Prop. 2001/02:144

Regeringens proposition

2001/02:144

Lag om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Prop.

2001/02:144

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 mars 2002

Göran Persson

Björn Rosengren

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Lagen föreslås ersätta lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister.

Lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter i Arbetsmarknadsverkets

arbetsmarknadspolitiska verksamhet i fråga om arbetssökande, arbetsgivare,

kontaktpersoner och andra personer som omfattas av denna verksamhet. Lagen

gäller vid helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter och

även för viss manuell behandling av sådana uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd skall vara

personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten

utför.

Lagen anger primära och sekundära ändamål för behandling av personuppgifter.

Personuppgifter får behandlas endast för de angivna ändamålen.

Begreppet databas införs som en juridisk beteckning för automatiserade

uppgiftssamlingar som används gemensamt i verksamheten.

I lagen anges under vilka förutsättningar känsliga och ömtåliga personuppgifter

samt uppgifter om lagöverträdelse som innefattar brott m.m. får behandlas.

Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ha direktåtkomst till

personuppgifter i en databas. Sådan åtkomst skall vara förbehållen de

personkategorier inom Arbetsmarknadsverket som på grund av sina arbetsuppgifter

behöver tillgång till uppgifterna.

Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna, Centrala

studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får också ha direktåtkomst till

personuppgifter i en databas.

Känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser m.m. samt

ömtåliga personuppgifter får inte användas som sökbegrepp. Regeringen, eller den

myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om begränsningar i övrigt

av de sökbegrepp som får användas.

Lagen innehåller även särskilda bestämmelser om rättelse, skadestånd,

överklagande och gallring.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2002.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 4

2 Förslag till lag om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten 5

3 Ärendet och dess beredning 9

4 Gällande rätt 9

4.1 Lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister m.m. 9

4.2 Personuppgiftslagen 12

5 En ny lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten 15

5.1 En författningsreglering behövs 15

5.2 Lagens tillämpningsområde 17

5.3 Förhållandet till personuppgiftslagen 20

5.4 Personuppgiftsansvar 21

5.5 Ändamålen med behandlingen m.m. 23

5.6 Databaser i stället för register 26

5.7 Behandling av känsliga personuppgifter m.m. 29

5.8 Direktåtkomst och utlämnande av personuppgifter 35

5.9 Sökbegrepp och sambearbetning 39

5.10 Information till den registrerade 42

5.11 Rättelse, skadestånd och straff 44

5.12 Gallring 46

5.13 Överklagande 47

5.14 Säkerhetsåtgärder och anmälan till tillsynsmyndighet 48

5.15 Sekretess 49

6 Ikraftträdande och kostnader m.m. 50

6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 50

6.2 Kostnader m.m. 50

7 Författningskommentar 50

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Behandling av

personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (Ds 2001:67) 57

Bilaga 2 Promemorians lagförslag 58

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 62

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 63

Bilaga 5 Lagrådets yttrande 67

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2002 70

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

2

Förslag till lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i

Arbetsmarknadsverkets arbetsmarknadspolitiska verksamhet som gäller

arbetssökande, arbetsgivare, kontaktpersoner och andra personer som omfattas av

denna verksamhet.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om

uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling

personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt

särskilda kriterier.

Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även

om den registrerade motsätter sig behandlingen.

Förhållandet till personuppgiftslagen

2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter

inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, om inte annat följer av denna lag

eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller annars av 2 §

personuppgiftslagen.

Personuppgiftsansvar

3 § Arbetsmarknadsstyrelsen är personuppgiftsansvarig för den behandling av

personuppgifter som styrelsen utför. En länsarbetsnämnd är ansvarig för den

behandling nämnden utför.

Ändamål m.m.

4 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla

personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bara om det behövs

för

1. handläggning av ärenden som rör den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

2. publicering av platsinformation,

3. planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning, resultatredovisning och

utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

4. framställning av avidentifierad statistik, och

5. samarbete på det arbetsmarknadspolitiska området inom Europeiska unionen och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt enligt överenskommelsen den 6 mars

1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad1.

5 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla

personuppgifter för tillhandahållande av information som behövs inom

1. Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala

studiestödsnämndens eller arbetslöshetskassornas verksamhet, som underlag för

beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd, samt

2. Riksskatteverkets och skattemyndigheternas verksamhet som underlag för beslut

om och kontroll av skatt.

6 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar

föreskrifter om begränsningar av ändamålen i 4 § samt om begränsningar av vilka

personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.

Arbetsmarknadspolitisk databas

7 § I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får det finnas en samling

personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i

verksamheten för de ändamål som anges i 4-6 §§ (arbetsmarknadspolitisk databas).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

8 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) och

personuppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § samma lag om

uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av

det.

9 § I en arbetsmarknadspolitisk databas får inga andra känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) behandlas än

sådana som avslöjar etniskt ursprung eller rör hälsa.

Känsliga personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung eller rör hälsa,

personuppgifter om sociala förhållanden samt omdömen, slutsatser eller andra

värderande upplysningar om en enskild, får behandlas i en databas endast om de

har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det och den

enskilde skriftligen har samtyckt till detta. Angående återkallelse av ett

sådant samtycke gäller vad som föreskrivs i 12 § första stycket

personuppgiftslagen (1998:204).

10 § Sådana personuppgifter som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)

samt uppgifter om att den enskilde har vårdats med stöd av socialtjänstlagen

(2001:453) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529) får

inte behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Direktåtkomst och utlämnande av personuppgifter

11 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ha direktåtkomst

till personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas. Sådan

åtkomst skall vara förbehållen de personkategorier som på grund av sina

arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

direktåtkomst enligt första stycket.

12 § Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna, Centrala

studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till

personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas om det behövs

för de ändamål som avses i 5 §. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka

personuppgifter som får omfattas av direktåtkomst.

13 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för

automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter

om vilka personuppgifter som får lämnas ut på medium för automatiserad

behandling till myndigheter och enskilda.

Sökbegrepp

14 § Sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen

(1998:204) samt ömtåliga personuppgifter som avses i 9 § andra stycket eller 10

§ får inte användas som sökbegrepp. Uppgift om kod för arbetshandikapp får dock

användas som sökbegrepp för att underlätta förmedling av arbete åt

arbetshandikappade samt för att framställa avidentifierad statistik.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

begränsningar i övrigt av de sökbegrepp som får användas.

Rättelse och skadestånd

15 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och

skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Gallring

16 § Uppgifter om arbetssökande i en arbetsmarknadspolitisk databas skall

gallras två år efter utgången av det år då behandlingen av uppgifterna har

avslutats i ett ärende hos den handläggande myndigheten.

Uppgifter som har avskiljts för statistikändamål skall gallras tio år efter

avskiljandet.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela

föreskrifter om undantag från dessa gallringstider när det gäller bevarande av

material för forskningens behov. Sådant material skall lämnas över till en

arkivmyndighet.

Ytterligare föreskrifter

17 § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka personuppgifter

som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

begränsningar av de personuppgifter som får behandlas i en

arbetsmarknadspolitisk databas.

Överklagande

18 § En myndighets beslut om rättelse eller om avslag på ansökan om

information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2002, då lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister upphör att gälla.

2. Den äldre lagens bestämmelser om gallring och registerinnehåll gäller dock

fortfarande i fråga om uppgifter och handlingar som har tillförts ett

arbetsförmedlingsregister och Arbetsmarknadsstyrelsens centrala

statistikregister före den 1 augusti 2002.

3. Bestämmelserna i denna lag skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober

2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som påbörjats före

den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för ett visst bestämt

ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjades före den 24 oktober 1998.

3 Ärendet och dess beredning

Arbetsmarknadsstyrelsen inkom våren 2001 med en promemoria med förslag till ny

lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

(N2001/4641/A). Med anledning av förslaget har inom Näringsdepartementet

upprättats en departementspromemoria - Behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten (Ds 2001:67). I departementspromemorian

föreslås en ny lag om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Lagen föreslås ersätta lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister. En sammanfattning av promemorians förslag finns i

bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

I november 2001 sändes departementspromemorian ut till ett antal

remissinstanser. För att möjliggöra att en ny lag skall kunna träda i kraft i

anslutning till halvårsskiftet 2002 har promemorian behandlats vid ett

remissammanträde den 7 januari 2002 till vilket flertalet remissinstanser

ingivit skriftliga yttranden. En förteckning över remissinstanserna finns i

bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena och protokoll från

remissammanträdet finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2001/4641/A).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att inhämta Lagrådets yttrande över

det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter

behandlas i avsnitt 5.5 och 5.7 samt i författningskommentaren. Därutöver har

vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Gällande rätt

4.1 Lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister m.m.

Den nu gällande författningsregleringen av arbetsförmedlingsregister antogs år

1994 efter regeringens förslag i proposition Lag om arbetsförmedlingsregister

(prop. 1993/94:235, bet. 1993/94:AU24, rskr. 1993/94:330). I propositionen

föreslogs att hanteringen av vissa av Arbetsmarknadsverkets personregister

skulle lagregleras. Denna lagreglering ersatte de tillstånd från

Datainspektionen på vilka den dåvarande registreringen vilade.

Lagen om arbetsförmedlingsregister innebär att ett arbetsförmedlingsregister får

föras med hjälp av automatisk databehandling för varje offentlig

arbetsförmedlings och varje arbetsmarknadsinstituts verksamhetsområde och att

ett centralt statistikregister får föras vid Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) (1

§).

I lagens 2 § anges att ett arbetsförmedlingsregister får användas för

handläggning av ärenden som rör platsförmedling, arbetsförberedande åtgärder i

form av vägledning, utbildning och arbetslivsinriktad rehabilitering samt andra

arbetsmarknadspolitiska program som föreskrivs i lag eller förordning, för

publicering av platsinformation, för planering, metodutveckling, tillsyn,

uppföljning och utvärdering av verksamheten, för framställning av statistik och

arbetsförmedlingssamarbete enligt en överenskommelse den 6 mars 1982 om en

gemensam nordisk arbetsmarknad och inom ramen för avtalet om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet. Genom en lagändring som träder i kraft den 1 juli

2002 införs även sekundära ändamål i en ny 2 a §.

AMS centrala statistikregister får användas för att framställa avidentifierad

statistik som underlag för planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning och

resultatredovisning (3§).

Ett arbetsförmedlingsregister får enligt 4 § innehålla uppgifter om den som är

eller har varit anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen

eller inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut, om arbetsgivare som har anmält

lediga platser, som medverkar eller har medverkat i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder eller som en arbetssökande har lämnat uppgifter om och kontaktpersoner.

För en arbetssökande får i ett arbetsförmedlingsregister registreras uppgifter

om bl.a. namn och personnummer, adress, arbetslöshet, arbets- och

uppehållstillstånd, kod för medborgarskap, körkort och tillgång till bil,

utbildning, arbetslivserfarenhet, speciell kompetens, sökt arbete, önskemål om

arbetstid och arbetets varaktighet och beslut om arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Även kod för arbetshandikapp får registreras med den arbetssökandes skriftliga

samtycke (5 §). Om det har väsentlig betydelse för handläggningen av ärenden som

rör den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får med den arbetssökandes

skriftliga samtycke därtill, i form av daganteckning, registreras förekomst av

intyg och utlåtande av läkare eller skrivelse från myndigheter, redovisade

arbetshinder, sociala och ekonomiska förhållanden, slutsatser av utredande

samtal och handlingsplaner (6 §). Med undantag för registreringar som enbart

anger förekomst av intyg, utlåtanden eller skrivelser får sådana registreringar

bl.a. innehålla uppgift om den arbetssökandes sjukdom eller hälsotillstånd samt

omdömen och andra värderande upplysningar om den arbetssökande (7 §). Enligt 8 §

är det inte tillåtet att registrera uppgifter om att den arbetssökande

misstänks eller har dömts för brott, har avtjänat straff eller fått annan

påföljd för brott, har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen

(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller smittskyddslagen (1988:1472).

Registreringen får inte heller innehålla uppgift om att den arbetssökande

vårdats med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller varit föremål för åtgärd

enligt utlänningslagen (1989:529). För en arbetsgivare får i ett

arbetsförmedlingsregister registreras t.ex. uppgift om namn, person- eller

organisationsnummer, adress, antal anställda och kontaktpersoner (9 §).

Terminalåtkomst eller direktåtkomst till ett arbetsförmedlingsregister får

endast finnas vid den förmedling eller det institut som får föra registret (16

§). Vidare finns bestämmelser om registeransvar (15 §), utlämnande av uppgifter

på ADB-medium (17 §), sökbegrepp (20 §) samt gallring av uppgifter ur registret.

Enligt 22 § skall en arbetssökande som kan komma att registreras innan

uppgifter förs in i ett arbetsförmedlingsregister underrättas om ändamålen med

registret, de uppgifter registret får innehålla, innebörden av att samtycke till

registrering av uppgifter lämnats, de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som

gäller för registret, rätten att få information och rättelse till stånd enligt

personuppgiftslagen, de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av

uppgifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och bevarande av

uppgifter som gäller för registret.

Lagen innehåller också bestämmelser om AMS centrala statistikregister.

Riksdagen beslutade hösten 2001 om lagändringar som möjliggör ett ökat

informationsutbyte mellan de allmänna försäkringskassorna,

Riksförsäkringsverket, Centrala studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och

arbetslöshetskassorna. Genom lagändringar ges en uppgiftsskyldighet för

länsarbetsnämnderna, de allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket och

Centrala studiestödsnämnden gentemot arbetslöshetskassorna samt en

uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna gentemot de nämnda myndigheterna

och de allmänna försäkringskassorna. De uppgifter som omfattas av

uppgiftsskyldigheten skall lämnas ut utan hinder av sekretess. Vidare görs

ändringar i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister som innebär att det

blir möjligt för länsarbetsnämnderna att lämna ut uppgifter till övriga aktörer

i informationsutbytet på elektronisk väg och för dessa aktörer att få

direktåtkomst till informationen (16 a och 17 §§). Lagändringarna träder i kraft

den 1 juli 2002.

I förordning (1994:460) om arbetsförmedlingsregister finns närmare föreskrifter

om vissa koder, vad som får lämnas ut på medium för automatiserad behandling

till Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och Centrala

studiestödsnämnden m.m.

Genom tillkomsten av lagen om arbetsförmedlingsregister blev

arbetsförmedlingregistret och AMS centrala statistikregister så kallade

statsmaktsregister. Enligt 6 a § den numera upphävda datalagen (1973:289) ankom

det på Datainspektionen att meddela erforderliga föreskrifter för dessa register

i den mån sådana föreskrifter inte meddelats av regering eller riksdag.

Datainspektionen har fattat beslut rörande ADB-säkerheten för de båda

registren.2 Besluten innehåller regler om och krav på åtkomstskydd och

behörighetskontroll och att åtkomst av personuppgifter skall kunna följas genom

loggning av vem som kommit åt uppgifterna och när det skett. Besluten innehåller

vidare bestämmelser om skydd i den datakommunikation som kan förekomma genom

uppringbara linjer liksom om tillvägagångssätt när personuppgifter skall

utplånas. Även säkerhet vid reparation och service av datorutrustning regleras.

I 21 § lagen om arbetsförmedlingsregister finns bestämmelser om gallring av

uppgifter i arbetsförmedlingsregister och AMS centrala statistikregister. Av

lagrummet framgår att uppgifter om arbetssökande skall gallras två år efter

utgången av det år då ärendet avslutats samt att uppgifterna i AMS centrala

statistikregister skall gallras tio år efter det att de registrerats.

Riksarkivet har i myndighetsspecifika föreskrifter om gallring och annan

arkivhantering angett närmare föreskrifter om bevarande och gallring hos

länsarbetsnämnderna beträffande uppgifter om arbetssökande i

arbetsförmedlingsregister.3 I korthet innebär dessa bestämmelser att de

uppgifter som finns intagna i en bilaga till beslutet skall gallras efter en

viss tid medan övriga uppgifter skall bevaras och - såsom framgår av lagen om

arbetsförmedlingsregister - överlämnas till Riksarkivet. Något beslut från

Riksarkivet om gallring av de uppgifter som finns i AMS centrala

statistikregister finns inte.

Slutligen har AMS beslutat och fastställt följande föreskrifter och råd

beträffande arbetsförmedlingsregister och AMS centrala statistikregister. AMS

föreskrifter (AMSFS 1994:7) om tillämpningen av lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister, AMS allmänna råd för tillämpningen av lagen

(1994:459) om arbetsförmedlingsregister, och AMS föreskrifter för handläggningen

av frågor om arbetsförmedlingsregister och AMS centrala statistikregister. AMS

föreskrifter (AMSFS 1994:7) har beslutats efter samråd med Datainspektionen.

4.2 Personuppgiftslagen

År 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för

enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Syftet med direktivet är att

garantera dels en hög skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri och

rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter, dels en likvärdig

skyddsnivå i alla medlemsstater, så att staterna inte skall kunna hindra det

fria flödet mellan dem av personuppgifter under hänvisning till enskilda

personers fri- och rättigheter.

Den 24 oktober 1998 trädde personuppgiftslagen (1998:204) i kraft. Lagen

ersätter datalagen (1973:289) och syftar till att hindra att den personliga

integriteten kränks genom behandling av personuppgifter (1 §). Genom

personuppgiftslagen genomförs dataskyddsdirektivet och lagen följer

dataskyddsdirektivets struktur.

I likhet med direktivet reglerar personuppgiftslagen själva hanteringen av

personuppgifter och inte bara missbruk av sådana uppgifter. Det innebär att

behandling av personuppgifter som inte sker med stöd av personuppgiftslagen

eller särskilda registerförfattningar blir otillåten.

Personuppgiftslagen är generellt tillämplig och omfattar även sådana

verksamheter som faller utanför direktivet, det vill säga bland annat statens

ansvar på straffrättens område. De särregleringar i lag eller förordning som kan

behövas på olika områden förutsätts få sin plats i särskilda

registerförfattningar. Sådana bestämmelser gäller framför personuppgiftslagen.

Personuppgiftslagen är utformad så att den är teknikoberoende, det vill säga den

tillämpas på all helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter

och på manuell behandling av uppgifter i personregister. Vissa bestämmelser i

personuppgiftslagen skall beträffande manuell behandling av personuppgifter inte

börja tillämpas förrän den 1 oktober 2007.

En utgångspunkt för personuppgiftslagen är att behandling av personuppgifter är

tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i lagen. I andra fall

skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Den

personuppgiftsansvarige skall se till att personuppgifter behandlas bara om det

är lagligt (9 § a). Enligt personuppgiftslagen avses med personuppgiftsansvarig

den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för

behandlingen av personuppgifter (3 §). Med personuppgift avses all slags

information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är

i livet (3 §).

I 9 § personuppgiftslagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen av

personuppgifter. Personuppgifter skall t.ex. samlas in bara för särskilda,

uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Efter insamlingen får behandling av

uppgifterna inte ske för något ändamål som är oförenligt med det för vilket

uppgifterna samlades in.

