Prop. 2000/01:64

Regeringens skrivelse

2000/01:64

Meddelande om kommande förslag om ändringar Skr.

i de särskilda skattereglerna för vissa andelsägare i 2000/01:64

fåmansföretag samt i reglerna om underprisöverlå-

telser

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 1 februari 2001

Göran Persson

Bosse Ringholm

(F inansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen aviseras tre ändringar i de särskilda skatteregler som gäller

för vissa andelsägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglema, samt en änd-

ring i reglerna om beskattningen i inkomstslaget tjänst vid underprisöver-

låtelser.

Två av förslagen innebär att det inte genom olika bolagskonstruktioner

skall vara möjligt att kringgå 3:12-reglema. Det första förslaget innebär

att regelsystemet görs tillämpligt dels om andelsägaren själv eller genom

någon närstående är eller har varit verksam i ett fåmanshandelsbolag i

vilket fåmansföretaget äger andelar, dels i de fall en andelsägare i ett få-

mansföretag är eller har varit verksam i betydande omfattning i ett få-

manshandelsbolag som bedriver samma eller likartad verksamhet som

fåmansföretaget. Vid bedömningen av om ett handelsbolag är fåmansägt

skall delägarna anses som en enda delägare om de själva eller genom

någon närstående är eller under något av de fem föregående beskatt-

ningsåren har varit verksamma i företaget i betydande omfattning.

Det andra förslaget i denna del innebär att den särskilda definitionen av

fåmansföretag som gäller i 3:12-systemet, dvs. att delägare och närstå-

ende till delägare som varit verksamma i betydande omfattning i företa-

get skall anses som en enda delägare, skall tillämpas även på andelsägar-

na respektive deras närstående i ett moderföretag i de fall verksamheten

helt eller delvis bedrivs i ett eller flera dotterföretag.

Det tredje förslaget rör den s.k. utomståenderegeln. Denna regel inne-

bär att om utomstående i betydande omfattning äger andelar i företaget

skall 3:12-reglema inte tillämpas på andelsägare som har en kvalificerad

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 64

andel. Förslaget innebär att en andel som en fysisk person äger indirekt i

ett fåmansföretag inte skall anses ägd av utomstående om andelen hade

varit en kvalificerad andel om den istället ägts direkt av den fysiska per-

sonen.

Slutligen aviseras ett förslag om ändring av undantagsbestämmelsen

om att en underprisöverlåtelse från ett företag inte skall medföra beskatt-

ning i inkomstslaget tjänst. Undantaget inskränks till att gälla för en be-

gränsad krets personer, nämligen förvärvaren, den som innehar en kvali-

ficerad andel i förvärvaren eller den som indirekt genom innehav av en

kvalificerad andel äger en andel i förvärvaren.

Syftet med de aviserade förslagen är att förhindra att lagstiftningen i nu

redovisade situationer ger skattefördelar som inte har varit avsedda. Se-

dan regeringens planer på att rätta till detta blivit kända finns det en risk

för att de nuvarande reglerna i ökad omfattning utnyttjas på ett inte avsett

sätt tills de aviserade reglerna har trätt i kraft. Regeringen föreslår därför

med stöd av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen att de kommande

förslagen börjar tillämpas fr.o.m. dagen efter avlämnandet av denna skri-

velse, dvs. fr.o.m. den 2 februari 2001.

Skr. 2000/01:64

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:64

1 Inledning............................................................................................4

2 Beskattning av ägare i fåmansföretag................................................4

3 Beskattningen vid underprisöverlåtelser...........................................7

4 Ikraftträdande.....................................................................................9

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 2001 10

1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 64

Skr. 2000/01:64

1 Inledning

Regeringen aviserar i denna skrivelse kommande förslag om ändringar i

de särskilda skatteregler som gäller för vissa andelsägare i fåmansföretag

samt i reglerna om beskattning i inkomstslaget tjänst vid underprisöverlå-

telser. Förslagen grundar sig på två promemorior som har utarbetats inom

Finansdepartementet, Promemoria med förslag om ändringar i de särskil-

da skattereglerna för vissa andelsägare i fåmansföretag (Fi2001/438)

samt Promemoria med förslag till ändring i reglerna om beskattningen

vid underprisöverlåtelser (Fi2001/437). Promemoriorna kommer nu att

remissbehandlas. Regeringen avser att senare i år lämna förslag till riks-

dagen på grundval av promemoriorna.

