktiga element i arbetet

med att nå ett hållbart samhälle. Miljöbalken, som innebär en samordnad

och skärpt miljölagstiftning, liksom väl avvägda ekonomiska styrmedel

utgör andra viktiga delar i en effektiv miljöpolitik. Arbetet med att

utveckla mer konkreta internationella och nationella strategier för hållbar

utveckling har påbörjats. I det följande ges en kortfattad översikt över de

strategier och program inom området miljö och hållbar utveckling som

skall utarbetas under den närmaste tiden.

EU:s krav på integration av miljö och hållbar utveckling

Sektorsstrategiema för integrering av miljö är en central del i EU:s arbete

för hållbar utveckling. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj

1999, betonar målet om en hållbar utveckling. Begreppet hållbar

utveckling har skrivits in i ingressen till Fördraget om Europeiska

Skr. 2000/01:38

unionen. Dessutom skall enligt artikel 6 i EG-fördraget miljökraven

integreras med EU:s politikområden och verksamhet. Sverige har varit

pådrivande i arbetet med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling

i all EU-politik.

Arbetet med sektorsintegration, den s.k. Cardiffprocessen, kan härledas

till Riokonferensens slutsatser 1992. Arbetet påbörjades i och med

Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998 där några av EU:s olika

sektorsråd uppmanades att utarbeta strategier för att integrera

miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden.

Senare har fler sektorsråd tillkommit. De olika sektorerna som arbetar

med integrationsstrategier är transport, energi, jordbruk, inre marknaden,

industri, biståndsfrågor, ekonomiska frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor.

Transport- och energifrågor samt klimatförändringar uppmärksammas

särskilt i sektorsstrategierna.

Cardiffmötet beslutade vidare att miljöbedömningar skall genomföras

före alla större beslut. Kommissionen har de senaste åren arbetat vidare

med att ta fram anvisningar och verktyg för hur sådana strategiska

miljöbedömningar kan utföras. Vidare slutförhandlas under hösten 2000 i

ministerrådet ett förslag till EG-direktiv för strategisk miljöbedömning

(Strategic Environmental Assessment, SEA).

Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 beslutades

att en större översyn av sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i

Göteborg i juni 2001. Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda

rådskonstellationer ha färdigställt och påbörjat genomförandet av sina

respektive strategier. Strategiernas inriktning skall relatera till den

övergripande hållbarhctsstratcgin. Kommissionen har tidigare i en

utvärdering bl.a. pekat på behovet av tidtabeller och tydligare sektoriella

mål för strategierna. Sektorsindikatorer för uppföljning bör tas fram.

EU:s sjätte miljöhandlingsprogram

Kommissionen utarbetar för närvarande ett förslag till ett nytt, sjätte

handlingsprogram för miljön. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli

en ”konkretisering” av miljödimensionen i EU:s strategi för hållbar

utveckling. Miljöhandlingsprogrammet skall omfatta både miljömål, nya

instrument och vägledning för de olika sektorerna.

Kommissionens förslag till miljöhandlingsprogram förväntas bli färdigt

under hösten 2000. Sverige avser, som ordförandeland, att aktivt driva

arbetet med den slutliga utformningen av miljöhandlingsprogrammet

under våren 2001.

EU:s strategi för hållbar utveckling

Vid mötet i Helsingfors beslutades dessutom att toppmötet i Göteborg

skall anta en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin skall omfatta

ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Kommissionen, i nära

samarbete med Sverige, arbetar för närvarande med att ta fram en sådan

strategi. EU-strategin skall ange ramen och bli det övergripande

styrinstrumentet för det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.

EU:s strategi för hållbar utveckling skall samtidigt bli en del av

unionens bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-arbetet

år 2002 (Rio+10).

Skr. 2000/01:38

Sektorsstrategiema för miljöintegration, miljöhandlingsprogrammet Skr. 2000/01:38

och den övergripande EU-strategin för hållbar utveckling kommer att bli

centrala frågor under det svenska ordförandeskapet i EU.

Samarbetet inom EU behandlas också i avsnitt 3.10.

En svensk nationell strategi för hållbar utveckling

Inför de kommande uppföljningsmötena inom FN förväntas Sverige,

liksom alla andra nationer, presentera en strategi för hållbar utveckling.

En lägesredovisning skall ske under våren 2001.

Arbetet med att ställa samman erfarenheterna från regeringens

hittillsvarande arbete med hållbarhetsfrågoma utgör en god grund för det

fortsatta arbetet.

Nordiska ministerrådets strategi för hållbar utveckling

Nordiska ministerrådet har hösten 2000 presenterat arbetsdokumentet

Baeredygtig udvikling - en ny kurs for Norden. Strategin är utarbetad

efter statsministrarnas uppdrag till Nordiska ministerrådet att utarbeta en

tvärsektoriellt förankrad strategi för hållbar utveckling i Norden och dess

närområden. Den nordiska strategin omfattar även de självstyrande

områdena Färöarna, Grönland och Åland. Strategin omfattar områden där

Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att

bidra till en hållbar utveckling och där det nordiska samarbetet skapar ett

särskilt mervärde. Strategin innehåller mål och åtgärder för perioden

2001-2004 samt långsiktiga mål fram till 2020. Cardiffstrategiema för

miljöintegrering anges vara en viktig modell. Den nordiska strategin

fokuseras i inledningsskedet endast på sex sektorer: energi, transport,

lantbruk, näringsliv, fiske och skogsbruk. Utöver de sex nämnda

sektorerna behandlas i strategin fem tvärsektoriella insatsområden:

klimat, biologisk mångfald, havet, kemikalier och livsmedelssäkerhet. I

strategin behandlas också särskilt relevanta styrmedel för genomförandet

av en hållbar utveckling, såsom allmänhetens deltagande, det lokala

Agenda 21 arbetet, kunskapsunderlag och resurseffektivitet. Strategin

identifierar även behovet av att utveckla indikatorer i syfte att värdera

genomförandet av strategins mål och insatser. I rapporten framhålls att

den presenterade strategin är ett första steg där det ekologiska

perspektivet dominerar. De ekonomiska och social aspekterna skall

utvecklas i det fortsatta arbetet med den nordiska strategin för hållbar

utveckling. Som andra viktiga områden för fortsatt arbete nämns turism,

utveckling, stads- och bebyggelsesektom, den finansiella sektorn m.fl.

Strategin anger att de berörda sektorerna i Nordiska ministerrådet skall

följa upp strategin inom ramen för sektorernas handlingsprogram och

strategier samt inom ramen för det kommande handlingsprogrammet för

det nordiska miljösamarbetet 2001-2004. Huvudansvaret för

uppföljningen kommer att åvila de nordiska länderna, men strategin

innebär också nya uppgifter och utmaningar för Nordiska ministerrådet.

Strategin kommer att överlämnas i form av ett Ministerrådsförslag, till

Nordiska rådet för behandling i april 2001. Strategin beräknas, med

förbehåll för Nordiska rådets behandling, godkännas av statsministrarna

och träda i kraft den 1 januari 2001.

OECD:s hållbarhetsstrategi och miljöstrategi

Hållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD och

har fått stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i

samband med OECD:s finansministermöte och en hållbarhetsstrategi

skall antas på ett gemensamt möte mellan miljö- och finansministrarna i

maj 2001. Jämsides med detta projekt pågår inom OECD:s

miljökommitté ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de

kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa

kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001.

Rio +10, Habitat och Istanbul +5

Rio +10 är benämningen på FN:s generalförsamlings möte år 2002 som

är en tioårsupploljning av vad som åstadkommits efter konferensen i Rio

de Janeiro 1992. FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) har

bl.a. rekommenderat att uppföljningsmötet 2002 bör hållas på högsta

politiska nivå. Det innebär att nationella och regionala förberedelser är

viktiga. Frågor som markanvändning, jordbruk, handel och investeringar

har under 2000 behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring

energi, transporter och informationsspridning behandlas.

FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av världs-

konferensen om boendefrågor, den s.k. Habitatagendan som antogs i

Istanbul 1996, skall äga rum i juni 2001.

1 FN:s boendekommission (UNCHS) har Sverige verkat aktivt för en

samordning av genomförandet av Habitatagendan och Agenda 21.

Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001 ställer ökade krav på

aktivt deltagande i förberedelserna inför de stora internationella Ilabitat-

och Agenda 21 -konferenserna.

Skr. 2000/01:38

10

Skr. 2000/01:38

3 Regeringens arbete med ekologisk hållbarhet

Sverige skall visa att det genom ett långsiktigt och systematiskt

omställningsarbete går att finna lösningar där målen för ekologisk

hållbarhet integreras i och samverkar med utvecklingen inom olika

politikområden. Förändringsarbetet skall genomföras med insatser som

samtidigt främjar tillväxt och därmed stärker ekonomi och sysselsättning.

Staten skall vara en föregångare och ett föredöme i arbetet med att nå det

ekologiskt hållbara samhället.

I detta avsnitt ges en översikt över hur regeringens arbete med

ekologiskt hållbar utveckling har bedrivits och avses fortsätta inom några

viktiga områden. Det internationella samarbetet lyfts fram i slutet av

avsnittet. Avsnittet i övrigt utgör en syntes av de två följande avsnitten

som innehåller de departementsvisa åtgärdsprogrammen (avsnitt 4) och

en lägesredovisning av de lokala investeringsprogrammen (avsnitt 5).

3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn

3.1.1 Sektorsansvar

Myndigheterna har ett betydande ansvar när det gäller att integrera

miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden. Genom en ändring i

verksförordningen (1995:1322) har samtliga myndigheter fr.o.m. den 1

januari 1998 fatt ett generellt ansvar för att beakta de krav som ställs på

verksamheten när det gäller ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen

beslutade dessutom i augusti 1998 att ge 24 myndigheter ett särskilt

sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet.

Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall integrera

miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att

arbetet med att nå ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela

myndighetens sektor. När det är relevant skall myndigheterna verka för

att beslutsfattande och åtgärder av olika slag bidrar till att de uppsatta

målen för miljöpolitiken och ekologisk hållbarhet uppnås.

De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är Försvars-

makten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt utvecklings-

samarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket,

Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens jordbruksverk,

Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Riks-

antikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Sveriges

geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kommers-

kollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket,

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.

Myndigheterna lämnade den 1 oktober 1999 till regeringen en första

lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll,

arbetets omfattning, eventuella hinder och hur arbetet med ekologisk

hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Rapporternas

omfång och innehåll är varierande. Sammanfattningsvis kan sägas att de

11

flesta har påbörjat arbetet inom sina respektive sektorer och uppfattar

rollen positivt. Flera har kommit långt. Vidareutvecklingen av det

särskilda sektorsansvaret övervägs för närvarande inom Regerings-

kansliet. Det är särskilt viktigt att tydliggöra ansvaret, klargöra

sambanden med andra utvecklingsprocesser i miljöpolitiken såsom

miljökvalitetsmål och miljöledningssystem, utveckla ett stöd för

myndigheterna samt att finna lämpliga verktyg/medel i arbetet.

3.1.2 Miljökvalitetsmål

Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna

lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som

tidigare nämnts godkände riksdagen våren 1999 förslagen om

miljökvalitetsmål och riktlinjer för verksamheten på olika områden. En

ny struktur för arbetet med miljömål har därmed antagits av riksdagen.

Syftet med miljökvalitetsmålen är att beskriva vilken kvalitet eller vilket

tillstånd i miljön, inklusive natur- och kulturresursema, som krävs för att

uppnå en ekologiskt hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen måste

kompletteras med delmål och åtgärdsstrategier för miljöarbetet, om

målen skall kunna nås inom en generation. Riksdagens beslut innebär en

vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt

hållbar utveckling. Ett stort antal myndigheter har haft i uppdrag att ta

fram delmål och förslag till åtgärder tor att uppnå delmål och

miljökvalitetsmål.

Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentarisk

kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07). Kommitténs uppdrag var

att göra en samlad översyn av vilka delmål och åtgärdsstrategier som

behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen, med undantag för

miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, skall kunna nås inom en

generation. Myndigheternas ovan nämnda redovisningar utgjorde

underlag för arbetet inom kommittén. Miljömålskommittén överlämnade

den 7 juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU

2000:52) till regeringen. I betänkandet redovisas förslag till delmål,

åtgärdsstrategier, styrmedel och uppföljningssystem för att inom en

generation uppnå de miljökvalitetsmål som riksdagen slagit fast.

Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Det är regeringens avsikt att vid årsskiftet 2000/01 återkomma till

riksdagen med en redovisning av vilka delmål och åtgärder som behövs

för att nå miljökvalitetsmålen.

Vad gäller miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan,

bemyndigade regeringen den 7 maj 1998 chefen för Miljödepartementet

att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att presentera förslag

till en samlad svensk strategi och åtgärdsprogram på klimatområdet. I

april 2000 presenterade kommittén sitt betänkande Förslag till svensk

klimatstrategi (SOU 2000:23). Kommittén föreslår bl.a. att målet för

utsläpp av växthusgaser för Sverige, som ett medelvärde för perioden

2008-2012, skall vara 2 procent lägre än utsläppen 1990. Vidare föreslår

kommittén att utsläppen år 2050, räknat som koldioxidekvivalenter, inte

Skr. 2000/01:38

12

får överstiga 4,0—4,5 ton per år och capita. Dessa mål skall nås med en

stor mängd åtgärder som hör till ett s.k. baspaket och som bör

genomföras snarast. Om inte baspaketet visar sig tillräckligt föreslår

kommittén att ett s.k. tilläggspaket genomförs, där ekonomiska styrmedel

är en viktig komponent. Förslagen har remissbehandlats. Regeringen

avser att i december lägga en första klimatproposition till riksdagen.

Förhoppningen är att denna klimatproposition skall kunnas följas upp av

en proposition hösten 2001 som föreslår en ratificering av Kyoto-

protokollet.

Uppföljning av miljökvalitetsmålen

För att det skall vara möjligt att bedöma hur arbetet med att ställa om

Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider behövs olika typer

av uppföljning. Med utgångspunkt i de övergripande miljökvalitetsmålen

pågår både på nationell och på lokal nivå ett omfattande arbete med att

utveckla indikatorer som kan ge vägledning om utvecklingen går åt rätt

håll.

Basen för uppföljningen är den nationella och regionala miljö-

övervakningen. Ansvarig för miljöövervakningen är Miljöövervaknings-

nämnden som är utsedd av regeringen och knuten till Naturvårdsverket.

På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket och länsstyrelserna

presenterat ett förslag till uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen.

Naturvårdsverket har i skrifterna de Facto (utgivna i maj 1998 och

augusti 2000) redovisat en första översiktlig uppföljning av miljö-

kvalitetsmålen.

Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag

till indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, s.k. gröna nyckeltal.

Tanken är, enligt beredningen, att de gröna nyckeltalen skall spegla

viktiga miljöproblem. De mäter också strategiska förhållanden bakom

miljöproblemen, exempelvis användningen av energi och kemikalier. En

del av nyckeltalen speglar hushållens, företagens och den offentliga

sektorns omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen skall ge en

överskådlig information som är lätt att förstå både för beslutsfattare och

allmänhet samt ge en första uppfattning om utvecklingen går åt rätt håll i

rimlig takt.

Gröna nyckeltal presenterades i finansplanen till den ekonomiska

vårpropositionen 1999 och i budgetpropositionen för 1999 och 2000.

Nyckeltalen speglar de svenska bidragen till angelägna miljöproblem och

utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas

i dessa propositioner.

Utvecklingsarbete bedrivs också i Norden, inom EU, OECD och FN.

Sverige deltar aktivt i detta arbete.

3.1.3 Miljöbalken

Miljöbalken har en central roll i miljöarbetet. Balken innebär en

anpassning av lagstiftningen till samhällsutvecklingen och de

miljöproblem vi har idag. Genom miljöbalkens utformning med

övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya verktyg, t.ex.

Skr. 2000/01:38

13

miljökvalitetsnormer, skapas bättre förutsättningar att använda Skr. 2000/01:38

lagstiftningen som ett instrument att styra miljöarbetet mot de av

riksdagen beslutade miljömålen. Vidare skall balken genom sitt breda

tillämpningsområde bidra till att de beslut som fattas av myndigheter och

enskilda främjar en hållbar utveckling. Miljöbalken kan tillämpas på alla

verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för

människors hälsa och för miljön.

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer

(dir. 1999:109).

3.1.4 Miljöledningssystem

Miljöledningsarbetet inom statsförvaltningen utvecklas nu, såväl inom

myndigheterna som inom Regeringskansliet. Miljöledning systematiserar

miljöarbetet och ger det tydliga riktlinjer och mål genom bl.a. centrala

styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning

samt redovisning av resultat. Miljöledningssystem har visat sig vara ett

effektivt och väl fungerande verktyg för att integrera miljöhänsyn i

verksamheten. I dag har 138 myndigheter regeringens uppdrag att införa

miljöledningssystem och fler myndigheter kommer att få samma uppdrag

inför 2001. Miljöeffekter av att införa miljöledningssystem är ännu svåra

att bedöma. Flertalet myndigheter har genomfört en rad konkreta

åtgärder, framför allt i den interna verksamheten, vilka direkt har medfört

positiva miljöeffekter. Exempel på sådana åtgärder är minskad el- och

pappersförbrukning, inköp av miljövänliga produkter och källsortering.

Den stora utmaningen nu är att integrera miljöhänsyn och

resurshushållning i alla relevanta beslut. Flera myndigheter, bl.a

länsstyrelserna och Sida, har redan lyckats med detta i en rad beslut och i

hanteringen av ärenden.

Miljöledningssystem har i många fall dessutom medfört en

effektivisering av verksamheterna - inte bara av miljöaktiviteterna - och

skapat ett förbättrat samarbete inom myndigheter och mellan

myndigheter. På sikt kan också en förbättrad organisation och väl

utarbetade rutiner ge ekonomiska besparingar.

Även Regeringskansliet har, som nämnts, börjat införa miljölednings-

system. Till en början har Regeringskansliet fokuserat på den interna

administrativa verksamheten men kommer framöver alt rikta in arbetet

även på verksamhet som ger indirekta miljöeffekter dvs. besluts-

processerna.

Införande av miljöledningssystem i statsförvaltningen är en konkret

tillämpning av Amsterdamfördraget, dvs. att integrera miljöhänsyn i olika

politikområden.

3.1.5 Offentlig upphandling

Miljökrav i samband med offentlig upphandling kan på ett effektivt sätt

bidra till en hållbar utveckling. I regeringsförklaringen hösten 2000

14

uttalas att miljökrav skall ställas vid all offentlig upphandling. Genom att

miljöanpassa den offentliga upphandlingen av varor och tjänster kan

stora miljöeffekter uppnås dels inom den offentliga sektorn, dels genom

det incitament det skapar för tillverkarna att miljöanpassa sina produkter.

Miljöanpassad upphandling är ett viktigt instrument inom ramen för en

miljöorienterad produktpolitik som regeringen nu initierar i syfte att

minska negativ påverkan från produkter på människors hälsa eller på

miljön (se avsnitt 3.2.1).

För att underlätta för offentliga inköpare att miljöanpassa sin

upphandling arbetar Delegationen för ekologiskt hållbar offentlig

upphandling (M 1998:01) med att ta fram ett Intemetbaserat verktyg som

på frivillig basis kan användas inom hela den offentliga förvaltningen

(dir. 2000:54). Delegationen skall senast den 1 november 2000 redovisa

en analys av behovet och lämna ett förslag till en upphandlingspolicy

som kan hjälpa myndigheter, kommuner och landsting att formulera en

policy för ekologiskt hållbar upphandling inom ramen för såväl det

svenska regelverket som EU:s regelverk för offentlig upphandling.

3.2 Näringsliv, arbetsmarknad, konsumtion och regional

utveckling

3.2.1 Näringsliv och arbetsmarknad

En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och

minska produkters negativa påverkan på människors hälsa eller på

miljön. Regeringen har i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik

(skr. 1999/2000:114) presenterat en strategi för det fortsatta arbetet med

att formulera en miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product

Policy, IPP) på nationell nivå och för att medverka till en sådan politik

inom EU och globalt. En av grundstenarna i den miljöorienterade

produktpolitiken är att alla delar av den offentliga sektorn, näringslivet,

ideella organisationer och enskilda medborgare skall medverka. Ansvaret

för att förbättra miljön vilar på oss alla. Här ingår även ett ansvar för

arbetsmiljön samt att hanteringen av produkter under hela livscykeln kan

utföras på ett för arbetstagarna säkert sätt. Producenterna har stora

möjligheter att begränsa produkters miljöpåverkan och gör redan nu

betydande ansträngningar i denna riktning. Genom producenternas val av

råvaror, kemikalier, tillverkningsprocesser, transporter, energianvändning

etc. påverkas miljön inte bara i råvaru- och tillverkningsledet utan också

under användningen och i avfallsledet. På sikt måste cirkulationen av

icke fömybara resurser minska.

Samhällsorganen är ansvariga för att skapa ett gynnsamt ramverk för

näringslivets omställning till en ekologiskt hållbar utveckling. I

skrivelsen presenteras exempel på verktyg som redan i dag används inom

näringslivet för att minska negativ påverkan från produkter. Regeringens

intention är att möjliggöra ett brett spektrum av effektiva och samordnade

verktyg. Regeringen avser också att fortsätta den dialog med näringslivet

och övriga aktörer som påbörjats för att det breda ansvarstagande som

behövs skall komma till stånd.

Skr. 2000/01:38

15

Ett exempel på kontakter mellan näringslivet och regeringen är

Miljövårdsberedningens uppdrag att förbereda och inleda en dialog med

delar av näringslivet om dess arbete med en hållbar utveckling. Syftet

med dialogen är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i vissa valda

sektorer samt att ta fram underlag för politiska beslut och riktlinjer i

miljöpolitiken. En annan viktig insats är Närings- och teknik-

utvecklingsverkets, NUTEK, arbete för att främja näringslivets egna

miljöarbete, exempelvis genom införande av miljöledningssystem.

Den arbetsgrupp, som 1998 bildades inom Arbetsmarknadsverket,

AMV, för att utarbeta ett förslag till ett centralt program för AMV:s

insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete

sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om en

miljöpolicy, övergripande mål samt en handlingsplan för det fortsatta

arbetet. Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen

våren 2001.

En ny arbetsgrupp tillsattes under hösten som - i enlighet med

regeringens beslut i december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet

med miljöledningssystem. Ett första steg i arbetet med miljö-

ledningssystem var den miljöutredning som redovisades i samband med

årsredovisningen 2000. Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete.

Den lämnade under våren 2000 en rapport till verksledningen med

förslag om det fortsatta arbetet med att införa miljöledning inom AMV.

1 december 1999 anordnade NU TEK, Naturvårdsverket och Kungliga

Tekniska Högskolan, KTH, i samverkan ett seminarium om miljö och

sysselsättning. En slutsats från seminariet var att det finns en betydande

utvecklingspotential för näringslivet på den s.k. miljödrivna marknaden.

Nya produkter och system med höga miljöprestanda bedöms kunna bidra

till näringslivets tillväxt och förnyelse och därmed nya

sysselsättni ngsti 11 fäl len.

Teknik- och produktutveckling

Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att

uppnå förnyelse och miljöanpassad tillväxt. NUTEK medverkar i detta

arbete genom övergripande initiativ, bl.a. genom utveckling av en

”Ecoefficiency Strategy” för svenskt näringsliv samt programsatsningar

inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya

material (biofibrer, kompositer, biopolymerer) och produkter baserade på

svenska förnybara råvaror (skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK

lämnar vidare stöd till småföretagens teknik- och kompetensförsörjning

(metodik för miljöanpassad produktutveckling, miljöstyrning i små

företag), generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri

(livscykelanalyser, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid

givna kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter

(såddfinansiering, företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling).

Staten medfinansierar, inom ramen för en större satsning på

miljöanpassad produktutveckling, två ekodesignprojekt som syftar till att

med hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter.

Svensk fordonsindustri och svenska staten har på regeringens initiativ

etablerat ett samverkansprogram som syftar till att både minska

vägtrafikens negativa miljöpåverkan och skapa förutsättningar för en

Skr. 2000/01:38

16

fortsatt konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Programmet skall löpa Skr. 2000/01:38

under perioden 2000-2005. Ett avtal mellan svenska staten och

fordonstillverkama om programmet undertecknades i april 2000.

Industrin satsar 1 300 miljoner kronor under programperioden. Staten

kommer att bidra med 500 miljoner kronor och programmet kommer

därmed att disponera totalt 1 800 miljoner kronor. Programmet omfattar

områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Även

universitet och forskningsinstitut samt underleverantörer avses medverka

i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Programrådet för

Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genomförande. Då

samverkansprogrammet fått kritik för att inte vara nog koordinerat med

de svenska miljömålen kommer Naturvårdsverket att beredas möjlighet

att föreslå förbättringar av programmet (prop. 2000/01:1, utg.omr. 22).

Miljöteknikdelegationen, som inrättades i september 1996, har till

uppgift att stimulera utveckling och marknadsintroduktion av

miljöanpassade produkter, processer och teknik som syftar till en

ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens insatser skall leda till ökad

konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad sysselsättning.

En av delegationens huvuduppgifter är att finna och testa metoder för att

underlätta och påskynda marknadsintroduktion av ny miljöanpassad

teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar på efterfrågesidan. En stor del

av arbetet ägnas åt att tillsammans med användare av olika produkter och

tekniker formulera funktionskrav för miljöanpassade produkter för att på

så sätt underlätta att innovationer och forskningsresultat omsätts till

kommersiella produkter som motsvarar reella behov på marknaden.

Miljöexport och internationella trender

Miljöexport är ett exempel på hur exportframgångar kan vinnas på

affärsmässiga grunder samtidigt som miljöförbättringar erhålls. Mark-

naden för renodlad miljöteknik är i dag beräknad till cirka 4 000

miljarder kronor och förväntas växa till cirka 6 000 miljarder kronor till

år 2010. Av världsmarknaden finns 80 procent i OECD-ländema. Alla

bedömningar tyder på en tillväxt med 5-20 procent om året. De svenska

företagens andel av denna marknad är emellertid blygsam.

Regeringen har här sett en möjlighet för Sverige att öka svensk export

och samtidigt medverka till att en ökad global miljöförbättring kommer

till stånd. Dessutom erhålls på sikt positiva utvecklingseffekter för

utvecklingsländerna eftersom deras miljö avsevärt kan förbättras med

modem teknik. En viktig delmarknad är offentlig upphandling och

biståndsfinansierade miljöprojekt.

Regeringen beslutade därför i september 1998 att anvisa 12 miljoner

kronor till Sveriges exportråd för att genomföra ett treårigt program med

syfte att främja export av miljöteknikrelaterade varor och tjänster i

regionalpolitiskt prioriterade regioner i landet. Programmet är fokuserat

på teknik och tjänster för rening av luft och vatten samt på avlopp och

avfallshantering. Inom dessa branscher är många små och medelstora

företag verksamma. Under år 2000 anvisade regeringen ytterligare 9

miljoner kronor till programmet.

17

Genom nämnda program skapas bättre förutsättningar för samverkan

mellan exempelvis tekniska konsulter och tillverkningsföretag. I sin

helhet stärks nätverket i Sverige mellan företag, myndigheter,

biståndsorgan, finansiärer och branschorganisationer. Satsningen ger en

förstärkt nationell samverkan och profilering av svenskt kunnande inom

miljöteknik vilket i större grad än tidigare möjliggör gemensamma

svenska marknadsföringsinsatser på den internationella miljömarknaden.

Vidare stärks möjligheten att skapa internationella allianser inom detta

område. Dessa insatser kommer att fortsätta.

Miljöteknikdelegationens uppdrag har for år 2000 utökats till att

omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och

tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och

endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att pröva olika

metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags

internationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag

som erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett

hållbarhetsperspektiv. Dessa utgör en betydligt större andel än den

renodlade miljö- och reningsteknikbranschen. Tillsammans med en rad

aktörer runt om i Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat

närmare 20-talet projekt om miljöexport med någon av följande

infallsvinklar på miljöanpassade varor och tjänster: kartlägga det svenska

utbudet, analysera exportmarknader, skapa ett ”kommunikationsfönster”

och underlätta samverkan mellan företag.

3.2.2 Energipolitiken

Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga

tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Den skall

skapa förutsättningar för en effektiv energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med liten negativ påverkan på

hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt

hållbart samhälle. Energipolitiken skall vidare bidra till att stabila

förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en

förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall

också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett

energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och fömybara

energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas

så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar.

Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid

användning och utveckling av ny energiteknik. I miljöbalkens allmänna

hänsynsrcgler slås fast att fömybara energikällor skall användas i första

hand.

Energipolitiken lades fast 1997 genom riksdagens beslut med

anledning av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Omställningen mot

en långsiktigt hållbar energiförsörjning innebär bl.a. att kärnkraften skall

ersättas genom effektivisering av elanvändningen, konvertering till nya

energislag samt en miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det

Skr. 2000/01:38

18

energipolitiska program som beslutades samma år omfattar 9 miljarder

kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en

kraftfull och långsiktig satsning på forskning, utveckling och

demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15

åren utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion

från fömybara energikällor och för energieffektivisering. Statens

energimyndighet ansvarar för genomförandet av huvuddelen av

programmet.

Arbetet med planeringsmål för vindkraften fortskrider. Med

utgångspunkt i betänkandet Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75) har

regeringen bl.a. uppdragit åt Statens energimyndighet att föreslå områden

med särskild goda förutsättningar för vindkraftverk, både på land och till

havs. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om ett

lämpligt planeringsmål för vindkraften och vilka åtgärder som behövs för

att möjliggöra att ett sådant planeringsmål uppfylls.

Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor i

Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Regeringsrätten

beslutade den 14 maj 1998 att inhibera regeringens beslut om avställning

av den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt avgörande. Den 16 juni

1999 meddelade regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. Den

30 november 1999 ställdes den första reaktorn av, efter det att ett

preliminärt avtal om ersättning till kraftverkets ägare slutits mellan

staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De åtaganden som följer av

avtalet har godkänts av riksdagen (prop. 1999/2000:63, bet.

1999/2000:NUll, rskr. 1999/2000:200). Den andra reaktorn i Barsebäck

skulle enligt riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den 1 juli

2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck var

att bortfallet av elproduktion kunde kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. Det energipolitiska

programmet innehåller därför åtgärder för att under en femårsperiod

stimulera användningen av fömybara energislag och effektivare

energianvändning.

Regeringen har i september 2000 i skrivelsen Den fortsatta

omställningen av energisystemet m.m. (skr. 2000/01:15) bedömt att

riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före juli 2001 inte är

uppfyllda. Barsebäcksverkets andra reaktor stängs så snart dessa villkor

är uppfyllda. Regeringens bedömning är att villkoren för stängning bör

stå fast och att stängningen kan genomföras efter det att erforderliga

åtgärder har fått genomslag. Regeringen bedömer att detta blir fallet

senast före utgången av 2003. En ytterligare prövning av om villkoren är

uppfyllda skall göras hösten 2001 i anslutning till budgetpropositionen

för 2002.

Skr. 2000/01:38

3.2.3 Konsumenterna och miljön

Genom att ställa krav och välja varor som ur miljösynpunkt är bättre än

andra i övrigt likvärdiga produkter eller genom att avstå från viss typ av

konsumtion kan konsumenterna bidra till en bättre miljö. Studier som

redovisats av bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger

19

upphov till nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige. Det är

hushållens konsumtion av varor och tjänster inom områdena transporter,

livsmedel och boende som utgör den största miljöbelastningen.

Regeringen avser att verka för att konsumenterna ges goda

förutsättningar för och stimuleras att agera miljöanpassat bl.a. inom

ramen för en miljöorienterad produktpolitik. Ett av de konsument-

politiska målen är att åstadkomma konsumtions- och produktionsmönster

som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt

hållbar utveckling. En förutsättning för att konsumenterna skall kunna

agera miljöanpassat är att det finns lättillgänglig och korrekt information.

Ett viktigt medel för att förmedla information till konsumenterna om

olika produkters miljöbelastning är miljömärkning. Information om hur

en vara skall tas om hand när den tjänat ut är också relevant eftersom

hushållen har en central roll i kretsloppsarbetet genom den möjlighet till

källsortering som producenter och kommuner tillhandahåller.

I mars 1999 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att inrätta en

webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation i syfte att underlätta

för hushållen att ta ett ökat miljöansvar. Webbplatsen kommer att göras

tillgänglig under hösten 2000.

Regeringen tog under 1999 initiativ till en informations- och

insamlingskampanj om hushållens farliga avfall. Målet med kampanjen,

som genomfördes av kommunerna i maj 2000, var att öka allmänhetens

kunskap om farligt avfall och farliga ämnen i varor.

3.2,4 Turism

Globalt sett beräknas turistnäringens expansion de närmaste åren bli

större än flertalet andra näringars. Den svenska turistnäringens andel av

BNP har under perioden 1995-1998 ökat från 2,5 procent till 2,8 procent.

Den totala konsumtionen har under perioden ökat från 106 till 124,5

miljarder kronor, eller med 17,5 procent. Sysselsättningen i turist-

näringen ökade under samma period från 97 500 till 108 700

helårsverken.

Dagens turister efterfrågar i högre grad än tidigare aktiviteter som kan

påverka den fysiska, ekologiska och sociala omgivningen. Detta medför

både för- och nackdelar. Å ena sidan ger efterfrågan på sådana

upplevelser en möjlighet för entreprenörer att skapa produkter som

efterfrågas och därmed ökad sysselsättning. A andra sidan kan turismen

bli ett ökat hot mot fauna, flora, landskap och känsliga kulturvärden. I

förlängningen kan ett överutnyttjande hota själva grunden för näringen.

Den svenska naturens kvaliteter är en grundläggande resurs för att

utveckla turismen i Sverige. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter

att denna resurs nyttjas med hänsyn tagen till kulturvärden, biologisk

mångfald och ekologisk balans.

Turistdelegationen är sektorsmyndighet för turistfrågor och skall enligt

sin instruktion verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön

och naturen hållbart sätt. Det ankommer därför på Turistdelegationen att

tillsammans med turistnäringen initiera processer som medverkar till att

turismen utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt.

Skr. 2000/01:38

20

I Baltic 21, som är en Agenda 21 för Östersjöområdet, är turism en av

sju sektorer vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att

uppnå en hållbar utveckling i Östersjöområdet.

Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår sedan våren 2000 ett

samnordiskt projekt om hållbar turist- och samhällsutveckling baserad på

principerna om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Resultatet av

projektet skall redovisas i december 2000.

3.2.5 Regional utjämning och utveckling och regionala

tillväxtavtal

En balanserad regional utjämning och utveckling är en förutsättning för

en hållbar samhällsutveckling. I propositionen Regional tillväxt - för

arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) introducerade regeringen en ny

regional näringspolitik. Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna

stimulera en hållbar ekonomisk utveckling som kan bidra till fler och

växande företag och därmed ökad sysselsättning. Den nya

näringspolitiken bygger på en effektivare samordning mellan

politikområden och sektorer. Det regionala inflytandet över tillgängliga

resurser skall öka, liksom möjligheterna att använda resurserna mer

flexibelt än hittills. Sektorsintressen måste då stå tillbaka till förmån för

mer av helhetssyn och bättre samordning.

Jord- och skogsbruket är av stor betydelse för ett levande Sverige.

Utvecklingen går i riktning mot ett mångsidigare näringsliv på

landsbygden. Endast 20-30 procent av sysselsättningen på landsbygden

är kopplad till jord- och skogsbruket. Därtill kommer kompletterande

verksamheter. Sambanden med ekologiskt hållbar utveckling är tydlig.

Hushållning med naturresurserna, bevarande av det öppna landskapet,

vård av kulturarvet och ett miljöanpassat långsiktigt hållbart jordbruk är

nyckelfaktorer för regional utveckling och en levande landsbygd.

Turistnäringen kan på sikt fa stor betydelse för sysselsättning och

utkomst på landsbygden och i glesbygden. Om en satsning på hållbar

turism skall bli framgångsrik är det av avgörande betydelse att

kulturarvet hålls levande och att landskapet och naturen inbjuder till rika

och varierande miljöer för upplevelser.

Redan i ovan nämnda regionalpolitiska propositionen (prop.

1997/98:62) framhöll regeringen att regionala miljö- och hushållnings-

program bör utgöra ett av flera underlag i den regionala utvecklings-

planeringen. Inriktningen på sikt bör vara att länsstyrelserna och andra

statliga myndigheter i samverkan med kommuner och andra intressenter

skall utveckla strategier för hänsynstagande till miljö- och

hushållningsintressen för de områden i respektive län som har särskild

betydelse ur miljö- och hushållningssynpunkt.

Regionala tillväxtavtal

De regionala tillväxtavtalen är instrument för bättre samverkan mellan de

olika organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande

åtgärder på lokal, regional och central nivå. Avtalen utarbetas i breda

partnerskap och utmynnar i program och åtgärdsförslag. I avtalen skall

Skr. 2000/01:38

21

bl.a. framgå hur programmet påverkar omställningen till ekologisk

hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv användning av jordens resurser

samt hur dessa aspekter integreras med tillväxt och sysselsättning, oavsett

vilka samhällssektorer avtalen berör. Avtalen löper på tre år. De första

trädde i kraft den 1 januari 2000.

Arbetet kring frågan hur ekologiskt hållbar utveckling bör hanteras i

tillväxtavtalen behöver utvecklas. De länsstyrelser och självstyrelseorgan

som samordnar arbetet regionalt skall lämna en årlig rapport till

regeringen med bl.a. information om hur arbetet med att integrera

ekologisk hållbarhet utvecklas. Årets rapporter bearbetas för närvarande i

Regeringskansliet. Även de lokala investeringsprogrammen är ett viktigt

led i regeringens strategi för utveckling och tillväxt. En förstärkt

samverkan mellan de regionala tillväxtavtalcn och de lokala

investeringsprogrammen kan öka effektiviteten i de båda programmen.

Regeringen avser att utse tre pilotlän för att utveckla arbetet med att

integrera ekologisk hållbarhet i de regionala tillväxtavtalen. Särskilda

medel kommer att anvisas för att pilotlänen skall utveckla metoder för

hur hållbarhetspcrspektivet kan införlivas dels i processen med

tillväxtavtalen, dels i de olika sakområdena.

Lokala investeringsprogram

Riksdagen beslutade år 1997 om stöd till lokala investeringsprogram för

hållbar utveckling (prop. 1997/98:1, ulg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl,

rskr. 1997/98:81). Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor för

perioden 1998-2000. Riksdagen har därefter beslutat att anslå ytterligare

medel och totalt beräknas stödet uppgå till 7,2 miljarder för perioden

1998-2003.

Syftet med stödet är att öka takten i omställningen till en hållbar

utveckling samt att bidra till ökad sysselsättning. Stödet skall lämnas till

de kommuner vars investeringsprogram bedöms påtagligt bidra till den

ekologiska omställningen. Bland de kriterier som anges för att bidrag

skall kunna lämnas är att åtgärderna skall minska belastningen på miljön,

öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser och

främja användningen av fömybara resurser. Åtgärderna skall också bidra

till ökad sysselsättning.

Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett

kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i

bidrag till sina lokala investeringsprogram vid regeringsbesluten 1998,

1999 och 2000. Detta ger tillsammans med de medel som bidrags-

mottagarna själva satsar en total investeringsvolym på 21,5 miljarder

kronor, varav direkt miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder

kronor.

De lokala investeringsprogrammen kommer enligt kommunernas

bedömningar att ge märkbara positiva effekter på miljön. Enligt

kommunernas beräkningar skapas cirka 15 600 årsarbeten under perioden

fram till år 2002. (Se avsnitt 5.)

Skr. 2000/01:38

22

EU:s strukturfonder

EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden,

jordbruksfonden och fiskefonden. För åren 2000-2006 har Sverige

tilldelats 2,19 miljarder euro eller cirka 19 miljarder kronor.

Utvärderingar från föregående programperiod 1995-1999 visar att

fondema har haft en positiv inverkan på sysselsättning medan kopplingen

till miljöfrågor och hållbar utveckling inte varit tillräckligt utvecklad. I

kommissionens riktlinjer för programarbetet under den nuvarande

programperioden lyfts miljöfrågor fram på ett tydligare sätt.

De svenska geografiska målprogrammen, mål 1 och mål 2, arbetar med

hållbar utveckling som ett genomgående tema. Det innebär bl.a. insatser

för att utveckla de miljö- och naturresurser samt kultur- och

kulturmiljövärden som finns i regionen som ett av flera sätt att utveckla

affärsmöjligheter och turistnäringen i regionerna. Samtidigt skall åtgärder

vidtas för att skydda natur- och kulturmiljön samt för att effektivisera

resursanvändning. Därigenom bör åtgärderna bidra till och påskynda

omställningen till ekologisk hållbarhet. De samlade insatserna i mål 1 och

mål 2-programmen syftar till att skapa förutsättningar för en balanserad

och hållbar regional utveckling och tillväxt i dessa regioner.

Även i mål 3-programmet, som syftar till att bekämpa arbetslöshet och

kompetensutveckla anställda, är hållbar utveckling ett genomgående

tema. Detta innebär att alla projekt skall analyseras utifrån perspektivet

hållbar utveckling. Behovet av kompetensutveckling inom

miljörelaterade frågor och deras samband med ekonomisk och social

utveckling skall beaktas inom de projekt där det bedöms vara relevant.

Inom programmet skall också möjligheterna att utveckla nya ”gröna

jobb” tas till vara. Inom gemenskapsinitiativet LEADER+, som helt

kommer att finansieras av jordbruksfonden, är ett av målen att man på

lokal nivå skall finna nya vägar att understödja natur- och kulturarvets

betydelse.

3.3 Ekonomiska styrmedel

3.3.1 Miljöskatter

I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad

miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. I den

ekonomiska vårpropositionen 2000 aviseras en skatteväxling för perioden

2001-2010. Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot sänkta

arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag. I budgetpropositionen

presenteras de skatteförslag som föreslås för 2001 (prop. 2000/01:1,

volym 1).

Skatteväxlingen bör enligt strategin utgå från de av riksdagen

fastställda miljömålen. En omställning av energisystemet och en

refonnering av energiskattesystemet med en begränsning av

koldioxutsläppen är centrala uppgifter i en grön skatteväxling.

Enligt strategin skall omställningen bidra till en effektivare

energianvändning, gynna användningen av biobränslen, ge incitament för

att minska industrins miljöbelastning, säkerställa industrins

konkurrenskraft, skapa förutsättningar för inhemsk produktion av el,

Skr. 2000/01:38

23

förenkla energiskattesystemet och ge det en stabil grund för en hållbar

ekonomisk tillväxt. Den principskiss som presenterades i betänkandet

från Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) utgör en utgångspunkt för

reformen. Regeringen bedömer att det går att ta ytterligare steg i en grön

skatteväxling om det sker på ett varsamt och balanserat sätt. Effekterna

av de olika stegen bör också löpande följas upp.

