Prop. 2001/02:13

Regeringens skrivelse

2001/02:13

Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001

Skr.

2001/02:13

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 20 september 2001

Göran Persson

Anna Lindh

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och

första halvåret 2001.

Innehållsförteckning

1 OSSE under det svenska EU-ordförandeskapet 4

2 OSSE:s ministermöte i Wien 5

3 Konventionell rustningskontroll 6

4 OSSE:s civila snabbinsatsberedskap (REACT) 8

5 Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM) 8

6 Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter

(ODIHR) 10

7 Medierepresentanten 11

8 Fältverksamheten 12

8.1 Baltiska stater 12

8.1.1 Estland 12

8.1.2 Lettland 12

8.2 Balkan 13

8.2.1 Albanien 14

8.2.2 Bosnien-Hercegovina 14

8.2.3 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive Kosovo 15

8.2.4 Kroatien 16

8.2.5 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) 17

8.3 Centralasien 17

8.3.1 Kazakstan 18

8.3.2 Kirgizistan 18

8.3.3 Tadzjikistan 18

8.3.4 Turkmenistan 19

8.3.5 Uzbekistan 19

8.4 Södra Kaukasus 20

8.4.1 Armenien 20

8.4.2 Azerbajdzjan 21

8.4.3 Nagorno-Karabachkonflikten och Minskgruppens arbete 21

8.4.4 Georgien 22

8.5 Andra länder 23

8.5.1 Moldavien 23

8.5.2 Ryssland/Tjetjenien 24

8.5.3 Ukraina 24

8.5.4 Vitryssland 25

9 OSSE:s parlamentariska församling 26

10 Budget 26

11 Förkortningar 28

12 OSSE:s medlemsländer 30

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001 31

1 OSSE under det svenska EU-ordförandeskapet

När utrikesminister Anna Lindh i juni deltog i ett för ändamålet särskilt

sammankallat möte med OSSE:s ständiga råd var det första gången ordföranden för

EU:s allmänna råd talade inför OSSE:s ständiga råd. Hon markerade särskilt EU:s

strävan att verka för ökat samarbete mellan EU och OSSE för att förebygga och

hantera konflikter. Samarbetet borde utvecklas på konkreta områden såsom

utvecklandet av verktyg för krishantering, kompatibla metoder och

interoperabilitet, användande av OSSE-expertis inom demokratibyggande, främjande

av mänskliga rättigheter, militära förtroendeskapande åtgärder samt EU-stöd

till OSSE:s omfattande fältverksamhet.

Inför det svenska EU-ordförandeskapet definierades tre mål för EU-arbetet i

OSSE: 1) att stärka EU som aktör i OSSE och främja samarbetet mellan EU och OSSE

för konfliktförebyggande och krishantering, 2) att stärka OSSE samt 3) att ge

aktivt EU-stöd år det rumänska OSSE-ordförandeskapet i de regionala frågorna.

EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) har under det svenska

ordförandeskapet antagit riktlinjer för samarbete mellan EU och OSSE vad gäller

krishantering och konfliktförebyggande. I den rapport om den europeiska

säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP) som lades fram inför EU:s toppmöte i

Göteborg fastslogs principer för EU:s samarbete med internationella

organisationer i civil krishantering. I rapporten framhålls att OSSE med sitt

breda och samarbetsinriktade angreppsätt på säkerhet och med sin djupa

erfarenhet från fältet av krishantering och konfliktförebyggande är en

huvudpartner för EU i civil krishantering. Göteborgsprogrammet om

konfliktförebyggande lyfter också fram samarbetet mellan EU och OSSE.

Högnivåkontakter och sekretariatskontakter liksom samarbetet i fält mellan EU

och OSSE har utvecklats starkt under det svenska ordförandeskapet. Ökat

samarbete mellan EU-rådets generalsekreterare och OSSE:s ordförandeskap har

också stimulerats, bl.a. vad gäller Makedonien.

Sverige kommer fortsatt att ge prioritet åt ökat samarbete mellan EU och OSSE i

krishantering och konfliktförebyggande, såväl vad gäller modaliteter för

praktisk samverkan som vad gäller konkreta, aktuella geografiska situationer.

EU-samordningen inom OSSE är mycket omfattande. Under ordförandeskapshalvåret

höll Sverige ett sjuttiotal samordnade EU-anföranden i OSSE:s ständiga råd i

Wien. För att främja öppenhet om EU:s och OSSE:s arbete har dessa EU-anföranden

genomgående publicerats på ordförandeskapets hemsida.

För att stärka OSSE har under våren flera åtgärder vidtagits. OSSE:s civila

snabbinsatsberedskap, (Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams, REACT),

har sjösatts. Överenskommelse har nåtts om en ny bidragsskala för OSSE:s stora

fältmissioner. Den mänskliga dimensionen och den ekonomiska dimensionen har

reformerats och stärkts. Årets möte med OSSE:s ekonomiska forum på temat

öppenhet och god samhällsstyrning var väl förberett och framgångsrikt, med ett

betydligt mer aktivt EU-engagemang än tidigare år. Enighet har kunnat nås om

temat för nästa års ekonomiska forum: samarbete för hållbar vattenanvändning. EU

har på detta område särskilt verkat för att stärka OSSE:s arbete med att

identifiera ekonomiska och miljömässiga säkerhetshot. Arbete har också

initierats för att stärka den militärpolitiska dimensionen och säkerhetsforums

roll, särskilt i fält. Vidare har förhandlingar inletts om att stärka OSSE:s

roll på polisområdet. Förhandlingar om att definiera OSSE:s rättsliga status har

drivits vidare. För att stärka redovisning och kontroll har regeringen genom

Riksrevisionsverket fortsatt ställt externa revisorer till OSSE:s förfogande.

EU har under det svenska ordförandeskapet haft mycket nära samarbete med och

givit aktivt stöd åt det rumänska OSSE-ordförandeskapet i ansträngningarna att

stärka ett brett politiskt deltagande i OSSE och ett mer transparent arbetssätt,

liksom i ansträngningarna att främja uppfyllande av de politiska åtagandena om

regionala frågor från OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999. OSSE-frågor har i detta

syfte figurerat högt vid EU:s politiska dialogmöten, inklusive vid högnivåmöten.

Etablerandet av missionen i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive

dess arbete för förtroendeskapande åtgärder i södra Serbien, samt återvändandet

av OSSE:s stödgrupp till Tjetjenien kan särskilt lyftas fram.

Årets ministermöte kommer att äga rum den 3-4 december i Bukarest.

2 OSSE:s ministermöte i Wien

OSSE:s utrikesministrar samlades för ministermöte i Wien den 27-28 november

2000. Mötet blev en viktig uppföljning av organisationens framgångsrika toppmöte

i Istanbul 1999. Diskussionerna i Wien rörde bl.a. efterlevnaden och

genomförandet av de beslut och principer som fattats vid toppmötet.

Ministermötet kunde dock inte, trots hårda förhandlingar, ena sig om en

heltäckande slutdeklaration. I stället betonade flertalet stater den fortsatta

giltigheten i de omfattande åtaganden som gjordes vid toppmötet i Istanbul, dels

genom säkerhetsstadgan, dels i den politiska deklarationen. Från ryskt håll

kritiseras den utveckling OSSE genomgått under senare år, som anses alltför

ensidigt betona den mänskliga dimensionen och situationen inom OSS-området. Man

kunde dock vid ministermötet i Wien nå fram till gemensamma skrivningar rörande

OSSE:s omfattande arbete i sydöstra Europa.

En svensk framgång vid mötet var beslutet att utse ambassadör Rolf Ekéus till ny

Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter (HCNM). Ekéus tillträdde

sin post i Haag den 1 juli och efterträdde då Max van der Stoel, som innehaft

detta uppdrag alltsedan institutionen inrättades 1993. Andra viktiga beslut som

fattades vid ministermötet var antagande av dokument om lätta vapen respektive

människohandel. Beslut fattades om att Portugal blir OSSE:s ordförande under

2002.

Det mest symboliska inslaget vid mötet var när Förbundsrepubliken Jugoslaviens

(FRJ) nytillträdde president Vojislav Kostunica högtidligt undertecknade de

centrala OSSE-dokumenten, och därmed markerade att landet nu är fullvärdig

medlem av organisationen. Det forna Jugoslavien (SFRJ) suspenderades från

deltagande i OSSE år 1992.

Utrikesministern lyfte i sitt anförande fram tre frågor. För det första vikten

av samarbete mellan OSSE och FN respektive EU. För det andra vikten av

efterlevnad av de åtaganden som länder gjort vid toppmötet i Istanbul, bl.a.

Ryssland avseende Tjetjenien. För det tredje framhölls OSSE:s arbete beträffande

lätta vapen, människohandel och barnets rättigheter i väpnade konflikter.

3 Konventionell rustningskontroll

I samband med OSSE:s ministermöte i november 2000 antog säkerhetsforum (FSC),

det forum i OSSE där de militärpolitiska frågorna i första hand behandlas, efter

ett års förberedelser och förhandlingar, ett dokument om lätta vapen.

