Prop. 2000/01:41

Regeringens skrivelse

2000/01:41

Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning

och hemlig kameraövervakning vid

förundersökning i brottmål under år 1999

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 9 november 2000

Skr.

2000/01:41

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs for tillämpningen under år 1999 av såväl

bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning som bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 41

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:41

1 Ärendet och dess beredning..............................................................3

2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och

hemlig kameraövervakning...............................................................3

2.1 Allmänt...............................................................................3

2.2 Hemlig teleavlyssning........................................................4

2.3 Hemlig teleövervakning......................................................4

2.4 Hemlig kameraövervakning................................................5

3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning........................5

3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning............................5

3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning..................... 7

3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning...................9

4 Slutsatser.........................................................................................10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 2000....13

Skr. 2000/01:41

1 Ärendet och dess beredning

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.

1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om

teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att

reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades

den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124

s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen av tillämpningen av

bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning

beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Likaså uttalades i det

lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning att en redovisning av tillämpningen av

bestämmelserna i den lagen också skulle lämnas (prop. 1995/96:85 s.

37).

Regeringen lämnade den 11 november 1999 en redogörelse till

riksdagen för tillämpningen under år 1998 av bestämmelserna i

rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

samt bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakningen (skr.

1999/2000:31). Skrivelsen behandlades av riksdagen under våren 2000

(bet. 1999/2000:JuU8, rskr. 1999/2000:138).

Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1999. Den

bygger i huvudsak på uppgifter som Riksåklagaren och Rikspolis-

styrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen den 6

september 2000.

2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning och hemlig

kameraövervakning

2.1 Allmänt

Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.

rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97)

om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och

domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om

särskild utlänningskontroll.

Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid

beivrande av brott finns i första hand i lagen om hemlig kamera-

övervakning. Även lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i

vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara

m.m. innehåller bestämmelser i detta hänseende.

För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer. De

tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regerings- Skr. 2000/01:41

formen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitets-

principen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att

använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket

tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får

använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och en

mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen,

som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 3 §

första stycket 3 lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning,

innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och

varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med

åtgärden.

2.2 Hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till

eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet

avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av

innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken).

För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon är skäligen

misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i två år. Även försök, förberedelse eller stämpling till sådant

brott omfattas av bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (27

kap. 18 § andra stycket rättegångsbalken). För tillstånd till hemlig

teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda. Åtgärden

måste t.ex. vara av synnerlig vikt för utredningen. Tvångsmedlet kan

användas både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av

annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och

datakommunikation. Avlyssning kan, med vissa begränsningar, ske

också utanför allmänt tillgängliga telenät, t.ex. inom större företagsnät.

2.3 Hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om

telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss

teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.

Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid

förundersökning beträffande brott för vilket det inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i sex månader, vid förundersökning

beträffande narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan samt vid

förundersökning beträffande försök, förberedelse eller stämpling till brott

för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om

sådan gärning är belagd med straff. I övrigt gäller motsvarande regler

som för hemlig teleavlyssning.

2.4 Hemlig kameraövervakning

Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra

optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar

används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål,

utan att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att

sådan övervakning skall fa ske är i övrigt i huvudsak desamma som för

hemlig teleavlyssning. Övervakningen far endast avse en sådan plats där

den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Lagen om hemlig

kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996. Vid

ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången av 1996.

Lagens giltighetstid har sedan förlängts, nu senast till utgången av år

2001 (prop. 1999/2000:96, bet. 1999/2000:JuU21, rskr. 1999/2000:233,

SFS 2000:579).

Skr. 2000/01:41

3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens

redovisning

3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har, som nämnts, i en skrivelse till

regeringen lämnat uppgifter om tillämpningen av bestämmelserna i

rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om hemlig

kameraövervakning under år 1999. Redovisningen visar att domstol

under år 1999, när det gäller förundersökning avseende grovt

narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika (grovt brott), har

meddelat 216 tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller

från teleadresser som har innehafts eller använts av misstänkta personer.

Som jämförelse anges nedan i diagramform antalet redovisade fall de

senaste tio åren.

Hemlig teleavlyssning, narkotikarelaterad brottslighet

När det gäller andra grova brott har hemlig teleavlyssning använts i 65

fall under år 1999. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen

rörande mord, försök, förberedelse och medhjälp till mord, grovt rån och

grov mordbrand. I enstaka fall har hemlig teleavlyssning också

förekommit i förundersökningar rörande grovt koppleri, grov Skr. 2000/01:41

penningförfalskning, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage. I

följande diagram redovisas antalet tillstånd till hemlig teleavlyssning

avseende andra grova brott än grovt narkotikabrott och varusmuggling av

narkotika (grovt brott) under de senaste tio åren.