Enligt personuppgiftslagen är det tillåtet att behandla personuppgifter efter

den registrerades samtycke (10 §). Återkallar den registrerade sitt samtycke får

ytterligare personuppgifter om denne inte behandlas (12 §). I vissa fall får

dock personuppgifter behandlas trots att samtycke från den registrerade saknas

(10 §). Det gäller till exempel om det är nödvändigt för att den

personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar

honom eller henne eller om det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift av

allmänt intresse eller för att utföra en arbetsuppgift i samband med

myndighetsutövning. Personuppgifter får också behandlas om behandlingen är

nödvändig för ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den

personuppgiftsansvarige eller tredje man till vilka uppgifterna skall lämnas ut

och en avvägning ger vid handen att den personuppgiftsansvariges berättigade

intresse av en behandling väger tyngre än den registrerades intresse av skydd.

Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,

religiös eller filosofisk övertygelse samt medlemskap i fackförening får inte

behandlas (13 §). Likaså är det förbjudet att behandla sådana personuppgifter

som rör hälsa eller sexualliv (13 §). Det är trots förbudet att behandla

känsliga personuppgifter tillåtet att göra detta i de fall som anges i 15-19 §§.

Från förbudet gäller bland annat undantag när den registrerade uttryckligen

samtyckt till behandlingen (15 §), om behandlingen är nödvändig bland annat för

att skydda vitala intressen hos den registrerade eller någon annan och den

registrerade inte kan lämna sitt samtycke eller för att fastställa, göra

gällande eller försvara rättsliga anspråk (16 §), för vissa ideella

organisationer (17 §), inom hälso- och sjukvården (18 §) samt för forskning och

statistik (19 §). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare

i fråga om automatiserad behandling föreskriva ytterligare undantag från

förbudet om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse (20 §).

Andra än myndigheter får inte behandla personuppgifter om lagöverträdelser som

innefattar brott m.m. (21 §).

Personuppgiftslagen innehåller vidare bestämmelser om den

personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om behandling

som rör honom eller henne. Den personuppgiftsansvarige skall självmant lämna

den registrerade information rörande behandlingen, när uppgifter om en person

samlas in från denne själv (23 §). Har uppgifterna samlats in från en annan

källa, skall den registrerade informeras när uppgifterna registrerats eller, om

avsikten med behandlingen är att lämna ut uppgifterna till tredje man, när

uppgifterna lämnas ut för första gången (24 §). Den personuppgiftsansvarige är

vidare skyldig att efter ansökan gratis en gång per kalenderår informera om

personuppgifter som rör sökanden behandlas eller inte samt - om sådana uppgifter

behandlas - ändamålet med behandlingen, vilka uppgifter som behandlas, varifrån

dessa uppgifter kommer och till vem de lämnas ut (26 §).

Från informationsskyldigheten finns dock undantag som är uppräknade i lagen. Det

gäller till exempel om det i lag eller annan författning finns särskilda

bestämmelser om registreringen eller utlämnandet av personuppgifter (24 §) eller

om det för uppgifterna är föreskrivet sekretess eller tystnadsplikt (27 §).

Den personuppgiftsansvarige är skyldig att rätta personuppgifter som är

felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller som annars inte har behandlats

i enlighet med personuppgiftslagen. Har felaktiga personuppgifter lämnats till

tredje man skall denne enligt huvudregeln underrättas om korrigeringsåtgärden

(28 §).

All behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad skall

anmälas till en tillsynsmyndighet (Datainspektionen). Syftet med

anmälningsskyldigheten är att göra behandlingens ändamål och dess viktigaste

egenskaper kända. Tillsynsmyndigheten skall föra register över anmälda

behandlingar. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

tillsynsmyndigheten får föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten. Av 3 §

3 personuppgiftsförordningen (1998:1191) följer att sådan anmälningsskyldighet

inte gäller för behandling av personuppgifter som regleras genom särskilda

föreskrifter i lag eller förordning. Vidare behövs ingen anmälan när den

personuppgiftsansvarige anmält till tillsynsmyndigheten att ett

personuppgiftsombud utsetts av denne. Ett personuppgiftsombud har bl.a. till

uppgift att övervaka och se till att den personuppgiftsansvarige behandlar

personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt och påpeka eventuella brister

för denne.

5 En ny lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten

5.1 En författningsreglering behövs

Regeringens förslag: De ramar för behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som är viktiga ur integritetssynpunkt skall

anges i lag. En ny lag införs som ges namnet lag om behandling av

personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget eller

lämnar det utan erinran. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det inte

är tillräckligt med en ramlagstiftning som kan kompletteras med föreskrifter.

Skälen för regeringens förslag: Informationstekniken har under de senaste

årtiondet utvecklats mycket snabbt. Tekniken erbjuder möjligheter att

effektivisera och rationalisera verksamheter av olika slag. På alla

samhällsområden pågår en fortlöpande utveckling mot en allt mer intensifierad

datorisering.

Lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister speglar den IT-miljö som var för

handen inom Arbetsmarknadsverket i början av 1990-talet. IT-utvecklingen i den

operativa verksamheten, såsom platsförmedling, ärendehandläggningsstöd,

statistikproduktion m.m., har varit mycket snabb och fått en bredd som vid

nyssnämnda tidpunkt inte var tekniskt möjlig. Den maskinella infrastrukturen

inom Arbetsmarknadsverket, såsom exempelvis datorkapacitet, är helt förändrad.

Numera tar i praktiken all verksamhet som bedrivs inom verket - även den rent

administrativa - någon form av informationsteknik till hjälp. Kommunikation och

informationsöverföring via Internet var praktiskt taget omöjlig i

Arbetsmarknadsverkets IT-verksamhet för drygt ett årtionde sedan. I dag sker en

omfattande verksamhet i en rad olika avseenden i den nya mediavärlden inom

Arbetsmarknadsverket.

Tidigare fyllde den generellt tillämpliga datalagen ut lagen om

arbetsförmedlingsregister. Lagen om arbetsförmedlingsregister bygger numera på

att personuppgiftslagen fyller ut där det inte finns några bestämmelser i

registerlagen.

Personuppgiftslagens övergångsbestämmelser har inneburit en respit för

lagstiftaren till den 30 september 2001 i fråga om anpassningen av dagens

registerreglering till personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet. Den 1

oktober 2001 inträffade avgörande förändringar i de rättsliga möjligheterna att

behandla personuppgifter. I flera avseenden är förändringarna stora, bland annat

genom att inte endast personregister utan även helt eller delvis automatiserad

behandling av personuppgifter i löpande text (ordbehandling m.m.) omfattas av

den nya regleringen.

I och med att datalagen upphörde att gälla den 30 september 2001 regleras -

förutom viss manuell behandling av personuppgifter - således all behandling av

personuppgifter av personuppgiftslagen, såvida det inte finns en särskild

registerförfattning som gäller för viss behandling av personuppgifter. En sådan

registerförfattning innebär en specialreglering i förhållande till

personuppgiftslagen i syfte att komplettera den eller i vissa delar ersätta den.

En särskild författning anses under vissa förutsättningar innebära en bättre

garanti för utformningen av integritetsskyddet i särskilt känsliga register.

Sådan författningsreglering av personregister har skett utifrån det principiella

ställningstagandet att myndighetsregister med ett stort antal registrerade

personer och ett integritetskänsligt innehåll bör vara reglerade i lag (prop.

1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB, s. 56 ff och bet. 1990/91:KU11

s. 11), vilket också framhölls i förarbetena till personuppgiftslagen (prop.

1997/98:44, s. 41). Registerförfattningar finns också i dag inom flera områden

där personuppgifter behandlas i register eller databaser såsom till exempel inom

skatt-, tull och exekutionsväsendet, socialtjänsten och kriminalvården, lag

(2001:181) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens

beskattningsverksamhet, lag (2001:184) om behandling av personuppgifter i

kronofogdemyndigheternas verksamhet och lag (2001:185) om behandling av

uppgifter i Tullverkets verksamhet, (prop. 2000/01:33), lag (2001:454) om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, (prop. 2000/01:80), lag

(2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, (prop.

2000/01:126).

Den första frågan som ställning således bör tas till är om regleringen av

behandlingen av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan

ske enbart genom en tillämpning av personuppgiftslagen eller om denna behandling

bör författningsregleras särskilt genom antingen lag eller förordning.

I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten behandlas en mängd uppgifter om bland

annat enskilda personer och uppgifterna är i många fall av integritetskänslig

natur. Enligt regeringens bedömning är arbetsmarknadsmyndigheternas

automatiserade och manuella behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten av sådan karaktär och omfattning att de

grundläggande principerna för hur dessa får behandlas bör - i likhet med vad som

gäller i dag - regleras i lag. Behovet av förändringar i förhållande till den

nu gällande registerlagen är så stora att en ny lag bör införas. Den nya lagen

föreslås få namnet lag om behandling av personuppgifter inom den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

5.2

Lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter i

Arbetsmarknadsverkets arbetsmarknadspolitiska verksamhet som gäller

arbetssökande, arbetsgivare, kontaktpersoner och andra personer som omfattas av

denna verksamhet. Behandling av uppgifter i administrativ verksamhet skall dock

inte omfattas.

Lagen skall liksom personuppgiftslagen gälla vid helt eller delvis automatiserad

behandling av personuppgifter och även för viss manuell behandling av sådana

uppgifter.

Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt lagen får utföras även om

den registrerade motsätter sig behandlingen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Riksdagens ombudsmän

har yttrat sig särskilt i denna del. AMS delar de ställningstaganden som

redovisas i promemorian. Riksdagens ombudsmän har påtalat att formuleringen att

den registrerade inte har rätt att motsätta sig viss behandling av

personuppgifter är mindre lämplig.

Skälen för regeringens förslag

Arbetsmarknadspolitisk verksamhet m.m.

Av förordningen (2001:623) med instruktion för Arbetsmarknadsverket framgår att

Arbetsmarknadsverket omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och en

länsarbetsnämnd i varje län. I länsarbetsnämnderna ingår bland annat den

offentliga arbetsförmedlingen. AMS är central förvaltningsmyndighet för allmänna

arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. Allmänna

bestämmelser om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten hos

Arbetsmarknadsverket finns i förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I denna förordning regleras bland annat

vilka huvuduppgifterna i denna verksamhet är (3 §), hur verksamhetens skall

utformas (4 §) och formerna för verksamheten (5 §). Dessa bestämmelser anger

ramen för vad som utgör arbetsmarknadspolitisk verksamhet.

Huvuduppgifterna i verksamheten är att effektivt sammanföra den som söker arbete

med den som söker arbetskraft, att främja sysselsättning och

kompetensutveckling för arbetslösa personer på en effektiv och flexibel

arbetsmarknad, att underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden

att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden, att motverka långa

tider utan reguljärt arbete, samt att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad

och på andra sätt bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt till

ökad mångfald i arbetslivet. Verksamheten skall utformas så att den stärker den

enskildes möjligheter att få eller behålla ett reguljärt arbete som så nära som

möjligt ansluter till hans eller hennes förutsättningar och önskemål, så att den

inte snedvrider konkurrensförutsättningarna för annan verksamhet, så att risken

för att reguljära arbetstillfällen trängs undan blir så liten som möjligt, så

att den anpassas till skilda förutsättningar och behov i olika delar av landet,

och så att den är förenlig med målen för ett ekologiskt hållbart Sverige.

Formerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är platsförmedling,

vägledning, arbetsmarknadspolitiska program, arbetslivsinriktad rehabilitering,

arbetslivstjänster och vissa anställningsfrämjande åtgärder. Verksamheten

omfattar även frågor om bland annat arbetstillstånd, arbetslöshetsförsäkringen,

totalförsvaret och byggnadstillstånd m.m.

De personuppgifter om en arbetssökande, en arbetsgivare eller en kontaktperson

som behövs för att genomföra den verksamhet som Arbetsmarknadsverket har i

uppdrag att bedriva enligt ovan bör enligt regeringens uppfattning omfattas av

lagen. Dessa personkategorier omfattas även av den nu gällande registerlagen.

AMS och länsarbetsnämnderna behandlar inom ramen för verksamheten i dag även

uppgifter rörande personer som inte kan kategoriseras som arbetssökande,

arbetsgivare eller kontaktpersoner, exempelvis i samband med frågor om

arbetstillstånd, arbetslöshetsförsäkringen, totalförsvaret och byggnadstillstånd

eller rörande vissa anställningsfrämjande åtgärder. Hanteringen av

personuppgifter beträffande dessa personer har tidigare skett med stöd av den

numera upphävda datalagen (1973:289) och sker från den 1 oktober 2001 med stöd

av personuppgiftslagen. Regeringen anser dock att personuppgifter rörande

samtliga personer som omfattas av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

enligt de ramar som nu ges i förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten bör regleras i samma lag. Det är emellertid

inte möjligt att i lag ange en samlad benämning på den personkrets som lagen

bör omfatta utöver huvudkategorierna arbetssökande, arbetsgivare och

kontaktpersoner. Den ram som en förordning ger beträffande vad som utgör

arbetsmarknadspolitisk verksamhet bör dock enligt regeringens uppfattning vara

tillräcklig för att kunna avgränsa denna personkategori. Lagen bör således

omfatta behandling av personuppgifter även beträffande dessa personer.

Intern administration

Hos myndigheter behandlas ofta personuppgifter även rörande frågor som ligger

utanför den direkta verksamheten. Det kan i sådana fall handla om behandling av

personuppgifter inom den interna administrationen, till exempel frågor som

gäller personal, uppgift om till vilken enhet inom en myndighet ett ärende hör,

uppgift om vem som handlägger ett visst ärende eller uppgift om vilka

specialkunskaper en handläggare besitter. Regeringen har i förarbetena till den

särskilda lagstiftningen om behandling av personuppgifter inom skatt-, tull- och

exekutionsväsendet (prop. 2000/01:33, s. 87 och 103 f) uttalat att någon

särreglering inte behövs beträffande behandling av sådana uppgifter, utan att

personuppgiftslagen är tillämplig på den interna administrationen.

Personuppgiftslagen bör därmed kunna tillämpas även på den administrativa delen

av den verksamhet som myndigheterna inom Arbetsmarknadsverket bedriver och

föreslås därför inte omfattas av den nya lagen.

Helt eller delvis automatiserad behandling samt manuell behandling

Personuppgiftslagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som är helt

eller delvis automatiserad (5 § första stycket). Lagen gäller även för annan

behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå

i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning

eller sammanställning enligt särskilda kriterier (manuell behandling) (5 § andra

stycket).

En lag som avser behandling av personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten bör omfatta samma behandlingar som personuppgiftslagen.

I dag behandlas personuppgifter vid den allmänna ärendehanteringen inom

Arbetsmarknadsverket både i manuellt hanterade personakter och automatiserat i

de två personregister som omfattas av lagen om arbetsförmedlingsregister. Det

förekommer även att personuppgifter behandlas vid annan automatiserad

informationsbehandling, exempelvis i löptext. Den automatiserade hanteringen av

personuppgifter i arbetsförmedlingsregistret (arbetsgivar- och

arbetssökanderegister) samt AMS centrala statistikregister är noggrant reglerad

i den nu gällande registerlagen, i synnerhet beträffande sådana uppgifter som

betraktas som känsliga enligt personuppgiftslagen och så kallade ömtåliga

uppgifter (se 6-8 §§ lagen om arbetsförmedlingsregister). Detta rättsliga skydd

för den personliga integriteten bör enligt regeringens mening vidmakthållas även

i den nu föreslagna lagen (se vidare avsnitt 5.7).

Arbetsförmedlingsregistret (men inte AMS centrala statistikregister) är kopplat

till manuellt hanterade personakter bland annat på så sätt att vissa känsliga

och andra ömtåliga personuppgifter får registreras i registret i form av

daganteckningar under vissa förutsättningar. I den mån uppgifterna inte får tas

in i registret kan i daganteckningen göras en hänvisning till personakten. Av

daganteckningen framgår då att anteckning om de känsliga eller ömtåliga

uppgifterna gjorts i den manuella personakten. Personakterna är inte

elektroniska i dag, men tillgängliga för sökning via vissa av uppgifterna i

arbetsförmedlingsregistret.

Eftersom vissa av personuppgiftslagens bestämmelser såvitt gäller manuell

behandling av personuppgifter inte skall tillämpas före den 1 oktober 2007 kan

gränsdragningsfrågor mellan manuell och automatiserad behandling av

personuppgifter uppstå. För vägledning i dessa frågor hänvisas till

propositionen Personuppgiftslag (prop. 1997/98:44 s. 38 ff och s. 118).

Enligt lagen tillåten behandling av personuppgifter får utföras även om den

registrerade motsätter sig det

Enligt dataskyddsdirektivet torde den behandling av personuppgifter som regleras

i lagförslaget anses tillåten utan samtycke av den registrerade med stöd av

främst artikel 7 e. Där anges att personuppgifter får behandlas om behandlingen

är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller som ett

led i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige eller tredje man

till vilken uppgifterna har lämnats ut. I artikel 14 a i direktivet föreskrivs

att medlemsstaterna skall tillförsäkra den registrerade rätten att åtminstone i

de fall som avses i bland annat artikel 7 e när som helst av avgörande och

berättigade skäl som rör hans personliga situation motsätta sig behandling av

uppgifter som rör honom, utom när den nationella lagstiftningen föreskriver

något annat. I 12 § andra stycket personuppgiftslagen föreskrivs med anledning

härav att en registrerad inte, utöver vad som följer av 11 § och 12 § första

stycket den lagen, har rätt att motsätta sig sådan behandling av personuppgifter

som är tillåten enligt personuppgiftslagen. Utformningen av 12 § andra stycket

personuppgiftslagen gör det svårt att direkt hänvisa till den. Riksdagens

ombudsmän har därtill anfört att paragrafens formulering i promemorian är mindre

lämplig eftersom avsikten inte torde vara att frånkänna den enskilde rätt att

motsätta sig behandling eller med andra ord att hävda uppfattningen att

behandling inte bör komma till stånd. Som även Riksdagens ombudsmän påtalat

avser bestämmelsen i stället att klargöra att en behandling av personuppgifter

som är tillåten enligt lagen får genomföras även om den registrerade motsätter

sig det. För att tillgodose dataskyddsdirektivets krav på nationell lagstiftning

och för att den registrerade inte i vissa fall skall kunna motsätta sig

behandling av personuppgifter, anser regeringen att det i den föreslagna lagen

bör föreskrivas att behandling av personuppgifter som är tillåten enligt lagen

får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen.

5.3 Förhållandet till personuppgiftslagen

Regeringens förslag: Personuppgiftslagen gäller vid behandling av

personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, om inte annat

följer av den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya

lagen eller annars av 2 § personuppgiftslagen.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med

regeringens.

Remissinstanserna: Endast AMS och Datainspektionen har yttrat sig i denna del.