Med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna kan utnyttjas på ett

inte avsett sätt föreslår regeringen att de kommande förslagen tillämpas

på utdelningar och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag samt under-

prisöverlåtelser fr.o.m. dagen efter det att denna skrivelse överlämnats

till riksdagen.

2 Beskattning av ägare i fåmansföretag

Särskilda skatteregler gäller för aktiva andelsägare i fåmansföretag. De

särskilda skattereglerna betecknas allmänt som 3:12-reglerna. Beteck-

ningen följer av bestämmelsernas plats i den upphävda lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt, SIL, nämligen 3 § 12 - 12 e mom. SIL. I den

nya inkomstskattelagen (1999:1229), IL finns bestämmelserna i 57 kap.

De särskilda skattereglerna reglerar beskattningen vid utdelning och

kapitalvinst på andelar i företaget och innebär att sådana inkomster på

visst sätt skall delas upp i kapitalinkomst och tjänstcinkomst. Bestäm-

melserna tillämpas på andelsägamivå och den andelsägare som omfattas

av reglerna sägs inneha kvalificerade andelar.

Vad som avses med fåmansföretag framgår av 56 kap. 2 § IL. Som få-

mansföretag räknas aktiebolag och ekonomiska föreningar där

1. fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 pro-

cent av rösterna för samtliga andelar i företaget, eller

2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoen-

de av varandra och där en fysisk person genom andelsinnehav, avtal eller

på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över sådan verk-

samhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.

I 56 kap. 4 § IL finns motsvarande bestämmelser beträffande fåmans-

handelsbolag.

Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag eller ett få-

manshandelsbolag skall, enligt 56 kap. 5 § IL en person och hans närstå-

ende anses som en delägare. Av 56 kap. 6 § första stycket IL följer att

med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses en fysisk

person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar ande-

lar i företaget. Motsvarande bestämmelser fanns före inkomstskattela-

gens ikraftträdande i punkt 14 av anvisningarna till 32 § i den numera

upphävda kommunalskattelagen (1928:370), KL.

En andel i ett fåmansföretag anses enligt 57 kap. 4 § IL kvalificerad

om

1. andelsägaren eller någon närstående till honom under beskattnings-

året eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i

betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag som be-

driver samma eller likartad verksamhet, eller

2. företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av

de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmansfö-

retag och andelsägaren eller någon närstående till honom under beskatt-

ningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verk-

sam i betydande omfattning i detta företag.

Vid bedömningen av om ett fåtal personer äger andelar i ett företag

skall sådana delägare, som själva eller genom någon närstående är eller

under något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma

i företaget i betydande omfattning, anses som en enda person, 57 kap. 3 §

IL, den s.k. utvidgade fåmansföretagsdefinitionen.

Om utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och i mot-

svarande mån har rätt till utdelning, skall en andel enligt 57 kap. 5 § för-

sta stycket IL anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl (den s.k.

utomståenderegeln). Föreligger inte särskilda skäl skall beskattning av

utdelning och kapitalvinst ske enligt huvudregeln för aktiva delägare i

fåmansföretag. Enligt Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S

2000:25) bör den skattskyldige visa att utomstående äger minst 30 pro-

cent av andelarna för att det skall anses vara ”i betydande omfattning”.

Ett företag anses enligt 57 kap. 5 § tredje stycket IL ägt av utomstående

till den del det varken direkt eller indirekt ägs av fysiska personer som

äger kvalificerade andelar i företaget eller i ett annat fåmansföretag som

avses i 4.