Hemlig teleavlyssning, Övriga brott

I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga avlyssningstiden

för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till antal hela dagar.

Genomsnittlig avlyssnings tid (i dagar)

Vid en jämförelse mellan de två senaste åren och tidigare år måste en

viss försiktighet iakttas. I redovisningen för 1997 och tidigare år har en

polismyndighet räknat tidsåtgången per avlyssnat abonnemang oavsett

om det varit inom ramen för samma tillstånd eller inte, medan de andra

myndigheterna har räknat tidsåtgången per meddelat tillstånd. För 1998

och 1999 har dock samma beräkningsgrund använts, dvs. tidsåtgången

per tillstånd.

Avlyssningstidema varierar kraftigt. Under år 1999 förekom fall där

avlyssning bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 10 månader

och 6 dagar. I några av de fall där tillstånd till hemlig teleavlyssning

meddelats kunde någon avlyssning inte genomföras på grund av tekniska

problem.

Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den

misstänkte - dvs. misstanken har bekräftats genom avlyssningen - i drygt

52 procent av fallen under år 1999. Den har inte gett något resultat i

drygt 27 procent av fallen och i knappt 21 procent av fallen har

avlyssningen avbrutits med kvarstående misstanke. I det följande

diagrammet anges för de senaste tio åren i hur stor utsträckning Skr. 2000/01:41

avlyssningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen

beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse

for förundersökningen

Som framgår av diagrammet är andelen fall där avlyssningen haft

betydelse relativt konstant.

Under år 1999 har det förekommit tre fall där en ansökan om hemlig

teleavlyssning lämnats utan bifall av domstol.

Beträffande två förundersökningar om grovt rån har Rikspolisstyrelsen

uppgett att tillstånd till hemlig teleavlyssning sökts och beviljats för

avlyssning av telemeddelanden som fanns lagrade hos en teleoperatör i

en s.k. röstbrevlåda. Tillstånden söktes och beviljades, enligt Rikspolis-

styrelsen, med motiveringen att sådana telemeddelanden måste anses

vara under befordran.

3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning

Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det

under år 1999 lämnades tillstånd till hemlig teleövervakning i 297 fall.

Av redovisningen framgår även att i så gott som samtliga fall där hemlig

teleavlyssning beviljats har även tillstånd till hemlig teleövervakning

meddelats. Av meddelade tillstånd till hemlig teleövervakning avsåg 219

fall grovt narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika (grovt brott).

Övriga fall avsåg främst mord, försök, förberedelse och medhjälp till

mord, grov mordbrand, grovt rån, grovt koppleri, grov egenmäktighet

med barn och grov varusmuggling. I två fall har tillstånd till hemlig

teleövervakning meddelats efter framställning från Ekobrotts-

myndigheten. Dessa fall avsåg varusmuggling (grovt brott) och

förberedelse till sådant brott. Som en jämförelse anges i följande diagram

antalet redovisade tillstånd för varje år sedan 1990, det första år som

redovisningen av tillämpningen av hemlig teleövervakning omfattade ett

helt kalenderår.

Skr. 2000/01:41

Hemlig teleövervakning

■ Totalt

■ Narkotikabrott

Som framgår har hemlig teleövervakning använts i betydligt fler antal

fall under de senaste fyra åren än under tidigare år. Denna antalsmässiga

ökning kan främst hänföras till förundersökningar rörande grovt

narkotikabrott och varusmuggling av narkotika (grovt brott).

1 nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga övervaknings-

tiden för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till antal hela

dagar.

Genomsnittlig övervaknings tid (i dagar)

Av samma skäl som angetts i fråga om hemlig teleavlyssning kan en

säker jämförelse mellan de två senaste åren och tidigare år inte göras.

Liksom vid hemlig teleavlyssning varierar övervakningstidema

kraftigt. Under år 1999 förekom fall där teleövervakningen bara pågick i

en dag, medan den längsta tiden var 4 månader och 29 dagar.

Av intresse är också vilken betydelse övervakningen har haft för

förundersökningen beträffande den misstänkte. Under år 1999 hade

övervakningen betydelse i drygt 48 procent av fallen. Den har inte gett

något resultat i 29 procent av fallen och den har avbrutits med

kvarstående misstanke i knappt 23 procent av fallen. I det följande

diagrammet anges för varje år sedan 1990 i hur stor utsträckning

övervakningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen

beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.