Skatteväxlingskommittén gör bedömningen att det under de kommande

femton åren finns ett utrymme för en ytterligare skatteväxling i samma

storleksordning som under 1980- och 90-talen.

Det främsta syftet med en grön skatteväxling är som nämnts att öka

miljörelateringen av skattesystemet. Det leder till att ekonomiska

styrmedel ges en ökad tyngd i miljöpolitiken vid sidan av legala,

administrativa och informativa styrmedel. Ekonomiska styrmedel ger, rätt

utformade, kostnadseffektiva signaler till marknadens aktörer alt skapa

förutsättningar lör en miljövänlig och resurssnål livsstil, produktion och

teknik. Genom miljöskatter sätter man ett pris på miljön och det blir

dyrare att till exempel släppa ut föroreningar till luft eller vatten.

Härigenom får ekonomins aktörer själva bära kostnaderna för de

miljöeffekter de orsakar.

3.3.2 Miljöräkenskaper

Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket

arbetar i nära samarbete med miljöräkenskaper. Resultaten presenteras i

en gemensam rapportserie. Samband mellan ekonomi, sysselsättning och

miljö beskrivs genom att resursanvändning och miljöpåverkan redovisas

för olika branscher och sektorer på samma sätt som ekonomiska data

redovisas i nationalräkenskaperna. Arbetet ger också möjlighet att

använda miljövariabler i olika typer av ekonomiska modeller och att

bedöma effekten av miljöskatter m.m. Statistiska centralbyrån redovisar

så kallade fysiska miljöräkenskaper för t.ex. energi, vissa material,

luftutsläpp, avfall, sysselsättning, miljöskatter och miljöskyddskoslnader.

Nya områden under utveckling innefattar bl.a. importens miljöpåverkan,

miljöpåverkan räknat för olika varugrupper, gröna jobb, kemikalier,

regionala räkenskaper, indikatorer för hållbar utveckling, vatten-

räkenskaper, skogsräkenskaper samt hushållens miljöpåverkan.

Konjunkturinstitutet utvecklar miljöekonomiska modeller för analys av

hur politiska förslag och beslut påverkar miljö och ekonomi. De arbetar

dessutom med att utveckla monetära miljöräkenskaper där skade-

kostnader för miljöpåverkan värderas. Naturvårdsverket gör beräkningar

av kostnaderna lör att minska utsläpp och annan miljöpåverkan.

Naturvårdsverket beskriver även tillståndet i de svenska ekosystemen och

hur dessa förändras. Miljöräkenskapernas data har använts i Finans-

departementets Långtidsutredning, i utredningen om flexibla mekanismer

samt i Klimatkommitténs och Miljömålskommitténs arbete. De kommer

även till användning i Resurseffektiviseringsutredningens arbete (se

avsnitt 3.3.3).

Skr. 2000/01:38

24

3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02),

Resurseffektiviseringsutredningen, för att genomföra en översyn av

sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av åtgärder för en

effektivare användning av naturresurser för att nå en hållbar utveckling.

Utredaren skall bedöma behovet av effektiviseringsmål på nationell nivå

på kort och lång sikt, föreslå ändamålsenliga mål samt föreslå ytterligare

åtgärder såväl på central nivå som för t.ex. kommuner, näringsliv och

medborgare. Utredaren skall även studera och bedöma sambanden mellan

ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och miljöpåverkan. Arbetet

skall bedrivas med utgångspunkt i en analys och en bedömning av vilken

grad av resurseffektivisering som är önskvärd och möjlig på både lång

och kort sikt. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31

december 2000.

Skr. 2000/01:38

3.4 Kultur, delaktighet och kunskap

Ett samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och

förmåga att ta ansvar för sitt handlande utgör grunden för arbetet med

hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför utbildning och

kunskap - både om specifika sakfrågor och om medborgarens

möjligheter att delta i miljöarbetet.

Omsorg om kulturarvet är en viktig aspekt i arbetet med den hållbara

samhällsutvecklingen. Kunskap om kulturarvet och de historiska

perspektiven bidrar väsentligt till den grund som det hållbara samhället

byggs vidare på.

3.4.1 Kultur

Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan

gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.

Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin

mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhälls-

utveckling och kulturella perspektiv.

Landskapets kulturvärden är nära kopplade till dess naturvärden. I

miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen betydelsen av

en ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I

miljöbalken finns bestämmelser som rör natur- och kulturmiljön, bl.a. har

ett helt nytt skyddsinstrument - benämnt kulturreservat - införts. I

propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger

regeringen att en ny helhetssyn på skogens natur- och kulturvärden är en

förutsättning för att nå framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och

utveckla skogens miljövärden. Riksantikvarieämbetet har ett särskilt

ansvar när det gäller kulturmiljösektoms arbete för en ekologiskt hållbar

utveckling.

25

3.4.2 Delaktighet och miljö

För att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle krävs det att samtliga

individer och samhällsorgan känner sig medansvariga för samhällets

utveckling. Ett första steg på vägen dit är att skapa sådana möjligheter att

alla medborgare kan ta del av den information som finns.

Utbudet av informationskällor har breddats och ökat myckel snabbt,

vilket resulterat i att mängden information svällt men också

fragmenterats. Genom att information till viss del endast når en

begränsad grupp får olika personer allt mer skilda referensramar. Detta

ställer nya krav både på kommunikation och dialog människor emellan

och på ett kritiskt, prövande förhållningssätt. Samhället blir allt mer

mångkulturellt vilket leder till ökande krav på förståelse och respekt för

olika kulturella identiteter. I Sverige bor i dag mer än 900 000 personer

som är födda utomlands. Bland de senare anlända torde finnas ett stort

behov av information om svensk miljöpolitik, samtidigt som möjligheten

att förstå och ta till sig traditionell miljöinformation kan vara otillräcklig.

Regeringen konstaterar i sin strategi för en miljöorienterad produklpolitik

(skr. 1999/2000:114) alt möjligheten att tillgodogöra sig miljö-

information varierar mellan konsumentgrupperna och att

miljöinformation därför bör vara målgruppsanpassad.

3.4.3 Utbildning

Utbildning bidrar till att skapa både sysselsättning och tillväxt som i sin

tur är grunden för välfärd. Samtidigt har goda kunskaper i sig ett stort

värde eftersom de ger människor möjligheter att leva ett rikare liv.

Den snabba kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen skapar

möjligheter för ökad livskvalitet för jordens befolkning men också nya

problem med global spännvidd. Växande miljöproblem, som bl.a. leder

till ökad ohälsa och ökande klyftor mellan rika och fattiga, ställer ökande

krav på det nationella och internationella samarbetet både för att

gemensamt lösa miljöproblemen och för alt få en rimlig fördelning av

välståndet men också för att bevara ekologiskt hållbara livsbetingelser

som grund för en hög livskvalitet för kommande generationer. Goda

kunskaper har avgörande betydelse för en hållbar samhällsutveckling.

De tre dimensionerna av hållbar utveckling - ekologisk, social och

ekonomisk hållbarhet - innebär en utmaning för utbildningsväsendet att

bygga broar mellan naturvetenskap/teknik och humaniora och samhälls-

vetenskap. Införandet av miljöledningssystem vid myndigheter och

lärosäten och krav på miljöredovisning i anslutning till årsbokslut samt

arbetet för utmärkelsen Miljöskola är exempel på verktyg som ger

förutsättning för sådant brobyggande.

De nationella styrdokumenten såsom skollag, läroplaner, programmål

och kursplaner liksom internationella policydokument ställer tydliga krav

på och erbjuder samtidigt stöd för undervisning om hållbar utveckling i

skolan och i högskolan.

Regeringen har beslutat om nya kursplaner för grundskolan och nya

programmål för gymnasieskolans utbildningar. Skolverket har utfärdat

nya kursplaner för utbildning i såväl grundskolan som gymnasieskolan

Skr. 2000/01:38

26

och därmed också i kommunal gymnasial vuxenutbildning. Därvid har

bl.a. aspekten hållbar utveckling stått i fokus.

Skolverket och Högskoleverket har sedan 1993 bedrivit ett särskilt

projekt, det s.k. NOT-projektet, för att stimulera intresset för natur-

vetenskap och teknik. Ett nytt NOT-projekt med huvuduppgift att på bred

bas arbeta med attitydförändringar och kunskapsspridning har inrättats

för perioden 1999-2003. Enligt regeringens riktlinjer bör arbetet omfatta

olika intressegrupper i både skola och det omgivande samhället, bl.a.

samverkan med forskarsamhället, skola och arbetsliv. Metodfrågor i

undervisningen ägnas stor uppmärksamhet i NOT-projektet. Även de

nyligen inrättade stöden till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor och till

ett nationellt miljödidaktiskt centrum har stor betydelse. Nationellt stöd

ges till skolornas deltagande i olika nätverk med anknytning till

miljöundervisning. Det spelar en viktig roll som stöd och stimulans i

utvecklingen av undervisningen för ett hållbart samhälle.

Även kompetensutveckling av lärare när det gäller områdena miljö och

naturvetenskap har uppmärksammats. Kompetensutveckling i miljöfrågor

och naturvetenskap är ett av de prioriterade områdena inom ramen för det

stöd till kompetensutveckling av lärare som Skolverket disponerar.

Lärares kunskaper är en nyckelfaktor för att påverka och stimulera

elevernas intresse. Lärarna måste genom lärarutbildningen fa de grund-

läggande kunskaperna och fortlöpande hålla sina kunskaper aktuella. I

den nyligen lagda propositionen om förnyad lärarutbildning har aspekten

hållbar utveckling betonats (prop. 1999/2000:135).

De nationella resurscentra i fysik, kemi, matematik, teknik och

naturvetenskap är betydelsefulla resurser i arbetet med kompetens-

utveckling i hållbar utveckling.

Högskolans utbildning och forskning har på olika sätt stor betydelse

för utvecklingen av kunskap om hållbar utveckling. Forskningen

genererar hela tiden nya kunskaper som kan lägga en grund för beslut

med långsiktiga effekter, vilket är anledningen till att högskole-

utbildningens forskningsanknytning kontinuerligt måste förnyas och

förbättras. Högskoleverket har i årets budgetproposition (prop.

2000/01:1, utg.omr. 16) fatt en kraftig förstärkning av sitt anslag för

arbetet med att granska och stärka kvaliteten i det svenska högskole-

systemet (se avsnitt 4.6).

I höstens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3) presenteras

bl.a. miljö och hållbar utveckling som ett viktigt strategiskt område för

forsknings- och forskarutbildningssatsningar de närmaste åren (se avsnitt

3.8).

Ett fungerande samarbete mellan de nya myndigheterna inom

forskningen bör kunna leda till att sambanden mellan grundforskning,

tillämpad forskning och utvecklingsarbete främjas, vilket kan vara till

gagn för forskningen inom miljö och hållbar utveckling.

Högskoleutbildningen skall kontinuerligt utvecklas utifrån de nya

forskningsrön som framkommer genom kravet på forskningsanknytning.

Intresset bland högskolemyndigheter att arbeta med bl.a. miljö-

ledningssystem är stort och bör på sikt leda till att frågor om hållbar

utveckling i högre grad än hittills slår igenom såväl inom utbildning och

forskning som i myndighetens eget agerande.

Skr. 2000/01:38

27

I den nyss nämnda forskningspolitiska propositionen gör regeringen

den bedömningen att Sverige bör agera för att EU:s sjätte ramprogram

för forskning får en huvudsaklig inriktning i enlighet med regeringens

förslag på forskningsstrategiska områden, av vilka miljö och hållbar

utveckling är en del.

Gröna kunskapslyftet

Regeringen aviserade i samband med 2000 års ekonomiska

vårproposition (prop. 1999/2000:100) del s.k. gröna kunskapslyftet

tillsammans med bl.a. folkrörelserna. Syftet med det gröna kunskapslyftet

är alt öka kunskaperna och insikterna hos allmänheten om behovet att

ställa om samhället i hållbar riktning samt visa hur den enskilde i

vardagen kan bidra i den processen.

Förutsättningen for att arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar

utveckling skall vara framgångsrikt är som tidigare sagts ett brett

deltagande från samhällets alla aktörer: den offentliga sektorn,

näringslivet, organisationer och enskilda medborgare. Det finns således

behov av ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk mening, där ökade

kunskaper leder till engagemang och förändring både av människors

beteende och samhälleliga beslut. Folkbildningen, som genom sin

verksamhet även kan nå ut till personer som inte söker sig till formella

utbildningsvägar, har en stor betydelse.

Regeringen har uttalat att Sverige skall vara ett föregångsland för den

internationella utvecklingen av ett hållbart samhälle. Det nyligen inledda

arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjö-

regionen bör kunna tjäna som exempel och förebild för en sådan agenda

för EU. Genom fortsatt aktivt deltagande i miljörelaterade projekt inom

EU:s ramprogram samt genom att driva miljö- och hållbarhetsfrågor, bl.a.

i diskussionerna om utformningen av det kommande sjätte

ramprogrammet för forskning, kan Sverige även fortsättningsvis verka

pådrivande inom EU:s miljöpolitik.

3.5 Naturresurser och naturvård

En effektiv och aktsam användning av jordens resurser är en förutsättning

för en ekologiskt hållbar utveckling. Två av de övergripande målen för

ekologisk hållbarhet är som tidigare nämnts en effektiv användning av

resurser och en hållbar försörjning. Det första målet innebär att

utnyttjandet av energi och andra naturresurser skall bli effektivare än i

dag och i allt större omfattning vila på fömybara resurser. Det andra

målet är att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras.

3.5.1 Areella näringar och odlingslandskapet

Jordbrukets och skogsbrukets betydelse för sysselsättningen på

landsbygden minskar. Istället har dess betydelse för ett levande odlings-

landskap och en varierad landskapsbild, för vården av vårt kulturarv och

för en god hushållning med naturresurserna uppmärksammats i högre

Skr. 2000/01:38

28

grad. Likaså har som nämnts odlingslandskapets betydelse för

turistnäringen och friluftslivet ökat, både på landsbygden och i anslutning

till tätorter. Miljödepartementet tog i juni 2000 initiativ till att samla

representanter från organisationer, myndigheter och andra intressenter till

en tankesmedja om hur man kan bevara kulturlandskapet i en föränderlig

tid. Vidare bedrivs sedan september 1999 utbildningskampanjen

”Grönare skog” för personer verksamma inom skogsbruket med bl.a.

syftet att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen. Mer än 6000

personer har hittills deltagit.

Regeringen har i september 2000 beslutat att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att inventera all skogsmark som ägs direkt av staten

eller via helägda statliga aktiebolag. Uppgiften är att lämna förslag till en

mer effektiv förvaltning av statens skogsinnehav, präglad av en

helhetssyn (dir. 2000:60). Statlig skog skall förvaltas på ett föredömligt

sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt

ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling, samtidigt som de

affärsmässiga ambitionerna skall kunna fullföljas effektivt.

Sverige verkar nationellt och internationellt för ett modernt och

miljöanpassat jord- och skogsbruk. Vid toppmötet i Helsingfors i

december 1999 avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av

miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma jordbruks-

politiken inom EU. I Europeiska kommissionens landsbygdsprogram för

Sverige för perioden 2000-2006 skall insatserna bl.a. främja en

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket,

skogsbruket och landsbygden och underlätta en anpassning av

jordbrukssektorn till nya förutsättningar.

3.5.2 Natur- och kulturvård

Omfattande statliga insatser har gjorts för att garantera särskilt värdefulla

mark- och vattenområden ett varaktigt skydd. Regeringen har under året

också föreslagit ytterligare områden att ingå i det europeiskt

sammanhängande nätverket av områden med höga naturvärden, Natura

2000.

I flera sammanhang har betonats betydelsen av en ökad samverkan

mellan naturvården och kulturmiljösektom. Med syftet att finna metoder

för en tvärsektoriell samverkan vid planering för hushållning med

befintliga resurser, har Riksantikvarieämbetet i samverkan med Boverket

och Naturvårdsverket påbörjat ett projekt med en sådan inriktning.

Som ett led i förnyelsen av naturvårdspolitiken prövas nu mer

decentraliserade förvaltningsmodeller i syfte att skapa folklig förankring

och ett medborgerligt engagemang kring naturvården. Den breda

studieverksamhet och folkbildning som det gröna kunskapslyftet innebär

kan förstärka och förnya det lokala arbetet.

ArtDatabanken är en särskild enhet vid Sveriges Lantbruksuniversitet,

SLU. Dess viktigaste uppgifter är att samla in, lagra, utvärdera och

tillhandahålla information om hotade och sällsynta växter och djur.

ArtDatabanken utarbetar utifrån denna information nationella rödlistor

som beskriver arternas status. ArtDatabanken skall också initiera

Skr. 2000/01:38

29

forskning och inventeringar och samarbeta internationellt. Under året har

en ny omfattande rödlista för de svenska arterna publicerats. Av cirka

20 000 bedömda arter rödlistas 4 120 enligt de nya kriterier som tagits

fram.

Skr. 2000/01:38

3.53 Hushållning med naturresurser

Inom samhällsplaneringen skall en god hushållning med bl.a. mark- och

vattenresurser främjas, såväl när det gäller byggande av bostäder m.m.

som infrastrukturanläggningar. Boverket har regeringens uppdrag att

utveckla en strategi för att integrera hushållningen av mark- och

vattenresurser i planeringen. Även det nya forskningsrådet för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande har som syfte att öka kunskaperna

om mark- och vattenresurser och samhällets hållbara utnyttjande av

naturresurser (jfr. avsnitt 3.8.2). Vad gäller vindkraften har regeringen i

juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra

en studie om de övergripande förutsättningarna för lokalisering av

vindkraftverk till havs och i fjällområden. Regeringen har, som tidigare

nämnts, också gett Statens energimyndighet i uppdrag att ta fram

områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på land och

till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften.

EU:s strukturfonder och de svenska geografiska målprogrammen har

långsiktigt hållbar utveckling som ett av ledorden och prioriterar därför

insatser för att utveckla och effektivisera nalurresursanvändningen

samtidigt som de skall bidra till en omställning till ekologisk hållbarhet

och till skydd av natur- och kulturmiljö. På regional nivå skall de

regionala tillväxtavtalen innehålla en redovisning av hur åtgärder tar

hänsyn till en effektiv användning av jordens resurser och ekologisk

hållbarhet.

Sverige har under det senaste året agerat kraftfullt inom arbetet för

EG:s ramdirektiv för vatten som nyligen antagits. Direktivet påverkar

införandet av en framtida utvecklad svensk administration av vatten-

resurser. Inom liskepolitiken har kommissionen tagit fram ett förslag till

aktionsplan för biologisk mångfald som kan bli ett redskap för att

åstadkomma en hållbar utveckling av fisket i samband med den

kommande översynen av den gemensamma liskepolitiken.

3.6 Miljö och hälsa

3.6.1 Människan och miljön

Människan utsätts dagligen för hälsovådliga risker i sin närmiljö.

Bekämpning av miljörelaterade hälsorisker i syfte att förbättra

förutsättningarna för ett gott hälsoläge är därför av stor vikt för Sverige.

Luftföroreningar inomhus och utomhus, föroreningar och smittämnen i

vatten och föda, hög bullervolym samt höga halter av radon är exempel

på faktorer i miljön som negativt påverkar människors psykiska och

sociala välbefinnande i dagens Sverige. Här krävs insatser i förebyggande

syfte.

30

Enligt WHO:s bedömning vid uppföljningen Rio+5 ökar

miljörelaterade sjukdomar som cancer. Även förändringar i klimat

riskerar enligt WHO att öka sjukdomar orsakade av parasiter som

malaria.

Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande målen för

miljöpolitiken och ingår även som en integrerad del i arbetet för en

ekologiskt hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör ett av de tre

delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I detta ligger att utsläppen av

föroreningar inte skall skada människors hälsa eller överskrida naturens

förmåga att ta emot eller bryta ned dem.

Flera av de nu beslutade miljökvalitetsmålen, t.ex. Frisk luft, God

bebyggd miljö, Giftfri miljö och Säker strålmiljö, syftar bl.a. till att

förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i

miljön. Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt

handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa har varit ett av

underlagen för Miljömålskommitténs arbete.

Skr. 2000/01:38

3.6.2 Kemikaliepolitiken

Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid

användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a. kunnat åstad-

kommas genom bättre produktinformation om risker och skyddsåtgärder,

utfasning av särskilt farliga kemikalier samt tillståndsprövning för

användningen av bekämpningsmedel. Regeringen bedömer dock att det

pågående arbetet med att minska riskerna för hälsa och miljö från

kemikalier bör påskyndas. Enligt den bedömning som regeringen gjorde i

miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) bör allt säkerhetsarbete på

kemikalieområdet utgå från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör

således kompletteras med ett mer generellt angreppssätt som riktas mot

ämnen med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot organiska,

av människan framställda, ämnen som är bioackumulerande och

långlivade. Den i oktober 1998 tillkallade särskilda utredaren (M

1998:09) överlämnade i juni 2000 sitt betänkande Varor utan faror -

Genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken (SOU 2000:53).

Utredaren föreslår bl.a. närmare definitioner i form av gränser m.m. för

de egenskaper och effekter som avses i de av riksdagen antagna

riktlinjerna för kemikaliepolitiken. Utredaren menar att för att åtgärderna

skall få tillräcklig genomslagskraft måste de i huvudsak genomföras på

lägst EU-nivå. Riktlinjer för kemikaliepolitiken bör också samordnas

med den produktorienterade miljöpolitiken.

I budgetpropositionen för 2001 anges att kemikaliepolitiken skall

förnyas (prop. 2000/01:1, utg.omr. 20). Regeringen kommer att

presentera en ny kemikaliestrategi för riksdagen tidigt år 2001.

3.6.3 Förorenade områden

Förorening av mark och vatten har pågått under mycket lång tid.

Föroreningarna förekommer i mark, grund- och ytvatten, sediment,

byggnader och anläggningar. Bland föroreningarna återfinns ämnen och

31

föreningar som numera inte får användas, t.ex. kvicksilver och PCB.

Gifterna riskerar att spridas i naturen och kan då orsaka förgiftningar och

störningar i ekosystemen. Framför allt kan känsliga arter och arter som

finns högre upp i näringsvävar riskera att påverkas. Gifter som sprids på

detta sätt i ekosystemen är omöjliga att få bort.

Föroreningar av mark- och vattenområden har huvudsakligen orsakats

av utsläpp, spill eller olyckshändelser, främst under efterkrigstiden och

fram till 1980-talet. Vissa har uppkommit senare och fortfarande

förorenas nya områden.

Förorenade mark- och vattenområden kan utgöra en hälsorisk.

Människan kan drabbas t.ex. vid förtäring av växter eller fisk, eller

genom direktkontakt med jord, damm eller gaser. Med åtgärder som

sanering och efterbehandling kan sådana risker undvikas.

Regeringens målsättning är att de förorenade områdena skall vara

åtgärdade till år 2020 (prop. 1999/2000:1, utg. omr.20).

Den statliga verksamheten, som samordnas av Naturvårdsverket, har

inriktats på att klarlägga omfattning och konsekvenser av föroreningarna

samt att ta fram metoder för undersökningar och efterbchandlings-

åtgärder. En översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av

förorenade områden har gjorts i samarbete med länsstyrelserna. Enligt

Naturvårdsverkets bedömning är det totala antalet förorenade områden

cirka 22 000. llälften av dessa har identifierats och resten har uppskattats.

Under 1999 har Naturvårdsverket fördelat knappt 40 miljoner kronor i

bidrag till inventeringar av hela län, till undersökningar samt till åtgärder

i samband med enskilda objekt.

Från statens sida görs stora ekonomiska satsningar på området.

Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att utreda och lämna

förslag om hur den efterbehandlingsverksamhet som sker med statlig

finansiering skall organiseras. Förslaget har remissbchandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet.

3.7 Samhällsplanering, byggande och transporter

En viktig förutsättning för att uppnå ett hållbart samhälle är ett

samhällsliv byggt på grundläggande demokratiska värderingar.

Delaktighet i planeringsprocesser, öppna besluts- och planerings-

processer, där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och

förmåga att ta ansvar för sitt handlande, utgör en viktig grund för det

praktiska arbetet med hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför

möjligheter till insyn, dialog och påverkan i planeringen. Det lokala

arbetet med Agenda 21 är ett av liera exempel på brett deltagande i

utformningen av vårt framtida samhälle.

En av de viktigaste uppgifterna inom samhällsplaneringen är att bryta

sektoriseringen. Detta kräver ett vidgat planeringsperspektiv där såväl

ekologiska som ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslut om

markanvändning och bebyggelse. Planeringsprocesser och andra verktyg

som konsekvensanalyser och strategiska miljöbedömningar behöver

utvecklas ytterligare.

Skr. 2000/01:38

32

En ekologiskt hållbar utveckling är ett viktigt mål för all samhälls- Skr. 2000/01:38

planering och allt byggande. En omställning av hela samhället till

ekologisk hållbarhet förutsätter att byggprocessen, byggnader och

anläggningar, transportsystemet och infrastrukturen i övrigt miljö-

anpassas och görs mer resurseffektiva än vad som är fallet i dag. Ett av

miljökvalitetsmålen - En god bebyggd miljö - innebär att städer, tätorter

och andra byggda miljöer skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö

samt medverka till en god regional och global miljö. Målet innefattar

också inomhusmiljön. En god hushållning med mark, vatten och andra

resurser skall främjas. Natur- och kulturvärden skall vårdas och

utvecklas.

3.7.1 Samhällsplanering

Krav på ökad hänsyn till miljön har successivt införts i plan- och bygg-

lagstiftningen liksom i annan lagstiftning som påverkar användningen av

mark, vatten och andra naturresurser. Byggnader och andra anläggningar

skall placeras och utformas på ett miljöanpassat sätt. Kraven på att

analysera och beskriva konsekvenserna i vid mening av förändringar i

mark- och vattenanvändningen har förstärkts. Medborgarnas krav på

insyn och inflytande har ökat. Olika samhällssektorer skall ta ett eget

ansvar för miljön. Den fysiska planeringen skall ses som ett led i en

samlad politik för en hållbar utveckling. Natur- och kulturmiljön liksom

den byggda miljön skall förvaltas och utvecklas så att målen om en

hållbar utveckling kan nås. Miljöbalken ger viktiga förutsättningar för ett

hållbart samhällsbyggande. Frågor om samhällsbyggande, infrastruktur

och näringslivets utveckling måste lösas på ett sådant sätt att miljömålen

nås.

Samhällsplaneringens olika metoder och verktyg har vidareutvecklats.

Erfarenheter från bred medverkan i Agenda 21-processer har tagits

tillvara i annan samhällsplanering. Analys- och bedömningsmetodik har

utvecklats vidare, t.ex. arbetet med att ta fram planeringsrelevanta

miljömål och indikatorer. Strategisk miljöbedömning har vidare-

utvecklats som ett stödverktyg i planeringen. Ett EG-direktiv för

strategisk miljöbedömning slutbehandlas för närvarande i ministerrådet

och Europaparlamentet.

Med en framsynt fysisk planering, som samordnas med insatser på

andra områden, finns möjligheter att i betydande utsträckning förebygga

olika miljöproblem och stödja arbetet med att nå de av riksdagen

beslutade miljökvalitetsmålen. De nationella miljömålen konkretiseras

och följs upp i den lokala och regionala planeringen. Genom att

kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska planeringen

blir deras roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling central. Det är

samtidigt angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala

samordningen. Infrastrukturplanering och frågor om näringslivets

utveckling, men också miljöfrågor, kan många gånger lösas regionalt i

samverkan mellan kommuner.

2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38

Internationellt arbete

EU:s medlemsländer och kommissionen har under några år arbetat med

en sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium

- European Spatial Devclopment Perspective, ESDP. Befolknings- och

näringslivsstruktur, infrastruktur liksom miljösituationen m.m. har

analyserats. Med utgångspunkt från detta arbete har strategier för en

samordning av framtida utvecklingsinsatser i EU:s medlemsländer

skisserats. Detta syftar till att skapa förutsättningar för att använda och

rikta in de resurser som finns inom Gemenskapen och medlemsländerna

för att åstadkomma en långsiktig ekonomisk tillväxt som är regionalt

balanserad och hållbar även från miljösynpunkt. Efter hand som

processen kring ESDP har utvecklats har det blivit uppenbart att EU:s

strukturpolitik - i första han inom ramen för regionalfonden - är ett

viktigt instrument, som inom unionen kan bidra till att genomföra de

strategier som utvecklats i ESDP-rapporten och i andra dokument. I de

Interreg 111-program för transnationellt samarbete som nu håller på att

utarbetas skall ESDP beaktas.

ESDP handlar bl.a. om hur planering och investeringar inom olika

sektorer skall samordnas och hur utvecklingsinsatser i medlemsländerna

skall koordineras i syfte att åstadkomma ekonomisk tillväxt, ökad

sysselsättning och samtidigt en god miljö. Som ett led i

implementcringcn av ESDP i Sverige har regeringen gett Boverket och

NUTEK i uppdrag att tydliggöra hur ESDP kan komma att påverka

politiken nationellt, regionalt och lokalt. De båda myndigheterna skall

också biträda Regeringskansliet vid Sveriges medverkan i EU:samarbetet

på området.

Även inom Europarådet - European Conference of Ministers

responsible for Regional Planning, CEMAT - har utarbetats en rapport,

Guiding Principles for Sustainable Spatial Development of the European

Continent. Vid ministrarnas möte i Hanover den 7-8 september 2000

ställde sig länderna bakom de principer som skisserats i rapporten.

3.7.2 Habitat och Agenda 21

Internationellt arbete

Regeringen beslutade i juni 2000 om kommittédirektiv för genomförande

och vidareutveckling av Agenda 21 och Habitatagendan (dir. 2000:48).

En nationalkommitté (M2000:02) har tillkallats med uppgift att

ytterligare förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges

åtaganden inom Agenda 21 och Habitatagendan.

Nationalkommitténs huvudsakliga uppgifter är att lämna underlag till

regeringen för redovisningen av Habitatagendans genomförande i

anslutning till FN:s generalförsamlings möte 2001 om uppföljning av

Habitat Il-konferensen i Istanbul 1996 (Istanbul +5). På motsvarande sätt

skall kommittén lämna underlag till regeringen i anslutning till FN:s

generalförsamlings möte 2002 som är en uppföljning av konferensen i

Rio de Janeiro 1992 (Rio +10). Sveriges ordförandeskap i EU första

halvåret 2001 ställer ökade krav på aktivt deltagande i förberedelserna

inför de stora internationella Habitat- och Agenda 21-konferenserna.

Skr. 2000/01:38

34

Nationalkommittén är representerad i den ideella föreningen Agenda Skr. 2000/01:38

21 och Hållbar Utveckling (se www.agenda21forum.org ).

Nationellt arbete med uppföljningen av Agenda 21 och Habitatagendan

Som ett led i uppdraget att föra en aktiv dialog med olika instanser som

på olika sätt är engagerade i arbetet med Agenda 21 och Habitat, har ett

antal konferenser arrangerats i olika delar av landet tillsammans med

lokala, regionala och andra samarbetspartner.

Syftet med dessa konferenser har varit att skapa tillfallen för

information och dialog som ett avstamp för det fortlöpande Agenda 21-

och Habitatarbetet. Exempel på frågeställningar som har tagits upp vid

dessa konferenser är Agenda 21-arbetets status i kommunerna,

samverkan mellan lokala aktörer och centrala myndigheter samt

informations- och folkbildningsarbete. Man har också diskuterat

samordningen av Agenda 21- och Habitatprocessen, kommunal

översiktsplanering och arbetet med de lokala investeringsprogrammen.

Vidare har folkhälsofrågor, det lokala näringslivets arbete för hållbar

utveckling och vidareutveckling av lokala demokratiformer diskuterats.

Boverket fick i december 1999 regeringens uppdrag att följa och

utveckla det pågående arbetet med att genomföra Habitatagendan samt att

utveckla en strategi för en integrerad syn på planering och hushållning

med mark- och vattenresurser. I uppdraget ingår bl.a. att genomföra en

särskild analys av de bostadssociala åtagandena och beskriva

integreringen av arbetet med lokal Agenda 21 och lokala

investeringsprogram i översiktsplanearbetet med beaktande av

möjligheterna till ett mer aktivt deltagande av enskilda, företag och

organisationer.

På regeringens uppdrag redovisade Naturvårdsverket i december 1999

en Nationell kommunikationsstrategi för Agenda 21 och hållbar

utveckling. Strategin syftar till att stödja såväl statliga myndigheter som

kommuner och andra lokala aktörer i informations- och

folkbildningsarbetet. Den innehåller också förslag till ytterligare centrala

initiativ till stöd för sådant arbete.

I maj 2000 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att inventera

och redovisa myndigheternas arbete med Agenda 21 och hållbar

utveckling under perioden 1996-2000. Inventeringen kommer att utgöra

ett underlag för den rapportering som Sverige skall göra inför FN:s

planerade uppföljning av Riokonferensen 2002.

En studie av kommunernas arbete med Agenda 21 påbörjades hösten

1999 av statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet på uppdrag

av Miljödepartementet. Den första delen av studien utgjordes av en

enkätundersökning som refererades samma höst i regeringens skrivelse

Hållbara Sverige (skr. 1999/2000:13). Enkäterna har därefter följts upp

med djupintervjuer i ett urval kommuner.

Habitat och Istanbul+5

Vid boendekommissionens (UNCHS 17) möte i Nairobi 1999 verkade

Sverige aktivt för en samordning av genomförandet av Habitatagendan

och Agenda 21. Regeringarna uppmanades att i samarbete med

kommuner och berörda organisationer på nationell och lokal nivå ta

35

initiativ till informationskampanjer för att öka medvetenheten om både

Habitatagendan och lokala Agenda 21 samt alt stödja genomförandet av

dessa på den lokala nivån.

Inför FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av

världskonferensen om boendefrågor (Istanbul+5) i juni 2001 hölls det

första förberedande kommittémötet (PrepCom 1) i Nairobi i maj 2000.

Agenda 21 och Rio+10

Som ett led i förberedelserna inför uppföljningen av Agenda 21 (Rio+10)

höll FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) ett möte i New

York i april 2000. CSD 8 rekommenderade i sitt beslut om tioårs-

översynen att den bör ske i form av ett toppmöte på högsta politiska nivå

2002 och att detta toppmöte bör hållas i ett u-land samt att nationella och

regionala förberedelser är av central betydelse. Vid CSD 8 behandlades

bl.a. de två s.k. tvärsektoriella områdena finansiella resurser och handel

samt de sektoriella frågorna jordbruk och markanvändning.

3.7.3 Byggande

Utvecklingen av samhället ställer fortlöpande stora och nya krav på

planering av marken, byggande och förvaltning av byggnader för att

behovet av ändamålsenliga bostäder, lokaler och infrastruktur skall

tillgodoses. En omställning till en ekologiskt hållbar utveckling av

samhället förutsätter att alla sektorer integrerar miljöaspekter i

verksamheten.

Byggandet, brukandet och förvaltningen av byggnader svarar för en

stor del av den totala resursförbrukningen i samhället. Samhället ställer

krav i byggbcstämmelser på byggnader och anläggningar avseende bl.a.

skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt hushållning med

energi och vatten. Detta i sin tur förutsätter fackmässigt utförande av alla

aktörer vilket inbegriper ett långsiktigt effektiv utnyttjande av resurser.

En nödvändighet är att alla aktörer i byggande och förvaltning av

byggnadsverk utarbetar metoder för att säkra det fackmässiga utförandet

och att byggnadsverket fungerar som en helhet för det tänkta ändamålet

och där alla uppställda krav infrias. Regeringen har därför under senare år

lämnat flera uppdrag som leder till fungerande byggnader med god

inomhusmiljö och som påskyndar långsiktig resurseflcktivisering och

kretsloppsanpassning inom byggområdet.

Dagens avloppssystem kan vara svåra att kretsloppsanpassa med

övergödningsproblem som följd. Utveckling av tekniken liksom ny typ

av teknik med alternativa lösningar behöver tas fram. Inom ramen för de

lokala investeringsprogrammen har regeringen lämnat stöd till alternativa

lösningar inom vatten- och avloppsområdet (se avsnitt 5).

3.7.4 Transporter

Transportpolitiken skall bidra till en socialt, ekonomiskt, ekologiskt

hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och funktion skall

anpassas till såväl kraven på en god och hälsosam livsmiljö som hänsyn

Skr. 2000/01:38

36

till natur- och kulturmiljön. En god hushållning med mark och vatten

samt energi och andra naturresurser skall främjas. I det transportpolitiska

beslutet 1998 anges också etappmål för trafikens utsläpp av

luftföroreningar och klimatgaser. Riktvärden för trafikbuller har också

lagts fast liksom ett åtgärdsprogram mot trafikbuller för den statliga

infrastrukturen i befintlig bebyggelse.

Transporter och miljö

Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötillståndet i unionen lyfter

fram transporternas miljöpåverkan som ett av de mest svårlösta

problemen. Det beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss

fortsätter att öka snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i Europa

beräknas öka med 50 procent mellan år 1995 och 2010. EU:s åtaganden

för att minska klimatpåverkan kan därigenom komma att äventyras.

Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att bl.a. utveckla

ett trafikslagsövergripande synsätt i syfte att effektivisera godstransport-

systemet och göra det ekologiskt hållbart. I juni 2001 ska delegationen

presentera förslag till en samlad svensk godstransportstrategi med förslag

på åtgärder såväl nationellt som internationellt.

Även konkurrensen om mark mellan trafiksektorn och andra angelägna

behov ökar. Utvecklingen av informationsteknologin kommer inte av sig

själv att åstadkomma någon avlastning på transportnätet. Däremot bör

olika IT-tillämpningar kunna vara ett stöd för en effektivisering av

transporterna. Sverige och Europa behöver väl fungerande transporter

och ett transportsystem som är effektivt, säkert och långsiktigt ekologiskt

hållbart.

I december 1998 lämnade transportrådet en rapport om uppföljningen

av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff. I rapporten

underströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en

enhetlig strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda

integreringen av miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En

strategi för integrering av miljö och hållbar utveckling i transport-

politiken beslutades i transportrådet i oktober 1999. Strategin gäller för

perioden 2000-2004 och följs nu upp första gången under det svenska

ordförandeskapet, våren 2001.

Teknikutveckling

Den svenska bilindustrin arbetar med att miljöanpassa fordonen.

Bilindustrin är också viktig för ekonomi och sysselsättning i Sverige.

Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som kan bidra till en

hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer. Många av världens

ledande fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på att skapa

konkurrensfördelar genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare eller

alternativt drivna fordon. För en livskraftig fordonsindustri krävs

särskilda insatser för att möta framtidens utmaningar. Ett nära och aktivt

samarbete mellan staten och näringslivet har en stor betydelse för

utvecklingen av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete pågår

som tidigare nämnts ett samarbete mellan staten och fordonsindustrin

med sikte på att utveckla ny och miljövänlig fordonsteknik.

Skr. 2000/01:38

37

Sektorsansvar

Trafikverken har sedan länge haft sitt miljöansvar inskrivet i sina

instruktioner. Inom transportsektorn finns också redan tidigare flera

exempel på framgångsrika samarbetsprojekt på miljöområdet. Ett sådant

exempel är arbetet med ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-

projektet, där nio myndigheter samverkat med företrädare för bil- och

oljeindustrin. Samtidigt är det internationella samarbetet av strategisk

betydelse om ett miljöanpassat transportsystem skall kunna förverkligas.

Det gäller inte bara järnvägens och sjöfartens utveckling utan också

vägtrafikens, för vilken den fria konkurrensen mellan svenska och andra

transportörer inom EU kräver samverkan mellan medlemsländerna så att

de åtgärder som vidtas skall bli neutrala från konkurrenssynpunkt. Detta

gör att MaTs-arbctct har fortsatt och kallas i dag Europa-Mats.

Infrastrnkturplanering

Genomförandet av nationella och regionala långsiktsplaner för

transportinfrastrukturen för åren 1998-2007 pågår. Innan den slutliga

utformningen av olika planerade investeringar avgörs bedöms miljö-

konsekvenserna av olika handlingsalternativ ingående. Miljöbalkens

ikraftträdande den 1 januari 1999 innebär bl.a. att vissa större trafik-

anläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen och att miljö-

konsekvenserna av ett infrastrukturprojekt blir väl belysta i ett tidigt

skede.

Regeringen prövar för närvarande tillåtligheten av bl.a. Botniabanan

och en del av väg E 6 i norra Bohuslän. De skärpta kraven på hänsyn till

stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik som

infördes i väglagen (1971:948) och i lagen (1995:1649) om byggande av

järnväg har lett till att gestaltningsfrågorna nu behandlas grundligare i

väg- och järnvägsprojekteringen. Trafikverken arbetar också vidare med

sina kvalitetsprogram för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga

kvaliteter skall främjas i samband med byggande och förvaltning av

byggnader och anläggningar.

En omställning till ett ekologiskt hållbart transportsystem kräver

insatser av ett stort antal aktörer och en kombination av olika styrmedel

och incitament. Även om ekonomiska styrmedel av olika slag blir allt

viktigare kommer skärpta tekniska krav även i framtiden att vara

nödvändiga.

3.8 Forskning

Forskning, teknikutveckling och ny kunskap öppnar nya möjligheter för

omställning till en ekologisk hållbar utveckling. Praktiskt taget alla

vetenskaper från naturvetenskap och teknik, till samhällsvetenskap och

humaniora har bidrag att ge. Globalt sker en snabb teknikutveckling som

har stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny teknik är en av

förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk

hållbarhet, t.ex. vad gäller energi- och resurseffektivisering samt renings-

och återvinningsteknik. Men också kunskap om samhälle, organisation,

Skr. 2000/01:38

38

levnadsvanor och normer spelar en stor roll. Samhällsvetenskaplig Skr. 2000/01:38

forskning är därför också viktigt.

3.8.1 Prioriteringar för miljö och hållbar utveckling

I regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3)

presenteras utgångspunkterna för forskningspolitiken och förslag till

prioriterade forskningsområden. Bland de prioriterade insatsområdena

finns biovetenskap och bioteknik samt miljö och hållbar utveckling. När

det gäller forskning om hållbart samhällsbyggande bör forskningen

främst inriktas på stadsutveckling i ett hållbarhetsperspektiv, uthålliga

energisystem för bebyggelse, kretsloppsanpassat byggande och

förvaltning samt byggnadens och bebyggelsens betydelse för hälsa och

livsmiljö. Prioriterade områden för miljöforskningen är:

- forskning som underlag för miljökvalitetsmålen och

klimatpolitiken,

- forskning som underlag för internationella förhandlingar,

- forskning om biologisk mångfald,

- forskning om produkter, processer och resurseffektivisering,

- forskning om kemikalier och strålskydd, och

- samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning.

