Prop. 2000/01:96D1

De inkomster och sociala ersättningar som ger rätt till

tilläggspension (ATP), dvs. skattepliktiga förvärvsinkomster liksom exempelvis

sjukpenning, ger också pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.

I avvaktan på en reformering av förtidspensionssystemet gäller enligt LIP att en

förtidspensionär tillgodoräknas ålderspensionsrätt såsom ett särskilt

pensionsgrundande belopp, beräknat med utgångspunkt i den antagandepoäng som

fastställts för den försäkrade vid beräkningen av förtidspension i form av ATP

enligt 13 kap. 2 § AFL. Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas endast den

försäkrade som fyllt högst 64 år.

På de pensionsgrundande inkomsterna betalar den enskilde allmän pensionsavgift

med 7 procent, enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Arbetsgivaren

betalar arbetsgivaravgift och egenföretagare betalar egenavgift enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter med 10,21 procent. För pensionsgrundande social-

och arbetslöshetsersättningar betalar staten statlig ålderspensionsavgift med

10,21 procent enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.

De pensionsgrundande beloppen finansieras enbart med statlig pensionsavgift och

tas ut med 18,5 procent.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall det belopp som utgör allmän

pensionsavgift avräknas från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete.

Dessa inkomster är pensionsgrundande till den del de före avdrag för allmän

pensionsavgift inte överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av

pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Till grund för

avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften, som

fastställts med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt.

13.2 Ålderspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning

Regeringens förslag: Den som får hel inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på hela

antagandeinkomsten efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän

pensionsavgift (reducerad antagandeinkomst). Vid partiell förmån beräknas

ålderspensionsrätten på motsvarande andel av den reducerade antagandeinkomsten.

Om rätten till ersättning inträder eller upphör under året tillgodoräknas den

försäkrade ålderspensionsrätt på en tolftedel av antagandeinkomsten för varje

månad som ersättning betalats ut under året, dvs. längst till och med månaden

före den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Arbetsskadelivränta som samordnats med inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning är inte ålderspensionsgrundande till den del den har

samordnats med sådan ersättning.

Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen

skall utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension. Skillnaden mellan den

del av den reducerade antagandeinkomsten som utgör underlag för beräkning av

ålderspensionsrätt och den del av utbetald sjukersättning eller

aktivitetsersättning som utgör pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas som

pensionsgrundande belopp.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslag om

ålderspensionsrätt vid arbetsskadelivränta har tillkommit.

Remissinstanserna: De remissinstanser som lämnat synpunkter har tillstyrkt

förslaget. Riksskatteverket förordar dock att den inkomstrelaterade ersättningen

inte räknas in i den pensionsgrundande inkomsten så länge den inte får hanteras

som vilken pensionsgrundande inkomst som helst och således även vara underlag

för allmän pensionsavgift. I stället bör hela antagandeinkomsten, minus sju

procent, anses som ett pensionsgrundande belopp vid beräkningen av

ålderspensionsrätt. Privattjänstemannakartellen (PTK) och Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO) är kritiska till att den allmänna pensionsavgiften

skall dras av innan pensionsrätten beräknas. De med inkomster över 7,5 basbelopp

får då inte pensionsrätt på hela inkomsten.

Skälen för regeringens förslag: Den som drabbas av medicinskt grundad långvarig

eller varaktig arbetsoförmåga bör inte komma i vare sig bättre eller sämre läge

i ålderspensionshänseende än vad som skulle bli fallet om han eller hon hade

fortsatt att arbeta. Regeringen anser därför att inkomstrelaterad sjukersättning

eller aktivitetsersättning skall utgöra en försäkring såväl mot

inkomstbortfallet under den tid den försäkrades arbetsförmåga är långvarigt

eller varaktigt nedsatt som mot bortfallet av möjligheten att tjäna in

ålderspensionsrätt. Av det följer att inkomstrelaterad ersättning bör grunda

ålderspensionsrätt inte enbart på den utbetalda ersättningen utan även på det

framtida antagna inkomstbortfallet (antagandeinkomsten).

Pensionsrätten i ålderspensionssystemet grundas huvudsakligen på

pensionsgrundande inkomst. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring

och studier med studiemedel skall enligt särskilda regler också grunda

ålderspensionsrätt. Sådan ålderspensionsrätt grundas på fiktiva inkomster genom

särskilt fastställda pensionsgrundande belopp.

Enligt de nuvarande reglerna för förtidspensionärer tillgodoräknas dessa

ålderspensionsrätt vid förtidspension uteslutande genom ett pensionsgrundande

belopp. Regler om ålderspensionsrätt på den antagandeinkomst som ligger till

grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning bör dock,

enligt regeringens uppfattning, ansluta så nära som möjligt till den uppbyggnad

av regelverket som gäller för ålderspensionssystemet i övrigt. Regeringen

föreslår därför att utbetald ersättning skall utgöra pensionsgrundande inkomst

och inte pensionsgrundande belopp.

Enligt LIP skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst göras avdrag för

debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa

inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. I prop. 1997/98:151

Inkomstgrundad ålderspension m.m. (s 196) behandlas denna avdragsfråga

ingående. Regeringen konstaterade där inledningsvis att reglerna för beräkning

av pensionsgrundande inkomst inte hade anpassats med hänsyn till att det hade

införts en allmän pensionsavgift och dessförinnan allmänna egenavgifter.

Därigenom hade en skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om

socialavgifter respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av

sådan inkomst. Som en allmän utgångspunkt borde gälla att den pensionsgrundande

inkomsten, och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas, skulle vara

oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan

finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift borde sålunda

inte påverka den pensionsförmån som tjänas in. Neutralitet mellan finansiering

med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift krävde därför att den allmänna

pensionsavgiften drogs ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

I propositionen pekade regeringen även på principiella skäl för att varken

avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbetsgivaravgifter borde

inkluderas i den inkomst som grundar ålderspensionsrätt. Det allmänna

inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av inkomsten, i den

meningen att ålderspensionen avser att till viss del ersätta den förvärvsinkomst

som faller bort vid pensioneringen. Allmän pensionsavgift tas ut på

förvärvsinkomster, men inte på pensionsinkomster. Ett rimligt betraktelsesätt är

därför att den inkomstnivå som försäkras i det allmänna ålderspensionssystemet

inte skall inbegripa vare sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.

I fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst för inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning gör sig, enligt regeringens

uppfattning, samma motiv gällande för att göra avdrag för allmän pensionsavgift

vid beräkningen som de som redovisas ovan. I avsnitt 13.7 föreslås, av skäl som

närmare anges där, att allmän pensionsavgift på dessa förmåner tills vidare inte

skall tas ut. I stället skall, som en provisorisk lösning, staten betala

statlig ålderspensionsavgift även på denna del av pensionsrätten på förmånerna.

Detta innebär en avvikelse från den normala hanteringen av pensionsgrundande

inkomster, men innebär inte någon skillnad i den totala pensionsrätt på

förmånerna som den försäkrade har rätt till.

Regeringen anser vidare att hela det inkomstbortfall den försäkrade får

vidkännas på grund av sin medicinskt orsakade arbetsoförmåga bör grunda rätt

till ålderspension. Måttet för detta inkomstbortfall i dessa sammanhang är

antagandeinkomsten. I pensionsrättshänseende bör denna, för att efterlikna

verkliga förhållanden, minskas med ett belopp motsvarande allmänna

pensionsavgiften, dvs. sju procent av antagandeinkomsten.

Den pensionsgrundande inkomsten beräknas emellertid, som föreslås ovan, på den

utbetalade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen medan inkomstbortfallet

avspeglas i den antagandeinkomst som ligger till grund för den

inkomstrelaterade ersättningen.

För att hela inkomstbortfallet skall kunna grunda ålderspensionsrätt föreslår

regeringen därför att ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

pensionsgrundande inkomst och antagandeinkomsten, efter justering för

pensionsavgiften enligt ovan, skall tillgodoräknas den försäkrade som ett

pensionsgrundande belopp.

Vid partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning skall

ålderspensionsrätten beräknas på motsvarande andel av antagandeinkomsten efter

avdrag för ett belopp motsvarande allmän pensionsavgift (reducerad

antagandeinkomst). Om rätt till sådan ersättning inträder eller upphör under

året bör detta på samma sätt få påverka ålderspensionsrätten. En tolftedel av

underlaget för ålderspensionsrätten skall då tillgodoräknas den försäkrade för

varje månad som ersättning utbetalats under året.

I det nuvarande systemet samordnas förtidspension med vissa livräntor. I fall då

förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring skall livräntan enligt LIP vara pensionsgrundande till

sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och

antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas

den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast

delvis samordnad med livräntan skall motsvarande gälla den samordnade delen.

Motsvarande ordning bör gälla för pensionsgrundande belopp av sjukersättning och

aktivitetsersättning.

Som nämnts ovan bör den utbetalda sjuk- och aktivitetsersättningen utgöra

pensionsgrundande inkomst. I fall av samordning av sådan förmån med

arbetsskadelivränta, som också utgör pensionsgrundande inkomst, måste därför en

samordning av pensionsrätter göras. Eftersom den pensionsgrundande inkomsten av

sjuk- eller aktivitetsersättning motsvarar en faktiskt utbetald ersättning bör

pensionsgrundande inkomst av arbetsskadelivränta, till skillnad från dagens

regler, tillgodoräknas endast till den del som den betalas ut efter samordning

med sådan ersättning.

Enligt nu gällande regler i LIP tillgodoräknas en försäkrad pensionsgrundande

belopp av förtidspension fram till och med 64 års ålder. Enligt regeringens

bedömning i prop. 1997/98:151 bör denna regel endast gälla fram till dess

reformerade regler om förtidspension träder i kraft. Regeringens utgångspunkt

var alltså att den valda lösningen var temporär och inte styrande för den

fortsatta beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.

En naturlig följd av sjukersättningssystemets (det reformerade

förtidspensionssystemet) konstruktion är, enligt regeringens uppfattning, att

ålderspensionsrätten knyts till den tid inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning betalas ut och inte till att den försäkrade uppnår en viss

ålder. Eftersom ersättningen kan utges längst till och med månaden före den

månad då den försäkrade fyller 65 år kommer ålderspensionsrätt att som längst

kunna tillgodoräknas till och med denna tidpunkt. Om rätten till

inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning inträder eller upphör

under året bör den försäkrade tillgodoräknas ålderspensionsrätt på en tolftedel

av den reducerade antagandeinkomsten för varje månad som ersättning betalats ut

under året.

13.3 Ålderspensionsrätt grundad på garantiersättning

Frågan om garantiersättning skall grunda ålderspensionsrätt bereds för

närvarande inom Regeringskansliet och ett ställningstagande beräknas kunna

redovisas i slutet av 2001.

13.4 Ålderspensionsrätt efter omvandling av förtidspension till

inkomstrelaterad sjukersättning

Regeringens förslag: Förtidspension som omvandlats till inkomstrelaterad

sjukersättning skall ge ålderspensionsrätt på ett sätt som svarar mot vad som

gäller för nybeviljade sjukersättningar.

Ålderspensionsrätt beräknad på detta sätt tillgodoräknas för tid från och med

ikraftträdandet av de nya reglerna.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 12 lämnas förslag om den tekniska

omvandlingen av förtidspensioner till inkomstrelaterad sjukersättning och

garantiersättning för dem som uppbär förtidspension före ikraftträdandet av

sjukersättningssystemet. Den valda omvandlingsmodellen har utarbetats främst med

syftet att uppnå för den enskilde försäkrade i princip oförändrat nettoutfall

vid övergången från förtidspension till sjukersättning. Beträffande

ålderspensionsrätten för de omvandlade förtidspensionerna menar regeringen att

dessa i så hög grad som möjligt skall ge ålderspensionsrätt i en omfattning som

kan jämföras med sjukersättning eller aktivitetsersättningar som beviljas med

stöd av de nya reglerna.

Medelpensionspoängen i förtidspensionssystemet grundas på genomsnittet av den

försäkrades tidigare faktiska och framtida antagna inkomster. Den

antagandeinkomst som vid omvandlingen tagits fram med hjälp av

medelpensionspoängen motsvarar i princip den antagandeinkomst som kommer att

beräknas enligt de nya reglerna. Enligt regeringens uppfattning bör

ålderspensionsrätt för den omvandlade inkomstrelaterade ersättningen - i likhet

med vad som gäller för nybeviljad sjukersättning - tillgodoräknas den försäkrade

på den reducerade antagandeinkomsten. Även i övrigt bör vad som i

ålderspensionshänseende gäller för sjukersättning som beviljats efter

ikraftträdandet av det nya systemet gälla för sådan sjukersättning som trätt i

stället för förtidspension.

13.5 Ålderspensionsrätt då ersättning inte betalas ut

Regeringens förslag: Den som har en beviljad sjukersättning eller

aktivitetsersättning som inte betalas ut därför att förmånen är vilande,

tillgodoräknas inte ålderspensionsrätt på den andel av antagandeinkomsten som

svarar mot den vilande ersättningen.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: De regler som gäller för vilande förtidspension

föreslås i allt väsentligt överföras till sjukersättningssystemet (avsnitt 10).

I de fall sjukersättning eller aktivitetsersättning har förklarats vilande skall

ersättning inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

Ersättningen skall kunna vara vilande helt, till tre fjärdedelar, halvt eller

till en fjärdedel.

Under den tid då ersättning inte betalas ut efter ett beslut om

vilandeförklaring, ersätter normalt sett en förvärvsinkomst den tidigare

ersättningen. Förvärvsinkomsten ingår då i den pensionsgrundande inkomsten.

Regeringen menar därför att det inte är motiverat att tillgodoräkna den

försäkrade pensionsgrundande inkomst även på antagandeinkomsten under tiden

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen är vilande. Det samma bör gälla då

förvärvsinkomsten understiger den del av antagandeinkomsten som svarar mot den

vilande ersättningen.

Även i andra fall, då beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning inte

betalas ut, bör den försäkrade inte tillgodoräknas någon ålderspensionsrätt.

13.6 Tidpunkt för uttag av ålderspension

Regeringens förslag: Den som får sjukersättning skall i likhet med vad som

gäller för de förvärvsverksamma ha möjlighet att ta ut ålderspension från och

med 61 års ålder utan att förlora rätten till sjukersättningen.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget. Statskontoret

finner förslaget principiellt fel. Det delar inte uppfattningen att det bara i

undantagsfall ligger i den enskildes intresse att lyfta ålderspension samtidigt

som sjukersättning.

Skälen för regeringens förslag: En försäkrad som uppbär hel ålderspension har

inte rätt till förtidspension. Skälet till detta är att förtidspensionen

beräknas enligt samma principer som ålderspensionen och att den i realiteten är

en tidigarelagd ålderspension. En försäkrad som uppbär tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels ålderspension har inte rätt till mer än en fjärdedels, halv

respektive tre fjärdedels förtidspension.

Ålderspensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, varför storleken på

ålderspensionen är beroende av pensionsbehållningen och delningstalet, dvs. det

förväntade antalet återstående levnadsår för den årskull som den försäkrade

tillhör. En ålderspension som tas ut vid den tidigast möjliga tidpunkten, dvs.

vid 61 års ålder, innebär en lägre behållning som skall fördelas på fler år än

den ålderspension som tas ut om den försäkrade har arbetat i fler år och är

äldre vid uttaget.

Uttag av inkomstpension och premiepension i ålderspensionssystemet får ske

tidigast från 61 års ålder. Uttag av garantipension får ske tidigast från 65 års

ålder. Det är i detta sammanhang också värt att nämna att garantipensionen

alltid beräknas som om inkomstpension börjat lyftas först vid 65-årsmånaden.

Detta innebär att den lägre inkomstpension, som blir följden av ett uttag före

65 års ålder, inte kompenseras med garantipension.

Frågan om sjukersättning helt eller delvis skall kunna utbetalas jämsides med

inkomstpension respektive premiepension från och med 61 års ålder hänger samman

med hur det skulle ha förhållit sig om den försäkrade inte hade haft

sjukersättning utan hade varit förvärvsverksam. Regeringen menar att den som

uppbär sjukersättning så långt som möjligt bör likställas med övriga grupper i

samhället. Regeringen föreslår därför att det skall vara möjligt, även för en

försäkrad som uppbär sjukersättning, att välja att ta ut ålderspension från och

med 61 års ålder, utan att han eller hon går miste om den försörjning som täcks

genom sjukersättningen. De farhågor som Statskontorets framför skall enligt

regeringens uppfattning inte överdrivas. Då konstruktionen av

ålderspensionssystemet innebär en direkt koppling mellan uttag av pension och

behållen ålderspensionsrätt, menar regeringen att det inte annat än i

undantagsfall torde vara förenligt med den enskildes intresse att börja lyfta

ålderspension vid en tidigare tidpunkt än den då rätten till sjukersättning

upphör, dvs. vid 65 års ålder.

13.7 Finansiering av ålderspensionsrätt grundad på sjukersättning eller

aktivitetsersättning

Regeringens förslag: Staten skall betala hela avgiften till

ålderspensionssystemet genom en statlig ålderspensionsavgift på 18,5 procent

beräknad på underlaget för ålderspensionsrätten, dvs. antagandeinkomsten

reducerad med ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift på detta underlag.

Promemoriornas (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.

Skälen för regeringens förslag: En grundprincip i ålderspensionssystemet är, som

framgår ovan (avsnitt 13.1), att den som har förvärvsinkomster själv skall

svara för en del av avgifterna för sin ålderspension. Avvikelse från den

avgiftsstruktur som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet bör, enligt

regeringens uppfattning, i möjligaste mån undvikas. I avsnitt 13.2 föreslås att

inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall grunda rätt

till ålderspension. Den utbetalda ersättningen räknas därvid som

pensionsgrundande inkomst av anställning. På sådan inkomst skall allmän

pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift betalas med sju

procent av inkomsten.

I 2000 års budgetproposition anvisades en metod för att på sikt ge full

kompensation för den allmänna pensionsavgiften. Metoden innebär att

pensionsavgiftens nettobelastning kompenseras för varje enskild individ. Fullt

genomförd innebär metoden att den allmänna pensionsavgiftens effekter på såväl

det genomsnittliga skatte- och avgiftsuttaget som individens marginalskatt

elimineras utan att uttaget av allmän pensionsavgift påverkas i något avseende.

Den använda tekniken innebär att den enskilde krediteras ett belopp motsvarande

beskattningsårets pensionsavgift i form av en skattereduktion som reducerar hans

eller hennes övriga skatter. Eftersom metoden inte påverkar vare sig allmän

pensionsavgift eller intjänad pensionsrätt är den väl förenlig med

pensionsuppgörelsen.

Den år 2000 inledda reformen har fortsatt och för 2001 medför den att den

enskilde ges en skattereduktion motsvarande 50 procent av den allmänna

pensionsavgiften för beskattningsåret (prop. 2000/01:1 volym 1).

Denna reform påverkar utformningen av hur pensionsrätten för sjukersättning

eller aktivitetsersättning bör finansieras. Den föreslagna ersättningsnivån för

dessa ersättningar är beräknad utifrån förutsättningen att den försäkrade skall

betala allmän pensionsavgift och samtidigt kompenseras för denna avgift fullt ut

genom en skattereduktion.

I avvaktan på att samordningen av skatte- och avgiftssystemet är helt genomförd

föreslår regeringen att staten betalar hela avgiften med 18,5 procent statlig

ålderspensionsavgift för ålderspensionsrätt på inkomstrelaterad sjuk- och

aktivitetsersättning. Den försäkrade betalar enligt denna provisoriska ordning

inte någon allmän pensionsavgift på den utbetalda ersättningen och erhåller inte

heller något däremot svarande skatteavdrag.

14 Samordning av sjukersättning eller aktivitetsersättning med andra förmåner

14.1 Inledning

Förtidspension samordnas med vissa andra förmåner, bl.a. livräntor. Skador som

inträffat den 1 juli 1977 eller senare regleras i huvudsak genom lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd. I fråga om ersättning för skador som inträffat dessförinnan

kan ersättning utges enligt ett trettiotal äldre författningar. Beträffande

ersättning för yrkes- eller arbetsskador har nämligen som en allmän princip

gällt att ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings

giltighetstid fortfarande regleras enligt bestämmelserna i denna författning.

Till följd av detta utbetalas eller kan i framtiden komma att utbetalas

ersättningar enligt ett stort antal, i de flesta fall upphävda, författningar om

obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Huvuddelen av dessa

är livräntor som utges enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL).

Samlingsbegreppet för de aktuella livräntorna har därför kommit att bli

yrkesskadelivräntor.

I det följande lämnas förslag till hur sjukersättning och aktivitetsersättning

skall samordnas med andra förmåner. Arbetsskadelivräntor är aktuella för

samordning med båda dessa ersättningar medan yrkesskadelivräntor, som utges

enligt äldre lagstiftning, endast är aktuella för samordning med sjukersättning.

14.2 Samordning med arbetsskadelivräntor

Regeringens förslag: Samordning mellan sjukersättning eller aktivitetsersättning

och arbetsskadelivräntor skall ske på motsvarande sätt som samordning mellan

förtidspension och arbetsskadelivräntor.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet anser att samordning bör göras även i de

fall den enskilde till följd av arbetsskada har invalidiserats till mindre del

och senare efter omplacering i nytt arbete beviljas t.ex. halv sjukersättning

till följd av en icke arbetsrelaterad sjukdom. Förmånerna bör samordnas till den

del de avser att täcka samma inkomstförlust.

Skälen för regeringens förslag: Den som på grund av en arbetsskada har fått en

bestående nedsättning av sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete, har

enligt LAF rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livräntan

skall motsvara hela den inkomstförlust som orsakats av arbetsskadan. Om

inkomsten före skadan är högre än 7,5 prisbasbelopp kompenseras dock inte hela

inkomstförlusten med livränta. En förutsättning för rätt till livränta är att

den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete är nedsatt med minst

en femtondel samt att den årliga inkomstförlusten uppgår till minst en

fjärdedel av det basbelopp som gällde vid ingången av det år då livräntan skall

börja betalas. Om en försäkrad, som på grund av arbetsskada fått sin förmåga att

skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med mindre än en femtondel, drabbas av

ytterligare en arbetsskada skall båda skadorna vägas in vid bedömningen av om

rätt till livränta föreligger med hänsyn till femtondelsregeln.

Livränta beräknas med ledning av den försäkrades inkomst före skadan

(livränteunderlag) och utges med så stor del av livränteunderlaget som motsvarar

graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom

arbete som förorsakats av arbetsskadan. Inkomst efter skadan skall motsvara den

inkomst av arbete som den försäkrade bedöms kunna skaffa sig trots arbetsskadan.

Årsbeloppet för egenlivränta utgör i regel skillnaden mellan årsinkomsten före

och efter skadan.

Om en försäkrad samtidigt med egenlivränta enligt LAF har rätt till

förtidspension som helt eller delvis täcker samma inkomstbortfall som livräntan,

skall förmånerna samordnas. Livräntan skall endast betalas ut i den mån den

överstiger den pension som täcker samma inkomstbortfall som livräntan.

Beviljas förtidspension för en försäkrad som sedan tidigare uppbär livränta och

är rätten till förtidspensionen till viss del avhängig den inkomstförlust som

livräntan avser, skall livräntan samordnas med denna del av förtidspensionen. Om

däremot förtidspension beviljas för en annan inkomstförlust än den som

föranlett livräntan skall samordning mellan livräntan och pensionen inte ske.

Det förhållande som Landstingsförbundet påpekar har uppmärksammats av

Socialdepartementet. Frågan kommer att aktualiseras i samband med den nu

pågående översynen av arbetsskadeförsäkringen.

Samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivränta innebär alltså att

livräntan reduceras av den förtidspension som utges helt eller delvis i

anledning av samma inkomstförlust. Regeringen anser att denna metod bör

behållas. Samordning mellan sjuk- eller aktivitetsersättning och

arbetsskadelivränta bör alltså ske på sådant sätt att sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen reducerar livräntan i de fall ersättningarna utges helt

eller delvis för samma inkomstbortfall.

Motsvarande kommer då också att gälla livräntor som utges enligt lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd.

14.3 Samordning med yrkesskadelivräntor

Regeringens förslag: Ersättning i form av inkomstrelaterad sjukersättning samt

sjukersättning i form av garantiersättning för den som tillsammans med

sjukersättning även får yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller

motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med ett belopp

som motsvarar tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som överstiger en

sjättedels prisbasbelopp. Om den försäkrade har rätt till flera livräntor skall

sådan minskning gälla varje livränta för sig. Minskningen skall i första hand

göras på garantiersättningen och därefter på den inkomstrelaterade ersättningen.

Minskningen får dock inte leda till att den sammanlagda sjukersättningen kommer

att understiga fem procent av prisbasbeloppet per månad. Motsvarande samordning

skall ske mellan sjukersättning och livränta enligt utländsk lagstiftning om

yrkesskadeförsäkring.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har lämnat synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Yrkesskadelivränta kan endast utges för skador

som inträffat före den 1 juli 1977. Därav följer att samordningsreglerna endast

blir aktuella i förhållande till sjukersättning och inte till

aktivitetsersättning, då aktivitetsersättning endast kan beviljas försäkrade som

den 1 januari 2003 inte har fyllt 30 år.

Enligt 17 kap. 2 § AFL samordnas förtidspension med yrkesskadelivräntor. Enligt

huvudregeln skall folkpension, pensionstillskott och tilläggspension (ATP)

minskas med tre fjärdedelar av en egenlivränta. Om den pensionsberättigade

uppbär partiell förtidspension får minskningen av pensionen ske endast om skadan

inträffat före den tidpunkt från vilken pension utges. Avdrag på

tilläggspensionen får vidare endast göras om den pensionsberättigade kunnat

tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan

inträffade. Den pensionsberättigade har alltid rätt att behålla en fjärdedel av

den folkpension som "annars skulle ha utgått". Minskning av pension skall även

ske då livräntan helt eller delvis bytts ut mot engångsbelopp.

I riktlinjepropositionen uttalas att förtidspension i det reformerade systemet

till den som tillsammans med pensionen uppbär yrkesskadelivränta i form av

egenlivränta eller annan motsvarande ersättning enligt äldre lagstiftning bör

samordnas också enligt de reformerade reglerna. Dessa bör som så långt möjligt

överensstämma med de samordningsregler som finns i dag.

Vid införandet av AFL ansågs det vara motiverat att vissa livräntetagares

minskade möjligheter att tjäna in ATP skulle påverka samordningens omfattning.

Av betydelse i sammanhanget är att yrkesskadelivräntor, till skillnad från

livräntor enligt LAF, inte grundar ålderspensionsrätt. Den som till följd av en

skada som ersätts enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring fråntagits

möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad pension kan därför komma

att få en ålderspension som är lägre än om han eller hon inte hade skadats. Den

princip som i nuvarande reglering innebär att samordningen mellan

yrkesskadelivräntor och förtidspension inte bör ske fullt ut, dvs. att en del av

livräntan undantas från samordningen med pensionen, har alltjämt giltighet.

Regeringen föreslår därför att samordningen mellan yrkesskadelivräntor och

sjukersättning skall ske med samma andel, tre fjärdedelar, som i det nuvarande

systemet.

Det är vidare rimligt att undanta den del av yrkesskadeersättningen från

samordning med sjukersättning som utifrån ett modernt synsätt kan anses

hänförlig till lyte och men, på samma sätt som gäller för ersättning för

arbetsskador. I likhet med vad som numera gäller vid samordning mellan

reformerad ålderspension och yrkesskadelivräntor bör det även i

sjukersättningssystemet finnas en regel som innebär att sjukersättningen endast

samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger en sjättedels prisbasbelopp.

Enligt nu gällande regler skall yrkesskadelivräntor i första hand samordnas med

ATP, i andra hand med pensionstillskott och i sista hand med folkpension. Dessa

olika pensionsformer ersätts emellertid i sjukersättningssystemet med

inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning där garantiersättningen är

en grundskyddsförmån. I likhet med vad som gäller för den reformerade

ålderspensionen bör därför yrkesskadeersättningen i första hand samordnas med

garantiersättningen och i andra hand med den inkomstrelaterade sjukersättningen.

En förtidspensionär är alltid berättigad att behålla minst en fjärdedel av den

folkpension som skulle ha utgetts om inte förmånen samordnats med

yrkesskadelivränta. För att så nära som möjligt ansluta till nuvarande

samordningsregler krävs en motsvarande "golvregel" för sjukersättning. Enligt

dagens regler fritas som mest en fjärdedel av hel folkpension och helt

pensionstillskott från samordning. I det föreslagna systemet med sjukersättning

ersätts dagens grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott och särskilt

grundavdrag för folkpensionärer med garantiersättning. Eftersom

garantiersättning endast utges till den som saknar eller har låg

inkomstrelaterad sjukersättning och inte utgör en baspension, är en "golvregel"

av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler inte möjlig att knyta till

garantiersättningen. En "golvregel" för sjukersättning får därför bestämmas till

ett visst belopp och gälla för såväl garantiersättning som inkomstrelaterad

sjukersättning. Med utgångspunkt i den föreslagna garantinivån och med beaktande

av att ersättningen i det föreslagna systemet till ingen del är beroende av

civilstånd föreslår regeringen att fribeloppet bör motsvaras av fem procent av

prisbasbeloppet per månad.

För samordning mellan sjukersättning och yrkesskadelivränta som utgör

egenlivränta föreslås således att tre fjärdedelar av den livränta som överstiger

en sjättedels prisbasbelopp skall reducera i första hand garantiersättningen

och därefter den inkomstrelaterade sjukersättningen, dock att sjukersättningen

aldrig får minskas i sådan utsträckning att det återstående sammanlagda beloppet

av garantiersättning och inkomstrelaterad sjukersättning för en månad till

följd av samordningen kommer att understiga fem procent av prisbasbeloppet.

Enligt dagens regler får reducering av partiell förtidspension endast ske om

skadan som berättigat till yrkesskadelivränta inträffat före den tidpunkt från

vilken pensionen utges och avdrag på tilläggspension endast ske om den

pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid

den tidpunkt då skadan inträffat. Eftersom de skador som avses här har inträffat

senast 1977 skall av naturliga skäl inte några motsvarande regler införas i

fråga om sjukersättning, eftersom sådan ersättning, enligt det framlagda

förslaget, aldrig kan beräknas på grundval av inkomster som är hänförliga till

år som ligger mer än åtta år tillbaka.