AMS har tillstyrkt förslaget. Datainspektionen har anfört att det finns ett

värde i att ange vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall tillämpas

vid sidan av den föreslagna lagen.

Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller vissa

definitioner och grundläggande krav på när behandling av personuppgifter är

tillåten. I lagen finns vidare bl.a. bestämmelser om information till den

registrerade, om säkerhet vid behandlingen, om rättelse av uppgifter som inte

har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har

utfärdats med stöd av lagen och om skadestånd.

Personuppgiftslagen gäller för behandling av personuppgifter inom den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten om inte annat regleras särskilt. Med hänsyn

till de integritetskänsliga uppgifter som förekommer i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten bör, som regeringen anfört ovan, vissa för

behandlingen viktiga förhållanden regleras i en ny särskild lag. Enligt

regeringens uppfattning bör den nya lagen bygga på personuppgiftslagen och

endast innehålla de särbestämmelser och förtydliganden som är nödvändiga för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Lagregleringen bör dock endast innehålla

de ur integritetssynpunkt viktigaste bestämmelserna och inte vara alltför

detaljerad. Lagen kommer därför att behöva kompletteras med författningar på

lägre nivå. Det innebär att närmare avvägningar kring bland annat

integritetsskyddet kommer att ske i samband med att sådana författningar

utarbetas.

Datainspektionen har påtalat att det kan vara svårt att avgöra vilka regler i

personupgiftslagen som är tillämpliga på det område som regleras av en

speciallag. Det vore därför enligt Datainspektionens uppfattning värdefullt att

i speciallagen ange vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall

tillämpas. Lagrådet har emellertid i sitt yttrande i samband med den särskilda

lagstiftningen om nya lagar om behandling av personuppgifter inom beskattnings-

tull- och exekutionsverksamheterna, där denna teknik åtminstone delvis använts,

uttalat att lagstiftningstekniken är otillfredsställande och riskfylld (prop.

2000/01:33 s. 345). Regeringen föreslår därför, på samma sätt som skett i

lagstiftningsärendena avseende socialtjänsten och kriminalvården, att de regler

i personuppgiftslagen som är tillämpliga inte skall anges i lagen.

5.4 Personuppgiftsansvar

Regeringens förslag: Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna skall vara

personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som myndigheten

utför.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med den skillnaden

att i promemorian föreslås att den myndighet som skall utföra behandlingen är

personuppgiftsansvarig.

Remissinstanserna: Endast Riksdagens ombudsmän och Datainspektionen har yttrat

sig i denna del. Riksdagens ombudsmän har ifrågasatt vilken myndighet som är

personuppgiftsansvarig för en behandling som utförs i strid med gällande regler

och som myndigheten således inte skall utföra. Datainspektionen har anfört att

det måste framgå för den registrerade vem som är personuppgiftsansvarig.

Skälen för regeringens förslag: Med personuppgiftsansvarig avses enligt 3 §

personuppgiftslagen den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer

ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter.

Personuppgiftslagen medför ett långtgående ansvar för den

personuppgiftsansvarige att se till att all behandling av personuppgifter sker i

överensstämmelse med lagen. I propositionen Behandling av personuppgifter inom

skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 97 f), har regeringen beträffande

frågan om vilken myndighet som skall vara personuppgiftsansvarig i de där

aktuella verksamheterna gjort bedömningen att det inte är möjligt att i lag

närmare bestämma vilken myndighet i de berörda myndighetsorganisationerna som

bör vara ansvarig för olika specifika behandlingar. Utgångspunkten är i stället

att utforma regleringen så att den myndighet på vilken det ankommer att utföra

en viss behandling skall vara ansvarig för just den behandlingen.

I likhet med regeringens uppfattning i den ovannämnda propositionen är det svårt

att för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i lag närmare bestämma vilken

myndighet som bör vara ansvarig för olika specifika behandlingar av

personuppgifter. De myndigheter som kan komma i fråga för personuppgiftsansvaret

är AMS och länsarbetsnämnderna.

Riksdagens ombudsmän har ifrågasatt det lämpliga i att personuppgiftsansvaret

begränsas till behandling av personuppgifter som det ankommer på en myndighet

att utföra, eftersom oklarhet då uppkommer om vem som är personuppgiftsansvarig

för en behandling som myndigheten utför i strid mot gällande regler och som det

därmed inte ankommer på myndigheten att utföra. Med hänsyn härtill anser

regeringen att personuppgiftsansvaret bör utformas så att den myndighet som

utför en viss behandling är ansvarig för den behandlingen, oavsett om det ankom

på myndigheten att utföra behandlingen eller inte.

När det gäller frågan vilken myndighet som har personuppgiftsansvaret kan

följande synpunkter vara en lämplig utgångspunkt. Den behandling av

personuppgifter som sker vid till exempel ordbehandling bör den myndighet inom

Arbetsmarknadsverket hos vilken behandlingen faktiskt sker vara

personuppgiftsansvarig för. När uppgifter behandlas i en databas bör den

myndighet som avgör om en viss uppgift skall föras in i databasen vara ansvarig

för att den lagrade uppgiften är korrekt, eftersom det i praktiken endast torde

vara den myndigheten som har möjlighet att garantera uppgiftens riktighet. Den

behandling av uppgiften som sker därefter kan emellertid andra myndigheter bli

ansvariga för, eftersom varje myndighet ansvarar för sin behandling. När det

gäller frågor av mer övergripande natur får personuppgiftsansvarets fördelning

grundas på vilken myndighet som har befogenhet och skyldighet att utföra dessa

åtgärder. Enligt regeringens bedömning bör det i praktiken inte behöva uppstå

några problem i fråga om vem som är personuppgiftsansvarig för olika

behandlingar. En förutsättning är emellertid att det går att fastställa vilken

myndighet inom Arbetsmarknadsverket som har behandlat en viss uppgift och hur

denna uppgift har behandlats.

5.5

Ändamålen med behandlingen m.m.

Regeringens förslag: Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får

behandla personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bara om

det behövs för

1. handläggning av ärenden som rör den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

2. publicering av platsinformation,

3. planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning, resultatredovisning och

utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

4. framställning av avidentifierad statistik, och

5. samarbete på det arbetsmarknadspolitiska området inom Europeiska unionen och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt enligt överenskommelsen den 6 mars

1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad (primära ändamål).

Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla personuppgifter för

tillhandahållande av information som behövs inom

1. Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala

studiestödsnämndens eller arbetslöshetskassornas verksamhet, som underlag för

beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd, samt

2. Riksskatteverkets och skattemyndigheternas verksamhet som underlag för beslut

om och kontroll av skatt (sekundära ändamål).

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter som

begränsar dels de primära ändamål för vilka behandling är tillåten, dels vilka

personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag förutom att i

promemorian föreslås att det i lagen skall anges vilka uppgifter

arbetsmarknadsmyndigheterna får inhämta från bl.a. myndigheter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget

utan invändningar. Datainspektionen föreslår att regeringen i det fortsatta

författningsarbetet anger deländamål för hur uppgifter får användas.

Riksskatteverket (RSV), Centrala studiestödsnämnden (CSN) och LO föreslår att

arbetsmarknadsmyndigheterna skall få behandla personuppgifter för att även

tillhandahålla kronofogdemyndigheter, kommuner, Överklagandenämnden för

studiestöd respektive fackliga organisationer med information som de behöver för

sin verksamhet. Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering önskar att

forskningsändamål skall få påverka insamlandet av data. LO har även påpekat att

det är av vikt att en tydlig avgränsning görs beträffande vilka uppgifter som

får registreras.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § personuppgiftslagen får

personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare behandlas för något ändamål

som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. De särskilda

ändamål som den personuppgiftsansvarige skall ha angett när insamlingen av

uppgifter sker - eller som framgår av en särskild registerlagstiftning - och

regleringen av vilka uppgifter som får registreras anger således ramen för

behandlingen av personuppgifter. Med behandling av personuppgifter avses enligt

3 § personuppgiftslagen varje åtgärd som vidtas i fråga om personuppgifter,

vare sig det sker på automatisk väg eller inte. Detta innebär att utlämnande av

uppgifter från ett register eller en databas i en verksamhet till en annan

verksamhet utgör behandling i personuppgiftslagens mening.

Primära ändamål

I dag får arbetsförmedlingsregistret och AMS centrala statistikregister föras

för vissa särskilt angivna primära ändamål. Arbetsförmedlingsregistret får

användas för

1. handläggning av ärenden som rör platsförmedling, arbetsförberedande åtgärder

i form av vägledning, utbildning och arbetslivsinriktad rehabilitering samt

andra arbetsmarknadspolitiska program som föreskrivs i lag eller förordning,

2. publicering av platsinformation,

3. planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning och utvärdering av

verksamheten,

4. framställning av statistik, och

5. arbetsförmedlingssamarbete enligt överenskommelsen den 6 mars 1982 om en

gemensam nordisk arbetsmarknad och inom ramen för avtalet om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (2 § lagen om arbetsförmedlingsregister).

AMS centrala statistikregister får användas för att framställa avidentifierad

statistik som underlag för planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning och

resultatredovisning (3 § lagen om arbetsförmedlingsregister).

Även i fortsättningen bör en behandling av uppgifter få ske för ovan angivna

ändamål. Den nya lagen bör därför ha samma ändamål dock med det tillägget att

handläggning av ärenden bör omfatta hela den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten och inte begränsas till de i punkten 1 angivna ärendena.

Sekundära ändamål

I propositionen Ökat informationsutbyte mellan arbetslöshetsförsäkringen,

socialförsäkringen och studiestödet (prop. 2000/01:129 s. 67 f och 73 ff)

behandlas frågan om möjligheten att lämna ut uppgifter mellan myndigheter på

elektronisk väg och direktåtkomst till elektroniskt lagrad information. Enligt

personuppgiftslagen får ett utlämnande av uppgifter inte ske utan att det

omfattas av ändamålet med behandlingen av personuppgifter i verksamheten. I

propositionen föreslås att det görs en uppdelning av ändamålen i

arbetsförmedlingsregistret i primära och sekundära ändamål. En sådan uppdelning

har även gjorts i de olika lagarna om behandling av personuppgifter inom skatt,

tull och exekution. Syftet med uppdelningen är att göra tydligt hur uppgifterna

får användas i den egna verksamheten och hur de får behandlas för att lämnas ut

till andra.

Riksdagen har under hösten 2001 beslutat om de föreslagna lagändringarna vilka

träder i kraft den 1 juli 2002. Från denna tidpunkt kommer således i lagen om

arbetsförmedlingsregister att gälla ytterligare ett ändamål (sekundärt) för

vilket uppgifter i ett arbetsförmedlingsregister får behandlas. Uppgifter kommer

att få behandlas i registret av länsarbetsnämnder för tillhandahållande av

information som behövs i Riksförsäkringsverkets, de allmänna

försäkringskassornas, Centrala studiestödsnämndens och arbetslöshetskassornas

verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och

andra stöd åt enskild (2 a §). Uppdelningen av ändamål i primära och sekundära

bör finnas även i den nu föreslagna lagen. Regeln i 2 a § bör därför föras över

till den nya lagen.

Redan i dag får regeringen föreskriva att vissa uppgifter får lämnas ut på

medium för automatisk databehandling till Riksskatteverket och

skattemyndigheterna (17 § tredje stycket lagen om arbetsförmedlingsregister samt

4 § andra stycket förordningen [1994:460] om arbetsförmedlingsregister).

Eftersom sådant utlämnande av uppgifter är vanligt förekommande och utgör

behandling av uppgifter enligt personuppgiftslagen, bör även tillhandahållande

av uppgifter till Riksskatteverket och skattemyndigheterna omfattas av de

sekundära ändamålen.

Inhämtande av uppgifter

I promemorians lagförslag föreslås att arbetsmarknadsmyndigheterna skall få

inhämta uppgifter om vissa utbetalda medel från bl.a. myndigheter för behandling

i databasen i enlighet med den nuvarande regleringen i 14 §

arbetsförmedlingsregisterlagen. Regeringen gör dock bedömningen att de

personuppgifter som arbetsmarknadsmyndigheterna enligt 14 § lagen om

arbetsförmedlingsregister och 21 § förordningen (1997:835) om

arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 juli 2002 får inhämta omfattas

av de primära ändamålen. Dessa personuppgifter får därmed behandlas i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Någon särskild lagregel erfordras därför

inte.

Ytterligare föreskrifter m.m.

I 9 § personuppgiftslagen anges grundläggande krav på behandling av

personuppgifter.

Av 9 § a, d-f framgår att personuppgifter får behandlas bara om det är lagligt,

att de inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket

uppgifterna samlades in, att de personuppgifter som behandlas skall vara

adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen och att

inte fler uppgifter får behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till

ändamålet med behandlingen. De ändamål för vilka uppgifterna får behandlas utgör

därför ramen för vilka uppgifter som får behandlas och hur de får användas.

LO har anfört att det i lagen bör preciseras vilka uppgifter som får behandlas

för de olika ändamålen. Enligt regeringens uppfattning är det tillräckligt att

lagen genom ändamålsbestämmelserna och bestämmelserna om behandling av känsliga

och ömtåliga personuppgifter anger ramarna för den tillåtna behandlingen. Det

bör enligt regeringens bedömning inte utgöra någon risk för intrång i den

personliga integriteten att låta regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, meddela föreskrifter om begränsningar av de primära ändamål för vilka

behandling är tillåten och begränsningar av vilka personuppgifter som får

behandlas för ett visst ändamål. Lagrådet har i samband med sin behandling av

bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter anfört att Lagrådet

förutsätter att regeringen utnyttjar sin befogenhet att meddela föreskrifter om

vilka personuppgifter som får behandlas för ett viss ändamål till att ange

bestämda restriktioner för behandling av känsliga personuppgifter (se avsnitt

5.7).

En del av de uppgifter som behandlas av myndigheterna inom Arbetsmarknadsverket

är av integritetskänslig natur. Utgångspunkten är att alla uppgifter som är

nödvändiga för det ändamål för vilket behandlingen får utföras får behandlas i

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Det innebär i sin tur inte att varje

uppgift hos myndigheterna inom Arbetsmarknadsverket skall få behandlas

automatiserat och få vara sökbar av vem som helst. Personuppgiftslagens krav på

att den personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga tekniska och

organisatoriska åtgärder för att skydda de uppgifter som behandlas (31 §) är

avsedda att förebygga missbruk. Systemet för behandling av personuppgifter inom

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste därför bygga på en hög grad av

säkerhet och förutsätta att det finns behörighetskoder för användarna. Även

andra tekniska begränsningar i åtkomsten måste övervägas i det fortsatta

författningsarbetet. Regeringen avser att vid det fortsatta författningsarbetet

ta ställning till Datainspektionens förslag att ange deländamål för hur

uppgifter i databaser får användas.

Beträffande RSV:s, CSN:s och LO:s förslag att arbetsmarknadsmyndigheterna även

skall få behandla personuppgifter för att tillhandahålla kronofogdemyndigheter,

kommuner, Överklagandenämnden för studiestöd respektive fackliga organisationer

den information de behöver i sin verksamhet är det regeringens uppfattning att

en sådan utökning av informationsutbytet bör övervägas ytterligare innan ett

sådant förslag lämnas. Detsamma gäller för Institutet för Arbetsmarknadspolitisk

utvärderings önskemål att forskningsändamål skall få påverka insamlandet av

data.

5.6 Databaser i stället för register

Regeringens förslag: I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får det finnas

en samling personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används

gemensamt i verksamheten för de primära och sekundära ändamålen

(arbetsmarknadspolitisk databas).

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka personuppgifter som får

behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas. Regeringen, eller den myndighet

regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om begränsningar av de

personuppgifter som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot

förslaget. Datainspektionen har framhållit att begreppet databas är praktiskt

användbart endast om den som skall hantera personuppgifter har möjlighet att

bedöma huruvida en uppgift används gemensamt eller inte.

Skälen för regeringens förslag

Begreppet databas i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

I personuppgiftslagen används inte begreppet register överhuvudtaget för olika

samlingar av uppgifter. I stället talas det om behandling av personuppgifter. I

de nya lagarna om behandling av personuppgifter inom beskattnings-, tull- och

exekutionsverksamheterna har begreppet databas införts för de elektroniska

sammanställningar av personuppgifter som sker i dessa verksamheter. I

förarbetena till dessa lagar (prop. 2000/01:33, s. 88 ff) redogörs för argument

för och emot begreppen register och databas som benämning på ADB-baserade

samlingar av bland annat personuppgifter. Regeringens skäl för att införa

begreppet databas för den elektroniska behandling av personuppgifter som sker i

beskattnings-, tull- och exekutionsverksamheter i stället för register kan

sammanfattas enligt följande. Begreppet register är inte så väl lämpat att

användas på datasystem som innefattar elektronisk ärendehantering där inkomna

handlingar bildfångas och beslut upprättas med automatiserad behandling för att

sedan lagras elektroniskt tillsammans med uppgiftssamlingar av mer registerartad

karaktär. Begreppet databas har rent språkligt en mer naturlig anknytning till

automatiserade sammanställningar av uppgifter. Begreppet register bör i stället

förbehållas sådana automatiserade uppgiftssamlingar som faktiskt utgör register

i en mer strikt betydelse, nämligen när uppgifterna är organiserade på ett

systematiserat sätt enligt fastställda kriterier. En sådan definition av

begreppet databas utesluter manuella register och gör det möjligt att särskilja

tillfälliga behandlingar av personuppgifter i en dator från behandlingar i

databaser som är särskilt reglerade till sitt innehåll och användning.

Definitionen har även den fördelen att den inte tekniskt avgränsar hur en

samling uppgifter är uppbyggd eller organiserad. Det innebär att om flera

register - i egentlig bemärkelse - är sammanlänkade och samtliga uppgifter i de

olika registren på ett gemensamt sätt är tillgängliga för sökning med

automatiserad behandling inom en avgränsad verksamhet så utgör dessa register en

databas. En databas kan således innehålla flera mindre databaser, varav en del

kan vara regelrätta register.

Den elektroniska hanteringen av personuppgifter inom Arbetsmarknadsverket sker,

utöver traditionellt upprättade handlingar i löptext, såsom tjänsteanteckningar

m.m., i arbetsförmedlingsregistret och i AMS centrala statistikregister. Vidare

kan uppgifterna i arbetsförmedlingsregistret vara knutna till en personakt, som

inte förs i automatiserad form, på sätt som beskrivits ovan i avsnitt 5.2. De

uppgifter som får föras in registret i form av daganteckningar gör att gränsen

mellan en manuell ärendehantering och en elektronisk sådan kan vara flytande.

Det finns också skäl att anta att en ärendehantering där allt behandlas

elektroniskt kommer att öka i betydelse med tiden. Det är bland annat mot denna

bakgrund viktigt att det finns gemensamma regler för den behandling av

personuppgifter som sker genom automatiserad behandling, i synnerhet beträffande

uppgifter som anses vara av känslig eller ömtålig natur.

