Prop. 2001/02:98

Regeringens proposition

2001/02:98

Abonnentupplysning

Prop.

2001/02:98

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 31 januari 2002

Göran Persson

Mona Sahlin

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda bestämmelser om abonnentupplysning införs

i telelagen (1993:597). En teleoperatör som har tilldelat abonnenter

telefonnummer skall lämna ut abonnentuppgifter till den som bedriver eller avser

bedriva abonnentupplysning. Uppgifterna skall lämnas ut på villkor som är

rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande.

Vidare behandlas frågor om abonnenternas integritetsskydd vid

abonnentupplysning. Därvid föreslås bl.a. att abonnentuppgifter i sådan

verksamhet får behandlas bara om abonnenten lämnat sitt samtycke. Återkallar

abonnenten sitt samtycke får ytterligare uppgifter om denne därefter inte

behandlas.

Ersättning för abonnentuppgifter som en teleoperatör lämnar ut till en regional

alarmeringscentral skall vara skälig med hänsyn till kostnaderna för

utlämnandet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2002.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 4

3 Ärendet och dess beredning 12

4 Bakgrund 12

4.1 Marknaden för abonnentupplysning 12

4.2 Tidigare överväganden 13

5 Ändringar i telelagen (1993:597) 15

5.1 Abonnentupplysning 15

5.1.1 Särskilda bestämmelser om abonnentupplysning 15

5.1.2 Villkor för utlämnande av abonnentuppgifter 17

5.1.3 Integritetsfrågor 20

5.1.4 Befogenheter för tillsynsmyndigheten 23

5.2 Ersättning för utlämning av uppgifter till en regional

alarmeringscentral 24

6 E-post 25

7 Kostnader och konsekvenser för småföretag 25

8 Författningskommentar 26

Bilaga 1 Promemorians lagförslag 30

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna 35

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 36

Bilaga 4 Lagrådets yttrande 44

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 2002 45

Rättsdatablad 46

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i telelagen (1993:597).

2

Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om telelagen (1993:597)2

dels att 55 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 55 § skall utgå,

dels att 1, 15, 23, 42, 47, 49, 52 och 53 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 66-69 §§, samt närmast

före 66 och 69 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §3

Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

I lagen avses med

abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om

tillhandahållande av en teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät,

användare: den som använder eller efterfrågar teletjänster inom ett allmänt

tillgängligt telenät,

gränssnitt: nätanslutningspunkt varigenom en användare får tillgång till ett

allmänt tillgängligt telenät eller radiogränssnitt som anger förbindelsen

mellan radioutrustningar samt tekniska specifikationer för dessa,

hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i

rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät

för förhyrda förbindelser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/51/EG,

mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via

radio i en mobil nätanslutningspunkt,

nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,

samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att

teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares

nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet

att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,

telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger

överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,

telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas

med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som

utnyttjar särskilt anordnad ledare,

telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,

teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,

televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller

tillhandahållande av nätkapacitet.

Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio

eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen

yttrandefrihetsgrundlagen.

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet och abonnentupplysning.

I lagen avses med

abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om

tillhandahållande av en teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät,

abonnentupplysning: förvärvsmässig verksamhet för upplysning om

abonnentuppgifter till allmänheten eller för förmedling av abonnentuppgifter för

sådant ändamål,

användare: den som använder eller efterfrågar teletjänster inom ett allmänt

tillgängligt telenät,

gränssnitt: nätanslutningspunkt varigenom en användare får tillgång till ett

allmänt tillgängligt telenät eller radiogränssnitt som anger förbindelsen

mellan radioutrustningar samt tekniska specifikationer för dessa,

hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i

rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät

för förhyrda förbindelser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/51/EG,

mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via

radio i en mobil nätanslutningspunkt,

nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,

samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att

teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares

nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet

att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,

telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger

överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,

telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas

med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som

utnyttjar särskilt anordnad ledare,

telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,

teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,

televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller

tillhandahållande av nätkapacitet.

Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio

eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen

yttrandefrihetsgrundlagen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §4

Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet får förenas med villkor om

skyldighet för tillståndshavare

1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast

nätanslutningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst,

2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla annan nätkapacitet

än för mobila teletjänster på vissa villkor åt den som efterfrågar sådan,

3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,

4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet, tillgänglighet och

kvalitet, och så att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas,

5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §,

5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23, 34 eller 66 §,

6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om enskildas

teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av

tystnadsplikt enligt lag,

7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en omfattning

som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov,

samt

8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster.

Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att på

ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 §.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren skall fullgöras.

23 §

Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt 5 § är skyldig

1. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de

internationella överenskommelser som Sverige har biträtt,

2. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda

teletjänster,

3. att medverka till att telemeddelanden, utan kostnad för användaren, kan

förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst,

4. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap,

5. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som omfattas av

anmälningsplikten efter principer som är särskilt avpassade för verksamheten

samt ställa redovisningen till förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som

anvisas av myndigheten,

6. att på skäliga villkor till någon annan som för nummerupplysningsändamål

begär det lämna ut sådana uppgifter om enskildas teleabonnemang som inte

omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket 1 denna lag,

7. att på skäliga villkor i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter

om enskildas teleabonnemang hos någon annan anmälningspliktig i den utsträckning

de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag, samt

8. att på begäran av myndighet lämna upplysningar om verksamheten för

statistikändamål.

5. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som omfattas av

anmälningsplikten efter principer som är särskilt avpassade för verksamheten

samt ställa redovisningen till förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som

anvisas av myndigheten, samt

6. att på begäran av en myndighet lämna upplysningar om verksamheten för

statistikändamål.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om i vilken utsträckning krav enligt första stycket skall

fullgöras och det sätt på vilket detta skall ske.

42 §5

Ersättning för att överlämna telefonnummer enligt 39 § får grundas endast på

driftskostnader för överlämnandet. Detsamma gäller ersättning för förval enligt

40 §.

Den som har överlämnat ett telefonnummer har inte rätt till ersättning för mer

än hälften av de driftskostnader som utgörs av ökade trafikkostnader för ett

telemeddelande till telefonnumret. Sådan ersättning får tas ut endast från den

teleoperatör som den anropande abonnenten har ingått avtal med om förmedling av

telemeddelandet.

Den som överlämnar telefonnummer eller ändrar förval har inte rätt till

ersättning från abonnenten för överlämnandet eller ändringen.

Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i 32 och 33

§§ tillämpas.

Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i 33 och 34

§§ tillämpas.

47 §6

Den som driver televerksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till

uppgift som avses i 45 § första stycket skall på begäran lämna

1. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en myndighet som i ett

särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen

(1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för

delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och som angår misstanke om brott

till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall

ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta enligt

myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter,

3. uppgift som avses i 45 § första stycket 3 och som angår misstanke om brott

till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall

ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i två år,

4. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en kronofogdemyndighet som

behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är

av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

5. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en skattemyndighet som behöver

uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i

utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om

myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av

ett ärende,

6. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten

finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller

identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna

fullgöra uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),

7. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet eller

åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall

för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyldighet enligt 33 §

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

8. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och 3 till regional

alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa

regionala alarmeringscentraler.

Ersättning för att lämna ut uppgifter enligt första stycket 8 skall vara skälig

med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.

49 §

Den som i televerksamhet har fått tillgång till uppgifter som gäller ett

särskilt telemeddelande skall utplåna eller avidentifiera uppgifterna vid

samtalets slut eller när meddelandet nått mottagaren.

Uppgifter som är nödvändiga för fakturering av abonnenter och betalning av

samtrafikavgifter får dock behandlas till dess fordringen är betald eller

preskriberad. Sådana uppgifter får behandlas även för marknadsföring av

teletjänster i den egna verksamheten om abonnenten har lämnat sitt samtycke till

behandlingen.

Personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om rättelse skall gälla även vid

behandling av personuppgifter enligt denna lag.

52 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i

fråga om behandling av personuppgifter i televerksamhet meddela närmare

föreskrifter om

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket,

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling, och

3. uppgifter om teleabonnemang i kataloger som är tillgängliga för allmänheten.

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket, och

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling.

53 §

I det allmännas verksamhet skall, i stället för 45-47 §§, bestämmelserna i

sekretesslagen (1980:100) tillämpas.

För behandling av annan personuppgift i televerksamhet än som avses i 45 §

första stycket gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

Abonnentupplysning

66 §

En teleoperatör som har tilldelat abonnenter telefonnummer skall tillgodose

varje rimlig begäran om att lämna ut de abonnentuppgifter som inte omfattas av

tystnadsplikt enligt 45 § första stycket till den som bedriver eller avser att

bedriva abonnentupplysning. Uppgifterna skall lämnas ut på villkor som är

rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om hur uppgifterna skall lämnas ut.

67 §

Abonnentuppgifter får vid abonnentupplysning behandlas bara om abonnenten lämnat

sitt samtycke. Återkallar abonnenten sitt samtycke får ytterligare uppgifter om

denne därefter inte behandlas.

68 §

En abonnent skall ha möjlighet att kostnadsfritt i en telekatalog som är

tillgänglig för allmänheten

1. ange att hans eller hennes personuppgifter inte får användas för direkt

marknadsföring,

2. få sin adress delvis utelämnad, och

3. få sådana uppgifter utelämnade som visar hans eller hennes kön.

Avgift för att en annan abonnentuppgift än som avses i första stycket utelämnas

i en sådan telekatalog skall grunda sig på kostnaden för att uppgiften

utelämnas.

Förhållandet till personuppgiftslagen

69 §

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter i

televerksamhet och vid abonnentupplysning, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller även vid

behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2002.

3

Ärendet och dess beredning

Regeringen uppdrog den 7 oktober 1999 åt Post- och telestyrelsen (PTS) att lämna

förslag till hur de krav som ställs i artikel 6 Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni

och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt

miljö (EGT L 101, 1.4.1998, s. 24, Celex 31998L0010) på lämpligaste sätt skall

genomföras i Sverige. I uppdraget ingick också att överväga möjligheterna att i

en katalogfunktion inkludera e-postadresser. Uppdraget redovisades i en

promemoria den 1 september 2000. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som

yttrat sig i ärendet finns i bilaga 2. Remissyttrandena och en sammanställning

av dessa finns tillgängliga i ärendet (N2000/6894/ITFoU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 januari 2002 att inhämta Lagrådets yttrande över det

lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Lagrådets yttrande finns som bilaga 4.