Dokumentet är den mest heltäckande och långtgående internationella

överenskommelsen hittills avseende lätta vapen. Det innehåller både normer och

konkreta åtgärder. Antagandet av dokumentet innebär att samtliga OSSE-stater har

gjort ett stort antal åtaganden bl.a. vad gäller kontroll av produktion,

försäljning och innehav av lätta vapen. Ett flertal åtgärder syftar till att öka

transparensen kring handeln med lätta vapen, och att möjliggöra spårande av

varje enskilt vapen. Dokumentet innehåller även principer och åtgärder

relaterade till lätta vapen avseende tidig varning, konfliktförebyggande,

krishantering och säkerhetsfrämjande insatser efter väpnade konflikter. Sverige

deltog mycket aktivt i förhandlingarna om dokumentet, vars implementering kommer

att få en starkt konfliktförebyggande karaktär.

Wiendokumentet innehåller militärpolitiska åtgärder som bidrar till ökat

förtroende och säkerhet inom hela OSSE-området. I Wiendokumentet har alla

OSSE-stater åtagit sig att lämna detaljerad information om sin

försvarsplanering, sina stridskrafter, dessas organisation, utrustning och

aktiviteter. Den lämnade informationen verifieras med hjälp av inspektioner av

geografiska områden och utvärderingar av förband.

I november 1999 antogs Wiendokumentet 1999 (WD99), en vidareutveckling av

Wiendokumentet 1994. Utvecklingen under 2000 har särskilt visat relevansen av

det nya kapitlet om regionala åtgärder, som tillhandahåller en gemensam struktur

för olika regionala arrangemang inom ramen för WD99. Ett flertal regionala

överenskommelser har slutits under år 2000 och de regionala aktiviteterna har

ökat markant. Det totala antalet inspektioner och utvärderingar var också det

högsta hittills. Sverige fortsätter att verka aktivt för att förbättra

genomförandet av WD99 i hela OSSE-området, och har under år 2000 deltagit i ett

20-tal aktiviteter för att kontrollera dess tillämpning. Sverige har lett fyra

inspektioner och två utvärderingar samt mottagit tre inspektioner och en

utvärdering. Tre aktiviteter genomfördes inom ramen för det s.k. svensk-finska

initiativet år 1998 som erbjuder övriga Östersjöstater utökade möjligheter att

genomföra utvärderingar och inspektioner i Sverige och Finland, förutsatt att

dessa stater gör motsvarande åtaganden.

OSSE:s uppförandekod om militärpolitiska aspekter på säkerhet är en kodifiering

av gemensamma värderingar. Den integrerar normer om humanitär rätt och mänskliga

rättigheter och andra grundläggande OSSE-principer med betoning på

militärpolitiska aspekter. Kärnan är den demokratiska kontrollen över de väpnade

styrkorna. Uppförandekoden är ett instrument för att främja fred och demokrati,

och Sverige verkar därför för att den tillämpas på alla nivåer inom de väpnade

styrkorna i hela OSSE-området.

Sverige och flera andra länder riktade under år 2000 kritik mot Ryssland för

bristande genomförande av dess militärpolitiska åtaganden i samband med

Tjetjenienkonflikten. Kritiken gällde bl.a. tillämpningen av WD99 och

Uppförandekoden. Som ett svar på detta inbjöd Ryssland sommaren 2000

representanter från ett 15-tal OSSE-stater, däribland Sverige, att besöka

Tjetjenien. Sverige välkomnade detta exempel på ökad öppenhet, men ansåg inte

att åtgärden var tillräcklig för att Ryssland skulle kunna anses uppfylla dessa

sina åtaganden.

Open Skies-avtalet från 1992 är ett viktigt rustningskontrollinstrument som ger

de deltagande staterna rätt att genomföra observationsflygningar över varandras

territorier. Avtalet har ännu inte trätt i kraft, eftersom ett tillräckligt

antal undertecknande stater ännu inte har ratificerat det. Regeringen fattade

1999 ett principbeslut om att Sverige, som för närvarande är observatör, ska

ansluta sig till Open Skies-avtalet så snart det blir möjligt, dvs. när det

trätt i kraft. Försvarsmakten har påbörjat praktiska förberedelser för att kunna

tillträda avtalet. Under år 2000 genomförde Sverige, i samarbete med Ryssland,

sina första övningsflygningar i Open Skies-avtalets anda.

Avtalet om konventionella väpnade styrkor i Europa (CFE-avtalet) är en hörnsten

inom europeisk rustningskontroll. 1999 undertecknades det anpassade CFE-avtalet

av parterna. Det anpassade avtalet trädde dock inte i kraft under år 2000 då

Nato-länderna avstod från att ratificera avtalet eftersom Ryssland på grund av

Tjetjenienkonflikten överskred gällande begränsningar av materielinnehav i

avtalets s.k. flankområde. Det anpassade avtalet innehåller en klausul som

möjliggör anslutning av nya stater. Även om Sverige inte är avtalsslutande part

i CFE-avtalet, och för närvarande inte har för avsikt att ansluta sig, har

avtalet betydelse för Sveriges säkerhet genom de militära begränsningar och den

öppenhet som avtalet föreskriver också i Sveriges närområde.

4 OSSE:s civila snabbinsatsberedskap (REACT)

OSSE har sedan mitten av 1990-talet spelat en alltmer aktiv roll i fält. I dag

har organisationen fältkontor i 19 länder i OSSE-området. Från denna verksamhet

har OSSE dragit viktiga lärdomar. För att ytterligare förstärka OSSE:s

möjligheter att så fort som möjligt kunna vara på plats med civil personal i ett

krisområde beslöt OSSE:s toppmöte i Istanbul år 1999 att skapa en civil

krishanteringsförmåga, REACT (Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams).

REACT är ett instrument med vars hjälp OSSE snabbt, effektivt och transparent

skall kunna rekrytera, utbilda och sända ut civil personal, inklusive militärt

utbildade personer och civilpoliser, för tjänstgöring i OSSE:s fältverksamhet.

Dessa personer skall kunna arbeta inom hela OSSE:s verksamhetsområde, dvs. inom

ramen såväl för konfliktförebyggande och krishantering som återuppbyggnad efter

konflikt. Sverige har anmält beredskap att ställa upp med upp till 40 personer

inom ramen för REACT, varav 20 personer inom en tid av två veckor och 20 inom

fyra veckor. Av dessa 40 personer avser 35 expertis inom områdena mänskliga

rättigheter, val, media, rättsväsende och demokratisering, 3 civilpoliser och 2

militär-observatörer.

För att möjliggöra en effektivare planering av nya missioner, samt för att hålla

kontakt med andra internationella aktörer, beslöt OSSE samtidigt att inom

OSSE-sekretariatet i Wien inrätta ett särskilt operationscenter. Av särskild

vikt för samarbetet med EU, är att hålla nära kontakter med EU inom detta

område.

Parallellt med REACT utvecklar även OSSE metoder för snabbare och effektivare

upphandling och hantering av utrustning, såsom fordon och kommunikation.

5 Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM)

I början av 1990-talet framstod tydligt frågan om minoriteternas situation,

framför allt på Balkan och i staterna i f.d. Sovjetunionen, som det största

hotet till nya konflikter inom och mellan staterna i OSSE-området. För att på

ett så tidigt stadium som möjligt försöka förebygga denna typ av spänningar

beslöt OSSE 1992 att skapa en ny institution, OSSE:s Högkommissarie för frågor

om nationella minoriteter (High Commissioner on National Minorities, HCNM).

Posten innehades under åtta och ett halvt år sedan den inrättades 1993 av den

förre nederländske utrikesministern Max van der Stoel. Vid OSSE:s ministermöte i

Wien i november år 2000 utsågs den svenske ambassadören Rolf Ekéus till dennes

efterträdare. Ekéus tillträdde posten som Högkommissarie den 1 juli för en tid

av tre år. Hans kontor ligger i Haag. Sverige har ställt två medarbetare till

hans förfogande.

Högkommissarien är ett unikt instrument för konfliktförebyggande. Uppgiften är

att så tidigt som möjligt agera för att förhindra och förebygga de spänningar

som kan uppstå kring en minoritetssituation, vilka senare kan utvecklas till en

konflikt. Högkommissariens roll är dock inte att agera som ombudsman för

minoriteter eller att skydda enskilda individer. Han är i stället ett opartiskt

säkerhetspolitiskt instrument som skall söka främja dialog och nationella,

multietniska lösningar, integration och samförstånd.

Genom att personligen besöka och samtala med centrala beslutsfattare och

företrädare för olika minoritetsgrupper identifierar HCNM de problem som ligger

till grund för låsningar som uppstått. Han försöker i första hand aktivt främja

en dialog mellan myndigheter och minoritetsgrupper för att därigenom försöka

lösa problemen inom landet. För att nå en sådan dialog har HCNM bl.a. verkat för

bildande av minoritetsråd och andra former av institutionaliserade

samarbetsforum, där samråd kan ske mellan företrädare för myndigheter och olika

minoritetsgrupper.

