Prop. 2004/05:100

Bilaga 3

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning................................................................................................................
7

Inkomst- och lönefördelningen.............................................................................
7

1
Hushållens inkomster ............................................................................................
8

1.1
Fördelningspolitiska nyckeltal ...............................................................
8

1.2
Lön...........................................................................................................
9

1.2.1
Lönespridning .........................................................................................
9

1.2.2
Löneskillnad mellan kvinnor och män...................................................
9

1.3
Fördelning av ekonomiska resurser.....................................................
10

1.3.1
Inkomstutveckling................................................................................
10

1.3.2
Inkomstfördelning................................................................................
11

1.3.3
Utveckling av ekonomisk standard för olika grupper .......................
11

1.3.4
Ekonomiskt utsatta...............................................................................
13

1.3.5
Höginkomsttagare ................................................................................
14

1.3.6
Har de rika blivit rikare? Sverige i ett internationellt perspektiv.......
15

1.4
Ekonomiska drivkrafter........................................................................
17

1.4.1
Marginaleffekt .......................................................................................
18

1.4.2
Ersättningsgrad .....................................................................................
19

1.5 Inkomstförändring mellan 2002 och 2005 – effekter av regler och

ekonomi.................................................................................................
20

2
Ekonomisk standard och fördelning för olika grupper 2002.............................
22

2.1
Sammansättning av disponibel inkomst ..............................................
22

2.2 Försörjningsbördans betydelse för hushållens ekonomiska

standard .................................................................................................
24

2.2.1
Indelning i grupper efter ekonomisk standard – deciler.....................
24

2.3
Ekonomisk standard och dess fördelning för olika grupper..............
26

2.3.1
Hushållstyper ........................................................................................
26

2.3.2
Kvinnor och män...................................................................................
27

2.3.3
Åldersgrupper........................................................................................
27

2.3.4
Socioekonomiska grupper ....................................................................
28

2.3.5
Sysselsättning ........................................................................................
28

2.3.6
Månadslöner ..........................................................................................
29

2.3.7
Födelseland och invandringsår.............................................................
30

2.3.8
Sammanfattande slutsatser ...................................................................
30

2.4
Arbetslöshet och ekonomisk standard ................................................
31

3

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Underbilaga 3 ..................................................................................................................
33

Begrepp och definitioner ......................................................................................
33

Datamaterial ..........................................................................................................
34

4

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Tabellförteckning

1.1
Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2003............................................................
8

1.2
Lön för kvinnor och män 2003............................................................................
10

1.3
Ekonomisk standard 2003 samt förändring 1991–2003.....................................
10

1.4 Andel med ekonomisk standard understigande 60 procent av

medianinkomsten 1995 och 2003 ........................................................................
14

1.5
Marginaleffekt inklusive och exklusive arbetslöshetsförsäkring.......................
18

1.6
Marginaleffekt fördelad på skatte- och bidragssystem 1996–2003 ...................
18

1.7
Marginaleffekt för olika hushållstyper 1996-2003..............................................
19

1.8
Ersättningsgrad vid sjukdom och arbetslöshet 1997–2003................................
20

1.9 Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi

2002–2005 .............................................................................................................
21

2.1 Sammansättning av individuell disponibel inkomst i olika hushållsgrupper i

åldern 20 år och äldre 2002 ..................................................................................
23

2.2
Exempel på beräkning av ekonomisk standard utifrån disponibel inkomst.....
24

2.3
Gränsvärden på ekonomisk standard i olika deciler 2002..................................
25

2.4
Disponibel inkomst per månad för hushåll efter ekonomisk standard 2002....
25

2.5 Ekonomisk standard vid olika månadslöner för fyra hushållstyper.

Typfall 2002...........................................................................................................
26

2.6 Andel i befolkningen i grupper med olika ekonomisk standard fördelade

efter hushållstyp 2002 ..........................................................................................
27

2.7 Genomsnittlig månadslön samt andel med lön i olika inkomstgrupper 2002.

Ålder 20–64 år.......................................................................................................
29

Underbilagetabell 3.1 Ekonomisk standard 1991–2003 samt förändring till 2005.

Median för olika grupper samt medelvärde för inkomstgrupper (deciler).......
35

5

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Diagramförteckning

1.1
Lönespridning 1992–2003 ......................................................................................
9

1.2
Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–2003 .................................................
10

1.3
Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst 1991–2003 ........................
11

1.4 Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer i förhållande

till hela befolkningen 1991–2003 .........................................................................
12

1.5
Andel med svag ekonomi 1991–2003 ..................................................................
13

1.6
Den högsta decilens inkomstandel 1991–2003 ...................................................
14

1.7
Den översta percentilens inkomstandel 1991 – 2003..........................................
14

1.8
Den översta decilens inkomstandel .....................................................................
16

1.9
Den översta percentilens inkomstandel...............................................................
16

1.10
Den översta tusendelens inkomstandel ...............................................................
17

1.11
Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi i olika

deciler 2002–2005..................................................................................................
21

1.12
Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi i olika

hushållstyper 2002–2005.......................................................................................
22

2.1
Hushållstyper i deciler 2002.................................................................................
26

2.2
Kvinnor och män i deciler 2002 ...........................................................................
27

2.3
Ålderssammansättningen i deciler 2002 ..............................................................
27

2.4
Socioekonomisk grupp för förvärvsaktiva i deciler 2002 ...................................
28

2.5
Socioekonomisk grupp för ej förvärvsaktiva i deciler 2002................................
28

2.6
Sysselsättningens omfattning i hushållen i deciler 2002.....................................
29

2.7
Månadslön för helårssysselsatta i deciler 2002....................................................
30

2.8
Utlandsfödda vuxna per hushåll i olika deciler 2002 ..........................................
30

2.9
Utlandsfödda efter invandringsår i olika deciler 2002........................................
30

2.10
Gini-koefficient och relativt arbetslöshetstal 1995-2003 ...................................
31

2.11
Genomsnittlig förändring av ekonomisk standard när arbetslösheten

minskar med 1 procentenhet................................................................................
32

6

Sammanfattning

På riksdagens uppdrag lämnar regeringen sedan 1994 fördelningspolitiska redogörelser i anslutning till budgetpropositionen och/eller vårpropositionen. Årets redogörelse innehåller en redovisning av hushållens inkomster och inkomstfördelning sedan början av 1990-talet. Kapitel 1 innehåller även en särskild fördjupning av inkomstfördelningens topp, där inkomstandelen för de med allra högst ekonomisk standard jämförs med ett antal andra länder. Vidare studeras hur de ekonomiska drivkrafterna för arbete har utvecklats samt hur ekonomisk utveckling och förändrade regler i skatte- och bidragssystemen påverkat inkomstfördelningen under senare år.

I kapitel 2 studeras var olika grupper befinner sig i fördelningen av ekonomisk standard samt sambandet mellan arbetslöshet och inkomstfördelning.

Inkomst- och lönefördelningen

Hushållens ekonomiska standard 1 ökade med 12,5 procent mellan 1991 och 2003. Ökningen var något lägre för män (12 procent) än för kvinnor (12,6 procent). Mest gynnsam har utvecklingen varit för ålderspensionärer, där den ekonomiska standarden ökade med 13,4 procent för sammanboende pensionärer och 18 procent för ensamstående pensionärer. Minst gynnsam har utvecklingen varit för ungdomar i åldern 18– 24 år, för vilka den ekonomiska standarden ökade med 1,5 procent. Bland personer i yrkesverksam ålder ökade ekonomisk standard mest (19,9 procent) för kvinnor i åldern 55–64 år.

Lönespridningen minskar för andra året i rad efter att ha ökat kontinuerligt under hela 1990- talet. Utvecklingen av månadslönerna i den övre delen av fördelningen har mattats av.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är i stort sett oförändrad jämfört med föregående år och skillnaden mellan mäns och kvinnors lön är liksom tidigare större för de med hög lön.

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Inkomstspridningen 2 har ökat med ca 12 procent mellan 1991 och 2003. Under den första delen av 1990-talet var inkomstspridningen i det närmaste oförändrad. Mellan 1995 och 2000 ökade inkomstspridningen kontinuerligt, vilket huvudsakligen förklaras av att hushåll med högst ekonomisk standard ökat sin inkomst mer än övriga. Denna utveckling har dock bromsats upp efter 2000 och inkomstspridningen minskar nu för tredje året i rad.

Inkomstandelen för de med högst ekonomisk standard har ökat svagt i Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har den översta tusendelen ökat sin inkomstandel från ungefär 2–3 procent till drygt 7 procent i USA och till drygt 4 procent i Storbritannien, vilket är betydligt mer än i Frankrike, Nederländerna och Sverige. Motsvarande siffra för Sverige visar en ökning från ca 1 procent till 1,6 procent.

Andelen hushåll med svag ekonomi har minskat jämfört med föregående år och uppgår till drygt 4 procent. Sett ur ett internationellt perspektiv är detta en låg nivå.

Drivkrafter för arbete mäts i termer av marginaleffekt och ersättningsgrad. Den g enomsnittliga marginaleffekten har minskat med 5,5 procentenheter mellan 1996 och 2003, vilket innebär att den ekonomiska vinsten av en extra arbetsinsats har ökat över perioden. Ersättningsgraden visar den disponibla inkomsten vid arbetslöshet respektive sjukdom jämfört med motsvarande inkomst vid arbete. Den genomsnittliga ersättningsgraden vid arbetslöshet har ökat med 3 procentenheter mellan 1997 och 2003, medan genomsnittlig ersättningsgrad vid sjukdom har minskat med 2 procentenheter under samma period.

Mellan åren 2002 och 2005 ökade hushållens disponibla inkomster med 5,4 procent. Både den ekonomiska utvecklingen och politiska beslut om regelförändringar har haft betydelse. Den totala inkomstökningen är relativt jämnt fördelad. Däremot har de regelförändringar som genomförts haft en tydlig fördelningsprofil, där de med lägst ekonomisk standard fått en större ökning av ekonomisk standard.

Beroende på hushållets sammansättning ger samma månadslön mycket olika ekonomisk standard. Med en månadslön på 16 000 kronor

1 Medianvärdet för disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda. Data för 2003 är preliminära.

2 Inkomstspridningen mäts med Gini-koefficienten för ekonomisk standard. Definition finns i underbilaga 3.

7

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

hamnar en ensamstående med två barn i decil 1, medan sammanboende med två barn med dessa inkomster hamnar i decil 4 och sammanboende utan barn hamnar i decil 7. En övergripande slutsats är att sysselsättningsgrad och hushållets sammansättning är viktiga för hushållens ekonomiska standard.

Arbetslösheten förefaller inte ha påverkat inkomstfördelningen på något tydligt sätt under 1990-talet.

1 Hushållens inkomster

I detta kapitel redovisas utvecklingen och fördelningen av hushållens disponibla inkomster sedan 1991. Kapitlet inleds med ett antal fördelningspolitiska nyckeltal och en redogörelse för lönespridningens utveckling. Därefter följer en analys av inkomstutvecklingen och inkomstfördelningen för olika grupper, med en särskild fördjupning bland de med de högsta inkomsterna. Kapitlet innehåller också en redogörelse av hushållets ekonomiska drivkrafter att arbeta samt en analys av hur regelförändringar och ekonomisk utveckling påverkat inkomstfördelningen 2002–2005.

1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal

Utvecklingen för ett antal fördelningspolitiska nyckeltal redovisas i tabell 1.1. Hälften av nyckeltalen analyseras utförligare längre fram i denna bilaga medan övriga endast kommenteras här. Definitioner och källor framgår av underbilagan.

Förmögenhetskoncentration: Visar den andel av förmögenheten som de 1 procent rikaste äger. Förmögenheten blev mer ojämnt fördelad från 1992 fram till 1999, när andelen var som störst. Därefter sker en minskning men andelen är fortfarande väsentligt högre än i början av 1990- talet.

Regional spridning: Visar skillnaden i inkomstnivå mellan rika och fattiga regioner. De regioner som studeras är 81 lokala arbetsmarknadsregioner enligt NUTEK:s gruppering. Skillnaden ökade under slutet av 1990-talet till som mest 1,21 år 2000. Därefter minskar den regionala spridningen. Kvoten 1,12 år 2003 mellan decil 9 och decil 1 innebär att inkomstnivån är 12 procent högre i den rikare regionen jämfört med den fattigare. Detta är det lägsta värde som beräknats under den studerade perioden och beror på en svagare ökning av inkomstnivån i den övre delen av fördelningen.

Tabell 1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2003

1991
1992
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Lönespridning (Decil9/Decil5)
-
1,40
1,44
1,46
1,46
1,52
1,55
1,55
1,59
1,58
1,57

Lön (D5kvinnor/D5män)
-
0,87
0,88
0,86
0,86
0,88
0,88
0,86
0,87
0,88
0,88

Inkomstspridning (Gini)
0,221
-
0,214
0,227
0,244
0,232
0,252
0,287
0,254
0,250
0,247

Gini exkl. kapitalvinster
0,202
-
0,205
0,210
0,214
0,217
0,219
0,235
0,228
0,230
0,226

Förmögenhetskonc. topp 1 %
-
19,5
-
-
20,3
-
29,8
26,1
25,3
24,3
-

Andel med svag ekonomi (%)
3,4
-
3,3
3,7
3,5
3,7
4,0
4,4
4,2
4,5
4,3

Andel barn med svag ekonomi (%)
2,9
-
2,9
3,8
3,4
2,9
4,1
3,8
3,7
4,3
3,8

Barns relativa standard (%)
95,0
-
93,7
92,3
92,1
93,8
93,1
93,9
94,8
94,6
94,0

Regional spridning
1,18
1,16
1,14
1,16
1,17
1,19
1,17
1,21
1,18
1,16
1,12

Inkomströrlighet (M)
-
0,048
0,042
0,041
0,041
0,042
0,045
0,046
0,047
0,047
0,045

Marginaleffekt (%)
-
-
-
45,7
46,2
46,0
44,6
42,6
40,7
39,8
40,2

Ekonomiskt marginaliserade (%)
5,9
6,3
9,8
9,9
9,8
9,9
9,5
9,0
8,9
9,1
9,4

Anm. Förklaringar till nyckeltalen finns i underbilaga 3 samt i kapitel 1.

8

Inkomströrlighet: Visar spridningen i sammanlagd disponibel inkomst för tre år jämfört med spridningen i genomsnitt för vardera av de tre åren. Rörligheten var som lägst 4,1 procent under 1990-talets krisår. Från som högst 4,7 procent 2001–2002 har spridningen 2003 beräknats till 4,5 procent.

Ekonomiskt marginaliserade: Visar andel personer i åldern 20–64 år som får mer än halva sin disponibla inkomst från arbetsmarknadsstöd, sjukförsäkring, förtidspension, bostadsbidrag eller socialbidrag minst tre år i rad. Efter en kraftig ökning under 1990-talets krisår vände utvecklingen runt sekelskiftet till en nivå runt 9 procent. För 2003 har andelen ekonomiskt marginaliserade beräknats till 9,4 procent.