I strävan att uppnå en hållbar utveckling måste hela samhället ställa om

till bättre hushållning med naturtillgångar och energi. För att välja rätt

åtgärder och för att upplysa människor om hur en långsiktigt uthållig

samhällsutveckling skall uppnås behövs bättre kunskaper inom många

områden. Teknik och system måste anpassas till människans behov och

människorna måste acceptera ett miljöanpassat levnadssätt.

Forskningen för ett resurseffektivt och hållbart samhälle bör främst

inriktas på att lägga grunden för ett nytt tänkande, nytt handlande och nya

strukturer. Fokus bör ligga på att visa vägar att nå en förändring,

identifiera hinder samt på att utveckla verktyg och metoder. En forskning

med betoning på helhetssyn och systemtänkande måste bygga på

samverkan mellan teknisk, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och

humanistisk forskning. En ökad samverkan mellan forskare måste

stimuleras. Områden som hamnar mellan de traditionella kunskaps-

områdena måste lyftas fram och etablerade mönster och traditionellt

tänkande måste ifrågasättas. Det är också viktigt att forskningen i en

aktiv dialog med samhället i övrigt tar till vara och utvecklar kunskaper

och erfarenheter inom olika delar av näringsliv och samhälle. Resultaten

från forskningen måste också föras ut, prövas och utvärderas i praktiska

försök eller demonstrationer innan de kan tillämpas mer generellt.

Förädling, användning och konsumtion av material och produkter

påverkas av många faktorer och aktörer. Det behövs ökad kunskap om

samspelet mellan olika faktorer som gynnar eller hindrar förändringar i

riktning mot ökad uthållighet. Kunskap om system behövs som underlag

för de strategiska val som måste göras i samhället. Systemkunskap

behövs också som underlag för bedömningar av effekter och risker

förknippade med olika handlingsvägar.

39

Skr. 2000/01:38

Kretslopp och produkter

Resursförbrukning, miljöpåverkan samt möjligheter att sluta kretslopp

styrs bl.a. av hur produkter utformas, av vilka material som väljs samt av

hur produkterna används. Kretsloppsanpassningen har för många

produkter inte kommit särskilt långt. Det finns fortfarande ett stort behov

av kunskap om vad som händer med material när de används, hur

material åldras eller degenereras samt hur bl.a. metallers och plasters

kretslopp sluts. Det är angeläget att inte bara se framåt utan även söka

kunskap som förbättrar hanteringen av varor och material i omlopp och

som belyser såväl risker som möjligheter vid användningen av återvunnet

material.

Regeringen avser att inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik

(IPP) verka för att kunskap om produkters negativa påverkan både på

människors hälsa och på miljön förbättras. För detta behövs fördjupad

kunskap och utveckling inom flera områden. Som exempel kan nämnas:

- miljöanpassad konstruktion för t.ex. demontering och reparation,

återvinning och separering av material,

- miljöanpassad materialanvändning och nya miljöanpassade

material,

- styrmedel, hinder och drivkrafter,

- deponier med okänt innehåll som på kort eller lång sikt riskerar att

läcka ut. Det behövs en fortsatt satsning på att ta fram ökad kunskap

om processer i deponier och speciellt om långsiktiga förlopp. Det

behövs även forskning om metoder för riskbedömning för deponier

och metoder för att oskadliggöra miljögifter,

- utvärderingsverktyg som t.ex. livscykelanalyser, viktnings- och

värderingsmetoder, samt

- beteende- och livsstilsforskning.

Forskningen kan ge väsentliga bidrag till en miljöorienterad

produktpolitik. I arbetet med EU:s kommande program för forskning och

utveckling bör behovet av forskning för hållbar utveckling och en

miljöorienterad produktpolitik beaktas.

3.8.2 Ny forskningsorganisation

Ett nytt områdesinriktat forskningsråd för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande kommer att inrättas från den 1 januari 2001. Rådet

övertar ansvaret för forskningsfinansiering från Byggforskningsrådet

(BFR), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) samt delar av

ansvaret från Naturvårdsverket och Forskningsrådsnämnden (FRN).

Genom att samla forskningen inom dessa områden skapas bättre

förutsättningar för kraftfulla och tvärvetenskapliga satsningar på

forskning till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle. Forskningen skall

öka kunskaperna om de biologiska naturresurserna, mark- och

vattenresurserna, samhällets hållbara utnyttjande av naturresurser,

samhällsplanering, bygg- och förvaltningsfrågor, boendefrågor samt

miljöfrågor, bidra till sektoriella utvecklingsmål samt skapa samband och

40

samarbete mellan forskningsutövare och användare av forskningsresultat.

Forskningen kommer att vara av stor betydelse för internationellt

samarbete inom området.

Det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande kommer att disponera totalt 450 miljoner kronor. I

budgetpropositionen för 2000 föreslog regeringen att miljöforskningen

skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner kronor till

Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100 miljoner

kronor för år 2001 och 2002. Härav föreslås i budgetpropositionen för

2001 att Naturvårdsverket erhåller 55 miljoner kronor, medan resterande

45 miljoner föreslås tillfalla det nya forskningsrådet.

3.9 Internationellt samarbete

Ambitionen att Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och

ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling står fast. Det

internationella samarbetet är en viktig hörnsten i ansträngningarna för att

åstadkomma ekologisk hållbarhet. Genomförandet av Agenda 21 och

förberedelserna för tioårsuppföljningen av Riokonferensen om miljö och

utveckling (Rio +10) är centrala utgångspunkter för detta arbete. Under

år 2000 har Sverige deltagit aktivt i en mängd olika internationella fora,

främst inom EU, OECD, FN, WTO, internationella miljökonventioner

samt genom regionalt utvecklingssamarbete i vårt närområde.

3.9.1 Förenta nationerna

En reformprocess för FN inleddes under 1997, bl.a. i syfte att

åstadkomma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och

hållbar utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Ett viktigt led i

detta arbete är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s

kommission för boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).

UNEP har förnyats de senaste åren med en ny ledning, en funktionell

organisationsstruktur samt rationaliserad budget- och programplanering.

Ytterligare ett stort steg framåt togs 2000 då UNEP:s första Global

Ministerial Environment Forum (GMEF) arrangerades. Sverige ombads

att stå värd för mötet. Den 29-31 maj samlades hundra miljöministrar i

Malmö för att diskutera tre ämnen: nya och framväxande miljöfrågor,

näringslivets roll för miljöfrågorna samt det civila samhällets och medias

roller och ansvar i miljöarbetet. Slutsatserna formulerades i tydliga och

visionära ordalag i en Malmödeklaration. Med denna som grund

intensifieras ansträngningarna att skapa en mer sammanhållen, fokuserad

och kraftfull behandling på den globala nivån av frågor kring hållbar

utveckling och i anslutning härtill en förstärkt internationell rättsordning

på miljöområdet.

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att

driva på och underlätta genomförandet av rekommendationerna i

handlingsprogrammet Agenda 21. Under år 2000 har, som tidigare

nämnts, frågor kring markanvändning och jordbruk samt handel och

Skr. 2000/01:38

41

investeringar behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring energi,

transporter och informationsspridning behandlas. Med tanke på tyngden i

dessa frågor får Sverige en viktig uppgift alt ena EU i gemensamma

ståndpunkter och föra dess talan i dialogen med övriga världen.

Det globala miljösamarbetet inriktas alltmer på toppmötet 2002 (Rio

+10). Från svensk sida är strävan att mötet skall återuppväcka Rio-andan

och ge konkreta resultat. Som ett led i förberedelserna kommer

regeringen att inbjuda ungdomar från hela världen till en konferens för

hållbar utveckling i Borgholm i maj 2001.

Förhandlingarna kring en konvention som förbjuder ett antal

långlivade organiska föreningar (POP:s) går 2001 in i sitt slutskede.

Målsättningen är att kunna slutföra arbetet vid en konferens i Stockholm i

maj. Världssamfundet skulle med en Stockholmskonvention skapa ett

viktigt skydd mot en mycket farlig kategori kemikalier.

3.9.2 OECD

Många internationella organisationer är i dag aktiva inom området miljö

och hållbar utveckling. Sverige har stött att OECD skall vara en

huvudaktör i utvecklingen av underlag och förslag för politiska

diskussioner om hållbar utveckling. OECD:s styrka är att ta fram

högkvalitativt underlag och förslag till politiska rekommendationer.

Denna roll med betoning på ekonomiska analyser bör bevaras, men kan

utvecklas genom att koordinera ekonomisk analys med studier om sociala

frågor och om miljöpåverkan.

Ilållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD

och har fatt stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i

samband med OECD:s finansministermöte (Ministerial Council Meeting)

och en hållbarhetsstrategi skall antas på ett gemensamt möte mellan

miljö- och finansministrarna i maj 2001.

OECD försöker inte formulera nya definitioner av hållbar utveckling

utan fokuserar på studier av några nyckelområden som är centrala för att

nå en hållbar utveckling. De sakområden som omfattas är handel,

investeringar, teknologi, naturresurser, klimat, energi, transporter,

jordbruk, industri och markfrågor. Inom OECD:s exportkreditgrupp

pågår ett arbete att utarbeta riktlinjer för miljöhänsyn vid givning av

exportkreditgarantier. Detta arbete skall vara slutfört i november 2001.

En del traditionella frågor las också upp såsom betydelsen av

institutioner, legala regelverk och miljökonsekvensbeskrivningar, att

miljöhänsyn måste integreras i all sektorspolitik och att partnerskap

måste byggas mellan olika aktörer. Men också betydelsen av att korrigera

marknader och ta bort skadliga subventioner samt att intemalisera

externa kostnader i olika samhällssektorer.

Teknologi som drivkraft i den ekonomiska utvecklingen betonas.

Möjligheten att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ

miljöpåverkan hänger särskilt starkt ihop med teknisk utveckling och

industriell förnyelse.

OECD anser att användningen av naturresurserna är en särskilt viktig

fråga. Många ekosystem är hotade och det finns en rad exempel på brist

Skr. 2000/01:38

42

på viktiga material och överexploatering av naturresurser. Detta leder till

frågeställningar om reproduktivitet och användning av fömybara

resurser.

Inom ramen for hållbar utveckling driver OECD också ett arbete med

att inom OECD miljöanpassa statsförvaltningarna — Greening of

governments. Sverige deltar i styrgruppen för detta arbete.

Jämsides med projektet om hållbar utveckling pågår inom

miljökommittén ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de

kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa

kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001.

Sveriges prioriteringar i OECD:s miljöarbete, förutom miljöstrategin,

gäller resurseffektivitet, klimat, kemikalier, handel och investeringar

samt ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

3.9.3 Europa utom EU

Inom det alleuropeiska miljösamarbetet som bedrivs genom FN:s

ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE) verkar Sverige för att

samarbetet skall konkretiseras. Arbetet bör enligt svensk uppfattning

inriktas på de nya staterna i före detta Sovjetunionen samt på länderna på

Balkan.

Aktuella frågor som bör föras upp i detta samarbete är genomförande

av existerande konventioner och protokoll samt integration av miljö-

hänsyn i olika sektorer.

Inom ramen för östbiståndet bedrivs, genom Sida och Naturvårds-

verket, bilateralt miljösamarbete även utanför Östersjöregionen.

Sverige är också aktivt inom det internationella försvarsmiljö-

samarbetet (miljöarbete inom den militära sektom) i det euro-atlantiska

partnerskapsrådet (EAPR) och Nato:s miljökommitté (NATO/CCMS).

Sverige har tillsammans med USA inom EAPR:s ram åtagit sig ett visst

planeringsansvar för att hjälpa vissa stater i framförallt Östeuropa att

utarbeta internationella försvarsmiljöprogram.

3.9.4 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet

I samarbetet mellan de arktiska länderna samt mellan länderna i

Barentsregionen verkar Sverige för att miljöfrågorna prioriteras samt för

en samordning av samarbetet.

Det är viktigt att EU:s medverkan stärks vilket kan ske bl.a. genom en

konkretisering av EU:s nordliga dimension.

Barentsrådet

I Barentsregionen, som omfattar de län och motsvarande regioner som

ligger norr om eller genomkorsas av Polcirkeln, bor cirka 5 miljoner

invånare. Stora avstånd, ett arktiskt klimat och stora tillgångar på

naturresurser är förenande faktorer.

Att förbättra och stärka det regionala samarbetet i Barentsregionen på

olika områden är en väg att integrera Ryssland i den europeiska

säkerhetsstrukturen. Många av miljöproblemen i Barentsregionen är

Skr. 2000/01:38

43

emellertid för stora för att kunna lösas enbart genom regionalt samarbete. Skr. 2000/01:3 8

Det gäller särskilt åtgärder för att minska riskerna för radioaktiva utsläpp,

minskning av luftföroreningar och skyddet av havsmiljön.

Mandatet för rådets miljöarbetsgrupp är att utveckla projekt på basis av

miljömålen för Barentsregionen och på principer och prioriteringar i det

arktiska samarbetet. Arbetet skall omfatta investeringsprojekt som

identifierats av NEFCO/AMAP (Nordic Environmental Finance

Corporation/Arctic Monitoring and Assessment Programme).

Internationell finansiering skall sökas. Arbetet syftar till att integrera

miljöhänsyn i andra aktiviteter och sektorer som har påtaglig inverkan på

miljön i Barentsregionen t.ex. infrastruktur, energi och naturresurser,

inklusive marina resurser och skog.

Arbetet skall koordineras med aktiviteter i Barents Regionråd och dess

miljökommitté samt med lokalt Agenda 21-arbete.

Nästa ministermöte kommer att äga rum i augusti 2001.

Arktiska Rådet

Arktiska rådet bildades 1996 och bygger på ett miljösamarbete mellan de

nordiska länderna, USA, Kanada och Ryssland. Rådet är organiserat i

fyra arbetsgrupper om inventering och mätning av miljötillståndet, skydd

av havet, flora och fauna samt skydd av kuster mot oljeskador.

Arktis är den största regionen i världen där multilateralt samarbete

grundas huvudsakligen på frågor om miljöskydd. Det arktiska samarbetet

är i grunden ett miljösamarbete omfattande skydd av havsmiljön,

kustområden och flora och fauna samt ett omfattande samarbete om

miljötillståndet i Arktis.

Samarbetet är också unikt genom att ursprungsbefolkningarna deltar

som fullvärdiga medlemmar.

Arktiska Rådet avser ha ett minislermöte i Alaska i oktober 2000.

Aktuella frågor är bl.a. beslut om ett arktiskt klimatprojekt, om en

handlingsplan för att begränsa miljöutsläppen i Arktis samt om ett

arktiskt program för hållbar utveckling.

Ett prioriterat område för Sverige i det arktiska samarbetet är att

minska användningen och utsläppen av långlivade organiska föreningar

(POP:s).

Programmet om hållbar utveckling omfattar bl.a. områdena

institutionell uppbyggnad och infrastruktur, naturresurser och havets

resurser, utbildning och det kulturella arvet samt hälsa.

3.9.5 Östersjöregionen

Sverige verkar aktivt för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. I

Visby i maj 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och Europeiska

kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden för

det fortsatta samarbetet i regionen. I juni 1998 antog utrikesministrarna

och EU inom Östersjörådet en Agenda 21 för Östersjöområdet kallad

Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett

30-årigt perspektiv inom regionen och ett aktionsprogram med tidsplaner,

aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk,

44

energi, fiske, skog, industri, turism och transporter) vars utveckling

bedöms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart

Östersjöområde. Dessutom lyfts arbetet med regional utvecklings-

planering i samarbete med VASAB (Visions and Strategies Around the

Baltic Sea) fram som en viktig fråga. Arbetet inriktas på genomförandet

av aktionsprogrammet för vilket sektorerna själva ansvarar. Vid ett möte

med Östersjöregionens utbildningsministrar i Stockholm i mars 2000

beslutades att utveckla och genomföra en Agenda 21 för

utbildningssektom inom Östersjöregionen. Vid statsministrarnas möte

inom Östersjöstaternas råd i Kolding den 12-13 april 2000 beslutades att

införa utbildning som en åttonde sektor i Baltic 21. Sverige är

tillsammans med Litauen ansvarigt för att leda och samordna arbetet. Ett

stort antal folkrörelser (NGO:s) och mellanstatliga organisationer deltar i

arbetet i alla sektorer.

Sverige är tillsammans med Ryssland även ansvarigt för samordningen

av åtgärder inom industrisektorn. Ett internationellt upptaktsmöte för

industrisektorn hölls den 21-22 mars 2000 i Stockholm med

representanter för alla medlemsländer. Vid mötet antogs en internationell

strategi för att genomföra handlingsprogrammet för industrisektorn samt

etablerades en ny grupp, Baltic 21 Industrial Sector Task Force, under

delat svenskt-ryskt ordförandeskap.

Lägesrapporter kommer att utarbetas vartannat år. Den första rapporten

om genomförandet av Baltic 21 presenterades i juni 2000. Den bygger på

bl.a. ett stort antal indikatorer för hållbar utveckling i regionen.

Baltic 21 styrs av "the Senior Officials Group" (SÖG) med

representanter från samtliga länder och organisationer. Sverige, som haft

ordförandeskapet för SÖG sedan starten, överlämnade vid halvårsskiftet

2000 detta till Estland. Sverige och Ryssland valdes in i den byrå som

bistår ordföranden och sekretariatet i deras arbete från och med

halvårsskiftet tillsammans med Danmark och Polen. Styrgruppen stöds av

ett interimsekretariat som har varit lokaliserat till Stockholm från starten

av arbetet och som helt finansierats av Sverige.

Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en

hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex. International Baltic

Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingforskommissionen för

Östersjöns miljö (HELCOM) och Vision and Strategies around the Baltic

Sea (VASAB) - det sistnämnda ett samarbete organiserat av ministrarna

ansvariga för regional utvecklingsplanering. Dessa organisationer deltar

också aktivt i Baltic 21. Miljösamarbetet vad avser Östersjöns marina

miljö sker inom HELCOM. Inom ramen för denna samarbetar

kuststaterna i utvecklingen av principer som rör alla väsentliga aspekter

av Östersjöns marina miljö. Det nordiska samarbetet inom ramen för

Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet (NMR), med sin starka

koncentration på närområdena, är också viktigt för en hållbar utveckling

av regionen, särskilt med beaktande av det arbete med hållbar utveckling

som initierades inom NMR under det svenska ordförandeskapet 1998 och

som kommer att slutföras hösten 2000.

Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen samt Statens Kärnkraft-

inspektion genomför ett omfattande projektsamarbete med sina motparter

i de baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Samarbetet med

Skr. 2000/01:38

45

Östersjöregionen har stor betydelse för närmandet av kandidatländerna

till Europeiska unionen. Investeringsstödet till utbyggnad av avlopps-

rening fortsätter i de baltiska länderna och Ryssland.

På regeringens uppdrag genomför Försvarsmakten, Försvarets

materielverk och Försvarets forskningsanstalt olika försvarsmiljöprojekt i

staterna runt Östersjön. Vidare deltar Kustbevakningen inom ramen för

HELCOM bl.a. i gemensamma flygövervakningsoperationer runt

Östersjön i syfte att upptäcka och bekämpa illegala oljeutsläpp.

Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att

komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar bl.a. på

vikten av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande

mottagningsanordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp

effektivt beivras. Beredning av utredningens förslag pågår och en

proposition är planerad till våren 2001.

3.9.6 Norden

På de nordiska statsministrarnas uppdrag pågår inom Nordiska

Ministerrådets ram ett samarbete om att ta fram en strategi för hållbar

utveckling i Norden. Strategin skall inriktas på sådana områden där

Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att

samarbeta och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde.

Strategin omfattar följande områden: klimatförändringar, hav,

kemikalier, livsmedelssäkerhet, energi, transport, lantbruk, näringsliv,

fiske, fångst och skogsbruk.

Det nordiska samarbetet inom miljöområdet utgår från den nordiska

miljöstrategin som syftar till att bevara den biologiska mångfalden, att nå

en hållbar användning av naturresurserna och att minska föroreningar och

utsläpp under kritiska belastningsgränser.

Förhandlingar pågår om ett nytt miljöhandlingsprogram som skall

antas av miljöministrarna på deras möte i november 2000.

Dessutom pågår ett arbete med en nordisk produktpolicy,

Produktorienterad miljöstrategi (POMS). En tvärsektoriell arbetsgrupp

avser att presentera sitt förslag vid årsskiftet 2000/01.

I samband med revideringen av EG:s upphandi ingsdirektiv och

framtagande av ett tolkningsmeddelande i syfte att klargöra direktiven,

har de nordiska miljöministrarna meddelat kommissionen sin syn på att

miljökrav skall kunna ställas vid upphandling.

Miljöfrågorna har haft och har ett stort utrymme i de nordiska

ländernas politik. Det nordiska samarbetet har betydelse inte bara för de

nordiska länderna utan också för vårt närområde, Östersjöregionen och

Barentsregionen samt de nordiska delarna av Arktis. Det nordiska

miljösamarbetets verksamhet i Ryssland och de baltiska staterna har

behandlats på miljöministemivå under året. Det har betonats att

miljösamarbetet med Ryssland skall vara en del i reformprocessen i

Ryssland och ta sikte på att bygga upp organisation och styrning av den

ryska förvaltningen och näringslivet. Insatserna i samarbetet har

framförallt avsett projekt relaterade till kommunal vatten- och avlopps-

rening.

Skr. 2000/01:38

46

Island har som ordförande i det nordiska samarbetet under 1999 Skr. 2000/01:38

framförallt drivit frågor om havens resurser och miljö, Östersjö-

samarbetet, det arktiska miljösamarbetet och det nordiska miljö-

samarbetets kontakter med EU. Island höll ett seminarium i Bryssel i

oktober 1999 om miljön och EU:s nordliga dimension.

Under sitt ordförandeskap 2000 har Danmark betonat det

tvärsektoriella samarbetet och driver frågor om en integrerad insats för

Nordens landskapsvärden, hållbar utveckling i Arktis, kemikalier och de

globala POP:s-förhandlingama, EU:s försumingsstrategi och uppföljning

av WTO-konferensen i Seattle.

Det nordiska försvarsmiljösamarbetet fortsätter att utvecklas. På

departementsnivån har en Agenda 21 för försvarssektom fastställts

hösten 1999. Även på myndighetsnivån samarbetar de nordiska försvars-

myndighetema om bl.a. införandet av miljöledningssystem.

3.9.7 Världshandelsorganisationen

En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världs-

handelsorganisationen (WTO). Handelssystemet och WTO måste därmed

engageras och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar

utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet för organisationen

skall upprätthållas och för att förståelsen för fördelama med en öppen

handel skall kunna öka. Regeringen har i skrivelse om handelspolitiken

(skr. 1998/99:59) klargjort att detta är ett av många viktiga mål i en ny

runda i WTO.

Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö

främst inom WTO:s kommitté för handel och miljö, CTE. Denna

kommitté är huvudforumet för behandlingen av sambandet mellan handel

och miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och

genomdriva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning

mot en hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar

utveckling skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av

handeln kan medverka till en hållbar utveckling.

Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en

bredare WTO-förhandling. För att nå önskat resultat på området verkar,

som nyss nämnts, Sverige och EU för att miljöfrågorna skall ingå i en

kommande ny förhandlingsrunda i WTO. Sverige och EU verkar här dels

för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i alla

områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kunna

hanteras. Till dessa hör bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan

handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner,

försiktighetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om

miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.

3.9.8 Samarbete med Asien

Utvecklingen i Asien påverkar i hög grad den övriga världen. Det gäller

inte bara inom ekonomi och handel utan också på miljöområdet.

Omfattningen av miljöproblemen är så stor att vi redan ser globala

47

konsekvenser. Regeringen anser därför att det är viktigt för Sverige att

utveckla och fördjupa miljösamarbetet med de asiatiska länderna. 1

skrivelsen Framtid med Asien, En svensk Asienstrategi inför 2000-talet

(skr. 1998/99:61) redovisas regeringens Asienpolitik inom ett antal

viktiga områden. Strategins syfte är att intensifiera Sveriges relationer

med regionen. Miljö och hållbar utveckling tillhör ett av de åtta

samarbetsområden som utpekas särskilt.

Som en del i genomförandet av regeringens strategi för Asien, stod

Utrikes- och Miljödepartementen värd for en konferens i Stockholm den

15-17 maj 2000 med särskild fokus på miljöproblem i Asiens storstäder.

Många av storstäderna i Asien har redan i dag mycket allvarliga

miljöproblem, främst inom områdena luft, vatten och avfallshantering.

Försämringen av miljön har gått snabbt och utvecklingen mot allt större

städer kommer att ställa mycket stora krav på ländernas regeringar.

Föroreningarna har redan nått nivåer som innebär höga kostnader för

samhället i form av produktivitetsförluster, hälsoproblem, förlorad

biologisk mångfald och ökad känslighet lör naturkatastrofer.

Konferensen bar rubriken Swedish-Asian Forum on the Future of Asia ’s

Urhan Environment och genomfördes i nära samarbete med

Naturvårdsverket, Exportrådet och Sida. Ett femtiotal kvalificerade

beslutsfattare från 13 asiatiska länder jämte Hongkong och Macau deltog

i konferensen. Dessutom deltog svenska forskare och företagsledare.

Sverige och EU importerar stora och ökande mängder produkter från

asiatiska länder. Många produkter (textilier, elektronik m.m.) innehåller

kemikalier som av ett eller annat skäl skapar problem i mottagarlandet. I

november 1999 hölls ett gemensamt svensk/thailändskt seminarium i

Bangkok om kemikalier i produkter. På seminariet deltog högre

tjänstemän från regeringar och myndigheter från fyra EU-länder och åtta

asiatiska länder inom Asien-Europa-samarbetet (ASEM) samt fem

internationella organisationer. Syftet med seminariet var att i

producentländerna öka kunskapen om riskerna med användning av

farliga kemikalier i produkter och som via handel sprids över hela

världen. Produkter som innehåller farliga kemikalier kan ge allvarliga

effekter på människors hälsa och miljön, inte bara i landet där de

produceras utan även i de länder där produkterna används och där de

slutligen blir avfall. Behovet av att reglera användningen av kemikalier i

produkter har ökat allteftersom volymen växer. De senaste åren har

möjliga negativa effekter på människors hälsa eller miljön av

användningen av färgämnen i textilier, bromerade flamskyddsmedel i

elektronisk utrustning och ftalater i leksaker särskilt uppmärksammats.

Miljöfrågorna har en framträdande roll även i det Asien-Europeiska

samarbetet. 1 slutsatserna från det första ASEM-mötet i Thailand 1-2

mars 1996, där samtliga medlemsstater inom EU samt kommissionen,

Thailand, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Brunei,

Vietnam, Kina, Republiken Korea samt Japan medverkade, framhölls

vikten av ett stärkt miljösamarbete mellan de två regionerna. Särskilt

betonades miljösamarbete till gagn för båda regionerna och ömsesidig

överföring av miljöteknik för att främja en hållbar utveckling, f syfte att

främja detta samarbete beslutade ASEM om upprättandet av Asia-Europe

Environmental Technology Centre (AEETC) med säte i Thailand. ASEM

Skr. 2000/01:38

48

utsåg även en särskild grupp kallad Pilot Phase Guidance Group (PPGG)

med representanter från fem asiatiska och fyra europeiska länder jämte

EG-kommissionen att styra centrets verksamhet. Sedan juli 2000 innehar

Sverige en av platserna i styrgruppen och kommer därmed att kunna vara

pådrivande i miljösamarbetet mellan Asien och Europa.

3.10 Europeiska unionens arbete för hållbar utveckling

och integrering av miljö

3.10.1 Samarbetet inom EU

Sverige har sedan EU-medlemsskapets början varit pådrivande i arbetet

med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling i all EU-politik.

Med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har

förutsättningarna för detta arbete stärkts väsentligt.

På svenskt förslag tog Europeiska kommissionen fram en särskild

rapport för hur miljöfrågorna bättre skall integreras i EU:s sektorer.

Huvudlinjerna i kommissionens rapport antogs vid Europeiska rådets

toppmöte i Cardiff i juni 1998. Vid toppmötet i Cardiff uppmanades de

olika sektorsråden att utforma särskilda strategier för att integrera

miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden.

Transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn inbjöds att påbörja

detta arbete. Sverige har deltagit aktivt i arbetet med att utarbeta de

särskilda strategierna. Sverige har också verkat för att medlemsländerna

skall enas om tydliga tidtabeller och uppdrag till såväl kommissionen

som relevanta ministerråd för att detta skall kunna realiseras.

I Wien i december 1998 inbjöds tre nya rådskonstellationer - inre

marknaden, industri och biståndsfrågor - att delta i arbetet med

sektorsintegration. I Köln i juni 1999 uppmanades ytterligare tre råd, med

ansvar för ekonomiska frågor och finansiella frågor, fiskefrågor och

utrikesfrågor, att rapportera om integration av miljö och hållbar

utveckling till Europeiska rådet under 2000. Vid flera tillfallen har

framhållits att sektorerna i sitt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt

frågan om klimatförändringar. Frågor som berör transport och energi är

av särskild vikt.

Inför toppmötet i Helsingfors i december 1999 hade preliminära

sektorsstrategier tagits fram inom sex rådskonstellationer (transport,

energi, jordbruk, inre marknad, industri och utvecklingssamarbete). Till

Helsingfors hade kommissionen också tagit fram en rapport med en

bedömning av läget i arbetet med att integrera miljöhänsyn inom de olika

områdena. Kommissionen pekade bl.a. på att det över lag saknades

tydliga tidtabeller och målsättningar för strategierna.

Vid toppmötet i Helsingfors beslutades att nästa större översyn av

sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i Göteborg i juni 2001.

Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda rådskonstellationer ha

färdigställt och påbörjat genomförandet av sina respektive strategier.

Toppmötet i Göteborg skall också anta en strategi för ekonomiskt,

socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Ett förslag från

kommissionen till en sådan strategi väntas våren 2001. Strategin bör vara

Skr. 2000/01:38

49

så konkret att den kan påverka den praktiska politiken och möjliggöra att

förändringar kommer till stånd på sådana områden där utvecklingen nu

går i en ohållbar riktning. Strategin för hållbar utveckling skall bl.a. bli

en del av EU:s bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-

arbetet år 2002 (Rio +10). Både sektorsstrategiema och den övergripande

strategin för hållbar utveckling kommer att bli centrala frågor under det

svenska ordförandeskapet i EU.

I slutsatserna från toppmötet i Helsingfors uppmanas också

kommissionen att före utgången av år 2000 utarbeta ett förslag till ett nytt

handlingsprogram för miljön, det sjätte i ordningen.

Vid ministerrådets (miljö) möte i mars 2000 antog rådet ett antal

slutsatser med syfte att ge allmänna riktlinjer för det nya handlings-

programmet. I rådsslutsatsema konstateras att det finns ett akut behov av

att integrera miljöhänsyn i andra politikområden. Det sägs vidare att det

är viktigt att ett nytt handlingsprogram dels angriper bristerna i det

föregående programmet, dels inriktas på nya problem som uppstår där

den nuvarande politiken inte i tillräcklig utsträckning har lyckats att

vända negativa trender och inte heller lyckats bryta sambandet mellan

ekonomisk tillväxt och negativa konsekvenser för miljön.

Rådsslutsatsema konstaterar vidare att det nya programmet bör bidra till

att göra miljöfrågorna mer lättillgängliga för allmänheten samt till att

utvärdera, stärka och utveckla de styrmedel som används inom EU:s

miljöpolitik.

Kommissionen förslag till det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet

förväntas att bli färdigt under hösten 2000. Sverige avser som in-

kommande ordförandeland att aktivt driva arbetet med miljöhandlings-

programmet under våren 2001. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli

en ”konkretisering” av miljödimensionen i strategin för hållbar

utveckling.

3.10.2 Sektorsintegrationen ("Cardiffprocessen”)

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff 1998 initierades som nämnts den

process där följande sektorsråd skall utforma särskilda strategier för att

integrera miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden.

Transport

Rådet för transportfrågor antog i oktober 1999 en strategi för integrering

av miljöfrågorna och principen om en hållbar utveckling i EU:s

transportpolitik. Strategin diskuterar vissa målsättningar, t.ex. att på lång

sikt skall miljöaspekterna ges lika stor roll som ekonomiska och sociala

faktorer vid utformningen av transportpolitiken. Vissa områden

identifieras som särskilt viktiga för ytterligare åtgärder, som t.ex.

intemalisering av trafikens externa kostnader.

Arbetet med en konkretisering av utvecklingen av ett hållbart

transportsystem pågår i olika arbetsgrupper i kommissionen. Sverige

deltar aktivt i dessa. Kommissionen har uppmanats att under hösten 2000

lägga fram en rapport till rådet baserad på detta arbete. Målsättningen är

Skr. 2000/01:38

50

att rapporten skall utgöra underlag för kommande rådsslutsatser i Skr. 2000/01:38

transportrådet i april 2001.

Jordbruk

Rådet för jordbruksfrågor antog i november 1999 en strategi för

integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma

jordbrukspolitiken. Strategin tar bl.a. upp de nya integrerade miljö- och

landsbygdsprogrammen som infördes i och med Agenda 2000. Därutöver

blir det obligatoriskt för medlemsstaterna att inrätta program för

miljöåtgärder, samtliga strukturåtgärder skall bedömas från miljö-

synpunkt, och varje medlemsstat skall upprätta en miniminivå av

miljöhänsyn som jordbrukare anslutna till programmet skall följa.

Arbetet med jordbruksstrategin fortsätter. En prioritering under det

svenska ordförandeskapet är att en tidsplan för det fortsatta arbetet med

indikatorer tas fram i syfte att utveckla integreringen av miljöhänsyn och

hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. Denna prioritering ligger väl i

linje med slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors om behovet av

regelbunden uppföljning och utvärdering av sektorsstrategiema så att

strategierna kan anpassas och fördjupas.

Energi

Även rådet för energifrågor antog i november 1999 en strategi för

integrering av miljöaspekter och hållbar utveckling i energipolitiken. De

tre prioriterade frågorna för att formulera en hållbar energipolitik är

försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Detta innebär:

- ett långsiktigt åtagande att öka energieffektiviteten och

energisparande;

- att utvidga bruket av säkra energikällor med låga eller inga

koldioxidutsläpp inom ramarna för medlemsstaternas energipolitik;

- att minska miljöpåverkan av bruket av energikällor med högt

kolinnehåll.

Ett antal prioriterade områden har pekats ut. Dessa är att utveckla den

inre marknaden för energi, främja fömybara energikällor, höja

energieffektiviteten och sträva efter intemalisering av externa kostnader

och miljöfördelar. Ett viktigt steg är att utveckla tillgången på fömybar

energi på den inre marknaden. Kommissionen presenterade därför den 10

maj 2000 ett förslag till ramdirektiv för tillträde till den inre marknaden

för elproduktion baserad på fömybar energikällor.

Inre marknaden

Rådet för inre marknaden antog i oktober 1999 en rapport om integrering

av miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den inre marknaden.

Till en början konstateras att rapporten endast utgör en början på

integreringsprocessen, dvs. de första stegen i det pågående arbetet med

att utveckla en samlad strategi för att med tiden fastställa mål, tidsplaner

och indikatorer för miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den

inre marknaden.

Rapporten framhåller att integreringen av miljöskydd bör säkerställa

att den inre marknadens alla ekonomiska fördelar uppnås på ett hållbart

51

och miljöansvarigt sätt. Utgångspunkten i arbetet med att integrera

miljöhänsyn på den inre marknaden är att det inte skall behöva uppstå

någon konflikt mellan en hög grad av miljöskydd och fri rörlighet för

varor och tjänster.

Rapporten beskriver inte de miljöproblem som finns på den inre

marknaden. Istället tar den sin utgångspunkt i etablerade inre marknads-

mekanismer där åtgärder har vidtagits för att finna synergieffekter, såsom

harmoniseringsåtgärder, standardisering och miljömärkning. Inom alla

områden krävs dock ytterligare åtgärder. De områden som kommer att

noga analyseras när integrationsstrategin tas fram är bl.a. att effektivt

genomföra nuvarande miljölagstiftning, identifiera luckor i

lagstiftningen, granska gemenskapens ramar för statligt stöd till miljö-

skydd samt att se över miljöavtal och andra marknadsorienterade

åtgärder.

Kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Eurostat arbetar med att

fastställa indikatorer. Dessa kommer att kunna användas för att

kontrollera hur integrationen av miljöaspekterna i den inre marknaden

fortlöper i stort.

Industri

I november 1999 antog rådet för industrifrågor en rapport om integrering

av hållbar utveckling i EU:s industripolitik. Följande slutsatser dras i

rapporten:

- kraven i de tre pelarna - den ekonomiska, den sociala och den

ekologiska - måste uppfyllas för att utvecklingen skall kunna anses

vara hållbar,

- politiken skall vara kostnadseffektiv och marknadsbaserad,

- frivilliga åtgärder skall tillämpas när så är lämpligt,

- samverkan med alla intressenter är viktig och särskild hänsyn skall

tas till de små och medelstora företagen,

- ambitionsnivån vad avser hållbara utveckling skall vara hög

- integrationen av hållbar utveckling kommer att bidra till att

åtagandena från Kyoto uppfylls, och alt

- utvidgningen kommer att kräva insatser för att modernisera

industriproduktionen och därmed bidra till att kraven för en hållbar

utveckling tillgodoses.

Rådet skall löpande följa upp framstegen mot en hållbar utveckling inom

alla tre pelare och fortsätta sitt arbete för en strategi som innefattar en

tidtabell och ett antal indikatorer. Härvid kommer rådet att beakta den

befintliga rapporten, ett kommande meddelande från kommissionen och

slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors.

Biståndsfrågor

Rådet för biståndsfrågor antog i november 1999 en rapport om

integrering av miljön i gemenskapens utvecklingspolitik. Rapporten

framhåller att utvecklingen är hållbar när den är ekonomiskt effektiv,

politiskt demokratisk och pluralistisk samt socialt rättvis och miljö-

mässigt sund.

Skr. 2000/01:38

52

Rapporten redovisar kort den utvärdering som gjorts av Skr. 2000/01:38

miljöaspekterna på EU:s program i utvecklingsländerna. Man konstaterar

att även om framsteg har gjorts ligger fortfarande integreringen av

miljöhänsyn i landsprogrammen fortfarande på en relativt låg nivå. En

hindrande faktor enligt rapporten är den begränsade miljömedvetenheten

och efterfrågan på miljösamarbete i partnerländemas regeringar. En

annan begränsande faktor är de bristande personalresurserna för miljö-

och utvecklingsfrågan inom kommissionen. För att uppnå förbättringar

föreslogs insatser för att förstärka medvetenheten och förmågan hos

partnerländema och ett systematiskt införlivande av miljöhänsyn i alla

program för dessa länder.

Fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt utrikes- och horisontella

frågor

De rådskonstellationer - fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt

allmänna rådet - som senast, i juni 1999, fått i uppdrag att ta fram

strategier har ännu inte presenterat färdiga strategier. Längst har rådet för

fiskefrågor kommit som i juni antog en rapport där befintlig politik för

integrering av miljöhänsyn i fiskepolitiken beskrivs. Arbetet med att ta

fram strategier inom alla dessa tre områden kommer att drivas vidare i år

och nästa vår inför toppmötet i Göteborg. Ekofinrådet kommer att anta en

sektorsstrategi vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000.

Sverige deltar aktivt i utarbetandet av sektorsstrategin.

53

Skr. 2000/01:38

4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

inom olika departements verksamhets-

områden

I detta avsnitt redovisas hur de olika departementens arbete med 1998 års

åtgärdsprogram har framskridit. Vissa av åtgärderna har kunnat slutföras

under året. Många är dock av mer långsiktig karaktär och arbetet med att

genomföra dem pågår under flera år. De ursprungliga åtgärderna kan

också ha kompletterats med nya följdålgärder. Åtgärderna har numrerats

på samma sätt som i förra årets skrivelse, dvs. 97:1, 97:2, 98:1 etc. med

en inledande bokstavsbeteckning som anger vilket departement som har

ansvaret för att åtgärden genomförs. De nya åtgärder som har tillkommit

redovisas under en särskild rubrik under respektive departement. Där

inget annat anges finansieras åtgärder och initiativ inom departementets/

utgiftsområdets egna budgetramar.

Ett antal åtgärder har bytt åtgärdsnummer sedan första redovisningen

1998 p.g.a. att ansvaret för en del frågor har ändrats mellan

departementen. Omorganisationen av Regeringskansliet har också

bidragit till ändringar av beteckningar. För att underlätta möjligheten att

göra en återkoppling till redovisningen i 1998 års skrivelse anges, där det

är nödvändigt, inom parentes i rubriken för relevant åtgärd även dess

nummer i 1998 års skrivelse. Arets skrivelse följer i övrigt numreringen i

förra årets skrivelse (skr. 1999/2000:13).

De förändringar som nyligen (oktober 2000) vidtagits i fråga om

statsrådens ansvarsområden har inte kunnat beaktas.

4.1 Justitiedepartementet

Inom justitiedepartementets ansvar ligger bland annat frågor om

straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar för miljöföroreningar. Till

departementets ansvar hör också processuella frågor vid handläggning av

mål enligt miljöbalken.

1 samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1998 gav

riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde utarbeta och

under 1998 redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa miijöbrott

(bet. 1997/98 :JuUl). Regeringen beslutade om en preciserad och vidare-

utvecklad miljöbrottsstrategi i oktober 1998 (skr. 1998/99:25).

Regeringen hade i april 1995 beslutat om en strategi i ämnet (skr.

1994/95:217).

Den nya strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att minska

miljöbrottsligheten. Det är bl.a. fråga om att genomföra effektivitets-

höjande organisationsförändringar hos de brottsutredande myndigheterna,

effektivisera myndighetssamarbetet och höja miljökompetensen hos

54

åklagare och poliser. Det slås fast att miljöbrottsbekämpning skall vara en

prioriterad verksamhet för polis- och åklagarorganisationen. Begångna

miljöbrott skall utredas och lagföras betydligt snabbare än i dag.

Regeringen meddelar årligen myndighetsgemensamma mål och

riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, inklusive

miljöbrott. I målen och riktlinjerna för år 2000 betonas att en viktig

förutsättning för en effektiv miljöbrottsbekämpning är att berörda

myndigheter - främst miljö- och hälsoskyddsnämnder, länsstyrelser och

andra tillsynsmyndigheter samt polis och åklagare - samordnar sitt arbete

och samarbetar när det gäller exempelvis strategiska frågor, konkreta

ärenden, arbetsmetoder och kompetens. Vidare att ett mycket viktigt

inslag i effektiviseringen av miljöbrottsbekämpningen är att målmedvetet

utveckla kompetens och rutiner när det gäller anmälan av misstänkt

miljöbrottslighet. Det framhålls också att det är av särskild betydelse för

miljöbrottsbekämpningen är att kunskap om reglerna förs ut till

verksamhetsutövama och att informations- och utbildningsinsatser därför

är en viktig myndighetsuppgift i sammanhanget.