En redaktionell ändring har gjorts i förhållande till den lagtext som

remitterades till Lagrådet.

4 Bakgrund

4.1 Marknaden för abonnentupplysning

Under lång tid fanns det endast en teleoperatör på telemarknaden. Operatören gav

ut en telekatalog i vilken samtliga abonnenter förekom som inte hade hemligt

nummer. På senare tid har flera konkurrerande teleoperatörer etablerats på

marknaden. När abonnenterna anlitar olika teleoperatörer blir information om

abonnentuppgifter inte längre lika tillgänglig. Därmed uppkommer behov av en

fullständig och sammanhållen abonnentupplysning. En marknad för sådan upplysning

börjar nu växa fram. Abonnentupplysning kan lämnas på flera olika sätt.

Uppgifterna kan ges ut i en tryckt katalog eller på en CD-ROM-skiva. En databas

med abonnentuppgifter kan läggas ut på Internet. Upplysning kan också lämnas via

t.ex. telefon efter enstaka förfrågningar.

Abonnentuppgifterna förvärvas från teleoperatörerna. Detta kan ske antingen

transaktionsvis (en uppgift per förfrågan) eller i s.k. bulkform (alla uppgifter

vid ett tillfälle). PTS har med stöd av bemyndigandet i 23 § andra stycket

telelagen (1993:597) meddelat föreskrifter om teleoperatörers skyldighet att för

nummerupplysningsändamål lämna ut uppgifter om enskildas teleabonnemang (PTSFS

2001:11). Myndigheten föreskriver bl.a. att vissa närmare preciserade

identifikations- och abonnentuppgifter skall lämnas ut vid ett tillfälle

(bulkutlämnande), om inte annat är överenskommet.

PTS framhåller i promemorian att om abonnentuppgifter endast lämnas ut

transaktionsvis kommer det att vara svårt för tillhandahållare av

teleadressupplysningstjänster att profilera sig och sina tjänster. Genom att

erhålla hela abonnentregister från teleoperatörerna kan tjänstetillhandahållaren

samla dessa uppgifter i ett register vilket underlättar framställandet av egna

tjänster.

En katalog som innehåller samtliga abonnenter för upplysningsverksamhet kan

åstadkommas på flera olika sätt. Enligt den gällande regleringen i telelagen kan

alla förvärva abonnentuppgifter för nummerupplysningsändamål. Den som vill

erbjuda en komplett katalog har således lagens stöd att åstadkomma detta. Det

brukar kallas en alla till alla-lösning. En annan lösning är att en gemensam

databas upprättas med samtliga abonnentuppgifter. En sådan databas kan drivas

antingen i offentlig eller i enskild regi. Ett tredje sätt är att upprätta en

s.k. distribuerad katalog. Enligt den principen samverkar operatörernas

databaser med varandra på ett sådant sätt att det i kombination med någon

central funktion blir möjligt att söka samtliga uppgifter även om dessa är kvar

i respektive operatörs databas. En distribuerad katalog kan åstadkommas genom

offentlig reglering eller frivilligt samarbete mellan operatörerna.

4.2 Tidigare överväganden

Frågan om en samlad nationell katalog för teleadresser har övervägts tidigare.

Regeringen beslutade den 21 september 1995 att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att analysera förutsättningarna för samt lämna förslag till en

nationell katalog som omfattar samtliga teleadresser som de enskilda

abonnenterna vill hålla tillgängliga (dir. 1995:125). Utredningen som antog

namnet Katalogutredningen överlämnade i juni 1996 betänkandet Nationell

teleadresskatalog (SOU 1996:94). Utredningen föreslog bl.a. en skyldighet för

den som tilldelats kapacitet i nummerplan för telefoni att för

nummerupplysningsändamål föra och publicera ett register med abonnentinformation

om de abonnenter som önskade få sina uppgifter publicerade. Registret skulle

publiceras dels genom en tryckt katalog, dels genom en komplett

nummerupplysningstjänst. Utredningen föreslog vidare en skyldighet för

teleoperatörerna att på skäliga villkor lämna ut registret till den som för

nummerupplysningsändamål begärde detta.

Vid remissbehandlingen framkom att stor enighet rådde om behovet av att

tillskapa en möjlighet att i ett sammanhang få tillgång till uppgifter om

samtliga teleoperatörers abonnenter. Däremot framfördes kritik mot att tvinga

mindre operatörer att tillhandahålla kataloger i tryckt form.

I den av riksdagen antagna propositionen föreslogs att anmälningsskyldiga

teleoperatörer på skäliga villkor skulle lämna ut abonnentuppgifter till den som

begärde det för nummerupplysningsändamål. Däremot genomfördes inte förslaget om

kravet på tryckt katalog (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr.

1996/97:201).

Regeringen framhöll i propositionen att behovet av en samlad katalog på kort

sikt måste lösas genom en gemensam databas och aviserade att PTS skulle ges i

uppdrag att se över förutsättningarna för hur en gemensam nummerdatabas kunde

skapas.

Regeringen uppdrog den 17 april 1997 åt PTS att lämna förslag till en särskild

organisation för tillskapandet av en för teleoperatörerna gemensam

referensdatabas som skulle kunna användas för en nationell teleadresskatalog för

telefoni. I förslaget skulle ingå en redovisning av hur verksamheten borde

organiseras, finansieras och lokaliseras.

PTS redovisade uppdraget den 1 oktober 1997 i rapporten Nummer-, adress- och

katalogfrågor i vilken föreslogs att en sammanhållen databas med uppgifter om

telefonnummer inrättades.

Förslaget fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Kritiken mot

förslaget riktade in sig huvudsakligen på att behovet av en sammanhållen databas

var otillräckligt utredd.

I artikel 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG

(taltelefonidirektivet) finns bestämmelser om abonnentförteckningar med följande

lydelse.

1. Bestämmelserna i denna artikel skall följa kraven i tillämplig lagstiftning

om skydd av personuppgifter och privatliv, såsom exempelvis direktiv 95/46/EG

samt direktiv 97/66/EG.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att

a) abonnenter har rätt att bli införda i allmänt tillgängliga

abonnentförteckningar samt har rätt att kontrollera och om nödvändigt rätta

uppgiften eller få den borttagen,

b) abonnentförteckningar över samtliga abonnenter som inte har motsatt sig att

upptas i förteckningen, inbegripet fasta nummer, mobiltelefonnummer och

personliga nummer, är tillgängliga för användarna i en av den nationella

tillsynsmyndigheten godkänd form, vare sig denna är tryckt, elektronisk eller

bådadera och som regelbundet uppdateras,

c) samtliga användare, inbegripet användare av telefonautomater, har tillgång

till åtminstone en nummerupplysningstjänst som omfattar alla förtecknade

abonnentnummer.

3. För att säkerställa tillhandahållandet av de tjänster som avses i punkt 2 b

och 2 c, skall medlemsstaterna säkerställa att alla organisationer som tilldelar

abonnenter telefonnummer tillmötesgår varje rimlig begäran om att få tillgång

till ändamålsenlig information i ett avtalat format på villkor som är rättvisa,

kostnadsorienterade och icke-diskriminerande.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att de organisationer som tillhandahåller

den tjänst som avses i punkt 2 b och 2 c följer principen om icke-diskriminering

vid sin behandling och presentation av den information som tillhandahålls dem.

Efter antagandet av taltelefonidirektivet upprättades inom

Kommunikationsdepartementet promemorian Ändringar i telelagen m.m. (Ds 1998:63)

med förslag som avsåg att i svensk rätt genomföra bl.a. direktivets bestämmelser

om abonnentförteckningar. Förslaget utsattes i den delen för kritik vid

remissbehandlingen och föranledde inte någon lagstiftning, se prop. 1998/99:92

s. 26.

5 Ändringar i telelagen (1993:597)

5.1 Abonnentupplysning

5.1.1 Särskilda bestämmelser om abonnentupplysning

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för telelagen (1993:597) utvidgas genom

att särskilda bestämmelser om abonnentupplysning införs och samlas i lagen.

Promemorians förslag: PTS har föreslagit att bestämmelser om

teleadressupplysningstjänster införs i telelagen. Myndigheten har dock inte

föreslagit att tillämpningsområdet för lagen uttryckligen utvidgas. I

promemorian föreslås också att den som bedriver teleadressupplysningsverksamhet

skall vara skyldig att på begäran lämna upplysningar om verksamheten till

tillsynsmyndigheten. PTS har vidare föreslagit att riksdagen lämnar ett

bemyndigande så att teleadressupplysningsstjänster kan upphandlas och att

upphandlingen finansieras med avgifter från teleoperatörerna.

Remissinstanserna: Datainspektionen har framfört att det inte framstår som

tydligt att i en lag som anges innehålla bestämmelser om televerksamhet ha

bestämmelser som ålägger skyldigheter för den som bedriver

teleadressupplysningsverksamhet som inte utgör televerksamhet. Konkurrensverket

och Eniro AB ställer sig bakom PTS förslag om upphandling. Teleoperatörerna

anser att en upphandlad tjänst i förekommande fall bör finansieras med

skattemedel.

Skälen för regeringens förslag: I 1 § telelagen (1993:597) sägs att lagen

innehåller bestämmelser om televerksamhet. Begreppet definieras som förmedling

av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av nätkapacitet. Lagen

innehåller emellertid flera bestämmelser som i strikt mening inte kan anses vara

televerksamhet. Bestämmelserna om telekataloger utgör ett sådant exempel. Vid

lagens tillkomst var katalogverksamheten en naturlig del av teleoperatörernas

huvudsakliga verksamhet att tillhandahålla telefoni åt allmänheten. Marknaden

för abonnentupplysningar har emellertid utvecklats och verksamheten bedrivs nu

alltmer av aktörer som inte samtidigt bedriver televerksamhet.