Faktaruta 1

Deciler

Ett sätt att beskriva en fördelning är att dela in populationen i s.k. deciler. Varje decil motsvarar tio procent av fördelningen. I decil 1 finns de tio procenten med lägst värden, i decil 2 de tio procenten med näst lägst värden osv. I decil 10 finns de tio procenten med högst värde på den valda fördelningen.

Gränsen mellan decil 5 och decil 6 ger det mittersta värdet av fördelningen och denna gräns kallas median. Medianen är ofta annorlunda än medelvärdet, som visar det genomsnittliga värdet för alla i populationen.

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

1.2.1 Lönespridning

För att analysera lönespridningen är det vanligt att förutom medelvärden beräkna olika statistiska mått som deciler och median. Medelvärdet 2003 för månadslönen är 22 800 kronor och medianlönen är 20 300 kronor. Decil 9 beräknas till 31 900 kronor och decil 1 till 15 900 kronor. Detta innebär att 80 procent av alla löner ligger mellan dessa två lönenivåer.

Som framgår av diagram 1.1 har kvoten för de med hög lön (decil 9) och medianen (decil 5) ökat i stort sett kontinuerligt fram till ett värde på 1,59 år 2001. Därefter minskar kvoten svagt och 2003 uppgår den till 1,57, vilket innebär att lönen vid den övre gränsen ligger 57 procent över medianen. Kvoten mellan hög lön och låg lön (decil 1) var 2,01 år 2003 och även den har minskat något de senaste åren. Medianlönen jämfört med de med låg lön är i stort sett oförändrad.

Diagram 1.1 Lönespridning 1992–2003

2,2

2,0

1,8

1,6

1,4

1,2

1,0

Decil 9/decil 1

0,8

Decil 9/decil 5

Decil 5/decil 1

0,6

1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.2 Lön

Detta avsnitt inleds med en redovisning av skillnader i lön mellan olika individer. Med lön avses den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete, där både anställda på heltid och deltid ingår. Deltidsanställdas lön räknas om till heltidslön. Därefter följer en beräkning av löneskillnader mellan kvinnor och män, huvudsakligen genom kvoter mellan olika lönenivåer. Analysen baseras på årlig lönestatistik från Statistiska centralbyrån (SCB).

En del av den ökade lönespridningen under 1990-talet förklaras av förbättrad statistik, vilken medför att personer i högre befattningar, företrädesvis inom privat sektor, numera ingår i redovisningen i mycket större omfattning. Annorlunda uttryckt, lönespridningen underskattades före 1998 då dessa individer inte ingick i undersökningen. I diagrammet markeras detta genom ett brott i serien.

1.2.2 Löneskillnad mellan kvinnor och män

Som framgår av tabell 1.2 är skillnaden i lönenivå störst mellan könen vid den högre decilen där kvinnors lön uppgår till 74 procent av mäns lön. Vid den lägre decilen är skillnaden mindre och

9

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

kvinnors lön är 94 procent av mäns månadslön. Medianlönen för kvinnor är cirka 88 procent av männens. Mellan 2002 och 2003 närmar sig kvinnors månadslön svagt männens månadslön i de olika decilerna.

Tabell 1.2 Lön för kvinnor och män 2003

Kronor per månad

Kvinnor
Män
Kvot

Medelvärde
20 750
24 850
84

Decil 9
27 100
36 450
74

Decil 5 (median)
19 150
21 750
88

Decil 1
15 550
16 500
94

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Till en del förklaras dessa skillnader i lön av att kvinnor och män har olika ålder, utbildning, arbetstid, arbetserfarenhet och arbete inom olika sektorer. Vid s.k. standardvägning efter yrke, där hänsyn tas till nämnda faktorer, har kvinnors lön som andel av mäns lön beräknats till 92 procent. 3 Resterande skillnad, 8 procent, kan bero på diskriminering och andra faktorer som inte är mätbara.

I diagram 1.2 jämförs kvinnors och mäns löner i olika delar av fördelningen vid två separata lönefördelningar. Lönerelationen jämförs vid olika deciler från 1992 till 2003. Relationerna har varit påfallande konstanta under perioden.

Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–

2003

1,0

0,9

0,8

0,7

Decil 1 kvinnor/decil 1 män

0,6

Decil 5 kvinnor/decil 5 män

Decil 9 kvinnor/decil 9 män

0,5

1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De lönerelationer som redovisas avser månadslön vid arbete på heltid (deltidslön omräknad). Eftersom väsentligt fler kvinnor än män arbetar deltid, frivilligt eller ofrivilligt, blir skillnaden i

3 Lönestatistisk årsbok 2003, SCB och Medlingsinstitutet.

ekonomiska resurser mellan könen större än vad dessa relationer visar. Detta behandlas i en särskild bilaga till budgetpropositionen för 2005 4 .

1.3 Fördelning av ekonomiska resurser

Statistiska centralbyrån följer regelbundet inkomstfördelningen i Sverige genom undersökningen av hushållens ekonomi, HEK. 5 Analysen i följande avsnitt grundar sig huvudsakligen på denna undersökning.

För att beskriva individernas ekonomiska standard används justerad disponibel inkomst, dessa och andra begrepp förklaras närmare i kapitel 2 och i underbilaga 3.

1.3.1 Inkomstutveckling

Detaljerade uppgifter om utvecklingen av ekonomisk standard för olika grupper från 1991 till 2003 visas i underbilagetabell 3.1. Där framgår att ökningen av medianen är 12,5 procent. Förändringen för kvinnor och män i olika åldrar framgår av tabell 1.3 som också visar den ekonomiska standarden i åldersgrupperna. De skillnader som framgår av tabellen beror på skillnad i andel ensamstående kvinnor och män 6 .

Tabell 1.3 Ekonomisk standard 2003 samt förändring 1991–2003

Median, kronor per år samt förändring, procent

Ålder
Ekonomisk standard

Förändring 1991–2003

Kvinnor
Män

Kvinnor
Män

0–17 år
144 800
144 100
11,0
12,0

18–24 år
133 700
147 900
1,7
3,5

25–34 år
152 300
161 000
16,6
10,8

35–44 år
152 700
160 600
6,0
12,4

45–54 år
184 400
180 000
7,3
6,4

55–64 år
189 700
195 200
19,9
16,6

65–74 år
132 600
147 500
19,4
15,2

75+ år
110 500
122 200
21,4
27,0

Samtliga
149 700
157 200
12,6
12,0

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

4 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Prop. 2004/05:1, bilaga 4.

5 Undersökningen finns beskriven i SCB (2004),

Inkomstfördelningsundersökningen 2002, HE 21 SM 0401.

6 Se avsnitt 2.3.2.

10

Med hjälp av ekonomisk och demografisk utveckling samt regler i skatte- och transfereringssystemen görs en framskrivning av inkomster från 2003 till 2005. Den ekonomiska standarden beräknas i genomsnitt öka med 4,9 procent under denna period när hänsyn tas till prisutvecklingen. För män är ökningen 4,4 procent och för kvinnor är den 5,0 procent.

1.3.2 Inkomstfördelning

Fördelningen av ekonomisk standard mäts normalt med Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst. Gini-koefficienten som är ett mått på hur ojämnt inkomsterna är fördelade kan anta värden mellan 0 och 1, ju lägre värde desto jämnare är fördelningen. Ett sätt att beskriva måttet är att det anger den andel av inkomstsumman som måste omfördelas för att total jämnhet i fördelningen skall uppnås.

I diagram 1.3 visas hur inkomstolikheten, mätt på detta sätt, utvecklats mellan 1991 och 2003. 7 Utvecklingen redovisas även exklusive kapitalvinster 8 , motiven för detta återfinns i underbilagan. Gini-koefficienten inklusive kapitalvinster varierar kraftigt mellan enskilda år. Ojämnheten ökar de år då hushållen väljer att realisera stora nominella värdeökningar i aktier och andra tillgångar. Enligt denna serie ökar Gini-koefficienten från 0,221 till 0,247 mellan 1991 och 2003. Ett högre värde betyder en mer ojämn inkomstfördelning. Ökningen med 0,026 enheter motsvarar knappt 12 procent.

Kapitalvinsternas stora genomslag på inkomstolikheterna förklaras av att de är mycket ojämnt fördelade. År 1999 stod en procent av befolkningen för 70 procent av kapitalvinsterna och tio procent av befolkningen för 99 procent av vinsterna. Kapitalvinsternas omfattning har ökat trendmässigt under perioden men varierar kraftigt mellan åren och de uppgick 1992 till 18 miljarder kronor jämfört med 130 miljarder kronor år 2000. Trenden bryts dock 2001 då kapitalvinsterna uppgick till 68 miljarder kronor och den neråtgående trenden fortsatte även 2002 då kapitalvinsterna var drygt 50 miljarder

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

kronor. År 2003 ökade kapitalvinsterna något till 56 miljarder kronor.

Diagram 1.3 Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst 1991–2003

Gini

0,35

Inklusive kapitalvinster

0,30

Exklusive kapitalvinster

0,25

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

När kapitalvinster exkluderas framgår att fördelningen av övriga inkomster var lika jämn 1995 som 1991, men därefter har ojämnheten ökat. Över hela perioden 1991–2003 ökade Ginikoefficienten med 12 procent även när kapitalvinsterna exkluderas. Denna ökning beror främst på att de med högst inkomst har ökat sin inkomst snabbare än övriga mot slutet av 1990– talet, se avsnitt 1.3.5. Även denna trend bryts 2001, då ojämnheten minskar.

Anmärkningsvärt är att inkomstfördelningen i stort tycks vara opåverkad av den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i början av förra decenniet. Sambandet mellan arbetslöshet och inkomstfördelning analyseras mer ingående i avsnitt 2.4.

Att inkomstfördelningen var så stabil i början av 1990-talet betyder inte att enskilda hushåll och individer inte drabbades hårt av den ekonomiska nedgången och arbetslösheten under perioden. Det kan ske stora förändringar inom en given fördelning genom att hushåll ”byter plats” med varandra, utan att fördelningens sammantagna utseende påverkas. Inkomstfördelningen förblir också opåverkad om allas inkomster samtidigt sjunker i samma takt.

7 Data avseende 2003 är preliminära och kommer att revideras. För åren 1992–1994 saknas jämförbara data.

8 En kapitalvinst uppkommer då en tillgång som ökat i värde avyttras. Dessa vinster kallades tidigare realisations- eller reavinster.

1.3.3 Utveckling av ekonomisk standard för olika grupper

I diagram 1.4 redovisas hur barns, ungdomars och ålderspensionärers relativa inkomst varierat över tiden. Relativ inkomst definieras som

11

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

medianvärdet av ekonomisk standard i gruppen i förhållande till motsvarande median för totalbefolkningen. För att underlätta jämförelser av utvecklingen har nivån år 1991 satts till 100 för samtliga grupper.

Diagram 1.4 Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer i förhållande till hela befolkningen 1991– 2003

Index 1991=100

115

110

105

100

95

90

Ålderspensionärer (65+)

85

Barn (0-17)

Ungdomar (18-24)

80

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

K älla : HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Barn

Barnfamiljernas reala medianinkomst var i stort sett oförändrad mellan 1991 och 1996. Eftersom inkomsterna för hela befolkningen, om än långsamt, ökade realt under samma period försämrades deras relativa inkomstposition. Detta kan till stor del förklaras av att den stigande arbetslösheten samt konsolideringen av de offentliga finanserna påverkade barnfamiljerna mer än andra grupper. Efter 1997 har en återhämtning skett. Den förbättrade situationen på arbetsmarknaden gynnar dessa familjer och under de senaste åren har även reformer genomförts för att förbättra barnfamiljernas situation.

Ungdomar

Ungdomars (18–24 år) medianinkomst var 1991 lika stor som medianinkomsten för hela befolkningen men därefter har deras relativa position försämrats påtagligt. Relativinkomsterna sjönk fram till mitten av 1990-talet och mellan 1991 och 1996 sjönk inkomstnivån i denna grupp dessutom realt. Därefter stabiliserades ungdomarnas relativa inkomst på en betydligt lägre nivå än 1991. Efter 2001 faller

ungdomarnas relativa inkomstnivå åter. Ut- byggnaden av gymnasieskolan med ett tredje år och en kraftigt utbyggd högskola har i kombination med den svaga arbetsmarknaden under senare år medfört att allt fler valt att studera, med en svagare inkomst som följd. Ungdomar drabbades också särskilt hårt av den sjunkande sysselsättningen i början av 1990- talet. Etableringsåldern 9 på arbetsmarknaden ökade mellan 1991 och 2000 från 22 år till 26 år för män. För kvinnor var ökningen ännu större, från 23 år till 29 år.

Ålderspensionärer

Ålderspensionärernas relativa ekonomiska standard förbättrades påtagligt fram till 1996, därefter återgick deras relativa position successivt till 1991 års nivå. Gruppens medianinkomst har dock ökat kontinuerligt sedan 1991. Den snabba relativa förbättringen i början av perioden har flera förklaringar. För det första ersätts äldre pensionärer successivt med yngre pensionärer med högre ATP. För det andra påverkas pensionärer inte direkt av arbetsmarknaden. Slutligen påverkade konsolideringen av de offentliga finanserna inte pensionärsgruppen i samma utsträckning som övriga grupper. När ekonomin vände uppåt i slutet av perioden ökade de förvärvsaktivas inkomster relativt snabbt, vilket medförde att pensionärernas relativa position återgick till ursprungsläget. Mellan 2001 och 2003 ökade dock de äldres relativinkomster igen.

ATP-systemets konstruktion medför att pensionärernas inkomst inte varierar med den makroekonomiska utvecklingen på samma sätt som de förvärvsaktivas inkomster. Av detta följer att deras relativa inkomstposition förbättrades i den inledande lågkonjunkturen och att positionen försämrades när ekonomin tog fart igen. I det reformerade pensionssystemet kommer däremot även pensionärers inkomst att på ett tydligare sätt vara beroende av tillväxten i ekonomin.

9 Etableringsåldern definieras här som den ålder vid vilken minst 75 procent av en födelsekohort var sysselsatt enligt AKU. Siffrorna som presenteras är hämtade från SOU 2001:54, Ofärd i välfärden , Forskarantologi från kommittén Välfärdsbokslut.