Skr. 2000/01:41

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse

för förundersökningen

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Under 1999 har domstol i tre fall lämnat en ansökan om tillstånd till

hemlig teleövervakning utan bifall. Dessa fall avser samma ärenden där

domstol lämnat en ansökan om tillstånd till hemlig teleavlyssning utan

bifall, vilka redovisats ovan.

3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning

Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det

under år 1999 lämnades tillstånd till hemlig kameraövervakning i 30 fall.

Av dessa avsåg 27 grovt narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika

(grovt brott). Övriga fall avsåg mord och försök till mord.

Hemlig kameraövervakning

50

40

30

20

10

1996 (elva 1997 1998 1999

månader)

El Totalt

■ Grova narkotikabrott

Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning år 1999 var

knappt 32 dagar. Motsvarande siffror för 1997, som var det första hela år

då bestämmelserna om hemlig kameraövervakning tillämpades, och 1998

var 47 respektive 38 dagar. Även här får jämförelser göras med viss

försiktighet. Tiden varierade i de enskilda fallen år 1999 från en dag till 4

månader och 21 dagar. Det kan även noteras att kameraövervakningen i

några fall inte genomfördes trots att tillstånd meddelats.

Den hemliga kameraövervakningen har enligt redovisningen haft

betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte i hälften av

alla fall. I drygt 23 procent av fallen har övervakningen inte gett något

resultat och i knappt 27 procent av fallen har åtgärden avbrutits med

kvarstående brottsmisstanke. Av diagrammet nedan framgår hur över-

vakningen har påverkat förundersökningen beträffande den misstänkte

under de år som lagstiftningen varit i kraft.

Skr. 2000/01:41

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse

filr förundersökningen

4 Slutsatser

Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,

främst har använts i förundersökningar där det funnits misstankar om

organiserad eller annars omfattande handel med narkotika och där andra

spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan från början visat sig

vara otillräckliga. Huvudsyftet har fortfarande varit att avslöja den mera

omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och försäljningen av

narkotika inom landet.

Antalet teleavlyssningar på grund av misstanke om grov narkotika-

brottslighet har ökat avsevärt sedan år 1969, då möjligheten att ingripa

med delta tvångsmedel infördes för den typen av brottslighet. Antalet

tillstånd under de senaste tio åren har pendlat mellan 214 och 333. Sedan

1995 har dock antalet tillstånd sjunkit från 333 till 216 under år 1999.

Den totala andelen fall av hemlig teleavlyssning där åtgärden har haft

betydelse för förundersökningen har varit relativt konstant under 1990-

talet. Med undantag för 1997 så har andelen varit meljan 45 och 56

procent.

När det gäller narkotikasituationen i Sverige konstaterar regeringen att

denna är allvarlig. Särskilt allvarlig förefaller utvecklingen vara när det

gäller vissa narkotikapreparat, som under år 1999 beslagtagits i avsevärt

ökad mängd jämfört med tidigare år. Så har t.ex. tagits i beslag 418 kilo

kokain jämfört med drygt 18 kilo år 1998, 1108 kilo cannabis jämfört

med 391 kilo år 1998 och drygt 73 000 eestasypreparat jämfört med

drygt 21 000 år 1998. När det gäller mängden beslagtagen heroin och

amfetamin ligger denna fortfarande på en oroväckande hög nivå även om

den minskat något i förhållande till föregående år. Knappt 64 kilo heroin

och drygt 128 kilo amfetamin beslagtogs 1999 jämfört med drygt 70 kilo

heroin och 134 kilo amfetamin år 1998.

1 likhet med de senaste årens skrivelser konstaterar således regeringen

att läget på narkotikaområdet är djupt oroande och att hemlig

teleavlyssning kommit till användning i ett stort antal utredningar av

sådana brott.

Vidare har en relativt omfattande avlyssning skett på grund av

misstankar om bl.a. mord, grovt rån och grov mordbrand. Det kan

konstateras att hemlig teleavlyssning även under år 1999 har varit

10

framgångsrik och haft betydelse för den brottsbeivrande verksamheten.

Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i

kampen mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet.

I två förundersökningar har åklagare sökt och beviljats tillstånd till

hemlig teleavlyssning för avlyssning av telemeddelanden som lagrats hos

en teleoperatör i en s.k. röstbrevlåda med motiveringen att sådana

meddelanden måste anses vara under befordran. Regeringen har i

lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. som lämnades till Lagrådet

under våren innevarande år utgått ifrån att sådana meddelanden i stället

skulle anses vara befordrade och därvid dragit slutsatsen att tillstånd till

avlyssning av sådana meddelanden inte skulle kunna lämnas. Rättsläget

torde genom domstolarnas beslut ha klarnat.