I det följande kommer regeringen att föreslå bestämmelser som riktar sig även

till sådana aktörer. Mot denna bakgrund föreslår vi att tillämpningsområdet för

telelagen utvidgas genom att det uttryckligen anges att lagen innehåller utöver

bestämmelser om televerksamhet också bestämmelser om abonnentupplysning. Detta

begrepp är att föredra framför det av PTS föreslagna begreppet

teleadressupplysningsverksamhet. Verksamheten är typiskt sett inte bara

begränsad till upplysning om abonnenters telefonnummer och andra teleadresser.

Den kan omfatta upplysning även om vem som har ett visst nummer, abonnentens

bostadsadress och andra uppgifter om abonnenter som denne samtyckt till att de

görs tillgängliga för allmänheten. Begreppet bör också definieras i lagen, se

vidare i författningskommentaren. Samtliga bestämmelser om abonnentupplysning i

lagen förs vidare samman under en ny rubrik.

Enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är varje svensk

medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt i enlighet med dessa

grundlagar att i bl.a. tryckta skrifter (t.ex. telefonkataloger) och tekniska

upptagningar (t.ex. CD-ROM-skivor) offentligen uttrycka tankar, åsikter och

känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Ingripanden inom

det grundlagsskyddade området kan ske endast i de fall och den ordning som

föreskrivs i respektive grundlag. Det följer redan av allmänna rättsgrundsatser

att i den mån det uppstår en konflikt mellan de föreslagna bestämmelserna och

bestämmelser i grundlag så har de senare företräde (jfr 11 kap. 14 §

regeringsformen). Någon särskild erinran i lagen om detta är därför inte

erforderlig.

PTS har föreslagit att den som förvärvsmässigt bedriver

teleadressupplysningsverksamhet skall lämna upplysningar om verksamheten om

myndigheten begär det. Denna skyldighet skall gälla även om verksamheten inte

utgör televerksamhet. Myndighetens tillsynsbefogenheter enligt 57 § telelagen

skall enligt förslaget därvid gälla även denna verksamhet. I motiven till

förslaget anges att detta möjliggör tillsyn av verksamheten när denna inte

bedrivs i samband med televerksamhet.

I 57 § sägs att tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och att myndigheten har rätt att få bl.a. de upplysningar och handlingar som

behövs för tillsynen. Bestämmelsen som således inte är begränsad till

televerksamhet synes uppfylla det syfte som avses med förslaget. Det föreligger

därför enligt regeringens mening inget behov av att införa den föreslagna

upplysningsskyldigheten.

PTS har vidare föreslagit att det i lagen införs ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer att genomföra upphandling för att

säkerställa allmänhetens tillgång till teleadressupplysningstjänster.

Myndigheten har vidare föreslagit att upphandlingen skall finansieras med

avgifter som tas ut av teleoperatörerna. Dessa har motsatt sig den föreslagna

finansieringsformen och hävdat att detta är ett samhällsåtagande som bör

finansieras med skattemedel.

Genom förslaget uppnås visserligen en tydlighet gentemot marknadsaktörerna om

vad som kommer att ske i det fall marknaden inte själv förmår att ta fram och

upprätthålla kompletta abonnentupplysningstjänster. Den valda

finansieringsmodellen har emellertid kritiserats vid remissbehandlingen och

skälen för myndighetens ställningstagande finns inte redovisade i promemorian.

Det är vidare osäkert huruvida den föreslagna avgiften uppfyller de krav

regeringsformen ställer på en avgift. Med hänsyn till det anförda föreligger för

närvarande inte tillräckligt underlag för regeringen att kunna ta ställning

till förslaget. Det bör därför inte genomföras nu. Om det senare visar sig att

dessa tjänster behöver upphandlas får erforderliga författningsåtgärder

övervägas i det sammanhanget.

5.1.2 Villkor för utlämnande av abonnentuppgifter

Regeringens förslag: En teleoperatör som har tilldelat abonnenter telefonnummer

skall lämna ut abonnentuppgifter som inte omfattas av tystnadsplikt till den som

bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning. Uppgifterna skall lämnas

ut på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I

promemorian föreslås att uppgifterna skall lämnas ut på skäliga villkor och att

ersättningen skall vara rättvis och grunda sig på kostnaderna för utlämnandet.

PTS föreslår vidare att teleoperatörerna skall vara skyldiga att ta emot och

föra register över abonnentuppgifter. I promemorian föreslås också att

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten skall få

meddela närmare föreskrifter om ersättningen till teleoperatören för

abonnentuppgifterna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att

erinra mot PTS förslag i fråga om villkoren för att lämna ut abonnentuppgifter.

Telenordia AB och Telia AB ifrågasätter dock varför ersättning för utlämnande av

abonnentuppgifter skall begränsas till kostnaderna. Flera remissinstanser har

haft synpunkter på hur kostnaderna skall beräknas. Kammarrätten i Stockholm har

ifrågasatt förslagets förenlighet med det grundlagsfästa egendomsskyddet för

enskilda.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.3 i taltelefonidirektivet skall

alla som tilldelar abonnenter telefonnummer tillmötesgå varje rimlig begäran om

att få tillgång till ändamålsenlig information i ett avtalat format på villkor

som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande. I 23 § första

stycket 6 telelagen föreskrivs att den som bedriver anmälningspliktig verksamhet

enligt 5 § är skyldig att på skäliga villkor till någon annan som för

nummerupplysningsändamål begär det lämna ut sådana uppgifter om enskildas

teleabonnemang som inte omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket 1 i

lagen. I lagen talas således om att uppgifterna skall lämnas ut på skäliga

villkor emedan direktivet föreskriver att detta skall ske på bl.a.

kostnadsorienterade villkor. Enligt regeringens bedömning finns det skäl att

reglera frågan på ett sätt som närmare knyter an till direktivets ordalydelse.

Regeringen föreslår därför att en teleoperatör som har tilldelat abonnenter

telefonnummer skall tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut

abonnentuppgifter som inte omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket.

Den krets som är berättigad att få tillgång till uppgifter enligt förslaget är

de som bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning. Uppgifterna skall

lämnas ut på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och

icke-diskriminerande.

Begreppet kostnadsorientering i lagen är således avsedd att ha samma betydelse

som motsvarande begrepp i direktivet. I direktivet står emellertid inget om hur

detta skall tolkas. Det är bl.a. inte tydligt hur avgränsningen av

kostnadsmassan skall ske. Är det enbart uttagskostnaderna som skall tas med i

kostnadskalkylen eller innefattas även indirekta kostnader till följd av

exempelvis insamling av uppgifter och upprätthållande av abonnentdatabasen?

Det råder av naturliga skäl olika uppfattningar mellan teleoperatörer och

teleadressupplysningsföretag i frågan. PTS förespråkar i promemorian en snäv

definition av kostnadsmassan, dvs. att teleoperatören enbart bör få ersättning

för kostnaderna för utlämnandet av abonnentuppgifter. Myndigheten motiverar

detta med att kostnaderna för att hålla ett abonnentregister av erforderlig

kvalitet måste anses utgöra en nödvändig utgift för verksamhetens bedrivande.

Teleoperatören har nämligen ett eget behov av att hålla register över sina

abonnenter för att t.ex. kunna sköta sin fakturering. Tele2 AB ifrågasätter

detta mot bakgrund av att den tekniska utvecklingen innebär att det inte längre

är säkert att teleoperatörer kommer att behöva fullständiga adressuppgifter

framdeles. Som exempel nämner bolaget att dess kunder för fast telefoni i

Finland anmäler sig över Internet och betalar i förskott.

Begreppet kostnadsorientering låter sig tydligen inte bestämmas på ett entydigt

sätt. Begreppet förekommer emellertid även på andra håll i EG-direktiv inom

telekommunikationsområdet. I taltelefonidirektivet föreskrivs i artikel 17.2

bl.a. att taxorna för telefonisamtal i det fasta nätet i vissa fall skall följa

principerna om kostnadsorientering. Vidare skall enligt samtrafikdirektivet

(97/33/EG) avgifter för samtrafik i vissa fall vara kostnadsorienterade. Båda

dessa direktivbestämmelser är genomförda till svensk rätt genom föreskrifter i

telelagen (28 och 32 §§).

Telia AB har framfört att skyldigheten att lämna ut uppgifterna i s.k. bulkform

(dvs. samtliga uppgifter vid ett tillfälle) skall begränsas till fall där

uppgifterna skall användas endast för utgivning av en katalog och således inte

när endast nummerupplysning skall bedrivas. Regeringen kan inte ställa sig bakom

förslaget. Den som i sin upplysningsverksamhet är hänvisad till transaktionsvis

utlämnade uppgifter har inte samma möjligheter att strukturera materialet och

t.ex. skapa egna sökmetoder som den som har tillgång till uppgifterna i bulk.

Härigenom får den som vill ägna sig åt enbart nummerupplysning en

konkurrensnackdel i förhållande till teleoperatörerna eller andra aktörer som

ger ut även kataloger och därmed har tillgång till samtliga uppgifter.

Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om förslaget inte kan ge upphov till

vissa grundlagsmässiga komplikationer. Enligt domstolen tvingar förslaget

enskilda som är näringsidkare att mot endast en begränsad ersättning lämna över

egendom i form av abonnentregister till andra enskilda näringsidkare. Tvånget

för den enskilde näringsidkaren att lämna ut egendomen är inte betingat av

sådana väsentliga samhällsintressen som krävs i de fall expropriation skulle

kunna accepteras.

Bestämmelser om egendomsskydd finns bl.a. i regeringsformen och i den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna (Europakonventionen). Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen är varje

medborgares egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till

det allmänna eller någon enskild genom expropriation eller annat sådant

förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller

byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den

som på detta sätt fråntvingas egendom är tillförsäkrad ersättning för förlusten.

Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. Vad gäller

innebörden av begreppet angeläget allmänt intresse uttalas i förarbetena att det

slutliga ställningstagandet till vad som är ett sådant intresse får göras från

fall till fall i enlighet med vad som kan anses vara acceptabelt i ett

demokratiskt samhälle (prop. 1993/94:117 s. 16).