I fråga om definitionen av kvalificerad andel enligt 3 § 12 a mom. SIL

(jfr 57 kap. 4 § IL) har Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked den 12

oktober 1999 uttalat att ett handelsbolag inte räknas som ett fåmansföre-

tag och att definitionen av kvalificerad andel på ett till synes uttömmande

sätt reglerar i vilka fall andelar skall anses kvalificerade. I det aktuella

förhandsbeskedet ansågs en andel i ett fåmansföretag i vilket en person

ägde samtliga andelar inte vara kvalificerad då företaget ägde ett kom-

manditbolag (en form av handelsbolag) i vilket andelsägaren i fåmansfö-

retaget var anställd som konsult. Regeringsrätten har genom en dom den

9 januari 2001 fastställt Skatterättsnämndens beslut (mål nr 7165-1999).

När det gäller tolkningen av den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen

enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket SIL (jfr 57 kap. 3 § IL) har Skatte-

rättsnämnden i två förhandsbesked den 19 och 26 april 2000 funnit att

definitionen endast är tillämplig på det företag i vilket verksamheten fö-

rekommer. T.ex. är ett moderföretag inte att anse som ett fåmansföretag

om det ägs av fler än fyra icke närstående delägare - där fyra delägare

inte äger mer än 50 procent av rösterna i företaget - och verksamheten är

förlagd i ett dotterföretag. Eftersom moderföretaget inte är ett fåmansfö-

retag i det fallet beskattas inte andelsägarna enligt de särskilda skattereg-

lerna. Regeringsrätten har genom två domar den 9 januari 2001 fastställt

Skatterättsnämndens beslut (mål nr 3011-2000 och 3012-2000).

Skr. 2000/01:64

Regeringsrätten har vidare i två avgöranden den 19 november 1999

(RÅ 1999 ref 62 och mål nr 7235-1998) prövat innebörden av utomstå-

enderegeln i 3 § 12 e mom. SIL (57 kap. 5 § IL). Regeringsrätten fann att

regleringen endast tar sikte på den egentliga andelsägarkretsen, eftersom

det endast är den som direkt äger andelar i företaget som har rätt till ut-

delning. Med den utgångspunkten kan begreppet utomstående inte ges

annan innebörd än att till utomstående skall räknas alla andra andelsägare

i det aktuella företaget än vissa fysiska personer och dödsbon. Slutsatsen

var att samtliga andelar som ägs av andra juridiska personer än dödsbon

är att anse som ägda av utomstående.

Regeringen gör följande bedömning. Under hösten 1999 tillsatte reger-

ingen en utredning som har i uppdrag att se över bl.a. 3:12-reglema (Fi

1999:12, Dir. 1999:72). Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast

den 31 oktober 2001. De frågor som tas upp i denna skrivelse är emeller-

tid av sådan beskaffenhet att de inte kan avvakta utredningens förslag.

Regeringen anser det således angeläget att redan nu vidta åtgärder för att

förhindra kringgåenden av de särskilda skatteregler som gäller för vissa

andelsägare i fåmansföretag. De åtgärder som föreslås är avsedda att för-

hindra att 3:12-reglerna kringgås dels genom att skattskyldiga utnyttjar

handelsbolagsformen dels genom att verksamheten förläggs i ett dotter-

företag. Det förslås därför att en andel i ett fåmansföretag skall anses

kvalificerad även i det fall andelsägaren själv eller genom någon närstå-

ende antingen är eller har varit verksam i betydande omfattning i ett få-

manshandclsbolag som bedriver samma eller likartad verksamhet. Det-

samma föreslås gälla om andelsägaren själv eller genom någon närståen-

de är eller har varit verksam i betydande omfattning i ett fåmanshandels-

bolag i vilket fåmansföretaget, direkt eller indirekt, äger eller har ägt an-

delar. Vidare föreslås det att vid bedömningen av om ett handelsbolag är

fåmansägt skall delägarna anses som en enda delägare om de själva eller

genom någon närstående är eller under något av de fem föregående be-

skattningsåren har varit verksamma i företaget i betydande omfattning.