Justitiedepartementet hanterar en rad frågor som rör skadeståndsansvar

för miljöskador. En sådan fråga är ersättning för skador orsakade av

atomanläggningar. Inom detta område avser regeringen att lägga fram en

proposition i november 2000. Under året har vidare arbetet med att

revidera de internationella överenskommelser som reglerar ansvar för

atomkraftsanläggningar, de s.k. Paris- och Brysselkonventionen, fortsatt.

En annan fråga inom miljöskadeområdet är frågan om ersättning för

miljöskador till havs. Inom detta område har slutförhandlingar förts inom

ramen för FN:s sjöfartsorganisation, IMO, om en konvention om skador

orsakade av bunkerolja. Därutöver har frågor om ersättning andra

oljeskador behandlats både i IMO och inom gemenskapen. En tredje

fråga är ersättning för miljöskador orsakade av flygplan. Under året har

Sverige tagit initiativ till en revision av den internationella överens-

kommelse som reglerar dessa frågor, den s.k. Romkonventionen.

Sedan den 1 januari 1999 finns det en miljööverdomstol vid Svea

hovrätt och fem regionala miljödomstolar i Stockholms, Växjö, Väners-

borgs, Östersunds och Umeå tingsrätter. Högsta domstolen är slutinstans i

mål som en miljödomstol prövat som första beslutsinstans. Koncessions-

nämnden för miljöskydd, vattendomstolarna, och Vattenöverdomstolen

har upphört.

Ordinarie domare och miljöråd har anställts och sakkunniga har

förordnats. I Domstolsverkets regi har utbildning anordnats för ordinarie

domare och miljöråd, sakkunniga, beredningsjurister och kanslipersonal.

Avgöranden från Koncessionsnämnden för miljöskydd har gjorts

tillgängliga via intranätet. Förordningen (1997:139) om försöks-

verksamhet med beredningsjurister vid vissa tingsrätter har utökats till att

även omfatta miljödomstolama. Behövliga författningsändringar sker

även fortlöpande för att integrationen av miljölagstiftningen skall kunna

fullföljas.

Skr. 2000/01:38

55

Skr. 2000/01:38

Pågående åtgärder

Åtgärd Ju 99:1 Former för effektivare miljöbrottsbekämpning

Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren i samverkan med

Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag en ny och flexibel

organisation för bekämpning av brotten mot miljön. Alla myndigheter

inom åklagarväsendet har ett operativt ansvar för miljöbrotts-

bekämpningen. Ekobrottsmyndigheten har dock inte något sådant ansvar

med undantag för de situationer när det finns sådana samband mellan

utredningar om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet att det är

lämpligast att handläggning sker där.

Under 1999 anställde Riksåklagaren en chefsåklagare och 14

specialiståklagare lör miljöbrottsbekämpning. Även hos polisen finns det

kvalificerade utredare med specialistkompetens när det gäller utredningar

om brott mot miljön. Riksåklagaren har ett nationellt samordningsansvar

för miljöbrottsbekämpningen och bestämmer närmare hur samordningen

skall ske. Det finns en central enhet hos Riksåklagaren som främst skall

svara för samordningen inom miljöbrottsbekämpningen. Enheten, som

leds av en överåklagare, är samlokaliserad med Rikskriminalpolisens

miljöbrottsrotel där det tjänstgör poliser som har specialistkompetens på

miljöområdet.

Det pågår ett arbete for att utveckla nya och mera effektiva

arbetsformer inom miljöbrottsbekämpningen. Samverkan mellan polis,

åklagare och tillsynsmyndigheter skall förbättras. Lokala samverkans-

grupper har etablerats på många håll i landet. Riksåklagaren har i april

2000 tagit initiativ till bildandet av ett Miljöbrotlsråd för att förstärka

samverkan på central nivå. I rådet ingår bl.a. Riksåklagaren, Rikspolis-

styrelsen, Naturvårdsverket, Kustbevakningen och Tullverket. Under

våren 2000 genomfördes en omfattande och avancerad miljöutbildning

för åklagare och poliser som skall hantera miljöbrottsärenden.

Riksåklagaren har i juli 2000 redovisat en delårsrapport för den nya

miljöbrottsorganisationen avseende det första halvåret 2000. Enligt

Riksåklagaren finns det goda förutsättningar att väsentligt minska brotten

mot miljön bl.a. genom förbättrade arbetsmetoder.

Åtgärd Ju 99:2 Ersättning för miljöskador orsakade av

atomverksamhet

Atomansvarighetslagen (1968:45) reglerar ersättningsansvaret för skador

som har orsakats av atomolyckor i atomanläggningar (t.ex. kämkrafts-

reaktorer) och under transport. Lagen bygger på två internationella

konventioner, 1960 års Pariskonvention och 1963 års Brysselkonvention.

Båda dessa konventioner är föremål för revision. Revideringsarbetet

förväntas vara avslutat år 2001.

Anläggningshavarens ansvar för atomskador är strikt enligt såväl dessa

konventioner som enligt svensk lag. Ansvaret är dock begränsat.

Anläggningshavaren är skyldig att täcka hela sitt ansvar med försäkring.

Enligt atomansvarighetslagen är anläggningsinnehavarens ansvar

begränsat till 175 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka 1,9 miljarder

kronor). Om inte detta belopp är tillräckligt utgår ersättning från de stater

56

som är parter till Brysselkonventionen. Kvarstår även därefter skador Skr. 2000/01:38

utgår ytterligare ersättning från svenska staten enligt särskilda

bestämmelser i lagen.

Målsättningen är att infora ett obegränsat ansvar för innehavare av

atomanläggningar. Detta är dock inte möjligt innan Paris- och Bryssel-

konventionema ändrats. 1 avvaktan på detta föreslår regeringen i en

proposition som läggs fram i november 2000 att anläggnings-

innehavarens ansvar höjs till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka

3,3 miljarder kronor). 1 förhandlingarna om revision av Paris- och

Brysselkonventionerna råder för närvarande enighet om att det i

konventionen skall införas en regel som möjliggör för konventions-

statema att ålägga anläggningshavare ett obegränsat ansvar.

Åtgärd Ju 99:3 Ersättning för oljeskador

Under året har arbetet med förstärkta regler för skador orsakade av

oljeutsläpp till sjöss fortsatt. Detta har både skett inom FN:s sjöfarts-

organisation, International Maritime Organisation (IMO) och på

gemenskapsnivå.

Bland det arbete som sker inom IMO kan två åtgärder nämnas. För det

första har beslut fattats om att höja maximinivån för den ersättning som

kan utgå ur internationella oljeskadefonden. Tidigare var den maximala

ersättningen begränsad till cirka 3 miljarder kronor. Detta belopp

kommer sedan beslutet trätt i kraft att vara cirka 4,5 miljarder kronor.

Höjningen beslutades vid mötet för IMO.s juridiska kommitté i oktober

2000.

För det andra har arbetet med ett förslag till ersättningsansvar för

skador orsakade av utsläpp av bunkerolja avslutats. Det råder ett starkt

stöd bland IMOrs medlemsstater för förslaget. Bunkerolja är olja som

används för ett fartygs drift. Skador p.g.a. sådan olja ersätts inte genom

internationella oljeskadefonden. Enligt förslaget är fartygsägarens ansvar

strikt och skall täckas av försäkring. Den maximala ersättningen är

begränsad med hänsyn till fartygets storlek. Avsikten är att konventionen

skall antas vid en diplomatkonferens i mars 2001.

Som en reaktion på den s.k. Ericaolyckan, där en oljetanker bröts itu

utanför Frankrikes kust har kommissionen föreslagit en rad åtgärder för

att förbättra skyddet mot oljeskador. Bland dessa åtgärder ingår att

kommissionen avser att lägga fram ett förslag om att inrätta en regional

oljeskadefond som skall täcka skador som uppgår till belopp över de

maximibelopp som gäller för den internationella oljeskadefonden.

Kommissionens förslag kan förväntas under senhösten och avsikten är att

en behandling i en rådsarbetsgrupp skall inledas under det svenska

ordförandeskapet våren 2001.

Åtgärd Ju 99:4 Ersättning för miljöskador orsakade av luftfart

Sverige har under hösten 2000 tagit ett initiativ till bättre internationella

ersättningsregler för skador på miljön som orsakas av luftfarten. Det

svenska initiativet gäller inte bara skador på miljön utan också skador

som personer på marken tillfogas. Frågor om ersättningsansvar för

miljöskador och för skador som tillfogats tredje man på marken regleras

på det internationella planet i den s.k. Romkonventionen. Rom-

57

konventionens regler är omoderna. Bland annat är den maximala Skr. 2000/01:38

ersättningen starkt begränsad. Det saknas också regler om ersättning för

kostnader för sanering vid olyckor och för återställande av miljön.

Avsikten med det svenska initiativet är att en modernisering av

Romkonventionen skall ske inom ramen för FN:s luftfartsorganisation,

ICAO.

Åtgärd Ju 99:5 Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet

Det sker ett fortsatt kontinuerligt arbete för att åstadkomma de bästa

förutsättningarna för miljöbalksreformens genomförande och skapandet

av en god arbetsmiljö för samtliga anställda vid miljödomstolama.

Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet kommer att ske inom

Regeringskansliet och de reformer som det under arbetets gång i

domstolarna kan tänkas uppstå behov av kommer att genomföras.

58

Skr. 2000/01:38

4.2 Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom

Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. Departe-

mentet har även det övergripande ansvaret för frågor som gäller den inre

marknadens funktion, den multilaterala handelspolitiken och det statliga

exportfrämjandet. I departementets arbete för en ekologiskt hållbar

utveckling läggs tonvikten på det internationella samarbetet, genom

bilateralt och multilateralt agerande. Av särskild betydelse är

uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio de

Janeiro och departementet har även ett särskilt sakansvar för bl.a.

ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD att

informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar

utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en

av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar

för ekologiskt hållbar utveckling. I det handelspolitiska arbetet verkar

UD för att söka finna effektiva lösningar och att medverka till underlag

för att få till stånd en hållbar utveckling inom ramen för såväl EU:s inre

marknad som multilateralt. UD representerar Sverige i den horisontella

rådsarbetsgruppen för den inre marknaden och i rådgivande kommittén

för den inre marknaden. Arbetet i den förra präglas av framtagande av

strategier och konkreta åtgärder för att nå hållbar utveckling. På

internationell nivå sker arbetet inom ramen för Världshandels-

organisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. På

myndighetsnivå har Kommerskollegium ett särskilt sektorsansvar.

UD svarar för att inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att

allt utvecklingssamarbete, EU:s likaväl som medlemsstaternas,

genomsyras av omsorg om hållbar utveckling och att samstämmigheten

ökar mellan politikområdena utvecklingssamarbete, miljö, handel och

jordbruk. UD skall tillsammans med Sida verka för att kommissionen ger

arbetet för hållbar utveckling inom biståndet en central roll även i sin

egen organisation. En rad andra områden såsom den inre marknaden samt

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har särskilt utpekats i

integrationsprocessen (Cardiff). Ett intensifierat arbete pågår och

konkreta handlings- och tidsplaner skall föreligga till toppmötet i

Göteborg i juni 2001.

I enlighet med slutsatserna från toppmötet i Helsingfors 1999 och

Feira 2000 pågår ett omfattande arbete inom ramen för den inre

marknaden för att kunna presentera en konkret strategi till toppmötet i

Göteborg. Arbetet påverkas av förklarliga skäl i hög grad av hur långt

kommissionen kommer i sina ansträngningar. Kontakter på bilateral nivå

har även tagits med det franska ordförandeskapet och förhoppningen är

att frågan tas upp till behandling under hösten 2000.

Under 1998, med intensifiering under 1999, har UD operationaliserat

vad som krävs av EU:s och medlemsstaternas bistånd för att detta skall

främja hållbar utveckling och ägarskap av miljökonventionerna inom

utvecklingsländerna.

59

Inom FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD, har Sverige

särskilt verkat för att lyfta fram fattigdomsbekämpning och hållbara

konsumtions- och produktionsmönster.

Pågående åtgärder

Åtgärd UD 97:1 Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i

analys och rapportering

Ansvaret för att implementera denna åtgärd sönderfaller i två delar, dels

alt verka för att UD:s eget landanalysarbete och utlandsmyndigheternas

länderrapportering innehåller analyser av utvecklingen i fråga om

ekologisk hållbarhet, dels att Sverige verkar för att internationellt analys-

och rapportarbete verksamt beaktar dessa frågor.

Den första aspekten föranleder UD att i ökad utsträckning i sin

verksamhetsplanering och i sina instruktioner till utlandsmyndigheterna

begära in sådan analys och rapportering - ett arbete som ytterligare

kommer intensifieras. Den andra aspekten tillgodoses genom att UD i

samband med svensk finansiering av internationellt arbete inom

miljöområdet till de olika uppdragen kopplar krav på rapportering om hur

insatserna tillgodoser ekologiska hållbarhetskrav.

Ett viktigt tema under mötet med FN:s kommission för hållbar

utveckling (CSD) år 2001 kommer att vara att utveckla informationen

och indikatorer för hållbar utveckling inom miljöområdet. Sverige driver

aktivt detta arbete, vilket bl.a. är ägnat att utveckla gemensamma

indikatorer som, om de tillämpas i rapporter och uppföljning av insatser,

kommer förbättra beskrivningen av utvecklingen i fråga om ekologisk

hållbarhet.

En viktig insats under året är den internationella studie som med

svensk delfinansiering gjorts inom energiområdet - World Energy

Assessment Report - som genomförts av UNDP och World Energy

Council. För första gången föreligger ett samlat och förhållandevis

entydigt kunskapsunderlag om världens energisituation. Rapporten utgör

ett gott exempel på hur analys och rapportering om ekologisk hållbarhet

kan utvecklas.

Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar

utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet

samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna

Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar

utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till general-

sekreterarens reformarbete på områdena hållbar utveckling och bosätt-

ning. Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar

genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i

det bilaterala arbetet med lands- och regionstrategier, och i EG-

kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete, i anslutning

till de riktlinjer som lades fast i regeringens skrivelse Sveriges

internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2). Asien-

strategins (skr. 1998/99:61) betoning av hållbar utveckling genomförs

bl.a. genom intensifierat samarbete med Kina.

Skr. 2000/01:38

60

Vad gäller EU:s utvecklingssamarbete söker UD i nära samarbete med

Sida inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att biståndet skall

genomsyras av omsorg om hållbar utveckling. Målet är att kommissionen

genom egna organisatoriska och substantiella åtgärder skall åstadkomma

detta.

Åtgärd UD 97:3 Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte om

uppföljningen av världskonferensen om miljö och utveckling

(UNGASS 1997)

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att

genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen 1992 samt från

generalförsamlingens nittonde extra möte 1997. Vid kommissionens

sjunde möte, som ägde rum i slutet av april 2000, behandlades tematiska

frågor om haven, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt

hållbar utveckling av turism.

Sedan 1997 har kommissionen ett tematiskt arbetsprogram där några

valda avsnitt ur Agenda 21 behandlas varje år. Kommissionens åttonde

möte som ägde rum i april 2000 tog upp jordbruk och markanvändning,

finansiering av hållbar utveckling och handel. Dessutom beslutade

kommissionen att välkomna besluten från det mellanstatliga skogs-

forumet (IFF 4) om inrättandet av ett nytt FN-organ för skogsfrågor. Till

sist inleddes förberedelserna av tioårs-översynen år 2002 av Rio-

konferensen, och ett beslut fattades om att verka för ett toppmöte på

högsta politiska nivå i ett u-land.

Kommissionen uppmärksammade i år särskilt ursprungsbefolkning-

arnas roll i arbetet för hållbar utveckling - inte minst i relation till

frågorna om jordbruk, markanvändning och handel. Även företrädare för

näringslivet och enskilda organisationer deltog i kommissionens arbete.

Åtgärd UD 97:4 Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner

for hållbar utveckling

Under 2000 har Sverige deltagit vid partsmöten för konventionen om

biologisk mångfald, FN:s konvention mot ökenspridning samt möten för

Baselkonventionen och Montrealprotokollet.

Även om klimatkonventionens partsmöte hösten 1999 innebar

ytterligare ett steg mot ett förverkligande av åtagandena i Kyoto-

protokollet om att begränsa utsläppen av växthusgaser, framstår

konventionens partsmöte i november 2000 som avgörande. Ett stort antal

ministrar - däribland EU:s - har uttalat intentionen att protokollet skall

träda i kraft 2002.

Vad gäller Kyotoprotokollet återstår svåra frågor inom en rad områden.

Till dessa hör regler för användning av de s.k. flexibla mekanismerna,

kontroll av efterlevnad av protokollet och system för stöd och sanktioner

om gjorda åtaganden inte efterlevs. Vidare förhandlas det om stöd till u-

länder för anpassning, kapacitetsuppbyggnad samt teknologiöverföring

till u-ländema. Parterna förväntas fatta beslut i alla dessa frågor vid

partsmötet i november 2000 i Haag. För att detta skall kunna ske har stor

möda lagts ned på klimatförhandlingama under 2000 med två

förberedande partsmöten i juni och september.

Skr. 2000/01:38

61

Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är bistånd till

u-länder för en effektiv utfasning av ozonfarliga ämnen med utnyttjande

även av våra egna erfarenheter. Särskild uppmärksamhet ägnas arbetet

inom styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond. Inom detta

ges högst prioritet åt nya riktlinjer som ökar u-ländemas ägarskap av

utfasningen av ozonfarliga ämnen.

Våren 2000 hölls den femte partskonferensen om biologisk mångfald.

Vid denna behandlades bl.a. frågan om fördelning av biologiska

nyttigheter mellan länderna i syd som äger de genetiska resurserna och

länderna i nord som förädlar och industrialiserar dessa. Vidare under-

tecknades biosäkerhetsprotokollet.

Vid ökenkonventionens partsmöte i december 2000 avses

genomförandet av konventionen behandlas, bl.a. vad avser länder i Asien

och Latinamerika.

Vid Baselkonventionens Ijärde partsmöte i februari 1998 enades

parterna om att exportförbudet för farligt avfall från i princip OECD-

ländcr till icke OECD-länder skall stå fast och varken inskränkas eller

utvidgas innan förbudet trätt i kraft. Denna fråga drevs bl.a. av Sverige

tillsammans med övriga EU-länder samt flertalet utvecklingsländer.

Sverige har också under år 2000 aktivt deltagit i förhandlingar om en

konvention om stabila, organiska ämnen, s.k. POPs. Förhandlingarna

avses avslutas i december 2000 och slutdokumenten undertecknas i

Stockholm våren 2001.

Åtgärd UD 97:5 Verka för en tillfredsställande påfyllnad av den

globala miljöfonden

Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de mer-

kostnader (s.k. ineremental costs) för utvecklingsprojekt i utvecklings-

länder som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. GEF är

finansiell mekanism för FN:s klimatkonvention och för konventionen om

biologisk mångfald. Målet om tillfredsställande påfyllnad av GEF

uppfylldes i och med givarnas överenskommelse i mars 1998, som

innebär all GEF disponerar 2,75 miljarder USD för perioden 1998-2002.

Förhandlingarna inför nästa påfyllnadsperiod kommer att inledas under

hösten 2000, varvid den av bl.a. Sverige initierade utvärderingen av

GEF:s verksamhet kommer att vara central. Sverige kommer att fortsätta

det konstruktiva engagemanget i GEF:s styrelse och är berett att verka för

att GEF även i fortsättningen skall få en tillfredsställande finansiering

med en rimlig bördefördelning mellan givarna. 1 ljuset av de pågående

förhandlingarna inom ramen för FN:s klimatkonvention är Sverige berett

att ge ytterligare riktlinjer för GEF:s verksamhet.

Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling

integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handels-

liberalisering

Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö

främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté för handel

och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av

frågor som rör sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är

av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar

Skr. 2000/01:38

62

i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige

arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i

handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till

en hållbar utveckling.

Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en

bredare WTO-förhandling. För att nå ett önskat resultat på området

verkar Sverige och EU därmed för att miljöfrågorna skall ingå i en ny

förhandiingsrunda i WTO, trots misslyckandet i Seattle. Det kan komma

att inledas under det svenska ordförandeskapet. Sverige och EU verkar

här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i

alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall

kunna hanteras. Till dessa hör den viktiga frågan om relationen mellan

handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, Multilateral

Environmental Agreements (MEAs), och försiktighetsprincipens

utrymme i WTO-regelverket.

Åtgärd UD 97:7 Genom bl.a. biståndet stödja utvecklingsländernas

produktion och export av miljöanpassade produkter

Studien om handel/miljö och utvecklingssamarbete avslutades 1999.

Samverkan mellan departement och Sida i frågan om underlättande av

ekologisk jordbruksproduktion i och export från utvecklingsländer pågår

fortsatt. Det är det viktigt att verka för en reformering av de EU-regler

som försvårar export av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder.

Skr. 2000/01:38

63

Skr. 2000/01:38

4.3 Försvarsdepartementet

Regeringen har i skilda sammanhang redovisat det miljöarbete som

bedrivs av myndigheterna under Försvarsdepartementet. Detta miljö-

arbete har fortsatt bedrivits aktivt och med ett betydande engagemang.

Av särskild betydelse är det sektorsansvar för ekologiskt hållbar

utveckling som regeringen tilldelat Försvarsmakten och Statens

räddningsverk. Detta ansvar utgör en grundläggande inriktning för

myndigheternas fortsatta arbete och för arbetet inom respektive sektor. I

oktober 1999 redovisade de två myndigheterna bl.a. förslag till sektors-

mål. En huvudpunkt i miljöarbetet är införandet av miljöledningssystem.

Regeringen har i regleringsbrevet lör år 2000 angivit tidpunkter lör flera

myndigheter när ett sådant system skall vara infört. Så gäller t.ex. att

Försvarsmakten skall ha infört miljöledningssystem i hela organisationen

senast 2001. Övriga myndigheter skall fortsätta pågående arbete i detta

avseende. En annan viktig uppgift tör den militära sektorn är att införa

och tillämpa riktlinjerna for miljöanpassad försörjning med försvars-

materiel.

Försvarsmiljöprojekten i de baltiska staterna, finansierade för svensk

del genom den s.k. Östersjömiljarden, avslutades i december 1999.

Projekten avsåg en miljöplan vid en armébas i Lettland, miljörisk-

bedömningar vid en f.d. sovjetisk flygbas i Estland samt miljöutbildning

för baltisk försvarsmaktspersonal i Nemencine, Litauen. Alla tre

projekten var lyckosamma och har både i det omedelbara perspektivet

och i ett långsiktigt perspektiv betydelse för de baltiska försvars-

makternas miljöarbete, liksom tör miljön i Östersjöregionen.

Det är enligt regeringens mening angeläget att myndigheterna inom

Försvarsdepartementets sektor fortsätter sitt föredömliga arbete för ett

ekologiskt hållbart Sverige.

Pågående åtgärder

Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva miljö-

arbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de

riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för att

myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde

ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna

anvisade inriktningen av miljöarbetet

Försvarsmakten

Huvuduppgifterna för Försvarsmakten i miljöhänseende är arbetet med

sektorsuppdraget, miljöledningssystem och miljöanpassad försörjning

med försvarsmateriel - se även åtgärderna Fö 98:1, Fö 99:1 och 2. Andra

viktiga delar är att genomföra den första etappen av åtgärdsprogram mot

buller från militär flygverksamhet och att tillämpa de av regeringen

fastställda riktlinjerna i fråga om skottbuller från artilleri och andra tunga

vapen. Försvarsmakten skall också fortsätta arbetet med farliga lämningar

64

och dumpad ammunition. I regleringsbrevet för år 2000 har regeringen Skr. 2000/01:38

också uppdragit åt Försvarsmakten att i ökad utsträckning utnyttja

strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen, se

åtgärd Fö 2000:1.

Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets

miljöarbete

Räddningsverket är sedan den 1 juli 1999 central tillsynsmyndighet enligt

lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga kemikalieolyckor. Lagen syftar till att förebygga allvarliga

kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för

människors hälsa och för miljön. Mot bakgrund av regeringens beslut i

augusti 1998 har Kustbevakningen och Sjöfartsverket den 29 september

1999 gemensamt redovisat förslag till delmål och åtgärder vad gäller

olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten i syfte att inom en

generation uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och

skärgård. Regeringen beslutade den 28 oktober 1999 att överlämna

rapporten till Miljömålskommittén (M 1998:07). Kustbevakningen har i

årsredovisningen för 1999, i enlighet med Riksrevisionsverkets

redovisningsmodell, redovisat arbetet med att införa miljölednings-

system. Utöver en miljöpolicy har miljömål och ett handlingsprogram

tagits fram. Enligt regeringens beslut den 9 december 1999 skall Över-

styrelsen för civil beredskap, Sprängämnesinspektionen och Styrelsen för

psykologiskt försvar införa miljöledningssystem. Som ett led i det arbetet

skall en miljöutredning slutföras år 2000 och redovisas i en särskild

rapport som lämnas samtidigt med årsredovisningen för 2000.

Den totalförsvarsgemensamma verksamheten

Miljöarbetet hos myndigheterna inom den totalförsvarsgemensamma

verksamheten utvecklas vidare. Miljöledningssystem skall införas hos

Fortifikationsverket 1 , Försvarets materielverk, Försvarets forsknings-

anstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Dessa myndigheter skall

bedriva sitt miljöarbete i enlighet med vad som anges i regeringens

särskilda beslut med uppdrag till statliga myndigheter gällande miljö-

ledningssystem i statlig förvaltning. Materielverket skall även tillämpa de

av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad försöijning med

försvarsmateriel.

Åtgärd Fö 97:3 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt

miljöarbete rörande militär verksamhet

Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att

spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i Nato:s miljökommitté

(NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. I december 1999 avslutades

CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i den militära sektorn.

Sverige spelade en mycket aktiv roll i denna pilotstudie. Sverige deltar

för närvarande i pilotstudien om konsekvenser för miljön och säkerheten

1 Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet, verksamhetsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning, sedan den 1 januari 1999. Delar av

Fortifikationsverkets verksamhet ligger dock kvar inom Försvarsmaktens sektorsområde.

3 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 38

av folkomflyttningar i stora städer och i pilotstudieprojektet om hållbart

byggande inom den militära infrastrukturen.

Handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete på

departementsnivå utvecklas vidare. Under hösten 1999 enades de

nordiska försvarsministrarna om en Nordisk Agenda 21 för försvars-

sektom. Genom regleringsbrevet för år 2000 har regeringen beslutat att

denna Agenda 21 skall utgöra en övergripande miljöpolicy för

försvarssektoms arbete. Ett annat samarbetsområde, som leds av Sverige,

gäller gemensamt utnyttjande av anläggningar för miljöfarlig verksamhet,

t.ex. skjutfålt. Ett tredje samarbetsområde avser nordiskt försvarsmiljö-

bistånd till bl.a. de baltiska staterna. I denna del deltar USA i samarbetet.

Genom att diskutera försvarsmiljöfrågoma gemensamt i Norden och

genom att samnordiskt driva dessa frågor både nationellt och

internationellt kommer den gemensamma nordiska miljön att förbättras.

De gemensamma svensk-amerikanska försvarsmiljöprojekten i

Baltikum avslutades 1999. Finansierat genom det s.k. säkerhetsfrämjande

stödet har nya försvarsmiljöprojekt satts i gång i Östersjöregionen.

Försvarets materielverk utarbetar på regeringens uppdrag ett fördjupat

underlag om möjligheterna till svenskt stöd rörande miljöanpassad

ammunitionsavveckling i Ryssland. I ett annat projekt skall Försvars-

makten tillsammans med estniska myndigheter översätta Försvars-

maktens miljöhandbok till estniska och därvid anpassa den till estniska

förhållanden. I ett tredje projekt har regeringen uppdragit åt

Försvarsmakten att tillsammans med amerikanska och litauiska

myndigheter fortsätta miljöutbildningen av försvarsmaktspersonal vid

Nemencine i Litauen. Regeringen har härutöver uppdragit åt Försvarets

forskningsanstalt att tillsammans med ryska myndigheter genomföra en

miljöriskbedömning av armébasen Ostrov i Ryssland och ge förslag till

åtgärdsplan för basen.

Regeringen har tidigare erinrat om insatsernas betydelse for att bygga

upp ett miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna. Insatserna bidrar

till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters försvarsmakter.

På detta sätt stärks också den pågående demokratiseringsprocessen i

denna region. Samma förhållande gäller de projekt som nu har satts

igång.

Tillsammans med Belgien, Nederländerna och Schweiz avser Sverige

att, inom ramen för NATO/CCMS och Euro-atlantiska partnerskapsrådet,

EAPR, i januari 2001 arrangera en konferens i Schweiz om införande av

miljöledningssystem i den militära sektorn. Grunder för konferensen är

dels den plan - kallad Model Work Programme - som utarbetades vid

den av Sverige, USA och Polen anordnade försvarsmiljökonferensen i

Warszawa år 1998, dels de riktlinjer om miljöledningssystem som

NATO/CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i en militära sektorn

utarbetat.

På myndighetsnivån fortsätter samarbetet mellan bl.a. de nordiska

försvarsmakterna. Detta avser bl.a. införandet av miljöledningssystem. År

1999 inleddes diskussioner mellan de svenska och ryska försvars-

makterna om ett försvarsmiljösamarbete. I juni 2000 bemyndigade

regeringen Försvarsmakten att utarbeta ett förslag till ramavtal på

Skr. 2000/01:38

66

miljöskyddsområdet mellan Försvarsmakten och den ryska försvars-

makten.

Inom ramen för Försvarsmaktens samarbete med den amerikanska

försvarsmakten har utarbetats en handbok för miljöhänsyn i materiel-

anskaffningsprocessen. På regeringens uppdrag genomförde Försvars-

makten tillsammans med den amerikanska försvarsmakten inom ramen

för EAPR i augusti i år i Stockholm en internationell konferens om

miljöhänsyn i den militära materielanskaffningen med utgångspunkt i

denna handbok.

Åtgärd Fö 97:4 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt arbete

rörande kemikalieolyckor och oljebekämpning

Räddningsverket deltar i det internationella samarbetet inom området

kemikalieolyckor i samarbete med Sprängämnesinspektionen och andra

berörda myndigheter. Samarbetet bedrivs bl.a. inom ramen för ECE:s

Industriolyckskonvention, EU:s kommitté för Seveso Il-direktivet och

OECD:s expertgrupp inom kemikalieolycksområdet. Industriolycks-

konventionen och Seveso Il-direktivet har under år 1999 införts i svensk

lagstiftning. Kustbevakningen deltar i det globala miljöarbete som

bedrivs inom FN-organet IMO (International Maritime Organisation) och

i samarbete inom ramen för Arktiska rådet vilket framförallt omfattar

förberedelsearbetet för att kunna handskas med miljöfarliga olyckor som

inträffar norr om polcirkeln. På EU-nivå sker ett samarbete avseende

miljöfarligt utsläpp till sjöss inom ramen för en expertgrupp, ACPH.

Kustbevakningen deltar även i samarbetet inom tre regionala

konventioner eller avtal som reglerar frågor om bekämpning av utsläpp

till sjöss: Köpenhamnsavtalet som avser samarbete mellan de nordiska

länderna, Helsingforskonventionen reglerar samarbetet i Östersjön och

Bonnöverenskommelsen avser Nordsjön. I syfte att informera om illegala

oljeutsläpp och den typ av bevisning som kan föreläggas polis och

åklagare samt för att underlätta det internationella samarbetet vid

lagföring av dem som bryter mot utsläppsbestämmelser har nordsjö-

statema inom ramen för Bonnöverenskommelsen tagit fram två

informationsskrifter.

Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt

hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende miljö-

kvalitetsmålen

Försvarsmakten

Regeringen uppdrog år 1998 åt Försvarsmakten att dels ha ett särskilt

sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels utarbeta och redovisa förslag

till sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen enligt

miljöpropositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145). I oktober

1999 lämnade Försvarsmakten en lägesredovisning avseende förslag till

sektorsmål, åtgärder för att nå dessa mål samt en inriktning för hur

sektorsansvaret skall utövas. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog

regeringen åt Försvarsmakten att utöva sektorsansvaret i enlighet med

den inriktning regeringen angivit i propositionen Det nya försvaret (prop.

1999/2000:30). Försvarsmakten skall enligt regleringsbrevet också i sitt

Skr. 2000/01:38

67

arbete sträva efter att uppfylla de av riksdagen antagna miljökvalitets-

målen.

Statens räddningsverk

Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen

(prop. 1997/98:145), att Statens räddningsverk dels skall ha ett särskilt

sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa

förslag till sektorsmål och åtgärder. Räddningsverket har utarbetat mål

för ekologiskt hållbar utveckling inom verksamhetsområdena Skydd mot

olyckor i fred och Räddningstjänst under höjd beredskap. Räddnings-

verket redovisade uppdraget till regeringen den 1 oktober 1999. I

redovisningen konstateras att arbetet med och ansvaret för "skydd mot

olyckor" är fördelat på många aktörer, främst näringslivet men även

myndigheter på alla nivåer och inom olika sektorer. De olika

olyckstyperna bränder, olyckor med farliga ämnen, oljeutsläpp i svenska

vatten, naturolyckor och olyckor i kärntekniska anläggningar kan

potentiellt innebära mer eller mindre betydande miljökonsekvenser.

Utifrån sektorns påverkan på de nationella miljökvalitetsmålen föreslår

Räddningsverket bl.a. följande sektorsmål: - Minskning av antalet

olyckor med farliga ämnen och konsekvenserna av de olyckor som

inträffar, - Reducering av antalet olje- och kemikalieutsläpp till havs och

att minska konsekvenserna av dessa utsläpp. Som exempel på åtgärder

kopplade till sektorsmålen kan nämnas genomförande av Seveso-

direktivet som bl.a. medför ökade krav på invallning av kemikalier vid

fasta anläggningar, miljökonsekvensbeskrivningar för olyckor och ökad

samverkan i planarbetet. Slutligen konstateras att kunskapsbristen är stor

avseende olyckors miljöpåverkan men att kunskapsnivån successivt

byggs upp bl.a. med ett särskilt FoU-program kring olyckors utsläpp och

deras miljöpåverkan.

Åtgärd Fö 99:1 Införande av miljöledningssystem i den militära

sektorn

Regeringen har i 2000 års regleringsbrev uppdragit åt ett antal myndig-

heter inom den militära sektorn att inom de närmaste åren införa

miljöledningssyslem. Systemet skall uppfylla minst kraven enligt

standarden ISO 14001 kompletterat med kraven på offentlig redovisning

enligt standarden EMAS. Försvarsmakten skall ha infört miljölednings-

system senast år 2001. På grund av den omfattande förändringen av

Försvarsmaktens såväl krigs- som fredsorganisation som beslutades av

riksdagen våren 2000 (främst prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2,

rskr. 1999/2000:168) har den tidigare inriktningen med ett system infört

år 2000 fått ändras. Inriktningen är vidare att Fortifikationsverket och

Försvarets materielverk skall ha infört miljöledningssystem senast år

2002. I och med att Flygtekniska försöksanstalten och Försvarets

forskningsanstalt skall läggas ned den 31 december 2000 och en ny

myndighet för försvarsforskning - Totalförsvarets forskningsinstitut -

inrättas den 1 januari 2001 har arbetet med införandet av miijölednings-

system ändrats.

Viktiga delar i Försvarsmaktens arbete med att införa miljölednings-

system är bl.a. att fortsätta miljöutbildningen, fortsätta åtgärderna för att

Skr. 2000/01:38

68

begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen och att Skr. 2000/01:38

tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad

försörjning med försvarsmateriel.

Åtgärd Fö 99:2 Riktlinjer för miljöanpassad försörjning med

försvarsmateriel

Regeringen uppdrog genom beslut i december 1998 åt Försvarsmakten

och Försvarets materielverk att tillämpa det förslag till riktlinjer för

miljöanpassad försörjning av försvarsmateriel som myndigheterna hade

utarbetat. Införandet av dessa riktlinjer pågår.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Fö 2000:1 Strategiska miljöbedömningar

I mars 1999 redovisade Försvarets forskningsanstalt med rapporten Det

framtida försvaret och miljön ett regeringsuppdrag rörande försvaret och

miljön. Rapporten behandlar bl.a. strategiska miljöbedömningar.

Rapporten har remissbehandlats. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog

regeringen åt Försvarsmakten att beakta rapporten i myndighetens

fortsatta miljöarbete och att således i ökad utsträckning utnyttja

strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen.

69

Skr. 2000/01:38

4.4 Socialdepartementet

Socialdepartementets arbete i strävan efter ekologiskt hållbar utveckling

fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt miljö och hälso-

och sjukvård.

Insatser för en god hälsa bland befolkningen är en ytterst viktig

investering för framliden. Olika åtgärder för att sluta kretslopp och för att

minska belastningen på miljön i övrigt måste förenas med kraven inom

hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och miljö kan uppkomma om inte

en helhetssyn tillämpas på området och hälsobegreppet är därför tungt

vägande i uppsatta miljökvalitetsmål.

Miljöhälsoutrcdningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en

hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt

handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige.

Miljöhälsoutredningcns betänkande har ingått i Miljömålskommitténs (M

1998:07) arbete med att utveckla de miljökvalitetsmål som beslutades i

samband med miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145). Dessutom

har Socialstyrelsen haft i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka

hälsorelaterade delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitets-

målen skall nås inom en generation.

Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingår bland de myndigheter

som tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling.

Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första

lägesredovisning i vilken de belyser hur myndigheten har definierat sin

roll, arbetets omfattning, eventuella problem och på vilket sätt det kan

integreras i myndighetens verksamhet. Folkhälsoinstitutet och Läke-

medelsverket har fått i uppdrag att införa miljöledningssystem inom

statlig förvaltning.

Pågående åtgärder

Åtgärd S 97:1 Internationellt samarbete inom hälsoskydd och miljö-

medicin

Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd och

miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt

vid alt upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå i samhället och har därför

goda förutsättningar att vara en drivande kraft kring dessa frågor.

Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö

och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av

Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både hälso-

målen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikaliesäkerhet,

hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet etc.

Inom WIIO:s europaregion ägde en tredje miljö- och hälsominister-

konferens rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har

beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där

förutom WHO och vissa medlemsländer även representanter för bl.a.

Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världs-

70

banken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om

vatten och hälsa till FN/ECE:s konvention om skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en

rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av

att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av

mark och vatten.

I de åtaganden som gjordes vid miljö- och hälsoministerkonferensen i

Helsingfors 1994 ingick att varje medlemsland skulle utarbeta nationella

program för miljö och hälsa. Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124)

ingick som ett led i att för svenskt vidkommande leva upp till detta

åtagande. I dag har 43 av regionens 51 medlemsländer färdigställt eller

kommit långt i arbetet med de nationella planerna. Det kan ses som ett

stort framsteg att nästan alla länder har utarbetat sådana planer och att

man under arbetet har lärt av och hjälpt varandra. Särskilt viktigt är det

att länderna i Central- och Östeuropa har fått stöd i sitt nödvändiga

arbete.

Sverige deltar i en samverkansgrupp mellan länderna i Norden och

Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för miljörelaterat

hälsoarbete inom Östersjöområdet. Inom WHO:s europakontors särskilda

insatsområde för Central- och Östeuropa, EUROHEALTH-programmet,

ingår dessutom miljö och hälsa som ett av sex prioriterade områden.

Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom

ramen för EU. Unionens insatser inom folkhälsoområdet är inte lika

långtgående som inom miljöområdet. Efter Maastrichtfördraget gavs

dock gemenskapen formella befogenheter inom folkhälsoområdet och

sedan dess har flera initiativ tagits. Genom Amsterdamfördraget förstärks

samarbetet inom folkhälsoområdet. En av de viktigaste förändringarna

består i att det i fördraget anges att en hög skyddsnivå för människors

hälsa skall beaktas i utformandet och genomförandet av gemenskapens

samlade politik. Kommissionen presenterade i maj 2000 ett meddelande

om folkhälsopolitiken i gemenskapen samt ett förslag till nytt

ramprogram för folkhälsa för perioden 2001-2006. Sammantaget

beskriver dessa dokument planerna för hela folkhälsoområdet inklusive

hur genomförandet av fördragets krav på en hög hälsoskyddsnivå i all

politik skall utvecklas.

Åtgärd S 97:2 Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:

- ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt

miljöbalken, läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m., och

- ett ansvar för befolkningens och individers hälsa enligt hälso- och

sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a.

samhälls- och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.

Samtliga landsting samt Region Skåne och Västra Götalandsregionen har

av fullmäktige antagna miljöprogram. Dessa omfattar främst miljö-

åtgärder vid landstingens egna verksamheter, t.ex. sjukhus, vårdcentraler

och tandvårdskliniker. Landstingens miljöarbete redovisades 1997 i en av

Landstingsförbundet framlagd rapport "Landstingen och miljön".

Landstingens operativa verksamhet styrs inte direkt av riksdag och

Skr. 2000/01:38

71

regering. Regeringen vill dock lyfta fram några områden där ytterligare Skr. 2000/01:38

åtgärdsbehov finns.

Miljöledningssystem

Arbete med att införa miljöledningssystem pågår och kommer enligt

tidplaner att pågå de närmaste åren i samtliga landsting och regioner.

Landstingsförbundet bedömer att de flesta sjukvårdshuvudmän har

påböljat eller är på väg att införa miljöledningssystem enligt företrädesvis

ISO 14001 och LM AS i olika verksamheter. Ett resultat av detta arbete är

att Länssjukhuset i Halmstad som första sjukhus i Europa registrerats

enligt EMAS.

Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården

Landstingsförbundet har under perioden 1995-1998 producerat rapport-

erna "Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets cirka 90 akut-

sjukhus. Ett av flera syften med statistiken är att förse sjukhusen med

verktyg, t.ex. nyckeltal, för att i första hand kunna följa upp och förbättra

sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet. Av särskilt intresse

för hälso- och sjukvården är det smittförande avfallet. Socialstyrelsen har

under 1999 givit ut föreskrifter och allmänna råd om hantering av

smittförande avfall från hälso- och sjukvården (SOSFS 1999:27).

Åtgärd S 97:3 Åtgärder för att avveckla amalgamanvändningen

inom tandvården

I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112), som

godkänts av riksdagen, föreslog regeringen att tandvårdsersättning för

amalgamfyllningar skulle slopas. Denna ändring trädde i kraft den 1

januari 1999. I både tandvårdspropositionen och miljömålspropositionen

(prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är angeläget att

användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör. En

förutsättning för att förbjuda amalgam av hälsoskäl är att EU:s direktiv

om medicintekniska produkter (93/42/EEG) medger ett sådant förbud.