Enligt nuvarande reglering i telelagen är en anmälningspliktig teleoperatör

skyldig att på skäliga villkor lämna ut uppgifter om teleabonnemang som inte

omfattas av tystnadsplikt till den som begär det för nummerupplysningsändamål

(23 § första stycket 6). Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop.

1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) med anledning av förslag från

Katalogutredningen (SOU 1996:94). Några invändningar från grundlagssynpunkt

fördes inte fram i det lagstiftningsärendet. Den förändring i sak som regeringen

nu föreslår tar sikte endast på villkoren för utlämnandet. Detta skall enligt

förslaget inte längre ske på skäliga villkor utan på villkor som är rättvisa,

kostnadsorienterade och icke-diskriminerande. Ett primärt syfte med den

nuvarande och föreslagna regleringen i fråga om abonnentupplysning liksom för

övrigt med hela teleregleringen är att åstadkomma konkurrens på en marknad som

tidigare präglats av en dominerande aktör. Detta måste anses vara ett angeläget

allmänt intresse. Vidare är grunden för ersättningen bestämd i lagen. Enligt

regeringens bedömning har varken den nuvarande eller föreslagna regleringen en

sådan obalans i avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen att den

strider mot egendomsskyddet i regeringsformen eller Europakonventionen.

En särskild fråga är hur regleringen förhåller sig till bestämmelserna om det

s.k. katalogskyddet i 49 § upphovsrättslagen (1960:729). PTS anser i promemorian

(s. 81) att skyldigheten för en teleoperatör att lämna ut vad som kan antas

utgöra en väsentlig del av dennes abonnentregister utgör ett intrång i det

katalogskydd som teleoperatörens databas åtnjuter och att detta intrång måste

ersättas.

Enligt den nämnda bestämmelsen i upphovsrättslagen har den som framställt bl.a.

en katalog under vissa förutsättningar en uteslutande rätt att framställa

exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. För att åtnjuta

skydd måste katalogen i fråga utgöra en sammanställning av ett stort antal

uppgifter eller vara resultatet av en väsentlig investering. Ett

abonnentregister som uppfyller någon av dessa förutsättningar åtnjuter således

katalogskydd. Bestämmelsen skyddar emellertid inte de uppgifter som har samlats

i arbetet, utan det är hela arbetet eller en väsentlig del av det som är föremål

för skyddet (se t.ex. prop. 1996/97:111 s. 39). Katalogskyddet är med andra ord

ett skydd för katalogen i den form den fått av rättighetshavaren.

Utlämningsskyldigheten enligt telelagen avser uppgifterna i abonnentregistret. I

många fall torde innehavaren, om denne så önskar, kunna lämna ut uppgifterna på

ett sådant sätt att något intrång i katalogskyddet inte sker. Det kan dock,

särskilt vid utlämnande i bulkform, inte uteslutas att det kan uppkomma

situationer då ett utlämnande med nödvändighet måste ske på ett sådant sätt att

intrång i katalogskyddet sker. Även till grund för katalogskyddet föreligger ett

EG-direktiv (direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för

databaser). Av det anförda följer att en normkonflikt kan föreligga som i sista

hand får lösas av EG-domstolen.

Enligt den nuvarande lydelsen i telelagen skall abonnentuppgifter lämnas ut på

skäliga villkor. I förarbetena till den ursprungliga lydelsen av bestämmelsen

enligt vilken motsvarande skyldighet kunde åläggas tillståndshavare i form av

tillståndsvillkor angavs (prop. 1992/93:200 s. 118) att tillståndshavaren med

hänsyn dels till katalogskyddet för de berörda uppgifterna, dels till kostnaden

för utlämnandet av dem borde vara berättigad till en skälig ersättning. Vilket

utrymme som finns att med den föreslagna lydelsen av telelagen beakta ett

eventuellt intrång i katalogskyddet vid bestämmande av ersättning och övriga

villkor enligt lagen får överlämnas åt rättstillämpningen.

PTS har föreslagit att teleoperatörerna skall vara skyldiga att ta emot och föra

register över abonnentuppgifter. Regeringen anser dock i likhet med

Datainspektionen att det inte föreligger tillräckliga behov av en sådan

registerskyldighet.

I promemorians lagförslag finns också intaget ett bemyndigande att meddela

föreskrifter om bl.a. ersättningen för att lämna ut abonnentuppgifter. En

skyldighet att lämna ut uppgifter till andra enskilda och föreskrifter om

villkoren för detta hör dock till det s.k. primära lagområdet enligt 8 kap. 2 §

regeringsformen. Inom detta område är det inte möjligt för riksdagen att

delegera normgivningsbefogenheter (jfr 8 kap. 7 § regeringsformen). Det är dock

lämpligt att i lagen erinra om möjligheten att meddela

verkställighetsföreskrifter på området.

5.1.3 Integritetsfrågor

Regeringens förslag: Abonnentuppgifter får vid abonnentupplysning behandlas bara

om abonnenten lämnat sitt samtycke. Vid behandling av personuppgifter i sådan

verksamhet skall bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och

skadestånd gälla. Bestämmelser i teleförordningen (1997:399) om

kataloguppgifter skall i stället regleras i telelagen.

Promemorians bedömning: PTS har bedömt att personuppgiftslagens bestämmelser ger

abonnenterna ett tillfredsställande integritetsskydd.

Remissinstanserna: Flertalet remissvar anser att frågan om integritetsskydd inte

är tillräckligt belyst eller tillgodosedd i promemorian.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser som reglerar frågor om

integritetsskydd och behandling av personuppgifter finns på detta område

huvudsakligen i personuppgiftslagen (1998:204) och telelagen (1993:597).

Personuppgiftslagen (PUL), som trädde i kraft den 24 oktober 1998 och ersätter

1973 års datalag, grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG

av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L

281, 23.11.1995, s. 31, Celex 31995L0046) (EG-direktivet om personuppgifter).

Lagen har som syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet

kränks genom behandling av personuppgifter (1 §). Om det finns avvikande

bestämmelser i annan lag eller förordning skall emellertid de bestämmelserna

gälla (2 §). Sådana bestämmelser får dock inte strida mot det underliggande

EG-direktivet om personuppgifter, på de områden där detta är tillämpligt. Lagen

omfattar -utöver viss manuell behandling - all behandling av personuppgifter som

helt eller delvis är automatiserad (5 §). I 3 § definieras några centrala

begrepp. Med behandling av uppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder

som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller

inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller

ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande,

spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller

samkörning, blockering, utplåning eller förstöring. Personuppgifter definieras

som all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk

person som är i livet. Personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans

med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av

personuppgifter. Det är den som är personuppgiftsansvarig som svarar för att

bestämmelserna i lagen följs. Enligt PUL är behandling tillåten endast om den

registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är

nödvändig för att tillgodose vissa i lagen särskilt angivna ändamål (10 §). Ett

samtycke kan när som helst återkallas (12 §). Särskilda bestämmelser finns

vidare för behandling av bl.a. känsliga personuppgifter och personnummer (13-22

§§). I 23-27 §§ finns bestämmelser om information till den registrerade. Den

personuppgiftsansvarige är vidare skyldig att på begäran av den registrerade

snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har

behandlats i enlighet med PUL eller föreskrifter som utfärdats med stöd av

lagen. Om den registrerade begär det skall den personuppgiftsansvarige som

huvudregel underrätta tredje man som uppgifterna har lämnats ut till om

korrigeringen (28 §). Den personuppgiftsansvarige skall också ersätta den

registrerade för skada eller kränkning av den personliga integriteten som

orsakats av en behandling av personuppgifter i strid med PUL. Under vissa

omständigheter kan ersättningsskyldigheten jämkas (48 §).

Regeringen har i personuppgiftsförordningen (1998:1191) meddelat kompletterande

föreskrifter om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av PUL.

Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet enligt den lagen, får meddela närmare

föreskrifter bl.a. om i vilka fall behandling av personuppgifter är tillåten,

vilka krav som ställs på den personuppgiftsansvarige och i vilka fall användning

av personnummer är tillåten. Datainspektionen har meddelat föreskrifter bl.a.

om skyldighet att anmäla behandlingar av personuppgifter till inspektionen (DIFS

1998:2).

I telelagen finns särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter om

teleabonnemang i televerksamhet. Enligt lagen får den som i televerksamhet fått

del av bl.a. uppgifter om teleabonnemang inte obehörigen föra vidare eller

utnyttja det han fått del av eller tillgång till (45 § första stycket). Eftersom

något undantag från kravet på samtycke inte finns går telelagen längre än PUL

på denna punkt. I 53 § föreskrivs att bestämmelserna i PUL gäller för behandling

av annan personuppgift i televerksamhet än som avses i 45 § första stycket. I

23 § teleförordningen (1997:399) finns föreskrifter om abonnentens rättigheter i

vissa hänseenden gentemot teleoperatörer i fråga om uppgifter i telekataloger

som är tillgängliga för allmänheten. Dessa föreskrifter infördes med anledning

av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om

behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom

telekommunikationsområdet (EGT L 24, 30.1.1998, s. 1, Celex 31997L0066). Artikel

11 i direktivet innehåller bestämmelser om kataloger. Direktivet preciserar och

kompletterar EG-direktivet om personuppgifter.

Rätten att få tillgång till abonnentuppgifter innebär som flera remissinstanser

framhållit att dessa uppgifter kan få stor spridning. Det är därför väsentligt

att abonnenterna har ett tillfredsställande integritetsskydd. Uppgifter om

fysiska personers teleabonnemang såsom telefonnummer, namn och adress är att

anse som personuppgifter i PUL: s mening. Den som ställer samman kataloger med

abonnentuppgifter för utgivning eller upplysning eller som förvärvar sådana

uppgifter i syfte att förmedla uppgifterna vidare får regelmässigt anses ha

sådan bestämmanderätt och kontroll över uppgifterna att denne är

personuppgiftsansvarig enligt PUL för behandlingen av dem. Den som behandlar

uppgifter om abonnenter som är fysiska personer har således att beakta

personuppgiftslagens bestämmelser.