12

1.3.4 Ekonomiskt utsatta

Att utifrån inkomststatistik beräkna hur många personer som har en svag ekonomi är svårt. Det är inte självklart vilket eller vilka mått som är mest rättvisande och det finns en mängd felkällor i statistiken. Resultaten blir svårtolkade och måste bedömas med stor försiktighet. I en tidigare fördelningspolitisk redogörelse har mätproblem samt för- och nackdelar med olika tänkbara mått på låg inkomst diskuterats mer ingående. 10

När förekomsten av låga inkomster ska beräknas utgår man vanligen från en inkomstgräns och betraktar alla individer eller hushåll vars inkomst understiger denna gräns som ekonomiskt utsatta. Inkomstgränsen kan vara absolut eller relativ. Här används två gängse relativa mått på svag ekonomi: andelen hushåll som har en ekonomisk standard som understiger 50 respektive 60 procent av medianinkomsten.

En egenskap hos dessa relativa mått är att inkomstgränsen varierar över tiden. I en lågkonjunktur sänks gränsen genom att medianinkomsten sjunker och resultatet kan då bli att andelen med svag ekonomi minskar i takt med att ekonomin i landet försämras. I en konjunkturuppgång kan resultatet bli det omvända, det ekonomiska uppsvinget leder till att fler hamnar under gränsen för svag ekonomi. Därför redovisas även ett absolut mått, andelen med inkomst under hälften av 1991 års medianinkomst. Istället för att beräkna en ny gräns varje år används 1991 års medianinkomst uppräknad med prisutvecklingen.

De relativa måtten – 50 och 60 procent av medianinkomsten 11 – utvecklas i stort sett parallellt, men på olika nivåer, vilket framgår av diagram 1.5. Andelen med svag ekonomi minskar enligt dessa mått mellan 1991 och 1995 när ekonomin utvecklas svagt och arbetslösheten ökar. 12 Mot slutet av perioden ökar andelen i takt med att ekonomin förbättras. Ökningen är särskilt tydlig för 60 procentsnivån vilket

10 Proposition 2002/03:100, bilaga 3.

11 Den justerade disponibla medianinkomsten (uppräknat till 2004 års prisnivå) var 1991 136 500 kronor, 2003 var den 153 600 kronor. Den lägre gränsen ökade realt under perioden från 68 300 till 76 800 kronor och den högre från 81 900 till 92 100 kronor.

12 Jämförbara värden finns bara för 1991 samt från och med 1995. De streckade linjerna mellan dessa år är endast inritade för att visa vilket värde avseende 1991 som hör ihop med respektive tidsserie.

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

betyder att andelen med inkomster mellan 50 och 60 procent av medianinkomsten ökat under perioden. Med det absoluta måttet ökar tvärtom andelen i början och minskar i slutet av perioden. Sett över hela perioden minskar andelen med låg inkomst enligt det absoluta måttet. Inkomsterna för gruppen med lägst inkomst ökar alltså realt, men ökningen var mindre än ökningen i medianinkomst. Därför ökar andelen med inkomst under den relativa gränsen. Slutsatsen blir att den nedre delen av fördelningen har varit förhållandevis stabil trots den dramatiska ekonomiska utvecklingen de senaste 12 åren. Styrande för utvecklingen av hur många som hamnar under gränsen för låg inkomst är i stor utsträckning den valda gränsen i sig.

Diagram 1.5 Andel med svag ekonomi 1991–2003

Procent

10

9

8

7

6

Relativ 50%

Relativ 60%

Absolut 50%

5

4

3

2

1

0

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Andelen med inkomster understigande 60 procent av medianinkomsten ökade mest för de äldre (75 år eller äldre) där andelen ökade med 6 procentenheter (tabell 1.4). Minst är ökningen bland ungdomarna 18–24 år.

De ålderspensionärer som har lägst inkomst är ofta äldre kvinnor som inte varit förvärvsaktiva och därför saknar ATP-poäng. Deras disponibla inkomst bestäms, om de söker bostadstillägg, av nivån på det särskilda bostadstillägget (SBTP). Nivån på SBTP ligger strax ovanför en schablonmässigt beräknad socialbidragsnivå och utvecklas i takt med konsumentpriserna.

Medianinkomsten har under perioden ökat realt vilket medfört att SBTP-nivån successivt kommit att understiga 60 procent av medianinkomsten för allt fler.

13

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Tabell 1.4 Andel med ekonomisk standard understigande 60 procent av medianinkomsten 1995 och 2003

Procent

Ålder
1995
2003
Förändring

0–17 år
7,0
9,0
2,0

18–24 år
17,3
18,1
0,7

25–34 år
6,6
10,2
3,6

35–44 år
6,1
7,2
1,1

45–54 år
3,4
4,9
1,5

55–64 år
3,7
5,0
1,3

65–74 år
4,9
6,0
1,1

75+ år
8,5
14,5
6,0

Alla
6,8
8,7
2,0

Anm. Förändring avser procentenheter

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Även för andra åldersgrupper kan en viss del av ökningen förklaras av att socialbidragsnivån inte ökat lika snabbt som medianinkomsten. De som varaktigt lever på socialbidrag har därför i ökad utsträckning fått en ekonomisk standard på mindre än 60 procent av medianinkomsten.

1.3.5 Höginkomsttagare

För att beskriva utvecklingen för individer i olika delar av inkomstfördelningen används ofta inkomstandelar. Dessa inkomstandelar beräknas som den andel av de totala inkomsterna som en viss grupp förfogar över. Inkomstandelen för decil 1 (dvs. de 10 procent av befolkningen med lägst ekonomisk standard) minskade t.ex. från 4,9 procent 1991 till 4,3 procent 2003. I toppen av fördelningen varierar inkomstandelarna däremot något mer mellan åren, framförallt om kapitalvinsterna inkluderas i inkomstbegreppet. I diagram 1.6 redovisas den översta decilens andel av disponibel inkomst.

Den högsta decilens andel av disponibel inkomst inklusive kapitalvinster ökade från 20,1 procent 1991 till 25,8 procent år 2000. Därefter har andelen sjunkit och 2003 var den 22,0 procent. När kapitalvinsterna exkluderas blir utvecklingen mindre dramatisk, andelen var 18,4 procent 1991, 20,6 procent 2000 och 19,8 procent 2003. 13

Diagram 1.6 Den högsta decilens inkomstandel 1991–2003

Procent

Gini

30

0,30

25

0,25

20

0,20

15

Inklusive kapitalvinster

0,15

10

Exklusive kapitalvinster

0,10

Gini Inklusive kapitalvinster

5

0,05

Gini Exklusive kapitalvinster

0

0,00

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagrammet har även de Gini-koefficienter som redovisades i diagram 1.3 lagts in (de gråa linjerna). Jämförelsen tyder på att utvecklingen av Gini-koefficienten i stor utsträckning beror av vad som händer med höginkomsttagarnas inkomster.

Inom decil 10 har de med de allra högsta inkomsterna störst årlig variation i sina inkomstandelar. I diagram 1.7 redovisas den rikaste procentens (översta percentilens) andel av disponibel inkomst.

Diagram 1.7 Den översta percentilens inkomstandel 1991 –

2003

Procent

9

8

Inklusive kapitalvinster

7

Exklusive kapitalvinster

6

5

4

3

2

1

0

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Den hundradel av befolkningen som har högst disponibel inkomst (inklusive kapitalvinster) ökade sin inkomstandel från 4,4 procent 1991 till 8,5 procent år 2000, därefter har andelen minskat och 2003 var den 5,3 procent. Om kapitalvinster exkluderas var andelarna 2,9 procent 1991, 4,1 procent 2000 respektive 3,5 procent 2003.

13 Indelningen i inkomstgrupper är separat för de olika inkomstbegreppen.

14

1.3.6 Har de rika blivit rikare? Sverige i ett internationellt perspektiv

I avsnittet ovan analyserades hur inkomstandelen för den del av befolkningen som har högst ekonomisk standard har utvecklats under 1990-talet. För att bättre förstå denna utveckling görs här en fördjupning. Dels förlängs den analyserade perioden så att utvecklingen under en dryg 30-årsperiod kan följas, dels görs avgränsningen snävare så att de allra högsta inkomsterna kan studeras.

Internationellt, framförallt i USA, har inkomstutvecklingen för de allra rikaste väckt stor uppmärksamhet. I en redovisning av tidsserier över den rikaste tiondelens, hundradelens samt tusendelens andel av de totala inkomsterna i USA respektive Frankrike för perioden 1913–1998 konstateras bland annat att höginkomsttagarnas andel av inkomsterna ökat markant i USA men inte i Frankrike. 14

De traditionella förklaringarna till att inkomstolikheterna ökar är att den teknologiska utvecklingen och globaliseringen förskjuter efterfrågan från lågproduktiv mot högproduktiv arbetskraft och att relativpriset, dvs. lönerna, för de högproduktiva därför ökar. 15 En annan förklaring till att de allra högst betalda drar ifrån är stjärnteorin 16 , dvs. att ekonomin numera genom framförallt TV-mediet skapar ett fokus på verksamheters ”superstars” som möjliggjort extrema ersättningsnivåer. Dessa teorier räcker dock inte till för att förklara det långsiktigt observerade förloppet. Förändrade sociala normer har också lyfts fram som en tänkbar förklaring. 17

Även i Sverige finns tecken på att de med högst inkomster har ökat sitt avstånd till resten av befolkningen. Mest iögonfallande är de kraftigt höjda ersättningar som utgår till ett begränsat toppskikt inom det privata näringslivet. Landsorganisationen i Sverige (LO) belyser i sina årliga studier vad som sker för den så kallade makteliten.

14 Piketty, T. and Saez, E. (2003), Income Inequality in the United States,

Quarterly Journal of Economics, 118, 1–39.

15 För en genomgång av de vanligaste förklaringarna till inkomstfördelningens utveckling se t.ex. Atkinson, A.B. (2003), Income Inequality in OECD Countries: Data and Explanations, CESifo working paper No. 881.

16 Rosen S., (1981), The Economics of Superstars , The American Economic Review. vol. 71, 845–858.

17 Piketty & Saez (2003).

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

I den senaste studien redovisar LO bland annat hur inkomsterna av tjänst eller tillfällig förvärvsinkomst utvecklats för verkställande direktörer i 50 utvalda börsnoterade bolag. Studien visar att dessa direktörer ökade sina inkomster från motsvarigheten till 32 årslöner för en industriarbetare till 46 motsvarande löner mellan 1999 och 2000. År 1980 var motsvarande tjänsteställningar ”avlönade” med mindre än 10 industriarbetarlöner. Det handlar här om ett mycket litet urval av unika tjänster som ger begränsat avtryck i inkomststatistiken.

Som jämförelse kan nämnas att inkomsterna för Fortune Magazines ”top 100 C.E.O” i USA ökat från 39 till 1000 gånger industriarbetarlönen mellan åren 1970 och 1999. 18

Data och metod

Inkomstfördelningsundersökningen, som hittills använts, medger inte en nedbrytning i tusendelar av befolkningen. Istället används databasen LINDA (se underbilaga) som är baserad på ett större urval av befolkningen. En fördel med LINDA – förutom urvalsstorleken – är att data finns tillgängliga ända från 1968. Den disponibla inkomsten kan dock inte följas under hela denna period varför analysen begränsas till att studera individuell bruttoinkomst. Utgångspunkten är sammanräknad nettoinkomst, ett inkomstbegrepp som förekommer i statistiken (och skattelagstiftningen) t.o.m. 1990. Sammanräknad nettoinkomst består av inkomst av tjänst, inkomst av rörelse och inkomst av kapital. Efter skattereformen 1990 finns inte detta inkomstslag längre och för perioden 1991–2002 används summan av förvärvs- och kapitalinkomst inkl. sjöinkomst. De använda inkomstbegreppen beskrivs närmare i underbilagan.

Kapitalvinst utgör inte ett årligt inkomstflöde. Kapitalvinst som realiseras ett visst år kan ha byggts upp under en längre period och att hänföra sådana vinster till årsinkomsten blir då missvisande. Vidare har kapitalvinsterna hanterats på olika sätt i beskattningsprocessen genom åren vilket medför att de deklarerade värden som finns i registren inte är jämförbara över tid. Kapitalvinster exkluderas av dessa skäl ur analysen.

18 Krugman, P. (2002), For Richer, New York Times, 20 oktober.

15

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Studien har avgränsats till individer som är 25 år eller äldre och har en positiv sammanräknad inkomst 19 för att undvika att få med studerande och andra som inte etablerat sig på arbetsmarknaden.

För att ge perspektiv på utvecklingen i Sverige jämförs resultaten genomgående med motsvarande resultat från USA, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna. 20

Statistiken för övriga länder baseras på en annan typ av data och på andra metoder, resultaten är därför inte omedelbart jämförbara.

decilens inkomstandel är lägre i Sverige än i de övriga studerade länderna. Störst inkomstandel har decil 10 i USA. Utvecklingen över tid har varit ganska odramatisk i Sverige, Frankrike och Nederländerna medan fördelningen blivit ojämnare i USA och Storbritannien. Det är från de refererade studierna känt att inkomstutvecklingen varit mer dramatisk högre upp i fördelningen. I diagram 1.9 studeras utvecklingen för den tiondel inom decil 10, dvs. den översta percentilen, som har de högsta inkomsterna.

De högsta inkomsternas utveckling

I diagram 1.8 nedan redovisas hur stor del av inkomstsumman som gick till den tiondel av befolkningen med högst inkomster 1968–2003.

Diagram 1.8 Den översta decilens inkomstandel

Procent

50

45

40

35

30

25

20

USA

15

Storbritannien

10

Frankrike

Nederländerna

5

Sverige

0

1968
1975
1982
1989
1996
2003

Källor: Finansdepartementets beräkningar, Piketty & Saez (2003), Atkinson & Salverda

(2003) samt Atkinson & Piketty (2005).

I avsnitt 1.3.5 redovisades att den översta decilens andel av disponibel inkomst varierat mellan 18,4 och 20,6 procent under 1990-talet. När befolkningen istället delas in efter sammanräknad nettoinkomst har motsvarande inkomstandel varierat mellan 27,3 procent 1968 och 22,4 procent 1989. Nivåerna är förhållandevis lika under jämförbara år. Den översta

19 Samma avgränsning användes i en liknande undersökning: Magnusson, K. (2004), Utvecklingen av de högsta inkomsterna i Sverige 1985–2002,

TCO granskar nr 13/04.

20 Följande datakällor har använts:

USA & Frankrike: Piketty, T. and Saez, E. (2003), Income Inequality in the United States , Quarterly Journal of Economics, 118, 1–39. Storbritannien: Atkinson, A.B., and Piketty, T. editors, (2005), Top Incomes over the Twentieth Century , Oxford University Press, volume 1. Kommande publicering. Nederländerna: Atkinson, A.B. and Salverda, W. (2003), Top Incomes in the Netherlands and the United Kingdom over the Twentieth Century , Nuffield Collage, Oxford.