Regeringen bedömde i tandvårdspropositionen att det skulle vara möjligt

att förbjuda amalgam mot bakgrund av ett föreslaget tillägg till delta

direktiv. Tillägget har dock slutligen fått en sådan utformning att det

troligen inte blir möjligt att införa ett förbud med stöd härav. Dessutom

har EU på senare tid ingått s.k. tredjelandsavtal med andra länder om

erkännande av varandras provningsresultat beträffande medicintekniska

produkter. Dessa avtal måste också beaktas. Regeringen undersöker nu

om regelsystemet i EU medger att kvicksilver i amalgam förbjuds av

miljöskäl.

Åtgärd S 98:2 Slutföra arbetet med nationella folkhälsomål

Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det

fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att

förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa

mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen.

Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en parla-

mentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett förslag

till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. I oktober 2000

72

redovisade den nationella folkhälsokommittén sitt slutbetänkande. I detta

föreslås mål som skall vara vägledande för samhällets insatser för att

främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra

förtida och undvikbar funktionsnedsättning. Kommittén har även lämnat

förslag till strategier för att nå målen samt beakta att målen kan förankras

i olika besluts- och utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt

hållbar utveckling är en av de aktiviteter där dessa mål och strategier har

förankrats.

Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas

Behovet av att öka kunskapen och förståelsen om inomhusmiljöns

betydelse för en hållbar miljö- och hälsoutveckling låg bakom ett 20-tal

myndigheters samt byggsektorns gemensamma satsning på Innemiljöåret

1999. Inom ramen för Innemiljöåret har Folkhälsoinstitutet och Boverket

haft ett gemensamt uppdrag att tillsammans med andra berörda

myndigheter och organisationer initiera aktiviteter med inriktning på

inomhusmiljöer där barn och ungdomar vistas.

Åtgärd S 98:4 Verka för att lokala och regionala planer och

program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att

förbättra den miljömedicinska kunskapsförsörjningen

Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen har Socialstyrelsen haft i

uppdrag att verka för att lokala och regionala planer och program inom

hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att verka för att

kunskapsförsörjning och samverkansformer inom miljömedicin klar-

läggs. Under året har Socialstyrelsen granskat verksamhetsplanering och

tillsynsarbete vid kommuner och landsting inom områdena hälsoskydd

och miljömedicin. Av den redovisning som lämnats till regeringen

framgår bl.a. att en övervägande majoritet av landstingen har tillgång till

miljömedicinsk kompetens och tre ijärdedelar har en verksamhets-

planering som behandlar arbetet med miljömedicin. Över 80 procent av

kommunerna har i dag utarbetat eller är i fard att utarbeta verksamhets-

eller tillsynsplaner för hälsoskyddet. Däremot saknar de flesta läns-

styrelser en plan för hur tillsynsvägledning skall ske inom hälsoskydds-

området.

Åtgärd S 98:5 Utarbeta en nationell miljöhälsorapport

Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen påbörjat planeringen

av en nationell miljöhälsorapport som skall presenteras senast år 2001.

Denna planeras att omfatta en uppdatering av Miljöhälsoutredningens

kunskapsunderlag, en bedömning av exponering för olika prioriterade

hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till följd av hälso-

risker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper.

Åtgärd S 99:1 Utredning om förutsättningar att avveckla ftalater i

medicintekniska produkter, läkemedel och läkemedelsnära produk-

ter samt andra produkter inom hälso- och sjukvården

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gavs i regleringsbreven för år

1999 i uppdrag att i samråd med Kemikalieinspektionen, sjukvårdens

huvudmän och andra berörda parter utreda förutsättningarna för att i

Skr. 2000/01:38

73

första hand avveckla och i andra hand begränsa användningen av ftalater

och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt hälso- och

miljöskadliga effekter i medicintekniska produkter, i läkemedel och

läkemedelsnära produkter samt i andra produkter inom hälso- och

sjukvården. Utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder som är

nödvändiga för alt åstadkomma en avveckling alternativt en begränsning.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000.

Åtgärd S 99:2 Information och utveckling av metoder för att bättre

nå föräldrar med information i bl.a. allergiförebyggande syfte

Folkhälsoinstitutet gavs i regleringsbrevet för år 1999 i uppdrag att ta

fram innehåll och utveckla metoder för att bättre nå föräldrar med

information i bl.a. allergiförebyggande syfte. Som ett led i detta arbete

har institutet bl.a. redovisat en kartläggning av hur allergiförcbyggande

bedrivs inom barnhälsovården samt en projektplan för hur fortsatta

vetenskapliga konsensusarbeten och metodutvecklingsprojekt kommer att

bedrivas.

Skr. 2000/01:38

74

Skr. 2000/01:38

4.5 Finansdepartementet

Från och med den 1 januari 1999 ansvarar Finansdepartementet också för

vissa frågor som tidigare handlagts inom Inrikesdepartementet. Det gäller

kommun-, konsument-, bostads- och länsstyrelsefrågor.

Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a.

på skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall

utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar

utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar

utveckling kan arbetet med miljöräkenskapema, där både utsläpp och

naturresurser beaktas, vara värdefullt. Sedan 1999 redovisar regeringen

ett antal gröna nyckeltal i Finansplanen i de ekonomiska propositionerna

(höstens budgetproposition och den ekonomiska vårpropositionen). De

gröna nyckeltalen utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som

i övrigt redovisas i dessa propositioner.

En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara

konsumtions- och produktionsmönster. Regeringen har under 1999

fortsatt att arbeta, såväl nationellt som internationellt, för att målen i den

handlingsplan som presenterades i skrivelsen Konsumenterna och miljön

- en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet.

1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) skall uppnås.

Pågående åtgärder

Åtgärd Fi 97:1 Öka skattesystemets miljöstyrande effekt och se över

ekonomiska styrmedel. Områden som analyseras är bl.a. vägskatter-

na och energiområdet

I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad

miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. Denna

strategi skall grundas på en ekonomisk ram om cirka 30 miljarder kronor

under perioden 2001-2010. En särskild arbetsgrupp med företrädare för

regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet har berett frågan. För år 2001

föreslår regeringen att ett första steg tas genom att koldioxidskatten far en

större tyngd i förhållande till energiskatten. Förutom en omfördelning

mellan dessa skatteslag sker en nettohöjning av skatten på bränslen för

uppvärmning genom att koldioxidskatten höjs. Även energiskatten på el

höjs. Dessa skatteförändringar berör inte tillverkningsindustrin eller jord-

och skogsbruket. Skatten på dieselolja höjs också men mindre än skatten

på bränslen för uppvärmning. Bensin undantas från skattehöjning.

För att förverkliga strategin för fortsatt skatteväxling kommer följande

områden att utredas ytterligare.

1. Utformningen av nedsättningssystemet för tillverkningsindustrin

samt jord- och skogsbruket.

2. Fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel.

3. En ökad miljörelatering av vägtrafikbeskattningen.

4. Översyn av övriga miljörelaterade skatter.

75

Den 1 januari 2000 infördes en skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skr. 2000/01:38

Skatten tas ut med 250 kronor per ton avfall som deponeras.

Den 1 januari 2000 slopades den tidigare femåriga fordonsskatte-

befrielsen för bilar som tillhör miljöklass 1. Detta gäller nyregistrerade

bilar. För de äldre bilarna löper befrielsen perioden ut. Denna form av

skattebefrielse har avlösts ett modifierat system som har föranletts av nya

avgasbestämmelser som har beslutats på EU-nivå. I den nya

utformningen ges i stället skattelättnaden som ett belopp som successivt

avräknas mot fordonsskatten. För personbilar och lätta bussar med en

tjänstevikt på högst 1 275 kg och för lätta lastbilar med en tjänstevikt på

högst 1 275 kg som uppfyller kraven i miljöklass 1 är beloppet 3 500

kronor om de registreras under år 2000. Beloppet är 1 500 kronor vid

registrering under år 2001. För övriga personbilar, lätta lastbilar och lätta

bussar som har högre tjänstevikter kommer dessa belopp i stället att gälla

under 2001 respektive 2002.

Åtgärd Fi 97:2 Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper

Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska Centralbyrån,

Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett

nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie.

Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö

genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika

verksamheter (i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och

genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa

miljövariabler. Miljöräkenskapema har använts i två bilagor till

Finansdepartementets Långtidsutredningen, samt i dess huvud-

betänkande. Bilagor och huvudbetänkande har presenterats under

1999/2000. I bilaga 2 till Långtidsutredningen, ”Miljö och ekonomi -

scenarier fram till år 2015” redovisas resultat från olika scenarios, där en

utav Konjunkturinstitutets långfristiga ekonomiska modeller

kompletterats med utsläppsstatistik. Modellens syfte är att kunna

analysera den ekonomiska politikens påverkan på miljön och likaså

miljö-politikens påverkan på ekonomin. I bilaga 7 till Långtids-

utredningen, ”Vad är hållbar utveckling?”, utnyttjas också ett omfattande

material från miljöräkenskapema. I detta fall beräknas en miljöjusterad

nettonationalprodukt för Sverige.

Åtgärd Fi 97:3 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom

Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra

avkall på de försäkrades intresse av god avkastning

När sjätte fondstyrelsen, nuvarande Sjätte AP-fonden, inom Allmänna

pensionsfonden (AP-fonden) infördes 1996 konstaterade regeringen att

miljöargument i allt större utsträckning blir en konkurrensfaktor för

företagen. Regeringen fann därför att det inom ramen för de

grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning och tillfredsställande

riskspridning bör vara väl motiverat för Sjätte AP-fonden, liksom för

övriga AP-fonder, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar.

Riksdagen beslutade 1998 om ett reformerat system för inkomstgmndad

ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:StIJ 13).

76

Riksdagen fattade i mars 2000 beslut om en genomgripande Skr. 2000/01:38

reformering av AP-fonden (bet. 1999/2000 :FiU 19, rskr. 1999/2000:181).

Reformeringen ingår som en del i ålderspensionssystemet som beslutats

under senare år. Förslagen bygger på uppgörelsen mellan Social-

demokraterna, Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-

partiet och Folkpartiet liberalerna om ett nytt pensionssystem.

Reformeringen av AP-fonden innebär dels en omorganisation där första-

femte fondstyrelserna ombildas till Första-Fjärde AP-fondema, dels nya

förvaltningsmål och placeringsbestämmelser. I målen for förvaltningen

anges att hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten

utan att avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning.

Som en del i den reformerade allmänna ålderspensionen finns bl.a. ett

premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande intjänade

pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder som väljs av de

enskilda. För dem som inte gör något eget val skall medlen förvaltas av

en ny Sjunde AP-fond i den s.k. Premiesparfonden. Sjunde AP-fonden

skall även förvalta en särskild fond, Premievalsfonden, för dem som

aktivt vill välja en statlig placering för premiepensionsmedlen.

Pensionssparamas intresse av långsiktigt hög avkastning och, i fråga om

Premiesparfonden, låg risk är grundläggande krav på Sjunde fondens

medelsförvaltning. Utan att åsidosätta dessa primära krav bör även

strävan efter en ekologiskt hållbar utveckling kunna beaktas i placerings-

verksamheten.

Åtgärd Fi 97:4 Ekologiskt hållbar inriktning vid förvaltning av

statliga fastigheter

Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har

upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet

inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella miljö-

ledningssystemet ISO 14001. Denna standard ställer krav på att miljö-

arbetet bedrivs organiserat med fastställda rutiner och innehåller krav på

bl.a. policy, mål och handlingsplan.

Åtgärd Fi 97:5 (f.d. In 97:1, delvis) Verka för en helhetssyn i

samhällsplaneringen genom att utveckla samordningen

Länsstyrelserna har, i enlighet med propositionen Svenska miljömål

(prop. 1997/98:145), i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och

konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Målet Levande skog

ansvarar skogsvårdsstyrelsema för på regional nivå utom i de delar som

gäller skogens kulturmiljövärden där länsstyrelserna har det regionala

ansvaret. Länsstyrelserna har också fatt i uppdrag att samordna

anpassningen av miljökvalitetsmål och sektorsmål i sina län och att verka

för att målen får genomslag i den lokala och regionala samhälls-

planeringen. Målen skall inarbetas i STRAM, länsstyrelsernas strategier

för regional miljö. Arbetet rapporteras årligen till regeringen. Hittills

inkomna rapporter har överlämnats till Miljömålskommittén (M1998:07)

som i sitt betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52)

redovisat en sammanfattning av detta arbete.

Länsstyrelserna har arbetat på ett likartat sätt. En genomgång och

avstämning av de befintliga regionala miljömålen som tagits fram i

77

STRAM-arbetet mot de 15 miljökvalitetsmålen har i allmänhet gjorts.

Detta arbete tillsammans med miljökvalitetsmålen och myndigheternas

förslag till delmål skall utgöra underlag fiör det vidare arbetet. Riksdagens

beslut om nationella delmål blir ett viktigt underlag. Länsstyrelserna

redovisar organisation och tidsplan för det fortsatta arbetet. De flesta

länsstyrelser betonar vikten av samråd och förankring av måiarbetet med

regionala och lokala aktörer, särskilt kommunerna. Några länsstyrelser

lyfter fram kopplingen mellan målarbetet och Agenda 21-arbetet, arbetet

med lokala investeringsprogram och arbetet med underlag för att belysa

frågor om hushållning med mark och vatten enligt 6 kap. miljöbalken.

Enligt länsstyrelsernas tidsplaner skall beslut om regionala miljömål tas

under tiden fram till 2002.

Åtgärd Fi 97:6 (f.d. In 97:10, delvis) Verka för en effektiv försörj-

ning med geografiska data som en del av samhällets informations-

försörjning

Länsstyrelserna bedriver sedan 1999 på regeringens uppdrag en bred

utbildning i GIS främst inom området samhällsplanering. Satsningen görs

med sikte på ett teknikskifte hos främst länsstyrelser och kommuner.

Utbildningen kommer enligt planerna att fortsätta även under 2001.

Åtgärd Fi 97:7 (f.d. In 97:2 och 8) Stödja utvecklingen av ändrade

beteendemönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån

om konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsument-

en att få tillgång till relevant information

Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 1998 har ett

nordiskt konsumentpolitiskt handlingsprogram för åren fram till 2004

utarbetats. Detta antogs slutligt vid de nordiska konsumentministrarnas

möte på Island i augusti 1999. Handlingsprogrammet innehåller konkreta

målsättningar för hushållsrelaterade miljöfrågor.

För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör

konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i

uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation.

F.n sådan webbplats kan användas av enskilda konsumenter, informa-

törer, företag och organisationer samt fungera som ett läromedel i skolan.

Genom webbplatsen kan berörda grupper få reda på hur vissa varor och

tjänster påverkar miljön, undersöka utbudet av miljöanpassade varor, få

goda råd, utbyta erfarenheter samt få förklaringar till olika begrepp.

Webbplatsen skall även innehålla information om hur hushållen kan

minska sin energiförbrukning. Webbplatsen kommer att göras tillgänglig

fr.o.m. hösten år 2000.

Konsumentpolitiska kommittén lämnade i december 1999 sitt

delbetänkande Nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget (SOU

1999:145). Betänkandet har remissbehandlats och kommer att behandlas i

Konsumentpolitiska propositionen som planeras att lämnas till riksdagen

i slutet av år 2000.

Skr. 2000/01:38

78

Åtgärd Fi 97:8 (f.d. In 97:9) Verka för fortsatt information om Skr. 2000/01:38

produkters miljöeffekter

Arbetet med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet

påbörjades under 1998 inom ramen för en tvärsektoriell grupp för

samarbete mellan ÄK-Konsument och ÄK-Miljö. Utvärderingen omfattar

bl.a. konsumenters attityder till och kunskaper om Svanen samt miljö-

effekter av det nordiska miljömärkningssystemet. Utvärderingen

beräknas vara slutförd i slutet av år 2000.

Europeiska rådet förhandlade under 1999 fram en revidering av

gemenskapens miljömärkningsförordning. Ministerrådet fastställde

Europaparlamentets och rådets förslag till förordning den 29 juni 2000.

Åtgärd Fi 98:1 (f.d. In 98:6) En handlingsplan för Konsumenterna

och miljön

Arbetet med att fullfölja de aviserade åtgärderna i handlingsplanen

Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling

(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) fortskrider, och

uppföljningen av handlingsplanen har påbörjats. Regeringen kommer att

lämna en delrapport till riksdagen under år 2001. Konsumentverket har i

regleringsbrevet bl.a. fått i uppgift att arbeta med miljöaspekter i

samband med varuprovning, kunskapsutveckling för att påverka

marknaden mot ökad miljöanpassning av varor och tjänster samt

genomföra insatser för att motverka otillbörlig marknadsföring med

miljöargument.

Åtgärd Fi 98:2 (f.d. In 98:7) Främja forskning om konsumenterna

och miljön

(inget uppdrag år 2000)

Åtgärd Fi 98:3 (f.d. In 98:8) Fortsätta att stödja arbetet med miljö-

ledningssystem hos myndigheterna inom verksamhetsområdet

Konsumentverket är en av de myndigheter som infört miljölednings-

system som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn, vilket bl.a. innebär

att verket har kartlagt verksamhetens direkta och indirekta miljö-

påverkan.

Åtgärd Fi 98:4 Sektorsansvar

Konsumentverket har getts ett sektorsansvar för konsumentrelaterade

miljöfrågor genom en ändring i myndighetsinstruktionen. Detta innebär

att verket kommer att vara samordnande, stödjande och pådrivande i

sådana frågor.

Åtgärd Fi 99:1 Översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö samt

behov av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i

syfte att nå en hållbar utveckling

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra

en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av

åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en

hållbar utveckling. Utredaren skall bl.a. bedöma behovet av

79

effektiviseringsmål pä nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå

sådana mål om utredaren finner det ändamålsenligt.

Utredningen kommer att granska olika mått som faktor 10, faktor 4 och

andra relaterade begrepp. Utredningen kommer vidare att diskutera

sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljö med särskild tonvikt på

historiska utsläppsdata, främst rörande CO2. För att studera hushållnings-

problem i framtiden kommer modellkalkyler och ett par fallstudier att

presenteras. Avslutningsvis kommer även miljöpolitiken att diskuteras.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31

december 2000.

Skr. 2000/01:38

80

Skr. 2000/01:38

4.6 Utbildningsdepartementet

Utvecklingen av ett hållbart samhälle är ett ansvar som alla delar.

Utbildningens roll i strävan för att uppnå ett hållbart samhälle är att

utrusta människor med kunskaper, insikt och vilja att som globala

medborgare göra ansvarsfulla val för att behålla och öka den egna

generationens livskvalitet och livskvaliteten för kommande generationer

samt att ge dem förståelse för interrelationen mellan ekologiska, sociala,

ekonomiska och kulturella aspekter. Utbildning inom ramen för ett

livslångt lärande, byggd på grundläggande demokratiska värderingar,

som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och

förtrogenhet är här avgörande förutsättningar. Det bidrar till att skapa ett

samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har förmåga att ta

ansvar för sitt beteende och vilja till ett ändrat förhållningssätt.

Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt kan frågor om

hållbar utveckling komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en

av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar

för ekologiskt hållbar utveckling. Högskolan har också en betydelsefull

roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra forskning. Nya

rön inom forskningen överförs genom forskningsanknytningen till

grundutbildningen. Studenternas engagemang är också stort vilket

påverkar kursutbud och kursinnehåll. Även folkbildningsinsatser är

viktiga för att med bredd nå ut med kunskap som är nödvändig för

omställningsarbetet. Skolverket, Högskoleverket och Folkbildningsrådet

har viktiga uppgifter i arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar

utveckling i Östersjöregionen.

Pågående åtgärder

Åtgärd U 97:1 Införa miljöskolor

Arbetet i skolorna för att erhålla utnämningen Miljöskola har startat

under år 1999 (SK.OLFS 1998:122 samt Statens skolverks föreskrifter).

Intresset är stort från såväl enskilda skolor som kommuner och i vissa fall

även regioner att alla i kommunen eller regionen ingående skolor skall

arbeta för att nå utmärkelsen.

Sjutton av de 90 förskolor och skolor som under 1999 anmälde intresse

har nu erhållit utmärkelsen och får kalla sig miljöskola och far använda

den speciella symbolen för miljöskolor som Skolverket tagit fram.

Skolorna har upprättat handlingsprogram som granskats och godkänts av

skolverket. I det arbetet har en referensgrupp med representanter från

flera myndigheter, fackliga organisationer, lärarhögskola och miljö-

organisation deltagit. Utmärkelsen handlar om hur miljöfrågorna tas upp i

undervisningen, om arbetsmiljö och hälsa men också om den fysiska

miljön. Syftet är att utveckla undervisningen och verksamheten vid

skolan för en hållbar utveckling. Utmärkelsen gäller i tre år men kan

förnyas om skolorna visar nya resultat som uppfyller fordringarna för

utmärkelsen.

81

Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan

bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur

Fr.o.m. läsåret 2000/01 utgör teknikprogrammet ett reguljärt inslag i

gymnasieskolans programstruktur. Utformningen framgår av regeringens

beslut den 4 november 1999 (SKOLFS1999.12).

Åtgärd U 97:5 Arbetet vid universitet och högskolor med att infora

miljöledningssystem

Miljöledningssystem införs successivt vid högskolor och forskningsråd så

att det under 1999 omfattar 17 högskolor och ett forskningsråd. Genom

regelbundna utvärderingar höjer lärosätena kontinuerligt sin ambitions-

nivå och sätter nya mål för det fortsatta arbetet. De flesta universitet och

högskolor rapporterar att de inom grundutbildningarna har utvecklat ett

flertal miljöinriktade utbildningsprogram och kurser. Miljöforskningen är

bred och omfattande. Högskolans personal och studenter visar ett stort

engagemang i miljöfrågor och är viktiga pådrivare i utvecklingen av

arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.

Åtgärd U 97:6 11a som mål vid universitet och högskolor att niiljö-

och resursfrågor behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och

med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet

utbildningen förbereder för

Utöver föreskrifter i lagar, förordningar samt regleringsbreven till

högskolorna utgör studenternas engagemang i miljöfrågor en stor

drivkraft i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.

Vissa av de högskolor och universitet som startat införandet av

miljöledningssystem har infört utbildning för alla, såväl personal som

studenter, som ett sätt att uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att

uppnå miljömålen som satts i lärosätets handlingsplan.

Åtgärd U 98:1 Identifiera forskningsbehov utgående från de åtgär-

der som krävs för omställningen mot en hållbar utveckling

Ett av syftena med den nya organisationen för forskningsfinansiering som

kommer att träda i kraft den 1 januari 2001 efter riksdagens beslut enligt

förslag i propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för

framtiden (prop. 1999/2000:81) är att främja ämnesövergripande

forskning till stöd för en hållbar utveckling. Mycket av den forskning

som det nya forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att

finansiera kommer att utgöra ett strategiskt viktigt kunskapsunderlag för

en ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Forskningsrådet för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande kommer att få ett uttalat ansvar

för att stödja forskning som kan utgöra en grund för en ekologiskt hållbar

utveckling, medan ett av de övergripande målen för det nya Verket för

Innovationssystem kommer att vara att främja en hållbar tillväxt.

Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen Forskning och

förnyelse (prop. 2000/01:03) föreslagit att 20 miljoner kronor fördelas till

förstärkning av forskningen om miljö och hållbar utveckling (se vidare

avsnitt 3.8 Forskning).

Skr. 2000/01:38

82

Åtgärd U 98:2 Fortsätta arbetet med att ge miljöforskning en viktig

roll inom EU:s ramprogram for forskning och utveckling

Sverige bidrog aktivt till att miljöforskning och stöd för en hållbar

utveckling har fatt en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för

forskning och utveckling. Avgörande för möjligheterna att driva en

framgångsrik miljö- och lantbrukspolitik är att Sverige kan motivera sina

ställningstaganden med stöd av forskningsresultat. Svenska forsknings-

framgångar i EU:s ramprogram grundas på att man i Sverige lyckats

kombinera grundläggande lantbruks- och miljöforskning med kravet på

fokusering på relevanta problem inom områdena (jfr åtgärd U 97:1).

Bildandet av det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande, som kommer att ha ett uttalat ansvar för grund-

forskning till stöd för ett hållbar utveckling, kommer att bidra till att

denna inriktning ytterligare förstärks. Lika så förväntas ett förstärkt

samarbete mellan forskning till stöd för en ekologiskt, socialt och

ekonomiskt hållbar utveckling att ske i och med inrättandet av det nya

forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och det nya forsknings-

rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Inför utarbetandet

av EU:s sjätte ramprogram har regeringen i sin forskningspolitiska

proposition uttalat att Sverige bör arbeta för att forskning till stöd för

miljö och hållbar utveckling far ett större utrymme (se vidare avsnitt 3.8).

Åtgärd U 99:1 Sektorsansvar för Statens skolverk

Statens skolverk tillhör de myndigheter som av regeringen getts ett

särskilt sektorsansvar. Det innebär bl.a. att Skolverkets aktiva roll att

stödja utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling fortsätter.

Åtgärd U 99:2 Värdegrundsprojektet - stödja och stimulera arbetet

med värdegrunden

För att stödja och stimulera arbetet med värdegrunden i förskola, skola

och vuxenutbildning startade i februari 1999 ett projekt, Värdegrunds-

projektet. Projektet pågick fram till den 31 mars 2000. (Jfr åtgärd

2000:03.)

Åtgärd U 99:3 NOT-projektet - förbättrade kunskaper i natur-

vetenskap, teknik och miljö

Ett femårigt NOT-projekt med syfte att stimulera intresset för natur-

vetenskap och teknik har beslutats för perioden 1999-2003. Projektet har

två inriktningar: dels att bidra till att utveckla metoder för undervisning,

dels fortsatt arbete med attitydpåverkan för att öka intresset för

naturvetenskap och teknik.

Åtgärd U 99:4 Stöd till kompetensutveckling av lärare i naturveten-

skap, teknik och miljö

Ett särskilt stöd lämnas under perioden 1999-2000 till kompetens-

utveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö. Skolverket

fördelar medel till kommunerna för grundläggande ämnesmässig

kompetensutveckling och utveckling av den didaktiska kompetensen.

Skr. 2000/01:38

83

Åtgärd U 99:6 Utmärkelsen Miljöskola for folkhögskolor och studie-

förbund

Folkhögskolor inbjuds att delta i arbetet för att erhålla utmärkelsen

Miljöskola. Sådan inbjudan bör även ges till studieförbunden att, ined

hänsyn tagen till deras speciella form av verksamhet, kunna arbeta för att

få en sådan utmärkelse.

Åtgärd U 99:7 Studentinflytande

Genom ändringar i högskolelagen (1992:1434) och högskolförordningen

stärks studenternas inflytande. Universiteten och högskolorna skall verka

för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att vidareutveckla

utbildningen.

Skr. 2000/01:38

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd U 2000:1 Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i

Baltic 21-regionen

Utbildningsministrarna i Baltic 21-samarbetet beslutade vid möte på

Haga slott i mars 2000 att inrätta ett sektorsnätverk för att utveckla en

Agenda 21 för utbildning i Östersjöregionen. Litauen och Sverige utsågs

som s.k. Lead Parties. Utbildningssektom indelas i tre arbetsgrupper:

1. Formell utbildning under universitet/högskola, 2. Högre utbildning och

3. Informell utbildning dvs. folkbildning, utbildningsradion. Varje land

skall nominera representanter till respektive arbetsgrupp som skall ledas

av en ordförande från ett land eller en regional organisation. Arbetet

startade med ett första möte i nätverket i Vilnius i september 2000.

Förslag till Agenda 21 skall lämnas för beslut av Utbildningsministrarna

vid nytt möte i oktober 2001.

Åtgärd U 2000:2 Förnyad lärarutbildning

Regeringen beslutade i maj 2000 proposition (prop. 1999/2000:135) om

förnyad lärarutbildning där bl.a. aspekter av utbildning för hållbar

utveckling i lärarnas grundutbildning betonades.

Åtgärd U 2000:3 Stöd till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor

Regeringen har beslutat satsa totalt tolv miljoner kronor under tre år för

att stödja kunskaps- och skolutveckling i värdegrundsfrågor. Beslutet

innebär projektmedel till Umeå universitet i samverkan med Ersta/

Sköndal högskola och Göteborgs universitet under tre år för att öka

lärarnas kunskap och kompetens och stödja skolutveckling inom detta

område.

Åtgärd U 2000:4 Rymd- och miljövetenskaplig utbildning i Kiruna

I årets budgetproposition (prop. 2000/01:1) presenteras förlag till utökad

rymd- och miljövetenskaplig utbildning i Kiruna med 150 utbildnings-

platser för högskoleutbildningar anordnade av Umeå universitet och

Luleå tekniska universitet.

84

Åtgärd U 2000:5 Kvalitetsutveckling i högskolan

I årets budgetproposition utökas Högskoleverkets resurser med 30

miljoner kronor för arbetet med att granska och säkra kvaliteten i det

svenska högskolesystemet. Denna resursförstärkning är enligt

regeringens mening viktig för att uppgiften skall fa hög trovärdighet hos

de självständiga högskolorna och i en internationell omvärld.

Skr. 2000/01:38

85

Skr. 2000/01:38

4.7 Jordbruksdepartementet

Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och

jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är

tillsammans med skrivelsen En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.

(skriv. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU 2 , rskr. 1999/2000:91) de

viktigaste underlagen för bedömningar och förslag till åtgärder för ett

ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.

Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och

etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart

produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlings-

utrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av

naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar

jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer

kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett

samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt

godtagbart.

Vid Europeiska rådets möte i Berlin våren 1999 träffades en överens-

kommelse om EG-kommissionens reformförslag till ny jordbrukspolitik.

Som en del i överenskommelsen antogs en ny landsbygdsförordning (EG)

nr 1257/1999 om stöd till utveckling av landsbygden. I förordningen

fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar landsbygdsutveckling.

Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra delar av den

gemensamma jordbrukspolitiken. 1 rådsförordningen samordnas regel-

verken för de nuvarande Mål 5a- och Mål 5b-åtgärdema samt de

kompletterande åtgärderna. Miljöåtgärder inom jordbruket ingår

fortfarande som en obligatorisk del för medlemsstaterna i de landsbygds-

program som skall utarbetas för perioden 2000-2006. Landsbygds-

förordningen ersätter därmed bl.a. den nuvarande rådsförordningen

2078/92 och kommer alt kunna användas både för gamla och nya former

av miljöåtgärder. Krav på minst femåriga åtaganden ligger fast.

Inom Jordbruksdepartementets delansvar för de lokala investerings-

programmen för ekologisk hållbarhet har projekt initierats för bl.a.

våtmarksanläggning och restaurering av natur- och kulturvärden i betes-

marker.

Ett hållbart fiske skall vara resursbevarande, långsiktigt och ekonom-

iskt bärkraftigt. I tidigare års skrivelse om ekologisk hållbarhet har

regeringen framhållit att försiktighetsprincipen skall tillämpas i arbetet

med en förändring av den gemensamma liskepolitiken. Genom att verka

för ett hållbart fiske skapas förutsättningar för att framtida generationer

kan skapa arbetstillfällen i bl.a. glesbygd samt att konkurrenskraftiga

företag inom fiskerinäringen kan utvecklas.

Under året har även ett omfattande arbete lagts ner av Nordost-

atlantiska fiskerikommissionen angående det oreglerade makrillfisket på

internationellt vatten. Någon enighet har ännu inte kunnat nås i denna

fråga.

86

Pågående åtgärder

Skr. 2000/01:38

Åtgärd Jo 97:1 Arbeta för en förändring av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik i mer miljöanpassad riktning

Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras

för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara produktions-

system (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98: JoU 23, rskr. 1997/98:241).

Den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka

produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den

nuvarande gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar

och speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en

miljöanpassad produktion. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens

förslag till tre övergripande mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken

inom EU. Produktionen skall styras av konsumenternas efterfrågan. Den

skall även vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU

skall dessutom medverka till global livsmedelssäkerhet. Regeringen anser

att beslutet om Agenda 2000 innebär ett steg i rätt riktning mot en hållbar

utveckling bl.a. avseende ökade möjligheter för miljöförbättrande åt-

gärder. Reformen är dock inte tillräckligt långtgående.

Åtgärd Jo 97:3 Minska hälso- och miljöriskerna vid bekämpnings-

medelsanvändning 1997-2001

Riksdagen har godkänt inriktningen i regeringens förslag till åtgärds-

program för att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid använd-

ningen av bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Ett

stort antal åtgärder skall genomföras liksom en kartläggning och kvanti-

fiering av riskerna i en högre utsträckning än vad som gjorts tidigare.

Under år 2000 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt

regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare

är av stor betydelse. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram avsätts

medel för sådana aktiviteter. Regeringen har gett Statens jordbruksverk i

uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt åtgärdsprogram för perioden

2002-2006.

Åtgärd Jo 97:4 Främja ekologisk produktion

Det av riksdagen beslutade målet att den ekologiskt odlade arealen bör

vara 10 procent år 2000 kommer att nås. Regeringen har gjort

bedömningen att den ekologiskt odlade arealen bör fördubblas (20

procent) till år 2005 och den ekologiska animalieproduktionen bör öka

(skr. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91). Den

ekologiska produktionen främjas genom bl.a. ersättning till lantbrukare

och medel för utbildning, information och demonstrationsprojekt inom

ramen för miljöprogrammet, försöks- och utvecklingsprojekt, forskning

samt marknadsstödjande åtgärder.

Forskningsprogrammet ekologisk jordbruks- och trädgårdsodling som

genomförts av SJFR och som sträckt sig mellan åren 1997 och 1999 har

utvärderats och fatt relativt goda omdömen. Den forskarskola som

inrättats inom ramen för programmet har fatt särskilt beröm av

utvärderama. En del av kritiken mot programmet har varit att tre år är för

kort tid för ett forskningsprogram av detta slag. I 2000 års vårproposition

87

föreslogs i tilläggsbudgeten en ökning av SJFR:s anslag med 15 miljoner

kronor för forskning om ekologisk produktion. I samma proposition

föreslogs alt 35 miljoner kronor per år under perioden 2001-2003 skall

avsättas till ekologisk forskning för att forskningsprogrammet om

ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion skall få en uppföljning.

Regeringen avser att uppdra åt forskningsrådet for miljö, areella näringar

och samhällsbyggande att planera och genomföra ett forskningsprogram

för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion för perioden 2001-

2003.

Åtgärd Jo 97:5 Minska växtnäringsförlusterna från jordbruket

Ett av jordbrukets största miljöproblem är växtnäringsförluster till vatten

och luft. De uppsatta miljömålen har inte nåtts. Regeringen gav

Jordbruksverket i uppdrag att till årsskiftet 1999/2000 redovisa förslag

till sektorsmål samt förstärkta åtgärdsprogram för alt minska växtnärings-

fÖrlustcma till vatten och luft. Dessa förslag har utgjort underlag till

Miljömålskommilténs betänkande (SOU 2000:52). Regeringen avser att

år 2000 för riksdagen presentera såväl förslag till delmål som åtgärder för

att jordbruket skall bidra till att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning

uppnås inom en generation. Under år 2000 utgår medel till försöks- och

utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och

utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse liksom

miljöersättning för åtgärder som minskar växtnäringsförlusterna. Inom

ramen för miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgår medel för

sådana insatser.

Åtgärd Jo 97:6 Vidareutveckla aktionsplaner för bevarande av den

biologiska mångfalden inom jordbruket och rennäringen

Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har inom ramen för

miljöprogrammet i allt väsentligt genomförts genom åtgärder för att

bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och

rennäringen. Ett uppföljnings- och utvärderingsarbete av den gemen-

samma jordbrukspolitikens miljöeffekter genomförs kontinuerligt av

Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Ut-

värderingsarbetet avrapporteras regelbundet. En kvalitativ bedömning har

lämnats hösten 1999. Om det i det löpande uppföljnings- och

utvärderingsarbetet framkommer att utvecklingen av miljösituationen

påkallar ytterligare miljöåtgärder bör det övervägas om aktionsplanen

behöver vidareutvecklas.

Åtgärd Jo 97:7 Genomfora aktionsplan för biologisk mångfald på

fiskets område

Beslut har tagits om att aktionsplanen för uppföljning av den biologiska

mångfaldsplanen på fiskets område skall genomföras och medel har

beviljats för detta. I aktionsplanen finns angivet 27 olika åtgärder som

skall genomföras. Flertalet av åtgärderna skall följas upp inom en 3-

årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de olika åtgärderna.

Skr. 2000/01:38

88

Åtgärd Jo 97:8 Förstärka fiskevården Skr. 2000/01:38

En långsiktig satsning skall göras på förbättrad fiskevård främst i

kustområdena och i de stora sjöarna. Inom ramen för detta arbete har

insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder,

bildande av fiskevårdsområden och skärpt fiskevårdstillsyn genomförts.

Huvuddelen av medlen har lagts ut till länsstyrelserna i form av länsvisa

ramar, som bl.a. har använts till insatser som syftat till att stödja

fritidsfisket.

Åtgärd Jo 97:9 Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen

Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen kommer att gälla

under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och

medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar

med implementeringen av planen. Inom ramen för detta har Fiskeriverket

under året utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram, som har avrapporterats

till regeringen. Verket har vidtagit en rad åtgärder i syfte att uppnå det i

aktionsplanen fastlagda målet.

Åtgärd Jo 97:10 Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet

En nationell uppföljning av den senaste Nordsjökonferensen har genom-

förts under året. Detta arbete kommer att presenteras inom ramen för det

förberedelsearbete som sker inför nästa Nordsjökonferens som planeras

äga rum år 2002. Ett internationellt arbete pågår med att vidareutveckla

den s.k. ekosystemansatsen på fiskets område. Inom den Nordatlantiska

laxorganisationen har arbetet med en långsiktig aktionsplan för atlant-

laxen fortsatt.

Åtgärd Jo 97:11 Baltic 21

Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet — Baltic 21 -

är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet

mellan Östersjöregionens länder. Sverige var inledningsvis s.k. leadparty,

och var ansvarig för att den gemensamma handlingsplanen för jordbruks-

sektorn arbetades fram. Polen har nu tillsammans med HELCOM tagit

över leadparty funktionen för jordbrukssektorn. På fiskets område har

Fiskerikommissionen för Östersjön haft motsvarande leadparty-ansvar.

Fiskesektom har deltagit i arbetet med att utarbeta handlingsplanen på

fiskets område.

Åtgärd Jo 97:12 Införande av miljöledningssystem

Regeringen har gett ett antal myndigheter i uppdrag att införa miljö-

ledningssystem. De myndigheter under Jordbruksdepartementet som getts

detta uppdrag är i pilotomgången Fiskeriverket (FiV), i andra omgången

Statens livsmedelsverk (SLV) och Statens lantbruksuniversitet (SLU)

samt nyligen i tredje omgången Statens jordbruksverk (SJV), Statens

veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Skogs- och jordbrukets

forskningsråd (SJFR).

Åtgärd Jo 98:1 Energiskog

Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser både

genom att öka tillgången på fömybar energi och genom att under

89

växtperioden binda koldioxid. Det nationellt finansierade anläggnings-

stöd som introducerades 1997 inom ramen for rådets förordning (EEG nr.

1765/92) har hittills endast utnyttjats marginellt. Under år 1998

förändrades reglerna for anläggningsstödet och stödnivån höjdes lör att

stimulera lantbrukarnas intresse för nyplantering av energiskog.

Nyanläggningen under perioden 1998-2000 har dock varit begränsad.

Åtgärd Jo 98:2 En ny rennäringspolitik

Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag

till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt

och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring (Jo 1998:03). Uppdraget

skall redovisas senast den 30 april 2001.

Åtgärd Jo 98:4 Sektorsansvar for myndigheter

Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt

miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl jordbruksnäringen som

fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för miljön. Jordbruksverket

och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett

särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Sektorsmyndig-

hetema återkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första

lägesredovisning om hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets

omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk

hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheter med

sektorsansvar skall årligen redovisa sina insatser i samband med

årsredovisningarna.

Åtgärd Jo 99:1 Nationellt program för växtgenetiska resurser

Jordbruksverket redovisade i slutet av 1998 ett förslag till nationellt

program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska

resurser för livsmedel och jordbruk. Programmet har remissbehandlats.

Totalt 12 miljoner kronor fördelat med fyra miljoner kronor per år har

under tre år avsatts för forskningsinsatser och till Nordiska genbankens

arbete inom området växtgenetiska resurser.

Åtgärd Jo 99:3 Utarbeta en långsiktig förvaltningsplan för Östersjö-

torsken

Sverige har under ett flertal år i Fiskerikommissionen för Östersjön drivit

frågor som rör det långsiktiga skyddet av det för Sverige kommersiellt så

viktiga torskbeståndet i Östersjön. Vid 1998 års session beslöts att

Fiskerikommissionen under 1999 skulle utarbeta en långsiktig

förvaltningsplan inom ramen för försiktighetsprincipen. Ett arbets-

gruppsmöte hölls i april 1999, där internationella riktlinjer för

förvaltningen utarbetades.

Åtgärd Jo 99:4 Integrering av miljöhänsyn i EU:s fiskeripolitik

Inom ramen för kommissionens arbete med integrering av miljöhänsyn

och hållbar utveckling verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt

bärkraftigt fiske genom tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen. I

rådsslutsatserna från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en

av de sektorer inom vilka en strategi för att integrera miljöhänsyn och

Skr. 2000/01:38

90

hållbar utveckling skall utvecklas. Arbetet med strategin redovisas år Skr. 2000/01:38

2000.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Jo 2000:1 Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling

Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars

övergripande mål är bl.a. att främja en hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion. Vid toppmötet i Helsingfors i december 1999

avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av miljöhänsyn och

hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. I slutsatserna från Helsingfors-

mötet uppmanades sektorerna att genomföra strategierna så snart som

möjligt samt att regelbundet utvärdera, följa upp och övervaka dessa så

att de kan anpassas och fördjupas.

Åtgärd Jo 2000:2 Ett samlat landsbygdsprogram för Sverige

Europeiska kommissionen beslutade i september 2000 om ett samlat

landsbygdsprogram för Sverige för perioden 2000-2006 som beräknas

omfatta cirka 23 miljarder kronor under programperioden.

Landsbygdsprogrammet är uppdelat på två insatsområden och skall

främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av

jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden.

Åtgärder med syfte ta tillvara jordbrukets positiva och minimera dess

negativa miljöeffekter har fått en framträdande roll i landsbygds-

programmet. Andra viktiga åtgärder syftar till att förbättra landsbygdens

konkurrenskraft genom att underlätta och påskynda en nödvändig

anpassning av jordbrukssektorn till nya förutsättningar.