I ett avseende behöver särskilda bestämmelser införas i telelagen som avviker

från personuppgiftslagen. I televerksamhet finns inget undantag från kravet på

samtycke för att teleoperatören skall få föra vidare eller utnyttja uppgifterna

(45 §). Detta bör gälla även när uppgifterna behandlas vid abonnentupplysning.

Därigenom blir det nödvändigt att i telelagen ta in en uttrycklig hänvisning

till att bestämmelserna i PUL om rättelse och skadestånd gäller vid behandling

av personuppgifter vid abonnentupplysning. Utformningen av dessa bestämmelser

medför nämligen att de inte automatiskt kan tillämpas vid behandling av

personuppgifter i strid med annan lagstiftning. Vidare bör det i lagen tas in en

motsvarande föreskrift som i 12 § PUL om verkningarna av ett återkallat

samtycke, dvs. återkallar abonnenten sitt samtycke får ytterligare uppgifter om

denne därefter inte behandlas.

Den föreslagna regleringen av abonnentens integritetsskydd innebär följande.

Genom kravet i telelagen på samtycke för att abonnentuppgifter skall få

behandlas kan abonnenten välja vilka uppgifter som får förekomma i kataloger

eller på annat sätt vara tillgängliga för upplysning. Det är också fullt möjligt

för abonnenten att låta sitt samtycke till behandling vara beroende av att

denne informeras om till vilka uppgifterna lämnas ut. Skulle abonnenten under

pågående behandling vilja återta sitt samtycke helt eller delvis kan han vända

sig till operatören eller till varje annan personuppgiftsansvarig som behandlar

hans uppgifter. Ytterligare personuppgifter om den registrerade får därefter

inte behandlas. Härutöver kan abonnenten enligt 26 § PUL en gång per år gratis

få besked hos operatören eller annan personuppgiftsansvarig bl.a. om till vilka

som uppgifter har lämnats ut. Den personuppgiftsansvarige är också skyldig att

snarast rätta eller utplåna uppgiften eller vidta annan erforderlig åtgärd

enligt 28 § PUL om personuppgiften inte har behandlats i enlighet med telelagen,

PUL eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den lagen. Den

personuppgiftsansvarige kan också bli skadeståndsskyldig mot den registrerade om

abonnentuppgifter behandlas i strid med telelagen eller PUL. Vidare har

Datainspektionen möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter för

verksamheten, bl.a. om vilka krav som skall ställas på den

personuppgiftsansvarige.

Enligt regeringens bedömning uppnås med den föreslagna regleringen i telelagen

och med bestämmelserna i PUL tillsammans med de ytterligare föreskrifter som

Datainspektionen kan komma att meddela för verksamheten ett tillfredsställande

integritetsskydd för behandling av personuppgifter i form av abonnentuppgifter.

Vissa föreskrifter i den tidigare nämnda bestämmelsen i 23 § teleförordningen

bör vidare tas in i lagen eftersom det delvis är fråga om en reglering av

förhållanden mellan enskilda som bör meddelas genom lag. Föreningen Nix-Telefon

med instämmande av Swedma har framfört att bestämmelsen inte bör reglera frågan

om uppgifter om direkt marknadsföring eftersom bestämmelsen i 13 a §

marknadsföringslagen (1995:450) om obeställd reklam tillsammans med föreningens

eget register är tillräcklig för att undvika obeställd marknadsföring till

konsumenter.

13 a § marknadsföringslagen trädde i kraft den 1 maj 2000 och innebär bl.a. att

telefon inte får användas vid marknadsföring om personen i fråga tydligt har

motsatt sig en sådan marknadsföringsmetod. Det av föreningen uppbyggda registret

erbjuder abonnenten ett ändamålsenligt sätt att tillkännage detta. Möjligheten

för abonnenten enligt 23 § teleförordningen att i en tryckt eller elektronisk

katalog kostnadsfritt ange att hans eller hennes personuppgifter inte får

användas för direkt marknadsföring följer av artikel 11 i

teledataskyddsdirektivet (97/66/EG) och infördes den 1 juli 1997. Denna

uttryckliga rätt för abonnenten är inte tillgodosedd genom bestämmelsen i

marknadsföringslagen och möjligheten att utnyttja föreningens register. För att

direktivet i den delen skall anses fullt genomfört krävs en särskild föreskrift

härom.

5.1.4 Befogenheter för tillsynsmyndigheten

Regeringens bedömning: Tillsynsmyndighetens befogenheter vid medling och

tvistlösning bör inte nu utvidgas till att omfatta även tvister om utlämnande av

abonnentuppgifter.

Promemorians förslag: PTS föreslår att tillsynsmyndighetens befogenheter vid

medling och tvistlösning utvidgas till att omfatta även tvister om utlämnande av

abonnentuppgifter.

Remissinstanserna: Flera adressupplysningsföretag instämmer med PTS i att det

behövs tydligare regler och bättre former för konfliktlösning mellan

teleoperatörer och teleadressupplysningsföretag. Europolitan AB anser att om

tvist uppkommer mellan parter har de redan idag en möjlighet att begära medling

hos PTS och om tvisten inte kan lösas via medling bör ärendet hanteras av allmän

domstol.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 58 § andra stycket telelagen skall PTS

när en tvist om tillämpningen av lagen uppkommer skyndsamt undersöka

förhållandena och enligt huvudregeln medla mellan parterna. I 59 § föreskrivs

att myndigheten kan bestämma när förhandlingar om vissa frågor skall vara

avslutad. Om förhandlingarna inte avslutas inom den utsatta tiden är myndigheten

skyldig att medla. Enligt 60 § andra stycket får tillsynsmyndigheten i där

särskilt angivna fall på ansökan av en part besluta om vad som skall gälla

mellan parterna i de frågor som tvisten gäller, i den mån detta är nödvändigt

för att lagen eller tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd

av lagen skall efterlevas.

Nuvarande 59 § och 60 § andra stycket telelagen infördes som ett led i

genomförandet av samtrafikdirektivet (97/33/EG). Med hänsyn till den kritik som

Lagrådet förde fram mot motsvarande förslag till tvistlösning vid upplåtelse av

mobil nätkapacitet enligt 23 a § gick regeringen inte vidare till riksdagen med

förslaget i den delen (prop. 1999/2000:57). Frågan om tillsynsmyndighetens

befogenheter inom området för elektronisk kommunikation övervägs nu av

Utredningen om elektronisk kommunikation (N2001:07). Mot denna bakgrund finns

det för närvarande inte tillräckliga skäl att nu förelägga riksdagen något

förslag i denna fråga.

5.2 Ersättning för utlämning av uppgifter till en regional alarmeringscentral

Regeringens förslag: Ersättning för uppgifter om teleabonnemang och andra

uppgifter som rör ett särskilt telemeddelande som en teleoperatör lämnar ut till

en regional alarmeringscentral skall vara skälig med hänsyn till kostnaderna

för utlämnandet.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en teleoperatör utan ersättning

och dröjsmål skall lämna ut uppgifter om teleabonnemang till samhällets

alarmerings- och räddningstjänst.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att alarmerings- och

räddningstjänsten har ett legitimt intresse av att ha tillgång till en mer

fullständig adressinformation och därför bör omfattas av särskilda regler. Telia

AB anser dock att alarmeringstjänsten bör betala en kostnadsbaserad ersättning.

IT-företagen anser att samhället genom upphandling bör svara för att

alarmerings- och räddningstjänster får tillgång till abonnentuppgifter för

nummerupplysningsändamål.

Skälen för regeringens förslag: SOS-tjänsten upprätthålls genom avtal mellan

staten och SOS Alarm Sverige AB. Bolaget får årligen medel över statsbudgeten

för att tillhandahålla denna tjänst (för år 2002 har riksdagen anvisat 144

miljoner kr). Verksamheten bedrivs i ett antal regionala alarmeringscentraler.

Centralerna har redan i dag med stöd av 47 § första stycket 8 telelagen rätt att

hos den som bedriver televerksamhet få ut alla uppgifter om teleabonnemang,

även sådana som omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket samma lag.

Den ersättning som skall utgå i förevarande fall är däremot inte reglerad i lag.

Bolaget har idag mot ersättning tillgång till Telia Infomedia AB: s databaser

med abonnentuppgifter.

Alarmeringstjänsten är en mycket viktig samhällsfunktion. Det saknas emellertid

tillräckliga skäl för att denna delvis skall betalas av teleoperatörerna, vilket

blir fallet om dessa blir skyldiga att förmedla abonnentuppgifter utan

ersättning. Det är dock rimligt att det på motsvarande sätt som nu föreslås för

abonnentupplysning införs en begränsning i möjligheten för teleoperatören att ta

ut ersättning. Regeringen föreslår således att de uppgifter som centralerna i

dag har rätt att få ut skall tillhandahållas mot ersättning som är skälig med

hänsyn till kostnaden för utlämnandet. PTS skall som tillsynsmyndighet se till

att bestämmelsen efterlevs.

6 E-post

Regeringens bedömning: Bestämmelser om skyldighet att lämna ut e-postadresser

för abonnentupplysning bör avvakta den pågående översynen av lagstiftningen om

elektronisk kommunikation.

Promemorians förslag: PTS föreslår att regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, tillsynsmyndigheten får föreskriva att Internetoperatörer skall

lämna ut e-postadresser för teleadressupplysningsändamål.

Remissinstanserna: PTS förslag får stöd hos de som tillhandahåller

teleadressupplysningstjänster. Teleoperatörer och Posten AB motsätter sig att

operatörerna åläggs skyldigheter som går utöver kraven i taltelefonidirektivet.

De anser att e-post-området är öppet för nysatsningar och bör få utvecklas utan

styrning genom offentlig reglering. Tele2 AB pekar vidare på de fundamentala

olikheter som råder mellan traditionell telefoni och Internet.