Högkommissariens främsta verktyg är de s.k. rekommendationer som han i enlighet

med sitt mandat avger till regeringar i länder där åtgärder behövs på

minoritetsområdet. Rekommendationerna handlar ofta om rätt till medborgarskap,

icke-diskriminering, möjligheter att använda sitt eget språk, utbildning på

minoritetsspråk samt möjligheter att delta och aktivt kunna påverka det

politiska livet. Dessa rekommendationer grundar sig ofta på de internationella

normer, som landet i fråga har anslutit sig till. Vad gäller åtaganden som

gjorts inom OSSE är Köpenhamnsdokumentet från 1990 om den mänskliga dimensionen

centralt.

För att underlätta den praktiska tillämpningen av dessa normer har HCNM låtit

genomföra tre expertstudier: "Haagrekommendationerna" om utbildningsrättigheter,

"Oslorekommendationerna" om språk-rättigheter samt "Lundrekommendationerna" om

effektivt deltagande av minoriteter i nationella beslutsprocesser. Den senare

finansierades av den svenska regeringen. Syftet med Lundrekommendationer är att

belysa alternativa möjligheter för minoritetsinflytande inom stater och

därigenom bidra till att minska interetniska spänningar.

Grunden till det framgångsrika sätt på vilket HCNM byggt upp sin

konfliktförebyggande verksamhet är, förutom det faktum att han baserar sina

rekommendationer på gemensamma normer och åtaganden, att OSSE-staterna redan

1991 erkände att efterlevnaden av de åtaganden man gjort är legitima

angelägenheter för hela OSSE-kretsen, och inte en intern angelägenhet för staten

- dvs. alla länder har rätt att lägga sig i hur andra OSSE-stater hanterar

dessa frågor. Ytterligare två faktorer som lett till framgång är att alla

OSSE-länder accepterat HCNM:s mandat och därmed hans rätt till inblandning, samt

att Max van der Stoel personligen åtnjutit starkt politiskt stöd för sitt

arbete och sina rekommendationer.

Under de drygt åtta år som Max van der Stoel verkat som HCNM har fokus

framförallt legat på minoritetssituationerna på Balkan, i OSS-området och i

Estland och Lettland.

Under våren har HCNM ägnat särskild uppmärksamhet åt situationen i Makedonien,

där han samarbetat nära med EU. Beslutet som fattades i februari 2001 om att

upprätta ett universitet för utbildning på bl.a. albanska i staden Tetovo i

FYROM är en fråga som van der Stoel under lång tid intensivt har arbetat för.

Under år 2000 har HCNM även genom besök och samtal orienterat sig kring den

interetniska situationen i Montenegro.

I Estland och Lettland har Högkommissarien fortsatt följt frågan om integrering

av de ryska minoriteterna och särskilt följt genomförandet av de respektive

språklagarna.

Ryssland uppmanade under år 2000 HCNM att studera situationen för den

ryskspråkiga minoriteten i Ukraina, speciellt vad gäller användningen av det

ryska språket och utbildningsmöjligheter på ryska. Motsvarande uppmaning kom

samtidigt från Ukraina gällande den ukrainska minoriteten i Ryssland. HCNM

följde upp dessa uppmaningar genom att besöka de båda länderna för att informera

sig kring situationen.

HCNM har under det senaste året utökat sina aktiviteter i Moldavien, främst vad

gäller språk- och utbildningsrättigheter. Denna typ av frågor har

Högkommissarien även nära följt i Rumänien vad gäller den ungerska minoriteten.

Högkommissarien har även sökt inleda en dialog med den turkiska regeringen om

alla turkiska medborgares lika rättigheter.

I april 2000 utkom HCNM med en tematisk rapport där han kartlägger situationen

för romer och sinti i OSSE-området. Rapporten ger även rekommendationer för hur

denna situation kan förbättras.

6 Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR)

Inom OSSE är kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter

(Office for Democratic Institutions and Human Rights, ODIHR) den institution

som främst ansvarar för frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati. En

stor del av verksamheten är fokuserad på att främja förutsättningar för

demokratiska val och att stödja OSSE:s medlemsländers arbete för att bygga upp

och stärka demokratiska institutioner. Till kontorets mandat hör också att följa

hur OSSE:s medlemsländer efterlever och genomför sina åtaganden inom OSSE:s

mänskliga dimension. Därutöver är ODIHR kontaktpunkt för frågor som rör romer

och sinti inom OSSE.

Under år 2000 och första halvan av 2001 genomförde ODIHR ett tjugotal

valövervakningsinsatser. Sverige bistod dessa genom att bidra med valövervakare

till val i Kroatien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Ryssland, Bosnien-Hercegovina,

Georgien, Montenegro, Makedonien, Kosovo, Albanien, Azerbajdzjan, Serbien och

Moldavien.

ODIHR bedriver en omfattande och växande projektverksamhet i många av OSSE:s

medlemsländer, med fokus på Östeuropa, Balkan, Kaukasus och Centralasien.

Projektens inriktning är bred och speglar ODIHR:s övergripande mandat.

Aktiviteter för att bekämpa människohandel har vuxit fram som en viktig del av

ODIHR:s projektverksamhet. Sverige har under 2000 och 2001 lämnat särskilt stöd

till verksamheten i Kaukasus och Centralasien samt till ODIHR:s arbete mot

människohandel.

ODIHR har en central roll vid OSSE:s möten inom den mänskliga dimensionen. Under

2000 och 2001 har möten hållits om bl.a. människohandel, migrationsrelaterade

frågor och yttrandefrihet. Längre seminarier har hållits om barn i väpnade

konflikter samt om valfrågor, vilket särskilt uppmärksammade vikten av

förbättrad politisk uppföljning av utvärdering av genomförda val.

ODIHR har vuxit stadigt sedan bildandet 1990 och har idag över 80 anställda.

Kontoret ligger i Warszawa.

7 Medierepresentanten

OSSE:s medierepresentant är en relativt ny OSSE-institution som inrättades 1997.

Medierepresentantens uppgift är att följa utvecklingen inom media och

yttrandefrihet i hela OSSE-området och att stödja medlemsländernas arbete att

utveckla dessa områden, men också att påtala när medlemsländerna bryter mot

åtaganden om yttrandefrihet. Medierepresentanten samarbetar med OSSE:s övriga

institutioner och missioner för att på ett tidigt stadium upptäcka och i dialog

med den berörda staten ta sig an problem relaterade till media och

yttrandefrihet. Han sammanställer också uppgifter om inskränkningar i och brott

mot yttrandefrihet som begåtts i OSSE:s medlemsländer.

Under år 2000 och 2001 har medierepresentanten särskilt uppmärk-sammat olika

former av indirekt censur (strukturell censur, censur genom våld och mord),

frågor kring ärekränkning och förtal och konsekvenser av Internets spridning.

Även situationen för journalister som verkar i konfliktområden har

uppmärksammats.

Regioner som ägnats särskild uppmärksamhet är Centralasien och Kaukasus samt

Ryssland och Ukraina. Även mediesituationen på Balkan och utvecklingen i FRJ har

stått i medierepresentantens fokus.

Alltsedan institutionen inrättades har tysken Freimut Duve innehaft posten som

medierepresentant. Hans mandat förnyades i år.

Medierepresentantens kontor, som har ett tiotal tjänstemän, ligger i Wien.

8 Fältverksamheten

8.1 Baltiska stater

OSSE-missionernas arbete i Estland och Lettland är i första hand

förtroendeskapande. Missionerna arbetar tillsammans med myndigheter och

organisationer samt med OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella

minoriteter för att främja en smidig integration av den rysktalande befolkningen

i Estland och Lettland. Till följd av missionernas framgångsrika samarbete med

respektive lands myndigheter har missionernas arbete nu i stort utförts och en

avvecklingsstrategi för missionerna har tagits fram.

8.1.1 Estland

Missionen i Estland har funnits i åtta år. Huvudkontoret ligger i Tallinn och

fältkontor finns i nordöstra Estland. Där bor en stor del av Estlands

rysktalande invånare. Missionens arbete är främst inriktat på att följa och

stödja de estniska myndigheterna i deras omfattande arbete för att underlätta

integrationen av den ryskspråkiga befolkningen i det estniska samhället. Den

estniska regeringens integrationsarbete har gjort stora framsteg under de åtta

år som missionen funnits på plats och kunnat rapportera om utvecklingen i

landet. Missionen följer det estniska lagstiftningsarbetet på nära håll och ger

råd till både myndigheter och enskilda om bl.a. mänskliga rättigheter. Missionen

har följt hur lagstiftningen och dess tillämpning utvecklats vad gäller

medborgarskap och uppehållstillstånd.

Under år 2000 gjordes en utvärdering av de kvarvarande uppgifterna för missionen

i enlighet med mandatet. Som ett resultat utfärdade det österrikiska

OSSE-ordförandeskapet riktlinjer som definierade dessa uppgifter. Dessa gäller

antagande av tillämpningsförordning till språklagen, ändringar i vallagar

angående språkkrav för folkvalda, tillskapande av en ombudsmannafilial i

nordöstra Estland, genomförande av det nationella integrationsprogrammet samt

frågor om uppehållstillstånd och medborgarskap. Missionen har fortsatt bevakat

och rapporterat i dessa frågor. EU har på grundval av dessa rapporter välkomnat

den estniska regeringens beslutsamhet att genomföra dessa riktlinjer och har

förklarat att en avveckling av missionen vid utgången av år 2001 synes möjlig

under förutsättning att riktlinjerna uppfyllts.