Regeringen anser att nu gällande regler, om att samordning skall ske även i de

fall en livränta bytts ut mot ett engångsbelopp, bör gälla även i fråga om

sjukersättning. På samma sätt som sker enligt dagens regler bör vidare

sjukersättning samordnas även med livränta som utges enligt utländsk

lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

15 Indexering

Förslagen i denna proposition innehåller inte något slutgiltigt förslag om hur

aktivitets- och sjukersättningen skall anpassas till den ekonomiska utvecklingen

över tiden. Frågan om vilken eller vilka indexeringsmetoder som kan komma i

fråga för beräkningen av dessa förmåner och andra förmåner inom det s.k.

ohälsoområdet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ett förslag är att

vänta i slutet av 2001. I avvaktan härpå har enbart prisindexering som

indexeringsmetod föreslagits och tillämpats vid beräkningen av de i

propositionen redovisade uppgifterna om utvecklingen över tiden.

16 Förslagens konsekvenser

16.1 Ekonomiska konsekvenser

16.1.1 Inledning

Denna proposition innehåller förslag om nya regler för beräkning av ersättning

vid varaktig eller långvarig medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Den framtida

ersättningen - sjukersättningen eller aktivitetsersättningen - får en helt annan

konstruktion än dagens förtidspension. Utformningen av reglerna har stor

ekonomisk betydelse för den som av medicinska skäl helt eller delvis förlorat

förmågan att försörja sig själv genom eget arbete. Även för de offentliga

finanserna har utformningen av reglerna stor ekonomisk betydelse. I detta

avsnitt redovisas de ekonomiska konsekvenserna för såväl stat och kommun som den

enskilde.

Systemet för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga har

stor statsfinansiell betydelse. Utgifterna för förtidspensioner för 2000

uppgick till ca 47,7 miljarder kronor, varav ca 8,7 miljarder kronor avsåg

statliga ålderspensionsavgifter. För 2001 är anslaget beräknat till ca 49,7

miljarder kronor, varav ca 9,2 miljarder kronor utgör ålderspensionsavgifter.

Fr.o.m. 2003 ökar bruttoutgifterna naturligen som en följd av att det särskilda

grundavdraget för folkpensionärer (SGA) avskaffas.

Den statsfinansiella ramen för det reformerade förtidspensionssystemet

definierades i den av riksdagen godkända prop. 1997/98:111 Reformerad

förtidspension m.m. Ersättningen på individnivå i ett reformerat system skall

enligt propositionen vara i princip oförändrad i förhållande till den nivå som

uppnås i dagens system. I samband med det ekonomiska saneringsprogrammet i

mitten av 1990-talet har dock riksdagen ställt sig bakom vissa förändringar inom

nuvarande system när det gäller beräkning av den s.k. antagandepoängen.

Avsikten med dessa förändringar är att på ett riktigare sätt bedöma den

förväntade inkomstutvecklingen för en person om arbetsoförmåga inte hade

uppstått. Den av riksdagen beslutade förändringen, som innebär en viss successiv

utgiftsminskning, har beaktats i beräkningarna. I riktlinjepropositionen (prop.

1997/98:111) fastställdes inte någon exakt ekonomisk ram, eftersom

utgiftssumman är beroende av bl.a. antalet personer som beviljas ersättning och

deras tidigare förvärvsinkomster. Det angavs dock att det är av största vikt att

den framtida utgiftsutvecklingen kan hållas inom de ramar som ges av offentliga

finanser i balans för att stabilitet skall uppnås i systemet. På litet längre

sikt är regeringens ambition att en bättre hälsa och arbetsmiljö, en effektiv

rehabilitering och samverkan samt en bättre fungerande arbetsmarknad väsentligt

skall reducera behovet av sjuk- och aktivitetsersättning och därmed

försäkringens kostnader.

De viktigaste faktorerna när det gäller kostnadsutvecklingen för förmånssystemet

för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan indelas

i tre grupper. Dessa faktorer påverkar antingen antalet personer som får

ersättning och/eller storleken på den ersättning som utges.

Systemets egenskaper; t.ex. utformning av kriterier för rätt till ersättning,

tillämpning av regler och praxis, insatser för att förhindra eller begränsa

långvarig nedsättning av arbetsförmågan samt reglerna om beräkning av ersättning

och indexering av utgående ersättning m.m.

Utvecklingen inom andra områden; såsom förändringen av andra näraliggande system

som ålderspensionssystemet (inkl. avtalsersättningar och privata pensioner) och

arbetslöshetsförsäkringen. Inte bara konstruktionen av systemen kan påverka

kostnaderna, utan också den allmänna utvecklingen inom dessa områden.

Strukturella faktorer; t.ex. den demografiska utvecklingen, sjuklighetens eller

ohälsans utveckling och fördelning inom befolkningen samt inkomstutvecklingen.

Hit räknas också attityder eller värderingar i samhället till systemet i sig,

vad som är att betrakta som nedsatt arbetsförmåga etc.

Föreslagna regler om beräkning av inkomstrelaterad sjuk- och

aktivitetsersättning, vilka kommer att tillämpas för dem som beviljas ersättning

efter ikraftträdandet av det nya systemet, innebär en relativt kraftig omdaning

i förhållande till nuvarande regler. Införandet av dessa regler medför i sig en

viss nettoutgiftsminskning för de offentliga finanserna. Förtidspension eller

sjukbidrag som beviljats före ikraftträdandet av det nya systemet kommer att

omvandlas till inkomstrelaterad sjukersättning. Den tekniska omvandlingen är en

engångsinsats och kommer att innebära ett i princip oförändrat nettoutfall för

dem som inte uppbär avtalsersättningar. På kort sikt innebär omvandlingen en

viss ökning av nettobelastningen för statsfinanserna, eftersom reduceringen av

SGA mot avtalsersättningar avskaffas.

Bruttoutgifterna ökar som följd av att SGA avskaffas och ersätts av en höjning

av bruttoersättningen, dvs. en skatteförmån ersätts med en beskattningsbar

bruttoförmån. För dem som beviljats förtidspension eller sjukbidrag före

ikraftträdandet innebär den tekniska omvandlingen att bruttoersättningen höjs så

mycket att nettoersättningen förblir i princip oförändrad. Även när det gäller

dem som beviljas ersättning efter ikraftträdandet kommer bruttonivån i

grundskyddet att anpassas till att SGA avskaffas.

Trots att bruttoutgifterna ökar innebär förslagen sammantaget en nettobesparing,

bl.a. på grund av att det reformerade systemet inte till alla delar övertar de

skatteffekter som SGA ger upphov till i nuvarande system. Det reformerade

systemet saknar den, i förhållande till hela ersättningar, för individen

gynnsamma beskattningen av partiella ersättningar samt det skattemässiga

gynnandet av individer med ATP som överstiger nivån för pensionstillskott.

Både effekten av förslagen och utgiftsutvecklingen för systemet i allmänhet är i

hög grad beroende av utvecklingen av övriga ovan berörda faktorer. För

flertalet av dessa faktorer är den mer långsiktiga utvecklingen mycket svår att

bedöma. Även den kortsiktiga utvecklingen är i vissa fall vansklig att

förutsäga. Detta innebär att osäkerheten när det gäller de redovisade

beräkningsresultaten är betydande.

Propositionen innehåller inte några förslag till nya regler för indexering av

förmånerna. De kostnadsjämförelser mellan nuvarande och föreslagna regler som

redovisas är därför genomgående jämförelser enligt den indexeringsmodell som

innebär enbart prisindexering Det är naturligt eftersom dagens

förtidspensionssystem är helt prisindexerat. Det bör dock understrykas att detta

inte är något slutgiltigt ställningstagande i indexeringsfrågan. Som redovisats

i avsnitt 15 är frågan om vilken indexeringsmodell som skall gälla i det nu

föreslagna förmånssystemet under beredning inom Regeringskansliet. Ett förslag

är att vänta i slutet av 2001.

Inom ramen för beredningsarbetet med departementspromemoriorna inom

Socialdepartementet utförde RFV ett omfattande beräkningsarbete. Beräkningarna

har huvudsakligen gjorts i två olika simuleringsmodeller. I en s.k. statisk

modell, har beräkningar gjorts på grundval av de inkomstförhållanden m.m. som

gällt för de individer som beviljats förtidspension eller sjukbidrag under åren

1996 och 1997, varvid jämförelser gjorts mellan utfallen på individ- och

gruppnivå enligt nuvarande respektive nya regler. Den andra modellen, en s.k.

dynamisk modell, är konstruerad för mer långsiktig analys, där den framtida

utgiftsutvecklingen m.m. över tiden uppskattas utifrån vissa antaganden rörande

huvuddelen av de faktorer som berörts ovan.

16.1.2 Konsekvenser för den offentliga sektorns finanser

Den tekniska omvandlingen av beviljade förtidspensioner till sjukersättning

innebär på kort sikt en viss ökning av nettobelastningen på statsfinanserna,

eftersom reduceringen av SGA mot avtalsersättningar slopas. Denna nettoökning

har med hjälp av SCB:s inkomstfördelningsundersökning för 1997 och genom den

statiska modellen skattats till cirka 100 miljoner kronor per år inledningsvis

för att därefter avta. I övrigt är omvandlingen kostnadseutral för de offentliga

finanserna vid omvandlingstillfället. När antalet personer med ersättning

enligt det gamla systemet minskar blir de sammanlagda utgifterna för systemet

lägre.

De beräknade effekterna på de offentliga finanserna med sjuk- och

aktivitetsersättning enligt de föreslagna reglerna har gjorts med hjälp av de

inkomstförhållanden m.m. som gällde för de personer som beviljades

förtidspension under åren 1996 och 1997 i nämnda statiska simuleringsodell. Vid

ett antagande om att 40 000 personer beviljas ersättning blir

nettoutgiftsminskningen beräknat på de nybeviljade 1996 cirka 120 miljoner

kronor per år och beräknat på nybeviljade 1997 cirka 130 miljoner per år.

Utgiftsminskningen per årskull nybeviljade ersättningar kan alltså uppskattas

till cirka 120 miljoner kronor per år. Denna minskning kommer att ligga kvar och

ackumuleras när det reformerade systemet träder i funktion.

De statsfinansiella konsekvenserna av att höja den nedre åldersgränsen för rätt

till ersättning vid långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan

från 16 till halvårsskiftet det år en person fyller 19 bedöms i princip vara

kostnadsneutrala. Den utgiftsminskning som den åtgärden i sig ger upphov till

uppvägs av att den övre gränsen för rätt till vårdbidrag höjs i motsvarande mån

samt att den nedre åldersgränsen för rätt till handikappersättning också höjs

från 16 år till halvårsskiftet det år en försäkrad fyller 19 år. Sammantaget

beräknas således dessa förändringar innebära i princip oförändrade offentliga

kostnader för berörda personer i åldersgruppen 16-9 år.

Av tabell 16.1 framgår de sammantagna effekterna i fasta priser fram till 2005

av föreslagna regeländringar vid en årlig reallönökning på två procent enligt

beräkningar i den dynamiska simuleringsmodellen, med reservation för den ovan

redovisade osäkerheten i den framtida utvecklingen.

Tabell 16.1 Offentliga finansiella effekter av reformering av systemet,

reallönetillväxt 2 %, mdkr, 1999 års priser, jämförelse av nuvarande regler med

reformerade regler.

År

2003

2004

2005

Ökning av bruttoersättning

3,2

3,0

2,7

Ökning av skatteinkomster och egenavgifter (prel)

3,0

3,0

3,0

Summa förändrad nettoersättning

+0,2

- 0,0

- 0,3

Minskade ålderspensionsavgifter

- 0,1

- 0,2

- 0,2

Summa = Effekt på offentliga finanser

+0,1

- 0,2

- 0,5

Av tabellen framgår att det uppkommer en mindre ökning av nettobelastningen på

statsfinanserna för 2003 som en följd av den tekniska omvandlingen av beviljade

förtidspensioner, men att nettobelastningen därefter successivt minskar som en

följd av att antalet personer som uppbär ersättning enligt de äldre reglerna

minskar samtidigt som de nya beräkningsreglerna innebär ett riktigare sätt att

bedöma den förväntade inkomstutvecklingen för en person som beviljas ersättning.

Långsiktiga finansiella effekter

Utgiftsutvecklingen följer av naturliga skäl utvecklingen av antalet

ersättningsberättigade personer och deras inkomstutveckling relativt väl.

Utgiftsutvecklingen i tre olika scenarier för antalsutvecklingen har beräknats

för åren 2000-2015. I ett huvudscenario har huvudsakligen de genomsnittliga

risker för män och kvinnor i olika åldrar som gällt under åren 1997-1999

tillämpats, dock med viss justering med hänvisning till den senaste utvecklingen

av långa sjukfall. Under åren 2002-2004 sänks riskerna successivt till de

nivåer som i genomsnitt gällde åren 1997-1999 vilket innebär att tillströmningen

under åren fram t.o.m. 2004 antas överstiga vad som följer av de risker som

gällt under åren 1997-2000. Med risker avses här i princip den procentuella

andelen män och kvinnor i olika åldersgrupper som beviljats förtidspension eller

sjukbidrag de aktuella åren.

Det bör framhållas att dessa risker är mycket osäkra att bedöma för de närmaste

åren, vilket innebär att de långsiktiga utgiftsberäkningarna i nedanstående

tabeller innehåller ett betydande mått av osäkerhet. Storleken på en eventuell

ökning beror bl.a. på vilka åtgärder som kan komma att vidtas för att få ner

framför allt den långa sjukfrånvaron. De långsiktiga beräkningarna belyser dock

skillnaderna mellan nu gällande och föreslagna regler i fråga om

utgiftsbelastningen för de offentliga finanserna.

De två alternativen till huvudscenariot utgörs av ett basscenario och ett

negativt scenario och bygger på antaganden om förändrade risker till följd av

varierande utveckling för några av de ovan berörda faktorerna som påverkar

riskerna. Basscenariot innebär den mest positiva utvecklingen medan det negativa

scenariot innebär den sämsta utvecklingen. I tabell 16.2 redovisas de

antaganden som görs över utvecklingen av antalet personer med

förtidspension/sjukersättning. I december 2000 fanns ca 435 000 personer med

förtidspension eller sjukbidrag. En närmare beskrivning av dessa scenarier finns

redovisad i Ds 2000:39 bilaga 2.

Tabell 16.2 Utveckling av antalet personer med förtidspension/sjukersättning

2000-2015, olika riskscenarier, tusental

År

Huvudscenario

Neg.scenario

Basscenario

2000

435

435

435

2005

453

456

453

2010

445

462

442

2015

425

453

419

I tabell 16.3 visas den beräknade utvecklingen av nettoutgifterna för

förtidspensionerna i nuvarande system (inkl. ålderspensionsavgifterna) vid en

antagen reallöneutveckling på 2 procent per år. Nettoutgiften definieras som

utbetald ersättning med avdrag för ökade skatteinkomster och egenavgifter samt

tillägg för statens utgifter för ålderspensionsavgift som utgår på

antagandeinkomsten. I beräkningarna används den genomsnittliga

kommunalskattesatsen i riket för 2000. Utgifterna förväntas öka i alla tre

scenarierna under de närmaste åren fram till omkring 2008. Därefter minskar

utgifterna i huvudalternativet och i basalternativet.

Tabell 16.3 Beräknade nettoutgifter för utvecklingen enligt nuvarande regler

(inkl. ålderspensionsavgifter) åren 2000-2015, olika scenarier för utveckling av

antalet förtidspensionärer, 2 % reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År

Huvudscenario

Neg.scenario

Basscenario

2000

38,8

38,8

38,8

2005

40,7

40,7

40,6

2010

41,1

42,2

40,5

2015

39,4

41,6

38,4

I tabellerna 16.4-16.7 redovisas beräkningar av de finansiella effekterna för

den offentliga sektorn av de förslag om beräkning av ersättning och

ålderspensionsrätt som redovisats i departementspromemoriorna Sjukersättning i

stället för förtidspension (Ds 2000:39) och Aktivitetsersättning (Ds 2000:40) De

föreslagna reglerna i sistnämnda promemoria beträffande 16-29-åringar har

beaktats på så sätt att reglerna för beräkning av aktivitetsersättning har

tillämpats på hela gruppen trots att 16-18-åringar inte omfattas av dessa.

Härigenom blir jämförelser med nuvarande regler möjliga. Den inkomstrelaterade

aktivitetsersättningen har beräknats på grundval av de två högsta

bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år före det år försäkringsfallet

inträffade. Följande garantinivåer har använts; för åldrarna 16-20 år 2,10

prisbasbelopp, 21-22 år 2,15 prisbasbelopp, 23-24 år 2,20 prisbasbelopp, 25-26

år 2,25 prisbasbelopp, 27-28 år 2,30 prisbasbelopp och 29 år 2,35 prisbasbelopp.

Samtliga beräkningar enligt nuvarande och reformerade regler baseras på det

s.k. huvudscenariot och på en konstant årligt reallöneökning med två procent.

Andra ersättningar än förtidspension eller sjukersättning som t.ex.

bostadstillägg till pensionärer (BTP) ingår inte i beräkningarna.

De nya reglerna för beräkning av ersättning innebär att det särskilda

grundavdraget för folkpensionärer (SGA) avskaffas. De som uppbär förtidspension

vid tidpunkten då reformen träder ikraft kommer att kompenseras för detta så att

nettoersättningen blir i princip oförändrad. En följd av omvandlingen av

förtidspension till sjukersättning är emellertid att såväl bruttoersättningarna

som skatteinkomsterna kommer att öka i förhållande till vad som gäller med

nuvarande regler.

I tabellerna 16.4 och 16.5 redovisas en jämförelse av utvecklingen av brutto-

respektive nettoutgifterna, exkl. ålderspensionsavgifter, för åren 2000-2015.

En betydande del av utgiftsökningen beror på en förväntad ökning av antalet

ersättningsberättigade under de närmaste åren. Till följd av att

förvärvsinkomsterna stiger ökar även ersättningarna, eftersom dessa till största

delen grundas på tidigare förvärvsinkomster.

Tabell 16.4 Bruttoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (exkl.

ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % reallönetillväxt,

mdkr, 1999 års priser.

År

Nuvarande regler

Reformerade regler

Diff. Ref.-Nuv.

2000

38,2

38,2

0,0

2005

40,3

43,0

2,7

2010

40,9

42,0

1,1

2015

39,4

39,5

0,1

Av tabell 16.5 framgår att de reformerade reglerna successivt leder till en

något mindre nettobelastning på de offentliga finanserna i förhållande till

nuvarande regler. År 2015 förväntas nettobelastningen enligt reformerade regler

vara knappt två miljarder kronor lägre jämfört med nuvarande regler.

16.5 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (exkl.

ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % reallönetillväxt,

mdkr, 1999 års priser.

År

Nuvarande regler

Reformerade regler.

Diff. Ref-Nuv.

2000

29,9

29,9

0,0

2005

31,2

30,9

-0,3

2010

31,4

30,0

-1,4

2015

29,9

28,0

-1,9

I tabell 16.6 redovisas bruttoutgifterna för åren 2000-2015 inklusive utgifter

för ålderspensionsavgifter. Som framgår av tabellen förväntas bruttoavgifterna

minska från 2010 och framåt.

16.6 Bruttoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl.

ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %

reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År

Nuvarande regler

Reformerade regler.

Diff. Ref.-Nuv

2000

47,1

47,1

0,0

2005

49,7

52,2

2,5

2010

50,5

51,0

0,5

2015

48,8

48,1

-0,7

Av tabell 16.7 framgår dels att nettobelastningen för offentlig sektor förväntas

öka fram till 2005 för att därefter minska, dels att de reformerade reglerna

medför en mindre nettobelastning på de offentliga finanserna jämfört med

nuvarande regler. För 2015 beräknas nettoutgifterna vara knappt tre miljarder

kronor lägre än enligt nuvarande regelverk. Sammanfattningsvis innebär

propositionens förslag om nya regler för beräkning av sjukersättning att

nettoutgifterna för den offentliga sektorn successivt förväntas minska fram till

2015.

16.7 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl.

ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %

reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År

Nuvarande regler

Reformerade regler

Diff. Ref.-Nuv.

2000

38,8

38,8

0,0

2005

40,7

40,2

-0,5

2010

41,1

39,1

-2,0

2015

39,4

36,7

-2,7

16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde

Som tidigare redovisats kommer de ekonomiska konsekvenserna för de försäkrade

som vid övergången till det reformerade systemet uppbär förtidspension eller

sjukbidrag att bli mycket begränsade, dvs. nettoersättningen kommer att bli i

princip oförändrad. I detta avsnitt redovisas därför i första hand vad de nya

reglerna betyder i ekonomiska termer för försäkrade som beviljas ersättning

efter det att de nya reglerna trätt i kraft.

Det nya ersättningssystemet vilar på en delvis annorlunda principiell grund än

det nuvarande. En central utgångspunkt vid utformandet av de nya reglerna har

varit att de på ett mera direkt sätt än nuvarande regler skall anknyta till det

verkliga inkomstbortfall som den enskilde drabbas av som följd av långvarig

eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Utifrån denna utgångspunkt bör

analysen av utfallet enligt de nya reglerna i olika individuella ersättningsfall

i första hand relateras till nivån på det inkomstbortfall den enskilde drabbats

av. Därvid är den s.k. kompensationsgraden ett centralt analysinstrument. Med

kompensationsgrad avses hur stor andel nettoersättningen utgör av en tidigare

arbetsinkomst efter skatt. Det är dock ett problem i sig att fastställa just

arbetsinkomsten, eftersom många individers arbetsinkomster varierar betydligt

under åren närmast före försäkringsfallet. Det är därför knappast lämpligt att

välja ut arbetsinkomsten under något enstaka år som mätpunkt. Dessutom saknas

ofta arbetsinkomster helt under åren närmast före försäkringsfallet eftersom

individen varit långvarigt sjukskriven. I den följande framställningen bygger

beräkningen av kompensationsgraderna på de uppmätta antagandeinkomsterna, dvs.

den tidigare arbetsinkomsten antas vara mätt på ett rättvisande sätt genom

antagandeinkomsten. Genomgående gäller dock att det är nettoinkomster, dvs.

inkomster efter skatt, som jämförs.

Samtidigt är det naturligt att utfallet av de nya reglerna jämförs med utfallet

i nuvarande system även på individnivå. De nya reglerna om beräkning av

ersättning innebär på flera sätt en kraftig omstöpning i förhållande till

nuvarande regler. Det innebär dock inte att skillnaden i nettoutfall för

individen mellan nuvarande regler och nya regler behöver bli särskilt stor. I

många fall ligger respektive utfall relativt nära varandra.

Beräkningar av effekterna vid en övergång från de nuvarande reglerna till de nya

reglerna visar således att i gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996 med

hel ersättning uppgår andelen individer med en maximal förändring på 5 procent

uppåt eller nedåt av nettoersättningen till 46 procent. Motsvarande andel vid en

maximal förändring på 10 procent uppåt eller nedåt ligger på 67 procent. Det är

enligt samma beräkningar 53 procent som med de nya reglerna får en högre

ersättning, 46 procent får lägre ersättning medan en procent får oförändrad

ersättning.

Av kvinnorna beräknas 60 procent få en högre ersättning vid beräkning enligt de

nya reglerna och 40 procent en lägre. För männen är motsvarande 47 respektive 52

procent, medan en procent beräknas få oförändrad ersättning.

Totalt sett innebär de nya reglerna en sänkning av den genomsnittliga

nettoersättningen för kvinnor respektive män med hel ersättning med 0,8 procent

enligt beräkningar baserade på gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996.

Sänkningen ligger främst på männen betraktade som grupp medan kvinnorna som

grupp i stället får en genomsnittlig höjning av ersättningen med 2,1 procent.

Naturligtvis varierar förändringarna starkt bland individerna inom grupperna

kvinnor respektive män.

I nuvarande system utgör det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA)

en viktig del av grundskyddet. En bärande utgångspunkt som gällt för förslagets

utformning är att den skatteförmån som SGA innebär skall slopas och ersättas av

en höjning av bruttoersättningen, som medför att nettoersättningen hamnar på i

princip motsvarande nivå som gäller vid folkpension och fullt pensionstillskott.

Detta för alltså med sig att bruttoersättningen, beräknad enligt de nya

reglerna, för många individer kommer att ligga på än högre nivå än vad som är

fallet i dag.

Den högsta nivån för pensionstillskott vid förtidspension motsvarar 112,9

procent av prisbasbeloppet. Reglerna om pensionstillskott innebär att ATP

reducerar pensionstillskottet krona för krona ned till 0, dvs. pensionstillskott

utges till förtidspensionärer vars medelpoäng för ATP vid beräkningen av

förtidspensionen är som högst cirka 1,9. Höjningen av bruttoersättningen i

grundskyddet som sker genom garantinivån 2,4 prisbasbelopp för försäkrade 30 år

och äldre har fastställts efter denna nivå (max 1,9) på medelpensionspoängen.

SGA har emellertid för individen gynnande effekt även vid en ATP som betydligt

överstiger nivån för pensionstillskott (vid hel förmån i vissa fall upp till

cirka 3,7 ATP-poäng och vid partiell förmån, främst halv och en fjärdedels

ersättning, ända upp till maximala 6,5 ATP-poäng). Det innebär att ett antal

individer med en inkomstrelaterad sjukersättning på motsvarande nivå får ett

lägre nettoutfall än vad som skulle varit fallet enligt nuvarande regler. Ett

antal individer som är gifta och/eller bor i kommuner med genomsnittlig eller

låg kommunalskatt kompenseras samtidigt helt eller delvis för denna effekt genom

att den enhetliga garantinivån i princip motsvarar nettoutfallet för ogifta

personer med relativt hög kommunalskatt.

En av de mest utslagsgivande förändringarna i förhållande till nuvarande system

när det gäller förändring av såväl brutto- som nettobelopp är att endast i tiden

relativt närliggande inkomster ligger till grund för beräkningen av ersättning.

Detta påverkar inte utfallet för den vars nivå på arbetsinkomsterna varit

stabil över tiden fram till försäkringsfallet. I de fall då den försäkrades

inkomster legat högre under tiden före ramtiden än under denna tid innebär de

nya reglerna naturligtvis en sänkt nivå på ersättningen. Detta ligger emellertid

i linje med att ersättningen skall anknyta till det faktiska inkomstbortfallet

och inte till tidigare inkomster som inte längre är representativa för det

inkomstbortfall som den enskilde drabbas av i anledning av arbetsoförmåga.

Ytterligare en viktig förändring är att den s.k. 30-delsberäkningen av

inkomstrelaterade ersättning slopas. Det innebär framför allt en kraftig

förbättring av ersättningen för dem, främst äldre kvinnor, som inte kan

tillgodoräkna sig 30 år med pensionspoäng i ATP-systemet.

Vidare föreslås att den nya ersättningen till skillnad från folkpensionen skall

vara oberoende av civilstånd. Detta innebär således att kompensationsgraden i

förhållande till inkomstbortfall blir enhetlig för gifta och ogifta personer. I

nuvarande system kompenserar folkpensionen för bortfallet av det första

basbeloppet i förvärvsinkomst. Eftersom folkpensionens storlek varierar beroende

på civilstånd har också kompensationsgraden varierat efter civilstånd för i

princip alla förtidspensionärer/sjukbidragstagare. De allra flesta individer som

kommer att uppbära sjukersättning kommer dock inte att omfattas av

grundskyddet, dvs. deras inkomstrelaterade sjukersättning kommer att överstiga

garantinivån.

När det gäller den inkomstrelaterade ersättningen tillämpas en enhetlig

ersättningsnivå om 64 procent av antagandeinkomsten. Nivån för den enhetliga

garantinivån som utgör grundskyddet i försäkringen motsvarar i princip

nettoutfallet för ogifta förtidspensionärer med pensionstillskott. Det innebär

att garantiersättningen enligt de nya reglerna blir högre för dem som är gifta

än vad som är fallet i nuvarande system, eftersom den högre nivån för ogifta

förtidspensionärer har använts som måttstock vid fastställande av den generella

garantinivån.

Slopandet av SGA medför relativt påtagliga skillnader i fråga om

nettoersättningen för dem som beviljas partiell ersättning enligt de föreslagna

reglerna. Detta har sin grund i att skatteförmånen SGA i nuvarande regler i

många fall över huvud taget inte påverkas av huruvida en förmån är hel eller

partiell. Vid partiell förmån uppkommer därför i många fall en mer eller mindre

kraftig överkompensation i termer av nettoersättning i förhållande till tidigare

arbetsinkomster och i förhållande till vad som gäller vid hel förmån.

Den höjning av bruttoersättningen som ersätter SGA är utformad så att hänsyn tas

till huruvida sjukersättningen är hel eller partiell och, i förekommande fall,

vilken nivå på den partiella ersättningen som är aktuell. Även för dem med

partiell förmån kommer bruttoersättningen att höjas i förhållande till nuvarande

regler, men ersättningen kommer att beskattas såsom arbetsinkomst. Detta medför

sänkta ersättningsnivåer vad avser nettoersättningen för de allra flesta

personer med partiell ersättning i förhållande till vad som skulle varit fallet

enligt nuvarande regler. En sådan effekt är dock klart motiverad utifrån

synsättet att ersättningen skall anknyta till det aktuella inkomstbortfallet. En

närmare beskrivning av problemet med SGA vid partiell förtidspension finns i

promemorian Ds 2000:9 Förtidspensionssystemet Skattereglernas effekt på

kompensationsnivåerna. I promemorian visas att SGA medför att partiell

förtidspension i förening med förvärvsarbete i vissa fall kan medföra lika hög

eller högre nettoinkomst än heltidsarbete med en inkomst motsvarande den inkomst

som pensionen beräknats utifrån.

De nya reglerna innebär att de i nuvarande system mycket höga

kompensationsgraderna vid partiell ersättning kommer att närma sig

kompensationsgraderna vid hel ersättning. En närmare uppskattning av vad de nya

reglerna innebär i termer av sänkt ersättning för individerna är emellertid

mycket svår att göra eftersom utfallet är beroende av vilka förvärvsinkomster

som individer med partiell ersättning har.

Ordningen med reducering av grundskyddet med avtalsförmåner som i nuvarande

system finns i reglerna om SGA föreslås avskaffas. För dem vars nettoersättning

skulle ha sänkts till följd av reducering av SGA med avtalsförmåner innebär

alltså de nya reglerna en högre ersättning. Detta medför vidare rimligtvis

betydligt förbättrade möjligheter för såväl individen som arbetsmarknadens

parter att överblicka behovet av ersättningar som kompletterar den allmänna

obligatoriska försäkringen.