Skälen för regeringens bedömning: Det saknas i dag fungerande

abonnentförteckningar för e-post trots att denna kommunikationsform får allt

större betydelse i samhället. Taltelefonidirektivets krav på

abonnentförteckningar omfattar emellertid inte e-post. Det har från remisshåll

riktats kritik mot förslaget på denna grund. Inte heller förslaget till nytt

EG-direktiv på området omfattar e-postadresser.

PTS förslag innebär en reglering av kommunikationen och adresseringssystemet på

Internet. Utredningen om elektronisk kommunikation (N2001:07) har som uppdrag

att förutsättningslöst utreda behovet av lagstiftning inom området för

elektronisk kommunikation, inom vilket även Internet ingår. I uppdraget ingår

också att lämna de författningsförslag som möjliggör statlig tillsyn av

administrationen av den nationella toppdomänen punkt-se. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 april 2002.

Enligt regeringens bedömning är det en fördel om reglering av Internetrelaterade

frågor kan övervägas i ett bredare perspektiv än vad som är möjligt inom ramen

för detta lagstiftningsärende. Det är således lämpligare att avvakta den nämnda

utredningens överväganden i denna del. Regeringen avstår därför från att nu

lägga fram något förslag som rör e-postadresser.

7 Kostnader och konsekvenser för småföretag

De förslag som nu läggs fram innebär endast i en mycket begränsad omfattning nya

tillsynsuppgifter för PTS. I ett inledningsskede kan dock den nya regleringen

av ersättning för att lämna ut abonnentuppgifter innebära vissa kostnader i form

av medling och annan tillsyn över teleoperatörerna. Myndighetens verksamhet

finansieras genom avgifter som betalas av anmälningspliktiga operatörer.

Avgifterna får myndigheten själv disponera. De ökade kostnader som förslaget kan

leda till för de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms bli marginella och

rymmas inom befintliga anslag.

Förslaget ålägger en skyldighet för teleoperatörer att lämna ut

abonnentuppgifter för abonnentupplysning. Denna skyldighet gäller endast

operatörer som tilldelar abonnenter telefonnummer, s.k. förvalsoperatörer

omfattas därmed inte. I avvaktan på att konkurrensen ökar i nätet närmast

abonnenten, det s.k. accessnätet, och att således nya aktörer tillhandahåller

abonnemang med tillhörande nummer bedömer regeringen att förslagets skyldigheter

endast i mycket begränsad omfattning berör andra företag än de redan

väletablerade accessnätsoperatörerna (Telia AB i det fasta nätet samt de tre

mobiloperatörerna Telia AB, Tele2 Sverige AB och Europolitan AB). En särskild

redogörelse för förslagets effekter för små företag är av detta skäl inte

nödvändig.

Förslaget kommer att främja utvecklingen på abonnentupplysningsmarknaden, för

såväl stora som små företag. Kravet på operatörerna om att tillhandahålla

abonnentuppgifter till kostnadsorienterade villkor innebär att inträdeshindren

på marknaden kommer att sänkas. Småföretag är även användare av

abonnentupplysningstjänster och tar som sådana del av de positiva effekter för

mångfald, valfrihet och konkurrens som en effektivare abonnentupplysning bidrar

till. Det ingår vidare i PTSs uppgifter att löpande bevaka utvecklingen på

telemarknaden och främja en sund konkurrens. En viktig del i detta arbete är att

bevaka möjligheterna för nya, ofta mindre, företag att etablera sig på

marknaden.

8 Författningskommentar

Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.1) föreslår regeringen

att särskilda bestämmelser om abonnentupplysning införs i lagen. Dessa nya

bestämmelser och vissa nu gällande bestämmelser som rör förhållandet till

personuppgiftslagen förs samman och placeras sist i lagen (66-69 §§) under

särskilda rubriker. Detta medför också vissa följdändringar av andra

bestämmelser. Regeringen återkommer till detta under kommentaren till respektive

paragraf.

1 §

I första stycket av paragrafen anges tillämpningsområdet för lagen. Enligt

nuvarande lydelse innehåller lagen bestämmelser om televerksamhet. Detta begrepp

definieras i paragrafens andra stycke. Nu föreslås att lagen skall innehålla

också bestämmelser om abonnentupplysning.

Bland lagens definitioner i andra stycket tillkommer en definition av begreppet

abonnentupplysning. I lagen skall avses med sådan verksamhet förvärvsmässig

verksamhet för upplysning om abonnentuppgifter till allmänheten eller för

förmedling av abonnentuppgifter för sådant ändamål. I allt väsentligt är det

fråga om uppgifter om abonnentens namn, adress, yrke eller titel, och

telefonnummer. Härutöver kan det vara fråga om enstaka uppgifter som endast

indirekt hänför sig till abonnenten, t.ex. uppgifter om abonnemangets

anslutningsform.

Upplysningar kan tillhandahållas på olika sätt, t.ex. genom att ge ut en tryckt

katalog eller en CD-ROM-skiva med abonnentuppgifter eller genom att lägga ut

uppgifter i en databas på Internet med sökningsmöjligheter. Det kan också röra

sig om en nummerupplysningstjänst där besked lämnas, via telefon eller på annat

sätt, på enstaka förfrågningar. Den som bedriver abonnentupplysning behöver inte

själv tillhandahålla upplysningar åt allmänheten. Det är tillräckligt att denne

förvärvar abonnentuppgifter och härefter, med eller utan viss bearbetning av

uppgifterna, förmedlar dessa vidare i syfte att de slutligen skall ingå i en

verksamhet där upplysning om uppgifterna lämnas till allmänheten.

15 §

Enligt första styckets femte punkt får tillstånd enligt 7 § att driva viss

televerksamhet förenas med villkor om skyldighet för tillståndshavaren att på

ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §. Eftersom 23 § första

stycket 6 och 7 nu föreslås ersättas av 66 § bör den femte punkten därför

hänvisa även till sistnämnda paragraf.

23 §

Genom förslaget upphävs första stycket 6 och 7 och ersätts av bestämmelserna i

66 §.

42 §

I tredje stycket föreslås att hänvisningen till bestämmelserna om samtrafik

skall rättas till att avse 33 och 34 §§. Bestämmelsen i 42 § infördes genom SFS

1998:486 och fick då beteckningen 22 d §. Då hänvisades till bestämmelserna i 20

a och 20 b §§ vilka erhöll sin lydelse genom SFS 1997:397. Enligt riksdagens

beslut med anledning av prop. 1998/99:92 (bet. 1998/99:TU12, rskr. 1998/99:238)

genomfördes en omfattande omnumrering av lagen. 20 a och 20 b §§ betecknades 33

och 34 §§ och 22 d § betecknades 42 §. Vid utfärdandet av lagen kom emellertid

sistnämnda paragraf att felaktigt hänvisa till 32 och 33 §§. Detta rättas nu

till.

47 §

I paragrafen anges ett antal situationer där en viss uppgift skall lämnas ut

utan hinder av att uppgiften omfattas av tystnadsplikt enligt 45 §. Enligt

första stycket 8 skall den som driver televerksamhet på begäran lämna uppgift

som avses i 45 § första stycket 1 och 3 till regional alarmeringscentral som

avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala

alarmeringscentraler. Enligt sistnämnda lag avses regionala alarmeringscentraler

som har till syfte att möjliggöra snabba och effektiva hjälpinsatser i

nödsituationer och som har upprättats efter avtal med staten. Det subjekt som i

dag omfattas av denna bestämmelse är SOS Alarm Sverige AB med dess regionala

alarmeringscentraler. De uppgifter som skall lämnas ut är uppgifter om

teleabonnemang och andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Genom

ett nytt andra stycke föreslås en bestämmelse som begränsar möjligheten till

ersättning i detta fall. Ersättningen skall vara skälig med hänsyn till

kostnaderna för utlämnandet. Bestämmelser om att ersättningen skall grunda sig

på kostnaderna finns redan på andra håll i lagen, t.ex. i 28 och 32 §§.

Förslaget har motiverats i avsnitt 5.2.

49 §

Tredje styckets hänvisning till bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen

överförs till 69 § andra stycket.

52 §

Bemyndigandet att i fråga om behandling av personuppgifter meddela närmare

föreskrifter om uppgifter om teleabonnemang i kataloger som är tillgängliga för

allmänheten lämnades för att föreskrifter skulle meddelas som genomförde

bestämmelser om kataloger i teledataskyddsdirektivet (97/66/EG). Sådana

föreskrifter har sedermera meddelats i 23 § teleförordningen (1997:399).

Eftersom dessa nu föreslås bli intagna direkt i lagen (68 §) kan bemyndigandet

upphävas.

53 §

Andra stycket upphävs. Det sakliga innehållet förs över till 69 § första

stycket.

66 §

Paragrafen är ny. Den är avsedd att genomföra artikel 6.3 i

taltelefonidirektivet. Den krets av teleoperatörer som är skyldiga att lämna ut

uppgifter är de som har gett telefonnummer till sina abonnenter. Härigenom

undantas teleoperatörer som endast har s.k. förvalskunder. Sådana operatörer

förser inte sina abonnenter med telefonnummer. Jfr PTS föreskrifter (PTSFS

1994:15, omtryckt 2000:15) om tilldelning och reservering av nummerkapacitet ur

den svenska nummerplanen för telefoni (E.164).

En förutsättning för att uppgifterna skall lämnas ut är att en begäran om detta

är rimlig. Direktivet ger dock inga anvisningar om vad som är rimligt i detta

sammanhang. Emellertid torde i denna begränsning ligga bl.a. att bara uppgifter

med anknytning till abonnemanget skall lämnas ut. Av hänvisningen till 45 §

första stycket följer att det är endast sådana uppgifter som abonnenten har

lämnat sitt samtycke till som får lämnas ut. Det finns inga begränsningar när

det gäller det antal uppgifter som skall lämnas ut. Såväl en begäran om

utlämning av en enstaka uppgift som av teleoperatörens samtliga

abonnentuppgifter vid ett tillfälle skall således tillgodoses. Begreppet

kostnadsorientering har närmare utvecklats i avsnitt 5.1.2. Principen om

icke-diskriminering torde ha samma innebörd som i EG-fördraget. Begreppet

abonnentupplysning är definierat i 1 §.