Missionschef är ambassadör Doris Hertrampf från Tyskland.

8.1.2 Lettland

Missionen i Lettland har också funnits i åtta år. Den ligger i Riga och är, på

samma sätt som missionen i Estland, inriktad på att underlätta integrationen av

den ryskpråkiga befolkningen i samhället. Missionen skall underlätta de lokala

myndigheternas omfattande integrationsfrämjande arbete samt ge råd till enskilda

och myndigheter om bl.a. mänskliga rättigheter. Lettland har gjort stora

framsteg i integrationsarbetet under den tid som missionen funnits på plats.

Missionen har särskilt följt hur medborgarskapslagstiftningen och dess

tillämpning samt takten i naturaliseringsprocessen utvecklats.

Under år 2000 gjordes, liksom var fallet med Estlandsmissionen, en utvärdering

av de kvarvarande uppgifterna för missionen i enlighet med mandatet. Som ett

resultat utfärdade det österrikiska OSSE-ordförandeskapet riktlinjer som

definierade dessa uppgifter. Dessa gäller frågor om medborgarskap,

språklagstiftning, genomförande av integrationsprogrammet samt utvecklande av

ombudsmannainstitutionen. Missionen har fortsatt bevakat och rapporterat i dessa

frågor. EU har på grundval av dessa rapporter välkomnat den lettiska

regeringens beslutsamhet att genomföra dessa riktlinjer och har förklarat att en

avveckling av missionen vid utgången av år 2001 synes möjlig under

förutsättning att riktlinjerna uppfyllts.

Missionschef är ambassadör Peter Semneby från Sverige.

8.2 Balkan

Fältnärvaron i västra Balkan utgör alltjämt OSSE:s mest omfattande insats både

personellt och finansiellt. Cirka 85% av organisationens samlade budget för

fältverksamhet går till denna region. Genom den mission som inrättades i

Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) strax efter det att landet upptogs som

medlem i OSSE, har organisationens fältnärvaro ytterligare förstärks och det

finns nu totalt sex missioner i regionen: Albanien, Bosnien-Hercegovina,

Förbundsrepubliken Jugoslavien, inklusive Kosovo, Kroatien och Makedonien.

Därutöver har kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter

(ODIHR) ett kontor i Montenegro, FRJ.

Mandaten för de olika missionerna har formulerats utifrån situationen i varje

enskilt land men ett gemensamt fokus för missionerna i regionen är demokrati-

och institutionsbyggande i vid mening, inklusive ansvar för genomförande av val,

utveckling av media, rättsväsende, mänskliga rättigheter och stöd till

förtroendeskapande åtgärder mellan olika befolkningsgrupper.

OSSE:s arbete i regionen präglas av ett regionalt tänkande och är till stor del

inriktat på frågor som spänner över flera länder som t.ex. flyktingåtervändande.

Etablerandet i början av året av en mission i den nyblivna OSSE-medlemmen FRJ

utgör därför ett viktigt steg framåt för de gemensamma problem regionens länder

har att lösa.

Sammanlagt finns över 900 internationella tjänstemän i OSSE:s missioner i västra

Balkan. En målsättning inom missionerna har varit att i ökande utsträckning

använda sig av nationell kompetens, i syfte att kunna överlämna

arbetsuppgifterna till nationella strukturer.

8.2.1 Albanien

OSSE:s närvaro i Albanien upprättades 1997. Dess verksamhet är inriktad på

genomförande och övervakning av val, demokratisering, stöd till uppbyggnaden av

en fungerande rättsstat och främjande av mänskliga rättigheter.

I samband med val bidrar missionen med politisk rådgivning samt teknisk och

praktisk assistans. I oktober 2000 hölls lokalval över hela landet vilka

observerades av OSSE. I förberedelserna inför det parlamentsval som hölls den 24

juni 2001 ställde Sverige två valexperter till förfogande. I samband med valen

deltog svenska observatörer även i ODIHR:s valobservatörsmission.

Missionen har genom sitt mandat även tilldelats en samordnande funktion för de

internationella insatserna i landet. I september 1998 bildades dessutom en

stödgrupp ("Friends of Albania"), bestående av internationella organisationer

och givarländer, med uppdraget att stå för den politiska samordningen av de

internationella insatserna i landet. OSSE-missionen är ordförande på lokal nivå

i Tirana, medan OSSE:s ordförandeskap och EU delar på ordförandeskapet i denna

grupp. Under det svenska EU-ordförandeskapets ledning genomfördes den femte

internationella Friends of Albania-konferensen i mars.

Missionen har ett drygt fyrtiotal internationella medlemmar. Utöver högkvarteret

i Tirana finns 10 fältkontor. Arbetet leds av ambassadör Geert-Hienrich Ahrens

från Tyskland.

8.2.2 Bosnien-Hercegovina

OSSE-missionen i Bosnien-Hercegovina etablerades som en följd av att

organisationen tilldelades en central roll för genomförandet av Daytonavtalet

1995. Vid starten utgjorde missionen organisationens dittills i särklass största

fältnärvaro. Missionen samarbetar nära med övriga internationella

organisationer i Bosnien-Hercegovina, såsom Höge representantens kontor (OHR),

SFOR och FN.

Missionens mandat anger valfrågor, demokratiuppbyggnad och mänskliga rättigheter

samt intern och regional rustningskontroll som kärnområden. Frågor relaterade

till val utgör ett av missionens mest arbetskrävande områden där OSSE hittills

haft ansvar för att förbereda, organisera och genomföra de val som hållits sedan

1995. Under 2000 organiserade OSSE lokalval i april och därefter i november

landets tredje allmänna val sedan Daytonavtalet. I augusti antogs slutligen,

efter flera år av politiska strider, en vallag som innebär att ansvaret för

valens genomförande kan överföras till landets egna institutioner. I nära

anslutning till arbetet med valfrågor bedriver missionen också ett omfattande

arbete för att stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt partiväsende i landet.

Missionens huvudkontor ligger i Sarajevo med regionala centrum i Banja Luka,

Mostar, Sarajevo och Tuzla samt 24 fältkontor. Missionen har cirka 180

internationella tjänstemän. Fram till våren 2001 innehades tjänsten som

biträdande missionschef med ansvar för militära frågor och rustningskontroll av

en svensk. I juni utnämndes den amerikanske ambassadören Robert Beecroft som ny

missionschef efter landsmannen Robert Barry.

I maj 2000 utsåg OSSE:s ordförande svensken Frank Orton till internationell

ombudsman i Bosnien-Hercegovina i enlighet med Daytonavtalet.

8.2.3 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive Kosovo

Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) blev medlem i OSSE den 10 november 2000,

kort efter det att Vojislav Kostunica övertagit den jugoslaviska

presidentposten. Tidigare var det forna Jugoslavien (SFRJ) suspenderat ur OSSE

sedan 1992. Den 11 januari 2001 beslutade OSSE:s ständiga råd att inrätta en

mission i FRJ med kontor i Belgrad. Fältkontor kan komma att inrättas i ett

senare skede. Missionens arbete är inriktat på stöd till uppbyggande av

demokratiska institutioner, mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor,

rättsväsende och media samt militära förtroendeskapande åtgärder.

I maj startade missionen utbildning av en multietnisk poliskår i södra Serbien.

Utbildningen utgör en viktig förtroendeskapande åtgärd efter de oroligheter

mellan serber och etniska albaner som bröt ut under våren. Totalt räknar OSSE

med att cirka 400 poliser ska genomgå utbildningen.

Missionens arbete leds av ambassadör Stefano Sannino från Italien och dess

storlek uppgår till 30 personer. Polisutbildningsinsatsen beräknas kräva cirka

30 internationella civilpoliser. Sverige har ställt tre personer, varav två

polisutbildare till missionens förfogande.

Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) har

sedan 1997 ett kontor i Podgorica i Montenegro. Kontoret inrättades

ursprungligen för att övervaka och följa upp de parlamentariska val som hölls i

Montenegro 1998, men dess verksamhet har med tiden breddats till att även

omfatta allmänna demokratiseringsfrågor, stärkande av det civila samhället och

översyn av delrepublikens lagstiftning. Innan FRJ blev medlem i OSSE utgjorde

ODIHR-kontoret organisationens enda representation på plats i landet, utöver

missionen i Kosovo. Politisk bevakning och rapportering utvecklades därför till

att bli en av kontorets tongivande uppgifter. Kontorets verksamhet präglas av de

dramatiska politiska förändringar som skett i FRJ inklusive den osäkerhet som

råder gällande de framtida konstitutionella relationerna mellan Serbien och

Montenegro inom FRJ. Kontoret leds av ambassadör Julian Peel-Yates från

Storbritannien.

OSSE-missionen i Kosovo (OMIK) är alltjämt OSSE:s största. OMIK upprättades 1999

som en del av den internationella civila FN-närvaron UNMIK, som inrättades

genom FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244. Inom UNMIK har OSSE-missionen

givits huvudansvaret för frågor som demokratisering och institutionsbyggande,

mänskliga rättigheter, media och val. Minoritetsfrågor utgör en viktig del av

arbetet med mänskliga rättigheter.