16.2 Konsekvenser för jämställdheten

Förslagen angående beräkning och fastställande av den antagandeinkomst som läggs

till grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning är i

sig könsneutrala. Kvinnor och män har emellertid genomsnittligt sett olika

mönster för förvärvsinkomster dels när det gäller nivåerna, dels hur inkomsten

utvecklar sig över livscykeln. Kvinnor har i större utsträckning perioder med

låga förvärvsinkomster eller perioder då sådana inkomster helt saknas. De

inkomstskillnader som existerar i samhället slår följaktligen igenom även

beträffande inkomstrelaterad sjukersättning. Detta förhållande kan emellertid

inte lösas inom socialförsäkringens ram.

Kvinnorna berörs såväl i dagens system som i det föreslagna i betydligt större

utsträckning av grundskyddet i försäkringen. Förslaget om en enhetlig

garantinivå på 2,4 prisbasbelopp får därför stor betydelse för gruppen kvinnor.

Denna garantinivå innebär att genomsnittet för grundskyddet höjs något i

förhållande till nuvarande regler eftersom den i princip motsvarar den högre

nivå för folkpension och SGA som i dag gäller för ogifta personer.

Ett förslag som framför allt gynnar gruppen äldre kvinnor är att den

inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås bli oberoende av försäkringstid

vilket får till följd att denna, till skillnad från dagens ATP, inte blir

andelsberäknad (30-dels beräknad).

I avsnittet 16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde redovisas vilka

ekonomiska effekter de föreslagna reglerna kan få för kvinnor respektive män. Av

dessa kan utläsas att de nya reglerna medför att den relativa skillnaden mellan

kvinnors respektive mäns genomsnittliga nettoersättning minskar.

16.3 Konsekvenser för kommuner och landsting

Förslagen innebär att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA)

avskaffas för samtliga som uppbär sjukersättning, dvs. det som i dag utgörs av

förtidspension och sjukbidrag. I stället skall bruttoersättningen höjas så att

nettoersättningen för individer med enbart folkpension och pensionstillskott

förblir i princip oförändrad. Den höjning av bruttoersättningen som blir följden

kan de första åren med det reformerade systemet uppskattas till cirka 3,0

miljarder kronor. De ökade bruttoersättningarna gör att det kommunala

skatteunderlaget ökar. Det kan dock förutsättas att ökningen av

pensionsutgifterna som övergången till ett helt beskattat grundskydd innebär

kommer att finansieras med de samtidigt ökande skatteinkomsterna. I den

ekonomiska vårpropositionen för 2001 avser regeringen att föreslå att anslagen

för förtidspensioner och det generella statsbidraget till kommuner och landsting

beräkningstekniskt justeras för detta.

När det gäller de försäkrade som fram till ikraftträdandet av det nya systemet

har beviljats eller kommer att beviljas förtidspension eller sjukbidrag är

inriktningen att någon förändring av nettoersättningen i princip inte skall ske

som följd av övergången till det nya systemet. Samtidigt innebär förslagen

totalt sett en viss minskning av nettoutgiften i de offentliga finanserna såvitt

avser dem som beviljas ersättning efter det att de nya reglerna trätt i kraft.

Den årliga nettoutgiftsminskningen kan efter ikraftträdandet av det nya

systemet, bortsett från 2003, uppskattas till cirka 0,2 miljarder kronor. De

huvudsakliga fördelningspolitiska effekterna av förslagen innebär emellertid att

individer som i nuvarande system uppbär relativt låga ersättningar

genomsnittligt sett kommer att få en viss höjning av nettoersättningen.

Utgiftsminskningen torde därför få relativt begränsade verkningar för

kommunerna. Som följd av de regler om tillhörighet till den arbetsbaserade

försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning som föreslås torde dock ett

mindre antal individer komma att sakna rätt till inkomstrelaterad ersättning.

Detta är en skillnad i förhållande till nuvarande regler om rätt till ATP som i

princip innebär att den individ som någon gång tjänat in pensionspoäng alltid

har rätt till viss förtidspension i form av ATP. I fråga om flertalet individer

som är bosatta i Sverige och som till följd av de nya reglerna kommer att sakna

rätt till inkomstrelaterad sjukersättning kommer dock grundskyddet i form av

garantiersättning att träda in. För kommunernas del torde effekterna av de nya

reglerna om försäkringstillhörighet endast vara marginella.

16.4 Administrativa konsekvenser

De förslag som lämnas i denna proposition medför sannolikt att det behöver göras

nya investeringar i Riksförsäkringsverkets IT-stöd. Stora förändringar

genomförs i datasystemen bl.a. med anledning av införandet av det reformerade

ålderspensionssystemet. Dessa förändringar bör också kunna utnyttjas i det

reformerade förtidspensionssystemet. Vidare föreslås omvandlingen av redan

beviljade förtidspensioner och sjukbidrag bli en engångsinsats som skall kunna

göras helt maskinellt. Någon fullständig analys av de effekter som förslagen i

denna proposition har på IT-systemen har ännu inte genomförts.

För försäkringskassornas del torde administrationskostnaderna för den löpande

handläggningen av ärenden om sjukersättning inte påverkas på något mer avgörande

sätt med anledning av de föreslagna regeländringarna. Sannolikt medför dock de

bestämmelser som innebär att inkomstrelaterad sjukersättning görs oberoende av

försäkringstid att färre ärenden kommer att prövas.

När det gäller de administrativa effekterna av att införa den nya

ersättningsformen aktivitetsersättning, som skall beviljas för högst tre år i

taget, blir dock situationen en annan. Under det första året, dvs. 2003, blir

det fråga om att utreda rätten till sådan ersättning för ca 1 600 personer i

åldrarna 16-29 i stället för förtidspension eller sjukbidrag. Året därefter

tillkommer lika många etc. Till detta kommer att nya prövningar av rätten till

ersättning skall göras åtminstone vart tredje år. Av förslaget följer dessutom

att försäkringskassan - i de fall den försäkrade så önskar - skall planera och

samordna olika aktiviteter så att möjligheterna till utveckling och

arbetsförmåga tas tillvara på bästa sätt mån. Det innebär även att kassan

kontinuerligt behöver följa utvecklingen för dessa personer. Denna nya

arbetsuppgift kräver att det finns tillräckliga resurser med hög kompetens,

vilket också framhållits av många remissinstanser. Regeringen avser att

återkomma i frågan.

Regeringen förutsätter att RFV noga följer och till regeringen fortlöpande

redovisar hur många personer som är föremål för dessa planerings- och

samordningsinsatser samt resultatet av dessa.

Avslutningsvis bör också framhållas att i samband med genomförandefasen ökar

administrationskostnaderna som en följd av såväl nödvändigheten av sedvanliga

insatser för utbildning och information som av ökningen av antalet kontakter med

allmänheten, andra myndigheter och övriga samarbetspartners.

17 Internationella förhållanden

17.1 Allmänt

Syftet med EU:s regelsystem

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför bl.a. att EU:s regler om

samordning av social trygghet skall tillämpas i Sverige. De grundläggande

reglerna om personers fria rörlighet inom unionen finns i Romfördraget. Enligt

fördraget skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Rådet skall besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som

är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid

särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras

familjemedlemmar att alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika

länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner.

Sådana bestämmelser finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen

av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras

familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Genom detta regelverk kan personer som flyttar från ett land till ett annat inom

unionen för att arbeta få eller behålla ett socialförsäkringsskydd. Avsikten

med förordningen är att i största möjliga utsträckning samordna förmåner från de

olika länderna. Genom samordning kan det undvikas att personer som har tjänat

in rätt till förmåner i ett land går miste om dessa om de flyttar till ett annat

land. Med samordningsregler går det också att undvika att personer som flyttar

till ett annat medlemsland får rätt till dubbla förmåner.

Genom EES-avtalet gäller förordningens (EEG) nr 1408/71 regler även Island,

Norge och Liechtenstein. Genom ett avtal mellan EU och Schweiz kommer

förordningens regler även att gälla i förhållande till Schweiz.

Proratatemporis-principen

Principen gäller för ersättning vid ålderdom och dödsfall (pensionsförmåner)

samt vid invaliditet i vissa fall och avser beräkning av pensionens storlek när

den enskilde till följd av arbete eller bosättning i flera länder har förvärvat

rätt till förmån i mer än ett medlemsland. I ett sådant fall har den enskilde

rätt till en proportionellt beräknad förmån från vart och ett av de länder som

han eller hon tjänat in rätt till förmån i.

I praktiken innebär principen att det i varje land görs en beräkning av det

belopp som personen skulle ha haft i pensions- eller invaliditetsförmån från det

landet om försäkrings- eller bosättningstider i samtliga berörda länder hade

fullgjorts där.

Med utgångspunkt från detta teoretiska förmånsbelopp beräknas sedan det faktiska

förmånsbeloppet. Detta belopp utgör så stor del av det teoretiska beloppet som

motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den berättigades försäkrings- eller

bosättningstid i det aktuella landet före försäkringsfallet och å andra sidan

den sammanlagda försäkrings- och/eller bosättningstiden före försäkringsfallet i

samtliga medlemsländer. Av förordningen följer att den förmånsberättigade skall

ha rätt till den högsta av den enligt nationella regler beräknade förmånen och

förmånen beräknad efter proratatemporis-principen.

I enlighet med den principen skall, vid beräkning av en förmån vars storlek inte

är beroende av försäkringstid (förmån i ett land med system enligt s.k.

A-modell), förmånen som sådan utgöra det teoretiska beloppet. Den tid som i

dessa fall används vid beräkningen är den tid personen har omfattats av detta

lands lagstiftning.

Exportabilitetsprincipen

Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 får kontantförmåner vid bl.a. invaliditet

inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att

mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den som ansvarar för

betalningen. Detta betyder att kontantförmåner som någon har förvärvat i ett

medlemsland skall kunna betalas ut om den berättigade bor eller flyttar till ett

annat medlemsland.

Olika försäkringsmodeller

I förordningen (EEG) nr 1408/71 delas förmåner i samband med invaliditet in i

två huvudgrupper. Den ena gäller anställda eller egenföretagare som har

omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas

storlek är oberoende av försäkringsperiodens längd - s.k. A-modell eller

sjukförsäkringsmodell. Den andra modellen gäller anställda eller egenföretagare

som har omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas

storlek är beroende av försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd, s.k. B

och/eller C-modell eller av lagstiftning av både A- och B/C-modell. För de båda

huvudgrupperna gäller olika regler i de flesta avseenden. För

invaliditetsförmåner av B/C-modell gäller samma regler som gäller för förmåner

vid ålderdom eller dödsfall, dvs. pensioner.

Det nuvarande svenska förtidspensionssystemet både i form av folkpension och

tilläggspension (ATP) och det föreslagna systemet för sjukersättning och

aktivitetsersättning i form av garantiersättning är av s.k. B/C modell, medan

det föreslagna systemet för inkomstrelaterad ersättning torde vara av s.k.

A-modell.

Invaliditetsförmån enligt modell A

Invaliditetsförmåner i denna form är snarare en del av sjukförsäkringen än en

variant av ålderspensioneringen. Detta innebär att förmånen inte är beroende av

försäkringstidens längd utan det avgörande är att personen i fråga är aktuellt

försäkrad vid den tidpunkt då risken materialiseras, dvs. vid tidpunkten för

försäkringsfallet. I vissa länder kan det dessutom krävas att försäkringen gällt

under en viss bestämd tid omedelbart före försäkringsfallet. Syftet med

förmånsordningar enligt denna modell är att ge full kompensation till personer

som omfattas av försäkringen vid tidpunkten för försäkringsfallet. De ger

däremot inget skydd för personer som inte längre omfattas av försäkringen.

Invaliditesförmåner enligt modell A finns bl.a. i Belgien, Frankrike, Spanien,

Irland, Storbritannien och Nederländerna.

Den som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera

medlemsstaters lagstiftning och som har fullgjort försäkringsperioder

uteslutande enligt sådan lagstiftning där invaliditetsförmånens storlek inte är

beroende av försäkringsperiodens längd, har rätt till förmåner enbart från den

stat där han eller hon var försäkrad vid tidpunkten för försäkringsfallet. Det

innebär att om en försäkrad, utöver att vara försäkrad i Sverige även har varit

försäkrad i ett eller flera länder med system enligt A-modell (samma som det

föreslagna svenska inkomstrelaterade systemet), t.ex. Frankrike och/eller

Belgien, skall Sverige betala ut oavkortad inkomstrelaterad ersättning. Det

andra landet betalar inte något, dvs. proratatemporis-principen är inte aktuell.

Om en medlemsstats lagstiftning kräver att försäkrings- eller

bosättningsperioder har fullgjorts för att en person skall kunna förvärva,

bibehålla eller återfå en invaliditetsförmån, skall sådana perioder som

fullgjorts i andra medlemsstater beaktas. Denna sammanläggningsmöjlighet gäller

alltså även i länder med invaliditetsförmåner enligt A-modell.

Invaliditetsförmåner enligt modell A skall anges i bilaga IV A till förordningen

(EEG) nr 1408/71. För att upptas i bilagan erfordras ett enhälligt beslut av

Ministerrådet. För närvarande har Sverige ingen förmån förtecknad i denna

bilaga.

Invaliditetsförmån enligt modell B och/eller C

Utmärkande för lagstiftningen enligt system som beaktar tidigare

försäkringsperioder (modell B) är att förmånens belopp varierar med

försäkringstidens längd. I regel utges förmån, om viss kvalifikationstid är

fullgjord, oberoende av om personen i fråga är aktuellt försäkrad vid

försäkringsfallet eller inte. Syftet med förmånsordningar enligt denna modell är

att ge kompensation som mer eller mindre står i proportion till erlagda

avgifter.

Modellen med framräkning av försäkringstid (modell C) motsvarar delvis modell B

men innebär även att förmånsrätt kan tillgodoräknas för framtida försäkringstid.

Förmånens storlek är sålunda beroende av både faktiska försäkringsperioder före

tidpunkten för försäkringsfallet och av tillgodoräknade perioder för tiden

mellan försäkringsfallet och viss senare tidpunkt, t.ex. gränsen för

ålderspension.

Invaliditetsförmåner enligt modell B och/eller C finns för närvarande i bl.a.

Danmark, Finland, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal, Tyskland, Sverige och

Österrike.

Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av vilka något

bestämmer invalidförmånens storlek efter försäkrings- eller bosättningstidens

längd, dvs. modell B eller C, skall erhålla förmåner vid invaliditet enligt

samma regler som enligt förordningen gäller för ålders- och

efterlevandepensioner. Bestämmelsen innebär alltså att ersättningen i dessa fall

skall prorata-beräknas även inom ett land med A-modell.

17.2 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning

Byte av regelsystem

I det nuvarande svenska förtidspensionssystemet är alla personer som har

tillgodoräknats pensionspoäng enligt AFL försäkrade för förtidspension i form av

tilläggspension (ATP). En förutsättning för rätt till ATP är att personen

tillgodoräknats minst tre år med pensionspoäng. För oavkortad ATP fordras att

den försäkrade kan tillgodoräkna sig 30 år med pensionspoäng eller 40

bosättningsår. Är antalet år färre avkortas ATP i motsvarande mån. Rätten till

ersättning är alltså beroende av försäkringstidens längd.

De föreslagna reglerna om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning innebär att endast personer, som enligt reglerna i

socialförsäkringslagen (1999:799) är aktuellt försäkrade i Sverige för sådan

ersättning vid tidpunkten för försäkringsfallet, är berättigade till ersättning,

om medicinska och övriga förutsättningar är uppfyllda. Ersättningens storlek

skall endast vara beroende av storleken på den försäkrades antagandeinkomst och

inte av hur länge han eller hon har varit försäkrad. Försäkringsskyddet föreslås

således inte bli beroende av tillgodoräknad försäkringstid och det finns inte

några "härledda rättigheter" enligt socialförsäkringslagen. Det avgörande för

rätten till ersättning är enligt förslaget endast att personen är aktuellt

försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet. Till följd av

beräkningsreglernas konstruktion, att antagandeinkomsten beräknas som ett

genomsnitt av vissa årsinkomster, kommer storleken av utbetalad ersättning

naturligtvis bli beroende av om den försäkrade under minst tre år tjänat in

sådan inkomst som beaktas vid beräkningen. I avsnitt 6.2 behandlas

försäkringstillhörigheten mer ingående och i avsnitt 8.2 beskrivs närmare hur

antagandeinkomsten beräknas och fastställs. Regeringen föreslår vidare att

ersättningar vid invaliditet som utges enligt utländsk lagstiftning, både

inkomstrelaterade och ersättningar av grundskyddskaraktär, skall reducera den

inkomstrelaterade ersättningen.

Den föreslagna inkomstrelaterade ersättningen överensstämmer i här adekvata

hänseenden i allt väsentligt med den av Förtidspensionsutredningen föreslagna

inkomstrelaterade förtidspensionen. Utredningen ansåg att denna i EG-rättsliga

sammanhang borde bedömas som en förmån enligt den s.k. sjukförsäkringsmodellen

eller modell A, dvs. sådan förmån vars storlek är oberoende av

försäkringsperiodens längd. Samma slutsats dras i departementspromemorian

Sjukersättning istället för förtidspension (Ds 2000:39).

Regeringen delar uppfattningen att inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning i ett EG-rättsligt sammanhang torde anses vara en

invaliditetsförmån av A-modell eller sjukförsäkringsmodell.

Sammanläggning

Regeringen föreslår att antagandeinkomsten för beräkning av inkomstrelaterad

ersättning skall grundas på två eller tre bruttoårsinkomster som en person

tjänat in under en viss ramtid. Denna kan som längst sträcker sig åtta år bakåt

i tiden från det år försäkringsfallet inträffade. Under ramtiden kan det hända

att den försäkrade arbetat i ett annat land, t.ex. kan det ingå perioder då han

eller hon har omfattats av lagstiftningen i annat EU/EES-land.

En av grundprinciperna i förordning (EEG) nr 1408/71 är

sammanläggningsprincipen. Den har till syfte att personer, som flyttar till

eller får arbete i en annan medlemsstat, inte på grund av detta skall gå miste

om rättigheter som de tidigare tjänat in. Principen innebär att en viss tids

försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den hade

ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning

för att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. Sammanläggningsprincipen

innebär att den sista delen av försäkringsperioden måste ha fullgjorts enligt

den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges, dvs. i Sverige.

För att sammanläggningsprincipen inte skall bli innehållslös bör, enligt

regeringens uppfattning, även den tid under ramtiden som en person omfattats av

en annan medlemsstats lagstiftning beaktas, när antagandeinkomsten skall

beräknas.

Vid tillämpning av sammanläggningsprincipen har för Sverige i bilaga VI till

förordning (EEG) nr 1408/71 angetts att för rätten till föräldrapenning skall

försäkringsperioder som har fullgjorts i annat medlemsland än Sverige anses

baserade på samma genomsnittsinkomster som de svenska försäkringsperioder med

vilka de sammanräknas.

Regeringen menar att en motsvarande regel som för närvarande gäller för

föräldrapenning i bilaga VI kan vara en lämplig lösning för

antagandeinkomstberäkning för inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning.

Samordning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning och

utländska invaliditetsförmåner

Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 gäller att när två eller flera

invaliditetsförmåner sammanträffar och samtliga är av s.k. A-modell samordnas

inte dessa utan förmånen utbetalas endast av det land vars lagstiftning personen

omfattades av när invaliditeten uppstod. Vid sammanträffande av förmåner där

minst en är av modell B eller C skall beräkningen ske enligt

proratatemporis-principen. Den ersättningsberättigade skall då få det högsta

beloppet av den nationellt beräknade och den prorata-beräknade förmånen. Den

prorataberäknade förmånen beräknas med utgångspunkt från den tid personen

omfattats av det aktuella landets försäkring i förhållande till sammanlagd

försäkringstid inom EU/EES-området.

Den som är aktuellt försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet

kommer, enligt de föreslagna svenska reglerna, att få oavkortad inkomstrelaterad

sjuk- eller aktivitetsersättning, dvs. den nationellt beräknade ersättningen

överstiger i dessa fall den prorataberäknade ersättningen. En person, som

dessförinnan även har förvärvsarbetat och varit försäkrad i ett eller flera

länder utanför EU/EES-området, kommer dessutom att kunna ha rätt till förmån

från detta eller dessa länder. För att undvika överkompensation föreslås, enligt

vad som anges i avsnitt 8.5, en avräkningsregel i den svenska lagstiftningen

som innebär att den svenska inkomstrelaterade ersättningen skall minskas med de

invaliditetsförmånsbelopp som personen är berättigad till från andra länder.

Personer som är försäkrade i ett land utanför EU/EES-området vid

försäkringsfallet

En person som är försäkrad i ett land utanför EU/EES vid tidpunkten för

försäkringsfallet kommer inte att ha rätt till någon inkomstrelaterad sjuk-

eller aktivitetsersättning från Sverige, oavsett om vederbörande tidigare

arbetat och varit försäkrad länge här i landet. Inkomstrelaterad ersättning

grundas inte på intjänade rättigheter. Ersättningen blir helt avhängig av vilka

regler som gäller i försäkringslandet (och eventuellt något tredje land om

särskilda regler finns om detta).

Export av förmåner

Endast den som är försäkrad i Sverige för de arbetsbaserade förmånerna

inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning har, enligt det i denna

proposition lagda förslaget, rätt att uppbära sådan ersättning.

Enligt 3 kap. 7 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller den arbetsbaserade

försäkringen så länge som en arbetsbaserad förmån utges (avsnitt 4.6). Det

medför att en försäkrad som blivit beviljad hel inkomstrelaterad sjuk- eller

aktivitetsersättning har rätt att uppbära denna förmån oberoende av var i

världen han eller hon är bosatt, eftersom försäkringen i Sverige består så länge

förmånen utbetalas.

Enligt 3 kap. 16 § socialförsäkringslagen gäller emellertid att den som, i

enlighet med förordningen (EEG) nr 1408/71, omfattas av lagstiftningen i en

annan medlemsstat inte är försäkrad för sådana förmåner i socialförsäkringslagen

som motsvaras av förordningen, t.ex. förmåner vid invaliditet. Enligt

förordningen skall en person som omfattas av denna bara vara försäkrad i den

medlemsstat där han eller hon förvärvsarbetar.

Som exempel kan nämnas att den danske medborgare som arbetar i Sverige och blir

beviljad partiell inkomstrelaterad sjukersättning, och som därefter börjar

arbeta deltid i Danmark då blir försäkrad endast i Danmark. Då han inte längre

är försäkrad i Sverige har han enligt de svenska reglerna inte rätt att uppbära

sin partiella sjukersättning. Inom EU/EES-området gäller emellertid enligt den

s.k. exportablilitetsprincipen (avsnitt 17.1) att en invaliditetsförmån som

någon som omfattas av förordningen har förvärvat i ett medlemsland skall kunna

betalas ut även om den berättigade bor eller flyttar till ett annat medlemsland.

Sammanfattningsvis gäller alltså att inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning kan utbetalas till en förmånsberättigad oavsett var i

världen han eller hon är bosatt.

17.3 Garantiersättning

Systemets uppbyggnad och internationella ställning

Regeringen föreslår att endast den som anses bosatt i Sverige enligt

socialförsäkringslagen både vid tidpunkten för försäkringsfallet och senare

skall ha rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av

garantiersättning.

Garantiersättning skall enligt förslaget vara beroende av tillgodoräknad

försäkringstid. För rätt till garantiersättning fordras minst tre års

tillgodoräknad försäkringstid och för oavkortad ersättning fordras minst 40 års

försäkringstid inklusive framtida försäkringstid fram till 65 års ålder. Är

tiden kortare reduceras garantiersättningen med 1/40 för varje år som fattas.

Reglerna för beräkning av försäkringstid föreslås i allt väsentligt bli

utformade enligt de principer som i dag gäller för beräkning av bosättningstid

för rätt till folkpension i form av förtidspension.

Garantiersättningen föreslås alltså, såvitt avser kravet på försäkringstid, bli

konstruerad på i princip samma sätt som nuvarande folkpension i form av

förtidspension. Det torde medföra att garantiersättning faller in under

tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Det gjorda antagandet

styrks även av att enligt regeringens bedömning i förarbetena till lagen

(1998:702) om garantipension, prop. 1997/98:152 Garantipension, m.m., skall

garantipension till ålderspension betraktas som en trygghetsförmån och därmed

falla under förordningens tillämpningsområde snarare än att betraktas som en

socialhjälpsförmån. Det gäller garantipension såväl till personer med som till

personer utan rätt till inkomstgrundad ålderspension. Skäl som talar för denna

bedömning är att garantipension är en lagfäst rättighet som utges enligt klart

avgränsade villkor och inte är beroende av en uppskattning av individuella

behov. Garantipensionen är uppbyggd på i princip samma sätt som folkpension i

form av ålders- eller förtidspension och den i denna proposition föreslagna

garantiersättningen.

Mot bakgrund av ovanstående och då garantiersättning föreslås bli beroende av

försäkringstid menar regeringen att garantiersättning torde komma att inordnas

bland de system i förordningen som system enligt modell B och C.

Sammanräkning av försäkringstid och export av garantiersättning

En person som anses bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen och som

omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer med stöd av den s.k.

sammanläggningsprincipen att kunna tillgodoräkna sig försäkringstid från annat

EU/EES-land och på så sätt komma upp i erforderligt antal försäkringsår för rätt

till garantiersättning. Ett års bosättning här i landet kommer dock att fordras

för att sammanläggningsregeln skall kunna tillämpas.

Garantiersättning föreslås alltså enbart kunna utbetalas till försäkrade som

anses bosatta i Sverige. Denna regel kommer inte att kunna upprätthållas inom

EU/EES. Enligt exportabilitetsprincipen får en kontantförmån inte dras in eller

minskas med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett

annat medlemsland än det land som betalar ut förmånen. Mot denna bakgrund får

garantiersättning, på samma sätt som gäller för folkpension i form av

förtidspension och garantipension till ålderspension, betalas ut även vid

bosättning inom EU/EES-området.

Om den som uppbär garantiersättning däremot flyttar från Sverige till ett land

utanför EU/EES-området och försäkringen därmed upphör att gälla eller till land

med vilket Sverige inte har tecknat socialförsäkringsavtal, upphör även rätten

till förmånen. I detta fall blir rätten till ersättning alltså helt beroende av

bosättning i Sverige.

Beräkning av garantiersättning enligt proratatemporis-principen

Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av vilka något

bestämmer invaliditetsförmånens storlek efter försäkrings- eller

bosättningstidens längd (B och/eller C modell), skall erhålla förmåner vid

invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller för ålders- och

efterlevandepensioner, dvs. ersättningen skall proratatemporis-beräknas. Det

innebär att den som på grund av flyttning till ett annat medlemsland inte har

tjänat in rätt till oavkortad förmån i ett visst land skall ha rätt att erhålla

en så stor andel av förmånen som svarar mot intjänandetiden.

Samordning av garantiersättning och utländska invaliditetsförmåner

Garantiersättning är på samma sätt som garantipension till ålderspension och

vuxna efterlevande en utfyllnadsförmån och skall således avräknas mot

inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Enligt vad som regeringen

vidare föreslår, skall garantiersättning även avräknas mot utländska

invaliditetsförmåner som inte är av utfyllnadskaraktär, dvs. sådana som liknar

garantiersättningen. Även garantipension till ålderspension och garantipension

till vuxna efterlevande skall avräknas mot utländska pensionsförmåner. Den som

omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 och som även omfattats av lagstiftning

enligt vilken invaliditetsförmånens storlek är beroende av försäkrings- eller

bosättningsperiodens längd (B och/eller C modell) skall få förmåner enligt de

bestämmelser i förordningen som gäller för pensioner. Det som sägs nedan

beträffande pensioner gäller därmed även en invaliditetsförmån med

garantiersättningens konstruktion.

Mot bakgrund av vad EG-domstolen uttalat (dom den 22 oktober 1998 i mål

C-143/97, Office national des pensions./. Francesco Conti) tolkar regeringen

förordningens bestämmelser så att avtrappning av garantiersättning med hänsyn

till svensk inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning kommer

att ske först sedan garantiersättningen prorata-beräknats utifrån garantinivån

för denna. Avkortningen av garantinivån med hänsyn till bristande försäkringstid

kommer således att, även i EU/EES-förhållanden, ske före avtrappningen med

hänsyn till inkomstrelaterad ersättning.

18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

18.1 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning

skall träda i kraft den 1 januari 2003.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget. RFV anser

att den kalendertid som återstår från det att propositionen föreläggs riksdagen

till det föreslagna ikraftträdandet 2003 är mycket kort. Eventuella förseningar

äventyrar genomförandet.

Skälen för regeringens förslag: Förtidspensioneringen är den sista delen av den

allmänna pensioneringen i form av folkpension och ATP som återstår att anpassa

till det reformerade ålderspensionssystemet. Den ursprungliga utgångspunkten var

att alla reformerade försäkringssystem som ingick som delar av folk- och

tilläggspensioneringen skulle träda i kraft samtidigt som det nya

ålderspensionssystemet slutligt trädde i kraft, nämligen den 1 januari 2001.

Denna tidsplan visade sig emellertid inte vara genomförbar. De övriga delarna i

det stora reformarbetet på den allmänna pensioneringens område som har

lagreglerats men ännu inte trätt i kraft är efterlevandepensionerna och

garantipensioner för personer födda 1937 och tidigare. Bägge dessa regelverk

skall träda i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anser att starka skäl talar

för att även det reformerade förtidspensionssystemet träder i kraft vid samma

tidpunkt. Därigenom kan all reglering som har sammanhang med folkpensioneringen

upphöra vid ett och samma tillfälle, vilket har stora administrativa fördelar.

Det är också angeläget att de som i dag har förtidspension i

ålderspensionshänseende så snart som möjligt kan övergå till en beräkning av

pensionsrätt som gäller för övriga försäkrade. Ett ikraftträdande vid den

föreslagna tidpunkten innebär samtidigt att berörda myndigheter och organ ges en

skälig förberedelsetid för systembyggande, utbildning och information.

18.2

Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Omvandlingen av förtidspensioner till sjukersättning

regleras i övergångsbestämmelser.

För en försäkrad som är född 1984 eller senare och som hade rätt till sjukbidrag

för december 2002 får tidsbegränsad sjukersättning beviljas även efter

ikraftträdandet, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller

hon fyller 19 år.

Förmåner som beviljas efter ikraftträdandet men där den beviljade ersättningen

till någon del avser tid före denna tidpunkt beräknas enligt äldre bestämmelser.

Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före 2003 avses

bosättningstid enligt 5 kap. AFL i lydelse före den 1 januari 2003.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer i behandlade delar med regeringens, med

undantag för att regelverket kring omvandlingen av förtidspensioner till

sjukersättning föreslås återgivet i form av lagtext.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm invänder mot lösningen att införa

ett nytt kapitel i lagen (1962:381) om allmän försäkring när det gäller

omvandling av redan beviljad förtidspension till sjukersättning m.m. De

bestämmelser som kapitlet kommer att innehålla bör rätteligen återges i form av

övergångsbestämmelser.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 12 har ingående redogjorts för

principerna för en omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag till

sjukersättning respektive tidsbegränsad sjukersättning. Den modell för

omvandlingen som presenteras där har som utgångspunkt att en försäkrads

nettoersättning så långt möjligt skall vara densamma efter som före

omvandlingen. På grund av olika faktorer vid sidan av den egentliga

förtidspensionen som i dag inverkar på den nettoersättning den försäkrade får -

däribland det särskilda grundavdraget vid beskattningen - blir reglerna till en

sådan omvandling av nödvändighet komplicerade. Av formella skäl bör emellertid,

såsom Kammarrätten i Stockholm påpekat, dessa återges i form av

övergångsbestämmelser.

För en försäkrad som vid ikraftträdandet inte har fyllt 30 år föreslås i avsnitt

12.2, att han eller hon trots sin ålder skall få sin förtidspension omvandlad

till sjukersättning och inte till aktivitetsersättning. Skälet för detta är att

en redan beviljad förmån som löper tills vidare inte bör förändras på ett sätt

som kan uppfattas som en försämring för den enskilde, vilket en omvandling till

tidsbegränsad aktivitetsersättning skulle kunna göra. När det gäller försäkrade

i den aktuella ålderskategorin, som vid ikraftträdandet uppbär sjukbidrag gör

sig inte samma resonemang gällande. Dessa bör rimligen få sjukersättning under

den period som det tidigare beviljade sjukbidraget löper, men därefter bör de

vid en ansökan om förnyad förmån beviljas aktivitetsersättning i enlighet med de

nya bestämmelserna. Den antagandeinkomst som bestämts med ledning av det

ursprungliga underlaget kommer dock att vara densamma så länge förmånen beviljas

i oavbruten följd. Att så skall vara fallet följer av att en antagandeinkomst

beräknas med utgångspunkt i pensionsfallet eller försäkringsfallet. En särskild

fråga som uppkommer i detta sammanhang är vad som skall ske med de försäkrade

som uppbär sjukbidrag och som vid omvandlingen inte har fyllt 19 år. Det kan

nämligen inträffa att den tidsbegränsade sjukersättning han eller hon fått vid

omvandlingen löper ut före den 1 juli det år han eller hon fyller 19 år. Utan

någon särskild bestämmelse skulle en sådan försäkrad, trots att de medicinska

förutsättningarna för rätt till aktivitetsersättning är uppfyllda, inte ha rätt

till aktivitetsersättning på grund av ålderskravet. En sådan konsekvens är

enligt regeringens mening inte acceptabel. Därför bör det finnas en

övergångsbestämmelse med den innebörden att en sådan försäkrad efter

ikraftträdandet skall kunna beviljas en ny period av tidsbegränsad

sjukersättning. Dock inte längre än till och med juni månad det år han eller hon

fyller 19 år. Därefter kommer vederbörande att kunna få aktivitetsersättning.

De olika beräkningsreglerna för förtidspension å ena sidan och sjukersättning

och aktivitetsersättning å den andra innebär att en och samma försäkrad kan

komma att få olika storlek på den inkomstrelaterade ersättningen beroende på

vilken beräkningsmetod som används. Det är därför viktigt av rättssäkerhetsskäl

att tydliga regler finns om vilket beräkningssätt som skall användas i de

försäkringsärenden som avgörs i nära anslutning till övergången mellan de båda

systemen. En försäkrad kan få förtidspension eller de nya förmånerna

sjukersättning och aktivitetsersättning antingen efter att själv ha ansökt om

förmånen eller genom att försäkringskassan på eget initiativ byter ut t.ex.

sjukpenning mot en sådan förmån. I princip inträder en rätt att uppbära

förtidspension eller sjukersättning och aktivitetsersättning vid pensionsfallet

eller försäkringsfallet. Enligt de bestämmelser som reglerar utbetalning av

förmåner i 16 kap. AFL kan sådana förmåner dock inte utbetalas för längre tid

tillbaka än tre månader före ansökan. I de s.k. utbytesfallen sker utbetalning

från och med månaden näst efter den då beslutet om förmånen meddelades. Av det

sagda framgår att en övergångsreglering inte lämpligen kan utgå vare sig från

ansökan eller från tidpunkten för pensionsfallet. Enligt regeringens mening bör

i stället det avgörande för vilket system som skall tillämpas vid beräkning av

förmånens storlek vara om den beviljade ersättningen till någon del hänför sig

till tid före ikraftträdandet. Om så är fallet bör de gamla bestämmelserna om

beräkning av förtidspension tillämpas oavsett om ansökan kommit in före eller

strax efter ikraftträdandet. Förmånen kommer därefter omedelbart omvandlas till

sjukersättning.

För att försäkringstid för garantiersättning skall kunna tillgodoräknas före

ikraftträdandet bör som sådan tid tillgodoräknas bosättningstid för folkpension

enligt äldre bestämmelser.

19 Författningskommentar

De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna proposition berör huvudsakligen de

centrala områdena inom socialförsäkringslagstiftningen. Det nya regelverket om

sjukersättning och aktivitetsersättning får emellertid konsekvenser även på

andra områden. Oftast gäller det dock så enkla lagändringar som att byta ut

ordet förtidspension mot begreppen för nämnda ersättningar. På andra områden,

som t.ex. skattelagstiftningen, krävs mer genomgripande förändringar. Regeringen

bedömer det lämpligast att sådana lagstiftningsåtgärder vidtas i ett annat

sammanhang och då gemensamt med följdändringar i anledning av det reformerade

systemet för efterlevandepensioner och systemet för övergångsvis garantipension

vilka också träder i kraft år 2003.

19.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

De nya beräkningsreglerna för ersättning vid långvarig och varaktig medicinskt

grundad nedsättning av arbetsförmågan har inarbetats i lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL). I den lagen återfinns regelverket rörande

sjukförsäkringen, vilken det nya ersättningssystemet föreslås tillhöra.

Sjukförsäkringen är för övrigt den enda gren av den allmänna försäkringen som

alltjämt kommer att regleras i AFL, efter det att försäkringen för folk- och

tilläggspensionering upphör. I avvaktan på en större översyn av AFL har i detta

sammanhang vissa redaktionella förändringar gjorts för att anpassa AFL till de

nya förhållandena. Vissa rubriker i lagen har tagits bort, nämligen rubrikerna

närmast före 5, 11 och 16 kap. Dessa rubriker anger avdelningar i AFL som

behandlar folk- och tilläggspension. Genom borttagandet av dessa kommer rubriken

närmast före 2 kap. med lydelsen Andra avdelningen. Sjukförsäkring att gälla

ända fram till 17 kap. Vidare har bestämmelserna om bosättningstid för rätt till

folkpension i 5 kap. omarbetats och flyttats över till 9 kap. som behandlar

garantiersättning. Övriga bestämmelser i 5 kap. har efter år 2002 inte någon

funktion att fylla för förhållanden därefter varför kapitlet föreslås i sin

helhet upphävas. Detsamma gäller 10 kap., som till sin helhet tas bort på

Lagrådets inrådan, samt 11 och 13 kap. Borttagandet av 7 kap. 3 a § föranleds av

att någon samordning mellan sjukersättning och ålderspension inte skall göras

på det sätt som enligt denna bestämmelse görs mellan förtidspension och

ålderspension. Även bestämmelsen om utbetalning av förtidspension till kommunal

myndighet eller den försäkrades maka m.fl. i 16 kap. 12 § har, som Lagrådet

föreslagit, utgått. De allmänna förutsättningarna för rätt till sjukersättning

och aktivitetsersättning regleras i 7 kap. Det nya regelsystemet kräver

därutöver två nya kapitel med bestämmelser om inkomstrelaterad ersättning

respektive garantiersättning. Dessa bestämmelser har placerats i de återinförda

8 respektive 9 kap.

1 kap.

1 §

I denna paragraf anges den allmänna försäkringens beståndsdelar. I enlighet med

tidigare beslutade reformer på socialförsäkringsområdet och med förslagen i

denna proposition kommer sjukförsäkringen att vara den enda försäkringsgren som

regleras i AFL efter år 2002.

3 kap.

3, 5, 5 c och 7 §§

Ändringarna i dessa paragrafer innebär i sak att ordet förtidspension ersätts

med sjukersättning och aktivitetsersättning samt att, i förekommande fall,

hänvisning görs till lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn vad gäller särskild

efterlevandepension. Därtill har vissa språkliga justeringar gjorts. 3 kap. 7 §

har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

13 §

Paragrafens andra stycke innehåller i sin nuvarande lydelse en bestämmelse som

innebär att om en person inte har rätt till förtidspension endast på grund av

att han eller hon inte uppfyller kraven för rätt till folkpension enligt 5 kap.

så skall vad som sägs om förtidspension i 3 kap. 3, 5 och 8 §§ ändå gälla för

honom eller henne.

I paragrafen har hänvisningen till 8 § ändrats till 7 §. Detta utgör endast en

rättelse. I övrigt har detta stycke anpassats till sjukersättningen och

aktivitetsersättningen på så sätt att i den mån 3, 5 och 7 §§ gäller sådana

förmåner skall de paragraferna tillämpas även i de fall den försäkrade skulle

haft rätt till garantiersättning om han eller hon uppfyllt villkoren om

försäkringstid i 9 kap.

4 kap.

9 §

Ändringen i paragrafen innebär bara en följdändring med hänsyn till det nya

sjukersättnings- och aktivitetsersättningssystemet.

7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §

När det gäller de medicinska kvalifikationskraven för rätt till förmånerna

sjukersättning och aktivitetsersättning är någon förändring i förhållande till

vad som gäller för rätt till förtidspension i princip inte avsedd. Av

paragrafens första stycke framgår således att det krävs för rätt till

sjukersättning och aktivitetsersättning att den försäkrades arbetsförmåga skall

vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning

av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Nedsättningen av

arbetsförmågan skall kunna antas vara minst ett år. Denna tidsgräns motsvarar

vad som enligt fast praxis anses gälla för rätt till sjukbidrag som enligt

nuvarande regler är den tidsbegränsade formen av förtidspension. I 3 § detta

kapitel anges närmare vad som gäller vid bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning. Den paragrafen gäller i dag för förtidspension men avses framdeles

oförändrad gälla för sjukersättning och aktivitetsersättning.

Ett avsteg från kravet att arbetsförmågan skall konstateras vara nedsatt på sätt

som angetts i första stycket gäller funktionshindrade elever i de olika grund-

och gymnasieskolformerna vilka på grund av sitt funktionshinder inte kan

fullgöra sin skolgång inom ordinarie tid. Enligt paragrafens andra stycke

behöver för den aktuella gruppen försäkrade inte någon arbetsförmågebedömning

göras för att dessa skall kunna anses berättigade till aktivitetsersättning. I

avsnitt 6.4 har närmare redogjorts för de överväganden som motiverar införandet

av denna särskilda form av aktivitetsersättning. Ytterligare bestämmelser om

aktivitetsersättning i dessa fall finns i 7 §.

I paragrafens tredje stycke anges att sjukersättning kan utges tidigast från och

med den månad den försäkrade fyller 30 år. Denna tidpunkt korresponderar med

den tidpunkt då möjligheten att uppbära aktivitetsersättning upphör. Något

tidsmässigt glapp skall således inte behöva inträda mellan ersättningarna när en

försäkrad som uppbär aktivitetsersättning fyller 30 år. För att få

sjukersättning därefter fordras emellertid att ansökan görs därom. Den längsta

tid en försäkrad skall kunna uppbära sjukersättning är, liksom vid

förtidspension, till och med månaden före den då han eller hon fyller 65 år.

Sjukersättning skall, liksom förtidspension, kunna utges antingen tills vidare

eller under en viss bestämd tid. Detta följer av fjärde stycket. Avgörande för

vilken form av ersättning som beviljas en försäkrad är den prognos för

varaktigheten av nedsättningen av dennes arbetsförmåga som kan göras. Kan

arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning beviljas tills

vidare. Om arbetsförmågan däremot kan antas vara nedsatt för en begränsad tid,

vilken enligt första stycket måste vara minst ett år, skall sjukersättningen, på

samma sätt som nuvarande sjukbidrag, i stället beviljas för viss tid. För

bedömningar av detta slag finns en väl etablerad praxis. För att i olika

sammanhang kunna skilja de till tidsomfattningen olika sjukersättningarna åt

benämns den senare tidsbegränsad sjukersättning. På samma sätt som sjukbidraget

förhåller sig till förtidspensionen, gäller i övrigt detsamma för tidsbegränsad

sjukersättning som för sjukersättning som beviljas tills vidare. Detta gäller

såväl bestämmelser i AFL som i andra författningar om inte annat särskilt anges.

Aktivitetsersättning skall enligt femte stycket tidigast kunna utges från och

med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år. Vid samma tidpunkt upphör

möjligheten att uppbära vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag. Skälen för den i förhållande till

förtidspensionen höjda åldersgränsen finns angivna i avsnitten 6.3 och 11.

Aktivitetsersättning kan utges längst till och med månaden före den månad då den

försäkrade fyller 30 år.

Som framgår av sjätte stycket kan aktivitetsersättning inte som sjukersättning

utges tills vidare. Den längsta period ersättningen kan beviljas för är tre år.

En följande period av aktivitetsersättning skall, utom i sådana sällsynta fall

som avses i 16 kap. 1 § tredje stycket, således föregås av en ny ansökan. På

samma sätt som gäller för sjukbidrag skall rätten till en ny period med

aktivitetsersättning i princip prövas förutsättningslöst. I fall där försäkrade

har mycket svåra sjukdomar eller funktionshinder kommer dock av naturliga skäl

denna prövning att ske på ett mer summariskt sätt än i andra fall.

2 §

På samma sätt som gäller för förtidspension skall sjukersättning och

aktivitetsersättning kunna utges som hel eller partiell förmån. Avgörande för

till vilken omfattning förmånen beviljas är graden av nedsättning av

arbetsförmågan. Sålunda kan sjukersättning och aktivitetsersättning beviljas som

hel förmån om arbetsförmågan är helt eller i det närmaste helt nedsatt, som tre

fjärdedels förmån vid lägre men minst tre fjärdedels nedsättning av

arbetsförmågan, som halv förmån om arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad men

med minst hälften samt en fjärdedels förmån i övriga fall. I 1 § första stycket

anges att arbetsförmågan måste vara nedsatt med minst en fjärdedel för att en

försäkrad överhuvudtaget skall ha rätt till sjukersättning eller

aktivitetsersättning.

3 b §

I denna paragraf finns bestämmelser om försäkringskassans utredning inför beslut

i ärenden om förtidspension och under tid som förtidspension utges. Paragrafen

har inte ändrats i något annat avseende än att ordet förtidspension bytts ut mot

sjukersättning och aktivitetsersättning och att en mindre språklig justering

har gjorts.

4 §

I sin nuvarande lydelse anger denna paragraf bl.a. storleken av förmånen

folkpension i form av förtidspension. I den föreslagna lydelsen anges att

sjukersättning och aktivitetsersättning kan utges som inkomstrelaterad

ersättning och garantiersättning. Beräkningsregler för dessa former av

ersättning återfinns i var sitt nytt kapitel, åttonde respektive nionde

kapitlet.

Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning

5 §

Sjukersättningen är i allt väsentligt utformad som förtidspensionen vad gäller

de allmänna förutsättningarna för rätten att uppbära förmånen. Även den

aktivitetsersättning som förutsätter en nedsättning av arbetsförmågan hos den

försäkrade innehåller i väsentliga delar samma rekvisit. Aktivitetsersättningen

har emellertid inslag som gör den bättre anpassad för unga människor än

förtidspensionen. De överväganden som den nya aktivitetsersättningen vilar på

redovisas i avsnitt 6.3. Bestämmelserna i 5-7 §§ är nya. Dessa paragrafer

reglerar vad som gäller speciellt för aktivitetsersättningen.

Enligt första stycket i denna paragraf skall försäkringskassan i samband med

beslutet om aktivitetsersättning undersöka i vad mån den försäkrade har

förutsättningar att under ersättningstiden delta i aktiviteter. Med aktiviteter

avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv inverkan på den

försäkrades sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

Aktiviteterna skall alltså kunna antas ha en gynnsam inverkan på de förhållanden

som medför att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt. Aktiviteterna har med

andra ord till syfte att förbättra förutsättningarna för att förbättra

arbetsförmågan. Detta utgör således en skillnad mot rehabilitering vars syfte är

att åstadkomma att den försäkrade skall kunna arbeta trots nedsatt

arbetsförmåga. En närmare redogörelse för vilka aktiviteter som kan vara

aktuella lämnas i avsnitt 7.

Har kassan efter en sådan undersökning som avses i första stycket gjort den

bedömningen att förutsättningar finns för den försäkrade att delta i någon form

av aktiviteter, skall en närmare planering av vilka aktiviteter som är lämpliga

för den försäkrade inledas. Denna planering skall ske i samråd med den

försäkrade. Ett samråd syftar till att ge aktiviteterna större möjligheter att

bli framgångsrika, men även till att tillgodose kravet på respekt för individens

integritet och självbestämmande. I förekommande fall kan vid ett sådant samråd

ytterligare personer komma att behöva ingå. Det kan t.ex. röra sig om en god man

eller någon annan som har god inblick i den försäkrades förhållanden. Vid

planeringen av aktiviteter skall största möjliga hänsyn tas till den försäkrades

önskemål.

I paragrafens tredje stycke anges att försäkringskassan har ett ansvar för att

de planerade aktiviteterna kommer till stånd. Det åligger även kassan att

samordna de insatser som behövs och att se till att åtgärder vidtas för att

underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna. Försäkringskassans

ansvar innebär t.ex. att samordning sker av olika aktörers insatser före och

under aktiviteterna och att nödvändiga kontakter tas med myndigheter och andra

organ.

Som inledningsvis angetts är ifrågavarande aktiviteter inte rehabilitering. I

paragrafens fjärde stycke anges att som aktiviteter enligt denna paragraf avses

inte sådana åtgärder som anges i 3 b §.

6 §

Enligt denna paragraf kan särskild ersättning utges för kostnader som uppstår

för den försäkrade i samband med deltagande i aktiviteter. Bestämmelsen har sin

motsvarighet i 22 kap. 10 § vad gäller rehabilitering. Kostnader som avses här

kan vara av liknande slag som ersätts med särskilt bidrag under rehabilitering,

dvs. resekostnader, kursavgifter, kostnader för studiematerial etc. De

aktiviteter som kan komma ifråga är emellertid av annan art än

rehabiliteringsåtgärder. Därför kan i undantagsfall även andra kostnader i

samband med aktiviteterna ersättas. Det kan t.ex. röra sig om andra typer av

anmälningsavgifter och arbetsmaterial som inte ersätts inom ramen för andra

förmånssystem.

Närmare bestämmelser om ersättning för kostnader föreslås kunna meddelas av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå eller gymnasial nivå

7 §

Enligt denna paragraf kan aktivitetsersättning beviljas en försäkrad som på

grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång, utan att någon

prövning av om dennes arbetsförmåga är nedsatt eller inte görs. Denna form för

beviljande av ersättning saknar sin motsvarighet i förtidspensionssystemet.

Ersättning skall endast kunna utges under den tid den försäkrade behöver för att

kunna avsluta sin skolgång på grundskole- eller gymnasienivå. Detta med

beaktande av att studietiden för en elev med funktionshinder ibland är längre i

förhållande till vad som är att anse som normal tid för avslutande av

ifrågavarande studieform. Förlängningen kan även komma sig av att eleven på

grund av sina funktionshinder uppskjutit påbörjandet av skolgången. Eftersom

aktivitetsersättningen kan utges tidigast från och med juli månad det år den

försäkrade fyller 19 år torde det i de allra flesta fall vara fråga om

gymnasiestudier. Rätten till denna ersättning är inte beroende av att den

försäkrade studerar vid någon särskild skolform. De skolformer som kan komma

ifråga på grundskolenivå är grundskola, särskola och specialskola. På

gymnasienivå kan det vara utbildning inom gymnasieskolan, gymnasiesärskolan

eller likvärdig utbildning inom en fristående skola. Detsamma skall gälla även i

sådant fall då t.ex. gymnasiestudierna avslutas inom den kommunala

vuxenutbildningen eller vid folkhögskola som ibland kan vara ett alternativ som

föredras av vissa funktionshindrade. I det fall ersättningen avser en elev som

genomgår sin utbildning i grundskola eller gymnasieskola torde det ofta krävas

en mer omfattande utredning om att skoltiden är längre just på grund av

funktionshindret än för en elev som studerar vid skolformer som i sig riktar sig

till elever med svåra funktionshinder.

Aktivitetsersättning enligt denna paragraf utges alltid som hel förmån. Detta är

en konsekvens av att någon bedömning av graden av nedsättningen av

arbetsförmågan inte skall göras i dessa fall. På det sätt Lagrådet förordat har

lagrådsremissens föreslagna 8 § arbetats in i förevarande paragraf.

8 kap. Om inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §

Den inkomstrelaterade ersättningen är sjukersättningens och

aktivitetsersättningens huvudförmån. Denna syftar till att ge den försäkrade ett

skydd mot det bortfall av förvärvsinkomster som blir följden av en långvarig

eller varaktig medicinskt betingad arbetsoförmåga. För att en försäkrad skall ha

rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs, utöver att han eller hon är

aktuellt försäkrad för förmånen enligt socialförsäkringslagen och uppfyller de

allmänna rekvisiten för rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning som

anges i 7 kap., att det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande

inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för minst ett av

de år som närmast föregått försäkringsfallet. Den tidsperiod som närmast

föregår året då försäkringsfallet inträffar och från vilken inkomster hämtas

benämns ramtid. Begreppet försäkringsfall har i det föreslagna

ersättningssystemet samma innebörd som pensionsfall i förtidspensionssystemet.

Att även den som inom ramtiden har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för

förtidspension kvalificerar sig för inkomstrelaterad sjukersättning framgår av

övergångsbestämmelserna.

2 §

I denna paragraf anges hur lång ramtiden är. För den som uppnår 53 år eller mer

det år försäkringsfallet inträffar är ramtiden 5 år. Detta är den kortaste

ramtiden enligt huvudregeln. I yngre åldrar är ramtiden längre. Skälen för en

differentierad ramtid för olika åldersgrupper har angivits i avsnitt 8.3.

Sålunda är ramtiden 6 år för den som uppnår 50 men inte 53 år under

försäkringsfallsåret, 7 år för den som då uppnår 47 men inte 50 år och slutligen

8 år för den som inte uppnår 47 års ålder under försäkringsfallsåret. Denna

ramtid gäller för att fastställa om rätt till inkomstrelaterad ersättning

föreligger men också för att beräkna antagandeinkomstens storlek enligt vad som

anges i 7 §. Ett undantag gäller dock i detta avseende vid beräkning av

antagandeinkomst för inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt vad som anges

i 8 §.

3 §

Det mått som används för att uppskatta det inkomstbortfall den försäkrade får

vidkännas med anledning av försäkringsfallet benämns antagandeinkomst. I denna

paragraf anges att den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen

beräknas på grundval av en sådan antagandeinkomst.

I paragrafens andra stycke anges att en beräknad antagandeinkomst skall vara

anknuten till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. I enlighet

med vad Lagrådet förordat har bestämmelsen förtydligats genom att det anges att

tidpunkten för när anknytningen till prisbasbeloppet skall göras är det år då

ersättningen skall börja utges.

4 §

Som komponenter vid framräkningen av en antagandeinkomst används den försäkrades

årliga förvärvsinkomster och därmed jämförliga inkomster under ramtiden. Sådana

inkomster benämns enligt förevarande paragraf bruttoårsinkomster.

Bruttoårsinkomst består närmare bestämt av dels pensionsgrundande inkomst enligt

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterad

allmän pensionsavgift, dels pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats en

försäkrad som uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning. Dock följer av

5 § att taket för bruttoårsinkomster är 7,5 prisbasbelopp. Att

pensionsgrundande belopp av förtidspension också kan räknas som bruttoårsinkomst

framgår av övergångsbestämmelserna. Anledningen till att debiterade

pensionsavgifter återläggs till de pensionsgrundande inkomsterna är att

bruttoårsinkomster skall återspegla den försäkrades inkomstförhållanden under

dessa år före avdrag för inkomstskatter och avgifter.

5 §

I denna paragraf anges taket för hur stora bruttoårsinkomster som får användas

vid beräkningen av antagandeinkomst. Inkomster som överstiger 7,5 gånger

prisbasbeloppet skall inte medräknas. Detta tak motsvarar det som i övrig gäller

i sjukförsäkringen.

6 §

Eftersom bruttoårsinkomsterna skall användas för att räkna fram en

antagandeinkomst som ett mått för den försäkrades inkomstförlust vid

försäkringsfallet, bör dessa inkomster räknas om till aktuellt penningvärde.

Detta sker genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av

prisbasbeloppet för det år då sjuk- eller aktivitetsersättningen skall börja

utges och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.

7 §

Denna paragraf anger huvudregeln för hur antagandeinkomsten framräknas.

Antagandeinkomsten utgörs av genomsnittet av de tre högsta omräknade

bruttoårsinkomsterna under ramtiden. Om det vid denna beräkning endast finns en

eller två bruttoårsinkomster under ramtiden kommer resterande årsinkomst att i

beräkningen tas upp med noll kronor.

8 §

För beräkning av antagandeinkomst vid aktivitetsersättning har i denna paragraf

införts en alternativregel. Skälet härför är att yngre personer som drabbas av

arbetsoförmåga i större utsträckning än äldre saknar en sådan långvarig

etablering på arbetsmarknaden med flera års inkomster som ger det bästa utfallet

vid tillämpning av huvudregeln. Sålunda innebär denna alternativregel att

antagandeinkomsten vid aktivitetsersättning får beräknas på de två högsta

bruttoårsinkomsterna under en ramtid av tre år om detta innebär en högre

antagandeinkomst än huvudregeln skulle göra för den försäkrade. Finns bara en

bruttoårsinkomst under denna ramtid upptas det andra året med noll kronor. Som

ett komplement till denna alternativregel anges i tredje stycket att om den

försäkrade kan tillgodoräknas bruttoårsinkomst året för försäkringsfallsåret,

får den sjukpenninggrundande inkomsten denne har vid försäkringsfallet, eller

den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande

inkomst om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden, i stället användas

som bruttoårsinkomst om denna inkomst är högre.

9 §

Den inkomsteralterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen utges vid hel

förmån för år räknat med 64 procent av antagandeinkomsten. Partiell förmån

motsvarar samma andel av hel förmån som den försäkrade har rätt till enligt 7

kap. 2 § andra - fjärde styckena, dvs. tre fjärdedels, halv och en fjärdedels

förmån.

10 §

Utländska förmåner som enligt denna paragraf skall avräknas mot inkomstrelaterad

sjukersättning och aktivitetsersättning är sådana invaliditetsförmåner som

motsvarar dessa förmåner och pension vid invaliditet, såväl inkomstrelaterade

förmåner som grundskyddsförmåner.

9 kap. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

1 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, förkortat

garantiersättning, utgör som närmare beskrivits i avsnitt 9 en utfyllnad av den

inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen för dem som enligt SofL är

aktuellt försäkrade för garantiersättning och som saknar eller endast har en låg

inkomstrelaterad ersättning. Den för år räknat beloppsmässiga nivå upp till

vilken garantiersättning fyller ut den inkomstrelaterade sjukersättningen

benämns garantinivå.

I likhet med vad som gäller för folkpension i form av förtidspension och

pensionstillskott skall garantiersättningen andelsberäknas i förhållande till

den försäkrades tidsmässiga anknytning till den svenska försäkringen. Avgörande

för hur stor andel av en hel garantiersättning som skall utges är den

försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2 §

Nuvarande bestämmelser om andelsberäkning av folkpension finns i 5 kap. Enligt

dessa beräknas folkpension antingen i förhållande till tid för bosättning i

Sverige eller i relation till antalet år för vilka har tillgodoräknats

pensionspoäng. Garantiersättning skall enbart beräknas i förhållande till

försäkringstid dvs. i princip samma beräkningssätt som gäller för bosättningstid

i nuvarande 5 kap. Bestämmelserna om försäkringstid har överförts till

förevarande kapitel samtidigt som 5 kap. föreslagits upphävt.

I denna paragraf anges att försäkringstid skall kunna tillgodoräknas den

försäkrade från och med det år då han eller hon fyller 16 år till och med året

före det år då försäkringsfallet inträffar (faktisk försäkringstid) och för

tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida

försäkringstid). Den faktiska försäkringstiden beräknas enligt 3-5 §§ och den

framtida försäkringstiden enligt 6 §. I de fall försäkringsfallet inträffat före

18 års ålder finns en alternativ regel för beräkning av försäkringstid i 7 §.

Såväl faktisk som framtida försäkringstid skall avrundas till närmast antal hela

månader. Den sammanlagda försäkringstiden, dvs. summan av faktisk och framtida

försäkringstid, skall sedan sättas ned till närmast antal hela år. Detta framgår

av paragrafens andra stycke och utgör ingen skillnad mot dagens bestämmelser om

beräkning av bosättningstid.

3 §

I denna paragraf anges vad som räknas som faktisk försäkringstid. Innehållet i

paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 6 § a) och b). Enligt punkten 1 räknas

sådan tid då en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. SofL.

Enligt huvudregeln i 1 § sistnämnda kapitel skall en person sålunda anses bosatt

i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här. Vidare skall, om

inte synnerliga skäl talar emot det, den som kommer till Sverige och kan antas

komma att vistas här under längre tid än ett år anses bosatt här. Slutligen

gäller att den som lämnar landet skall fortfarande anses bosatt här om

utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Därutöver finns i 2 kap. SofL

särskilda bestämmelser för när vissa personkategorier i andra fall skall anses

bosatta i Sverige. Enligt punkten 2 får även tid då en person före bosättningen

i Sverige oavbrutet vistats här efter att ha ansökt om uppehållstillstånd

räknas.

4 §

Denna paragraf medger att den som beviljas uppehållstillstånd i Sverige som

flykting eller skyddsbehövande i övrigt som försäkringstid även får

tillgodoräkna sig del av tid från det tidigare hemlandet. Bestämmelsen motsvarar

vad som gäller för förtidspension i 5 kap. 7 § AFL.

5 §

För biståndsarbetare m.fl. gäller enligt 2 kap. 4 § SofL att de alltjämt anses

bosatta i Sverige när de lämnar landet för arbete för arbetsgivarens räkning.