Såvitt avser upplägg med ett moderföretag vari ingen eller endast ringa

verksamhet förekommer och som inte per definition utgör ett fåmansfö-

retag föreslås att den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen skall göras

tillämplig på moderföretaget även i de fall delägaren eller dennes närstå-

ende är eller har varit verksam i betydande omfattning i ett av företaget

helt eller delvis, direkt eller indirekt, ägt fåmansföretag eller fåmanshan-

delsbolag.

Slutligen återstår utomståcndcregeln. Genom Regeringsrättens ovan

nämnda avgörande (RÅ 1999 ref 62 och mål nr 7235-1998) far utomstå-

enderegeln en långtgående verkan som innebär att 3:12-reglema relativt

enkelt kan sättas ur spel. T.ex. kan en andelsägare i ett fåmansföretag

placera minst 30 procent av andelarna i ett annat företag i vilket denne

själv äger aktierna. Andelama ägs då av utomstående enligt den tolkning

som Regeringsrätten har gjort. Det är därför nödvändigt att förhindra att

indirekta innehav i ett fåmansföretag medför att andelarna anses ägda av

utomstående. Förslaget innebär således i denna del att en delägare som

indirekt äger andel i företaget som hade varit kvalificerad vid ett direkt

ägande inte skall anses som utomstående. Sedan tidigare gäller att den

som äger kvalificerade andelar i företaget eller i ett annat fåmansföretag

som bedriver samma eller likartad verksamhet inte kan vara att anse som

Skr. 2000/01:64

utomstående. Detta föreslås även gälla för den som äger kvalificerade

andelar i ett fåmanshandelsbolag.

De nu aviserade åtgärderna är som sagt av den beskaffenhet att de inte

kan avvakta 3:12-utredningens förslag.

Skr. 2000/01:64

3 Beskattningen vid underprisöverlåtelser

Under hösten 1998 beslutade riksdagen om nya skatteregler för omstruk-

tureringar av företag (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr.

1998/99:67, SFS 1998:1600 m.fl.). De nya reglerna trädde i kraft den 1

januari 1999. Underprisöverlåtelser var ett av de områden som omfatta-

des av den nya lagstiftningen.

Bestämmelserna om underprisöverlåtelser fanns under år 1999 i en sär-

skild lag, lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till under-

pris (UPL). Lagen upphörde att gälla den 1 januari 2000 i samband med

att den nya inkomstskattelagen (1999:1229), IL, trädde i kraft och be-

stämmelserna finns numera i 23 kap. IL.

En överlåtelse till underpris som inte är affärsmässigt motiverad med-

för normalt uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap. IL. 1 den

nya lagstiftningen anges konkret under vilka förutsättningar en sådan

överlåtelse inte skall medföra uttagsbeskattning. De nya reglerna är kon-

struerade på ett sådant sätt att uttagsbeskattning alltid kan ske i de fall en

otillbörlig skatteförmån skulle kunna uppkomma. Ett förfarande som inte

medför uttagsbeskattning enligt den nya lagstiftningen bör därför normalt

inte kunna falla inom tillämpningsområdet för lagen (1995:575) mot

skatteflykt (prop. 1998/99:15 s. 147).

I den nya lagstiftningen regleras vad som krävs för att en överlåtelse

till underpris inte skall medföra uttagsbeskattning. Dessutom finns det

bestämmelser om de övriga beskattningskonsekvensema när en sådan

överlåtelse inte skall medföra uttagsbeskattning.

Med underprisöverlåtelse avses överlåtelse av en tillgång utan ersätt-

ning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta

är affärsmässigt motiverat, om villkoren i 23 kap. 14-29 §§ är uppfyllda

(23 kap. 3 § IL). En underprisöverlåtelse skall inte medföra uttagsbe-

skattning (23 kap. 9 § IL). Om ersättning inte lämnas med ett belopp som

motsvarar minst tillgångens skattemässiga värde, skall överlåtelsen be-

handlas som om tillgången avyttras mot en ersättning som motsvarar det

skattemässiga värdet. Tillgången anses i sådant fall förvärvad för samma

belopp (23 kap. 10 § IL).