91

Skr. 2000/01:38

4.8 Kulturdepartementet

Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag organ-

iseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett

hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar

utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till

frågor om samhällsutveckling, integration, idrott, folkrörelser, ungdoms-

politik och kulturella perspektiv.

En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt

gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en

hållbar utveckling. Kulturmiljösektom är därför engagerad i en stor

mängd tvärsektoriella samarbeten som på olika sätt hanterar utvecklingen

av vår fysiska miljö. Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som

av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar

utveckling.

Inom Kulturdepartementet finns frågor med stor bredd och relevans för

de perspektiv som krävs för en utveckling som är långsiktigt hållbar.

Många av Kulturdepartementets åtgärder inom ramen för Hållbara

Sverige etablerades för flera år sedan och den strategi som valts är att i

första hand utveckla och fördjupa arbetet inom dessa.

Pågående åtgärder

Åtgärd Ku 97:1 Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för

ett hållbart samhälle

Kulturmiljösektom svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart

samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop.

1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de

nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. Riksdagen beslutade

under våren 2000 om nya övergripande mål för kulturmiljöarbetet (prop.

1998/99:114, bet. 1999/2000:KrU7). Ett av målen är: Ett hållbart

samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet

som en drivande kraft i omställningen. Också den regionala kulturmiljö-

sektorn deltar aktivt i detta övergripande arbete.

Åtgärd Ku 97:2 Kulturmiljöarbete i Östersjöområdet

För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet

beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-

sätta en gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och

samordnar detta arbete. Arbetsgruppens förslag till handlingsprogram

antogs av kulturministrarna i september 1999. Fyra aktivitetsprogram har

påbörjats: ”Building preservation and maintenance in praetise” med

Sverige som ansvarig i samarbete med Lettland, ”Underwater heritage”

med Danmark som ansvarig, ”Coastal eulture and Maritime Heritage”

med Norge som ordförandeland i samarbete med Polen, och ”Sustainable

small towns” med Finland som ansvarig i samarbete med Estland.

92

Riksantikvarieämbetet och länsmuseet i Halland har på regeringens

uppdrag under året slutfört två projekt avseende hållbar byggnadsvård i

Estland och i Polen. Ett tredje byggnads vårdsprojekt har påbörjats med

Riksantikvarieämbetet som samarbetspartner i Lettland.

Åtgärd Ku 97:3 Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar

Riksantikvarieämbetet har fått bidrag från den s.k. kretsloppsmiljarden

för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är att traditionellt

byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade. När dagens hus

skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att ta tillvara

kulturmiljön. Medlen har använts till att påbörja arbetet med en

materialguide för ekologisk byggnadsvård. Riksomfattande nätverk har

bildats för entreprenörer, hantverkare och projektorer som sysslar med

byggnadsvård. Örebro, Södermanlands, Västmanlands, Gotlands och

Gävleborgs län medverkar med delprojekt som sprider kunskap om god

byggnadsvård på lokalplanet.

Åtgärd Ku 97:4 Främja god arkitektur och formgivning

Riksdagen antog i maj 1998 regeringens proposition Framtidsformer -

Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1997/98:117,

bet. 1997/98:KrU 14, rskr. 1997/98:225). I denna påtalas vikten av en god

utformning av den fysiska miljön med utgångspunkt i människors behov

av en tilltalande och stimulerande miljö. Regeringen framhöll vidare

vikten av att ekologiska aspekter tillgodoses, likaväl som funktionella,

tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska. Omställningen till ett

ekologiskt hållbart samhälle berör våra bebyggelsemiljöer. Regeringen

har beslutat att stödja den europeiska bomässan BoOl i Malmö med

medel från statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet. Regeringen har på detta sätt bl.a. markerat vikten av att det

ekologiska byggandet håller hög arkitektonisk kvalitet. Regeringen har

vidare tagit initiativ till att 2001 blir ett Arkitekturår. Arkitekturmuseet

samordnar kampanjen och genom ett regeringsbeslut i februari 2000 har

de verksamheter som skall genomföras inom kampanjen Arkitekturåret

2001 givits gemensamma utgångspunkter. Regeringens handlings-

program för arkitektur, formgivning och design kommer att vara den

naturliga plattformen för kampanjen. Regeringen har bl.a. lämnat

särskilda uppdrag till 44 myndigheter att medverka och har bjudit in ett

stort antal övriga deltagare från hela landet.

Åtgärd Ku 97:5 Öka samverkan mellan kulturmiljösektom och

naturvården

I miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonades betydelsen av en

ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljö-

balken (1998:808) finns bl.a. bestämmelser som rör natur- och kultur-

miljön. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop.

1997/98:158) anförde regeringen att en helhetssyn på skogens natur- och

kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta

arbetet. Riksdagen har under våren 2000 fastställt nya övergripande mål

för kulturmiljöarbetet. Genom de nya målen förtydligas vikten av att

olika sektorer i samhället samverkar till gagn för en långsiktigt hållbar

Skr. 2000/01:38

93

förvaltning och utveckling av kultur- och naturmiljön. Riksantikvarie-

ämbetet har i samverkan med Boverket och Naturvårdsverket påbörjat

projektet ”Utvecklad tvärfacklig samverkan vid planering för hushållning

med befintliga resurser”. Projektet har erhållit ett särskilt bidrag från den

s.k. Kretsloppsmiljarden. Syftet är att finna metoder för tvärsektoriell

samverkan mellan bevarandesektorerna och exploatörer för att uppnå en

hållbar utveckling av ekologiska och kulturhistoriska strukturer.

Åtgärd Ku 98:1 Storstadens kulturmiljö och arkitektur

För att stärka arbetet med arkitektur och kulturmiljövärden i storstäderna

har regeringen i propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för

storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr.

1998/99:34) anvisat 30 miljoner kronor under åren 1999-2001 för detta

ändamål. Insatserna handlar om att förbättra kulturmiljösektorns

kunskapsunderlag och om investeringar i byggnadsprojekt där kultur-

historiska eller arkitektoniska värden tas till vara. De tre berörda

länsstyrelserna (Stockholms, Västra Götalands och Skåne län) har under

1999 utfört kulturhistoriska inventeringar av bebyggelsen från perioden

1960-1974. Riksantikvarieämbetet har anordnat seminariena Kulturarv

och identitet samt Värden och värdering. Ett Storstadsråd har bildats för

samordning och information. 1 den storstadspoliliska propositionen gavs

vidare ett uppdrag till Arkitekturmuseet att genomföra en särskild

kampanj för de arkilekturpolitiska frågorna med avslutning i ett

Arkitekturår 2001.

Åtgärd Ku 99:1 Storstadspolitiken som ett instrument för hållbar

utveckling

Inom ramen för den nationella storstadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet.

1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) har vissa kommuner erbjudits möjlighet

att teckna lokala utvecklingsavtal för att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande segregationen. Ett av målområdena i storstadspolitiken

innebär att alla stadsdelar i storstäderna bör uppfattas som attraktiva av

dess invånare, och utgöra goda och hälsosamma livsmiljöer. Hittills har

avtal tecknats med sex kommuner - Botkyrka, Haninge, Huddinge,

Malmö, Stockholm och Södertälje. I samtliga avtal ingår insatser inom

det angivna målområdet. Avtalen finns tillgängliga på Storstads-

delegationens hemsida: www.storstad.gov.se .

Åtgärd Ku 99:2 Utredning av statens ansvar för formgivning och

design

Regeringen tillsatte i februari 1999 en särskild utredning på form-

givnings- och designområdet (dir. 1999:9). Formgivningskommittén (Ku

1999:01) har bl.a. haft till uppgift att belysa formgivnings- och design-

områdets betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur

sambanden mellan dessa områden kan stärkas. Slutbetänkandet Statens

insatser för form och design (SOU 200:75) lämnades till regeringen i

september 2000. Betänkandet remissbehandlas under hösten 2000.

Skr. 2000/01:38

94

Åtgärd Ku 99:3 Översyn av statens stöd till friluftsliv och Skr. 2000/01:38

främjandeorganisationer

I regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet - Folkhälsa,

folkrörelse och underhållning (prop. 1998/99:107, bet.

1999/2000:KrU03, rskr. 1999/2000:52) berörs statens stöd till friluftsliv

och ffämjandeorganisationer. I propositionen framhålls att många av de

främjandeorganisationer som i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till

idrotten bedriver en verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar

spännande och lärorika upplevelser i naturen och därigenom goda

möjligheter att utveckla ett livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. En

arbetsgrupp inom Regeringskansliet har genomfört en översyn om

framtida inriktning och administration av statens stöd till friluftslivet och

främjandeorganisationema. I arbetsgruppen ingick bl.a. företrädare för

berörda myndigheter och organisationer. Gruppen har i december 1999

redovisat resultatet av översynen i rapporten Statens stöd till friluftsliv

och främjandeorganisationer (Ds. 1999:78). Rapporten tar förutom det

statliga stödet upp friluftslivets nytta för miljön, värnandet om miljön

m.m. och har remissbehandlats.

Åtgärd Ku 99:4 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och

kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs, t.ex. i arbetet med

miljöfrågor

I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för

demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115, bet.

1999/2000:KrU4, rskr. 1999/2000:53) preciseras mål för den nationella

ungdomspolitiken. Ett av dessa mål är att ungdomars engagemang,

skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs.

Regeringen antog vidare i december 1999 41 delmål för

ungdomspolitiken. Dessa utgår från att ungdomar generellt sett har ett

stort intresse för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga

framtidsfrågor.

Ett antal delmål berör mera direkt en hållbar utveckling, nämligen de

som tar upp miljöfrågor och arbete mot främlingsfientlighet och rasism

samt IT-frågor och förutsättningarna för att skapa innovativa företag. Ett

av delmålen lyder: Ungdomar som har engagemang och särskild kunskap

om miljöfrågor bör i ökad utsträckning tas till vara som en resurs.

Under året föreslagna nya åtgärder

Åtgärd Ku 2000:1 Kulturvärden i arbetet med de regionala

tillväxtavtalen

Kulturens betydelse för regional utveckling och tillväxt har poängterats

vid ett flertal tillfallen, bl.a. i den regionalpolitiska propositionen

Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet.

1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204) och i Kultur- och Närings-

departementens skrift Kultur för regional tillväxt. Riksantikvarieämbetet

har på regeringens uppdrag medverkat i överläggningar om utarbetande

av de regionala tillväxtavtalen. För att uppnå en sammanhållen strategi

för kulturmiljö och utveckling i de regionala tillväxtavtalen återstår dock

95

mycket arbete. Riksantikvarieämbetet har bl.a. gått in som avtalande part

i tillväxtavtalcn med Östergötlands län och Västemorrlands län. Arbetet

har framför allt handlat om att på olika sätt lyfta fram kulturarvet som en

resurs för en hållbar utveckling. Båda tillväxtavtalen innehåller bl.a.

återanvändning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och den regionala

kulturmiljösektom är involverad. Denna typ av resurshushållning är en

viktig del av kulturmiljösektoms arbete för en mer hållbar

samhällsutveckling

Skr. 2000/01:38

96

Skr. 2000/01:38

4.9 Näringsdepartementet

Näringsdepartementet ansvarar för frågor om infrastruktur och transport

politik, arbetsmarknadspolitik, arbetsrätt och arbetsmiljö, småföretag,

nyetablering och konkurrens, regional tillväxt, energipolitik, skogs

politik, teknisk forskning och utveckling, informationsteknologi samt

förvaltning av statliga företag.

Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt övergripande transport-

politiskt mål (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266)

syftande till att transportpolitiken skall säkerställa en samhällsekonomiskt

effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet i hela landet. Rikstrafiken har som huvuduppgift att verka för

samordning och upphandling av viss interregional persontrafik.

Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling ställer särskilda

krav på att miljöaspekter integreras vid utbyggnad och användning av

alla transportsystem. Detta sker bl.a. genom införande av miljölednings-

system och strategier för hållbar utveckling.

Genomförande av långsiktsplaner för åtgärder i transportinfra-

strukturen under åren 1998-2007, som fastställdes under 1998, pågår.

Prioriterade åtgärder är i stor utsträckning inriktade på förbättringar av

befintligt vägnät. Förberedelsearbetet inför revideringen av de långsiktiga

planerna för kommande planeringsperiod pågår.

Inriktningen på hållbar utveckling skapar en potential för ökad

sysselsättning, som skall tas tillvara. De arbetsmarknadspolitiska

programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen för ett

ekologiskt hållbart Sverige. Inom ramen för olika arbetsmarknads-

politiska program görs därför insatser som är angelägna från både

sysselsättnings- och miljösynpunkt. Arbetsmarknadsverket inför miljö-

ledningssystem vilket innebär insatser för att integrera miljöhänsyn i hela

den ordinarie verksamheten. Regeringens satsningar på bl.a. de lokala

investeringsprogrammen är ett steg mot en ekologiskt hållbar utveckling

där miljö- och sysselsättningsaspekter ingår som integrerade delar.

Näringspolitikens övergripande mål är enligt 1999 års budget-

proposition (prop. 1999/2000:1) bl.a. att främja nyföretagande och

tillväxt i småföretag. Inom ramen för de näringspolitiska insatserna finns

åtgärder för att underlätta för småföretagen att beakta miljöaspekter och

tillvarata de affärsmöjligheter som exempelvis finns i miljödriven

produktutveckling. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är

central myndighet för näringslivets tillväxt och förnyelse. NUTEK svarar

dessutom för statliga insatser som främjar teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och

medelstora företag samt regional näringslivsutveckling. Inom sina

verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som regering och

riksdag beslutar om.

Statens energimyndighet har ansvar för frågor avseende tillförsel och

distribution av energi. Bland energimyndighetens uppgifter ingår att

ansvara för ett långsiktigt program för forskning, utveckling och

demonstration av ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiteknik.

97

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltnings-

myndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet samt ansvarar

för att statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer av-

vecklas med hänsyn lagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö.

Näringspolitiska åtgärder har en stor betydelse för att uppnå en hållbar

utveckling. Departementets arbete med miljöledningssystem skall säker-

ställa att miljöhänsyn beaktas i arbetet med de näringspolitiska besluten

så att de är förenliga med kravet på en hållbar utveckling.

Pågående åtgärder

Åtgärd N 97:1 (f.d. K 97:1) Utveckla miljömålen lör transport-

sektorn

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning

för medborgarna och näringslivet i hela landet. I detta ligger bl.a. att

transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en

god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas

mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra

naturresurser skall främjas.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har haft till uppdrag

att i samverkan med berörda myndigheter vidareutveckla mått och

metoder för att precisera etappmål för de transportpolitiska delmålen,

däribland delmålet om en god miljö. Uppdraget har redovisats till

regeringen. Näringsdepartementet analyserar nu hur man skall gå vidare

med frågan. Vidare har de fyra trafikverken haft i uppdrag att lämna

förslag till åtgärder för att miljökvalitetsmålen skall uppnås samt att

redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna av

de föreslagna åtgärderna. Uppdragen har utgjort ett viktigt underlag i

miljömålskommitténs arbete.

Åtgärd N 97:2 (f.d. K 97:2) Investeringar i transportsystemets infra-

struktur

Genomförandet av Nationell väghållningsplan (Vägverket), Stomnätsplan

(Banverket) och Länsplanema för regional Iransportinfrastruktur

avseende åren 1998-2007 pågår. Genomförda åtgärder under 1999 har

bl.a. resulterat i att antalet bullerstörda utmed det statliga vägnätet

minskat med 3 900 personer, 600 färre bostadslägenheter störs av

jämvägsbuller och vart femte vägprojekt som öppnats under 1999 har

blivit föremål för miljöuppföljningsprogram.

Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga utsläpp av

koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning per

passagerare och ton. Nya vägprojekt kan innebära miljövinster genom att

t.ex. störda bostadsområden avlastas trafik eller att vägförkortningar och

förbättrad framkomlighet leder till minskade totala utsläpp av

luftföroreningar. Nedan följer några exempel på stora aktuella projekt.

Skr. 2000/01:38

98

Mälarbanan

Mälarbanan bildar tillsammans med Svealandsbanan "ringen runt

Mälaren”. På Mälarbanans sista flaskhals, mellan Kallhäll och Kungs-

ängen, byggs för närvarande dubbelspår som beräknas öppnas för trafik

under våren 2001. De nya spåren dras till stor del i ny sträckning, och

ungefar en tredjedel av sträckan läggs i tunnel. När investeringsarbetena

på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden mellan Stockholm

och Örebro understiga två timmar.

Botniabanan

Den planerade Botniabanan mellan Kramfors (Nyland) och Luleå blir

190 km lång och kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan

bilda funktionen av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv trafik läggas

upp med godstrafik norrut på stambanan och både persontrafik och

snabba södergående godståg på den nya Botniabanan.

Byggandet av den första etappen mellan Örnsköldsvik och Husum

påbörjades under sommaren 1999. De fem jämvägsutredningama för

övriga delar av Botniabanan har lämnats in till regeringen för

tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Under förutsättning att

regeringen med stöd av miljöbalken tillåter Botniabanan kan den vara

klar för trafik år 2006.

Stockholm

Jämvägsavsnittet omedelbart söder om Stockholms central är det hårdast

belastade i Sverige. Dagens spårsystem, med endast två spår över Årsta-

viken, är praktiskt taget fullt utnyttjat. Byggandet av en ny järnvägsbro

över Årstaviken har påbörjats.

Banverket och Vägverket redovisade den 30 september 1999 ett

regeringsuppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för alternativa

åtgärder i centrala Stockholm för alt erhålla en ökad kapacitet för

järnvägstrafiken och förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken.

Stockholms stad har medverkat i utredningen. Rapporten beskriver två

alternativ; dels en pendeltågstunnel och dels ombyggda spår i ytläge

kombinerade med en biltunnel som ersätter Centralbron. Val av alternativ

kommer att ske i den sedvanliga processen för fysisk planering.

Göteborg

Göteborgsöverenskommelsen innebär att 4,2 miljarder kronor satsas i ett

investeringsprogram för miljö- och trafikförbättringar i Göteborgs-

regionen. Cirka 1,9 miljarder kronor skall användas till bl.a. kollektiv-

trafikförbättringar i form av nya spårsträckningar och spårvagnar samt till

miljö- och trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet. Cirka 2,3

miljarder kronor skall användas till förbättringar på huvudvägnätet, varav

den största satsningen är omläggning av riksväg 45 (Götaleden) till en

tunnel under centrala Göteborg. Arbetsplanen har genom regeringsbeslut

i april 2000 vunnit laga kraft och innebär att ett stort och störande

trafikflöde kommer att försvinna från gatumiljön längs med Göta älv. En

annan plan gäller ombyggnad av väg E6/E20 genom Göteborg och

omfattar bullerskyddsåtgärder för bostadsområdena intill vägen. Staten

Skr. 2000/01:38

99

står för 75 procent och regionen och kommunerna för 25 procent av Skr. 2000/01:38

kostnaderna i Göteborgsöverenskommelsens investeringsprogram.

Västkustbanan vid Hallandsås

Byggandet av en järnvägstunnel genom Hallandsåsen stoppades i oktober

1997 sedan det visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat skador på

människor, djur och miljö. Enligt ett regeringsuppdrag skall Banverket

senast den 13 november 2000 redovisa om det går att färdigställa tunneln

på ett miljömässigt säkert sätt och i så fall med vilken teknik. I maj 2000

presenterade Sveriges Lantbruksuniversitet en del av uppdraget i form av

en bedömning av miljöeffekterna av en grundvattensänkning enligt

gällande vattendom.

Citytunneln i Malmö

Citytunneln, som planeras och projekteras för närvarande, blir en del i

kollektivtrafiksystemet i Skåne. Den kommer att knyta samman läns-

järnvägama till ett samordnat system. I slutet av år 2000 avser projektet

att till regeringen lämna in ansökan om tillåtlighet enligt miljöbalken.

Byggtiden blir cirka 5 år.

Åtgärd N 97:3 (f.d. K 97:7) Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder

vid flygplatser

Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket (LFV) att planera och

snarast, dock senast år 2003, genomföra en första etapp av åtgärds-

program mot buller i befintlig bebyggelse. Därutöver har LFV den 1

november 1998 redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras

under perioden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllelsen av de

riktvärden för buller som riksdagen har godkänt. Förberedelserna för att

genomföra den första etappen av bullerbegränsande åtgärder påbörjades

under 1999 vid LFV:s flygplatser. LFV räknar med att etapp ett skall

vara slutförd senast år 2003, om inte annat meddelas i verksamhets-

tillstånd.

Åtgärd N 97:4 (f.d. A 97:1) De arbetsmarknadspolitiska

programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen

för ekologisk hållbarhet

Arbetsgruppen inom Arbetsmarknadsverket (AMV), som bildades under

sommaren 1998 för att ta fram ett förslag till ett centralt program för

AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete

sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om miljöpolicy

för verket, övergripande mål samt handlingsplan för det fortsatta arbetet.

Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen våren 2001.

En ny arbetsgrupp tillsattes som - i enlighet med regeringens beslut

den 22 december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet med

miljöledningssystem. Miljöutredningen, dvs. ett första steg i arbetet med

miljöledningssystem, redovisades i samband med årsredovisningen 2000.

Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete. Den lämnade under våren

2000 en rapport till verksledningen med förslag rörande det fortsatta

arbetet med att införa miljöledning inom AMV.

100

Åtgärd N 97:5 (f.d. A 97:2) Utveckla möjlighet till mer innovativa

och framåtsyftande miljöinsatser inom ramen for EU:s

strukturfonder

I regelverket for strukturfonderna betonas beaktandet av inverkan på

miljön. Hållbar utveckling är ett s.k. horisontellt kriterium som skall

utvärderas i varje projekt. En förhandsbedömning har gjorts i Mål 1- och

Mål 2-programmen där strategins och stödformernas förväntade effekter

på miljösituationen beskrivs. Det metodarbete som Naturvårdsverket

bedriver tillsammans med länsstyrelser och andra myndigheter har

verksamt bidragit till att miljöaspekten integrerats i de regionala

strukturfondsprogrammen för åren 2000-2006 på ett tydligare sätt än

under den föregående programperioden.

Åtgärd N 97:6 (f.d. A 97:3) Lyfta fram behovet av åtgärder for ett

säkert och utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på

samhällsutvecklingen

Arbetslivsinstitutet redovisade 1998 till dåvarande Arbetsmarknads-

departementet ett regeringsuppdrag avseende en inventering av

forsknings- och utbildningsinsatser för att belysa effekterna på

arbetsmiljön av åtgärder för den yttre miljön. Bl.a. kartlades de bransch-

visa utvecklingstendenser som kan skönjas kring företagens miljöarbete.

Detta gjordes under 1999 i samverkan mellan Arbetslivsinstitutet och

IVL - Svenska Miljöinstitutet. Som ett led i uppdraget inrättades en

samrådsgrupp med företrädare för myndigheter och andra organisationer.

Samrådsgruppen har under våren 2000 utvidgats och börjat undersöka

möjligheten att anordna gemensamma seminarier och andra utåtriktade

aktiviteter.

Åtgärd N 97:7 (f.d. N 97:3) Användningen av fossila bränslen bör

hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som

är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare

En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet.

Utgångspunkterna för översynen är de mål som riksdagen i samband med

1997 års energipolitiska proposition lade fast för energibeskattningen

(prop. 1996/97:84). Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter för

hushållning och konvertering till fömybara energislag, samtidigt som den

inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt.

Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med fömybara energislag.

Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas. I

budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit en strategi för en

successivt ökad miljörelatering av skattesystemet. Vissa förslag till

förändrade skatteregler för 2001 har lämnats. Vidare har regeringen

aviserat att vissa områden skall utredas ytterligare inför förverkligandet

av strategin. Det gäller bl.a. utformningen av nedsättningssystemet och

en fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel.

Regeringen tillsatte i juni 1998 en särskild utredare med uppgift att se

över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av

naturgas och annan rörbunden energi och lämna ett förslag till naturgas-

lagstiftning som tillgodoser kraven i Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/30EG om gemensamma regler för den inre marknaden för

Skr. 2000/01:38

101

naturgas. Utredningen redovisade sitt slutbetänkande Handel med gas i

konkurrens (SOU 1999:115) i oktober 1999. Regeringen föreslog i sin

proposition om ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72) att en ny lagstiftning

inlÖrs på naturgasområdet. Riksdagen antog (bet. 1999/2000: NU 12, rskr.

1999/2000:259) en ny naturgaslag (2000:599) i enlighet med regeringens

proposition och den nya naturgaslagen trädde i kraft den 1 augusti 2000.

Den nya naturgaslagen reglerar i huvudsak verksamheter avseende

koncession, ledningsägares skyldigheter, särredovisning och tillsyn.

Åtgärd N 97:8 (f.d. N 97:8) Uppmuntra införande av miljölednings-

system i små och medelstora foretag

NUTEK har sedan 1996 arbetat med att främja miljöledning i små och

medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretagsutveckling.

Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri telefon-

rådgivning, seminarier samt hjälp med att bli registrerad enligt EU:s

miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att stödja små-

företag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under 1999-2000. Bland

uppnådda resultat i NUTEK:s verksamhet för att utveckla och stimulera

införandet av miljöledningssystem i småföretag kan nämnas att

undersökningar visar att åtta av tio företag bland dem som deltagit i

NUTEK:s verksamhet behåller eller lår nya kunder delvis tack vare

miljöledningssystem. 60 procent anser att miljöledningssystemet leder till

påtagliga eller märkbara konkurrensfördelar.

Åtgärd N 97:9 (f.d. N 97:9) Bedriva utbildningskampanj för skogs-

ägare

I syfte bl.a. att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen på-

börjades under 1997 arbetet med utbildningskampanjen "Grönare skog".

Kampanjen riktar sig främst till mindre skogsägare. Under 1998 pågick

omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor.

Kampanjen "Grönare skog" startades den 1 september 1999 och är

planerad för en treårsperiod. Den har hittills engagerat mer än 60 000

personer verksamma i skogsbruket.

Åtgärd N 97:10 (f.d. N 97:10) Fortsätta arbetet med att utarbeta en

Agenda 21 för uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen

för Baltic 21-projcktet

Baltic 21 är ett program för långsiktigt samarbete mellan 11 stater i

Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling. Sverige har

tillsammans med Ryska Federationen getts uppgiften att ha ansvar för

ledningen av programmet inom en av de sektorer - industri - som

omfattas av programmet. Arbetet med att leda Baltic 21 Industri bedrivs

inom Näringsdepartementet i projektform. Projektet genomförs i nära

samverkan med representanter för näringsliv och berörda organisationer

och myndigheter. Ansvaret för de operativa uppgifterna har uppdragits åt

NUTEK.

Våren 2000 genomfördes ett internationellt möte i Stockholm som

utgjorde startpunkten för projektets initiering och genomförande i alla

länder runt Östersjön. Verksamheten går därmed in i en konkret operativ

fas som bl.a. innefattar fastställande av program och etablering av

Skr. 2000/01:38

102

individuella projekt som skall överensstämma med regeringens mål för

såväl Östersjösamarbetet som för uthållig utveckling.

Åtgärd N 97:11 Följa upp förslag till insatser från

Miljöteknikdelegationen

Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter

från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner, inrättades i

september 1996, och läggs ner den 31 december 2000. Delegationen

verkar för en positiv miljödriven teknikutveckling samt för att främja att

utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och

efterfrågan på den internationella marknaden.

Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med sammanlagt 50

miljoner kronor. Delegationen har t.o.m. 1999 finansierats med 20

miljoner kronor från tolfte huvudtitelns anslag Al6 Program för

företagsutveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor

från fjortonde huvudtitelns anslag A8 Investeringsbidrag för främjande

av omställning i ekologisk riktning. I budgetpropositionen för 2000

tilldelades Miljöteknikdelegationen 10 miljoner kronor för att fortsätta

sitt uppdrag under år 2000.

Miljöteknikdelegationen har under sin verksamhetsperiod initierat

tävlingar för att demonstrera och verifiera tekniker för marksanering

respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en nationell

tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade innovationer,

kravspecifikationer för smörjfetter, tvåtaktsoljor, inomhusfärger på trä

samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla småbilar,

inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i

fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök,

samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.

Ytterligare projekt utgörs av Miljöinnovationstorget, en mötesplats för

innovatörer och finansiärer, Miljötekniktävlingar, teknikupphandling av

ruttplaneringssystem, demonstration av teknik för sanering av mark

förorenad med klorerade lösningsmedel, demonstrationstumé för

miljöanpassade gödselspridare, demonstrationsprojekt för samordning av

transporter och kunskapssammanställning om smarta hus.

År 1999 genomfördes en internationell utvärdering av Miljöteknik-

delegationens verksamhet. Där konstaterades bl.a. att det grepp

delegationen tagit för att kompensera brister i marknadens funktionssätt

kunde bli ett kraftfullt sätt att genomföra statlig näringspolitik. Med små

ekonomiska resurser hade Miljöteknikdelegationens lyckats förändra

marknadens sätt att arbeta, medan marknadsaktörerna låtits uppnå de

resultat som politiken är avsedd för, dvs. ökad användning av miljö-

anpassade varor och tjänster. Delegationen har sammanställt

erfarenheterna av de verktyg och de arbetssätt som använts.

Inför år 2000 vidgades Miljöteknikdelegationens uppdrag till att även

omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och

tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och

endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att prova olika

metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags inter-

nationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag som

erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett hållbarhets-

Skr. 2000/01:38

103

perspektiv, vilket är ett betydligt större segment än den renodlade miljö- Skr. 2000/01:38

/reningstcknikbranschen. Tillsammans med en rad aktörer runt om i

Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat närmare 20-talet

projekt avseende export av miljöanpassade varor och tjänster, inriktade

på att kartlägga det svenska utbudet, att analysera exportmarknader, att

skapa ett ”kommunikationsfönster” samt att underlätta samverkan mellan

företag.

I februari 2000 överlämnade Miljöteknikdelegationen "Miljö-

anpassning för tillväxt - förslag till en nationell strategi" (Miljöteknik-

delegationens PM 2000:3) i enlighet med uppdrag i regleringsbrevet.

Rapporten ger förslag på hur Sverige kan fortsätta att arbeta tör ökad

kommersialisering, användning och export av miljöanpassade varor och

tjänster.

Åtgärd N 97:12 (f.d, N 97:2) Energipolitiskt program

Riksdagen godkände 1997 utformningen av ett sjuårigt program för ett

ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmets huvud-

inriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och

demonstration av ny energiteknik. Programmet löper t.o.m. 2004 och

omfattar också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser i

Baltikum och Östeuropa.

I budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit vissa

förändringar i programmet, huvudsakligen avseende dess kortsiktiga

åtgärder. I skrivelsen Den fortsatta omställningen av energisystemet (skr.

2000/01:15) har regeringen redovisat resultat och slutsatser av genom-

förda utredningar av åtgärderna inom 1997 års energipolitiska program.

Åtgärd N 97:13 Miljöledningssystem

Trafikverken har regeringens uppdrag att utarbeta miljöledningssystem.

Banverket och Vägverket arbetar med att utveckla sina miljölednings-

system enligt kraven i standarden ISO 14001. Även Luftfartsverket,

Sjöfartsverket, SJ och Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)

utvecklar miljöledningssystem.

Åtgärd N 98:1 (f.d. K 98:1) Utarbeta miljö- och trafiksäkerhets-

program

1 det trafikpolitiska beslutet redovisas mål bl.a. för en god miljö och säker

trafik. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att, i samråd med

Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet,

utarbeta en nationell miljö- och säkerhetsstrategi lör vägtransport-

systemet fram till år 2007. Uppdraget redovisades till regeringen den 1

november 1999. Vägverket använder rapporten som underlag för

utvecklingen av arbetet med miljö och trafiksäkerhet inom sektorsarbete i

samarbete med bl.a. Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

Åtgärd N 98:2 (f.d. K 98:2) Översyn av möjligheterna att införa

miljöstyrande vägavgifter

En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en lagstiftning för

miljöstyrande vägavgifter i tätort har redovisat sina förslag i februari

1999 (SOU 1998:169). Utredningen har remissbehandlats. Rättsväsendet

104

är i remissvaren genomgående mycket kritiska till förslaget. En Skr. 2000/01:38

återkommande kritik är att förslaget är ett försök att kringgå förbudet för

kommunerna att beskatta andra än kommunens egna medlemmar.

Kommuner och regioner efterfrågar genomgående större direkt inflytande

över avgiftsinstrumentet. Näringsdepartementet analyserar för närvarande

hur man kan gå vidare med frågan.

Åtgärd N 98:3 (f.d. K 98:3) Utveckla konkreta och uppföljningsbara

etappmål för intrångs- och barriäreffekter

(Se även åtgärd N 97:1.)

Med anledning av det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) uppdrog regeringen åt SIKA att i

samarbete med Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket,

Riksantikvarieämbetet, Boverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och i

förekommande fall de regionala självstyrelseorganen att utveckla

underlag för uppföljningsbara etappmål. Dessa etappmål skall bl.a.

minimera den påverkan som transportsystemet ger upphov till på

bebyggelsemiljön, natur- och kulturmiljön, den biologiska mångfalden

samt hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Uppdraget

redovisades den 1 maj 2000. Frågan bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Åtgärd N 98:4 (f.d. K 98:4) Ökade insatser för miljöanpassade

transporter

Enligt det transportpolitiska beslutet tilldelades Kommunikations-

forskningsberedningen (KFB) 20 miljoner kronor extra under år 1999 för

att möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av

miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningar för att ställa om

transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi-

och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt

som beredningen medfmansierar.

KFB finansierade under år 1999 FUD (Forsknings-, Utvecklings- och

Demonstrations-) projekt inom området systemdemonstrationer för

miljöanpassade transporter för 1,4 miljoner kronor. Dessutom gick 12

miljoner kronor till projekt inom ”Strategisk miljöforskning”. Målet på

20 miljoner kronor nåddes inte, beroende på att det tar tid att bygga upp

en ny projektstock. Regeringen har sänkt målet till 15 miljoner kronor i

2000 års regleringsbrev.

Åtgärd N 98:5 (f.d. K 98:5) Ett samordnat och effektivt gods-

transportsystem

Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att följa

utvecklingen på godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande

synsätt med syfte att effektivisera godstransportssystemet och göra det

säkert och ekologiskt hållbart. Delegationen har även till uppgift att öka

samverkan mellan godstransportsystemens aktörer och staten samt att

förtydliga statens roll i detta system. Arbetet är inriktat på att i juni 2001

kunna presentera en samlad svensk godstransportstrategi med förslag på

åtgärder såväl nationellt som internationellt.

105

Åtgärd N 98:6 (f.d. K 98:6) Genomförande av EU-strategin från Skr. 2000/01:38

toppmötet i Cardiff 1998 inom transportsektorn

I december 1998 lämnade transportrådet en rapport angående uppfölj-

ningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.1

rapporten underströks bl.a. transportrådets avsikt att fortsätta arbetet med

att ta fram en enhetlig strategi och relevanta miljömål i syfte att påskynda

integreringen av miljökrav och hållbar utveckling i den gemensamma

transportpolitiken. En strategi för integrering av miljö och hållbar

utveckling i transportpolitiken antogs på transportministermötet i oktober

1999. Strategin gäller för perioden 2000-2004. Den första uppföljningen

kommer att ske under del svenska ordförandeskapet våren 2001.

Åtgärd N 98:7 (f.d. A 98:1) Lagstiftning som berör distansarbete

I september 1998 lämnade Distansarbetsutredningen sitt betänkande

Distansarbete, SOU 1998:115. Utredningen har bl.a. haft till uppgift att

se över lagstiftning som berör distansarbete. Den har också haft till

uppgift att bedöma konsekvenserna för den yttre miljön. Betänkandet har

remissbehandlats.

Åtgärd N 98:8 (f.d. A 98:2) Kartläggning av den pågående om-

ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön

I juni 1998 redovisade Arbetarskyddsstyrelsen resultatet av ett regerings-

uppdrag att kartlägga effekter på arbetsmiljön av omställningen till ett

ekologiskt hållbart samhälle. Rapporten följs upp i verksamhets-

programmet för Arbetarskyddsverket för åren 2000-2002. Uppföljning

sker också genom att Yrkesinspektionen granskar kretsloppsanläggningar

och genom att utbildningsmaterial tas fram inom Arbetarskyddsstyrelsen

för nyckelpersoner (arbetsledare m.m.) inom kretsloppsanknuten

verksamhet.

I augusti 1998 beslutade regeringen att ge bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen

ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. I början av

oktober 1999 lämnade myndigheten en första lägesredovisning till

regeringen. Arbetet med slutrapporten pågår inom Arbetarskydds-

styrelsen.

Åtgärd N 98:9 (f.d. N 98:1) Stöd till projekt för ekodesign

Staten medfinansierar, inom ramen för en större NUTEK-satsning på

miljöanpassad produktutveckling, ett ekodesignprojekt som syftar till att

utveckla mer miljövänliga produkter i fjorton mindre företag. Projektet

leds av Stiftelsen Svensk industridesign (SVID) och avslutas under 2000.

1 slutet av 1999 startade SVID även ett nytt tvåårigt projekt som bygger

på erfarenheter från ekodesignprojektet. Målet är att 8-10 företag i

branscher med hög miljöbelastning skall framställa nya och mer

miljövänliga produkter och tjänster med hjälp av milj outbildade

designers. Regeringen har anslagit 500 000 kronor till projektet. Den

totala budgeten uppgår till 4,5 miljoner kronor.

Åtgärd N 98:10 (f.d. N 98:2) Uppföljning av skogspolitiken

Riksdagen beslutade i november 1998 i enlighet med regeringens förslag

i propositionen om uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) att

106

vissa bestämmelser i skogsvårdslagen skulle skärpas i syfte att bättre nå

skogspolitikens produktions- och miljömål. Tidigare under året hade

ytterligare skärpningar gjorts i anslutning till beslutet om miljöbalk och

foljdlagstiftningen till denna. Resursförstärkningarna till rådgivning och

områdesskydd under år 1999 fortsätter under de två följande åren.

Kraftiga resursförstärkningar för områdesskydd och ädelskogsplantering

beräknas för perioden 2001-2003.

Åtgärd N 98:11 (f.d. N 98:4) Genomförande av EU-strategin från

toppmötet i Cardiff 1998 inom energisektorn

Inom ramen för energirådets ansvarsområde betonar Sverige vikten av att

en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på energi-

området skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och flexibla.

Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete är den

inre marknaden för energi, fömybara energikällor, energieffektivisering,

forskning och utveckling samt ekonomiska styrmedel och andra

finansiella åtgärder.

Åtgärd N 98:12 Uppdrag avseende miljömålsarbetet

Regeringen har givit Närings- och teknikutvecklingsverket, Energi-

myndigheten, Skogsstyrelsen och Statens geologiska undersökning i

uppdrag att utarbeta och redovisa förslag till delmål till miljökvalitets-

målen med tillhörande åtgärdsstrategier. Uppdraget redovisades den 1

oktober 1999.

Åtgärd N 99:1 Driva miljöfrågor inom luftfartens område inter-

nationellt

Omcertifiering av äldre flygplan

Vissa typer av äldre flygplan byggs om med ljuddämpare så att de klarar

strängare bullemormer. EU vill emellertid skärpa gällande bullemormer.

Eftersom det har varit svårt att få till stånd en skärpning av buller-

normerna inom regelverket för den internationella civila luftfarts-

organisationen ICAO valde EU att skapa en kompletterande EG-rättsakt

för detta. Den 4 maj 2000 trädde rådets förordning (EG) nr 925/1999 i

kraft. Förordningen syftar till att genom ett nyregistreringsförbud

förbjuda flygplan från såväl EU som tredje land att utöka sina register

med äldre flygplan försedda med ljuddämpare.

Samtidigt pågår ett arbete inom ICAO och förhoppningen är att

organisationen under sin generalförsamling hösten 2001 skall ta beslut

om skärpta bullemormer på global nivå.

Kväveoxider

På grund av flygtrafikens kraftiga ökning beräknas utsläppen av

kväveoxider att öka i väsentlig grad. Miljökommittén CAEP inom ICAO

har tagit fram ett förslag om en reduktion av kväveoxider med 10

procent. Denna reduktion är i stor utsträckning ett resultat av svenska

insatser. Förhoppningen är att ICAO skall fatta beslut under

organisationens generalförsamling hösten 2001.

Skr. 2000/01:38

107

Utsläpp av koldioxid

Enligt Kyoto-prolokollet från 1997 skall de globala utsläppen av s.k.

växthusgaser under perioden 2008-2012 minska med 5,2 procent jämfört

med 1990 års nivå. EU-ländema har ett gemensamt åtagande att minska

utsläppen med 8 procent. Luftfartens klimatfrågor skall hanteras via

ICAO. Arbete pågår med att finna lämpliga styrmedel som skatter för att

minska de ökande utsläppen av koldioxid. Flera länder vill införa en

koldioxid- eller bränsleskatt för detta syfte.

FN:s klimatpanel 1PPC har nyligen redovisat en specialrapport om

flygets påverkan på atmosfären. En viktig slutsats av rapporten är att

förbättrad teknologi inte är tillräcklig för att minska flygets påverkan på

växthuseffekten. Rapporten kommer att diskuteras i de fortsatta klimat-

förhandlingarna.

Åtgärd N 99:2 Luftfartsavgifter differentierade med avseende på

buller

Luftfartsverket fick den 10 december 1998 regeringens uppdrag att

vidareutveckla de nuvarande miljörelaterade luftfartsavgiftema, bl.a.

genom att ta fram ytterligare uppgifter om flygplanens bulleregenskaper

för att snarast ta fram ett underlag för en komplettering av landnings-

avgiften. Uppdraget avrapporterades i oktober 1999.

Inom ECAC (den europeiska luftfartskonferensen) har ett förslag till

ett utökat miljöklassningssystem avseende flygplanens bulleregenskaper

presenterats hösten 1998. Det har dock inte accepterats av ECAC:s

miljöarbetsgrupp ANCAT. Frågan om Sverige skall genomföra ett eget

miljöklassningssystem eller invänta ECAC:s fortsatta arbete bereds.

Åtgärd N 99:3 Infrastrukturplanering

Arbetet med kommande långsiktiga planer för åtgärder i transport-

infrastrukturen har påbörjats. I november 1999 avrapporterade Statens

institut för kommunikationsanalys (SIKA) och trafikverken en strategisk

analys som utgör ett underlag för regeringens överväganden inför

uppdateringen av gällande inffastrukturplaner. I analysen belyses bl.a.

miljöeffekterna av olika handlingsalternativ. SIKA, Riksantikvarie-

ämbetet, Boverket och Naturvårdsverket har stött arbetet med att utveckla

metodik för strategisk miljöbedömning och har i januari 2000

dokumenterat och utvärderat den metod som har använts.