OSSE-missionen har även ansvar för Kosovo Police School som utbildar och

certifierar en lokal multietnisk poliskår - den första polisutbildningen i

OSSE:s regi. Vid utgången av juni månad hade skolan utbildat och certifierat

nära 4000 poliskandidater vilket innebar att skolans initiala uppgift var

slutförd. Skolans framgång har dock lett till att beslut har fattats om att

utbilda ytterligare 2000 poliser.

En viktig uppgift för missionen är valfrågor där man ansvarar för både

förberedelser och genomförande av val i provinsen. Den 28 oktober 2000

genomfördes lokala val i hela Kosovo vilket innebar en stor insats för

missionen.

Provinsvida val för hela Kosovo har utlysts till den 17 november i år. Valen

kommer att kräva en omfattande insats från OSSE-missionen som även denna gång

ansvarar för valens organisation, förberedelse och genomförande.

Huvudkontoret för missionen ligger i Pristina. Därutöver finns fem regionala

centra samt 16 fältkontor. Missionen har drygt 550 internationella tjänstemän,

varav cirka 30 svenskar. Tio av dessa är civilpoliser som är verksamma vid

polisskolan. OSSE-missionen leds av ambassadör Daan Everts från Nederländerna,

medan chefen för hela UNMIK är dansken Hans Haekkerup.

8.2.4 Kroatien

OSSE-missionen i Kroatien etablerades 1996 med ett mandat inriktat på mänskliga

rättigheter, rättsstatens principer samt förtroendeskapande åtgärder mellan

landets befolkningsgrupper. Verksamheten är inriktad på att stödja den kroatiska

regeringens genomförande av de internationella åtaganden landet har gjort inom

dessa områden. Missionens konkreta arbete fokuserar till stor del på frågor

relaterade till flyktingåtervändande, som att underlätta för återvändande serber

som lever i minoritet i Kroatien.

Kroatien har genomgått en positiv politisk utveckling sedan president Franjo

Tudjman avled i december 1999 och en ny mer demokratiskt sinnad regering

tillträdde i januari 2000. Betydande framsteg har gjorts inom de områden där

OSSE är verksamt.

Framsteg har bl.a. skett inom polisområdet. Den separata civilpoliskomponent som

funnits inom missionen sedan 1998, då OSSE övertog FN/UNTAES civilpolismandat

för östra Slavonien, har kunnat avslutas under år 2000. Återstående polisfrågor

har därmed integrerats i den övriga missionen.

De framsteg som skett i Kroatien har inneburit att missionens storlek stegvis

har kunnat minska från 280 personer i början av år 2000 till 100 personer i juni

2001. Även det svenska personalbidraget har minskat och uppgår i juni 2001 till

två personer. Missionen, som har sitt huvudkontor i Zagreb, leds av ambassadör

Bernard Poncet från Frankrike. Utöver huvudkontoret finns tre regionala center i

Knin, Vukovar och Sisak samt 15 fältkontor.

8.2.5 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)

OSSE-missionen i Skopje inrättades 1992 med ett mandat inriktat på att förhindra

spridning av konflikter från övriga delar av det forna Jugoslavien till

Makedonien. Därutöver är missionens uppgift att i dialog med regeringen,

politiska aktörer och civila samhället bidra till ökad stabilitet i landet.

En viktig uppgift har varit att genom förtroendeskapande åtgärder försöka dämpa

de spänningar mellan den slaviska befolkningsmajoriteten och den albanska

minoriteten som eskalerat under 2001.

OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter har länge spelat en

aktiv roll och varit starkt engagerad i den interetniska frågan. År 1999 använde

sig Högkommissarien för första gången av sin möjlighet att utfärda en tidig

varning till OSSE:s deltagande stater med anledning av den försämrade

interetniska situationen i Makedonien. Högkommissarien har bl.a. varit

pådrivande för att få till stånd högre utbildning på albanska och står bakom

kompromissen om att inrätta "The University of South East Europe" i Tetovo, som

är det första lagliga universitetet i landet för utbildning på albanska.

Max van der Stoel, OSSE:s förre Högkommissarie för frågor om nationella

minoriteter, utsågs den 1 juli i år till OSSE-ordförandens särskilda sändebud

för Makedonien.

Den spända situationen i landet har gjort att missionen under våren förstärkts

från åtta personer till 26. Majoriteten av dessa är övervakare med uppgift att

följa och rapportera om utvecklingen av den politiska situationen. Arbetet leds

av ambassadör Craig Jenness från Canada. Sverige har ställt en person till

missionens förfogande.

8.3 Centralasien

OSSE har etablerat närvaro i alla fem länder i Centralasien. Missionen i

Tadzjikistan, som öppnades år 1994, har ett ganska omfattande mandat där även en

aktiv roll för missionen som stöd i den interna politiska dialogen utmejslas.

Övriga fyra missioner påbörjade sin verksamhet mellan 1995 (Uzbekistan) och år

2000. Dessa kontor kallas för center och har mandat som omfattar främjandet av

OSSE:s principer och normer.

Många frågor i Centralasien är av regional betydelse, såsom problemet med

tillgången på rent vatten. Därför har OSSE försökt få länderna i Centralasien

att tillsammans arbeta kring dessa frågor. Detta har dock mött vissa svårigheter

då vissa av länderna motsätter sig en regional ansats. Under det österrikiska

ordförandeskapet i OSSE i november år 2000 möttes dock ministrar från alla fem

länder i Uzbekistans huvudstad Tasjkent och skrev under gemensamma slutsatser om

regionala insatser för bekämpning av narkotika, internationell brottslighet och

terrorism i regionen.

Det rumänska ordförandeskapet utsåg i maj 2001 den tyske ambassadören Wilhelm

Höynck till personlig representant för frågor relaterade till Centralasien.

Höynck var OSSE:s förste generalsekreterare åren 1993-1995.

8.3.1 Kazakstan

OSSE-centret i Kazakstan upprättades år 1998 i den tidigare huvudstaden Almaty.

Trots att Astana utsågs till ny huvudstad år 1997 och myndigheterna successivt

flyttat norrut till denna stad, har centret än så länge beslutat stanna i

Almaty. Centrets huvudsakliga uppgift är att tillsammans med regeringen verka

för genomförandet av OSSE:s principer och normer. Mandatet understryker även

vikten av ett regionalt fokus på arbetet.

Under året har centret bl.a. fokuserat på att gentemot regering och parlament

följa upp ODIHR:s rekommendationer rörande vallagstiftningen samt arbetat med

lagstiftningen rörande massmedia. Centret har även aktivt verkat för enskilda

organisationers arbete med främjande av mänskliga rättigheter.

Vid centret arbetar tre internationella tjänstemän och arbetet leds av

ambassadören Herbert Salber från Tyskland.

8.3.2 Kirgizistan

OSSE-centret i Kirgizistans huvudstad Bisjkek etablerades 1998. Centret arbetar

för att stödja Kirgizistans vidare integration i OSSE-kretsen. Mandatet

refererar allmänt till OSSE:s breda verksamhetsområde och lägger särskild fokus

på regionala aspekter.

Kirgizistan gjorde under 1990-talet vissa positiva framsteg vad gäller respekt

för demokrati och mänskliga rättigheter. Tyvärr visade de två val som hölls

under år 2000, till parlamentet och presidentämbetet, på bakslag i denna

process. Inget av dessa val, som övervakades av ODIHR, nådde upp till de

internationella krav som finns för genomförande av fria och rättvisa val.

Oroligheter har under senare tid utspelat sig i södra Kirgizistan, i gränslandet

mellan Tadzjikistan och Uzbekistan i den tättbefolkade och multietniska

Ferganadalen. Den spända situationen i området förstärks ytterligare av att den

islamistiska gerillan här spelar en aktiv roll. OSSE-centret övervakar och

rapporterar noga om den säkerhetspolitiska utvecklingen i området och har, för

att förstärka sina möjligheter att följa konflikten, under år 2000 öppnat ett

fältkontor i staden Osj.

Centret har fem internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör Jerzy

Wieclaw från Polen.

8.3.3 Tadzjikistan

OSSE:s mission i Tadzjikistan var organisationens första kontor i Centralasien

då det öppnade 1994. Missionens huvudkontor ligger i huvudstaden Dusjanbe och

runt om i landet finns i dag fem fältkontor. Missionens mandat har utvecklats

under åren men dess huvudsakliga uppgift ligger i att övervaka och rapportera om

det politiska läget, stödja demokratibyggnad och respekten för mänskliga

rättigheter samt bidra till försoning och dialog mellan folkgrupperna. Missionen

stödjer vidare den oberoende ombudsmannen i Tadzjikistan samt ger kontinuerligt

stöd till journalister och aktiva inom media. OSSE står, i den fredsuppgörelse

som slöts efter inbördeskriget 1997, som en av garanterna för freden.

I februari 2000 hölls för första gången i landets historia ett val till

parlamentet där flera partier deltog. Valet övervakades av ODIHR, men nådde på

flera viktiga områden inte upp till de krav som satts upp för genomförandet av

fria och rättvisa val.