I paragrafens andra stycke har tagits in en erinran om att regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

verkställighetsföreskrifter om hur uppgifterna skall lämnas ut. Sådana

föreskrifter har PTS meddelat med stöd av bemyndigandet i 23 § andra stycket

telelagen, (PTSFS 2001:11).

67 §

Paragrafen är ny. Abonnentuppgifter vid abonnentupplysning får enligt första

meningen behandlas bara om abonnenten lämnat sitt samtycke. I den utsträckning

uppgifterna utgör personuppgifter innebär bestämmelsen en avvikelse från 10 §

personuppgiftslagen. Behandling av uppgifter utan abonnentens samtycke för de i

nämnda bestämmelse angivna ändamålen blir därmed inte möjlig. Uttrycket

behandling är avsedd att ha samma betydelse som i personuppgiftslagen.

Ett lämnat samtycke får givetvis när som helst helt eller delvis återkallas.

Verkningarna av en återkallelse är angiven i andra meningen. Innebörden härav är

att ytterligare behandling av dessa uppgifter därefter inte får ske.

Motsvarande reglering finns i personuppgiftslagen (12 §).

68 §

Paragrafen är ny. Föreskrifterna i paragrafen motsvaras i sak av bestämmelserna

i 23 § andra och tredje styckena teleförordningen (1997:399). Se avsnitt 5.1.3.

Enligt första stycket har abonnenten rätt att i en telekatalog som är

tillgänglig för allmänheten kostnadsfritt dels få ange att dennes

personuppgifter inte får användas för direkt marknadsföring, dels få vissa

uppgifter utelämnade ur katalogen. I fråga om andra kataloguppgifter får enligt

andra stycket sådana utelämnas mot en avgift som grundar sig på kostnaden för

utelämnandet.

69 §

Paragrafen är ny. I första stycket uttrycks förhållandet mellan

personuppgiftslagen och denna lag såvitt avser behandling av personuppgifter i

televerksamhet och vid abonnentupplysning. Det är personuppgiftslagen som gäller

om inte annat följer av denna lag. Sådana avvikande bestämmelser har meddelats

i 45 § första stycket såvitt avser televerksamhet samt i 67 och 68 §§ såvitt

avser abonnentupplysning. Tidigare bestämdes förhållandet mellan

personuppgiftslagen och bestämmelser i telelagen om televerksamhet i 53 § andra

stycket. Denna bestämmelse har utan förändring i sak överflyttats hit.

En bestämmelse om skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt lagen

finns för närvarande i 55 §. Den riktar sig till teleoperatörer, dvs. de som

förvärvsmässigt bedriver televerksamhet, och är utformad med

skadeståndsbestämmelsen i 48 § PUL som förebild (prop. 1998/99:92 s. 43). Enligt

den lagstiftningsteknik som normalt används i specialförfattningar för att

uttrycka förhållandet till PUL såvitt avser frågor om rättelse och skadestånd

vid behandling av personuppgifter görs en hänvisning i specialförfattningen till

PUL: s bestämmelser i dessa frågor. En sådan hänvisning finns i 49 § i fråga om

rättelse. För att få en enhetlig reglering av frågor om rättelse och skadestånd

både för televerksamhet och abonnentupplysning har i andra stycket av

förevarande paragraf tagits in en hänvisning till personuppgiftslagens

bestämmelser om rättelse och skadestånd i de fall överträdelser sker av

bestämmelser om behandling av personuppgifter i televerksamhet och vid

abonnentupplysning enligt telelagen. Bestämmelsen i 55 § om skadestånd, som

enligt förslaget nu skall upphävas, förs således oförändrad i sak över till

denna paragraf.

Promemorians lagförslag

PTS föreslår att telelagen ändras enligt följande.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

I lagen avses med

...

...

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få

tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a.

1. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller

sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom

ett allmänt tillgängligt telenät,

2. att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor, samt

3. att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser

och krig.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att enskilda

och myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller

nätkapacitet genom statlig upphandling.

23 § Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt 5 § är skyldig

(...)

6. att på skäliga villkor till någon annan som för nummerupplysningsändamål

begär det lämna ut sådana uppgifter om enskildas teleabonnemang som inte

omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket 1 denna lag,

7. att på skäliga villkor i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter

om enskildas teleabonnemang hos någon annan anmälningspliktig i den utsträckning

de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag, samt

43 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får

föreskriva om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet

enligt denna lag för den som enligt lagen

1. bedriver verksamhet som är anmäld enligt 5 §,

2. anmäler sådan verksamhet,

3. ansöker om tillstånd, eller

4. ansöker om förhandsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den

som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 5 § skall betala avgift för

finansiering av beredskapsåtgärder på telekommunikationsområdet.

52 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i

fråga om behandling av personuppgifter i televerksamhet meddela närmare

föreskrifter om

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket,

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling, och

3. uppgifter om teleabonnemang i kataloger som är tillgängliga för allmänheten.

59 § Om det pågår förhandling om samtrafikvillkor, överlämnande av telefonnummer

enligt 39 § eller förval enligt 40 §, skall tillsynsmyndigheten på begäran av

en part bestämma när förhandlingen skall vara avslutad. Om förhandlingen inte är

avslutad inom utsatt tid, skall myndigheten medla mellan parterna.

60 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för

efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen.

Vid tvist om samtrafikvillkor, villkor för sammankoppling av nätkapacitet enligt

36 §, överlämnande av telefonnummer enligt 39 § eller förval enligt 40 § skall

tillsynsmyndigheten på ansökan av en part besluta vad som skall gälla mellan

parterna i de frågor som tvisten gäller, i den mån detta är nödvändigt för att

lagen eller tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen

skall efterlevas.

I lagen avses med

(...)

abonnentuppgift

uppgift, som kan utgöra grund- eller extrauppgift, om abonnent som denne har

önskemål om att få publicerade i teleadressupplysningstjänster

(...)

teleadressupplysningstjänst

tjänst som består i att tillhandahålla upplysning om abonnentuppgifter

(...)

teleadressupplysningsverksamhet

verksamhet bestående av sammanställning och bearbetning av abonnentuppgifter för

användning i teleadressupplysningstjänster eller tillhandahållandet av dessa

tjänster

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få

tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a.

1. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller

sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom

ett allmänt tillgängligt telenät,

2. att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor, samt

3. att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser

och krig.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att enskilda

och myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster, nätkapacitet

och teleadressupplysningstjänster genom statlig upphandling.

23 § Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt 5 § är skyldig

(...)

6. (upphävd)

7. (upphävd)

23 c § Teleoperatör är skyldig att ta emot och föra register över

abonnentuppgifter. Skyldigheten gäller inte teletjänster för vilka teleoperatör

saknar kännedom om abonnenten.

Teleoperatör som är anmälningspliktig enligt 5 § och som har tilldelats

kapacitet ur nummerplan för telefoni är skyldig att på skäliga villkor lämna ut

abonnentuppgifter som inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag till den som

begär det för sin teleadressupplysningsverksamhet. Ersättningen skall vara

rättvis och grunda sig på kostnaderna för utlämnandet. För utlämnande av

abonnentuppgift till samhällets alarmerings- och räddningstjänst erhålles ingen

ersättning. Utlämnande till samhällets alarmerings- och räddningstjänst skall

ske utan dröjsmål.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får

föreskriva att teleoperatör som inte är anmälningspliktig enligt 5 § och som

tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät skall på

skäliga villkor lämna ut abonnentuppgifter som inte omfattas av tystnadsplikt

enligt lag till allmänheten eller till den som begär det för sin

teleadressupplysningsverksamhet. Avseende ersättning får marknadsmässiga villkor

bestämmas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om i vilken utsträckning krav enligt första till tredje

stycket skall fullgöras och hur detta skall ske, samt om ersättningen till

teleoperatören för emottagande och utlämnande av abonnentuppgifter.

Den som förvärvsmässigt bedriver teleadressupplysningsverksamhet skall på

tillsynsmyndighetens begäran lämna upplysningar om verksamheten till

myndigheten. Skyldigheten gäller även teleadressupplysningsverksamhet som inte

utgör televerksamhet enligt 1 §. Härvid skall 57 § denna lag tillämpas.

43 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får

föreskriva om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet

enligt denna lag för den som enligt lagen

1. bedriver verksamhet som är anmäld enligt 5 §,

2. anmäler sådan verksamhet,

3. ansöker om tillstånd, eller

4. ansöker om förhandsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att

teleoperatör som bedriver verksamhet i ett allmänt tillgängligt telenät skall

betala avgift för finansiering av beredskapsåtgärder på

telekommunikationsområdet eller för att upphandla teleadressupplysningstjänst

med stöd av 2 §.

52 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i

fråga om behandling av personuppgifter i televerksamhet meddela närmare

föreskrifter om

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket,

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling, och

3. uppgifter om teleabonnemang i teleadressupplysningstjänster som är

tillgängliga för allmänheten.

59 § Om det pågår förhandling om samtrafikvillkor, utlämning av

abonnentuppgifter enligt 23 c §, överlämnande av telefonnummer enligt 39 § eller

förval enligt 40 §, skall tillsynsmyndigheten på begäran av en part bestämma

när förhandlingen skall vara avslutad. Om förhandlingen inte är avslutad inom

utsatt tid, skall myndigheten medla mellan parterna.

60 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för

efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen.