De överväganden som legat till grund för att införa begreppet databas i

beskattnings-, tull- och exekutionsverksamheterna bör enligt regeringens mening

kunna ligga till grund för att införa begreppet databas även för de

automatiserade sammanställningar av personuppgifter som förekommer i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Begreppet databas återspeglar i större

utsträckning den elektroniska verklighet med behandling av personuppgifter som

sker i dag i Arbetsmarknadsverket än ett register gör. Regeringen anser därför

att detta begrepp bör införas även i denna verksamhet som en juridisk beteckning

på en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används

gemensamt i verksamheten och ersätta det tidigare registerbegreppet.

En uppgift anses - i likhet med vad som anförs i förarbetena till lagarna om

behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution - gemensamt

tillgänglig och därmed utgörande del av en databas om den registreras och lagras

i ett datasystem på ett sådant sätt att en tjänsteman inom en eller flera

myndigheter har möjlighet att vid behov och i olika sammanhang ta del av

uppgiften direkt eller på automatiserad väg.

En sådan definition av begreppet databas utesluter - i likhet med vad som gäller

vid behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution - manuella

register och gör det enligt regeringens bedömning möjligt att särskilja

tillfälliga behandlingar av personuppgifter i en dator från behandlingar i

databaser som är särskilt reglerade till sitt innehåll och användning.

Av integritetsskäl bör stora uppgiftssamlingar som hanteras av myndigheter och

som ger möjligheter till sammanställningar av en rad olika uppgifter om enskilda

personer omgärdas av särskilda skyddsregler. Särskilda bestämmelser bör således

gälla för behandling av uppgifter i databaser i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten, bland annat vilka uppgifter som får behandlas i databasen, vilken

åtkomst andra myndigheter och andra skall ha till uppgifterna samt vad som

gäller vid bevarande och gallring.

Behandling av personuppgifter i databasen

Utgångspunkten vid utformningen av en ny författningsreglering om behandling av

personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bör bland annat vara

att denna i största möjliga utsträckning möjliggör successiva förändringar i

systemen utan att hela regelverket behöver ändras. Den lagstiftning som reglerar

användandet av datorstöd måste således vara teknikoberoende och flexibel för

att inte hindra pågående och framtida effektiviseringar av verksamheter. Det kan

därför vara behäftat med betydande nackdelar att reglera alla frågor i lag. Mot

bakgrund av att en grundläggande princip i dataskyddsdirektivet och

personuppgiftslagen är att behandling av personuppgifter inte får vara oförenlig

med de ändamål för vilka de har samlats in bör emellertid klart angivna ändamål

med behandlingen av personuppgifter i lagen ge en tillräcklig garanti för den

personliga integriteten utan att en närmare reglering av dessa uppgifter behövs

i själva lagen. En reglering av vilka känsliga och ömtåliga personuppgifter som

skall få behandlas bör dock regleras närmare i lagen (se avsnitt 5.7). Vilka

övriga personuppgifter som får föras in i databasen samt närmare föreskrifter om

känsliga och ömtåliga personuppgifter får uttömmande preciseras i annan

författning. Dessa uppgifter torde vara desamma som idag får registreras i de

olika registren. Av integritetsskäl bör det dock enbart ankomma på regeringen

att föreskriva vilka uppgifter som får behandlas i databasen. Den myndighet

regeringen bestämmer bör dock ges möjlighet att göra ytterligare begränsningar

av uppgifterna om behov föreligger. Detta arbete bör i den mån det behövs ske i

samråd med Datainspektionen.

5.7 Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

Regeringens förslag: Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får

behandla känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen

(1998:204) och personuppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § samma

lag om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för

handläggningen av det.

I en arbetsmarknadspolitisk databas får inga andra känsliga personuppgifter som

avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) behandlas än sådana som avslöjar

etniskt ursprung eller rör hälsa.

Känsliga personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung eller rör hälsa,

personuppgifter om sociala förhållanden samt omdömen, slutsatser eller andra

värderande upplysningar om en enskild, får behandlas i en databas endast om de

har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det och den

enskilde skriftligen har samtyckt till detta. Angående återkallelse av ett

sådant samtycke gäller vad som föreskrivs i 12 § första stycket

personuppgiftslagen.

Sådana personuppgifter som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) samt

uppgifter om att den enskilde har vårdats med stöd av socialtjänstlagen

(2001:453) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529) får

inte behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Promemorians förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I

promemorian föreslås dock att sådana personuppgifter som avslöjar ras skall få

behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas, att personuppgifter om en

enskilds ekonomiska förhållanden skall få behandlas i en databas endast om de

har lämnats i ett ärende eller är nödvändigt för handläggningen av det och med

samtycke samt att den enskilde uttryckligen skall samtycka till behandling av

känsliga och ömtåliga personuppgifter till skillnad från regeringens förslag om

skriftligt samtycke.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig särskilt över

förslaget. Av de som yttrat sig har AMS tillstyrkt förslaget. Datainspektionen

har motsatt sig att utrymmet att behandla känsliga personuppgifter utvidgas, om

det är vad som avses. Justitiekanslern har ifrågasatt huruvida uppgifter om ras

i något sammanhang kan vara av betydelse i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. Statskontoret, Riksarkivet och Institutet för

Arbetsmarknadspolitisk utvärdering har motsatt sig att den enskilde skall

samtycka till behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter. Riksdagens

ombudsmän anser att det inte är tillräckligt att inhämta den enskildes

uttryckliga samtycke utan förordar att nuvarande krav på skriftligt samtycke

behålls. LO har angivit att det tydligare bör komma till uttryck i lagtexten att

stor restriktivitet bör iakttas vid användning av känsliga och ömtåliga

personuppgifter. Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän har framfört

synpunkter på utformningen av lagtexten.

Skälen för regeringens förslag: Känsliga personuppgifter får som huvudregel inte

behandlas enligt personuppgiftslagen. Myndigheternas inom Arbetsmarknadsverket

behandling av sådana uppgifter i dag utgör ett avsteg från detta förbud. I den

nu gällande registerlagen förekommer även att andra uppgifter av ömtålig natur

registreras i registret, såsom t.ex. uppgifter om sociala förhållanden. Vidare

får vissa uppgifter om lagöverträdelser m.m. inte registreras i registret

överhuvudtaget. Förutsättningarna för när känsliga och ömtåliga personuppgifter

får behandlas i verksamheten bör därför regleras särskilt i lagen.

Behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen och lagen om

arbetsförmedlingsregister

13 § personuppgiftslagen förbjuder i princip behandling av personuppgifter som

avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller

filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller som rör hälsa eller

sexualliv (känsliga personuppgifter).

Det finns vissa undantag från förbudet i personuppgiftslagen, till exempel då

den enskilde samtyckt till behandlingen (15 §), om behandlingen är nödvändig i

vissa särskilt angivna fall, bland annat för att rättsliga anspråk skall kunna

fastställas, göras gällande eller försvaras (16 §), om behandlingen utförs av

ideella organisationer i vissa fall, för hälso- och sjukvårdsändamål, eller för

forsknings- och statistikändamål (17-19 §§). Enligt 20 § personuppgiftslagen får

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om

ytterligare undantag från förbudet från behandling av känsliga personuppgifter

om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Från och med den 1

oktober 2001 gäller enligt 8 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) att

myndigheter, utöver vad som anges i 15-19 §§ personuppgiftslagen, får behandla

känsliga personuppgifter i löpande text om uppgifterna har lämnats i ett ärende

eller är nödvändiga för handläggningen av det.

Personuppgiftslagen förbjuder vidare andra än myndigheter att behandla

personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,

straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden (21 §),

det vill säga sådan behandling är tillåten för myndigheter.

Enligt den nu gällande arbetsförmedlingsregisterlagen är det tillåtet att

behandla vissa känsliga uppgifter om en arbetssökande. Om det har väsentlig

betydelse för handläggningen av ett ärende i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten och den arbetssökande skriftligen har samtyckt får man - i form av

en daganteckning - registrera förekomst av intyg och utlåtande av läkare eller

skrivelser från myndigheter, redovisade arbetshinder, sociala och ekonomiska

förhållanden, slutsatser av utredande samtal samt handlingsplaner (6 §). Med

undantag för registreringar som enbart anger förekomst av intyg, utlåtanden

eller skrivelser får sådana registreringar bl.a. innehålla uppgift om den

arbetssökandes sjukdom eller hälsotillstånd samt omdömen och andra värderande

upplysningar om den arbetssökande (7 §). Enligt 8 § är det inte tillåtet att

registrera uppgifter om att den arbetssökande misstänks eller har dömts för

brott, har avtjänat straff eller fått annan påföljd för brott, har varit föremål

för tvångsingripande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vår eller

smittskyddslagen (1988:1472). Registreringen får inte heller innehålla uppgift

om att den arbetssökande vårdats med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller

varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529). Enligt regeringens

uppfattning bör möjligheterna att behandla personuppgifter i en

arbetsmarknadspolitisk databas enligt den nya lagen i så stor utsträckning som

möjligt motsvara den reglering som gäller idag.

Behandling av känsliga personuppgifter

I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten finns behov av att behandla vissa

känsliga personuppgifter oftare än andra. Det kan emellertid inte uteslutas att

flertalet uppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen någon gång kan komma

att behöva behandlas vid den allmänna handläggningen av ärenden. De handläggande

myndigheterna bör t.ex. kunna få information om och behandla uppgifter om bland

annat arbetshinder av olika slag - vilket kan inbegripa uppgifter om hälsa och

sociala förhållanden m.m. - vid t.ex. handläggningen av ärenden om

arbetslivsinriktad rehabilitering och utredning av möjligheterna att få delta i

arbetsmarknadspolitiska program. Mot bakgrund av lagens tillämpningsområde torde

en begränsning av vilka känsliga personuppgifter m.m. som får behandlas

generellt inte kunna uppställas. I lagen bör därför gälla att myndigheterna inom

Arbetsmarknadsverket skall få behandla samtliga sådana uppgifter som avses i 13

§ personuppgiftslagen.

Redan av 21 § personuppgiftslagen följer att myndigheter får behandla uppgifter

om lagöverträdelser m.m. Eftersom särskilda regler gäller i dag beträffande den

elektroniska hanteringen av sådana uppgifter finns det dock anledning att i

förtydligande syfte ange att arbetsmarknadsmyndigheterna får behandla dessa

uppgifter.

Av integritetshänsyn bör det dock inte vara möjligt att behandla känsliga och

ömtåliga personuppgifter som avses i 13 och 21 § personuppgiftslagen i annat

fall än om de har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av

det. Eftersom en myndighet i allmänhet inte kan påverka vilka handlingar som

lämnas till dem bör utgångspunkten vara att samtliga uppgifter som förekommer i

ett ärende, dvs. även känsliga sådana, bör kunna få behandlas. När det gäller

handlingar som upprättats av myndigheten finns det däremot utrymme att påverka

innehållet i en handling, Känsliga personuppgifter och personuppgifter enligt 21

§ personuppgiftslagen bör i sådana fall endast få behandlas om det är

nödvändigt för handläggningen av ärendet.

Lagrådet har ifrågasatt om det är erforderligt och förenligt med

integritetsskyddet att tillåta behandling av personuppgifter som avslöjar

politiska åsikter eller religiös eller filosofisk övertygelse. Lagrådet har dock

inte motsatt sig den föreslagna regleringen eftersom det inte helt kan

uteslutas att sådan behandling är försvarlig när t.ex. uppgifter lämnas in i ett

ärende. Som Lagrådet förutsatt kommer regeringen eller AMS att meddela

föreskrifter om vilka känsliga personuppgifter som får behandlas för ett visst

ändamål.

Datainspektionen har motsatt sig att utrymmet att behandla känsliga

personuppgifter utvidgas om det är vad som avses med formuleringen att uppgifter

skall få behandlas om uppgifterna är nödvändiga i stället för om de är av

väsentlig betydelse för handläggningen. Enligt lagen om

arbetsförmedlingsregister skall en uppgift ha väsentlig betydelse för

handläggningen för att få registreras. Enligt personuppgiftsförordningens

terminologi får känsliga personuppgifter behandlas om behandlingen är nödvändig

för handläggningen. Regeringen anser att uppgifterna skall vara nödvändiga för

handläggningen av ett ärende för att få behandlas. Någon ändring av den

materiella betydelsen jämfört med vad som gäller i dag är inte avsedd.

Behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter i databaser

Integritetsaspekterna gör sig särskilt starkt gällande när det gäller frågan om

vilka känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som får

behandlas i personregister som utgör sammanställningar av uppgifter hos en

myndighet i databaser. I den nu gällande arbetsförmedlingsregisterlagen, som

bygger på den numera upphävda datalagens (1973:289) definition av

personregister, gäller begränsningar beträffande vilka uppgifter av känslig

eller ömtålig natur som får registreras. Detta skydd för den personliga

integriteten bör vidmakthållas även i fortsättningen. I den nya lagen bör därför

regleras vilka känsliga eller ömtåliga personuppgifter som skall få behandlas i

en databas.

För att motsvara dagens reglering bör arbetsmarknadsmyndigheternas möjligheter

att behandla känsliga personuppgifter i en databas inskränkas till att avse

endast de personuppgifter i 13 § personuppgiftslagen som avslöjar etniskt

ursprung samt rör hälsa. Detta innebär inte att arbetsmarknadsmyndigheterna är

förhindrade att behandla personuppgifter om medborgarskap eller födelseland.

I promemorian föreslås att även ras skall få behandlas i databasen. Enligt

regeringens uppfattning finns det, som även Justitiekanslern har påtalat, dock

inte anledning att anta att det finns behov av att behandla personuppgifter som

avslöjar ras i databasen.

Enligt arbetsförmedlingsregisterlagen får registreras uppgifter om sociala

förhållanden, omdömen, slutsatser och andra värderande upplysningar om en

arbetssökande. Dessa uppgifter får i form av daganteckning registreras om det

har väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende och med den

registrerades skriftliga samtycke. Samtliga dessa uppgifter får enligt

personuppgiftslagens bestämmelser behandlas med de begränsningar som anges i

t.ex. 9-10 §§ samma lag. Enligt regeringens uppfattning bör det för att dessa

personuppgifter även i fortsättningen skall få behandlas i databasen krävas att

den registrerade lämnat sitt skriftliga samtycke och att personuppgifterna har

lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.

De känsliga eller ömtåliga personuppgifter som i dag får förekomma i

arbetsförmedlingsregistret får endast registreras om det har väsentlig betydelse

för handläggningen av ett ärende. För att värna om den personliga integriteten

bör en sådan förutsättning gälla även i fortsättningen rörande behandlingen av

dessa uppgifter i den arbetsmarknadspolitiska databasen. De känsliga och

ömtåliga uppgifterna får därför föras in i databasen endast om de är nödvändiga

för handläggningen av ett ärende. På samma sätt som angivits ovan är någon

materiell ändring jämfört med vad som gäller i dag inte avsedd.

Personuppgiftslagen ställer inte upp något exklusivt krav på samtycke för

behandling av känsliga eller ömtåliga personuppgifter. Enligt lagen om

arbetsförmedlingsregister får sådana uppgifter registreras om de har väsentlig

betydelse för handläggningen och med den enskildes skriftliga samtycke.

Statskontoret, Riksarkivet och Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering

motsätter sig det föreslagna kravet på samtycke. Statskontoret anser att

behandling av personuppgifter bör ha författningsstöd och inte vara beroende av

samtycke. Om de känsliga eller ömtåliga personuppgifterna är nödvändiga för ett

ärendes handläggning bör behandling vara tillåten även utan samtycke.

Riksarkivet har anfört att kravet på samtycke medför att hanteringen av känsliga

eller ömtåliga personuppgifterna blir beroende av den enskildes inställning och

att denne avgör med vilken teknik uppgifterna skall behandlas. Riksarkivet

anger att handlingar bör hanteras på enhetligt och rationellt sätt samt att

kravet på samtycke leder till merarbete, merkostnader, lokala variationer och

ett svåröverskådligt system som försvårar insyn och kontroll. Riksarkivet

ifrågasätter därför huruvida det är lämpligt att låta den enskilde avgöra hur

uppgifterna skall hanteras. Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering i

sin tur har påtalat att krav på samtycke vid inhämtande av personuppgifter

generellt leder till sämre datakvalitet för forskningsändamål och motsätter sig

att kravet på samtycke förstärks i förhållande till vad som nu gäller.

Enligt regeringens uppfattning är det av integritetshänsyn även i fortsättningen

motiverat att upprätthålla ett krav på samtycke från den enskilde vid

behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter.

Riksdagens ombudsmän har å andra sidan förordat att den nuvarande ordningen med

skriftligt samtycke skall behållas samt anfört att klagomål visar att det redan

i dag ofta råder delade meningar mellan den enskilde och arbetsförmedlingens

tjänstemän om innebörden av den enskildes samtycke. Uttryckligt samtycke i

stället för skriftligt riskerar därför att leda till ett ökat antal fall av

missförstånd och konflikter om vad som förekommit i kontakterna mellan den

enskilde och arbetsmarknadsmyndigheterna samt till ökade bevissvårigheter.

Enligt Riksdagens ombudsmän är det inte givet att arbetsmarknadsmyndighetens

uppfattning att den enskilde samtyckt till behandling av känsliga

personuppgifter delas av den enskilde samt att den enskilde i ett senare skede

bekräftar detta. AMS har anfört att skriftligt samtycke normalt inhämtas, men

att det finns situationer när myndigheten har den enskildes uttryckliga samtycke

och där det kan ta tid att få samtycket skriftligt dokumenterat. I sådana

situationer är det enligt Arbetsmarknadsstyrelsen önskvärt att

arbetsmarknadsmyndigheten kan försäkra sig om ett uttryckligt samtycke i stället

för ett skriftligt så att handläggningen av ärendet kan fortsätta.

Med hänsyn till de integritetskänsliga uppgifter som arbetsmarknadsmyndigheterna

behandlar och till att tveksamhet redan i dag uppstår i vilken utsträckning den

enskilde har samtyckt till behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter

bör enligt regeringens bedömning nuvarande krav på skriftligt samtycke kvarstå.

Såsom Lagrådet påpekat bör det av lagen framgå att den registrerade har rätt att

återkalla ett lämnat samtycke.

I promemorian föreslås att uppgifter om ekonomiska förhållanden skall få

behandlas i databasen om de har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för

handläggningen och den registrerade har lämnat sitt samtycke. Detta motsvarar

huvudsakligen reglering i 6-7 §§ arbetsförmedlingsregisterlagen. Av 5-6 §§ samma

lag framgår dock att uppgifter om utbetalning av medel för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och om utbetald arbetslöshetsersättning får

registreras utan samtycke. För att informationsutbytet mellan myndigheter i

syfte att bl.a. effektivisera ärendehantering och stärka kontrollen av statliga

medel skall kunna utvecklas är det enligt regeringens uppfattning av betydelse

att arbetsmarknadsmyndigheterna i fortsättningen kan behandla personuppgifter om

ekonomiska förhållanden även utan den registrerades samtycke.