Missionen består av 15 internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör

Marc Gilbert från Frankrike.

8.3.4 Turkmenistan

OSSE:s center i Turkmenistans huvudstad Asjgabad påbörjade sin verksamhet år

1999 som en av de få internationella organisationerna som finns representerade i

landet. Centret försöker stödja och bidra till förbättring av Turkmenistans

bristande respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

Mandatet för President Nijazov förlängdes år l999 till att gälla på livstid. Det

internationella samfundet har haft svårigheter att samarbeta med Nijazov och

innevarande år har, liksom förra året, präglats av myndigheternas trakasserier

av religiösa minoriteter och arresteringar av politiskt oliktänkande.

Övervakning av säkerhetspolisen, förföljelser och stora svårigheter att få

tillstånd att lämna landet präglar vardagen för oppositionella, inklusive

journalister.

Vid missionen arbetar fyra internationella tjänstemän och arbetet leds av

ambassadör Istvan Venczel från Ungern.

8.3.5 Uzbekistan

När OSSE-närvaron i Uzbekistan etablerades 1995 var syftet att denna skulle

verka som ett sambandskontor för alla fem länder i Centralasien. Då alla länder

i regionen nu har etablerat egna OSSE-kontor beslöt OSSE i slutet av år 2000 att

centret i Uzbekistans huvudstad Tasjkent endast skall fokusera sin verksamhet

till Uzbekistan.

Centrets huvuduppgift är att hålla en nära dialog såväl med regeringen, och

lokala myndigheter som med enskilda organisationer i frågor som relaterar till

OSSE:s verksamhet.

I november 2000 var OSSE-centret nära involverat i organiserandet av en regional

konferens under OSSE:s och FN:s ledning i Tasjkent rörande narkotikasmuggling,

internationellt organiserad brottslighet och terrorism, vilken samlade ministrar

från alla fem länder i Centralasien.

Centret har fyra internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör

Gantcho Gantchev från Bulgarien. Sverige har ställt en medarbetare till

kontorets förfogande.

8.4 Södra Kaukasus

Det internationella samfundet står inför ett antal stora politiska och

ekonomiska utmaningar i södra Kaukasus. Denna region, som länge tillhörde

Sovjetunionen, inbegriper staterna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Sedan

självständigheten har Georgien sökt stärka sina relationer med väst, Nato och

internationella organisationer. Samtidigt har landet skakats av inbördes

konflikter och förlorat kontrollen över delar av sitt territorium. Ryssland vill

bibehålla sitt inflytande i Södra Kaukasus och har sitt främsta brohuvud i

Armenien. I det oljerika Azerbajdzjan balanserar en åldrande president mellan

stormaktsintressen. I Nagorno-Karabachkonflikten råder vapenvila sedan 1994. Det

stora antalet azeriska internflyktingar och en allmän känsla av fientlighet i

de breda folklagren i Azerbajdzjan och Armenien utgör de främsta hindren för en

fredsuppgörelse.

OSSE har varit engagerat i södra Kaukasus sedan början av 1990-talet och har

sedan sommaren 2000 missioner i samtliga tre stater. Den största missionen

etablerades 1992 i Georgien och sysselsätter över 60 internationella tjänstemän.

Även OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter (HCNM) och

kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter (ODIHR) är verksamma i

regionen. OSSE:s uppgifter är främst att bistå länderna med att förebygga och

lösa konflikter, främja demokrati och mänskliga rättigheter, stärka rättsstaten

samt förhindra att stridigheterna i Tjetjenien i Ryssland sprider sig till Södra

Kaukasus.

Samarbetet mellan OSSE och andra internationella aktörer i Södra Kaukasus har

stärkts på senare tid, vilket varit en viktig fråga för det svenska

EU-ordförandeskapet. EU:s ministertrojka under ledning av utrikesministern

besökte, liksom OSSE:s ordförande den rumänske utrikesministern Geoana, Södra

Kaukasus med separata delegationer i februari.

8.4.1 Armenien

OSSE upprättade kontor i Armeniens huvudstad Jerevan i februari 2000.

OSSE-kontorets mandat baserar sig på OSSE:s breda säkerhetsbegrepp. Såväl

mänskliga rättigheter som ekonomiska och miljörelaterade frågor faller därför

inom kontorets arbetsområde. Man har dock inte i uppgift att bevaka eller medla

i Nagorno-Karabachkonflikten.

Under år 2000 etablerade OSSE-kontoret arbetsrelationer med myndigheter,

parlamentet och det civila samhället samt förde samman dessa till dialog.

Kontoret har vidare arbetat för inrättandet av en ombudsman och rekommenderat

förbättringar i Armeniens lagstiftning, inte minst i syfte att hjälpa landet att

efterleva åtaganden gentemot Europarådet. OSSE-kontoret samarbetar med andra

internationella aktörer om åtgärder mot korruption. Man genomför dessutom ett

antal gränsöverskridande projekt inom den ekonomiska dimensionen.

OSSE/ODIHR övervakade parlamentsvalet i Armenien 1999, som i stort bedömdes

utgöra ett framsteg jämfört med tidigare val men inte fullt kunde leva upp till

internationella kriterier för fria och rättvisa val.

Personalen utgörs av sex internationella medarbetare och åtta lokalt anställda

armenier. Chef är ambassadör Roy Reeve från Storbritannien.

8.4.2 Azerbajdzjan

OSSE upprättade kontor i Azerbajdzjans huvudstad Baku i juli 2000.

OSSE-kontorets mandat baserar sig på OSSE:s breda säkerhetsbegrepp. Såväl

mänskliga rättigheter som ekonomiska och miljörelaterade frågor faller därför

inom kontorets arbetsområde. Man har dock inte i uppgift att bevaka eller medla

i Nagorno-Karabachkonflikten.

Som exempel på OSSE-kontorets verksamhet kan nämnas utbildning av

gräsrotsorganisationer i övervakning av de mänskliga rättigheterna. Samarbete

pågår dessutom med den internationella organisationen för migration (IOM) om

åtgärder mot människohandel, samt med Europarådet om modernisering av

medialagstiftningen.

OSSE/ODIHR övervakade de azeriska parlamentsvalen i november 2000 och januari

2001. Valen bedömdes ha brister på ett flertal punkter och levde inte upp till

internationella kriterier för fria och rättvisa val.

Personalen utgörs av sex internationella medarbetare och fyra lokalt anställda

azerier. Chef är ambassadör Alexander Cornelissen från Nederländerna. Sverige

ställer en person OSSE-kontorets förfogande.

8.4.3 Nagorno-Karabachkonflikten och Minskgruppens arbete

Konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan har pågått sedan slutet av

1980-talet och främst handlat om Nagorno-Karabach, som är ett område i västra

Azerbajdzjan, stort som Nordirland och till övervägande delen befolkat av

kristna armenier. Då vapenvilan trädde i kraft 1994 hade konflikten skördat

mellan 20 000 och 30 000 människoliv och drivit över en miljon människor på

flykt. Bortsett från smärre lokala incidenter respekteras vapenvilan än idag.

OSSE:s medling i Nagorno-Karabachkonflikten inleddes 1992 och sker inom ramen

för den s.k. Minskgruppen. Denna grupp samlar ett tiotal stater - inklusive

parterna i konflikten - och leds av ett samord-förandeskap bestående av

Frankrike, Ryssland och USA. Sverige är representerat i Minskgruppen.

Fredsprocessen har varit ryckig. Ett momentum byggdes upp under våren, men

tappades då ett planerat möte mellan parterna och samordförandeskapet i juni

sköts upp på obestämd tid. Orsaken var främst att de bägge presidenterna behövde

mer tid att förbereda sina hemmaopinioner på de oundvikliga kompromisser som en

fredsuppgörelse skulle innebära.

För Nagorno-Karabachkonflikten har OSSE:s ordförandeskap en personlig

representant, som är ambassadör Andrzej Kasprzyk från Polen. Dennes uppgift är

skapa förtroende mellan parterna genom att bl.a. upprätthålla kontakt mellan de

politiska och militära ledarskapen samt övervaka vapenvilan. Inom

OSSE-sekretariatet i Wien pågår sedan 1992 förberedelser för en eventuell

fredsbevarande operation i OSSE:s regi.

En fredsuppgörelse om Nagorno-Karabach skulle ställa stora krav på nya och

snabba finansiella och personella resurser, vilka måste tillföras av OSSE:s

medlemsländer. Förväntningarna på bl.a. Sverige att bidra kan bli stora. EU har

under det svenska ordförandeskapet stärkt sitt engagemang i Södra Kaukasus,

inklusive i Nagorno-Karabachkonflikten.

8.4.4 Georgien

OSSE upprättade 1992 en mission i Georgien.

OSSE arbetar med ett flertal uppgifter i Georgien. Tillsammans med OSSE:s

ordförandeland medlar missionen mellan parterna i Sydossetien-konflikten. De

politiska förhandlingarna försvårades av att utbrytarrepubliken Sydossetien

anordnade en konstitutionell folkomröstning under våren. Förhandlingarna om

ekonomisk återuppbyggnad och flyktingåtervändande har dock gått framåt sedan

Ryssland och Georgien kunde enas om ett nytt rehabiliteringsavtal. Den

gemensamma styrgruppen för ekonomiska frågor har återupptagit sina möten. Genom

EU-kommissionens försorg bidrar EU till ekonomisk återuppbyggnad och insamling

av handeldvapen i Sydossetien.