Diagram 1.9 Den översta percentilens inkomstandel

Procent

18

16

USA

Storbritannien

14

Frankrike

Nederländerna

12

Sverige

10

8

6

4

2

0

1968
1975
1982
1989
1996
2003

Källor: Finansdepartementets beräkningar, Piketty & Saez (2003), Atkinson & Salverda

(2003) samt Atkinson & Piketty (2005).

De mönster som återfanns i tidigare diagram blir här tydligare. Utvecklingen i Storbritannien och, framförallt, i USA avviker kraftigt från övriga

länder. I USA
var andelen 1998 nästan

17 procent.

I Sverige har
inkomstandelen för den

hundradel av befolkningen med högst inkomst under 1990-talet ökat från, som lägst, 4,3 procent 1990 till 5,8 procent år 2001. Det är en liten ökning i ett internationellt perspektiv. En del av denna ökning kan dessutom förklaras av att inkomstbegreppet förändrades vid skattereformen 1990/1991. 21 Efter 2001 har andelen åter minskat något.

För att tydliggöra utvecklingen för de allra högst betalda redovisas i diagram 1.10 inkomstandelen hos den bäst betalda tusendelen. Denna tusendel omfattar betydligt fler individer än de 50 verkställande direktörer som LO redovisar, datamaterialet medger dock inte ytter-

21 Se t.ex. Eklind, B., Hussénius, J. & Johansson, R. (1995),

Fördelningseffekter av skattereformen, bilaga 5 till SOU 1995:104.

16

ligare nedbrytning. En tusendel av befolkningen över 25 år med denna typ inkomst motsvarade 3 800 personer 1968 och 6 200 personer 2003.

Diagram 1.10 Den översta tusendelens inkomstandel

Procent

8

7

USA

Storbritannien

6

Frankrike

5

Nederländerna

Sverige

4

3

2

1

0

1968
1975
1982
1989
1996
2003

Källor: Finansdepartementets beräkningar, Piketty & Saez (2003), Atkinson &

Salverda (2003) samt Atkinson & Piketty (2005).

Utvecklingen för den översta tusendelen följer i stora drag samma mönster som utvecklingen för den översta percentilen. Den ökande andelen under 1990-talet blir dock tydligare. Fram till 1986 varierade andelen mellan 2 och 3 procent i USA. Därefter har den ökat kraftigt och 1998 erhöll den tusendel med högst inkomster 7,4 procent av inkomstsumman. I Sverige har de med högst inkomst en betydligt lägre andel av inkomstsumman, under större delen av perioden ligger andelen på nivåer kring en procent. Under 1990-talet har andelen ökat även i Sverige men med en betydligt lägre takt än i USA och Storbritannien. Även om ökningen i ett internationellt perspektiv framstår som mycket liten så ökade ändå den tusendel med högst inkomster sin andel av inkomstsumman från en knapp procent 1990 till 1,7 procent 2001. Denna ökning på 70 procent kan dock till viss del förklaras av skattereformen 1990/1991. Mellan 1991 och 2001 ökade andelen med 40 procent, från 1,2 till 1,7 procent. Efter 2001 har andelen minskat och var 2003 1,3 procent.

1.4 Ekonomiska drivkrafter

Ett av de fördelningspolitiska nyckeltal som redovisas i tabell 1.1 avser marginaleffekten, dvs. den del av en inkomstökning som faller bort i form av ökad skatt, minskade bidrag och ökade avgifter. Höga marginaleffekter påverkar arbetsutbudet negativt genom att det minskar

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

drivkrafterna för att utbilda sig, arbeta mer, byta arbete eller yrke eller att flytta till orter där arbete finns. Avvägningen mellan rimliga ersättningar och drivkrafter för arbete är av central betydelse. Å ena sidan bör ersättningarna utformas så att de ger rimliga villkor för den enskilde, å andra sidan bör de inte verka hämmande på arbetskraftsutbudet. När arbetskraften utnyttjas till sin fulla potential ökar också de långsiktiga tillväxtmöjligheterna i ekonomin.

Drivkrafterna till arbete är emellertid inte bara beroende av hur lönsamt arbete är på marginalen. Det ekonomiska utbytet av arbete har också betydelse för människors vilja att överhuvudtaget arbeta. Marginaleffekten kompletteras därför med ett annat mått på ekonomiska drivkrafter, ersättningsgraden, vilken mäter skillnaden i individens disponibla inkomst vid arbetslöshet eller sjukskrivning i förhållande till disponibel inkomst vid arbete. 22

Faktaruta 2

Marginaleffekten visar hur stor andel av en liten bruttolöneökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter och minskade bidrag. Ju högre marginaleffekt, desto mindre ökar hushållets disponibla inkomst och desto svagare blir individens ekonomiska drivkrafter att öka sin arbetsinsats. En marginaleffekt på 100 procent innebär att hela löneökningen går bort och att hushållets disponibla inkomst inte ökar alls.

Ersättningsgraden visar hur stor andel av den disponibla inkomsten, som hushållet får behålla när individen går från arbete till arbetslöshet eller sjukskrivning. Ju högre ersättningsgrad, desto mindre minskar den disponibla inkomsten och desto svagare blir individens ekonomiska drivkrafter. Samtidigt ger försäkringen en högre ersättning. När ersättningsgraden är 100 procent är hushållets disponibla inkomst densamma när individen är arbetslös eller sjukskriven som när individen arbetar.

22 Beräkningsmetoden beskrivs utförligare i bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/2004, (SOU 2004:2), Vem tjänar på att arbeta? , sidor 32–38.

17

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

1.4.1 Marginaleffekt

I de beräkningar av marginaleffekter som presenterats i den fördelningspolitiska redogörelsen har tidigare arbetslöshetsersättningen minskats vid en ökad löneinkomst. Det innebär att det uppstår en marginaleffekt i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt de principer som EU och OECD använder när marginaleffekter beräknas görs ingen reducering i arbetslöshetsersättningen, vilket innebär att effekten från arbetslöshetsförsäkringen inte inkluderas. 23 I årets fördelningspolitiska redogörelse kommer därför effekten av arbetslöshetsförsäkringen inte att inkluderas i beräkningen av marginaleffekten. Därmed underlättas internationella jämförelser av marginaleffekter och marginaleffekten som begrepp renodlas till att endast mäta löneförändringens effekt på ökade skatter och minskade inkomstrelaterade bidrag.

Detta innebär att den totala marginaleffekten blir lägre än vad som tidigare redovisas. I tabell 1.5 framgår skillnaden mellan de två beräkningsmetoderna. När arbetslöshetsförsäkringen exkluderas minskar marginaleffekten med 5,5 procentenheter mellan 1996 och 2003. Inkluderas arbetslöshetsförsäkringen blir minskningen något större.

Tabell 1.5 Marginaleffekt inklusive och exklusive arbetslöshetsförsäkring

inkl. akassa
exkl. akassa
skillnad

1996
53,2
45,7
-7,5

1997
53,4
46,2
-7,2

1998
52,2
46,0
-6,2

1999
50,1
44,6
-5,5

2000
47,7
42,6
-5,1

2001
45,1
40,7
-4,4

2002
45,1
39,8
-5,3

2003
45,7
40,2
-5,5

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Marginaleffekterna har sjunkit kraftigt under perioden 1996–2003. Den genomsnittliga nivån beräknas 2003 uppgå till 40,2 procent, vilket är 5,5 procentenheter lägre än 1996 (tabell 1.6). Den kraftiga minskningen beror främst på kompensationen för den allmänna pensions-

avgiften som införts i tre steg under åren 2000, 2001 och 2002. 24 Detta har tillsammans med övriga skatteförändringar bidragit till att minska marginalskatten med 3,2 procentenheter. En annan viktig orsak är att arbetsmarknadsläget förbättrats kraftigt under perioden. Därmed blir färre berättigade till inkomstprövade bidrag som socialbidrag och bostadsbidrag.

Tabell 1.6 Marginaleffekt fördelad på skatte- och bidragssystem 1996–2003

Procent

Procentenheter

96
98
99
00
01
02
03 3
Diff.

Inkomst-
39,9
41,7
40,3
38,8
37,5
36,6
36,7
-3,2

skatt

Barn-
0,6
0,5
0,5
0,5
0,4
0,2
0,2
-0,4

omsorgs-

avgift

Bostads-
2,6
1,9
1,6
1,5
1,5
1,5
1,8
-0,8

bidrag

Social-
2,6
1,7
1,9
1,5
1,0
1,2
1,2
-1,4

bidrag

Under-
- 1
0,2
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,1 2

hållsstöd

Totalt
45,7
46,0
44,6
42,6
40,7
39,8
40,2
-5,5

1 För 1996 kan ingen marginaleffekt beräknas i underhållsstödssystemet.

2 Avser 1997–2002.

3 Avser prognos för 2003.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Marginaleffekterna varierar kraftigt mellan olika hushållstyper. Av tabell 1.7 framgår att barnfamiljer har högre marginaleffekter än familjer utan barn och att ensamstående har högre marginaleffekter än hushåll med flera vuxna. Samtliga år har ensamstående hushåll med två eller fler barn de högsta marginaleffekterna. Detta är en grupp där ensamt ansvar för barn och hushåll gör att möjligheten till lönearbete på heltid är begränsat. Deltidsarbete är därför vanligt förekommande, vilket gör att förvärvsinkomsten ofta är lägre än hos andra. Låg förvärvsinkomst ger också ett ökat behov av stöd från olika transfereringssystem. En viktig förklaring till de höga marginaleffekterna för denna grupp är därför att de ofta träffas av kombinationseffekter av skatter, bidrag och barnomsorgsavgifter som tillsammans medför att marginaleffekten blir hög.

Ensamstående barnfamiljer är dock de hushåll för vilka marginaleffekten har minskat kraftigast

23 Se exempelvis OECD – Taxing Wages 2003.

24 År 2005 togs ytterligare ett steg i kompensationen för den allmänna pensionsavgiften som nu uppgår till 87,5 procent.

18

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

under den studerade perioden. För ensamstående med ett barn har marginaleffekten minskat med 11,8 procentenheter och för ensamstående med två eller fler barn har den minskat med 11,1 procentenheter. En kraftig minskning har även skett för samboende familjer med tre eller fler barn där marginaleffekten minskat med 10,2 procentenheter. För övriga hushållstyper är minskningen betydligt mindre och ligger mellan 3,5 och 6,5 procentenheter.

Barnfamiljernas kraftigt minskade marginaleffekter är främst en följd av att färre familjer erhåller bostadsbidrag nu än under mitten av 1990-talet. Detta är en effekt av att gränserna i systemet inte har justerats i samma takt som den allmänna löne- och hyresutvecklingen. En annan viktig faktor till de minskade marginaleffekterna är det kraftigt förbättrade sysselsättningsläget, vilket har minskat behovet av inkomstprövade bidrag

Tabell 1.7 Marginaleffekt för olika hushållstyper 1996- 2003

Procent

Procentenheter

96
98
99
00
01
02
03 1
Diff

96–03

E0
44,2
44,7
42,9
41,0
39,5
39,2
39,8
-4,4

E1
58,8
57,2
56,5
53,7
50,0
46,3
47,0
-11,8

E2+
62,1
59,4
60,9
57,2
50,1
50,6
51,0
-11,1

S0
42,6
43,9
42,6
40,7
39,2
38,8
39,0
-3,6

S1
45,1
46,6
45,0
42,9
40,8
39,2
39,7
-5,4

S2
47,2
47,4
46,4
44,3
42,5
40,7
40,9
-6,3

S3+
51,5
49,6
47,3
45,2
43,4
41,3
41,3
-10,2

Tot
45,7
46,0
44,6
42,6
40,7
39,8
40,2
-5,5

Anm. E0 = Ensamstående utan barn, E1= Ensamstående med 1 barn, E2+ = Ensamstående med 2 eller fler barn, S0 = Gifta/sambo utan barn, S1= Gifta/sambo med 1 barn, S2 = Gifta/sambo med 2 barn,

S3+ = Gifta/sambo med 3 eller fler barn.

1 Avser prognos för 2003.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.4.2 Ersättningsgrad

Ersättningsgraden visar hur stor andel av den disponibla inkomsten som hushållet får behålla när individen blir arbetslös eller sjukskriven. Måttet skiljer sig således från de faktiska ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Ersättningsnivån visar hur stor andel av lönen som individen får behålla vid sjukdom eller arbetslöshet och uppgår 2003 till 80 procent av inkomsten under ett inkomsttak. Ersättningsgraden däremot visar hur stor andel av disponibel inkomst hushållet får behålla om

individen blir sjuk eller arbetslös. Det betyder att ersättningsgraden inkluderar effekter av såväl skatter som förändringar av inkomstprövade bidrag och barnomsorgsavgifter. Eftersom ersättningsgraden beräknas utifrån hushållets disponibla inkomster påverkas den också i hög grad av övriga inkomster i familjen. Ersättningsgraden kan således överstiga 80 procent till följd av kombinationseffekter med skatter, bidrag samt övriga inkomster i hushållet.

Ersättningsgraden i detta avsnitt avser endast de offentliga systemen – privata och avtalade förmåner ingår inte. Ökade kostnader i form av resor, måltider etc. som följer av att arbeta har heller inte beaktats.

Arbetslöshet

Den genomsnittliga ersättningsgraden vid arbetslöshet uppgick till 80 procent för 2003. Utvecklingen sedan 1997 pekar på en ökning med 3 procentenheter, vilket framgår av tabell 1.8. Det betyder att drivkrafterna att återgå till arbete har försvagats något under perioden. Å andra sidan kan generösa ersättningar bidra till att fler människor är beredda att byta yrke, bostadsort etc. Ett stort antal förändringar har inträffat som påverkat ersättningsgraden, både i riktning uppåt och nedåt. Den ekonomiska utvecklingen under perioden med ökad sysselsättning och höjda löner bidrar till en sänkt ersättningsgrad eftersom fler då hamnar över inkomsttaket i arbetslöshetsförsäkringen. Men flera regelförändringar som höjer ersättningsgraden har också genomförts. Exempelvis höjdes ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 procent i slutet av 1997. Även den maximala ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen har höjts. Dessa förändringar avspeglar sig också i utvecklingen enligt tabell 1.8. Den högsta ersättningsgraden under perioden nåddes 1998, likaså har ersättningsgraden stigit för 2002 och 2003, bland annat till följd av höjningarna av ersättningsnivåerna i försäkringen.

Sjukdom

Den genomsnittliga ersättningsgraden vid sjukdom var 83 procent för 2003. Det är en minskning med 2 procentenheter sedan 1997. Ersättningsgraden ökade dock i början av perioden, fram till 1998, vilket bland annat kan förklaras av höjningen av ersättningsnivån från

19

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

75 till 80 procent. Därefter sjunker ersättningsgraden successivt, vilket delvis beror på att allt fler har inkomster över taket.