Vid tvist om samtrafikvillkor, utlämning av abonnentuppgifter enligt 23 c §,

villkor för sammankoppling av nätkapacitet enligt 36 §, överlämnande av

telefonnummer enligt 39 § eller förval enligt 40 § skall tillsynsmyndigheten på

ansökan av en part besluta vad som skall gälla mellan parterna i de frågor som

tvisten gäller, i den mån detta är nödvändigt för att lagen eller

tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall

efterlevas.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden inkommit från Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i

Stockholms län, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Konsumentverket,

Konkurrensverket, Kommunikationsforskningsberedningen, IT-kommissionen, Svenska

kommunförbundet, IT-företagen, Föreningen NIX-Telefon, Näringslivets

telekommitté, Swedish University Network (SUNET), Swedish Direct Marketing

Association (Swedma), Synskadades riksförbund, Ahhaaa AB, Bonnier

Affärsinformation AB, Eniro AB, Europolitan AB, Posten AB, Sema Group InfoData

AB, Tele2 AB, Telenordia AB, och Telia AB.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

Härigenom föreskrivs7 i fråga om telelagen (1993:597)8

dels att 55 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 55 § skall utgå,

dels att 1, 15, 23, 42, 47, 49, 52 och 53 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 66-69 §§, samt närmast

före 66 och 69 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §9

Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

I lagen avses med

abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om

tillhandahållande av en teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät,

användare: den som använder eller efterfrågar teletjänster inom ett allmänt

tillgängligt telenät,

gränssnitt: nätanslutningspunkt varigenom en användare får tillgång till ett

allmänt tillgängligt telenät eller radiogränssnitt som anger förbindelsen

mellan radioutrustningar samt tekniska specifikationer för dessa,

hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i

rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät

för förhyrda förbindelser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/51/EG,

mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via

radio i en mobil nätanslutningspunkt,

nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,

samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att

teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares

nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet

att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,

telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger

överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,

telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas

med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som

utnyttjar särskilt anordnad ledare,

telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,

teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,

televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller

tillhandahållande av nätkapacitet.

Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio

eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen

yttrandefrihetsgrundlagen.

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet och abonnentupplysning.

I lagen avses med

abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om

tillhandahållande av en teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät,

abonnentupplysning: yrkesmässig upplysning om abonnentuppgifter till

allmänheten eller förmedling av abonnentuppgifter för sådant ändamål,

användare: den som använder eller efterfrågar teletjänster inom ett allmänt

tillgängligt telenät,

gränssnitt: nätanslutningspunkt varigenom en användare får tillgång till ett

allmänt tillgängligt telenät eller radiogränssnitt som anger förbindelsen

mellan radioutrustningar samt tekniska specifikationer för dessa,

hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i

rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät

för förhyrda förbindelser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/51/EG,

mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via

radio i en mobil nätanslutningspunkt,

nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,

samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att

teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares

nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet

att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,

telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger

överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,

telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas

med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som

utnyttjar särskilt anordnad ledare,

telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,

teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,

televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller

tillhandahållande av nätkapacitet.

Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio

eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen

yttrandefrihetsgrundlagen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §10

Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet får förenas med villkor om

skyldighet för tillståndshavare

1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast

nätanslutningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst,

2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla annan nätkapacitet

än för mobila teletjänster på vissa villkor åt den som efterfrågar sådan,

3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,

4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet, tillgänglighet och

kvalitet, och så att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas,

5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §,

5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23, 34 eller 66 §,

6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om enskildas

teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av

tystnadsplikt enligt lag,

7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en omfattning

som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov,

samt

8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster.

Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att på

ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 §.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren skall fullgöras.

23 §

Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt 5 § är skyldig

1. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de

internationella överenskommelser som Sverige har biträtt,

2. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda

teletjänster,

3. att medverka till att telemeddelanden, utan kostnad för användaren, kan

förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst,

4. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap,

5. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som omfattas av

anmälningsplikten efter principer som är särskilt avpassade för verksamheten

samt ställa redovisningen till förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som

anvisas av myndigheten,

6. att på skäliga villkor till någon annan som för nummerupplysningsändamål

begär det lämna ut sådana uppgifter om enskildas teleabonnemang som inte

omfattas av tystnadsplikt enligt 45 § första stycket 1 denna lag,

7. att på skäliga villkor i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter

om enskildas teleabonnemang hos någon annan anmälningspliktig i den utsträckning

de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag, samt

8. att på begäran av myndighet lämna upplysningar om verksamheten för

statistikändamål.

5. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som omfattas av

anmälningsplikten efter principer som är särskilt avpassade för verksamheten

samt ställa redovisningen till förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som

anvisas av myndigheten, samt

6. att på begäran av en myndighet lämna upplysningar om verksamheten för

statistikändamål.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om i vilken utsträckning krav enligt första stycket skall

fullgöras och det sätt på vilket detta skall ske.

42 §11

Ersättning för att överlämna telefonnummer enligt 39 § får grundas endast på

driftskostnader för överlämnandet. Detsamma gäller ersättning för förval enligt

40 §.

Den som har överlämnat ett telefonnummer har inte rätt till ersättning för mer

än hälften av de driftskostnader som utgörs av ökade trafikkostnader för ett

telemeddelande till telefonnumret. Sådan ersättning får tas ut endast från den

teleoperatör som den anropande abonnenten har ingått avtal med om förmedling av

telemeddelandet.

Den som överlämnar telefonnummer eller ändrar förval har inte rätt till

ersättning från abonnenten för överlämnandet eller ändringen.

Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i 32 och 33

§§ tillämpas.

Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i 33 och 34

§§ tillämpas.

47 §12

Den som driver televerksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till

uppgift som avses i 45 § första stycket skall på begäran lämna

1. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en myndighet som i ett

särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen

(1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för

delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och som angår misstanke om brott

till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall

ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta enligt

myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter,

3. uppgift som avses i 45 § första stycket 3 och som angår misstanke om brott

till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall

ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i två år,

4. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en kronofogdemyndighet som

behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är

av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

5. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en skattemyndighet som behöver

uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i

utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om

myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av

ett ärende,

6. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten

finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller

identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna

fullgöra uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),

7. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet eller

åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall

för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyldighet enligt 33 §

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

8. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och 3 till regional

alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa

regionala alarmeringscentraler.

Ersättning för att lämna ut uppgifter enligt första stycket 8 skall vara skälig

med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.

49 §

Den som i televerksamhet har fått tillgång till uppgifter som gäller ett

särskilt telemeddelande skall utplåna eller avidentifiera uppgifterna vid

samtalets slut eller när meddelandet nått mottagaren.

Uppgifter som är nödvändiga för fakturering av abonnenter och betalning av

samtrafikavgifter får dock behandlas till dess fordringen är betald eller

preskriberad. Sådana uppgifter får behandlas även för marknadsföring av

teletjänster i den egna verksamheten om abonnenten har lämnat sitt samtycke till

behandlingen.

Personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om rättelse skall gälla även vid

behandling av personuppgifter enligt denna lag.

52 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i

fråga om behandling av personuppgifter i televerksamhet meddela närmare

föreskrifter om

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket,

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling, och

3. uppgifter om teleabonnemang i kataloger som är tillgängliga för allmänheten.

1. vilka uppgifter som får behandlas enligt 49 § andra stycket, och

2. de krav som skall ställas på teletjänster som medger identifiering av det

anropande eller det uppringda telefonnumret eller vidarekoppling.

53 §

I det allmännas verksamhet skall, i stället för 45-47 §§, bestämmelserna i

sekretesslagen (1980:100) tillämpas.

För behandling av annan personuppgift i televerksamhet än som avses i 45 §

första stycket gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

Abonnentupplysning

66 §

En teleoperatör som har tilldelat abonnenter telefonnummer skall tillgodose

varje rimlig begäran om att lämna ut de abonnentuppgifter som inte omfattas av

tystnadsplikt enligt 45 § första stycket till den som bedriver eller avser att

bedriva abonnentupplysning. Uppgifterna skall lämnas ut på villkor som är

rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar

närmare föreskrifter om hur uppgifterna skall lämnas ut.

67 §

Abonnentuppgifter får vid abonnentupplysning behandlas bara om abonnenten lämnat

sitt samtycke. Återkallar abonnenten sitt samtycke får ytterligare uppgifter om

denne därefter inte behandlas.

68 §

En abonnent skall ha möjlighet att kostnadsfritt i en telekatalog som är

tillgänglig för allmänheten

1. ange att hans eller hennes personuppgifter inte får användas för direkt

marknadsföring,

2. få sin adress delvis utelämnad, och

3. få sådana uppgifter utelämnade som visar hans eller hennes kön.

Avgift för att en annan abonnentuppgift än som avses i första stycket utelämnas

i en sådan telekatalog skall grunda sig på kostnaden för att uppgiften

utelämnas.

Förhållandet till personuppgiftslagen

69 §

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter i

televerksamhet och vid abonnentupplysning, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller även vid

behandling av personuppgifter enligt denna lag.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2002.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-01-22

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, regeringsrådet Marianne

Eliason, justitierådet Severin Blomstrand.

Enligt en lagrådsremiss den 17 januari 2002 (Näringsdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring

i telelagen (1993:597).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Peter Holm.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Östros, Messing, Engqvist,

Rosengren, Wärnersson, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad

Föredragande: statsrådet Sahlin

Regeringen beslutar proposition 2001/02:98 Abonnentupplysning

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett

normgivnings-bemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EG-regler

Lag om ändring i telelagen (1993:597)

52 §

31998L0010

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om

tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande

tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (EGT L 101,

1.4.1998, s. 24, Celex 31998L0010).

2 Lagen omtryckt 1999:578.

3 Senaste lydelse 2000:123.

4 Senaste lydelse 2000:210.

5 Senaste lydelse 2001:166.

6 Senaste lydelse 2001:154.

7 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om

tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande

tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (EGT L 101,

1.4.1998, s. 24, Celex 31998L0010).

8 Lagen omtryckt 1999:578.

9 Senaste lydelse 2000:123.

10 Senaste lydelse 2000:210.

11 Senaste lydelse 2001:166.

12 Senaste lydelse 2001:154.

Prop. 2001/02:98

2

1

Prop. 2001/02:98

Bilaga 1

34

46

Prop. 2001/02:98

Bilaga 1

46

46

Prop. 2001/02:98

Bilaga 2

35

46

Prop. 2001/02:98

Bilaga 2

46

46

Prop. 2001/02:98

Bilaga 3

44

46

Prop. 2001/02:98

Bilaga 4

Prop. 2001/02:98

Bilaga 3

46

46

Prop. 2001/02:98

45

46

Prop. 2001/02:98

46

46

46

46

46

46