OSSE beslutade 1999 att upprätta en gränsövervakningsmission i Georgien med

mandat att rapportera om eventuella gränsöverträdelser mellan Tjetjenien i

Ryssland och Georgien. Inom OSSE råder enighet om att gränsövervakningen

bidragit till att hindra oroligheterna i Tjetjenien att spridas över gränsen.

Georgien har vidare stärkt de inhemska gränstrupperna med ansvar för

OSSE-observatörernas säkerhet, vilket kunnat ske med bistånd från EU och USA. En

diskussion pågår inom OSSE om en eventuell utökning av missionen till gränsen

också mellan Georgien och Ingusjetjen i Ryssland.

OSSE har mandat att främja mänskliga rättigheter och demokrati i Georgien.

OSSE-missionen i Tbilisi har bl.a. arbetat med att grunda ett kaukasiskt

journalistförbund med deltagare från alla länder i regionen och

utbrytarrepublikerna. Detta konfliktförebyggande projekt fick svenskt stöd.

OSSE/ODIHR övervakade det georgiska presidentvalet i april 2000, och

konstaterade att detta i allmänhet hade genomförts demokratiskt, men att

ytterligare åtgärder krävdes från Georgiens sida för att kunna leva upp till

internationella kriterier för fria och rättvisa val.

OSSE har blivit alltmer involverad i FN:s försök att medla i konflikten mellan

Georgien och utbrytarrepubliken Abchasien. I november 2000 genomförde OSSE och

FN en gemensam resa till Abchasien för att undersöka situationen. De två

organisationerna har ett gemensamt kontor för mänskliga rättigheter i Suchumi i

Abchasien.

Enligt det avtal som undertecknades mellan Ryssland och Georgien vid OSSE:s

toppmöte i Istanbul 1999 skulle två av de totalt fyra ryska baserna i Georgien

vara avvecklade före mitten av 2001, och en överenskommelse om avveckling av de

två andra baserna vara klar före utgången av 2001. Denna tidtabell har endast

delvis hållits.

Missionen, som är den största i Södra Kaukasus, har över 60 internationella

medarbetare, varav cirka 20 civila experter vid huvudkontoret i Tbilisi och 40

observatörer på gränsen mellan Georgien och Tjetjenien i Ryssland. Ambassadör

Jean Michel Lacombe från Frankrike är missionschef. Sverige ställer tre personer

till missionens förfogande, varav två gränsövervakare.

8.5 Andra länder

8.5.1 Moldavien

OSSE:s mission i Moldavien tillkom 1993. I samarbete med OSSE:s ordförandeland,

Ukraina och Ryssland försöker OSSE-missionen främja en politisk lösning av

Transnistrienkonflikten, baserad på territoriell integritet för Moldavien och

autonomi för Transnistrien. Förhandlingarna mellan parterna försvåras av att

enskilda personer - främst i Transnistrien - gynnas av den rådande situationen.

Valet av en ny president i Moldavien har dock givit processen ny energi. Ett

antal möten på såväl politisk nivå som expertnivå har ägt rum under våren och

sommaren.

OSSE-missionen administrerar en frivilligfond för tillbakadragandet av rysk

trupp och materiel från Moldavien. Ryssland åtog sig vid OSSE:s toppmöte i

Istanbul 1999 att genomföra reträtten före utgången av år 2002, men av både

politiska och tekniska skäl kommer detta att bli svårt. Volymerna är stora och

den transnistriska sidan vill ha ekonomisk ersättning för vapen och ammunition.

Endast mycket begränsad förstörelse och bortforslande av materiel har ägt rum.

Det finns förslag om att bygga en anläggning för industriell förstöring och

omvandling av militär materiel.

OSSE-missionen arbetar även med frågor som rör mänskliga rättigheter, och har

bl.a. genomfört ett seminarium om relationerna mellan centralmakten i Chisinau

och landets regioner. OSSE/ODIHR övervakade parlamentsvalet i Moldavien i

februari och bedömde att detta var i överensstämmelse med internationella

kriterier för fria och rättvisa val. Dock beklagade OSSE att val inte kunde

hållas i utbrytarrepubliken Transnistrien. Den fängslade Ile Ilascu har

frigivits från transnistriskt häkte efter upprepade påtryckningar från OSSE och

enskilda stater. Ilascu dömdes för terrorism i en skenrättegång i Transnistrien

i början av 1990-talet.

Under utrikesministerns ledning besökte EU:s ministertrojka Moldavien i

februari.

Förutom huvudkontoret i huvudstaden Chisinau finns ett fältkontor i Tiraspol i

utbrytarrepubliken Transnistrien. Missionen sysselsätter åtta internationella

medarbetare och leds av ambassadör William Hill från USA.

8.5.2 Ryssland/Tjetjenien

I juni återvände OSSE:s stödgrupp till Tjetjenien och öppnade kontor i staden

Znamenskoje. Stödgruppen evakuerades till Moskva 1998 då stridigheterna blossade

upp på nytt i Tjetjenien, men fortsatte alltjämt att samordna humanitära

insatser. OSSE och Europarådet är de enda internationella organisationerna med

kontor i republiken.

Gruppens återvändande till Tjetjenien utgjorde ett av Rysslands åtaganden vid

toppmötet i Istanbul 1999. Sedermera fördröjdes återvändandet, då oenighet rådde

om ett antal praktiska frågor, såsom säkerhetsskyddet.

OSSE:s ordförande, den rumänske utrikesministern Mircea Geoana, betecknade

stödgruppens återvändande till Tjetjenien som ett stort genombrott i OSSE:s

verksamhet. Vid invigningen av det nya kontoret i Znamenskoje, betonade Geoana

att en viktig fas därmed hade avslutats, men att den svåraste delen av arbetet

återstod. Frågan om stödgruppens aktiviteter kommer sannolikt även i

fortsättningen att återfinnas högt upp på OSSE:s dagordning.

Det svenska ordförandeskapet i EU har varit starkt drivande vad gäller frågan om

stödgruppens återvändande. Frågan har diskuterats såväl inom OSSE som i EU:s

bilaterala dialog med Ryssland, inklusive vid toppmötet EU-Ryssland den 17 maj.

OSSE:s stödgrupp inrättades 1995. Gruppen bistod parterna i Tjetjenienkonflikten

genom att förhandla fram ett fredsavtal 1996, och intog en ledande roll vid

anordnandet av presidentvalet 1997. Gruppen och dess chef, ambassadör Alexandru

Cornea från Rumänien, väntas fortsätta med att söka genomföra mandatet i dess

helhet, vilket omfattar stöd för den politiska processen, liksom övervakning

avseende mänskliga rättigheter och demokrati samt humanitära frågor. Stödgruppen

har en beslutad storlek på maximalt sex internationella tjänstemän.

8.5.3 Ukraina

OSSE:s projektsamordnare i Ukraina ersatte 1999 den OSSE-mission som etablerats

1994, och vars uppgifter i huvudsak bestått i konfliktförebyggande.

Projektsamordnaren, ambassadör Peter Burkhard från Schweiz, genomför projekt i

samarbete med de ukrainska myndigheterna och enskilda organisationer. Vid

projektsamordnarens kontor i Kiev arbetar även två internationella tjänstemän

och fem lokalt anställda medarbetare.

Projektsamordnarens verksamhet syftar till att reformera lagstiftning och

institutioner, och därmed stödja Ukrainas strävan att bli en modern demokrati

och rättsstat. Ett av projekten består av en genomgripande översyn av all

lagstiftning rörande mänskliga rättigheter. Projektsamordnaren ger även stöd

till Ukrainas ombudsmannainstitution och implementerar projekt för att bekämpa

människohandel och korruption. Samarbete och koordination med bland andra

Europarådet och EU för att främja mediefriheten har inletts.

OSSE/ODIHR övervakade det ukrainska presidentvalet i oktober 1999.

Observatörerna fann ett flertal oegentligheter, varför valet inte levde upp till

internationella kriterier för fria och rättvisa val.

8.5.4 Vitryssland

OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp i Vitryssland inledde sin verksamhet

1998. Under ambassadör Hans-Georg Wieck från Tyskland arbetar fyra

internationella tjänstemän på kontoret i Minsk.

Inför det vitryska presidentvalet den 9 september har OSSE:s rådgivnings- och

övervakningsgrupp försökt skapa dialog mellan regeringen och oppositionen samt

gett stöd till oberoende vitryska organisationer med uppgift att övervaka

presidentvalet. Dessa aktiviteter har inte uppskattats av de vitryska

myndigheterna, som anser att gruppen och ambassadör Wieck har agerat utanför

sitt mandat. Såväl OSSE:s ordförande som EU har uttalat sitt starka stöd för

Wieck och har engagerat sig för att lösa dessa motsättningar. Sverige har bl.a.

lämnat bidrag till arbetet med att stärka de inhemska organisationernas

kapacitet att övervaka presidentvalet.

OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp har även mandat att främja respekten

för mänskliga rättigheter. Detta sker genom att bl.a. övervaka rättegångar och

följa ett antal fall med försvunna personer, som de vitryska myndigheterna inte

har kunnat ge fullständig klarhet kring.

OSSE/ODIHR observerade inte det vitryska parlamentsvalet hösten 2000, eftersom

man inte ansåg att förutsättningar för fria och rättvisa val förelåg. Istället

sändes en teknisk utvärderingsmission till Vitryssland före valdagen i syfte att

följa valkampanjen och att rekommendera förbättringar i vallagstiftningen.

OSSE/ODIHR beslutade däremot att sända valobservatörer till presidentvalet den 9

september i år. Presidentvalets legitimitet är av stor vikt för Vitrysslands

framtida relationer med omvärlden.

Den parlamentariska trojkan, bestående av OSSE:s parlamentariker-församling,

Europarådets parlamentarikerförsamling och EU-parlamentet, skapades 1999 i syfte

att samordna de tre europeiska institutionernas politik för att främja

demokratisering i Vitryssland. Den parlamentariska trojkan har vid upprepade

tillfällen besökt landet. De vitryska stolarna i OSSE:s

parlamentarikerförsamling står tills vidare tomma, eftersom det nyvalda

parlamentet inte åtnjuter demokratisk legitimitet.

9 OSSE:s parlamentariska församling

Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s övriga

institutioner. Dialogen om hur samarbetet mellan församlingen och övriga

institutioner kan stärkas har dock intensifierats. Församlingens talman deltar

regelbundet i OSSE-trojkans möten och i ministermöten. Församlingens

internationella sekretariat, som är förlagt till Köpenhamn, arbetar nära med

OSSE:s sekretariat i Wien och andra OSSE-institutioner. Den parlamentariska

församlingen har också stärkt sitt stöd till OSSE:s fältverksamhet.

Den parlamentariska församlingens årliga möte år 2000 ägde rum i Bukarest den

6-10 juli. Övergripande teman var god samhällsstyrning, regionalt samarbete,

stärkande av demokratiska institutioner, främjande av öppenhet, upprätthållande

av respekt för rättsstatens principer och bekämpande av korruption. Vidare

antogs resolutioner om Sydöstra Europa, Vitryssland, Tjetjenien och Moldavien.

Ett resolutionsförslag om frisläppande ur transnistriskt häkte av Ilascu-gruppen

lades fram med Margareta Viklund som huvudförslagsställare. Till församlingens

talman efter danskan Helle Degn valdes rumänen Adrian Severin. Helle Degn

vinnlade sig särskilt om att göra församlingen till mindre av diskussionsforum

och mer av aktör i nära samarbete med OSSE:s övriga verksamheter, särskilt vad

gäller fältinsatser, bl.a. genom att inrätta särskilda s.k. demokratiteam. Göran

Lennmarker valdes till vice ordförande i första utskottet.

Församlingen möttes i år den 6-10 juli i Paris. Övergripande tema var

konfliktförebyggande med fokus bl.a. på den europeiska säkerhets- och

försvarspolitikens (ESPD) implikationer för OSSE-regionen samt nationella

minoriteters situation. En resolution som uppmanade till dödsstraffets

avskaffande och moratorium på avrättningar antogs också, liksom resolutioner om

Ukraina, Moldavien, Tjetjenien och Sydöstra Europa. På förslag av talmannen

Severin antogs också en resolution om att stärka öppenhet och redovisning i

OSSE, där församlingen återkommer till sin kritik av OSSE:s "demokratiska

underskott" och av att beslutsfattandet i OSSE grundas på principen om

enhällighet.

Den svenska delegationen till den parlamentariska församlingen består av åtta

riksdagsledamöter och leds av Tone Tingsgård. Församlingen kommer hädanefter att

också hålla kortare årliga vintersessioner i Wien. Nästa års möte kommer att

äga rum den 6-10 juli i Berlin.

10 Budget

Under 2000 uppgick den samlade budgeten inom OSSE till cirka 203 miljoner euro

(cirka 1,8 miljarder kronor). Den svenska bidragsdelen uppgick till cirka 71, 5

miljoner kronor.

För år 2001 uppgår den svenska bidragsdelen vid tiden för halvårsöversyn till

ungefär lika stort belopp som år 2000. Till den beslutade budgeten kan komma

behov av extrabudgetar för nya insatser under året. Under år 2000 fattades

beslut om en ny skala för stora missioner och projekt. Den nya skalan träder i

kraft i januari 2002 och gäller till 31 december 2004. Sveriges andel av

budgeten för de större missionerna och projekten uppgår oförändrat till 4,07%

och för den övriga gemensamma budgeten till 3,55 %.

Förutom den svenska andelen av den samlade OSSE-budgeten tillkommer för svensk

del kostnader för personal som Sverige ställt till OSSE:s förfogande om cirka 42

miljoner kronor och ca 3,5 miljoner för andra insatser. Till detta kommer

kostnader för valövervakning. Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet under år

2000 var därmed, exklusive valövervakningsinsatser, i storleksordningen 117

miljoner kronor.

Under senare år har OSSE:s institutioner, såsom HCNM, ODIHR och

medierepresentanten, och OSSE:s fältmissioner inom ramen för sin verksamhet i

ökande grad identifierat och presenterat konkreta konfliktförebyggande projekt,

som i allmänhet är beroende av frivilligfinansiering från OSSE:s medlemsstater.

Av budgetära skäl har Sverige enbart kunnat lämna blygsamma bidrag till sådan

projektverksamhet.

11

Förkortningar

CFE Conventional Armed Forces in Europe

(Avtal om konventionella väpnade styrkor i Europa)

CPC Conflict Prevention Centre

(Centrum för konfliktförebyggande insatser - inom OSSE-sekretariatet)

CSBM Confidence- and Security-Building Measures (förtroende- och

säkerhetsskapande åtgärder)

CSCE Conference on Security and Co-operation in

Europe (jfr ESK)

ESDP European Security and Defence Policy

(europeiska säkerhets- och försvars-politiken)

ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (europeiska

säkerhetskonferensen, jfr CSCE)

EU Europeiska unionen

(European Union)

EUMM European Union Monitoring Mission

(EU:s övervakningsorganisation på Balkan)

FN Förenta nationerna

(United Nations)

FRJ Förbundsrepubliken Jugoslavien

FYROM Former Yugoslav Republic of Macedonia

(f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)

FSC Forum for Security Co-operation

(OSSE:s säkerhetsforum)

GUSP gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken (inom EU)

HCNM High Commissioner on National Minorities

(OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter)

HLPG High Level Planning Group

(militär stabsgrupp i Wien för planering av fredsbevarande insats

i Nagorno- Karabach)

IOM International Organisation for Migration

Internationella organisationen för migration

KFOR Kosovo Force

(Natoledda fredsbevarande styrkan i Kosovo)

KUSP Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (inom EU)

Nato North Atlantic Treaty Organisation

Nordatlantiska försvarsorganisationen

NGO Non-governmental organization

(enskild organisation)

ODIHR Office for Democratic Institutions and Human Rights

(OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga

rättigheter)

OHR Office of the High Representative

(Höge representantens kontor i Bosnien)

OMIK OSCE Mission in Kosovo,

(OSSE:s del inom FN:s mission i Kosovo, jämför UNMIK)

OSCE Organization for Security and Co-operation in Europe

OSS Oberoende staters samvälde

OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

PC Permanent Council

(Ständiga rådet)

REACT Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams

(Snabb civil insatsberedskap inom OSSE)

SFOR Stabilisation Force

(Natoledda fredsbevarande styrkan i Bosnien-Hercegovina)

SFRJ Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien

(forna Jugoslavien)

UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees

(FN:s flyktingkommissarie)

UNMIK United Nations Mission in Kosovo.

(FN:s civila mission i Kosovo)

UNTAES United Nations Transitional Administration for Eastern Slavonia,

Baranja and Western

Sirmium

(FN:s övergångsadministration för östra Slavonien)

VEU Västeuropeiska unionen

WEU Western European Union

12

OSSE:s medlemsländer

Albanien Makedonien (f.d. jugoslaviska

Andorra republiken Makedonien)

Armenien Malta

Azerbajdzjan Moldavien

Belgien Monaco

Bosnien-Hercegovina Nederländerna

Bulgarien Norge

Canada Polen

Cypern Portugal

Danmark Rumänien

Estland Ryssland

Finland San Marino

Frankrike Schweiz

Förenta staterna Slovenien

Georgien Slovakien

Grekland Spanien

Heliga stolen Storbritannien

Irland Sverige

Island Tadzjikistan

Italien Tjeckien

Förbundsrepubliken Jugoslavien Turkiet

(FRJ) Turkmenistan

Kazakstan Tyskland

Kirgizistan Ukraina

Kroatien Ungern

Lettland Uzbekistan

Liechtenstein Vitryssland

Litauen Österrike

Luxemburg (= 55)

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Lindh,

Sahlin, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Larsson, Lejon, Ringholm

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar skrivelse 2001/02:13 Redogörelse för verksamheten inom

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och

första halvåret 2001.

Skr. 2001/02:13

7

1