Tabell 1.8 Ersättningsgrad vid sjukdom och arbetslöshet 1997–2003

Medelvärde, procent

År
Arbetslöshet
Sjukdom

1997
77
85

1998
80
86

1999
78
85

2000
78
85

2001
78
84

2002
79
84

2003 1
80
83

Förändring 1997-2003, procentenheter
3
-2

1 Avser prognos för 2003.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.5 Inkomstförändring mellan 2002 och 2005 – effekter av regler och ekonomi

Hushållens disponibla inkomster styrs framförallt av den ekonomiska och demografiska utvecklingen men påverkas även av hur reglerna i skatte- och bidragssystemen förändras. Förändringar av ekonomisk karaktär kan t.ex. utgöras av en ökad sysselsättning som medför att fler får löneinkomst samtidigt som färre får arbetslöshetsersättning, vilket i regel innebär att hushållens disponibla inkomst ökar. Regelförändringar är således förändringar som är direkt kopplade till skatte- och bidragssystemen som t.ex. ändrade ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet eller höjt barnbidrag.

Ersättningsgraden vid sjukdom är högre än vid arbetslöshet, bland annat eftersom inkomsttaket är högre i sjukförsäkringen. Den maximala ersättningen 2003 i arbetslöshetsförsäkringen är 80 procent av 18 700 kronor per månad. De första 100 dagarna är maximal ersättning högre, 80 procent av 20 075 kronor per månad. I sjukförsäkringen uppgår maximal ersättning - efter sjuklöneperioden - till 80 procent av 24 125 kronor per månad. Andelen med inkomster över inkomsttaket är således högre i arbetslöshetsförsäkringen, 40 procent jämfört med knappt 23 procent i sjukförsäkringen. 25 Detta innebär att de ekonomiska drivkrafterna att ta sig tillbaka till arbete är svagare vid sjukdom än vid arbetslöshet.

Ersättningsgraden kan också variera kraftigt mellan individer. Det visades bland annat i Långtidsutredningen 2003/2004. 26 Exempelvis var det nästan 40 procent av populationen som hade en ersättningsgrad på 90 procent eller mer i den allmänna sjukförsäkringen. I arbetslöshetsförsäkringen var det drygt 20 procent som hade en ersättningsgrad över 90 procent.

25 Siffrorna avser 2003 och har beräknats för personer i åldern 16–64 år. I arbetslöshetsförsäkringen har inkomsttaket beräknats utifrån ersättningen de 100 första dagarna.

26 Bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/2004, (SOU 2004:2), ”Vem tjänar på att arbeta?”.

Faktaruta 3

Viktigaste regelförändringarna under 2002–2005

Transfereringssystemen

I arbetslöshetsförsäkringen höjdes högsta dagersättning från 580 kronor till 680 kronor och den lägsta från 270 kronor till 320 kronor från 1 juli 2002. Samtidigt infördes ett högre ersättningsbelopp (730 kronor) under de första 100 dagarna. I föräldraförsäkringen höjdes grundnivån i försäkringen från 120 kronor till 150 kronor 2003 och 180 kronor 2004.

Skattesystemet

Inkomstskatten har sänkts för 2005 genom att skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften har höjts från 75 procent till 87,5 procent. Samtidigt höjdes även grundavdraget för låg och medelinkomsttagare med 2400 kronor. Grundavdraget har även justerats 2003.

Gränsen för vid vilken inkomst statlig skatt börjar betalas räknas varje år upp med konsumentprisutvecklingen plus två procent. För 2005 har ett avsteg från detta gjorts och gränsen har räknats upp med konsumentprisutvecklingen plus 1 procent. Det innebär att något fler kommer att betala statlig inkomstskatt under 2005 än vad som var fallet under 2004.

För gifta/samboende höjdes gränsen för förmögenhetsskatt till 3 000 000 kronor år 2005. Milavdraget för arbetsresor höjdes från 16 till 17 kronor.

20

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Pensionssystemet

Under 2003 utbetalades ålderspension till de fyllda 65 år för första gången från det nya pensionssystemet. Införandet av nya systemet sker gradvis till och med 2017.

Övergången innebär bland annat att alla intjänandeår numera ligger till grund för pensionens storlek, till skillnad från ATP i vilket de 15 bästa intjänandeåren är avgörande.

Pensionen i det reformerade systemet utgörs av inkomstgrundad pension, garantipension samt bostadstillägg. Det sistnämnda är ett inkomstprövat tillägg som påverkas av inkomst och bostadskostnad.

Tabell 1.9 Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi 2002–2005

Kronor

Nivå
Nivå 2005
Förändring
därav
därav

2002 1

totalt
regler
ekonomi

Faktor-
246 200
261 200
15 000
-200 2
15 200

inkomst

Skatteplik-
89 600
97 800
8 200
5 200
3 000

tig trans-

ferering

varav
194 100
218 800
24 700
15 200
9 500

pension-

ärer

Skattefri
15 700
15 700
0
0
0

trans-

ferering 3

Negativ
101 900
111 500
9 600
100
9 500

trans-

ferering

varav
65 600
80 300
14 700
7 300
7 400

pension-

ärer

Disponibel
249 600
263 200
13 600
4 900
8 700

inkomst

1 Uttryckt i 2005 års priser

2 Förändringen beror på införandet av en extra månad i föräldraförsäkringen

3 Sammantagen effekt understiger 50 kronor och avrundas därför till 0 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Av tabell 1.9 framgår hur regler och ekonomi påverkat den disponibla inkomsten och dess beståndsdelar. Beräkningarna är statiska och tar således inte hänsyn till eventuella beteendeförändringar som de förändrade reglerna kan ha genererat.

I reala termer har den disponibla inkomsten ökat med ca 13 600 kronor (ca 5,4 procent) mellan åren 2002 och 2005. En tredjedel av förändringen kan förklaras av förändrade regler medan två tredjedelar beror på den ekonomiska utvecklingen. Regelförändringarna har framför-

allt påverkat de skattepliktiga transfereringarna. I huvudsak är detta en effekt av införandet av nya regler för garantipension, där ersättningsbeloppen höjts samtidigt som de gjorts skattepliktiga. Reformen som sådan genomfördes dock så att ingen pensionär fick försämrad ekonomi. I tabellen framgår effekten av reformen där såväl de skattepliktiga transfereringarnas som de negativa transfereringarnas utveckling särredovisats för pensionärshushållen. Resultaten visar att regelförändringarna bidragit till att öka både de skattepliktiga och negativa transfereringarna för pensionärer. För den yrkesaktiva delen av befolkningen har däremot de negativa transfereringarna minskat. 27 När hela befolkningen studeras tar dock dessa två effekter ut varandra, vilket gör att de regelförändringar som skett i skattesystemet under åren 2002– 2005 inte betyder särskilt mycket för den disponibla inkomstens utveckling på aggregerad nivå.

Diagram 1.11 Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi i olika deciler 2002–2005

Procent

7

6

Ekonomiandel

5

Regelandel

4

3

2

1

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: SCB, HEK, Finansdepartementets beräkningar

Den disponibla inkomsten har sammantaget förändrats relativt likartat i samtliga deciler, med undantag för decil 1 och 10 (diagram 1.11). När orsaken till förändringen delas upp i regelförändringar respektive ekonomieffekter kan det dock konstateras att de regelförändringar som genomförts under perioden har haft en större betydelse för förändringen i disponibel inkomst i hushåll med låg ekonomisk standard än hos andra hushåll. För hushåll med lägst ekonomisk standard (decil 1) har regelförändringarna

27 För den yrkesaktiva befolkningen har de negativa transfereringarna minskat med i genomsnitt 2 600 kronor.

21

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

inneburit att den disponibla inkomsten ökat med knappt 5 procent. Den procentuella regelförändringen avtar sedan ju högre ekonomisk standard hushållen har. För hushåll i decil 5 har regelförändringarna inneburit att inkomsterna ökat med 2,2 procent och för hushåll med högst

ekonomisk
standard (decil 10)
är ökningen

1 procent.
Den ekonomiska
utvecklingen

beräknas öka den disponibla inkomsten med ca 2–3 procent i samtliga deciler, med undantag för decil 10 där ekonomin bidragit till en kraftigare ökning (ca 5,2 procent).

Sett till olika hushållstyper har den disponibla inkomsten förbättrats mest för ensamstående och samboende utan barn (diagram 1.12). För samtliga familjer är det den ekonomiska utvecklingen som bidragit mest till den förbättrade familjeekonomin medan regelförändringar svarar för en mindre del. Regelförändringarna har varit mest betydelsefulla för ensamstående och samboende utan barn, där de bidragit till att öka den disponibla inkomsten med 2,0–2,5 procent.

Diagram 1.12 Betydelse för hushållets disponibla inkomst av regler och ekonomi i olika hushållstyper 2002–2005

Procent

7

Ekonomiandel

6

Regelandel

5

4

3

2

1

0

E0
E1
E2+
S0
S1
S2
S3+

Källa: SCB, HEK, Finansdepartementets beräkningar

Anm. E0 = Ensamstående utan barn, E1= Ensamstående med 1 barn, E2+ = Ensamstående med 2 eller fler barn,

S0 = Gifta/sambo utan barn, S1 = Gifta/sambo med 1 barn,

S2 = Gifta/sambo med 2 barn, S3+ = Gifta/sambo med 3 eller fler barn.

För att stärka barnfamiljernas ekonomiska situation har regeringen aviserat att en miljard kronor skall satsas på barnfamiljer under 2006. Satsningen innebär förslag om ett barntillägg för studerande med barn, att bostadsbidragen för barnfamiljer förbättras och att underhållsstödet för ensamstående föräldrar stärks. Därutöver har regeringen även aviserat att barnbidraget skall höjas och att flerbarnstillägg skall införas redan från det andra barnet. När dessa förändringar träder i kraft kan skillnaderna mellan barn-

familjernas ekonomiska resurser och övriga hushåll förväntas minska.

2 Ekonomisk standard och fördelning för olika grupper 2002

Ekonomisk standard är ett begrepp som ofta används vid fördelningsanalyser. Som mått på ekonomisk standard används i regel hushållets disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda. I detta avsnitt redovisas inledningsvis hur den disponibla inkomsten är sammansatt, dvs. vilka olika slags inkomster, transfereringar och skatter som påverkar den. Därefter diskuteras varför och hur ekonomisk standard beräknas. I det följande avsnittet beskrivs hur olika grupper fördelar sig efter ekonomisk standard. Slutligen följer ett avsnitt där sambandet mellan fördelningen av ekonomisk standard och arbetslöshet belyses.

2.1 Sammansättning av disponibel inkomst

Den disponibla inkomsten är sammansatt av ett antal olika komponenter; lön, kapitalinkomst, skattepliktiga och skattefria transfereringar, med avdrag för direkt skatt som utgör en negativ transferering. Betydelsen av olika inkomstslag varierar mellan olika individer. I detta avsnitt beskrivs sammansättningen av individernas disponibla inkomst för olika typer av hushåll.

I tabell 2.1 redovisas genomsnittlig löne- och företagarinkomst, kapitalinkomst samt skattepliktiga och skattefria transfereringar för olika hushållstyper. Kapitalinkomst utgörs av ränta, utdelning och kapitalvinst. Skattepliktiga transfereringar består av t.ex. ålderspension, föräldrapenning, vuxenstudie- och arbetsmarknadsstöd samt sjukpenning. De viktigaste skattefria transfereringarna är barnbidrag, underhållsstöd, studiebidrag samt social- och bostadsbidrag. I beräkningen av den individuella disponibla inkomsten har de hushållsrelaterade transfereringarna (barnbidrag, social- och bostadsbidrag) delats lika mellan makar. Även hushållets disponibla inkomst redovisas för att visa skillna-

22

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Tabell 2.1 Sammansättning av individuell disponibel inkomst i olika hushållsgrupper i åldern 20 år och äldre 2002

Medelvärde, kronor per person och år

Hushållsgrupper
Löne- och
Kapital-
Skattepliktig
Skattefri
Negativ
Individuell
Hushållets

företagar-
inkomst
transferering
transferering
transferering
disponibel
disponibla

inkomst

inkomst
inkomst

Samtliga
148 500
15 900
59 100
8 800
68 500
165 300
273 100

Ensamstående utan barn
160 300
10 600
35 600
9 700
63 200
154 500
154 500

Ensamstående med barn
164 600
9 600
37 500
35 400
65 200
184 500
206 300

Samboende utan barn
197 900
19 700
42 200
2 200
81 900
182 200
366 000

Samboende med barn
219 800
14 200
28 600
13 500
84 500
193 400
392 300

Ensamstående pensionär
3 500
19 000
129 100
9 300
37 200
123 800
123 800

Samboende pensionär
9 200
22 400
146 900
1 000
50 800
129 300
254 800

Kvinnor
113 800
11 400
57 200
10 6700
51 800
142 000
266 800

Ensamstående utan barn
138 900
7 000
41 600
11 300
55 100
144 600
144 600

Ensamstående med barn
141 600
6 800
38 300
40 200
55 200
172 200
194 500

Samboende utan barn
161 300
13 300
38 000
2 700
62 900
153 800
364 000

Samboende med barn
156 000
8 500
36 100
14 300
60 000
155 800
392 300

Ensamstående pensionär
2 500
20 100
119 800
11 400
33 200
120 800
120 800

Samboende pensionär
5 500
11 700
99 400
900
26 200
91 600
246 700

Män
185 000
20 600
61 100
6 800
86 000
189 800
279 700

Ensamstående utan barn
175 300
13 000
31 300
8 500
68 900
161 500
161 500

Ensamstående med barn
254 000
20 800
34 300
18 900
104 000
232 300
251 900

Samboende utan barn
238 500
26 700
46 900
1 700
103 000
213 800
368 100

Samboende med barn
283 800
19 900
21 000
12 600
108 900
231 000
392 200

Ensamstående pensionär
6 000
16 100
152 700
4 000
47 400
131 500
131 500

Samboende pensionär
12 200
30 800
184 584
1 000
70 200
159 200
261 300

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

den mellan individens och hushållets disponibla inkomst för hushåll med fler än en person.

Löne- och företagarinkomst utgör det största enskilda inkomstslaget i samliga hushållstyper bortsett från pensionärshushåll. I tabellen framgår att löne- och företagarinkomsten varierar mellan olika hushållstyper. Framför allt är den låg bland pensionärshushållen vars huvudsakliga försörjningskälla utgörs av skattepliktig transferering i form av ålderspension. Män har genomgående högre genomsnittlig löne- och företagarinkomst än kvinnor. Skillnaderna mellan kvinnor och män när det gäller löne- och företagarinkomst är störst bland barnhushållen. Ensamstående kvinnor med barn har i genomsnitt 141 600 kronor jämfört med ensamstående män med barn som har 254 000 kronor. Fler kvinnor än män är ensamstående med barn.