Nya förutsättningar

Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att

vissa större planerade trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av

regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar

med minst fyra körfält och en sträckning av minst 10 kilometer samt

järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på

en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik. 1

och med att miljöbalken börjat tillämpas ställs nu större krav på att

framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede.

Detta ger utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar. Bland de

första projekten som regeringen prövar enligt miljöbalken återfinns

Botniabanan och väg E 6 Uddevalla-Svinesund, delen Torp-llåby.

Skr. 2000/01:38

108

De skärpta kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild, natur- och

kulturvärden samt estetik som år 1999 infördes i väglagen och lagen om

byggande av järnväg har bl.a. lett till att gestaltningsfrågor behandlas

grundligare i vägarbetsplaner och jämvägsplaner.

Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens

Järnvägar hör till de myndigheter som under våren 1999 redovisade

program för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall

främjas och tas tillvara när myndigheterna bygger och förvaltar

byggnader och anläggningar. Kvalitetsprogrammen genomförs nu. Hög

kvalitet och god utformning i samspel med natur- och kulturmiljön samt

med beaktande av drift- och underhållsaspekter innebär en god

hushållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser och leder

till att byggnader och anläggningar tar lång livslängd. Samtliga trafikverk

fick i januari 2000 regeringens uppdrag att vidareutveckla kvalitets-

programmen och ge dem en mer publik redovisning under Arkitekturåret

2001.

Åtgärd N 99:4 Utveckla stadstrafikprogram

Vägverket har mot bakgrund av regeringens miljöpolitiska proposition

(prop. 1997/98:145) fått i uppdrag att ta fram underlag till stöd för

utarbetandet av program och planer för trafiksystemet. Dessa planer skall

ange hur kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken kan stärkas och

biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. I ett sådant arbete

är det angeläget att insatserna särskilt koncentreras på sådana åtgärder

som medverkar till att delmålen angående minskat trafikbuller samt

målen angående ren luft m.m. kan uppnås. Uppdraget redovisades till

regeringen den 1 oktober 1999 för vidare överväganden.

Åtgärd N 99:5 Nordisk konferens om miljösektorns betydelse för

ökad tillväxt och sysselsättning

Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet i det nordiska

samarbetet, då miljö och sysselsättning var de två s.k. profilfrågorna,

anordnades under våren 1999 en nordisk konferens. Syftet var att

inventera frågeställningar och nuläge kring miljö och sysselsättning samt

ge möjlighet till erfarenhetsutbyte och få till stånd ett samarbete mellan

länderna på området. AMS, med bistånd från Naturvårdsverket,

Näringsdepartementet och Miljödepartementet, arrangerade konferensen,

som hade cirka 50 deltagare från de nordiska länderna. En rapport från

konferensen har utarbetats. I december 1999 anordnade NUTEK,

Naturvårdsverket och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH i samverkan

ett seminarium om miljö och sysselsättning. En slutsats från seminariet

var att det finns en betydande utvecklingspotential för näringslivet på den

s.k. miljödrivna marknaden. Nya produkter och system med höga

miljöprestanda bedöms på ett betydande sätt kunna bidra till näringslivets

tillväxt och förnyelse och därmed nya sysselsättningstillfällen.

Åtgärd N 99:6 Oljeutsläppsutredningen

Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att

komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar på vikten

av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagnings-

Skr. 2000/01:38

109

anordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras.

Utredningen föreslår bl.a. att särskilt utbildade åklagare skall svara för

ledningen av brottsutredningar rörande olagliga oljeutsläpp och att alla

utsläpp av oljehaltiga blandningar förbjuds inom Sveriges sjöterritorium.

Vidare föreslås att olagliga utsläpp som begåtts av utländska fartyg i

Sveriges ekonomiska zon skall kunna leda till lagföring i Sverige.

Beredning av utredningens förslag pågår och en proposition är planerad

till våren 2001.

Åtgärd N 99:7 Transportforskning

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning

för medborgarna och näringslivet i hela landet. Transportforskningen

skall bidra till att detta mål uppfylls. Forskning om långsiktigt hållbara

transportsystem är ett prioriterat strategiskt forskningsområde. Inom den

tillämpade transportforskningen har miljöanpassade transporter och

drivmedel samt kollektivtrafik givits särskild prioritet.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år

tillbaka drivit breda forskningsprogram med inriktning som berör bl.a.

bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar. El-,

bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt

möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå

mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-

reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar

också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att

åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.

Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade

fordon och drivmedel ställer dock fortsatta krav på omfattande FUD-

insatser. Vidare överväganden i dessa frågor pågår.

Åtgärd N 99:8 Utredning om det statliga åtagandet för forskning

och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motor-

fordonsområdet

En särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över det statliga

åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och

bränslen inom motorfordonsområdet. Uppdraget omfattar även avgas-

utsläpp från arbetsmaskiner. Utredaren skall beakta det pågående arbetet

inom EU med att ta fram det femte ramprogrammet för forskning och

utveckling och andra forskningsprogram som berör avgasfrågor.

Utredaren redovisade resultatet i april 2000 i betänkandet ”Ren luft på

väg” (SOU 2000:35). Betänkandet remissbehandlas for närvarande.

Åtgärd N 99:9 Omställning av näringsliv och samhälle mot hållbar

utveckling

Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att

uppnå miljöanpassad tillväxt och förnyelse. NUTEK medverkar i detta

arbete genom olika former av insatser. Dessa utgörs av övergripande

initiativ bl.a. genom utveckling av en strategi för ekoeffektivitet för

svenskt näringsliv, av programsatsningar inom områden där Sverige har

komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya material (biofibrer, kompositer,

Skr. 2000/01:38

110

biopolymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror

(skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK ger också stöd till små-

företagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad

produktutveckling, miljöstyrning i små företag), och andra insatser är

generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri (livscykel-

analys, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid givna

kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter (såddfmansiering,

företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling).

NUTEK deltar även i internationell samverkan inom området, bl.a.

EU-samarbete och Baltic 21. NUTEK har till regeringen efter ett

omfattande samråd med näringslivet och i samverkan med Naturvårds-

verket överlämnat rapporten Näringslivets miljöarbete. En plattform, som

visar på stor samsyn mellan NUTEK och näringslivet, har lagts för det

fortsatta arbetet för att stimulera utvecklingen i riktning mot ett hållbart

samhälle. Ett centralt inslag är fortsatta mer formaliserade och

systematiska dialoger med branschorganisationer och företag för att

stimulera arbetet inom näringslivet.

Åtgärd N 99:10 Integrering av miljö och hållbar utveckling i EU:s

arbete inom sektor industri

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla

konstellationer inom ministerrådet att integrera miljö och hållbar

utveckling i gemenskapens verksamhet inom respektive område samt att

övervaka framstegen och att fastställa indikatorer som kan möjliggöra en

utvärdering av integrationsarbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i

december 1998 fick bl.a. rådet för industri i uppdrag att inleda arbetet

med integration av miljö och hållbar utveckling inom sitt område. En

inledande rapport om integrationsarbetet fastställdes av industri-

ministrarna vid deras möte i november 1999 som överlämnades till

Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999. Europeiska rådet ombad

Ministerrådet att slutföra det påbörjade integrationsarbetet samt att

förelägga Europeiska Rådet i juni 2001 en strategi som möjliggör

införandet av en tidsplan för ytterligare åtgärder och ett antal indikatorer

för de berörda sektorerna.

Åtgärd N 99:11 Samverkansprogram för att utveckla miljövänligare

bilar

I april 2000 undertecknades ett avtal mellan svenska staten och

fordonstillverkama om ett samverkansprogram för utveckling av mer

miljöanpassade fordon. Industrin inbjöds i regeringsförklaringen år 1998

till detta samarbete som både syftar till att minska vägtrafikens bidrag till

miljöförstöringen och att skapa förutsättningar för en långsiktigt

konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Satsningen innebär att upp till

1 800 miljoner kronor satsas gemensamt under perioden 2000 t.o.m.

2005, varav den statliga finansieringen kommer att uppgå till maximalt

500 miljoner kronor. Industrin bidrar således med cirka 1 300 miljoner

kronor. Programmet omfattar områden såsom avancerad förbrännings-

teknik, hybridfordon och bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän

kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkama är avsikten att även

universitet och högskolor, forskningsinstitut samt underleverantörer skall

Skr. 2000/01:38

111

medverka i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Program-

rådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genom-

förande. Programmet har under våren inlett sin verksamhet; kansliet är

etablerat och programrådet har hittills fattat beslut om ett tiotal

delprojekt.

Åtgärd N 99:12 Regionala tillväxtavtal

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.

1997/98:62) introducerades regional näringspolitik. Politiken har som

mål en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer.

Utgångspunkten är varje regions specifika möjligheter att bidra till

tillväxt och sysselsättning.

Regionala partnerskap formulerar treåriga program för tillväxt och

kommer överens om hur dessa skall finansieras och genomföras. Arbetet

samordnas av länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorganet.

Centrala myndigheter och organisationer kan knytas till avtalen. Det

regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjlig-

heterna att använda resurserna mer flexibelt än tidigare.

I riktlinjerna för tillväxtavtalen sägs att prioriteringarna i programmen

skall utformas så att de främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Detta

förutsätter att det finns en bred miljökompetens i partnerskapen. Våren

1999 gjordes en oberoende utvärdering av de första utkasten till

tillväxtavtal. Hösten 1999 granskades avtalen av en grupp tjänstemän

inom Regeringskansliet och några myndigheter. 1 båda dessa genom-

gångar ingick att analysera hur väl ekologisk hållbarhet har integrerats i

arbetet. Resonemangen om miljöaspekter och hållbar utveckling har

successivt förbättrats. 1 några fall är nu hållbar utveckling väl integrerad.

Generellt är emellertid kopplingen till miljömålen svag, men miljö-

frågorna bedöms kunna utvecklas ytterligare med relativt små insatser.

Länsstyrelser och självstyrelseorgan som samordnar arbetet skall i en

rapport till regeringen en gång per år redovisa hur arbetet utvecklas. Det

ingår då bl. a. att beskriva hur avtalen förbättras avseende ekologisk

hållbarhet.

Arbetet med de regionala tillväxtavtalen har tydliggjort behovet av att

utveckla metoder för att främja arbetet med miljö och hållbar utveckling.

Regeringen avser därför att utse tre pilotlän med intresse för att arbeta för

att bättre integrera ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv i sina tillväxtavtal.

Erfarenheterna skall spridas till övriga län.

Åtgärd N 99:13 Biobränslenas miljö- och hälsoeffekter analyseras

I Regeringskansliet bedrivs projekt som har strategisk betydelse för de

framtida möjligheterna att på energiområdet balansera ekologiskt,

ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett projekt rör förbränning av

biobränslen. En ökad användning av biobränslen kräver ökad kunskap

om biobränslenas förbränningsegenskaper och biobränslenas miljö- och

hälsoeffekter. Avsikten är att tillsammans med näringslivet utarbeta en

strategi för information och rådgivning om förbränning av biobränslen.

Skr. 2000/01:38

112

Åtgärd N 99:14 Tillförseln av el från fömybara energikällor skall Skr. 2000/01:38

öka

I propositionen Ekonomiska förutsättningar för elproduktion från

fömybara energikällor (prop. 1999/2000:134) har regeringen lämnat

förslag till riktlinjer för ett marknadsbaserat system för att främja

produktion och handel med fömybar el. Den 31 augusti 2000 tillkallades

en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till den tekniska

utformningen av systemet. Uppdraget skall redovisas den 31 oktober

2001.

Åtgärd N 99:15 Förutsättningarna att utnyttja långsiktiga avtal om

energieffektivisering som komplement till styrmedel undersöks

För att nå energipolitikens och miljöpolitikens mål måste de styrmedel

som används kombineras så att de bidrar till en balans mellan

konkurrenskraft och miljökrav. Därför behöver det utvecklas nya typer av

styrmedel. Erfarenheter visar att långsiktiga avtal mellan staten och

näringslivet kan vara ett kostnadseffektivt alternativ eller komplement till

lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Regeringskansliet bedriver

därför ett projekt med syfte att undersöka förutsättningarna att utnyttja

långsiktiga avtal för energieffektivisering i Sverige. Regeringen beslutade

den 31 augusti 2000 att det inom Regeringskansliet skall tillsättas en

förhandlare med uppgift att ta fram underlag och förslag till långsiktiga

avtal med syfte att uppnå effektivare energianvändning i den

energiintensiva industrin.

Åtgärd N 99:16 Ett effektivare råvaruutnyttjande i svenska bas-

näringar stimuleras

För att främja effektiviteten i råvaruutnyttjandet inom svenska bas-

näringar tas ett samlat underlag fram som grund för en internationell

jämförelse av intensiteten i råvaruutnyttjandet.

Åtgärd N 99:17 Miljöinriktad verksamhet inom Nordtest

Svenska staten stödjer via Nordiska Ministerrådet (Nordtest) utveckling

av provningsmetoder inom bl.a. miljöområdet. Expertgrupper har pekat

ut områden som bedöms som angelägna att stödja finansiellt med bidrag.

Prioriterade områden med miljöanknytning under år 2000 är bl.a.

följande:

Bioteknologi

- Riskidentifiering och riskbedömning vid användning av alla typer av

genetiskt modifierade mikroorganismer och växter i den nordiska

miljön.

- Belysa spridning av antropogena ämnen i jord, vatten och luft samt

deras nedbrytning och nedbrytbarhet.

Bygg

- Provningsmetoder om materials påverkan på hygien, hälsa och

innemiljö.

- Metoder som underlättar klassificering av återbruksmaterial.

Fast avfall

- Provtagning och karakterisering av fast avfall.

- Provtagning och karakterisering av jord och sediment.

113

- Utveckling av metoder för att främja hållbar utveckling.

Materialanvändning

- Materialens livscykel, bl.a. karakterisering och planeringsvärden av

recirkulerade material.

Åtgärd N 99:18 Satsningar inom ramen för Nordisk Industrifond

Genomgående gäller för de satsningar som görs av Nordiska Industri-

fonden att miljöhänsyn skall beaktas vid fondens beslut om stöd till FoU-

projekt. Ett av Nordisk Industrifonds satsningsområden är Bärkraftig

industriell produktion, vilket skall bidra till att stärka konkurrenskraften

hos det nordiska näringslivet genom att initiera offensiva projekt där

näringsliv, forskningsinstitut och universitet samarbetar. Målsättningen är

att skapa en plattform där nordisk industri, tillsammans med

forskningsinstitut och universitet, kan utveckla industriellt anpassade

lösningar. Projekt kommer att genomföras inom tre centrala områden:

- Utveckling av verktyg för miljöanpassad näringsverksamhet

- Återvinningsprocesser

- Avfallshantering.

Åtgärd N 99:19 Provnings- och mätteknisk FoU

Inom Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP) bedrivs utveckling

av nya provningsmetoder och mättekniker. Verksamheten omfattar olika

teknikområden och branscher där miljöaspekter ingår. Staten lämnar ett

bidrag till SP på drygt 40 miljoner kronor.

Under året förslagna nya åtgärder

Åtgärd N 99:20 Järnvägspaketet

I december 1999 enades EU:s transportministrar om ett nytt "järnvägs-

paket". Grunden för kompromissen är att Europas järnvägar snabbt måste

vitaliseras om de inte skall fortsätta att tappa marknadsandelar. Det är

inte acceptabelt att järnvägen, som är relativt miljövänlig, förlorar sin

konkurrenskraft i förhållande till mindre miljövänliga transportsätt.

Uppgörelsen innebär:

- att marknaden för internationella godstransporter öppnas på ett

särskilt transeuropeiskt järnvägsnät,

- att alla järnvägsföretag i medlemsstaterna kan söka tillstånd för

trafik på detta nät,

- att banhållning och trafikutövning tydligare delas upp för att skapa

insyn och undvika diskriminering av nykomlingar på marknaden,

- nya principer för fördelning av tåglägen och för prissättning av

järnvägsinfrastruktur

- förslag till fortsatt arbete för att komma till rätta med problem som

rör samtrafik på de olika nationella järnvägsnäten och eliminering

av flaskhalsar i infrastrukturen.

Skr. 2000/01:38

Ett observationssystem inrättas som skall ge kommissionen möjlighet att

följa utvecklingen på järn vägsmarknaden. Säkerhetsaspekterna skall

114

garanteras genom åtgärder på nationell nivå och möjligheterna att inrätta

en EU-myndighet för detta syfte skall studeras vidare.

Överenskommelsen är ett viktigt steg på vägen mot en europeisk

järnväg med större konkurrenskraft. Det bör nu finnas möjligheter för

svenska transportkunder att använda järnvägen för långväga gods-

transporter. Med ökad konkurrens kan priserna sänkas och effektiviteten

förbättras på Europas järnvägar. Nu finns instrumenten för att verka för

en utveckling i denna riktning.

Åtgärd N 99:21 (f.d. M 99:28 resp. In 97:1, delvis) Främja en

hållbar samhällsplanering genom att utveckla samordningen m.m.

EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en

sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium -

European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP

syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av

Gemenskapens politikområden. I mars 2000 gav regeringen NUTEK och

Boverket i uppdrag att upprätta ett gemensamt sekretariat för Sveriges

medverkan i EU:s regionala utvecklingsplanering. En praktisk

tillämpning av tankarna i ESDP sker inom ramen för gemenskaps-

initiativet Interreg II C och för perioden 2000-2006 i det nya Interreg III

B. Sedan hösten 1999 har inom Regeringskansliet Näringsdepartementet

huvudansvaret för frågor kring regional utvecklingsplanering.

Samhällsplaneringen har viktiga uppgifter i arbetet med att nå målen

om en ekologiskt hållbar utveckling. Om omställningsarbetet skall bli

framgångsrikt måste planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska,

sociala och ekonomiska aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen

och hushållningen med naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett

förbättrat kunskapsunderlag och en fortlöpande metodutveckling.

Behovet av ökad samverkan mellan sektorer och mellan lokal, regional,

nationell och transnationell nivå i planeringen blir också allt mer

uppenbar.

Skr. 2000/01:38

115

Skr. 2000/01:38

4.10 Miljödepartementet

Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna

lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen

har godkänt regeringens förslag till nationella miljökvalitetsmål (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Syftet med

miljömålen är att ange vilket miljötillstånd som skall uppnås inom en

generation. En parlamentarisk kommitté har haft i uppdrag att i

samverkan med berörda myndigheter analysera och vidareutveckla de

delmål och åtgärdsstrategier som behövs för att de övergripande

miljökvalitetsmålen skall kunna nås (M 1998:07). Kommittén

överlämnade i juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar

(SOIJ 2000:52) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser

från olika aktörer inom alla samhällssektorer. Den nya strukturen för

miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta

inom miljöpolitiken och skall ses som ett led i strävandena att

decentralisera miljöarbetet. I myndigheternas ansvar ingår bl.a. att

identifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom området ger

upphov till, att med utgångspunkt från de nationella miljökvalitetsmålen

sätta upp mål för verksamheten inom det egna ansvarsområdet samt att

konkretisera behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås. Inom ramen

för sektorsansvaret har 24 myndigheter fått ett särskilt ansvar för att

verka för att arbetet med ekologisk hållbarhet förs framåt. Naturvårds-

verket har analyserat principiella gränsdragningar mellan myndigheter

och redovisat vilka tvärsektoriella frågor som myndigheterna iakttagit.

Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär en sam-

ordnad och skärpt miljölagstiftning som verksamt kommer att bidra till

att miljömålen uppnås. Miljöbalken kommer att följas upp i enlighet med

vad som sagts i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45).

De elva gröna nyckeltal som föreslagits av Miljövårdsberedningen

presenterades i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen 1999

(prop. 1998/99:100, bilaga 5) samt i budgetpropositionen för 2000 (prop.

1999/2000:1, utg.omr. 20). Fem av nyckeltalen presenterades också i

Finansplanen. Presentationen av Gröna nyckeltal i vårpropositionen utgör

ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i

dessa propositioner. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att

vidareutveckla nyckeltalen. För att mäta resultatet av del pågående

arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle behövs uppföljningssystem.

Syftet med Gröna nyckeltal är att ge en första uppfattning om den

svenska samhällsutvecklingen går åt rätt håll och i önskad takt.

En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och

minska produkters negativa påverkan på människors hälsa och på miljön.

Regeringen har därför presenterat en strategi för arbetet med att

formulera en miljöorienterad produktpolitik på nationell nivå och för att

medverka till en integrerad produktpolitik inom EU och globalt.

116

En betydande del av de samlade resurserna i form av bl.a. Skr. 2000/01:38

byggprodukter och energi tas i anspråk vid uppförande av byggnaderna

och anläggningar samt i förvaltnings- och bruksskedet. Utvecklingen mot

ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter att byggsektorn liksom alla

sektorer inriktar sitt arbetet mot en långsiktigt effektiv resursanvändning.

Byggnader och anläggningar bör därvid lokaliseras och utformas på ett

miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark,

vatten och andra naturresurser främjas med beaktande av inomhusmiljö-

och arbetsmiljöaspekter. Vägledande för arbetet skall vara de uppsatta

nationella miljökvalitetsmål som berör fysisk planering.

Pågående åtgärder

Åtgärd M 97:1 I en öppen dialog med det svenska näringslivet ta

fram strategier för ett hållbart näringsliv

Miljövårdsberedningen har i kommittédirektiv (dir: 1998:65) fått i

uppdrag att medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling

av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en

dialog med delar av näringslivet om dess arbete mot en hållbar

utveckling.

Miljövårdsberedningen för sedan hösten 1999 en dialog med företag

som är verksamma inom områdena ”Bygga/bo” respektive ”Framtida

handel” med dagligvaror. Projektet Framtida handel har ett brett

perspektiv och omfattar även företag som distribuerar varor samt företag

som arbetar med elektronisk handel. I projektet Bygga/bo deltar förutom

bygg- och fastighetsbranschens olika aktörer även bl.a. telekomföretag

och företag från bank- och finanssektom. I vardera dialog deltar ett 20-tal

företag som alla är valda utifrån att de har ett aktivt miljöarbete.

Syftet med dialogerna är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i

de valda sektorerna samt att ta fram underlag för politiska beslut och

ställningstaganden om riktlinjer i miljöpolitiken. Dialogen kommer också

att ge erfarenheter om samtal och frivilliga åtaganden som medel för att

nå miljömålen. För att driva på arbetet i Bygga/bo respektive Framtida

handel tar beredningen och företagen tillsammans fram en vision, mål,

strategier och handlingsplaner för hur arbetet för hållbar utveckling kan

drivas vidare.

Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en

redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått, en redogörelse av

hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart

näringsliv samt förslag till fortsatta strategier och slutsatser om lämpliga

styrmedel.

Åtgärd M 97:2 Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet

Enligt ett svenskt-danskt regeringsavtal år 1994 skall länderna gemen-

samt genomföra ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen, dvs.

Skåne och östra Själland. Programmet som skall innehålla gemensamma

regionala miljökvalitetsmål och riktlinjer för en miljöinriktad regional

planering, tas fram i ett samarbete mellan regionala och lokala

myndigheter och organ. En första kartläggningsetapp har redovisats med

117

en delrapport till en konferens hösten 1998 och det fyraåriga EU-stödda Skr. 2000/01:38

projektet skall avslutas år 2000.

Åtgärd M 97:3 Utveckla former för miljö- och hushållningsprogram

för särskilda geografiska områden

Regeringen uppdrog i december 1997 åt sju berörda länsstyrelser att

utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skär-

gårdsområdena. Programmen redovisades i slutet av 1999. I de fyra

programmen finns ett par hundra förslag som berör skärgårdens miljö och

en långsiktig hushållning med natur- och kulturresurser. Utmärkande för

arbetet har varit att det skett i samarbete med aktörer på alla nivåer I

december 1997 beslutade regeringen i tilläggsdirektiv till Miljövårds-

beredningen (Jo 1968:A) att beredningen skulle följa och stödja arbetet

med regionala miljö- och hushållningsprogram samt utvärdera och

redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast den 31 augusti

2000. Beredningens betänkande ”Levande skärgård - Utvärdering av de

regionala miljö- och hushållningsprogrammen” (SOU 2000:67) slut-

redovisades i juni 2000. Remissbehandling av betänkandet pågår fram till

oktober 2000.

Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i

samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med

Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta

en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö-

och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.

Uppdraget har redovisats.

Åtgärd M 97:4 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbar

utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att

understödja de lokala investeringsprogrammen

Myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet i Umeå

inrättades i februari 1999. Myndighetens roll är att stödja arbetet för en

ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift är att stödja kommuner,

näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala investerings-

programmen för ekologisk hållbarhet. Myndigheten skall stimulera

kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att

kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att

angelägna frågor når forskarna. Myndigheten skall också förmedla

erfarenheter mellan praktiker.

Åtgärd M 97:5 (f.d. In 97:10) Verka för en effektiv försörjning med

geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning

En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska

data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är

angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så

effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv

användning av resurser och en hållbar utveckling. Lägesfaktorn är en av

samhällets viktigaste samordningsnycklar. Geografisk information bör

därför på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas i samhället.

Av den senaste IT-propositionen framgår att geografisk informations-

teknik är en viktig del i utvecklingen av informations- och kunskaps-

118

samhället (prop. 1999/2000:86). Regeringen avser att utveckla en strategi

för samhällets informationsförsörjning. En arbetsgrupp i Regerings-

kansliet har tagit fram ett förslag till strategi och föreslår att den börjar

tillämpas på bl.a. geografisk information (Ds 2000:34). Ett av

propositionens utvalda områden är IT för ett hållbart samhälle. I denna

del har regeringen för avsikt att under hösten 2000 tillsätta en särskild

delegation för IT och miljö med uppgift att kartlägga hur IT-

tillämpningar i högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och

främja en hållbar utveckling.

Miljövårdsberedningen har konstaterat att nästan alla miljödata har

någon form av geografisk koppling (SOU 1996:92). Miljöinformations-

utredningen har funnit att analyser i geografiska informationssystem kan

visa vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka

t.ex. en verksamhets lokalisering (SOU 1997:4). Utredningen om

avrinningsområden har uppmärksammat betydelsen av geografiska

informationssystem för att studera avrinningsområden (SOU 1997:155).

Miljömålskommittén har uppmärksammat geografiska informations-

system för att nå miljömålen (SOU 2000:52).

Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad

användning av geografisk informationsteknik inom den offentliga sektorn

(prop. 2000/01:1, utg.omr. 18). Satsningen pågår till och med 2001.

Satsningen avser breddutbildning mot området samhällsplanering och

standardisering. Sveriges nationalatlas har gjorts tillgänglig på Internet

( www.sna.se ).

Lantmäteriverket har i uppdrag att identifiera hinder och möjligheter

för en bredare användning av geografisk informationsteknik för att rikta

utvecklingen mot informations- och kunskapssamhället. Uppdraget skall

redovisas den 1 november 2000. Naturvårdsverket har i uppdrag att göra

en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljöområdet och

ett förslag till program har redovisats.

Regeringen har uppmärksammat behovet av forskning inom bl.a. IT-

frågor, miljö och hållbar utveckling i propositionen Forskning och

förnyelse (prop. 2000/01:3). Byggforskningsrådet har tagit fram en

rapport kring forskning och utveckling om geografisk informationsteknik

(dnr 118/2000).

Åtgärd M 98:1 Statistik m.m.

Kemikalieinspektionen respektive Naturvårdsverket har av regeringen

haft i uppdrag att genomföra en översiktlig studie av upplagring och

flöden av farliga kemikalier i samhället. Uppdraget redovisades till

Miljödepartementet i december 1999 och har remissbehandlats. Avsikten

med utredningen har varit att identifiera områden där kunskapen behöver

förbättras för att flöden och upplagring av farliga ämnen i samhället skall

kunna uppskattas översiktligt med en rimlig tillförlitlighet. Fokus i

utredningen har varit att närmare identifiera kunskapsluckor och föreslå

åtgärder till förbättringar inför kommande översiktliga uppskattningar av

flöden.

I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) gjorde regeringen bedöm-

ningen att statistik för materialflöden bör utvecklas. Regeringen gav

Statistiska Centralbyrån ett uppdrag om detta i samråd med Natur-

Skr. 2000/01:38

119

vårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter.

Uppdraget slutredovisades den 31 mars 2000. Frågan bereds lör

närvarande vidare inom Regeringskansliet.

Naturvårdsverket har i uppdrag att i samverkan med berörda

myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt- och

djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets

ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges

geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över

och ge förslag till en värderingsgrund eller -mall i syfte att skydda grund-

vattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för

dricksvattenförsörjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15

december 2000.

Åtgärd M 98:2 översyn av åtgärder inom klimatområdet.

Utredning av klimatpolitiken och ratificering av Kyotoprotokollet

I de internationella klimatförhandlingama arbetar Sverige för att de

utestående frågorna i Kyotoprotokollet skall kunna lösas i syfte att

protokollet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Vid

konventionens Ijärde partsmöte beslutades en tidsplan, Buenos Aires

Action Plan, som syftar mot beslut vid det kommande sjätte partsmötet

hösten 2000.

Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt

sammansatt kommitté (M 1998:06) med uppgift att presentera förslag till

en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid

att kostnadseffektivitet uppnås. Den s.k. Klimatkommittén redovisade

sina förslag för regeringen i april 2000. Betänkandet (SOU 2000:23)

remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen

bereds nu i Regeringskansliet.

Åtgärd M 98:3 Tillsätta en parlamentarisk beredning om mål i

miljöpolitiken

Riksdagen antog under våren 1999 propositionen Svenska miljömål -

Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6. rskr. 1998/99:183) som innebär ett nytt system med 15

nationella miljökvaliletsmål. Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att

tillsätta en parlamentariskt sammansatt beredning om mål i

miljöpolitiken. Den s.k. Miljömålskommittén (M 1998:07) redovisade

sina förslag för regeringen i juni 2000. Betänkandet (SOU 2000:52)

remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen

bereds nu i Regeringskansliet.

Åtgärd M 98:6 Ekonomiska resurser till miljöforskningen

I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslog regeringen

att miljöforskningen skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner

kronor till Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100

miljoner kronor för år 2001 och 2002.

Forskningen skall främst inriktas på forskning om miljöeffekter och

miljötoxikologi samt underlag för att uppnå miljömålen. Anslaget skall

också finansiera statens andel av den med näringslivet sam finansierade

forskningen vid Svenska Miljöinstitutet AB (1VL).

Skr. 2000/01:38

120

Skr. 2000/01:38

Åtgärd M 98:7 (f.d. In 98:5) Främja forskning kring byggd miljö

Stora naturresurser är inbyggda i den befintliga bebyggelsen och de

systemlösningar vi har i städerna medför att vi förbrukar stora resurser.

Såväl byggprocessen som förvaltningen av byggnader och den byggda

miljön måste utvecklas mot ökad resurseffektivitet och kretslopps-

lösningar. En viktig uppgift för forskningen är alltså att ta fram ny

kunskap om vägar till det resurseffektiva och uthålliga samhället. I

budgetpropositionen för 2000 har regeringen därför bl.a. föreslagit att

byggforskningen tillförs ytterligare resurser.

Åtgärd M 98:8 Uppdrag avseende särskilt sektorsansvar för

ekologisk hållbar utveckling

Regeringen beslutade i augusti 1998 att ge Kemikalieinspektionen,

Boverket, SGU och Naturvårdsverket ett särskilt sektorsansvar för arbetet

för ekologisk hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att

myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin

verksamhet samt verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs

framåt inom hela myndighetens sektor.

Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första

lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll,

arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med

ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet.

Vidareutvecklingen av det särskilda sektorsansvaret utreds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Åtgärd M 99:1 Utvecklingen av miljöledningssystem i statliga

myndigheter

Totalt 138 myndigheter arbetar med att införa miljöledningssystem i syfte

att organisera sitt miljöarbete och integrera miljöhänsyn i sina aktiviteter

och i beslutsfattandet. I detta ingår att göra en miljöutredning, dvs. en

kartläggning av de delar av myndighetens verksamhet som kan ge

upphov till negativa miljöeffekter, att ta fram en miljöpolicy samt mål

och handlingsplan för det fortsatta arbetet. En viktig del i arbetet är att

miljöanpassa upphandlingen.

Miljöledningsarbetet skall integreras i den ordinarie verksamheten.

Arbetet med miljöledningssystem skall följas upp, utvärderas, redovisas

och på sikt revideras. Avsikten är att efter redovisning och utvärdering av

miljöarbetet, kontinuerligt höja ambitionsnivån och sätta nya mål för det

fortsatta arbetet. Miljödepartementet har huvudansvar för införande av

miljöledning i statsförvaltningen och har sedan januari 1997 arrangerat

utbildning och givit stöd till myndigheternas arbete med att införa

miljöledning. Fr.o.m. september 2000 har det konkreta utbildnings-

ansvaret lagts på Naturvårdsverket (regeringsbeslut den 21 september

2000).

Myndigheterna som påbörjade införandet av miljöledningssystem 1997

och 1998 (”miljöpiloterna 97” respektive ”miljöledama 98”), fortsätter

arbetet med att integrera miljöledningssystem i sina ordinarie

verksamheter.

121

De myndigheter som påbörjade arbetet 1999 (”miljöledare 99”) arbetar

nu med att ta fram policy, mål och handlingsprogram och myndigheterna

från år 2000 (”miljöledare 2000”) har påbörjat sin miljöutredning.

Åtgärd M 99:2 Analysera producentansvaret för varor

Naturvårdsverket har i december 1999 redovisat sitt uppdrag avseende

förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa en generell princip

om producenters ansvar för en produkts miljöpåverkan under hela dess

livscykel. I uppdraget ingick bl.a. att sammanställa och analysera de

utvärderingar som gjorts av de miljömässiga och samhällsekonomiska

effekterna av det producentansvar som är i kraft i dag samt att analysera

de förslag Kretsloppsdelegationen redovisat i sin rapport 1997:19

Producentansvar för varor - förslag och idé. Redovisningen har varit ute

på remiss och delar av redovisningen behandlas i regeringsskrivelsen En

miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114) som beslutades den

25 maj 2000.

Åtgärd M 99:3 Översyn av bilskrotningsfonden

Ekonomistyrningsverket har på regeringens uppdrag redovisat förslag till

hur bilskrotningsfonden skall fungera i framtiden mot bakgrund av

producentansvaret för bilar. Förslaget har remissbehandlats och

regeringen har för avsikt att lägga en proposition kring dessa frågor under

hösten 2000.

Åtgärd M 99:4 Införa miljöledningssystem i Regeringskansliet

Miljödepartementet samordnar införandet av miljöledning i stats-

förvaltningen. Samtliga departement och Statsrådsberedningen har ett

ansvar för att införa miljöledning inom sina respektive verksamheter.

Miljödepartementet har tagit fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med

att införa miljöledning i det administrativa arbetet. Regeringskansliet

genomförde våren 1998 en miljöutredning av den interna administrativa

verksamheten. Arbetet med att ta fram en miljöpolicy samt mål och ett

handlingsprogram för det interna arbetet har därefter fortsatt och

förvaltningsdirektören beslutade under hösten 1999 om miljöpolicy, mål

och handlingsprogram.

Miljödepartementet har inom Regeringskansliet tagit fram förslag till

policy och mål för aktiviteter som ger indirekta miljöeffekter. Dessa

förslag är under beredning.

Åtgärd M 99:5 Miljöanpassad offentlig upphandling

1 maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt

hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att arbeta pådrivande för

att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att

åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling.

Under hösten 1999 och våren 2000 har arbetet avslutats i de olika

arbetsgrupper som delegationen tillsatt och under våren genomfördes en

rad utbildningsaktiviteter för offentliga inköpare och politiker.

Delegationen har också följt utvecklingen i och samarbetat med andra

länder. Arbete pågår dessutom med att ta fram ett Intemetbaserat verktyg

för alt underlätta för miljöanpassning av offentlig upphandling. För att

Skr. 2000/01:38

122

bl.a. avsluta arbetet med detta verktyg har delegationen fått förlängt

uppdrag och skall slutredovisa sitt arbete i maj 2001. (Se åtgärd M

2000:5.)

Åtgärd M 99:6 Utforma en samlad miljövarupolicy

Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål - Miljöpolitik för ett

hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslagit att en miljövarupolicy

arbetas fram inom EU som anger samhällets krav på de varor som

produceras och som beskriver producenternas ansvar för varor under en

varas hela livscykel.

Regeringen redovisar i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik

(1999/2000:114) en strategi för en miljöorienterad produktpolitik och för

hur det fortsatta arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU och globalt. En

miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product Policy, IPP) syftar till

att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors

hälsa eller på miljön samt till bättre hushållning med naturresurser under

produkternas hela livscykel. Utgångspunkterna för en miljöorienterad

produktpolitik finns i Amsterdamfördraget och miljöbalken. Arbetet

inom EU bör säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som skapar

förutsättningar för en effektiv inre marknad med ett starkt skydd för

människors hälsa och för miljön. En sådan politik bör även bidra till en

hållbar utveckling inom det internationella handelssystemet. Tankarna

med en miljöorienterad produktpolitik bör även integreras i det 6:e

miljöhandlingsprogrammet likväl som i det nya ramprogrammet för

forskning och utveckling.

I skrivelsen gör regeringen bl.a. bedömningen att alla aktörer har ett

ansvar och såväl administrativa, ekonomiska och marknadsdrivna

styrmedel som näringslivets och andra aktörers egna initiativ behövs.

Inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik bör möjligheterna till

samordning mellan såväl befintliga som nya produktrelaterade styrmedel

beaktas så att möjliga synergieffekter tillvaratas. Regeringen anser också

att miljöinformation bör utvecklas och föras vidare mellan de olika leden

i en produkts livscykel och att olika aktörer bör vara ansvariga för att

detta görs.

För att formulera en produktpolitik krävs också en hel del ny kunskap

och forskning. Det behövs också samarbete och diskussioner med

samtliga berörda aktörer. Under 1999 arrangerades tre IPP-dialoger av

Industriförbundet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet i syfte

att få underlag till skrivelsen och till det fortsatta arbetet. Dessa dialoger

och kontakter med aktörer kommer att fortsätta under arbetet med att

formulera en miljöorienterad produktpolitik.

Flera länder har liksom Sverige påbörjat arbetet med eller har planer på

en integrerad produktpolitik. Även inom Norden pågår ett tvärsektoriellt

arbete i Nordiska Ministerrådets regi med att formulera en nordisk IPP.

Vid ett internationellt seminarium om en nordisk IPP (POMS) i februari

2000 inrättades ett informellt europeiskt nätverk för IPP frågan.

Nätverkets funktion är bl.a. att utbyta erfarenheter och kunskap samt

dokument och att stötta EG-kommissionen i deras arbete med att ta fram

en grönbok om IPP som förväntas bli klar i december 2000. Sverige

Skr. 2000/01:38

123

avser att driva frågan om en integrerad produktpolitik under sitt

ordförandeskap våren 2001 i syfte att uppnå rådsslutsatser.

Åtgärd M 99:8 Utforma en hållbar kemikaliepolitik

Kemikalieutredningen (Ml 998:09) har haft i uppdrag att föreslå hur de

nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken skall genomföras. I uppdraget

har bl.a. ingått att definiera de ämnen som bör omfattas av de nya

riktlinjerna, t.ex. hur långlivat och bioackumulerande ett ämne skall få

vara för att det inte skall få användas i nyproducerade varor. Uppdraget

har också innefattat att utreda vilka ytterligare åtgärder och styrmedel

som behövs för att kunna genomföra riktlinjerna. En analys av

ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen ingick i uppdraget.

Utredningens betänkande Varor utan faror (SOU 2000:53)

överlämnades till Miljödepartementet den 5 juni 2000. Utredningen

menar att för att åtgärderna skall få tillräcklig genomslagskraft måste de

genomföras på lägst EU-nivå.

Därför föreslås ändringar i EU-regelverket med tidsgränser när vissa

krav skall vara uppfyllda. På nationell nivå föreslås att marknadsbaserade

styrmedel används för att nå de uppsatta målen. Betänkandet har

remissbehandlats och regeringen avser att återkomma med en proposition

i frågan tidigt år 2001.

Åtgärd M 99:9 Uppdrag till Naturvårdsverket angående informa-

tion till allmänheten om farliga kemikalier

Ett uppdrag till Naturvårdsverket att i samverkan med Kemikalie-

inspektionen ge förslag till hur information om användning och utsläpp

av farliga kemikalier på bästa sätt kan göras tillgänglig för allmänheten

redovisades till regeringen den 15 december 1999. Naturvårdsverket

föreslår att ett informationssystem byggs upp som möjliggör information

till allmänheten om användning och utsläpp av farliga kemikalier.

Naturvårdsverket har i sitt förslag strävat efter att sammanföra olika

uppgifter som verket årligen kräver in från industriella anläggningar för

olika ändamål och föreslår därför att informationsinsamlingen blir en

integrerad del av de uppgifter som tas in via miljörapportema. Nya

föreskrifter skall träda i kraft senast den 1 januari 2001, vilket medför att

uppgifter kan samlas in under 2002.

Åtgärd M 99:10 Uppdrag till Naturvårdsverket angående PCB

Uppdrag har lämnats till Naturvårdsverket att i samverkan med

Kemikalieinspektionen rapportera hur omhändertagandet av PCB

fortskrider. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1

december 2000.

Åtgärd M 99:11 Uppdrag till Kemikalieinspektionen beträffande

avveckling av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt

miljöskadliga tennstabilisatorer i PVC

Regeringen beslutade den 22 december 1998 att ge Kemikalie-

inspektionen i uppdrag att följa avvecklingen av skadliga och misstänkt

skadliga mjukgörare samt de mest miljöskadliga tennstabilisatorema i

PVC (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).

Skr. 2000/01:38

124

Kemikalieinspektionen skall senast den 31 december 2000 till regeringen

redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet. Inom ramen

för detta uppdrag redovisade Kemikalieinspektionen den 31 maj 2000 till

regeringen förslag till avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga

tennstabil i satorema i PVC. Enligt inspektionens bedömning bör arbetet

med substitution av tennorganiska föreningar fortsätta, såväl beträffande

användningen i PVC som i andra applikationer.

Åtgärd M 99:12 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende

avvecklingen av användningen av bly, kvicksilver, nonylfenole-

toxilater m.fl. ämnen

Kemikalieinspektionen har fatt i uppdrag att senast den 31 december

2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklings-

arbetet med bly, bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver, nonyl-

fenoletoxilater och klorparaffiner.

Åtgärd M 99:14 Kampanjen om hushållens farliga avfall

Våren 2000 genomfördes en i hela landet samordnad kampanj riktad till

hushållen för att öka medvetenheten om riskerna med kemikalier.