Vissa personuppgifter får inte behandlas i en databas

Såsom ovan nämnts får personuppgifter om lagöverträdelser m.m. inte registreras

i arbetsförmedlingsregistret. Detsamma gäller för uppgifter om att den

arbetssökande har vårdats med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller varit

föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529). Dessa uppgifter har

behandlats manuellt hos de handläggande myndigheterna i den mån de har behövts.

Dessa uppgifter bör även fortsättningsvis få behandlas i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten, men bör inte få föras in i den

arbetsmarknadspolitiska databasen.

Som Riksdagens ombudsmän föreslagit bör den arbetsmarknadspolitiska databasen

anges i obestämd form eftersom det i framtiden kan komma att finnas mer än en

arbetsmarknadspolitisk databas.

5.8

Direktåtkomst och utlämnande av personuppgifter

Regeringens förslag: Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ha

direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk

databas. Sådan åtkomst skall vara förbehållen de personkategorier som på grund

av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna. Regeringen, eller den

myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om sådan direktåtkomst.

Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna, Centrala

studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till

personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas om det behövs

för de ändamål som avses i 5 §. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka

uppgifter som får omfattas av direktåtkomst.

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad

behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter

om vilka personuppgifter som får lämnas ut på medium för automatiserad

behandling till myndigheter och enskilda.

Promemorians förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens förslag. I

promemorian föreslås dock att regeringen meddelar föreskrifter om att

personuppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till

myndigheter och organ samt att enskilda får ha direktåtkomst till

personuppgifter. Till skillnad från regeringens förslag föreslås i promemorian

att regeringen meddelar föreskrifter om vilka myndigheter och andra organ som

får ha direktåtkomst till personuppgifter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig särskilt över

förslaget. AMS har emellertid tillstyrkt förslaget. Datainspektionen har anfört

att elektronisk överföring av personuppgifter till andra kan accepteras endast

under vissa förutsättningar. Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation har

påtalat att det är av väsentlig betydelse att arbetslöshetskassorna kan få

uppgift om arbetssökandes adress. LO har angivit att de personer inom

Arbetsmarknadsverkets som skall få direktåtkomst till personuppgifter noggrant

måste preciseras samt att direktåtkomst kan medges endast i de fall ett klart

behov föreligger.

Skälen för regeringens förslag

Direktåtkomst

Direktåtkomst innebär att den som använder ett register på egen hand kan söka i

detta och få svar på frågor, dock utan att själv kunna bearbeta eller på annat

sätt påverka innehållet. Direktåtkomsten kan dock ge användaren en möjlighet att

även hämta hem informationen till sitt eget system och bearbeta den där. I

registerförfattningar har direktåtkomst i regel beskrivits som en möjlighet till

direktåtkomst till uppgifter i register. Direktåtkomst har traditionellt sett

ansetts innebära att uppgifter lämnas ut utan att den utlämnande myndigheten

eller det utlämnande organet i det enskilda fallet har kontroll över vilka

uppgifter som lämnas ut, varför det från integritetssynpunkt ansetts vara av

stor betydelse att särskilt reglera frågor om tillgång till uppgifterna genom

direktåtkomst i registerlagstiftning. Som Lagrådet har påpekat kan det i vissa

fall vara svårt att dra en gräns mellan direktåtkomst och andra former av

utlämnande.

Vare sig dataskyddsdirektivet eller personuppgiftslagen innehåller några

särskilda bestämmelser som tar sikte just på sättet att lämna ut

personuppgifter. Däremot innehåller dessa regleringar bestämmelser som anses

innebära begränsningar i möjligheten att lämna ut uppgifter genom direktåtkomst.

Personuppgifter får nämligen inte behandlas för något ändamål som är oförenligt

med det för vilket uppgifterna samlades in. De personuppgifter som behandlas

skall vidare vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med

behandlingen och fler personuppgifter får inte behandlas än som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Direktåtkomst inom Arbetsmarknadsverket

Enligt 16 § lagen om arbetsförmedlingsregister får endast den offentliga

arbetsförmedling eller det arbetsmarknadsinstitut som enligt 1 § får föra ett

arbetsförmedlingsregister ha direktåtkomst till registret. Fram till och med den

1 juli 2002 används begreppet terminalåtkomst. Vidare får endast AMS ha

direktåtkomst till styrelsens centrala statistikregister.

LO har anfört att de personer inom Arbetsmarknadsverket som skall få

direktåtkomst till personuppgifter noggrant måste preciseras samt att

direktåtkomst kan medges endast i de fall ett klart behov föreligger.

AMS och länsarbetsnämnderna är självständiga myndigheter men ingår i samma

myndighetsorganisation (Arbetsmarknadsverket). En obegränsad direktåtkomst till

uppgifter i databaser inom en och samma myndighetsorganisation innebär inte att

samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Personuppgiftslagens allmänna

bestämmelser om grundläggande krav på säkerhet vid behandling m.m. medför att

olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan till exempel

innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt begränsad

till olika behörighetsnivåer eller till olika delar inom

myndighetsorganisationen, vilket i sin tur innebär att det i slutändan är ett

högst begränsat antal personer som har tillgång till samtliga eller vissa

uppgifter. Att dessa personer organisatoriskt befinner sig på olika myndigheter

torde dock inte kunna anses så allvarligt ur integritetssynpunkt att det bör

hindra en utveckling av effektiva datasystem. Utgångspunkten bör därför enligt

regeringens bedömning - till skillnad mot den nu gällande registerlagen - vara

att myndigheterna inom Arbetsmarknadsverket bör få ha direktåtkomst till

uppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas. Ur

integritetssynpunkt är det dock lämpligt att åtkomsten till de uppgifter som

behandlas inte är vidare än nödvändigt. I lagen bör därför anges de allmänna

förutsättningar för vem som får ha direktåtkomst till uppgifter i databasen,

oberoende av myndighet. Enligt regeringens uppfattning bör endast de

personkategorier som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till

uppgifterna få ha direktåtkomst till dem. Regeringen, eller den myndighet

regeringen bestämmer, meddelar ytterligare föreskrifter om detta. Utgångspunkten

för det fortsatta författningsarbetet i denna del bör vara att de hänsyn som

motiverade en uppdelning av terminalåtkomsten till de nu befintliga registren

beaktas.

Direktåtkomst för andra

Från och med den 1 juli 2002 kommer Riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna, Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna att

få direktåtkomst till vissa uppgifter om arbetssökande och tidsuppgifter om

registrerade förhållanden samt tekniska och administrativa uppgifter om det

behövs som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och

andra stöd åt enskild (16 a § lagen om arbetsförmedlingsregister och 4 §

förordningen (1994:460) om arbetsförmedlingsregister).

De överväganden regeringen gjorde i samband med att 16 a § infördes framgår av

propositionen Ökat informationsutbyte mellan arbetslöshetsförsäkringen,

socialförsäkringen och studiestödet (prop. 2000/01:129 s. 73-82). I

propositionen anges bl.a. att direktåtkomst till elektroniskt lagrad information

sedan länge ansetts innebära särskilda risker ur integritetssynpunkt samt att

det därför bör ankomma på riksdagen att ta ställning till i vilka fall

direktåtkomst bör medges. Med hänsyn härtill bör det enligt regeringens

uppfattning framgå vilka myndigheter m.fl. som kan få direktåtkomst. Även den

nya lagen bör ange att Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna,

Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till

personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas om det behövs

för de sekundära ändamålen (se avsnitt 5.5). Någon möjlighet för regeringen att

meddela föreskrifter om att enskilda får ha direktåtkomst till personuppgifter

bör därför inte ges. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid regeringen

meddela föreskrifter om vilka uppgifter som omfattas av direktåtkomsten.

Arbetslöshetskassornas Samorganisation har påtalat att det för den enskilde är

väsentligt att arbetslöshetskassorna kan få uppgift om arbetssökandes adress

samt att detta bör beaktas i det fortsatta författningsarbetet. Detsamma har

Riksskatteverket anfört angående skatteförvaltningens och

kronofogdemyndigheternas behov av uppgifter.

Andra myndigheters, än de ovan angivna, behov att genom direktåtkomst få del av

personuppgifter får övervägas i annat sammanhang. Utgångspunkten för dessa

överväganden bör vara att utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst endast får

ske i de fall det finns ett klart behov av det. Mottagarens intresse av att få

ta del av uppgifter måste vägas mot intresset av att skydda enskildas personliga

integritet och hänsyn måste tas till sekretesslagens regler. I

arbetsförmedlingsverksamheten förekommer en omfattande verksamhet i form av

samverkan med andra aktörer, framför allt kommuner (sociala myndigheter,

arbetsmarknadsenheter m.fl.), facklig medverkan i särskilda projekt och

liknande. AMS har understrukit vikten av att arbetsmarknadsmyndigheterna i sin

verksamhet där samverkan med andra aktörer förekommer kan hitta rationella

lösningar för denna samverkan. Ett utökat informationsutbyte kräver emellertid

att ändamålen i den sekundära ändamålsbestämmelsen i lagen ändras.

Utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling

Av 17 § arbetsförmedlingsregisterlagen framgår att vissa uppgifter rörande en

arbetssökande samt vissa uppgifter om arbetsgivare får lämnas ut på medium för

automatiserad behandling till Riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna, CSN, Riksskatteverket eller skattemyndigheterna. Vidare får

uppgifter om lediga platser tillhandahållas allmänheten över terminal (18 §).

Uppgifter lediga platser får slutligen lämnas ut på medium för automatiserad

behandling även till de länder (Norden, EES) som Sverige samarbetar med om en

gemensam arbetsmarknad (19 §).

Datainspektionen har anfört att elektronisk överföring av personuppgifter till

andra kan accepteras under förutsättning att endast ett begränsat antal

uppgifter som behövs för handläggningen av ärendet hos mottagaren omfattas av

överföringen samt att den registrerade tidigt och tydligt informeras om att

vissa typer av personuppgifter kan komma att överföras samt om vilken myndighet

eller annan aktör som kan få direktåtkomst till uppgifterna.

För myndigheter finns vanligtvis särskilda författningar som reglerar vilka

automatiserade register eller andra personuppgiftssamlingar som får föras av

myndigheten. I dessa författningar regleras även ändamålen med behandlingen. En

myndighet som tar emot uppgifter från andra myndigheter har vanligen inte

rättsligt stöd för att behandla uppgifterna på annat sätt än i enlighet med de

för myndigheten gällande författningarna. Risken anses därför liten att en

mottagande myndighet skulle behandla personuppgifter som hämtas in på medium för

automatiserad behandling på ett sätt som inte är avsett. Regeringen

konstaterade därför i propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt,

tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 112) att det, under förutsättning att

den utlämnande myndigheten har möjlighet att avgöra vilka uppgifter som skall

lämnas ut, saknas anledning att reglera när uppgifter får lämnas ut på medium

för automatiserad behandling. På motsvarande sätt gjorde regeringen i

propositionen Ny socialtjänstlag m.m. (prop. 2000/01:80) bedömningen att någon

regel som tillåter att personuppgifter inom socialtjänsten får lämnas ut på

medium för automatiserad behandling inte behövde införas i lagen (2001:454) om

behandling av personuppgifter i socialtjänsten. I propositionen Lag om

vägtrafikregister, m.m. (prop. 2000/01:95) föreslogs endast att utlämnande genom

direktåtkomst skulle regleras. Slutligen angav regeringen i propositionen Ökat

informationsutbyte mellan arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen och

studiestödet (prop. 2000/01:129 s. 71) att den vid översynen av lagen om

arbetsförmedlingsregister kommer att ta ställning till om en reglering av

utlämnade av uppgifter på medium för automatiserad behandling behövs när det

gäller sådant utlämnande mellan myndigheter och mellan myndigheter och sådana

organ som i sekretesslagens mening är att jämställa med myndigheter.

På samma sätt som ovan redogjorts för gör regeringen den bedömningen att det

beträffande behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten inte erfordras någon särskild reglering i lag av uppgiftslämnande

på medium för automatiserad behandling till myndigheter.

Förutom att uppgifter lämnas ut till Riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna, Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna kan

det emellertid även bli aktuellt att lämna ut uppgifter ur olika databaser till

enskilda, dvs. såväl privatpersoner som företag och organisationer. I dessa fall

saknas, till skillnad mot vad som gäller för myndigheter, normalt särskilda

bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas hos mottagaren. För mottagaren

är det därför vanligtvis personuppgiftlagens bestämmelser som är tillämpliga på

behandlingen av de mottagna uppgifterna. I propositionen Behandling av

personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 112) angav

regeringen att det med hänsyn till de integritetsrisker som kan följa med

utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling till

företag och privatpersoner bör vara tillåtet med ett sådant utlämnande endast

när det efter särskild prövning är lämpligt. Samma integritetsrisker gör sig

enligt regeringens mening gällande även i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. Uppgifter i databaser bör därför få lämnas ut till enskilda på

medium för automatiserad behandling endast om regeringen meddelat föreskrifter

om det. Det bör åligga regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att

meddela föreskrifter om vilka personuppgifter som får lämnas ut på detta sätt

såväl till myndigheter som till enskilda. Lagrådet har påpekat följande. Av den

föreslagna regleringen om direktåtkomst och utlämnande av personuppgifter följer

att enskilda inte skall kunna få direktåtkomst till uppgifter i en databas. De

föreslagna föreskrifterna om utlämnande till enskild på medium för automatiserad

behandling får förstås så att det för regeringens föreskrifter krävs att

myndigheten i det enskilda fallet skall ha kontroll över både de uppgifter som

lämnas ut och till vem de lämnas. Även med denna utgångspunkt torde

gränsdragningsproblem kunna uppstå. Något hinder torde inte föreligga mot att

t.ex. en enskild även i fortsättningen skall kunna få möjlighet att i samband

med besök hos arbetsförmedlingen få uppgift via en terminal om lediga platser.

Däremot torde regleringen inte ge utrymme för föreskrifter som ger enskilda

direkt tillgång till uppgifter via Internet (jfr SOU 1999:105 s. 264 ff.)

5.9 Sökbegrepp och sambearbetning

Regeringens förslag: Sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 §

personuppgiftslagen (1998:204) eller sådana personuppgifter som avses i 21 § den

lagen samt vissa ömtåliga personuppgifter skall inte få användas som

sökbegrepp. Uppgift om kod för arbetshandikapp skall dock få användas som

sökbegrepp i vissa fall.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

begränsningar i övrigt av de sökbegrepp som får användas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Datainspektionen, Institutet för

Arbetsmarknadspolitisk utvärdering och LO har yttrat sig särskilt i denna del.

Datainspektionen har tillstyrkt förslaget. Institutet för Arbetsmarknadspolitisk

utvärdering motsätter sig samtliga åtgärder som minskar sökbarheten i

statistikdatabasen och försvårar sambearbetningar samt har anfört att begreppet

medborgarskap kan behöva bytas ut mot födelseland. LO har anfört att

myndigheternas möjligheter att samköra register bör regleras.

Skälen för regeringens förslag

Sökbegrepp

I en databas kan uppgifter sökas och sammanställas med hjälp av sökbegrepp.

Användaren bestämmer utfallet av sökningen genom de sökbegrepp han eller hon

väljer att använda. Vilka sökbegrepp som får användas för att ta fram uppgifter

ur ett personregister hos en myndighet har betydelse för frågan om vad som är

att anse som allmänna handlingar i registret och vad som därmed kan bli

tillgängligt för utomstående. Användningen av registeruppgifter som sökbegrepp

kan dock ibland få oönskade konsekvenser. Från början harmlösa uppgifter kan

genom sammanställningen framstå som integritetskränkande. Förekomsten av många

sökbegrepp kan också öka risken för integritetsintrång.

För personregister följer av 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen att en

myndighet, genom bestämmelser i lag, förordning eller särskilt beslut som

grundar sig på lag, kan vara rättsligt förhindrad att använda vissa

registeruppgifter som sökbegrepp. Konsekvensen av en sådan begränsning är att

varken myndigheten själv eller en enskild kan ta fram information den vägen.

Handlingen anses inte heller förvarad hos myndigheten. Härigenom uppnås ett ökat

integritetsskydd men samtidigt en begränsning av registrets användbarhet.

Det finns, både i nu gällande registerförfattningar och i lagstiftning som har

anpassats till personuppgiftslagen, flera exempel på begränsningar när det

gäller vilka sökbegrepp som får användas. En sådan begränsning omfattar vanligen

uppgifter som anses särskilt känsliga från integritetssynpunkt.

Vid bedömningen av vilka sökbegrepp som bör vara tillåtna i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste en avvägning göras mellan

effektivitetskrav och risken för integritetsintrång. I den nu gällande

registerlagstiftningen har användningen av sökbegrepp reglerats i själva lagen.

Sökmöjligheterna är vidare begränsade till vissa angivna uppgifter (20 § lagen

om arbetsförmedlingsregister). Det är, mot bakgrund av den betydande risk för

integritetsintrång som föreligger om samtliga uppgifter som får behandlas i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten kunde användas som sökbegrepp, lämpligt att

begränsa de sökbegrepp som får användas. Om myndigheten är förbjuden att för

egen räkning använda vissa sökbegrepp begränsas också vad som är att anse som en

allmän handling. Enligt regeringens mening bör i nuläget inte sökmöjligheterna

vara fler än vad som gäller i den nu gällande registerlagen. Frågan om

sökbegrepp bör dock kopplas till de uppgifter som får finnas i den

arbetsmarknadspolitiska databasen enligt föreskrifter meddelade av regeringen.

Enligt nu gällande registerlagstiftning får inte känsliga eller ömtåliga

personuppgifter användas som sökbegrepp. Det enda undantaget från detta gäller

koder för arbetshandikapp och medborgarskap, som får användas som sökbegrepp för

att underlätta förmedling av arbete åt arbetshandikappade och utlänningar och

för att framställa statistik där uppgifter om enskilda personer inte kan utläsas

(20 § första stycket 2 lagen om arbetsförmedlingsregister). Enligt regeringens

bedömning bör det även fortsättningsvis vara otillåtet att använda känsliga och

vissa ömtåliga personuppgifter som sökbegrepp. Sådana personuppgifter som kräver

samtycke för att få behandlas i databasen bör inte få användas som sökbegrepp.

Inte heller sådana personuppgifter som enligt lagen inte får behandlas i

databasen bör få användas. Sökmöjlighet bör dock få finnas för ovannämnda koder

även i fortsättningen. Kod för medborgarskap kan dock inte anses som en känslig

personuppgift. Enligt regeringens bedömning avslöjar en isolerad uppgift om

medborgarskap varken ras eller etniskt ursprung. I lagen behöver därför inte

uttryckligen anges att kod för medborgarskap får användas som sökbegrepp.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer (AMS), bör ges möjlighet

att meddela föreskrifter om begränsningar i övrigt av de sökbegrepp som får

användas. Detta arbete bör i den mån det behövs ske i samråd med

Datainspektionen.

Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärderingen har påtalat att det i

departementspromemorian "Alla lika olika - mångfald i arbetslivet", Ds 2000:69,

föreslås en övergång till nyttjande av begreppet födelseland i stället för

medborgarskap vid publicering av statistik, vilket institutet anser bör beaktas

även i detta sammanhang. Regeringen har emellertid nu inte skäl att i

föreliggande lagstiftningsärende ta ställning till frågan.

Sambearbetning

Personuppgiftslagen innehåller inte något förbud mot sambearbetning av

uppgifter. En sådan bearbetning är tillåten så länge den håller sig inom den

lagens ramar, bland annat med avseende på de ändamål för vilka uppgifterna får

behandlas. LO har anfört att ändamålsbestämmelserna inte ger tillräckligt skydd

och att myndigheternas möjlighet att samköra olika register därför bör regleras.

Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering har anfört att det är av vikt

att sambearbetningar inte försvåras.

När det gäller behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten torde det enligt regeringens bedömning inte finnas anledning att

befara att behandlingar sker för ändamål som inte är förenliga med de ändamål

för vilka uppgifter får samlas in och behandlas. Denna bedömning delas av

Datainspektionen. Enligt regeringens uppfattning behöver det därmed inte införas

någon särskild bestämmelse om sambearbetning i lagen.

5.10 Information till den registrerade

Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser i 23-27 §§ och 29 § om

information som skall lämnas till den registrerade bör tillämpas vid behandling

av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning med den

skillnaden att i promemorian föreslås en bestämmelse om att personuppgiftslagens

bestämmelser om information skall gälla.

Remissinstanserna: Endast Datainspektionen har yttrat sig och föreslagit att

information skall lämnas till den registrerade även när det finns bestämmelser

om registrerande och utlämnande i lag eller annan författning samt att även

informationsskyldigheten i 29 § personuppgiftslagen skall omfattas.

Skälen för regeringens bedömning: I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

behandlas en stor mängd personuppgifter och det är därför av integritetsskäl

angeläget att den enskilde får information om att personuppgifterna behandlas,

syftet med behandlingen, vad för slags uppgifter som behandlas, vem som är

personuppgiftsansvarig och vilka rättigheter den enskilde har i anledning av

behandlingen.

Bestämmelser om vilken information de registrerade har rätt till då

personuppgifter beträffande honom eller henne behandlas ges i 23-27 och 29 §§

personuppgiftslagen. När uppgifter om en person samlas in från denne själv skall

den personuppgiftsansvarige enligt 23 § personuppgiftslagen alltid självmant

lämna information om behandlingen. Om personuppgifter samlas in från någon annan

skall information enligt 24 § första stycket personuppgiftslagen lämnas när

uppgifterna registreras eller - om uppgifterna är avsedda att lämnas ut till

tredje man - när de lämnas ut för första gången. Enligt 24 § andra stycket

personuppgiftslagen behöver information inte lämnas om det finns bestämmelser om

registrerande eller utlämnande av personuppgifterna i en lag eller annan

författning. Detsamma gäller om det visar sig vara omöjligt eller skulle

innebära en oproportionerligt stor ansträngning för den personuppgiftsansvarige

att lämna informationen. I de sist nämnda fallen skall information i stället

lämnas senast i samband med att uppgifterna används för att vidta åtgärder

beträffande den registrerade.

Den information som skall lämnas till den registrerade är enligt 25 §

personuppgiftslagen uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift

om ändamålen med behandlingen samt all övrig information som behövs för att den

registrerade skall kunna ta tillvara sina rättigheter i samband med

behandlingen, såsom information om mottagarna av uppgifterna, skyldighet att

lämna uppgifter och rätten att ansöka om information och få rättelse.

Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner

till.

Den personuppgiftsansvarige är vidare enligt 26 § personuppgiftslagen skyldig

att efter skriftlig ansökan lämna information gratis en gång per kalenderår om

huruvida personuppgifter som rör sökanden behandlas eller inte. Behandlas

uppgifter om honom eller henne skall information också lämnas om vilka uppgifter

som behandlas, varifrån dessa uppgifter hämtats, ändamålen med behandlingen och

till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut.

I 29 § andra stycket personuppgiftslagen anges att den som varit föremål för ett

automatiserat beslut har rätt att på ansökan få information om vad som styrt

den automatiserade behandlingen av personuppgifter som lett fram till beslutet.

I 50 § e personuppgiftslagen anges att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som

skall lämnas till den registrerade och hur informationen skall lämnas. Enligt

personuppgiftslagen gäller vidare att sekretess och tystnadsplikt går före

informationsskyldigheten (27 §).

Datainspektionen har föreslagit att information med hänsyn till att de uppgifter

som behandlas i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är av så

integritetskänslig natur, skall lämnas till den registrerade på lämpligt sätt i

samband med att uppgifterna registreras även när det finns bestämmelser om

registrerande och utlämnande i lag eller annan författning. Av

personuppgiftslagen framgår att information till den registrerade inte behöver

ges när behandling av personuppgifter hos en myndighet regleras i särskild

lagstiftning med bestämmelser om vilka uppgifter som får behandlas och hur

uppgifterna i övrigt får hanteras. Regeringen har i förarbetena till den

särskilda lagstiftningen om behandling av personuppgifter inom skatt-, tull- och

exekutionsväsendet (prop. 2000/01:33 s. 105) samt inom socialtjänsten (prop.

2000/01:80 s. 150) gjort bedömningen att det på dessa områden inte finns behov

av att utvidga informationsskyldigheten utöver vad som följer av

personuppgiftslagen. Enligt regeringens bedömning föreligger inte heller skäl

att utvidga arbetsmarknadsmyndigheternas informationsskyldighet utöver vad som

framgår av personuppgiftslagens bestämmelser.

Datainspektionen har vidare anmärkt att promemorians förslag inte omfattar

informationsbestämmelsen i 29 § personuppgiftslagen om automatiserade beslut och

ifrågasatt om förutsättningar föreligger för att göra undantag från den

bestämmelsen. Det är regeringens uppfattning att informationsskyldigheten i 29 §

personuppgiftslagen inte bör undantas från arbetsmarknadsmyndigheternas

skyldighet att lämna information till den registrerade.

Promemorian har föreslagit en uttrycklig reglering av

arbetsmarknadsmyndigheternas informationsskyldighet gentemot den registrerade.

Enligt regeringens bedömning bör informationsskyldigheten inom den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten inte vara varken vidare eller mer inskränkt

än personuppgiftslagens informationsskyldighet. Med den lagstiftningsteknik som

valts behövs emellertid inte några särskilda regler om detta i lagen, utan

personuppgiftslagens informationsbestämmelser gäller.

För myndigheternas inom Arbetsmarknadsverket del innebär reglerna om information

till den registrerade således bland annat att sådan självmant skall lämnas när

handläggningen av ett ärende inleds eller vid annan utredning där den

arbetssökande själv lämnar uppgifterna till den handläggande myndigheten. Redan

i dag gäller enligt 22 § lagen om arbetsförmedlingsregister att en arbetssökande

som kan komma att registreras skall underrättas om vad som gäller för

registreringen av uppgifter om denne innan uppgifterna förs in och behandlas i

arbetsförmedlingsregistret. Mot bakgrund av hur information lämnas i dag till

arbetssökande bör det enligt regeringens mening i praktiken inte föreligga några

större svårigheter att ordna så att den arbetssökande innan uppgifter samlas in

om denne får den i personuppgiftslagen föreskrivna informationen. Denna

information bör i likhet med vad som gäller i dag innehålla bland annat en

upplysning om innebörden av ett samtycke som lämnats för behandling av känsliga

eller ömtåliga personuppgifter. Det torde dock inte räcka med att informationen

lämnas först i samband med att den arbetssökande skrivs in hos den handläggande

myndigheten. Detta eftersom den arbetssökande bland annat bör upplysas om att

behandling av personuppgifter som är tillåten enligt den föreslagna lagen får

utföras även om han eller hon motsätter sig behandlingen. Regeringen avser att

lämna närmare föreskrifter om den information som skall lämnas till den

registrerade.

5.11 Rättelse, skadestånd och straff

Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av

personuppgifter och skadestånd skall gälla vid behandling av personuppgifter i

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Datainspektionen och Justitiekanslern har yttrat sig

särskilt i denna del. Datainspektionen tillstyrker att personuppgiftslagens

bestämmelser om rättelse och skadestånd tillämpas vid behandling av

personuppgifter i arbetsmarknadspolitisk verksamhet, men efterlyser ett

klargörande huruvida bestämmelsen om straff i 49 § personuppgiftslagen skall

tillämpas. Justitiekanslern pekar på skillnader mellan skadeståndsbestämmelserna

i skadeståndslagen (1972:207) och personuppgiftslagen.

Skälen för regeringens förslag

Rättelse

Enligt 28 § personuppgiftslagen gäller att den personuppgiftsansvarige är

skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna

sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med

personuppgiftslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Vidare

gäller att när en sådan rättelse görs av den personuppgiftsansvarige skall

underrättelse lämnas till tredje man som har fått del av uppgiften, om den

registrerade begär detta eller om mer betydande skada eller olägenhet därigenom

kan undvikas. Sådan underrättelse kan dock underlåtas om det visar sig vara

omöjligt eller om det skulle innebära en oproportionerlig stor arbetsinsats.

Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse bör gälla även vid behandling som

utförts i strid med den nu föreslagna lagen. Reglerna i personuppgiftslagen om

rätt för den registrerade att få uppgifter rättade m.m. gäller emellertid endast

uppgifter som inte behandlats i enlighet med den lagen eller föreskrifter som

meddelats i med stöd av lagen. Uppgifter som behandlats i strid mot föreskrifter

i särskilda registerförfattningar omfattas sålunda inte om inte behandling

också strider mot personuppgiftslagen eller mot föreskrifter som meddelats med

stöd av denna. Den registrerade bör enligt regeringens uppfattning ha samma

möjlighet att få personuppgifter rättade och korrigerade på annat sätt om

behandlingen strider mot bestämmelserna i en särskild registerförfattning som i

andra fall. Det är därför nödvändigt att i lagen ha en egen bestämmelse om

rättelse. Datainspektionen har med tanke på att personuppgiftsansvaret delas

mellan arbetsmarknadsmyndigheterna anmärkt att myndigheterna bör hjälpa enskilda

med upplysningar om vart de skall vända sig för att få rättelse till stånd.

Skadestånd

Enligt 48 § personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige ersätta den

registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en

behandling i strid med den lagen har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den

utsträckning det är skäligt jämkas om den personuppgiftsansvarige visar att

felet inte berodde på honom eller henne.

Skillnaden mellan de särskilda bestämmelserna i personuppgiftslagen och de

allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207) består främst i att

ersättning enligt personuppgiftslagen kan utgå för ren förmögenhetsskada och för

kränkning av den personliga integriteten även om brottslig gärning inte

begåtts. En annan viktig skillnad är, som Justitiekanslern påpekat, att

personuppgiftslagens skadeståndsbestämmelse bygger på ett strikt

skadeståndsansvar medan skadeståndsskyldighet enligt skadeståndslagens

bestämmelser kräver ett culpöst handlande från skadevållarens sida.

Regeringen anser att personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd skall gälla

även för behandling som utförts i strid med den föreslagna lagen. Beroende på

utformningen av 48 § personuppgiftslagen är det nödvändigt att ha en egen

bestämmelse om skadestånd.

Straff

Datainspektionen har efterlyst ett klargörande huruvida bestämmelsen om straff i

49 § personuppgiftslagen skall tillämpas i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. I övriga registerlagar som har tillkommit på senare tid har

separata straffbestämmelser inte införts. Enligt lagarna om behandling av

personuppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet, i

kronofogdemyndigheternas och Tullverkets verksamheter har personuppgiftslagens

bestämmelser om straff gjorts tillämpliga genom en hänvisning till 49 §

personuppgiftslagen. I förarbetena till dessa lagar (prop. 2000/01:33 s. 97,

bilaga 5, s. 346) gjorde regeringen - i likhet med Lagrådet - bedömningen att

det inte föreligger något behov av att införa separata straffbestämmelser i

lagarna, utan straffansvar inträder i händelse av överträdelser av de paragrafer

i personuppgiftslagen som i övrigt skall gälla och är straffsanktionerade (se

även prop. 2000/01:126 Behandling av personuppgifter inom kriminalvården, s.

42). Det finns enligt regeringens uppfattning inte heller skäl att införa

särskilda straffbestämmelser i denna lag.

5.12 Gallring

Regeringens förslag: Uppgifter om arbetssökande i en databas skall gallras två

år efter utgången av det år då behandlingen av uppgifterna har avslutats i ett

ärende hos den handläggande myndigheten.

Uppgifter som har avskilts för statistikändamål skall gallras tio år efter

avskiljandet.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela närmare

föreskrifter om undantag från dessa gallringstider i fråga om bevarande av

material för forskningens behov. Sådant material skall lämnas över till en

arkivmyndighet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Arbetslivsinstitutet och Institutet för

Arbetsmarknadspolitisk utvärdering har yttrat sig i denna del. De framför båda

synpunkten att uppgifter som avskiljts för statistikändamål skall gallras senare

än tio år efter avskiljandet.

Skälen för regeringens förslag: Grundläggande bestämmelser om bevarande och

gallring av uppgifter hos myndigheter och vissa andra organ finns i arkivlagen

(1990:782). Enligt 3 § i denna lag bildas en myndighets arkiv av de allmänna

handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2

kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (vissa minnesanteckningar och utkast eller

koncept) och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Allmänna

handlingar får gallras. Vid gallring skall dock alltid beaktas att arkiven

utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna

tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för

rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov (10 § arkivlagen).

Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i annan lag eller

förordning. Enligt 14 § arkivförordningen (1991:446) får statliga myndigheter

gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av

Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns i lag eller

förordning.

Personuppgiftslagen innehåller vissa bestämmelser om hur länge personuppgifter

får bevaras. Enligt 9 § personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige se

till att personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Därefter måste personuppgifterna

avidentifieras eller förstöras. Personuppgifter får dock bevaras för historiska,

statistiska och vetenskapliga ändamål under längre tid än vad som nu sagts.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen kompletteras i dag ofta av bestämmelser i

de särskilda registerförfattningarna.

Utgångspunkten i arkivlagen är att allmänna handlingar skall bevaras. För

personuppgifter som behandlas manuellt och som omfattas av den föreslagna lagen

är de allmänna bestämmelserna i arkivlagen tillräckliga för att säkerställa ett

gott integritetsskydd. För uppgifter som behandlas i en databas bör det dock i

likhet med vad som gäller i dag i vissa fall av integritetsskäl finnas särskilda

bestämmelser om gallring.

Enligt 21 § lagen om arbetsförmedlingsregister gäller att uppgifter om

arbetssökande i arbetsförmedlingsregistret skall gallras två år efter utgången

av det år då ärendet avslutats. Vidare gäller att uppgifterna i

Arbetsmarknadsstyrelsens centrala statistikregister skall gallras tio år efter

det att de avskiljts.

Arbetslivsinstitutet och Institutet för Arbetsmarknadspolitiskt utvärdering har

båda anfört att uppgifter kan vara av intresse för forskning under längre tid än

tio år. Arbetslivsinstitutet har tillagt att även om möjlighet finns för

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare

föreskrifter om undantag från gallringstiderna kan det i det enskilda fallet

vara svårt att bedöma om ett material helt skall undantas från gallring. Med

hänsyn härtill samt då statistiska uppföljningar ofta görs med tio års intervall

har Arbetslivsinstitutet föreslagit att uppgifter som avskiljs för

statistikändamål bör gallras efter femton år.

Utgångspunkten för bedömningen av bevarandefrågan av uppgifter i lagen om

arbetsförmedlingsregister var att särskild hänsyn måste tas till

integritetsaspekten. De överväganden som låg till grund för gallringstiderna är

aktuella även vid bedömningen av vad som skall gälla för bevarande och gallring

av uppgifter i den nu föreslagna lagstiftningen (se prop. 1993/94:235 s. 36 f).

Enligt regeringens bedömning bör någon ändring av gallringstiderna inte göras.

Forskningens behov av material får i stället, i likhet med nu gällande

bestämmelser, tillgodoses genom den möjlighet som bör ges regeringen, eller den

myndighet regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om undantag från

gallringstiderna med hänsyn till forskningens behov, dvs. undantag från

särregleringen om gallring i lagen. Det bör vara Riksarkivet som bemyndigas att

meddela sådana föreskrifter.

Någon hänvisning till arkivlagens bestämmelser behöver inte göras. Av 8 § andra

stycket personuppgiftslagen följer nämligen uttryckligen att lagen inte hindrar

att en myndighet arkiverar eller bevarar sina allmänna handlingar eller att

arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.

5.13 Överklagande

Regeringens förslag: En myndighets beslut om rättelse eller om avslag på ansökan

om information som skall lämnas skall kunna överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Andra beslut får inte överklagas. Prövningstillstånd skall

krävas vid överklagande till kammarrätten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Riksdagens ombudsmän har yttrat sig i särskilt i denna

del och efterlyst en motivering till den föreslagna ordningen för överklagande.

Skälen för regeringens förslag: De beslut som fattas rörande personuppgifter som

direkt berör den enskilde skall kunna överklagas. Sådana beslut är i allmänhet

en myndighets beslut att avslå en ansökan om information enligt 26 §

personuppgiftslagen. Även beslut om rättelse bör kunna överklagas.

Med hänsyn till att det rör sig om beslut i rättsfrågor snarare än i materiella

frågor är det enligt regeringens bedömning lämpligt att besluten överklagas

direkt till domstol. Det är också önskvärt att besluten överklagas på samma sätt

oavsett vilken myndighet som fattat beslutet. Besluten bör därför överklagas

till allmän förvaltningsdomstol och det bör krävas prövningstillstånd för ett

överklagande till kammarrätten.

Övriga beslut berör inte den enskilde direkt och bör därför inte kunna

överklagas.

Även i övrig registerlagstiftning som tillkommit på senare tid har

överklagandebestämmelserna utformats på motsvarande sätt.

5.14 Säkerhetsåtgärder och anmälan till tillsynsmyndighet

Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhetsåtgärder

och anmälningsskydlighet skall gälla också när personuppgifterna behandlas inom

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Några särskilda yttranden i denna del har inte inkommit.

Skälen för regeringens bedömning

Säkerhetsåtgärder

Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet vid behandling av personuppgifter

(31-32 §§) skall enligt regeringens uppfattning gälla även när personuppgifter

behandlas inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Det behövs därför inte

några särskilda regler om detta i lagen.