Pensionärer har högre kapitalinkomster än yngre grupper. Samboende pensionär har i genomsnitt 22 400 kronor jämfört med ensamstående hushåll med barn som endast har 9 600 kronor. Män har också högre genom-

snittlig kapitalinkomst än kvinnor, med undantag för ensamstående kvinnliga pensionärer.

Av tabellen framgår också hur skattefria transfereringar varierar mellan olika hushållstyper. Barnfamiljer har en hög andel skattefria transfereringar. En stor del av dessa utgörs av barnbidraget, som är 11 400 kronor per barn och år exklusive eventuella flerbarnstillägg. Kvinnor har genomgående högre genomsnittliga skattefria transfereringar än män. Till exempel får ensamstående kvinnor med barn i genomsnitt 40 200 kronor per år skattefria transfereringar. Det kan jämföras med samboende män utan barn som endast får 1 700 kronor per år i genomsnitt.

Som framgår av tabellen varierar den disponibla inkomsten beroende på kön och hushållstyp. Pensionärer har lägst individuella disponibla inkomst. Ensamstående män och samboende män har högre disponibel inkomst än motsvarande grupper bland kvinnor.

23

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

2.2 Försörjningsbördans betydelse för motsvarande ekonomiska standard. Om två

hushållens ekonomiska standard

Vid analyser av levnadsstandarden utgår man vanligtvis från hushållets disponibla inkomst. Hushållet är centralt. För det första antas att varje enskild individs ekonomiska standard bestäms av hela hushållets inkomster. Inte bara den egna, utan även de inkomster andra i hushållet har, får betydelse. För det andra påverkar hushållets sammansättning vilken standard som uppnås. Ju fler personer som ska försörjas på en viss disponibel inkomst, desto lägre ekonomisk standard.

För att kunna jämföra disponibla inkomster mellan olika stora hushåll måste man alltså ta hänsyn till hur många som ska försörjas på inkomsten. Det enklaste vore att helt enkelt dividera inkomsten med antalet hushållsmedlemmar och på så sätt beräkna inkomst per person. Denna metod tar dock inte hänsyn till de stordriftsfördelar som finns i större hushåll. För att två samboende personer ska ha samma ekonomiska standard som en ensamstående krävs inte en dubbelt så stor disponibel inkomst. Man kan dela på fasta kostnader för telefon, el, tv-licens och bostadskostnaden är oftast inte dubbelt så stor.

För att ta hänsyn till dessa stordriftsfördelar brukar man justera hushållets disponibla inkomst för försörjningsbördan genom att dividera inkomsten med en s.k. ekvivalensskala. Det beräknade måttet benämns hushållets ekonomiska standard. Varje individ i hushållet tilldelas denna ekonomiska standard, dvs. standarden antas vara lika stor för alla i hushållet.

Det finns flera olika ekvivalensskalor som antar olika grad av stordriftsfördelar. Hushållens levnadsstandard kan inte direkt observeras, vilket gör att det inte går att uttala sig säkert om vilka skalor som bäst beskriver de sanna stordriftsfördelarna. Vissa skalor kan uteslutas som orimliga, men det återstår skalor i ett brett spann som är rimliga. I Finansdepartementets analyser används den så kallade PEL-skalan. 28

Av tabell 2.2 framgår hur den ekonomiska standarden beräknas från hushållets disponibla inkomst. En vuxen person med en disponibel inkomst på 150 000 kronor per år har

28 Se underbilaga 3.

personer med lika stor individuell disponibel inkomst bor tillsammans kommer hushållets disponibla inkomst att vara 300 000 kronor. Personernas, och hushållets, ekonomiska standard kommer dock att vara högre än för den ensamstående. Deras ekonomiska standard blir 185 000 kronor. Det är 23 procent mer än de skulle ha haft som två separata hushåll.

Tabell 2.2 Exempel på beräkning av ekonomisk standard utifrån disponibel inkomst

Hushållet
Hushållets
Ekvivalens-
Hushållets

disponibla
skala (PEL)
ekonomiska

inkomst

standard

1 vuxen
150 000
1,00
150 000/1,00

= 150 000

2 vuxna
300 000
1,62
300 000/1,62

= 185 000

2 vuxna 1 barn
300 000
2,00
300 000/2,00

= 150 000

Av tabell 2.2 framgår också hur hushållets ekonomiska standard påverkas om de samboende har ett barn. Givet att hushållets disponibla inkomst fortfarande är 300 000 kronor kommer den ekonomiska standarden att minska till följd av att barnet innebär att fler ska försörjas på samma inkomst. Den ekonomiska standarden blir 150 000 kronor, vilket motsvarar en minskning med ungefär 20 procent.

Stordriftsfördelar och hur många som ska försörjas har således avgörande betydelse vid beräkning av människors ekonomiska standard. För att en ensamstående ska ha samma ekonomiska standard som två samboende med vardera en månadslön på 16 000 kronor krävs att den ensamstående har en månadslön på 19 960 kronor, allt annat lika.

2.2.1 Indelning i grupper efter ekonomisk standard – deciler

Vid analyser av hur den ekonomiska standarden fördelar sig i befolkningen brukar man ofta dela in befolkningen i tio lika stora grupper efter ekonomisk standard, så kallade deciler. Se faktaruta 1.

Ekonomisk standard beräknas normalt utifrån årsinkomster. I tabell 2.3 redovisas gränserna för ekonomisk standard i de olika decilerna omräknat till månadsbelopp för 2002. I decil 2 finns exempelvis alla de som lever i hushåll där

24

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

den ekonomiska standarden ligger mellan 7 500 kronor och 8 900 kronor. För en ensamstående utan barn är den ekonomiska standarden detsamma som den disponibla inkomsten eftersom ekvivalensvikten är 1, men för övriga hushållstyper är värdet på den ekonomiska standarden inte direkt kopplat till hur många kronor hushållet har att röra sig med.

Tabell 2.3 Gränsvärden på ekonomisk standard i olika deciler 2002

Genomsnittligt månadsbelopp, kronor

Undre gräns

Övre gräns

Decil 1

–
7 499

Decil 2
7 500
–
8 899

Decil 3
8 900
–
10 099

Decil 4
10 100
–
11 299

Decil 5
11 300
–
12 499

Decil 6
12 500
–
13 799

Decil 7
13 800
–
15 299

Decil 8
15 300
–
17 299

Decil 9
17 300
–
20 799

Decil 10
20 800
–

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Storleken på den disponibla inkomsten i genomsnitt per månad för olika hushållstyper i olika deciler redovisas i tabell 2.4. Detta ger en bild av hur mycket pengar en viss hushållstyp har i grupper med olika ekonomisk standard. Ensamstående utan barn i decil 1 har i genomsnitt 4 900 kronor i månaden, medan de i decil 10 i genomsnitt har 31 100 kronor i

månaden. Samboende med två barn i decil 1 har i genomsnitt 13 200 kronor per månad medan de i decil 10 i genomsnitt har 70 600 kronor per månad.

Av tabellen framgår att det krävs olika stora disponibla inkomster för olika hushållstyper för att uppnå en viss ekonomisk standard.

För att tydliggöra vilken betydelse hushållssammansättningen har för i vilken decil individer hamnar har ett antal typfallsberäkningar gjorts. Hushållens disponibla inkomst och ekonomiska standard har beräknats med olika månadslöner. Gällande regler för skatter och transfereringar har använts i beräkningen. Barnhushållen erhåller barnbidrag, den ensamstående med två barn erhåller dessutom underhållsstöd och, vid månadslön upp till ca 24 000 kronor, även bostadsbidrag.

I tabell 2.5 redovisas exempel på vilken decil olika hushåll hamnar i vid varierande månadslöner. Oavsett månadslön får ensamstående med två barn lägst ekonomisk standard medan samboende utan barn får högst ekonomisk standard. En ensamstående med två barn med 26 000 kronor i månadslön hamnar inte högre än i decil 3. Samboende utan barn har en högre ekonomisk standard redan vid månadslöner på 12 000 kronor. Den ekonomiska standarden för ensamstående med två barn ökar mycket lite med högre månadslön. Förklaringen till detta är att hushållet erhåller inkomstrelaterade bostadsbidrag som trappas av när inkomsten ökar.

Tabell 2.4 Disponibel inkomst per månad för hushåll efter ekonomisk standard 2002

Medelvärde kronor per månad

Inkomst-
Disponibel inkomst

grupp

Ensamstående

Sammanboende

utan barn
med barn
pensionär
utan barn
med 1 barn
med 2 barn
med 3+ barn
pensionär

Decil 1
4 900
10 200
6 000
8 200
10 700
13 200
16 700
10 100

Decil 2
7 800
14 000
7 800
12 800
15 600
18 400
21 900
12 800

Decil 3
9 000
15 300
9 000
14 600
17 900
21 200
25 500
14 600

Decil 4
10 100
16 100
10 000
16 500
20 400
24 100
28 200
16 400

Decil 5
11 400
17 600
11 400
18 400
22 800
26 900
31 100
18 500

Decil 6
12 800
19 900
12 700
20 900
25 500
29 900
34 700
20 700

Decil 7
14 300
22 800
14 300
23 200
28 500
33 500
38 400
22 900

Decil 8
16 000
24 500
15 800
26 200
32 000
37 900
43 900
26 100

Decil 9
18 600
32 100
18 600
30 500
37 300
43 900
49 800
30 200

Decil 10
31 100
48 200
37 700
47 500
64 100
70 600
81 400
56 900

Samtliga
13 100
17 100
10 400
30 300
30 800
33 600
33 100
21 900

Antal
1 444 800
222 100
675 200
585 200
216 800
336 700
145 700
432 200

hushåll

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

25

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Beroende på hushållets sammansättning ger en viss månadslön betydande skillnader i ekonomisk standard. Med en månadslön på 16 000 kronor hamnar en ensamstående med två barn i decil 1, medan samboende utan barn (med samma månadslöner) hamnar i decil 7. Ensamstående utan barn och samboende med två barn hamnar i decil 4.

Tabell 2.5 Ekonomisk standard vid olika månadslöner för fyra hushållstyper. Typfall 2002

Deciltillhörighet

Månadslön
Ensamstående

Samboende

(brutto) per vuxen
två barn
utan barn

två barn
utan barn

12 000
1
2
2
4

14 000
1
3
3
5

16 000
1
4
4
7

18 000
2
6
5
8

20 000
2
7
6
8

22 000
2
7
6
9

24 000
2
8
7
9

26 000
3
9
8
10

Anm. Samboende antas ha samma månadslön

Källa: Finansdepartementets beräkningar

2.3 Ekonomisk standard och dess fördelning för olika grupper

När den ekonomiska standarden jämförs mellan olika grupper är det oftast medelvärden eller medianvärden som jämförs. I detta avsnitt redovisas istället var olika grupper befinner sig i fördelningen av ekonomisk standard. Detta ger en mer nyanserad bild av hur t.ex. barnfamiljernas ekonomiska standard ser ut jämfört med övriga hushåll. Beskrivningen visar också vilka grupper som har den lägsta ekonomiska standarden, och vilka som har den högsta.

Hela befolkningens ekonomiska standard beskrivs, dvs. även barn och pensionärer ingår. Alla i ett hushåll antas ha samma ekonomiska standard. Indelningen i olika undergrupper, t.ex. efter kön, sker med ledning av individernas egenskaper om inte annat anges.

Man bör komma ihåg att en enskild persons ekonomiska standard också påverkas av andra personer i hushållet.

2.3.1 Hushållstyper

Om man tittar på hela befolkningen och studerar i vilka deciler olika hushåll finns ser man att samboende utan barn främst förekommer i grupperna med högre ekonomisk standard, och ensamstående med barn i grupperna med lägre ekonomisk standard. Samboende med barn finns framför allt i decilerna 4–7 och i mindre grad i de högsta och lägsta decilerna. Ensamstående utan barn är relativt jämnt fördelade i inkomstfördelningen, bortsett från att de är överrepresenterade i decil 1. Stordriftsfördelar och hur många som försörjer sig på inkomsten får ett tydligt genomslag i fördelningen av ekonomisk standard. Men även andra förhållanden påverkar hushållstypernas fördelning över decilerna, t.ex. månadslöner och arbetstid.

Diagram 2.1 Hushållstyper i deciler 2002

Procent

100

Samboende

80

utan barn

60

Ensamst. utan

barn

40

Samboende

med barn

20

Ensamst. med

0

barn

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Anm. Pensionärer och övriga hushåll redovisas inte diagrammet och därför summerar inte staplarna till 100 procent.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Antalet barn i hushållet har stor betydelse, vilket framgår av tabell 2.6. Av befolkningen lever 9 procent i hushåll med samboende vuxna och ett barn. De är underrepresenterade i den lägre

delen av
fördelningen
(decil
1–5).
De utgör

5 procent
i gruppen
med
lägst
ekonomisk

standard, och 10 procent av gruppen med högst standard. För hushåll med minst tre barn gäller motsatsen. En tiondel av befolkningen lever i ett sådant hushåll. De är underrepresenterade i de högre decilerna och utgör endast 3 procent av gruppen med högst standard.

26

Tabell 2.6 Andel i befolkningen i grupper med olika ekonomisk standard fördelade efter hushållstyp 2002

Procent

Decil
Ensamstående, antal barn

Samboende, antal barn

0
1
2+

0
1
2
3+

1
28
4
10
5
5
9
10

2
16
7
12
3
4
7
10

3
15
6
11
4
3
10
14

4
14
6
4
7
7
18
17

5
15
3
1
8
9
27
16

6
16
2
2
12
11
25
12

7
16
2
1
16
14
24
9

8
16
1
0
23
13
19
6

9
15
1
1
31
11
17
5

10
13
1
1
36
10
14
3

Totalt
17
3
4
15
9
17
10

Anm. Andelarna i en rad summerar inte till 100 procent då pensionärshushåll och övriga hushåll inte redovisas i tabellen.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.2 Kvinnor och män

I diagram 2.2 visas den ekonomiska standarden för kvinnor (inklusive flickor) och män (inklusive pojkar). Ensamstående kvinnor är överrepresenterade i de lägre decilerna och underrepresenterade i de högre. Totalt sett fördelar sig kvinnor och män relativt lika över decilerna. Andelen kvinnor är högst i decil 2 och 3 där de utgör cirka 57–58 procent. Många kvinnor med barn och ensamstående pensionärskvinnor finns i dessa deciler.

Diagram 2.2 Kvinnor och män i deciler 2002

Procent

100

80

60

Män,

samboende

Män,

40

ensamst.

Kvinnor,

20

samboende

Kvinnor,

0

ensamst.