Kampanjen initierades av Miljödepartementet och genomfördes i

samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållnings-

verksföreningen, Återvinningsindustriema, Naturvårdsverket,

Konsumentverket och Kemikalieinspektionen. Syftet var att öka

medvetenheten om hushållens farliga avfall för att på sikt bidra till att

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kan uppnås.

Åtgärd M 99:15 Uppföljning av producentansvaret

Naturvårdsverket redovisade den 29 maj 2000 sitt regeringsuppdrag om

uppföljning av producentansvaret (M2000/2302/Kn). I rapporten

konstaterar Naturvårdsverket att Sverige klarar de europeiska

återvinningsmålen för förpackningar. På nationell nivå ligger

återvinningen av returpapper och däck över de svenska kravnivåerna.

Naturvårdsverket konstaterar vidare att det finns brister i tillsynen av

systemet samt med reglerna för pantsystem och dryckesförpackningar.

Regeringen beslutade den 31 augusti 2000 att överlämna

Naturvårdsverkets slutsatser och förslag till Utredningen för översyn av

producentansvaret (M 2000:01). (Se vidare åtgärd M 2000:02.)

Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter

Regeringen beslutade i mars 2000 förordning om producentansvar för

elektriska och elektroniska produkter (SFS 2000:208). Genom

förordningen införs en skyldighet för den som yrkesmässigt säljer

elektriska och elektroniska produkter att i samband med försäljning ta

emot lika många produkter av samma slag som omfattas av försäljningen

och se till att dessa tas om hand på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt.

Till ansvaret knyts en skyldighet att informera hushåll och andra om

möjligheterna att lämna produkter till producenten. Producenten blir

också skyldig att lämna de upplysningar om innehållet i produkter som

han tillverkat, importerat eller sålt som från miljö- eller hälsosynpunkt

behövs för att underlätta förbehandling av avfall och att samråda med

Skr. 2000/01:38

125

berörd kommun som så begär. Förordningen träder i kraft den 1 juli Skr. 2000/01:38

2001.

Åtgärd M 99:16 Miljövårdsberedningen har slutrcdovisat sitt arbete

med gröna nyckeltal

Miljövårdsberedningen har i sitt arbete med Gröna nyckeltal under år

1998 och 1999 presenterat tre rapporter. Samtliga tolv ”gröna nyckeltal”

är nu utvecklade och presenterade i rapporten Gröna nyckeltal - följ den

ekologiska omställningen (SOU 1999:127). Dessa tolv är valda för att

lyfta fram några faktorer som är särskilt viktiga för den ekologiska

samhällsutvecklingen i vårt land. Syftet är att ge enkel och överskådlig

information om utvecklingen på miljöområdet till allmänhet och

beslutsfattare och bidra till debatten om det ekologiskt hållbara samhället.

Förslaget har remissbehandlats under våren. Remissinstanserna är

övervägande positiva, men det finns vissa invändningar när det gäller

vissa nyckeltals mätbarhet och möjligheten att följa utvecklingen över

tiden. Det är nu angeläget att Gröna nyckeltal som följer den ekologiska

omställningen till hållbarhet presenteras och etableras som välkända

begrepp.

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redovisas gröna nyckeltal

som ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen. Inom EU bedrivs

vidare ett internationellt samarbete för att utarbeta nyckeltal

gemensamma för Europa. Sverige medverkar och är pådrivande i detta

arbete.

Åtgärd M 99:17 Förslag till nya miljökvalitetsnormer

I och med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes

miljökvalitetsnormer som ett nytt instrument i miljöarbetet. Därmed får

regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela

föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt.

Samtidigt med miljöbalken infördes en förordning (SFS 1998:897) om

miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhus-

luft. Dessutom har Naturvårdsverket i sin rapport 4925, Utveckling av

nya miljökvalitetsnormer, föreslagit att miljökvalitetsnormer införs för

bensen och kolmonoxid. I samma rapport ger verket förslag till hur det

framtida arbetet med miljökvalitetsnormer bör inriktas och redovisar

dessutom en analys av hur miljökvalitetsnormer kan användas i arbetet

med att nå miljökvalitetsmålen.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för

nitrat i grundvatten, tungmetaller och fosfor i utvalda sjöar, tungmetaller i

utvalda vattendrag, flöden/nivåer i utvalda rinnande vatten, miljögifter i

utvalda sjöar vattendrag och andra naturtyper. Dessutom skall verket

analysera i vilken utsträckning bioindikatorer kan användas som

mi lj ökval itetsnormer.

Åtgärd M 99:18 Nationellt tak för utsläpp av försurande ämnen och

ämnen som påverkar bildningen av marknära ozon för alla EU-

länder

Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv för nationella

utsläppstak, det s.k. takdirektivet, för svaveldioxid, (SO2), kväveoxider

126

(NoOx), ammoniak (NH3) och flyktiga organiska ämnen (VOC) Skr. 2000/01:38

presenterades i juni 1999 och antogs av medlemsländerna i juni 2000.

Takdirektivet är det centrala direktivet i EU:s strategi mot försurning och

kommer att innebära betydande reduktioner vad gäller utsläppen av SO2,

NOx, NH3 och VOC från energiproducerande anläggningar, vägtrafik,

industri och jordbruk. Utsläppsminskningar i enlighet med direktivet

kommer att minska den försurade ytan i Sverige med nästan 80 procent

till år 2010 jämfört med 1990.

Inom FN-konventionen för långväga gränsöverskridande luft-

föroreningar (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution,

CLRTAP) slutförhandlades ett protokoll i september 1999 i Geneve.

Protokollet omfattar, i likhet med takdirektivet, miljöproblemen

försurning, övergödning och marknära ozon och fastställer nationella

utsläppstak för länder inom UN/ECE-regionen (EU:s 15 medlemsstater

och Östeuropa samt USA och Kanada). Protokollet undertecknades av 31

länder den 1 december 1999 i Göteborg.

Takdirektivet och Göteborgsprotokollet kommer att bidra till minskad

försurning, eutrofering och marknära ozon samt bidra till en allmänt

bättre luftkvalitet.

Åtgärd M 99:19 Regler för vedeldning

Naturvårdsverket fick år 1997 i uppdrag att utreda möjligheterna att

införa generella föreskrifter i syfte att minska utsläppen från småskalig

vedeldning. Uppdraget redovisades i oktober 1998. Den föreslagna

förordningen, omfattande såväl nya som befintliga anläggningar som

eldas med fasta biobränslen, remissbehandlades under 1999. Förslaget

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Åtgärd M 99:20 Naturvårdspolitik för hela folket

Miljödepartementet tog i maj 1999 initiativ till att samla representanter

från organisationer, forskarvärlden, myndigheter, föreningar och andra

intressenter till en tankesmedja för att diskutera behovet av en

vidareutvecklad naturvårdspolitik för 2000-talet. En av

rekommendationerna från tankesmedjan var att en årlig ”Folk och natur

konferens” borde hållas för att skapa ett återkommande forum för

diskussion om aktuella naturvårdspolitiska frågor.

Rekommendationen från tankesmedjan ledde till att miljöministern

bjöd in till en ”Folk och naturkonferens” i Flämslätt, Västergötland, i juni

2000 under temat ”Att vända vinden - hur bevarar vi kulturlandskapet i

en föränderlig tid ?”.

Miljödepartementet har för avsikt att även nästa år arrangera en ”Folk

och naturkonferens” på ett angeläget naturvårdstema som ett led i att

utveckla naturvårdspolitiken i dialog med de många aktörer som berörs

av naturvårdsarbetet.

Åtgärd M 99:21 Nationalstadsparker

Regeringen bereder, mot bakgrund av förslagen i betänkandet

Nationalstadsparker (SOU 1996:38), frågan om inrättande av nya

nationalstadsparker. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redo-

visade hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans

127

kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya national-

stadsparkema.

Åtgärd M 99:22 Uppföljning av Vindkraftsutrcdningen

Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med

uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I

uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter

av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt alt analysera

förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige.

Utredaren skulle också föreslå kriterier för lokalisering som underlag

inför beslut om tillstånd. Vidare skulle behov av förstärkning av lokala

elnät redovisas samt behov och förutsättningar för ekonomisk ersättning

till nätägare övervägas.

Utredaren överlämnade i juni 1999 sitt slutbetänkande Rätt plats för

vindkraften (SOU 1999:75). Utredaren har tidigare i december 1998

överlämnat lägesrapporten Vindkraften - en ren energikälla tar plats

(SOU 1998:152). I slulbetänkandet föreslås bl.a. planeringsmål för

vindkraftens utbyggnad samt övergripande kartläggningar av

förutsättningar för lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjäll-

områden syftande till en nationell klassificering av olika områdens

lämplighet för vindkraflsanläggningar. Vidare föreslås bl.a. att berörda

kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner, ändringar av

tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för förstärkning

av elnät. Slutbetänkandet har remissbehandlats.

Regeringen har i juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att genomfora en studie om de övergripande förutsättningarna för

lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjällområden. Som ett första

steg bör ingå att redovisa förslag på några områden, främst till havs, vilka

kan bedömas som lämpliga för ett pilotprojekt. Ett inledande arbete om

behov av underlag och resurser skall vara avslutat den 31 oktober 2000.

Regeringen har samtidigt uppdragit åt Statens energimyndighet att ta

fram områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på

land och till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften.

Energimyndigheten skall även, med utgångspunkt i utredningens förslag

om statligt stöd för förstärkning av elnät, ta fram underlag för bedömning

av behov och kostnader för nätförstärkning i olika delar av landet.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2001.

I 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) anförs

bl.a. att regeringen med detta utredningsarbete som underlag avser att

återkomma till riksdagen så snart som möjligt med förslag om ett

lämpligt planeringsmål för vindkraften och förslag för att möjliggöra att

ett sådant planeringsmål uppfylls.

Utredningens förslag i övrigt övervägs för närvarande i

Regeringskansliet.

Åtgärd M 99:23 Utveckla den svenska vattenadministrationen

Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida

utvecklad svensk administration av vattenresurser. En förlikning

uppnåddes mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 29

juni 2000 angående EG:s ramdirektiv för vatten. Direktivet har nyligen

Skr. 2000/01:38

128

antagits. Det innebär bl.a. krav på att medlemsländerna till år 2003 skall Skr. 2000/01:38

redovisa vilka administrativa arrangemang som valts för upprättande av

s.k. behöriga myndigheter för de olika vattendistrikten, hur dessa distrikt

geografiskt avgränsas samt hur direktivet genomförts i den nationella

lagstiftningen. Direktivet innebär krav på att medlemsländerna skall

arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i syfte att uppnå en viss

definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt. Ansvarig för utarbetande

av dessa åtgärdsprogram och flertalet andra skyldigheter i direktivet

åligger de avrinningsmyndigheter som länderna skall identifiera. I

förhandlingsarbetet har Sverige lyckats få gehör för ett antal viktiga

frågor.

Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla

erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter

och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i

samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte

att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets

skyldigheter. Regeringen avser att tillsätta en kommitté i syfte att utreda

och lämna förslag på utformning och organisation av vatten-

administrationen.

Åtgärd M 99:24 Uandlingsplan samt rapport angående bygg-

branschens konkurrenskraft inom EU

Europeiska kommissionen presenterade i november 1997 ett antal

strategiska mål och rekommendationer för byggindustrin, kommissionen

och medlemsstaterna. Arbetet har fortsatt med bl.a. en rullande

handlingsplan för förbättrad byggkonkurrens. Arbetsgrupper har tillsatts

beträffande utbildning samt hållbart byggande där frågor om miljövänliga

material, energieffektiva byggnader samt bygg- och rivningsavfall

betonas. Arbetet är en del av strävandena att integrera miljöfrågor m.m. i

skilda sektorer.

Åtgärd M 99:25 Utredning angående radon

Regeringen har - som ett led i arbetet för en bättre inomhusmiljö -

tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera problemen med

radon i bostäder och vissa lokaler där människor vistas mer varaktigt

samt presentera förslag till ändamålsenliga och effektiva statliga åtgärder

som inom en rimlig tid kan få ned radonhalterna under gällande

gränsvärden för sådana byggnader. Uppdraget skall redovisas under

2001.

Åtgärd M 99:26 Boverkets rapport "Deklaration av bostäder"

Boverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om kvalitets-

deklaration av bostäder. Uppdraget redovisades inom projektet Bygg för

hälsa och miljö. Regeringskansliet remissbehandlade rapporten under

hösten 1999. Nytt uppdrag gavs till Boverket att genomföra en

försöksverksamhet med deklaration av bostäder (se åtgärd M 2000:12).

Åtgärd M 99:27 Byggsektorns Kretsloppsråds åtagande

Byggsektorn har tidigare genom en överenskommelse med dåvarande

Kretsloppsdelegationen antagit en handlingsplan för ett frivilligt

129

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38

miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande. Kravet på Skr. 2000/01:38

uppföljning ingår i överenskommelse mellan byggsektorn och Krets-

loppsdelegationen från 1996 (Kretsloppsdelegationens rapport 1996:11

Producentansvar i byggsektorn).

Byggsektorns Kretsloppsråd avser att under 2001 lämna en redovisning

över rådets åtaganden. (Se även åtgärd M 2000:2, Utredning om bred

översyn av producentansvaret.)

Åtgärd M 99:28 (f.d. In 97:1, delvis) Främja en hållbar samhälls-

planering genom att utveckla samordningen m.m.

Se åtgärd N 99:21.

Under året förslagna nya åtgärder

Åtgärd M 2000:1 Miljöbedömningar av planer och program

Europeiska kommissionens förslag till direktiv om bedömning av vissa

planers och programs inverkan på miljön lades fram 1996 och i ändrat

skick 1999 efter behandling i Europaparlamentet. Förslaget behandlades

under 1999 i rådet som antog en gemensam ståndpunkt i mars 2000.

Fortsatt behandling i Europaparlamentet och i rådet för ett eventuellt

antagande sker under året och troligen även under våren 2001. Förslaget

syftar till att åstadkomma en obligatorisk identifiering och bedömning av

de miljömässiga konsekvenserna av vissa planer och program innan dessa

antas.

Åtgärd M 2000:2 Utredning om bred översyn av producentansvaret

Uppdraget innebär bl.a. att utredaren skall:

• Analysera de miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av

producentansvaret. Det gäller framför allt förpackningar men även

returpapper, däck och bilar.

• Lämna konkreta förslag till ändringar i regelverket för

producentansvar.

• Undersöka om fler produktgrupper skall omfattas av producentansvar.

• Utvärdera retur- och pantsystemen för burkar och flaskor och föreslå

ändringar i dagens regelverk.

• Följa upp de frivilliga åtagandena för kontorspapper och bygg- och

rivningsavfall.

• Undersöka hur effektivt producentansvaret är som styrmedel samt

överväga behovet av ytterligare åtgärder för alt öka producenternas

incitament att miljöanpassa produktionen.

• Redogöra för dagens ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna på

avfallsområdet och bedöma de effekter förändringen av

ansvarsförhållandena medförde.

Regeringen vill också betona konsumenternas perspektiv och utredaren

skall därför undersöka konsumenternas möjlighet att delta i systemet.

Utredningen skall redovisas senast den 31 juli 2001.

130

Åtgärd M 2000:3 Miljöinformation för den finansiella sektorn

Regeringen uppdrog i mars 2000 åt Naturvårdsverket se över hur

miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande.

Uppdragets tyngdpunkt skall utgöras av hur informationsförmedlingen

bäst kan organiseras.

I sitt nya uppdrag skall Naturvårdsverket bl.a. lämna förslag på

informationsförmedlingens organisatoriska form, vem som skall vara

dess huvudman, eventuella lagändringar, finansiering och samordning

med andra informationssystem. I uppdraget ingår också att uppdatera en

tidigare analys över vilken typ av information som främst efterfrågas av

den finansiella marknaden.

En ökad tillgång på information om företags miljöprestanda kan

komma att utgöra en saknad länk mellan finansmarknaden och

milj omyndigheterna.

Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast i mars 2001.

Åtgärd M 2000:5 Framtagande av upphandlingsverktyg för

ekologiskt hållbar upphandling för den offentliga sektorn

Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling (M 1998:01) har fått

tilläggsuppdrag (dir. 2000:54) att ta fram ett för hela den offentliga

sektorn gemensamt Intemetbaserat verktyg som skall tjäna som modell

för ekologiskt hållbara upphandlingar. Verktyget skall innehålla konkreta

och ändamålsenliga checklistor, frågeformulär och annat material som

kan underlätta både anbudsförfrågan och utvärderingsarbetet. I verktyget

skall för varje varu- och tjänsteslag finnas en faktadel som ger den

information som behövs för att förstå varornas eller tjänsternas allmänna

miljöpåverka. Verktyget skall också innehålla en allmän information om

rådande miljöpolitiska mål och om den offentliga upphandlingens roll för

ett hållbart samhälle. Verktyget skall även innehålla information och tips

om hur uppföljning av den miljöanpassade upphandlingen kan gå till.

Vidare skall verktyget kunna användas i både centraliserade och

decentraliserade upphandlingssituationer samt ha hög tillgänglighet för

upphandlare och leverantörer. Verktyget skall också fortlöpande upp-

dateras och täcka den offentliga sektorns varu- och tjänstegrupper.

Verktyget baseras på material från Kommunförbundet i

Västemorrlands län samt Landstingsförbundets Upphandlingsgrupp,

kompletterat med material som kan erhållas från andra håll i Sverige, i

Norden eller internationellt.

Delegationen skall också lämna ett förslag till drift, kvalitetssäkring

och finansiering av verktyget. Redovisning av uppdraget skall ske senast

den 1 maj 2001.

Delegationen skall vidare analysera behovet av ett förslag till

upphandlingspolicy som hjälp för de myndigheter, kommuner, landsting

m.fl. som avser att formulera en policy för ekologiskt hållbar

upphandling. Om delegationen finner att behov finns, skall delegationen

ta fram ett sådant förslag som kan användas på frivillig basis av olika

aktörer inom den offentliga sektorn. Denna analys redovisas den 1

november 2000.

Skr. 2000/01:38

131

Åtgärd M 2000:6 Tillsätta en kommitté med uppdrag att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga

reformer

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer.

Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor:

• Tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar

och myndigheter.

• Frågan hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med

hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i miljöbalken,

• Miljökvalitctsnormemas betydelse för miljöarbetet samt normernas

tillämpningsområden.

• Miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det

gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på

konsekvensbeskrivningarna.

• Prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt

miljöbalken.

• Kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de

tillståndssökande och andra inblandade.

• Tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade

miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001.

• Avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid

myndighetsutövning som rör ett kollektiv.

• Miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra

myndighetsingripanden.

• Utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap.

miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist

sanktionssystem.

Kommittén skall senast den 31 december 2000 redovisa förslag av mer

begränsad lagteknisk natur som uppdraget leder till. Kommittén skall i ett

mer samlat betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer

omfattande ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och

samtidigt redovisa de mer dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens

hänsynsregler. Kommittén skall i slutbetänkande senast den 31 december

2003 redovisa en fullständigare bild av hur miljöbalken fått genomslag i

den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som rör uppföljningen

av de centrala instrumenten i balken.

Åtgärd M 2000:7 Uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga hur

kommunerna planerar att omhänderta sitt avfall

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att redovisa hur kommunernas

omhändertagande av avfall ser ut i dag, vilken kapacitet som finns för

olika behandlingsmetoder av avfall samt hur kommunerna planerar att

omhänderta sitt avfall i framtiden, mot bakgrund av de åtgärder som

vidtagits på avfallsområdet. Naturvårdsverket har redovisat sitt uppdrag

till regeringen den 30 juni 2000.

Skr. 2000/01:38

132

Åtgärd M 2000:8 Uppdrag till Naturvårdsverket angående Skr. 2000/01:38

avfallsdefinitionen

Naturvårdsverket har fatt i uppdrag att lämna konkreta förslag till

ändringar av tillämpning och utformning av den lagstiftning som har

betydelse för återvinning av avfall. Utgångspunkten är en ökad krets-

loppsanpassning av samhället där både ett miljömässigt godtagbart

omhändertagande av avfall och gynnsamma förhållanden att använda

avfallet som en resurs åstadkommes. Uppdraget redovisades den 22

september 2000.

Åtgärd M 2000:9 Bildande av ett nytt forskningsråd för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande

I regeringens proposition Forskning för framtiden - en ny organisation

för forskningsfinansieringen (prop. 1999/2000:81) föreslås att ett nytt

forskningsråd för miljö, areella näringar och samhällsbyggande skall

bildas från år 2001. Det nya forskningsrådet tar över ansvaret för

forskningsfinansiering från Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

och Byggforskningsrådet (BFR) och delar av Naturvårdsverkets ansvar.

Genom att samla stora delar av forskningen till stöd för ett ekologiskt

hållbart samhälle skapas bättre förutsättningar för kraftfulla och allsidiga

forskningssatsningar med ett helhetsperspektiv.

Åtgärd M 2000:10 Bildande av byggsektorns kvalitetsråd

Som ett led i strävandena att fa effektiva system för säkring av kvaliteten

under ett byggnadsverks hela förvaltning och därmed bl.a. öka

effektiviteten i resursanvändningen har regeringen gett fem statliga

myndigheter i uppdrag att tillsammans leda kompetensutvecklingen hos

byggherrar, beställare och förvaltare och ta initiativ till att bilda ett

byggsektorns kvalitetsråd bestående av representanter för alla berörda

aktörer. Redovisning av uppdraget skall ske senast 1 juni 2001.

Åtgärd M 2000:11 Bättre genomslagskraft av den obligatoriska

ventilationskontrollen

Boverket har fått möjlighet att medge undantag från den obligatoriska

ventilationskontrollen under viss tid i de fall byggnadsägare utarbetat sätt

som säkrar t.ex. att ventilationen fungerar kontinuerligt. Syftet med

verksamheten är bl.a. att ta tillvara alla sätt att fa en bättre genom-

slagskraft av det obligatoriska kontrollsystemet.

Åtgärd M 2000:12 Försöksverksamhet med faktadeklaration av

bostäder m.m.

Boverket har fått i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med

deklaration av bostäder, skolor och förskolor i huvudsak enligt ett förslag

redovisat år 1998 (tidigare redovisat som Åtgärd M99:26) dvs. med de

krav som samhället ställer i bygglagstiftning och byggregler som bas.

Uppgifter som avses ingå är bl.a. el- värme- och vattenanvändning,

uppgifter om ventilation samt radon. Uppdraget skall redovisas senast

den 30 juni 2001.

133

Åtgärd M 2000:13 Uppdrag till Boverket om lågfrekvent buller

Boverket har fått i uppdrag bl.a. göra en allsidig redovisning av

lågfrekvent buller i befintliga boendemiljöer och på grundval av

resultatet av arbetet föreslå ev. ändringar i gällande regler. Uppdraget

redovisas under hösten 2000.

Skr. 2000/01:38

134

Skr. 2000/01:38

5 Lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet

5.1 1998, 1999 och 2000 års stöd till lokala

investeringsprogram

Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop.

1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl, rskr. 1997/98:81) att inrätta

ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Totalt

beräknas anslaget till 7,2 miljarder kronor för perioden 1998-2003 i

budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1). Med stöd av

förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram

som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället får regeringen besluta

om bidrag till program som uppfyller vissa kriterier.

Bidrag skall fördelas till de kommuner, vars investeringsprogram på

bästa sätt bidrar till ekologisk omställning. De kriterier som anges är att

minska belastningen på miljön, att öka effektiviteten i användningen av

energi och andra naturresurser, att gynna användningen av fömybara

råvaror, att öka återbruk, återanvändning och återvinning, att bidra till att

bevara och förstärka den biologiska mångfalden samt att tillvarata

kulturmiljö värden eller att bidra till att förbättra cirkulationen av

växtnäringsämnen i ett kretslopp. Programmen skall också bidra till ökad

sysselsättning. Därutöver kan kommunen få stöd till informations- och

folkbildningsinsatser knutna till programmet.

Regeringen har fattat beslut i tre omgångar. Våren 1998 fattades beslut

om att stödja 42 kommuners treåriga lokala investeringsprogram för

perioden 1998-2000. Våren 1999 beslutade regeringen att fördela bidrag

till 47 kommuners investeringsprogram för perioden 1999-2001. I

beslutsomgången våren 2000 beviljade regeringen sammanlagt 1,2

miljarder kronor i bidrag till ytterligare 56 investeringsprogram. Vid

genomförandet under perioden 2000-2002 kommer totalt 4,5 miljarder

kronor att investeras och enligt kommunernas uppskattning skapas 4100

årsarbeten.

Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett

kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i

bidrag till sina lokala investeringsprogram vid besluten 1998, 1999 och

2000. Detta ger med de pengar som bidragsmottagama själva satsar en

total investeringsvolym på 21,5 miljarder kronor, varav direkt

miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder kronor.

Programmen bedöms enligt kommunernas beräkningar skapa cirka 15

600 årsarbeten under perioden fram till 2002.

135

5.1.1 Samlade miljöeffekter

För varje projekt som får bidrag har kommunerna beräknat miljö-

effekterna. Hittills beviljade investeringsmedel beräknas ge följande

utfall:

• Energiförbrukningen minskar med 2,1 T Wh per år.

• Fossila bränslen motsvarande 2,3 TWh per år ersätts med fömybara

energislag, vilket motsvarar energianvändningen i 92 000 villor.

• Koldioxidutsläppen minskar med 1,57 miljoner ton eller 2,8 procent

av de totala svenska utsläppen. Minskningen motsvarar en halvering

av den tunga lastbilstrafiken i Sverige.

• Utsläppen av närsalter till hav och vattendrag beräknas minska med

nära 2500 ton kväve vilket motsvarar 2 procent av nuvarande svenska

utsläpp till havet. Motsvarande siffra för fosfor är 180 ton vilket

motsvarar 4 procent av utsläppen till havet.

• Deponeringen av avfall beräknas minska med 500 000 ton till följd av

pågående investeringsprogram vilket motsvarar 10 procent av den

mängd som deponeras i dag.

• Under perioderna 1999-2001 och 2000-2002 kommer naturmiljöer

som är värdefulla för den biologiska mångfalden att bevaras eller

återskapas på minst 2061 hektar (inga säkra uppgifter finns för

perioden 1998-2000).

5.1.2 Fördelning på åtgärdstyper

Perioden 2000-2002

I besluten för perioden 2000-2002 fördelar sig åtgärderna på sex

huvudgrupper. Den största andelen av beviljade bidrag (36 procent) går

till åtgärder för omställning till fömybar energi medan 11 procent går till

energieffektivisering. Projekt inom avfallsområdet inklusive biogas får

17 procent av bidraget följt av trafikåtgärder med 12 procent, vatten och

avlopp med 10 procent samt naturvård och biologisk mångfald med 6

procent. Resterande 6 procent fördelar sig på byggnadsåtgärder,

stödjande åtgärder m.m. Denna fördelning följer i stora drag den som

gäller för tidigare omgångars investeringsprogram. Den tydligaste

skillnaden är en mindre andel bidrag till sanering av förorenade områden

(se nedan under Efterbehandling).

Energiomställning

Omställning till fömybara energislag är den kategori av åtgärder som

beviljats mest bidrag. Totalt har nära 1,2 miljarder kronor eller 24

procent av de bidrag som beviljats till lokala investeringsprogram gått till

energiomställningsprojekt (siffrorna är exklusive biogasanläggningar,

som räknas till kategorin avfall). De vanligaste energi-

omställningsåtgärderna är investeringar i biobränslebaserad fjärrvärme-

produktion samt utbyggnad av fjärrvärmenät i samband med detta.

Skr. 2000/01:38

136

Energieffektivisering

Projekt för bättre energihushållning har tilldelats bidrag om knappt 490

miljoner kronor eller 10 procent av de beviljade bidragen 1998, 1999 och

2000. En stor andel av medlen går till projekt för att tillvarata spillvärme,

särskilt från industrier, men även från t.ex. avloppsvatten och

transformatorstationer. Ett exempel är nyttjandet av spillvärme från

Södra Cells pappersbruk Värö bruk, som ingår i Varbergs investerings-

program. Genom att nyttja spillvärmen i Varbergs fjärrvärmenät ersätts

fossilbränslebaserad energi motsvarande 58 GWh per år. Andra exempel

på spillvärmeprojekt finns bl.a. i Vänersborg-Trollhättan och Lysekil.

Vatten och avlopp

Totalt har regeringen beviljat bidrag på 480 miljoner kronor eller 10

procent till vatten- och avloppsprojekt i beslutsomgångama 1998, 1999

och 2000. Bland de vanligaste åtgärdstypema finns förbättringar av

enskilda avlopp genom individuella eller gemensamma lösningar och

projekt för att förbättra möjligheterna att återföra slam till jordbruksmark.

Det finns också många åtgärder för lokal hantering av dagvatten och av

lakvatten från deponier.

Trafik

Totalt i de tre beslutsomgångama har bidragen till trafikområdet utgjort

10 procent eller 470 miljoner kronor. Nya cykelbanor, cykeltunnlar och

broar, cykelparkeringar samt informationskampanjer är några exempel på

åtgärder som stimulerar ökat cyklande. Kollektivtrafiksatsningama

innebär bl.a. nya stomlinjer och trafiksystem som effektiviserar buss-

trafiken och ökar framkomligheten. Bland trafikåtgärdema finns även

satsningar på alternativa bränslen och inköp av fordon i samband med

detta.

Avfall

Bland avfallsprojekten dominerar framställning av biogas, källsortering

och materialåtervinning. Det totala bidraget till avfallsområdet utgör

cirka 600 miljoner kronor i de tre beslutsomgångama, vilket motsvarar

12 procent av de beviljade bidragen. De viktigaste åtgärdstypema är

investeringar i anläggningar för biogasutvinning från hushållsavfall,

avloppsslam och restprodukter från industrin. Biogasen används som

drivmedel eller för uppvärmning. Bidrag har också gått till projekt för

materialåtervinning av plast, sand eller kompositmaterial vid tillverkning

av nya produkter.

Efterbehandling av förorenade områden

Andelen bidrag till efterbehandling av förorenade områden minskade

betydligt i besluten år 2000 jämfört med tidigare beslutsomgångar - totalt

beviljades cirka 10 miljoner kronor i bidrag vilket motsvarar knappt 1

procent av beviljade medel. Detta kan jämföras med 1999, då bidragen

till efterbehandling uppgick till 93 miljoner kronor eller 6 procent. Skälen

till att andelen efferbehandlingsprojekt i de lokala investerings-

programmen minskat är dels att andra bidrag för detta ändamål finns

tillgängliga hos Naturvårdsverket, dels att många av de bäst utredda

Skr. 2000/01:38

137

saneringsobjekten redan beviljats bidrag i tidigare beslutsomgångar. Det

totala bidraget till efterbehandlingsåtgärder inom ramen för de lokala

investeringsprogrammen uppgår till drygt 370 miljoner kronor eller 7

procent av den totala bidragssumman.

Naturvård och biologisk mångfald

Totalt under de tre åren har drygt 310 miljoner kronor eller 6 procent av

bidragen gått till naturvård och biologisk mångfald. De vanligaste

typerna av åtgärder inom kategorin är restaurering av sjöar och vatten-

drag samt restaurering eller nyanläggning av våtmarker. Ofta har

åtgärderna det kombinerade syftet att minska läckaget av näringsämnen

till vattendrag och kustområden och att återställa våtmarksområden

viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns flera exempel på projekt

för att förbättra reproduktionsmöjlighetema för fisk, t.ex. havsöring.

Bland naturvårdsåtgärdema finns även åtgärder för att bevara och

restaurera kulturpräglade landskapstyper som ängs- och hagmarker och

strandängar. Bland de åtgärder som beviljades bidrag år 2000 finns det

första större projektet med inriktning på skogens biologiska mångfald.

Dalslands kommunalförbund fick 8,2 miljoner kronor i bidrag för ett

projekt inriktat på skötsel åtgärder, information och metodutveckling

inom lövskogsbruket. Projektet skall bidra till att förstärka den biologiska

mångfalden i skogen och bl.a. gynna den vitryggiga hackspetten.

Byggrelaterade åtgärder

Olika typer av komplexa åtgärder relaterade till byggande och boende

omfattar totalt cirka 840 miljoner kronor eller 17 procent i bidrag. Till

stor del är det komplexa projekt där åtgärder för energieffektivisering,

vatten- och avlopp och avfallshantering ingår. 1 vissa fall omfattar

åtgärderna även återanvändning av byggnadsmaterial och t.ex.

dagvattenhantering i anslutning till bostadsområden (åtgärderna återfinns

inom kategorierna Flerdimensionella projekt respektive Byggnads-

åtgärder i diagrammet).

Under perioden 2000-2002 kommer cirka 10 campingplatser i

Borgholms och Mörbylånga kommuner på Öland att miljöanpassas

genom bl.a. solfångare för förvärmning av vatten, vattenbesparande

utrustning och tömningsanläggningar för avlopp från husbilar.

Information, administration och uppföljning

Kommunerna har möjlighet att söka bidrag till stödjande åtgärder inom

ramen för de lokala investeringsprogrammen. Denna kategori består dels

av administration, uppföljning och kvalitetssäkring i samband med

genomförandet av investeringsprogrammen, dels av informations- och

folkbildningsåtgärder kopplade till programmen. Totalt för alla år utgör

stödjande åtgärder 3 procent av bidragen. Information och folkbildning

förekommer även knutet till enskilda åtgärder och utgör då en del av

bidragssumman till respektive åtgärdskategori.

Informations- och folkbildningsinsatsema är i vissa fall allmän

information till medborgare eller olika grupper i kommunen för att

förklara insatserna i samband med investeringsprogrammet. I andra fall

har informationen en mer operativ roll. Detta gäller främst för åtgärder

Skr. 2000/01:38

138

där människors medverkan och beteende är avgörande för genomförandet

av åtgärden och för att uppnå önskade effekter - ombyggnadsåtgärder i

bostadsområden, trafik och avfallsåtgärder samt projekt som innebär att

kommunen förmedlar bidrag till enskilda för investeringar i energi- eller

VA-system. Exempel på brett upplagda trafikprojekt där investeringar i

kollektivtrafik, cykelbanor och alternativa bränslen kombineras med

informationsinsatser finns bl.a. i Lund, Borås, Jönköping och Halmstad.

Samverkan mellan information och fysiska åtgärder är ofta av stor

betydelse för framgången av ett projekt.

Bland kommunens åligganden vid genomförandet av investerings-

programmen finns årlig verksamhetsrapport till Miljödepartementet och

en slutrapport efter avslutat program. Till detta kommer samordningen av

programmets genomförande samt löpande kontakter med länsstyrelse,

departement och andra myndigheter. Bidragen till administration går

främst till denna typ av insatser. I många kommuners program ingår

dessutom uppföljnings och utvärderingsåtgärder utöver formella

åligganden. I vissa fall sker detta i samarbete med t.ex. universitet och

högskolor. Kommunernas egna uppföljning och utvärdering har stor

betydelse för att dokumentera och sprida erfarenheterna från arbetet med

investeringsprogrammen samt som underlag för centrala

utvärderingsinsatser.

Skr. 2000/01:38

Bidrag per huvudgrupp. Totalt alla år.

E3 Flerdimensionella

projekt 13%

□ Vatten och avlopp

10%

■ Trafik 10%

■ Stödjande åtgärder

3%

□ Naturvård/biologisk

mångfald 6%

■ Industriprojekt 1%

□ Energieffektivisering

/-besparing 10%

Energiomställning

till fömybar energi

24%

H Avfall 12%

■ Byggnadsåtgärder

4%

□ Efterbehandling 7%

5.1.3 Fördelningen av bidrag på huvudmän

Andelen bidrag till åtgärder inom privata företag ökade kraftigt i de

program som beviljades bidrag år 2000. Nära 290 miljoner kronor gick

till miljöprojekt där ett företag är huvudman, vilket motsvarar 23 procent

av det totala bidraget för perioden 2000-2002. Detta kan jämföras med

1999 års bidrag, då knappt 120 miljoner kronor eller 8 procent gick till

projekt inom näringslivet. Orsaken till ökningen är främst att kravet på ny

teknik eller ny arbetsmetod i åtgärder inom vinstdrivande verksamhet har

tagits bort ur förordningen. Detta innebär att bidrag kan utgå till en

investering i ett företag även om den avser en tidigare prövad teknik eller

arbetsmetod. Flertalet åtgärder inom företag gäller energieffektivisering,

omställning till fömybara energislag, avfallshantering och återvinning av

restprodukter.

139

Fördelningen av bidrag på övriga projektägare i beslutsomgången år

2000 var kommunal förvaltning 37 procent, kommunala bolag 28

procent, föreningar och organisationer 4 procent samt kommunalförbund

respektive andra samverkansprojekt vardera 1 procent.

Skr. 2000/01:38

Bidrag per huvudman. Totalt alla år

□ Landsting 1%

■ Kommunalt

31%

□ Övrigt 1%

■ Stat 2% a ,

samverkansprojekt

11%

■ Kommunal

■ Flcrkoinmunalt

projekt 2%

□ Förening/

organisation 2%

□ Företag 9%

förvaltning 41%

5.2 Fortsatta insatser

5.2.1 Förändringar inför ansökningarna för perioden 2001-

2003

Regeringen beslutade våren 2000 om vissa förändringar i förordningen

(1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar

den ekologiska hållbarheten i samhället. Förändringarna gäller från den 1

april 2000 och innebär följande:

• Ansökningarna kan lämnas in när som helst under året.

Regeringsbesluten om bidrag fattas också löpande.

• Ingen intresseanmälan lämnas in.

Den 1 oktober 2000 trädde ytterligare en ändring av förordningen i kraft.

Det är därför möjligt att bevilja bidrag till åtgärder för att förbättra

inomhusmiljön i syfte att minska förekomsten av allergiframkallande

eller andra hälsofarliga ämnen och material - under förutsättning att

åtgärderna ensamma eller tillsammans med andra åtgärder även syftar till

någon av de effekter på miljön som anges i förordningen.

Ansökningarna om stöd till lokala investeringsprogram avser

fortfarande hela program och bidrag beviljas i regel för ett program.

Regeringen föreslog dock i budgetpropositionen för 2000 att det skall

finnas möjlighet att bevilja bidrag till särskilt angelägna enskilda åtgärder

även om programmet som helhet inte kvalificerar sig för bidrag.

Riksdagen har bifallit förslaget.

5.2.2 Stöd till kommunerna

Inför programperioden 2000-2002 lämnades 207 intresseanmälningar in.

Alla kommuner som lämnade in intresseanmälan erbjöds dialog med

Miljödepartementet om programmen. Totalt genomfördes 195 dialoger

140

under perioden juni till oktober 1999. Syftet med dialogen har varit att

stödja kommuner i arbetet med ansökan. Under arbetet med

ansökningarna sker också samråd mellan länsstyrelserna och

kommunerna. Denna process resulterade i att 191 ansökningar kom in till

regeringen till den första november 1999.

Genom det ändrade ansökningsforfarandet för perioden 2001-2003

förändras också formerna för stödet till kommunerna. Under maj och juni

2000 genomförde Miljödepartementet regionala konferenser i hela landet

i samarbete med länsstyrelserna. I samband med detta erbjöds de

kommuner som sökt men inte beviljats bidrag individuella samtal för att

få återkoppling på sina ansökningar.

Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet

Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet är en myndighet som

inrättats med det huvudsakliga syftet att stödja kommunerna i arbetet

med lokala investeringsprogram och därigenom öka takten i om-

ställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Myndigheten

är placerad i Umeå och de främsta uppgifterna är att förmedla kontakter

och kunskap mellan praktiker i kommunerna, forskare, sektors-

myndigheter och företag. Arbetsredskap är bl.a. webplatsen

www.swecol.se , ett elektroniskt nyhetsbrev, konferenser på olika teman

samt temanätverk. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet har

också fått regeringens uppdrag att särskilt stötta glesbygdskommunerna i

arbetet med lokala investeringsprogram. Myndigheten kommer också att

successivt få en allt större roll i stödet till kommunerna och kontakten

med forskarvärlden i samband med uppföljning och utvärdering av

investeringsprogrammen.

5.2.3 Uppföljning och utvärdering

De program som beviljats stöd från de lokala investeringsprogrammen

följs upp årligen. Kommunerna skall senast den 1 mars varje år lämna in

verksamhetsrapporter. Länsstyrelserna har regeringens uppdrag att

granska rapporterna från kommunerna och lämna granskningsyttranden

till regeringen. Länsstyrelserna har ombetts att fokusera på avvikelser i

genomförandet av programmen jämfört med ansökan och regerings-

beslut.

Regeringen har gett Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att följa upp

och utvärdera de lokala investeringsprogrammen och en rapport

presenterades i juni 1999. RRV har också i uppdrag att genomföra en

utvärdering av hela stödsystemet under våren 2002 med syfte att ge

underlag inför eventuella kommande satsningar på ekologisk hållbarhet.

Under våren 2001 börjar de investeringsprogram som inleddes under

1998 att slutrapporteras. Kommunernas rapportering blir en viktig bas för

centrala initiativ för att utvärdera investeringsprogrammen och för

spridning av kunskaper och erfarenheter. Under hösten 2000 planerar

Miljödepartementet och Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet

olika aktiviteter till stöd för kommunernas slutrapportering. Planering

Skr. 2000/01:38

141

pågår även för olika centrala initiativ för vetenskaplig utvärdering av de Skr. 2000/01:38

lokala investeringsprogrammen.

5.3 Stöd till den europeiska bomässan BoOl

En del av anslaget för stöd till lokala investeringsprogram (sammanlagt

högst 250 miljoner kronor) får användas för den europeiska bomässan

BoOl som genomförs i Malmö i maj-september 2001. Det övergripande

temat för bomässan är "Framtidsstaden i det ekologiskt hållbara

informations- och välfärdssamhället". BoOl ger ett unikt tillfälle att

demonstrera idéer och tekniska lösningar för en ekologiskt hållbar

utveckling i full skala i den permanenta bebyggelsen. Bidragsmedlen

skall gå till merkostnader för ekologiskt hållbara lösningar vid

uppförande av permanent bebyggelse och infrastruktur inom BoOl-

området.

Under våren 2000 har Malmö kommun beviljats 212,2 miljoner kronor

i bidrag för 45 åtgärder inom BoOl. Åtgärderna omfattar bl.a. olika

investeringar i infrastruktur för en kretsloppsanpassad hantering av avfall

och avloppsvatten samt för miljöanpassade transporter. Även

miljöanpassade energilösningar, t.ex. solceller och solfångare, ingår.

Flera byggherrar har erhållit bidrag för olika miljöinvesteringar i sina

byggprojekt. Folkbildnings- och informationsåtgärder ingår också bland

de åtgärder som har fått stöd. Regeringen kommer att fatta beslut om

ytterligare stöd till BoOl under hösten 2000.

142

Skr. 2000/01:38

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,

Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,

Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,

Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Larsson

Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige - uppföljning

av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

143

Eländers Gotab 60509, Stockholm 2000