Anmälningsskyldighet

Behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad omfattas

enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen av anmälningsskyldighet genom

anmälan till tillsynsmyndigheten. Vidare får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från

anmälningsskyldigheten för sådana typer av behandlingar som sannolikt inte

kommer att leda till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Sådana

föreskrifter finns bland annat i personuppgiftsförordningen (1998:1191) där det

i 3 § 3 anges, såvitt här är av intresse, att anmälningsskyldigheten enligt 36 §

första stycket personuppgiftslagen inte gäller för behandling av

personuppgifter som regleras genom särskilda föreskrifter i lag eller

förordning. Bestämmelsen innebär att behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som är helt eller delvis automatiserad och

som sker med stöd av den föreslagna lagen inte kommer att omfattas av

anmälningsskyldighet.

I regeringens proposition Ny socialtjänstlag m.m., rörande bland annat

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, (prop. 2000:01:80 s. 155),

gjordes bedömningen att allmänhetens intresse av information rörande

behandlingen av dessa personuppgifter tillgodoses även om behandlingen är

undantagen från kravet på anmälningsskyldighet och att personuppgiftslagens

bestämmelser om informationsskyldighet torde vara tillräckliga för att

säkerställa detta intresse. Vidare nämndes bestämmelsen i 15 kap. 11 §

sekretesslagen (1980:100), i vilken föreskrivs vissa skyldigheter för

myndigheter att för allmänheten hålla tillgängligt beskrivning av register,

förteckningar eller andra anteckningar hos myndigheten som förs med hjälp av

automatisk databehandling (ADB-register) samt vad en sådan beskrivning skall

innehålla.

I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bör enligt regeringens bedömning

gälla samma förutsättningar som inom socialtjänsten beträffande denna fråga.

Några skäl för att föreskriva anmälningsskyldighet för de berörda myndigheterna

i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten föreligger därför inte.

5.15 Sekretess

Regeringens bedömning: Någon ändring av sekretessreglerna behöver inte göras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I förarbetena till lagen om

arbetsförmedlingsregister (prop. 1993/94:235 s. 29 f) redovisas de bestämmelser

i sekretesslagen (1980:100) som den verksamhet som bedrivs inom

Arbetsmarknadsverket berörs av (7 kap. 10 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 4 §, 14 kap. 3 §

och 7 kap. 16 § sekretesslagen). Den bedömning som gjordes vid den tidpunkten

innebar att utformningen av sekretessreglerna på detta område ger de

arbetssökande ett tillfredsställande skydd. Dessa regler gäller fortfarande. De

ändringar som gjorts är inte av betydelse i nu aktuellt hänseende. Den nuvarande

utformningen av aktuella bestämmelser i sekretesslagen innebär enligt

regeringens mening fortfarande ett väl avvägt skydd för de personuppgifter som

får behandlas inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Den föreslagna

lagen föranleder därför inte några ändringar av sekretesslagen.

6 Ikraftträdande och kostnader m.m.

6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Lagen om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten föreslås ersätta den nu gällande lagen om arbetsförmedlingsregister

och föreslås träda i kraft den 1 augusti 2002. Den äldre lagens bestämmelser om

gallring och registerinnehåll bör dock fortfarande gälla för uppgifter och

handlingar som har tillförts ett arbetsförmedlingsregister före den nya lagens

ikraftträdande.

Bestämmelserna i den nya lagen bör inte börja tillämpas förrän den 1 oktober

2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som påbörjats före

den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för ett visst ändamål om

manuell behandling för ändamålet påbörjades före den 24 oktober 1998.

6.2 Kostnader m.m.

Förslaget kommer till en början att medföra vissa kostnader, främst till följd

av att det krävs utbildningsinsatser hos de aktuella myndigheterna samt ny

skriftlig information samt anpassningar i datasystemen på grund av det tydligare

krav som ställs på Arbetsmarknadsverket vad gäller informationsåtgärder. Dessa

kostnader torde dock inte vara större än att de kan täckas inom myndigheternas

ordinarie resursramar. Ändringarna bör inte medföra några miljömässiga

konsekvenser.

7 Författningskommentar

1 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen behandlas i avsnitt

5.2.

Av första stycket framgår att lagen skall tillämpas i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten av de myndigheter som ingår i

Arbetsmarknadsverket, dvs. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och

länsarbetsnämnderna. Vad som avses med arbetsmarknadspolitisk verksamhet framgår

av förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Utanför

lagens tillämpningsområde faller behandling av personuppgifter i samband med de

interna och administrativa åtgärder som kan förekomma i verksamheten. För

behandling av sådana frågor, till exempel löneregister, gäller i stället

personuppgiftslagen. Med begreppen behandling och personuppgifter avses detsamma

som i personuppgiftslagen (1998:204).

I bestämmelsen anges vidare den personkrets för vilka uppgifter får behandlas

enligt lagen. Den personkrets som lagen omfattar är i huvudsak densamma som

anges i 4 § lagen om arbetsförmedlingsregister, dvs. arbetssökande, arbetsgivare

och kontaktpersoner. I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten behandlas även

personuppgifter rörande andra personer än de ovan namngivna, bland annat i

samband med vissa frågor om arbetstillstånd, arbetslöshetsförsäkring,

totalförsvaret och byggnadstillstånd m.m. (5 § förordningen [2000:628] om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten). Den nya lagen omfattar även behandling av

personuppgifter beträffande dessa personer i den utsträckning behandlingen sker

i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Av andra stycket framgår att lagen skall tillämpas vid all behandling av

personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Manuell behandling

omfattas av lagen endast om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå

i en strukturerad samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller

sammanställning enligt särskilda kriterier (så kallat manuellt register). Vad

som avses med automatiserad behandling i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten har behandlats i avsnitt 5.2.

Av tredje stycket framgår att enligt lagen tillåten behandling av

personuppgifter får utföras även om den registrerade motsätter sig det. Om det

enligt lagen krävs samtycke är behandlingen naturligtvis inte tillåten om inte

samtycke ges.

2 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.3.

I paragrafen anges förhållandet mellan personuppgiftslagen och lagen på så sätt

att personuppgiftslagen gäller om inget annat sägs i lagen eller föreskrifter

meddelade med stöd av lagen eller annars av 2 § personuppgiftslagen. Lagen har

utformats så att den endast gör vissa undantag från personuppgiftslagen och i

övrigt preciserar vissa för behandlingen viktiga förhållanden. Till exempel de

definitioner som anges i 3 § personuppgiftslagen gäller således vid

tillämpningen av den lagen eller av föreskrifter som meddelats med stöd av

lagen. Likaså gäller t.ex. personuppgiftslagens bestämmelser om information och

säkerhetsåtgärder (se avsnitt 5.10 och 5.14).

3 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.4.

Av paragrafen framgår att AMS och respektive länsarbetsnämnd är

personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som respektive

myndighet utför.

4 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5.

I paragrafen anges de primära ändamålen för användning av personuppgifter inom

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Beskrivningen av ändamålen får

betydelse för vilken insamling och annan behandling av uppgifter som är tillåten

enligt lagen. Ändamålen motsvarar i princip de registerändamål som anges i 2 §

lagen om arbetsförmedlingsregister (1994:459). Såvitt avser punkten 1 har dock

utvidgning skett på så sätt att arbetsmarknadspolitisk verksamhet omfattas och

inte bara vissa angivna ärendetyper. När det gäller innehållet i de övriga olika

punkterna är någon ändring i sak inte avsedd. För innehållet och syftet med

ändamålen hänvisas till regeringens prop. 1993/94:235 Lag om

arbetsförmedlingsregister, s. 17 ff.

Med hänsyn till att överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad inte

har inkorporerats i svensk rätt har Lagrådet bl.a. anfört att en upplysning om

var överenskommelsen istället har kungjorts skall lämnas i samband med

kungörandet av lagen.

5 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.5.

I paragrafen regleras de sekundära ändamålen, dvs. för vilka ändamål som

uppgifter får tillhandahållas för verksamheter utanför Arbetsmarknadsverkets

verksamhet. Paragrafen motsvarar den nya 2 a § lagen om

arbetsförmedlingsregister, med tillägget att även Riksskatteverket och

skattemyndigheterna omfattas av bestämmelsen. De myndigheter som anges i

bestämmelsen är de myndigheter där informationsutbyte av personuppgifter i dag

sker regelmässigt.

Enligt punkt 1 får uppgifter behandlas för att tillhandahålla sådan information

som Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala

studiestödsnämndens och arbetslöshetskassornas verksamhet behöver för att kunna

fatta beslut om och kontrollera förmåner, ersättningar och andra stöd.

Enligt punkt 2 får uppgifter behandlas för att tillhandahålla sådan information

som Riksskatteverkets och skattemyndigheternas verksamhet behöver för att kunna

fatta beslut om skatt och för att kontrollera att mervärdesskatt, socialavgifter

och preliminärskatt betalats in till staten (se prop. 1996/97:116, Ändringar i

skatteregisterlagen, m.m., s. 53). De uppgifter som avses är de som

länsarbetsnämnderna enligt 17 § lagen om arbetsförmedlingsregister och

förordningen (1994:460) om arbetsförmedlingsregister regelmässigt lämnar ut till

skattemyndigheterna på medium för automatiserad behandling, dvs. beslut om

olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt om utbetalt belopp och datum för

utbetalningen.

6 §

Av paragrafen framgår att regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,

meddelar föreskrifter rörande begränsningar av ändamålen i 4 § samt

begränsningar av vilka uppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.

7 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.6.

I paragrafen anges att det i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får finnas

en samling personuppgifter som med automatiserad behandling används gemensamt i

verksamheten för de ändamål som gäller för lagen (arbetsmarknadspolitisk

databas). Databasen ersätter det tidigare registerbegreppet och innehållet i en

databas skall avspegla vad som i dag får finnas i arbetsförmedlingsregistret och

AMS centrala statistikregister. Vad som avses med databas har redogjorts för i

avsnitt 5.6.

8 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.7.

I paragrafen regleras när känsliga personuppgifter och uppgifter om

lagöverträdelser som innefattar brott m.m. får behandlas av myndigheterna inom

Arbetsmarknadsverket i de fall behandlingen inte sker i en databas, exempelvis

om uppgifter behövs i en föredragningspromemoria, tjänsteanteckning eller

liknande. För behandling av uppgifter av känslig och ömtålig natur i databasen

gäller särskilda regler (se 9 och 10 §§). Sådana uppgifter som avses i 13 och 21

§§ personuppgiftslagen får behandlas för samtliga ändamål som anges i 4 §.

Enligt 6 § kan dock regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,

begränsa vilka personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.

Bestämmelsen tar av naturliga skäl sikte på uppgifter av känslig natur rörande

en arbetssökande, men paragrafen gäller all behandling av känsliga

personuppgifter som sker i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Sådana

personuppgifter får behandlas om de har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga

för handläggningen av det, dvs. om myndigheten måste behandla dessa för att

kunna sköta sina åligganden vid hanteringen av ärenden enligt gällande rutiner

och regler. Känsliga personuppgifter bör dock alltid kunna få behandlas för

gallring.

9 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.7.

I paragrafen regleras vilka känsliga och ömtåliga personuppgifter som får

behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas, dvs. det som tidigare utgjorde

arbetsförmedlingsregistret och AMS centrala statistikregister.

I första stycket behandlas vilka känsliga personuppgifter som avses i 13 §

personuppgiftslagen som får behandlas i databasen. Av de känsliga

personuppgifter som avses i personuppgiftslagen får endast personuppgifter som

avslöjar etniskt ursprung eller som rör hälsa behandlas. Bestämmelsen har sitt

ursprung i 6 och 7 §§ lagen om arbetsförmedlingsregister.

Av andra stycket framgår att vissa villkor gäller för behandling i en databas

beträffande sådana uppgifter som avslöjar etniskt ursprung eller hälsa samt

vissa andra ömtåliga personuppgifter. Uppgifterna får endast behandlas i en

databas om de har lämnats i ett ärende och den enskilde skriftligen har samtyckt

till behandlingen eller om de är nödvändiga för handläggningen och den enskilde

har lämnat sitt skriftliga samtycke. En registrerad har rätt att återkalla ett

sådant samtycke i enlighet med vad som föreskrivs i 12 § första stycket

personuppgiftslagen (1998:204). Bestämmelsen är utformad efter förslag av

Lagrådet.

10 §

I paragrafen anges att personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott

m.m. samt uppgift om att den arbetssökande vårdats med stöd av socialtjänstlagen

(2001:453) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529)

inte får behandlas i databasen. Bestämmelsens materiella innehåll har sin

motsvarighet i 8 § lagen om arbetsförmedlingsregister.

11 §

Vad som avses med direktåtkomst behandlas i avsnitt 5.8.

Av paragrafen framgår att Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ha

direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk

databas. Direktåtkomsten är dock förbehållen endast den som på grund av sina

arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.

Direktåtkomst inom en myndighetsorganisation innebär inte att samtliga anställda

har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför personuppgiftslagens allmänna

bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. att olika

åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan till exempel innebära

att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt begränsad till

olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i slutändan är ett

högst begränsat antal personer som har tillgång till samtliga uppgifter.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer måste sätta upp klara och

tydliga gränser i fråga om vilka personkategorier som skall ha tillgång till

vilka uppgifter för att kunna utföra sitt arbete.

Av bestämmelsen framgår även att regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, meddelar föreskrifter om sådan direktåtkomst.

12 §

Det materiella innehållet i paragrafen motsvaras av den nya 16 a § lagen om

arbetsförmedlingsregister (SFS 2001:1152 som träder i kraft den 1 juli 2002). Av

bestämmelsen framgår att Riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna, Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får

ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk

databas om det behövs för de ändamål som avses 5 §. Vidare framgår att

regeringen meddelar föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av

direktåtkomst.

13 §

Innehållet i paragrafen behandlas i avsnitt 5.8.

Enligt första stycket är det, med hänsyn till risken för intrång i den

personliga integriteten, endast möjligt att lämna ut uppgifter i databasen till

en enskild på medium för automatiserad behandling om regeringen har föreskrivit

detta.

Av andra stycket framgår att regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, meddelar föreskrifter om vilka personuppgifter som får lämnas ut på

medium för automatiserad behandling till myndigheter och enskilda.

14 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.9.

Bestämmelsen i första stycket begränsar användningen av sökbegrepp. Känsliga

personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) samt andra ömtåliga

personuppgifter som avses i 9 § andra stycket och 10 § i lagen inte får användas

som sökbegrepp. Koder för arbetshandikapp får dock användas som sökbegrepp för

att underlätta förmedling av arbete åt arbetshandikappade samt för att kunna

framställa avidentifierad statistik där uppgifter om enskilda personer inte kan

utläsas. Denna sökmöjlighet finns redan i nu gällande registerlagstiftning (se

20 § 2). De överväganden från integritetssynpunkt som gjorts beträffande dessa

sökbegrepp framgår av prop. 1993/94:235 Lag om arbetsförmedlingsregister, s. 33

ff.

I andra stycket anges att regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,

meddelar föreskrifter om begränsningar i övrigt av de sökbegrepp som får

användas. Genom begränsningar av vilka sökbegrepp som är tillåtna begränsas vad

som är att anse som en allmän handling och vad som kan bli tillgängligt för

utomstående.

Bestämmelsen är utformad enligt förslag från Lagrådet.

15 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.11.

Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse och skadestånd skall tillämpas

även vid behandling av personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten.

16 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.12.

I paragrafen anges de särskilda bestämmelser som tar över arkivlagens

bestämmelser om bevarande och gallring. Bestämmelsen behandlar skyldigheten att

gallra personuppgifter efter vissa angivna tidpunkter. Skyldigheten att gallra

innebär att personuppgifterna skall förstöras när tidpunkten för gallring är

inne. Förstöring innebär bland annat att uppgifterna förs över till annan

databärare om överföringen innebär informationsförlust eller att sökmöjligheter

går förlorade i och med överföringen. Uppgifter som finns i en databas och som

överförs från denna till pappershandlingar innebär således i praktiken att

uppgifterna har gallrats om också den elektroniska informationen raderats. De

uppgifter som då endast finns kvar på papper omfattas inte längre av

gallringsfristerna.

Bestämmelserna om gallringstid i första och andra styckena motsvarar 21 § lagen

om arbetsförmedlingsregister. De överväganden som legat till grund för

gallringstiderna framgår av prop. 1993/94:235 Lag om arbetsförmedlingsregister,

s. 36 f. Med handläggande myndighet avses den myndighet inom

Arbetsmarknadsverket som hanterar det berörda ärendet.

Genom tredje stycket ges regeringen, eller den myndighet som regeringen

bestämmer, möjlighet att föreskriva undantag från skyldigheten att gallra

personuppgifter i fråga om material för forskningens behov.

17 §

Av paragrafen framgår i vilka fall regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, meddelar föreskrifter utöver vad som angetts i respektive paragraf i

lagen. Sådana föreskrifter måste dock rymmas inom ramen för de primära och

sekundära ändamål som framgår av 4-5 §§.

Enligt första stycket är det endast regeringen som meddelar föreskrifter om

vilka personuppgifter som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas. Den

myndighet regeringen bestämmer (AMS) bör dock ytterligare kunna få begränsa

innehållet i dessa kategorier. Detta är möjligt enligt andra stycket.

18 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.13.

Myndigheternas beslut om rättelse och avslag på ansökan om information får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut får inte överklagas.

Sammanfattning av promemorian Behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten (Ds 2001:67)

Promemorian föreslår en lag om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Lagen skall innehålla de bestämmelser som

utöver personuppgiftslagen (1998:204) är nödvändiga för den

arbetsmarknadspolitiska verksamhet som bedrivs av myndigheterna inom

Arbetsmarknadsverket. Regleringen kommer att ersätta lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister. Det huvudsakliga innehållet i den nya lagen är

följande.

- Den nya lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten i fråga om arbetssökande, arbetsgivare,

kontaktpersoner och andra personer som omfattas av denna verksamhet.

- Begreppet databas införs som en juridisk beteckning för vissa fastställda

automatiserade uppgiftssamlingar som används gemensamt inom en verksamhet och

för vilka särskilda regler skall gälla beträffande känsliga och ömtåliga

personuppgifter.

- Primära och sekundära ändamål för behandling av uppgifter anges i lagen.

Uppgifterna skall få behandlas endast för de angivna ändamålen. Alla uppgifter

som är nödvändiga för de ändamål för vilka behandlingen utförs skall få

behandlas.

- I lagen anges under vilka förutsättningar känsliga personuppgifter och

uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott m.m. skall få behandlas i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

- Direktåtkomst till de uppgifter som behandlas skall vara förbehållen de

personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.

- Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att uppgifter som behandlas

enligt lagen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till enskilda,

andra myndigheter, organ och sådana utländska myndigheter med vilka samarbete

sker på det arbetsmarknadspolitiska området inom Norden, Europeiska unionen och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt vilka som därvid får ha

direktåtkomst till personuppgifter.

- Endast de sökbegrepp som regeringen beslutar om skall få användas. Sådana

känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204),

ömtåliga personuppgifter som avses i 7 § tredje stycket eller 8 § skall som

huvudregel inte få användas som sökbegrepp. Undantag gäller dock för uppgifter

om koder för medborgarskap och arbetshandikapp, vilka skall få användas som

sökbegrepp under vissa förutsättningar.