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

per definition alltid har samma standard. Detta är ett antagande som kan ifrågasättas och intresset inom forskningen har ökat kring hur ekonomiska resurser fördelas inom hushållet. I en årlig bilaga till budgetpropositionen beskrivs utförligt kvinnors och mäns individuella ekonomiska resurser. 29

2.3.3 Åldersgrupper

Den ekonomiska standarden beror också på var i livscykeln hushållsmedlemmarna befinner sig. I diagram 2.3 är befolkningen indelad efter ålder och ekonomisk standard. Andelen barn 0–17 år är ganska jämnt fördelad i decil 1–7, men avtar i de högre decilerna. Ungdomar i åldern 18–24 år är överrepresenterade i decil 1 och underrepresenterade i decil 10, men är jämnt fördelade i decilerna 2–8. Orsaken till den höga andelen i decil 1 är att många i denna åldersgrupp studerar och ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är också högre bland ungdomar. Personer 25–34 år och 35–44 år är ungefär lika fördelade i alla inkomstgrupper, men är något vanligare i mitten av inkomstfördelningen.

Diagram 2.3 Ålderssammansättningen i deciler 2002

Procent

100

80

0-17 år

65-

60

45-64 år

40

35-44 år

25-34 år

20

18-24 år

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Andelen personer i åldern 45–64 år ökar däremot tydligt med ökande inkomst, från ca 14 procent i decil 1 till 49 procent i decil 10. Denna åldersgrupps starka ställning förklaras delvis av att de som är yrkesaktiva nått långt i karriären,

En förklaring till den relativt jämna fördelningen mellan kvinnor och män är antagandet att alla i ett hushåll har samma ekonomiska standard. Detta medför att samboende kvinnor och män

29 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, Prop. 2004/05:1, bilaga 4.

27

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

men också av att det ofta handlar om samboende hushåll med utflugna barn.

Personer över 65, oftast ålderspensionärer, är vanligast i decil 2–4. Det är stor skillnad mellan ensamstående och samboende pensionärer. I de lägre decilerna är det främst ensamstående pensionärer, i de högre samboende.

2.3.4 Socioekonomiska grupper

Den socioekonomiska indelningen används t.ex. i välfärdsanalyser och kan tjäna som indikatorer för den sociala miljön. 30 Det övergripande mönstret är att de som är förvärvsaktiva har högre ekonomiska standard, och de som inte är förvärvsaktiva har lägre. Personer som var arbetslösa någon gång under 2002 förekommer inom alla socioekonomiska grupper i åldrarna 18-64 år, såväl bland de som klassas som förvärvsaktiva som bland dem som inte gör det.

Diagram 2.4 Socioekonomisk grupp för förvärvsaktiva i deciler 2002

Procent

100

Övriga anställda

80

Företagare

+lantbrukare

60

Arbetare

40

Tjänstemän,

lägre+mellan

20

Tjänstemän,

högre

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Bland de förvärvsaktiva, se diagram 2.4, är ett tydligt mönster att andelen tjänstemän ökar med stigande inkomster – från 3 procent i decil 1 till 45 procent i decil 10. Arbetare är vanligast i decil 4–9, där de utgör ca 19 procent av befolkningen, men de är mindre vanliga i de lägre och den högsta decilen. Övriga anställda, dvs. anställda för vilka socioekonomisk klassificering saknas, ökar något med ökande inkomst. Andelen

30 Den socioekonomiska indelningen sker efter flera olika kriterier, eftersom ingen enskild indelningsgrund kan beakta alla de faktorer som påverkar en persons ställning. I indelningen beaktas en persons livsskede, yrke och yrkesställning.

företagare är högst i decil 1 och 10, och ganska jämnt fördelade i övriga deciler.

Andelen ej förvärvsaktiva, se diagram 2.5, minskar med ökande decil. I denna grupp ingår ålderspensionärer, barn, studenter, förtidspensionärer etc. Ålderspensionärer och barn har kommenterats i föregående avsnitt. Studerande är vanligast i de lägre decilerna. I decil 1 utgör de 13 procent av befolkningen. Redan i decil 2 har denna andel minskat till 6 procent. Från decil 3– 10 faller sedan andelen svagt från 4 till 2 procent. Förtidspensionärer är vanligast i decil 2–3 där de utgör cirka 7 procent. Inom övriga deciler är andelen svagt fallande med ökande decil – från nära 5 procent i decil 4 till cirka 3 procent i de högre decilerna. Gruppen övriga är störst i den lägsta decilen, 15 procent, och minskar sedan med stigande inkomster från 5 procent i decil 2 till 1 procent i decil 10. 31

Diagram 2.5 Socioekonomisk grupp för ej förvärvsaktiva i deciler 2002

Procent

100

Barn

80

Studenter

60

Övriga

40

Ålders-

pensionärer

20

Förtids-

pensionärer

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.5 Sysselsättning

I diagram 2.6 visas sysselsättningens omfattning för hela hushållet på årsbasis i olika deciler. I de lägsta decilerna är det relativt vanligt att ingen i hushållet varit sysselsatt. I decil 1 lever ca 60 procent i hushåll där ingen vuxen varit sysselsatt och endast två procent bor i hushåll där två vuxna varit helårssysselsatta. Med helårssysselsatt avses personer som varit sysselsatta minst 90 procent av årsarbetstiden. I gruppen ”Annat” finns hushåll där ingen varit helårs-

31 I gruppen övriga ingår personer som inte ingår i någon annan grupp. Nära 40 procent av gruppen var arbetslösa någon gång under 2002.

28

sysselsatt, men minst en person varit sysselsatt en del av året (upp till 89 procent av årsarbetstiden).

Hushåll med en ensamstående heltidsarbetande är relativt jämnt fördelade över decilerna 4–9 och färre i de lägre decilerna. Detsamma gäller för samboende hushåll med en heltidsarbetande, medan andelen med två heltidsarbetande stiger kraftigt i de högre decilerna.

I decil 10 lever 86 procent av individerna i hushåll där minst en person är helårssysselsatt.

Diagram 2.6 Sysselsättningens omfattning i hushållen i deciler 2002

Procent

100

Ingen förvärvs-

80

arbetar

Annat

60

En heltid,

40

ensamstående

En heltid,

20

samboende

Två heltider

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.6 Månadslöner

Månadslönen brukar vanligen vara det som avses i diskussionen om låg- och höginkomsttagare.

I HEK finns uppgift om månadslöner. Uppgiften avser en viss månad, och är därför svår att relatera till årsinkomster. Av tabell 2.7 framgår att andelen med lön under en viss månad är låg i grupper med lägre ekonomisk standard, och högre i grupper med högre standard. Den genomsnittliga månadslönen för dem som har en löneinkomst under månaden ökar också ju högre den ekonomiska standarden är. I de lägsta inkomstgrupperna är det 20–30 procent som överhuvudtaget har en löneinkomst. Skillnaderna är dock små, endast några hundralappar skiljer mellan närliggande deciler upp till decil 5. I högre inkomstgrupper är det åtminstone 70 procent som har en löneinkomst och på en väsentligt högre nivå.

Det är en betydligt större andel kvinnor än män i de tre lägsta decilerna som har en månadslön. Det faktum att kvinnor oftare har barn skrivna hos sig och därmed räknas som ensamstående med barn innebär att deras

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

ekonomiska standard blir låg, trots förvärvsarbete. Kvinnornas genomsnittliga lön är däremot lägre än männens i alla deciler utom den lägsta, och skillnaden mellan könen ökar ju högre den ekonomiska standarden är, vilket är konsistent med lönekvoterna som redovisades i avsnitt 1.2.2.

Tabell 2.7 Genomsnittlig månadslön samt andel med lön i olika inkomstgrupper 2002. Ålder 20–64 år

Andel, procent samt medelvärde, kronor per månad

Andel med lön

Månadslön

Kvinnor
Män

Kvinnor
Män

Decil 1
25
13
17 100
16 400

Decil 2
33
25
16 400
17 300

Decil
3
45
35
17 000
18 000

Decil
4
53
48
17 100
18 400

Decil
5
60
58
17 600
19 100

Decil
6
67
64
18 500
20 000

Decil
7
69
69
19 000
21 400

Decil
8
74
71
19 900
23 000

Decil
9
75
75
21 500
25 600

Decil
10
72
70
27 000
37 500

Samtliga
61
59
20 100
24 200

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagram 2.7 redovisas hur helårssysselsatta med olika månadslöner fördelar sig över decilerna. Genom att enbart beakta helårssysselsatta elimineras effekten av att man inte arbetat hela året. Av diagrammet framgår att andelen helårssysselsatta ökar från 14 procent i decil 1 till 79 procent i decil 10.

Alla helårssysselsatta med uppgift om lön är indelade i fem lika stora grupper, K1–K5. En femtedel har månadslön under 17 400 kronor per månad (K1) och en femtedel har månadslön över 26 900 kronor per månad (K5).

Den femtedel som har högst månadslön finns till största delen i decilen med högst ekonomisk standard. Men sambandet mellan månadslön och ekonomisk standard är långtifrån entydigt. Framförallt betyder en låg eller medelhög månadslön mycket lite för nivån på den ekonomiska standarden. De tre lägsta lönegrupperna är relativt jämnt fördelade i decil 4–9, medan det finns väldigt få helårssysselsatta låg- och medelinkomsttagare i decil 1–3. Detta kan till viss del förklaras av att det kan förekomma andra vuxna i hushållet som har högre eller lägre månadslön och som arbetat olika stor del av året. Dessutom bidrar förstås försörjningsbördan till vilken decil de vuxna hamnar i.

29

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Diagram 2.7 Månadslön för helårssysselsatta i deciler 2002

Procent, andel av alla 20–64 år i decilen

100

Uppgift om lön saknas

80

K1

60

K2

40

K3

20

K4

0

K5

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Anm. K1= –17 399, K2=17 400–19 499, K3=19 500–22 199,

K4=22 200–26 899, K5=26 900–

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.7 Födelseland och invandringsår

En annan intressant fråga är var personer med olika ursprung återfinns i inkomstfördelningen. Utlandsfödda hushåll är överrepresenterade i decil 1–3. I decil 1 tillhör ungefär 35 procent av individerna hushåll med minst en utlandsfödd. I decil 10 är motsvarande siffra ungefär 12 procent, och då i första hand hushåll med en utlandsfödd. 32

Diagram 2.8 Utlandsfödda vuxna per hushåll i olika deciler 2002

Procent

100

80

60

40

20

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Mer än en utlandsfödd

En person utlandsfödd

Svenskfödd

Det allmänna mönstret är att ju senare personerna är invandrade ju längre ner i inkomstfördelningen befinner de sig. Resultaten är i linje med forskningsresultat som har visat att skillnader i sysselsättningschanserna mellan utrikes födda och svenskar konvergerar över en

så lång period som 25 år. 33 Personer som invandrade före 1980 har ungefär samma inkomstfördelning som de som är födda i landet. De som invandrat efter 1990 är kraftigt överrepresenterade i decil 1 där de utgör 16 procent. Från decil 3 och uppåt utgör de högst 4 procent.

Diagram 2.9 Utlandsfödda efter invandringsår i olika deciler 2002

Procent

25

20

2000-

1990-1999

15

1980-1989

10

1970-1979

5

-1969

0

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.8 Sammanfattande slutsatser

Avsnitt 2.3 har visat var olika grupper befinner sig i fördelningen av ekonomisk standard. Det görs en enkel beskrivning med en bakgrundsvariabel åt gången. I praktiken är det ofta så att olika förhållanden går hand i hand. Det är t.ex. vanligt att samboende utan barn är i åldern 45–64 år, men den typen av samband beskrivs inte här.

Sammanfattningsvis är flera grupper relativt jämnt fördelade över decilerna, i synnerhet decil 2–9. Det gäller arbetare, egna företagare, helårssysselsatta låg- och medelinkomsttagare, förtidspensionärer, ensamstående utan barn, ungdomar 18–24 år samt 25–34–åringar och 35–44-åringar. Barnfamiljer finns framför allt i de mittersta decilerna.

Men det finns också grupper som tenderar att ha lägre ekonomisk standard. Ensamstående med barn hör dit, liksom pensionärer och hushåll med mer än en utlandsfödd. En högre ekonomisk standard är vanligt för 45–64–åringar,

32 Alla personer i hushållet har samma klassning i diagram 2.8.

33 Nekby L., FIEF Working Paper Series 2002, No. 185, How Long Does it Take to Integrate? Employment Convergence of Immigrants and Natives in Sweden.

30

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

samboende utan barn, tjänstemän och helårssysselsatta höginkomsttagare.

I vissa avseenden skiljer sig gruppsammansättning i den lägsta decilen markant från andra deciler med låg standard. Det är betydligt fler i decil 1 som är ensamstående utan barn, 18–24 år och studenter (grupper som rimligen överlappar varandra) än i övriga deciler. Andelen företagare samt utlandsfödda som invandrat efter 1990 är också större. Däremot är andelen ålderspensionärer (och äldre än 65 år) betydligt mindre i decil 1 än i decil 2 och 3.

En övergripande slutsats som kan dras är att hushållets sammansättning och sysselsättningsgrad har stor betydelse för hushållens ekonomiska standard.

arbetslösheten trots att den totala arbetslösheten halverades.

Diagram 2.10 Gini-koefficient och relativt arbetslöshetstal 1995-2003

Gini-koefficient
Procent

0,35

16

0,30

14

0,25

12

10

0,20

8

0,15

6

0,10

4

Gini exkl kapitalvinster

0,05 2

Total arbetslöshet (höger axel)

0,00

0

95
96
97
98
99
00
01
02
03

Källa: HEK, SCB, AMS, Finansdepartementets beräkningar

2.4 Arbetslöshet och ekonomisk standard En minskad arbetslöshet verkar inte ha en

Arbetslöshet drabbar i större utsträckning personer med svagare förankring på arbetsmarknaden t.ex. lågutbildade, ungdomar, invandrare och andra som redan i utgångsläget oftare finns i den nedre delen av inkomstfördelningen. Mot bakgrund av den ojämnt fördelade arbetslöshetsrisken är det rimligt att förvänta sig att ökad arbetslöshet kan leda till ökad inkomstspridning.

Det finns flera svenska studier som har undersökt frågan om hur arbetslöshet påverkar inkomstfördelningen. 34 Ingen av studierna, som täcker perioden från 1966 till 1994, finner något robust samband mellan inkomstfördelning och arbetslöshet.

I diagram 2.10 jämförs utvecklingen av inkomstolikheten (Gini-koefficienten) för ekonomisk standard och det relativa totala arbetslöshetstalet (öppet arbetslösa och personer som deltar i Ams-program) under perioden 1995 till 2003. Den totala arbetslösheten låg omkring 14 procent 1995. Den konjunkturuppgång som tog fart 1998 medförde en kraftig uppgång av sysselsättningen och det totala antalet arbetslösa minskade till omkring 7 procent under 2003.