Utgångspunkten i den nya lagstiftningen är att underprisöverlåtelser

inte skall medföra några beskattningskonsekvenser för direkta och indi-

rekta ägare i företag som är avtalsparter i en underprisöverlåtelse. Det

innebär att det värde som överförs genom överlåtelsen inte skall behand-

las som utdelning hos någon som direkt eller indirekt äger aktier i överlå-

taren. Det överförda värdet skall inte heller behandlas som förbättrings-

kostnad hos någon som direkt eller indirekt äger aktier i förvärvaren.

När UPL trädde i kraft gällde fortfarande de s.k. stoppreglema, dvs. de

särskilda skatteregler som tog sikte på transaktioner mellan fåmansägda

företag och deras ägare. Bestämmelserna fanns i punkt 14 av anvisning-

ama till 32 § i den numera upphävda kommunalskattelagen (1928:370),

KL. En av de situationer som reglerades var när en delägare i ett fåmans-

foretag eller en delägaren närstående person förvärvade egendom från

företaget till ett pris som understeg egendomens marknadsvärde. Ett be-

lopp motsvarande skillnaden skulle då beskattas som intäkt i inkomstsla-

get tjänst hos förvärvaren. Eör att inte denna stoppregel skulle medföra

beskattning när UPL var tillämplig infördes en bestämmelse som gjorde

ett undantag för den situationen (prop. 1998/99:15 s. 295).

Flertalet av stoppreglema slopades genom ny lagstiftning som trädde i

kraft den 31 december 1999 (prop. 1999/2000:15, bet. 1999/2000:SkU5,

rskr. 1999/2000:65, SFS 1999:1149-1150). Stopprcgcln om förvärv till

underpris upphävdes. Detta innebar i sin tur att man även upphävde det

undantag från beskattning i inkomstslaget tjänst som gällde när UPL var

tillämplig. För att inte förvärvaren skulle behöva ta upp skillnaden mel-

lan det skattemässiga värdet och marknadsvärdet vid en underprisöverlå-

telsc föreslog skatteutskottet en justering av bestämmelserna om beskatt-

ning när uttagsbeskattning inte skall ske (bet. 1999/2000:SkU5 s. 12 och

13). Eftersom UPL skulle upphävas i samband med att IL trädde i kraft

föreslog skatteutskottet motsvarande justering i förslaget till 23 kap. 11 §

första stycket IL (bet. 1999/2000:SkU2 s. 9). Riksdagen beslutade i en-

lighet med skatteutskottets två förslag.

Vid underprisöverlåtelser gäller numera bl.a. följande. Om tillgången

överlåts av ett företag, skall överlåtelsen inte medföra att någon skall ta

upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som intäkt (23

kap. 11 § första stycket IL).

Avsikten med bestämmelsen i 23 kap. 11 § första stycket IL är dels att

den som direkt eller indirekt äger andel i överlåtaren inte skall behöva ta

upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning,

dels att förvärvaren inte skall behöva ta upp skillnaden mellan mark-

nadsvärdet och ersättningen som intäkt i inkomstslaget tjänst. Bestäm-

melsens ordalydelse tillåter dock ett något vidare tillämpningsområde än

vad som var avsikten. Inte heller direkt eller indirekt ägare i förvärvaren

behöver ta upp mellanskillnaden i inkomstslaget tjänst. En underpris-

överlåtelse kan därför i vissa fall medföra en otillbörlig skatteförmån för

en sådan andelsägare.

En fysisk person som direkt eller indirekt äger andelar i förvärvaren

kan vara anställd i överlåtaren. En underprisöverlåtelse innebär att mark-

nadsvärdet på andelarna i förvärvaren ökar. Överlåtelsen borde därför

medföra att den anställde andelsägaren tar upp en viss del av skillnaden

mellan egendomens marknadsvärde och ersättningen som intäkt i in-

komstslaget tjänst. I stället får andelsägaren uppskov med beskattningen

tills han säljer andelarna och då tas mellanskillnaden upp i inkomstslaget

kapital. Detta innebär alltså att andelsägaren dels far uppskov med be-

skattningen, dels att skattebördan blir lägre än om han tagit upp mellan-

skillnaden i inkomstslaget tjänst. Detta är inte rimligt. Det var inte heller

meningen att bestämmelsen skulle innebära detta när den ändrades i sam-

band med att stoppreglerna slopades. För att kunna motverka denna typ

av otillbörliga skatteförmåner bör bestämmelsen ändras.