Som framgår av 3 § ovan får dessa räkna denna tid som försäkringstid. Enligt den

nu aktuella paragrafen gäller dock den begränsningen att om personen i fråga

under den tid han eller hon varit utsänd tjänat in invalidpension i det andra

landet får han eller hon inte tillgodoräkna sig den tiden som försäkringstid.

Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap. 4 § lagen (1998:702) om garantipension i

dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 2003.

6 §

Metoden att beräkna framtida försäkringstid för garantiersättning motsvarar med

några redaktionella ändringar den som gäller för beräkning av framtida

bosättningstid för folkpension i form av förtidspension i 5 kap. 9 § i dess

nuvarande lydelse.

7 §

Faktisk försäkringstid får tillgodoräknas en försäkrad från och med 16-årsåret

till och med försäkringsfallet. Framtida försäkringstid beräknas som en andel av

den faktiska försäkringstiden. En konsekvens av detta sätt att räkna

försäkringstid vore, om ytterligare bestämmelser inte fanns, att en försäkrad

vars försäkringsfall inträffat innan försäkringstid kunnat börja räknas aldrig

skulle kunna få någon sjuk- eller aktivitetsersättning. För att förhindra en

sådan icke önskvärd konsekvens har i denna paragraf införts en bestämmelse som

innebär att om försäkringsfallet inträffat före det år en försäkrad fyllde 18 år

skall, om han eller hon är svensk medborgare, hela tiden från och med 16 till

och med 64 år räknas som försäkringstid. Hänsyn skall dock inte tas till tid då

den försäkrad efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för

tillgodoräknande av försäkringstid enligt 3-5 §§. För utländska medborgare

gäller motsvarande under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige

sedan minst fem år. Paragrafen som i princip motsvarar nuvarande 5 kap. 10 § har

införts efter Lagrådets granskning. Det innebär att följande paragrafers

numrering har förskjutits i förhållande till lagrådsremissens förslag.

8 §

Garantiersättningen är konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade

ersättningen upp till en viss garantinivå. För försäkrade som har rätt till

sjukersättning motsvarar garantinivån för år räknat 2,4 gånger prisbasbeloppet.

9 §

Garantinivån för aktivitetsersättning, till skillnad för den som gäller

sjukersättning, varierar beroende på den försäkrades ålder. Till och med månaden

före den månad den försäkrade fyller 21 år motsvarar garantinivån 2,10 gånger

prisbasbeloppet. Därefter höjs nivån med 0,05 gånger prisbasbeloppet varje

tvåårsintervall upp till 30 års ålder.

10 §

Denna bestämmelse motsvarar vad som i dag gäller för folkpension i form av

förtidspension och även för garantipension i det reformerade

ålderspensionssystemet. Den har kommit till för att undvika att andelsberäknad

ersättning ges ut med alltför små belopp. Till följd av sammanläggningsregeln i

artikel 45 i förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer den som har försäkringstid

från andra länder inom EU/EES dock att få räkna med den tiden för att uppnå de

tre kvalifikationsåren. En förutsättning för en sådan sammanläggning är

emellertid att den försäkrade kunnat tillgodoräknas minst ett år med

försäkringstid i Sverige.

11 §

Till följd av garantiersättningens funktion som utfyllnadsförmån är

utgångspunkten för beräkning av denna ersättning sjukersättningens eller

aktivitetsersättningens huvudförmån, den inkomstrelaterade ersättningen. Denna

princip anges i första stycket av förevarande paragraf. Här anges även att det

är den inkomstrelaterade sjukersättningen före samordning med eventuell

yrkesskadelivränta som avses.

I paragrafens andra stycke anges att med inkomstrelaterad sjukersättning och

aktivitetsersättning likställs i detta sammanhang liknande utländsk ersättning

som inte är av utfyllnadskaraktär. De särskilda frågeställningar som uppkommer

vid beräkning av garantiersättning när den försäkrade har varit försäkrad enligt

flera länders lagstiftningar inom EU/EES redovisas i avsnitt 17.

12 §

I denna paragraf anges hur garantiersättningen beräknas. Garantiersättningen är

konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade ersättningen upp till en

garantinivå. Storleken på garantiersättningen är alltså beroende av hur stor

den inkomstrelaterade ersättningen är såsom denna anges i 11 §. För den som helt

saknar inkomstrelaterad ersättning motsvarar hel garantiersättningen

garantinivån. Om den försäkrade har rätt till hel inkomstrelaterad förmån men så

låg sådan att den understiger garantinivån, utgör garantiersättningen ett

belopp motsvarande skillnaden mellan den inkomstrelaterade ersättningen och

garantinivån.

I tredje stycket anges i förtydligande syfte att en minskning av garantinivån

med inkomstrelaterad ersättning görs först sedan denna avkortats enligt 13 §.

Paragrafens andra stycke har justerats i språkligt hänseende efter Lagrådets

granskning.

13 §

Rätten till garantiersättning är beroende av försäkringstid som beräknas enligt

2 - 7 §§. I 10 § anges vidare att det krävs minst tre års tillgodoräknad

försäkringstid för att garantiersättning skall utges. För att den försäkrade

skall vara berättigad till oavkortad garantiersättning krävs att antalet år med

försäkringstid som enligt detta kapitel kan tillgodoräknas honom eller henne

uppgår till minst 40. I annat fall görs enligt denna paragraf en avkortning av

garantinivån till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år

som kan tillgodoräknas den försäkrade och talet 40. Därefter sker som nämnts

under 12 § en reducering med hänsyn till storleken på den inkomstrelaterade

ersättningen. Som exempel kan nämnas att om den försäkrade kan tillgodoräknas 20

år med försäkringstid innebär detta att garantiersättningen beräknas genom att

garantinivån avkortas till 20/40 av 2,4 gånger prisbasbeloppet. Den på detta

sätt avkortade garantinivån minskas därefter med 100 procent av den

inkomstrelaterade ersättningen som denna anges i 11 §.

14 §

I paragrafen anges hur beräkningen av garantiersättning sker för den som har

rätt till partiell ersättning enligt 7 kap. 2 §. Beräkningen skall ske så att

det först beräknas vad hel garantiersättning skulle ha blivit om rätt till sådan

hade förelegat. Därefter sker andelsberäkningen. Om den försäkrade inte kan

tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år för garantiersättning och

garantiersättningen därför enligt 13 § skall avkortas i förhållande till antalet

40-delar, skall sådan avkortning ske först och andelsberäkningen därefter.

16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.

1 §

I denna paragraf i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser om hur en prövning

av en försäkrads rätt till förtidspension och särskild efterlevandepension

initieras. Det kan ske genom att den försäkrade ansöker om förmånen. Vidare

finns en möjlighet för försäkringskassan att på eget initiativ byta ut vissa

sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension eller sjukbidrag. Om ett sådant

utbyte skett till sjukbidrag ankommer det därefter på den försäkrade att ansöka

om att få ytterligare perioder med sjukbidrag. I tredje stycket finns emellertid

en bestämmelse som ger försäkringskassan möjlighet att förlänga tiden för

sjukbidrag utan att någon ansökan gjorts. Avsikten med bestämmelsen är att

förhindra att det uppstår en lucka i utbetalningen till den försäkrade när denne

t.ex. på grund av han eller hon saknar sjukdomsinsikt underlåter att ansöka om

förnyat sjukbidrag. Slutligen finns i fjärde stycket en bestämmelse om

ersättning för vissa kostnader för läkarundersökning m.m.

De ändringar som gjorts i paragrafen innebär endast att den i stället för att

gälla pensionsförmåner skall gälla för sjukersättning och aktivitetsersättning.

Därutöver har bestämmelser som gäller särskild efterlevandepension tagits bort,

här liksom i flera av de följande paragraferna. Motsvarande reglering återfinns

i stället i lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Dessutom har några språkliga

ändringar gjorts.

2 §

I denna paragraf anges att som villkor för rätt till förtidspension och särskild

efterlevandepension får anges att den försäkrade skall underkasta sig vissa

former av medicinsk utredning m.m. Bestämmelsen kompletterar

utredningsbestämmelsen i 7 kap. 3 b §. Ändringarna som gjorts i paragrafen

innebär en begreppsmässig anpassning till sjuk- och aktivitetsersättningen som

är de enda förmåner bestämmelsen skall vara tillämplig på.

4 §

Paragrafen behandlar vissa bestämmelser om utbetalning av pensionsförmåner.

Bestämmelsen har omarbetats för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.

5 §

I denna paragraf finns bestämmelser om från när förtidspension och sjukbidrag

jämte vissa andra pensionsförmåner kan utges. Den grundläggande principen är att

ersättning skall utges från och med den månad då rätten till förmånen inträtt,

dvs. den månad pensionsfallet har inträffat. I de fall då en

sjukförsäkringsförmån på försäkringskassans initiativ bytts ut mot

förtidspension eller sjukbidrag utges emellertid inte ersättningen förrän

månaden näst efter den då beslutet om pension meddelades. I de fall

pensionsärendet initieras genom ansökan kan ersättning betalas ut tidigast från

tre månader före ansökningsmånaden. Dessa bestämmelser har innehållsmässigt

behållits oförändrade med endast en begreppsmässig anpassning till sjuk- och

aktivitetsersättningen som är de enda förmåner paragrafen skall omfatta. Vad som

anges i paragrafen om efterlevandepension har därför också tagits bort.

6 §

Paragrafen som reglerar vad som gäller vid ändring av pension har endast

anpassats för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.

7 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om indragning eller minskning av

förtidspension när den försäkrades arbetsförmåga förbättrats. Paragrafen har

nyligen ändrats genom tillförandet av en presumtionsregel för bedömningen av en

sådan förbättring (jmf. prop. 1999/2000:4) samt anpassats till systemet med

vilande förtidspension. Paragrafen har nu anpassats begreppsmässigt för att

gälla sjuk- och aktivitetsersättning.

Vidare har ett nytt tredje stycke införts. I detta anges att

aktivitetsersättning inte får dras in eller minskas på grund av att den

försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §. Denna bestämmelse

har införts för att inte riskera att den som deltar i sådana aktiviteter på

grund därav skall kunna anses ha större arbetsförmåga än vad som förutsatts i

beslutet om aktivitetsersättning.

7 b §

Paragrafen har kommit till i samband med systemet för vilande förtidspension, se

14-18 §§. Den har endast anpassats begreppsmässigt för att gälla sjuk- och

aktivitetsersättning.

8 §

Paragrafen reglerar skyldigheten för en försäkrad att utan oskäligt dröjsmål

anmäla till försäkringskassan om förbättring av arbetsförmågan inträtt.

Sanktionen mot underlåtenhet av sådan anmälan är indragning eller nedsättning av

förtidspensionen. Paragrafen har ändrats från att gälla förtidspension till att

gälla sjuk- och aktivitetsersättning. Vidare har vad som sägs om

efterlevandepension tagits bort.

9 §

Paragrafen har ändrats för att endast gälla för sjuk- och aktivitetsersättning.

14-18 §§

Dessa paragrafer reglerar det nyligen införda systemet för vilande

förtidspension (jmf. prop. 1999/2000:4). Detta system skall även gälla vid

sjukersättning och aktivitetsersättning. I 16 § har ett tredje stycke införts

med innebörden att aktivitetsersättning kan vilandeförklaras ända till utgången

av perioden med sådan ersättning utan att rätten till ersättning kan

ifrågasättas på grund av att den försäkrade provar på att arbeta. För

sjukersättningens del är motsvarande tidsperiod begränsad till tolv månader.

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m.

1 §

Paragrafen som bl.a. handlar om samordning av förmåner vid retroaktiv

utbetalning anger i sitt tredje stycke att för minskning av förtidspension med

s.k. yrkesskadelivränta gäller 2 §. Ordet förtidspension har bytts ut mot

sjukersättning.

2 §

Bestämmelsen motsvarar genom ändringen i huvudsak nuvarande

samordningsbestämmelse som gäller när förtidspension och s.k. yrkesskadelivränta

utges samtidigt. Samordningen skall ske på så sätt att sjukersättning i form av

inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning minskas med tre fjärdedelar

av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Reduceringen skall i

första hand göras på garantiersättningen. I likhet med nuvarande regler

föreslås en bestämmelse om att den försäkrade alltid skall ha rätt till ett

visst minsta belopp av sjukersättning. Detta belopp bör för att motsvara

nuvarande nivå för månad räknat vara 5 procent av prisbasbeloppet.

Paragrafen behandlar endast samordning mellan sjukersättning och

yrkesskadelivränta. Att någon motsvarande samordning inte kommer i fråga för

aktivitetsersättning beror på att den personkrets som kan uppbära sådan

ersättning har för låg ålder för att kunna ha omfattats av reglerna i lagen

(1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Denna lag upphörde att gälla den 1 juli

1977.

I förhållande till lagrådsremissens förslag har även, på Lagrådets inrådan,

vissa redaktionella förändringar gjorts i förtydligande syfte.

18 kap. Om allmänna försäkringskassor

17 §

I paragrafen har, förutom namnändringar, införts en bestämmelse om

garantiersättning av motsvarande innebörd som den som enligt paragrafen

inskränker socialförsäkringsnämnds beslutskompetens i förtidspensionsärenden.

Således skall nämndens beslut inte omfatta en prövning av förutsättningarna för

och storleken av garantiersättning med tillämpning av reglerna om

försäkringstid.

20 kap.

3 §

Denna paragraf innehåller en reglering av när ersättning enligt AFL får dras in

eller sättas ned. Paragrafens andra stycke behandlar denna åtgärd vid en vägran

utan giltig anledning att genomgå behandling, utredning och rehabilitering som,

för förtidspensionärer, avses i 7 kap. 3 b §. Sådan indragning eller nedsättning

av pensionen kan i dessa fall göras tills vidare. Om den försäkrade därefter

ändrar sig och påbörjar den beslutade åtgärden kan pensionen börja betalas ut

igen. Denna reglering föreslås att i stället för förtidspension gälla sjuk- och

aktivitetsersättning. Därutöver tas motsvarande bestämmelse om särskild

efterlevandepension bort.

21 kap.

1 §

Ändringen innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjukersättning

eller aktivitetsersättning.

Övergångsbestämmelserna

1. I denna punkt anges tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

om sjukersättning och aktivitetsersättning. Överväganden kring

ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt 18.1. Vidare anges att de nya

bestämmelserna även skall gälla i fall då rätten till sjukersättning eller

aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före ikraftträdandet,

om inte annat följer av övriga övergångsbestämmelser. Bestämmelsen har bl.a.

funktionen att säkerställa att sjuk- eller aktivitetsersättning skall kunna

beviljas när pensionsfallet inträffat före ikraftträdandet men ansökan eller

beslut kommer så sent efter ikraftträdandet att ersättning inte avser tid före

den tidpunkten.

2. Bestämmelsen innebär bl.a. att det är den tid ersättningen avser som avgör

vilka bestämmelser som skall tillämpas. Om någon del av ersättningen avser tid

före januari 2003 skall således förmånen beräknas enligt de äldre bestämmelserna

om förtidspension.

3. Genom denna bestämmelse kommer pensionsgrundande belopp av förtidspension som

beräknats för en försäkrad före ikraftträdandet kunna dels ge rätt till

inkomstrelaterad ersättning i sig, dels kunna användas vid beräkning av

bruttoårsinkomst. Bestämmelsen tar sikte på fall där en försäkrad tidigare under

ramtiden uppburit förtidspension men upphört med detta och för vilken efter

ikraftträdandet ett nytt försäkringsfall inträffar.

4. Försäkringstid för garantiersättning motsvaras av äldre bestämmelser om

bosättningstid för folkpension. Bestämmelsen anger att för tid för

ikraftträdandet skall med försäkringstid avses sådan bosättningstid.

5. Vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer det att finnas ett stort

antal, över 400 000, personer som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. I

avsnitt 12 har redovisats en modell för hur dessa förmåner skall omvandlas till

sjukersättning vid ikraftträdandet. I denna punkt anges den grundläggande

principen för denna omvandling. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad

hade rätt att uppbära för december 2002 och som han eller hon alltjämt i

januari 2003 skulle haft rätt att uppbära om äldre bestämmelser fortfarande hade

tillämpats, skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel

sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning.

Att samma grad av ersättning skall utges efter omvandlingen som före innebär

bl.a. att de som övergångsvis har två tredjedels förtidspension får behålla den

graden tills en förändring av nedsättningen av arbetsförmågan föranleder något

annat.

Tidsbegränsad sjukersättning efter omvandling skall omfatta samma tid som

bestämts för sjukbidraget. Förtidspension skall omvandlas till sjukersättning

oavsett den försäkrades ålder. För en försäkrad som är född 1984 eller senare

och som hade rätt att uppbära sjukbidrag för december 2002 får tidsbegränsad

sjukersättning beviljas även för längre tid än vad som bestämts för

sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller

hon fyller 19 år.

I övrigt gäller vad som föreskrivs om förtidspension i övergångsbestämmelserna

även för sjukbidrag.

6. Tilläggspension i form av förtidspension grundas på de inkomster som den

försäkrade har haft före förtidspensioneringen. I regel påverkas storleken av

tilläggspensionen i hög grad av de två högsta inkomsterna under en tidsrymd om

fyra år före pensionsfallet. Även andra inkomster som kan ligga långt tillbaka i

tiden påverkar i regel också beräkningen. Beräkningen skiljer sig därmed

avsevärt från beräkningen av antagandeinkomsten för sjuk- och

aktivitetsersättning. Tilläggspensionen utgör dock den inkomstrelaterade

ersättningen i nuvarande system och skall därför enligt denna punkt omvandlas

till inkomstrelaterad sjukersättning.

7. I denna punkt beskrivs närmare hur omvandlingen av tilläggspension i form av

förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning skall gå till. Den

inkomstrelaterade sjukersättningen beräknas på en antagandeinkomst. För

omvandlingen av tilläggspensionen inom förtidspensioneringen till

inkomstrelaterad sjukersättning krävs således att en antagandeinkomst

fastställs. Därefter kan de omvandlade tilläggspensionerna fortsättningsvis

behandlas på samma sätt som de nybeviljade inkomstrelaterade sjukersättningarna.

Tilläggspensionen grundas på medeltalet av de femton högsta pensionspoäng eller

- om den försäkrade tillgodoräknats endast ett lägre antal - det antal som

tillgodoräknats den försäkrade. Medelpensionspoängen grundas följaktligen på

genomsnittet av den försäkrades inkomster. Pensionspoäng fastställs dock endast

på de inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Det innebär att ett

prisbasbelopp måste läggas till den inkomst som kan räknas fram med hjälp av

medelpensionspoängen för att den skall kunna sägas motsvara den genomsnittliga

inkomst som bör utgöra antagandeinkomsten efter omvandlingen.

Om den försäkrade inte har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng skall

tilläggspensionen avkortas och utges med så stor andel som svarar mot antalet år

med pensionspoäng. För att anpassa även den inkomstrelaterade sjukersättningen

till denna avkortning måste antagandeinkomsten reduceras i motsvarande

omfattning. Antagandeinkomsten reduceras med en andel som svarar mot det antal

pensionspoängår som tillgodoräknats i förhållande till talet trettio. Genom att

på detta sätt reducera antagandeinkomsten kan denna i fortsättningen ligga till

grund för beräkningen av den nya inkomstrelaterade sjukersättningen utan

ytterligare anpassning.

8. Skillnaden i nettoutfallet mellan en inkomstrelaterad sjukersättning som

grundas på en antagandeinkomst beräknad enligt punkten 7 samt, i förekommande

fall, en garantiersättning som beräknas enligt 9 kap. och förtidspensionen

beräknad enligt dagens regler förklaras i huvudsak av effekterna av den

skatteförmån som ligger i det särskilda grundavdraget (SGA). För att de

förtidspensionärer som får sina förtidspensioner omvandlade till

inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall få samma

nettoersättning även efter omvandlingen måste skillnaden mellan förtidspensionen

beräknad enligt dagens regler och den omvandlade sjukersättningen räknas fram

för att korrigera den sammantagna sjukersättningen efter omvandlingen. Denna

korrigering eller justering görs med hjälp av ett justeringsbelopp. Detta räknas

i princip fram som en skillnad mellan den tidigare utgivna förtidspensionen,

uppräknad med bruttovärdet av SGA för den enskilde försäkrade vid den

kommunalskatt som gäller för denne vid omvandlingstidpunkten, och den nya

sjukersättningen. Beräkningen är komplicerad och innefattar omvandling av en

skatteförmån till en bruttoförmån. Grundskyddet i det nuvarande

ersättningssystemet uppräknat med bruttovärdet av SGA utgör därvid det

omvandlade grundskyddet eller en beräkningsmässig garantiersättning. Metoden är

ingående beskriven i avsnitt 12.6. Den använda metoden medför också att

ersättningsregler som sammanhänger med utformningen av folkpension och

pensionstillskott i nuvarande system och som inte kommer att ha någon

motsvarighet i det föreslagna ersättningssystemet påverkar den totala

ersättningen även efter omvandlingen så att nettoersättningen blir densamma

såväl före som efter omvandlingen.

Ett justeringsbelopp som kommer att utgöra ett tillägg till sjukersättningen

behandlas i allt väsentligt som garantiersättning. Detta innebär bl.a. att det

blir en bosättningsbaserad förmån. Däremot kan det inte reduceras mot

yrkeskadelivräntan vid omvandlingen eftersom justeringsbeloppet utgör resultatet

av en jämförelse mellan ersättningar från respektive system.

De negativa justeringsbelopp som uppstår sammanhänger så gott som uteslutande

med dels nivån på kommunalskatten för den enskilde försäkrade, dels att den nya

enhetliga garantinivån ger högre ersättning än dagens grundskydd för gifta.

Eftersom garantiersättningen utgör en utfyllnad till den inkomstrelaterade

sjukersättningen är det naturligt att avräkningen sker i första hand på

garantiersättningen.

Ett positivt justeringsbelopps reala storlek över tiden behålls oförändrad genom

att beloppet anknyts till prisbasbeloppet och räknas om vid förändringar av

detta. Någon motsvarande indexering föreslås inte för negativa justeringsbelopp.

9-11. Till grund för framtagandet av den beräkningsmässiga garantiersättningen

ligger en bruttoersättning som består av de förmåner som påverkar SGA, dvs.

folkpension, pensionstillskott, tilläggspension (med avdrag för eventuell

yrkesskadelivränta) samt utbetald arbetsskadelivränta. Denna faktiska

bruttoersättning höjs med bruttovärdet av SGA i förhållande till värdet av det

vanliga grundavdraget vid den kommunalskatt som gäller eller skall gälla för den

försäkrade vid utgången av 2002. Denna omvandlade bruttoersättning korrigeras

därefter med avseende på skillnaderna i grundavdraget mellan den högre nivå som

SGA-kompensationen gett och den ursprungliga nivån.

Den beräkningsmässiga garantiersättningen är vad som därefter återstår sedan den

inkomstrelaterade sjukersättning som den försäkrade har rätt till i det nya

systemet och eventuellt förekommande utbetald arbetsskadelivränta dragits av.

Yrkesskadelivränta reducerar i det nuvarande systemet i första hand

tilläggspensionen. I det föreslagna systemet kommer yrkesskadelivräntan att i

första hand reducera garantiersättningen. Genom att yrkesskadelivräntan

reducerar tilläggspensionen kommer den att påverka storleken av

SGA-kompensationen, dvs. justeringsbeloppet. Yrkesskadelivräntans effekt på SGA

före omvandlingen fastställs därmed en gång för alla. Denna effekt kvarstår även

om yrkesskadelivräntan jämkas med avseende på invaliditetsgraden. Eftersom

yrkesskadelivräntan efter sådan jämkning kommer att påverka sjukersättningens

storlek enligt de föreslagna nya samordningsbestämmelser saknas det anledning

att vidta någon ändring av det vid omvandlingen fastställda justeringsbeloppet.

12. I de beräkningar som skall göras enligt punkterna 9-11 ingår

kommunalskattesatsen för inkomståret 2002 som en komponent. Därvid skall

användas den avgifts- och skattesats som följer av den skattetabell som

beslutats tillämplig för den försäkrade detta inkomstår. Har skattemyndigheten

inte fattat något beslut om tillämplig skattetabell för en försäkrad, t.ex. på

grund av att han eller hon har F-skattsedel, får man i stället simulera ett

sådant beslut genom att med ledning av folkbokföringsuppgifter för den 1

november 2001 bedöma vilken skattetabell som hade varit tillämplig för den

försäkrade.

13-14. Justeringsbeloppet i kombination med den enhetliga garantinivån utgör

SGA-kompensationen för den enskilde försäkrade. För försäkrade som är bosatta

utomlands och får förtidspension som beskattas enligt bestämmelserna i lagen om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) kommer någon SGA-kompensation

inte ifråga. Med anledning av detta sker beräkningen av den omvandlade

bruttoersättningen på annat sätt för denna grupp försäkrade än för dem som är

obegränsat skattskyldiga enligt inkomstskattelagen. Till summan av de faktiska

ersättningarna läggs här i stället bruttovärdet av skatteförmånen, dvs.

skattebefrielsen enligt SINK på folkpensionen och en del av pensionstillskottet.

I övrigt sker beräkningen av justeringsbeloppet på samma sätt som för dem som

är obegränsat skattskyldiga i Sverige. För dem som är bosatta utomlands och på

grund av dubbelbeskattningsavtal inte skall betala skatt på sina

socialförsäkringsförmåner i Sverige innebär omvandlingsformeln att den

omvandlade bruttoersättningen är samma som bruttoersättningen. Bestämmelsen i

punkten 14 har omformulerats i enlighet med vad Lagrådet anfört.

15. Justeringen av ersättningar med anledning av omvandlingen syftar till att ge

den försäkrade en så oförändrad nettoersättning efter omvandlingen som möjligt.

Vid efterföljande händelser som innebär förändringar av grunderna för den

ersättning som den försäkrade uppbär finns inte längre skäl att justera

ersättningen. Således anges i denna punkt att sjukersättning inte längre skall

justeras om ersättningen skall utges med en annan kompensationsgrad än tidigare,

om samordning med yrkesskade- och arbetsskadelivränta skall ske i annan

omfattning och slutligen om en försäkrad som beskattas enligt SINK, eller inte

beskattas alls i Sverige, genom hemflyttning blir obegränsat skattskyldig här.

19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för

personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag

Förslaget innebär att rubriken till lagen samt dess paragrafer (1-3 §§) anpassas

till det reformerad försäkringssystemet genom att orden förtidspension och

sjukbidrag byts ut mot orden sjukersättning och aktivitetsersättning.

19.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och

vårdbidrag

5 §

I denna paragraf anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en

försäkrad skall ha rätt till handikappersättning. I första stycket har

åldersgränsen för när handikappersättning tidigast kan uppbäras höjts från 16 år

till juli månad det år den försäkrade fyller 19 år. Detta är en konsekvens av

att vårdbidrag skall kunna utges till och med juni månad detta år. Tidpunkten

för handikappersättningen är också densamma som den från vilken

aktivitetsersättning tidigast kan uppbäras.

6 §

Bedömningen av behovet av handikappersättning sker med beaktande av bl.a. vilka

pensionsförmåner som den försäkrade har. Paragrafen har ändrats i det avseendet

att vad som enligt nuvarande regler gäller förtidspension framdeles skall gälla

för sjukersättning och aktivitetsersättning.

8 §

Vårdbidraget utgör en ersättning till en försäkrad förälder för vård av barn

under 16 år om barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat

funktionshinder under minst sex månader är i behov av vård. Även merkostnader

till följd av barnets sjukdom eller funktionshinder kan ersättas. Av skäl som

utvecklats i avsnitt 11 föreslås att gränsen för hur länge vårdbidrag kan

uppbäras skall höjas till att motsvara den tidpunkt då rätten för den unge att

uppbära aktivitetsersättning inträder, dvs. vid utgången av juni månad det år då

han eller hon fyller 19 år. Även ändringen i paragrafens andra stycke är en

konsekvens av detta.

14 §

Ändringen är en följd av den höjda åldersgränsen för rätt att uppbära

vårdbidrag.

17 §

Paragrafen anger hur avrundning skall ske beträffande vissa förmåner när

ersättningsbeloppet för handikappersättning och vårdbidrag beräknas för viss

månad. Paragrafen har ändrats genom att ordet förtidspension bytts ut mot

sjukersättning och aktivitetsersättning. Vad gäller övriga förmåner som regleras

i nuvarande lydelse har de här tagits bort eftersom motsvarande

avrundningsbestämmelse finns i var och en av de för dessa förmåner aktuella

lagarna.

Övergångsbestämmelserna

1. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003, dvs. samtidigt som de nya

bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning.

2. Åldersgränsen för rätt att tidigast få handikappersättning har enligt 5 §

lagförslaget höjts från 16 år till juli månad det år den försäkrade fyller 19

år. Denna övergångsbestämmelse medför att de som vid ikraftträdandet har

handikappersättning men inte har uppnått det nya ålderskravet ändå får behålla

förmånen. Bestämmelsen har på inrådan av Lagrådet gjorts om i förhållande till

motsvarande bestämmelse i det till

Lagrådet remitterade förslaget.

3. Enligt denna övergångsbestämmelse kan föräldrar inte heller efter

ikraftträdandet av de nya bestämmelserna få vårdbidrag om deras barn får

förtidspension eller sjukbidrag som omvandlas till sjukersättning. Liksom

punkten 2 har bestämmelsen omformulerats i enlighet med vad Lagrådet anfört.

19.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

Förtidspension som grundar sig på ATP-poäng ger enligt nuvarande regler

ålderspensionsrätt. Sådan pensionsrätt fastställs årligen som ett

pensionsgrundande belopp som beräknas på antagandeinkomsten. I förarbetena till

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension anges att denna ordning utgör

ett provisorium i avvaktan på en reformering av förtidspensioneringen (prop.

1997/98:151, s. 203 ff.). De i denna proposition föreslagna reglerna för

beräkning av ålderspensionsrätt för inkomstrelaterad sjukersättning och

inkomstrelaterad aktivitetsersättning anknyter i högre grad till den reformerade

ålderspensioneringens systematik än vad nuvarande regler gör i det att den del

av ersättningen som betalas ut till den försäkrade kommer att behandlas som

andra inkomster av anställning. Det innebär att denna utbetalade del utgör

pensionsgrundande inkomst. Emellertid måste pensionsrätten på sjuk- och

aktivitetsersättning även fortsättningsvis till viss del beräknas på en fiktiv

inkomst för att den försäkrade skall erhålla en pensionsrätt som svarar mot de

inkomster som bortfallit på grund av försäkringsfallet. Denna del som framräknas

som skillnaden mellan antagandeinkomsten, reducerad med ett belopp som

motsvarar en tänkt pensionsavgift på denna, och den utbetalda ersättningen utgör

ett pensionsgrundande belopp. Till följd av det förändrade sättet att beräkna

ålderspensionsrätt på de aktuella ersättningarna har även nya regler om

samordning av pensionsrätter behövt införas för de fall då sjuk- eller

aktivitetsersättning är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.