Sedan mitten av 1990-talet tycks inkomstfördelningen i stort sett ha varit opåverkad av

utjämnande effekt på inkomstfördelningen, snarare finns tecken på motsatsen, dvs. en svag tendens mot ökad ojämnhet. Detta beror dock på andra faktorer än arbetslösheten. Exempelvis samvarierar höginkomsttagarnas inkomst starkare än andra gruppers inkomst med konjunkturläget och i en uppgångsfas ökar deras inkomst snabbare än för andra, vilket leder till ökad ojämnhet. Utöver detta sker en mängd förändringar i konjunkturförloppets olika faser som gör det svårt att renodla arbetslöshetens effekter på inkomstfördelningen.

För att kunna illustrera arbetslöshetsnivåns direkta kortsiktiga effekt på inkomstfördelningen måste förändringar i arbetslöshet isoleras från andra skeenden i ekonomin. Detta görs genom ett räkneexempel nedan.

Räkneexempel: Fördelningseffekt av minskad arbetslöshet med 1 procent

Med hjälp av en statisk mikrosimuleringsmodell har den renodlade effekten av en procentenhets minskning av den öppna arbetslösheten skattats. 35 Beräkningen innebär att ca 60 000 färre personer får arbetsmarknadsstöd och att

34 Björklund & Fritzell, ”Inkomstfördelningens utveckling,” bilaga 8 till LU92. Stockholm 1992. Gustafsson & Johansson, ”På jakt efter skälen till att inkomstfördelningen förändras”, Ekonomisk debatt, 8, 1999. Proposition 1996/97:1, bilaga 4.

35 SCB:s statiska mikrosimuleringsmodell, FASIT (www.scb.se). Utgångspunkten för beräkningen är den ekonomiska bedömning som görs i denna proposition, samt en minskning av den öppna arbetslösheten relativt bedömningen i bilaga 1.

31

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

sysselsättningen ökar i motsvarande mån. 36 Förändringen av den ekonomiska standarden i olika inkomstgrupper framgår av diagram 2.11.

Diagram 2.11 Genomsnittlig förändring av ekonomisk standard när arbetslösheten minskar med 1 procentenhet

Procent

0,25

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10

Ekonomisk standard (deciler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Den genomsnittliga effekten på den ekonomiska standarden är begränsad, 0,02–0,22 procent. En förklaring är att det är relativt få personer som är arbetslösa i relation till hela befolkningen, varför effekten utslaget på alla i respektive decil blir begränsad. Effekten är relativt stor till och med decil 7, vilket är ett resultat av att arbetslösheten är ungefär lika stor i dessa deciler.

Fördelningsutfallet påverkas av vilka arbetslösa som får arbete. I simuleringen har detta skett helt slumpmässigt. Om arbetslösheten skulle minska mer i någon decil kan man vänta sig en större effekt där. Men slutsatsen att fördelningseffekten är svag skulle knappast ändras.

I ett läge där sysselsättningen ökar bland grupper där många står utanför arbetsmarknaden, såsom vissa utrikes födda, socialbidragstagare eller andra marginaliserade grupper, blir det förväntade fördelningsutfallet mer positivt.

Faktorer som motverkar en ökad inkomstolikhet är arbetslöshetsförsäkringen, andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken samt skattefria transfereringar. I avsnitt 1.4.2 visades att ersättningsgraden vid arbetslöshet i genomsnitt var 79 procent 2002.

Även om det saknas tydliga samband mellan arbetslöshet och inkomstfördelning på aggregerad nivå utesluter det inte att enskilda individer och hushåll kan påverkas starkt av arbetslöshet. Det finns flera skäl till varför arbetslöshet medför välfärdsförluster för både individ och samhälle. Långvarig arbetslöshet innebär bland annat att den enskildes produktivitet minskar, vilket på sikt innebär ökade kostnader för både individen och samhället.

36 Ett slumpmässigt urval har gjorts bland dem som varit arbetslösa med a-kassa och/eller utbildningsbidrag under minst fyra månader under året. För den aktuella arbetslöshetsperioden har de fått lön i stället för a-kassa och utbildningsbidrag, på motsvarande sätt som i beräkningen av ersättningsgrad. Urvalet har gjorts så stort att kostnaderna för a-kassa och utbildningsbidrag minskat med en procentenhet.

32

Underbilaga 3

Begrepp och definitioner

Inkomstbegrepp

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomst från arbete, kapital och transfereringar minus betald skatt, betalt underhållsbidrag, återbetalda studielån och återbetalt socialbidrag. Erhållna studielån betraktas som en transferering och ingår i disponibel inkomst.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden mellan hushåll av olika storlek och med olika sammansättning måste den disponibla inkomsten justeras. För att göra detta används en ekvivalensskala. Denna baseras på konsumtionsvikter enligt norm för socialbidrag. Till normen har lagts en schabloniserad boendekostnad enligt ”trångboddhetsnorm 2” 37 och antagna belopp för vård, möbler m.m., därefter har normen med hjälp av en statistisk analys givits en generell och enklare matematisk form:

Hushållets vikt=(antal vuxna+0,7*antal barn) 0,7

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst dividerad med ovan beskrivna ekvivalensskala.

Individens ekonomiska standard : Hushållets justerade disponibla inkomst påförs samtliga personer i hushållet. Redovisning sker sedan på individnivå.

Kapitalvinster: Eftersom inkomststatistiken baseras på deklarationsuppgifter till taxeringen mäts inte inkomst på ett i ekonomisk mening neutralt och symmetriskt sätt. Värdeökning i aktier och andra tillgångar registreras som inkomst först när de realiseras. Denna egenskap i skattereglerna innebär att inkomstfördelningen redovisad enligt SCB:s metod kan vara svårbedömd. Kapitalvinster och därmed inkomstolikheterna varierar kraftigt år från år. För att illustrera kapitalvinsternas betydelse redovisas utvecklingen för två inkomstbegrepp; justerad disponibel inkomst med och utan kapitalvinster. Om inget annat anges avser redovisningen justerad disponibel inkomst inklusive kapitalvinster.

37 Hushåll med mer än 2 boende per rum, kök och ett rum oräknat. Enpersonshushåll räknas inte som trångbodda.

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Sammanräknad nettoinkomst består av inkomst av tjänst, inkomst av kapital, inkomst av fastighet, inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt inkomst av rörelse : I avsnittet om höga inkomster används detta begrepp för åren 1968–1990. Kapitalvinster, eller realisationsvinster, ingår i begreppet inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet , denna post exkluderas därför ur inkomstbegreppet. För perioden från 1991 och framåt används förvärvs- och kapitalinkomst istället för sammanräknad inkomst. Detta inkomstbegrepp har i stora drag samma innehåll som sammanräknad inkomst men perioderna före och efter 1990/1991 är inte helt jämförbara, bland annat på grund av att skattereformen gjorde tidigare skattepliktiga förmåner skattepliktiga. Kapitalvinster exkluderas även för perioden efter 1990.

Redovisningsgrupper

Decil: Befolkningen delas in i tio lika stora grupper där de 10 procent med lägst standard hamnar i decil 1, de med näst lägst standard i decil 2 osv. ända upp till decil 10 med högst ekonomisk standard.

Familjetyper: E0= ensamboende utan barn, E+= ensamstående med barn, PE= ensamstående pensionär, EÖ= ensamstående med hemmaboende vuxna barn, G0= gift/samboende utan barn, G+= gift/samboende med barn, PS= samboende pensionär, GÖ= övriga samboende hushåll – flergenerationsboende.

Fördelningsmått

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid övre decilgränsen) bland dem med högre ekonomisk standard dividerad med inkomsten för dem med lägre standard.

Gini-koefficient: Detta är det vanligaste måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen. Ginikoefficienten antar värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av fördelningen.

Övriga mått

Ekonomisk marginalisering: Med detta avses de personer som under tre år i rad har haft en disponibel inkomst som till mer än 50 procent utgörs av arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, förtidspension (inkl. sjukbidrag), socialbidrag eller bostadsbidrag. Endast personer i åldern 20–64 år

33

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

som har en disponibel inkomst över två basbelopp per år ingår i beräkningen.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela nettoförmögenhetssumman, värderad till marknadsvärde, som ägs av de en procent rikaste hushållen.

Inkomströrlighet (M): Inkomsternas stelhet ett visst år kan beräknas som kvoten mellan Gini-koefficienten för den sammanlagda inkomsten räknat för den senaste 3-årsperioden, och det viktade medelvärdet av Ginikoefficienterna för de årliga inkomsterna under samma period (R). Motsatsen, inkomsternas rörlighet eller mobilitet (M) definieras M= 1-R. Mobilitet anger enligt denna definition i vilken grad inkomstfördelningen utjämnas när undersökningsperioden förlängs. Ju närmare ett, desto högre mobilitet och större utjämning över tiden.

Marginaleffekt: Beräkning av marginaleffekter har utförts med hjälp av FASIT-modellen, som använder data från HEK. Efter en tänkt inkomstökning på 12 000 kronor, beräknas den synliga marginaleffekten dvs. det belopp som sammantaget faller bort i ökad inkomstskatt, allmän pensionsavgift, barnomsorgsavgift eller minskat bostadsbidrag i förhållande till bruttolönens förändring. För personer med socialbidrag antas att bidraget minskas när löneinkomsten ökar. Förtidspensionärer antas kunna öka sin arbetstid i den utsträckning som här är aktuell utan att pensionen reduceras.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre inkomst än medianinkomsten.

Glidande medelvärden används för att jämna ut ”hackiga” sifferserier. Härigenom blir underliggande mönster lättare att identifiera. Ett glidande medelvärde är genomsnittet av ett antal närliggande observationer, t.ex. 6 månadsvärden. Det första värdet beräknas som snittet av observation 1 till x, det andra värdet som snittet av observation 2 till x+1 osv. Utjämningen innebär att det blir x-1 färre värden att redovisa jämfört med den ursprungliga serien.

Vid analys av senare år än 2002 görs en framskrivning till detta års ekonomiska och demografiska förhållanden. HEK bygger på årliga tvärsnitt av befolkningen. Det är alltså inte samma individer som studeras över tid, och sammansättningen av olika grupper förändras mellan åren.

LINDA

Vid vissa analyser används den s.k. LINDA- databasen. 38 Databasen har en longitudinell struktur där de ingående individerna kan observeras över tiden. F.n. innehåller LINDA data för åren 1968–2003. Databasen består av ett urval om cirka 3,5 procent av den svenska befolkningen, vilket år 1999 motsvarade cirka 308 000 individer. Utöver urvalsindividerna ingår eventuella hushållsmedlemmar, vilket innebär att urvalet totalt omfattade cirka 786 000 individer år 1999. De individer som ingår i urvalet följs upp varje år och nya data samlas in och läggs till i databasen. Urvalsindivider som av någon anledning försvinner från databasen, t.ex. genom dödsfall eller emigration, ersätts med nya individer på ett sätt som säkerställer databasens representativitet. Genom att LINDA endast baseras på registerdata är hushållsbegreppet av sämre kvalitet än i HEK, där registerinformationen kompletteras med enkätdata om faktiska familjeförhållanden.

LINDA ger med sitt stora urval och sin panel en mycket hög statistisk säkerhet. HEK bedöms bl.a. ge för osäkra skattningar vid indelning i regioner. I denna bilaga används LINDA vid analysen av lönespridning, höginkomsttagarnas ekonomi, inkomströrlighet, ekonomisk marginalisering och långvarig fattigdom, vilken kompletterats med löneuppgifter från SCB:s strukturlönestatistik. Vid analys av lönespridning ingår både heltids- och deltidsanställda och det är den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete som analyseras.

Datamaterial

HEK

Huvuddelen av analysen i denna bilaga baseras på SCB:s undersökning av hushållens ekonomi – HEK, avseende år 2002. Uppgifterna i HEK bygger på deklarationsuppgifter, olika register hos myndigheter och intervjuer med hushållen.

38 Longitudinal Individual Data for Sweden. För detaljerad dokumentation se Edin och Fredriksson (2000).

34

PROP. 2004/05:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.1 Ekonomisk standard 1991–2003 samt förändring till 2005. Median för olika grupper samt medelvärde för inkomstgrupper (deciler)

Kronor per år i 2004 års prisnivå. Förändring i procent

1991
1997
2003 1
1991/2003, %
2003/2005 2 , %
1991/2005 2 , %

Samtliga
136 500
128 000
153 600
12,5
4,9
18,0

Kön

Kvinnor
133 000
124 500
149 700
12,6
5,0
18,2

Män
140 300
131 600
157 200
12,0
4,4
17,0

Ålder

0 –17 år
129 700
117 900
144 300
11,3
4,5
16,3

18–24 år
137 100
118 700
139 100
1,5
4,7
6,3

25–34 år
136 900
128 000
156 500
14,3
4,1
19,0

35–44 år
143 300
130 400
156 200
9,0
4,6
14,0

45–54 år
170 300
156 800
182 500
7,2
4,8
12,3

55–64 år
163 200
159 900
192 000
17,6
3,8
22,1

65–74 år
118 900
122 600
138 600
16,6
6,7
24,4

75+ år
92 000
100 200
114 200
24,1
3,6
28,6

Hushållstyp

Ensamboende utan barn
135 700
125 100
146 000
7,6
4,5
12,4

Ensamstående med barn
113 500
102 900
116 200
2,4
3,0
5,5

Ensamstående pensionär
95 100
99 700
112 300
18,1
4,1
23,0

Ensamstående övriga
144 100
134 000
158 200
9,8
5,3
15,6

Samboende utan barn
179 500
170 300
204 800
14,1
4,7
19,4

Samboende med barn
138 200
128 000
157 900
14,3
4,6
19,6

Samboende pensionär
119 800
121 800
135 800
13,4
5,5
19,6

Samboende övriga
180 100
172 400
201 500
11,9
3,1
15,3

Inkomstgrupper, deciler (medelvärden)

Decil 1
66 900
63 000
69 000
3,1
3,3
6,5

Decil 2
95 000
89 400
103 800
9,3
3,3
12,9

Decil 3
108 600
101 300
118 400
9,0
4,0
13,4

Decil 4
120 200
111 700
132 200
10,0
4,3
14,7

Decil 5
130 800
122 300
146 400
11,9
4,6
17,1

Decil 6
142 700
134 000
161 000
12,8
4,7
18,1

Decil 7
156 200
147 400
177 900
13,9
4,7
19,3

Decil 8
173 000
164 500
199 300
15,2
4,8
20,7

Decil 9
196 700
189 200
229 600
16,7
4,8
22,3

Decil 10
293 600
314 500
363 400
23,8
6,7
32,0

Samtliga (medelvärde)
148 400
143 700
170 100
14,6
4,9
20,3

Andel under halva medianen, %
3,4
3,5
4,3

Andel av total inkomst

1 % högst standard
4,4
6,1
5,1

10 % högst standard
19,8
21,9
21,4

1 Data för 2003 är preliminära.

2 Framskrivning av ekonomi, demografi och regler till 2005. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

35