- Särskilda bestämmelser om rättelse, skadestånd, överklagande och gallring

anges i lagen.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i

Arbetsmarknadsverkets arbetsmarknadspolitiska verksamhet i fråga om

arbetssökande, arbetsgivare och kontaktpersoner samt andra personer som omfattas

av denna verksamhet.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller

om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av

personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt

särskilda kriterier.

Förhållandet till personuppgiftslagen

2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter

inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, om inte annat inte följer av

denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

En registrerad person har inte rätt att motsätta sig sådan behandling av

personuppgifter som är tillåten enligt denna lag.

Personuppgiftsansvar

3 § Arbetsmarknadsstyrelsen är personuppgiftsansvarig för den behandling av

personuppgifter som styrelsen skall utföra. En länsarbetsnämnd är ansvarig för

den behandling nämnden skall utföra.

Ändamål

4 § Personuppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som

behövs inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten för

1. handläggning av ärenden som rör den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

2. publicering av platsinformation,

3. planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning, resultatredovisning och

utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

4. framställning av avidentifierad statistik, och

5. samarbete på det arbetsmarknadspolitiska området enligt överenskommelsen den

6 mars 1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad samt inom Europeiska unionen

och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

5 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs

inom

1. Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala

studiestödsnämndens och arbetslöshetskassornas verksamhet, som underlag för

beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd, samt

2. Riksskatteverkets och skattemyndigheternas verksamhet som underlag för beslut

om och kontroll av skatt.

Arbetsmarknadspolitisk databas

6 § I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får det finnas en samling

personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i

verksamheten för de i 4 och 5 §§ angivna ändamålen (arbetsmarknadspolitisk

databas).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

7 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) och uppgifter om

lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § samma lag om uppgifterna har lämnats i

ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.

8 § I en arbetsmarknadspolitisk databas får inte behandlas andra känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) än sådana som

avslöjar ras eller etniskt ursprung samt sådana personuppgifter som rör hälsa.

Sådana känsliga personuppgifter som avses i första stycket, uppgifter om en

arbetssökandes sociala eller ekonomiska förhållanden samt omdömen, slutsatser

eller andra värderande upplysningar om en arbetssökande, får endast behandlas i

databasen om de har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen

av det och den enskilde uttryckligen har samtyckt till detta.

9 § Sådana personuppgifter som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)

samt uppgifter om att den enskilde har vårdats med stöd av socialtjänstlagen

(2001:453) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529) får

inte behandlas i den arbetsmarknadspolitiska databasen.

Inhämtande av uppgifter

10 § Uppgifter om utbetalning av medel för arbetsmarknadspolitiska program

får inhämtas från Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna samt

från Centrala studiestödsnämnden för behandling i den arbetsmarknadspolitiska

databasen för de ändamål som anges i 4 och 5 §§. Uppgifter om utbetald

arbetslöshetsersättning får även inhämtas från arbetslöshetskassorna för

behandling i databasen för dessa ändamål.

Direktåtkomst

11 § Direktåtkomst till de personuppgifter som behandlas enligt denna lag

skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter inom den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten behöver tillgång till uppgifterna.

I fråga om direktåtkomst till uppgifter som får lämnas ut till enskild, annan

myndighet eller organ finns regler om bemyndigande i 16 och 17 §§.

Sökbegrepp

12 § För sökning av personuppgifter får endast användas de sökbegrepp som

regeringen beslutar om enligt 16 §. Sådana känsliga personuppgifter som avses i

13 § personuppgiftslagen (1998:204) och ömtåliga personuppgifter som avses i 8 §

andra stycket eller 9 § får inte användas som sökbegrepp.

Uppgifter om koder för arbetshandikapp och medborgarskap får dock utan hinder av

första stycket användas som sökbegrepp för att underlätta förmedling av arbete

åt arbetshandikappade och utlänningar samt för att framställa avidentifierad

statistik.

Information till den arbetssökande

13 § Bestämmelserna i 23-27 §§ personuppgiftslagen (1998:204) om information

till den registrerade gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag

eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna.

Rättelse och skadestånd

14 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och

skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag.

Gallring

15 § Uppgifter om arbetssökande och arbetsgivare skall gallras två år efter

utgången av det år då behandlingen av uppgifter har avslutats i ett ärende hos

den handläggande myndigheten.

Uppgifter som har avskiljts för statistikändamål skall gallras tio år efter

avskiljandet.

I fråga om undantag från dessa bestämmelser rörande bevarande av material för

forskningens behov gäller 17 § 6. Sådant material skall lämnas över till en

arkivmyndighet.

Bemyndiganden

16 § Regeringen meddelar föreskrifter om

1. att personuppgifter får lämnas ut till enskilda, myndigheter eller organ på

medium för automatiserad behandling,

2. vilka som därvid får ha direktåtkomst till personuppgifter,

3. vilka uppgifter som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas, samt

4. sökbegrepp.

17 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar närmare

föreskrifter om

1. begränsningar av de i 4 § angivna ändamålen,

2. begränsningar av de uppgifter som får behandlas för ett visst ändamål,

3. vilka uppgifter som får lämnas ut på medium för automatiserad behandling,

4. direktåtkomst enligt 11 § första stycket och vilka uppgifter som omfattas av

direktåtkomst enligt 16 § 2,

5. de sökbegrepp regeringen beslutat om enligt 16 § 4,

6. undantag från gallringstider enligt 15 § tredje stycket, samt

7. uppgifter som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Överklagande

18 § Beslut av Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnd om rättelse och om

avslag på ansökan om information som skall lämnas enligt 26 §

personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ikraftträdandebestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002, då lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister skall upphöra att gälla.

2. Den äldre lagens bestämmelser om gallring och innehåll gäller dock

fortfarande i fråga om uppgifter och handlingar som har tillförts

arbetsförmedlingsregistret före den 1 juli 2002.

3. Bestämmelserna i denna lag om manuell behandling av personuppgifter skall

inte börja tillämpas förrän den 1 oktober 2007, om den manuella behandlingen

eller manuell behandling för ändamålet påbörjades före den 24 oktober 1998.

4. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289) kommit in

till en myndighet innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte

expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om

information enligt denna lag.

Förteckning över remissinstanser

Remissyttranden har avgetts av Justitieombudsmannen, Justitiekanslern,

Datainspektionen, Statskontoret, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen,

Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Centrala studiestödsnämnden, Riksarkivet,

Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Institutet för

Arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Landstingsförbundet, Tjänstemännens

Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,

Landsorganisationen i Sverige samt Arbetslöshetskassornas Samorganisation.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i

Arbetsmarknadsverkets arbetsmarknadspolitiska verksamhet som gäller

arbetssökande, arbetsgivare, kontaktpersoner och andra personer som omfattas av

denna verksamhet.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om

uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling

personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt

särskilda kriterier.

Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även

om den registrerade motsätter sig behandlingen.

Förhållandet till personuppgiftslagen

2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter

inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, om inte annat följer av denna lag

eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller annars av 2 §

personuppgiftslagen.

Personuppgiftsansvar

3 § Arbetsmarknadsstyrelsen är personuppgiftsansvarig för den behandling av

personuppgifter som styrelsen utför. En länsarbetsnämnd är ansvarig för den

behandling nämnden utför.

Ändamål m.m.

4 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd får behandla

personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bara om det behövs

för

1. handläggning av ärenden som rör den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

2. publicering av platsinformation,

3. planering, metodutveckling, tillsyn, uppföljning, resultatredovisning och

utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

4. framställning av avidentifierad statistik, och

5. samarbete på det arbetsmarknadspolitiska området inom Europeiska unionen och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt enligt överenskommelsen den 6 mars

1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad.

5 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd får behandla

personuppgifter för tillhandahållande av information som behövs inom

1. Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala

studiestödsnämndens eller arbetslöshetskassornas verksamhet, som underlag för

beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd, samt

2. Riksskatteverkets och skattemyndigheternas verksamhet som underlag för beslut

om och kontroll av skatt.

6 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar

föreskrifter om begränsningar av ändamålen i 4 § samt om begränsningar av vilka

personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.

Arbetsmarknadspolitisk databas

7 § I den arbetsmarknadspolitiska verksamheten får det finnas en samling

personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i

verksamheten för de ändamål som anges i 4-6 §§ (arbetsmarknadspolitisk databas).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

8 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd får behandla känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) och

personuppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § samma lag om

uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av

det.

9 § I en arbetsmarknadspolitisk databas får inga andra känsliga

personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) behandlas än

sådana som avslöjar etniskt ursprung eller rör hälsa.

Känsliga personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung eller rör hälsa,

personuppgifter om sociala förhållanden samt omdömen, slutsatser eller andra

värderande upplysningar om en enskild, får behandlas i en databas endast om de

har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det och den

enskilde skriftligen har samtyckt till detta.

10 § Sådana personuppgifter som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)

samt uppgifter om att den enskilde har vårdats med stöd av socialtjänstlagen

(2001:453) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529) får

inte behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Direktåtkomst och utlämnande av personuppgifter

11 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ha direktåtkomst

till personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas. Sådan

åtkomst skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter

behöver tillgång till uppgifterna. Regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, meddelar föreskrifter om vilka personer i Arbetsmarknadsverket som

får ha direktåtkomst till personuppgifter.

12 § Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna, Centrala

studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till

personuppgifter som behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas om det behövs

för de ändamål som avses i 5 §. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka

personuppgifter som får omfattas av direktåtkomst.

13 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för

automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter

om vilka personuppgifter som får lämnas ut på medium för automatiserad

behandling till myndigheter och enskilda.

Sökbegrepp

14 § För sökning av personuppgifter får endast de sökbegrepp som regeringen

beslutar om användas. Sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 §

personuppgiftslagen (1998:204) samt ömtåliga personuppgifter som avses i 9 §

andra stycket eller 10 § får inte användas som sökbegrepp.

Uppgift om kod för arbetshandikapp får dock utan hinder av första stycket

användas som sökbegrepp för att underlätta förmedling av arbete åt

arbetshandikappade samt för att framställa avidentifierad statistik.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

begränsningar av de sökbegrepp som får användas.

Rättelse och skadestånd

15 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och

skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Gallring

16 § Uppgifter om arbetssökande i en arbetsmarknadspolitisk databas skall

gallras två år efter utgången av det år då behandlingen av uppgifter har

avslutats i ett ärende hos den handläggande myndigheten.

Uppgifter som har avskiljts för statistikändamål skall gallras tio år efter

avskiljandet.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela

föreskrifter om undantag från dessa gallringstider när det gäller bevarande av

material för forskningens behov. Sådant material skall lämnas över till en

arkivmyndighet.

Ytterligare föreskrifter

17 § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka personuppgifter

som får behandlas i en arbetsmarknadspolitisk databas.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om

begränsningar av de personuppgifter som får behandlas i en

arbetsmarknadspolitisk databas.

Överklagande

18 § En myndighets beslut om rättelse eller om avslag på ansökan om

information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2002, då lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister upphör att gälla.

2. Den äldre lagens bestämmelser om gallring och registerinnehåll gäller dock

fortfarande i fråga om uppgifter och handlingar som har tillförts ett

arbetsförmedlingsregister och Arbetsmarknadsstyrelsens centrala

statistikregister före den 1 augusti 2002.

3. Bestämmelserna i denna lag skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober

2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som påbörjats före

den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för ett visst bestämt

ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjades före den 24 oktober 1998.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-03-07

Närvarande: f.d. hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Nina Pripp,

regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 21 februari 2002 (Näringsdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om

behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catharina

Nordlander och kammarrättsassessorn Maria Braun.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Remissförslaget avser en lag i raden av speciallagar i förhållande till

personuppgiftslagen och syftar till att komplettera och i vissa delar ersätta

den lagen. Det upptar i vissa delar bestämmelser som är likartade med dem som

återfinns i dessa redan beslutade lagar.

4 §

Enligt förslaget skall personuppgifter få behandlas bl.a. om det behövs enligt

en överenskommelse den 6 mars 1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad. Detta

innebär att den nämna överenskommelsen skall tillämpas av svenska myndigheter

och således att den blir en del av svensk rätt.

Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse skall

gälla som svensk rätt, skall överenskommelsen enligt 14 § lagen (1976:633) om

kungörande av lagar och andra författningar kungöras på samma sätt som

författningen. Om det är lämpligare får regeringen dock bestämma att

överenskommelsen i stället skall kungöras på något annat sätt. Var kungörandet i

sådana fall sker skall ges till känna i den författningssamling där

författningen har kungjorts.

Vid föredragningen har upplysts att den nordiska överenskommelsen inte tidigare

inkorporerats i svensk rätt. Om detta inte sker genom att överenskommelsen fogas

som bilaga till den nu aktuella lagen måste, i enlighet med vad som tidigare

anförts, en upplysning om var överenskommelsen istället har kungjorts lämnas i

samband med kungörandet av lagen.

8 §

Enligt 8 och 9 §§ i remissförslaget får Arbetsmarknadsstyrelsen och

länsarbetsnämnderna i princip behandla alla slag av känsliga personuppgifter som

avses i 13 § personuppgiftslagen i ärendehandläggningen, så länge det inte är

fråga om behandling i en arbetsmarknadspolitisk databas, alltså vad som närmast

svarar mot ett register i hittillsvarande reglering på området. Det kan

emellertid ifrågasättas om det är förenligt med integritetsskyddet och, å andra

sidan, påkallat av behovet, att behandling, om än på ett begränsat område, alls

skall få ske i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten av personuppgifter som

avses i 13 § första stycket b) eller c) personuppgiftslagen, dvs. av uppgifter

som avslöjar politiska åsikter eller religiös eller filosofisk övertygelse. Då

det emellertid inte helt kan uteslutas att en sådan behandling är försvarlig,

t.ex. i anslutning till utifrån lämnade uppgifter, vill Lagrådet inte motsätta

sig den föreslagna regleringen men vill dock förutsätta att regeringen utnyttjar

den i 6 § angivna befogenheten att meddela föreskrifter om vilka

personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål, till att ange bestämda

restriktioner för en behandling av särskilt de nämnda, känsliga uppgifterna.

9 §

Enligt andra stycket krävs skriftligt samtycke från en enskild för att vissa

känsliga och ömtåliga personuppgifter om honom skall få behandlas i en

arbetsmarknadspolitisk databas. Ett sådant samtycke bör få återkallas, enligt

vad som i liknande fall är föreskrivet i 12 § personuppgiftslagen. Lagrådet

föreslår att paragrafen avslutas med följande mening: "Angående återkallelse av

ett sådant samtycke gäller vad som föreskrivs i 12 § första stycket

personuppgiftslagen (1998:204)".

13 §

I 11-13 §§ ges bestämmelser om möjligheten för myndigheter och enskilda att få

tillgång till uppgifter i en arbetsmarknadspolitisk databas. Av 11 och 12 §§

följer att ett antal namngivna myndigheter kan ha direktåtkomst till

personuppgifter i en sådan bas, medan enskilda enligt 13 § kan få uppgifter i

basen utlämnade till sig på medium för automatiserad behandling endast om

regeringen meddelat föreskrifter om det. Som uttalats i prop. 2000/01:33 s. 111

kan det i vissa fall vara svårt att dra en gräns mellan direktåtkomst och andra

former av utlämnande. Någon i lag lämnad definition av termen "direktåtkomst"

finns inte i gällande registerförfattningar och har inte heller föreslagits nu.

Innebörden har dock kommenterats i avsnitt 5.8. Det sägs där att direktåtkomst

innebär att den som använder ett register på egen hand kan söka i detta och få

svar på frågor, dock utan att själv kunna bearbeta eller på annat sätt påverka

innehållet. Åtkomsten kan också ge användaren en möjlighet att hämta hem

informationen till sitt eget system och bearbeta den där. Vidare sägs att

direktåtkomst traditionellt sett ansetts innebära att uppgifter lämnas ut utan

att den utlämnande myndigheten eller det utlämnande organet i det enskilda

fallet har kontroll över vilka uppgifter som lämnas ut.

Att enskilda inte skall kunna få direktåtkomst till uppgifter i en databas av nu

aktuellt slag följer av den föreslagna regleringen i 11-13 §§. Föreskrifterna i

13 § om utlämnande till enskild på medium för automatiserad behandling får

förstås så att det för regeringens föreskrifter krävs att myndigheten i det

enskilda fallet skall ha kontroll över både de uppgifter som lämnas ut och till

vem de lämnas. Även med denna utgångspunkt torde gränsdragningsproblem kunna

uppstå. Något hinder bör dock inte föreligga mot att t.ex. en enskild även i

fortsättningen skall kunna få möjlighet att i samband med besök hos

arbetsförmedlingen få uppgift via en terminal om lediga platser. Däremot torde

regleringen inte ge utrymme för föreskrifter som ger enskilda direkt tillgång

till uppgifter via Internet (jfr SOU 1999:105 s. 264 ff.).

14 §

Lagrådet förordar att paragrafen förenklas och ges en annan redaktionell

utformning. Något hinder bör sålunda inte föreligga att första och sista

styckena förs samman till en bestämmelse enligt vilken befogenhet att begränsa

sökuppgifterna tillkommer regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer. Det kan här inflikas att denna befogenhet stöds på 8 kap. 13 § första

stycket 2 och tredje stycket regeringsformen. Vidare bör andra meningen i

nuvarande första stycket föras samman med andra stycket till ett stycke.

Härefter skulle paragrafen få följande lydelse.

"Sådana känsliga personuppgifter --- inte användas som sökbegrepp. Uppgift om

kod för arbetshandikapp får dock användas som sökbegrepp för att underlätta

förmedlingen av arbete åt arbetshandikappade samt för att framställa

avidentifierad statistik.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter

om begränsningar i övrigt av de sökbegrepp som får användas."

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,

Engqvist, Rosengren, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson, Sommestad

Föredragande: statsrådet Rosengren

Regeringen beslutar proposition 2001/02:144 Lag om behandling av personuppgifter

i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ 1982:88).

2 Datainspektionens beslut 1996-02-08, dnr 840/96, respektive 1996-02-14, dnr

1038-1061-96.

3 RA-MS 1997:22

Prop. 2001/02:144

3

1

Prop. 2001/02:144

70

70

7

70

9

70

70

70

70

70

14

70

70

70

17

70

70

70

50

70

70

70

70

70

51

70

70

70

Prop. 2002/03:144

Bilaga 1

57

70

Prop. 2002/03:144

Bilaga 1

58

70

Prop. 2001/02:144

Bilaga 2

59

70

62

70

Prop. 2002/03:144

Bilaga 3

70

70

63

70

Prop. 2001/02:144

Bilaga 4

66

70

70

70

Prop. 2002/03:144

Bilaga 5

69

70

Prop. 2001/02:144

70

70