2 kap.

5 §

I denna paragraf anges de socialförsäkringsersättningar m.m. som skall anses

vara pensionsgrundande inkomster av anställning. Som närmare beskrivits i

avsnitt 13 föreslås för närvarande att det endast är den inkomstrelaterade sjuk-

och aktivitetsersättningen som skall grunda ålderspensionsrätt. Sådan

ålderspensionsrätt tillgodoräknas på ett underlag som utgörs av

antagandeinkomsten efter avdrag för vad som på en sådan inkomst skulle ha

betalts som allmän pensionsavgift, dvs. sju procent av inkomsten. Den utbetalda

ersättningen, vilken motsvarar 64 procent av antagandeinkomsten, utgör

pensionsgrundande inkomst. Till paragrafens uppräkning av förmåner har således

inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lagts. Den del av

ålderspensionsrätten som överstiger den faktiskt utbetalda ersättningen utgör en

fiktiv inkomst och behandlas som sådan som ett pensionsgrundande belopp enligt

3 kap.

17 §

I de fall sådan förtidspension som ger pensionsrätt och livränta enligt lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring beviljas samtidigt för förfluten tid skall

det anses som om förtidspensionen betalats ut före livräntan. Denna

samordningsbestämmelse som finns i paragrafens andra stycke har endast anpassats

språkligt för att oförändrad gälla de nya inkomstrelaterade förmånerna.

17 a §

Bestämmelsen är ny och innebär att arbetsskadelivränta som är samordnad med

inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning inte skall vara

pensionsgrundande till den samordnade delen. Pensionsrätten på denna del

tillgodoräknas ju på den andra ersättningen. I 3 kap. 6 § finns en motsvarande

bestämmelse beträffande samordning av pensionsrätter av arbetsskadelivränta och

pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitetsersättning.

3 kap.

1 §

Detta kapitel innehåller bestämmelser om andra pensionsgrundande belopp än

pensionsgrundande inkomst. Som en provisorisk lösning i ålderspensionssystemet

har ålderspensionsrätt hittills tillgodoräknats på ATP-grundad förtidspension

som pensionsgrundande belopp. De nya reglerna innebär att inkomstrelaterad sjuk-

och aktivitetsersättning utgör pensionsgrundande inkomst till den del

ersättningen betalas ut. Pensionsrätt tillgodoräknas emellertid på hela

antagandeinkomsten minskad med vad som motsvarar allmän pensionsavgift. Den del

av pensionsrätten som således överstiger den utbetalda ersättningen är en fiktiv

inkomst. Som sådan hänförs den enligt systematiken för ålderspensionssystemet

till pensionsgrundande belopp enligt detta kapitel.

4 §

I sin nuvarande lydelse anges att den som för någon del av ett år har uppburit

ATP-grundad förtidspension skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp om

inte annat följer av vissa senare paragrafer. Vidare anges att detta endast

gäller för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år. Ändringen av

paragrafen innebär, förutom att den i stället för förtidspension skall gälla

sjuk- och aktivitetsersättning, att den åldersmässiga begränsningen för

tillgodoräknande av pensionsrätt upphör. På Lagrådets inrådan har av pedagogiska

skäl införts ett nytt andra stycke med en upplysning om att bestämmelser om

pensionsgrundande inkomst med anledning av förmånerna finns i 2 kap.

5 §

Paragrafen har ändrats så att i stället för att ange hur beräkningen av

pensionsgrundande belopp för förtidspension skall ske, ange hur en sådan

beräkning skall göras för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.

Beräkningen utgår från vad som utgör den totala pensionsrätten för ersättningen,

nämligen antagandeinkomsten minskad med ett belopp motsvarande den allmänna

pensionsavgift som skulle ha belöpt på denna om den varit en pensionsgrundande

inkomst av anställning. Det pensionsgrundande beloppet utgör därefter, för varje

månad som ersättningen uppburits, skillnaden mellan en tolftedel av den på

nämnda sätt minskade antagandeinkomsten och den pensionsgrundande inkomsten av

ersättningen.

I andra stycket anges att vid partiell förmån skall antagandeinkomsten enligt

första stycket proportioneras i relation till graden av ersättning.

6 §

Tillsammans med bestämmelserna 2 kap. 17 a § har denna paragraf i sin ändrade

lydelse till funktion att förhindra att en försäkrad får för stor total

ålderspensionsrätt i situationer då livränta enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring är samordnad med inkomstrelaterad sjuk- eller

aktivitetsersättning. En princip för denna samordning av pensionsrätter är att

pensionsgrundande inkomst skall tillgodoräknas före pensionsgrundande belopp.

Sålunda innebär den samordningsregel som återges i denna paragraf att

pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitetsersättning tillgodoräknas

endast i den utsträckning det överstiger livräntan efter samordningen.

7 §

Till sin ändrade lydelse kompletterar paragrafen vad som gäller för samordning

av pensionsrätt enligt 2 kap 17 § såvitt avser pensionsgrundande belopp av sjuk-

eller aktivitetsersättning.

19 §

Paragrafen har endast ändrats så att ordet förtidspension bytts ut mot

inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

4 kap.

1 §

Det avsnitt i andra stycket som rör ATP-grundad förtidspension har tagits bort

då det är överflödigt i det nya systemet.

9 §

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om

tillgodoräknande av pensionspoäng i anledning av ATP-grundad förtidspension. Med

det nya systemet med sjuk- och aktivitetsersättning har bestämmelserna inte

längre någon funktion. Paragrafen har ändrats genom att i stället ange att

pensionsgrundande belopp av sjuk- och aktivitetsersättning skall likställas med

pensionsgrundande inkomst vid beräkning av pensionspoäng enligt 8 §.

5 kap.

13 §

I denna paragraf som behandlar det s.k. förvärvsvillkoret har endast ordet

förtidspension bytts ut mot sjukersättning och aktivitetsersättning.

6 kap.

16 §

Tillägget i paragrafen är betingat av att bestämmelserna om förtidspension

upphör den 1 januari 2003.

12 kap.

1 och 2 §§

Ändringarna innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjukersättning

och att hänvisningen beträffande särskild efterlevandepension sker till den lag

där denna ersättning kommer att regleras fr.o.m. år 2003.

19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift

4 §

Den som uppbär sådana inkomster som är pensionsgrundande enligt 2 kap. LIP skall

enligt bestämmelserna i denna lag betala allmän pensionsavgift med 7 procent av

inkomsten. Vid beräkning av avgiften bortses från sådana inkomster till den del

summan därav överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften används till

finansiering av inkomst- och tilläggspension enligt LIP samt tilläggspension i

form av ålderspension enligt AFL.

I den nya försäkringen för sjukersättning och aktivitetsersättning är den

inkomstrelaterade ersättningen pensionsgrundande. Den utbetalda ersättningen

utgör därvid pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 5 § 17 LIP. Som närmare

redogjorts för i avsnitt 13.7 föreslår regeringen emellertid att staten tills

vidare skall betala hela den pensionsavgift som belöper på den inkomstrelaterade

ersättningen genom statlig ålderspensionsavgift. Den här aktuella paragrafen

har därför tillförts ett andra stycke i vilket anges att allmän pensionsavgift

inte skall betalas på sådan ersättning.

19.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift

5 §

Statlig ålderspensionsavgift betalas bl.a. på socialförsäkringsförmåner som är

ålderspensionsgrundande. Avgiften motsvarar för flertalet förmåner endast den

del som annars en arbetsgivare svarar för enligt socialavgiftslagen (2000:980).

På sådana ersättningar betalar den som uppbär förmånen allmän pensionsavgift på

7 procent av ersättningen. Statlig ålderspensionsavgift motsvarar även hela

avgiften om 18,5 procent på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. LIP och sådan

del av arbetsskadelivränta som på grund av samordning med förtidspension inte

betalas ut. I det reformerade systemet med sjukersättning och

aktivitetsersättning kommer staten i enlighet med gällande ordning betala 18,5

procent av den del av den inkomstrelaterade ersättningen som utgör

pensionsgrundande belopp. Därutöver kommer staten, i enlighet med den

provisoriska ordning för avgifter som redovisas i avsnitt 13.7, att även betala

hela avgiften om 18,5 procent på den utbetalda ersättningen. Detta framgår av

det tillägg som gjorts i paragrafen.

6 §

Arbetsskadelivränta är enligt nuvarande bestämmelser i LIP pensionsgrundande

till sitt bruttobelopp. I de fall livräntan är samordnad med förtidspension

måste emellertid pensionsavgiften på den del som på grund av samordningen inte

betalas ut finansieras helt med statlig ålderspensionsavgift med 18,5 procent.

Detta beror på att förtidspensionen enligt gällande regler inte är

pensionsgrundande inkomst. I stället beräknas för den ATP-grundade

förtidspensionen ett pensionsgrundande belopp. Vid samordning med

arbetsskadelivränta tillgodoräknas ett sådant belopp emellertid endast till den

del det överstiger livräntan före samordning. I det reformerade systemet med

sjukersättning och aktivitetsersättning utgör emellertid den utbetalda

inkomstrelaterade ersättningen pensionsgrundande inkomst. Enligt en i denna

proposition föreslagen ny paragraf i LIP, 2 kap.17 a §, samordnas

pensionsgrundande inkomst av arbetsskadelivränta och sjukersättning eller

aktivitetsersättning på sådant sätt att livräntan inte är pensionsgrundande till

den del den samordnats med sådan ersättning. Någon avgift skall då inte heller

betalas för den samordnade livräntan varför bestämmelsen om avgift vid

samordning mellan livränta och förtidspension kan tas bort.

19.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

4 kap.

12 §

I paragrafens andra stycke anges i den nuvarande lydelsen att ett beslut om

vilande förtidspension också skall omfatta sådan livränta som enligt 6 kap. 1 §

är samordnad med pensionen. Ändringen i paragrafen innebär endast att

motsvarande skall gälla beträffande livränta som är samordnad med sjuk- eller

aktivitetsersättning.

19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring

6 kap.

1 §

Samordning av sjuk- och aktivitetsersättning och arbetsskadelivränta finns

beskriven i avsnitt 14.2. Sådan samordning skall ske efter samma principer som

gäller beträffande samordning av förtidspension och sådan livränta. Således

skall arbetsskadelivräntan endast utges till den del den överstiger den sjuk-

eller aktivitetsersättning som helt eller delvis utges med anledning av samma

inkomstförlust som föranlett livräntan.

Övergångsbestämmelser

5. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2003, samtidigt som de nya reglerna om

sjuk- och aktivitetsersättning i AFL. För förtidspension som avser tid före

ikraftträdandet skall äldre regler om samordning alltjämt tillämpas.

6. Förtidspension och sjukbidrag som utges vid utgången av år 2002 kommer enligt

det förslag som läggs fram i denna proposition att vid ikraftträdandet av det

nya systemet tekniskt omvandlas till sjukersättning.

Vid denna omvandling kommer det särskilda grundavdrag som förtidspensionärer har

rätt till vid inkomstbeskattningen att ersättas av en högre beskattningsbar

bruttoersättning. Detta kan vid omvandlingen i vissa fall när en försäkrad har

arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspensionen innebära att

nettoersättningen av livräntan blir lägre än före omvandlingen. För att komma

tillrätta med denna effekt anges i denna punkt att vid samordning mellan

sjukersättning som omvandlats från förtidspension och arbetsskadelivränta skall

utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av

en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda

sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut

för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande.

Denna bruttoförhöjning anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid

förändringar av detta och behandlas även i övrigt som garantiersättning enligt 9

kap. AFL. Om samordningsgraden mellan sjukersättningen och arbetsskadelivräntan

förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen.

19.9 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Utöver de ändringar som föranleds av det nya systemet för sjukersättning och

aktivitetsersättning föreslås här vissa ändringar med anledning av den

reformerade efterlevandepensioneringen. Dessa sistnämna lagförslag har tidigare

ingått i den lagrådsremiss som föregick prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner

och efterlevandestöd till barn.

3 kap.

1 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning tillhör, så

som närmare beskrivits i avsnitt 6.2.2, enligt systematiken i denna lag de

bosättningsbaserade förmånerna. I denna paragraf har de därför upptagits i

förteckningen över förmåner i AFL som en person som är bosatt i Sverige är

försäkrad för. Garantiersättning har placerats i punkten 3 i denna förteckning,

som i nuvarande lydelse anger folkpension i form av förtidspension och

efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år som har

tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

2 §

I denna paragraf upptas andra bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner än

sådana som regleras i AFL. Sist i uppräkningen har lagts till de

bosättningsbaserade förmånerna enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension

och efterlevandestöd till barn och lagen (2000:462) om införande av nämnda lag.

Vidare har punkten 2 i paragrafen tagits bort på grund av att lagen (1969:205)

om pensionstillskott upphävs.

4 §

Den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen är, som angetts i

avsnitt 6.2.1, till sin karaktär en arbetsbaserad förmån. Den skall därför

upptas i förteckningen i denna paragraf över sådana förmåner. Punkterna 3 och 4

i paragrafens nuvarande lydelse upptar såväl tilläggspension som ATP-beräknad

folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension. Ingen av dessa

förmåner kommer att finnas kvar efter utgången av 2002. De nya inkomstrelaterade

förmånerna som ersätter förtidspensionen har placerats i punkten 3 och punkten

4 har utgått. Efterlevandepensionen regleras fr.o.m. 2003 i en egen lag och tas

därför upp i förteckningen i 5 §.

5 §

Till förteckningen i denna paragraf över arbetsbaserade förmåner som regleras i

annan lagstiftning än AFL har lagts de inkomstgrundade förmånerna i lagen

(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn sedan dessa har

utgått i 4 §.

6 §

Försäkringen för arbetsbaserade förmåner upphör enligt huvudregeln att gälla tre

månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än

ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll. Denna tidsfrist

benämns efterskyddstid. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 6.2.1 bör

efterskyddstiden för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning i stället

vara ett år. Denna bestämmelse har tillförts paragrafens andra stycke.

8 §

Hänvisningarna i paragrafens första stycke har ändrats med anledning av att den

inkomstrelaterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen inte som den

ATP-grundade förtidspensionen är förmåner som baseras på intjänade

pensionsrättigheter.

12 §

I paragrafens nuvarande lydelse anges att en person är försäkrad för intjänande

av ålderspensionsrätt om han eller hon har förtidspension som har beräknats

utifrån antagandepoäng. Det kan förekomma att en person som aldrig genom arbete

varit försäkrad för någon arbetsbaserad förmån, men som har

antagandepoängberäknad förtidspension baserad på pensionspoäng för t.ex.

vårdbidrag. Utan denna bestämmelse skulle han eller hon inte vara försäkrad för

intjänande av ålderspensionsrätt. I den ändrade lydelsen ger bestämmelsen samma

skydd för den som uppbär inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som

grundar sig på motsvarande förmåner.

13 §

Ändringen i denna paragraf innebär att den som inte genom arbete är försäkrad

för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten för försäkringsfallet ändå skall vara

försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning om han eller

hon då uppbär någon av de i paragrafen uppräknade förmånerna. För

fullständighetens skull har här även lagts till att det även gäller försäkring

för inkomstrelaterad efterlevandepension.

4 kap.

2 §

I paragrafen har gjorts dels en hänvisningsändring med hänsyn till att

bosättningsbaserade efterlevandeförmåner nu regleras i 3 kap. 2 §, dels den

justeringen att ordet pensionsförmåner bytts ut mot ordet förmåner. Detta för

att paragrafen skall tillämpas även på sjuk- och aktivitetsersättning i form av

garantiersättning, vilka inte är pensionsförmåner.

6 §

Då inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning inte är pensionsförmåner har

paragrafen justerats på samma sätt som 2 §.

8 §

I denna paragraf som är ny anges att bestämmelserna i kapitlet även gäller för

de efterlevande eftersom det är den avlidne som är den försäkrade vid

efterlevandeförmåner.

19.10 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott

Som en konsekvens av att den allmänna pensioneringen i form av folkpension och

ATP upphör vid utgången av år 2002 kommer inte längre några bestämmelser om

pensionstillskott att behövas. Lagen därom upphävs därför i sin helhet.

Sammanfattning av departementspromemorian Sjukersättning i stället för

förtidspension - Ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varkaktig

medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan Ds 2000:39

Inledning

I departementspromemorian lämnas förslag till reformerade regler för beräkning

av ersättning till den som drabbats av medicinskt grundad långvarig (minst ett

år) eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Utgångspunkten för förslagen

är de riktlinjer som riksdagen beslutade på grundval av prop. 1997/98:111

Reformerad förtidspension m.m. (bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).

Propositionen bygger i sin tur på Förtidspensionsutredningens förslag i

betänkandet Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166).

Det reformerade förtidspensionssystemet omfattar såväl ett standardskydd enligt

inkomstbortfallsprincipen (inkomstrelaterad sjukersättning) som ett grundskydd

för dem som inte har haft några förvärvsinkomster eller endast låga inkomster

före det att den medicinskt grundade arbetsoförmågan inträffade (sjukersättning

i form av garantiersättning).

Personkrets

Sjukersättning skall kunna utges till försäkrade i åldern 30 - 64 år vilkas

arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller

psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och där

nedsättningen kan anses varaktig eller kan antas bli bestående i minst ett år.

Det innebär att såväl en ersättning beviljad tillsvidare som en tidsbegränsad

ersättning kommer att finnas även i det reformerade systemet. För yngre

försäkrade föreslås ett nytt försäkringssystem i Ds 2000:40 Aktivitetsersättning

- Nytt försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan.

Bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799), som träder i kraft den 1

januari 2001, får konsekvenser för i vilka situationer en person skall anses

försäkrad för sjukersättning. Förslaget innebär att omfattningen av försäkringen

anknyter till försäkringsbegreppen som enligt socialförsäkringslagen gäller för

arbetsbaserade respektive bosättningsbaserade förmåner. Med hänsyn till den

inkomstrelaterade sjukersättningens särskilda karaktär föreslås en längre

efterskyddstid (ett år) än vad som gäller exempelvis för sjukpenning.

Inkomstrelaterad sjukersättning

Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall beräknas på grundval av en

antagandeinkomst. Antagandeinkomsten föreslås bli beräknad som genomsnittet av

de tre högsta bruttoårsinkomsterna som tjänats in av den försäkrade under en

given period, som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar

(ramtiden). Det högsta belopp en bruttoårsinkomst kan upptas till vid

beräkningen av antagandeinkomst skall dock vara 7,5 förhöjda prisbasbelopp.

Inkomstrelaterad sjukersättning föreslås bli beräknad som 64 procent av

antagandeinkomsten.

Bruttoårsinkomsterna utgörs av de pensionsgrundande inkomsterna enligt 2 kap.

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade

allmänna pensionsavgifter för respektive år samt pensionsgrundande belopp som

tillgodoräknats vid förtidspension resp. sjukersättning.

Ramtidens längd och möjligheten att undanta fler än ett inkomstår med låga

inkomster är mycket väsentlig för nivån på sjukersättningen. Även antalet

inkomster, som direkt skall ligga till grund för beräkning av

antagandeinkomsten, har stor betydelse. Ramtiden bestämmer urvalet årsinkomster

från vilket de inkomster som skall ligga till grund för beräkningen av

antagandeinkomst skall väljas ut. Vid ramtidens utformning har bl.a. hänsyn

tagits till. intresset av att de inkomster som ligger till grund för

antagandeinkomsten skall vara så aktuella som möjligt, till de typiska

sänkningar av inkomsten som följer vid långvarig sjukdom, arbetslöshet,

barnledighet, studier, uppbyggnad av näringsverksamhet m.m. samt till den

typiska inkomstutvecklingen över livscykeln.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslås längden på ramtiden bli beroende av den

försäkrades ålder det år då försäkringsfallet inträffar. För dem som detta år

är 53 år eller äldre är ramtiden fem år. Ramtiden är 6 år när försäkringsfallet

inträffar det år den försäkrade är 50, 51 eller 52 år, 7 år när

försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade är 47, 48 eller 49 år och 8 år

när försäkringsfallet inträffat det år då den försäkrade är 46 år eller yngre.

En väsentlig skillnad mellan inkomstrelaterad sjukersättning och dagens

förtidspension i form av allmän tilläggspension (ATP) är att beräkningen av

inkomstrelaterad sjukersättning i högre grad kommer att anknyta till det

faktiska framtida inkomstbortfallet än vad ATP gör. Vidare kommer

inkomstrelaterad sjukersättning till skillnad från ATP att beräknas på grundval

av den försäkrades hela förvärvsinkomst upp till ett visst tak och inte enbart

på den del av inkomsten som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp.

En annan väsentlig skillnad mellan de två systemen är att den inkomstrelaterade

sjukersättningens storlek inte blir beroende av hur länge personen varit

försäkrad (försäkringstid) och till skillnad mot ATP blir den därmed inte heller

30-dels beräknad.

Garantiersättning

Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall kompletteras med ett grundskydd för

dem som under tiden före försäkringsfallet haft låga förvärvsinkomster eller

saknat sådana inkomster. Garantiersättning skall kunna betalas ut upp till en

garanterad nivå till den som är bosatt i Sverige och som är försäkrad för

sjukersättning i form av garantiersättning både vid tidpunkten för

försäkringsfallet och senare.

Garantinivån för hel sjukersättning föreslås för år räknat motsvara 2,4

prisbasbelopp och vara oberoende av den försäkrades civilstånd. För den som

saknar inkomstrelaterad sjukersättning föreslås den årliga garantiersättningen

vid hel arbetsoförmåga uppgå till ett belopp som motsvarar garantinivån. För den

som har rätt till inkomstrelaterad sjukersättning som understiger garantinivån

föreslås den årliga garantiersättningen uppgå till ett belopp som motsvarar

skillnaden mellan den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen och

garantinivån. Med inkomstrelaterad sjukersättning bör även avses

invaliditetsförmån som utbetalas med stöd av utländsk lag och som inte är av

utfyllnadskaraktär. För den som har rätt till partiell sjukersättning bör

garantiersättningen motsvara den grad av hel sjukersättning som han eller hon

har rätt till.

Garantiersättning föreslås bli beroende av den tid personen har varit försäkrad

i Sverige för sjukersättning i form av garantiersättning (försäkringstiden). För

att garantiersättning skall kunna betalas ut skall den försäkrade ha

tillgodoräknats försäkringstid om sammanlagt minst tre år. För rätt till

oavkortad garantiersättning krävs att försäkringstiden uppgår till minst 40 år.

Är försäkringstiden kortare reduceras garantiersättningen med 1/40 för varje år

som saknas. Samma principer som gäller för beräkning av bosättningstid för rätt

till folkpension i form av förtidspension föreslås gälla även vid beräkningen av

försäkringstid för rätt till garantiersättning.

Omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning och

garantiersättning

Personer som vid ikraftträdandet av det nya systemet uppbär ersättning i form av

förtidspension skall få denna omvandlad till inkomstrelaterad sjukersättning

respektive garantiersättning. Omvandlingen föreslås bli en engångsinsats och den

skall i princip kunna göras maskinellt med hjälp av de uppgifter som finns i

Riksförsäkringsverkets register.

Vid omvandlingen anpassas sjukersättningens bruttobelopp så att den försäkrade i

princip får oförändrad nettoersättning. Förtidspension i form av ATP görs om

till antagandeinkomst med hjälp av den medelpensionspoäng som använts vid

beräkningen av ATP. Antagandeinkomsten erhålls genom att talet ett läggs till

medelpensionspoängen och summan därefter multipliceras med det prisbasbelopp som

fastställts för år 2003. Den inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås utgöra

64 procent av antagandeinkomsten.

För den vars inkomstrelaterade sjukersättning understiger garantinivån skall

garantiersättningen beräknas till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den

inkomstrelaterade sjukersättningen och garantinivån (2,4 prisbasbelopp). För

den som inte får inkomstrelaterad sjukersättning beräknas garantiersättningen

till ett belopp som svarar mot garantinivån.

Ett justeringsbelopp reglerar att ersättningen efter skatt blir i princip

oförändrad efter omvandlingen. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår från

förhållandena under den sista månaden med ersättning enligt nuvarande regler.

Det innebär bl.a. att den kommunalskattesats och det civilstånd som gäller vid

omvandlingen läggs till grund för beräkningen och "fryses", dvs. senare

förändringar i dessa avseenden påverkar inte ersättningens storlek.

Ålderspensionsrätt vid sjukersättning

Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen skall utgöra pensionsgrundande

inkomst för ålderspension. Den som uppbär hel inkomstrelaterad sjukersättning

skall dock tillgodoräknas ålderspensionsrätt på hela antagandeinkomsten efter

avdrag för ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift. Vid partiell förmån

beräknas ålderspensionsrätten på motsvarande andel av antagandeinkomsten.

För att hela antagandeinkomsten skall ge rätt till ålderspension skall

skillnaden mellan den del av antagandeinkomsten som utgör underlag för beräkning

av ålderspensionsrätt och den del av utbetald ersättning som ingår i den

pensionsgrundande inkomsten utgöra pensionsgrundande belopp.

Garantiersättning skall inte grunda rätt till ålderspension. Vid en sammantagen

bedömning har det bedömts att kostnaden för ålderspensionsrätt även på

garantiersättningen inte ryms inom de ekonomiska ramarna för ett reformerat

förtidspensionssystem.

Ålderspensionsrätt tillgodoräknas den försäkrade fram till dess rätten till

sjukersättning upphör, längst till den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Förtidspension som omvandlats till sjukersättning skall ge ålderspensionsrätt på

ett sätt som svarar mot vad som gäller för nybeviljade sjukersättningar.

Staten skall betala hela avgiften till ålderspensionssystemet genom en statliga

ålderspensionsavgift på 18,5 procent beräknad på underlaget för

ålderspensionsrätten i avvaktan på att den skattereform som syftar till en

kompensation för uttag av allmän pensionsavgift genomförs fullt ut.

Tidpunkt för uttag av ålderspension

Den som uppbär sjukersättning föreslås, i likhet med vad som gäller för de

förvärvsverksamma, ha möjlighet att ta ut ålderspension från och med 61 års

ålder utan att förlora rätten till sjukersättningen.

Indexering - anpassning till den ekonomiska utvecklingen över tid

Det lämnas inte några förslag till regler för indexering av beräkningsunderlag

eller utgående sjukersättning. Frågan om indexering är av väsentlig betydelse

även för andra socialförsäkringsförmåner och bör därför behandlas i ett

sammanhang i det fortsatta s.k. ohälsoarbetet inom regeringskansliet. En

redogörelse finns för nuvarande indexering i sjukförsäkrings- och

ålderspensionssystemen samt resonemang kring för- och nackdelar med olika

indexeringsalternativ. Vidare redovisas fem olika alternativ till indexering i

det reformerade förtidspensionssystemet och de långsiktiga ekonomiska effekterna

av de olika alternativen.

Bostadsstöd till sjukersättning

Det lämnas inga konkreta förslag utan endast vissa riktlinjer för ett framtida

bostadsstöd till personer som kommer att vara berättigade till sjukersättning.

Bostadsstödet behandlas i samband med den fortsatta beredningen av

BTP-utredningens betänkande Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer

(SOU 1999:52). Enligt riktlinjerna bör en person som erhåller minst tre

fjärdedels sjukersättning vara berättigad till ett bostadsstöd av BTP-karaktär.

Sjukersättning i ett internationellt perspektiv

Grunden för rätt till inkomstrelaterad sjukersättning är att den som gör anspråk

på ersättning är försäkrad i Sverige för sådan förmån vid tidpunkten för

försäkringsfallet. Ersättningens storlek är inte beroende av hur länge

vederbörande har varit försäkrad i Sverige. Sverige betalar enligt huvudregeln

oreducerad ersättning. För den som är försäkrad i Sverige vid tidpunkten för

försäkringsfallet, och som dessförinnan varit försäkrad i ett eller flera andra

länder, gäller särskilda avräkningsregler beroende på i vilket eller vilka

länder den försäkrade tidigare varit försäkrad. Olika regler gäller dels vid

tidigare försäkring i länder utanför EU/EES-området, dels inom detta område

beroende på vilken typ av försäkringssystem respektive medlemsland har.

Om personen är försäkrad i ett annat land vid tidpunkten för försäkringsfallet,

kommer han eller hon enligt huvudregeln inte att ha rätt till någon

inkomstrelaterad sjukersättning från Sverige, oavsett om vederbörande tidigare

arbetat och varit försäkrad länge här i landet. Undantag gäller dock för

personer som tidigare varit försäkrade i vissa EU/EES-länder.

Garantiersättning är på samma sätt som folkpension och garantipension till

ålderspension beroende dels av försäkringstid dels av bosättning i Sverige. Det

innebär bl.a. att när en person flyttar från Sverige upphör rätten till

förmånen. Denna regel kan inte upprätthållas inom EU/EES i förhållande till den

som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71, vilket får till följd att

garantiersättning i sådana fall kommer att prorata-beräknas och utbetalas vid

bosättning inom detta område.

Ikraftträdande

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över

departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension - Ersättning

och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad

nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39)

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten i Stockholm,

Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riksförsäkringsverket,

Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket,

Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Centrala

studiestödsnämnden, Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen,

Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet,

Privattjänstemannakartellen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska

Kommunförbundet, Sveriges Akademikers centralorganisation, Tjänstemännens

Centralorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, De Handikappades Riksförbund,

Handikappförbundens samarbetsorgan, Neurologiskt Handikappades Riksförbund,

Riksförbundet Cystisk Fibros, Riksförbundet för hiv-positiva, Riksförbundet för

social och mental hälsa, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och

vuxna, Synskadades Riksförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund och Sveriges

pensionärsförbund.

Sammanfattning av departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt

försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan Ds 2000:40

Inledning

I departementspromemorian presenteras förslag om hur systemet med ersättning

från den allmänna försäkringen till unga personer med långvarig medicinskt

grundad nedsättning av arbetsförmågan skall kunna reformeras. Förslaget syftar

till att - i högre grad än nuvarande ordning med sjukpenning, sjukbidrag och

förtidspension - tillgodose inte bara behovet av ekonomisk trygghet utan även

leda till aktivitet och självständighet och ytterst en ökad grad av

självförsörjning i denna grupp. Inom ramen för i stort sett oförändrade

försäkringskostnader föreslås därför att den nuvarande ordningen reformeras på

ett sätt som ger berörda personer ett bättre utgångsläge när de träder in i

vuxenlivet.