En underprisövcrlåtelsc bör liksom hittills inte medföra att en direkt el-

ler indirekt ägare i överlåtaren skall behöva ta upp skillnaden mellan

egendomens marknadsvärde och ersättningen som utdelning. Förvärva-

Skr. 2000/01:64

ren skall inte heller fortsättningsvis behöva ta upp mellanskillnaden som

intäkt i inkomstslaget tjänst. Däremot kan det i vissa fall vara motiverat

att en direkt eller indirekt ägare i förvärvaren tar upp mellanskillnaden i

inkomstslaget tjänst. Frågan är emellertid om det är nödvändigt att en

underprisöverlåtelse medför beskattning i inkomstslaget tjänst för samtli-

ga andelsägare i forvärvaren.

Om en fysisk person innehar en kvalificerad andel i forvärvaren ställer

sig saken något annorlunda. Det finns bara ett begränsat utrymme för att

ta upp utdelning på en sådan andel i inkomstslaget kapital. Till den del

utdelningen på en kvalificerade andelen överstiger gränsbeloppet tas den

upp i inkomstslaget tjänst (57 kap. 7 § IL). Om en kvalificerad andel säljs

skall 50 procent av den del av vinsten som överstiger det sparade utdel-

ningsutrymmet tas upp i inkomstslaget tjänst (57 kap. 12 § första stycket

IL). Skälen som talar för att ändra regeln i 23 kap. 11 § första stycket IL

är därför inte lika starka när det gäller personer som innehar kvalificerade

andelar som för andra andelsägare. Motsvarande resonemang gäller för

personer som innehar kvalificerade andelar i företag som direkt eller in-

direkt äger en andel i förvärvaren.

Sammanfattningsvis bör bestämmelsen ändras så att en underprisöver-

låtelse inte skall medföra att förvärvaren, den som innehar kvalificerade

andelar i förvärvaren eller den som indirekt genom innehav av kvalifice-

rade andelar äger en andel i förvärvaren behöver ta upp skillnaden mellan

egendomens marknadsvärde och ersättningen som intäkt i inkomstslaget

tjänst. För andra direkta eller indirekta andelsägare i förvärvaren kan där-

emot beskattning för mellanskillnaden i inkomstslaget tjänst aktualiseras.

Det bör understrykas att vid en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL

tjänstebeskattning för direkta eller indirekta andelsägare i förvärvaren

enligt allmänna regler endast kan komma i fråga för den som är eller har

varit verksamma hos överlåtaren eller hos någon i intressegemenskap

med denne.

Skr. 2000/01:64

4 Ikraftträdande

För att förhindra att de beskrivna bestämmelserna utnyttjas för omfattan-

de skatteplanering i syfte att erhålla skattelättnader är det enligt regering-

ens bedömning angeläget att de lösningar som aviserats i det föregående

med stöd av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket reger-

ingsformen tillämpas på utdelningar på och avyttringar av andelar i få-

mansföretag samt på underprisöverlåtelser fr.o.m. dagen efter avlämnan-

det av denna skrivelse. Regeringen avser att överlämna skrivelsen till

riksdagen den 1 februari 2001. De nya reglerna bör således tillämpas

fr.o.m. den 2 februari 2001.

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Thalén,

Winbcrg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Mes-

sing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ring-

holm, Bodström

Föredragande: Ringholnt

Skr. 2000/01:64

Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:64 Meddelande om kommande

förslag om ändringar i de särskilda skattereglerna för vissa andelsägare i

fåmansföretag samt i reglerna om underprisöverlåtelser

10