När det gäller den nedgång som skett under de senaste två åren av

antalet tillstånd kan en bidragande orsak vara den tekniska utvecklingen

som innebär att internationella frågor alltmer hamnar i förgrunden.

Gärningar begås oftare över gränserna och modem teknik används i stor

utsträckning av brottslingar i samband med deras brottsliga verksamhet.

Frågor som tidigare har kunnat lösas på nationell nivå genom nationella

tvångsmedel kräver numera i stor utsträckning internationellt samarbete.

Inom EU har under våren en konvention om ömsesidig rättslig hjälp i

brottmål mellan EU:s medlemsstater antagits. I konventionen finns för

första gången frågan om internationell avlyssning av telemeddelanden

behandlad. Texten är teknikneutral och omfattar inte bara avlyssning av

telefonsamtal utan skall tolkas i sin vidaste bemärkelse. När

konventionen har trätt i kraft kommer det att finnas goda möjligheter att i

svenska förundersökningar använda sig av teleavlyssning inom EU.

Även inom Europarådet pågår arbete med en konvention som tar upp

frågan om avlyssning av telemeddelanden, särskilt rörande datorrelaterad

brottslighet. Arbetet syftar till att underlätta effektiva åtgärder mot brott

som begås genom gränsöverskridande nätverk.

Även när det gäller hemlig teleövervakning har åtgärden i första hand

använts vid förundersökningar rörande narkotikabrott. Antalet tillstånd

har ökat kraftigt sedan 1996. Det kan, som påpekats i tidigare skrivelser,

till stor del förklaras med att praxis utvecklats dithän att ansökningar om

tillstånd till hemlig teleavlyssning nästan alltid kombineras med en

ansökan om tillstånd till hemlig teleövervakning. En orsak till det kan

vara att användandet av andra kommunikationssätt, t.ex. kommunikation

via dator och fax, ökat. Detta har inneburit att information om ett

telemeddelande fått allt större betydelse och utgör ett viktigt komplement

till teleavlyssning vid utredning av brott.

När det gäller tvångsmedlet hemlig kameraövervakning har

användningen av detta minskat under år 1999. Antalet meddelade

tillstånd är det lägsta som redovisats sedan lagstiftningen trädde i kraft i

början av 1996. Den hemliga kameraövervakningen har trots den

minskade användningen visat sig vara ett värdefullt och personal-

besparande komplement i polisens spaningsarbete. Spaning har kunnat

utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt. Enligt vad

som redovisats har den hemliga kameraövervakningen genomförts med

hänsyn tagen till för övervakningen ovidkommande personers integritet.

Vid all tvångsmedelsanvändning måste en avvägning ske mellan

vilken nytta denna kan föra med sig och vilken grad av intrång i den

Skr. 2000/01:41

11

enskildes personliga integritet som kan accepteras. Regeringen har när

det gäller integritetsfrågor tidigare gett till känna att en parlamentarisk

utredning med uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet skall tillsättas. Direktiv till

en sådan utredning bereds för närvarande inom Justitiedepartementet och

ett regeringsbeslut i saken kan forväntas inom kort.

Vidare innehåller lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. förslag till

bestämmelser om införande av s.k. offentliga ombud. Dessa ombud

föreslås bli åklagarens motpart vid förhandlingar inför domstol rörande

bl.a. hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kamera-

övervakning och en av deras uppgifter föreslås bli att särskilt framhålla

integritetsskyddsaspektema i dessa ärenden. Lagrådet framhöll vid sin

behandling av remissen särskilt vikten av att frågan om användning av

överskottsinformation löses så att rättssäkerhetsgarantiema förstärks,

något som också får betydelse för nu aktuella tvångsmedel. Förslaget

bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att samtliga ovan nämnda

tvångsmedel har visat sig vara värdefulla hjälpmedel i kampen mot den

grova, många gånger organiserade, brottsligheten. Samtidigt är det

mycket viktigt att noga följa utvecklingen när det gäller såväl hemlig

teleavlyssning, hemlig teleövervakning som hemlig kameraövervakning.

Den årliga redovisningen från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen ger

en värdefull inblick i hur reglerna tillämpas och i de förändringar som

skett i förhållande till tidigare år.

Skr. 2000/01:41

12

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,

Messing, Engqvist, Rosengren, Wämersson, Ringholm, Bodström

Föredragande: Bodström

Skr. 2000/01:41

Regeringen beslutar skrivelsen 2000/01:41 Hemlig teleavlyssning,

hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid

förundersökning i brottmål under år 1999.

13