Den bärande tanken bakom förslagets utformning är att 16-års-gränsen för

förtidspension/sjukbidrag är otidsenlig, samtidigt som den dessutom har en

passiviserande effekt på unga personer med funktionshinder eller långvariga

sjukdomar.

Det otidsenliga består i att åldersgränsen 16 år tillkom under 1960-talet, då

skolgången för de allra flesta upphörde vid den åldern. I dag fortsätter nästan

alla ungdomar att studera på åtminstone gymnasienivå. Detta i sig talar för att

långvarig försäkringsersättning för uteblivna förvärvsinkomster, beroende på

medicinska orsaker, normalt sett skall kunna betalas ut tidigast från 19 års

ålder, dvs. när långsiktig försörjning i praktiken kan komma i fråga för

ungdomar i allmänhet.

Det passiviserande består i att nuvarande system med förtidspension från 16 års

ålder nästan helt saknar inslag som tydligt uppmuntrar till eller förutsätter

egna insatser av den ersättningsberättigade för att kunna komma ut på

arbetsmarknaden. Det innebär i praktiken att systemet har en uppenbar

inlåsningseffekt.

Ny ersättningsform, aktivitetsersättning

Mot den bakgrunden föreslås att en ny form av försäkringsstöd införs vid

långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Den bör benämnas

aktivitetsersättning och kunna betalas ut tidigast fr.o.m. den 1 juli det år en

person fyller 19 år. Denna ersättning skall kunna lämnas under längst tre år i

taget upp till 30 års ålder. Först därefter kan det bli fråga om sjukersättning

enligt regler som förslås i den parallellt med denna utarbetade

departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension (Ds

2000:39).

Beroende på arbetsförmågans nedsättning lämnas hel, tre fjärdedels, halv eller

en fjärdedels aktivitetsersättning.

Inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Storleken på aktivitetsersättningen beräknas med utgångspunkt i inkomsterna

under de tre år som föregår det år då rätten till ersättningen uppkommer.

Ersättningen skall utgöra 64 procent av genomsnittet av de två inkomstmässigt

sett bästa av dessa tre år. Om det är mer fördelaktigt för den enskilde föreslås

dessutom att inkomstunderlaget för det sista av de tre åren får ersättas av den

försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som gäller vid beslutet.

Garantiersättning

Om en försäkrad saknar eller har en låg inkomstrelaterad aktivitetsersättning

utges ett utfyllnadsbelopp upp till en åldersrelaterad garantinivå som skall

vara densamma för gifta och ogifta. För att en person skall ha rätt till

inkomstrelaterad aktivitetsersättning krävs att han eller hon är aktuellt

försäkrad för förmånen, dvs. har påbörjat en anställning eller ha påbörjat

verksamhet som t.ex. egenföretagare. För rätt till garantiersättning krävs att

vissa villkor om försäkringstid är uppfyllda. För att någon sådan ersättning

skall kunna utges måste den försäkrade ha tillgodoräknats försäkringstid under

minst tre år.

När det nya systemet träder i kraft skall denna garantinivå vara 2,10

prisbasbelopp per år för den som inte fyllt 21 år, 2,15 prisbasbelopp för den

som är 21 eller 22 år, 2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år, 2,25

prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år, 2,30 prisbasbelopp för den som är

27 eller 28 år samt 2,35 prisbasbelopp för den som är 29 år.

Aktiviteter

Till skillnad från det gällande systemet med förtidspension/sjukbidrag, som

således har ett förhållandevis restriktivt förhållningssätt till aktivitet,

föreslår vi nu en modell med aktivitetsersättning för unga personer som skall

stimulera till aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten påverkas. Om en

försäkrad av försäkringskassan - med hänsyn taget till personens individuella

förutsättningar - inte bedöms uppfylla vissa krav på medverkan i aktivitet, kan

rätten till ersättning upphöra.

En viktig förutsättning för att stimulera till aktivitet är att den enskilde i

största möjliga utsträckning skall få avgöra vilken/vilka slags

aktivitet/aktiviteter han eller hon vill ägna sig åt. Det föreslås dock vara en

uppgift för försäkringskassan att i samråd med den försäkrade planera och

samordna de aktiviteter som kan vara aktuella, så att den enskildes

utvecklingsmöjligheter alltid skall kunna tas tillvara. Kassan skall också ha

tillsyn över de aktiviteter som en försäkrad deltar i.

Vilande aktivitetsersättning

Om en försäkrad som får aktivitetsersättning önskar pröva att förvärvsarbeta

skall han eller hon kunna få behålla ersättningen högst tre månader under en

12-månadersperiod. Om personen fortsätter att arbeta därefter skall

aktivitetsersättningen kunna vara vilande under återstående delen av

beviljandeperioden, utan att rätten till ersättningen går förlorad.

Aktivitetsersättningen skall kunna vara helt eller delvis vilande.

Förlängd skolgång

En ung försäkrad som på grund av funktionshinder uppfyller villkoren för

aktivitetsersättning skall - utan särskild prövning av arbetsförmågan - ha rätt

till sådan ersättning på lägst garantinivå så länge förlängd skolgång bedrivs

upp t.o.m. gymnasienivå fram till 30 års ålder.

Konsekvensändringar m.m.

Höjningen av den nedre gränsen för rätt till ett långvarigt försörjningsstöd i

form av aktivitetsersättning från 16 år till halvårsskiftet det år en person

fyller 19 år innebär att övre åldersgränsen för rätt vårdbidrag höjs i

motsvarande mån. En annan konsekvens är att även nedre åldersgränsen för rätt

till handikappersättning höjs från nuvarande 16 år till halvårsskiftet det år en

ung person fyller 19 år.

Promemorian innehåller också en redovisning av hur ett framtida bostadsstöd bör

utformas för personer som kommer att erhålla aktivitetsersättning. Ett

detaljerat förslag om hur bostadstillägget till aktivitetsersättning skall

konstrueras avses behandlas i den fortsatta beredningen av betänkandet från

Utredningen för översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägget till

pensionärer (BTB-utredningen) och resultatet redovisas i en lagrådsremiss om

bostadsstöd i slutet av året.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över

departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt försäkringsstöd för unga med

långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:40)

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten i Stockholm,

Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riksförsäkringsverket,

Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statens institut för särskilt

utbildningsstöd, Statens institut för handikappfrågor i skolan, Statskontoret,

Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och

pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,

Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Institutet

för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Försäkringskasseförbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Privattjänstemannakartellen,

Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Akademikers

centralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges

Försäkringsförbund, De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens

samarbetsorgan, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Riksförbundet Cystisk

Fibros, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn,

Riksförbundet för hiv-positiva, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och

ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Synskadades Riksförbund, Föreningen

JAG, Förbundet Unga funktionshindrade, Särskolans yrkesvalslärares

intresseförening (SYVI) och Sveriges Pensionärers Riksförbund.

Härledning av höjd försäkringsersättning med anledning av att det särskilda

grundavdraget slopas

I det nya förmånssystemet sker en omräkning av bruttoförmånen, som föranleds av

att det särskilda grundavdraget (SGA) slopas.

Den nya bruttoersättningen ges av följande formel:

1. Brutto2 = Brutto1 + (T/(1 - T)) * (SGA - GA1)

2. NYBRUTTO = Brutto2 + (T/(1 - T))*(GA1 - GA2)

* Brutto1 = Bruttoersättningen nuvarande förtidspensioneringssystem

* SGA = Särskilt grundavdrag vid Brutto1.

* GA1 = Allmänt grundavdrag vid Brutto1

* T=Kommunalskattesatsen uttryckt som andelstal (ett tal mellan 0 och 1 )

* Brutto2 = Preliminärt beräknad bruttoersättning, där avskaffandet av SGA har

beaktats.

* GA2 = Allmänt grundavdrag, om bruttoersättningen = Brutto2

* NYBRUTTO = Ny bruttoersättning, där den förändring av grundavdraget har

beaktats, som beror på den höjda bruttoförmånen.

I ovanstående ekvationssystem förefaller det som om Brutto2 i formel 2 kan

ersättas med formel 1 och därigenom reducera ekvationssystemet till en formel.

Detta går emellertid inte, då man måste bestämma Brutto2 innan GA2 kan beräknas.

Ovanstående formler kan härledas enligt följande:

Utgångspunkten är att inkomst efter skatt skall vara lika vare sig SGA eller

allmänt grundavdrag används.

Vid antagande att bruttoersättningen behöver höjas med X kronor för att

nettoersättningen vid allmänt grundavdrag skall vara lika stor som

nettoersättningen vid särskilt grundavdrag, kan följande likhet ställas upp.

Brutto1 + X - T*(Brutto1 + X - SG1) = Brutto1 - T*(Brutto1 - SGA)

Brutto1 bortreduceras i vänster och höger led.

X - T*Brutto1 - T*X + T*SG1 = - T*Brutto1 + T*SGA

- T*Brutto1 bortreduceras i vänster och höger led.

X*(1 - T) = T*(SGA - SG1)

X=((T/(1 - T))*(SGA - SG1)

Det vill säga: Brutto2 = Brutto1 + T/(1 - T) * (SGA - GA1)

På detta vis erhålls en preliminär beräkning av den nya bruttoförmånen.

Emellertid skiljer sig grundavdraget vid Brutto2 (SGA2) från grundavdraget vid

Brutto1 (SGA1), varför ytterligare en omräkning bör göras. På samma sätt som

ovan kan för ett tillskott på Y kronor, följande likhet ställas upp:

Brutto2 + Y - T*(Brutto2 + Y - GA2) = Brutto2 - T*(Brutto2 - GA1)

Y - T*Brutto2 - T*Y + T*GA2 = - T*Brutto2 + T*GA1

Y*(1 - T) = T*(GA1 - GA2)

Y= - (T/(1 - T))*(GA2 - GA1)

Det vill säga: NYBRUTTO = Brutto2 - (T/(1 - T))*(GA2 - GA1)

Principiellt är NYBRUTTO återigen bara en preliminärt beräknad bruttoersättning,

men det slutliga värdet ligger nu så nära det preliminära värdet att

ytterligare en omräkning är onödig.

NYBRUTTO avviker från BGE i Ds 2000:39 och propositionen genom att IRE och

arbetsskadelivränta inte dras av. Dessa komponenter dras av i prop. för att

garantiersättning och justeringsbelopp skall kunna redovisas på särskilt sätt.

Lagförslag i Lagrådsremissen

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1

dels att 5 kap., 7 kap. 3 a §, 10 kap 1 §, 11 kap. och 13 kap. skall upphöra att

gälla,

dels att rubriken närmast före 5 kap., rubriken närmast före 11 kap. och

rubriken närmast före 16 kap. skall utgå,

dels att rubriken till 7 och 16 kap. samt 3 kap. 3, 5, 5 c, 7 och 13 §§, 4 kap.

9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4-7, 7 b-9, 12 och 14-18 §§, 17

kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 17 §, 20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 7 kap. 5-8 §§, samt två

nya kapitel, 8 och 9 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §2

En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild

efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan pension under månaden

närmast före den då han börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till

sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år

eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får

sjukpenning utgå för högst 180 dagar.

En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning, aktivitetsersättning eller hel

särskild efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan ersättning

eller pension under månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära

hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av

den månad då den försäkrade har fyllt 70 år eller dessförinnan har börjat

uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180

dagar.

5 §3

Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till

sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en

försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans

inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den

sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat

förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller

andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till

sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag

beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn

till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild

efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom

arbete,

b) när sjukersättning, aktivitetsersättning eller särskild efterlevandepension

enligt denna lag beviljas den försäkrade eller sådan ersättning eller pension

som redan utges ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga

eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig

inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan

utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-

eller inkomstförhållanden,

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt

e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16 eller

17 § upphör.

e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller

aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör.

Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då

anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som

ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning

tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i

anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller d är

tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till

vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till

samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiestöd enligt

studiestödslagen (1999:1395), bidrag enligt förordningen (1995:938) om

utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår

arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex

månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den

försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §

föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande

gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant

barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den

försäkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,

vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en

sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den

inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om

därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till

anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal

arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete

under utbildningstiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b §

eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan

författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta

betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har

fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade

kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under

studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär

studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den

sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om

sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande

inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den

försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej omfatta

ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete

som avses i 16 kap. 15 §.

5 c §4

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har haft

förtidspension enligt denna lag skall den sjukpenninggrundande inkomsten

motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit

berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder eller vad som

löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder.

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har haft

sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag skall den

sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den

försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera

sådana perioder eller vad som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter

föranleder

Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och till

den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet arbete i en

omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete.

7 §5

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med

minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses från

arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med

sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av

sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det

att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan

inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels

sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges

halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den

försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om

den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller

annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om

den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under

minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans

arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller

till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant

arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.

Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade inte kan

återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat

förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid

bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade

efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant

förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom

annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades

bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande

omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och

femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han

annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt

endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är

nedsatt på grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension

enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning

bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av

förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till

grund för utgående pension.

Om den försäkrade har sjukersättning, aktivitetsersättning eller särskild

efterlevandepension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt

till sjukpenning bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga ske med

bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig

inkomst genom arbete som ligger till grund för den sjukersättning,

aktivitetsersättning eller pension som utges.

13 §6

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa

som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende

avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan

försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 §.

Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den

försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han hade haft rätt till

folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap.

Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning och

aktivitetsersättning tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan

ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till

sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.

Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter

ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning

under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskassan besluta att

sjukpenning inte längre skall utgå. Lag (1999:800).

4 kap.

9 §7

Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses

uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning, men skulle

ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden.

När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6

§ andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall

bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är

uppfyllt för en förälder som uppburit förtidspension skall sjukpenninggrundande

inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som föräldern

uppburit förtidspension.

När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6

§ andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall

bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är

uppfyllt för en förälder som haft sjukersättning eller aktivitetsersättning

skall sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt

hela den tid som föräldern haft sådan ersättning.

7 kap. Om förtidspension

7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §8

Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad, som fyllt sexton

år, för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan

anses varaktig.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli

bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av

sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt

vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla

beträffande sjukbidrag.

En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till

sjukersättning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå

under minst ett år.

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång

på grundskolenivå eller gymnasial nivå har enligt vad som närmare anges i 8 och

9 §§ rätt till aktivitetsersättning oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller

inte.

Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad den försäkrade fyller

30 år och längst till och med månaden före den månad han eller hon fyller 65 år.

Kan arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning utges tills

vidare. Kan arbetsförmågan antas nedsatt under en begränsad tid skall

sjukersättning utges för viss tid (tidsbegränsad sjukersättning). Vad som i

övrigt sägs om sjukersättning gäller även tidsbegränsad sjukersättning.

Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år den

försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad han eller

hon fyller 30 år.

Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre

år.

2 §9

Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt,

erhåller hel förtidspension.

Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre

fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften,

utges halv förtidspension.

I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension.

Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt,

erhåller hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre

fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften,

utges halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

3 b §10

Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt

till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning

av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller

arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd,

arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension, skall

försäkringskassan även

1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,

2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller

någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,

3. besöka den försäkrade, samt

4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller

22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.

Försäkringskassan skall i samband med beslut om förtidspension också bedöma om

förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid.

Försäkringskassan kan även under tid som pension utges vidta åtgärder enligt

första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt

första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i

första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller,

efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt

till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, begära att den

försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning

såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades

medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till

rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning eller

aktivitetsersättning, skall försäkringskassan även

1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,

2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller

någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,

3. besöka den försäkrade, samt

4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller

22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.

Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning eller

aktivitetsersättning också bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan skall

göras efter viss tid.

Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller

aktivitetsersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena.

Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket

skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i

första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller,

efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

4 §11

Hel förtidspension utgör, om inte annat följer av vad i andra stycket sägs, för

år räknat 90 procent av basbeloppet eller, för gift försäkrad, 72,5 procent av

basbeloppet.

Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap.

3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension upphört att utges, skall

förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 6 kap. 3 och 4 §§ denna

lag i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2001.

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt

2. garantiersättning enligt 9 kap.

Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning

5 §

Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad

aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid ersättningen

skall utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans

eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall försäkringskassan i

samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter.

Försäkringskassan skall därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades

önskemål.

Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer till

stånd. Försäkringskassan skall också samordna de insatser som behövs och se till

att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i

aktiviteterna.

Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana åtgärder som anges i 3 b

§.

6 §

Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäkrade i

anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare föreskrifter

om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer.

Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå eller gymnasial nivå

7 §

En försäkrad som vid den tidpunkt som anges i 1 § femte stycket på grund av

funktionshinder ännu inte har avslutat utbildning på grundskolenivå eller

gymnasial nivå har rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången

varar.

Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första stycket bortses

från vad som i detta kapitel sägs om arbetsförmågans nedsättning.

8 §

Aktivitetsersättning enligt 8 § utges alltid som hel förmån.

8 kap.12 Om inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §

Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad

aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. om det för honom eller

henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det

år då försäkringsfallet inträffat.

Om ramtid

2 §

Ramtiden är

5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då försäkringsfallet

inträffar,

6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då försäkringsfallet

inträffar,

7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då försäkringsfallet

inträffar, samt

8 år för den som inte uppnår 47 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar.

Om antagandeinkomst

3 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

beräknas på grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt 4-8 §§.

Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar

av detta.

4 §

Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster

inom ramtiden.

Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i 5 §,

1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för

respektive år, samt

2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats vid sjukersättning eller

aktivitetsersättning.

5 §

Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från pensionsgrundande inkomster och

pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det för aktuellt

år gällande prisbasbeloppet.

6 §

Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet

genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av prisbasbeloppet för det

år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja utges och

prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.

7 §

Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta och enligt 6 § omräknade

bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden

upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt första stycket två respektive en

bruttoårsinkomst med noll kronor.

8 §

Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får, om det medför en

högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 § i stället användas de två högsta

och enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om, vid tillämpning av första stycket, endast en bruttoårsinkomst kan

tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomsten en

bruttoårsinkomst med noll kronor.

Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf, den försäkrade kan

tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet

inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap.

den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då

skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om

försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, får den

sjukpenninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsinkomst för detta år.

Om ersättning

9 §

Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat

med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år

räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av

sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till

enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde styckena.

10 §

Från inkomstrelaterad sjukersättning skall avräknas sådana förmåner som utges

till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar

sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid

invaliditet.

9 kap.13 Om garantiersättning

1 §

Rätt till garantiersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. som saknar

inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller

vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå

(garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av försäkringstid.

Om försäkringstid

2 §

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 3 - 5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år

till och med tidpunkten för försäkringsfallet (faktisk försäkringstid) och

2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64

år (framtida försäkringstid).

Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid avrundas var för sig till

närmaste antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av

faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Denna skall sättas ned till

närmaste antal hela år.

3 §

Som faktisk försäkringstid räknas

1. tid då en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.

socialförsäkringslagen (1999:799),

2. tid då en person före tidpunkten för bosättning enligt 1 oavbrutet har

vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

4 §

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap.

2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som faktisk försäkringstid även

tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland

från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller

hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet

tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den

försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till

och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den

försäkrade första gången kom till landet till och med året före

försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken

den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från

det andra landet som inte enligt 9 § andra stycket skall ligga till grund för

beräkning av garantiersättning.

Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före den

första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon

beretts en tillfällig fristad.

5 §

Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 §

socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatt i Sverige även under vistelse

utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i

Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 10

§ andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

6 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 3 - 5 §§ utgör minst fyra femtedelar av

tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före

försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade

fyller 64 år som framtida försäkringstid.

Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från

och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med försäkringsfallet

skall som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden som motsvarar

förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden

från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med försäkringsfallet.

Om garantinivå

7 §

Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 gånger

prisbasbeloppet.

8 §

Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad den försäkrade

fyller 21 år,

2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 21 år

till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 23 år,

2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 23 år

till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 25 år,

2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 25 år

till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 27 år,

2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 27 år

till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 29 år samt

2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 29 år

till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 30 år.

Om beräkning

9 §

Garantiersättning utges endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid

om minst tre år.

10 §

Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade

sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. som den försäkrade har

rätt till för samma år, före reducering med livränta enligt 17 kap. 2 §.

Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta

kapitel även sådana utländska förmåner som enligt 8 kap. 10 § skall avräknas

från inkomstrelaterad ersättning, dock inte om de är att likställa med

garantiersättning enligt detta kapitel.

11 §

För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning

utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantinivån.

För den som har inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning men

för vilken denna ersättning för år räknat understiger garantinivån utgör årlig

garantiersättning ett belopp motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den

årliga inkomstrelaterade ersättningen enligt 10 §.

Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats enligt

12 §.

12 §

För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid skall garantinivån

enligt 7 eller 8 §§ avkortas till så stor andel av denna som svarar mot

förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och

talet 40.

13 §

Garantiersättning till den som har rätt till partiell sjukersättning eller

aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel

garantiersättning beräknad enligt 9 - 12 §§ som svarar mot den grad av

sjukersättning eller aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till.

16 kap. Om utgivande av pension m.m.

16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.

1 §14

Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet

med vad regeringen förordnar.

Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller

rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom

förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall

gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller

livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande

ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens

förordnande.

Uppbär en försäkrad sjukbidrag, får den tid för vilken förmånen skall utges

förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild

efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om

förtidspension eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i

enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Riksförsäkringsverket föreskriver.

Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning skall göra ansökan hos

allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.

Om en försäkrad har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller

rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom

eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att han

eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad har

sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan

författning eller på grund av regeringens förordnande.

Om en försäkrad har tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, får

den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om

sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ersättning lämnas i enlighet med

vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket

föreskriver.

2 §15

Som villkor för rätt till förtidspension får anges att den försäkrade skall

under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för

försäkringsmedicinsk utredning eller underkasta sig undersökning av viss

läkare. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension. För

kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor skall ersättning

lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.

I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning

i 7 kap. 3 b §.

Som villkor för rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning får anges att

den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas

på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller genomgå undersökning

av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor

skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.

I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning gäller även vissa

bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §.

4 §16

Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400

kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i

efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den

pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger

per år.

Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, som beräkningen

grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med

tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensionen för den

månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den

pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner anses som en pension.

Avrundning skall i första hand göras på folkpension enligt 7 eller 8 kap.

Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis. Om det

årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om

det finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per

år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall

ske en eller två gånger per år.

Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning skall

det årliga belopp, som beräkningen grundar sig på, avrundas till närmaste hela

krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning

och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den

månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på

garantiersättning enligt 9 kap.

5 §17

Förtidspension utges från och med den månad då rätt till pensionen inträtt. I

fall som avses i 1 § andra stycket utges dock förtidspension från och med

månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.

Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade avlidit

eller, om han eller hon vid sin död uppbar förtidspension eller ålderspension

enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, från och med månaden

näst efter den då dödsfallet inträffat.

Inträder rätt till efterlevandepension vid annan tidpunkt än som avses i andra

stycket, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten

inträtt.

Pension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller i fråga

om barnpension, två år före ansökningsmånaden.

Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt

14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt

14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid

som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om

barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den

särskilda efterlevandepensionen.

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och med den månad då rätt

till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock

sjukersättning och aktivitetsersättning från och med månaden näst efter den då

beslutet om förmånen meddelats.

Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för längre tid

tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

6 §18

Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst efter den varunder

anledning till ändringen uppkommit.

Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även

i fråga om ökning av pension. I fall då ökningen kräver ansökan av den

pensionsberättigade tillämpas 5 § femte stycket.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av pension

i anledning av förändring av basbeloppet.

Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med

månaden näst efter den under vilken anledning till ändringen uppkommit.

Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även

i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning. I fall då ökningen

kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 5 §

andra stycket.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av

sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning av förändring av

prisbasbeloppet.

7 §19

Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär

förtidspension, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till

förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat

en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension

fattades skall därvid, om inte annat framkommer, antas ha en väsentligt

förbättrad arbetsförmåga.

Sådan pension som omfattas av ett beslut enligt 15 § eller som har

vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den

försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom

förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär

sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas

med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre

tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om

sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall därvid, om inte annat

framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut

enligt 15 § eller som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller

minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som

anges i beslutet genom förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad

arbetsförmåga.

Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den

försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 6 §.

7 b §20

En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han

eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension fattades har inte rätt att

uppbära förtidspension för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet

utförs. Detta gäller dock inte sådan förtidspension som omfattas av ett beslut

enligt 15 §.

En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han

eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning

fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för samma tid och i den

omfattning som förvärvsarbetet utförs. Detta gäller dock inte sådan

sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 15

§.

8 §21

Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är skyldig att

utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon

börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare,

fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§ eller om hans eller

hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar

förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller

fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Motsvarande skall

gälla den som uppbär efterlevandepension, om förhållandena ändras så att rätten

till pensionen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar

anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller

förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra

anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen

dras in för viss tid eller tills vidare.

Den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att utan

oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar

förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare,

fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§ eller om hans eller

hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar

förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller

fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Om den försäkrade

har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande

skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills

vidare.

9 §22

Pension utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den

månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars

upphört.

Omställningspension och särskild efterlevandepension utges längst till och med

månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte något annat är särskilt

föreskrivet, till och med den månad då den försäkrade avlidit eller rätten till

förmånen annars upphört.

12 §23

Är en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt

missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak ur

stånd att själv ha hand om sin pension, får allmän försäkringskassa besluta att

pensionen helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den

pensionsberättigades make eller annan person för att användas till den

pensionsberättigades och hans familjs nytta.

Är den som är berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av

beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv

ha hand om sin ersättning, får allmän försäkringskassa besluta att ersättningen

helt eller delvis skall betalas ut till kommunal myndighet eller den

ersättningsberättigades make eller annan person för att användas till den

ersättningsberättigades och hans eller hennes familjs nytta.

14 §24

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes

förtidspension i den omfattning som anges i 15 och 16 §§ skall betalas ut eller

förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande

av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om

förtidspension fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade

under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har uppburit förtidspension.

Förtidspension som har förklarats vilande skall inte betalas ut för den tid som

vilandeförklaringen avser.

Vilandeförklaring får avse hel förtidspension eller en sådan kvotdel av pension

som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av pensionen som skall

vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det förvärvsarbete som den

försäkrade avser att utföra.

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes

sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 15 och 16

§§ skall betalas ut eller förklaras vilande under tid som den försäkrade

förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs

sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om

den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har haft

sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande skall inte

betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller

en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av

förmånen som skall vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det

förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra.

15 §25

Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader

får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av förtidspensionen

minskas med hänsyn till förvärvsarbetet.

Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader

får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen

eller aktivitetsersättningen minskas med hänsyn till förvärvsarbetet.

16 §26

Försäkringskassan får förklara förtidspensionen vilande för tid efter den period

som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något beslut enligt 15 § inte har

fattats får försäkringskassan i stället besluta att förtidspensionen skall

förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

Förtidspensionen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv

månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första

månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har

fattats får förtidspensionen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte

månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetsersättningen

vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något

beslut enligt 15 § inte har fattats får försäkringskassan i stället besluta att

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall förklaras vilande från och

med den månad som anges i ansökan.

Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv

månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första

månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har

fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte

månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till

utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

17 §27

För tid efter den period med vilande förtidspension som har bestämts enligt 16 §

eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad

som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den

försäkrade, förklara förtidspensionen vilande under högst 24 månader. Därvid

skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas.

För tid efter den period med vilande sjukersättning som har bestämts enligt 16 §

eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad

som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den

försäkrade, förklara sjukersättningen vilande under högst 24 månader. Därvid

skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas.

18 §28

Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den

försäkrade begär det.

Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut

om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt

sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande förtidspension enligt 16 §

och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök som legat till grund för

beslutet om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning,

tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning.

Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den

försäkrade begär det.

Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut

om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt

sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller

aktivitetsersättning enligt 16 § och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök

som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället

uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning.

17 kap.

1 §29

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut

av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare

en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare

utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen

skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden

om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.

Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd

enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning får

socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk

ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden

sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns

försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.

I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om

yrkesskador gäller 2 §.

I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre

lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §.

2 §30

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt

annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt

till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från Riksförsäkringsverket,

minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande

skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om

yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen

sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta

utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för

viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge

eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet

tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension minskas med tre

fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt

till såsom skadad. Avdrag på annan förtidspension än hel sådan får dock göras

endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utges. Avdrag

på tilläggspension får göras endast om den pensionsberättigade kunnat

tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan

inträffat.

Folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre

fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt

till såsom efterlevande. Avdrag på tilläggspension får dock göras endast om den

avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt

då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggspension.

Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen skall folkpension i form av

förtidspension eller barnpension alltid utges med minst en fjärdedel av det

belopp som annars skulle ha utgetts.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest

bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.

Inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas enligt vad

som sägs i andra stycket om den försäkrade har rätt till livränta på grund av

obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller

annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har

rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av

Riksförsäkringsverket.

Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om

yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta

enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som

bestäms med tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har

börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses

som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller

livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning

enligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett

belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som

tillämpas vid utbytet.

Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas

med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av

prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade uppbär som skadad.

Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersättningen. Sammanlagd

sjukersättning skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf,

för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

18 kap.

17 §31

En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till förtidspension och

särskild efterlevandepension, dock inte när det gäller förutsättningarna för

rätt till pension enligt 5 kap.

Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av

förtidspension enligt 16 kap. när det samtidigt med pensionen utgetts sådan

livränta som samordnats med pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om

rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar.

En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till sjukersättning och

aktivitetsersättning, dock inte när det gäller förutsättningarna för rätt till

sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.

Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av

sjukersättning och aktivitesersättning enligt 16 kap. när det samtidigt med den

ersättningen utgetts sådan livränta som samordnats med ersättningen enligt 6

kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden

skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i

andra författningar.

Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas, skall

nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskassan skall föra

det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid

försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.

20 kap.

3 §32

Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är

berättigad till ersättningen

a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för

genom dom som har vunnit laga kraft;

b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares

föreskrifter;

c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller

särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 §;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift

angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,

utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §

eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspension helt eller

delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om

denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension,

om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som

uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,

utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §

eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning, sjukersättning eller

aktivitetsersättning helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne,

under förutsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd. Motsvarande

skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan

giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap.

3 §.

Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall

underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar

att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om

omständigheterna motiverar det.

21 kap.

1 §33

Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad för en sjukpenning som,

beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60 kronor, skall från

och med den månad då han eller hon fyller sexton år kunna genom frivilliga

avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpenningtillägg.

Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för

sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som har

rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg,

som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4

§ första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt

3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 §

sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller

30 dagar eller utan sådan karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande

karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad

då den försäkrade börjar uppbära hel förtidspension enligt denna lag eller hel

ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad

då den försäkrade börjar uppbära hel sjukersättning eller aktivitetsersättning

enligt denna lag eller hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna lag

gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-15, i fall då rätten till

sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat

före ikraftträdandet.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid

före ikraftträdandet.

3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad

aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagandeinkomst enligt 8

kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp av förtidspension

likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp av

sjukersättning eller aktivitetsersättning.

4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003 avses

bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.

5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för december

månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad 2003 skulle haft rätt

till om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall vid

ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning respektive

hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som anges i punkterna 6-14.

Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma tid som

bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född 1984 eller senare och

som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbegränsad

sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för sjukbidraget,

dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon fyller 19

år.

Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbestämmelser

skall även gälla sjukbidrag.

6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspension i

form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersättning enligt 8

kap. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet

beräknas enligt punkten 7.

7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet

och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund

för beräkningen av tilläggspensionen.

Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats

pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkortas. Avkortning

skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år

med pensionspoäng understiger 30.

8. Sjukersättning som avses i punkterna 6 och 7 och garantiersättning enligt 9

kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justeringsbelopp) som

fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i punkterna 9 eller 13

(beräkningsmässig garantiersättning) och garantiersättningen, i förekommande

fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför avräkning på

sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen.

Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp som

medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas

till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.

9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt

inkomstskattelagen (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantiersättningen

skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11, minskad på

visst sätt, och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande

fall minskad enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta enligt lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring, eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning

av den lagen (arbetsskadelivränta).

Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket skall göras

med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med

samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan grundavdraget

enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen för den omvandlade bruttoersättningen i

förhållande till grundavdraget enligt samma paragraf för bruttoersättningen

enligt punkten 10.

10. Bruttoersättning enligt punkten 9 utgörs av folkpension i form av

förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott,

tilläggspension i form av förtidspension och utbetald arbetsskadelivränta,

samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om

bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan utländsk

pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen och som skall betalas ut i

januari 2003.

11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör summan av

bruttoersättningen och bruttovärdet av det särskilda grundavdraget enligt 63

kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande till grundavdraget enligt

3 § samma kapitel.

Bruttovärdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget

utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat

med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan det särskilda

grundavdraget och grundavdraget vid bruttoersättningen.

12. Vid beräkning enligt punkterna 10 och 11 skall med kommunalskattesats avses

den skatte- och avgiftssats som följer av den för den försäkrade under

inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.

Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell enligt 11

kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall den

skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om

sådant beslut skulle ha fattats.

13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid omvandlingen

uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal

inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden mellan en omvandlad

bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av den inkomstrelaterade

sjukersättningen och utbetald arbetsskadelivränta.

14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör summan av bruttoersättningen och, om

förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta, bruttovärdet av det obeskattade pensionsbelopp som avses i 5

§ 4 den lagen. Bruttovärdet av det obeskattade beloppet utgör därvid kvoten av

skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma skattesats.

De ersättningar som ingår i bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av

förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott

samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta enligt lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med

tillämpning av den lagen, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i

januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande.

15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om

- sjukersättning efter omvandling skall utges med högre eller lägre

ersättningsgrad än tidigare,

- sjukersättning efter omvandling skall samordnas i högre eller lägre grad med

livränta som avses i 17 kap. 2 § eller arbetsskadelivränta, eller

- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inträder för

en försäkrad som avses i punkten 13.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser

för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1755) om särskilda insatser

för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag samt 1-3 §§

skall ha följande lydelse.

Lag (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels

sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller

hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

För den som får tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning

eller aktivitesersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall

särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning

motsvarande den återstående arbetsförmågan.

2 §

Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till

stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller

sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till

stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad

sjukersättning eller aktivitesersättning en anställning motsvarande den

återstående arbetsförmågan.

3 §

För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som bereds en

anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande den

återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för anställningen

från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer.

För den som får tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning

eller aktivitesersättning och som bereds en anställning med lönebidrag eller hos

Samhall Aktiebolag motsvarande den återstående arbetsförmågan, betalas

ersättning för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen

enligt grunder som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande för särskilda insatser som avser tid

före ikraftträdandet.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning

och vårdbidrag

Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8, 14 och 17 §§ lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §34

Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som innan han

eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt

i sådan omfattning att han eller hon

Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år

han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för

avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han

eller hon

1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,

2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller

3. i annat fall har betydande merutgifter.

Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och

för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda avseenden, och

dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, grundas bedömningen av

rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvsarbetar

likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)

eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från

sådan förmån.

Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt

hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65 års

ålder.

6 §

Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör

handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning

skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring och när den som uppbär handikappersättning beviljas

ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller

garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Omprövning skall också

ske när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension börjar

utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år räknat, 69

procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen till den som är

blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre

ersättning.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning

skall omprövas i samband med beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som har

handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om

garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som påverkar behovet

av handikappersättning har ändrats.

För tid före den månad, då hel sjukersättning, aktivitetsersättning eller hel

ålderspension börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind,

för år räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör

ersättningen till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte

stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör 36

procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre

ersättning.

8 §

En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt 16 år om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder

behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt 16 år grundas

bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och

vård samt på hur stora merkostnaderna är.

En förälder har rätt till vårdbidrag för barn till och med juni månad det år då

barnet fyller 19 år om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder

behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Har föräldern flera funktionshindrade barn som avses i första stycket grundas

bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och

vård samt på hur stora merkostnaderna är.

14 §

Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade

har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Motsvarande gäller

för vårdbidrag, som dock utges längst till och med månaden före den då barnet

fyller 16 år.

Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade

har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Motsvarande gäller

för vårdbidrag, som dock utges längst till och med juni månad det år då barnet

fyller 19 år.

17 §

Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När

ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från

vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med

tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikappersättningen eller

vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, ålderspension enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om

garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en ersättning vid

avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på garantipensionen, därefter

på folkpensionen och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.

Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När

ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från

vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med

tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikappersättningen eller

vårdbidraget även uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, ålderspension enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen

(1998:702) om garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en

ersättning vid avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på

sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning eller

garantipensionen, därefter på handikappersättningen eller vårdbidraget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Äldre föreskrifter gäller för försäkrade som före ikraftträdandet uppbär

handikappersättning och som under 2003 inte har uppnått 19 års ålder.

3. Äldre föreskrifter gäller för vårdbidrag för försäkrade föräldrar vars barn

före ikraftträdandet uppbär förtidspension eller sjukbidrag.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

dels att 1 kap. 10 § och 15 kap. 19 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 5 och 17 §§, 3 kap. 1, 4 - 7 och 19 §§, 4 kap. 1 och 9 §§, 5

kap. 13 §, 6 kap. 16 §, 12 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 4 §

skall ha följande lydelse

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §35

Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund

av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället

för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen

(1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande

livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, i

den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa,

10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

11. utbildningsbidrag för doktorander,

13. särskilt utbildningsbidrag,

14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar

(TUFF),

15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som

gäller förtotalförsvarspliktiga, samt

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning

som regeringen så föreskriver.

15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som

gäller förtotalförsvarspliktiga,

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning

som regeringen så föreskriver samt

17. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

17 §

Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas

ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap.

9 §, har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa

till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan

ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som

betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte

pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden.

Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett

pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta

enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande

livränta som bestämsmed tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av

första stycket anses som om förtidspensionen har betalats utföre

arbetsskadelivräntan.

Beviljas vid samma tidpunkt inkomstrelaterad sjukersättning eller

inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän

försäkring och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av

den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har betalats ut före

arbetsskadelivräntan.

17 a §

Utges arbetsskadelivränta enligt

4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som

bestäms med tillämpning av den lagen tillsammans med sjukersättning eller

aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är livräntan

inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad

sådan ersättning.

3 kap.

1 §36

Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som

beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en

försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till

små barn samtför en försäkrad som har studerat med studiemedel.

Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som

beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit inkomstrelaterad

sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, för en försäkrad som

har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till små barn

samtför en försäkrad som har studerat med studiemedel.

Förtidspension

Sjukersättning och aktivitetsersättning

4 §

En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har

beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall

tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer

av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade som under det året har

fyllt högst 64 år.

En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit inkomstrelaterad

sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap.

lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande

belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §.

5 §

Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken

förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året

gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkringoch produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13

kap. 2 § den lagen.

Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels

eller tre fjärdedels förtidspension skall detpensionsgrundande beloppet enligt 4

§ för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första

stycket idenna paragraf.

Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall för hel inkomstrelaterad

sjukersättning och hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas enligt

följande.

Den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade

ersättningen skall minskas med ett belopp motsvarande 7 procent av

antagandeinkomsten. Det pensionsgrundande beloppet utgör för varje månad som hel

inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning

uppburits, skillnaden mellan en tolftedel av den minskade antagandeinkomsten

och den pensionsgrundande inkomsten av nämnda ersättning efter avdrag enligt 2

kap. 21 §.

Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels

eller tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning skall vid

beräkning enligt första stycket användas så stor andel av antagandeinkomsten som

svarar mot graden av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

6 §

Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall

följande gälla.

Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av

pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar

mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade

endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före

samordning.

Om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen med tillämpning av 6 kap. 1 §

lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med

pensionsgrundande livränta skall följande gälla.

Den del av antagandeinkomsten som avses i 5 § eller, om endast en del av

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan,

en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen, skall tillgodoräknas den

försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det

överstiger den försäkrades livränta före samordning.

7 §

Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa

eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för

samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare

utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av

förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid

före den månad då den har betalats ut.

Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa

eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för

samma månad har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning som är

samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande

belopp med anledning av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen inte

tillgodoräknas till den del denna ersättning avser tid före den månad då den har

betalats ut.

19 §

Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande

inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som

avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av

prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade

summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor.

Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande

inkomst och det pensionsgrundande belopp för inkomstrelaterad sjukersättning

eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 4 § som avser året före

barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av

till närmaste lägre hundratal kronor.

Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat

ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat

förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid

sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande

inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har

betalats för inkomsterna.

4 kap.

1 §

För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensionsgrundande

inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4

§, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då den försäkrade har

avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Pensionsrätt

skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.

För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för

vilket en försäkrad har uppburitförtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§,

pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte

fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då

en försäkrad har fyllt 64 år.

För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts skall också,

om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den

försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte fastställas för det år då den

försäkrade haravlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.

Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12

§. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade

fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år

efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller

tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller

om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den

försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning.

9 §

En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13

kap. 2 § lagen (1962:381) om allmänförsäkring, skall, utöver pensionspoäng

enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan

pensiontillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 §

andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en

fjärdedels, halv, två tredjedels ellertre fjärdedels förtidspension skall han

eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Ompensionen

har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på

motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7

§ denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vidbestämmande av

pensionspoäng.

Vid tillämpning av 8 § skall med pensionsgrundande inkomst likställas

pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §.

5 kap.

13 §37

Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehållning som

härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §,

pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och

pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § endast om det för den

pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts

pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till

lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges

för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det

sista år som avses i första stycket.

Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från

pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller

underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av

pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena

medpensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för

förtidspension enligt 3 kap. 4 §.

Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från

pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller

underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av

pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena

medpensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för

sjukersättning och aktivitetsersätning enligt 3 kap. 4 §.

6 kap.

16 §

För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall

tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller

hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års

ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.

För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall

tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller

hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari

månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om

pensionen därigenom blir större.

12 kap.

1 §38

Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall

göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som

är född under något av åren 1938-1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha

rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla

tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till

sistnämnda pension.

Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i

Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70

år har ansökt om uttag avinkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna

försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta utålderspension. För

den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit

förtidspension eller särskildefterlevandepension enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller

tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.

Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i

Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70

år har ansökt om uttag avinkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna

försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta utålderspension. För

den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit

sjukersättning eller särskildefterlevandepension enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller

tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.

2 §

Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i ansökan, dock

tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna

försäkringskassan.

Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild

efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före

65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader

före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den

pensionsberättigade fyllde 65 år.

Har den pensionsberättigade uppburit sjukersättning eller särskild

efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före

65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader

före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den

pensionsberättigade fyllde 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande pensionsrätt för tid före

ikraftträdandet.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall ha

följande lydelse.

4 §39

Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om

inkomsterna understiger 27 procent av detför året gällande prisbasbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om

inkomsterna understiger 27 procent av detför året gällande prisbasbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller

inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs

enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs

enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och sådan

inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning som

anges i 2 kap. 5 § 17 samma lag.

6 §

Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller

efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av

samordningen inte betalas ut.

Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med efterlevandepension

utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte

betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring40 att

4 kap.12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §41

Ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har skett i de

förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för förfluten tid får dock

inte minskas eller dras in.

Ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan livränta som enligt 6

kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med pensionen.

Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning

enligt 16 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan

livränta som enligt 6 kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen.

För den tid under vilken en sådan vilandeförklaring gäller skall beslutas om

livränta beräknad utifrån dels det livränteunderlag som legat till grund för

bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen, dels de inkomstförhållanden

som råder under tiden med vilandeförklaring. Vid bestämmande av

livränteunderlaget skall detta omräknas med hänsyn till de förändringar av

prisbasbeloppet som skett sedan livräntan senast fastställdes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid

före ikraftträdandet.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om ändring i lagen (2000:465) om ändring i

lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring att 6 kap. 1 § skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §42

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad

till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring eller efterlevandepension enligt lagen

(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning

av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den

mån den överstiger pensionen.

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad

till sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring eller efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning av den

inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den

överstiger sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller pensionen.

Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och

avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för

förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått

för samma tid.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för

social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande

avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i

detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det

då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn

tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid

före ikraftträdandet.

3. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna till

lagen (2001:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring omvandlats

från förtidspension, och livränta enligt denna lag skall utöver den livränta som

överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som

svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och

den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre

bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts

till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av

samordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen

bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad som

föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring.

2.9 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 2, 4 - 6, 8, 12 och 13 §§ och 4 kap. 2, 6 och

7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen

(1962:381) om allmän försäkring:

1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas

av de allmänna försäkringskassorna,

2. föräldrapenning på garantinivå,

3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i

förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i

Sverige, samt

4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som

beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas

av de allmänna försäkringskassorna,

2. föräldrapenning på garantinivå,

3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt

4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som

beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

2 §

Den som är bosatt i Sverige omfattas även av

1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,

5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig

vård av sjukt eller handikappat barn,

7. lagen (1993:389) om assistansersättning,

8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

11. lagen (1998:702) om garantipension, och

12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.

11. lagen (1998:702) om garantipension,

12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, och

13. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i

fråga om

- garantipension till omställningspension och änkepension,

- efterlevandestöd till barn, och

- pension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samma lag, pension enligt 5 § andra

stycket 2 och 7 § tredje stycket 2 lagen (2000:462) om införande av lagen om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beräknad i förhållande till

det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

4 §

Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring:

1. sjukpenning och havandeskapspenning,

2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,

3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,

4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i

förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för

tillläggspension, samt

5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om

förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

1. sjukpenning och havandeskapspenning,

2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,

3. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning,

samt

5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om

förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

5 §

Den som arbetar i Sverige omfattas även av

1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, och

3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och

4. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i

fråga om inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension med undantag av

sådan pension som avses i 2 § 13.

6 §

För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med den första

dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock från och med den

dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört

av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande

uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den

enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarandeförsäkring

i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i

4 § 3 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än

ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid).

Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i

ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det

finns andra särskilda skäl.

8 §

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt

5 § 1 och 3 skall gälla när rättentill en förmån enligt de lagar som anges där

kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen

förföräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 5 § 1, 3 och 4

skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas

från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning

över garantinivå enligt 4 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det fall

rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12 och 13

§§.

12 §

En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension

enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna

förtidspension.

En person som har inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad

aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad

för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension beräknad på denna sjukersättning eller aktivitetsersättning.

13 §43

Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad

ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och

tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring:

Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad

ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring och inkomstrelaterad efterlevandepension

enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn:

1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen (1998:703)

om handikappersättning och vårdbidrag,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

6. särskilt utbildningsbidrag,

7. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar

(TUFF),

8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som

gäller för totalförsvarspliktiga, eller

9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas

upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

4 kap.

2 §

Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader.

När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas

särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.

Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så länge den

försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6, 11 och 13 utges så länge den

försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

6 §

Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och

3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen

består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3

kap. 4 § 2,

Förmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3 och 4 utges för

tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består.

Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3 kap. 4 §

2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

7 §

För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten till

förmånen består.

Beträffande efterlevandeförmåner skall vad som sägs i detta kapitel om försäkrad

gälla den försäkrades efterlevande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att lagen (1969:205) om pensionstillskott44 skall upphöra

att gälla vid utgången av år 2002. Lagen gäller fortfarande beträffande

ersättning som avser tid före upphörandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-27

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,

regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2001 (Socialdepartementet) har regeringen

beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre

fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

9. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och

10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Henrik Jansson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

Förslaget innebär bl.a. att tre hela kapitel i lagen och tre avdelningsrubriker

upphävs. Detta kan ske genom att förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari

2003, samtidigt med åtskilliga andra ändringar i den stora pensionsreformen.

Därmed upphör behovet av att i lagen om allmän försäkring ha bestämmelser om

folkpension och tilläggspension.

Efter tidigare och nu företagna ändringar blir lagen full av luckor. Inom den

avdelning, andra avdelningen, som behandlar sjukförsäkringen kommer närmast

efter 4 kap., Om föräldraförsäkringsförmåner, först i 7-9 kap. bestämmelser om

sjukersättning och aktivitetsersättning. Därefter blir det, fortfarande inom

andra avdelningen, en ny lucka fram till 16 kap. (frånsett 10 kap. som Lagrådet

återkommer till). Sedan kommer efter andra avdelningen sjätte, sjunde och

åttonde avdelningarna, av vilka åttonde avdelningen, som innehåller bestämmelser

om rehabilitering, närmast hör hemma i andra avdelningen om sjukförsäkring.

Lagen om allmän försäkring, som inte längre kan sägas behandla den allmänna

försäkringen, framstår för den icke initierade läsaren närmast som en ruin.

Lagrådet inser svårigheten, främst med tanke på sådana hänvisningar till olika

bestämmelser i lagen som kan finnas både i lagen själv och i andra lagar, att

hinna med en välbehövlig omdisposition av lagens olika avdelningar och kapitel

under den korta tid som återstår innan förslag måste föreläggas riksdagen för

att inte förberedande arbeten för pensionsreformen skall försenas. Det framstår

emellertid som önskvärt att till den 1 januari 2003 en sådan omdisposition görs

eller, hellre, en ny lag om sjukförsäkring antas, varvid 18 kap., Om allmänna

försäkringskassor, och åtskilliga processuella bestämmelser i 20 kap. borde

kunna föras över till socialförsäkringslagen.

På vissa punkter anser Lagrådet att förenklingar borde kunna göras redan nu.

Som nämnts upphävs vissa kapitel därför att det efter den 1 januari 2003 inte

längre behövs bestämmelser om folkpension och tilläggspension i lagen om allmän

försäkring. Lagrådet inser inte varför inte detta gäller även om återstoden av

10 kap., Särskilda bestämmelser om folkpension. Behålls dessa särskilda

bestämmelser om folkpension kommer de att stå som en isolerad ö bland

bestämmelser och i en avdelning som handlar om sjukförsäkring. Ingen vanlig

läsare kommer att söka dem där. Lagrådet förordar att i det fortsatta

beredningsarbetet en noggrann analys görs av behovet av dessa bestämmelser. Om

behovet består i att det finns hänvisningar i andra lagar bör undersökas om inte

motsvarande bestämmelser kan tas in i dessa lagar. Lagrådet finner det

önskvärt att hela kapitlet upphävs.

Motsvarande gäller om vissa bestämmelser om samordning med särskild

efterlevandepension "enligt denna lag". Det finns inte någon efterlevandepension

som utges enligt lagen om allmän försäkring i dess lydelse efter den 1 januari

2003. Åsyftas efterlevandepension som utges övergångsvis bör frågan om

samordning regleras i övergångsbestämmelserna till förevarande lag.

Därjämte bör 1 kap. 1 § skrivas om så att paragrafen inte inger den felaktiga

föreställningen att lagen handlar om folkpension och tilläggspension. Första

stycket är under alla omständigheter felaktigt eftersom folkpensioneringen

avskaffas. Behålls 10 kap. bör en uttrycklig hänvisning till detta kapitel göras

i paragrafen.

3 kap. 7 §

I sista stycket föreslås vissa redaktionella ändringar. Bland annat skall ordet

"uppbär" i första satsen bytas ut mot ordet "har" med det resultat att

konstruktionen blir "att ha en ersättning". "Ha" är inte synonymt med "uppbära"

och för närmast tankarna till "äga", "besitta" eller "inneha". I vilket fall som

helst kommer den föreslagna lagtexten inte att återge den korrekta rättsliga

innebörden av bestämmelsen. Om inte ordet "uppbära" anses kunna behållas, bör

något annat alternativ väljas, såsom "få" eller "erhålla". Konstruktionen "ha en

ersättning" förekommer på flera ställen i förslaget och bör även där bytas ut

(se 4 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 8 §§).

7 kap. 8 §

Förslaget innebär att aktivitetsersättning i samband med grundskole- och

gymnasiestudier enligt 7 kap. 7 § alltid skall utgå som hel ersättning. Detta

kan enkelt uttryckas genom att det i 7 § anges att de där avsedda försäkrade har

rätt till hel aktivitetsersättning. Därmed kan 8 § utgå. Följs Lagrådets

förslag medför det ändring dels i ingressen, dels i fråga om hänvisningen i 7

kap. 1 §.

8 kap. 3 §

Bestämmelsen i sista stycket är alltför vagt formulerad för att ge tillräcklig

ledning för rättstillämpningen. Detta gäller dels till vilken tidpunkt

anknytningen skall hänföras, dels hur omräkningen skall gå till. I förstnämnda

hänseende kan efter ordet "prisbasbeloppet" läggas till orden "för det år då

ersättningen skall börja utges".

9 kap.

Under föredragningen inför Lagrådet har blivit upplyst att en motsvarighet till

nuvarande 5 kap. 10 § inte har blivit infört i förslaget men att behov finns av

en sådan bestämmelse. Lagrådet som delar denna uppfattning förordar att ett

förslag till bestämmelse, som lämpligen bör placeras efter 6 § i kapitlet,

utarbetas under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.

16 kap. 12 §

I paragrafen föreslås att sjukersättning och aktivitetsersättning i vissa fall

skall kunna betalas ut till kommunal myndighet eller till den

ersättningsberättigades make eller annan. Motsvarande bestämmelse saknas i lagen

om inkomstgrundad ålderspension. Under förarbetena till den lagen uttalades

bl.a. att en sådan bestämmelse återspeglade en äldre tids förhållanden och

värderingar (prop. 1997/98:191 s. 464). Av samma skäl som anfördes i förslaget

till lagen om inkomstgrundad ålderspension bör bestämmelsen utgå även ur

förevarande lagförslag.

Rubrikerna närmast före 17 kap.

Rubrikerna lyder Sjätte avdelningen - För försäkringen gemensamma bestämmelser.

Efter de ändringar som föreslås i remissen blir avdelningen den tredje i

ordningen. I avvaktan på en större översyn av lagen eller, hellre, en ny lag kan

dock kontinuitetsskäl tala för att rubriken Sjätte avdelningen bibehålls.

Däremot kan man knappast längre tala om gemensamma bestämmelser för försäkringen

i betydelsen den allmänna försäkringen, eftersom i stort sett endast

bestämmelser om sjukförsäkring blir kvar i lagen. Lagrådet förordar att

avdelningsrubriken genom föreskrift i ingressen ges lydelsen "Gemensamma

bestämmelser".

17 kap. 2 §

Bestämmelsen i andra stycket första meningen skulle vinna i tydlighet, om den

formulerades om på följande sätt: "Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och

garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars

årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den

sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad."

Övergångsbestämmelserna

Punkten 14. Lagrådet har funnit att första stycket i det remitterade förslaget

har getts en onöjaktig formulering. Där talas om summan av ett bruttovärde och

bruttovärdet av ett närmare angivet obeskattat belopp. Det är emellertid inte

det obeskattade beloppet utan förmånen av att beloppet är obeskattat som skall

adderas till bruttovärdet. Vidare är bestämmelsen om beräkningen av

skatteförmånens värde ofullständig.

På grundval av ett i Regeringskansliet under föredragningen utarbetat utkast

förordar Lagrådet att första stycket delas på två stycken som ges följande

lydelse:

"14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen beskattas

enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, summan

av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den begränsning i skatteplikten

som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde utgör kvoten av skattesatsen i nämnda

lag och talet ett minskat med samma skattesats, multiplicerad med det belopp

som inte är skattepliktigt.

För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige

utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska bruttoersättningen."

Det andra stycket i det remitterade förslaget blir därmed tredje stycket i

punkten.

Förslaget till lag om ändring i lagen om handikappersättning och vårdbidrag

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelser om bl.a.

samordning med sjukersättning måste då omedelbart kunna tillämpas, eftersom det

inte längre finns någon förtidspension. Bestämmelsen bör därför begränsas till

att avse rätten till handikappersättning. Avsikten med bestämmelsen är enligt

författningskommentaren att ange, att den som har handikappersättning vid

ikraftträdandet men ännu inte uppfyller det nya ålderskravet skall få behålla

ersättningen. Bestämmelsen kan förslagsvis ges följande lydelse: "Den som vid

ikraftträdandet uppbär handikappersättning har rätt till sådan ersättning utan

hinder av att kravet i 5 § första stycket nya lydelsen på viss ålder inte är

uppfyllt."

Punkten 3. Avsikten med bestämmelsen är enligt författningskommentaren att ange

att föräldrar inte heller efter ikraftträdandet kan få vårdbidrag, om deras barn

har förtidspension eller sjukbidrag som omvandlas till sjukersättning. Det går

inte att hänvisa till äldre föreskrifter eftersom rätt till vårdbidrag och rätt

till förtidspension p.g.a. ålderskraven inte enligt den äldre lydelsen kan

sammanfalla. Bestämmelsen kan förslagsvis ges följande lydelse: "Föräldrar har

inte rätt till vårdbidrag enligt 8 § nya lydelsen under tid då barnet uppbär

sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning." Skulle mot förmodan inträffa

att rätt till tidsbegränsad sjukersättning upphör före den 1 juli det år då

barnet fyller 19 år, hindrar en sådan bestämmelse inte att föräldrarna då får

vårdbidrag, om förutsättningar därför eljest skulle föreligga.

Förslaget till lag om ändring i lagen om inkomstgrundad ålderspension

3 kap. 4 §

En viktig nyhet i förslaget är att en försäkrad med anledning av

inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning får

dels pensionsgrundande inkomst, dels pensionsgrundande belopp. Av pedagogiska

skäl bör detta anges i paragrafen. Så kan ske om till paragrafen läggs ett nytt

andra stycket av förslagsvis följande lydelse: "Bestämmelser om

pensionsgrundande inkomst med anledning av inkomstrelaterad sjukersättning eller

inkomstrelaterad aktivitetsersättning finns i 2 kap."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén, Winberg,

Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,

Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Regeringen beslutar proposition prop. 2000/01:96 Sjukersättning och

aktivitetsersättning i stället för förtidspension

1 Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse av

5 kap. 1 § 2000:775.

5 kap. 3 § 2000:774.

5 kap. 4 § 1998:704.

5 kap. 5 § 1992:1277.

5 kap. 6 § 1999:800.

5 kap. 7 § 1998:704.

5 kap. 9 § 1992:1277.

5 kap. 10 § 1992:1277.

5 kap. 15 § 2000:774.

7 kap. 3 a § 2000:774.

10 kap. 1 § 2000:774.

11 kap. 1 § 1998:677.

13 kap. 1 § 1995:508.

13 kap. 2 § 2000:774.

13 kap. 3 § 2000:774.

13 kap. 4 § 2000:774.

2 Senaste lydelse 1988:881.

3 Senaste lydelse 1999:1397.

4 Senaste lydelse 1997:562.

5 Senaste lydelse 1996:1542.

6 Senaste lydelse 1999:800.

7 Senaste lydelse 1999:800.

8 Senaste lydelse 1992:1702.

9 Senaste lydelse 1998:283.

10 Senaste lydelse 1996:1063.

11 Senaste lydelse 2000:774.

12 Tidigare 8 kap. upphävt genom 2000:461

13 Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774

14 Senaste lydelse 2000:775.

15 Senaste lydelse 2000:774.

16 Senaste lydelse 2000:774.

17 Senaste lydelse 2000:774.

18 Senaste lydelse 1988:881.

19 Senaste lydelse 1999:1363.

20 Senaste lydelse 1999:1363.

21 Senaste lydelse 2000:774.

22 Senaste lydelse 2000:774.

23 Senaste lydelse 1981:1246.

24 Senaste lydelse 1999:1363.

25 Senaste lydelse 1999:1363.

26 Senaste lydelse 1999:1363.

27 Senaste lydelse 1999:1363.

28 Senaste lydelse 1999:1363.

29 Senaste lydelse 1997:315.

30 Senaste lydelse 2000:774.

31 Senaste lydelse 2000:774.

32 Senaste lydelse 1997:275.

33 Senaste lydelse 2000:775.

34 Senaste lydelse 1999:1412.

35 Senaste lydelse 2000:1405.

36 Senaste lydelse 1999:1408.

37 Senaste lydelse 1999:1408.

38 Senaste lydelse 1999:802.

39 Senaste lydelse 2000:1007.

40 Lagen omtryckt 1993:357.

41 Senaste lydelse 1999:1364.

42 Senaste lydelse 2000:465.

43 Senaste lydelse 2000:1403.

44 Senaste lydelse av

1 § 1999:807

2 § 2000:777

2 a § 2000:777

2 b § 2000:777

2 c § 1996:1589

3 § 2000:777

4 § 1998:690

5 § 1996:1589

7 § 1974:785

Prop. 2000/01:96

144

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 1

148

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 2

144

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 3

146

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 4

144

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 5

145

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 6

160

1

Prop. 2000/01:96

Bilaga 7

203

1

Prop. 2000/01:96

204

1